Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall, dels ock i ämnet väckta motioner.

1947-07-14 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:55, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

1

Nr 55.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens

upprätthållande i vissa fall, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 30 juni 1947 dagtecknad proposition, nr 326, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag

till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i

vissa fall.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 365 av herr Wagnsson och

inom andra kammaren

nr 524 av herr Senander m. fl.,

nr 525 av herr Fagerholm samt

nr 526 av herrar Spångberg och Nilsson i Göteborg.

Såväl i motionen II: 524 som i motionen II: 526 hemställes, att riksdagen

måtte avslå förevarande proposition.

I motionerna I: 365 och II: 525, vilka äro likalydande, framställas följande

yrkanden.

Under A hemställa motionärerna, att sådana ändringar måtte vidtagas i

Kungl. Maj:ts förslag, att lagen erhåller i huvudsak följande innehåll:

Lag

om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall.

1 §•

Där på grund av uppkommen tvist rörande anställningsvillkoren för polispersonal

och till följd därav rådande eller befarad brist på dylik personal

fara föreligger, att den polisverksamhet, som det åligger visst polisdistrikt

att ombesörja, icke skall kunna behörigen upprätthållas, må Konungen på

framställning av länsstyrelsen förordna, att vad i denna lag sägs skall äga

tillämpning med avseende å polisdistriktet.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 9 saml. 2 avd. Nr 55.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

2 §•

För polispersonal, som tjänstgör i polisdistrikt beträffande vilket förordnande

enligt 1 § meddelats, skola anställningsvillkoren, därest enighet om

dessa ej uppnåtts, fastställas av skiljenämnd. Skiljenämnden skall bestå av

fem skiljemän, av vilka en, tillika ordförande, utses av Konungen, en av

arbetsgivarparten, en av arbetstagarparten samt två gemensamt av parterna.

Kunna parterna ej enas om utseende av sistnämnda skiljemän, skola

dessa utses av socialstyrelsen.

I övrigt skall i avseende å skiljenämndens verksamhet gälla vad som

stadgas i lagen den 28 maj 1920 om särskilda skiljedomare i arbetstvister.

3 §■

Polispersonal, som tjänstgör i polisdistrikt för vilket förordnande enligt

1 § gäller och för vilken personal överenskommelse om anställningsvillkoren

ej kunnat ernås, skall efter åläggande av Konungen avlönas av polisdistriktet

i överensstämmelse med i 2 § angiven skiljedom.

I övrigt har polisdistriktet, att enligt vad därom är stadgat svara för kostnaderna

för distriktets polisväsende och ombesörja för detsamma erforderliga

anordningar.

Angående bidrag av statsmedel för vad polisdistrikt enligt denna paragraf

utgivit, skall vad eljest är föreskrivet om sådant bidrag till kostnaderna för

distriktets polisväsende äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Åsidosätter polisdistriktet eller polisman sina förpliktelser enligt skiljedomen,

skall därav uppkommen skada ersättas. I fall som nu åsyftas, må

länsstyrelsen vid vite ålägga polisman att fullgöra sin tjänst, dock må vitet

ej i något fall överstiga ett belopp motsvarande den månadslön, som vid

tiden för vitesföreläggandet gäller för polismannen.

5 §•

I den mån ej annat följer av vad ovan är stadgat, skall om polisverksamhet,

som upprätthålles med stöd av denna lag, gälla vad i lag eller författning

är föreskrivet om polisväsendet i riket.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft omedelbart och gäller till och med den 30 juni

1948.»

Därest riksdagen funne sig ej kunna bifalla ovan återgivna förstahandsyrkande,

hemställa motionärerna under B, i första rummet att bestämmelserna

i 5 § i Kungl. Maj:ts förslag om frihetsstraff och bötesstraff

måtte ersättas med bestämmelser om vitesföreläggande, i andra rummet att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

3

bestämmelsen om frihetsstraff i nyssnämnda paragraf måtte utgå samt i

tredje rummet att bötesstraffet måtte göras till normalstraffet och frihetsstraffet

endast gälla vid försvårande omständigheter.

Under C hemställa motionärerna slutligen att, därest vid riksdagsbehandlingen

av förevarande proposition uppgörelse mellan avtalsparterna träffats,

riksdagen måtte avslå propositionen.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit

till stöd för sina yrkanden, får utskottet utöver vad nedan anföres hänvisa

till propositionen och motionerna.

Vid remiss till lagrådet av ett i ämnet upprättat lagförslag anförde föredraganden,

statsrådet Mossberg, följande:

»Sedan någon tid ha förhandlingar förts mellan svenska stadsförbundet,

å ena, samt svenska polisförbundet, å andra sidan, angående införandet av

normerade bestämmelser för avlöning av polispersonalen i städer och köpingar,

anslutna till stadsförbundet. Förhandlingarna, som senast letts av

landshövding A. Lidén såsom av Kungl. Maj:t förordnad opartisk ordförande,

ha icke lett till någon uppgörelse och äro för närvarande avbrutna.

Fortsatta förhandlingar torde dock komma att upptagas. Skulle icke heller

därvid något resultat nås, föreligger risk för att polisförbundet med stöd av

fullmakter från ett mycket stort antal polismän i de polisdistrikt, som beröras

av förhandlingarna, kommer att i form av uppsägning med en månads

uppsägningstid begära dessa befattningshavares entledigande från av dem

innehavda befattningar.

Inför utsikterna till en dylik utveckling av den rådande tvisten kunna

statsmakterna icke stå overksamma. Det måste befaras att, om ett stort

antal av landets polismän lämnar polistjänsten, den allmänna ordningen

och säkerheten mycket snabbt skulle kunna rubbas. Åtgärder måste därför

vidtagas för att möjliggöra att polisverksamheten kan uppehållas i erforderlig

omfattning. För Stockholms del har överståthållarämbetet i skrivelse

den 14 juni 1947 påkallat vidtagandet av sådana åtgärder.

I överståthållarämbetets skrivelse har berörts ett spörsmål som i förevarande

sammanhang har ett betydande intresse. Ämbetet har anfört, att det

syntes kunna ifrågasättas huruvida i en situation sådan som den varom här

är fråga polismännen ägde rätt att vinna entledigande från sina befattningar.

Skyldighet skulle alltså kunna tänkas föreligga för dem att kvarbliva

i tjänst till dess entledigande vederbörligen beviljades. Emellertid har

ämbetet själv funnit denna fråga så tveksam, att det synts ämbetet försiktigast

att räkna med att verkställda uppsägningar även komma att medföra,

att vederbörande polismän nedlägga arbetet, därest icke särskilda åtgärder

vidtagas för att förhindra detta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Den tveksamhet, varåt överståthållarämbetet har givit uttryck, delas av

mig. I fråga om statens befattningshavare torde den allmänna meningen

vara, att en befattningshavare icke äger ovillkorlig rätt att när han så önskar

bliva befriad från sin tjänst. I vart fall om ett betydande allmänt intresse

sättes på spel genom hans entledigande vid av honom begärd tidpunkt, torde

avsked kunna förvägras honom eller tidpunkten för hans frånträde av tjänsten

framflyttas. Hur det i detta avseende förhåller sig med kommunala befattningshavare

är svårare att bedöma. Vad angår polismännen tala otvivelaktigt

såväl arten av deras tjänstgöring som de garantier mot godtyckligt

skiljande från tjänsten, som i fråga om ordinarie och med dem jämställda

befattningshavare tillerkänts dem, för att enahanda regler borde vara tilllämpliga

å dem som å statliga befattningshavare. Det är emellertid tveksamt

huru härmed förhåller sig. Härtill kommer att om en polisman anses

sakna rätt att erhålla begärt entledigande påföljden för att han undandrager

sig att tjänstgöra i regel endast kan bli att han dömes till ansvar för

tjänstefel.

Med hänsyn till det anförda finner jag det nödvändigt att införa regler,

som ge garantier för att polisverksamheten kan behörigen upprätthållas om

polismännen i mera betydande utsträckning komma att begära att bli entledigade

från sina innehavda befattningar.

Vid övervägande av de utvägar, som stå till buds i detta hänseende, har

jag stannat för att förorda, att ansvaret för polisverksamhetens upprätthållande

i de polisdistrikt, som beröras av hotande uppsägningar, överflyttas

på statsverket och att samtidigt tjänsteplikt införes för polispersonalen. Den

vanliga tjänstepliktslagen, vars giltighetstid, om föreliggande förslag till förlängning

därav bifalles av riksdagen, kommer att utlöpa den 31 december

detta år, torde icke kunna tillgripas för det ändamål varom här är fråga.

Tjänstepliktslagen får nämligen enligt sin lydelse användas endast vid krig

eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden,

och dess förlängning har de senaste åren motiverats uteslutande därmed,

att detta vore nödvändigt för att bibehålla det under krigsåren genomförda

provisoriska förstatligandet av arbetsförmedlingen i avbidan å ett

definitivt sådant förstatligande. Den särskilda tjänsteplikt för polispersonal

som nu ifrågasättes bör alltså enligt min mening införas genom en fristående

lagstiftning, närmast av engångskaraktär. Denna lagstiftning bör, i likhet

med den allmänna tjänstepliktslagen, innehålla erforderliga bestämmelser

om straff för den som underlåter att fullgöra honom åliggande tjänsteplikt.

Införes en tjänsteplikt för polispersonalen av nu antytt slag synas möjligheter

böra skapas att kunna ingripa även mot andra parten i den nu föreliggande

tvisten eller de av denna berörda städerna och köpingarna. Enligt

gällande polislagstiftning åligger det dem att sörja för att erforderlig polispersonal

finnes anställd. Denna skyldighet synes visserligen enligt min me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

ning icke kunna sträcka sig dithän, att en organiserad kollektiv aktion från

polispersonalens sida skall kunna tvinga vederbörande kommunala myndigheter

att gå med på de lönekrav polispersonalen uppställer. Det synes

emellertid rimligt att, därest polisverksamheten upprätthålles genom tjänstepliktig

personal, polisdistrikten ålägges skyldighet att avlöna denna personal

i enlighet med grunder som Kungl. Maj:t bestämmer.

I enlighet med nu angivna riktlinjer har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande

i vissa fall och jag anhåller nu att något närmare få redogöra för

innehållet i detta förslag.

Förslagets 1 § upptager förutsättningarna för att åtgärder enligt lagen

skola få tillgripas. Därvid har ansetts lämpligt att anknyta till situationen

i de enskilda polisdistrikten. För att ett ingripande enligt lagen skall kunna

ske har i förslaget uppställts krav på att till följd av rådande eller befarad

brist på polispersonal fara föreligger, att den polisverksamhet, som det åligger

visst polisdistrikt att ombesörja, icke skall kunna behörigen upprätthållas.

Härvid måste beaktas att, då nyrekrytering av polispersonal kan

komma att stöta på vissa svårigheter, även en relativt mindre brist på polispersonal

kan medföra fara för att polisverksamheten icke skall kunna behörigen

upprätthållas.

Den föreslagna avfattningen av 1 § innebär, att vid bedömande av fråga

huruvida fara för polisverksamhetens behöriga upprätthållande föreligger

hänsyn skall tagas icke blott till den polispersonal, som erfordras för att

ombesörja polisverksamheten inom distriktet, utan även till personal, som

har att fullgöra polistjänstgöring utom distriktet, såsom reserv- och statspolispersonal,

samt polispersonal, som i visst polisdistrikt är anställd för

hela rikets behov.

Enligt förslaget skall initiativ till åtgärd enligt lagen tagas av vederbörande

länsstyrelse. Beslutanderätten tillkommer emellertid Kungl. Maj:t.

I 2 § av förslaget har upptagits den grundläggande föreskriften om polisverksamhetens

provisoriska förstatligande, därest i fråga om visst polisdistrikt

förordnande som avses med lagen meddelas. I sådant fall skall statsverket

övertaga de skyldigheter som åvila polisdistriktet i fråga om hållande

av polispersonal. För att statsverket skall få möjligheter att fullgöra detta

åtagande föreskrives i 3 §, att det åligger polisman, som är anställd i polisdistriktet,

alt för statsverkets räkning såsom tjänsteplikt bestrida egen eller

annan befattning vid distriktets polisväsende. Häri inneslutes sådan tjänstgöring

utom distriktet, som enligt gällande lagstiftning kan åläggas polismannen.

Något undantag från tjänsteplikten har ej ansetts böra göras beträffande

de i 11 § 5 mom. polislagen omnämnda högre befattningshavare

inom polisväsendet, som icke äro statstjänstemän. Härigenom kommer ett

förordnande enligt 1 § att innebära ett provisoriskt förstatligande av hela

polisorganisationen i visst polisdistrikt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Tjänsteplikten innebär icke, att personalen överföres i statens tjänst, utan

endast att tjänstgöringen skall fullgöras för statsverkets räkning. Personalen

är fortfarande att anse såsom anställd i polisdistriktet, intill dess anställningsförhållandet

upphör.

Det förutsättes emellertid, att polisman under tjänstepliktstiden skall

kunna erhålla entledigande från sin befattning. Med hänsyn till nyrekryteringssvårigheterna

bör möjlighet finnas att kunna taga även sådan polisman

i anspråk för fullgörande av tjänsteplikt. Detsamma synes böra gälla om

befattningshavare, som helt nyligen lämnat tjänsten, då förordnande om

lagens tillämpning meddelas. Med hänsyn härtill har i andra stycket av

förevarande paragraf upptagits bestämmelser av denna innebörd. Åläggande

att fullgöra sådan tjänsteplikt skall enligt tredje stycket meddelas av

länsstyrelsen. Beträffande befattningshavare, som alltjämt innehar anställning

i polisdistriktet, inträder däremot tjänstepliktsskyldigheten automatiskt

i och med att lagen blir tillämplig med avseende å vederbörande polisdistrikt.

4 § reglerar polisdistriktets skyldigheter, när polisverksamheten upprätthalles

med tjänstepliktig polispersonal. Såsom tidigare nämnts skall Kungl.

Maj:t äga bestämma avlöningsförmånerna. Det synes emellertid böra uttryckligen

föreskrivas, att tjänstepliktig, som är anställd i polisdistriktet,

därutöver skall av polisdistriktet äga tillgodonjuta samma förmåner, som

om han fullgjort tjänstgöringen i polisdistriktets tjänst. Härmed åsyftas

bl. a. att bestämmelser om pensionering, om familjeunderstöd och begravningshjälp

i vissa fall samt om tjänstårsberäkning och dylikt alltjämt skola

tillämpas beträffande sådan polisman.

Andra stycket av förevarande paragraf innehåller, att polisdistriktet jämväl

i övrigt har att svara för kostnaderna för distriktets polisväsende och ombesörja

för detsamma erforderliga anordningar i enlighet med vad därom

är stadgat. I enlighet härmed skall polisdistriktet ombesörja uniformering

och beväpning av den personal, som med tjänsteplikt tagits i anspråk för

polisdistriktets räkning, samt draga försorg om materiel, byggnader, arrestlokal,

telefon och övriga erforderliga anordningar för polisväsendet.

Polisdistriktets ekonomiska skyldigheter under tjänstepliktstiden synas

icke böra göras så vidsträckta att distriktet går förlustigt det bidrag av statsmedel,

som skolat utgå, därest polisverksamheten upprätthållits i sedvanlig

ordning. I tredje stycket av förevarande paragraf har därför föreskrivits att

vad eljest är föreskrivet om statsbidrag till distriktets kostnader för polisväsendet

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kostnader för polisverksamhetens

upprätthållande enligt denna lag. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att, därest särskilda beräkningsgrunder härutinnan erfordras,

fastställa dylika.

5 § i förslaget innehåller de förut omtalade straffbestämmelserna.

I 6 § har upptagits en erinran att i den mån ej annat följer av vad som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

är stadgat i de föregående paragraferna vad i lag eller författning är föreskrivet

om polisväsendet i riket skall gälla med avseende å polisverksamhet

som uppehälles med stöd av denna lag. Ledningen av polisverksamheten

skall alltså, under länsstyrelsens överinseende, handhavas av vederbörande

polischef. Polisnämnds befattning med polisväsendet kvarstår i princip men

blir självfallet starkt inskränkt under den tid polisverksamheten fullgöres

med tjänstepliktig personal. Poliskollegiernas verksamhet bör däremot

fortgå i vanlig ordning, då gällande regler om disciplinär bestraffning höra

vara tillämpliga även å tjänstepliktig personal.

I 6 § har ytterligare intagits bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda

erforderliga tillämpningsföreskrifter till lagen.

Den föreskrivna lagen synes böra tråda i kraft omedelbart efter det den

utfärdats. Med hänsyn till dess karaktär bör giltighetstiden begränsas, förslagsvis

till utgången av juni månad 1948. Straff enligt lagen bör även efter

det dess giltighetstid utlöpt kunna ådömas för brott mot lagen som dessförinnan

blivit begånget. Föreskrift härom har upptagits i en övergångsbestämmelsen
Inom

lagrådet, vars majoritet lämnade lagförslaget utan erinran, anförde

en ledamot följande:

»Därest befattningshavare vid det kommunala polisväsendet i avsikt att

genomdriva bättre lönevillkor uppsäga sina anställningar och i följd därav

entledigas, utsätta de sig för icke oviktiga risker för det fall, att de önska

fortsätta såsom polismän i polisdistrikt sedan lönekonflikten bilagts. De

kunna sålunda icke erhålla full säkerhet för att återfå sina befattningar,

om de återanställas måste, även om de tidigare varit anställda med ständigt

förordnande, frågan om de skola erhålla sådant förordnande underkastas

ny prövning och spörsmålet, i vad mån de framdeles skola kunna i pensionshänseende

tillgodoräkna sig tiden mellan entledigandet och återanställandet,

kan bliva tvivelaktigt. Om andra återanställningsproblem kunna uppkomma,

är svårt att på förhand bedöma. Därest förslaget upphöjes till lag,

kan man räkna med att de befattningshavare, som av nyss omnämnd anledning

entledigas, komme att tvångsvis kvarhållas i polisverksamheten genom

förordnande enligt 1 §, men då sådant förordnande återkallas och normala

förhållanden skola återinträda, kvarstå de berörda återanställningsfrågorna

olösta och undandragna de tvistandes disposition. I ill undvikande

i huvudsak av de olägenheter, som maste föranledas därav, synes i lagen

böra införas ett stadgande av ungefär det innehåll, alt om förordnande som

i 1 § sägs återkallas, skall befattningshavare, vilken vid återkallandet fullgör

tjänsteplikt enligt lagen, anses vara från det förordnandet blir tillämpligt

å honom bibehållen i den befattning han då innehade eller senast innehaft,

varjämte befattningshavaren, så framt ej annat i laga ordning bestämts,

efter återkallandet skall utan hinder av vad däremot stridande må vara stad
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Utskottet.

gat åtnjuta de förmåner, som vid återkallandet utgingo för befattningen.

Eventuellt kan 1 § avfattas så, att förordnande att det här förordade stadgandet

skall äga tillämpning må, men ej behöver utfärdas, då förordnande,

som i 1 § sägs, meddelats i fråga om 2—6 §§ i förslaget.

I övrigt lämnar jag förslaget utan erinran.»

I anledning av detta uttalande i lagrådet framhöll föredraganden, att han

vore väl medveten om att vissa svårigheter kunde komma att uppstå vid

återkallande av ett enligt lagen lämnat förordnande men att han icke ansåge

dessa var av den betydelse, att anledning funnes att avvika från det remitterade

förslaget till lösning av lagstiftningsproblemet.

Såsom i propositionen inledningsvis anmärkes, har förevarande lagförslag

föranletts av den konfliktsituation, som hotar inträda, därest förhandlingarna

mellan svenska stadsförbundet å ena samt svenska polisförbundet å andra

sidan angående normerande bestämmelser för vissa polismäns avlöning definitivt

stranda. I händelse därav föreligger fara för att landets större samhällen

ställas utan ordningsmakt, sedan polispersonalen efter uppsägning

lämnat sina tjänster.

Enligt utskottets mening kunna statsmakterna i ett dylikt läge icke förhålla

sig passiva. Därest den verksamhet, som nu utövas av polispersonalen,

upphörde, skulle allmän ordning icke längre kunna upprätthållas, och

de enskilda medborgarnas säkerhet till liv och egendom råka i fara. Det

måste därför tillses, att under alla omständigheter erforderlig personal finnes

att tillgå för polisverksamhetens upprätthållande. Att därvid tvång i

någon form kommer att behövas torde vara ofrånkomligt. En beredskapslagstiftning

måste tillskapas, som skänker Kungl. Maj:t erforderliga maktmedel

att hävda samhällets intressen.

Utskottet kan på nu anförda skäl icke dela den i motionerna II: 524 och

II: 526 intagna ståndpunkten, att samhället icke bör ingripa i ett konfliktläge

som det nu hotande. Utskottet avstyrker därför nämnda båda motioner.

Då icke heller förutsättningen för det i motionerna 1:365 och 11:525

i tredje hand framförda avslagsyrkandet — att uppgörelse mellan parterna

träffats — för närvarande är för handen, får utskottet likaledes avstyrka

dessa motioner i vad avser detta yrkande.

För uppehållande av allmän ordning och säkerhet böra i främsta rummet

icke anlitas andra personer än sådana, som erhållit polisutbildning eller

tidigare tjänstgjort som polismän. Närmast till hands ligger därvid att taga

i anspråk de nuvarande innehavarna av polismannabefattningarna. Särskilda

svårigheter möta emellertid därvid dels på grund av polismännens

ställning som kommunala tjänstemän, dels ock emedan det stora antalet

polisdistrikt i landet ha att vart och ett för sig självständigt träffa anställningsavtal

med sin polispersonal. Olika möjligheter stå dock samhället

till buds.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Vederbörande myndigheter kunna sålunda tänkas vägra att bifalla polismännens

ansökningar om entledigande. Det måste emellertid betraktas som

i hög grad tvivelaktigt, om det föreligger laglig rätt att så förfara. I vart fall

kan det icke anses tillrådligt att lita till denna synnerligen osäkra möjlighet.

Vidare vore en lagstiftning tänkbar, varigenom polismännen förvägrades

rätt att uppsäga eller lämna sina tjänster. En sådan lösning skulle emellertid

innebära, att polismännen tvunges att kvarstå i tjänst hos sina nuvarande

arbetsgivare, och skulle sålunda utgöra ett ställningstagande till förmån för

polisdistrikten såsom arbetsgivare i en konflikt.

I propositionen har i stället valts den utvägen, att polismännen aläggas

att för statsverkets räkning fullgöra tjänsteplikt. Tjänsteplikten har i huvudsak

erhållit det begränsade innehållet, att tjänstepliktig polisman har att

i denna egenskap uppehålla polismans befattning i det distrikt, där han är

anställd. Liksom vad gäller enligt 25 § tjänstepliktslagen i fråga om tjänstepliktig

anställd hos staten som tjänstepliktsberättigad arbetsgivare, skall

enligt lagförslaget Kungl. Maj:t bestämma avlöningsförmånerna till tjänstepliktig

polisman. Dessa skola dock betalas icke av statsverket utan av vederbörande

polisdistrikt.

I motionerna I: 365 och II: 525 har i första hand föreslagits ett tvangsskiljedomsförfarande

av beskaffenhet, som framgår av det förut atergivna

lagförslaget. De åtgärder, som föreslagits av motionärerna, äro emellertid

otillräckliga. Genom en skiljedom kan nämligen endast fastställas avlöningsoch

andra anställningsvillkor. Däremot kan icke genom skiljedomen någon

åläggas att på i domen angivna villkor tillhandahålla viss arbetsgivare sin

arbetskraft. Då polisman sålunda icke genom skiljedomen kan förpliktas

tjänstgöra, bliva de för överträdelse av skiljedomens förpliktelser angivna

sanktionerna verkningslösa i det hänseende, varom här är fråga, nämligen

att säkra tillgången på personal för polisverksamhetens fullgörande. Därtill

kommer andra med förslaget förknippade svagheter, exempelvis att det med

hänsyn till det stora antalet polisdistrikt i landet komme att erfordras en

mångfald skiljenämnder.

Den lagstiftning, vilken erfordras för att möta det konfliktläge, som hotar,

kan för att fylla sin uppgift icke undvara bestämmelser, som möjliggöra att

ålägga polismännen tvångstjänstgöring. Utskottet kan därför icke finna det

av motionärerna framlagda lagförslaget tillfyllestgörande och får därför avstyrka

motionärernas förstahandsyrkande om bifall till den av dem föreslagna

skiljedomslagen.

Vid övervägande av de olika alternativ, som kunna tänkas, har utskottet

stannat inför ett tillstyrkande av den i propositionen anvisade lösningen.

Tjänsteplikt synes sålunda utskottet vara den minst stötande formen av

tvångstjänstgöring.

Med detta ställningstagande har utskottet icke velat i princip taga avstånd

från tanken på obligatorisk skiljedom. Röster ha höjts för att som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

förutsättning för att sådant förordnande, som avses i lagförslagets 1 §,

skulle få meddelas, bort uppställas krav på att en mellan parterna i tvisten

meddelad skiljedom icke respekterats av dessa. Hindrande för en sådan

lösning ha emellertid stått lagtekniska svårigheter. Dessa ha förorsakats

av polisväsendets särskilda anordning i vårt land samt hänsynen till den

kommunala självbestämmanderätten. Att bemästra dem inom den begränsade

tid, som stått till buds, har icke varit möjligt. Utskottet har under

sådana omständigheter icke ansett erforderligt att i detta sammanhang taga

ställning till frågan om obligatorisk skiljedom i samhällsfarliga konflikter

överhuvud.

Däremot anser sig utskottet böra uttala, att alla möjligheter att uppnå

en överenskommelse genom medling på frivillig väg måste utnyttjas. Utskottet

förutsätter sålunda, att i en situation, där den befarade personalbristen

uppkommer som en följd av lönetvister, Kungl. Maj:t först anordnar

ett medlingsförfarande genom en förlikningskommission eller på annat liknande

sätt och, endast därest parterna icke vilja ingå i förhandlingar med

kommissionen eller icke godtaga dess medlingsförslag, tillgriper den nu

ifrågavarande lagstiftningen och meddelar förordnande enligt 1 § i lagen.

Av det nu sagda framgår, att utskottet icke betraktar den lösning, som

det föreliggande problemet erhållit i detta fall, som i någon mån prejudicerande

i andra likartade situationer. Lagens utformning är tvärtom betingad

av i detta fall föreliggande omständigheter.

Vad härefter angår lagförslagets särskilda paragrafer får utskottet framhålla

följande.

Kungl. Maj:t tillerkännes genom bestämmelsen i 4 § första stycket första

punkten rätt att bestämma, vilka avlöningsförmåner polisdistriktet har att

betala den tjänstepliktige. Denna befogenhet bör enligt utskottets mening

användas på sådant sätt, att olikheter beträffande avlöningsbestämmelser

olika polisdistrikt emellan utjämnas och att avlöningarna bestämmas efter

enhetliga grunder.

Den i 5 § av lagförslaget föreslagna straffsatsen för underlåtenhet att fullgöra

ålagd tjänsteplikt — fängelse i högst sex månader eller, om omständigheterna

äro mildrande, dagsböter — innebär en skärpning i förhållande

till vad som gäller enligt den allmänna tjänstepliktslagen. För enahanda

förseelse stadgas i 44 § i denna lag dagsböter eller, därest omständigheterna

äro synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader. I andrahandsyrkandet

i motionerna 1:365 och 11:525 har hemställts, att straffbestämmelserna

skola utbytas mot vitesregler eller att, om straff skall användas,

stadgandena om frihetsstraff skola utgå. Detta yrkande kan utskottet icke

biträda. Även om vitet skulle mera effektivt än straffet kunna avpassas

efter förhållandena i det särskilda fallet, torde dock vara erforderligt att i

överensstämmelse med vad hittills gällt på andra liknande områden kriminalisera

underlåtenhet att fullgöra tjänsteplikt. Att helt avvara frihets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55. 11

straffet i strafflatituden torde icke heller vara möjligt, om straffstadgandet

skall få önskad avskräckande verkan. Utskottet finner emellertid lämpligt,

att straffbestämmelserna något mildras, och föreslår, att straffsatsen bestämmes

till dagsböter eller fängelse i högst sex månader i nu nämnd

ordning.

Ehuru därom icke utsagts något i lagförslaget, utgår utskottet från att

förordnande enligt 1 § meddelas att gälla endast tills vidare och att det

upphäves — i fall då en lönetvist varit orsaken till lagens utnyttjande

så snart tvisten bringats ur världen. De övergångssvårigheter, som därvid

kunna uppstå, torde kunna lösas genom överenskommelse mellan parterna

i samband med den slutliga uppgörelsen.

Lagförslaget i övrigt har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet har vid behandling av detta ärende kommit till den uppfattningen,

att en stor del av svårigheterna att nå en tillfredsställande ordning

i fråga om polismännens avlöningsförhållanden bottna i lokalt betingade

olikheter. Det bör därför snarast tagas under övervägande att genom statens

försorg införa ett för all polispersonal i riket gemensamt avlöning sreglemente,

som alla polisdistrikt skulle ha att tillämpa. I detta sammanhang

kommer spörsmålet om polisväsendets förstatligande att åter aktualiseras.

Utskottet förutsätter, att denna fråga göres till föremål för förnyat övervägande.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionerna II: 524 och

11:526 och med förklaring, att det genom propositionen

framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick antagas

— måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Där till följd av rådande eller befarad brist på polispersonal fara föreligger,

att den polisverksamhet, som det åligger visst polisdistrikt att ombesörja,

icke skall kunna behörigen upprätthållas, må Konungen på framställning

av länsstyrelsen förordna, att vad i denna lag sägs skall äga lilllämpning

med avseende å polisdistriktet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2 §•

Meddelas förordnande som i 1 § sägs, skola de skyldigheter som åvila

polisdistriktet i fråga om hållande av polispersonal övertagas av statsverket.

3§-

Polisman, som är anställd i polisdistrikt beträffande vilket förordnande

enligt 1 § meddelats, åligger att för statsverkets räkning såsom tjänsteplikt

uppehålla befattning som polisman i distriktet.

Tjänsteplikt som nu sagts må åläggas jämväl den som inom tre månader

före det förordnande enligt 1 § meddelades lämnat eller efter förordnandets

meddelande lämnar befattning som polisman i distriktet.

Åläggande att fullgöra tjänsteplikt enligt andra stycket meddelas av länsstyrelsen.

4 §•

Den som fullgör tjänsteplikt enligt 3 § skall av polisdistriktet avlönas i

enlighet med vad Konungen därom förordnar. Är den tjänstepliktige anställd

i polisdistriktet, äge han i övrigt av polisdistriktet tillgodonjuta samma

förmåner, som om han fullgjort tjänstgöringen i polisdistriktets tjänst.

I övrigt har polisdistriktet att enligt vad därom är stadgat svara för kostnaderna

för distriktets polisväsende och ombesörja för detsamma erforderliga

anordningar.

Angående bidrag av statsmedel för vad polisdistrikt enligt denna paragraf

utgivit skall vad eljest är föreskrivet om sådant bidrag till kostnader för

distriktets polisväsende äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Den som underlåter att fullgöra

tjänsteplikt, som åligger honom enligt

denna lag eller med stöd därav

meddelat beslut, dömes till fängelse

i högst sex månader eller, om omständigheterna

äro mildrande, till

dagsböter.

5 §•

Den som underlåter att fullgöra

tjänsteplikt, som åligger honom enligt

denna lag eller med stöd därav

meddelat beslut, dömes till dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

Brott som nu sagts må ej åtalas med mindre länsstyrelsen därom förordnat.

Böter tillfalla kronan.

6§.

I den mån ej annat följer av vad ovan är stadgat skall om polisverksamhet,

som upprätthålles med stöd av denna lag, gälla vad i lag eller författning

är föreskrivet om polisväsendet i riket.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft omedelbart och gäller till och med den 30 juni

1948. Till straff enligt 5 § må dömas även efter det lagen upphört att gälla.

B. att motionerna I: 365 och II: 525, i den mån de icke besvarats

genom vad hemställts under A, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 juli 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder*, Wistrand,

Löfvander, Hage, Björkman och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg, Hermansson,

Cruse, Håstad, Lundberg, Andersson i Afredshem och fru Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer;

1) av herr Linder;

2) av herrar Löfvander, Hage, Ryberg, Cruse och Håstad, vilka ansett,

att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Såsom i---(lika med utskottet)---sina tjänster.

Enligt utskottets---(lika med utskottet)---samhällets in
tressen.

Utskottet kan---(lika med utskottet)---detta yrkande.

För uppehållande — — — (lika med utskottet)---till buds.

Vederbörande myndigheter---(lika med utskottet)---osäkra

möjlighet.

Vidare vore---(lika med utskottet)---en konflikt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

I propositionen---(lika med utskottet)---vederbörande polis
distrikt.

I motionerna — — — (lika med utskottet)---mångfald skilje
nämnder.

En lagstiftning, som skall kunna fylla den inledningsvis angivna uppgiften

att trygga tillgången på polispersonal, kan icke helt undvara bestämmelser,

vilka medgiva påbjudande av tvångstjänstgöring. Motionärernas

nyss återgivna förslag är ur denna synpunkt icke tillfyllestgörande, varför

utskottet icke kan tillstyrka motionernas förstahandsyrkande.

Å andra sidan är det utskottets uppfattning, att lagstiftningen bör erhålla

en sådan utformning, att åläggande av tvångstjänstgöring framstår som en

yttersta åtgärd, vilken kan förutsättas icke skola behöva komma till användning

utan endast verka genom sin blotta existens. Lagstiftningen bör

sålunda enligt utskottets mening i första hand anvisa andra åtgärder än

införande av tjänsteplikt.

Därvid skulle kunna bestämmas, att införandet av tjänsteplikt måste föregås

av ett förfarande med obligatorisk skiljedom. Under den korta tid som

stått till buds har det emellertid icke varit möjligt att taga ställning till de

olika problem, som skulle framkallas av ett obligatoriskt skiljedomsförfarande.

Utskottet har därför måst avstå från att välja denna lösning av det

föreliggande spörsmålet.

Utskottet har emellertid i stället funnit lämpligt och möjligt att komplettera

propositionens lagförslag med bestämmelser om ett medlingsförfarande.

Detta har anordnats så, att det kommer att föreligga en synnerligen stark

press på parterna att godtaga ett framlagt medlingsförslag. I själva verket

torde vid bifall till utskottets förslag det överhuvud aldrig behöva bliva fråga

om att tillämpa det senare ledet i förfarandet, tjänsteplikten.

Utskottets förslag har i sina huvuddrag utformats på följande sätt. Om

mellan polisdistrikt och förening av polismän uppkommer tvist angående

polispersonalens anställningsvillkor, vilken tvist icke kan lösas vid underhandlingar

mellan parterna, äger endera av parterna hänskjuta tvisten för

medling till en för hela riket gemensam lönenämnd för polisväsendet.

Denna skall vid handläggning av tvist bestå av fem ledamöter, av vilka tre

skola vara opartiska och två företräda vardera parten. De tre opartiska

ledamöterna, av vilka en skall vara ordförande, skola utses av Ivungl. Maj:t.

Arbetstagarsidans representant utses av svenska polisförbundet. För arbetsgivarsidan

utses en representant av svenska stadsförbundet och en av

svenska landskommunernas förbund. Alltefter partställningen i tvisten inträder

en av de två sistnämnda i nämnden. Sedan parterna för nämnden

framlagt sina ståndpunkter, avgiver denna ett medlingsförslag. Först därest

detta icke godtages och parterna tillgripa åtgärder, som leda till för polisverksamheten

farlig personalbrist, kommer i fråga att förordna om införande

av tjänsteplikt. Om så sker, skola emellertid avlöningsförmånerna för tjänste
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

pliktig polisman bestämmas av lönenämnden. Denna kan då förutsättas

komma att besluta i överensstämmelse med det tidigare framlagda medlingsförslaget.

Under sådana omständigheter torde det saknas anledning för

parterna att, sedan de erhållit del av nämndens ursprungliga medlingsförslag,

driva tvisten vidare, så att tjänsteplikt behöver tillgripas. I sådant fall

kunna nämligen parterna knappast påräkna annat än att tjånstepliktsvägen

få sig påtvingade de anställningsvillkor, som nämndens medlingsförslag

innefattar.

Det förslag, för vilket utskottet stannat, föranleder icke några mera

genomgripande ändringar i propositionens lagförslag. Enligt utskottets förslag

kommer 1 § att innehålla de förut omnämnda bestämmelserna om ett

medlingsförfarande inför lönenämnden. I 2 § lämnas därefter närmare

regler om nämndens sammansättning och beslutförhet.

Utskottet förutsätter, att nämnden vid framläggande av medlingsförslagen

kommer att eftersträva att utjämna lokala olikheter i polisernas avlöningsbestämmelser

och icke känner sig alltför starkt bunden av lokala särdrag,

som eljest skulle kunnat motivera avvikelser från de allmänna normer, som

nämnden anser sig höra tillämpa.

Enligt 14 § lagen om polisväsendet i riket äger länsstyrelse pröva vissa

kommunala beslut angående ekonomiska förmåner, varav befattningshavare

vid polisväsendet skola komma i åtnjutande. Utskottet tager för givet, att

länsstyrelse därvid kommer att fastställa kommunalt beslut, som fattats i

enlighet med lönenämndens förlikningsförslag.

Propositionens lagförslag tager icke sikte på en konfliktsituation utan är

så uppbyggt, att verklig eller befarad personalbrist oavsett anledningen härtill

skall utgöra grund för införande av tjänsteplikt. Genom den uppläggning,

lagstiftningen erhållit enligt utskottets förslag, kommer den verkliga

orsaken till lagstiftningen också till uttryck i själva lagtexten. Anledningen

till den rådande eller befarade personalbristen bör i lagtexten angivas vara

åtgärder från någondera partens sida på grund av tvist om anställningsvillkoren.

Även ur andra synpunkter synes en sådan begränsning av möjligheterna

att införa tjänsteplikt vara önskvärd. På grund härav har i 3 § i

utskottets förslag, vilken paragraf motsvarar 1 § i propositionens förslag,

vidtagits erforderlig ändring i reglerna om förutsättningarna för förordnande

om tjänsteplikt.

I 6 § i utskottets förslag, motsvarande 4 § i propositionens förslag, blir

den ändringen nödvändig, att tjänstepliktig polismans avlöningsförmåner

skola fastställas icke av Kungl. Maj:t utan av lönenämnden. Denna ändring

erfordras för att nämnden skall erhålla sådan auktoritet, att dess medlingsförslag

i praktiken kommer att accepteras av parterna, utan att dessa vidtaga

stridsåtgärder. Även ur andra synpunkter måste en sådan ändring av

lagförslaget anses påkallad. Kungl. Maj:t intager nämligen icke en opartisk

ställning i tvister mellan polisdistrikten och deras anställda. Staten är själv

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

arbetsgivare i förhållande till vissa polisgrupper och har därför i ett flertal

hänseenden gemensamma intressen med polisdistrikten. Staten kan därför

icke anses vara den lämplige skiljedomaren i sådana tvister. En opartisk

instans bör under alla omständigheter få bestämma de tjänstepliktigas

löneförmåner.

Gentemot denna anordning kan ur formella synpunkter invändas, att de

tjänstepliktiga polismännen formellt äro anställda av statsverket och att

det hittills icke i något fall förekommit, att staten avstått från att själv besämma

om sina anställdas avlöning. Ett dylikt betraktelsesätt måste dock

betraktas som alltför formalistiskt, då polismännens anställning hos statsverket

vid tjänsteplikt närmast är en fiktion. Det är polisdistrikten — och

icke staten — som ha att betala polismännens löner.

Den tillfälliga lösning, som här anvisats i en akut situation, får icke anses

vara i något hänseende prejudicerande.

I likhet med vad som framhålles i motionerna 1:365 och 11:525 är utskottet

av den uppfattningen, att den i 5 § i propositionens förslag angivna

straffsatsen — fängelse i högst sex månader eller, om omständigheterna äro

mildrande, dagsböter — är olämplig. Det måste anses principiellt förkastligt,

att i en lönetvist som tvångsåtgärd mot ena parten tillgripa frihetsstraff.

Icke heller torde vara erforderligt för tjänstepliktens framtvingande

att i straffsatsen införa strängare straff än dagsböter. Utskottet föreslår sålunda

den ändringen i motsvarande 7 § i sitt förslag, att straffet för underlåtenhet

att fullgöra tjänsteplikt skall utgöras av dagsböter.

I anledning av utskottets ändringsförslag måste en omnumrering av lagförslagets

paragrafer ske, ävensom vissa formella jämkningar vidtagas. I

övrigt har propositionen icke givit anledning till erinran från utskottets sida.

Utskottet har---(lika med utskottet)---förnyat övervägande.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionerna 11:524 och

II: 526 och med förklaring, att det genom propositionen

framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick antagas

— måtte för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Hava mellan polisdistrikt eller

sammanslutning som representerar

skilda polisdistrikt, d ena, samt för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

17

(Kungl. Maj:ts förslag:)

1 §■

Där till följd av rådande eller befarad

brist på polispersonal fara föreligger,

att den polisverksamhet, som

det åligger visst polisdistrikt att ombesörja,

icke skall kunna behörigen

upprätthållas, må Konungen på framställning

av länsstyrelsen förordna,

att vad i denna lag sägs skall äga tillBihang

till riksdagens protokoll 194 7. .9

(Utskottets förslag:)

ening av polismän eller förening av

flera sådana föreningar, å andra sidan,

förhandlingar förts om riktlinjer

för polispersonalens anställningsvillkor

i polisdistriktet eller polisdistrikten

utan att enighet kunnat ernås,

äger endera parten hänskjuta

tvisten till en för riket gemensam lönenämnd

för polisväsendet.

Nämnden har att, sedan parterna

beretts tillfälle att inför nämnden

framlägga sina ståndpunkter, till

parterna avgiva förslag till förlikning

av tvisten.

2 §.

Den i 1 § avsedda lönenämnden

skall bestå av ordförande och fem

ledamöter.

Ordföranden jämte två ledamöter

utses av Konungen bland personer,

som icke kunna anses företräda någondera

parten. För arbetsgivarsidan

utses en ledamot av vardera av svenska

stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund. För arbetstagarsidan

utses en ledamot av

svenska polisförbundet.

Nämnden är beslutmässig med

ordföranden och fgra ledamöter, därav

endast en må representera arbetsgivarsidan.

3 §■

Där i samband med förhandlingar

som i 1 § avses från någondera partens

sida åtgärder vidtagas vilka kunna

medföra fara,alldenpolisverksamhet,

som det åligger visst polisdistrikt

att ombesörja, till följd av brist på

polispersonal icke skall kunna behörigen

upprätthållas, må Konungen på

saml. 2 avd. Nr 55. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

lämpning med avseende å polisdistriktet.

2 §.

Meddelas förordnande som i 1 §

sägs, skola de skyldigheter som åvila

polisdistriktet i fråga om hållande av

polispersonal övertagas av statsverket.

3 §■

Polisman, som är anställd i polisdistrikt

beträffande vilket förordnande

enligt 1 § meddelats, åligger

att för statsverkets räkning såsom

tjänsteplikt uppehålla befattning som

polisman i distriktet.

Tjänsteplikt som nu sagts må åläggas

jämväl den som inom tre månader

före det förordnande enligt 1 §

meddelades lämnat eller efter förordnandets

meddelande lämnar befattning

som polisman i distriktet.

Åläggande att fullgöra tjänsteplikt

styrelsen.

(Utskottets förslag:)

framställning av länsstyrelsen förordna,

att vad nedan i denna lag sägs

skall äga tillämpning med avseende

å polisdistriktet.

* §■

Meddelas förordnande som i 3 §

sägs, skola de skyldigheter som åvila

polisdistriktet i fråga om hållande av

polispersonal övertagas av statsverket.

5 §.

Polisman, som är anställd i polisdistrikt

beträffande vilket förordnande

enligt 3 § meddelats, åligger

att för statsverkets räkning såsom

tjänsteplikt uppehålla befattning som

polisman i distriktet.

Tjänsteplikt som nu sagts må åläggas

jämväl den som inom tre månader

före det förordnande enligt 3 §

meddelades lämnat eller efter förordnandets

meddelande lämnar befattning

som polisman i distriktet,

enligt andra stycket meddelas av läns
-

* §■ 6 §.

Den som fullgör tjänsteplikt enligt Den som fullgör tjänsteplikt enligt

3 § skall av polisdistriktet avlönas i 5 § skall av polisdistriktet avlönas i

enlighet med vad Konungen därom enlighet med vad den i 2 § angivna

förordnar. Är den tjänstepliktige an- lönenämnden därom bestämmer. Är

ställd i polisdistriktet, äge han i öv- den tjänstepliktige anställd i polisdirigt

av polisdistriktet tillgodonjuta striktet, äge han i övrigt av polisdisamma

förmåner, som om han full- striktet tillgodonjuta samma förmågjort

tjänstgöringen i polisdistriktets ner, som om han fullgjort tjänstgötjänst.

ringen i polisdistriktets tjänst.

I övrigt har polisdistriktet att enligt vad därom är stadgat svara för kostnaderna

för distriktets polisväsende och ombesörja för detsamma erforderliga

anordningar.

Angående bidrag av statsmedel för vad polisdistrikt enligt denna paragraf

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

utgivit skall vad eljest är föreskrivet om sådant bidrag till kostnader för

distriktets polisväsende äga motsvarande tillämpning.

5 §■

Den som underlåter att fullgöra

tjänsteplikt, som åligger honom enligt

denna lag eller med stöd därav meddelat

beslut, dömes till fängelse i

högst sex månader eller, om omständigheterna

äro mildrande, till dagsböter.

^ §.

Den som underlåter att fullgöra

tjänsteplikt, som åligger honom enligt

denna lag eller med stöd därav meddelat

beslut, dömes till dagsböter.

Brott som nu sagts må ej åtalas med mindre länsstyrelsen därom förordnat.

Böter tillfalla kronan.

6 §. 8 §.

I den mån ej annat följer av vad ovan är stadgat skall om polisverksamhet,

som upprätthålles med stöd av denna lag, gälla vad i lag eller författning

är föreskrivet om polisväsendet i riket.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft omedelbart

och gäller till och med den 30

juni 1948. Till straff enligt 5 § må

dömas även efter det lagen upphört

att gälla.

Denna lag träder i kraft omedelbart

och gäller till och med den 30

juni 1948. Till straff enligt 7 § må

dömas även efter det lagen upphört

att gälla.

B. att motionerna I: 365 och II: 525, i den mån de icke besvarats

genom vad hemställts under A, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

3) av herrar Olovson i Västerås och Lundberg vilka hemställt,

att riksdagen måtte antaga det av utskottet framlagda lagförslaget

med den ändring, att 5 § erhåller följande lydelse:

5 §■

Den som underlåter att fullgöra tjänsteplikt, som åligger

honom enligt denna lag eller med stöd därav meddelat beslut,

dömes till dagsböter.

Brott som nu sagts må ej åtalas med mindre länsstyrelsen

därom förordnat.

Böter tillfalla kronan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:500 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa a1 i texten