Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 11 juni 1916

1947-07-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:50, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 11 juni 1916

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den

11 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i

arbete, m. m.

Genom en den 6 juni 1947 dagtecknad proposition, nr 319, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om

försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

13 §. 13 §.

Sedan försäkringsinrättningen-----skall utgivas.

Kan ej —-----------höra utgå.

Ersättning i-----denna

Kan ej---------

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av försäkringsinrättningen

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock

ej avse ersättning, som belöper å

tiden före den dag, då ansökan

därom gjorts, eller, där jämkningen

utan ansökan beslutats av inrättningen,

före dagen för beslutet.

Beslut om--------

försäkringsinrättning.

--sålunda utgivits.

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av försäkringsinrättningen

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning må dock,

där fråga är om minskning eller indragning

av ersättning, ej avse tid

före den dag, då jämkningen beslutas.

— till efterrättelse.

1 Senaste lydelse, se SFS 1936: 383.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 9 sand. 2 avd. Nr 50—52.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling, men

skall ej äga tillämpning i fråga om

ersättning för tid före ikraftträdandet.

2) Förordning

angående ändrad lydelse av 16 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, att 16 § förordningen den 18 juni 1927 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

16 §.

Sedan riksförsäkringsanstalten —

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av rikförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning md dock

ej avse ersättning, som belöper å

tiden före den dag, då ansökan

därom gjorts, eller, där jämkningen

utan ansökan beslutats av riksförsäkringsanstalten,

före dagen för beslutet.

Beslut om--------

(Föreslagen lydelse:)

16 §.

---skall utgivas.

Inträder, sedan ersättning till den

skadade blivit av rikförsäkringsanstalten

bestämd, väsentlig förändring

i de förhållanden, vilka voro avgörande

för ersättningens bestämmande,

må jämkning i ersättningen

äga rum. Sådan jämkning md dock,

där fråga är om minskning eller indragning

av ersättning, ej avse tid

före den dag, då jämkningen beslutas.

till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk _ författningssamling,

men skall ej äga tillämpning

i fråga om ersättning för tid

före ikraftträdandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

3

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för författningsförslagen, får

utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionen är föranledd av riksdagens skrivelse den 26 mars 1947

(nr 85), vari riksdagen anhållit om skyndsam utredning och förslag — om

möjligt till innevarande riksdag — till sådan ändring av 16 § andra stycket

förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, att jämkning i redan bestämd ersättning

kunde avse även ersättning som belöpte å tiden före den dag, då

ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan beslutats av riksförsäkringsanstalten,

före dagen för beslutet.

Riksdagens framställning avläts i enlighet med andra lagutskottets hemställan

i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 14, till vilket utskottet får

hänvisa.

I anledning av riksdagens hemställan uppdrog Kungl. Maj:t den 28 mars

1947 åt riks försäkringsanstalt en att verkställa den begärda utredningen och

att så snart det kunde ske inkomma med det förslag, som kunde föranledas

därav.

Riksförsäkringsanstalten har i ett den 18 april 1947 avgivet utlåtande funnit

16 § andra stycket 1927 års militärersättningsförordning böra ändras på

sådant sätt, att retroaktiv jämkning till den skadades förmån medgives.

Dylik jämkning bör enligt anstaltens uppfattning få ske utan begränsning

till viss tid före dagen för ansökan eller jämkningsbeslutet. Förutsättning

härför bör emellertid vara att tillförlitlig utredning föreligger rörande de

förändrade förhållandena. En ändring av jämkningsbestämmelserna i militärersättningsförordningen

bör enligt anstaltens mening föranleda motsvarande

ändring i olycksfallsförsäkringslagen som i 13 § femte stycket innehåller

enahanda jämkningsregler som 16 § andra stycket militärersättningsförordningen.

De föreslagna ändringarna anses höra träda i kraft snarast

möjligt och göras tillämpliga även å äldre olycks- och sjukdomsfall.

över riksförsäkringsanstaltens utredning ha efter remiss yttranden avgivits

av försäkringsrådet och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening.

I båda remissyttrandena — av vilka föreningens utlåtande är begränsat

till ändringen i olycksfallsförsäkringslagen — tillstyrkes riksförsäkringsanstaltens

förslag. Försäkringsrådet föreslår dock vissa jämkningar i förslaget.

Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i frågan anfört följande:

»Det ligger i sakens natur att beträffande person, som skadats till följd av

olycksfall i arbete eller som ådragit sig kroppsskada under militärtjänstgöring,

fall ofta kunna förekomma, när en från början lindrigare sjukdom,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 50,

som endast berättigar till en mindre ersättning, antager svårare karaktär

och därför bör föranleda en höjning av ersättningens belopp. Vidare kan,

efter det en invalidränta en gång blivit fastställd, inträffa, att invaliditetsgraden

ökas eller minskas eller också att i följd av olycksfallet sjukdom

ånyo inträder. En motsvarande höjning eller nedsättning av livräntan eller

dess utbyte mot sjukpenning och erforderlig vård bör naturligen då kunna

äga rum.

För att tillgodose dylika behov av ändringar i redan fastställd ersättning

ha i 13 § femte stycket olycksfallsförsäkringslagen och 16 § andra stycket

1927 års militärersättningsförordning upptagits bestämmelser, som bereda

möjlighet till jämkning i ersättningen, då förändring inträder i de förhållanden,

som voro avgörande för ersättningens bestämmande. Sådan jämkning

må dock enligt bestämmelsernas ordalydelse ej avse ersättning, som belöper

å tiden före den dag, då ansökan därom gjorts, eller, där jämkningen utan

ansökan beslutas av riksförsäkringsanstalten eller motsvarande försäkringsinrättning,

före dagen för beslutet.

Äldre bestämmelser av samma slag återfinnas i 16 § lagen den 5 juli

1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

och 14 § förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Rörande skälen till att

retroaktiv jämkning icke ansetts böra medgivas lämna förarbetena ej någon

närmare vägledning. Det förefaller dock som om praktiska lämplighetshänsyn

tillmätts väsentlig betydelse.

Såsom andra lagutskottet anfört i sitt utlåtande nr 14, vilket godkänts av

riksdagen, kunna bestämmelserna om förbud mot jämkning av ersättning

med retroaktiv giltighet i vissa fall leda till obilliga resultat. Det synes sålunda

knappast rimligt, att en skadad, vars arbetsförmåga under livräntetiden

väsentligt försämrats, utan vidare skall gå miste om honom eljest tillkommande

förhöjning av livräntan, såvitt avser tiden före det han anmält

det ändrade förhållandet för försäkringsinrättningen. Att försämringen icke

genast anmäles torde mången gång bero på helt förklarliga och ursäktliga

omständigheter, därvid ovetskapen om skyldigheten att omedelbart anmäla

förändringen och om den med anmälningsskyldighetens försummande förknippade

rättsförlusten naturligen spelar en stor roll. Även om vid tillämpning

av jämkningsreglerna några stränga formkrav icke upprätthållas för

att ansökan om jämkning skall anses föreligga, torde det, utan att något kan

läggas den skadade till last, i allmänhet dröja någon tid innan försäkringsinrättningen

genom jämkningsanmälan eller eljest får kännedom om en intiäffad

försämring.

Såväl riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet som de ömsesidiga

socialförsäkringsbolagens förening ha i likhet med riksdagen uttalat sig

för en sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser, att retroaktiv jämkning

till den skadades förmån uttryckligen medgives. Denna mening omfat
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

5

tas även av mig. Jag delar också den i andra lagutskottets omförmälda utlåtande

uttalade uppfattningen att en ändring i detta hänseende bör vidtagas

oberoende av den allmänna översyn av bestämmelserna på detta område,

varmed socialvårdskommittén för närvarande är sysselsatt. Däremot

anser jag mig icke, såsom en reservant inom försäkringsrådet ifrågasatt, böra

föregripa socialvårdskommitténs utredning genom en mera vittgående omprövning

av jämkningsreglerna i olycksfallsförsäkringslagen och 1927 års

militärersättningsförordning i deras helhet.

Vad härefter angår frågan hur ändringen bör genomföras finner jag ingen

anledning att frångå riksförsäkringsanstaltens av försäkringsrådet och de

ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening biträdda förslag, att retroaktiv

jämkning till den skadades förmån må medgivas utan begränsning till

viss tid före dagen för ansökan eller jämkningsbeslutet.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle retroaktiv jämkning till

den skadades förmån endast avse tid beträffande vilken tillförlitlig utredning

föreligger rörande de förändrade förhållandena. I enlighet härmed och

på grund av vad riksförsäkringsanstalten i övrigt anfört vill det, såsom försäkringsrådet

påpekat, synas som om riksförsäkringsanstalten skulle åsyfta

ett starkare mått av bevisning i jämkningsfall än i de reguljära fallen —

d. v. s. än då fråga är om ersättning under den första sjukdomstiden samt

sedermera vid invaliditet med oförändrad invaliditetsgrad för framtiden —

ävensom att denna skärpta bevisskyldighet borde åvila den skadade. I denna

del kan jag icke biträda riksförsäkringsanstaltens förslag. Naturligen bör en

höjning av ersättningen för förfluten tid ej ske med mindre utredningen

giver anledning därtill. Några sakliga skäl varför andra bevisningsregler

skulle gälla i jämkningsfallen än eljest synas mig dock icke föreligga. En

annan sak är att, på sätt försäkringsrådet framhållit, en skadad som begär

jämkning för lång tid tillbaka till följd av utredningssvårigheter kan komma

i sämre läge än den som omedelbart efter en inträffad förändring gör anmälan

därom. Anmärkas bör också i detta sammanhang att förutsättning

för jämkning är att den inträdda förändringen är väsentlig.

Vad angår utformningen i övrigt av ändrade bestämmelser på detta område

synes mig försäkringsrådets förslag att låta bestämmelserna innefatta

en spärregel beträffande minskning eller indragning av ersättning vara att

föredraga framför riksförsäkringsanstaltens förslag. Av ett stadgande, att

jämkning ej må, då fråga är om minskning eller indragning av ersättning,

avse tid före den dag, då jämkningen beslutas, torde nämligen utan vidare

följa att höjning av ersättning får avse tiden dessförinnan.

Genom en regel av angivet innehåll bli försäkringsinrättningarna skyldiga

att även utan att ansökan om jämkning skett beakta eventuella jämkningsfall.

Den ökade belastning på försäkringsinrättningarna, som må kunna

uppstå härigenom, synes icke vara av den storlek att den bör verka hindrande

för en välgrundad reform.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

Utskottet.

De nya bestämmelserna böra enligt min mening tråda i kraft snarast möjligt.

Någon gensaga har icke rests mot förslaget att göra bestämmelserna

tillämpliga även på äldre olycks- och sjukdomsfall, såvitt avser tid efter

deras ikraftträdande. Jag biträder förslaget härom.»

Lagrådet, vars utlåtande inhämtats över förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 13 § olycksfallsförsäkringslagen, har lämnat detta lagförslag utan

erinran.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen

framlagda författningsförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 1 juli 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Löfvander,

Hage, Björkman, Nils Elowsson och Nerman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Håstad,

fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo, Carlsson i

Bakeröd och Lundberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:478 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 17 juni 1916 a1 i texten