Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering Iför inkomst under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg, m. m.

1947-02-06 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:1, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering Iför inkomst under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1.

1

JNr 1.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning med ytterligare

bestämmelser angående taxering Iför inkomst under

vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg, m. m.

I en den 17 januari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 17, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering för

inkomst under vissa år av ersättning på grund av försäkring för

förlust av fartyg, m. m.

Härigenom förordnas

dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningarna den

30 maj 1941, nr 360,1 den 19 juni 1942, nr 410, den 17 juni 1943, nr 400,

och den 26 maj 1944, nr 276, stadgade rätten att på flera beskattningsår

fördela ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg må, såvitt

angår fartyg som förlorats under beskattningsår för vilket taxering ägt rum

något av åren 1940—1945, avse en fördelning på beskattningsåren från och

med det, då ersättningen inflöt, till och med det, för vilket taxering skall äga

rum år 1950, eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett eller

flera år inom nyssnämnda period,

dels ock att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring

skall vid taxering enligt såväl kommunalskattelagen som förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning

å köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår

för vilka taxering ägt rum åren 1941—4945, dock ej där avyttringen skett

1 Jfr 1944:278.

Bilxang till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 1—3.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Bevillningsutskottets betänkande nr 1.

till någon med vilken säljaren var i intressegemenskap och det kan antagas,

att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas, att ersättning på grund av

försäkring av egendom skall anses såsom intäkt av rörelse, om och i den

mån köpeskilling för egendomen, därest denna försålts, skolat hänföras till

sådan intäkt. Avser ersättningen försäkring för förlust av fartyg, står det

den skattskyldige fritt att upptaga densamma — i den mån den överstiger

värdet av det förlorade fartyget sådant detta värde befanns efter vederbörliga

avskrivningar — såsom intäkt under det beskattningsår, då den influtit, eller

något av de två följande åren, eller fördelad på dessa tre år; dock att ersättningen,

i den mån den använts för anskaffande av annat eller andra fartyg,

icke må upptagas såsom intakt för senare beskattningsår än det varunder den

sålunda använts.

Genom förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med särskilda bestämmelser

beträffande taxering för inkomst under vissa år av ersättning på grund av

försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg

har föreskrivits, att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgade rätten

att på flera beskattningsår fördela ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg finge, såvitt avsåge fartyg som förlorats under beskattningsår

för vilket taxering ägt rum åren 1940—1942, avse en fördelning på fem år i

stället för i nyssnämnda moment angivna tre år eller ersättningens upptagande

såsom intäkt under ett eller flera år inom femårsperioden. Vidare har

genom förordningen föreskrivits, att vad sålunda stadgats beträffande ersättning

på grund av försäkring skulle äga motsvarande tillämpning å köpeskilling

för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår för vilka

taxering ägt rum år 1941 eller år 1942, dock ej där avyttringen skett till

någon med vilken säljaren varit i intressegemenskap och det kunde antagas,

att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen.

Motsvarande bestämmelser ha genom förordningar den 19 juni 1942, nr

410, den 17 juni 1943, nr 400, den 26 maj 1944, nr 276, och den 8 juni 1945,

nr 295, meddelats beträffande taxeringarna åren 1943—1946.

Vidare har genom förordningen den 9 juni 1944, nr 278, förordnats dels

att den förut omnämnda rätten att på flera beskattningsår fördela ersättning

på grund av försäkring för förlust av fartyg finge — såvitt avsåge fartyg

som förlorats under beskattningsår för vilket taxering ägt rum något av åren

1940, 1941 och 1942 — avse en fördelning på beskattningsåren från och

med det, då ersättningen inflöt, till och med det, för vilket taxering skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1. 3

äga rum år 1947, eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett

eller flera år inom nyssnämnda period, dels ock att vad sålunda stadgats beträffande

ersättning på grund av försäkring skulle äga motsvarande tillämpning

å köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår

för vilka taxering ägt rum åren 1941 och 1942, dock ej där avyttringen

skett till någon, med vilken säljaren var i intressegemenskap och det kunde

antagas, att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen.

I enlighet härmed må ersättning eller köpeskilling varom nu är fråga fördelas

på följande sätt.

Författning

Ersättning på grund av

försäkring för förlust av

fartyg som förlorats

Köpeskilling för

fartyg som

försålts

Ersättningen resp. köpe- skillingen må fördelas

på beskattningsår, för

vilket taxering verk- ställes något av nedan

angivna år:

under beskattningsår, för vilket taxering

verkstäHes något av följande år:

SFS 1941:360 ......

» 1944:278 ......

1940

—

1940—1944

-1947

>

>

1941:360 ......

1944:278 ......

1941

1941

1941—1945

—1947

*

)

1941:360 ......

1944:278 ......

1942

1942

1942-1946

-1947

>

1942:410 ......

1943

1943

1943 — 1947

>

1943:400 ......

1944

1944

1944 — 1948

>

1944:276 ......

1945

1945

1945 — 1949

>

1945:295 ......

1946

1946

1946 — 1950

I en den 14 september 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har

Sveriges redareförening hemställt om förlängning av de tidsperioder, under

vilka fördelning enligt vad förut sagts må ske av försäkringsvinster å förlista

eller försäljningsvinster å avyttrade fartyg. Redareföreningen har därvid erinrat

om att enligt 19 § 2 inom. förordningen den 21 juni 1946 om krigskonjunkturskatt

för år 1946 rederiföretag kunde erhålla uppskov med taxei

ingen för sagda år till den 30 juni 1950. Motivet för detta uppskov hade

bl. a. varit, att särskilt de mindre rederierna på grund av rådande höga priser

å nytt tonnage ej kunnat anskaffa ersättningstonnage. Härtill komme,

att varven i regel vore sysselsatta med nybeställningar å fartyg ända fram

till år 1950.

Redareföreningen har vidare anfört att, därest icke förlängt uppskov beviljades

med beskattningen av försäkringsersättning för förlorat eller av köpeskilling

för avyttrat tonnage enligt 1941 och därpå följande års förordningar,

komme de rederier, som i början av kriget förlorat eller sålt tonnage,

i ett sämre läge än de, som förlorat eller sålt tonnage under de se
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 1.

naste åren, alldenstund det ännu icke vore möjligt att anskaffa ersättningstonnage

till rimliga priser. Vid detta förhållande funne föreningen rättvisa

och billighet bjuda, att förlängt uppskov medgåves med beskattningen av

förenämnda ersättningar och köpeskillingar intill den tidpunkt, då återanskaffning

kunde ske till skäliga priser. I fråga om tiden för sagda uppskov

onsåge föreningen av samma skäl, som angivits för uppskovet med avräkningsförfarandet

beträffande krigskonjunkturskatten, tiden böra bestämmas

till och med utgången av år 1950. Skulle en ändring av nu antydd natur icke

genomföras, riskerade de rederier, som enligt hittills gällande bestämmelser

inom den närmaste tiden skulle beskattas för ifrågavarande ersättningar

eller köpeskillingar, att få avstå en så betydande del av beloppen i fråga,

att det måhända icke bleve möjligt för dem att efter krigets slut beställa

eller inköpa nytt ersättningstonnage. I detta sammanhang ville föreningen

framhålla, att föreningen förutsatte, att bestämmelser av nu förevarande natur

jämväl komme att utfärdas beträffande beskattningen av ersättning på

grund av försäkring för förlorat eller i fråga om köpeskilling för försålt

fartyg för de fall, då förlusten eller avyttringen ägt rum under beskattningsår,

för vilka taxering skulle verkställas efter år 1946 och senast år 1951.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kammarrätten,

kommerskollegium, överståthållarämbetet (med bifogande av ett

utav taxeringsintendenten i Stockholm avgivet yttrande i ärendet) samt av

länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län.

Beträffande innehållet av ifrågavarande utlåtanden tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen (s. 5—8).

Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget

anfört följande:

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har under krigsåren möjlighet

förelegat för rederier att i viss omfattning erhålla uppskov med beskattning

av försäkringsersättning för förlorat eller köpeskilling för avyttrat fartyg.

Sålunda har rederi, som drabbats av fartygsförlust under något av de

beskattningsår för vilka taxering verkställts under åren 1940—1943, varit

berättigat att fördela uppburen försäkringsersättning under en tidsperiod,

som sträckt sig från och med det beskattningsår då ersättningen inflöt till

och med det beskattningsår för vilket taxering verkställes år 1947. Därest

förlusten inträffat under beskattningsår, för vilket taxering verkställts något

av åren 1944—1946, äger rederiet fördela influtna försäkringsbelopp på de

beskattningsår, för vilka taxering verkställes under femårsperioderna 1944

—1948, 1945—1949 respektive 1946—1950.

I fråga om köpeskilling för avyttrat fartyg gälla samma bestämmelser som

beträffande försäkringsersättning för förlorat fartyg med den avvikelsen, att

rätt till uppskov icke medgivits med avseende å köpeskilling för fartyg som

försålts under det beskattningsår, för vilket taxering verkställts år 1940.

I nu föreliggande framställning har Sveriges redareförening hemställt att

möjlighet måtte beredas rederierna att erhålla ytterligare uppskov med be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1. 5

skattning av försäkringsersättning för förlorat respektive köpeskilling för

avyttrat fartyg. Såsom motivering härför har i huvudsak anförts att det ännu

icke vore möjligt att anskaffa ersättningstonnage till rimliga priser; och på

grund härav skulle — därest ytterligare uppskov i förevarande hänseende

icke medgåves — de rederier, vilka i början av kriget förlorat eller sålt tonnage,

komma i sämre ställning än sådana rederier som förlorat eller avyttrat

fartyg under senare år.

Under remissbehandlingen av redareföreningens framställning ha samtliga

hörda myndigheter tillstyrkt att lagstiftningen på förevarande område

erhölle förlängd giltighet. Beträffande den omfattning i vilken sådan förlängning

borde ifrågakomma och de villkor, som därvid borde uppställas,

ha remissinstanserna emellertid, såsom iramgår av det förut anförda, varit

av olika uppfattning.

Även enligt min mening synes det skäligt — främst med hänsyn till de

alltjämt föreliggande svårigheterna att anskaffa ersättningstonnage — att

rederierna beredas ytterligare möjligheter till uppskov med beskattningen

av ifrågavarande intäkter.

Vid prövningen av frågan om längden av det ytterligare uppskov, som sålunda

bör medges, torde hänsyn i första hand böra tagas till i vad mån de

nu rådande svårigheterna att anskaffa ersättningstonnage kunna antagas

bliva övervunna under de närmaste åren. Emellertid bör även beaktas angelägenheten

av alt uppskovet begränsas i görligaste mån och att den ifrågavarande

krislagstiftningen sålunda avvecklas snarast möjligt. Med utgångspunkt

från det nyss sagda synes det lämpligt att den period, inom vilken

beskattning skall ske, för samtliga de av 1941—1944 års författningar reglerade

fallen förlänges till och med det beskattningsår, för vilket taxering

verkställes år 1950. En dylik författningsändring skulle i fråga om de år

1942 eller tidigare år uppburna beloppen innebära en förlängning med tre

år samt i fråga om de under åren 1943 och 1944 uppburna beloppen en förlängning

med två respektive ett år. Författningsändringen skulle vidare medföra,

att sluttiden för nyssnämnda fall bleve densamma som i fråga om de

försäkringsbelopp och köpeskillingar, som uppburits under år 1945 och som

enligt samma års författning skola upptagas som intäkt senast det beskattningsår,

för vilket taxering verkställes år 1950.

Vad härefter angår frågan om utvidgning av stadgandet i 28 § 2 mom.

kommunalskattelagen med avseende å sådana fall, då försäkrings- eller försäljningsvinst

uppkommit under beskattningsår för vilket taxering äger rum

år 1947 eller senare, må.framhållas att, där vinsten föranletts av försäljning

av fartyg år 1946 eller senare, något sådant tvångsläge som tidigare ansetts

motivera en förlängning av tiden för vinstens upptagande till beskattning

icke längre är för handen. Ej heller synes det numera — sedan de direkta

krigshandlingarna upphört -—- erforderligt att meddela ytterligare undantagsbestämmelser

rörande beskattning av vinst på grund av försäkring för förlust

av fartyg. För övrigt må erinras om att enligt övergångsbestämmelserna

till 1945 års uppbördsförordning försäkrings- och försäljningsvinster, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 1.

Utskottet.

uppkommit under år 1946 (motsvarande räkenskapsår), endast under vissa

förutsättningar komma att tagas till beskattning.

I vissa remissyttranden har hemställts, att särskilda föreskrifter skulle

meddelas i syfte dels att vinna kontroll över den uppskjutna beskattningen

av ifrågavarande vinster dels ock att förhindra att den skattskyldige beredde

sig en förmån i beskattningshänseende genom uppskovsförfarandet. Då emellertid

dylika föreskrifter hittills icke ansetts erforderliga och några missförhållanden

på grund av detta uppskovsförfarande icke kommit till synes, torde

anledning saknas att i frågans nuvarande läge meddela föreskrifter av

angivet slag.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

• att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts föreva
rande

proposition nr 17, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning med ytterligare bestämmelser angående

taxering för inkomst under vissa år av ersättning på

grund av försäkring för förlust av fartyg, m. m.

Stockholm den 6 februari 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark,

Velander, Sjödahl, Frans Ericson, Björnsson, Heiiman och Näsgård, samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Hammarlund, Olsson i Gävle,

Sandberg, Orgård, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Karlsson

i Granebo och Jonsson i Malmgrava.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:26 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsbidrag för undersökning rörande visst torrläggningsföretag, m. m. a1 i texten