Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om vidgad rätt till avdrag för värdeminskning å lantmannabyggnader vid deklarering av inkomst från jordbruksfastighet.

1947-03-06 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:20, Betänkande i anledning av väckt motion om vidgad rätt till avdrag för värdeminskning å lantmannabyggnader vid deklarering av inkomst från jordbruksfastighet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

7

Nr 20.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

vidgad rätt till avdrag för värdeminskning å lantmannabyggnader

vid deklarering av inkomst från jordbruksfastighet.

(2:a avd.)

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 195, av herr Bror Nilsson

har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att förslag till bestämmelser för avdrag för värdeminskning å lantmannabyggnader

vid deklarering av inkomst från jordbruksfastighet snarast

måtte utarbetas och föreläggas riksdagen i enlighet med 1943 års jordbrukstaxeringssakkunnigas

avgivna betänkande».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må vid beräkning av inkomst av

jordbruksfastighet avdrag göras för värdeminskning, som till jordbruket eller

dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna

för driften nödiga bostadsbyggnader, äro underkastade.

I praxis har avdrag för värdeminskning av byggnader å jordbruksfastighet

ansetts kunna medgivas med en efter byggnadernas varaktighetstid lämpad

andel av vad å byggnaderna kan anses belöpa av fastighetens vid fastighetstaxering

åsatta jordbruksvärde. Avdraget beräknas vanligen med stöd av

utgången i ett av regeringsrätten avgjort mål (RÅ 1935 ref. 9) till 1 procent

av jordbruksvärdet.

1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga ha den 19 februari 1946 avgivit betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst

av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring (SOU 1946:

29). Därvid ha de sakkunniga framlagt förslag om ändrade bestämmelser

beträffande avdrag för reparation och underhåll samt värdeminskning av

byggnader i jordbruksdrift. De sakkunniga ha föreslagit, att gemensamt avdrag

medgives för de kapitalutgifter, som nedlagts å en jordbruksfastighet för

ny-, till- eller ombyggnad Samt för reparation och underhåll av fastighetens

byggnader (fastighetens byggnads- och underhållskapital), med ett procentuellt

bestämt belopp, motsvarande genomsnittliga efter driftsekonomiska

grunder beräknade årsomkostnader för nämnda ändamål. Avdrag skulle så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

lunda ske för de faktiska kostnaderna för byggnadsbeståndet. Avdragen

skulle beräknas enligt den s. k. restvärdesmetoden och avse byggnadsbeståndet

i dess helhet. Man hade sålunda att utgå från byggnads- och underhållskapitalets

restvärde vid beskattningsårets ingång och justera detta värde enligt

givna föreskrifter med hänsyn till under beskattningsåret nedlagda kostnader

för reparation och underhåll samt ny-, till- eller ombyggnad. Avdraget

för underhåll och värdeminskning skulle beräknas till viss procent av det

belopp, som sålunda framkomme.

De sakkunniga ha framhålit, att det ankomme på praxis att fastställa storleken

av värdeminskningsfaktorn. Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid

en procentsats av 2 i det övervägande antalet fall giva ett riktigt uttryck

för byggnadernas värdeminskning.

I den föreliggande motionen har — under hänvisning till jordbrukstaxeringssakkunnigas

förslag — anförts, att det vore önskvärt att en författningsändring

i enlighet med detta förslag snarast möjligt genomfördes.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ha 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga

i ett under år 1946 avgivet betänkande föreslagit ändrade

bestämmelser angående beräkning av inkomst av jordbruksfastighet,

varvid bland annat förordats ändrade grunder för avdrag för värdeminskning

av byggnader å sådan fastighet.

I den föreliggande motionen har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan

att förslag till bestämmelser om avdrag för värdeminskning å lantmannabyggnader

måtte föreläggas riksdagen i enlighet med ovannämnda betänkande.

Frågan om ändrad lagstiftning rörande jordbrukares inkomsttaxering överhuvud

taget är, såsom framgår av vad nu nämnts, för närvarande föremål

för Kungl. Maj ds prövning. Utskottet finner angeläget, att förslag rörande

denna fråga i dess helhet och således ej enbart beträffande avdrag för värdeminskning

å byggnader snarast möjligt — helst till nästkommande års

riksdag — förelägges riksdagen. Med hänsyn härtill kan utskottet icke tillstyrka

bifall till motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 195 av herr Bror Nilsson om vidgad rätt till

avdrag för värdeminskning å lantmannabyggnader vid deklarering

av inkomst från jordbruksfastighet icke måtte föran.

leda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkandet nr 19.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.