Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.

1947-04-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:28, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillninasutskottets betänkande nr 28.

1

Nr 28.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående postverkets ensamrätt till brevbefordran

m. m.

I en den 28 februari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 180, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunilcationsärenden för samma

dag,

dels anhållit om riksdagens yttrande över följande vid propositionen fogade

Förslag

till

Kungörelse

angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Statens postverk äger ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift av

slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna

meddelanden.

2 §•

Den som driver regelbunden yrkesmässig trafik är skyldig att för postverkets

räkning mot skälig ersättning befordra post.

3 §•

För befordran med trafikmedel i regelbunden yrkesmässig trafik må den

som betjänar sådant trafikmedel icke mottaga försändelse som i 1 § avses annorledes

än för postverkets räkning eller för att avlämnas till postverket.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må dock med trafikmedel i regelbunden

yrkesmässig trafik befordras

a) öppna försändelser innehållande skrivna meddelanden, vilka uteslutande

avse uppdrag för trafikföretaget att å ort som beröres av trafiken uträtta

ärenden för uppdragsgivarnas räkning, samt

b) försändelser, vilka i tjänsten utväxlas mellan befattningshavare inom

trafikföretaget, mellan trafikföretag, vilka sinsemellan hava samtrafik, mel
Bihang

till riksdagens protokoll 19i7. 7 sand. Nr 28. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

lan trafikföretag och dess kommissionärer, agenter eller ombud eller mellan

militära myndigheter i samband med militärtransporter.

Å försändelse som i b) avses skall finnas anteckning om att den må befordras

utan postverkets anlitande, exempelvis genom anteckning å försändelsen

av ordet »tjänstesak» eller annat motsvarande uttryck, jämte avsändarens

namn.

4 §.

1 mom. Den som för annans räkning än postverkets bedriver sådan postbefordran

som avses i 1 § straffes med dagsböter, och vare dessutom pliktig

att till postverket utgiva ersättning med belopp motsvarande postavgiften för

försändelse, som obehörigen befordrats.

2 mom. Bryter någon mot förbud som i 3 § stadgas, straffes på sätt i 1

mom. sägs, och vare jämväl den som bedriver trafiken förfallen till enahanda

ansvar, såframt förseelsen begåtts med hans vetskap. Ersättningsskyldighet

varom i 1 mom. förmäles åvilar den som för befordran mottagit försändelse i

strid mot förbudet i 3 § samt, därest jämväl den som bedriver trafiken straffas,

denne och mottagaren en för båda och båda för en.

3 mom. Befinnes med anteckning enligt 3 § sista stycket försedd försändelse

vara av sådant innehåll, att den icke bort på sätt som skett fortskaffas,

är avsändaren förfallen till ansvar och ersättningsskyldighet som i 2 mom.

stadgas.

5 §•

Åtal för förseelse mot denna kungörelse anhängiggöres vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1947, då kungörelsen den 21

december 1888 (nr 80) beträffande postverkets rätt i fråga om befordran av

brev och brevkort, ävensom angående postsändning å järnvägar, med ångfartyg

och med diligenser skall upphöra att gälla.

dels ock föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 1 förordningen den 22 april 1932 (nr 75)

angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter.

Härigenom förordnas, att § 1 förordningen den 22 april 1932 angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter skall

erhålla följande ändrade lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

3

Gällande lydelse:

§ I
De

stadganden, som meddelas i

denna förordning, gälla endast periodiska

skrifter, som tryckas och utgivas

i Sverige, samt endast postbefordran

inom riket. Med benämningen

tidning avses i förordningen även

annan periodisk skrift.

Föreslagen lydelse:

§ 1.

De stadganden, som meddelas i

denna förordning, gälla periodiska

skrifter, som tryckas och utgivas i

Sverige, samt postbefordran inom riket;

aock att Kungl. Maj.t, då särskilda

omständigheter därtill föranleda,

äger medgiva, att stadgandena

md gälla även annan periodisk

skrift än nyss sagts.

Med benämningen tidning avses i

förordningen även annan periodisk

skrift.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådspi’otokoll.

Postverkets ensamrätt till brevbefordran.

Den 29 juni 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt generalpoststyrelsen att företaga

en översyn av de bestämmelser, som reglera postverkets ensamrätt till befordran

av brev och brevkort m. m. Samma dag förordnade dåvarande chefen

för kommunikationsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

justitierådet C. G. I. Hellquist samt ledamöterna av riksdagens andra kammare

redaktören G. A. Olsson i Gävle, chefredaktören E. R. Hagberg i Malmö

och hemmansägaren O. E. Werner i Höjen att såsom sakkunniga biträda

styrelsen vid denna översyn.

Enligt det till generalpoststyrelsen lämnade uppdraget hade styrelsen att

dels söka klarlägga frågan om det svenska postmonopolets omfattning enligt

gällande rätt och i samband därmed framlägga en kortfattad översikt

av motsvarande institut i vissa andra länder,

dels förutsättningslöst utreda om och i vad mån ändringar i fråga om

postmonopolets omfattning kunde vara påkallade, varvid även borde beaktas

frågornas betydelse för ett eventuellt införande av ett enlietsporto för brev,

dels ock framlägga förslag till de ändringar i kungörelsen den 21 decem
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

ber 1888 (nr 80) beträffande postverkets rätt i fråga om befordran av brev

och brevkort, ävensom angående postförsändning å järnvägar, med ångfartyg

och med diligenser, vilka ur postala och författningstekniska synpunkter

eller eljest kunde befinnas erforderliga.

I skrivelse den 28 augusti 1946 har styrelsen framlagt resultatet av den

verkställda översynen.

Rörande innehållet i nämnda skrivelse ävensom motiven för de föreslagna

bestämmelserna tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 6—15).

Postbefordran av periodiska skrifter.

I förordningen den 22 april 1932 (nr 75) angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra periodiska skrifter angivas de närmare förutsättningar,

under vilka periodiska skrifter må postbefordras mot nedsatt

avgift. Enligt § 1 gälla förordningens bestämmelser endast periodiska skrifter,

som tryckas och utgivas i Sverige. Förordningen har utfärdats i överensstämmelse

med riksdagens beslut.

Med skrivelse den 23 december 1946 har generalpoststyrelsen till Kungl.

Maj:t överlämnat framställningar från utgivarna av de periodiska skrifterna

Jordbruks-Journalen, Mål och Medel, organ för svenska livsmedelsarbetareförbundet,

samt Transportarbetaren, organ för svenska transportarbetareförbundet,

i vilka framställningar hemställan göres om tillämpning av

den nedsatta avgiften enligt förenämnda förordning, ehuru publikationerna

på grund av bristande kapacitet hos de svenska tryckerierna tills vidare komma

att tryckas i Finland. I skrivelsen anför styrelsen bland annat följande.

Ifrågavarande tre publikationer uppfylla för närvarande de villkor för

postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter, som angivas i 1932

års förordning. Utgivarna åtnjuta därför de i förhållande till trycksaksförsändelse

i allmänhet billigare avgifter, som utgå för utgivarkorsband. Därest

publikationerna komma att tryckas i Finland kunna de däremot icke befordras

såsom utgivarkorsband utan måste vid postbefordran taxeras som

vanliga trycksakskorsband eller i förekommande fall som masskorsband. I

bägge fallen blir befordringsavgiften avsevärt högre än den som utgivarna

haft att hittills vidkännas.

Med hänsyn till omständigheterna i föreliggande fall har styrelsen förklarat

sig icke vilja motsätta sig bifall till de gjorda framställningarna.

Utlåtande i ärendet har avgivits av statskontoret den 9 januari 1947. Ämbetsverket

har ej heller haft något att i sak erinra mot bifall till framställningarna.

Däremot har statskontoret efter närmare överväganden kommit

till den uppfattningen, att ett dispensärende av här ifrågavarande slag måste

underställas riksdagen för prövning och godkännande. Något precedensfall

i motsatt riktning föreligger icke, såvitt ämbetsverket kunnat finna.

Med hänsyn till nu rådande extraordinära arbetsbelastning vid tryckerierna

ifrågasätter statskontoret, huruvida Kungl. Maj:t icke borde föreslå riksdagen

sådan ändring av § 1 postbefordringsförordningen, att möjlighet be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

5

redes Kungl. Maj:t att för särskilt fall utan riksdagens hörande meddela

dispens från villkoret om tryckning i Sverige. I detta sammanhang anser

ämbetsverket vidare böra tagas under övervägande, om icke motsvarande

lättnader med avseende å postbefordran kunde medgivas även för tidskrifter

av internordisk karaktär, som tryckas och utgivas i något av de nordiska

länderna. En förutsättning för sådan portolättnad bör givetvis vara, att reciproka

bestämmelser bliva gällande i övriga nordiska länder.

Departementschefens yttrande.

Departementschefen har i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Det härvid fogade förslaget till kungörelse angående postverkets ensamrätt

till brevbefordran m. m. innefattar icke någon förändring av postmonopolets

innehåll. Den av generalpoststyrelsen verkställda utredningen rörande

monopolets omfattning har nämligen givit vid handen, att några förändringar

i detta hänseende icke äro av förhållandena påkallade. Då kungörelsen alltså

endast innebär en formell omarbetning av 1888 års kungörelse i ämnet, kan

ifrågasättas, huruvida anledning överhuvud taget förefinnes att underställa

ärendet riksdagens prövning. Att jag likväl anser att så bör ske, beror därpå,

att gällande kungörelse tillkommit på riksdagens initiativ. Jag anser emellertid,

att riksdagens medverkan icke bör krävas i vidare omfattning än att

riksdagens yttrande över kungörelseförslaget inhämtas.

Det av generalpoststyrelsen framlagda författningsförslaget har undergått

en formell överarbetning inom kommunikationsdepartementet. Därvid har

ifrågasatts huruvida även exempelvis mjölknotor och liknande meddelanden,

som medtagas i öppen försändelse vid transport av mjölkflaskor, falla in

under undantagsbestämmelserna i 3 § andra stycket. Enligt min mening är

detta förhållandet, och jag har därför ej ansett erforderligt att särskild

föreskrift meddelas härom. I övrigt föranleder vad i ärendet förekommit icke

annat uttalande från min sida än att jag i anslutning till vad styrelsen anfört

rörande nuvarande brevporton vill tillägga, att ej heller jag anser mig för

närvarande böra ifrågasätta någon ändring av de från och med den 1 juli

1944 gällande portosatserna. Möjligt är emellertid att utvecklingen kan ge anledning

till att detta spörsmål framdeles får upptagas till omprövning.

De skäl, som anförts för tillämpning i angivna fall av bestämmelserna i

1932 års förordning, synas mig överlygande. Såsom statskontoret framhållit

kräves emellertid riksdagens medgivande härtill. Jag delar också statskontorets

uppfattning, att den för tidningar och periodiska skrifter, som tryckas

och utgivas i Sverige, medgivna taxan för postbefordran bör kunna tillämpas

även för tidskrifter av internordisk karaktär, som tryckas och utgivas

i något av de nordiska länderna, under förutsättning självfallet att reciproka

bestämmelser utfärdas i övriga nordiska länder. Då även andra fall kunna

inträffa, då en tillämpning av bestämmelserna i 1932 års förordning kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

vara befogad, synes mig praktiska skäl tala för att Kungl. Maj :t erhåller generellt

bemyndigande att, då särskilda omständigheter föreligga, dispensera

från villkoren i förordningen, att periodisk skrift skall vara tryckt och utgiven

i Sverige.

Därest riksdagen icke framställer någon erinran däremot, torde den lägre

taxan beträffande de i ärendet avgivna trenne publikationerna få tillämpas

retroaktivt från och med den 1 januari 1947.»

Utskottet. Utskottet, som delar departementschefens uppfattning om lämpligheten av

att förslaget till kungörelse angående postverkets ensamrätt till brevbefordran

m. m. underställes riksdagen för yttrande, har icke funnit anledning till erinran

mot förevarande proposition och får därför hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t tillkännagiva,

att riksdagen icke har något att erinra mot det vid

propositionen nr 180 fogade förslaget till kungörelse angående

postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.; samt

B) att riksdagen måtte antaga det vid propositionen nr

180 fogade förslaget till förordning om ändrad* lydelse av § 1

förordningen den 22 april 1932 (nr 75) angående villkoren för

postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter.

Stockholm den 15 april 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark,

Sjödahl, Gustaf Elofsson, Ekman, Frans Ericson, Björnsson och Carl Eric

Ericsson, samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Olsson i Gävle, Henriksson,

Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde, Kristensson och Vigelsbo.

477651. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängning av giltighetstiden för vissa tillägg stullar. a1 i texten