Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om rätt för inkomsttagare att vid uppgivande i självdeklaration av skattepliktig inkomst frånräkna samtliga skatter, som avdragits i samband med avlöningens utbetalande.

1947-03-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:19, Betänkande i anledning av väckt motion om rätt för inkomsttagare att vid uppgivande i självdeklaration av skattepliktig inkomst frånräkna samtliga skatter, som avdragits i samband med avlöningens utbetalande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

1

JVr 19.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

rätt för inkomsttagare att vid uppgivande i självdeklaration

av skattepliktig inkomst frånräkna samtliga

skatter, som avdragits i samband med avlöningens utbetalande.

(2:a avd.)

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 229, av herr Gustafsson

i Lekåsa har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande

taxeringsförordning att som skattepliktig inkomst i självdeklaration endast

skall uppgivas vad som av inkomsttagaren verkligen erhållits i behållen

inkomst sedan samtliga skatter för såväl kommunala och liknande ändamål

som till staten avdragits».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 4 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt sådant

detta författningsrum lyder efter den 31 december 1945 (nr 898) företagen

ändring av detsamma får skattskyldig från sammanlagda beloppet av inkomsterna

från olika förvärvskällor åtnjuta avdrag för slutlig eller tillkommande

skatt, som under beskattningsåret påförts skattskyldig här i riket,

till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan kommunal samfällighet.

Tidigare gällde, att avdragsrätten för skatter vid statlig taxering

hänförde sig till allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret

här i riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.

Ifrågavarande ändrade lydelse av 4 § statsskatteförordningen har trätt i

kraft den 1 januari 1947. På grund av övergångsbestämmelser, meddelade

genom förordning den 29 juni 1946 (nr 478), gäller emellertid att 4 § i dess

äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning i fråga om skatt, som erlagts

eller erlägges på grund av 1946 eller tidigare års taxeringar, ävensom att vid

1948 års taxering skattskyldig äger åtnjuta avdrag för allmänna skatter med

belopp, som motsvarar vad den skattskyldige under beskattningsår, för vilket

taxering sker under år 1947, här i riket erlagt såsom sådan skatt, med

undantag av kronoutskylder.

Bilxanq till riksdaqens protokoll 1947. 7 samt. Nr 19—21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

Vid den kommunala inkomsttaxeringen är intet avdrag medgivet för erlagda

utskylder.

Avdragsrätt vid den statliga beskattningen för erlagda skatter, med undantag

av kronoutskylder, infördes först genom 1910 års lagstiftning.

Vid 1928 års lagstiftning gjordes icke någon ändring härutinnan. I propositionen

till 1927 års riksdag (nr 103 s. 25) yttrade emellertid departementschefen

i denna fråga bland annat följande:

»Inkomstskattesakkunniga hava föreslagit, att avdrag skall få ske för alla

under beskattningsåret erlagda utskylder, alltså i motsats till vad nu gäller

jämväl för kronoutskylder, samt att såsom inkomst genom tillfälliga vinster

skall beskattas intäkt genom restitution av utskylder, för vilka avdrag tidigare

åtnjutits. Eu av de sakkunniga var skiljaktig och ansåg på skäl, som

utvecklats i en särskild vid de sakkunnigas betänkande fogad promemoria,

avdrag icke böra medgivas för kronoutskylder.

Presidenten Petersson har ansett sig böra i sitt förslag bibehålla nuvarande

bestämmelser i detta avseende orubbade, och är för den skull enligt hans

förslag avdrag för kronoutskylder icke medgivet.

Inkomstskattesakkunnigas förslag på denna punkt har tillstyrkts uti flera

inkomna utlåtanden, bland annat kammarrättens, under det att i andra utlåtanden

vissa betänkligheter mot detsamma kommit till synes.

Jag har icke kunnat ansluta mig till inkomstskattesakkunnigas förslag att

vid beskattningen medgiva avdrag för kronoutskylder. Härvid har det avgörande

icke så mycket varit, att en dylik avdragsrätt kanske ej kan anses ur

teoretisk synpunkt motiverad, utan fastmera att de rent praktiska konsekvenserna

av avdragsrätten skulle bliva omfattande. En dylik avdragsrätt

skulle vid oförändrad skatteskala medföra icke blott en minskning av de

beskattningsbara beloppen utan jämväl, på grund av skattens progressiva

karaktär, en minskning av progressionen. För den härigenom minskade skatten

kunde ersättning vinnas antingen genom höjning av den procent av skattens

grundbelopp, som uttages, eller ock genom höjning av den indirekta

beskattningen. Ingen av dessa utvägar finner jag tilltalande. En rätt till avdrag

för kronoutskylder borde i stället, på sätt reservanten inom inkomstskattesakkunniga

framhållit, logiskt leda till skärpning av skatteskalan. En

dylik skärpning i förening med vidgad rätt till utskyldsavdrag skulle dock

i många fall medföra större orättvisor än nu gällande bestämmelser, särskilt

i fråga om skattskyldiga, vilkas inkomster variera inom så vida gränser, att

deras inkomst under något år icke förslår till täckandet av de under samma

år erlagda, på tidigare års flerdubbelt större inkomster belöpande skatter.»

Jämväl 1936 års skattekommitté upptog frågan om avdragsrätt vid statsbeskattningen

för erlagda kronoutskylder (Se SOU 1937: 42 s. 140). Kommittén

fann därvid övervägande skäl tala emot införande av en sådan rätt. Beträffande

den principiella grunden för avdragsrätten för kommunalutskylder

anförde kommittén:

»På det avdrag för kommunalutskylder, som nu är medgivet vid beräkningen

av inkomst vid statsbeskattningen, anlägges en synpunkt som helt

skiljer sig från de hittills behandlade synpunkterna. Nämnda avdragsrätt

sammanhänger nämligen därmed att kommunalskatterna äro olika i olika

kommuner. Den omständigheten, att den skattskyldige i en kommun med

höga skatter i förhållande till sin verkliga inkomst (d. v. s. utan avdrag för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19. 3

utskylder) för visst år erhåller lägre statsskatt än i en kommun med låga

skatter, har följaktligen en skatteutjämnande verkan.»

I nu förevarande motion har framhållits bland annat, att när numera skatt

skulle upptagas vid källan för alla skatter, komme inkomsttagarna endast att

erhålla vad som bleve över sedan skatterna frånräknats. Under sådana förhållanden

borde följaktligen endast vad skattebetalarna verkligen erhållit i

inkomster, sedan alla skatter frånräknats, angivas i självdeklarationerna.

Kronoskatten vore ju ingen inkomst utan tvärtom en utgift.

Avdragsrätt för allmänna skatter föreligger för närvarande endast vid den

statliga inkomsttaxeringen och omfattar under beskattningsåret erlagda skatter

med undantag av kronoutskylder. Ifrågavarande avdragsrätt tillkom år

1910. Huvudsakligaste anledningen till avdragsrättens införande synes ha

varit avdragets skatteutjämnande verkan, enär det ansågs rimligt, att de

kommunerna emellan föreliggande ojämnheterna beträffande det kommunala

skattetrycket beaktades vid statsskattens uttagande.

I förevarande motion har hemställts om sådan ändring av gällande bestämmelser,

att allenast den behållna inkomsten, sedan samtliga skatter avdragits,

skall upptagas till beskattning. Med detta yrkande synes avses en utvidgning

av gällande avdragsrätt vid den statliga taxeringen att omfatta även

kronoutskylder. Till stöd härför har anförts att inkomsttagarna efter källskattesystemets

införande få vidkännas avdrag från sin inkomst för samtliga

å inkomsten belöpande skatter.

Utskottet får i anledning av motionen erinra om att de ändringar, som

gällande bestämmelser om avdragsrätt för utskylder underkastades i samband

med den nyligen beslutade omläggningen av uppbördsförfarandet, endast

avsågo en formell överarbetning, medan avdragsrätten materiellt sett då

lämnades orubbad. Det nya uppbördssystemets införande har fördenskull

icke i nu ifrågavarande avseende medfört ett förändrat läge. Såsom framgår

av den ovan lämnade redogörelsen anförde departementschefen vid 1927 års

riksdag, att en avdragsrätt för kronoutskylder skulle medföra betydande olägenheter.

Sålunda framhölls bland annat, att en dylik avdragsrätt skulle vid

oförändrad skatteskala medföra icke blott en minskning av de beskattningsbara

beloppen utan jämväl på grund av skattens progressiva karaktär en

minskning av progressionen. En rätt till avdrag för kronoutskylder borde —- yttrade departementschefen — logiskt leda till en skärpning av skatteskalan,

om ersättning skulle erhållas för den genom avdragsrätten uppkommande

minskningen i skatteintäkten. I vad departementschefen sålunda anfört kan

utskottet helt instämma. Av departementschefen påpekades vidare de menliga

konsekvenserna av en utvidgad avdragsrätt beträffande skattskyldiga, vilkas

inkomster under olika år variera inom vida gränser. Utskottet vill i detta

hänseende tillägga, att en avdragsrätt för kronoutskylder även vid oförändrad

inkomst och oförändrade skattesatser under flera på varandra följande år

— särskilt då inkomsten uppgår till ett mera betydande belopp — föranleder

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

att de uträknade skattebeloppen bliva olika för de olika åren. Detta åskådliggöres

å en vid detta betänkande fogad Bilaga, till vilken utskottet får hänvisa.

På grund av ovan berörda omständigheter anser sig utskottet icke kunna

tillstyrka bifall till motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 229 av herr Gustafsson i Lekåsa om rätt

för inkomsttagare att vid uppgivande i självdeklaration av

skattepliktig inkomst frånräkna samtliga skatter, som avdragits

i samband med avlöningens utbetalande, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark,

Sjödahl, Frans Ericson, Wehtje, Franzon, Näsgård och Rosander samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Olsson i Gävle, Sandberg,

Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Olson i Göteborg, Sundström

i Skövde och Vigelsbo.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

5

Bilaga.

Tabell utvisande verkningarna av en utvidgning av den vid taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdragsrätten

för skatter att avse jämväl kronoutskylder.

Taxering antages ske i kommun tillhörande ortsgrupp III och avse gift

skattskyldig utan barn. Sammanlagd utdebitering till primärkommun och

landsting förutsättes vara 10 kr. per skattekrona. Avdragsrätt för skatter vid

statlig taxering har antagits föreligga under l:a året endast såvitt angår

kommunalskatt men påföljande fem år beträffande såväl kommunalskatt

som statsskatter. Statsskatten har för alla åren uträknats efter nu gällande

beskattningsgrunder och skattesatser.

a) Sammanräknad nettoinkomst 10 000 kronor.

Avdrag för

Till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt beskattnings- bart belopp

Uträknad statlig

inkomst- och för- mögenhetsskatt samt

värnskatt

Å r

kommunal-

skatt

statsskatter

910

7 050

1 026: 37

910

1026

6 020

843:55

910

843

6 200

875:50

910

875

6170

870:17

910

870

6180

871: 95

6:e > ................

910

871

6170

870: 17

b) Sammanräknad nettoinkomst 50 000 kronor.

Å r

Avdrag för

Till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt beskattnings- bart belopp

Uträknad statlig !

inkomst- och för- mögenhetsskatt samt

värnskatt

kommunal-

skatt

statsskatter

l:a året................

4 910

43 050

13 685:87

2:a » ................

4 910

13 685

29 360

7 880:60

3:e > ................

4 910

7 880

35 170

10 195:17

4:e > ................

4 910

10195

32 850

9 267: 87

5:e > ................

4 910

9 267

33 780

9 637: 55

6:e » ................

4 910

9 637

33 410

9 490: 47

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 19.

c) Sammanräknad nettoinkomst 100 000 kronor.

Avdrag för

Till statlig inkomst- och förmögenhets- skatt beskattnings- bart belopp

Uträknad statlig

inkomst- och för- mögenhetsskatt samt

värnskatt

Å r

kommunal-

skatt

statsskatter

l:a året................

9 910

88 050

36 986:87

17 462:35

2:a

> ................

9 910

36 986

51060

3:e

> ................

9 910

17462

70 580

27 596:75

22 151:87

4:e

> ................

9 910

27 596

60 450

5:e

> ................

9 910

22151

65 890

25075:87

23 506:37

6:e

> ................

9 910

25075

62 970

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.