Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 152 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och nr 243 i andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.

1947-03-04 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1947:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 152 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och nr 243 i andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 152 i första kammaren av herr Lindblom

m. fl. och nr 243 i andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg

m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att »riksdagen matte

anhålla hos Kungl. Maj:t om utredning rörande sådan ändring i lagen den

6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt arbete m. m., att möjlighet att använda

röntgen för fotografering må tillkomma den, som erhållit tillstånd därtill av

medicinalstyrelsen efter avläggande av prov för den uppgift, vartill apparaturen

skall användas, enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

Bestämmelser om radiologiskt arbete finnas i lagen den 6 juni 1941 (nr

334; ändr. nr 267/1945) om radiologiskt arbete m. m. Med radiologiskt arbete

avses enligt 1 § i lagen sådant arbete, vari ingår bruk av röntgenstrålar,

alstrade vid en spänning av mera än 5 000 volt, eller radioaktivt ämne, överstigande

viss myckenhet, som medicinalstyrelsen äger fastställa. Radiologiskt

arbete må bedrivas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen.

I 2 § stadgas, att ansökan om tillstånd att bedriva radiologiskt arbete skall

innehålla följande uppgifter: det slag av radiologiskt arbete, som skall bedrivas,

arbetsplatsen, röntgenapparattyp samt högsta spänning och strömstyrka

vid röntgenröret eller, beträffande arbete med radioaktivt ämne, dess

mängd och beskaffenhet, de hjälpmedel i övrigt, som äro avsedda att användas

i arbetet, i den mån kännedom därom kan antagas vara av betydelse för

prövning av ansökningen, den person som skall förestå arbetet och dennes

utbildning därför samt det antal personer, som beräknas skola sysselsättas

i arbetet.

Enligt 3 § äger medicinalstyrelsen såsom villkor för åtnjutande av tillstånd

föreskriva skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade särskilda bestämmelser.

Gäller tillståndet bedrivande av radiologiskt arbete, skola dessa bestämmelser

avse att vinna största möjliga trygghet mot att skada genom

inverkan av röntgenstrålar eller strålning från radioaktivt ämne tillskyndas

någon, som är sysselsatt i arbetet, person eller djur, som är föremål för radiologisk

undersökning eller behandling, eller någon, som tillfälligt uppehåller

sig på arbetsplatsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 0 samt. 2 avd. Nr 8.

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

I 4 § stadgas, att den som erhållit tillstånd enligt lagen skall utan dröjsmål

till medicinalstyrelsen anmäla bl. a. om den, som enligt ansökan eller

tidigare gjord anmälan förestår radiologiskt arbete, efterträtts av annan

person.

över ansökan om tillstånd och över vissa anmälningar skall medicinalstyrelsen

enligt 5 § inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen.

I 6 § föreskrives, att tillsyn å efterlevnaden av lagen och med stöd av densamma

meddelade föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens överinseende

och ledning, av radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda

befattningshavare (tillsyningsmän).

Enligt 13 § är den som erhållit tillstånd till radiologiskt arbete pliktig att

årligen till statsverket såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för tillsynen

enligt lagen erlägga avgift med det belopp och i den ordning Konungen

bestämmer.

Den som olovligen bedriver radiologiskt arbete straffas enligt 14 § med

dagsböter. Detsamma gäller om den, som med vederbörligt tillstånd bedriver

radiologiskt arbete, underlåter att ställa sig till efterrättelse vad enligt lagen

eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter åligger honom eller i

ansökan eller eljest angående omständigheter, varom det åligger honom att

lämna upplysning, mot bättre vetande avgiver oriktig eller ofullständig

uppgift.

I 16 § stadgas, att över beslut, som medicinalstyrelsen meddelar enligt

lagen, må klagan föras hos Konungen inom tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

De avgifter, som omnämnas i 13 §, finnas angivna i kungörelsen den 29

juni 1945 (nr 471) med bestämmelser angående vissa avgifter enligt 13 §

lagen den 6 juni 1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.

Efter att till en början ha redogjort för vissa bestämmelser i lagen om tillsyn

å radiologiskt arbete m. m. anföra motionärerna bland annat följande:

Lagens tillämpning har visat, att medicinalstyrelsen endast generellt utfärdat

tillstånd att bruka röntgen t. o. m. för icke-medicinsk användning

med darav följande möjlighet att utan kompetensprövning utesluta viss yrkesgrupp

med absolut behov av dylik apparatur.

Efter lagens tillkomst år 1941 ansökte ett flertal chiropraktorer här i landet

med utbildning från olika statligt erkända chiropraktiska läroanstalter

i U. S. A. hos medicinalstyrelsen om tillstånd att i sin verksamhet använda av

dem tidigare begagnade röntgenapparater för röntgenanalys. För chiropraktikens

ändamålsenliga utövande har nämligen röntgenfotografering av skelettdelar,

företrädesvis ryggraden, visat sig vara ett tekniskt högtstående och

ur allmänhetens synpunkt nära nog nödvändigt hjälpmedel. Chiropraktik

gar ut på att med enbart händerna återställa det anatomiskt rätta läget av

felaktigt inställda ryTggkotor i människokroppen för att undanröja härav

föranledd nedsättning i kroppens normala funktioner. Emellertid avslog medicinalstyrelsen,

dock icke förrän år 1944, dessa ansökningar, och efter fullföljd

hos Kungl. Maj:t blevo ansökningarna senare samma år även där avslagna.

Dessa avslag äro märkliga dels ur den sympunkten, att chiropraktorernas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

3

röntgenanläggningar över lag godkänts av radiofysiska institutionen, dels

även med tanke på att chiropraktorernas sysslande med röntgen, i många

fall omfattande en tidrymd av mer än tio år, aldrig föranlett något olycksfall,

och slutligen ur den synpunkten, att chiropraktorerna, såvitt skelettröntgenfotografering

angår, erhållit en omfattande utbildning och erfarenhet.

Fullt klart är också, att den röntgenfotografering, som bedrives av

chiropraktorerna, i fråga om risker för patienter och röntgenpersonal är

avsevärt mindre farlig än den dentala röntgenfotograferingen, som dessutom

ombesörjes av personal, vars kompetens på området på intet vis kan mata

sig med chiropraktorernas. Det kan i detta sammanhang framhållas, att åtskilliga

här i landet verksamma chiropraktorer ha mera än 10 000 timmars

effektivt röntgenarbete bakom sig.

I förarbetena till 1941 års lag talas ingenstädes om chiropraktisk röntgenfotografering.

Det torde icke ha varit lagstiftarens mening vid lagens antagande

att vid tillämpningen utestänga viss yrkesgrupp, oavsett dess kompetens

och utan hänsyn tagen till mångårigt praktiskt sysslande på området.

Enligt vår mening är chiropraktik en verksamhet till allmänt gagn, vilket

framgår av det störa antal personer här i landet, som framgångsrikt ha behandlats

enligt chiropraktisk metod. Då under år 1946 en känd chiropraktor

ställts under åtal för att han röntgenfotograferat och det icke synes finnas

praktisk möjlighet för chiropraktorerna att — i motsats mot vad fallet

är t. ex. i Danmark — erhålla de medicinska myndigheternas medgivande

att röntgenfotografera, anse vi det på sin plats, att de på legislativ väg beredas

sådan möjlighet genom ändrade bestämmelser i fråga om meddelande

av tillstånd till röntgenfotografering. Denna möjlighet skulle kunna tillgodoses

exempelvis genom en komplettering till lagens 1 § av innehall, att medicinalstyrelsens

tillstånd till röntgenologiskt arbete må meddelas efter av

Kungl. Maj:t föreskrivna kompetensprov för den uppgift, vartill apparaturen

skall användas.

Lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. antogs vid 1941 års riksdag

efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 73. Föredragande departementschefen

framhöll vid förslagets remitterande till lagrådet bland annat,

att förslaget förutsatte, att radiologiskt arbete ej skulle få bedrivas utan avviss

myndighet därtill meddelat tillstånd. Med ett dylikt licenssystem syntes

två fördelar vara förenade. För det första finge vederbörande tillsynsmyndighet

tillfälle att redan från första början göra sitt inflytande gällande och

med maktmedel — vägrande av licens eller licensens återkallande — vaka

över att av myndigheten meddelade föreskrifter efterföljdes. Vidare hade licensmyndigheten

möjlighet att upprätthålla kravet på viss grad av förtrogenhet

med radiologiskt arbete hos den, som skulle bedriva eller förestå

arbetet.

Andra lagutskottet, som vid 1941 års riksdag behandlade propositionen nr

73, yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 25 bland annat följande:
Enligt

utskottets mening är det föreliggande förslaget väl ägnat att läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. Särskilt vill utskottet framhålla de påtagliga

fördelar, som måste anses förenade med den förordade anordningen, att

radiologiskt arbete överhuvud laget icke skall få bedrivas utan myndighets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

tillstånd. Såsom föredragande departementschefen påpekat får nämligen med

ett dylikt licenssystem tillsynsmyndigheten redan från första början tillfälle

att göra sitt inflytande gällande och med maktmedel vaka över att meddelade

föreskrifter efterföljas. Vidare har licensmyndigheten möjlighet att fordra

viss förtrogenhet med radiologiskt arbete hos den, som skall bedriva eller

förestå arbetet.

Utskotta. Enligt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. fordras tillstånd av medicinalstyrelsen

för att bedriva dylikt arbete. Lagen uppställer icke några

formella kompetenskrav för bedrivande av radiologiskt arbete, men ansökan

om tillstånd skall bland annat innehålla uppgift om den person, som skall

förestå arbetet, och dennes utbildning därför. Av förarbetena till lagen framgår,

att syftet med systemet att fordra tillstånd för bedrivande av radiologiskt

arbete bland annat varit att upprätthålla krav på en viss grad av förtrogenhet

med radiologiskt arbete hos den, som skall bedriva eller förestå

arbetet.

Motionärerna uppgiva, att efter lagens tillkomst flera chiropraktiker ansökt

hos medicinalstyrelsen om tillstånd att i sin verksamhet använda röntgenapparater

för röntgenanalys men att medicinalstyrelsen avslagit dessa

ansökningar. Sökandena ha därefter överklagat medicinalstyrelsens beslut

hos Kungl. Maj:t, som dock icke gjort ändring i besluten. För att bereda chiropraktiker

möjlighet till röntgenfotografering hemställa nu motionärerna

om utredning rörande sådan ändring i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete

m. m., att möjlighet att använda röntgen för fotografering må tillkomma

den, som erhållit tillstånd därtill av medicinalstyrelsen efter avläggande av

prov för den uppgift, vartill apparaturen skall användas, enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser.

Lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. lägger i sin nuvarande lydelse

icke några formella hinder i vägen för medicinalstyrelsen att lämna chiropraktiker

tillstånd till radiologiskt arbete. Självfallet måste emellertid medicinalstyrelsen

upprätthålla kravet på att den som skall bedriva eller förestå

radiologiskt arbete har förtrogenhet med dylikt arbete. Med hänsyn till de

riskmoment som äro förenade med radiologiskt arbete måste förhållandevis

stränga krav ställas på den som skall bedriva sådant arbete. Över ansökan

om tillstånd till radiologiskt arbete skall enligt nu gällande bestämmelser medicinalstyrelsen

inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen. Om medicinalstyrelsen

avslagit en ansökan om tillstånd till radiologiskt arbete, kan sökanden

överklaga medicinalstyrelsens beslut hos Kungl. Maj:t. Dessa omständigheter

utgöra enligt utskottets mening tillräckliga garantier för att tillstånd

till radiologiskt arbete icke vägras, därest den som skall förestå arbetet visas

vara kompetent därtill, och i andra fall bör tillstånd icke lämnas. Utskottet

finner därför icke anledning att tillstyrka den av motionärerna begärda utredningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8. 5

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1947.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Wistrand, Löfvander,

Hage, Björkman*, Sten och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Hagård, Hellbacken*,

Johnsson i Kastanjegården, Hermansson*, Cruse*, fru Johansson och

herr Hedlund i Rådom*.

* Ej närvarande vid utlåtamfets justering.

Reservationer:

1) av herr Hagård;

2) av herrar Hage, Löfvander, Sten och Cruse, vilka inom utskottet framhållit

följande:

Innebörden i den år 1941 tillkomna lagen med bestämmelser om radiologiskt

arbete torde vara den, att varje framställning om att få syssla med sådant

arbete skall bedömas och avgöras efter en undersökning av vederbörandes

kompetens, åstadkommen genom medicinalstyrelsens försorg. Nu har

emellertid — så långt man kunnat bedöma — medicinalstyrelsen från denna

undersökning undantagit och avvisat ett visst slag av sökande, nämligen de

i motionerna omnämnda cliiropraktorerna, vilka i viss utsträckning torde

vara i behov av röntgenfotografering för sin verksamhet.

Det erkännes här oförbehållsamt, att endast de, vilka visa sig kunna sköta

ett sådant arbete som det här nämnda, böra erhålla rätten att syssla med

detsamma. Men ett eventuellt avslag på en tramställning skall da vara giundat

på en verklig prövning och undersökning i det särskilda fallet, ej på endast

ett antagande, att ett visst slag av sökande ej besitter förutsättningarna

för ett bifall.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Under hänvisning till vad här anförts hemställes, ■

att riksdagen med anledning av de väckta motionerna I: 152

och 11:243 måtte anhålla hos Kungl. Maj:t om utredning rörande

sådan ändring i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete

m. m., att möjlighet att använda röntgen för fotografering

må enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillkomma

den, som erhållit tillstånd därtill av medicinalstyrelsen

efter avläggande av prov för den uppgift, vartill apparaturen

skall användas.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470885

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.