Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om avskaffande av trafikskatten m. m.

1947-03-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om avskaffande av trafikskatten m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

5

Nr 23.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avskaffande av trafikskatten m. m.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) motionen nr 162 i andra kammaren av herr Ljungberg, vari hemställts,

att riksdagen på sätt i motionen föreslagits måtte besluta att trafikskatt icke

skulle uttagas från och med den 1 juli 1947; samt

2) de likalydande motionerna nr 89 i första kammaren av herr Norling

m. fl. och nr 163 i andra kammaren av herr Jansson i Örebro m. fl., vari

hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta att avskaffa skatten av

den 19 juni 1942 för persontrafiken vid järnvägarna samt att taxorna för

denna trafik måtte sänkas med samma belopp, varmed de höjdes vid skattens

införande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna.

Genom beslut av 1942 års riksdag infördes en ny skatt, benämnd trafikskatt.

Skatten utgår enligt de grunder, som angivas i förordningen den 19 juni

1942 om trafikskatt (nr 375), vilken förordning trätt i kraft den 1 juli 1942.

Frånsett vissa från skattskyldighet undantagna avgifter (3 § nämnda förordning)

utgör trafikskatten 10 procent av befordringsavgiften för personer och

resgods, cyklar och sparkstöttingar däri inbegripna, samt hundar och andra

djur, för vilka frakt erlägges såsom för resande eller resgods.

Under budgetåret 1942/43 lämnade trafikskatten en behållen inkomst av

19,93 miljoner kronor, vilket belopp med hänsyn till de meddelade bestämmelserna

om skattens inlevererande till statsverket torde hava motsvarat

allenast omkring tre fjärdedelar av. skattebeloppet för helt år. Under budgetåret

1943/44 inflöt ett belopp av 28,17 miljoner kronor, under budgetåret

1944/45 ett belopp av 29,01 miljoner kronor och under budgetåret 1945/46

ett belopp av 28,89 miljoner kronor.

I riksstalen för budgetåret 1946/47 är trafikskatten upptagen med 28 miljoner

kronor och i årets statsverksproposition med 30 miljoner kronor.

I eu vid 1946 års riksdag väckt motion, II: 255 av herr Ljungberg, anfördes

bland annat följande. Bland inkomsterna å driftbudgeten hade i 1946

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

års statsverksproposition upptagits trafikskatt med ett belopp av 28 miljoner

kronor. Denna skatt hade uttagits från och med ingången av budgetåret 1942/

43 och drabbade genom sin konstruktion ensidigt järnvägstrafiken. Denna

konstruktion hade kunnat anses försvarlig under de förhållanden, som dittills

varit rådande. Sedan tillgången på flytande bränslen blivit så god, att

några nämnvärda restriktioner beträffande försäljningen därav icke längre

förekomme, hade förutsättningarna för upprätthållandet av den ensidiga

beskattningen av järnvägstrafiken i ett viktigt hänseende redan bortfallit.

Det framstode som en synnerligen viktig angelägenhet, att man inför den

utveckling, som redan skett och som inom den närmaste tiden vore att emotse,

snarast möjligt åstadkomme i skattehänseende likartade förhållanden för alla

slags trafikmedel. I all synnerhet vore det viktigt, att järnvägstrafiken, som

i den mån den icke vore elektrifierad vore hänvisad till så dyrbara eller

svåråtkomliga bränslen som ved och kol, icke under nu rådande förhållanden

särbeskattades. Det vore naturligtvis mest önskvärt, att nu utgående trafikskatt

helt och hållet kunde avskaffas. För den händelse emellertid att det

inkomstbortfall, detta skulle innebära, befunnes icke kunna på annat sätt

lämpligare täckas, syntes böra övervägas att införa en allmän trafikskatt, som

oavsett trafikmedlets art efter likformiga grunder uttoges vid befordran av

det slag, som nu vid järnvägstrafik vore föremål för särskild trafikskatt.

Motionären hemställde, att vad han anfört i motionen måtte vinna beaktande

vid riksdagens beslut angående i statsverkspropositionen föreslagen trafikskatt.

1946 års bevillningsutskott, som upptog motionen till behandling i samband

med att utskottet avgav förslag till beräkning av de särskilda bevillningarnas

belopp för budgetåret 1946/47, anförde i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 50 i hithörande delar följande:

»I motionen 11:255 har yrkats införande av en allmän trafikskatt, vilken

oavsett trafikmedlets art skulle efter likformiga grunder uttagas vid befordran

av det slag som nu vid järnvägstrafik är föremål för beskattning genom

trafikskatt. Med anledning härav får utskottet framhålla, att det, sedan de

onormala förhållanden i trafikhänseende som rått under kriget numera lättat,

enligt utskottets mening måste anses önskvärt, att trafikskatten snarast

kunde helt avskaffas. Då detta emellertid i nu rådande statsfinansiella läge

icke låter sig göra, finner utskottet trafikskatten böra tills vidare bibehållas.

Att såsom i motionen ifrågasatts vidtaga en omläggning av denna skatteform

på sådant sätt, att densamma kommer att utgöra en allmän trafikskatt, kan

utskottet icke förorda.»

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 2 december 1946 rörande beräkningen

av trafikskattens avkastning för budgetåren 1946/47 och 1947/48 har

järnvägsstyrelsen anfört följande:

»Under förutsättning att en icke av alla kommunikationsmedel likformigt

uttagen utan liksom hittills endast järnvägarna pålagd trafikskatt överhuvud

taget anses böra bibehållas längre än till utgången av nu löpande budgetår

— en fråga som järnvägsstyrelsen dels av principiella skäl, dels ock med hänsyn

till det relativt svaga och mot en förräntning av statsbanekapitalet ej

fullt svarande överskott, som såvitt nu kan bedömas synes vara att motse för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

7

budgetåret 1947/48, har för avsikt att snarast underställa Kungl. Maj:ts prövning

— torde inkomsten av trafikskatten jämväl för sistnämnda budgetår

kunna uppskattas till 29 miljoner kronor.»

I motionen II: 162 har anförts i huvudsak följande. I årets statsverksproposition

föresloges, att trafikskatt skulle uttagas jämväl under budgetåret

1947/48. Enligt vad statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt anförande

till statsrådsprotokollet angivit, hade emellertid järnvägsstyrelsen

anmält, att styrelsen hade för avsikt att underställa Kungl. Maj:t frågan om

trafikskattens avveckling. Motionären förutsatte att vid riksdagsbehandlingen

järnvägsstyrelsens i utsikt ställda framställning i saken komme att föreligga.

Redan i en vid 1946 års riksdag väckt motion hade motionären fäst

uppmärksamheten vid att en ensidig beskattning av järnvägstrafiken icke

vore försvarlig under normala förhållanden samt att sedan restriktionerna

för försäljning av flytande motorbränsle i allt väsentligt avskaffats, förutsättningarna

för upprätthållandet av den ensidiga beskattningen av järnvägstrafiken

i ett viktigt hänseende bortfallit. Sedan berörda motion skrivits

hade utvecklingen raskt fortgått i den i motionen angivna riktningen. Sålunda

hade restriktionerna beträffande flytande motorbränsle numera helt och

hållet upphört. Gummiförsörjningen hade förbättrats även om den ännu ej

vore helt tillfredsställande. Antalet personbilar i trafik år 1942 hade utgjort

endast omkring 36 800 stycken men vore den 1 november 1946 över 140 000

stycken. Busstrafiken hade väsentligt utökats, och tillstånd kimde nu lämnas

för busslinje att tillämpa lika utförlig tidtabell som före kriget. Den

järnvägsekonomiska utvecklingen torde för övrigt numera ha lett därhän,

att en höjning av taxorna framstode såsom synnerligen befogad. Om trafikskattens

avskaffande kompenserades genom att motsvarande belopp tillfördes

järnvägarna såsom ökade inkomster av trafiken skulle statens järnvägar

kunna beräknas lämna ett driftöverskott för budgetåret 1947/48 av 61 miljoner

kronor, vilket belopp skulle kunna anses motsvara en någorlunda rimlig

avkastning av det i statsjärnvägarna investerade kapitalet. Järnvägarnas

utgifter hade i stort sett sedan före kriget procentuellt ökat i högre grad än

trafikinkomsterna. Trafikskattens avskaffande i samband med bibehållande

av de taxehöjningar, som medgåvos vid införandet av denna skatteform, vore

ett medel att återställa balansen.

I de likalydande motionerna I: 89 och II: 163 har anförts bland annat följande.

Trafikskattens införande resulterade i en förhöjning av den före taxeändringen

den 1 juli 1940 gällande ordinarie taxan med 25 procent per biljett

vid statens järnvägar. Tilläggsavgiften för tillträde till snälltåg och för

plats i sovvagn höjdes betydligt mera. I propositionen nr 346 vid 1942 års

riksdag yttrade departementschefen, att vad statens järnvägar beträffar eu

taxehöjning icke torde vara påkallad ur affärsmässig synpunkt utan betingad

uteslutande av nödvändigheten att i dåvarande hårt ansträngda statsfinansiella

läge tillvarataga varje möjlighet till ökning av statsinkomsterna. För

närvarande förelåge icke det statsfinansielta läge, som år 1942 utgjorde den

enda motiveringen för trafikskaltens införande. Däremot komme lättnaderna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

Utskottet.

✓

i de restriktiva bestämmelserna för motortrafiken att aktualisera den fara för

en trafikomflyttning, som icke förefunnes vid skattens införande. Järnvägarnas

persontrafik hade också på senare tid fått större betydelse för folket i

allmänhet än tidigare. Att även i fortsättningen fördyra järnvägsresorna med

en orättvis och onödig beskattning vore ur inga synpunkter ändamålsenligt.

I motionen II: 162 har yrkats att trafikskatten måtte avskaffas från och

med den 1 juli 1947. Motionären har därvid förutsatt att de taxehöjningar,

som medgåvos vid införandet av denna skatteform, skulle bibehållas oförändrade

och att mot trafikskatten svarande belopp sålunda i fortsättningen

skulle tillföras järnvägarna såsom ökade inkomster av trafiken.

I de likalydande motionerna I: 89 och II: 163 har hemställts att trafikskatten

vid järnvägarna måtte avskaffas samt att taxorna för denna trafik måtte

sänkas med samma belopp, varmed de höjdes vid skattens införande.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen uttalade 1946 års bevillningsutskott

i anledning av en inom andra kammaren väckt motion att det,

sedan de onormala förhållanden i trafikhänseende som rått under kriget numera

lättat, måste anses önskvärt att trafikskatten snarast kunde helt avskaffas.

I det statsfinansiella läge, som då rådde, ansåg emellertid berörda

utskott att trafikskatten tills vidare borde bibehållas. Enligt vad utskottet inhämtat

har järnvägsstyrelsens tidigare omnämnda framställning om trafikskattens

avskaffande numera ingivits till Kungl. Maj:t, och frågan härom är

sålunda föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Med hänvisning därtill

och med åberopande av vad 1946 års bevillningsutskott anfört om betingelserna

för trafikskattens avskaffande anser sig utskottet icke nu kunna tillstyrka

de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 162 av herr Ljungberg om avskaffande

av trafikskatten icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

2) att de likalydande motionerna 1:89 av herr Norling m.

fl. och II: 163 av herr Jansson i Örebro m. fl. om avskaffande

av trafikskatten m. m. icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkandet nr 22.

Reservation

av herrar Velander och Björklund.

477475. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.