Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av en i första kaihmaren väckt motion, nr 325, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941

1947-07-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:51, Utlåtande i anledning av en i första kaihmaren väckt motion, nr 325, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

7

Nr 51.

•Utlåtande i anledning av en i första kaihmaren väckt motion,

nr 325, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i stadgan den 21

februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande, såvitt motionen hänvisats till

lagutskott.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 276 med förslag till lag angående

ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning för

riksdagsmannauppdragets fullgörande har herr von Heland inom första

kammaren väckt en motion, nr 325, vari hemställes, »att riksdagen med

bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 276 måtte i princip uttala sig för

att sådana medborgare, vilka icke kunna erhålla andra pensionsförmåner

än allmän folkpension, skola tillerkännas lika god pension som statens

anställda i likvärdiga arbetsuppgifter, samt besluta att den, som åtnjuter

pension på grund av riksdagsmannauppdrag, skall avstå tre fjärdedelar

av denna, därest han uppbär lön eller pension på grund av anställning i

enskild tjänst, dock att minskningen av den på grund av riksdagsmannaskapet

erhållna pensionen skall ske med högst så stort belopp, att de sammanlagda

förmånerna, däri ej inräknade rörliga tilläggsformer, uppgå till

femtusen kronor.»

Motionen har den 30 maj 1947 av första kammaren hänvisats till konstitutionsutskottet,

som i memorial nr 18 för riksdagen anmält, att enär

det i motionen väckta förslaget, i vad det avsåge annat än ändring i det

i propositionen nr 276 till riksdagen framlagda förslaget till lag angående

ändring i stadgan den 21 februari 1941 om ersättning för riksdagsmannauppdragets

fullgörande, enligt konstitutionsutskottets mening vore av beskaffenhet

att ej böra av utskottet handläggas, utskottet föranleddes att

till första kammaren återlämna ifrågavarande motion i nu berörda del.

I anledning härav har första kammaren den 11 juni 1947 hänvisat motionen

till behandling av lagutskott i den del, vari den återlämnats till kammaren.

Andra kammaren har samma dag lagt berörda memorial till handlingarna

med förklaring, att motionen i den i memorialet avsedda delen borde behandlas

av lagutskott.

I den del motionen sålunda hänvisats till lagutskott, har den behandlats

av andra lagutskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

Utskottet.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det av andra lagutskottet

behandlade yrkandet i motionen, får utskottet hänvisa till denna.

Vid 1946 års riksdag väckte herr von Heland i anledning av Kungl. Maj-.ts

proposition nr 220 med förslag till lag om folkpensionering m. m. inom

första kammaren en motion, nr 324, vari hemställdes bl. a., att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle göra framställning om utredning avseende

en tidsenlig utveckling av folkpensioneringen i överensstämmelse med

i motionen angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer överensstämde nära med

vad motionären anfört i nu förevarande motion.

Första särskilda utskottet hemställde i sitt utlåtande nr 1, att motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, vilket även blev riksdagens

beslut.

Sedan i anledning av en vid 1944 års riksdag inom andra kammaren av

herr Åkerström väckt motion, nr 7, riksdagen på hemställan av andra lagutskottet,

som i ärendet avgav utlåtande nr 47, beslutat att hos Kungl. Maj:t

anhålla om en förutsättningslös utredning angående möjligheten och lämpligheten

av en obligatorisk pensionering av i enskild tjänst anställda, ha

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 24 januari 1947 tillkallats

nio utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande

ordnandet av en pensionering för anställda i privat tjänst.

Motionären har hemställt om ett principuttalande av riksdagen av innehåll,

att medborgare, vilka icke kunna erhålla andra pensionsförmåner

än allmän folkpension, skulle tillerkännas lika god pension som statens

anställda i likvärdiga arbetsuppgifter. Därvid åsyftar motionären enligt

uttalande i motionen de hundratusentals självständiga företagarna inom

jordbruk, trädgårdsodling, fiske, industri, hantverk, handel m. m., vilka

vore hänvisade till att genom egen sparsamhet och omtanke lägga av kapital

för sin ålderdomsförsörjning.

Pensioneringen av stats- och kommunalanställda har sedan länge varit

väl ordnad. Genom den ovan nämnda utredningen har arbetet inletts för

att skapa en ordnad pensionering även för alla anställda i enskild tjänst.

Däremot kvarstår ännu problemet om de självständiga företagarnas pensionering

såsom icke fullt löst.

Emellertid synes sistnämnda spörsmål knappast böra lösas efter de av

motionären angivna linjerna. De pensioner, av vilka statsanställda författningsmässigt

komma i åtnjutande, ha sin grund i anställningsförhållandet.

Pensionen har i dessa fall karaktär av en löneförmån, som tillkommer

löntagaren i samband med att han efter uppnående av viss ålder slutar

sin tjänst. Att endast på den grund, att någon icke kan erhålla pension

från annat håll, av statsmedel tillerkänna honom, oaktat han icke står

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

9

i anställningsförhållande till staten, en pension, som utgår efter de grunder,

som gälla för statsanställda, kan icke komma i fråga. När samhället genom

folkpensioneringen givit alla medborgare en viss pension oavsett alla anställningsförhållanden,

ligger här bakom en helt annan tanke, nämligen

den att det ankommer på det allmänna att tillförsäkra alla åldringar ett

visst existensminimum. Motionärens förslag innebär i viss mån en sammanblandning

av de tankegångar, som ligga till grund för vanlig tjänstepensionering

och den allmänna folkpensioneringen.

Lösningen av frågan om de självständiga företagarnas pensionering är

att söka i annan riktning. I anslutning till vad utskottet uttalade i sitt

ovannämnda utlåtande till 1944 års riksdag angående motsvarande problem

beträffande i enskild tjänst anställda höra de enskilda företagarna i första

hand genom egna åtgöranden förstärka sitt ålderdomsskydd. Utskottet

hänvisar i detta avseende till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Sedan

organisationsväsendet numera utbyggts och erhållit stor omfattning, bör

vidare en tilläggspensionering kunna ordnas genom organisationernas förmedling.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, i den mån den hänvisats till lagutskott,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 juli 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand*, Forslund,

Hage*, Nils Elowsson, Wahlund och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg, Holm*,

Håstad, Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo och Lundberg*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.