Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för av kommun valt ombud för de skattskyldiga att deltaga i förhandsgranskning av deklarationer.

1947-06-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:31, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för av kommun valt ombud för de skattskyldiga att deltaga i förhandsgranskning av deklarationer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

1

Nr 31.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt för av kommun valt ombud för de skattskyldiga

att deltaga i förhandsgranskning av deklarationer.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 142 av herrar Petersson och Annér och II: 230 av herr

Svensson i Ljungskile m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om sådan ändring av taxeringsförordningen,

att ett av respektive kommun valt ombud för de skattskyldiga

får deltaga i förhandsgranskningen av deklarationerna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 230.

Enligt 109 § taxeringsförordningen skola beskattningsnämnderna vid fullgörandet

av sina uppdrag ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter,

skatte- och taxeringsförfattningarna innehålla, samt, efter samvetsgrann

prövning av meddelade uppgifter och för övrigt kända förhållanden,

efter bästa förstånd åsätta taxering, så att densamma varder i möjligaste

måtto likformig och rättvis.

Beträffande kommunvald ledamots i taxeringsnämnd rätt till granskning

av självdeklarationer gälla vissa inskränkningar enligt 56 § 1 mom. taxeringsförordningen.

Där stadgas, att dylik granskning må verkställas av den

kommunvalda eller landstingsvalda ledamot i taxeringsnämnd, som nämnden

därtill utser, ävensom att i särskilda fall må vid granskningen biträda

ytterligare en ledamot, som nämnden därtill utser. Vidare stadgas i sistnämnda

författningsrum, att sådan jämlikt 8 § 4 mom. taxeringsförordningen

vald ledamot i taxeringsnämnd, som har till uppgift att granska virkesdeklarationer,

äger verkställa granskning av självdeklaration, i den mån så

erfordras vid fullgörande av ledamotens ifrågavarande åliggande. Angående

motiven till berörda bestämmelser, som tillkommo år 1928, må här erinras

om följande.

Första särskilda utskottet vid 7.927 års riksdag anförde i sitt utlåtande

nr 1 (s. 86):

»Såsom i taxeringssakkunnigas betänkande framhålles, har inom riksdagen

vid flera tillfällen väckts förslag om vidgad rätt för kommunvalda le
Bihanq

till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 31. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

damöter i taxeringsnämnden att taga del av deklarationsmaterialet. Utskottet

finner väl, att de skäl, som tidigare anförts mot en dylik utvidgning av

granskningsrätten och vilka i huvudsak grundats a farhagor för deklarationshemlighetens

äventyrande, icke kunna frånkännas giltighet. Men om

rätten för de kommunvalda ledamöterna att taga del av deklarationsmaterialet

begränsas till två sådana ledamöter, därav allenast en självständigt

må utöva granskningen, torde någon fara för deklarationshemlighetens brytande

ej finnas, och på dylikt sätt kan det behov av utvidgad granskningsrätt,

som otvivelaktigt föreligger på vissa håll, tillgodoses.»

Den år 1928 antagna författningstexten anslöt sig emellertid endast delvis

till nämnda uppfattning utan omformulerades enligt följande uttalande

av särskilda utskottet vid 1928 års riksdag i utlåtande nr 1 (s. 92):

»Såsom följd av vad utskottet föreslår beträffande 81 § bör ur 1 mom.

i denna paragraf uteslutas stadgandet om ovillkorlig rätt för den kommunvalda

ledamot, varom förmäles i 8 § 4 mom., att granska självdeklarationer.

Sådan rätt synes böra tilläggas dylik ledamot endast i den mån så erfordras

för fullgörande av ledamotens särskilda åligganden beträffande

virkestaxeringen; förslag härom framlägges nu av utskottet.

Däremot har utskottet ansett sig böra upptaga ett av första särskilda utskottet

år 1927 framställt förslag, att självständig granskningsrätt beträffande

självdeklarationer må tillkomma en av taxeringsnämnden utsedd ledamot.

Genom en sådan anordning torde det behov av utvidgad granskningsrätt,

som lärer förefinnas på vissa håll, kunna tillgodoses utan äventyrande

av deklarationshemligheten.»

I de föreliggande motionerna har anförts bl. a., att de personer, som underkastade

deklarationerna en ingående granskning i våra taxeringsnämnder,

torde i väsentlig grad vara inställda på att bevaka samhällets rätt gentemot

den enskilde skattebetalaren. Det vore visst inte så, att den skattskyldiges

deklaration — i den mån den avveke från vad som vore riktigt — alltid

vore till hans egen fördel. Bristande kunskap om avdragsbestämmelser och

annat kunde ofta leda till för hög slutsumma. I praktiken torde det ofta vara

så, att man godtoge den skattskyldiges uppgifter, även om en granskning borde

leda till justeringar. Det bleve alltmera nödvändigt, att förhandsgranskningen

finge en mera allsidig karaktär. Detta skulle kunna ske på så sätt att

kommunerna finge välja ett ombud att deltaga i förhandsgranskningen med

uppgift att beakta den skattskyldiges intresse genom att i förekommande fall

göra vederbörande deklarant uppmärksam på eventuella fel och inhämta

sådana upplysningar, som kunde leda till deras avhjälpande.

I syfte att erhålla kännedom om i vilken utsträckning kommunvalda ledamöter

i taxeringsnämnd verkställa granskning av självdeklarationer har

utskottet framställt förfrågan under hand i förevarande avseende till styrelsen

för taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund. Enligt vad styrelsen i

anledning därav meddelat utskottet torde tämligen regelmässigt förfaras

så vid taxeringen, att nämnden utsåge en ledamot, eventuellt med biträde

av annan ledamot, att genomgå samtliga deklarationer. Det vore icke riktigt,

att nämnderna ej skulle vidtaga rättelser i avgivna deklarationer, vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

3

kunde vara till den skattskyldiges förmån. Det vore tvärtom mycket vanligt

att så skedde. Det vore svårt att se huru de skattskyldigas intressen skulle

kunna effektivare tillgodoses, om nämnden utökades med ytterligare en ledamot

med, såvitt styrelsen kunde finna, precis samma befogenhet, som redan

nu tillkomme ledamot av nämnd. Motionerna avstyrktes därför såsom icke

ägnade att medföra åsyftad verkan. Då emellertid en annan metod för förhandsgranskning

av deklarationerna i viss utsträckning tillämpades, nämligen

den att deklarationsmaterialet delades upp på nämndens samtliga ledamöter,

vore det önskvärt, att ett sådant förfarande förklarades stå i full

överensstämmelse med gällande författning.

Taxeringsnämnd består enligt nuvarande bestämmelser av ordförande och

kronoombud, vilka utses av länsstyrelsen, samt ett antal kommunvalda eller

landstingsvalda ledamöter. Kronoombudets uppgift är särskilt att vid granskningen

tillse, att kronans intresse vid taxeringen varder behörigen iakttaget.

I förevarande motioner bär hemställts, att av respektive kommun valt

ombud för de skattskyldiga måtte få deltaga i förhandsgranskningen av

deklarationerna, varigenom denna granskning skulle få en mera allsidig karaktär

än som nu vore fallet.

Utskottet får i anledning av motionerna erinra om att taxeringsnämnd jämlikt

109 § taxeringsförordningen skall eftersträva, att taxeringen varder i

möjligaste måtto likformig och rättvis. För att på ett ändamålsenligt sätt fylla

denna uppgift åligger det sålunda nämnden att vidtaga rättelse i självdeklaration

även till vederbörande skattskyldiges förmån, då felaktighet i förevarande

avseende uppmärksammats. I till utskottet inkommet yttrande över

motionerna från styrelsen för taxeringsnämndsordförandenas riksförbund

har framhållits, att rättelse till de skattskyldigas förmån sker i ett stort antal

fall vid taxeringsarbetet. På grund härav finner utskottet skäl icke föreligga

att låta en av kommun vald ledamot i taxeringsnämnd få till särskild uppgift

att vara ombud för de skattskyldiga.

Från styrelsen för taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har vidare

framhållits såsom önskvärt, att föreskriften i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen,

enligt vilken högst två kommun- eller landstingsvalda ledamöter i

taxeringsnämnd äger granskningsrätt beträffande deklarationsmaterialet, utvidgades

att omfatta samtliga ledamöter i nämnden. Utskottet vill i detta

hänseende påpeka, att den nuvarande begränsningen i fråga om taxeringsnämndsledamötemas

granskningsrätt i huvudsak grundats å omsorgen om att

deklarationshemligheten icke äventyras. Utskottet finner emellertid icke tillräckliga

skäl föreligga att förorda, att granskningsrätten utsträckes ytterligare.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

att de likalydande motionerna I: 142 av herrar Petersson

och Annér samt II: 230 av herr Svensson i Ljungskile m. fl.

om rätt för av kommun valt ombud för de skattskyldiga

att deltaga i förhandsgranskning av deklarationer icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 juni 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Velander, Sjödahl,

Gustaf Elofsson, Frans Ericson, Wehtje, Bjömsson och Robert Berg;

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund,

Hammarlund, Olsson i Gävle, Sandberg, Karlsson i Grängesberg, Andersson i

Dunker, Bladh och Jonsson i Malmgrava.

477997. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.