Betänkande i anledning av väckt motion om rätt för inkomsttagare att vid uppgivande i självdeklaration av skattepliktig inkomst frånräkna samtliga skatter, som avdragits i samband med avlöningens utbetalande.
1947-03-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1947:19, Betänkande i anledning av väckt motion om rätt för inkomsttagare att vid uppgivande i självdeklaration av skattepliktig inkomst frånräkna samtliga skatter, som avdragits i samband med avlöningens utbetalande.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
1
JVr 19.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
rätt för inkomsttagare att vid uppgivande i självdeklaration
av skattepliktig inkomst frånräkna samtliga
skatter, som avdragits i samband med avlöningens utbetalande.
(2:a avd.)
I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 229, av herr Gustafsson
i Lekåsa har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande
taxeringsförordning att som skattepliktig inkomst i självdeklaration endast
skall uppgivas vad som av inkomsttagaren verkligen erhållits i behållen
inkomst sedan samtliga skatter för såväl kommunala och liknande ändamål
som till staten avdragits».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Enligt 4 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt sådant
detta författningsrum lyder efter den 31 december 1945 (nr 898) företagen
ändring av detsamma får skattskyldig från sammanlagda beloppet av inkomsterna
från olika förvärvskällor åtnjuta avdrag för slutlig eller tillkommande
skatt, som under beskattningsåret påförts skattskyldig här i riket,
till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan kommunal samfällighet.
Tidigare gällde, att avdragsrätten för skatter vid statlig taxering
hänförde sig till allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret
här i riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.
Ifrågavarande ändrade lydelse av 4 § statsskatteförordningen har trätt i
kraft den 1 januari 1947. På grund av övergångsbestämmelser, meddelade
genom förordning den 29 juni 1946 (nr 478), gäller emellertid att 4 § i dess
äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning i fråga om skatt, som erlagts
eller erlägges på grund av 1946 eller tidigare års taxeringar, ävensom att vid
1948 års taxering skattskyldig äger åtnjuta avdrag för allmänna skatter med
belopp, som motsvarar vad den skattskyldige under beskattningsår, för vilket
taxering sker under år 1947, här i riket erlagt såsom sådan skatt, med
undantag av kronoutskylder.
Bilxanq till riksdaqens protokoll 1947. 7 samt. Nr 19—21.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
Vid den kommunala inkomsttaxeringen är intet avdrag medgivet för erlagda
utskylder.
Avdragsrätt vid den statliga beskattningen för erlagda skatter, med undantag
av kronoutskylder, infördes först genom 1910 års lagstiftning.
Vid 1928 års lagstiftning gjordes icke någon ändring härutinnan. I propositionen
till 1927 års riksdag (nr 103 s. 25) yttrade emellertid departementschefen
i denna fråga bland annat följande:
»Inkomstskattesakkunniga hava föreslagit, att avdrag skall få ske för alla
under beskattningsåret erlagda utskylder, alltså i motsats till vad nu gäller
jämväl för kronoutskylder, samt att såsom inkomst genom tillfälliga vinster
skall beskattas intäkt genom restitution av utskylder, för vilka avdrag tidigare
åtnjutits. Eu av de sakkunniga var skiljaktig och ansåg på skäl, som
utvecklats i en särskild vid de sakkunnigas betänkande fogad promemoria,
avdrag icke böra medgivas för kronoutskylder.
Presidenten Petersson har ansett sig böra i sitt förslag bibehålla nuvarande
bestämmelser i detta avseende orubbade, och är för den skull enligt hans
förslag avdrag för kronoutskylder icke medgivet.
Inkomstskattesakkunnigas förslag på denna punkt har tillstyrkts uti flera
inkomna utlåtanden, bland annat kammarrättens, under det att i andra utlåtanden
vissa betänkligheter mot detsamma kommit till synes.
Jag har icke kunnat ansluta mig till inkomstskattesakkunnigas förslag att
vid beskattningen medgiva avdrag för kronoutskylder. Härvid har det avgörande
icke så mycket varit, att en dylik avdragsrätt kanske ej kan anses ur
teoretisk synpunkt motiverad, utan fastmera att de rent praktiska konsekvenserna
av avdragsrätten skulle bliva omfattande. En dylik avdragsrätt
skulle vid oförändrad skatteskala medföra icke blott en minskning av de
beskattningsbara beloppen utan jämväl, på grund av skattens progressiva
karaktär, en minskning av progressionen. För den härigenom minskade skatten
kunde ersättning vinnas antingen genom höjning av den procent av skattens
grundbelopp, som uttages, eller ock genom höjning av den indirekta
beskattningen. Ingen av dessa utvägar finner jag tilltalande. En rätt till avdrag
för kronoutskylder borde i stället, på sätt reservanten inom inkomstskattesakkunniga
framhållit, logiskt leda till skärpning av skatteskalan. En
dylik skärpning i förening med vidgad rätt till utskyldsavdrag skulle dock
i många fall medföra större orättvisor än nu gällande bestämmelser, särskilt
i fråga om skattskyldiga, vilkas inkomster variera inom så vida gränser, att
deras inkomst under något år icke förslår till täckandet av de under samma
år erlagda, på tidigare års flerdubbelt större inkomster belöpande skatter.»
Jämväl 1936 års skattekommitté upptog frågan om avdragsrätt vid statsbeskattningen
för erlagda kronoutskylder (Se SOU 1937: 42 s. 140). Kommittén
fann därvid övervägande skäl tala emot införande av en sådan rätt. Beträffande
den principiella grunden för avdragsrätten för kommunalutskylder
anförde kommittén:
»På det avdrag för kommunalutskylder, som nu är medgivet vid beräkningen
av inkomst vid statsbeskattningen, anlägges en synpunkt som helt
skiljer sig från de hittills behandlade synpunkterna. Nämnda avdragsrätt
sammanhänger nämligen därmed att kommunalskatterna äro olika i olika
kommuner. Den omständigheten, att den skattskyldige i en kommun med
höga skatter i förhållande till sin verkliga inkomst (d. v. s. utan avdrag för
Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 3
utskylder) för visst år erhåller lägre statsskatt än i en kommun med låga
skatter, har följaktligen en skatteutjämnande verkan.»
I nu förevarande motion har framhållits bland annat, att när numera skatt
skulle upptagas vid källan för alla skatter, komme inkomsttagarna endast att
erhålla vad som bleve över sedan skatterna frånräknats. Under sådana förhållanden
borde följaktligen endast vad skattebetalarna verkligen erhållit i
inkomster, sedan alla skatter frånräknats, angivas i självdeklarationerna.
Kronoskatten vore ju ingen inkomst utan tvärtom en utgift.
Avdragsrätt för allmänna skatter föreligger för närvarande endast vid den
statliga inkomsttaxeringen och omfattar under beskattningsåret erlagda skatter
med undantag av kronoutskylder. Ifrågavarande avdragsrätt tillkom år
1910. Huvudsakligaste anledningen till avdragsrättens införande synes ha
varit avdragets skatteutjämnande verkan, enär det ansågs rimligt, att de
kommunerna emellan föreliggande ojämnheterna beträffande det kommunala
skattetrycket beaktades vid statsskattens uttagande.
I förevarande motion har hemställts om sådan ändring av gällande bestämmelser,
att allenast den behållna inkomsten, sedan samtliga skatter avdragits,
skall upptagas till beskattning. Med detta yrkande synes avses en utvidgning
av gällande avdragsrätt vid den statliga taxeringen att omfatta även
kronoutskylder. Till stöd härför har anförts att inkomsttagarna efter källskattesystemets
införande få vidkännas avdrag från sin inkomst för samtliga
å inkomsten belöpande skatter.
Utskottet får i anledning av motionen erinra om att de ändringar, som
gällande bestämmelser om avdragsrätt för utskylder underkastades i samband
med den nyligen beslutade omläggningen av uppbördsförfarandet, endast
avsågo en formell överarbetning, medan avdragsrätten materiellt sett då
lämnades orubbad. Det nya uppbördssystemets införande har fördenskull
icke i nu ifrågavarande avseende medfört ett förändrat läge. Såsom framgår
av den ovan lämnade redogörelsen anförde departementschefen vid 1927 års
riksdag, att en avdragsrätt för kronoutskylder skulle medföra betydande olägenheter.
Sålunda framhölls bland annat, att en dylik avdragsrätt skulle vid
oförändrad skatteskala medföra icke blott en minskning av de beskattningsbara
beloppen utan jämväl på grund av skattens progressiva karaktär en
minskning av progressionen. En rätt till avdrag för kronoutskylder borde —- yttrade departementschefen — logiskt leda till en skärpning av skatteskalan,
om ersättning skulle erhållas för den genom avdragsrätten uppkommande
minskningen i skatteintäkten. I vad departementschefen sålunda anfört kan
utskottet helt instämma. Av departementschefen påpekades vidare de menliga
konsekvenserna av en utvidgad avdragsrätt beträffande skattskyldiga, vilkas
inkomster under olika år variera inom vida gränser. Utskottet vill i detta
hänseende tillägga, att en avdragsrätt för kronoutskylder även vid oförändrad
inkomst och oförändrade skattesatser under flera på varandra följande år
— särskilt då inkomsten uppgår till ett mera betydande belopp — föranleder
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
att de uträknade skattebeloppen bliva olika för de olika åren. Detta åskådliggöres
å en vid detta betänkande fogad Bilaga, till vilken utskottet får hänvisa.
På grund av ovan berörda omständigheter anser sig utskottet icke kunna
tillstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 229 av herr Gustafsson i Lekåsa om rätt
för inkomsttagare att vid uppgivande i självdeklaration av
skattepliktig inkomst frånräkna samtliga skatter, som avdragits
i samband med avlöningens utbetalande, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark,
Sjödahl, Frans Ericson, Wehtje, Franzon, Näsgård och Rosander samt
från andra kammaren: herrar Björklund, Olsson i Gävle, Sandberg,
Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Olson i Göteborg, Sundström
i Skövde och Vigelsbo.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
5
Bilaga.
Tabell utvisande verkningarna av en utvidgning av den vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdragsrätten
för skatter att avse jämväl kronoutskylder.
Taxering antages ske i kommun tillhörande ortsgrupp III och avse gift
skattskyldig utan barn. Sammanlagd utdebitering till primärkommun och
landsting förutsättes vara 10 kr. per skattekrona. Avdragsrätt för skatter vid
statlig taxering har antagits föreligga under l:a året endast såvitt angår
kommunalskatt men påföljande fem år beträffande såväl kommunalskatt
som statsskatter. Statsskatten har för alla åren uträknats efter nu gällande
beskattningsgrunder och skattesatser.
a) Sammanräknad nettoinkomst 10 000 kronor.
Avdrag för
Till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt beskattnings- bart belopp
Uträknad statlig
inkomst- och för- mögenhetsskatt samt
värnskatt
Å r
kommunal-
skatt
statsskatter
910
7 050
1 026: 37
910
1026
6 020
843:55
910
843
6 200
875:50
910
875
6170
870:17
910
870
6180
871: 95
6:e > ................
910
871
6170
870: 17
b) Sammanräknad nettoinkomst 50 000 kronor.
Å r
Avdrag för
Till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt beskattnings- bart belopp
Uträknad statlig !
inkomst- och för- mögenhetsskatt samt
värnskatt
kommunal-
skatt
statsskatter
l:a året................
4 910
43 050
13 685:87
2:a » ................
4 910
13 685
29 360
7 880:60
3:e > ................
4 910
7 880
35 170
10 195:17
4:e > ................
4 910
10195
32 850
9 267: 87
5:e > ................
4 910
9 267
33 780
9 637: 55
6:e » ................
4 910
9 637
33 410
9 490: 47
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 19.
c) Sammanräknad nettoinkomst 100 000 kronor.
Avdrag för
Till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt beskattnings- bart belopp
Uträknad statlig
inkomst- och för- mögenhetsskatt samt
värnskatt
Å r
kommunal-
skatt
statsskatter
l:a året................
9 910
88 050
36 986:87
17 462:35
2:a
> ................
9 910
36 986
51060
3:e
> ................
9 910
17462
70 580
27 596:75
22 151:87
4:e
> ................
9 910
27 596
60 450
5:e
> ................
9 910
22151
65 890
25075:87
23 506:37
6:e
> ................
9 910
25075
62 970
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.