Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 jämte i ämnet väckta motioner.

1947-04-24 · 66 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 48 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:29, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

1

Nr 29.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1947 jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 14 februari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 72, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

j Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit under eller eljest hänför sig till tiden

den 1 september 1939—den 31 december 1945 och kan antagas hava berott

på förhållanden föranledda av under nämnda tid pågående krig eller dessförinnan

rådande eller därav föranledd krigskonjunktur, skall i den omfattning

och på det sätt nedan stadgas för år 1947 erläggas krigskonjunkturskatt till

staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §.

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är under tiden den 1 september

1939—den 31 december 1945 uppkommen inkomstökning hänförlig

till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av annan fastighet;

c) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått

från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvs
Bihang

till riksdagens protokoll 19i7. 7 sand. Nr 29. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

verksamhet såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan

jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

d) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i

sista stycket sägs.

Därest inkomstökning av det slag, varom under c) förmäles, är hänförlig

till ovannämnda tid, föreligger skatteplikt enligt denna förordning ändå att

beloppet av den skattskyldige uppburits eller för honom blivit tillgängligt för

lyftning först efter 1945 års utgång.

1 inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner

eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras

till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,

även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning

eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 mom., därest enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller juridiska

personen vid 1947 eller, i förekommande fall, vid 1948 års taxering är

skattskyldig för den inkomst, vartill inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt

angår intäkt eller ersättning varom sägs i 1 mom. sista stycket, för den inkomst,

i vilken intäkten eller ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag från vilket utdelningen

i sin helhet tillfaller staten.

Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare

å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av

sådan anställning.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk

person.

Taxerad merinkomst.

3 §■

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans

verkställes under år 1947 eller, i förekommande fall, under år 1948 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som gått till ända närmast

före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

3

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår

belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till

annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten

för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft

sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000

kronor. Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,

på sätt i 4—7 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för

en var av de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—d).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning

som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag hänsyn

tagas till höjning av den allmänna prisnivån och andra ändringar av förhållandena

från utgången av augusti 1939 till beskattningsårets slut, som ej beaktas

genom eljest meddelade föreskrifter.

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten av en till rörelse hänförlig förvärvskälla

för den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari

1946, överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i

förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget

kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas

hava berott på förhållanden, som omförmälas i 1 §.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor

enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i

3 mom. avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i

2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad

inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

komstminskningen kan antagas hava berott på förhållanden, som omförmälas

i 1 §.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs

överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —

eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomstema

överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från

detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade

utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses

såsom taxerad merinkomst.

4■ mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av

viss förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott

på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses

härvid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti

1939 översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 21 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del

av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av motsvarande

jämförelseinkomst, och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om motsvarande jämförelseinkomst

ej överstiger 50 000 kronor, till femton procent av denna och, om

den motsvarande jämförelseinkomsten är högre, till femton procent av den

del därav, som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i

förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig

som börjat bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets

utgång, under första verksamhetsåret — men minst 7 500

kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Om kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945 tages i anspråk under beskattningsåret,

dock före den 1 januari 1946, må utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre

belopp än den merinkomst, som skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra

stycket, därest sådan fond ej tagits i anspråk.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

5

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas om särskild ordning

beträffande beskattning av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg skall icke äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt,

utan skall vid uppskattning av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som

för beskattningsåret beträffande dylik ersättning förfaras enligt de regler,

som gälla för taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till

inventarier hänförlig egendom än fartyg.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari

1946, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor, överstiger motsvarande

jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad

ränta å minskning eller ökning av eget kapital, utgöra uppskattad

merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av motsvarande jämförelseinkomst,

upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem

eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall, där ej annat följer av

vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper

på tiden den 1 september 1939—den 31 december 1945 eller av omsättningen

i eller omfattningen av under nämnda tidsperiod bedriven rörelse

eller av sådant resultat av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden den

1 januari 1940—den 31 december 1945,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts under tiden den 1 september 1939—den 31 december 1945,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden

som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppkommit under tiden den 1 september

1939—den 31 december 1945 och uppenbarligen överstigit det vederlag för

uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat

betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp än

det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag

av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

Beträffande före den 1 januari 1946 uppkommen realisationsvinst vid icke

yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom skall prövas i vad mån den

kan antagas hava berott på värdeökning uppkommen efter utgången av

augusti 1939, med rätt för den skattskyldige att med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga att vinsten skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden

som omförmälas i 1 §. Det sålunda framkomna beloppet, minskat med avdrag

som stadgas i andra stycket samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista

stycket sägs, utgörande femton procent av beloppet, upptages såsom taxerad

merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten, dels,

om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för ett

med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

8 §•

1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna

som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona

på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt år

1945, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,

överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3 000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 tages i anspråk under

beskattningsåret, dock före den 1 januari 1946, må ovannämnda avdrag å

3 000 kronor medgivas allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas

om sådan fond ej tagits i anspråk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

7

Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger

från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å

3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet

i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning

beträffande avdrag, som i detta stycke avses.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstmiskning,

skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag

som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens

belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även haft

annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan anses

utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig hänsyn

därtill tagas vid avdragets bestämmande.

2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under

de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1946

avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning

av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,

för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,

därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid

den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i den mån

avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren 1941—

1946. Beträffande skattskyldig, som avses i 16 § 1 mom. andra stycket och

19 § 2 mom. andra stycket, skall vad ovan sägs äga tillämpning jämväl med

avseende å det beskattningsår taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1947

avser.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga

förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belppp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

9 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten faslställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten som

ej överstiger 20 °/o av motsvarande jämförelseinkomst: ............ 50 %>,

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst: .... 60 %>,

överstiger 50 % av motsvarande jämförelseinkomst: ............ 70 %>,

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skäll motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn

härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall, utom i fall varom nedan sägs, utgöra

det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet.

Har skattskyldig jämlikt 19 § 2 mom. erhållit uppskov med taxeringen till

krigskonjunkturskatt och har skatt till staten för inkomst under beskattningsåret

1946 påförts på grund av punkt 3 eller 4 av övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896) innan taxeringen

till krigskonjunkturskatt verkställes, skall krigskonjunkturskatten utgöra

det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag av det belopp,

varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt annan skatt till staten,

som påförts enligt nyssnämnda övergångsbestämmelser, skulle hava minskats,

om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående

beloppet utgjort taxerat belopp.

Har skattskyldig taxerats till krigskonjunkturskatt år 1948 för inkomstökning,

för vilken vederbörande är skattskyldig enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt vid 1948 års taxering, skall krigskonjunkturskatten

utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag

av det belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt

annan i preliminär skatt under år 1947 ingående skatt till staten skulle hava

minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter

återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

10 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande

fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5 och 6 §§. Avdrag som omförmäles i 8 § skall, med motsvarande

tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för båda

makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å makarna,

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

9

Vid beräkning enligt 9 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den

mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma

den andre maken.

Restitution av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid

1940—1946 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig medgivas

av prövningsnämnd, om och i den mån senast vid utgången av år 1945,

a) varuförnyelsefond — varmed avses ill § förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1940 samt i 14 § förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945 angiven fond — använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar, som anskaffats i stället för de under

beskattningsåren 1939—1945 avgångna lagertillgångarna,

b) före beskattningsåret inköpta lagertillgångar levererats och prisfluktuationsfond

— varmed avses i 12 § förordningen om krigskonjunkturskatt för

år 1940 samt i 15 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—

1945 angiven fond — använts för sådan nedskrivning av nämnda tillgångar,

som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåren 1939—1945, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond — varmed avses i 16 § förordningarna om

krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 angiven fond — använts för omkostnader

i rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1942—1945 göra avsättning till kostnadsutjämningsfond

lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 § andra stycket

nämnda förordningar sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till

restitution enligt c) godkännas högst så slort belopp, som den skattskyldige

visar hava i balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med

året efter det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning

godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond.

Såsom kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna

sig jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande

bestämmelser provisorisk skattepåföring erhållits.

2 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid

1940—1946 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig av

prövningsnämnd medgivas, om och i den mån

a) tillgång, som i 13 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940

samt 17 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—194f

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

sägs, före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått i värde under det,

vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits,

b) belopp, som enligt 14 eller 15 § förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1940 eller 18 eller 19 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för

åren 1941—1945 insatts i riksbanken, före den 1 april 1947 disponerats för

sådan anskaffning av tillgång, som insättningen avsett, och i räkenskaperna

sådan avskrivning å tillgången skett, som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

c) tillgång som i b) sägs före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått

i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning

avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 14 § förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1940 samt 18 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren

1941—1945 den under beskattningsåren 1939—1945 avyttrade eller förlorade

tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot svarande belopp

ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att jämväl andra medel

än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den nya tillgången ej

skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution, som skulle tillkommit

honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Om den i 21 § omförmälda nämnden för viss skattskyldig medgivit uppskov

med taxering, skall restitution medgivas, om och i den mån belopp, som enligt

14 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940 eller 18 § förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 insatts i riksbanken,

senast tre månader före den dag, då taxeringen enligt nämndens beslut

senast skall vara verkställd, disponeras för sådan anskaffning av tillgång,

som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan avskrivning å tillgången

skett, som enligt i denna förordning angivna grunder skulle kunnat godkännas

vid taxering till krigskonjunkturskatt för anskaffningsåret.

3 mom. Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall, som

i 2 mom. avses, må icke medgivas om och i den mån avdrag för överpris å i

nämnda mom. angivna tillgångar åtnjutits vid taxering till krigskonjunkturskatt

enligt denna förordning.

4 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 och 2 mom. här ovan

skall iakttagas, att tidigare till fond av ifrågavarande slag gjord avsättning

skall anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som

skett enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1944 och 1945,

att avsättning enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944 skall

anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som skett

enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945, samt att avsättning,

som skett vid taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1946, skall

anses hava i sista hand tagits i anspråk.

Restitution skall i vart och ett av de i 1 och 2 mom. under a)—c) angivna

fallen avse det belopp, varmed skatten för respektive beskattningsår skulle

hava minskats, om avdrag med den i punkten angivna nedskrivningen, om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

11

kostnaden, avskrivningen eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara

merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat

samtliga på den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946,

belöpande omkostnader som i 1 mom. under c) sägs men ej därigenom kunnat

helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis av denna

disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån restitution

som ovan sagts äga rum, såsom om medlen använts för i 1 mom. under c)

avsedda omkostnader.

5 mom. Har av skattskyldig bedriven rörelse under något eller några av

beskattningsåren 1940—1946 eller, i fall som avses i 16 § 1 mom. andra

stycket och 19 § 2 mom. andra stycket, under något eller några av beskattningsåren

1940—1947 vid tillämpning av de för respektive beskattningsår

gällande bestämmelserna utvisat inkomstminskning, må efter därom hos

prövningsnämnd gjord framställning restitution av krigskonjunkturskatt,

som påförts för merinkomst av rörelse vid 1940—1946 års taxeringar, medgivas,

om och i den mån inkomstminskningen ej uppkommit oberoende av

förhållanden, som omförmälas i 1 §.

Inkomstminskning, som uppstått i till rörelse hänförlig förvärvskälla

under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946,

skall i första hand avdragas å inkomst från annan eller andra förvärvskällor

under beskattningsåret enligt bestämmelserna i denna förordning och

får således endast med därefter eventuellt återstående belopp tagas i beräkning

för åtnjutande av restitution.

Inkomstminskning, som uppkommit under beskattningsåren 1940—1945,

må tagas i beräkning för åtnjutande av restitution allenast i den mån avdrag

därför ej tidigare utnyttjats.

Vid beräkning av inkomstminskning må hänsyn icke tagas till å förvärvskällan

belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande av huruvida avdrag

för inkomstminskning skall anses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar

skall bortses från det i 8 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Restitution, som i första stycket sägs, skall avse det belopp, varmed skatten

för respektive beskattningsår skulle hava minskats, om avdrag för ovan omförmäld

inkomstminskning skett vid den beskattningsbara merinkomstens

fastställande.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall iakttagas att krigskonjunkturskatt,

som påförts enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1940—- 1943, skall restitueras före sådan skatt, som påförts enligt förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1944 och 1945, att krigskonjunkturskatt,

som påförts enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944, skall

restitueras före sådan skatt, som påförts enligt förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1945, samt alt krigskonjunkturskatt, som påförts vid

taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1946, i sista hand skall restitueras.

G mom. Beträffande förfarandet vid restitution meddelar Kungl. Maj:t

föreskrifter under iakttagande av stadgandet i 17 § andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

12 §.

Å erlagd krigskonjunkturskatt, som enligt 11 § restitueras, utgår ränta

med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är om restitution

enligt 11 § 1 mom. c) eller 5 mom.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

13 §.

Därest enligt 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

dödsbo efter skattskyldig befrias från erläggande av skatt, skall

på särskild prövning av prövningsnämnd bero, huruvida och i vad mån

härav föranledd befrielse från erläggande av krigskonjunkturskatt skall äga

rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

14 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

15 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med lån

jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl överståthållarämbetet, med

landskamrerare jämväl skattedirektören hos överståthållarämbetet samt med

taxeringsintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala

prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld tjänsteman.

16 §.

1 mom. Skyldighet att utan anmaning på heder och samvete avlämna

deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt föreligger,

därest Kungl. Maj:t ej annorlunda föreskriver, för fysisk eller juridisk person,

vilken i sin år 1947 avlämnade självdeklaration uppgivit nettointäkt av

rörelse, som uppkommit under räkenskapsår omfattande tid före den 1

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

13

januari 1946, eller inkomst av tantiem, provision eller gratifikation, som

utgått från rörelse och hänför sig till tiden den 1 september 1939—den 31

december 1945 eller som utgått från jordbruk eller skogsbruk och hänför sig

till tiden den 1 januari 1940—den 31 december 1945.

Vad nu sagts skall jämväl gälla fysisk eller juridisk person för vilken

skyldighet att i självdeklaration uppgiva intäkt eller inkomst, som i föregående

stycket avses, föreligger först år 1948.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är sådan i första stycket

avsedd fysisk person, vilken i sin år 1947 avlämnade självdeklaration uppgivit

nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision eller gratifikation

som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt understigande

4 000 kronor, eller för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden

fastställts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat

belopp å högst 6 000 kronor, så ock juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom.

är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 15 september 1947 avlämnas till länsstyrelsen

i det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

ägt rum, eller, såvitt gäller fysisk eller juridisk person som i andra stycket

avses, till länsstyrelsen i det län där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga rum år 1948.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till

krigskonjunkturskatt.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.

fastställas av Kungl. Maj:t.

A mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i

den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering

till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i

1 mom. sägs.

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering, till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen

stadgade påföljden för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande

deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskvldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att

avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tillliimpning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

17 §.

Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning

med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för beskattningsåret.

Frågor om rätt till restitution av krigskonjunkturskatt skola handläggas

av prövningsnämnd.

18 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 16 § och tillgängliga handlingar rörande

taxering jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den

skattskyldige och utredning i övrigt, som finnes erforderlig, såsom underlag

för taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan

taxering av envar skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar

merinkomst ifrågakommer.

2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som

avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till

prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges

deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,

skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva tili prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill

åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det

omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

19 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande

taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 mom. Prövningsnämnden skall, såvitt gäller fysisk eller juridisk person,

som avses i 16 § 1 mom. förslå stycket, verkställa taxering till krigskonjunkturskatt

så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1947 dock senast den 30

juni 1948.

Såvitt gäller fysisk eller juridisk person, som avses i 16 § 1 mom. andra

stycket, skall prövningsnämnden verkställa taxering till krigskonjunkturskatt

så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1948 dock senast den 30 juni 1949.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

15

Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter utgången

av taxeringsåret 1947 eller, i fall som i föregående stycke avses, efter

utgången av taxeringsåret 1948 framställa yrkande angående påföring av

krigskonjunkturskatt enligt denna förordning.

Därest i 21 § här nedan omförmälda nämnd därtill lämnar medgivande,

må beträffande skattskyldig, som bedriver rederi- eller varvsrörelse, taxeringen

uppskjutas ytterligare, dock att taxering senast skall verkställas den

30 juni 1950. Framställning om uppskov som nu sagts skall ingivas senast

den 31 december 1947 till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige taxerats

eller, i fall som i andra stycket avses, skall taxeras till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt.

3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,

antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.

4 mom. Till envar skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,

skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända

utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens

protokoll i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola

översändas senast den 15 januari 1948 i vad angår skattskyldiga, vilkas

taxering till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1947.

20 §.

Kungl. Maj:t förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent

biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt

förordnar Kungl. Maj:t jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan

sakkunnig att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande

taxering.

Därjämte förordnar Kungl. Maj:t en särskild konsulent att tillhandagå

taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till

krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles

i 21 §.

21 §.

Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala

krigskonjunkturskattenämnden) med uppgift att

dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd

eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande

taxering till krigskonjunkturskatt,

dels lämna anvisningar om värdesättningen av surrogat- och ersättningsvaror

vid taxering till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj:t avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Maj:t förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsår - ordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

Om nämndens befogenhet att i visst fall medgiva uppskov med taxering

stadgas i 19 § 2 mom.

22 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som enligt

vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda

fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt

denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna

i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter

enligt taxeringsförordningen.

23 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten

verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 20 § förmäles.

24 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av sådan skatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande

tillämpning med iakttagande att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige

och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten sådan

ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

17

krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär

med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt

anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i

annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans

för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 16 § 6 mom. första stycket,

samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anliängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i

samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1947 eller år 1948 ändras eller påföres någon, skall

samtidigt vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt,

dock att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t, fråga om därav betingad höjning eller påföring av

taxering till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut

rörande fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart

ske kan efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag

angående samma taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om taxering

till krigskonjunkturskatt i fall som nu avses skola bestämmelserna i 18 § äga

motsvarande tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan

bör tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats

angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till

krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten

eller Kungl. Maj:t tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskaitelängden.

Eftcrlaxcring.

26 §.

I mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till

krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfaran
THhang

till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 29.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

de undandragits staten. Vad nu sagts skall gälla jämväl i det fall då skattskyldig

vid taxering enligt denna förordning erhållit avdrag för nedskrivning

å kontraherad, vid beskattningsårets utgång icke levererad tillgång men

kontraktet sedermera icke fullföljes. Beträffande eftertaxering enligt denna

förordning skall vad i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga motsvarande tilllämpning,

med iakttagande av att eftertaxering icke må ske senare än den

31 december 1952 såvitt angår skattskyldiga, vilkas taxering skolat verkställas

senast den 30 juni 1948 och icke senare än den 31 december 1953 såvitt

angår skattskyldiga, vilkas taxering skolat verkställas senast den 30 juni

1949, samt att det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst,

som fastställes på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden

som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av

prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

3 mom. Har genom uppgifter, som lämnats av skattskyldig till ledning för

taxering till krigskonjunkturskatt, föranletts, att restitution av sådan skatt

jämlikt 11 § 5 mom. felaktigt ägt rum, skall vad i 1 och 2 mom. härovan

stadgas äga motsvarande tillämpning.

'' Särskilda bestämmelser.

27 §.

Har vid beräkning av merinkomst av rörelse nedsättning av inkomsten för

beskattningsåret skett på grund av att vid beskattningsårets utgång befintlig

dold reserv i lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i

rörelse helt eller delvis bildats före beskattningsårets ingång genom nedskrivning,

vilken enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren

1940—1945 icke skulle kunnat godkännas och vilken icke heller beaktats vid

tidigare års taxeringar, skall den myndighet, genom vars beslut nedsättningen

skett, tillika besluta om de ändringar i tidigare års taxeringar till krigskonjunkturskatt,

vilka betingas av den vidtagna åtgärden.

28 §.

Har skattskyldig genom att omlägga räkenskapsåret eller genom att till

någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan öva

inflytande på företagets ledning, försälja varor till lägre pris eller av honom

köpa varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller genom att vidtaga

annan därmed jämförlig åtgärd obehörigen minskat merinkomsten för beskattningsåret,

skall det belopp, varmed merinkomsten genom den vidtagna

åtgärden minskat, tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

19

Straffbestämmelse.

29 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid lämnande av uppgift som i 16 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas

i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

30 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Tillämpningsföreskrifter.

31 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om skattskyldig, som avlidit före den 1 januari 1947, samt dödsbo

efter sådan skattskyldig skola, i stället för bestämmelserna i 13 §, motsvarande

stadganden i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 äga

tillämpning.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank intäkt

vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner eller

andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt

nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar fipptagas till

en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. sista stycket

i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till

krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom

intäkt av rörelse om och i den mån intäkten uppkommit under beskattningsåret,

dock före den 1 januari 1946. Såsom av sistnämnda stadgande

framgår skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej

är skattepliktig enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vad nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av

tillgång varom är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsin

komståren som beskattningsåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås

i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning

eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits

med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat

den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande

beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likarlat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått

belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses

för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska

ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt

i rörelsen framgår av punkterna 6 och 9 här nedan.

3. Såsom jämförelseinko,mist skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej

utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av

förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig

godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.

Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra

men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för

det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott

eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten

fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna

kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat

underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten

till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomsfår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant

*

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

21

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden,

kan stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat

i förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen

rörelse, för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna

ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar

rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.

Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget

kapital, beräknat enligt punkt 9 här nedan, eller, om därigenom större förmån

vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda

kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med

tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga

arbetsinsats. Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot

av lägst sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses

ej hänföras varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Om ej särskilda

förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet

hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid be

skattningsårets ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen

må skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under

förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet Har rörelse av den

skattskyldige bedrivits endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret,

kan för den förra delen av detta år motsvarande tillämpning

av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital

hava varit under( förra delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen

började bedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av

vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp

än 3 000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret

vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse

med räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat

värde antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 g 7 mom. samt

i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

a) Ilar vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1946 tillägg gjorts för vid

dvlik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång

och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med

belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen

för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år

1946 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,

skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkoms

tuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas

till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt

sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets

utgång översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas

nedskrivning till lägre värde än 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages att, om lagret vid

utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid

sista förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom

förkrigslager samt att i dylikt fall beträffande så stor del av det vid beskattningsårets

utgång befintliga lagret, som motsvarar lagerökningen under

tiden från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må god

kännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet

för denna del av förkrigslagret.

Beträffande värdesättning av lagertillgångar i fall, varom i närmast följande

båda stycken förmäles, skola i stället för de ovan angivna bestämmelserna

gälla vad nedan stadgas.

Om den skattskyldige visar, att anskaffningskostnaden å lagret i dess helhet

vid beskattningsårets utgång ej uppgick till 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, där lagret vid krigsutbrottet

utgör förkrigslager, till 140 procent av anskaffningskostnaden vid

krigsutbrottet, må lagerökning upptagas till den vid beskattningsårets utgång

gällande anskaffningskostnaden. Kan skattskyldig visa, att före taxeringens

avslutande värdet å lagret i dess helhet nedgått under vad nyss angivits, bör

lagerökningen upptagas till detta lägre pris, i den mån den skattskyldige genom

prisfallet lidit eller kommer att lida förlust. Har den skattskyldige försålt

lagret eller delar därav till pris, som uppenbarligen understiger gällande

marknadsvärde, skall dock vid tillämpning av vad nyss sagts hänsyn till sådan

försäljning icke tagas.

Har skattskyldig vid bekattningsårets utgång lager av sådan vara, beträffande

vilken staten garanterat visst försäljningspris, må lagret, i den mån

detsamma överstiger förkrigslagret, icke upptagas till lägre värde än som

motsvarar anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång.

I de fall lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas som förkrigs
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

23

lager och lagerökning därefter skett må vid inkomstuppskattningen lagret vid

beskattningsårets utgång sålunda ej nedskrivas till lägre belopp än summan

av värdet å förkrigslagret uppskattat efter i första stycket angivna principer

och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, i fall som

i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets

utgång respektive vid taxeringens avslutande. I de fall åter då

lagret vid krigsutbrottet räknas som förkrigslager må lagret vid beskattningsårets

utgång nedskrivas enligt förut i detta stycke angivna grunder med

iakttagande därjämte att beträffande den del av lagret, som motsvarar lagerökningen

från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må

godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet.

Vid tillämpning av vad i delta stycke stadgas skall dock vid bedömande

av nedskrivningen hänsyn tagas till inträffad värdeminskning på

grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad man efterfrågan å

tillgången kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållan

den åter inträda.

Om den dolda reserven i det vid beskattningsårets utgång befintliga lagret

vid upskattning, såvitt angår den del av lagret som motsvarar förkrigslagret,

till förkrigspris och, såvitt angår lagerökningen, till 140 procent av

förkrigspriset eller, i fall som i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden

vid beskattningsårets utgång respektive vid taxeringens

avslutande ej är större än den dolda förkrigsreserv, som avses i 4 §

4 mom. första stycket [jfr punkt 12 a) här nedan], skall lagret ej anses

nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Vid beräkning,

som nu sagts, må uppskattning av lagertillgångama ske till anskaffningsvärdet

vid beskattningsårets utgång, om detta värde understiger

förkrigspriset. Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar

av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Ilar den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret vid

nämnda års utgång befintlig lagertillgång ej nedskrivas till lägre värde än

som kan antagas hava motsvarat 140 procent av kostnaden för att anskaffa

tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat med hänsyn till

redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak

eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande eller

dessförinnan. Sådana lagertillgångar, som avses i fjärde stycket i denna anvisningspunkt,

må dock icke nedskrivas till lägre värde än anskaffningskost

naden vid beskattningsårets utgång.

c) Om lagret vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, understiger

motsvarande värde å förkrigslagret, må avdrag vid inkomstuppskattningen

medgivas med 40 procent av skillnaden. Är anskaffningskostnaden

å lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång lägre än 140 procent

av förkrigspriset, skall vid tillämpning av vad nu sagts avdrag medgivas med

ett däremot svarande lägre belopp.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

d) Som lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

må endast räknas levererade tillgångar av omnämnt slag. Om lagret vid

beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, är mindre än förkrigslagret,

må dock lika med levererad vara anses så stor del av kontraherad

varumängd, som vid värdering till förkrigspris motsvarar lagerminskningen.

e) Vad ovan stadgats angående värdesättning å lagertillgångar skall icke

äga tillämpning beträffande kostnader nedlagda å av annan beställt fartyg

eller å byggnad, som uppföres på entreprenad. I fall varom nu är fråga må

fartyget eller byggnaden vid inkomstuppskattningen icke upptagas till lägre

värde än som motsvarar de kostnader för material och arbetslöner, vilka vid

beskattningsårets utgång nedlagts å fartyget eller byggnaden, därest icke

den skattskyldige visar, att betalning för ifrågavarande kostnader icke influtit

före taxeringens avslutande eller grundad anledning finnes att antaga, att

betalning icke kommer att inflyta. Bedriver skattskyldig verksamhet som till

väsentlig del består i tillverkning på beställning av maskiner, transportmedel,

krigsmateriel eller andra verkstadsprodukter, och har förskottsbetalning

erhållits i anledning av beställning, skall vad nu sagts om värdering

av beställt fartyg och å entreprenad uppförd byggnad äga motsvarande tilllämpning.

f) Avdrag för nedskrivning å kontraherade men vid beskattningsårets utgång

icke levererade varor må, utom i fall som ovan under d) avses, medgivas

allenast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det kontraherade

priset, eller gör sannolikt att dylikt prisfall kommer att inträffa innan

tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat

skick försäljas.

Avdrag må, såvitt angår skattskyldig, som bedriver vaiTsrörelse, medgivas

å före beskattningsårets utgång ingångna kontrakt avseende framtida

leverans av fartyg, om och i den mån skattskyldig före taxeringens avslutande

visar, att förlust uppkommit eller kan uppkomma därigenom att den

skattskyldige icke erhållit eller kommer att erhålla betalning för kostnader

för material och arbetslöner, som nedlagts å fartyget.

g) Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas att lager av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse samt kontrakt å

sådana tillgångar vid inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må

värdesättas till lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets

utgång.

h) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946 eller något

av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under

beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av

motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande

mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år,

dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under

det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigs
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

25

konjunkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med

mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av

den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen

av samma reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års taxeringar

avsågo.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv

utgöres av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång

var nedskrivet, såvitt angår den del av lagret, som motsvarar förkrigslagret,

under förkrigspriset och, såvitt angår lagerökningen, under 140 procent

av förkrigspriset eller i fall som i tredje och fjärde styckena punkt

4 b) här ovan angivits under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets

utgång respektive vid taxeringens avslutande och å andra sidan det belopp,

varmed lagret vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under förkrigspriset,

dock högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv

minskats under tidigare beskattningsår, och det belopp, som motsvarar

återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års

taxeringar avsågo. I fall som avses i punkt 4 e) här ovan skall emellertid

vid beräkning av återvinning av dold förkrigsreserv hänsyn i stället tagas

till det belopp, varmed de i sistnämnda punkt angivna tillgångarna vid beskattningsårets

utgång voro nedskrivna under de verkliga kostnaderna.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som

motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

i) Har skattskyldig under beskattningsåret i rörelsen tillgodogjort sig

produkter från eget jordbruk eller eget skogsbruk och därvid tillämpat prissättning

efter andra principer än under jämförelseåret, skall vid inkomstuppskattningen

sådan jämkning vidtagas, som erfordras för åstadkommande

av likformighet vid inkomstberäkningen.

j) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter sainma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av

inkomsten för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan

grund ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt

3 c) fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives

i den mån denna värdeminskning visas bava uppkommit under beskattningsåret,

dock före den 1 januari 1946, och motsvarande avdrag skett i

räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å före sistnämnda dag anskaffad

tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag,

som angives i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få

åtnjutas, dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst

med så stort belopp all det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna

värdet å tillgången nedbringas till 140 procent av det pris den kan

anses hava betingat vid utgången av augusti 1939.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Kan det med hög grad av sannolikhet förutses att tillgång för stadigvarande

bruk, som anskaffats före den 1 januari 1946, skall helt förlora sitt

värde efter krigskonjunkturens upphörande, bör emellertid avdrag få ske

för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.

Har fartyg nyanskaffats före den 1 april 1947 eller har tillgång för

stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet,

gått förlorad eller utrangerats och annan liknande tillgång anskaffats i dess

ställe före den 1 januari 1946 eller, såvitt angår fartyg, före den 1 april

1947, må avdrag för överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid

ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet nedbringas till

förkrigsvärdet å den anskaffade tillgången eller, om detta värde överstiger

motsvarande värde för den förlorade eller utrangerade tillgången, till summan

av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel — 140 procent av

det belopp varmed förkrigsvärdet å den anskaffade tillgången överstiger

förkrigsvärdet å den förlorade eller utrangerade tillgången. Har skattskyldig,

som jämlikt 19 § 2 mom. erhållit uppskov med taxeringen, före den 1

januari 1946 förlorat eller utrangerat fartyg, må avdrag för överpris som

nyss sagts medgivas, om nytt fartyg som ersättning för det förlorade eller

utrangerade inköpts senast tre månader före den dag taxeringen enligt den

centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut skall vara verkställd. I vissa

fall kan Kungl. Maj:t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande

att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa

särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar för stadigvarande

bruk enligt ej fullgjorda köpekontrakt medgives enligt följande

regler. Har tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft

före krigsutbrottet, gått förlorad eller utrangerats och kontrakt slutits före

den 1 januari 1946 om inköp av annan liknande tillgång i dess ställe, må

avdrag för överpris åtnjutas enligt motsvarande regler som i föregående

stycke angivas beträffande redan levererade tillgångar. 1 annat fall än nyss

är sagt må nedskrivning av värdet å rättighet till leverans av tillgång för

stadigvarande bruk icke medgivas, dock att beträffande sådant köpekontrakt

å fartyg, som slutits före den 1 april 1947, avdrag för överpris må åtnjutas

högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående

oavskrivna värdet nedbringas till 140 procent av förkrigsvärdet å

det kontraherade fartyget.

Har skattskyldig försålt fartyg efter utgången av år 1945 men före den

1 april 1947, eller, i de fall skattskyldig erhållit uppskov med taxeringen

enligt 19 § 2 mom., senast tre månader före den dag, då taxeringen enligt

den centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut senast skall vara verkställd,

skall överprisavdrag, som i enlighet med vad ovan sagts må åtnjutas

å anskaffat fartyg och å sådant köpekontrakt, som omförmäles i sista meningen

av nästföregående stycke, minskas med den vid försäljningen erhållna

vinsten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

27

k) Om tillgång för stadigvarande bruk imdergått värdeminskning genom

att nödiga reparationer måst eftersättas under den tid kriget varat, må avdrag

vid inkomstuppskattningen åtnjutas med det belopp, vartill värdeminskningen

enligt den skattskyldiges utredning uppgått. Därvid iakttages att, om

den skattskyldige vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946

på grund av eftersatta reparationer eller annan omständighet erhållit högre

värdeminskningsavdrag än vad normalt skulle hava medgivits, avdraget för

beskattningsåret skall i motsvarande mån minskas.

Därest icke den skattskyldige förebringar sådan utredning som i föregående

stycke avses, må avdrag för värdeminskning på grund av eftersatta reparationer

åtnjutas med högst ett belopp utgörande 140 procent av skillnaden

mellan å ena sidan sex gånger medeltalet av reparationskostnaderna under

förkrigsinkomståren, i den mån de ej tillagts vid jämförelseinkomstens beräkning,

och å andra sidan summan av motsvarande kostnader under beskattningsåren

1941—1946, reducerade till förkrigspris. Vid beräkning av

reparationskostnaderna för förkrigsinkomståren skall skälig jämkning av beloppen

ske, därest reparationskostnaderna nämnda år varit onormalt höga

eller onormalt låga.

l) Har avdrag erhållits för nedskrivning å fordringar eller aktier vid taxering

till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946 och hava nämnda tillgångar

återfått sitt värde helt eller delvis efter det kriget upphört eller finnes grundad

anledning till antagande att tillgångarna skola helt eller delvis återfå sitt

värde, skall motsvarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

m) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till vad

som i det särskilda fallet synes skäligt.

n) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft

till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under beskattningsåret

omkostnad gjorts för en mera omfattande representation eller dylikt

än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt angår

den ökade representationen medgivas endast i den män den betingats av rörelsens

utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Har kooperativ förening, som under beskattningsåret av vinsten å sin kooperativa

verksamhet lämnat pristillägg eller annan utdelning i förhållande

till av föreningen gjorda köp, vid utdelningens beräkning tillämpat andra

grander än under närmast föregående år då sådan utdelning förekommit, må

vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning avdrag medgivas allenast

med belopp motsvarande det vartill utdelningen skulle uppgått, om de senast

tillämpade grunderna kommit till användning eller, därest större förmån för

löreningen därigenom skulle vinnas, med belopp motsvarande medeltalet av

utdelningarna under beskattningsåren 1940—1945, dock lägst tre procent av

summan av föreningens under beskattningsåret från delägarna gjorda inköp.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat än
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

damål med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser eller

dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av augusti

1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden avses

att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angives i 9 g

tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd å

högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad ej medgives

med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad som härrör av

den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner än nyss sagts,

dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp än i medeltal 4 000

kronor för envar av de befattningshavare som pensioneringen avser.

o) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan

bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den

bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften

i den mån bidraget är alt anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet

i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.

p) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skali

med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av

punkterna 6 och 9 här nedan.

5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med belopp

motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 §

lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder

användes för avsättning till dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse

inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska

föreningar.

7. Därest vid beräkning enligt denna förordning av merinkomst av apoteksrörelse

framkommer vinst, för vilken apoteksinnehavaren, om vinsten redovisats

i räkenskaperna för beskattningsåret, varit skyldig att enligt vad

därom särskilt är stadgat erlägga allmän avgift, skall vid inkomsiuppskatlningen

avdrag medgivas med det belopp, varmed avgiften enligt den skattskyldiges

utredning skolat utgöras.

8. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall

iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering

av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty

eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader

i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget

förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med

uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret

minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana kostnader,

i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

29

konjunkturskatt tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen

fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande

fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande

av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

9. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot

av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing

av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret

använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank

eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta

å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den

skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital,

som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till

medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än

medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket

fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses

det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,

som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till

den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen

enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,

för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna

för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen

för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret

hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid inkomstuppskattningen

medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigsinkomståren

och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt

därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda år

medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda, eget

kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under

båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets

Ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av

den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns

vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,

som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den

hänför sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas

såsom skuld,

att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,

i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande

skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid ifråga

varande taxering ej skall räknas såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga

grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i

denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte

att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits

till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande

taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu

stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen

redovisats såsom särskilt maskinvärde.

10. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse

förfares på följande sätt:

Från den del av inkomsten för beskattningsåret, som enligt bestämmelserna

i punkt 16 här nedan belöper å tiden före den 1 januari 1946, avdrages

jämförelseinkomsten. Omfattar den del av beskattningsåret, som infallit före

den 1 januari 1946, längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 9 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för

beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,

om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,

ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

11. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande

fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning

av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad

inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande

fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.

Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det

som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller

däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning

bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I fall, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

31

verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall beloppet

av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från

det minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den

skattskyldige ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må

beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes

skälig.

Vad ovan sagts angående jämförelseinkomstens beräkning skall jämväl

gälla då fråga är om tillämpning av 11 § 5 mom.

12. a) Såsom dold jörkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts

rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv

antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna

förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena

vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets

utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den

lagerökning, som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den

dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen,

därest lagret vid nämnda års utgång icke överstiger förkrigslagret,

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan

det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag av

skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits

under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning

av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års taxeringar

avsågo.

Härvid skall dock iakttagas att i fall, som avses i punkt 4 e) här ovan.

hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed de i sistnämnda punkt an

givna tillgångarna vid beskattningsårets utgång voro nedskrivna under de

verkliga kostnaderna.

Skulle däremot lagret vid beskattningsårets utgång överstiga förkrigslagret,

utgöres minskningen av dold förkrigsreserv under nämnda år av skillnaden

mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven vid beräk

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

ning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan det belopp, varmed

vid beskattningsårets utgång befintligt lager vid uppskattning enligt

denna förordning var nedskrivet, såvitt angår den del av lagret som i förkrigsvärde

motsvarar förkrigslagret, under förkrigspriset och, såvitt angår

den del av lagret som motsvarar lagerökningen, under 140 procent av förkrigspriset,

med avdrag av skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för

dold förkrigsreserv åtnjutits under tidigare beskattningsår, och det belopp

som motsvarar återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som

1941—1946 års taxeringar avsågo. Härvid skall dock iakttagas dels att i fall,

som i tredje och fjärde styckena i punkt 4 b) bär ovan avses, hänsyn i stället

skall tagas till det belopp, varmed lagerökningen vid beskattningsårets utgång

var nedskriven under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång

respektive vid taxeringens avslutande, dels ock att i fall, som avses i

punkt 4 e) här ovan, hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed de

i sistnämnda punkt angivna tillgångarna voro nedskrivna under de verkliga

kostnaderna.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid

nämnda tidpunkt.

13. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolik - hetsskäl ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i

1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som

omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana

förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led i

en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §.

14. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl

berättigad att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten

ej till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden.

Förebringas å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet

berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas

med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 33

arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott

på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas

för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj:t

äger jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet

än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga

likställas med sådan verksamhet.

15. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och

4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad

merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte

utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt

belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att vid

beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore

om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 9 §

om skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande

jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i

s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten

beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten

ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets

skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag

svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten

understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning

av bestämmelserna i 9 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp

av 3 000 kronor.

16. Den enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret

skall fördelas på tiden före och efter årsskiftet 1945/46. Från fördelning

skall dock undantagas intäkt, som uppkommit före den 1 januari 1946

vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

så ock belopp varmed dold förkrigsreserv i dylika tillgångar kan hava

minskat före nyssnämnda tidpunkt. Om inkomsten för beskattningsåret nedbringats

genom att lagret nedskrivits till förkrigspris eller ökats genom att

lagret uppskrivits över nämnda pris skall jämväl, därest lagret vid beskattningsårets

utgång översteg förkrigslagret, från fördelningen undantagas det

belopp, varmed lagerökningens värde, beräknat till 140 procent av förkrigsvärdet

eller — i fall som avses i tredje och fjärde styckena i punkt 4 b) här

ovan — till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång respektive

vid taxeringens avslutande, översteg lagerökningens värde räknat i förkrigspris.

Vidare skall, i fall som i punkt 4 e) bär ovan avses, från fördelningen

undantagas det belopp, varmed kostnaden för material och arbetslöner, som

nedlagts å tillgångar, som omförmälas i nämnda anvisningspunkt, vid beskattningsårets

utgång översteg det värde av ifrågavarande tillgångar, som erhållits

därest de vid nästföregående bokslutstillfälle i räkenskaperna tillämpade

värderingsprinciperna kommit till användning. Från fördelning skall även

Bilxang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 29. ;;

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

undantagas den del av inkomsten för beskattningsåret, som framkommit

på den grund att den skattskyldige enligt denna förordning icke medgivits

avdrag för nedskrivning å kontraherade men icke levererade tillgångar för

omsättning eller förbrukning i rörelse. Från fördelning skall vidare undantagas

belopp, som skall tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt punkt 4 1)

här ovan, samt belopp, som skola avdragas vid inkomstuppskattningen enligt

punkt 4 c) och 4 k) här ovan. Om ytterligare undantag i visst fall stadgas i

anvisningarna till 11 §. Vad som efter fördelningen belöper på tiden före

årsskiftet skall, efter tillägg respektive avdrag av belopp som enligt vad nyss

sagts skall undantagas från fördelningen, anses utgöra skattskyldigs inkomst

under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946.

Den i föregående stycke omförmälda fördelningen av inkomst på tid före

och efter årsskiftet 1945/46 skall i regel ske i förhållande till omsättningens

storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna. Samma fördelningsgrund,

som användes vid fördelning av inkomsten under beskattningsåret,

skall tillämpas vid fördelning av det belopp, varmed dold förkrigsreserv i

varulager kan hava minskat under samma år.

Har skattskyldig verkställt sådan vinstberäkning, som omförmäles i 1 §

sista stycket förordningen den 14 december 1945 (nr 777) med särskilda bestämmelser

angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling, skall den på tiden före årsskiftet belöpande

inkomsten icke beräknas på grundval av omsättningens storlek utan med utgångspunkt

från nyssnämnda vinstberäkning.

till 5 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av

uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för

handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med

sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigskonjunkturen framkallade

läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna

förutsättningar synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av

utjämningsavdrag med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den

taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige

innehaft även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst

enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren

ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

35

läggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll

av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret

i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt

samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller med anordning

som nödvändiggjorts av krigskonjunkturen. Värdeminskningsavdrag

beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives sådant

avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund av före

den 1 januari 1946 verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet

kan antagas hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må

emellertid framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse

eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen

ägt rum. Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom

avdrag för reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning

av avdrag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret

kostnad nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående

beskattningsår blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av

värdeminskningsavdrag för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna

för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i

regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,

vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas

den skillnad, som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika

ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,

må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

Omfattar den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari

1946, längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller minskas jämförelseinkomsten

med hänsyn därtill.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad

i fastigheten. Om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid

än ett år, skall ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

5. Den enligt denna förordning beräknade inkomsten skall fördelas på

tiden före och efter årsskiftet 1945/46. Fördelningen skall i regel ske i förhållande

till bruttointäkternas storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna.

till 6 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från

rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån får

anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen

ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad

i punkt 8 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses

i 6 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart

uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid

tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas

till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.

Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst,

befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet,

och skulle, om den skattskyldige redan dessförinnan innehaft den

nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst

än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas

med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft

sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till

lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

till 7 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för

priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången

av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning av

dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i

regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter

nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes

med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarkna
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

37

den å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring

av fast eller lös egendom, därvid beaktas att, om värdet vid utgången

av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet

vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av realisationsförlusten,

försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var lägre

än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om skattskyldig

mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan att

dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av hela

den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom te

sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske genom

avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt

för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den

del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt

att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro

skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 7 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. sista stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1

januari 1946, använts för inköp av tillgång liknande den avyttrade under

sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt eller delvis skäligen

böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång mot en annan, skall i

motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Har vid taxering till krigskonjunkturskatt ett föregående år

tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då gällande författning,

skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under den del av beskattningsåret,

som infallit före den 1 januari 1946, vid beskattning enligt 7 § så

anses som om omedelbart avdrag för avskrivning å tillgången skett med det

belopp som skatteeftergiften det föregående året avsett.

4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses

vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna

realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §•

till 8 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar

inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall

i viss ordning avräknas från inkomstökningen.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes

ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i

punkt 3 här nedan.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom med
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

gives enligt 7 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt

denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å

krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara

merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, som uppkommit under den del

av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946, skall, i den mån

utjämning av densamma ej skett enligt den i punkt 1 första stycket angivna

bestämmelsen, medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst,

som avses i 2 § 1 mom. c), samt, till den del inkomstminskningen överstiger

sådan inkomstökning och kan antagas hava berott på förhållanden som

omförmälas i 1 §, från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga

delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,

som avses i 2 § 1 mom. c), under iakttagande att avdrag för sådan inkomstminskning

i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten

minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning

hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. c), skall

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande

inkomst under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt

punkt 11 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen

och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall inkomstminskning

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret

och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande att inkomstminskningen

ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid

motsvaiande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande

regeln enligt 6 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall

antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det

ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana

förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) under ett antaget jämförelseår

förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av

inkomster av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas att, därest skattskyldig

haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att

avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning

i första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid

bedömande i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla skall anses föi-eligga bör jämförelse göras mellan den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

39

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret

beräknade inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster

under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,

1941—1946 samt, i förekommande fall, 1947 års taxeringar till krigskonjunkturskatt

avsågo, iakttages att sådant avdrag skall medgivas från den

merinkomst, som återstår sedan det i 8 § 1 mom. omförmälda avdraget för

inkomstminskning i förekommande fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens

storlek och övriga med avdragsrätten sammanhängande frågor

skola de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna äga tillämpning.

Därvid märkes, att fråga kan vara antingen om sådan inkomstminskning,

som vid 1941—1946 samt, i förekommande fall, 1947 års taxeringar skulle

avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller om sådan

inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945, 8 § förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1946 eller 8 § denna förordning. Avdrag medgives endast i

den mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som

omförmälas i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma

förvärvskälla under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning å

viss förvärvskälla under de beskattningsår som 1942—1946 samt, i förekommande

fall, 1947 års taxeringar avsågo må ej vid tillämpning av 8 § 2 mom.

hänsyn tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande

huruvida avdrag skall anses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar

skall bortses från det i 8 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning

av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla

gällande reglerna. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till

högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något av

åren 1937 och 1938, inkomstminskningen bestämmas med utgångspunkt från

den högsta av dessa inkomster. Inkomstminskning å annan fastighet skall

anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån den

uppkommit genom alt bruttointäkterna under det beskattningsår, varom är

fråga, i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att uthyrningsmöjligheter,

som under normala förhållanden plägat vara för handen,

under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigskonjunkturen

framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående

avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget

ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade

merinkomster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

till 11 §.

Restitution av skatt, som påförts provisoriskt för kostnadsutjämning, medgives

i första hand därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader,

som belöpa på den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari

1946, och som skulle hava varit avdragsgilla, om i stället andra medel

använts för omkostnaderna. Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond ej

tagits i anspråk för täckande av omkostnader som nu avses, restitution likväl

medgivas, därest ett belopp, svarande mot de omkostnader för vilka fonden

enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen

enligt denna förordning. Sådant tillägg skall undantagas från fördelning,

som omförmäles i punkt 16 av anvisningarna till 4 §. Vad sålunda stadgats

skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond

ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

det oaktat skett på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket

förordningarna om krigskonjurtkturskatt för åren 1942—1945.

Beträffande motiveringen för det i propositionen framlagda författningsförslaget

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna I: 228 av herrar Wistrand och Wehtje

samt II: 340 av herr Olson i Göteborg, vari hemställts »att riksdagen för sin

del måtte besluta, att 9 § 2 mom. i föreliggande förslag till förordning om

krigskonjunkturskatt för år 1947 skall erhålla följande lydelse:

’Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet

efter avdrag av det belopp, varmed skatt till staten för inkomst och

förmögenhet för år 1947 skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens

grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetskatt

taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn jämväl

tagas till de skatter, som skulle hava erlagts, därest icke jämlikt övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)

eftergift därav medgivits, därvid dessa skatter skola beräknas efter de grunder,

enligt vilka skatter för inkomst och förmögenhet komma att ingå i den

preliminära skatten för år 1948’».

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet därjämte

upptagit de under motionstiden vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet

hänvisade likalydande motionerna I: 141 av herr Wehtje

m. fl. och II: 236 av herr Olson i Göteborg, vari hemställts,

ej mindre »att riksdagen för sin del måtte besluta, dels att 9 § 2 mom.

förordningen den 21 juni 1946 om krigskonjunkturskatt för år 1946 (nr 361)

skall erhålla följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

41

''Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet

efter avdrag av det belopp, varmed skatt till staten för inkomst och

förmögenhet för år 1946 skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens

grundbelopp avdragits från det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn jämväl

tagas till de statliga skatter, som skulle hava erlagts, därest icke jämlikt

övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen den 31 december 1945

(nr 896) viss eftergift av skatter medgivits, därvid värnskatt skall beräknas

efter de debiteringsgrunder, enligt vilka sådan skatt ingår i den preliminära

skatten för år 1947’,

dels ock att tredje och fjärde styckena i punkt 6) av övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896) sådana

dessa lyda enligt förordningen den 29 juni 1946 (nr 472), skola utgå,

än även att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes utfärda bestämmelser angående restitution av krigskonjunkturskatt

i de fall detta föranledes av ovan föreslagna författningsändringar

ävensom de tillämpningsföreskrifter i övrigt, som på grund av samma författningsändringar

kunna bliva erforderliga».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 228 och II: 236.

Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940—1946. Den senaste förordningen

i ämnet utfärdades den 21 juni 1946 (nr 361). Denna förordning

gällde dels merinkomster under år 1945 dels ock merinkomster under tidigare

beskattningsår, vilkas beskattning kunnat uppskjutas på grand av under

dessa år gällande värderingsregler beträffande lager av tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse samt beträffande kontrakt

å dylika tillgångar. Genom förordningen avsågs sålunda en avveckling av

krigskonjunkturskatten skola ske vid 1946 års taxering i samband med ett

avräkningsförfarande per den 31 december 1945. Av taxeringstekniska skäl

kunde emellertid avräkningsförfarandet vid 1946 års taxering till krigskonjunkturskatt

icke omfatta andra skattskyldiga än dem, vilkas räkenskapsår

utgår den 31 december eller senare dock före den 1 mars. I proposition den

8 mars 1946 (nr 210) med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1946 framhölls sålunda, att särskilda bestämmelser bleve erforderliga

beträffande skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utginge efter den 28

februari men före den 31 december. Dessa skattskyldiga skulle år 1946

taxeras för det beskattningsår, som utlöpt närmast före den 31 december

1945, och avräkningsförfarandet för ifrågavarande skattskyldiga borde därefter

äga rum i samband med en ny taxering till krigskonjunkturskatt år

1947 avseende merinkomster under senare delen av år 1945. Vid sistnämnda

taxering borde jämväl sådana tantieminkomster taxeras, som hänförde sig till

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

år 1945 men som uppburits eller blivit tillgängliga för lyftning först efter den

31 december 1945.

I detta sammanhang torde jämväl få erinras om att i årets statsverksproposition

förutsatts, att krigskonjunkturskatt skulle komma att utgöras för år

1947 av de kategorier skattskyldiga som nyss nämnts. I 1947 års statsverksproposition

har inkomsttiteln beräknats till ett belopp av 10 miljoner kronor.

Såsom allmän motivering för det i propositionen framlagda förslaget om

krigskonjunkturskatt för år 1947 har departementschefen anfört följande:

»I enlighet med mitt förut återgivna uttalande torde förslag nu böra framläggas

för riksdagen om krigskonjunkturskattens avveckling för de skattskyldiga,

för vilka avräkning icke kunnat ske vid 1946 års taxering. Förslag

till förordning i ämnet har utarbetats inom finansdepartementet. Den

nya förordningen synes i allt väsentligt kunna ansluta sig till 1946 års motsvarande

förordning. Emellertid torde förordningen böra utformas så att

taxering enligt densamma skall kunna åsättas antingen av 1947 eller 1948

års prövningsnämnder. 1 annat fall skulle nämligen vissa skattskyldiga genom

att utsträcka räkenskapsåret kunna bereda sig möjlighet att undandraga

sig påföring av krigskonjunkturskatt i samband med avräkningsförfarandet.

»

Vad angår detaljmotiveringen för departementschefens förslag tillåter sig

utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes i propositionen å s. 43—48.

Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 141 och 11:236 ha riktats vissa erinringar

mot utformningen av 9 § 2 mom. förordningen om krigskonjunkturskatt för

år 19A6 i följande hänseende.

Enligt 1946 års förordning finge avdragsberäkningen vid fastställande av

grundbeloppet icke ske med beaktande av den ordinarie statsskatt, som

jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen ej komme att

utgå på grundval av 1946 års taxering. Detta innebure en påtaglig orättvisa

mot de skattskyldiga, som bleve drabbade av krigskonjunkturskatt. I den

mån denna skatt höjts utgjorde den i realiteten på en omväg uttagen ordinarie

statsskatt. De kooperativa föreningarna nödgades exempelvis på grund

av ifrågavarande bestämmelser räkna med, att krigskonjunkturskattens

grundbelopp för dem kunde bli omkring 50 procent eller mer av den beskattningsbara

merinkomsten mot tidigare 35 å 40 procent. För de icke

krigskonjunkturbeskattade ifrågavarande föreningarna inskränkte sig motsvarande

ordinarie statsskatt till 10 procent av det taxerade beloppet. Att

den skattskyldige bleve lika oskäligt betungad vare sig han nödgades att

samtidigt med källskatten erlägga det efterskänkta beloppet i form av inkomstskatt

eller i form av förhöjd krigskonjunkturskatt kunde icke bestridas.

Yrkandet om ändring i förevarande avseende vilade sålunda på en

stark saklig grund. Ytterligare skäl för en förnyad prövning av frågan vore

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

43

att ärendets forcering nödvändiggjort riksdagens prövning utan föregående

remissyttrande av rättsvårdande myndighet. Som en följd av motionärernas

förslag om ändrad beräkning av grundbeloppet bleve en ändring av vissa

bestämmelser i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen erforderlig.

Vidare borde, i den mån debiteringsåtgärder enligt förordningen om

krigskonjunkturskatt för år 1946 verkställts innan de i motionerna föreslagna

bestämmelserna trätt i kraft, det belopp, varmed skatt, beräknad med

tillämpning av dessa bestämmelser, överstege vad som av den skattskyldige

erlagts, jämte ränta, restitueras.

Till stöd för ifrågavarande yrkanden ville motionärerna vidare till alla

delar åberopa en motionerna bifogad inom näringslivets skattedelegation

utarbetad PM angående de i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om

krigskonjunturskatt för år 1946 meddelade bestämmelserna rörande beräkningen

av krigskonjunkturskatten, i vilken promemoria en utförlig översikt

lämnats rörande motiven för ifrågavarande stadgande. I promemorian har

uttalats bl. a., att de skäl som vid riksdagsbehandlingen år 1946 av propositionen

angående krigskonjunkturskatt anfördes till stöd för de då antagna

bestämmelserna icke vore bärande. Utgångspunkterna för den argumentering

som fördes mot reservanterna inom utskottet vore att »en engångsskatt

icke kan efterskänkas på grund av en uppbördsreform» samt »den väsentliga

skillnad, som råder mellan den vanliga permanenta skatten och en

skatt sådan som krigskonjunkturskatten». Emellertid hade den del av krigskonjunkturskatten

för år 1946 som jämlikt förordningens nuvarande lydelse

komme att uttagas utöver det belopp, som skulle hava utgått, därest eftergift

av de permanenta skatterna ej medgivits, varken konfiskatorisk eller

engångskaraktär. En konfiskatorisk engångsskatt kunde rimligen uttagas

oberoende av varje uppbördsreform endast för det fall att beskattningen i

sin helhet träffade sådana inkomster eller inkomstökningar, som icke drabbades

av ordinarie inkomstskatter såsom exempelvis sådana realisationsvinster,

som jämlikt de ordinarie skattelagarna vore skattefria. Krigskonjunkturbeskattningen

byggde emellertid,# med vissa särskilt angivna undantag

— vilka dock icke innebure, att olika inkomstbegrepp tillämpades utan

allenast medförde förskjutning av inkomst från ett beskattningsår till annat

— på de regler för inkomstberäkningen, som gällde vid den ordinarie beskattningen.

Visserligen framstode det utan tvivel som irrationellt att vid beräkning

av en skatt medgiva avdrag för andra skatter, ehuru de icke erlagts.

Förklaringen till att ett dylikt avdrag likväl måste medgivas, om man

skulle uppnå ett ur rättvisesynpunkt godtagbart resultat, låge emellertid i

den egendomliga situation, som uppkomme genom övergången till källskattesystemet

och i konstruktionen av själva krigskonjunkturskatten, vars belopp

fixerades just genom att från ett grundbelopp avdraga permanenta löpande

skatter. Huruvida anledning funnes att icke tillerkänna de krigskonjunkturbeskattade

samma förmån av skatteeftergifter som övriga skattskyldiga

måste avgöras ur synpunkten att den skattskyldige skulle bliva lika oskäligt

betungad vare sig lian nödgades att samtidigt med källskatten erlägga det

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

efterskänkta beloppet i form av inkomstskatt eller i form av förhöjd krigskonjunkturskatt.

Detta vore en fråga av övervägande rättslig natur. Vid

ärendets behandling i kamrarna hade emellertid omröstningspropositionen

så utformats att det icke varit möjligt att godkänna reservanternas uppfattning

i föreliggande rättsfråga utan att tillika ansluta sig till deras yrkande

beträffande frågan om procentsatsen för beräkning av grundbeloppet, vilken

sistnämnda fråga vore av politisk karaktär.

I de likalydande motionerna I: 228 och II: 340 ha motionärerna erinrat om

att i 9 § av Kungl. Maj :ts förslag till krigskonjunkturskatt för år 1947 samma

för de krigskonjunkturbeskattade obilliga principer för skatteberäkningen

kommit till uttryck som i förordningen om krigskonjunkturskatt för

år 1946. Enligt föreliggande förslag nödgades de bolag och föreningar, som

bleve beskattade enligt den i förevarande proposition föreslagna förordningen,

erlägga krigskonjunkturskatt med 60 å 70 procent av den beskattningsbara

merinkomsten och de på en omväg uttagna statsskatterna bleve

än mer betydande än vid 1946 års taxering. De skattskyldiga, som drabbades

av krigskonjunkturskatt för år 1947, bleve sålunda i än högre grad underkastade

en orättmätig behandling.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit yttranden över motionerna av kammarrätten, överståthållarämbetet,

som bifogat ett av taxeringsintendenten Sven Holdo avgivet yttrande,

länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands

län, centrala krigskonjunkturskattenåmnden samt kooperativa

förbundet. I berörda remissyttranden har tillstyrkts bifall till motionerna av

kammarrätten, länsstyrelserna i Malmöhus och Västmanlands län ävensom

av centrala krigskonjunkturskattenämnden och kooperativa förbundet. Till

det yttrande som avgivits av centrala krigskonjunkturskattenämnden har

emellertid fogats en reservation av nämndens ledamöter herrar Wulff och

Brunes, som ansett, att nämnden bort hemställa, att motionerna icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd. Jämväl överståthållarämbetet, som för

egen del åberopat det av taxeringsintendenten Holdo avgivna yttrandet, samt

länsstyrelserna i Göteborgs- och Bohus och Västernorrlands län ha avstyrkt

motionerna. Yttrandenas innehåll återfinnes i en vid detta betänkande fogad

Bilaga, till vilken utskottet får hänvisa.

Utskottets yttrande.

Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget till förordning om

krigskonjunkturskatt för år 1947 är avsett att utgöra ett komplement till den

år 1946 utfärdade förordningen i detta ämne. Enligt bestämmelserna i sistnämnda

förordning skulle krigskonjunkturskatten avvecklas per den 31 december

1945. Avvecklingen skulle ske på så sätt, att i samband med en sista

taxering till krigskonjunkturskatt avseende merinkomster uppkomna under

år 1945 ett avräkningsförfarande skulle äga rum såvitt gällde merinkomst av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

45

rörelse för hela den period under vilken krigskonjunkturskatt utgått. Bestämmelserna

om avveckling och slutavräkning i förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1946 kunde emellertid av taxeringstekniska skäl icke avse

andra skattskyldiga än dem, vilkas räkenskapsår utgått den 31 december

1945 eller senare dock före den 1 mars 1946. Övriga skattskyldiga skulle visserligen

taxeras till krigskonjunkturskatt år 1946 för merinkomster, som

uppkommit under det beskattningsår, som gått till ända närmast före den

31 december 1945, men den slutliga avvecklingen av krigskonjunkturskatten

kunde beträffande dessa skattskyldiga komma till stånd först år 1947 i samband

med en ny taxering till krigskonjunkturskatt avseende de merinkomster,

som uppkommit under senare delen av år 1945. Eftersom det framlagda

författningsförslaget sålunda icke avser en i jämförelse med förordningen om

krigskonjunkturskatt för år 1946 utvidgad beskattning av merinkomster, ansluta

sig bestämmelserna i förslaget i huvudsak till bestämmelserna i nämnda

förordning. För att förhindra att rörelseidkare, vilkas nästföregående räkenskapsår

utgått under tiden den 1 september—den 30 december 1945, undandraga

sig taxering till krigskonjunkturskatt i samband med slutavräkningen

genom att utsträcka påföljande räkenskapsår, har emellertid författningsförslaget

utformats så, att taxering till krigskonjunkturskatt skall kunna

åsättas även år 1948. Beträffande reglerna för beskattning av merinkomst av

tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst av tjänst avviker förslaget

i så måtto från förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946,

att dylika inkomster skola vara underkastade skatteplikt, även om inkomstökningen

uppkommit för den skattskyldige efter utgången av år 1945. Detta

avsteg från principen, att merinkomster uppkomna efter den 31 december

1945 icke skola taxeras till krigskonjunkturskatt, har föranletts av att inkomster

av ifrågavarande slag ofta icke bliva tillgängliga för lyftning förrän

efter utgången av det år, då den vinst intjänats till vilken inkomsterna hänföra

sig.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om avveckling av krigskonjunkturskatten

för de skattskyldiga, som icke kunnat sluttaxeras vid 1946

års taxering, anser sig utskottet kunna godtaga.

Beträffande beräkningen av krigskonjunkturskatten har föredragande departementschefen,

under åberopande av de principer, som godkändes beträffande

1946 års förordning om krigskonjunkturskatt, framhållit, att krigskonjunkturskattens

grundbelopp vid 1947 års taxering till krigskonjunkturskatt

icke boi’de reduceras med å detsamma belöpande ordinarie statsskatter,

eftersom sådana skatter, som skulle hava utgått på grund av 1947 års taxering,

i regel komme att efterskänkas. 1 de fall skattskyldig jämlikt övergångsbestämmelserna

till den nya uppbördsförordningen icke erhölle skattebefrielse

för hela den inkomst han förvärvat under beskattningsåret 1946,

skulle hänsyn tagas till påförd krigskonjunkturskatt jämlikt punkt 6 av

nämnda övergångsbestämmelser, så att statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och annan skatt till staten icke påfördes för inkomst, som motsvarade

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

krigskonjunkturskattens grundbelopp. I de fall skattskyldigs taxering till

krigskonjunkturskatt uppskjutits till tidpunkt efter den, då inkomst- och

förmögenhetsskatt och annan skatt till staten påförts jämlikt nyssnämnda

övergångsbestämmelser, och i de fall då krigskonjunkturskatt komme att påföras

i samband med 1948 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skulle däremot krigskonjunkturskattens grundbelopp reduceras

med belopp motsvarande å detsamma belöpande ordinarie skatter till staten.

I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna I: 228 och

II: 340 har yrkats, att vid skatteberäkningen grundbeloppet skulle reduceras

med de ordinarie skatter till staten, som skulle utgått, om icke den nya

uppbördsförordningen hade införts. I de under ordinarie motionstiden vid

riksdagens början avlämnade likalydande motionerna I: 141 och II: 236 har

yrkats att bestämmelserna om beräkningen av krigskonjunkturskatten i förordningen

om krigskonjunkturskatt för år 1946 skulle ändras på motsvarande

sätt samt att krigskonjunkturskatt, som påförts i anledning av nämnda

förordning, skulle restitueras i den omfattning, som föranleddes av de föreslagna

författningsändringarna.

I motionerna har i huvudsak anförts, att de skattskyldiga, som påfördes

krigskonjunkturskatt åren 1946 och 1947, i realiteten finge betala sådan

skatt efter ett högre procenttal än under närmast föregående år, då krigskonjunkturskatt

utgått. Eftersom en viss del av krigskonjunkturskatten utginge

i stället för de å grundbeloppet belöpande ordinarie statsskatterna, borde

den beslutade skatteeftergiften beträffande ordinarie statsskatter, som

skulle hava utgått på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, utsträckas att

omfatta motsvarande del av krigskonjunkturskatten. De skattskyldiga, som

påfördes krigskonjunkturskatt, skulle i annat fall bliva oskäligt betungade i

jämförelse med andra skattskyldiga, därigenom att de samtidigt med att källskatt

uttoges, skulle få erlägga det skattebelopp som efterskänktes i form

av förhöjd krigskonjunkturskatt. Utgångspunkten vid lösningen av förevarande

fråga borde sålunda vara, att bestämmelserna rörande eftergift av

vissa skatter i anledning av omläggning av uppbördsförfarandet skulle medföra

exakt samma verkningar för de krigskonjunkturbeskattade som för dem,

vilka icke drabbades av krigskonjunkturskatt, så att den nedsättning av den

sammanlagda skattebördan, som medgåves i anledning av uppbördsreformen,

icke bleve mindre för de förra än för de senare.

Med anledning av att förevarande spörsmål icke varit föremål för remissbehandling

har utskottet på därom framställt yrkande beslutat inhämta yttranden

angående motionerna från kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västemorrlands

län, centrala krigskonjunkturskattenämnden samt kooperativa förbundet.

Innehållet av remissvaren återgives i bilaga till betänkandet.

Utskottet kan för sin del icke dela den i motionerna förfäktade uppfattningen,

att den beslutade skatteeftergiften i samband med införandet av

det nya uppbördsförfarandet bör medföra efterskänkande av viss del av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

47

krigskonjunkturskatten. Utskottet erinrar om att då krigskonjunkturskatten

infördes år 1940 motiverades denna skatteform med att krigsvinster, som

framkallats av en hela samhället drabbande olycka, borde indragas till det

allmänna. Som konsekvens härav skulle de indragna beloppen i princip vara

uteslutna från ytterligare beskattning. På grund av att taxeringen till krigskonjunkturskatt

skedde efter det att den ordinarie taxeringen avslutats och

på grundval av densamma utgående ordinarie skatter debiterats, förfors därvid

så, att de ordinarie statsskatterna nedsattes med ett belopp motsvarande

å krigskonjunkturskatten belöpande ordinarie statsskatter. Av tekniska skäl

föreslog bevillningsutskottet år 1941 den ändringen beträffande skatteberäkningen,

att hänsynstagandet till å krigskonjunkturskatten belöpande ordinarie

skatter skulle tagas redan vid uträkningen av krigskonjunkturskatten,

vilket förslag bifölls av samma års riksdag. Den sakliga motiveringen till

avdraget ändrades givetvis icke genom denna omläggning av det tekniska

förfaringssättet vid uträkningen av krigskonjunkturskatten, vilket framgår

av bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj ris proposition

om krigskonjunkturskatt för år 1941. Bevillningsutskottet anförde härom

i sitt betänkande nr 20 bl. a. följande:

Utskottet föreslår vidare införande i 11 § av ett nytt moment, vilket innebär

att den avräkning som enligt Kungl. Maj ris förslag skall ske från den

statliga inkomst- och förmögenhetsskatten på grund av att debiterad krigskonjunkturskatt

skall få avdragas från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet, i stället får karaktären av ett avdrag från

krigskonjunkturskatten. Anordningen, som möjliggöres genom att såsom

grundbelopp för krigskonjunkturskatten utföres det belopp som enligt propositionen

skulle utgöra dylik skatt, har närmast föranletts av en önskan att

underlätta debitering och uppbörd.

Då krigskonjunkturskatten sålunda icke är avsedd att vara ett komplement

till de ordinarie skatterna utan en fristående skatt av konfiskatorisk

karaktär, anser utskottet den omständigheten, att viss del av ordinarie skatter

efterskänkes i samband med en uppbördsreform, icke utgöra skäl för

nedsättning av den krigskonjunkturskatt, som skall utgå.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj ris förevarande

proposition nr 72 samt med avslag å de likalydande

motionerna 1:228 av herrar Wistrand och Wehtje samt II:

340 av herr Olson i Göteborg, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för

år 1947; samt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

B) att de likalydande motionerna I: 141 av herr Wehtje

m. fl. och 11:236 av herr Olson i Göteborg måtte av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 24 april 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Velander, Sjödahl, Frans

Ericson, Wehtje, Robert Berg*, Heuman, Franzon, Ljungdahl och Englund

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Henriksson*, Jonsson

i Skedsbygd, Olson i Göteborg, Sundström i Skövde*, Kristensson, Olofsson

i Höganäs, Ohlsson i Kastlösa och Norup.*

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Velander, Wehtje, Henriksson och Olson i Göteborg, vilka anfört

följande:

»De likalydande motionerna I: 141 och II: 236 samt de jämväl likalydande

motionerna I: 228 och II: 340 ha, såsom av den vid utskottets betänkande

fogade bilagan framgår, tillstyrkts av kammarrätten, efter en utförlig och

klarläggande motivering, samt av länsstyrelserna i Malmöhus och Västmanlands

län ävensom av Kooperativa förbundet. Centrala krigskonjunkturskattenämnden

har likaledes tillstyrkt bifall till motionerna med reservation dock

av två av nämndens ledamöter. Motionerna ha avstyrkts av överståthållarämbetet,

som åberopar ett av taxeringsintendenten Holdo avgivet yttrande,

och av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.

En jämförelse mellan kammarrättens yttrande och utskottets motivering

för sin hemställan om avslag å motionerna ger otvivelaktigt vid handen, att

utskottet icke på någon punkt sökt gendriva riktigheten av kammarrättens

argumentering liksom ej heller de i övrigt anförda skälen för bifall till motionerna.

Utskottet anför allenast såsom grund för sitt avstyrkande, ’att

krigskonjunkturskatten icke är avsedd att vara ett komplement till de ordinarie

skatterna utan en fristående skatt av konfiskatorisk karaktär’ samt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

49

att utskottet därför anser ’den omständigheten, att viss del av ordinarie skatter

efterskänkes i samband med en uppbördsrelorm, icke utgöra skäl för

nedsättning av den krigskonjunkturskatt, som skall utgå’1 Verkningarna för

skattebetalarna av bestämmelserna i fråga beröras överhuvud taget icke.

Kammarrätten har lika litet som motionärerna bestritt, att krigskonjunkturskatten

är en ''fristående skatt av konfiskatorisk karaktär’. Sålunda erinrar

kammarrätten (bilagan s. 52) om departementschefens uttalande i propositionen

nr 2 till 1940 års höstriksdag, att beskattningen av krigsvinster

väsentligen hade karaktär av indragning till det allmänna av icke önskvärd

inkomstökning. Framhållas bör emellertid, att utskottet synes förbise den av

motionärerna åberopade omständigheten, att ifrågavarande inkomstökningar,

även om krigskonjunkturskatten icke införts, hade drabbats av den ordinarie

inkomstbeskattningen. Det är nämligen här icke fråga om inkomster,

som enligt skattelagstiftningen skulle vara på något sätt skattefria. I den

mån desamma skulle ha konsumerats av ordinarie skatter, har krigskonjunkturskatten

icke konfiskatorisk karaktär i annan mån än den direkta inkomstbeskattningen

i övrigt — och ej heller karaktär av engångsskatt.

Taxeringsintendenten Holdo, som i motsats till utskottet söker att ingående

motivera sitt avstyrkande av bifall till motionerna med utgångspunkt

från ovan antydda uttalanden rörande krigskonjunkturskattens principiella

innebörd, kommer därvid till det resultatet (bilagan s. 60), att 1941 års omläggning,

som var av rent teknisk natur, innebar, ''att en del av krigskonjunkturskatten

kom att erläggas i form av för höga permanenta löpande kronoutskylder’.

Det under krigsåren tillämpade skattesystemet skulle således

innebära, att vissa skattskyldiga varit pliktiga att erlägga icke blott krigskonjunkturskatt

utan jämväl ''för höga permanenta löpande kronoutskylder’.

En tankegång, som leder till sådana slutsatser, kan uppenbarligen icke vara

riktig.

Det må ytterligare framhållas, att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

som jämväl underkastat förevarande spörsmål en ingående granskning, funnit

den av utskottet och taxeringsintendenten Holdo åberopade grunden för

deras ståndpunktstaganden till motionerna icke vara hållbar. Länsstyrelsen

vitsordar nämligen, att det ur formell synpunkt utan tvivel är riktigt, att

den genom uppbördsförordningens övergångsbestämmelser medgivna skatteeftergiften

på grund av den utformning, krigskonjunkturskatteförordningen

för år 1946 erhållit, ''tages tillbaka vid krigskonjunkturskatten’. Bevillningsutskottets

uttalande i dess betänkande nr 37 till 1946 års riksdag, enligt

vilket utskottet förklarade sig icke dela denna uppfattning, underkännes sålunda

av länsstyrelsen. Länsstyrelsen anser emellertid, att det i nu förevarande

sammanhang ''i grunden gäller att pröva, i vilken utsträckning det vid

övergången till det nya uppbördssystemet är nödvändigt eller skäligt att

medgiva skatteeftergift helt eller delvis, såväl beträffande inkomstskatt som

beträffande krigskonjunkturskatt, när sådana skatter samtidigt uttagas’. Vid

en sådan prövning av problemet, bedömt såsom eu ''skattepolitisk avväg
Bihanq

till riksdaqcns protokoll 19A7. 7 sand. Nr 2''.).

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

ningsfråga’, kommer länsstyrelsen till det resultatet, att det är befogat att

avslå motionerna och att sålunda den enligt övergångsbestämmelserna till

uppbördsförordningen medgivna skatteef ter giften ’tages tillbaka vid krigskon

junkturskatten’.

Av länsstyrelsens yttrande framgår alltså, att någon grund för slopandet

av ifrågavarande avdragsrätt icke kan skapas, med mindre än att man enligt

det i bilagan till motion 11:236, s. 10, återgivna yttrandet av vass ledamot

av utskottet ''tager upp hela uppbördsreformen från en helt ny saklig

synpunkt’. Därest riksdagen bifaller utskottets hemställan, skulle detta således

i realiteten innebära, att riksdagen på grundval av utskottets motivering

— som icke berör frågan, huruvida för långt gående skatteeftergifter medgivits

enligt uppbördsförordningens övergångsbestämmelser — företoge en

saklig omprövning av dessa övergångsbestämmelser, ledande till att de krigskonjunkturbeskattade

förklarades icke vara berättigade till den enligt samma

bestämmelser medgivna skatteeftergiften, i den mån denna motsvarade å

krigskonjunkturskattens grundbelopp belöpande ordinarie skatter.

Riktigheten av motionärernas påstående, att verkningarna för den skattskyldige

bli desamma vare sig han nödgas att samtidigt med källskatten erlägga

det efterskänkta beloppet i form av inkomstskatt eller i form av för

hög krigskonjunkturskatt, kan icke bestridas, och inga skäl ha ådagalagts

för en sådan inskränkning av den genom uppbördsförordningens övergångsbestämmelser

medgivna skatteeftergiften, som, enligt vad ovan visats, föreslås

i utskottets föreliggande betänkande.

På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 72 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 228 av herrar Wistrand och Wehtje samt II: 340 av

herr Olson i Göteborg antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947

med den ändringen, att 9 § 2 mom. erhåller följande lydelse:

''Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom.

fastställda grundbeloppet efter avdrag av det belopp, varmed

skatt till staten för inkomst och förmögenhet för år 1947

skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp

avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet

utgjort taxerat belopp.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall

hänsyn jämväl tagas till de skatter, som skulle hava erlagts,

därest icke jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896) eftergift därav

medgivits, därvid dessa skatter skola beräknas efter de grun«.

der, enligt vilka skatter för inkomst och förmögenhet komma

att ingå i den preliminära skatten för år 1948’.; ävensom

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

51

B) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 141 av herr Wehtje m. fl. och II: 236 av herr Olson

i Göteborg besluta:

1. att 9 § 2 mom. förordningen den 21 juni 1946 om krigskonjunkturskatt

för år 1946 (nr 361) skall erhålla följande

lydelse:

''Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom.

fastställda grundbeloppet efter avdrag av det belopp, varmed

skatt till staten för inkomst och förmögenhet för år 1946

skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp

avdragits från det till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort

taxerat belopp.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall

hänsyn jämväl tagas till de statliga skatter, som skulle hava

erlagts, därest icke jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896) viss eftergift

av skatter medgivits, därvid värnskatt skall beräknas efter

de debiteringsgrunder, enligt vilka sådan skatt ingår i den

preliminära skatten för år 1947.’

2. att tredje och fjärde styckena i punkt 6) av övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896) sådana dessa lyda enligt förordningen den 29

juni 1946 (nr 472) skola utgå, samt

3. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville utfärda bestämmelser angående restitution av krigskonjunkturskatt

i de fall detta föranledes av ovan angivna författningsändringar

ävensom de tillämpningsföreskrifter i övrigt,

som på grund av samma författningsändringar kunna

bliva erforderliga.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Bilaga.

Innehållet i de över motionerna avgivna remissyttrandena.

Kammarrätten:

»Krigskonjunkturskatt har enligt hittills utfärdade förordningar utgått för

åren 1940—1946. Vid denna beskattning har från början förutsatts, att en

slutavräkning skall ske i samband med beskattningens avveckling, därvid

den slutliga effekten av ifrågavarande beskattningsform skulle framträda.

Enligt den senast utfärdade förordningen, gällande krigskonjunkturskatt

för år 1946, beräknades avvecklingen skola komma till stånd i samband

med en per den 31 december 1945 verkställd slutavräkning. Nämnda förordning

avsåg därför dels merinkomster under år 1945 eller motsvarande

räkenskapsår, dels ock under tidigare beskattningsår uppkomna merinkomster,

vilkas beskattning uppskjutits. Vid 1946 års taxering kunde emellertid

avvecklingen icke verkställas beträffande sådana skattskyldiga, vilkas räkenskapsår

ej sammanfaller med kalenderår och går till ända å sådan tid under

år 1945, att senare delen av samma år icke omfattades av taxeringen år

1946. För dessa skattskyldiga kommer avräkningsförfarandet att äga rum

vid en taxering till krigskonjunkturskatt för år 1947. Förslag till förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1947 har framlagts i proposition nr 72 till

innevarande års riksdag.

Enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1946 och

enligt föreliggande förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år

1947 skall för krigskonjunkturskatten fastställas ett grundbelopp, beräknat

beträffande rörelse efter en med hänsyn till förhållandet mellan den beskattningsbara

merinkomsten och motsvarande jämförelseinkomst progressiv

skala och beträffande övriga förvärvskällor till hälften av den beskattningsbara

merinkomsten. Enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år

1940 skulle krigskon junkturskatten utgöra ett belopp, beräknat på samma

sätt, men skulle i anslutning till taxeringen till krigskonjunkturskatt, jämlikt

särskild förordning, sådan nedsättning ske i den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten, värnskatten och särskilda skatten å förmögenhet, som

följde därav att krigskonjunkturskatten avräknades från det till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. I de senare årens förordningar

har nämnda nedsättning i andra skatter till staten ersatts med ett avdrag

från krigskonjunkturskatten, vilken därvid utföres såsom grundbelopp

för skatten. Med denna anordning åsyftades icke någon ändring i den princip,

som låg till grund för motsvarande bestämmelser vid 1940 års krigskonjunkturbeskattning

och som innebar, att en ytterligare beskattning av det

belopp som erlades såsom krigskonjunkturskatt icke skulle förekomma. Det

uttalades härutinnan av departementschefen i proposition nr 2 till 1940 års

höstriksdag, att beskattningen av krigsvinster väsentligen hade karaktär av

indragning till det allmänna av icke önskvärd inkomstökning. Från dessa

förutsättningar vore det givet, att den påförda krigskonjunkturskatten skulle

få avdragas från inkomsten vid den ordinarie statsbeskattningen.

Förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 innehåller andra regler

om avdrag från krigskonjunkturskattens grundbelopp än de tidigare gäl
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

53

lande. I 9 § 2 mom. andra stycket nämnda förordning stadgas, att vid tilllämpning

av stadgandet i föregående stycke, som gäller ifrågavarande avdragsberäkning,

hänsyn icke skall tagas till skatt, som enligt punkt 1 av

övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen den 31 december 1945

(nr 896) icke skall erläggas.

Enligt propositionen nr 72 år 1947 skall, på grund av nämnda övergångsbestämmelser,

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt någon reduktion av

grundbeloppet som regel icke ske. I 9 § 2 mom. första stycket av den föreslagna

förordningen föreskrives nämligen, att krigskonjunkturskatten skall,

utom i särskilda fall, utgöra det fastställda grundbeloppet. •

Grunden till de ändrade reglerna har varit uppfattningen, att det, i den

mån övriga skatter till staten icke skola erläggas, ej finnes anledning medgiva

avdrag från grundbeloppet.

Jämlikt uppbördsförordningens övergångsbestämmelser är skattskyldig befriad

från att erlägga, såvitt nu är i fråga, dels halva beloppet av den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatt och av den särskilda skatt å förmögenhet

som skulle hava utgått på grund av 1946 års taxering och vilka skatter

avse 1945 års inkomst och förmögenhet, dels ock hela beloppet av de skatter

av nämnt slag som skulle hava utgått på grund av 1947 års taxering och

som alltså avse 1946 års inkomst och förmögenhet. Värnskatt utgår ej på

grund av 1946 års taxering och kommer ej heller att utgå på grund av 1947

års taxering. Den enda ordinarie statsskatt som betalas på grundval av

nämnda två års taxeringar är den som gäldas vid uppbördsterminen i november

1946.

Enligt uppbördsförordningen, som trätt i kraft den 1 januari 1947, skall

från nämnda dag under löpande inkomstår utgå preliminär skatt med avseende

å bland annat statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild

skatt å förmögenhet. Den preliminära skatten skall erläggas i avräkning å

slutlig skatt, vilken debiteras på grundval av ordinarie taxering. Enligt förordning

nr 508/1946 skall för senare hälften av budgetåret 1946/47 preliminärt

jämväl erläggas värnskatt. Det är förutsatt att 1947 års riksdag skall

besluta om preliminärt uttagande av värnskatt för första hälften av budgetåret

1947/48.

Den i övergångsbestämmelserna stadgade ovanberörda eftergiften av skatt

har tillkommit för att undanröja svårigheterna för de skattskyldiga att under

åren 1947 och 1948 gälda dels preliminär skatt för inkomst och förmögenhet,

som hänföra sig till nämnda år, dels ock skatt som enligt äldre uppbördsbestämmelser

påfördes eller skulle påföras på grund av 1946 och 1947

års taxeringar och som avser inkomst och förmögenhet hänförliga till åren

1945 och 1946.

Befrielsen från skatt på grund av 1946 och 1947 års taxeringar gäller dock

icke generellt. I punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

ha stadgats vissa undantag från regeln om efterskänkande

av skatt. Skattskyldig som under år 1945 eller 1946 eller motsvarande

räkenskapsår redovisat en sammanlagd nettoinkomst, som överstiger vad

av den skattskyldige normalt redovisats som inkomst, har att utgöra skatt

å inkomstökningen, i den mån denna berott på särskilda åtgöranden i syfte

att erhålla befrielse från skatt i samband med övergången till preliminär

skattebetalning. Å särskilt angivna slag av inkomstökning under nämnda år

skall vidare skatt utgå, ändå att inkomstökningen icke berott på dylika åtgöranden.

Enligt föreskrift i punkten 6 tredje stycket av övergångsbestämmelserna

har emellertid skattskyldig, som år 1946 eller 1947 taxerats till

krigskonjunkturskatt, icke all utgöra .statlig skatt å inkomstökning som nu

nämnts, i den män denna motsvarade krigskonjunkturskaltens grundbelopp.

/

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

och skall enligt fjärde stycket i samma punkt, därest taxering till krigskonjunkturskatt

för angivna år ändras eller påföres någon, samtidigt vidtagas

därav betingad ändring i den på grund av övergångsbestämmelserna påförda

skatten.

Berörda föreskrifter om påföring av skatt på grund av övergångsbestämmelserna

hava i förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946 och i förslaget

till förordning om sådan skatt för år 1947 föranlett stadganden angående

reduktion av krigskonjunkturskattens grundbelopp för de fall, då

skatt på grund av övergångsbestämmelserna påförts innan taxeringen till

krigskonjunkturskatt verkställes.

I motionerna nr 1:141 och 11:236 uttalas, att stadgandet i 9 § 2 mom.

andra stycket förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 tilldragit

sig stor uppmärksamhet och innebär en påtaglig orättvisa mot de skattskyldiga,

som drabbas av krigskonjunkturskatt. Motionärerna åberopa innehållet

i en inom Näringslivets skattedelegation utarbetad promemoria, i vilken

enligt motionärerna ådagalägges, att de skäl som vid frågans behandling i

riksdagen år 1946 anfördes till stöd för de då antagna bestämmelserna icke

äro bärande. Motionärerna anse det icke kunna bestridas, att den skattskyldige,

om han samtidigt med källskatten nödgas erlägga det efterskänkta beloppet,

blir lika oskäligt betungad, då sistnämnda belopp erlägges i form

av inkomstskatt som då det erlägges i form av förhöjd krigskonjunkturskatt.

På grund härav hemställes i motionerna, att lydelsen av 9 § 2 mom. nämnda

förordning måtte på angivet sätt ändras, att tredje och fjärde styckena i

punkten 6 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen skola utgå

samt att föreskrifter måtte utfärdas angående restitution av krigskonjunkturskatt,

i de fall detta skulle föranledas av berörda författningsändringar.

I motionerna nr I: 228 och II: 340 hemställes om sådan ändrad lydelse av

9 § 2 mom. i förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947,

att vid skatteberäkning hänsyn skall tagas jämväl till de skatter som skulle

hava erlagts, därest icke eftergift därav medgivits. Motionärerna framhålla,

att i det genom propositionen föreslagna stadgandet samma för de krigskonjunktursbeskattade

obilliga principer för skatteberäkningen kommit till uttryck

som i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946. I än högre

grad än vad fallet är enligt nämnda förordning bliva de skattskyldiga, som

drabbas av krigskonjunkturskatt för år 1947, underkastade en orättmätig

behandling.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att det för att

möjliggöra inbetalningen av preliminär skatt varit nödvändigt införa en

föreskrift därom, att skatter på inkomster under åren 1945 och 1946, som

eljest skolat erläggas i den ordning förut gällande uppbördsreglemente föreskrev,

ej vidare skulle utgå i den mån inbetalningen av desamma skulle till

tiden hava sammanfallit med preliminärt inbetalande av skatt. Omfattningi

en av inskränkningen i betalningsskyldigheten för nämnda äldre skatter torde,

under beaktande av skatteförmågan, hava bestämts med hänsyn till det

faktiska förhållandet att de skattskyldiga i allmänhet icke avsatt medel för

gäldandet av skatterna på de angivna årens inkomster.

För det stora flertalet av de skattskyldiga torde, på grund av det nyss

sagda, innebörden av vad som skett vid övergången till det nya systemet

vara snarare ett utbyte än ett efterskänkande, utbyte nämligen av ett betalningssätt

för skatt mot ett annat och av en betalningsskyldighet mot en annan.

Användandet av det mera adekvata uttrycket »utbyte» i stället för »eftergift»

eller »befrielse» framhäver, att fråga ej är om eftergift i vanlig mening,

innebärande en förmån eller lättnad i den ordinarie beskattningen,

utan en eftergift, varigenom de skattskyldiga undgå att erlägga dubbel skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

55

Då i detta sammanhang talas om dubbelbeskattning, är det utifrån den vid

övergången till preliminär skattebetalning aktuella utgångspunkten, vilken

tager sikte på själva erläggandet av skatt, med bortseende därvid från de

inkomster, vartill den under övergångsåren utgående skatten hänför sig. Den

från dubbelsbeskattning stadgade eftergiften, en nödvändig följd av omläggningen,

innebär upphävande av en betalningsskyldighet, som grundade

sig på debitering efter taxering. Den upphävda betalningsskyldigheten för

skatt ersättes med skyldighet att verkställa förskottsbetalning av skatt på

grund av blivande taxering och debitering.

Det anförda gäller dock ej för alla förekommande inkomstlägen. I det

följande skall redogöras för tre huvudgrupper av skattskyldiga, för vilka

betydelsen av skatteeftergiften ter sig olika.

Till den första gruppen kunna hänföras sådana skattskyldiga, som hava

ungefär lika stora eller successivt stigande inkomster år från år. Inskränkningen

i eller upphävandet av betalningsskyldigheten för äldre skatter beträffande

dessa skattskyldiga innebär icke att i följd av övergången vare

sig de skattskyldiga göra någon vinst eller det allmänna lider någon förlust.

I den mån inkomsterna stiga blir förhållandet i stället det motsatta.

För alla andra skattskyldiga medför eftergiften en omedelbar skattelättnad

och en motsvarande förlust för det allmänna. Här avses de fall, då inkomsterna

under år 1947 eller 1948 äro lägre i förhållande till de tidigare åren

ävensom de fall, då under förstnämnda år ingen inkomst uppbäres eller endast

inkomst, för vilken skattskyldighet ej föreligger. Man kan bland dessa

fall till en särskild grupp hänföra skattskyldiga, beträffande vilka en viss

korrektion mot berörda icke avsedda verkan av s k a t teef le rg i f ten vidtagits,

ägnad att till större delen eliminera en dylik ojämnhet vid övergången. Kammarrätten

vill här erinra om de i det föregående omnämnda bestämmelserna

rörande skatt på inkomstökning under år 1945 eller 1946.

Ehuru således åtgärder vidtagits dels för att förhindra sådana skattskyldiga,

vilka på grund av arten av sin inkomst därtill hava möjlighet, att i

samband med övergången bereda sig fördelar i skattehänseende, dels ock för

att i åtskilliga andra hänseenden göra övergången i möjligaste mån jämn,

har det ansetts icke kunna undvikas, att eftergiften av äldre utskylder i en

del fall medför en skattelindring. Förutom sådana skattskyldiga, som under

övergångsåren, 1947 och 1948, hava lägre inkomster än under tiden dessförinnan

eller överhuvud icke uppbära någon skattepliktig inkomst och som

icke träffas av bestämmelserna om undantag från skatteeftergiften, avser

denna tredje grupp de fall, då under övergångsåren aktiebolag, föreningar

och andra juridiska personer upplösas eller fysiska personer avlida. Endast

för de till denna grupp hänförda skattskyldiga torde uppbördsreformen kunna

anses medföra en verklig skatteeftergift av någon betydenhet. I dessa fall

efterträdes den eftergivna skatten endast delvis eller icke alls av den preliminära

skatten.

För aktiebolagens del torde böra erinras om, att de i stor utsträckning i

sina balansräkningar gjort reserveringar till mötande av ännu icke till betalning

förfallna skatter. Det kunde av denna anledning göras gällande,

att aktiebolagen med avseende å nu förevarande fråga skulle intaga en särställning,

enär skatteeftergiften, genom vilken bolagens skattereserver frigjorts,

skulle för bolagen innebära en skattelättnad. Skattereserverna motsvaras

ju icke längre av någon skatteskuld. Genom särskilda provisoriska lagstiftningsåtgärder

hava emellertid de ifrågavarande medlen bundits för en

tid av två år, varefter frågan om deras behandling i skattehänseende torde

komma att åter upptagas. Då reserverna således icke stå till förfogande för

betalning av preliminär skatt eller för något annat ändamål, kunna aktie
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

bolagen, därest förefintligheten av reserverna överhuvud bör tillmätas någon

betydelse i förevarande sammanhang, fullt ut jämställas med övriga

skattskyldiga och liksom dessa hänföras till någon av de ovan angivna tre

grupperna.

För flertalet skattskyldiga kännetecknas enligt det förut anförda övergången

av att två led äro för handen, skattebefrielsen och den preliminära skattebetalningen.

Därest man skulle vilja bortse från det senare ledet och beakta

allenast det förra, befrielsen, detta med hänsyn till att ett faktiskt efterskänkande

skett, förefinnes intet utrymme för tillämpningen av den vid krigskonjunkturbeskattningen

eljest följda principen att grundbeloppet icke skall

påföras några andra skatter. Någon nedsättning av grundbeloppet, motsvarande

de å detsamma belöpande efterskänkta skatterna till staten, kan icke

äga rum. Det förhållandet att de andra statsskatterna helt bortfalla måste

enligt detta betraktelsesätt medföra uttagande av grundbeloppet i sin helhet

som krigskonjunkturskatt.

Om man å andra sidan beaktar båda leden med hänsyn till att befrielsen

åtminstone i det övervägande flertalet fall motsvaras av preliminärt inbetald

skatt och till att det ena ledet följaktligen utgör ett komplement till det

andra, framstår det såsom naturligt, att utrymme fortfarande finnes för tilllämpning

av reduktionsregeln.

Frågan huruvida det ena eller det andra betraktelsesättet bör vara avgörande

vid lösningen av det problem som i följd av skatteeftergiften uppkommer,

då det gäller beräkningen av krigskonjunkturskatt, torde i första hand få

bedömas från den utgångspunkten, att man undersöker vilken den ledande

principen varit vid det slutliga utformandet av övergångsbestämmelserna till

uppbördsförordningen. Principen synes hava varit att, därest ej det idealfall

föreligger, enligt vilket inkomsterna under ett vart av de fyra åren 1945—

1948 äro av ungefär samma storleksordning, varav följer att skatterna utgå

från år till år med ungefär samma belopp, sådana anordningar borde vidtagas

att slutresultatet blir detsamma som i idealfallet. Det innebär, att summan

av skatterna belöpande å de under nämnda period av år redovisade inkomsterna

skall uppgå till samma belopp som skatterna skulle hava utgjort,

om samma inkomster varit på de olika åren ungefär jämnt fördelade. De under

åren 1947 och 1948 erlagda skatterna komma i idealfallet att intaga ett

slags dubbelställning. Därest de under de två senare åren av perioden utgå

med ett i förhållande till normalinkomsten för lågt belopp, skall rättelse härutinnan

ske på sådant sätt att även skillnadsbeloppet åtminstone till större

delen kommer att erläggas.

Kammarrätten finner sig på grund av det ovan utvecklade kunna fastslå,

att skatteeftergiften principiellt är av allenast formell natur. Den omständigheten,

att den nämnda grundsatsen ansetts i praktiken ej kunna genomföras

för alla förekommande fall, med påföljd att resultatet för vissa skattskyldiga

i realiteten blir en skattelindring, blir då av underordnad betydelse. På grundval

av den i första hand gjorda bedömningen av ifrågavarande spörsmål får

kammarrätten alltså såsom sin mening uttala, att uppbördsreformen ej giver

anledning att vid beräkningen av krigskonjunkturskatt utesluta tillämpningen

i princip av regeln om reduktion av grundbeloppet.

I andra hand finner kammarrätten det kunna ifrågasättas, huruvida icke

från tillämpningen av angivna regel borde undantagas de fall, där skatteeftergiften

som slutresultat medfört en icke önskvärd skattelindring. Att sålunda

inskränka tillämpningen torde emellertid knappast vara tekniskt möjligt att

genomföra. Det skulle i alla händelser åsamka vederbörande myndigheter ett

betungande merarbete. De fall som här påkalla uppmärksamhet äro de som

hänförts till den förut angivna tredje gruppen av skattskyldiga, bland dem

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

57

främst juridiska personer som upplösts och annan skattskyldig som avlidit

under övergångstiden. Såvitt kammarrätten kan bedöma synas emellertid

dessa fall ur synpunkten av icke önskvärd skattelindring ej hava någon större

betydelse. Bland de skattskyldiga, som av olika anledningar icke komma att

erlägga skatt för inkomstökning under år 1945 eller 1946, återfinnas fall,

beträffande vilka godtagbara skäl därför kunna åberopas. Anledningen till

inkomstminskningen under de efterföljande åren kan nämligen vara hög ålder

eller inträdd oförmåga till arbete. De sist anförda fallen skulle måhända

ändå icke haft någon nämnvärd betydelse ur förevarande synpunkt. Av större

betydelse är, att åtskilliga skattskyldiga, som vid övergången mellan åren

1946 och 1947 redovisat en större inkomst för år 1946 än som normalt skolat

hänföras till samma år, icke kunna beskattas för den sålunda uppkomna

inkomstökningen. Anledningen kan vara antingen att klart syfte att undandraga

skatt icke kan visas eller att inkomstökningen ej uppgår till minimibeloppet

1 000 kronor. Även för sådana enskilda skattskyldiga som gjort

skattereserveringar medför övergången en skattelättnad.

Tvekan kan således råda med avseende å en del av nyss omnämnda skattskyldiga

om lämpligheten av att, såsom en ytterligare skattelättnad, medgiva

avdrag från grundbeloppet vid taxering till krigskonjunkturskatt. På grund

av den av kammarrätten förut utvecklade principiella motiveringen och med

hänsyn till vad därefter här ovan anförts synes reduktionsregeln likväl böra

bibehållas även för sistberörda fall. De torde få anses såsom oundvikliga vid

en uppbördsreform och hava också godtagits vid utformandet av övergångsbestämmelserna.

Ett upphävande av reduktionsregeln i alla andra fall medför även ett

upphävande av den här omtalade friheten från dubbelbeskattning. Det synes

kammarrätten ur rättvisesynpunkt ej tillfredsställande, att befrielsen från

dubbel skatt icke skall gälla för en viss kategori skattskyldiga. Uppbördsreformen

torde i och för sig ej böra medföra, att krigskonjunkturskatt uttages

med högre belopp än som skulle hava uttagits, om reformen ej kommit

till stånd vid den ifrågavarande tidpunkten.

Det må även erinras om, att i ett annat avseende föreskrift meddelats till

förhindrande av att skatt påföres med högre belopp än som skulle skett,

därest uppbördsreformen ej kommit till stånd. Vid taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt får enligt förordning nr 898/1945 avdrag göras

för slutlig och tillkommande kommunal skatt, som under beskattningsåret

påförts skattskyldig. Vid taxering år 1948 till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

kan emellertid något sådant avdrag ej ske, enär slutlig skatt

på grund av taxering till kommunal inkomstskatt icke påföres under år

1947. Därför har i förordning nr 478/1946 meddelats föreskrift av innebörd,

att skattskyldig vid 1948 års taxering äger åtnjuta avdrag för kommunalutskylder

med samma belopp som avdragits vid taxeringen år 1947.

För ett bibehållande av reduktionsregeln jämväl vid nu ifrågavarande

taxeringar till krigskonjunkturskatt för åren 1946 och 1947 tala även skäl,

som hänföra sig enbart till krigskonjunkturbeskattningen för nämnda år.

Kammarrätten får härutinnan erinra om, att i samband med avvecklingen

vid taxeringarna för dessa år beskattas merinkomster, som uppkommit under

tidigare Ireskattningsår. Ensartade regler rörande beräkningen av krigs

konjunkturskatt synas böra tillämpas för hela den tidrymd, för vilken sådan

skatt utgår. Eu ytterligare belastning av de för nämnda år taxerade uppkommer

ju i vissa fall ändå, även enligt de tidigare tillämpade reglerna för

beräkning av skatten, därigenom att grundbeloppet i följd av de vid avvecklingen

framtagna merinkomsterna ofta kommer att överstiga det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt laxerade beloppet. För den del av grund
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

beloppet, som därvid rätteligen belöper på tidigare beskattningsår, kommer

någon reduktion ej att äga rum.

Av det föregående framgår, att kammarrätten för sin del anser sig kunna

biträda ej mindre den i motionerna nr I: 141 och II: 236 gjorda hemställan

om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1946 och om viss därav föranledd ändring i övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen än även i motionerna nr 1:228 och 11:340 gjord

hemställan om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i förslaget till förordning om

krigskonjunkturskatt för år 1947. I händelse av bifall till förstnämnda hemställan

föranledes därav utfärdande av föreskrifter angående restitution av

erlagd skatt.

Mot formuleringen av de ändrade lydelser som i motionerna föreslagits

har kammarrätten intet att erinra.»

Överståthållarämbetet har åberopat följande av taxeringsintendenten

Holdo avgivna yttrande:

»Det i motionerna framställda yrkandet om ändring av bestämmelserna

rörande krigskonjunkturskattens beräkning bygger på den uppfattning angående

''konstruktionen av själva krigskonjunkturskatten’, som kommit till

uttryck i den inom Näringslivets skattedelegation utarbetade promemorian,

vilken bilagts motionen nr 236 i andra kammaren. I densamma uttalas

bl. a. härutinnan1 att det utan tvivel framstode såsom ur taxeringsteknisk

synpunkt irrationellt att vid beräkning av en skatt medgiva avdrag för andra

skatter, ehuru de icke erlagts. Förklaringen till att ett dylikt avdrag likväl

måste medgivas, om man skall uppnå ett ur rättvisesynpunkt godtagbart resultat.

låge emellertid i den egendomliga situation, som uppkommer genom

övergången till källskattesystemet och ’i konstruktionen av själva krigskonjunkturskatten,

vars belopp fixeras just genom att från ett grundbelopp avdraga

permanenta löpande skatter’.

Denna uppfattning torde emellertid icke vara riktig. I den VPM angående

riktlinjer för utformningen av en statlig krigsvinstskatt, som fogats såsom

bilaga nr 1 till Kungl. Maj:ts proposition nr 2 till riksdagen med förslag till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940, framhålles nämligen till

en början, att krigskonjunkturskatten innebär en konfiskation av vissa inkomstökningar.

I sista stycket s. 2 i samma promemoria anföres vidare

följande till belysande av krigskonjunkturskattens principiella innebörd:

''Till den omständigheten, att vinsterna indragas till det allmänna oberoende

av hur vinsten påverkar skattebetalarnas skatteförmåga, får man taga

hänsyn vid fastställandet av den vanliga inkomstskatten, och, såsom framgår

av den senare utredningen, blir konsekvensen för inkomstbeskattningens

vidkommande, att inkomstskatt bör utgå blott för den del av vinsten,

som återstår efter erläggandet av krigsvinstskatten. Denna är alltså primär

i förhållande till de ordinära inkomstskatterna: den avser att åstadkomma

en korrektion av skattebetalarnas inkomster, som verkställes innan dessa

belastas av de efter bärkraften normerade skatterna.’

Krigskonjunkturskatten bestämmes sålunda enbart av den inkomstökning,

som ansetts böra indragas till staten och är sålunda icke, såsom i promemorian

velat göras gällande, ett belopp, som fixeras genom att från ett grundbelopp

avdraga permanenta löpande skatter.

Detta har också framhållits av departementschefen i 1940 års proposition

angående krigskonjunkturskatten (s. 103), vari bl. a. följande anföres beträffande

normen för skattesatserna:

1 S. 12 sista stycket.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

59

Beskattningen av krigsvinster framkallade av en hela samhället drabbande

olycka har i stället väsentligen karaktär av indragning till det allmänna

av en inkomstökning, som man sökt men inte helt kunnat förebygga.

Från dessa förutsättningar är det också givet, att den påförda krigskonjunkturskatten

skall få avdragas från inkomsten vid den ordinarie statsbeskattningen.

Hur detta skall kunna genomföras kommer att behandlas i ett

senare sammanhang. Det har ej varit möjligt att nu föreslå liknande avdrag

vid den kommunala beskattningen. Detta förhållande har tydligen fått

öva inflytande vid avvägande av de föreslagna skattesatserna.’

Flera uttalanden av samma innebörd kunna åberopas i 1940 års proposition

och därvid fogade bilagor.

Krigskonjunkturskatten har sålunda principiellt avsetts vara en indragning

till det allmänna av vissa icke önskvärda inkomstökningar. På de sålunda

indragna beloppen skulle någon ytterligare skatt icke utgå.

Om det tekniskt hade kunnat genomföras, borde taxering till krigskonjunkturskatt

ha skett först. Krigskonjunkturskatten skulle då ha motsvarat

det s. k. grundbeloppet. Eventuellt hade ett något högre belopp då kunnat

fastställas. Vid bestämmandet av procentsatsen för grundbeloppets beräkning

har hänsyn måst tagas till att kommunala utskylder skulle komma att

utgå å grundbeloppet och, såsom departementschefen i sitt ovan citerade uttalande

framhållit, det ej vara möjligt att föreslå avdrag för krigskonjunkturskatten

vid den kommunala beskattningen. Orsaken härtill torde, såsom

i bilaga nr 2 till 1940 års proposition framhållits, vara, att krigskonjunkturskatten

endast kommer staten och icke kommunerna till del, varför någon

begränsning i den kommunala beskattningen icke rimligen borde ske utan

hänsyn borde i stället tagas till denna beskattning vid krigskonjunkturskatiens

bestämmande.

Om således taxeringen till krigskonjunkturskatt kunnat ske först, skulle

givetvis några ytterligare statliga skatter icke hava utgått å det till staten

genom krigskonjunkturskatten indragna beloppet utan dessa hava debiterats

å resterande inkomst.

När såsom nu sker taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

verkställes först, kan vid denna taxering hänsyn icke tagas till belopp, som

sedermera genom krigskonjunkturskatt indragas till det allmänna. I de fall

krigskonjunkturskatt uttages borde därför rätteligen avkortning eller restitution

ske av de permanenta löpande kronoutskylder, som belöpa å det sålunda

indragna beloppet. Så förfors även vid 1940 års taxering. Genom

Kungl. Maj ds förordning (SFS 765/1940) medgavs skattskyldig rätt att på

grund av påförd krigskonjunkturskatt för år 1940 erhålla nedsättning i den

.statliga inkomst- och förmögenhetsskatten m. m. för samma år. Stöd för den

i Näringslivets skattedelegations promemoria1 framförda åsikten, att innebörden

av de år 1940 meddelade bestämmelserna rörande beräkningen av

krigskonjunkturskatten skulle vara, att den skattskyldige erlade viss del

av krigskonjunkturskatten i stället för å grundbeloppet belöpande ordinarie

statsskatterna, saknas.

För att undvika det besvärliga restitutionsförfarandet gjordes i påföljande

års krigskonjunkturskatteförordning eu rent teknisk förändring, innebärande

att krigskonjunkturskattens grundbelopp minskades med de skattebelopp,

som eljest bort restitueras av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Såsom framgår av bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1941 s. 17

innebar utskottets förslag till införande i 11 § av ett nytt moment endast,

att den avräkning, som tidigare skett från den statliga inkomst- och förmö
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

genhetsskatten på grund av att debiterad krigskonjunkturskatt fick avdragas

från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, i

stället fick karaktären av ett avdrag från krigskonjunkturskatten. Detta innebar

icke någon ändrad beräkning av krigskonjunkturskatten. Anordningen

föranleddes — såsom utskottet framhåller — närmast av en önskan att

underlätta debitering och uppbörd.

Denna tekniska omläggning innebar således endast, att en del av krigskonjunkturskatten

kom att erläggas i form av för höga permanenta löpande

kronoutskylder.

Krigskonjunkturskatten motsvaras sålunda av grundbeloppet, och då någon

befrielse från erläggande av krigskonjunkturskatt icke är medgiven i

övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen, synes hela

grundbeloppet böra erläggas i den mån krigskonjunkturskatten icke erlagts

i form av förhöjda permanenta löpande kronoutskylder.

Jag anser skäl icke hava anförts för bifall till de av motionärerna föreslagna

ändringarna.

Slutligen må framhållas, att motionärernas förmodan, att de fall, då taxering

till krigskonjunkturskatt blivit fastställd av prövningsnämnd under år

1946, sannolikt varit fåtaliga icke är riktig vad Stockholm beträffar. Huvudparten

av taxeringarna till krigskonjunkturskatt hava nämligen verkställts

under år 1946. Sålunda avgjordes 2 359 ärenden under år 1946 medan

1 255 ärenden skjutits över till år 1947. Av de sistnämnda kommer huvuddelen

att underställas prövningsnämnden under april månad. En ändring av

krigskonjunkturskattens beräkning för år 1946 skulle därför vad Stockholm

beträffar komma att medföra en tidsödande omdebitering samt ett omfattande

restitutionsförfarande.»

Länsstyrelsen i Malmöhus lön:

»I Kungl. Maj:ts förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940 stadgades

ett efter vissa procentsatser i förhållande till jämförelseinkomsten beräknat

belopp för krigskonjunkturskatten. Genom särskild förordning medgavs

nedsättning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för samma

år med det belopp, varmed sistnämnda skatt skulle ha minskats, om avdrag

från det till sådan skatt taxerade beloppet skett med den påförda

krigskonjunkturskatten.

Från och med 1941 års förordning om krigskonjunkturskatt ändrades bestämmelserna

sålunda att för krigskonjunkturskatten fastställdes ett på

samma sätt som beräkningen skedde av 1940 års krigskonjunkturskatt uträknat

grundbelopp, från vilken emellertid avräknades det belopp, varmed

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet

för den skattskyldige skulle ha minskats, om krigskonjunkturskattens

grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort

taxerat belopp.

I förordningen om krigskonjunkturskatt för 1946 samt i proposition med

förslag till krigskonjunkturskatt för år 1947 synes man ha anknutit till 1940

års förordning och ansett att det i 1941—1945 års förordningar enligt ovan

vid beräkningen av krigskonjunkturskatten medgivna avdrag i realiteten utgjort

en restitution av erlagd inkomstskatt och icke ett led i beräkningen av

krigskonjunkturskattens belopp. Synbarligen av denna anledning har man

nu icke beräknat nämnda avdrag till större belopp än som hänför sig till

vad som verkligen inbetalas av den på grund av övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen reducerade skaltelikviden.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

61

Emellertid måste det för den skattskyldige framstå som obilligt att berörda

bestämmelser komma att medföra verkningar, som förefalla liktydiga

med eu skärpning av krigskonjunkturbeskattningen. Så mycket mera framstår

detta som berörda skattebefrielse icke är detsamma som minskad skatteutgift

för året utan kommer till synes först vid dödsfall eller då det gäller

juridisk person vid likvidation eller rörelsens upphörande.

Länsstyrelsen anser sig av nu angivna skäl böra tillstyrka bifall till motionerna.

»

Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län:

»Länsstyrelsen tillåter sig inledningsvis erinra därom att frågan, bur sammanträffandet

av inkomstskatt och krigskonjunkturskatt skulle regleras, varit

föremål för överväganden i förarbetena till 1940 års krigskonjunkturskatteförordning.

I den inom finansdepartementets skatteberedning upprättade,

vid propositionen nr 2 till 1940 års höstriksdag fogade promemorian

föreslogs (s. 38) att krisskatten skulle få avdragas vid taxeringen till statsskatt.

Denna anordning ansågs innebära ett behörigt hänsynstagande till den

personliga skatteförmågan hos den som erlagt krisskatt. I propositionen (s.

146) utvecklades denna tanke av departementschefen sålunda, att krigskonjunkturskatten

vore väsentligen avsedd att vara en indragning till det allmänna

av icke önskvärda inkomstökningar och att en ytterligare beskattning

av det indragna beloppet i princip borde vara utesluten.

Resultatet av den genomförda avdragsregeln kan belysas av följande exempel.

Antag att kommunalskatten uppgår till 10 %, att de statliga inkomstskatterna

för inkomstens högsta intervall utgår efter 32 °/o — jämför aktiebolagsbeskattningen

— och att krigskonjunkturskatten för berörda intervall uttages

med 70 %>. Om dessa tre slag av skatter var för sig skulle uttagas utan

reduktion, skulle resultatet bliva, att det högsta inkomstskiktet finge lämna

en skatt om 32 + 10 + 70 = 112 %>. Skatten skulle alltså i detta skikt vara

större än inkomsten. Då emellertid såväl krigskonjunkturskatt som kommunal

skatt får avdragas — här bortses från att den senare avdrages först ett

kommande år — medför detta att skatteprocenten i nämnda inkomstskikt begränsas

till 86,4 °/o= 32 % av (100 — 10 — 70) % + 10 °/o + 70 %>. Reduktionen

leder härigenom till en skatteeftergift om 25,6 % motsvarande 80 %>

av det till de statliga inkomstskatterna hänförliga skattetrycket om 32 %>. Av

berörda reduktion kan 3,2 % eller 10 °/o av berörda 32 % anses belöpa på

kommunalskatteavdraget, under det att 22,4 °/o eller 70 % av samma 32 %

hänför sig till det nu aktuella krigskonjunkturskatteavdraget.

Vid 1940 års taxering erhöll den skattskyldige den till krigskonjunkturskatteavdraget

hänförliga reduktionen genom nedsättning av för detta år

utgående statlig inkomstskatt. Sedermera har reduktionen uttagits genom

direkt omräkning av krigskonjunkturskatten.

Den fråga, som uppställer sig till bedömande i anledning av skatteeftergifterna

vid övergången till det nya uppbördsförfarandet, är huruvida krigskonjunkturskatt

skall uttagas utan reduktion i samma mån som inkomstskatt

eftergives. Statsmakterna hava redan besvarat denna fråga jakande såvitt

angår 1946 års krigskonjunkturskatt och det är denna statsmakternas inställning,

som är föremål för en mera ingående kritik i motionerna nr 141: 1

och 236: 2.

I den av motionärerna åberopade promemorian göres gällande, att genom

rednktionsregelns borttagande de krigskonjunkturskatteskyldiga skulle hava

berövats den fördel av skattebefrielse, som omförmäles i övergångsbestämmelserna

till den nya uppbördsförordningen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Ur formell synpunkt är det utan tvivel riktigt, att skatteeftergiften ''tages

tillbaka vid krigskonjunkturskatten’. Det föreliggande spörsmålet utgör

emellertid icke endast ett formellt problem utan är framför allt en skattepolitisk

avvägningsfråga. Enligt länsstyrelsens mening har man vid bedömandet

av denna anledning att taga ställning till hur inkomstskatt och krigskonjunkturskatt

samfällt verka. Frågan gäller därför i grunden att pröva,

i vilken utsträckning det vid övergången till nya uppbördssystemet är nödvändigt

eller skäligt att medgiva skatteeftergift helt eller delvis såväl beträffande

inkomstskatt som beträffande krigskonjunkturskatt, när sådana

skatter samtidigt uttagas.

Förhåller det sig så, att en skatteeftergift prövas böra avvägas så att den

omfattar all inkomst under övergångstiden, så torde en följdriktig konsekvens

härav vara att icke heller krigskonjunkturskatt — vilken ju avser skattläggning

av en viss del av inkomsten — bör uttagas under ifrågavarande tid.

I varje fall borde icke en i denna inkomst ingående krigskonjunkturvinst under

övergångstiden göras till föremål för hårdare beskattning än som skulle

kunnat ifrågakomma, därest inkomsten redovisats under en period, då den

skulle lagts under ordinarie beskattning i vanlig ordning.

Nu torde emellertid statsmakterna icke hava velat medgiva, att skatteeftergift

skall ifrågakomma för all inkomst under övergångsperioden. Från efterskänkandet

av skatt hava nämligen undantagits vissa under åren 1945 och

1946 uppkommande merinkomster ställda i jämförelse med en normalinkomst

under åren 1942—1944.

Att en till år 1945 hänförlig merinkomst — merinkomsten här i regel beräknad

vid jämförelse med 1937 och 1938 års genomsnittliga inkomst — belägges

med krigskonjunkturskatt utan reduktion kan ju sägas vara uttryck

för uppfattningen, att denna del av merinkomsten har sådan skattekraft, att

någon reduktionsregel icke är nödvändig — här bortses alltså från det fall.

att krigskonjunkturskatt och merskatt enligt övergångsbestämmelserna sammanträffa.

När det i motionen framhålles, att kravet på rättvisa och likformighet i

taxeringen icke blir tillgodosett genom de nuvarande bestämmelserna i fråga

om krigskonjunkturskatt och efterskänkande av skatt enligt övergångsbestämmelserna,

kunde länsstyrelsen vara benägen att principiellt instämma

i detta uttalande. Men enligt länsstyrelsens mening är orättvisan och den

bristande likformigheten att söka i en helt annan riktning än den motionärerna

påtalat.

Det kan nämligen göras gällande, att eftergiftsreglema i fråga om den vanliga

inkomstbeskattningen gått längre än som strängt taget varit nödvändigt

och än vidare, att olika skattskyldiga fått fördel därav utan att en avvägning

skett av behovet av skatteeftergift hos varje särskild skattskyldig. Stora

inkomsttagare och juridiska personer, vilka icke behöva förbruka årsinkomsten

för livsuppehälle eller liknande fasta utgifter, hava givits samma

fördelar, som ''vanliga’ inkomsttagare, för vilka en skatteeftergift vid övergången

till källskatt varit en ur hehovssynpunkt nödvändig förutsättning för

reformens ikraftsättande.

Eftergiftsreglema hava med andra ord utformats så att man i allmänhet

icke verkställt en avvägning efter olika inkomsters olika förmåga att tåla

den ''dubbla'' beskattning, som skulle inträtt, därest källskattereformen blivit

genomförd utan övergångsanordningar. Men härmed är icke sagt, att icke eu

sådan avvägning bör äga rum såvitt angår inkomst, som drabbas av krigskonjunkturskatt.

Länsstyrelsen är väl medveten om att det kan möta svårigheter och betänkligheter

att nu i efterhand göra en principiell omprövning av eftergifts
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

63

reglernas lämplighet och skälighet. Ehuru detta spörsmål endast indirekt

sammanhänger med det av motionärerna berörda ämnet, har länsstyrelsen

dock icke velat underlåta att delgiva utskottet sin mening, att eftergiftsreglerna

erhållit en alltför schablonmässig utformning. Inställningen till själva

avvägningsproblemet blir för länsstyrelsen avgörande även vid bedömande

av vad som föreslagits i de föreliggande motionerna. Sålunda anser länsstyrelsen

den omständigheten, att vid 1946 och 1947 års taxeringar krigskonjunkturskatt

uttages med begränsad reduktion eller utan reduktion, naturligt

sammanhänga med dels den krigskonjunkturbeskattade inkomstens särskilda

karaktär och dels det förhållandet, att eftergiftsreglema erhållit en för den

skattskyldige i vissa fall mycket välvillig utformning.

Med denna motivering förmenar länsstyrelsen, att tillräcklig anledning icke

finnes till vidtagande av de av motionärerna föreslagna ändringarna i förevarande

förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 eller i förslaget till

sådan förordning för år 1947.»

Länsstyrelsen i Västmanlands lån:

»Såsom infordrat yttrande över herr Olsons med flera väckta motioner dels

om viss ändring av bestämmelserna rörande krigskonjunkturskattens beräkning,

dels ock i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1947 får länsstyrelsen meddela, att

länsstyrelsen finner motionärerna hava anfört skäl för bifall till sina yrkanden.

»

Länsstyrelsen i Västernorrlands län:

»I krigskonjunkturskattens natur ligger, att den närmast skall avse ett indragande

till staten av en oförtjänt inkomstökning. Egentligen skulle därför

hela grundbeloppet erläggas i skatt. Då det emellertid ansetts, att det belopp,

som sålunda erlägges såsom krigskonjunkurskatt, icke skall drabbas av

ytterligare skatt till staten, har vid krigskonjunkturskattens beräkning avdrag

från grundbeloppet medgivits för de ordinarie statsskatter, som belöpa

på grundbeloppet. Detta avdrag borde principiellt ha skett från den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten, under det att grundbeloppet skulle ha

erlagts i sin helhet liksom vid 1940 års taxering, men av praktiska skäl har

avdraget skett vid krigskonjunkturskattens beräkning.

Då sålunda avsikten med ifrågavarande avdrag från grundbeloppet torde

ha varit, att det belopp, som erlägges såsom krigskonjunkturskatt, icke skall

drabbas av ytterligare skatt till staten, synes som en följd härav hänsyn

kunna tagas endast till skatter, som belöpa på nämnda grundbelopp och

som tillika skola erläggas. Det är visserligen sant, att den uträknade krigskonjunkturskatten

vid 1946 och 1947 års taxering härigenom blir icke oväsentligt

högre än tidigare, men hänsyn härtill synes enligt länsstyrelsens mening

icke kunna tagas till följd av krigskonjunkturskattens karaktär av tillfällig

skatt.

Länsstyrelsen kan sålunda icke ansluta sig till motionärernas åsikt i denna

fråga och enligt länsstyrelsens mening bör någon ändring i ifrågavarande

hänseende icke vidtagas i gällande förordning om krigskonjunkturskatt för

år 1946 eller i föreliggande förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1947.»

Centrala Icrigskonjunkturskattenämnden:

»Centrala krigskonjunkturskattenämnden finner sig till en början kunna

konstatera, alt någon formell grund för bifall till de remitterade motionerna

icke föreligger.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Betydelsefullare är dock om starka sakliga skäl kunna anses tala för bifall

till motionerna. I sådant avseende tillåter sig centrala nämnden erinra

därom, att den befrielse från vissa skatter, som följer av övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen, för flertalet skattskyldiga torde vara

mera skenbar än verklig, i det att skatten visserligen träffar ett annat och

senare års inkomster än som enligt det tidigare tillämpade systemet skulle

hava varit fallet, men att därav icke ovillkorligen blir en följd, att den totala

skatten för viss skattskyldig på längre sikt blir lägre. För sådana skattskyldiga

borde även krigskonjunkturskatten reduceras i enlighet med motionärernas

yrkanden. Men huru många och, ännu mindre, vilka dessa skattskyldiga

äro torde vara omöjligt att exakt angiva. Å andra sidan kunna säkerligen

icke alla de, som äro skattskyldiga till krigskonjunkturskatt, hänföras

till denna grupp. Full rättvisa och jämlikhet i beskattningsavseende åstadkommes

således icke vare sig genom ett avslag eller ett bifall till motionerna.

För ett bifall till dem talar dock utom nyss angivna skäl, även den omständigheten,

att det av motionärerna överklagade förhållandet icke skulle hava

uppkommit, därest uppbördsreformen genomförts först efter det att krigskonjunkturskatten

avvecklats.

Vid här angivna förhållanden synes det centrala nämnden skäligt och rimligt,

att sådan skattelättnad, som avses i motionerna, beredes de skattskyldiga

enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1946 och 1947.

På grund härav får nämnden för sin del tillstyrka bifall till motionerna.»

Mot nämndens beslut har reservation anmälts av herrar Wulff och Brunes,

därvid Wulff med instämmande av Brunes anfört följande:

»I likhet med majoriteten anser jag, att motionärerna sakna formell grund

för sina yrkanden.

Vad härefter beträffar frågan, huruvida den begärda skatteeftergiften likväl

bör av billighetshänsyn medgivas, har grundtanken i krigskonjunkturskattelagstiftningen

varit, att viss del av den s. k. merinkomsten skall såsom

»oförtjänt» indragas till statsverket och att återstoden därefter skall beskattas

i vanlig ordning. De författningsbestämmelser, i vilka ändring nu påyrkas,

torde icke strida mot denna grundtanke, och, såvitt jag kan finna,

kommer en till krigskonjunkturskatt taxerad person icke att på grund av

omläggningen av uppbördssystemet få betala högre skatt — bortsett från

krigskonjunkturskattens grundbelopp — än en annan skattskyldig med inkomst

motsvarande den del av den förres inkomst, som enligt ovannämnda

grundtanke skall beskattas i vanlig ordning. Ej heller kommer den till krigskonjunkturskatt

taxerade personen — såsom majoriteten synes antaga —- att få erlägga högre skatt än om omläggningen av uppbördssystemet skett

senare, för så vitt han icke efter krigskonjunkturskattens avveckling får behålla

sin på grund av krigskonjunkturen onormalt höga inkomst. Den omständigheten,

att så i vissa fall kan bliva förhållandet, är enligt min mening

icke tillräckligt skäl för en generell eftergift av det slag motionärerna påyrkat.

På de anförda skälen anser jag, att nämnden bort hemställa, att motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Kooperativa förbundet:

»Kooperativa förbundet har varje år, då taxering till krigskonjunkturskatt

ägt rum, sänt ut vägledande upplysningar om skatten till de till KF anslutna

föreningarna och därvid gjort upp kalkyl över skattens storlek i ett tänkt

normalfall, nämligen beskattningsbar merinkomst 10 000 kronor och jämförelseinkomst

30 000 kronor. Skattens grundbelopp blir då 5 400 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 63

Härifrån avgår för ordinarie statsskatter taxeringsåren 1942—45 (statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och värnskatt) 32 procent av 5 400 kronor =

1 728 kronor. Rest att betala blir då 3 672 kronor eller 36,7 procent av merinkomsten.

Men år 1946 nedgår i exemplet avdraget på grund av källskattereformen

till 10 procent av 5 400 kronor = 540 kronor. Som rest att betala

återstår 4 860 kronor eller 48,6 procent av merinkomsten.

RF har därför i 1946 års vägledande upplysningar, därav ett tryckt exemplar

bifogas, måst konstatera krigskonjunkturskattens faktiska stegring år

1946 enligt exemplet jämfört med tidigare år och tillfogat följande:

''På grund härav torde de kooperativa föreningarna kunna räkna med att

kk-skattens nettobelopp i allmänhet för dem kan bliva omkring 50 procent

eller mer å eventuellt beskattningsbart belopp. Att stegringen blir så betydande

mot förr, då man räknade med 35 å 40 procent, beror på källskattereformen,

som för samtliga skattskyldiga medför att den ordinarie skatten

å 1946 års taxering inskränker sig till ovan omnämnda 10 procent av statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt. De som i år taxeras till kk-skatt få motsvarande

mindre avdrag vid kk-skattens uträkning och få alltså på en omväg

betala full ordinarie statsskatt på den del av 1946 års taxerade inkomst

som påföres kk-skatt.’

Kk-skattens stegring beror i detta fall påtagligen på att skatten är kombinerad

med de ordinarie statsskatterna. Den förra har betraktats som en primär

engångsskatt, och man har år 1946 icke medgivit avdrag för mer än faktiskt

erlagd statsskatt (det belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skulle ha minskats, om grundbeloppet avdragits från det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet). År 1946 blev detta

avdrag, som nämnt, blott 10 procent av grundbeloppet, men år 1947 accentueras

källskattereformens verkan på kk-skatten ännu mera i det att enligt

1947 års proposition om kk-skatt dennas grundbelopp icke alls kommer att

minskas av inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt, enär normalt

inga dylika skatter utgå för den år 1947 taxerade inkomsten. År 1947 kommer

alltså kk-skatten (för dem som ha annat räkenskapsår än kalenderår) att

utgå med hela grundbeloppet eller enligt exemplet med 5 400 kronor = 54

procent av merinkomsten.

För skattebetalaren kunna dock icke formella synpukter vara avgörande,

utan för honom gäller det hur mycket han årligen måste betala i skatt i

procent av sin inkomst. Det är väl sant att han hösten 1946 blott betalade

10 procent ordinarie statsskatt, men hela år 1947 får han fortsätta att betala

ordinarie statsskatter, som procentuellt ligga i samma nivå som förut. Det blir

intet avbrott i skattebetalandet och en reell skillnad upptäckes först när

en juridisk person likviderar eller en fysisk person dör. Det synes därför vara

rättvist att avdraget från kk-skattens grundbelopp taxeringsåren 1946 och

1947 får motsvara samtliga ordinarie statsskatter eller 32 procent. .Tust denna

praktiska linje har följts när man fann att skatter måste eftergivas under

övergångsåren, och samma linje synes böra följas när det gäller kk-skatten.

Annars blir följden alt man »på en omväg lar ut full ordinarie statsskatt av

sådana skattskyldiga, som erlägga kk-skatt under år då efIergift i fråga om

ordinarie statsskatter sker för alla andra. Hade källskattens införande fördröjts

blott två år, så hade inga störningar inträtt utan alla behandlats lika.

Kk-skattens kombination med den ordinarie statsbeskattningen förutsätter

atl denna senare helst är konstant eller i varje fall icke varierar mycket utan

uttages med ett årligen ungefär lika stort procentuellt belopp på taxerad inkomst.

Särskilt tydligt framstår detta i fråga om juridiska personer, för vilka

avdraget från kk-skattens grundbelopp under senare år regelbundet varit

32 %>. För dem har skatteavdraget vid kk-skattens ulräkning verkat som ell

liihanq till riksdaqens protokoll V.)h7. 1 samt. Sr 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

kalkylerat obligatoriskt avdrag, som de väntat sig att få behålla även under

källskattereformens övergångsår. I detta sammanhang får styrelsen erinra

om att styrelsen redan i yttrande av den 8 februari 1945 över 1944 års allmänna

skattekommittés förslag om avveckling av kk-beskattningen ifrågasatt,

i fråga om skatteuträkningen, att kk-skatten gjordes proportionell med

grundbelopp vid 50 procent av merinkomsten. Beträffande avdraget för ordinarie

statsskatter föreslog styrelsen redan då obligatoriskt avdrag för juridiska

personer. Styrelsen ifrågasatte nämligen huruvida icke skatteprocenten

för grundbeloppet direkt borde bestämmas så som om skatteavdraget helt

kunde utnyttjas och alltså sättas, åtminstone för juridiska personer, till cirka

35 %. Detta förslag framlades med hänsyn till framställda farhågor att avdraget

för de ordinarie skatterna icke skulle kunna i sin helhet utnyttjas.

Den situation som nu inträtt kunde då icke förutses, men förstärker givetvis

i hög grad de skäl, som redan för två år sedan av styrelsen åberopades till

förmån för obligatoriskt skatteavdrag vid kk-skattens uträkning.

För åtskilliga till KF anslutna föreningar, vilka taxeringsåren 1946 resp.

1947 få erlägga kk-skatt med 50, kanske 60 °/o av merinkomsten, kommer

skattens storlek att på grund av det vägrade skatteavdraget bli mycket betungande.

De komma nämligen i fortsättningen, så vitt man kan se, att därutöver

få betala ordinarie skatter i fullt mått och komma icke att märka

någon »eftergift» på grund av övergången till källskatt. Man har inom KF

vid granskningen av föreningarnas skattefrågor lagt märke till att kk-skatten

träffat föreningarna ganska ojämnt och att ofta föreningar med förhållandevis

svag ekonomi och vilka därför haft ringa jämförelseinkomst åren 1937

och 1938, blivit påförda kk-skatt. Som veterligen sådan ojämnhet visat sig

vid taxering till kk-skatt även inom andra områden av näringslivet, synes

detta jämväl vara ett skäl att visa hänsyn gentemot de nu gjorda framställningarna

om fullt skatteavdrag vid beräkning av kk-skatt.

På grund av det anförda får styrelsen för sin del uttrycka som ett önskemål,

att åtgärder i de remitterade motionernas syfte måtte vidtagas, så att

fullt skatteavdrag medgives vid kk-skattens uträkning taxeringsåren 1946

och 1947.»

4776S6. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:184 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse rörande det sve a1 i texten