Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m., jämte en i ämnet väckt motion.

1947-05-06 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:32, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m., jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32-

1

Kr 32.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om skattefrihet

i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m.,

jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 7 mars 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 147, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Har fast eller lös egendom tagits i anspråk genom expropriation eller

liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att

tvångsförsäljning varom här är fråga måste anses vara för handen, skall den

genom överlåtelsen uppkomna vinsten icke i något fall utgöra skattepliktig

realisationsvinst enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nyss sagts skall dock icke gälla, därest

det skäligen kan antagas att avyttringen skulle ägt rum även om tvång icke

förelegat.

Vad i första stycket stadgas angående skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid avyttring av egendom skall äga motsvarande tillämpning beträffande

realisationsvinst vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust som uppkommit då egendom

avyttrats eller då upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet

skett under sådana förhållanden att, därest vinst i stället uppstått, denna

enligt bestämmelserna i första eller andra stycket icke skulle hava utgjort

skattepliktig realisationsvinst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gäller tills vidare. Förordningen skall äga tillämpning jämväl med avseBihatxq

till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 32—33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

ende å det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd i första

instans verkställes under år 1947.

I fråga om eftertaxering för år 1946 eller tidigare år skola äldre bestämmelser

fortfarande gälla.

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen

väckta motionen II: 356 av herrar Pettersson i Dahl och Nilson i Spånstad,

vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition

måtte besluta dels att skattefrihet skulle åtnjutas även för ersättning av

inkomstförlust, som arrendator erhållit vid avstående av arrenderätt i samband

med expropriation eller annan tvångslösen av fast eller lös egendom

och dels att restitution av skatt, som påförts eller erlagts av fastighetsägare

eller arrendatorer såsom en följd av uppkommen realisationsvinst vid expropriation

eller annan tvångslösen av fast eller lös egendom under åren

1940—1946, måtte införas.

Vad angår motiveringen för de i motionen framförda yrkandena, får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

hänföras bl. a. vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom, som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång

och varit i den skattskyldiges ägo, om det är fastighet, under mindre än 10

år och eljest under mindre än 5 år (realisationsvinst). Jämlikt 2 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gäller samma stadgande

också vid den statliga beskattningen. Enligt praxis innebära dessa bestämmelser,

att skattskyldighet för realisationsvinst kan uppkomma jämväl vid

expropriation eller annan tvångslösen av egendom.

I en vid 1945 års riksdag (vårsessionen) väckt motion (I: 261) hemställdes

att riksdagen måtte besluta, att realisationsvinst skulle frikallas från inkomstbeskattning,

då vinsten uppkommit genom att en fastighet underkastats expropriation

eller annat sådant förfarande. Bevillningsutskottet, till vilket motionen

hänvisades, yttrade (betänkande nr 49/1945), att utskottet funne skäl

tala för medgivande av skattefrihet i förevarande fall men att en författningsändring

i detta syfte borde föregås av ytterligare utredning. I anledning

därav anhöll riksdagen i skrivelse den 15 juni 1945 (nr 414), att Kungl.

Maj:t måtte, med beaktande av vad utskottet anfört i nämnda betänkande,

föranstalta om utredning och snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag

angående det nu ifrågavarande spörsmålet.

I anledning av nyssnämnda riksdagsskrivelse upprättades inom finansdepartementets

skatteberedning en den 20 november 1945 dagtecknad prome
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

3

moria angående bl. a. frågan om beskattning av realisationsvinst vid expropriation

eller annan tvångslösen.

över denna promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av ett flertal

myndigheter och sammanslutningar.

Rörande innehållet i remissinstansernas yttranden tillåter sig utskottet hänvisa

till propositionen (s. 10—23).

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har

departementschefen anfört följande:

»Såsom bevillningsutskottet anfört i sitt betänkande nr 49/1945 och som

jämväl flertalet av de hörda myndigheterna funnit, synes det icke tillfredsställande

att realisationsvinst, som uppkommit vid expropriation eller annan

tvångslösen av fast eller lös egendom, beskattas såsom inkomst. Enligt gällande

regler kommer emellertid den, som inom viss tid efter fcrvärvet tvingas

avstå sin egendom till förmån för ett allmänt intresse, att drabbas av skatt

för realisationsvinsten, under det att han, om ifrågavarande tvångslösen

icke mellankommit, skulle hava kunnat behålla egendomen utöver den i 35 §

kommunalskattelagen stadgade tiden och sålunda undgå skatt för vinsten.

Frågan är av särskild betydelse för ägaren av egendomen därför att skatten

för realisationsvinsten till följd av den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens

progression kan bliva så hög, att anskaffandet av annan likvärdig

egendom i stället för den exproprierade försvåras eller omöjliggöres. Det bör

härvid även beaktas, att någon hänsyn till den ökadö skatt, som egendomens

ägare har att erlägga på grund av uppstående realisationsvinst, lagligen icke

kan tagas vid expropriationsersättningens bestämmande (jfr nytt juridiskt

arkiv I 1946, s. 580).

Mot tanken att från beskattning undantaga realisationsvinster, som uppkommit

vid expropriation eller annan tvångslösen av egendom, har invänts

bl. a. att det icke vore konsekvent att, sedan i annat sammanhang framhållits

önskvärdheten av en allmän beskattning av oförtjänt värdestegring å

fastighet, medgiva skattefrihet för vissa nu beskattade vinster av dylikt slag.

Även om denna invändning i och för sig är riktig, kvarstår emellertid det

förhållandet att, så länge en fastighetsägare kan undgå realisationsvinstbeskattning

genom att uppskjuta avyttringen tio år från förvärvet, det ur

rättvisesynpunkt icke är tillfredsställande att beskatta den fastighetsägare,

som till förmån för ett allmänt intresse tvingats att tidigare avstå sin egendom.

På grund av det anförda bör enligt min mening realisationsvinst vid expropriation

eller annan tvångslösen av fast eller lös egendom fritagas från

beskattning. Med hänsyn bl. a. till de omfattande markförvärv, som erfordras

för slorflygplatsen, synes det önskvärt att en dylik lagändring genomföres

ulan dröjsmål. Då frågan om realisationsvinstbeskattningens lämpliga

anordnande emellertid tagits upp till behandling i hela dess vidd inom 1944

års allmänna skattekommitté, lärer det å andra sidan vara lämpligt, att lagändringen

erhåller allenast provisorisk karaktär.

Den nu föreslagna skattebefrielsen bör få tillgodonjutas vare sig egendo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

men avstås till det allmänna eller till enskild person. Med avstående av egendom

genom tvångslösen bör likställas frivillig försäljning under sådana förhållanden

att försäljningen måste anses hava skett på grund av köparens

möjlighet att, om frivillig uppgörelse icke träffats, tillgripa expropriation

eller annat dylikt tvångsförfarande. Självfallet kan det i många fall vara

svårt att avgöra om försäljningen skett av anledning som nyss sagts. Skall

köparen använda fastigheten för ändamål, för vars tillgodoseende expropriation

eller annat tvångsförfarande enligt gällande författningar medgives,

torde emellertid försäljningen, där icke annat av omständigheterna framgår,

få anses vara likställd med en tvångsförsäljning.

Enligt departementspromemorian skulle skattebefrielse icke äga rum i de

fall, då det funnes uppenbart att avyttringen skulle ägt rum även om tvång

icke förelegat. Den sålunda föreslagna bestämmelsen överensstämmer med

motsvarande stadgande i krigskonjunkturskatteförordningarna. I vissa remissyttranden

har emellertid anmärkts, att till följd av utformningen av

undantagsbestämmelsen alltför stora krav komme att i bevisningshänseende

ställas på taxeringsmyndigheterna. Denna erinran synes befogad och jag

förordar därför en sådan omformulering, att undantag från skattebefrielsen

skall äga rum då det »skäligen kan antagas» att avyttringen skulle ägt rum

även om tvång icke förelegat. Stadgandet kommer visserligen att då få en

något annan innebörd än motsvarande bestämmelse i krigskonjunkturskatteförordningarna.

Emellertid synes det icke obefogat att ställa större krav på

taxeringsmyndigheternas utredning i de fall, då det gäller att belägga en realisationsvinst

med krigskonjunkturskatt, än då fråga är att för vinsten uttaga

ordinarie skatter till stat och kommun.

Skäl för antagande, att avyttring skulle hava ägt rum även om ett tvångsläge

icke förefunnits, kan föreligga om en person — utan att kunna lämna

annan trovärdig förklaring angående orsaken till köpet — inköpt ett markområde

sedan sådana omständigheter inträffat att det finnes anledning förvänta

att expropriation av området kommer att ske. I nyssnämnda fall kan

överlåtaren nämligen antagas hava förvärvat fastigheten i syfte att göra en

omedelbar försäljningsvinst. Men även om säljaren ägt egendomen en längre

tid och det sålunda icke synes sannolikt att han förvärvat densamma i sådant

spekulationssyfte som nyss sagts, kan han under vissa förutsättningar

antagas hava varit villig att — även om tvång icke förelegat — avyttra fastigheten

till det vid tvångsförsäljningen erhållna priset. Så kan t. ex. vara

händelsen om säljaren tidigare för ungefärligen samma pris försålt områden

från egendomen. Ej heller i sistnämnda fall torde anledning föreligga att

medgiva skattebefrielse för realisationsvinsten.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskaltelagen skall lika

med avyttring av fast egendom anses upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken därvid

är att betrakta som köpeskilling. Avyttringen skall i sådant fall anses hava

omfattat så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens

hela värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32. 5

övrigt föreligga, skall alltså i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst anses

hava uppkommit.

Därest genom expropriation eller annat tvångsförfarande upplåtelse sker

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning,

bör vad förut sagts angående skattefrihet för realisationsvinst

vid avstående av äganderätt till fastighet äga motsvarande tillämpning.

Det bör framhållas att den i departementspromemorian förordade skattefriheten

avser endast sådan inkomst, som är att hänföra till realisationsvinst

i skattelagarnas mening. Om den vid avyttring av inventarier erhållna ersättningen

till en del är hänförlig till realisationsvinst och till en annan del -—

motsvarande återvunna värdeminskningsavdrag — utgör inkomst av rörelse,

avses alltså endast den förra delen skola vara skattefri. Jag finner icke skäl

att i detta sammanhang föreslå någon utvidgning av skattefriheten utöver

vad i promemorian sålunda förutsatts. Ej heller anser jag skäl föreligga att

förorda skattebefrielse i de fall, då försäljningen icke föranletts av rättsligt

tvång utan t. ex. beror på att ägaren nödgas avflytta från orten.

Vad angår den i några yttranden berörda frågan om skattefrihet för sådan

ersättning för inkomstförlust, som arrendator erhållit vid avslående av arrenderätt

i samband med expropriation av fastighet, torde nämnda ersättning

icke utgöra realisationsvinst. Spörsmålet om lindring i beskattningen av dylik

ersättning -— vilken fråga huvudsakligen torde avse att mildra verkningarna

av statsbeskattningens progressivitet — torde därför icke böra upptagas i

detta sammanhang.

Därest realisationsvinst icke beskattas i de förenämnda fallen, kommer

intäkten, till den del den är att hänföra till avyttringen av den å marken

växande skogen, att beskattas som inkomst av jordbruksfastighet. Då så

skulle hava skett även om marken försålts eller upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till densamma skett först sedan den innehafts minst tio

år, torde någon befogad erinran icke kunna framställas mot att inkomsten

av skog beskattas även i de fall, då vinsten av markförsäljningen eller upplåtelsen

av nyttjanderätt eller servitutsrätt till marken lämnas skattefri.

Då realisationsvinst, som under förut angivna förutsättningar uppkommer

vid avstående av egendom eller upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet, föreslås skola utgöra icke skattepliktig inkomst, torde det, såsom

kammarrätten anfört, vara principiellt riktigt att icke medgiva avdrag för

realisationsförlust i motsvarande fall. Denna fråga torde emellertid knappast

hava någon praktisk betydelse.

Såsom tidigare omnämnts torde de bestämmelser, som avses skola reglera

frågan om skattefrihet i de förut berörda fallen, böra hava endast provisorisk

karaktär. Med hänsyn härtill böra de icke intagas i kommunalskattelagen

utan upptagas i en särskild författning. Det är angeläget att de föreslagna

bestämmelserna tillämpas redan beträffande försäljningar och upplåtelser,

som ägt rum under år 1946. Enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

efterskänkes visserligen i princip skatt för inkomst, förvärvad

under år 1946, men under vissa förutsättningar uttages skatt för bland annat

inkomstökning, som motsvaras av realisationsvinst. Jag förordar därför att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

ifrågavarande bestämmelser skola träda i kraft omedelbart efter utfärdandet

av författning i ämnet och tillämpas redan vid 1947 års taxering.»

Beträffande vad som anförts i den i ämnet väckta motionen må här återgivas

följande.

Ett bifall till föreliggande proposition skulle innebära att arrendatorer

komme i ett sämre läge än fastighetsägare vid expropriation. Det kunde enligt

motionärernas mening icke råda någon tvekan om att beskattningen av

ersättning för inkomstförlust, som arrendator erhållit vid avstående av arrenderätt

i samband med expropriation av fastighet, medförde allvarliga ekonomiska

avbräck för arrendatom, som försvårade för honom att anskaffa

nytt jordbruk. Det framstode därför som billigt och rättvist att samma skattefrihet,

som nu föresloges för fastighetsägarens realisationsvinst, skulle gälla

för sådan ersättning, som arrendator ägde uppbära vid avstående av arrenderätt

i samband med expropriation. Detta så mycket mera som lagändringen

endast avsåges att erhålla provisorisk karaktär.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om skattefrihet vore avsedda

att tillämpas beträffande försäljningar och upplåtelser, som ägt rum

under år 1946. Skattefriheten komme sålunda icke att gälla i fråga om försäljningar,

som skett under de föregående krigsåren. Emellertid hade under

krigsåren försäljning av mark till kronan för försvarsändamål, speciellt för

anläggande av flygfält, i betydande omfattning förekommit. Det syntes rimligt

att möjligheter öppnades för fastighetsägare och arrendatorer, som på

detta sätt under tiden 1940—1946 måste avstå mark främst till försvarsändamål

och som fått erlägga skatt för uppkommen realisationsvinst, att erhålla

restitution av inbetald eller påförd skatt.

Utskottet. I den förevarande propositionen har föreslagits införande av skattefrihet

för realisationsvinst, som uppkommit vid expropriation eller liknande förfarande

eller eljest genom avyttring under sådana förhållanden att tvångsförsäljning

måste anses vara för handen. Detta förslag har föranletts av bl. a.

de för den blivande storflygplatsen nödvändiga markförvärven. Den närmaste

grunden för den ifrågasatta skattefriheten är att, då exempelvis en

fastighetsägare kan undgå realisationsvinstbeskattning genom att uppskjuta

avyttringen av fastigheten tio år från förvärvet, det ansetts icke vara tillfredsställande

ur rättvisesynpunkt att beskatta den fastighetsägare, som till

förmån för ett allmänt intresse tvingats att tidigare avstå sin egendom. Då

frågan om realisationsvinstbeskattningens lämpliga anordnande emellertid

upptagits till behandling i hela dess vidd inom 1944 års allmänna skattekommitté,

har den föreslagna författningsändringen ansetts böra erhålla allenast

provisorisk karaktär.

Utskottet finner goda skäl tala för det i propositionen framlagda förslaget

och tillstyrker sålunda bifall till propositionen.

Den i propositionen föreslagna skattefriheten avser, såsom framgår av vad

nu nämnts, endast sådan inkomst, som är att hänföra till realisationsvinst i

skatteförfattningarnas mening. Då den ersättning, som en arrendator er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

7

hållit för mistad inkomst vid avstående av arrenderätt i samband med expropriation

av fastighet, icke utgör realisationsvinst utan torde beskattas såsom

inkomst av jordbruksfastighet, kommer enligt det föreliggande förslaget en

arrendator icke i åtnjutande av skattefrihet för sådan ersättning. I den föreliggande

motionen 11:356 har hemställts, att skattefrihet skulle medgivas

även för dylik ersättning. Vidare har i motionen yrkats, att restitution av

skatt, som påförts eller erlagts av fastighetsägare eller arrendatorer såsom en

följd av uppkommen realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångslösen

av fast eller lös egendom under åren 1940—-1946, måtte införas.

Med anledning av de i motionen sålunda framställda yrkandena får utskottet

erinra om att den till stöd för den i propositionen föreslagna skattefriheten

åberopade grunden eller att en fastighetsägare kan undgå realisationsvinstbeskattning

genom att uppskjuta avyttringen av fastigheten icke föreligger

i fråga om den av en arrendator uppburna ersättningen för mistad

inkomst genom expropriation eller annat tvångsförfarande. Sådan ersättning

beskattas, som ovan nämnts, såsom inkomst av jordbruksfastighet och är

följaktligen underkastad beskattning oberoende av den tid, under vilken

arrendatom innehaft arrendet. Skattefrihet för dylik ersättning torde fördenskull

icke kunna ifrågakomma. Utskottet har emellertid icke kunnat

undgå att finna det vara mindre tilltalande att en arrendators ersättning av

ovannämnda slag — vilken ofta motsvarar det sammanlagda beloppet av ett

flertal års inkomster och som i likhet med fastighetsägarens ersättning kan

vara av betydande storlek — på vanligt sätt tages till beskattning, medan

däremot fastighetsägarens ersättning helt frikallas från skatteplikt. Visserligen

förhåller det sig så, att olägenheterna av att arrendatom beskattas på

angivet sätt närmast sammanhänga med den statliga inkomstbeskattningens

progressivitet samt att denna progressivitet kan medföra ogynnsamma verkningar

även vid vissa andra inkomstförvärv än de nu ifrågavarande, exempelvis

vad angår intäkt av växande skog i samband med avyttring av fastighet.

Den ersättning, som åtnjutes av en arrendator vid avstående av arrenderätt på

grund av expropriation eller liknande förfarande, synes emellertid utskottet

vara mera jämförlig med fastighetsägarens ersättning i motsvarande fall än

andra liknande inkomstförvärv. Även psykologiska skäl torde enligt utskottets

mening kunna anses tala för att en arrendator, såvitt möjligt, erhåller

någon lättnad i beskattningen av förevarande ersättning. Denna lättnad bör

enligt utskottets mening endast ha till syfte att lindra verkningarna av statsbeskattningens

progressivitet.

Då enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen de av arrendatorer

under år 1946 uppburna ersättningarna av ifrågavarande slag, i den

mån de äro att hänföra till inkomst av jordbruksfastighet, icke komma att

tagas till beskattning samt berörda spörsmål följaktligen icke har aktualitet

vid innevarande års taxering, är en omedelbar författningsändring i angivet

syfte icke oundgängligen påkallad. Med hänsyn härtill och då en dylik författningsändring

kräver mera ingående överväganden än som i detta sammanhang

lämpligen kunna äga rum, föreslår utskottet skrivelse till Kungl.

Maj:l med hemställan om utredning och förslag i ämnet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

Då den ersättning, som uppbäres av fastighetsägare vid expropriation av

fastighet, i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget icke tages

till beskattning såsom realisationsvinst, medför detta den konsekvensen, att

ersättningen, till den del den är att hänföra till avyttringen av den å marken

växande skogen, i stället beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet.

För denna del av ersättningen kommer skattefrihet sålunda icke att åtnjutas.

Det synes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke även vad angår

sådan ersättning skäl kunna anses tala för en skattelättnad av det slag, som

av utskottet befunnits påkallad beträffande av arrendatorer uppburna ersättningar.

Beträffande det i motionen framställda yrkandet om restitution av skatt

på grund av tidigare års taxeringar, där ersättningar av ifrågavarande slag

för fastighetsägare eller arrendatorer tagits till beskattning, får utskottet

framhålla, att för sådan restitution måste förutsättas att dessa taxeringar först

bliva ändrade. Ändring av redan laga kraft vunna taxeringar kan givetvis

väcka betänkligheter. Ehuru utskottet knappast håller för sannolikt, att ett

tillgodoseende av motionärernas önskemål i denna del låter sig göra, torde

dock enligt utskottets mening skäl icke saknas att vid den av utskottet föreslagna

utredningen ägnas uppmärksamhet även åt de fall, då ersättningar

av ifrågavarande slag tagits till beskattning vid tidigare års taxeringar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 147, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om skattefrihet i vissa fall

för realisationsvinst vid expropriation m. m.; samt

2) att riksdagen i anledning av motionen II: 356 av herrar

Pettersson i Dahl och Nilson i Spånstad måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning i de hänseenden, som i detta betänkande angivits,

ävensom för nästkommande års riksdag framlägga de förslag,

som därav må föranledas.

Stockholm den 6 maj 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander,

Sjödahl,* Frans Ericson, Wehtje,* Heuman, Franzon, Rosander och Ljungdahl

samt

från andra kammaren: herrar Björklund, Sandberg, Jonsson i Skedsbygd,

Olson i Göteborg,* Olofsson i Höganäs,* Karlsson i Granebo,* Ohlsson

i Kastlösa,* Vigelsbo,* Bladh* och Forsberg.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:207 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för kungörande av tid och ställe för röstlängds framläggande till granskning. a1 i texten