Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering.

1947-07-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:52, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 52.

Nr 52.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av

bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 19,

vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Skoglund i Umeå och

Måler hemställt, att »riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära utredning och förslag till behovsprövade änkepensioner till änkor vid

uppnådda 55 års ålder, även om änkeståndet inträtt tidigare än vid nämnda

ålder».

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för detta yrkande får utskottet

hänvisa till motionen.

Vid 1946 års riksdag antogs efter förslag av Kungl. Maj:t en ny lag om

folkpensionering. Denna lag, lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

skall träda i kraft den 1 januari 1948. Följande bestämmelser i

lagen äro här av intresse.

I 3 § 4 mom. stadgas, att änka som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och

varit gift med honom minst fem år äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,

rätt till folkpension i form av änkepension. Ingår hon nytt äktenskap

upphör rätten till änkepension. — Enligt 4 § 3 mom. utgör änkepension

600 kronor om året. — Folkpension förhöjes å vissa orter med bostadstillägg

i enlighet med bestämmelser i 5 §. — I 6 § stadgas, att där

kommun så beslutat skall till pensionsberättigad utgå särskilt bostadstillägg

i enlighet med grunder som kommunen har att bestämma. — Änkepension

och bostadstillägg minskas enligt 7 § med fem tiondelar av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad

300 kronor och för annan pensionsberättigad 400 kronor. — I 14 § stadgas,

att med årsinkomst avses i lagen all den inkomst, för år räknat, som någon

skäligen kan antagas komma att under den närmaste tiden åtnjuta. Såsom

inkomst räknas dock icke annan folkpensionsförmån är blindtillägg

och ej heller understöd som någon på grund av skyldskap eller svågerlag

må vara föranledd att utgiva.

Socialvårdskommittén avlämnade i november 1945 ett betänkande med

förslag till ny lag om folkpensionering (SOU 1945:46). Detta betänkande

har legat till grund för det av Kungl. Maj:t genom propositionen nr 220 till

1946 års riksdag framlagda förslaget i ämnet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 52. 11

Beträffande änkepensionen har socialvårdskommittén i betänkandet bland

annat anfört följande:

Sedan gammalt har änkornas lott ansetts särskilt svår. I våra dagar torde,

sedan förvärvsmöjligheterna för kvinnorna blivit större, förhållandena för

änkorna i många fall te sig ljusare än fordom. Emellertid intaga fortfarande

dels änkor, som ha att vårda minderåriga barn, samt dels änkor, vilka —

utan att vid änkeblivandet eller kortare tid dessförinnan ha ägnat sig åt förvärvsarbete

— blivit änkor vid relativt hög ålder, en framträdande plats bland

de kategorier, som behöva samhällets hjälp. Man kan vad angår de sistnämnda

änkorna icke göra gällande att deras ställning är ungefärligen densamma

som ogifta kvinnors i motsvarande ålder, enär änkorna oftast genom

äktenskapet kommit att stå vid sidan av förvärvslivet och därför ha särskilt

svårt att vid högre ålder erhålla sin bärgning genom arbete. Då det gäller

änkor, som ha minderåriga barn i sin vård, sammanhänger hjälpbehovet nära

med barnens antal och ålder. Hjälpen till dessa änkor måste därför utformas

i intim anslutning till barnbi dragslagstiftningen. Man kan till och med tänka

sig att barnbidragen bestämmas på sådant sätt att de förslå att täcka försörjningen

helt eller delvis även för den person, som har barnen i sin vard.

Skulle så ske behövas tydligen icke särskilda åtgärder för att tillförsäkra

sådan änka erforderlig samhällelig hjälp av fortlöpande natur. Såsom närmare

utvecklas i följande avsnitt har det icke varit möjligt att till behandling

inom kommittén upptaga barnbidragslagstiftningen förrän frågan om

allmänna barnbidrag blivit löst. Kommittén har därför varit nödsakad att i

förevarande avseende inskränka sitt förslag att avse hjälp till kvinnor, vilka

vid relativt hög ålder bli änkor. Det är också dessa änkors försörjningsförhållanden,

som närmast sammanhänga med folkpensioneringen i övrigt.

Vad först angår den åldersgräns för änkeblivandet som kan vara lämplig

kunna uppenbarligen olika meningar råda. Kommittén har i princip ansett

en gränsdragning vid 55 år lämplig. I regel torde en icke förut förvärvsarbetande

kvinna, som uppnått nämnda ålder, ha svårt att helt försörja sig

genom arbete även om hennes kroppskrafter och själsförmögenheter äro utan

anmärkning. Skulle åldersgränsen sättas mera avsevärt lägre, kunde man

måhända befara att änkorna i vissa fall underläte att helt utnyttja den försörjningsförmåga,

som numera i regel får anses förefintlig hos medelålders

kvinnor. Kommittén har övervägt att till förhindrande av att för stor skillnad

i försörjningshänseende skulle uppkomma mellan änkor, som vid mannens

frånfälle nyss fyllt 55 år, och änkor, som vid nämnda tidpunkt icke

fullt uppnått sagda ålder, bestämmelserna om änkepensioneringen skulle utformas

så att två tredjedelar av normal änkepension skulle utgå till kvinna,

som vid mannens frånfälle fyllt 54 men ej 55 år, och en tredjedel av normal

änkepension till kvinna, som vid mannens frånfälle fyllt 53 men ej 54

år. Med hänsyn till önskvärdheten av att lagstiftningen ej skall bli för komplicerad

och till att änkepensionerna vid en sådan anordning relativt ofta

bleve för små för att vara effektiva har förslaget utformats utan någon dylik

utjämningsanordning.

Socialvårdskommittén har vidare i sitt betänkande framhållit, att kommittén

vid utformningen av änkepensioneringen ansett sig böra iakttaga viss

varsamhet och förutsatt alt erfarenheten finge utvisa huruvida och i vilka

avseenden behov av förbättringar förelåge.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande m 52.

Enligt socialvårdskommitténs förslag skulle änkepension utgå endast om

äktenskapet varat minst tio år.

I ett över socialvårdskommitténs betänkande avgivet yttrande har länsstyrelsen

i Västerbottens län föreslagit att även änka, som vid mannens frånfälle

ej fyllt 55 år, skulle efter fyllda 55 år kunna tillerkännas änkepension.

I propositionen nr 220 vid 1946 års riksdag föreslogs, att i fråga om kravet

på viss tids äktenskap för att rätt till änkepension skulle inträda fem

års äktenskap skulle vara tillfyllest.

I ett i januari 1946 avlämnat betänkande (SOU 1946:5) har 1941 års

befolkningsutredning föreslagit införandet av allmänna barnbidrag att utgå

med 200 kronor om året till alla barn under en viss ålder. Genom proposition

nr 220 till årets riksdag har Kungl. Maj:t framlagt ett förslag till lag

om allmänna barnbidrag. Enligt detta förslag till lag om allmänna barnbidrag

skall för varje här i riket bosatt barn utgå allmänt barnbidrag med

260 kronor om året.

På grundval av ett av socialvårdskommittén avgivet betänkande (SOU

1947:21) har Kungl. Maj:t i proposition nr 288 till årets riksdag framlagt

förslag till bl. a. lagar om särskilda barnbidrag samt om bidrag till änkor

och änklingar med barn. Enligt den föreslagna lagen om särskilda barnbidrag

skall till bl. a. änkors barn utgå barnbidrag med 250 kronor om

året. Förslaget till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn innehåller,

att om änka eller änkling har barn under sin vårdnad i äktenskapet

med den avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem, och barnet icke fyllt tio år, äger vårdnadshavaren

under viss förutsättning av allmänna medel erhålla bidrag.

Detta bidrag utgår med belopp motsvarande änkepension och bostadstilllägg

enligt lagen om folkpensionering.

I propositionen nr 288 har föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, beträffande den föreslagna lagen om bidrag till änkor och änklingar

med barn bland annat anfört följande:

Pensionsstyrelsen har ansett det lämpligt, att i lagen om bidrag till änklingar

och änkor med barn intages stadgande om att bidraget skall anses

som folkpension. Vad styrelsen anfört till stöd härför synes mig emellertid

icke vara tillräcklig anledning till en sådan åtgärd. Jag vill i detta sammanhang

vidare anmärka, att den föreslagna bidragsformen enligt min mening

bör betraktas endast som ett provisorium. Liksom änkepensioneringen enligt

folkpensioneringslagen synes den böra bli föremål för översyn i samband

med ett mera fullständigt klarläggande av vilka stödformer som äro lämpliga

i sådana fall, då en familjs ekonomiska läge helt förändras genom försörjarens

frånfälle.

Utskottet. Enligt 1946 års lag om folkpensionering äger änka, som vid mannens

frånfälle fyllt 55 år och varit gift med honom minst fem år, rätt till folk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 52.

13

pension i form av änkepension. Bestämmelsen om att änkan vid mannens

frånfälle skall ha fyllt 55 år för att få änkepension leder till resultat, som

ur rättvisesynpunkt synas stötande. En änka, vars man avlidit sedan hon

fyllt 55 år, får genast änkepension, under det att en annan änka, vars man

avlidit strax innan hon fyllt 55 år, aldrig får änkepension. Den fråga som

här berörts är emellertid svår att lösa. Kvinnor, som blivit änkor vid relativt

hög ålder, ha ansetts intaga en framträdande plats bland de kategorier, som

behöva samhällets hjälp. Anledningen härtill är, såsom socialvårdskommittén

framhållit, att änkorna ofta genom äktenskapet kommit att stå vid sidan

av förvärvslivet och därför ha särskilt svårt att vid högre ålder erhålla sin

bärgning genom arbete. Beträffande kvinnor, som bliva änkor vid relativt

unga år och icke ha barn, äro förhållandena annorlunda. De torde ha

ungefär lika stora möjligheter som andra ensamstående kvinnor utan barn

att försörja sig genom eget arbete. Änkor, som ha barn, befinna sig i detta

hänseende i ett sämre läge.

Det torde icke vara möjligt att ändra bestämmelserna om änkepension

så, att änkepension kommer att utgå till varje änka, som fyllt 55 år, även

om hon blivit änka vid unga år. En så konstruerad änkepension skulle

innebära en orättvisa mot andra ensamstående kvinnor. Anspråk från deras

sida på motsvarande förmåner skulle under sådana omständigheter icke

kunna anses oberättigade.

Vill man icke införa en allmän — låt vara behovsprövad — folkpension

för alla ensamstående kvinnor som fyllt 55 år, så måste en utsträckning av

rätten till änkepension på något sätt begränsas. Hur denna gränsdragning

än sker torde det alltid finnas grupper, som anse sig missgynnade. Motionärerna

framhålla särskilt de svårigheter som möta en änka med barn men

avse icke att begränsa en utsträckning av änkepensionen till dessa fall. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om att svårigheterna för änkor med

barn i viss utsträckning beaktats i den föreslagna lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

Enligt utskottets mening är emellertid en översyn av folkpensioneringslagens

bestämmelser om änkepension påkallad. Denna översyn torde medföra,

att rätten till änkepension vidgas. Det är av ovan anförda skäl av vikt,

att utvidgningen av rätten till änkepension företages med en viss varsamhet.

Om möjligt bör gränsdragningen mellan sådana änkor som skola få rätt

till änkepension och sådana änkor som icke kunna få sådan rätt göras mjukare

än som skett i 1946 års lag om folkpensionering.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa en översyn av bestämmelserna om änkepension i

lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering samt för riks
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 52.

dagen framlägga det förslag, vartill en sådan översyn kan

föranleda.

Stockholm den 1 juli 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Löfvander,

Hage, Björkman, Nils Elowsson och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: herrar Olo vson i Västerås, Hellbacken, Ryberg,

Holm*, Håstad, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Jacobsson i

Igelsbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

717157

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:479 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering. a1 i texten