Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den Internationella arbetsorganisationens sjätte sjöfartskonferens dr 1946 fattade beslut, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

1947-07-01 · 8 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den Internationella arbetsorganisationens sjätte sjöfartskonferens dr 1946 fattade beslut, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

1

Nr 49.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av den Internationella

arbetsorganisationens sjätte sjöfartskonferens

dr 1946 fattade beslut, såvitt propositionen hänvisats

till lagutskott.

Genom en den 30 nvaj 1947 dagtecknad proposition, nr 321, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden anhållit om riksdagens yttrande angående följande i

nämnda protokoll omförmälda, av den Internationella arbetsorganisationen år

1946 vid dess tjugoåttonde sammanträde (sjätte sjöfartskonferensen) fattade

beslut, nämligen

konvention (nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar,

konvention (nr 69) angående behörighetsbevis för skeppskockar,

konvention (nr 70) angående social trygghet för sjömän,

rekommendation (nr 75) angående avtal om social trygghet för sjömän,

rekommendation (nr 76) angående sjukvård för sjömäns anhöriga,

konvention (nr 71) angående pensionering av sjömän,

konvention (nr 72) angående semester med bibehållen hyra för sjömän,

konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän,

konvention (nr 74) angående behörighetsbevis för matroser,

rekommendation (nr 77) angående anordnande av utbildning till sjötjänst,

konvention (nr 75) angående besättningens bostäder å fartyg,

rekommendation (nr 78) angående skyldighet för redare att tillhandahålla

säng- och mässutrustning jämte andra artiklar åt besättningen, ocli

konvention (nr 76) angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Propositionen har, såvitt angår konventionen (nr 71) angående pensionering

av sjömän, hänvisats till bankoutskottet och i övrigt till lagutskott. I de

delar propositionen hänvisats till lagutskott, har den behandlats av andra lagutskottet.

Inom kommerskollegium verkställda och inom delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet granskade översättningar av originaltexterna

till ifrågavarande konventioner och rekommendationer ha fogats

såsom bilagor (Bilaga A—M) vid propositionen (se s. 23—67), vartill utskottet

får hänvisa.

Internationella arbetsorganisationen har vid olika tillfällen till behandling

upptagit frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden. Tidigare 1m fem sam
Bihang

till riksdagens protokoll 19i7. 9 saml. 2 avd. Nr 49. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

manträden, som uteslutande ägnats dylika frågor, s. k. sjöfartskonferenser,

avhållits. Såsom en förberedelse till en sjätte sjöfartskonferens ägde i Köpenhamn

under tiden 15 november—1 december 1945 rum en förberedande konferens,

vid vilken antogos preliminära texter att tjäna såsom underlag för den

blivande sjöfartskonferensens arbete.

Såsom Internationella arbetsorganisationens tjugoåttonde sammanträde

hölls den sjätte sjöfartskonferensen på inbjudan av Amerikas förenta staters

regering i Seattle i staten Washington under tiden 6—29 juni 1946. Vid konferensen

voro 32 länder representerade. Sverige deltog i sammanträdet med

en fullständig delegation bestående av regeringsombud och ombud från arbetar-

och arbetsgivarsidorna.

Konferensen har betecknats såsom den hittills viktigaste och mest omfattande

av sjöfartskonferenserna. Den antog sålunda ett stort antal konventioner

och rekommendationer, vilka omfatta flertalet av de viktigaste frågorna

angående sjöfolkets välfärd. Vid konferensen gjordes vidare för första gången

under Internationella arbetsorganisationens tillvaro ett försök att fastställa

en internationell minimilön. Konferensen beslöt därjämte, likaledes för första

gången, att i vissa konventioner införa en klausul, som möjliggör ratificering

på grundval av kollektivavtal. Ratificeringen förutsätter sålunda icke lagstiftningsåtgärder,

därest någon stat skulle finna det önskvärt att icke anlita

lagstiftningsvägen i något ämne, som reglerats genom kollektivavtal.

På konferensens dagordning hade följande ämnen upptagits: 1) direktörens

rapport; 2) social trygghet för sjömän; 3) besättningsbostäder ombord;

4) kosthåll och utspisning; 5) utbildning till sjötjänst m. m.; 6) semester;

7) stadigvarande sysselsättning för sjöfolk; 8) erkännande av sjöfolksorganisationer;

9) hyror, arbetstid och bemanning å fartyg. Därjämte hade konferensen

att taga ställning till ett antal före dess början i vederbörlig ordning

väckta förslag om resolutioner i vissa frågor, som icke upptagits på dagordningen.

Behandlingen av de på dagordningen uppförda frågorna ledde till antagande

av ovannämnda nio konventioner och fyra rekommendationer, vilka

enligt Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen.

Över konventionerna och rekommendationerna ha yttranden avgivits av

1946 års sjömanskommitté, kommerskollegium samt delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet. Kommerskollegium, som vid sin behandling

av ärendet haft tillfälle att taga del av sjömanskommitténs yttrande,

har i ärendet hört Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet, vilka organisationer

även äro representerade i sjömanskommittén. Kollegium har därjämte

inhämtat yttranden beträffande vissa konventioner från annan statlig

myndighet eller samrått med sådan vid yttrandets avgivande. Socialpolitiska

delegationen har vid avgivande av sitt yttrande haft tillgång till samtliga övriga

yttranden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

3

I propositionen lämnas å s. 4—21 en sammanfattande redogörelse för det

huvudsakliga innehållet i konventionerna och rekommendationerna, av gällande

svensk rätts stadganden i ämnet samt i avgivna yttranden. I dessa

stycken får utskottet, i den mån icke det följande giver tillräckliga upplysningar,

hänvisa till propositionen.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har beträffande

flertalet konventioner antingen icke kunnat tillstyrka deras ratifikation

eller uttalat sig för att med frågan om ratifikation av dem från svensk sida

av olika anledningar borde anstå. Delegationen har därvid dock understrukit

vikten av att de principer, som funnit uttryck i konventionerna och rekommendationerna,

beaktades vid det fortsatta lagstiftningsarbetet, i den utsträckning

så vore möjligt och lämpligt. Med hänsyn till intresset att internationellt

sett vinna enhetlighet i bestämmelserna för sjöfartsnäringen syntes det nämligen

vara ett starkt önskemål, att den svenska lagstiftningen på hithörande

områden utformades på ett sådant sätt, att konventionerna kunde för vårt

lands del ratificeras samt att de i rekommendationerna framförda förslagen

vunne tillämpning.

I fråga om konventionen nr 72 angående semester med bibehållen hgra för

sjömän framhållcs i propositionen, att saklig överensstämmelse mellan konventionen

och de genom lag och avtal reglerade semesterförhållandena för

svenskt sjöfolk kunde anses i det väsentliga vara för handen. Konventionen

företedde emellertid påfallande avvikelser från den svenska ordningen. I konventionen

gåves sålunda regler om längre semester för befäl än för manskap,

medan den svenska lagstiftningen icke upptoge annan skillnad mellan olika

arbetstagargrupper än att vissa arbetstagare med särskilt påfrestande arbete

äga rätt till längre minimisemester än arbetstagare i övrigt. Därjämte förekomme

smärre avvikelser från konventionen, avseende huvudsakligen sättet

för beräkning av semesterns längd samt rätten till semester vid vissa avbrott

i anställningen.

Kommerskollegium utgår ifrån att det icke kan ifrågasättas att frångå

den svenska lagstiftningens enhetliga reglering med samma minimum för

samtliga semesterberättigade till förmån för ett system med differentierad

semester för skilda kategorier. Kollegium yttrar vidare, att kollegium icke

kunnat finna tillräcklig anledning föreligga att ställa ratifikationsfrågan på

framtiden i avvaktan på vad som eventuellt kunde komma att avtalas i fråga

om semester för befälets del. På grund härav och då, såvitt'' anginge menigt

sjöfolk, de svenska lagbestämmelserna i deras helhet betraktade enligt kollegii

bedömande innebure icke oväsentligt större förmåner än konventionen

avsåge, borde för Sveriges del anledning att ratificera konventionen icke vara

för handen.

Socialpolitiska delegationen har däremot funnit, att en närmare utredning

borde företagas angående Sveriges möjligheter att ansluta sig till konventionen.

Rörande innehållet i konventionen nr 75 angående besättningens bostäder å

fartgg torde följande få anföras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 49.

Konventionen nr 75 gäller i huvudsak maskindrivna handelsfartyg med

en bruttodräktighet av 500 registerton eller mera. Dock skall konventionen,

där så är skäligt och lämpligt, tillämpas jämväl å fartyg med en bruttodräktighet

mellan 200 och 500 ton. Såsom huvudregel gäller att existerande

fartyg äro undantagna från konventionens tillämpning (art. 18). Beträffande

färdigställt fartyg, som omregistreras eller å vilket under vissa förutsättningar

vidtagas väsentliga konstruktiva förändringar eller större reparationer,

må dock vederbörande myndighet påfordra ändringar för att bringa

fartyget i överensstämmelse med konventionens fordringar. Motsvarande bestämmelse

gäller i visst fall även i fråga om fartyg under byggnad eller ombyggnad.

I samtliga fall bör myndigheten höra berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

Den bostadsstandard konventionen nr 75 åsyftar att genomföra motsvarar

i stort sett den, som å flertalet svenska handelsfartyg åstadkommits genom

tillämpning av kungörelsen den 30 juni 1943 angående bostäder m. m.

å fartyg för ombord anställda. Emellertid företer konventionen ett avsevärt

antal, ehuru mindre betydande avvikelser från bestämmelserna i bostadskungörelsen

i såväl skärpande som mildrande riktning. Bland skärpningarna

må särskilt framhållas fordringarna i följande avseenden (§-hänvisningarna

avse bestämmelserna i bostadskungörelsen): sovrums belägenhet (art. 10:

1—3, jämför 5 §); höjd i sovrum (art. 10: 7, jämför 6 § 3 mom.); kojstorlek

(art. 10: 16, jämför 7 § 1 mom.); storlek av klädskåp (art. 10:22, jämför

15 § 1 mom.); två mässrum för manskap (art. 11:3, jämför 16 § 1

mom.); rekreationsutrymmen (art. 12, jämförlig bestämmelse saknas); antalet

vattenklosetter (art. 13:1—5, jämför 19 § 1 och 3 inom.); antalet

duschar (art. 13:4, jämför 18 §); varmt färskt vatten (art. 13:6, jämför

18 §); anordningar för klädtvätt och klädtorkning (art. 13: 13 och 14, jämförlig

bestämmelse saknas); sjukrum å fartyg som ej går i oceanfart (art.

14:1, jämför 20 § 1 mom.); sjukrums vattentillförsel (art. 14:3, jämförlig

bestämmelse saknas); och klosett för sjukrum (art. 14:5, jämförlig bestämmelse

saknas).

Sjömanskommittén har uttalat, att kommittén icke kunde finna något hinder

för att Sverige ratificerade ifrågavarande konvention, enär å ena sidan

existerande fartyg principiellt vore undantagna från konventionens tilllämpning

och å andra sidan konventionens strängare bestämmelser icke

vore sådana att deras tillämpning med avseende å nya fartyg icke skulle

kunna godtagas. Kommittén förordade därför, att så måtte ske.

Sveriges redareförening har framfört anmärkningar gentemot vissa bestämmelser

i bostadskonventionen, vilka enligt föreningens mening innebure onödigt

långtgående fordringar. Föreningen framhåller därvid särskilt konventionens

föreskrifter om att sovrum endast få förläggas midskepps eller akterut,

att särskilt torkrum skall inredas i alla fartyg oavsett storleken, att sjukhytt

skall finnas, jämväl å fartyg som gör korta resor och att till denna hytt

skall höra separat klosettrum. Föreningen förklarar sig icke kunna finna

grundade skäl att vidtaga sådana utvidgningar av gällande svenska bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49. 0

melser och betonar, att den höga bostadsstandarden i svenska faityg vore allmänt

erkänd bland alla sjöfarande nationer och ansedd som ett mål att eftersträva.

Det vore därför förklarligt, fortsätter föreningen, att man å svenskt

redarhåll icke funne det påkallat att införa längre gående föreskrifter, helst

som den nya bostadskungörelsen trätt i kraft så sent som den 1 januari 1944.

Om man likväl icke skulle motsätta sig en anslutning från vårt lands sida

till konventionen, måste enligt föreningens mening till undvikande av obilliga

konsekvenser den absoluta förutsättningen uppställas, att artikel 18 gåves en

sådan tillämpning, att redan existerande fartyg icke berördes av konventionen.

Föreningen framhåller slutligen, att ikraftträdandet av konventionens föreskrifter

för Sveriges del borde göras beroende av att länder, med vilka

svensk sjöfart i främsta rummet konkurrerade, nämligen Danmark, Finland,

Nederländerna, Norge, Storbritannien och Amerikas förenta stater, jämväl

anslöte sig till konventionen.

Kommerskollegium har för egen del uttalat, att kollegium — med hänsyn

till att konventionen lämnade en ratificerande stat fullt fria händer i fråga

om behandlingen av existerande fartyg, vilka sålunda principiellt vore^ undantagna

från konventionens tillämpningsområde —- icke kunde finna någon

av de bestämmelser, som innehölle strängare fordringar än gällande svenska

författningar, vara av beskaffenhet att böra avhalla Sverige från att ratificera

konventionen. Kollegium finge för den skull föreslå, att konventionen matte

ratificeras för vårt lands del. Därest så skulle ske, borde uppdrag snarast

möjligt lämnas kollegium att utarbeta förslag till författningar, som erfordrades

för att effektuera konventionens fordringar. Någon författning, som

nödvändiggjorde riksdagens medverkan, vore, såvitt kollegium kunnat finna,

ej erforderlig.

Socialpolitiska delegationen säger sig, under hänvisning till vad sjömanskommittén

och kommerskollegium yttrat, kunna tillstyrka ratificering av

konventionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Gjöres, har hl. a. uttalat

följande:

»Enligt Internationella arbetsorganisationens stadga skall envar medlemsstat

inom ett år eller i särskilda fall inom aderton månader från avslutandet

av ett konferenssammanträde underställa å sammanträdet antagna konventioner

och rekommendationer medlemsstatens lagstiftande församling. Med

hänsyn till denna bestämmelse höra de vid Internationella arbetskonferensens

tjugoåttonde sammanträde fattade besluten underställas den nu församlade

riksdagen.

Konventionerna angående kosthåll och utspisning, behörighetsbevis för

skeppskockar, social trygghet, läkarundersökning samt hyror, arbetstid och

bemanning beröra.i stor utsträckning ämnen, som nu utredas. Utredningarna

viintas inom en snar framtid resultera i förslag till författningsföreskrifter

eller andra åtgärder med syfte att förbättra sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden.

I yttrandena har på grund härav föreslagits, atl konventionerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Andra lagutskottets utlåtande nr 49-

för närvarande icke skulle ratificeras. Jag ansluter mig till denna mening.

Enär det framstår såsom önskvärt att skapa förutsättningar för ratifikation

vid en senare tidpunkt finner jag det dock angeläget, att de i konventionerna

uttryckta principerna beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet i den utsträckning

så kan befinnas möjligt och lämpligt.

I fråga om konventionen angående behörighetsbevis för matroser har i yttrandena

framhållits, att beslut om ratificering borde anstå i avvaktan på att

sjömansskolorganisationen hunnit utvecklas mera än som hittills skett. Jag

finner denna uppfattning befogad och förordar sålunda att frågan om ratificering

ställes på framtiden.

Konventionen angående semester med bibehållen hyra för sjömän visar

stora överensstämmelser med den svenska semesterlagstiftningen. Vissa påfallande

skillnader finnas dock. Den mest betydelsefulla olikheten är att

konventionen innehåller regler om längre semester för befäl än för manskap,

medan den svenska lagstiftningen icke upptager annan skillnad mellan olika

arbetstagargrupper än att vissa arbetstagare med särskilt påfrestande arbete

äga rätt till längre semester än arbetstagare i övrigt. På grund bland annat

av att konventionen och den svenska lagstiftningen sålunda i principiellt hänseende

avvika från varandra har kommerskollegium föreslagit, att konventionen

icke skulle ratificeras. Sjömanskommittén och socialpolitiska delegationen

ha däremot förordat, att frågan om ratifikation skulle ställas på framtiden.

Sjömanskommittén har därvid särskilt hänvisat till möjligheten av ratifikation

på grundval av kollektivavtal vid sidan av lagstiftningen. Med

hänsyn till att konventionens bestämmelser, såsom av det anförda framgår,

icke överensstämma med en grundläggande princip i vår semesterlagstiftning

finner jag, liksom kommerskollegium, att konventionen icke bör ratificeras.

Konventionen angående besättningens bostäder upptager icke väsentligt

strängare regler än gällande svenska bestämmelser i ämnet. Stadgandena i

konventionen gälla i främsta rummet fartyg, som nybyggas. Beträffande redan

existerande fartyg upptagas endast vissa regler, som envar medlemsstat

kan tillämpa efter gottfinnande. Med hänvisning huvudsakligen till dessa förhållanden

ha såväl sjömanskommittén som kommerskollegium och socialpolitiska

delegationen förordat att ratificering sker. För egen del biträder jag

denna uppfattning. Att såsom redareföreningen förordat göra särskilt förbehåll

för att även vissa andra länder ansluta sig till konventionen finner jag

icke påkallat.

Beträffande de föreliggande rekommendationerna finner jag för närvarande

icke skäl föreslå någon åtgärd från statsmakternas sida.»

Utskottet. Utskottet har redan tidigare vid denna riksdag givit uttryck för sin uppfattning

om vikten av det internationella socialpolitiska samarbetet. Det

måste därför hälsas med tillfredsställelse, att trots den av utskottet i nyssnämnda

sammanhang påtalade detaljrikedom, vilken utmärker även de nu

förevarande konventionerna, förutsättningar för ratificering av åtminstone

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49-

7

en av sistnämnda konventioner, nämligen konventionen nr 75 angående besättningens

bostäder å fartyg, bedömts vara för handen. Även utskottet finner

de skäl, som anförts för nämnda konventions ratificering från svensk sida,

övertygande och får därför tillstyrka, att riksdagen lämnar sitt samtycke

härtill.

Vad beträffar konventionerna nr 68—70, 72—74 samt 76 anser utskottet

på i propositionen angivna skäl, att med avgörandet av frågan om dessas

ratificering bör tills vidare anstå. I det fortsatta lagstiftningsarbetet på området

bör emellertid eftersträvas, att även dessa konventioner så småningom

skola kunna ratificeras.

I övrigt ansluter sig utskottet till vad departementschefen anfört'' i de delar,

propositionen hänvisats till lagutskott, och får därför hemställa,

A. att riksdagen måtte meddela Kungl. Maj:t samtycke till

att för Sveriges del ratificera Internationella arbetsorganisationens

konvention nr 75 angående besättningens bostäder å

fartyg; samt

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet anfört beträffande organisationens konventioner

nr 68—70, 72—74 samt 76 och rekommendationer

nr 75—78.

Stockholm den 1 juli 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Forslund,

Hage, Nils Ekwsson, Wahlund* och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg, Holm*, Hå

stad, Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo och Lundberg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

478051. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:477 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av den Internationella arbetsorganisationens s. 7 i texten