Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 jämte i ämnet väckta motioner.
1947-04-24 · 66 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 48 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1947:29, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
1
Nr 29.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1947 jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 14 februari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 72, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
j Förslag
till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §•
För inkomstökning, som uppkommit under eller eljest hänför sig till tiden
den 1 september 1939—den 31 december 1945 och kan antagas hava berott
på förhållanden föranledda av under nämnda tid pågående krig eller dessförinnan
rådande eller därav föranledd krigskonjunktur, skall i den omfattning
och på det sätt nedan stadgas för år 1947 erläggas krigskonjunkturskatt till
staten.
Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.
2 §.
1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är under tiden den 1 september
1939—den 31 december 1945 uppkommen inkomstökning hänförlig
till
a) inkomst av rörelse;
b) inkomst av annan fastighet;
c) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvs
Bihang
till riksdagens protokoll 19i7. 7 sand. Nr 29. 1
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
verksamhet såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan
jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt
d) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;
allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i
sista stycket sägs.
Därest inkomstökning av det slag, varom under c) förmäles, är hänförlig
till ovannämnda tid, föreligger skatteplikt enligt denna förordning ändå att
beloppet av den skattskyldige uppburits eller för honom blivit tillgängligt för
lyftning först efter 1945 års utgång.
1 inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner
eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras
till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,
även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning
eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 mom., därest enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller juridiska
personen vid 1947 eller, i förekommande fall, vid 1948 års taxering är
skattskyldig för den inkomst, vartill inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt
angår intäkt eller ersättning varom sägs i 1 mom. sista stycket, för den inkomst,
i vilken intäkten eller ersättningen inräknas.
Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående
försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag från vilket utdelningen
i sin helhet tillfaller staten.
Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare
å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av
sådan anställning.
Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk
person.
Taxerad merinkomst.
3 §■
Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske
dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans
verkställes under år 1947 eller, i förekommande fall, under år 1948 (beskattningsåret),
dels, utom vad angår inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som gått till ända närmast
före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
3
Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.
Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår
belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till
annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft
sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000
kronor. Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,
på sätt i 4—7 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för
en var av de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—d).
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning
som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag hänsyn
tagas till höjning av den allmänna prisnivån och andra ändringar av förhållandena
från utgången av augusti 1939 till beskattningsårets slut, som ej beaktas
genom eljest meddelade föreskrifter.
4 §•
1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.
Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
2 mom. Det belopp, varmed inkomsten av en till rörelse hänförlig förvärvskälla
för den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari
1946, överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i
förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget
kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.
För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas
hava berott på förhållanden, som omförmälas i 1 §.
Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor
enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i
3 mom. avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.
3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i
2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad
inkomstminskning till beloppet fastställas.
Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade in
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
komstminskningen kan antagas hava berott på förhållanden, som omförmälas
i 1 §.
Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs
överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —
eller, om det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomstema
överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från
detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade
utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses
såsom taxerad merinkomst.
4■ mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av
viss förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott
på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses
härvid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti
1939 översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde vid nämnda tidpunkt.
I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.
Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen
ej berott på sådana förhållanden.
5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 21 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del
av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av motsvarande
jämförelseinkomst, och
såvitt den skattskyldige är juridisk person, om motsvarande jämförelseinkomst
ej överstiger 50 000 kronor, till femton procent av denna och, om
den motsvarande jämförelseinkomsten är högre, till femton procent av den
del därav, som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i
förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig
som börjat bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets
utgång, under första verksamhetsåret — men minst 7 500
kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.
Om kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945 tages i anspråk under beskattningsåret,
dock före den 1 januari 1946, må utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre
belopp än den merinkomst, som skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra
stycket, därest sådan fond ej tagits i anspråk.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
5
7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas om särskild ordning
beträffande beskattning av ersättning på grund av försäkring för förlust
av fartyg skall icke äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt,
utan skall vid uppskattning av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som
för beskattningsåret beträffande dylik ersättning förfaras enligt de regler,
som gälla för taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till
inventarier hänförlig egendom än fartyg.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari
1946, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor, överstiger motsvarande
jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad
ränta å minskning eller ökning av eget kapital, utgöra uppskattad
merinkomst.
2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av motsvarande jämförelseinkomst,
upptages såsom taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §•
Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem
eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall, där ej annat följer av
vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom taxerad merinkomst upptagas
a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper
på tiden den 1 september 1939—den 31 december 1945 eller av omsättningen
i eller omfattningen av under nämnda tidsperiod bedriven rörelse
eller av sådant resultat av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden den
1 januari 1940—den 31 december 1945,
samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts under tiden den 1 september 1939—den 31 december 1945,
i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden
som omförmälas i 1 §, så ock
b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare
eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppkommit under tiden den 1 september
1939—den 31 december 1945 och uppenbarligen överstigit det vederlag för
uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat
betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp än
det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag
av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §•
Beträffande före den 1 januari 1946 uppkommen realisationsvinst vid icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom skall prövas i vad mån den
kan antagas hava berott på värdeökning uppkommen efter utgången av
augusti 1939, med rätt för den skattskyldige att med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga att vinsten skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden
som omförmälas i 1 §. Det sålunda framkomna beloppet, minskat med avdrag
som stadgas i andra stycket samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista
stycket sägs, utgörande femton procent av beloppet, upptages såsom taxerad
merinkomst.
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten, dels,
om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för ett
med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
Beskattningsbar merinkomst.
8 §•
1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.
Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkomsterna sammanlagt avdragas
dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna
som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona
på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt år
1945, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,
överstigit femton kronor,
dels ock ett belopp av 3 000 kronor.
Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade
merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 tages i anspråk under
beskattningsåret, dock före den 1 januari 1946, må ovannämnda avdrag å
3 000 kronor medgivas allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas
om sådan fond ej tagits i anspråk.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
7
Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger
från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å
3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet
i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning
beträffande avdrag, som i detta stycke avses.
Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstmiskning,
skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag
som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även haft
annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan anses
utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig hänsyn
därtill tagas vid avdragets bestämmande.
2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under
de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1946
avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning
av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,
för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,
därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid
den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i den mån
avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren 1941—
1946. Beträffande skattskyldig, som avses i 16 § 1 mom. andra stycket och
19 § 2 mom. andra stycket, skall vad ovan sägs äga tillämpning jämväl med
avseende å det beskattningsår taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1947
avser.
3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga
förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belppp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Beräkning av krigskonjunkturskatt.
9 §•
1 mom. För krigskonjunkturskatten faslställes ett grundbelopp. Detta
skall utgöra,
a) beträffande rörelse:
å den del av den beskattningsbara merinkomsten som
ej överstiger 20 °/o av motsvarande jämförelseinkomst: ............ 50 %>,
överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst: .... 60 %>,
överstiger 50 % av motsvarande jämförelseinkomst: ............ 70 %>,
b) beträffande övriga förvärvskällor:
50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skäll motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn
härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla
hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal kronor, bortfaller.
2 mom. Krigskonjunkturskatten skall, utom i fall varom nedan sägs, utgöra
det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet.
Har skattskyldig jämlikt 19 § 2 mom. erhållit uppskov med taxeringen till
krigskonjunkturskatt och har skatt till staten för inkomst under beskattningsåret
1946 påförts på grund av punkt 3 eller 4 av övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896) innan taxeringen
till krigskonjunkturskatt verkställes, skall krigskonjunkturskatten utgöra
det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag av det belopp,
varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt annan skatt till staten,
som påförts enligt nyssnämnda övergångsbestämmelser, skulle hava minskats,
om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående
beloppet utgjort taxerat belopp.
Har skattskyldig taxerats till krigskonjunkturskatt år 1948 för inkomstökning,
för vilken vederbörande är skattskyldig enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt vid 1948 års taxering, skall krigskonjunkturskatten
utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag
av det belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
annan i preliminär skatt under år 1947 ingående skatt till staten skulle hava
minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter
återstående beloppet utgjort taxerat belopp.
10 §.
Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande
fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna
gemensamt.
Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5 och 6 §§. Avdrag som omförmäles i 8 § skall, med motsvarande
tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för båda
makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.
Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å makarna,
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet
mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
9
Vid beräkning enligt 9 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den
mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.
Restitution av krigskonjunkturskatt.
11 §•
1 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid
1940—1946 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig medgivas
av prövningsnämnd, om och i den mån senast vid utgången av år 1945,
a) varuförnyelsefond — varmed avses ill § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1940 samt i 14 § förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945 angiven fond — använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar, som anskaffats i stället för de under
beskattningsåren 1939—1945 avgångna lagertillgångarna,
b) före beskattningsåret inköpta lagertillgångar levererats och prisfluktuationsfond
— varmed avses i 12 § förordningen om krigskonjunkturskatt för
år 1940 samt i 15 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—
1945 angiven fond — använts för sådan nedskrivning av nämnda tillgångar,
som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåren 1939—1945, om tillgångarna då levererats,
c) kostnadsutjämningsfond — varmed avses i 16 § förordningarna om
krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 angiven fond — använts för omkostnader
i rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet.
Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1942—1945 göra avsättning till kostnadsutjämningsfond
lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 § andra stycket
nämnda förordningar sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till
restitution enligt c) godkännas högst så slort belopp, som den skattskyldige
visar hava i balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med
året efter det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning
godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond.
Såsom kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna
sig jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande
bestämmelser provisorisk skattepåföring erhållits.
2 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid
1940—1946 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig av
prövningsnämnd medgivas, om och i den mån
a) tillgång, som i 13 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940
samt 17 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—194f
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
sägs, före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått i värde under det,
vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits,
b) belopp, som enligt 14 eller 15 § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1940 eller 18 eller 19 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för
åren 1941—1945 insatts i riksbanken, före den 1 april 1947 disponerats för
sådan anskaffning av tillgång, som insättningen avsett, och i räkenskaperna
sådan avskrivning å tillgången skett, som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller
c) tillgång som i b) sägs före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått
i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning
avskrivits,
dock att, därest i fall som avses i 14 § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1940 samt 18 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren
1941—1945 den under beskattningsåren 1939—1945 avyttrade eller förlorade
tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot svarande belopp
ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att jämväl andra medel
än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den nya tillgången ej
skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution, som skulle tillkommit
honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.
Om den i 21 § omförmälda nämnden för viss skattskyldig medgivit uppskov
med taxering, skall restitution medgivas, om och i den mån belopp, som enligt
14 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940 eller 18 § förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 insatts i riksbanken,
senast tre månader före den dag, då taxeringen enligt nämndens beslut
senast skall vara verkställd, disponeras för sådan anskaffning av tillgång,
som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan avskrivning å tillgången
skett, som enligt i denna förordning angivna grunder skulle kunnat godkännas
vid taxering till krigskonjunkturskatt för anskaffningsåret.
3 mom. Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall, som
i 2 mom. avses, må icke medgivas om och i den mån avdrag för överpris å i
nämnda mom. angivna tillgångar åtnjutits vid taxering till krigskonjunkturskatt
enligt denna förordning.
4 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 och 2 mom. här ovan
skall iakttagas, att tidigare till fond av ifrågavarande slag gjord avsättning
skall anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som
skett enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1944 och 1945,
att avsättning enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944 skall
anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond, som skett
enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945, samt att avsättning,
som skett vid taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1946, skall
anses hava i sista hand tagits i anspråk.
Restitution skall i vart och ett av de i 1 och 2 mom. under a)—c) angivna
fallen avse det belopp, varmed skatten för respektive beskattningsår skulle
hava minskats, om avdrag med den i punkten angivna nedskrivningen, om
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
11
kostnaden, avskrivningen eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara
merinkomstens fastställande.
Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946,
belöpande omkostnader som i 1 mom. under c) sägs men ej därigenom kunnat
helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis av denna
disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån restitution
som ovan sagts äga rum, såsom om medlen använts för i 1 mom. under c)
avsedda omkostnader.
5 mom. Har av skattskyldig bedriven rörelse under något eller några av
beskattningsåren 1940—1946 eller, i fall som avses i 16 § 1 mom. andra
stycket och 19 § 2 mom. andra stycket, under något eller några av beskattningsåren
1940—1947 vid tillämpning av de för respektive beskattningsår
gällande bestämmelserna utvisat inkomstminskning, må efter därom hos
prövningsnämnd gjord framställning restitution av krigskonjunkturskatt,
som påförts för merinkomst av rörelse vid 1940—1946 års taxeringar, medgivas,
om och i den mån inkomstminskningen ej uppkommit oberoende av
förhållanden, som omförmälas i 1 §.
Inkomstminskning, som uppstått i till rörelse hänförlig förvärvskälla
under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946,
skall i första hand avdragas å inkomst från annan eller andra förvärvskällor
under beskattningsåret enligt bestämmelserna i denna förordning och
får således endast med därefter eventuellt återstående belopp tagas i beräkning
för åtnjutande av restitution.
Inkomstminskning, som uppkommit under beskattningsåren 1940—1945,
må tagas i beräkning för åtnjutande av restitution allenast i den mån avdrag
därför ej tidigare utnyttjats.
Vid beräkning av inkomstminskning må hänsyn icke tagas till å förvärvskällan
belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande av huruvida avdrag
för inkomstminskning skall anses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar
skall bortses från det i 8 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor.
Restitution, som i första stycket sägs, skall avse det belopp, varmed skatten
för respektive beskattningsår skulle hava minskats, om avdrag för ovan omförmäld
inkomstminskning skett vid den beskattningsbara merinkomstens
fastställande.
Vid tillämpning av vad nu sagts skall iakttagas att krigskonjunkturskatt,
som påförts enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1940—- 1943, skall restitueras före sådan skatt, som påförts enligt förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1944 och 1945, att krigskonjunkturskatt,
som påförts enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1944, skall
restitueras före sådan skatt, som påförts enligt förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1945, samt alt krigskonjunkturskatt, som påförts vid
taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1946, i sista hand skall restitueras.
G mom. Beträffande förfarandet vid restitution meddelar Kungl. Maj:t
föreskrifter under iakttagande av stadgandet i 17 § andra stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
12 §.
Å erlagd krigskonjunkturskatt, som enligt 11 § restitueras, utgår ränta
med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är om restitution
enligt 11 § 1 mom. c) eller 5 mom.
Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.
13 §.
Därest enligt 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
dödsbo efter skattskyldig befrias från erläggande av skatt, skall
på särskild prövning av prövningsnämnd bero, huruvida och i vad mån
härav föranledd befrielse från erläggande av krigskonjunkturskatt skall äga
rum.
Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.
Beskattningsort.
14 §.
Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.
Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.
15 §.
Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.
Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med lån
jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl överståthållarämbetet, med
landskamrerare jämväl skattedirektören hos överståthållarämbetet samt med
taxeringsintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala
prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld tjänsteman.
16 §.
1 mom. Skyldighet att utan anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt föreligger,
därest Kungl. Maj:t ej annorlunda föreskriver, för fysisk eller juridisk person,
vilken i sin år 1947 avlämnade självdeklaration uppgivit nettointäkt av
rörelse, som uppkommit under räkenskapsår omfattande tid före den 1
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
13
januari 1946, eller inkomst av tantiem, provision eller gratifikation, som
utgått från rörelse och hänför sig till tiden den 1 september 1939—den 31
december 1945 eller som utgått från jordbruk eller skogsbruk och hänför sig
till tiden den 1 januari 1940—den 31 december 1945.
Vad nu sagts skall jämväl gälla fysisk eller juridisk person för vilken
skyldighet att i självdeklaration uppgiva intäkt eller inkomst, som i föregående
stycket avses, föreligger först år 1948.
Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är sådan i första stycket
avsedd fysisk person, vilken i sin år 1947 avlämnade självdeklaration uppgivit
nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision eller gratifikation
som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt understigande
4 000 kronor, eller för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden
fastställts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat
belopp å högst 6 000 kronor, så ock juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom.
är undantagen från skattskyldighet.
Deklarationen skall senast den 15 september 1947 avlämnas till länsstyrelsen
i det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
ägt rum, eller, såvitt gäller fysisk eller juridisk person som i andra stycket
avses, till länsstyrelsen i det län där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga rum år 1948.
2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till
krigskonjunkturskatt.
3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.
fastställas av Kungl. Maj:t.
A mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i
den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till
krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och
2 mom.
5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering
till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i
1 mom. sägs.
6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering, till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen
stadgade påföljden för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande
deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskvldige
underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att
avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tillliimpning.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
17 §.
Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning
med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för beskattningsåret.
Frågor om rätt till restitution av krigskonjunkturskatt skola handläggas
av prövningsnämnd.
18 §.
1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 16 § och tillgängliga handlingar rörande
taxering jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den
skattskyldige och utredning i övrigt, som finnes erforderlig, såsom underlag
för taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan
taxering av envar skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar
merinkomst ifrågakommer.
2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som
avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till
prövningsnämnden.
3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges
deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,
skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen i rekommenderat
brev tillställas den skattskyldige.
Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss
vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva tili prövningsnämnden
ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill
åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det
omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.
Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.
19 §.
1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande
taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från
detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.
2 mom. Prövningsnämnden skall, såvitt gäller fysisk eller juridisk person,
som avses i 16 § 1 mom. förslå stycket, verkställa taxering till krigskonjunkturskatt
så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1947 dock senast den 30
juni 1948.
Såvitt gäller fysisk eller juridisk person, som avses i 16 § 1 mom. andra
stycket, skall prövningsnämnden verkställa taxering till krigskonjunkturskatt
så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1948 dock senast den 30 juni 1949.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
15
Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter utgången
av taxeringsåret 1947 eller, i fall som i föregående stycke avses, efter
utgången av taxeringsåret 1948 framställa yrkande angående påföring av
krigskonjunkturskatt enligt denna förordning.
Därest i 21 § här nedan omförmälda nämnd därtill lämnar medgivande,
må beträffande skattskyldig, som bedriver rederi- eller varvsrörelse, taxeringen
uppskjutas ytterligare, dock att taxering senast skall verkställas den
30 juni 1950. Framställning om uppskov som nu sagts skall ingivas senast
den 31 december 1947 till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige taxerats
eller, i fall som i andra stycket avses, skall taxeras till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt.
3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,
antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.
4 mom. Till envar skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,
skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då
protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända
utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens
protokoll i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola
översändas senast den 15 januari 1948 i vad angår skattskyldiga, vilkas
taxering till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1947.
20 §.
Kungl. Maj:t förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent
biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt
förordnar Kungl. Maj:t jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan
sakkunnig att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande
taxering.
Därjämte förordnar Kungl. Maj:t en särskild konsulent att tillhandagå
taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till
krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles
i 21 §.
21 §.
Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala
krigskonjunkturskattenämnden) med uppgift att
dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd
eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande
taxering till krigskonjunkturskatt,
dels lämna anvisningar om värdesättningen av surrogat- och ersättningsvaror
vid taxering till krigskonjunkturskatt,
dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj:t avgiva förslag
rörande tillämpning av denna förordning.
Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.
Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Maj:t förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.
Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsår - ordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.
Om nämndens befogenhet att i visst fall medgiva uppskov med taxering
stadgas i 19 § 2 mom.
22 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som enligt
vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.
Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande
och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den
centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda
fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt
denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna
i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande
tillämpning.
Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter
enligt taxeringsförordningen.
23 §.
För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten
verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.
Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 20 § förmäles.
24 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock
över beslut rörande restitution av sådan skatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande
tillämpning med iakttagande att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige
och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten sådan
ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
17
krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär
med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt
anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i
annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans
för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.
Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 16 § 6 mom. första stycket,
samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.
25 §.
Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anliängiga över taxering enligt
denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i
samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1947 eller år 1948 ändras eller påföres någon, skall
samtidigt vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt,
dock att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t, fråga om därav betingad höjning eller påföring av
taxering till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut
rörande fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart
ske kan efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag
angående samma taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om taxering
till krigskonjunkturskatt i fall som nu avses skola bestämmelserna i 18 § äga
motsvarande tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan
bör tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats
angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till
krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten
eller Kungl. Maj:t tidigare meddelat beslut angående samma taxering.
Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskaitelängden.
Eftcrlaxcring.
26 §.
I mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller
att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till
krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfaran
THhang
till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 29.
3
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
de undandragits staten. Vad nu sagts skall gälla jämväl i det fall då skattskyldig
vid taxering enligt denna förordning erhållit avdrag för nedskrivning
å kontraherad, vid beskattningsårets utgång icke levererad tillgång men
kontraktet sedermera icke fullföljes. Beträffande eftertaxering enligt denna
förordning skall vad i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga motsvarande tilllämpning,
med iakttagande av att eftertaxering icke må ske senare än den
31 december 1952 såvitt angår skattskyldiga, vilkas taxering skolat verkställas
senast den 30 juni 1948 och icke senare än den 31 december 1953 såvitt
angår skattskyldiga, vilkas taxering skolat verkställas senast den 30 juni
1949, samt att det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst,
som fastställes på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden
som i 1 § sägs.
2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av
prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,
vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.
3 mom. Har genom uppgifter, som lämnats av skattskyldig till ledning för
taxering till krigskonjunkturskatt, föranletts, att restitution av sådan skatt
jämlikt 11 § 5 mom. felaktigt ägt rum, skall vad i 1 och 2 mom. härovan
stadgas äga motsvarande tillämpning.
'' Särskilda bestämmelser.
27 §.
Har vid beräkning av merinkomst av rörelse nedsättning av inkomsten för
beskattningsåret skett på grund av att vid beskattningsårets utgång befintlig
dold reserv i lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i
rörelse helt eller delvis bildats före beskattningsårets ingång genom nedskrivning,
vilken enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren
1940—1945 icke skulle kunnat godkännas och vilken icke heller beaktats vid
tidigare års taxeringar, skall den myndighet, genom vars beslut nedsättningen
skett, tillika besluta om de ändringar i tidigare års taxeringar till krigskonjunkturskatt,
vilka betingas av den vidtagna åtgärden.
28 §.
Har skattskyldig genom att omlägga räkenskapsåret eller genom att till
någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan öva
inflytande på företagets ledning, försälja varor till lägre pris eller av honom
köpa varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller genom att vidtaga
annan därmed jämförlig åtgärd obehörigen minskat merinkomsten för beskattningsåret,
skall det belopp, varmed merinkomsten genom den vidtagna
åtgärden minskat, tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
19
Straffbestämmelse.
29 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
eller vid lämnande av uppgift som i 16 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas
i skattestrafflagen.
Kostnader för taxeringsarbetet.
30 §.
Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
Tillämpningsföreskrifter.
31 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I fråga om skattskyldig, som avlidit före den 1 januari 1947, samt dödsbo
efter sådan skattskyldig skola, i stället för bestämmelserna i 13 §, motsvarande
stadganden i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 äga
tillämpning.
Anvisningar
till 4 §.
1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,
ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank intäkt
vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner eller
andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt
nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar fipptagas till
en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. sista stycket
i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till
krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom
intäkt av rörelse om och i den mån intäkten uppkommit under beskattningsåret,
dock före den 1 januari 1946. Såsom av sistnämnda stadgande
framgår skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej
är skattepliktig enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Vad nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av
tillgång varom är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsin
komståren som beskattningsåret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås
i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.
a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning
eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.
b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits
med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat
den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande
beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning.
c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likarlat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.
Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått
belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses
för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.
d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska
ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt
i rörelsen framgår av punkterna 6 och 9 här nedan.
3. Såsom jämförelseinko,mist skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej
utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av
förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,
att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig
godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.
Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra
men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för
det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten
fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat
underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten
till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.
Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomsfår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant
*
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
21
år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden,
kan stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat
i förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen
rörelse, för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna
ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar
rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.
Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget
kapital, beräknat enligt punkt 9 här nedan, eller, om därigenom större förmån
vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda
kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med
tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga
arbetsinsats. Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot
av lägst sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses
ej hänföras varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Om ej särskilda
förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet
hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid be
skattningsårets ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen
må skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under
förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet Har rörelse av den
skattskyldige bedrivits endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret,
kan för den förra delen av detta år motsvarande tillämpning
av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital
hava varit under( förra delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen
började bedrivas var nedlagt i denna.
För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av
vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp
än 3 000 kronor.
Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen
enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse
med räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat
värde antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 g 7 mom. samt
i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter
därtill föranleda.
a) Ilar vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1946 tillägg gjorts för vid
dvlik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång
och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med
belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen
för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år
1946 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,
skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkoms
tuppskattningen.
b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas
till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,
d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt
sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets
utgång översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas
nedskrivning till lägre värde än 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages att, om lagret vid
utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid
sista förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom
förkrigslager samt att i dylikt fall beträffande så stor del av det vid beskattningsårets
utgång befintliga lagret, som motsvarar lagerökningen under
tiden från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må god
kännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet
för denna del av förkrigslagret.
Beträffande värdesättning av lagertillgångar i fall, varom i närmast följande
båda stycken förmäles, skola i stället för de ovan angivna bestämmelserna
gälla vad nedan stadgas.
Om den skattskyldige visar, att anskaffningskostnaden å lagret i dess helhet
vid beskattningsårets utgång ej uppgick till 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, där lagret vid krigsutbrottet
utgör förkrigslager, till 140 procent av anskaffningskostnaden vid
krigsutbrottet, må lagerökning upptagas till den vid beskattningsårets utgång
gällande anskaffningskostnaden. Kan skattskyldig visa, att före taxeringens
avslutande värdet å lagret i dess helhet nedgått under vad nyss angivits, bör
lagerökningen upptagas till detta lägre pris, i den mån den skattskyldige genom
prisfallet lidit eller kommer att lida förlust. Har den skattskyldige försålt
lagret eller delar därav till pris, som uppenbarligen understiger gällande
marknadsvärde, skall dock vid tillämpning av vad nyss sagts hänsyn till sådan
försäljning icke tagas.
Har skattskyldig vid bekattningsårets utgång lager av sådan vara, beträffande
vilken staten garanterat visst försäljningspris, må lagret, i den mån
detsamma överstiger förkrigslagret, icke upptagas till lägre värde än som
motsvarar anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång.
I de fall lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas som förkrigs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
23
lager och lagerökning därefter skett må vid inkomstuppskattningen lagret vid
beskattningsårets utgång sålunda ej nedskrivas till lägre belopp än summan
av värdet å förkrigslagret uppskattat efter i första stycket angivna principer
och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, i fall som
i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets
utgång respektive vid taxeringens avslutande. I de fall åter då
lagret vid krigsutbrottet räknas som förkrigslager må lagret vid beskattningsårets
utgång nedskrivas enligt förut i detta stycke angivna grunder med
iakttagande därjämte att beträffande den del av lagret, som motsvarar lagerökningen
från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må
godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet.
Vid tillämpning av vad i delta stycke stadgas skall dock vid bedömande
av nedskrivningen hänsyn tagas till inträffad värdeminskning på
grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad man efterfrågan å
tillgången kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållan
den åter inträda.
Om den dolda reserven i det vid beskattningsårets utgång befintliga lagret
vid upskattning, såvitt angår den del av lagret som motsvarar förkrigslagret,
till förkrigspris och, såvitt angår lagerökningen, till 140 procent av
förkrigspriset eller, i fall som i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden
vid beskattningsårets utgång respektive vid taxeringens
avslutande ej är större än den dolda förkrigsreserv, som avses i 4 §
4 mom. första stycket [jfr punkt 12 a) här nedan], skall lagret ej anses
nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Vid beräkning,
som nu sagts, må uppskattning av lagertillgångama ske till anskaffningsvärdet
vid beskattningsårets utgång, om detta värde understiger
förkrigspriset. Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar
av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.
Ilar den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret vid
nämnda års utgång befintlig lagertillgång ej nedskrivas till lägre värde än
som kan antagas hava motsvarat 140 procent av kostnaden för att anskaffa
tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat med hänsyn till
redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak
eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande eller
dessförinnan. Sådana lagertillgångar, som avses i fjärde stycket i denna anvisningspunkt,
må dock icke nedskrivas till lägre värde än anskaffningskost
naden vid beskattningsårets utgång.
c) Om lagret vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, understiger
motsvarande värde å förkrigslagret, må avdrag vid inkomstuppskattningen
medgivas med 40 procent av skillnaden. Är anskaffningskostnaden
å lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång lägre än 140 procent
av förkrigspriset, skall vid tillämpning av vad nu sagts avdrag medgivas med
ett däremot svarande lägre belopp.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
d) Som lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
må endast räknas levererade tillgångar av omnämnt slag. Om lagret vid
beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, är mindre än förkrigslagret,
må dock lika med levererad vara anses så stor del av kontraherad
varumängd, som vid värdering till förkrigspris motsvarar lagerminskningen.
e) Vad ovan stadgats angående värdesättning å lagertillgångar skall icke
äga tillämpning beträffande kostnader nedlagda å av annan beställt fartyg
eller å byggnad, som uppföres på entreprenad. I fall varom nu är fråga må
fartyget eller byggnaden vid inkomstuppskattningen icke upptagas till lägre
värde än som motsvarar de kostnader för material och arbetslöner, vilka vid
beskattningsårets utgång nedlagts å fartyget eller byggnaden, därest icke
den skattskyldige visar, att betalning för ifrågavarande kostnader icke influtit
före taxeringens avslutande eller grundad anledning finnes att antaga, att
betalning icke kommer att inflyta. Bedriver skattskyldig verksamhet som till
väsentlig del består i tillverkning på beställning av maskiner, transportmedel,
krigsmateriel eller andra verkstadsprodukter, och har förskottsbetalning
erhållits i anledning av beställning, skall vad nu sagts om värdering
av beställt fartyg och å entreprenad uppförd byggnad äga motsvarande tilllämpning.
f) Avdrag för nedskrivning å kontraherade men vid beskattningsårets utgång
icke levererade varor må, utom i fall som ovan under d) avses, medgivas
allenast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar
av samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det kontraherade
priset, eller gör sannolikt att dylikt prisfall kommer att inträffa innan
tillgångarna levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat
skick försäljas.
Avdrag må, såvitt angår skattskyldig, som bedriver vaiTsrörelse, medgivas
å före beskattningsårets utgång ingångna kontrakt avseende framtida
leverans av fartyg, om och i den mån skattskyldig före taxeringens avslutande
visar, att förlust uppkommit eller kan uppkomma därigenom att den
skattskyldige icke erhållit eller kommer att erhålla betalning för kostnader
för material och arbetslöner, som nedlagts å fartyget.
g) Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas att lager av tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse samt kontrakt å
sådana tillgångar vid inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må
värdesättas till lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets
utgång.
h) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946 eller något
av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under
beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av
motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande
mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år,
dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under
det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
25
konjunkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med
mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av
den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen
av samma reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års taxeringar
avsågo.
Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv
utgöres av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång
var nedskrivet, såvitt angår den del av lagret, som motsvarar förkrigslagret,
under förkrigspriset och, såvitt angår lagerökningen, under 140 procent
av förkrigspriset eller i fall som i tredje och fjärde styckena punkt
4 b) här ovan angivits under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets
utgång respektive vid taxeringens avslutande och å andra sidan det belopp,
varmed lagret vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under förkrigspriset,
dock högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv
minskats under tidigare beskattningsår, och det belopp, som motsvarar
återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års
taxeringar avsågo. I fall som avses i punkt 4 e) här ovan skall emellertid
vid beräkning av återvinning av dold förkrigsreserv hänsyn i stället tagas
till det belopp, varmed de i sistnämnda punkt angivna tillgångarna vid beskattningsårets
utgång voro nedskrivna under de verkliga kostnaderna.
Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som
motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.
i) Har skattskyldig under beskattningsåret i rörelsen tillgodogjort sig
produkter från eget jordbruk eller eget skogsbruk och därvid tillämpat prissättning
efter andra principer än under jämförelseåret, skall vid inkomstuppskattningen
sådan jämkning vidtagas, som erfordras för åstadkommande
av likformighet vid inkomstberäkningen.
j) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter sainma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av
inkomsten för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan
grund ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt
3 c) fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives
i den mån denna värdeminskning visas bava uppkommit under beskattningsåret,
dock före den 1 januari 1946, och motsvarande avdrag skett i
räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å före sistnämnda dag anskaffad
tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag,
som angives i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få
åtnjutas, dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst
med så stort belopp all det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna
värdet å tillgången nedbringas till 140 procent av det pris den kan
anses hava betingat vid utgången av augusti 1939.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
Kan det med hög grad av sannolikhet förutses att tillgång för stadigvarande
bruk, som anskaffats före den 1 januari 1946, skall helt förlora sitt
värde efter krigskonjunkturens upphörande, bör emellertid avdrag få ske
för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.
Har fartyg nyanskaffats före den 1 april 1947 eller har tillgång för
stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet,
gått förlorad eller utrangerats och annan liknande tillgång anskaffats i dess
ställe före den 1 januari 1946 eller, såvitt angår fartyg, före den 1 april
1947, må avdrag för överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid
ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet nedbringas till
förkrigsvärdet å den anskaffade tillgången eller, om detta värde överstiger
motsvarande värde för den förlorade eller utrangerade tillgången, till summan
av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel — 140 procent av
det belopp varmed förkrigsvärdet å den anskaffade tillgången överstiger
förkrigsvärdet å den förlorade eller utrangerade tillgången. Har skattskyldig,
som jämlikt 19 § 2 mom. erhållit uppskov med taxeringen, före den 1
januari 1946 förlorat eller utrangerat fartyg, må avdrag för överpris som
nyss sagts medgivas, om nytt fartyg som ersättning för det förlorade eller
utrangerade inköpts senast tre månader före den dag taxeringen enligt den
centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut skall vara verkställd. I vissa
fall kan Kungl. Maj:t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande
att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa
särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.
Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar för stadigvarande
bruk enligt ej fullgjorda köpekontrakt medgives enligt följande
regler. Har tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft
före krigsutbrottet, gått förlorad eller utrangerats och kontrakt slutits före
den 1 januari 1946 om inköp av annan liknande tillgång i dess ställe, må
avdrag för överpris åtnjutas enligt motsvarande regler som i föregående
stycke angivas beträffande redan levererade tillgångar. 1 annat fall än nyss
är sagt må nedskrivning av värdet å rättighet till leverans av tillgång för
stadigvarande bruk icke medgivas, dock att beträffande sådant köpekontrakt
å fartyg, som slutits före den 1 april 1947, avdrag för överpris må åtnjutas
högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående
oavskrivna värdet nedbringas till 140 procent av förkrigsvärdet å
det kontraherade fartyget.
Har skattskyldig försålt fartyg efter utgången av år 1945 men före den
1 april 1947, eller, i de fall skattskyldig erhållit uppskov med taxeringen
enligt 19 § 2 mom., senast tre månader före den dag, då taxeringen enligt
den centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut senast skall vara verkställd,
skall överprisavdrag, som i enlighet med vad ovan sagts må åtnjutas
å anskaffat fartyg och å sådant köpekontrakt, som omförmäles i sista meningen
av nästföregående stycke, minskas med den vid försäljningen erhållna
vinsten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
27
k) Om tillgång för stadigvarande bruk imdergått värdeminskning genom
att nödiga reparationer måst eftersättas under den tid kriget varat, må avdrag
vid inkomstuppskattningen åtnjutas med det belopp, vartill värdeminskningen
enligt den skattskyldiges utredning uppgått. Därvid iakttages att, om
den skattskyldige vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946
på grund av eftersatta reparationer eller annan omständighet erhållit högre
värdeminskningsavdrag än vad normalt skulle hava medgivits, avdraget för
beskattningsåret skall i motsvarande mån minskas.
Därest icke den skattskyldige förebringar sådan utredning som i föregående
stycke avses, må avdrag för värdeminskning på grund av eftersatta reparationer
åtnjutas med högst ett belopp utgörande 140 procent av skillnaden
mellan å ena sidan sex gånger medeltalet av reparationskostnaderna under
förkrigsinkomståren, i den mån de ej tillagts vid jämförelseinkomstens beräkning,
och å andra sidan summan av motsvarande kostnader under beskattningsåren
1941—1946, reducerade till förkrigspris. Vid beräkning av
reparationskostnaderna för förkrigsinkomståren skall skälig jämkning av beloppen
ske, därest reparationskostnaderna nämnda år varit onormalt höga
eller onormalt låga.
l) Har avdrag erhållits för nedskrivning å fordringar eller aktier vid taxering
till krigskonjunkturskatt åren 1940—1946 och hava nämnda tillgångar
återfått sitt värde helt eller delvis efter det kriget upphört eller finnes grundad
anledning till antagande att tillgångarna skola helt eller delvis återfå sitt
värde, skall motsvarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.
m) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till vad
som i det särskilda fallet synes skäligt.
n) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond
är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft
till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under beskattningsåret
omkostnad gjorts för en mera omfattande representation eller dylikt
än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt angår
den ökade representationen medgivas endast i den män den betingats av rörelsens
utvidgning eller andra särskilda förhållanden.
Har kooperativ förening, som under beskattningsåret av vinsten å sin kooperativa
verksamhet lämnat pristillägg eller annan utdelning i förhållande
till av föreningen gjorda köp, vid utdelningens beräkning tillämpat andra
grander än under närmast föregående år då sådan utdelning förekommit, må
vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning avdrag medgivas allenast
med belopp motsvarande det vartill utdelningen skulle uppgått, om de senast
tillämpade grunderna kommit till användning eller, därest större förmån för
löreningen därigenom skulle vinnas, med belopp motsvarande medeltalet av
utdelningarna under beskattningsåren 1940—1945, dock lägst tre procent av
summan av föreningens under beskattningsåret från delägarna gjorda inköp.
Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat än
-
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
damål med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser eller
dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av augusti
1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden avses
att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angives i 9 g
tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensions- och andra
personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd å
högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad ej medgives
med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad som härrör av
den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner än nyss sagts,
dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp än i medeltal 4 000
kronor för envar av de befattningshavare som pensioneringen avser.
o) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan
bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den
bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften
i den mån bidraget är alt anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet
i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.
p) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skali
med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av
punkterna 6 och 9 här nedan.
5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med belopp
motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 §
lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder
användes för avsättning till dylika fonder.
6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse
inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska
föreningar.
7. Därest vid beräkning enligt denna förordning av merinkomst av apoteksrörelse
framkommer vinst, för vilken apoteksinnehavaren, om vinsten redovisats
i räkenskaperna för beskattningsåret, varit skyldig att enligt vad
därom särskilt är stadgat erlägga allmän avgift, skall vid inkomsiuppskatlningen
avdrag medgivas med det belopp, varmed avgiften enligt den skattskyldiges
utredning skolat utgöras.
8. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall
iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty
eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader
i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget
förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med
uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret
minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana kostnader,
i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigs
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
29
konjunkturskatt tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen
fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande
fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande
av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.
9. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall
vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot
av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret
ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot
av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing
av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret
använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank
eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta
å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den
skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital,
som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till
medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än
medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket
fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.
b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses
det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,
som skett i räkenskaperna,
dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till
den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen
enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas,
för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna
för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen
för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret
hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid inkomstuppskattningen
medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigsinkomståren
och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt
därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda år
medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda, eget
kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,
samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under
båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets
Ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av
den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns
vid första förkrigsinkomstårets ingång.
Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,
att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,
som bedriver penningrörelse,
att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den
hänför sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,
att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas
såsom skuld,
att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,
i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande
skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid ifråga
varande taxering ej skall räknas såsom skuld, samt
att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.
Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga
grunder.
Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i
denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte
att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits
till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande
taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu
stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen
redovisats såsom särskilt maskinvärde.
10. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse
förfares på följande sätt:
Från den del av inkomsten för beskattningsåret, som enligt bestämmelserna
i punkt 16 här nedan belöper å tiden före den 1 januari 1946, avdrages
jämförelseinkomsten. Omfattar den del av beskattningsåret, som infallit före
den 1 januari 1946, längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill.
Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 9 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för
beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att,
om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,
ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.
11. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande
fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning
av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad
inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande
fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.
Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det
som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller
däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning
bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I fall, då
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
31
verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall beloppet
av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från
det minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den
skattskyldige ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må
beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes
skälig.
Vad ovan sagts angående jämförelseinkomstens beräkning skall jämväl
gälla då fråga är om tillämpning av 11 § 5 mom.
12. a) Såsom dold jörkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det
belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit
dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts
rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv
antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets
utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna
förordning då gällande värde.
Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för
att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest
lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid
sistnämnda tidpunkt.
Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena
vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets
utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den
lagerökning, som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den
dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.
Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen,
därest lagret vid nämnda års utgång icke överstiger förkrigslagret,
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan
det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag av
skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits
under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning
av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1946 års taxeringar
avsågo.
Härvid skall dock iakttagas att i fall, som avses i punkt 4 e) här ovan.
hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed de i sistnämnda punkt an
givna tillgångarna vid beskattningsårets utgång voro nedskrivna under de
verkliga kostnaderna.
Skulle däremot lagret vid beskattningsårets utgång överstiga förkrigslagret,
utgöres minskningen av dold förkrigsreserv under nämnda år av skillnaden
mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven vid beräk
opaginerad Kontrollera mot PDF
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
ning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan det belopp, varmed
vid beskattningsårets utgång befintligt lager vid uppskattning enligt
denna förordning var nedskrivet, såvitt angår den del av lagret som i förkrigsvärde
motsvarar förkrigslagret, under förkrigspriset och, såvitt angår
den del av lagret som motsvarar lagerökningen, under 140 procent av förkrigspriset,
med avdrag av skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för
dold förkrigsreserv åtnjutits under tidigare beskattningsår, och det belopp
som motsvarar återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som
1941—1946 års taxeringar avsågo. Härvid skall dock iakttagas dels att i fall,
som i tredje och fjärde styckena i punkt 4 b) bär ovan avses, hänsyn i stället
skall tagas till det belopp, varmed lagerökningen vid beskattningsårets utgång
var nedskriven under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång
respektive vid taxeringens avslutande, dels ock att i fall, som avses i
punkt 4 e) här ovan, hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed de
i sistnämnda punkt angivna tillgångarna voro nedskrivna under de verkliga
kostnaderna.
b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid
nämnda tidpunkt.
13. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolik - hetsskäl ådagalägga, anföras,
att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i
1 § ej inträffat,
eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,
som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som
omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om sådana
förhållanden ej inträffat,
eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led i
en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §.
14. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas
hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl
berättigad att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten
ej till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden.
Förebringas å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet
berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas
med hänsyn därtill.
Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller
Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 33
arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott
på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas
för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj:t
äger jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet
än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga
likställas med sådan verksamhet.
15. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och
4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna
skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte
utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt
belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att vid
beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore
om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 9 §
om skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande
jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i
s. k. gruvbolag.
Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets
skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag
svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten
understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning
av bestämmelserna i 9 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp
av 3 000 kronor.
16. Den enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret
skall fördelas på tiden före och efter årsskiftet 1945/46. Från fördelning
skall dock undantagas intäkt, som uppkommit före den 1 januari 1946
vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,
så ock belopp varmed dold förkrigsreserv i dylika tillgångar kan hava
minskat före nyssnämnda tidpunkt. Om inkomsten för beskattningsåret nedbringats
genom att lagret nedskrivits till förkrigspris eller ökats genom att
lagret uppskrivits över nämnda pris skall jämväl, därest lagret vid beskattningsårets
utgång översteg förkrigslagret, från fördelningen undantagas det
belopp, varmed lagerökningens värde, beräknat till 140 procent av förkrigsvärdet
eller — i fall som avses i tredje och fjärde styckena i punkt 4 b) här
ovan — till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång respektive
vid taxeringens avslutande, översteg lagerökningens värde räknat i förkrigspris.
Vidare skall, i fall som i punkt 4 e) bär ovan avses, från fördelningen
undantagas det belopp, varmed kostnaden för material och arbetslöner, som
nedlagts å tillgångar, som omförmälas i nämnda anvisningspunkt, vid beskattningsårets
utgång översteg det värde av ifrågavarande tillgångar, som erhållits
därest de vid nästföregående bokslutstillfälle i räkenskaperna tillämpade
värderingsprinciperna kommit till användning. Från fördelning skall även
Bilxang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 29. ;;
opaginerad Kontrollera mot PDF
34 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
undantagas den del av inkomsten för beskattningsåret, som framkommit
på den grund att den skattskyldige enligt denna förordning icke medgivits
avdrag för nedskrivning å kontraherade men icke levererade tillgångar för
omsättning eller förbrukning i rörelse. Från fördelning skall vidare undantagas
belopp, som skall tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt punkt 4 1)
här ovan, samt belopp, som skola avdragas vid inkomstuppskattningen enligt
punkt 4 c) och 4 k) här ovan. Om ytterligare undantag i visst fall stadgas i
anvisningarna till 11 §. Vad som efter fördelningen belöper på tiden före
årsskiftet skall, efter tillägg respektive avdrag av belopp som enligt vad nyss
sagts skall undantagas från fördelningen, anses utgöra skattskyldigs inkomst
under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946.
Den i föregående stycke omförmälda fördelningen av inkomst på tid före
och efter årsskiftet 1945/46 skall i regel ske i förhållande till omsättningens
storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna. Samma fördelningsgrund,
som användes vid fördelning av inkomsten under beskattningsåret,
skall tillämpas vid fördelning av det belopp, varmed dold förkrigsreserv i
varulager kan hava minskat under samma år.
Har skattskyldig verkställt sådan vinstberäkning, som omförmäles i 1 §
sista stycket förordningen den 14 december 1945 (nr 777) med särskilda bestämmelser
angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens
avveckling, skall den på tiden före årsskiftet belöpande
inkomsten icke beräknas på grundval av omsättningens storlek utan med utgångspunkt
från nyssnämnda vinstberäkning.
till 5 §.
1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av
uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigskonjunkturen framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna
förutsättningar synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av
utjämningsavdrag med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den
taxerade merinkomstens storlek.
2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige
innehaft även under beskattningsåret.
Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst
enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter
därtill föranleda.
Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren
ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren till
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
35
läggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret
i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt
samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller med anordning
som nödvändiggjorts av krigskonjunkturen. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives sådant
avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund av före
den 1 januari 1946 verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet
kan antagas hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må
emellertid framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse
eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen
ägt rum. Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom
avdrag för reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning
av avdrag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret
kostnad nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående
beskattningsår blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av
värdeminskningsavdrag för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna
för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i
regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,
vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas
den skillnad, som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika
ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.
För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
Omfattar den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari
1946, längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller minskas jämförelseinkomsten
med hänsyn därtill.
4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad
i fastigheten. Om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid
än ett år, skall ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.
5. Den enligt denna förordning beräknade inkomsten skall fördelas på
tiden före och efter årsskiftet 1945/46. Fördelningen skall i regel ske i förhållande
till bruttointäkternas storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna.
till 6 §.
1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats
av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån får
anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen
ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.
2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad
i punkt 8 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.
3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses
i 6 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart
uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid
tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas
till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.
Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst,
befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet,
och skulle, om den skattskyldige redan dessförinnan innehaft den
nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst
än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas
med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft
sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till
lägre belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
till 7 §.
1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för
priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången
av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning av
dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i
regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter
nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes
med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarkna
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
37
den å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring
av fast eller lös egendom, därvid beaktas att, om värdet vid utgången
av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet
vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av realisationsförlusten,
försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var lägre
än kostnaden för förvärvet.
Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om skattskyldig
mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan att
dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av hela
den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom te
sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske genom
avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt
för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den
del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt
att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro
skattepliktiga, bör beaktas.
2. Till realisationsvinst enligt 7 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. sista stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.
3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande
bruk under den del av beskattningsåret, som infallit före den 1
januari 1946, använts för inköp av tillgång liknande den avyttrade under
sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt eller delvis skäligen
böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång mot en annan, skall i
motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.
Har vid taxering till krigskonjunkturskatt ett föregående år
tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då gällande författning,
skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under den del av beskattningsåret,
som infallit före den 1 januari 1946, vid beskattning enligt 7 § så
anses som om omedelbart avdrag för avskrivning å tillgången skett med det
belopp som skatteeftergiften det föregående året avsett.
4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses
vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt
rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna
realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §•
till 8 §.
1. Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar
inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall
i viss ordning avräknas från inkomstökningen.
Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes
ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i
punkt 3 här nedan.
Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom med
-
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
gives enligt 7 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt
denna förordning ej kunna ske i andra fall.
2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å
krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara
merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.
Avdrag för inkomstminskning å rörelse, som uppkommit under den del
av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari 1946, skall, i den mån
utjämning av densamma ej skett enligt den i punkt 1 första stycket angivna
bestämmelsen, medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. c), samt, till den del inkomstminskningen överstiger
sådan inkomstökning och kan antagas hava berott på förhållanden som
omförmälas i 1 §, från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.
Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. c), under iakttagande att avdrag för sådan inkomstminskning
i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.
Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten
minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning
hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. c), skall
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande
inkomst under ett antaget jämförelseår.
Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt
punkt 11 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen
och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall inkomstminskning
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret
och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande att inkomstminskningen
ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid
motsvaiande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande
regeln enligt 6 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall
antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det
ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana
förhållanden.
Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) under ett antaget jämförelseår
förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av
inkomster av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.
Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas att, därest skattskyldig
haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att
avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning
i första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt
underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid
bedömande i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla skall anses föi-eligga bör jämförelse göras mellan den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
39
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret
beräknade inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster
under förkrigsinkomståren.
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,
1941—1946 samt, i förekommande fall, 1947 års taxeringar till krigskonjunkturskatt
avsågo, iakttages att sådant avdrag skall medgivas från den
merinkomst, som återstår sedan det i 8 § 1 mom. omförmälda avdraget för
inkomstminskning i förekommande fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens
storlek och övriga med avdragsrätten sammanhängande frågor
skola de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna äga tillämpning.
Därvid märkes, att fråga kan vara antingen om sådan inkomstminskning,
som vid 1941—1946 samt, i förekommande fall, 1947 års taxeringar skulle
avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller om sådan
inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945, 8 § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1946 eller 8 § denna förordning. Avdrag medgives endast i
den mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som
omförmälas i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma
förvärvskälla under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning å
viss förvärvskälla under de beskattningsår som 1942—1946 samt, i förekommande
fall, 1947 års taxeringar avsågo må ej vid tillämpning av 8 § 2 mom.
hänsyn tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande
huruvida avdrag skall anses hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar
skall bortses från det i 8 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor.
Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla
gällande reglerna. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till
högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något av
åren 1937 och 1938, inkomstminskningen bestämmas med utgångspunkt från
den högsta av dessa inkomster. Inkomstminskning å annan fastighet skall
anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån den
uppkommit genom alt bruttointäkterna under det beskattningsår, varom är
fråga, i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att uthyrningsmöjligheter,
som under normala förhållanden plägat vara för handen,
under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigskonjunkturen
framkallade läget.
Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående
avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget
ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade
merinkomster.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
till 11 §.
Restitution av skatt, som påförts provisoriskt för kostnadsutjämning, medgives
i första hand därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader,
som belöpa på den del av beskattningsåret, som infallit före den 1 januari
1946, och som skulle hava varit avdragsgilla, om i stället andra medel
använts för omkostnaderna. Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond ej
tagits i anspråk för täckande av omkostnader som nu avses, restitution likväl
medgivas, därest ett belopp, svarande mot de omkostnader för vilka fonden
enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen
enligt denna förordning. Sådant tillägg skall undantagas från fördelning,
som omförmäles i punkt 16 av anvisningarna till 4 §. Vad sålunda stadgats
skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond
ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
det oaktat skett på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket
förordningarna om krigskonjurtkturskatt för åren 1942—1945.
Beträffande motiveringen för det i propositionen framlagda författningsförslaget
får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 228 av herrar Wistrand och Wehtje
samt II: 340 av herr Olson i Göteborg, vari hemställts »att riksdagen för sin
del måtte besluta, att 9 § 2 mom. i föreliggande förslag till förordning om
krigskonjunkturskatt för år 1947 skall erhålla följande lydelse:
’Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet
efter avdrag av det belopp, varmed skatt till staten för inkomst och
förmögenhet för år 1947 skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens
grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetskatt
taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.
Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn jämväl
tagas till de skatter, som skulle hava erlagts, därest icke jämlikt övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)
eftergift därav medgivits, därvid dessa skatter skola beräknas efter de grunder,
enligt vilka skatter för inkomst och förmögenhet komma att ingå i den
preliminära skatten för år 1948’».
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet därjämte
upptagit de under motionstiden vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande motionerna I: 141 av herr Wehtje
m. fl. och II: 236 av herr Olson i Göteborg, vari hemställts,
ej mindre »att riksdagen för sin del måtte besluta, dels att 9 § 2 mom.
förordningen den 21 juni 1946 om krigskonjunkturskatt för år 1946 (nr 361)
skall erhålla följande lydelse:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
41
''Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet
efter avdrag av det belopp, varmed skatt till staten för inkomst och
förmögenhet för år 1946 skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens
grundbelopp avdragits från det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.
Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn jämväl
tagas till de statliga skatter, som skulle hava erlagts, därest icke jämlikt
övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen den 31 december 1945
(nr 896) viss eftergift av skatter medgivits, därvid värnskatt skall beräknas
efter de debiteringsgrunder, enligt vilka sådan skatt ingår i den preliminära
skatten för år 1947’,
dels ock att tredje och fjärde styckena i punkt 6) av övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896) sådana
dessa lyda enligt förordningen den 29 juni 1946 (nr 472), skola utgå,
än även att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes utfärda bestämmelser angående restitution av krigskonjunkturskatt
i de fall detta föranledes av ovan föreslagna författningsändringar
ävensom de tillämpningsföreskrifter i övrigt, som på grund av samma författningsändringar
kunna bliva erforderliga».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 228 och II: 236.
Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940—1946. Den senaste förordningen
i ämnet utfärdades den 21 juni 1946 (nr 361). Denna förordning
gällde dels merinkomster under år 1945 dels ock merinkomster under tidigare
beskattningsår, vilkas beskattning kunnat uppskjutas på grand av under
dessa år gällande värderingsregler beträffande lager av tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning i rörelse samt beträffande kontrakt
å dylika tillgångar. Genom förordningen avsågs sålunda en avveckling av
krigskonjunkturskatten skola ske vid 1946 års taxering i samband med ett
avräkningsförfarande per den 31 december 1945. Av taxeringstekniska skäl
kunde emellertid avräkningsförfarandet vid 1946 års taxering till krigskonjunkturskatt
icke omfatta andra skattskyldiga än dem, vilkas räkenskapsår
utgår den 31 december eller senare dock före den 1 mars. I proposition den
8 mars 1946 (nr 210) med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1946 framhölls sålunda, att särskilda bestämmelser bleve erforderliga
beträffande skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utginge efter den 28
februari men före den 31 december. Dessa skattskyldiga skulle år 1946
taxeras för det beskattningsår, som utlöpt närmast före den 31 december
1945, och avräkningsförfarandet för ifrågavarande skattskyldiga borde därefter
äga rum i samband med en ny taxering till krigskonjunkturskatt år
1947 avseende merinkomster under senare delen av år 1945. Vid sistnämnda
taxering borde jämväl sådana tantieminkomster taxeras, som hänförde sig till
42 Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
år 1945 men som uppburits eller blivit tillgängliga för lyftning först efter den
31 december 1945.
I detta sammanhang torde jämväl få erinras om att i årets statsverksproposition
förutsatts, att krigskonjunkturskatt skulle komma att utgöras för år
1947 av de kategorier skattskyldiga som nyss nämnts. I 1947 års statsverksproposition
har inkomsttiteln beräknats till ett belopp av 10 miljoner kronor.
Såsom allmän motivering för det i propositionen framlagda förslaget om
krigskonjunkturskatt för år 1947 har departementschefen anfört följande:
»I enlighet med mitt förut återgivna uttalande torde förslag nu böra framläggas
för riksdagen om krigskonjunkturskattens avveckling för de skattskyldiga,
för vilka avräkning icke kunnat ske vid 1946 års taxering. Förslag
till förordning i ämnet har utarbetats inom finansdepartementet. Den
nya förordningen synes i allt väsentligt kunna ansluta sig till 1946 års motsvarande
förordning. Emellertid torde förordningen böra utformas så att
taxering enligt densamma skall kunna åsättas antingen av 1947 eller 1948
års prövningsnämnder. 1 annat fall skulle nämligen vissa skattskyldiga genom
att utsträcka räkenskapsåret kunna bereda sig möjlighet att undandraga
sig påföring av krigskonjunkturskatt i samband med avräkningsförfarandet.
»
Vad angår detaljmotiveringen för departementschefens förslag tillåter sig
utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes i propositionen å s. 43—48.
Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna I: 141 och 11:236 ha riktats vissa erinringar
mot utformningen av 9 § 2 mom. förordningen om krigskonjunkturskatt för
år 19A6 i följande hänseende.
Enligt 1946 års förordning finge avdragsberäkningen vid fastställande av
grundbeloppet icke ske med beaktande av den ordinarie statsskatt, som
jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen ej komme att
utgå på grundval av 1946 års taxering. Detta innebure en påtaglig orättvisa
mot de skattskyldiga, som bleve drabbade av krigskonjunkturskatt. I den
mån denna skatt höjts utgjorde den i realiteten på en omväg uttagen ordinarie
statsskatt. De kooperativa föreningarna nödgades exempelvis på grund
av ifrågavarande bestämmelser räkna med, att krigskonjunkturskattens
grundbelopp för dem kunde bli omkring 50 procent eller mer av den beskattningsbara
merinkomsten mot tidigare 35 å 40 procent. För de icke
krigskonjunkturbeskattade ifrågavarande föreningarna inskränkte sig motsvarande
ordinarie statsskatt till 10 procent av det taxerade beloppet. Att
den skattskyldige bleve lika oskäligt betungad vare sig han nödgades att
samtidigt med källskatten erlägga det efterskänkta beloppet i form av inkomstskatt
eller i form av förhöjd krigskonjunkturskatt kunde icke bestridas.
Yrkandet om ändring i förevarande avseende vilade sålunda på en
stark saklig grund. Ytterligare skäl för en förnyad prövning av frågan vore
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
43
att ärendets forcering nödvändiggjort riksdagens prövning utan föregående
remissyttrande av rättsvårdande myndighet. Som en följd av motionärernas
förslag om ändrad beräkning av grundbeloppet bleve en ändring av vissa
bestämmelser i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen erforderlig.
Vidare borde, i den mån debiteringsåtgärder enligt förordningen om
krigskonjunkturskatt för år 1946 verkställts innan de i motionerna föreslagna
bestämmelserna trätt i kraft, det belopp, varmed skatt, beräknad med
tillämpning av dessa bestämmelser, överstege vad som av den skattskyldige
erlagts, jämte ränta, restitueras.
Till stöd för ifrågavarande yrkanden ville motionärerna vidare till alla
delar åberopa en motionerna bifogad inom näringslivets skattedelegation
utarbetad PM angående de i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om
krigskonjunturskatt för år 1946 meddelade bestämmelserna rörande beräkningen
av krigskonjunkturskatten, i vilken promemoria en utförlig översikt
lämnats rörande motiven för ifrågavarande stadgande. I promemorian har
uttalats bl. a., att de skäl som vid riksdagsbehandlingen år 1946 av propositionen
angående krigskonjunkturskatt anfördes till stöd för de då antagna
bestämmelserna icke vore bärande. Utgångspunkterna för den argumentering
som fördes mot reservanterna inom utskottet vore att »en engångsskatt
icke kan efterskänkas på grund av en uppbördsreform» samt »den väsentliga
skillnad, som råder mellan den vanliga permanenta skatten och en
skatt sådan som krigskonjunkturskatten». Emellertid hade den del av krigskonjunkturskatten
för år 1946 som jämlikt förordningens nuvarande lydelse
komme att uttagas utöver det belopp, som skulle hava utgått, därest eftergift
av de permanenta skatterna ej medgivits, varken konfiskatorisk eller
engångskaraktär. En konfiskatorisk engångsskatt kunde rimligen uttagas
oberoende av varje uppbördsreform endast för det fall att beskattningen i
sin helhet träffade sådana inkomster eller inkomstökningar, som icke drabbades
av ordinarie inkomstskatter såsom exempelvis sådana realisationsvinster,
som jämlikt de ordinarie skattelagarna vore skattefria. Krigskonjunkturbeskattningen
byggde emellertid,# med vissa särskilt angivna undantag
— vilka dock icke innebure, att olika inkomstbegrepp tillämpades utan
allenast medförde förskjutning av inkomst från ett beskattningsår till annat
— på de regler för inkomstberäkningen, som gällde vid den ordinarie beskattningen.
Visserligen framstode det utan tvivel som irrationellt att vid beräkning
av en skatt medgiva avdrag för andra skatter, ehuru de icke erlagts.
Förklaringen till att ett dylikt avdrag likväl måste medgivas, om man
skulle uppnå ett ur rättvisesynpunkt godtagbart resultat, låge emellertid i
den egendomliga situation, som uppkomme genom övergången till källskattesystemet
och i konstruktionen av själva krigskonjunkturskatten, vars belopp
fixerades just genom att från ett grundbelopp avdraga permanenta löpande
skatter. Huruvida anledning funnes att icke tillerkänna de krigskonjunkturbeskattade
samma förmån av skatteeftergifter som övriga skattskyldiga
måste avgöras ur synpunkten att den skattskyldige skulle bliva lika oskäligt
betungad vare sig lian nödgades att samtidigt med källskatten erlägga det
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
efterskänkta beloppet i form av inkomstskatt eller i form av förhöjd krigskonjunkturskatt.
Detta vore en fråga av övervägande rättslig natur. Vid
ärendets behandling i kamrarna hade emellertid omröstningspropositionen
så utformats att det icke varit möjligt att godkänna reservanternas uppfattning
i föreliggande rättsfråga utan att tillika ansluta sig till deras yrkande
beträffande frågan om procentsatsen för beräkning av grundbeloppet, vilken
sistnämnda fråga vore av politisk karaktär.
I de likalydande motionerna I: 228 och II: 340 ha motionärerna erinrat om
att i 9 § av Kungl. Maj :ts förslag till krigskonjunkturskatt för år 1947 samma
för de krigskonjunkturbeskattade obilliga principer för skatteberäkningen
kommit till uttryck som i förordningen om krigskonjunkturskatt för
år 1946. Enligt föreliggande förslag nödgades de bolag och föreningar, som
bleve beskattade enligt den i förevarande proposition föreslagna förordningen,
erlägga krigskonjunkturskatt med 60 å 70 procent av den beskattningsbara
merinkomsten och de på en omväg uttagna statsskatterna bleve
än mer betydande än vid 1946 års taxering. De skattskyldiga, som drabbades
av krigskonjunkturskatt för år 1947, bleve sålunda i än högre grad underkastade
en orättmätig behandling.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit yttranden över motionerna av kammarrätten, överståthållarämbetet,
som bifogat ett av taxeringsintendenten Sven Holdo avgivet yttrande,
länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västernorrlands
län, centrala krigskonjunkturskattenåmnden samt kooperativa
förbundet. I berörda remissyttranden har tillstyrkts bifall till motionerna av
kammarrätten, länsstyrelserna i Malmöhus och Västmanlands län ävensom
av centrala krigskonjunkturskattenämnden och kooperativa förbundet. Till
det yttrande som avgivits av centrala krigskonjunkturskattenämnden har
emellertid fogats en reservation av nämndens ledamöter herrar Wulff och
Brunes, som ansett, att nämnden bort hemställa, att motionerna icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Jämväl överståthållarämbetet, som för
egen del åberopat det av taxeringsintendenten Holdo avgivna yttrandet, samt
länsstyrelserna i Göteborgs- och Bohus och Västernorrlands län ha avstyrkt
motionerna. Yttrandenas innehåll återfinnes i en vid detta betänkande fogad
Bilaga, till vilken utskottet får hänvisa.
Utskottets yttrande.
Det i den förevarande propositionen framlagda förslaget till förordning om
krigskonjunkturskatt för år 1947 är avsett att utgöra ett komplement till den
år 1946 utfärdade förordningen i detta ämne. Enligt bestämmelserna i sistnämnda
förordning skulle krigskonjunkturskatten avvecklas per den 31 december
1945. Avvecklingen skulle ske på så sätt, att i samband med en sista
taxering till krigskonjunkturskatt avseende merinkomster uppkomna under
år 1945 ett avräkningsförfarande skulle äga rum såvitt gällde merinkomst av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
45
rörelse för hela den period under vilken krigskonjunkturskatt utgått. Bestämmelserna
om avveckling och slutavräkning i förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1946 kunde emellertid av taxeringstekniska skäl icke avse
andra skattskyldiga än dem, vilkas räkenskapsår utgått den 31 december
1945 eller senare dock före den 1 mars 1946. Övriga skattskyldiga skulle visserligen
taxeras till krigskonjunkturskatt år 1946 för merinkomster, som
uppkommit under det beskattningsår, som gått till ända närmast före den
31 december 1945, men den slutliga avvecklingen av krigskonjunkturskatten
kunde beträffande dessa skattskyldiga komma till stånd först år 1947 i samband
med en ny taxering till krigskonjunkturskatt avseende de merinkomster,
som uppkommit under senare delen av år 1945. Eftersom det framlagda
författningsförslaget sålunda icke avser en i jämförelse med förordningen om
krigskonjunkturskatt för år 1946 utvidgad beskattning av merinkomster, ansluta
sig bestämmelserna i förslaget i huvudsak till bestämmelserna i nämnda
förordning. För att förhindra att rörelseidkare, vilkas nästföregående räkenskapsår
utgått under tiden den 1 september—den 30 december 1945, undandraga
sig taxering till krigskonjunkturskatt i samband med slutavräkningen
genom att utsträcka påföljande räkenskapsår, har emellertid författningsförslaget
utformats så, att taxering till krigskonjunkturskatt skall kunna
åsättas även år 1948. Beträffande reglerna för beskattning av merinkomst av
tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst av tjänst avviker förslaget
i så måtto från förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946,
att dylika inkomster skola vara underkastade skatteplikt, även om inkomstökningen
uppkommit för den skattskyldige efter utgången av år 1945. Detta
avsteg från principen, att merinkomster uppkomna efter den 31 december
1945 icke skola taxeras till krigskonjunkturskatt, har föranletts av att inkomster
av ifrågavarande slag ofta icke bliva tillgängliga för lyftning förrän
efter utgången av det år, då den vinst intjänats till vilken inkomsterna hänföra
sig.
De i propositionen föreslagna bestämmelserna om avveckling av krigskonjunkturskatten
för de skattskyldiga, som icke kunnat sluttaxeras vid 1946
års taxering, anser sig utskottet kunna godtaga.
Beträffande beräkningen av krigskonjunkturskatten har föredragande departementschefen,
under åberopande av de principer, som godkändes beträffande
1946 års förordning om krigskonjunkturskatt, framhållit, att krigskonjunkturskattens
grundbelopp vid 1947 års taxering till krigskonjunkturskatt
icke boi’de reduceras med å detsamma belöpande ordinarie statsskatter,
eftersom sådana skatter, som skulle hava utgått på grund av 1947 års taxering,
i regel komme att efterskänkas. 1 de fall skattskyldig jämlikt övergångsbestämmelserna
till den nya uppbördsförordningen icke erhölle skattebefrielse
för hela den inkomst han förvärvat under beskattningsåret 1946,
skulle hänsyn tagas till påförd krigskonjunkturskatt jämlikt punkt 6 av
nämnda övergångsbestämmelser, så att statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och annan skatt till staten icke påfördes för inkomst, som motsvarade
opaginerad Kontrollera mot PDF
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
krigskonjunkturskattens grundbelopp. I de fall skattskyldigs taxering till
krigskonjunkturskatt uppskjutits till tidpunkt efter den, då inkomst- och
förmögenhetsskatt och annan skatt till staten påförts jämlikt nyssnämnda
övergångsbestämmelser, och i de fall då krigskonjunkturskatt komme att påföras
i samband med 1948 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
skulle däremot krigskonjunkturskattens grundbelopp reduceras
med belopp motsvarande å detsamma belöpande ordinarie skatter till staten.
I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna I: 228 och
II: 340 har yrkats, att vid skatteberäkningen grundbeloppet skulle reduceras
med de ordinarie skatter till staten, som skulle utgått, om icke den nya
uppbördsförordningen hade införts. I de under ordinarie motionstiden vid
riksdagens början avlämnade likalydande motionerna I: 141 och II: 236 har
yrkats att bestämmelserna om beräkningen av krigskonjunkturskatten i förordningen
om krigskonjunkturskatt för år 1946 skulle ändras på motsvarande
sätt samt att krigskonjunkturskatt, som påförts i anledning av nämnda
förordning, skulle restitueras i den omfattning, som föranleddes av de föreslagna
författningsändringarna.
I motionerna har i huvudsak anförts, att de skattskyldiga, som påfördes
krigskonjunkturskatt åren 1946 och 1947, i realiteten finge betala sådan
skatt efter ett högre procenttal än under närmast föregående år, då krigskonjunkturskatt
utgått. Eftersom en viss del av krigskonjunkturskatten utginge
i stället för de å grundbeloppet belöpande ordinarie statsskatterna, borde
den beslutade skatteeftergiften beträffande ordinarie statsskatter, som
skulle hava utgått på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, utsträckas att
omfatta motsvarande del av krigskonjunkturskatten. De skattskyldiga, som
påfördes krigskonjunkturskatt, skulle i annat fall bliva oskäligt betungade i
jämförelse med andra skattskyldiga, därigenom att de samtidigt med att källskatt
uttoges, skulle få erlägga det skattebelopp som efterskänktes i form
av förhöjd krigskonjunkturskatt. Utgångspunkten vid lösningen av förevarande
fråga borde sålunda vara, att bestämmelserna rörande eftergift av
vissa skatter i anledning av omläggning av uppbördsförfarandet skulle medföra
exakt samma verkningar för de krigskonjunkturbeskattade som för dem,
vilka icke drabbades av krigskonjunkturskatt, så att den nedsättning av den
sammanlagda skattebördan, som medgåves i anledning av uppbördsreformen,
icke bleve mindre för de förra än för de senare.
Med anledning av att förevarande spörsmål icke varit föremål för remissbehandling
har utskottet på därom framställt yrkande beslutat inhämta yttranden
angående motionerna från kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Västemorrlands
län, centrala krigskonjunkturskattenämnden samt kooperativa förbundet.
Innehållet av remissvaren återgives i bilaga till betänkandet.
Utskottet kan för sin del icke dela den i motionerna förfäktade uppfattningen,
att den beslutade skatteeftergiften i samband med införandet av
det nya uppbördsförfarandet bör medföra efterskänkande av viss del av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
47
krigskonjunkturskatten. Utskottet erinrar om att då krigskonjunkturskatten
infördes år 1940 motiverades denna skatteform med att krigsvinster, som
framkallats av en hela samhället drabbande olycka, borde indragas till det
allmänna. Som konsekvens härav skulle de indragna beloppen i princip vara
uteslutna från ytterligare beskattning. På grund av att taxeringen till krigskonjunkturskatt
skedde efter det att den ordinarie taxeringen avslutats och
på grundval av densamma utgående ordinarie skatter debiterats, förfors därvid
så, att de ordinarie statsskatterna nedsattes med ett belopp motsvarande
å krigskonjunkturskatten belöpande ordinarie statsskatter. Av tekniska skäl
föreslog bevillningsutskottet år 1941 den ändringen beträffande skatteberäkningen,
att hänsynstagandet till å krigskonjunkturskatten belöpande ordinarie
skatter skulle tagas redan vid uträkningen av krigskonjunkturskatten,
vilket förslag bifölls av samma års riksdag. Den sakliga motiveringen till
avdraget ändrades givetvis icke genom denna omläggning av det tekniska
förfaringssättet vid uträkningen av krigskonjunkturskatten, vilket framgår
av bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj ris proposition
om krigskonjunkturskatt för år 1941. Bevillningsutskottet anförde härom
i sitt betänkande nr 20 bl. a. följande:
Utskottet föreslår vidare införande i 11 § av ett nytt moment, vilket innebär
att den avräkning som enligt Kungl. Maj ris förslag skall ske från den
statliga inkomst- och förmögenhetsskatten på grund av att debiterad krigskonjunkturskatt
skall få avdragas från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet, i stället får karaktären av ett avdrag från
krigskonjunkturskatten. Anordningen, som möjliggöres genom att såsom
grundbelopp för krigskonjunkturskatten utföres det belopp som enligt propositionen
skulle utgöra dylik skatt, har närmast föranletts av en önskan att
underlätta debitering och uppbörd.
Då krigskonjunkturskatten sålunda icke är avsedd att vara ett komplement
till de ordinarie skatterna utan en fristående skatt av konfiskatorisk
karaktär, anser utskottet den omständigheten, att viss del av ordinarie skatter
efterskänkes i samband med en uppbördsreform, icke utgöra skäl för
nedsättning av den krigskonjunkturskatt, som skall utgå.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj ris förevarande
proposition nr 72 samt med avslag å de likalydande
motionerna 1:228 av herrar Wistrand och Wehtje samt II:
340 av herr Olson i Göteborg, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för
år 1947; samt
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
B) att de likalydande motionerna I: 141 av herr Wehtje
m. fl. och 11:236 av herr Olson i Göteborg måtte av riksdagen
lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 24 april 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Velander, Sjödahl, Frans
Ericson, Wehtje, Robert Berg*, Heuman, Franzon, Ljungdahl och Englund
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Henriksson*, Jonsson
i Skedsbygd, Olson i Göteborg, Sundström i Skövde*, Kristensson, Olofsson
i Höganäs, Ohlsson i Kastlösa och Norup.*
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Velander, Wehtje, Henriksson och Olson i Göteborg, vilka anfört
följande:
»De likalydande motionerna I: 141 och II: 236 samt de jämväl likalydande
motionerna I: 228 och II: 340 ha, såsom av den vid utskottets betänkande
fogade bilagan framgår, tillstyrkts av kammarrätten, efter en utförlig och
klarläggande motivering, samt av länsstyrelserna i Malmöhus och Västmanlands
län ävensom av Kooperativa förbundet. Centrala krigskonjunkturskattenämnden
har likaledes tillstyrkt bifall till motionerna med reservation dock
av två av nämndens ledamöter. Motionerna ha avstyrkts av överståthållarämbetet,
som åberopar ett av taxeringsintendenten Holdo avgivet yttrande,
och av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län.
En jämförelse mellan kammarrättens yttrande och utskottets motivering
för sin hemställan om avslag å motionerna ger otvivelaktigt vid handen, att
utskottet icke på någon punkt sökt gendriva riktigheten av kammarrättens
argumentering liksom ej heller de i övrigt anförda skälen för bifall till motionerna.
Utskottet anför allenast såsom grund för sitt avstyrkande, ’att
krigskonjunkturskatten icke är avsedd att vara ett komplement till de ordinarie
skatterna utan en fristående skatt av konfiskatorisk karaktär’ samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
49
att utskottet därför anser ’den omständigheten, att viss del av ordinarie skatter
efterskänkes i samband med en uppbördsrelorm, icke utgöra skäl för
nedsättning av den krigskonjunkturskatt, som skall utgå’1 Verkningarna för
skattebetalarna av bestämmelserna i fråga beröras överhuvud taget icke.
Kammarrätten har lika litet som motionärerna bestritt, att krigskonjunkturskatten
är en ''fristående skatt av konfiskatorisk karaktär’. Sålunda erinrar
kammarrätten (bilagan s. 52) om departementschefens uttalande i propositionen
nr 2 till 1940 års höstriksdag, att beskattningen av krigsvinster
väsentligen hade karaktär av indragning till det allmänna av icke önskvärd
inkomstökning. Framhållas bör emellertid, att utskottet synes förbise den av
motionärerna åberopade omständigheten, att ifrågavarande inkomstökningar,
även om krigskonjunkturskatten icke införts, hade drabbats av den ordinarie
inkomstbeskattningen. Det är nämligen här icke fråga om inkomster,
som enligt skattelagstiftningen skulle vara på något sätt skattefria. I den
mån desamma skulle ha konsumerats av ordinarie skatter, har krigskonjunkturskatten
icke konfiskatorisk karaktär i annan mån än den direkta inkomstbeskattningen
i övrigt — och ej heller karaktär av engångsskatt.
Taxeringsintendenten Holdo, som i motsats till utskottet söker att ingående
motivera sitt avstyrkande av bifall till motionerna med utgångspunkt
från ovan antydda uttalanden rörande krigskonjunkturskattens principiella
innebörd, kommer därvid till det resultatet (bilagan s. 60), att 1941 års omläggning,
som var av rent teknisk natur, innebar, ''att en del av krigskonjunkturskatten
kom att erläggas i form av för höga permanenta löpande kronoutskylder’.
Det under krigsåren tillämpade skattesystemet skulle således
innebära, att vissa skattskyldiga varit pliktiga att erlägga icke blott krigskonjunkturskatt
utan jämväl ''för höga permanenta löpande kronoutskylder’.
En tankegång, som leder till sådana slutsatser, kan uppenbarligen icke vara
riktig.
Det må ytterligare framhållas, att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
som jämväl underkastat förevarande spörsmål en ingående granskning, funnit
den av utskottet och taxeringsintendenten Holdo åberopade grunden för
deras ståndpunktstaganden till motionerna icke vara hållbar. Länsstyrelsen
vitsordar nämligen, att det ur formell synpunkt utan tvivel är riktigt, att
den genom uppbördsförordningens övergångsbestämmelser medgivna skatteeftergiften
på grund av den utformning, krigskonjunkturskatteförordningen
för år 1946 erhållit, ''tages tillbaka vid krigskonjunkturskatten’. Bevillningsutskottets
uttalande i dess betänkande nr 37 till 1946 års riksdag, enligt
vilket utskottet förklarade sig icke dela denna uppfattning, underkännes sålunda
av länsstyrelsen. Länsstyrelsen anser emellertid, att det i nu förevarande
sammanhang ''i grunden gäller att pröva, i vilken utsträckning det vid
övergången till det nya uppbördssystemet är nödvändigt eller skäligt att
medgiva skatteeftergift helt eller delvis, såväl beträffande inkomstskatt som
beträffande krigskonjunkturskatt, när sådana skatter samtidigt uttagas’. Vid
en sådan prövning av problemet, bedömt såsom eu ''skattepolitisk avväg
Bihanq
till riksdaqcns protokoll 19A7. 7 sand. Nr 2''.).
4
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
ningsfråga’, kommer länsstyrelsen till det resultatet, att det är befogat att
avslå motionerna och att sålunda den enligt övergångsbestämmelserna till
uppbördsförordningen medgivna skatteef ter giften ’tages tillbaka vid krigskon
junkturskatten’.
Av länsstyrelsens yttrande framgår alltså, att någon grund för slopandet
av ifrågavarande avdragsrätt icke kan skapas, med mindre än att man enligt
det i bilagan till motion 11:236, s. 10, återgivna yttrandet av vass ledamot
av utskottet ''tager upp hela uppbördsreformen från en helt ny saklig
synpunkt’. Därest riksdagen bifaller utskottets hemställan, skulle detta således
i realiteten innebära, att riksdagen på grundval av utskottets motivering
— som icke berör frågan, huruvida för långt gående skatteeftergifter medgivits
enligt uppbördsförordningens övergångsbestämmelser — företoge en
saklig omprövning av dessa övergångsbestämmelser, ledande till att de krigskonjunkturbeskattade
förklarades icke vara berättigade till den enligt samma
bestämmelser medgivna skatteeftergiften, i den mån denna motsvarade å
krigskonjunkturskattens grundbelopp belöpande ordinarie skatter.
Riktigheten av motionärernas påstående, att verkningarna för den skattskyldige
bli desamma vare sig han nödgas att samtidigt med källskatten erlägga
det efterskänkta beloppet i form av inkomstskatt eller i form av för
hög krigskonjunkturskatt, kan icke bestridas, och inga skäl ha ådagalagts
för en sådan inskränkning av den genom uppbördsförordningens övergångsbestämmelser
medgivna skatteeftergiften, som, enligt vad ovan visats, föreslås
i utskottets föreliggande betänkande.
På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 72 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 228 av herrar Wistrand och Wehtje samt II: 340 av
herr Olson i Göteborg antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947
med den ändringen, att 9 § 2 mom. erhåller följande lydelse:
''Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom.
fastställda grundbeloppet efter avdrag av det belopp, varmed
skatt till staten för inkomst och förmögenhet för år 1947
skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp
avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet
utgjort taxerat belopp.
Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall
hänsyn jämväl tagas till de skatter, som skulle hava erlagts,
därest icke jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896) eftergift därav
medgivits, därvid dessa skatter skola beräknas efter de grun«.
der, enligt vilka skatter för inkomst och förmögenhet komma
att ingå i den preliminära skatten för år 1948’.; ävensom
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
51
B) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 141 av herr Wehtje m. fl. och II: 236 av herr Olson
i Göteborg besluta:
1. att 9 § 2 mom. förordningen den 21 juni 1946 om krigskonjunkturskatt
för år 1946 (nr 361) skall erhålla följande
lydelse:
''Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom.
fastställda grundbeloppet efter avdrag av det belopp, varmed
skatt till staten för inkomst och förmögenhet för år 1946
skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp
avdragits från det till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort
taxerat belopp.
Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall
hänsyn jämväl tagas till de statliga skatter, som skulle hava
erlagts, därest icke jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896) viss eftergift
av skatter medgivits, därvid värnskatt skall beräknas efter
de debiteringsgrunder, enligt vilka sådan skatt ingår i den
preliminära skatten för år 1947.’
2. att tredje och fjärde styckena i punkt 6) av övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen den 31 december
1945 (nr 896) sådana dessa lyda enligt förordningen den 29
juni 1946 (nr 472) skola utgå, samt
3. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville utfärda bestämmelser angående restitution av krigskonjunkturskatt
i de fall detta föranledes av ovan angivna författningsändringar
ävensom de tillämpningsföreskrifter i övrigt,
som på grund av samma författningsändringar kunna
bliva erforderliga.
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
Bilaga.
Innehållet i de över motionerna avgivna remissyttrandena.
Kammarrätten:
»Krigskonjunkturskatt har enligt hittills utfärdade förordningar utgått för
åren 1940—1946. Vid denna beskattning har från början förutsatts, att en
slutavräkning skall ske i samband med beskattningens avveckling, därvid
den slutliga effekten av ifrågavarande beskattningsform skulle framträda.
Enligt den senast utfärdade förordningen, gällande krigskonjunkturskatt
för år 1946, beräknades avvecklingen skola komma till stånd i samband
med en per den 31 december 1945 verkställd slutavräkning. Nämnda förordning
avsåg därför dels merinkomster under år 1945 eller motsvarande
räkenskapsår, dels ock under tidigare beskattningsår uppkomna merinkomster,
vilkas beskattning uppskjutits. Vid 1946 års taxering kunde emellertid
avvecklingen icke verkställas beträffande sådana skattskyldiga, vilkas räkenskapsår
ej sammanfaller med kalenderår och går till ända å sådan tid under
år 1945, att senare delen av samma år icke omfattades av taxeringen år
1946. För dessa skattskyldiga kommer avräkningsförfarandet att äga rum
vid en taxering till krigskonjunkturskatt för år 1947. Förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1947 har framlagts i proposition nr 72 till
innevarande års riksdag.
Enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1946 och
enligt föreliggande förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år
1947 skall för krigskonjunkturskatten fastställas ett grundbelopp, beräknat
beträffande rörelse efter en med hänsyn till förhållandet mellan den beskattningsbara
merinkomsten och motsvarande jämförelseinkomst progressiv
skala och beträffande övriga förvärvskällor till hälften av den beskattningsbara
merinkomsten. Enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år
1940 skulle krigskon junkturskatten utgöra ett belopp, beräknat på samma
sätt, men skulle i anslutning till taxeringen till krigskonjunkturskatt, jämlikt
särskild förordning, sådan nedsättning ske i den statliga inkomst- och
förmögenhetsskatten, värnskatten och särskilda skatten å förmögenhet, som
följde därav att krigskonjunkturskatten avräknades från det till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade beloppet. I de senare årens förordningar
har nämnda nedsättning i andra skatter till staten ersatts med ett avdrag
från krigskonjunkturskatten, vilken därvid utföres såsom grundbelopp
för skatten. Med denna anordning åsyftades icke någon ändring i den princip,
som låg till grund för motsvarande bestämmelser vid 1940 års krigskonjunkturbeskattning
och som innebar, att en ytterligare beskattning av det
belopp som erlades såsom krigskonjunkturskatt icke skulle förekomma. Det
uttalades härutinnan av departementschefen i proposition nr 2 till 1940 års
höstriksdag, att beskattningen av krigsvinster väsentligen hade karaktär av
indragning till det allmänna av icke önskvärd inkomstökning. Från dessa
förutsättningar vore det givet, att den påförda krigskonjunkturskatten skulle
få avdragas från inkomsten vid den ordinarie statsbeskattningen.
Förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 innehåller andra regler
om avdrag från krigskonjunkturskattens grundbelopp än de tidigare gäl
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
53
lande. I 9 § 2 mom. andra stycket nämnda förordning stadgas, att vid tilllämpning
av stadgandet i föregående stycke, som gäller ifrågavarande avdragsberäkning,
hänsyn icke skall tagas till skatt, som enligt punkt 1 av
övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen den 31 december 1945
(nr 896) icke skall erläggas.
Enligt propositionen nr 72 år 1947 skall, på grund av nämnda övergångsbestämmelser,
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt någon reduktion av
grundbeloppet som regel icke ske. I 9 § 2 mom. första stycket av den föreslagna
förordningen föreskrives nämligen, att krigskonjunkturskatten skall,
utom i särskilda fall, utgöra det fastställda grundbeloppet. •
Grunden till de ändrade reglerna har varit uppfattningen, att det, i den
mån övriga skatter till staten icke skola erläggas, ej finnes anledning medgiva
avdrag från grundbeloppet.
Jämlikt uppbördsförordningens övergångsbestämmelser är skattskyldig befriad
från att erlägga, såvitt nu är i fråga, dels halva beloppet av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatt och av den särskilda skatt å förmögenhet
som skulle hava utgått på grund av 1946 års taxering och vilka skatter
avse 1945 års inkomst och förmögenhet, dels ock hela beloppet av de skatter
av nämnt slag som skulle hava utgått på grund av 1947 års taxering och
som alltså avse 1946 års inkomst och förmögenhet. Värnskatt utgår ej på
grund av 1946 års taxering och kommer ej heller att utgå på grund av 1947
års taxering. Den enda ordinarie statsskatt som betalas på grundval av
nämnda två års taxeringar är den som gäldas vid uppbördsterminen i november
1946.
Enligt uppbördsförordningen, som trätt i kraft den 1 januari 1947, skall
från nämnda dag under löpande inkomstår utgå preliminär skatt med avseende
å bland annat statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild
skatt å förmögenhet. Den preliminära skatten skall erläggas i avräkning å
slutlig skatt, vilken debiteras på grundval av ordinarie taxering. Enligt förordning
nr 508/1946 skall för senare hälften av budgetåret 1946/47 preliminärt
jämväl erläggas värnskatt. Det är förutsatt att 1947 års riksdag skall
besluta om preliminärt uttagande av värnskatt för första hälften av budgetåret
1947/48.
Den i övergångsbestämmelserna stadgade ovanberörda eftergiften av skatt
har tillkommit för att undanröja svårigheterna för de skattskyldiga att under
åren 1947 och 1948 gälda dels preliminär skatt för inkomst och förmögenhet,
som hänföra sig till nämnda år, dels ock skatt som enligt äldre uppbördsbestämmelser
påfördes eller skulle påföras på grund av 1946 och 1947
års taxeringar och som avser inkomst och förmögenhet hänförliga till åren
1945 och 1946.
Befrielsen från skatt på grund av 1946 och 1947 års taxeringar gäller dock
icke generellt. I punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
ha stadgats vissa undantag från regeln om efterskänkande
av skatt. Skattskyldig som under år 1945 eller 1946 eller motsvarande
räkenskapsår redovisat en sammanlagd nettoinkomst, som överstiger vad
av den skattskyldige normalt redovisats som inkomst, har att utgöra skatt
å inkomstökningen, i den mån denna berott på särskilda åtgöranden i syfte
att erhålla befrielse från skatt i samband med övergången till preliminär
skattebetalning. Å särskilt angivna slag av inkomstökning under nämnda år
skall vidare skatt utgå, ändå att inkomstökningen icke berott på dylika åtgöranden.
Enligt föreskrift i punkten 6 tredje stycket av övergångsbestämmelserna
har emellertid skattskyldig, som år 1946 eller 1947 taxerats till
krigskonjunkturskatt, icke all utgöra .statlig skatt å inkomstökning som nu
nämnts, i den män denna motsvarade krigskonjunkturskaltens grundbelopp.
/
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
och skall enligt fjärde stycket i samma punkt, därest taxering till krigskonjunkturskatt
för angivna år ändras eller påföres någon, samtidigt vidtagas
därav betingad ändring i den på grund av övergångsbestämmelserna påförda
skatten.
Berörda föreskrifter om påföring av skatt på grund av övergångsbestämmelserna
hava i förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946 och i förslaget
till förordning om sådan skatt för år 1947 föranlett stadganden angående
reduktion av krigskonjunkturskattens grundbelopp för de fall, då
skatt på grund av övergångsbestämmelserna påförts innan taxeringen till
krigskonjunkturskatt verkställes.
I motionerna nr 1:141 och 11:236 uttalas, att stadgandet i 9 § 2 mom.
andra stycket förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 tilldragit
sig stor uppmärksamhet och innebär en påtaglig orättvisa mot de skattskyldiga,
som drabbas av krigskonjunkturskatt. Motionärerna åberopa innehållet
i en inom Näringslivets skattedelegation utarbetad promemoria, i vilken
enligt motionärerna ådagalägges, att de skäl som vid frågans behandling i
riksdagen år 1946 anfördes till stöd för de då antagna bestämmelserna icke
äro bärande. Motionärerna anse det icke kunna bestridas, att den skattskyldige,
om han samtidigt med källskatten nödgas erlägga det efterskänkta beloppet,
blir lika oskäligt betungad, då sistnämnda belopp erlägges i form
av inkomstskatt som då det erlägges i form av förhöjd krigskonjunkturskatt.
På grund härav hemställes i motionerna, att lydelsen av 9 § 2 mom. nämnda
förordning måtte på angivet sätt ändras, att tredje och fjärde styckena i
punkten 6 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen skola utgå
samt att föreskrifter måtte utfärdas angående restitution av krigskonjunkturskatt,
i de fall detta skulle föranledas av berörda författningsändringar.
I motionerna nr I: 228 och II: 340 hemställes om sådan ändrad lydelse av
9 § 2 mom. i förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947,
att vid skatteberäkning hänsyn skall tagas jämväl till de skatter som skulle
hava erlagts, därest icke eftergift därav medgivits. Motionärerna framhålla,
att i det genom propositionen föreslagna stadgandet samma för de krigskonjunktursbeskattade
obilliga principer för skatteberäkningen kommit till uttryck
som i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946. I än högre
grad än vad fallet är enligt nämnda förordning bliva de skattskyldiga, som
drabbas av krigskonjunkturskatt för år 1947, underkastade en orättmätig
behandling.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att det för att
möjliggöra inbetalningen av preliminär skatt varit nödvändigt införa en
föreskrift därom, att skatter på inkomster under åren 1945 och 1946, som
eljest skolat erläggas i den ordning förut gällande uppbördsreglemente föreskrev,
ej vidare skulle utgå i den mån inbetalningen av desamma skulle till
tiden hava sammanfallit med preliminärt inbetalande av skatt. Omfattningi
en av inskränkningen i betalningsskyldigheten för nämnda äldre skatter torde,
under beaktande av skatteförmågan, hava bestämts med hänsyn till det
faktiska förhållandet att de skattskyldiga i allmänhet icke avsatt medel för
gäldandet av skatterna på de angivna årens inkomster.
För det stora flertalet av de skattskyldiga torde, på grund av det nyss
sagda, innebörden av vad som skett vid övergången till det nya systemet
vara snarare ett utbyte än ett efterskänkande, utbyte nämligen av ett betalningssätt
för skatt mot ett annat och av en betalningsskyldighet mot en annan.
Användandet av det mera adekvata uttrycket »utbyte» i stället för »eftergift»
eller »befrielse» framhäver, att fråga ej är om eftergift i vanlig mening,
innebärande en förmån eller lättnad i den ordinarie beskattningen,
utan en eftergift, varigenom de skattskyldiga undgå att erlägga dubbel skatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
55
Då i detta sammanhang talas om dubbelbeskattning, är det utifrån den vid
övergången till preliminär skattebetalning aktuella utgångspunkten, vilken
tager sikte på själva erläggandet av skatt, med bortseende därvid från de
inkomster, vartill den under övergångsåren utgående skatten hänför sig. Den
från dubbelsbeskattning stadgade eftergiften, en nödvändig följd av omläggningen,
innebär upphävande av en betalningsskyldighet, som grundade
sig på debitering efter taxering. Den upphävda betalningsskyldigheten för
skatt ersättes med skyldighet att verkställa förskottsbetalning av skatt på
grund av blivande taxering och debitering.
Det anförda gäller dock ej för alla förekommande inkomstlägen. I det
följande skall redogöras för tre huvudgrupper av skattskyldiga, för vilka
betydelsen av skatteeftergiften ter sig olika.
Till den första gruppen kunna hänföras sådana skattskyldiga, som hava
ungefär lika stora eller successivt stigande inkomster år från år. Inskränkningen
i eller upphävandet av betalningsskyldigheten för äldre skatter beträffande
dessa skattskyldiga innebär icke att i följd av övergången vare
sig de skattskyldiga göra någon vinst eller det allmänna lider någon förlust.
I den mån inkomsterna stiga blir förhållandet i stället det motsatta.
För alla andra skattskyldiga medför eftergiften en omedelbar skattelättnad
och en motsvarande förlust för det allmänna. Här avses de fall, då inkomsterna
under år 1947 eller 1948 äro lägre i förhållande till de tidigare åren
ävensom de fall, då under förstnämnda år ingen inkomst uppbäres eller endast
inkomst, för vilken skattskyldighet ej föreligger. Man kan bland dessa
fall till en särskild grupp hänföra skattskyldiga, beträffande vilka en viss
korrektion mot berörda icke avsedda verkan av s k a t teef le rg i f ten vidtagits,
ägnad att till större delen eliminera en dylik ojämnhet vid övergången. Kammarrätten
vill här erinra om de i det föregående omnämnda bestämmelserna
rörande skatt på inkomstökning under år 1945 eller 1946.
Ehuru således åtgärder vidtagits dels för att förhindra sådana skattskyldiga,
vilka på grund av arten av sin inkomst därtill hava möjlighet, att i
samband med övergången bereda sig fördelar i skattehänseende, dels ock för
att i åtskilliga andra hänseenden göra övergången i möjligaste mån jämn,
har det ansetts icke kunna undvikas, att eftergiften av äldre utskylder i en
del fall medför en skattelindring. Förutom sådana skattskyldiga, som under
övergångsåren, 1947 och 1948, hava lägre inkomster än under tiden dessförinnan
eller överhuvud icke uppbära någon skattepliktig inkomst och som
icke träffas av bestämmelserna om undantag från skatteeftergiften, avser
denna tredje grupp de fall, då under övergångsåren aktiebolag, föreningar
och andra juridiska personer upplösas eller fysiska personer avlida. Endast
för de till denna grupp hänförda skattskyldiga torde uppbördsreformen kunna
anses medföra en verklig skatteeftergift av någon betydenhet. I dessa fall
efterträdes den eftergivna skatten endast delvis eller icke alls av den preliminära
skatten.
För aktiebolagens del torde böra erinras om, att de i stor utsträckning i
sina balansräkningar gjort reserveringar till mötande av ännu icke till betalning
förfallna skatter. Det kunde av denna anledning göras gällande,
att aktiebolagen med avseende å nu förevarande fråga skulle intaga en särställning,
enär skatteeftergiften, genom vilken bolagens skattereserver frigjorts,
skulle för bolagen innebära en skattelättnad. Skattereserverna motsvaras
ju icke längre av någon skatteskuld. Genom särskilda provisoriska lagstiftningsåtgärder
hava emellertid de ifrågavarande medlen bundits för en
tid av två år, varefter frågan om deras behandling i skattehänseende torde
komma att åter upptagas. Då reserverna således icke stå till förfogande för
betalning av preliminär skatt eller för något annat ändamål, kunna aktie
-
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
bolagen, därest förefintligheten av reserverna överhuvud bör tillmätas någon
betydelse i förevarande sammanhang, fullt ut jämställas med övriga
skattskyldiga och liksom dessa hänföras till någon av de ovan angivna tre
grupperna.
För flertalet skattskyldiga kännetecknas enligt det förut anförda övergången
av att två led äro för handen, skattebefrielsen och den preliminära skattebetalningen.
Därest man skulle vilja bortse från det senare ledet och beakta
allenast det förra, befrielsen, detta med hänsyn till att ett faktiskt efterskänkande
skett, förefinnes intet utrymme för tillämpningen av den vid krigskonjunkturbeskattningen
eljest följda principen att grundbeloppet icke skall
påföras några andra skatter. Någon nedsättning av grundbeloppet, motsvarande
de å detsamma belöpande efterskänkta skatterna till staten, kan icke
äga rum. Det förhållandet att de andra statsskatterna helt bortfalla måste
enligt detta betraktelsesätt medföra uttagande av grundbeloppet i sin helhet
som krigskonjunkturskatt.
Om man å andra sidan beaktar båda leden med hänsyn till att befrielsen
åtminstone i det övervägande flertalet fall motsvaras av preliminärt inbetald
skatt och till att det ena ledet följaktligen utgör ett komplement till det
andra, framstår det såsom naturligt, att utrymme fortfarande finnes för tilllämpning
av reduktionsregeln.
Frågan huruvida det ena eller det andra betraktelsesättet bör vara avgörande
vid lösningen av det problem som i följd av skatteeftergiften uppkommer,
då det gäller beräkningen av krigskonjunkturskatt, torde i första hand få
bedömas från den utgångspunkten, att man undersöker vilken den ledande
principen varit vid det slutliga utformandet av övergångsbestämmelserna till
uppbördsförordningen. Principen synes hava varit att, därest ej det idealfall
föreligger, enligt vilket inkomsterna under ett vart av de fyra åren 1945—
1948 äro av ungefär samma storleksordning, varav följer att skatterna utgå
från år till år med ungefär samma belopp, sådana anordningar borde vidtagas
att slutresultatet blir detsamma som i idealfallet. Det innebär, att summan
av skatterna belöpande å de under nämnda period av år redovisade inkomsterna
skall uppgå till samma belopp som skatterna skulle hava utgjort,
om samma inkomster varit på de olika åren ungefär jämnt fördelade. De under
åren 1947 och 1948 erlagda skatterna komma i idealfallet att intaga ett
slags dubbelställning. Därest de under de två senare åren av perioden utgå
med ett i förhållande till normalinkomsten för lågt belopp, skall rättelse härutinnan
ske på sådant sätt att även skillnadsbeloppet åtminstone till större
delen kommer att erläggas.
Kammarrätten finner sig på grund av det ovan utvecklade kunna fastslå,
att skatteeftergiften principiellt är av allenast formell natur. Den omständigheten,
att den nämnda grundsatsen ansetts i praktiken ej kunna genomföras
för alla förekommande fall, med påföljd att resultatet för vissa skattskyldiga
i realiteten blir en skattelindring, blir då av underordnad betydelse. På grundval
av den i första hand gjorda bedömningen av ifrågavarande spörsmål får
kammarrätten alltså såsom sin mening uttala, att uppbördsreformen ej giver
anledning att vid beräkningen av krigskonjunkturskatt utesluta tillämpningen
i princip av regeln om reduktion av grundbeloppet.
I andra hand finner kammarrätten det kunna ifrågasättas, huruvida icke
från tillämpningen av angivna regel borde undantagas de fall, där skatteeftergiften
som slutresultat medfört en icke önskvärd skattelindring. Att sålunda
inskränka tillämpningen torde emellertid knappast vara tekniskt möjligt att
genomföra. Det skulle i alla händelser åsamka vederbörande myndigheter ett
betungande merarbete. De fall som här påkalla uppmärksamhet äro de som
hänförts till den förut angivna tredje gruppen av skattskyldiga, bland dem
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
57
främst juridiska personer som upplösts och annan skattskyldig som avlidit
under övergångstiden. Såvitt kammarrätten kan bedöma synas emellertid
dessa fall ur synpunkten av icke önskvärd skattelindring ej hava någon större
betydelse. Bland de skattskyldiga, som av olika anledningar icke komma att
erlägga skatt för inkomstökning under år 1945 eller 1946, återfinnas fall,
beträffande vilka godtagbara skäl därför kunna åberopas. Anledningen till
inkomstminskningen under de efterföljande åren kan nämligen vara hög ålder
eller inträdd oförmåga till arbete. De sist anförda fallen skulle måhända
ändå icke haft någon nämnvärd betydelse ur förevarande synpunkt. Av större
betydelse är, att åtskilliga skattskyldiga, som vid övergången mellan åren
1946 och 1947 redovisat en större inkomst för år 1946 än som normalt skolat
hänföras till samma år, icke kunna beskattas för den sålunda uppkomna
inkomstökningen. Anledningen kan vara antingen att klart syfte att undandraga
skatt icke kan visas eller att inkomstökningen ej uppgår till minimibeloppet
1 000 kronor. Även för sådana enskilda skattskyldiga som gjort
skattereserveringar medför övergången en skattelättnad.
Tvekan kan således råda med avseende å en del av nyss omnämnda skattskyldiga
om lämpligheten av att, såsom en ytterligare skattelättnad, medgiva
avdrag från grundbeloppet vid taxering till krigskonjunkturskatt. På grund
av den av kammarrätten förut utvecklade principiella motiveringen och med
hänsyn till vad därefter här ovan anförts synes reduktionsregeln likväl böra
bibehållas även för sistberörda fall. De torde få anses såsom oundvikliga vid
en uppbördsreform och hava också godtagits vid utformandet av övergångsbestämmelserna.
Ett upphävande av reduktionsregeln i alla andra fall medför även ett
upphävande av den här omtalade friheten från dubbelbeskattning. Det synes
kammarrätten ur rättvisesynpunkt ej tillfredsställande, att befrielsen från
dubbel skatt icke skall gälla för en viss kategori skattskyldiga. Uppbördsreformen
torde i och för sig ej böra medföra, att krigskonjunkturskatt uttages
med högre belopp än som skulle hava uttagits, om reformen ej kommit
till stånd vid den ifrågavarande tidpunkten.
Det må även erinras om, att i ett annat avseende föreskrift meddelats till
förhindrande av att skatt påföres med högre belopp än som skulle skett,
därest uppbördsreformen ej kommit till stånd. Vid taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt får enligt förordning nr 898/1945 avdrag göras
för slutlig och tillkommande kommunal skatt, som under beskattningsåret
påförts skattskyldig. Vid taxering år 1948 till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
kan emellertid något sådant avdrag ej ske, enär slutlig skatt
på grund av taxering till kommunal inkomstskatt icke påföres under år
1947. Därför har i förordning nr 478/1946 meddelats föreskrift av innebörd,
att skattskyldig vid 1948 års taxering äger åtnjuta avdrag för kommunalutskylder
med samma belopp som avdragits vid taxeringen år 1947.
För ett bibehållande av reduktionsregeln jämväl vid nu ifrågavarande
taxeringar till krigskonjunkturskatt för åren 1946 och 1947 tala även skäl,
som hänföra sig enbart till krigskonjunkturbeskattningen för nämnda år.
Kammarrätten får härutinnan erinra om, att i samband med avvecklingen
vid taxeringarna för dessa år beskattas merinkomster, som uppkommit under
tidigare Ireskattningsår. Ensartade regler rörande beräkningen av krigs
konjunkturskatt synas böra tillämpas för hela den tidrymd, för vilken sådan
skatt utgår. Eu ytterligare belastning av de för nämnda år taxerade uppkommer
ju i vissa fall ändå, även enligt de tidigare tillämpade reglerna för
beräkning av skatten, därigenom att grundbeloppet i följd av de vid avvecklingen
framtagna merinkomsterna ofta kommer att överstiga det till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt laxerade beloppet. För den del av grund
-
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
beloppet, som därvid rätteligen belöper på tidigare beskattningsår, kommer
någon reduktion ej att äga rum.
Av det föregående framgår, att kammarrätten för sin del anser sig kunna
biträda ej mindre den i motionerna nr I: 141 och II: 236 gjorda hemställan
om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1946 och om viss därav föranledd ändring i övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen än även i motionerna nr 1:228 och 11:340 gjord
hemställan om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i förslaget till förordning om
krigskonjunkturskatt för år 1947. I händelse av bifall till förstnämnda hemställan
föranledes därav utfärdande av föreskrifter angående restitution av
erlagd skatt.
Mot formuleringen av de ändrade lydelser som i motionerna föreslagits
har kammarrätten intet att erinra.»
Överståthållarämbetet har åberopat följande av taxeringsintendenten
Holdo avgivna yttrande:
»Det i motionerna framställda yrkandet om ändring av bestämmelserna
rörande krigskonjunkturskattens beräkning bygger på den uppfattning angående
''konstruktionen av själva krigskonjunkturskatten’, som kommit till
uttryck i den inom Näringslivets skattedelegation utarbetade promemorian,
vilken bilagts motionen nr 236 i andra kammaren. I densamma uttalas
bl. a. härutinnan1 att det utan tvivel framstode såsom ur taxeringsteknisk
synpunkt irrationellt att vid beräkning av en skatt medgiva avdrag för andra
skatter, ehuru de icke erlagts. Förklaringen till att ett dylikt avdrag likväl
måste medgivas, om man skall uppnå ett ur rättvisesynpunkt godtagbart resultat.
låge emellertid i den egendomliga situation, som uppkommer genom
övergången till källskattesystemet och ’i konstruktionen av själva krigskonjunkturskatten,
vars belopp fixeras just genom att från ett grundbelopp avdraga
permanenta löpande skatter’.
Denna uppfattning torde emellertid icke vara riktig. I den VPM angående
riktlinjer för utformningen av en statlig krigsvinstskatt, som fogats såsom
bilaga nr 1 till Kungl. Maj:ts proposition nr 2 till riksdagen med förslag till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940, framhålles nämligen till
en början, att krigskonjunkturskatten innebär en konfiskation av vissa inkomstökningar.
I sista stycket s. 2 i samma promemoria anföres vidare
följande till belysande av krigskonjunkturskattens principiella innebörd:
''Till den omständigheten, att vinsterna indragas till det allmänna oberoende
av hur vinsten påverkar skattebetalarnas skatteförmåga, får man taga
hänsyn vid fastställandet av den vanliga inkomstskatten, och, såsom framgår
av den senare utredningen, blir konsekvensen för inkomstbeskattningens
vidkommande, att inkomstskatt bör utgå blott för den del av vinsten,
som återstår efter erläggandet av krigsvinstskatten. Denna är alltså primär
i förhållande till de ordinära inkomstskatterna: den avser att åstadkomma
en korrektion av skattebetalarnas inkomster, som verkställes innan dessa
belastas av de efter bärkraften normerade skatterna.’
Krigskonjunkturskatten bestämmes sålunda enbart av den inkomstökning,
som ansetts böra indragas till staten och är sålunda icke, såsom i promemorian
velat göras gällande, ett belopp, som fixeras genom att från ett grundbelopp
avdraga permanenta löpande skatter.
Detta har också framhållits av departementschefen i 1940 års proposition
angående krigskonjunkturskatten (s. 103), vari bl. a. följande anföres beträffande
normen för skattesatserna:
1 S. 12 sista stycket.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
59
Beskattningen av krigsvinster framkallade av en hela samhället drabbande
olycka har i stället väsentligen karaktär av indragning till det allmänna
av en inkomstökning, som man sökt men inte helt kunnat förebygga.
Från dessa förutsättningar är det också givet, att den påförda krigskonjunkturskatten
skall få avdragas från inkomsten vid den ordinarie statsbeskattningen.
Hur detta skall kunna genomföras kommer att behandlas i ett
senare sammanhang. Det har ej varit möjligt att nu föreslå liknande avdrag
vid den kommunala beskattningen. Detta förhållande har tydligen fått
öva inflytande vid avvägande av de föreslagna skattesatserna.’
Flera uttalanden av samma innebörd kunna åberopas i 1940 års proposition
och därvid fogade bilagor.
Krigskonjunkturskatten har sålunda principiellt avsetts vara en indragning
till det allmänna av vissa icke önskvärda inkomstökningar. På de sålunda
indragna beloppen skulle någon ytterligare skatt icke utgå.
Om det tekniskt hade kunnat genomföras, borde taxering till krigskonjunkturskatt
ha skett först. Krigskonjunkturskatten skulle då ha motsvarat
det s. k. grundbeloppet. Eventuellt hade ett något högre belopp då kunnat
fastställas. Vid bestämmandet av procentsatsen för grundbeloppets beräkning
har hänsyn måst tagas till att kommunala utskylder skulle komma att
utgå å grundbeloppet och, såsom departementschefen i sitt ovan citerade uttalande
framhållit, det ej vara möjligt att föreslå avdrag för krigskonjunkturskatten
vid den kommunala beskattningen. Orsaken härtill torde, såsom
i bilaga nr 2 till 1940 års proposition framhållits, vara, att krigskonjunkturskatten
endast kommer staten och icke kommunerna till del, varför någon
begränsning i den kommunala beskattningen icke rimligen borde ske utan
hänsyn borde i stället tagas till denna beskattning vid krigskonjunkturskatiens
bestämmande.
Om således taxeringen till krigskonjunkturskatt kunnat ske först, skulle
givetvis några ytterligare statliga skatter icke hava utgått å det till staten
genom krigskonjunkturskatten indragna beloppet utan dessa hava debiterats
å resterande inkomst.
När såsom nu sker taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
verkställes först, kan vid denna taxering hänsyn icke tagas till belopp, som
sedermera genom krigskonjunkturskatt indragas till det allmänna. I de fall
krigskonjunkturskatt uttages borde därför rätteligen avkortning eller restitution
ske av de permanenta löpande kronoutskylder, som belöpa å det sålunda
indragna beloppet. Så förfors även vid 1940 års taxering. Genom
Kungl. Maj ds förordning (SFS 765/1940) medgavs skattskyldig rätt att på
grund av påförd krigskonjunkturskatt för år 1940 erhålla nedsättning i den
.statliga inkomst- och förmögenhetsskatten m. m. för samma år. Stöd för den
i Näringslivets skattedelegations promemoria1 framförda åsikten, att innebörden
av de år 1940 meddelade bestämmelserna rörande beräkningen av
krigskonjunkturskatten skulle vara, att den skattskyldige erlade viss del
av krigskonjunkturskatten i stället för å grundbeloppet belöpande ordinarie
statsskatterna, saknas.
För att undvika det besvärliga restitutionsförfarandet gjordes i påföljande
års krigskonjunkturskatteförordning eu rent teknisk förändring, innebärande
att krigskonjunkturskattens grundbelopp minskades med de skattebelopp,
som eljest bort restitueras av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Såsom framgår av bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1941 s. 17
innebar utskottets förslag till införande i 11 § av ett nytt moment endast,
att den avräkning, som tidigare skett från den statliga inkomst- och förmö
-
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
genhetsskatten på grund av att debiterad krigskonjunkturskatt fick avdragas
från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, i
stället fick karaktären av ett avdrag från krigskonjunkturskatten. Detta innebar
icke någon ändrad beräkning av krigskonjunkturskatten. Anordningen
föranleddes — såsom utskottet framhåller — närmast av en önskan att
underlätta debitering och uppbörd.
Denna tekniska omläggning innebar således endast, att en del av krigskonjunkturskatten
kom att erläggas i form av för höga permanenta löpande
kronoutskylder.
Krigskonjunkturskatten motsvaras sålunda av grundbeloppet, och då någon
befrielse från erläggande av krigskonjunkturskatt icke är medgiven i
övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen, synes hela
grundbeloppet böra erläggas i den mån krigskonjunkturskatten icke erlagts
i form av förhöjda permanenta löpande kronoutskylder.
Jag anser skäl icke hava anförts för bifall till de av motionärerna föreslagna
ändringarna.
Slutligen må framhållas, att motionärernas förmodan, att de fall, då taxering
till krigskonjunkturskatt blivit fastställd av prövningsnämnd under år
1946, sannolikt varit fåtaliga icke är riktig vad Stockholm beträffar. Huvudparten
av taxeringarna till krigskonjunkturskatt hava nämligen verkställts
under år 1946. Sålunda avgjordes 2 359 ärenden under år 1946 medan
1 255 ärenden skjutits över till år 1947. Av de sistnämnda kommer huvuddelen
att underställas prövningsnämnden under april månad. En ändring av
krigskonjunkturskattens beräkning för år 1946 skulle därför vad Stockholm
beträffar komma att medföra en tidsödande omdebitering samt ett omfattande
restitutionsförfarande.»
Länsstyrelsen i Malmöhus lön:
»I Kungl. Maj:ts förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940 stadgades
ett efter vissa procentsatser i förhållande till jämförelseinkomsten beräknat
belopp för krigskonjunkturskatten. Genom särskild förordning medgavs
nedsättning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för samma
år med det belopp, varmed sistnämnda skatt skulle ha minskats, om avdrag
från det till sådan skatt taxerade beloppet skett med den påförda
krigskonjunkturskatten.
Från och med 1941 års förordning om krigskonjunkturskatt ändrades bestämmelserna
sålunda att för krigskonjunkturskatten fastställdes ett på
samma sätt som beräkningen skedde av 1940 års krigskonjunkturskatt uträknat
grundbelopp, från vilken emellertid avräknades det belopp, varmed
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet
för den skattskyldige skulle ha minskats, om krigskonjunkturskattens
grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort
taxerat belopp.
I förordningen om krigskonjunkturskatt för 1946 samt i proposition med
förslag till krigskonjunkturskatt för år 1947 synes man ha anknutit till 1940
års förordning och ansett att det i 1941—1945 års förordningar enligt ovan
vid beräkningen av krigskonjunkturskatten medgivna avdrag i realiteten utgjort
en restitution av erlagd inkomstskatt och icke ett led i beräkningen av
krigskonjunkturskattens belopp. Synbarligen av denna anledning har man
nu icke beräknat nämnda avdrag till större belopp än som hänför sig till
vad som verkligen inbetalas av den på grund av övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen reducerade skaltelikviden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
61
Emellertid måste det för den skattskyldige framstå som obilligt att berörda
bestämmelser komma att medföra verkningar, som förefalla liktydiga
med eu skärpning av krigskonjunkturbeskattningen. Så mycket mera framstår
detta som berörda skattebefrielse icke är detsamma som minskad skatteutgift
för året utan kommer till synes först vid dödsfall eller då det gäller
juridisk person vid likvidation eller rörelsens upphörande.
Länsstyrelsen anser sig av nu angivna skäl böra tillstyrka bifall till motionerna.
»
Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län:
»Länsstyrelsen tillåter sig inledningsvis erinra därom att frågan, bur sammanträffandet
av inkomstskatt och krigskonjunkturskatt skulle regleras, varit
föremål för överväganden i förarbetena till 1940 års krigskonjunkturskatteförordning.
I den inom finansdepartementets skatteberedning upprättade,
vid propositionen nr 2 till 1940 års höstriksdag fogade promemorian
föreslogs (s. 38) att krisskatten skulle få avdragas vid taxeringen till statsskatt.
Denna anordning ansågs innebära ett behörigt hänsynstagande till den
personliga skatteförmågan hos den som erlagt krisskatt. I propositionen (s.
146) utvecklades denna tanke av departementschefen sålunda, att krigskonjunkturskatten
vore väsentligen avsedd att vara en indragning till det allmänna
av icke önskvärda inkomstökningar och att en ytterligare beskattning
av det indragna beloppet i princip borde vara utesluten.
Resultatet av den genomförda avdragsregeln kan belysas av följande exempel.
Antag att kommunalskatten uppgår till 10 %, att de statliga inkomstskatterna
för inkomstens högsta intervall utgår efter 32 °/o — jämför aktiebolagsbeskattningen
— och att krigskonjunkturskatten för berörda intervall uttages
med 70 %>. Om dessa tre slag av skatter var för sig skulle uttagas utan
reduktion, skulle resultatet bliva, att det högsta inkomstskiktet finge lämna
en skatt om 32 + 10 + 70 = 112 %>. Skatten skulle alltså i detta skikt vara
större än inkomsten. Då emellertid såväl krigskonjunkturskatt som kommunal
skatt får avdragas — här bortses från att den senare avdrages först ett
kommande år — medför detta att skatteprocenten i nämnda inkomstskikt begränsas
till 86,4 °/o= 32 % av (100 — 10 — 70) % + 10 °/o + 70 %>. Reduktionen
leder härigenom till en skatteeftergift om 25,6 % motsvarande 80 %>
av det till de statliga inkomstskatterna hänförliga skattetrycket om 32 %>. Av
berörda reduktion kan 3,2 % eller 10 °/o av berörda 32 % anses belöpa på
kommunalskatteavdraget, under det att 22,4 °/o eller 70 % av samma 32 %
hänför sig till det nu aktuella krigskonjunkturskatteavdraget.
Vid 1940 års taxering erhöll den skattskyldige den till krigskonjunkturskatteavdraget
hänförliga reduktionen genom nedsättning av för detta år
utgående statlig inkomstskatt. Sedermera har reduktionen uttagits genom
direkt omräkning av krigskonjunkturskatten.
Den fråga, som uppställer sig till bedömande i anledning av skatteeftergifterna
vid övergången till det nya uppbördsförfarandet, är huruvida krigskonjunkturskatt
skall uttagas utan reduktion i samma mån som inkomstskatt
eftergives. Statsmakterna hava redan besvarat denna fråga jakande såvitt
angår 1946 års krigskonjunkturskatt och det är denna statsmakternas inställning,
som är föremål för en mera ingående kritik i motionerna nr 141: 1
och 236: 2.
I den av motionärerna åberopade promemorian göres gällande, att genom
rednktionsregelns borttagande de krigskonjunkturskatteskyldiga skulle hava
berövats den fördel av skattebefrielse, som omförmäles i övergångsbestämmelserna
till den nya uppbördsförordningen.
62
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
Ur formell synpunkt är det utan tvivel riktigt, att skatteeftergiften ''tages
tillbaka vid krigskonjunkturskatten’. Det föreliggande spörsmålet utgör
emellertid icke endast ett formellt problem utan är framför allt en skattepolitisk
avvägningsfråga. Enligt länsstyrelsens mening har man vid bedömandet
av denna anledning att taga ställning till hur inkomstskatt och krigskonjunkturskatt
samfällt verka. Frågan gäller därför i grunden att pröva,
i vilken utsträckning det vid övergången till nya uppbördssystemet är nödvändigt
eller skäligt att medgiva skatteeftergift helt eller delvis såväl beträffande
inkomstskatt som beträffande krigskonjunkturskatt, när sådana
skatter samtidigt uttagas.
Förhåller det sig så, att en skatteeftergift prövas böra avvägas så att den
omfattar all inkomst under övergångstiden, så torde en följdriktig konsekvens
härav vara att icke heller krigskonjunkturskatt — vilken ju avser skattläggning
av en viss del av inkomsten — bör uttagas under ifrågavarande tid.
I varje fall borde icke en i denna inkomst ingående krigskonjunkturvinst under
övergångstiden göras till föremål för hårdare beskattning än som skulle
kunnat ifrågakomma, därest inkomsten redovisats under en period, då den
skulle lagts under ordinarie beskattning i vanlig ordning.
Nu torde emellertid statsmakterna icke hava velat medgiva, att skatteeftergift
skall ifrågakomma för all inkomst under övergångsperioden. Från efterskänkandet
av skatt hava nämligen undantagits vissa under åren 1945 och
1946 uppkommande merinkomster ställda i jämförelse med en normalinkomst
under åren 1942—1944.
Att en till år 1945 hänförlig merinkomst — merinkomsten här i regel beräknad
vid jämförelse med 1937 och 1938 års genomsnittliga inkomst — belägges
med krigskonjunkturskatt utan reduktion kan ju sägas vara uttryck
för uppfattningen, att denna del av merinkomsten har sådan skattekraft, att
någon reduktionsregel icke är nödvändig — här bortses alltså från det fall.
att krigskonjunkturskatt och merskatt enligt övergångsbestämmelserna sammanträffa.
När det i motionen framhålles, att kravet på rättvisa och likformighet i
taxeringen icke blir tillgodosett genom de nuvarande bestämmelserna i fråga
om krigskonjunkturskatt och efterskänkande av skatt enligt övergångsbestämmelserna,
kunde länsstyrelsen vara benägen att principiellt instämma
i detta uttalande. Men enligt länsstyrelsens mening är orättvisan och den
bristande likformigheten att söka i en helt annan riktning än den motionärerna
påtalat.
Det kan nämligen göras gällande, att eftergiftsreglema i fråga om den vanliga
inkomstbeskattningen gått längre än som strängt taget varit nödvändigt
och än vidare, att olika skattskyldiga fått fördel därav utan att en avvägning
skett av behovet av skatteeftergift hos varje särskild skattskyldig. Stora
inkomsttagare och juridiska personer, vilka icke behöva förbruka årsinkomsten
för livsuppehälle eller liknande fasta utgifter, hava givits samma
fördelar, som ''vanliga’ inkomsttagare, för vilka en skatteeftergift vid övergången
till källskatt varit en ur hehovssynpunkt nödvändig förutsättning för
reformens ikraftsättande.
Eftergiftsreglema hava med andra ord utformats så att man i allmänhet
icke verkställt en avvägning efter olika inkomsters olika förmåga att tåla
den ''dubbla'' beskattning, som skulle inträtt, därest källskattereformen blivit
genomförd utan övergångsanordningar. Men härmed är icke sagt, att icke eu
sådan avvägning bör äga rum såvitt angår inkomst, som drabbas av krigskonjunkturskatt.
Länsstyrelsen är väl medveten om att det kan möta svårigheter och betänkligheter
att nu i efterhand göra en principiell omprövning av eftergifts
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
63
reglernas lämplighet och skälighet. Ehuru detta spörsmål endast indirekt
sammanhänger med det av motionärerna berörda ämnet, har länsstyrelsen
dock icke velat underlåta att delgiva utskottet sin mening, att eftergiftsreglerna
erhållit en alltför schablonmässig utformning. Inställningen till själva
avvägningsproblemet blir för länsstyrelsen avgörande även vid bedömande
av vad som föreslagits i de föreliggande motionerna. Sålunda anser länsstyrelsen
den omständigheten, att vid 1946 och 1947 års taxeringar krigskonjunkturskatt
uttages med begränsad reduktion eller utan reduktion, naturligt
sammanhänga med dels den krigskonjunkturbeskattade inkomstens särskilda
karaktär och dels det förhållandet, att eftergiftsreglema erhållit en för den
skattskyldige i vissa fall mycket välvillig utformning.
Med denna motivering förmenar länsstyrelsen, att tillräcklig anledning icke
finnes till vidtagande av de av motionärerna föreslagna ändringarna i förevarande
förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946 eller i förslaget till
sådan förordning för år 1947.»
Länsstyrelsen i Västmanlands lån:
»Såsom infordrat yttrande över herr Olsons med flera väckta motioner dels
om viss ändring av bestämmelserna rörande krigskonjunkturskattens beräkning,
dels ock i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1947 får länsstyrelsen meddela, att
länsstyrelsen finner motionärerna hava anfört skäl för bifall till sina yrkanden.
»
Länsstyrelsen i Västernorrlands län:
»I krigskonjunkturskattens natur ligger, att den närmast skall avse ett indragande
till staten av en oförtjänt inkomstökning. Egentligen skulle därför
hela grundbeloppet erläggas i skatt. Då det emellertid ansetts, att det belopp,
som sålunda erlägges såsom krigskonjunkurskatt, icke skall drabbas av
ytterligare skatt till staten, har vid krigskonjunkturskattens beräkning avdrag
från grundbeloppet medgivits för de ordinarie statsskatter, som belöpa
på grundbeloppet. Detta avdrag borde principiellt ha skett från den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten, under det att grundbeloppet skulle ha
erlagts i sin helhet liksom vid 1940 års taxering, men av praktiska skäl har
avdraget skett vid krigskonjunkturskattens beräkning.
Då sålunda avsikten med ifrågavarande avdrag från grundbeloppet torde
ha varit, att det belopp, som erlägges såsom krigskonjunkturskatt, icke skall
drabbas av ytterligare skatt till staten, synes som en följd härav hänsyn
kunna tagas endast till skatter, som belöpa på nämnda grundbelopp och
som tillika skola erläggas. Det är visserligen sant, att den uträknade krigskonjunkturskatten
vid 1946 och 1947 års taxering härigenom blir icke oväsentligt
högre än tidigare, men hänsyn härtill synes enligt länsstyrelsens mening
icke kunna tagas till följd av krigskonjunkturskattens karaktär av tillfällig
skatt.
Länsstyrelsen kan sålunda icke ansluta sig till motionärernas åsikt i denna
fråga och enligt länsstyrelsens mening bör någon ändring i ifrågavarande
hänseende icke vidtagas i gällande förordning om krigskonjunkturskatt för
år 1946 eller i föreliggande förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1947.»
Centrala Icrigskonjunkturskattenämnden:
»Centrala krigskonjunkturskattenämnden finner sig till en början kunna
konstatera, alt någon formell grund för bifall till de remitterade motionerna
icke föreligger.
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
Betydelsefullare är dock om starka sakliga skäl kunna anses tala för bifall
till motionerna. I sådant avseende tillåter sig centrala nämnden erinra
därom, att den befrielse från vissa skatter, som följer av övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen, för flertalet skattskyldiga torde vara
mera skenbar än verklig, i det att skatten visserligen träffar ett annat och
senare års inkomster än som enligt det tidigare tillämpade systemet skulle
hava varit fallet, men att därav icke ovillkorligen blir en följd, att den totala
skatten för viss skattskyldig på längre sikt blir lägre. För sådana skattskyldiga
borde även krigskonjunkturskatten reduceras i enlighet med motionärernas
yrkanden. Men huru många och, ännu mindre, vilka dessa skattskyldiga
äro torde vara omöjligt att exakt angiva. Å andra sidan kunna säkerligen
icke alla de, som äro skattskyldiga till krigskonjunkturskatt, hänföras
till denna grupp. Full rättvisa och jämlikhet i beskattningsavseende åstadkommes
således icke vare sig genom ett avslag eller ett bifall till motionerna.
För ett bifall till dem talar dock utom nyss angivna skäl, även den omständigheten,
att det av motionärerna överklagade förhållandet icke skulle hava
uppkommit, därest uppbördsreformen genomförts först efter det att krigskonjunkturskatten
avvecklats.
Vid här angivna förhållanden synes det centrala nämnden skäligt och rimligt,
att sådan skattelättnad, som avses i motionerna, beredes de skattskyldiga
enligt förordningarna om krigskonjunkturskatt för åren 1946 och 1947.
På grund härav får nämnden för sin del tillstyrka bifall till motionerna.»
Mot nämndens beslut har reservation anmälts av herrar Wulff och Brunes,
därvid Wulff med instämmande av Brunes anfört följande:
»I likhet med majoriteten anser jag, att motionärerna sakna formell grund
för sina yrkanden.
Vad härefter beträffar frågan, huruvida den begärda skatteeftergiften likväl
bör av billighetshänsyn medgivas, har grundtanken i krigskonjunkturskattelagstiftningen
varit, att viss del av den s. k. merinkomsten skall såsom
»oförtjänt» indragas till statsverket och att återstoden därefter skall beskattas
i vanlig ordning. De författningsbestämmelser, i vilka ändring nu påyrkas,
torde icke strida mot denna grundtanke, och, såvitt jag kan finna,
kommer en till krigskonjunkturskatt taxerad person icke att på grund av
omläggningen av uppbördssystemet få betala högre skatt — bortsett från
krigskonjunkturskattens grundbelopp — än en annan skattskyldig med inkomst
motsvarande den del av den förres inkomst, som enligt ovannämnda
grundtanke skall beskattas i vanlig ordning. Ej heller kommer den till krigskonjunkturskatt
taxerade personen — såsom majoriteten synes antaga —- att få erlägga högre skatt än om omläggningen av uppbördssystemet skett
senare, för så vitt han icke efter krigskonjunkturskattens avveckling får behålla
sin på grund av krigskonjunkturen onormalt höga inkomst. Den omständigheten,
att så i vissa fall kan bliva förhållandet, är enligt min mening
icke tillräckligt skäl för en generell eftergift av det slag motionärerna påyrkat.
På de anförda skälen anser jag, att nämnden bort hemställa, att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»
Kooperativa förbundet:
»Kooperativa förbundet har varje år, då taxering till krigskonjunkturskatt
ägt rum, sänt ut vägledande upplysningar om skatten till de till KF anslutna
föreningarna och därvid gjort upp kalkyl över skattens storlek i ett tänkt
normalfall, nämligen beskattningsbar merinkomst 10 000 kronor och jämförelseinkomst
30 000 kronor. Skattens grundbelopp blir då 5 400 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 29. 63
Härifrån avgår för ordinarie statsskatter taxeringsåren 1942—45 (statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt och värnskatt) 32 procent av 5 400 kronor =
1 728 kronor. Rest att betala blir då 3 672 kronor eller 36,7 procent av merinkomsten.
Men år 1946 nedgår i exemplet avdraget på grund av källskattereformen
till 10 procent av 5 400 kronor = 540 kronor. Som rest att betala
återstår 4 860 kronor eller 48,6 procent av merinkomsten.
RF har därför i 1946 års vägledande upplysningar, därav ett tryckt exemplar
bifogas, måst konstatera krigskonjunkturskattens faktiska stegring år
1946 enligt exemplet jämfört med tidigare år och tillfogat följande:
''På grund härav torde de kooperativa föreningarna kunna räkna med att
kk-skattens nettobelopp i allmänhet för dem kan bliva omkring 50 procent
eller mer å eventuellt beskattningsbart belopp. Att stegringen blir så betydande
mot förr, då man räknade med 35 å 40 procent, beror på källskattereformen,
som för samtliga skattskyldiga medför att den ordinarie skatten
å 1946 års taxering inskränker sig till ovan omnämnda 10 procent av statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt. De som i år taxeras till kk-skatt få motsvarande
mindre avdrag vid kk-skattens uträkning och få alltså på en omväg
betala full ordinarie statsskatt på den del av 1946 års taxerade inkomst
som påföres kk-skatt.’
Kk-skattens stegring beror i detta fall påtagligen på att skatten är kombinerad
med de ordinarie statsskatterna. Den förra har betraktats som en primär
engångsskatt, och man har år 1946 icke medgivit avdrag för mer än faktiskt
erlagd statsskatt (det belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skulle ha minskats, om grundbeloppet avdragits från det till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet). År 1946 blev detta
avdrag, som nämnt, blott 10 procent av grundbeloppet, men år 1947 accentueras
källskattereformens verkan på kk-skatten ännu mera i det att enligt
1947 års proposition om kk-skatt dennas grundbelopp icke alls kommer att
minskas av inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt, enär normalt
inga dylika skatter utgå för den år 1947 taxerade inkomsten. År 1947 kommer
alltså kk-skatten (för dem som ha annat räkenskapsår än kalenderår) att
utgå med hela grundbeloppet eller enligt exemplet med 5 400 kronor = 54
procent av merinkomsten.
För skattebetalaren kunna dock icke formella synpukter vara avgörande,
utan för honom gäller det hur mycket han årligen måste betala i skatt i
procent av sin inkomst. Det är väl sant att han hösten 1946 blott betalade
10 procent ordinarie statsskatt, men hela år 1947 får han fortsätta att betala
ordinarie statsskatter, som procentuellt ligga i samma nivå som förut. Det blir
intet avbrott i skattebetalandet och en reell skillnad upptäckes först när
en juridisk person likviderar eller en fysisk person dör. Det synes därför vara
rättvist att avdraget från kk-skattens grundbelopp taxeringsåren 1946 och
1947 får motsvara samtliga ordinarie statsskatter eller 32 procent. .Tust denna
praktiska linje har följts när man fann att skatter måste eftergivas under
övergångsåren, och samma linje synes böra följas när det gäller kk-skatten.
Annars blir följden alt man »på en omväg lar ut full ordinarie statsskatt av
sådana skattskyldiga, som erlägga kk-skatt under år då efIergift i fråga om
ordinarie statsskatter sker för alla andra. Hade källskattens införande fördröjts
blott två år, så hade inga störningar inträtt utan alla behandlats lika.
Kk-skattens kombination med den ordinarie statsbeskattningen förutsätter
atl denna senare helst är konstant eller i varje fall icke varierar mycket utan
uttages med ett årligen ungefär lika stort procentuellt belopp på taxerad inkomst.
Särskilt tydligt framstår detta i fråga om juridiska personer, för vilka
avdraget från kk-skattens grundbelopp under senare år regelbundet varit
32 %>. För dem har skatteavdraget vid kk-skattens ulräkning verkat som ell
liihanq till riksdaqens protokoll V.)h7. 1 samt. Sr 5
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 29.
kalkylerat obligatoriskt avdrag, som de väntat sig att få behålla även under
källskattereformens övergångsår. I detta sammanhang får styrelsen erinra
om att styrelsen redan i yttrande av den 8 februari 1945 över 1944 års allmänna
skattekommittés förslag om avveckling av kk-beskattningen ifrågasatt,
i fråga om skatteuträkningen, att kk-skatten gjordes proportionell med
grundbelopp vid 50 procent av merinkomsten. Beträffande avdraget för ordinarie
statsskatter föreslog styrelsen redan då obligatoriskt avdrag för juridiska
personer. Styrelsen ifrågasatte nämligen huruvida icke skatteprocenten
för grundbeloppet direkt borde bestämmas så som om skatteavdraget helt
kunde utnyttjas och alltså sättas, åtminstone för juridiska personer, till cirka
35 %. Detta förslag framlades med hänsyn till framställda farhågor att avdraget
för de ordinarie skatterna icke skulle kunna i sin helhet utnyttjas.
Den situation som nu inträtt kunde då icke förutses, men förstärker givetvis
i hög grad de skäl, som redan för två år sedan av styrelsen åberopades till
förmån för obligatoriskt skatteavdrag vid kk-skattens uträkning.
För åtskilliga till KF anslutna föreningar, vilka taxeringsåren 1946 resp.
1947 få erlägga kk-skatt med 50, kanske 60 °/o av merinkomsten, kommer
skattens storlek att på grund av det vägrade skatteavdraget bli mycket betungande.
De komma nämligen i fortsättningen, så vitt man kan se, att därutöver
få betala ordinarie skatter i fullt mått och komma icke att märka
någon »eftergift» på grund av övergången till källskatt. Man har inom KF
vid granskningen av föreningarnas skattefrågor lagt märke till att kk-skatten
träffat föreningarna ganska ojämnt och att ofta föreningar med förhållandevis
svag ekonomi och vilka därför haft ringa jämförelseinkomst åren 1937
och 1938, blivit påförda kk-skatt. Som veterligen sådan ojämnhet visat sig
vid taxering till kk-skatt även inom andra områden av näringslivet, synes
detta jämväl vara ett skäl att visa hänsyn gentemot de nu gjorda framställningarna
om fullt skatteavdrag vid beräkning av kk-skatt.
På grund av det anförda får styrelsen för sin del uttrycka som ett önskemål,
att åtgärder i de remitterade motionernas syfte måtte vidtagas, så att
fullt skatteavdrag medgives vid kk-skattens uträkning taxeringsåren 1946
och 1947.»
4776S6. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:184 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse rörande det sve a1 i texten