Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skärpning av bestämmelserna i 63 § alkoholistlagen.

1947-02-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om skärpning av bestämmelserna i 63 § alkoholistlagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

1

JSt 5.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skärpning av bestämmelserna

i 63 § alkoholistlagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 249,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hallén m. fl. hemställt, att

riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville till 1944 års

nykterhetskommitté till omprövning överlämna frågan om en skärpning av

straffsatsen i 63 § första stycket alkoholistlagen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

63 § lagen den 12 juni 1931 om behandling av alkoholister (alkoholistlag)

har följande lydelse:

Lämnar någon åt den, som honom veterligen är ställd under övervakning

enligt denna lag eller är intagen å allmän alkoholistanstalt, alkoholhaltiga

drycker eller hjälper någon eljest sådan person att åtkomma dylika drycker,

straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor. Med

alkoholhaltiga drycker förstås spritdrycker och vin ävensom sådana maltdrycker,

som innehålla mer än en och åtta tiondels viktprocent alkohol.

bär gärning, som här sägs, tillika innefattar förbrytelse mot gällande bestämmelser

angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, gånge som i 4

kap. 2 § strafflagen stadgas.

Förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest

hos poliskammare och, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Övervakning enligt alkoholistlagen kan ifrågakomma dels beträffande den,

som är hemfallen åt alkoholmissbruk enligt lagens 1 §, såsom hjälpåtgärd

utan samband med tvångsintagande å alkoholistanstalt (13 §), dels ock beträffande

den, som intagits å allmän alkoholistanstalt, i sammanhang med

permittering eller utskrivning från anstalten (43 och 47 §§). Tvångsintagande

å alkoholistanstalt varar intill dess utskrivning kommit till stånd, d. v. s.

även under tid, då den intagne åtnjuter försökspermission. Vid övervakning

bör noga tillses, att den övervakade icke utsättes för allmän uppmärksamhet

eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet; vidare är den övervakade skyldig

föra ett nyktert och ordentligt liv (61 §). Vad hos nykterhetsnämnd förekommit

rörande personer, som äro föremål för nämndens behandling, må ej yppas

för obehöriga (15 §).

Med maltdrycker, som innehålla mer än en och åtta tiondels viktprocent

alkohol, förstås enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker sådana drycker av andra klassen

(pilsnerdricka) och sådana drycker av tredje klassen (exportöl).

Huvudstadgandena om straff för de i 63 § andra stycket alkoholistlagen åsyf
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 5 6. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

tade förbrytelserna återfinnas såvitt angår åtgärder med spritdrycker och vin

(rusdrycker) numera i 7 kap. förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning

av rusdrycker, i det följande kallad rusdrycksförordningen, i fråga

om åtgärder med maltdrycker av andra klassen i 28 och 29 §§ förordningen

den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka samt beträffande åtgärder

med maltdrycker av tredje klassen i 9 § förordningen den 1 juni

1923 angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl.

7 kap. rusdrycksförordningen innehåller bl. a. följande ansvarsbestämmelser:
1

§ 1 mom. Den som utan att äga rätt till försäljning enligt denna förordning

avyttrar rusdrycker, straffes för olovlig försäljning med dagsböter, dock

ej under tio.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för olovlig försäljning av rusdrycker,

andra gången eller oftare med sådan förbrytelse eller bedriver någon

olovlig försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med

dagsböter, dock ej under trettio, eller med fängelse i högst ett år.

Har förbrytelse varom ovan sägs icke skett i större omfattning eller yrkesmässigt,

må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas

till fem eller, vid upprepad förbrytelse, tio dagsböter.

Enligt 2 § samma kapitel straffes den, som tillhandagår annan med att

å egen motbok för dennes räkning anskaffa rusdrycker eller med att låta

egen motbok av denne användas för inköp för dennes räkning, med dagsböter.

Vid vissa försvårande omständigheter, såsom då förbrytelsen upprepas

eller denna sker i större omfattning eller yrkesmässigt, är straffet dagsböter,

ej under tjugu, eller fängelse i högst sex månader.

Jämlikt 9 § 1. förordningen angående förbud mot införsel till och försäljning

inom riket av exportöl komma vid olovlig försäljning av exportöl i de

flesta fall i tillämpning de ovan återgivna straffstadgandena i 7 kap. 1 § 1

mom. rusdrycksförordningen.

Olovlig försäljning av pilsnerdricka straffes enligt 28 § förordningen angående

försäljning av pilsnerdricka med böter från och med 15 till och med

100 kronor. Därest vissa omständigheter föreligga, t. ex. om förseelsen upprepas

eller denna sker i större omfattning eller yrkesmässigt, utgör straffet

böter från och med 100 till och med 2 000 kronor eller fängelse i högst sex

månader.

Om å brottet äro tillämpliga stadganden såväl i 63 § första stycket alkoholistlagen

som i någon av de nämnda särskilda författningarna, skall straffet

beräknas med tillämpning av reglerna i 4 kap. strafflagen, vilka numera

åsyftas i hänvisningen i 63 § andra stycket alkoholistlagen. Vid olovlig försäljning

av rusdrycker till person, som säljaren veterligen är ställd under

övervakning enligt alkoholistlagen eller är intagen å allmän alkoholistanstalt,

bliva strafflatituderna lägst 10 och högst 160 dagsböter samt vid upprepad

förbrytelse m. fl. försvårande omständigheter lägst 30 dagsböter och

högst fängelse ett år 35 dagar. Avser den olovliga försäljningen pilsnerdricka,

bliva straffsatserna för motsvarande två fall böter 15—300 kronor, resp.

lägst 20 dagsböter och högst fängelse sex månader 35 dagar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

3

I det lagrum i den första alkoholistlagen av den 30 juni 1913, vilket utgjorde

motsvarighet till 63 § i nu gällande alkoholistlag, var straffsatsen för

brottet angiven till böter från och med 5 till och med 100 kronor. Under förarbetena

till förstnämnda lag framställda yrkanden om straffskärpning

vunno icke beaktande vid lagens slutliga utformning.

Sedan tillkallade sakkunniga i den 30 september 1926 avgivet betänkande

med förslag till lag angående åtgärder mot dryckenskap och fylleri (SOU

1926: 17) föreslagit oförändrad straffsats för ifrågavarande brott, framhölls

från en sammanslutning av nykterhetsnämnder och föreståndaren för en

allmän alkoholistanstalt, att då den föreslagna straffsatsen vore så låg, att

någon avskräckande verkan därav säkerligen icke vore att förvänta, det vore

nödvändigt med en avsevärd förhöjning upp till frihetsstraff.

Under hänvisning till dessa anmärkningar uttalade 1927 års sakkunniga

för revision av lösdrivarlagstiftningen, åt vilka uppdragits att avgiva utlåtande

och förslag i anledning av omförmälda betänkande såvitt nu är i fråga,

i den 11 november 1929 avgivet betänkande med förslag till lagstiftning

om alkoholistvård (SOU 1929: 29) följande:

Beträffande den av förstnämnda sakkunniga föreslagna straffsatsen har

till stöd för densamma anförts bl. a., att den är lika med straffsatsen för

fylleriförseelse enligt 18 kap. 15 § strafflagen. Emellertid är att märka, att

i den till 1928 års riksdag framlagda propositionen med förslag till lag angående

fylleri (nr 32) straffet för fylleri utan försvårande omständigheter

satts till böter 5—200 kronor, till stöd för vilken straffskärpning åberopats

uttalande inom lagrådet. Frånsett emellertid denna omständighet kan det med

visst fog ifrågasättas, huruvida ej sådant förledande eller sådant förhjälpande

att åtkomma rusgivande drycker, varom i förevarande paragraf är fråga,

bör vara belagt med strängare straff än en vanlig fylleriförseelse. Med hänsyn

till vad sålunda anförts hava de sakkunniga föreslagit höjning av straff-,

maximum till 200 kronor.

Lösdriverisakkunnigas förslag till straffsats blev vid alkoholistlagens antagande

1931 infört i 63 § av lagen i oförändrat skick och utan ytterligare

motivering.

Jämlikt bemyndigande den 17 november 1944 ha tillkallats särskilda sakkunniga,

vilka antagit namnet 1944 års nykterhet skommitté. Enligt direktiven

skall kommittén bl. a. verkställa en omprövning av de grundläggande

principerna för vår nykterhetspolitik samt utarbeta och framlägga förslag

till riktlinjer för ordnandet av spritdrycksförsäljningen i landet. Den äger

därjämte att i ett sammanhang upptaga till bedömning hela den svenska

nykterhetslagstiftningen.

Med stöd av bemyndigande den 27 september 1946 tillkallade sakkunniga

för utredning rörande alkoholistvården, 1946 års alkoholistvårdsutrcdning,

ha enligt direktiven att bl. a. skänka nödigt beaktande åt den eftervårdande

verksamheten i fråga om omhändertagna alkoholister samt därvid utforma

åtgärder ägnade alt underlätta och stadga möjligheterna för dessa att erhålla

nya förutsättningar för en ordnad livsföring. De sakkunnigas arbete

bör bedrivas i närmaste samråd med 1944 års nykterhetskommitté.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

Utskottet.

I 63 § alkoholistlagen kriminaliseras förfarandet att åt person, som veterligen

är ställd under övervakning enligt nämnda lag eller är intagen å

allmän alkoholistanstalt, lämna alkoholhaltiga drycker eller att eljest hjälpa

sådan person att åtkomma dylika drycker. Stadgandet har till syfte att söka

förhindra, att samhällets åtgärder till stöd och hjälp åt alkoholmissbrukare

medvetet motverkas eller helt omintetgöras av andra personer, vilka trots

kännedom om ifrågavarande åtgärder tillhandagå dessa med alkoholhaltiga

drycker.

Enligt utskottets mening kan emellertid ifrågasättas, om den nuvarande

synnerligen lindriga straffsatsen, böter 5—200 kronor, står i rimligt förhållande

till den skada, som sistnämnda personer förorsaka genom att bereda

alkoholmissbrukare, som stå under behandling eller eljest under tillsyn,

tillfälle till alkoholförtäring. I de fall, då överlämnandet eller tillhandahållandet

av dryckerna sker mot vederlag och då sålunda vinstbegäret kan

förmodas vara den drivande faktorn, skola visserligen jämväl de betydligt

strängare straffsatserna i rusdrycksförordningen m. fl. författningar tillämpas,

men vid ett icke obetydligt antal tillfällen, såsom vid bjudande eller vid

legal utskänkning, kan endast straff enligt 63 § alkoholistlagen ifrågakomma.

I detta sammanhang bör observeras, att räckvidden av straffstadgandet i

nämnda paragraf, vari uppställes krav på vetskap om ingripandet mot alkoholmissbrukaren

hos den, som skall straffas, dock begränsas genom den

diskretion, varmed nykterhetsnämndemas åtgöranden skola omgärdas.

Härtill kommer emellertid att det enligt utskottets förmenande bör tagas

under övervägande, om icke samhället skulle — genom att för det i nämnda

lagrum beskrivna brottet utsätta strängare straff — på ett mera markant sätt

giva uttryck åt sin uppfattning om detta brotts förkastliga karaktär.

För att en straffskärpning skall komma att få större betydelse torde vara

erforderligt, att bland allmänheten sprides ökad kännedom om dessa bestämmelser.

Två utredningar arbeta för närvarande med nykterhetsfrämjande uppgifter,

1944 års nykterhetskommitté och 1946 års alkoholistvårdsutredning. Det

i motionen berörda spörsmålet synes närmast äga samband med de olika åtgärder

för vård och eftervård av alkoholmissbrukare, vilka sistnämnda kommitté

har att överväga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

överlämna motionen till 1946 års alkoholistvårdsutredning

för att motionen måtte iagas under övervägande vid fullgörandet

av utredningens uppdrag.

Stockholm den 27 februari 1947. *

På andra lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

5

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman*, Linder, Wistrand*, Forslund,

Löfvander, Hage, Björkman* och fröken Osvald*;

från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Ryberg, Hermansson, Holm,

Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo*, fru Boman och herr Lundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

l

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:60 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om skärpning av bestämmelserna i 63 § alkoholistlagen. s. 1 i texten