Betänkande i anledning av väckt motion om nedsättning av stämpelavgiften vid köp och byte av fast egendom.
1947-02-27 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1947:13, Betänkande i anledning av väckt motion om nedsättning av stämpelavgiften vid köp och byte av fast egendom.
Dokumentets text
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 13.
!Nr 13.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
nedsättning av stämpelavgiften vid köp och byte av
fast egendom.
(1 :a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 14,
av herrar Jonsson i Skedsbygd och Rubbestad har hemställts, »att lagfartsstämpeln
vid köp eller byte av fast egendom sänkes till 30 öre för varje fullt
100-tal kronor av köpesumman, eller, där köpesumman understiger taxeringsvärdet,
till 30 öre för varje fullt 100-tal kronor av detta värde».
Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång överlåtelsehandling,
då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall, förses
med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde, om densamma förvärvats av annan än aktiebolag.
För sådana bolag utgör stämpeln 2 kronor för varje fulla 100 kronor
av egendomens värde med det undantag, att aktiebolag, som är berättigat
att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden,
och bankbolag i fråga om förvärv av annan fastighet än sådan, som är avsedd
för bankens inrymmande, skall erlägga stämpel med allenast 1 krona
för varje fulla 100 kronor av värdet. Där köpehandling, utan tillägg till eller
förändring i stadgade villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid,
räknat från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt
köpeavhandlingen därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare
på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats
eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes upptagen
i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget. Har fast egendom förvärvats på grund av
tillskott vid bildande av bolag eller efter bolagets bildande, äger lindring i
stämpelbeskattningen rum, därest den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen
icke åsatts högre värde än det belopp, för vilket den, som tillskjuter
egendomen, själv förvärvat densamma.
1929 års bevillningsutskott hemställde i sitt betänkande nr 28 bland annat,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
Bevillningsutskottets betänkande nr 13.
5
ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen, i vad densamma
avsåge avgifter, som utginge enligt 8 § stämpelförordningen. I betänkandet
framhölls, att nämnda revision närmast borde avse stämpelskatten på grund
av bland annat överlåtelser. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
På hemställan av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 51 beslöt
samma års riksdag viss ändring i då gällande regler angående stämpelplikt
vid förvärv av fast egendom utav förening på grund av tillskott. I
berörda betänkande anförde utskottet bland annat följande:
»Utskottet har vidare ansett önskvärt, att den utredning rörande revision
av stämpelförordningen, varom 1929 års riksdag anhållit, utan onödigt uppskov
fullföljes och att vid densamma uppmärksamhet kommer att ägnas förevarande
spörsmål. Uppenbarligen i huvudsakligt syfte att vinna lindring i
stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom har särskilt under
de senare åren ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått, vilka
i realiteten utgöra enmansföretag. Den till bolaget eller föreningen överlåtna
fastigheten har med andra ord ’satts’ på aktier eller föreningsandelar. Om
en dylik sammanslutning önskar överlåta densamma tillhörig fast egendom,
omfattar överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller andelarna i
sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom undgår man
vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som är avsedd att utgå
vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till en annan, och
den fondstämpel, som skall erläggas vid överlåtelse av aktier, utgör i regel
endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift, som skolat utgå vid direkt överlåtelse
av den fasta egendomen. Då det givetvis är angeläget, att en dylik
ojämnhet i beskattningen så vitt möjligt undanröjes, har utskottet ansett
sig böra fästa uppmärksamheten jämväl å detta spörsmål, vilket lämpligen
synes böra undersökas i samband med frågan om revision av stämpelförordningen.
»
I anledning av väckta motioner beslöt vidare 1937 års riksdag på hemställan
av samma års bevillningsutskott (betänkande nr 32) i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande frågan om åtgärder mot
uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.
Jämväl vid 1942 års riksdag var frågan om åtgärder mot kringgående av
bestämmelserna om lagfartsstämpel föremål för uppmärksamhet. I en vid
riksdagen väckt motion II: 147 av herr Jonsson i Skedsbygd hemställdes, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föranstalta om en skyndsam utredning i syfte att vidtaga den förhöjning av
stämpelavgiften vid överlåtelse av aktier och andra värdepapper, som kunde
med beaktande av i motionen framförda synpunkter befinnas skälig, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning kunde föranleda.
På hemställan av 1942 års bevillningsutskott avslog riksdagen motionen.
Nämnda utskott, vilket upptagit motionen till behandling i samband med
Kungl. Maj ds proposition nr 72 vid 1942 års riksdag med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, anförde i sitt häröver avgivna
betänkande, nr 15, i hithörande delar följande:
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 13.
»Vad angår den i motionen lämnade uppgiften, att bestämmelserna om
stämpelskatt vid försäljning av fastighet ofta kringgås, vill utskottet erinra
om att frågan om eventuella åtgärder häremot närmare hör samman med
stadgandena angående lagfartsstämpeln än med här ifrågavarande spörsmål.
Utskottet anser sig emellertid böra framhålla, att även inom utskottet uppgivits,
att eu tendens kunnat iakttagas att söka undgå erläggande av lagfartsstämpel
vid fastighetsförsäljning genom bildande av aktiebolag eller s. k.
fastighetsföreningar, varvid de sålunda bildade rättssubjekten rent formellt
stå såsom ägare till viss fastighet men i realiteten ej äro annat än en organisationsform
för tillvaratagande av en enda persons eller ett fåtal personers
intressen i samma fastighet. I detta sammanhang får utskottet erinra om att
1937 års riksdag i skrivelse nr 416 på hemställan av samma års bevillningsutskott
anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning beträffande
frågan om åtgärder mot uteblivet eller försenat erläggande av lagfartsstämpel
samt för riksdagen framlägga det förslag, som kunde av utredningen föranledas.
Utskottet, som likaledes anser att en sådan utredning bör företagas,
förutsätter att i samband därmed den av motionären berörda frågan kommer
att ägnas uppmärksamhet.»
I två vid 1944 års riksdag väckta likalydande motioner I: 269 av herr Gustaf
Elof sson och II: 434 av herr Jonsson i Skedsbygd in. fl. hemställde motionärerna,
att riksdagen måtte besluta viss höjning av stämpelavgiften vid
köp och byte av fondpapper. Till stöd för det i motionerna framställda yrkandet
anfördes i huvudsak följande. Genom köp av aktier omsattes årligen
stora värden, vari inginge avsevärda fastighetsvärden. Under de senaste åren
hade ett stort antal fastighetsbolag bildats samt äldre sådana bolag utökat
sitt fastighetsinnehav. En bidragande orsak härtill hade utan tvekan varit, att
handel med fastighet i aktiebolagets form vore gynnad genom avsevärt
lägre stämpelavgift. Sålunda hade den enskilde att vid fastighetsförvärv för
varje hundratal kronor av köpesumman erlägga stämpelavgift av en krona,
medan vid försäljning av aktier för motsvarande belopp erlades endast 30
öre eller, därest den ena kontrahenten vore fondhandlare och avtalet icke avslutades
för dennes räkning utan i kommission, 15 öre. Genom en höjning av
fondstämpeln skulle enligt motionärernas mening icke endast ökade inkomster
tillföras statskassan utan jämväl en många gånger skadlig spekulation
i fastighetsvärden motverkas. På hemställan av 1944 års bevillningsutskott
avslog riksdagen berörda motioner.
Vid samma års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, I: 200 av
herr Bror Nilsson m. fl. och II: 294 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära en allsidig utredning om grunderna
för lagfartsstämpelns utgörande. Till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet åberopades, att under de senaste åren en alltmer utbredd tendens
gjort sig gällande att på olika sätt kringgå bestämmelserna om erläggande
av stämpelavgift vid köp av fastigheter. Ett av dessa numera rätt allmänt
använda sätt vore att bilda s. k. fastighetsföreningar eller fastighetsbolag.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 31 i anledning av förevarande
motioner anförde 1944 års bevillningsutskott, efter att ha erinrat om att
frågan om ändrade grunder för stämpelbeskattningen vid upprepade tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet, bland annat följande:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 13.
7
»Den översyn över stämpellagstiftningen, varom riksdagen sålunda vid
flera tillfällen uttalat önskemål, har, såvitt för utskottet är känt, hittills icke
kommit till stånd. Vad särskilt angår den nu föreliggande frågan om grunderna
för lagfartsstämpelns erläggande torde det även kunna antagas, att vissa
svårigheter möta vid en revision av dessa grunder, såvida därmed skulle, på
sätt i de förevarande motionerna synes ha ifrågasatts, avses en mera genomgripande
omgestaltning av reglerna angående lagfartsstämpeln. Om exempelvis
ett industribolag även äger fastigheter, torde det knappast kunna ifrågasättas
att enbart av denna anledning låta lagfartsstämpel eller någon motsvarande
avgift utgå vid överlåtelse av aktier i bolaget. Vid utformningen av
en eventuell ny lagstiftning på ifrågavarande område bör även tillses, att
densamma icke kommer att verka hindrande för exempelvis bostadsrättsföreningarnas
verksamhet. Av synnerlig vikt är emellertid, att det kringgående
av gällande föreskrifter, som otvivelaktigt förekommer i syfte att undgå lagfartsstämpel,
i möjligaste mån förhindras. Enligt utskottets mening bör en
utredning äga rum för klarläggande av de möjligheter, som kunna finnas till
förebyggande av sådant missbruk, och utskottet tillstyrker fördenskull en
dylik utredning.»
I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående åtgärder
för att förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel
samt att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I en vid 1946 års riksdag i andra kammaren framställd interpellation riktade
herr Jonsson i Skedsbvgd under hänvisning till berörda uttalande av
1944 års bevillningsutskott en förfrågan till statsrådet och chefen för finansdepartementet,
huruvida förslag till bestämmelser, varigenom transaktioner
i syfte att avhända staten stämpelmedel kunde förhindras, vore att förvänta
till 1946 års riksdag. I sitt svar på interpellationen yttrade statsrådet följande:
»Den
av interpellanten berörda frågan har sedan länge varit föremål för
uppmärksamhet inom finansdepartementet. Emellertid är det, såsom även
1944 års bevillningsutskott antytt, förenat med svårigheter att åstadkomma
en tillfredsställande lösning av frågan. Efter det 1944 års riksdagsskrivelse
med begäran om utredning i ämnet inkommit till finansdepartementet, har
ärendet upptagits till förnyad behandling inom departementet. Att detta arbete
ännu icke resulterat i konkreta förslag sammanhänger med att ärendet
flera gånger måst skjutas åt sidan till förmån för andra ärenden, som varit
av mera brådskande natur eller där positiva resultat legat inom närmare
räckhåll. Emellertid är det även enligt min mening angeläget att frågan löses,
och utredningen kommer därför alt fortsättas. Det torde dock icke vara
alt förvänta, att något förslag i ämnet skall kunna framläggas för innevarande
års riksdag.»
I den nu förevarande motionen II: 14 har till stöd för det däri framställda
yrkandet i huvudsak anförts följande. Lagfartsstämpeln utgjorde ofta eu
avsevärd belastning vid fastighetsförvärv. Särskilt vore detta fallet, när t. ex.
ett par unga makar förvärvade en jordbruksfastighet för att där bilda eget
hem och driva jordbruket såsom inkomstkälla. Orättvisan i lagfartsstämpeln
framträdde särskilt tydligt vid en jämförelse med det belopp, som erlades
vid förvärv av aktier och obligationer. Vid försäljning av ett fastighetsaktie
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 13.
bolags eller en fastighetsförenings aktier eller andelar erlades stämpelavgift
med endast 0,3 procent av köpesumman eller om försäljningen skedde på
börsen 0,15 procent av samma summa. Enligt motionärernas mening vore
ett fullständigt avskaffande av lagfartsstämpeln motiverat. Med hänsyn till
att stämpelförordningen enligt riksdagens beslut och av finansministern gjorda
uttalanden snarast torde bli föremål för översyn ansågo sig motionärerna
dock för tillfället böra begränsa sitt yrkande till att avse en nedsättning av
stämpelavgiften till samma belopp som för närvarande erlades vid försäljning
av aktier eller föreningsandelar.
Utskottet. I den nu ifrågavarande motionen har hemställts att lagfartsstämpeln vid
köp eller byte av fast egendom måtte nedsättas till 30 öre för varje fullt
100-tal kronor av köpesumman, eller, där köpesumman understege taxeringsvärdet,
till 30 öre för varje fullt 100-tal kronor av detta värde. Utskottet får
med anledning härav erinra om att, såsom framgår av den ovan lämnade
redogörelsen, frågan om en revision av stämpelbeskattningen vid flera tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda beslöt 1929 års
riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allmän revision av stämpellagstiftningen,
i vad densamma avsåge avgifter som utginge enligt 8 §
stämpelförordningen. Därvid åsyftades bland annat de vid överlåtelser av
olika slag utgående stämpelavgifterna. 1932 års bevillningsutskott framhöll
i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 51 önskvärdheten av att den av
1929 års riksdag begärda utredningen utan onödigt uppskov fullföljdes. Utskottet
yttrade därvid bland annat, att uppenbarligen i huvudsakligt syfte
att vinna lindring i stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom
särskilt under de senare åren uppstått ett stort antal bolags- och föreningsbildningar,
vilka i realiteten utgjorde enmansföretag. Då det vore angeläget,
att den ojämnhet i beskattningen, som därigenom uppkomme, såvitt möjligt
undanröjdes, ansåge utskottet detta spörsmål böra undersökas i samband
med frågan om en revision av stämpelförordningen. 1937 års riksdag beslöt
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande frågan om åtgärder
mot uteblivet eller försenat erläggande av Iagfartsstämpel. Spörsmålet
om åtgärder mot kringgående av bestämmelserna om Iagfartsstämpel berördes
även av 1942 års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande
nr 15, varvid utskottet förutsatte, att detta spörsmål koinme att
ägnas uppmärksamhet i samband med den av 1937 års riksdag begärda utredningen.
Slutligen beslöt 1944 ars riksdag på hemställan av samma års
bevillningsutskott (betänkande nr 31) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående åtgärder för att
förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om Iagfartsstämpel samt
att Kungl. Maj :t snarast möjligt måtte för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.
Vid 1946 ars riksdag yttrade chefen för finansdepartementet såsom svar å
framställd interpellation, att i anledning av 1944 års riksdagsskrivelse frågan
om åtgärder för att förhindra ett kringgående av bestämmelserna om lag
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 13. “
fartsstämpel upptagits till behandling i departementet men att utredningen
därom av vissa skäl icke kunnat avslutas. Även enligt departementschefens
mening vore det angeläget att frågan löstes, varför utredningen korame att
fortsättas.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har vid de tidigare tillfällen,
då frågan om en revision av stämpellagstiftningen varit på tal, särskilt
understrukits eu under senare år alltmer framträdande tendens att söka
kringgå bestämmelserna om lagfartsstämpel genom bildande av fastighetsaktiebolag
eller fastighetsföreningar. Ett dylikt kringgående bär möjliggjorts
därigenom, att den stämpelavgift, som erlägges vid överlåtelse av aktier eller
föreningsandelar, väsentligt understiger lagfartsstämpeln. Även i den no
förevarande motionen påtalas den ojämnhet i beskattningen, som uppkommit
genom berörda bolags- och föreningsbildningar. Utskottet anser i likhet
med motionärerna, att denna ojämnhet bör undanröjas, och finner att åtgärder
böra vidtagas för att förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser
om lagfartsstämpeln. Då de skäl, som i motionen åberopas till stöd för det
däri framställda yrkandet, enligt utskottets mening icke innefatta tillräcklig
anledning att nu vidtaga en sänkning av lagfartsstämpelns belopp, anser sig
utskottet emellertid icke kunna tillstyrka bifall till motionen. Däremot vill
utskottet ånyo understryka önskvärdheten av all den utredning angående åtgärder
för att förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel.
varom hemställan gjordes av 1944 års riksdag, utan dröjsmål
slutföres.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 14 av herrar Jonsson i Skedsbygd och
Rubbestad om nedsättning av stämpelavgiften vid köp och
byte av fast egendom icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkandet nr 12.
Iiiliang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 12—13.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.