Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om borttagande av friskillingar och därmed jämförliga avgifter, som utgå vid överlåtelse av fastighet i vissa städer.

1947-05-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:33, Betänkande i anledning av väckta motioner om borttagande av friskillingar och därmed jämförliga avgifter, som utgå vid överlåtelse av fastighet i vissa städer.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

9

Kr 33.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om borttagande av friskillingar och därmed jämförliga

avgifter, som utgå vid överlåtelse av fastighet i

vissa städer.

(1 :a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, I: 59 av

herr Lindblom m. fl. samt II: 118 av herr Johnsson i Kastanjegården in. fl.,

har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning rörande borttagande av friskillingar och därmed jämförliga avgifter,

som utgå vid överlåtelse av fastighet i vissa städer, samt om framläggande

för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 59.

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte m. fl. fång överlåtelsehandling,

då den företes för lagfart, förutom i visst undantagsfall, förses

med stämpel. Stämpeln utgår i regel med 1 procent eller om fastigheten

förvärvats av aktiebolag med 2 procent av egendomens värde. Stämpelavgiften

tillfaller statsverket.

Utöver stämpelavgiften erlägges vid fastighetsöverlåtelse expeditionslösen

enligt förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883. För städernas

del tillkommer därjämte en särskild avgift benämnd friskilling. Bestämmelser

härom finnas i 4 § sisinämnda förordning. Detta författningsrum

lyder:

Då i stad, efter beviljad lagfart på grund av köp, byte eller gåva, lagfartsbevis

utfärdas, erlägges, utom stadgad lösen, friskilling med en krona, där

egendomens värde, beräknat på sätt här ovan i fråga om lösen för lagfartsbevis

är stadgat, icke uppgår till ettusen kronor, men, då värdet är högre,

med två kronor. Har före lagfartsbevisets utfärdande egendomen genom något

av nu omförmälda fång övergått till ny ägare och denne därå sökt lagfart,

erlägges friskilling allenast för sista fånget.

I stad, för vilken i fråga om friskilling särskilt förordnande av Kungl.

Maj:t meddelats, lände detta fortfarande till efterrättelse.

I 1821 års expeditionstaxa stadgades, att vid rådstugurätt friskilling skulle

betalas för egendom i stad under 166 Rdr 32 sk. värde med 24 sk. och för

egendom med värde däröver med 1 Rdr. I expeditionslösenförordningen den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

30 november 1855 förändrades friskillingsavgiftens belopp till det ännu gällande

av 1 Rdr för fastigheter med högst 1 000 Rdrs värde och 2 Rdr för

fastigheter med högre värde. Därjämte tillädes emellertid följande punkt

»dock må i stad, för vilken härutinnan särskilt nådigt förordnande är meddelat,

detsamma fortfarande lända till efterrättelse». Såsom framgår av den

ovan intagna lydelsen av 4 § 1883 års expeditionslösenförordning återfinnes

en liknande bestämmelse i andra stycket av denna paragraf.

Såvitt här kunnat utrönas lämna förarbetena till 1855 och 1883 års förordningar

intet besked om för vilka städer dylikt förordnande meddelats

eller rörande förordnandenas närmare innehåll. I samband med behandlingen

av en utav staden Norrköping den 25 maj 1906 gjord underdånig framställning

om viss ändring av berörda 4 § verkställdes inom civildepartementet

en utredning för klarläggande av hithörande frågor. Av från magistraterna

införskaffade uppgifter framgick, att friskillingar för fastighetsöverlåtelse

på grund av särskilt nådigt förordnande förekommo i städerna Göteborg,

Karlskrona, Norrköping, Nyköping, Västervik och Växjö.

Hit torde emellertid även vara att hänföra den i Stockholm utgående trettiondepenningen

av ofria tomter och sextiondepenningsavgiften i Åmål.

Av för utskottet tillgängliga handlingar1 * * * * * * * har beträffande avgifterna i de

olika städerna inhämtats följande.

I Göteborg utgår av ålder vid fastighetsköp s. k. gårdaköpsavgift. Avgiften

omnämnes icke särskilt i stadens privilegier av den 4 juni 1621. Men i en

den 27 april 1639 utfärdad instruktion för »presidenterne och rådet» i Göteborg

omtalas såsom hörande till förste presidentens åliggande att hava »inseende

med stadens inkomster och uppbörder», bland vilka nämnes »tredje

och tionde penningen». I stadens räkenskaper anträffas posten »husköpspenningar»

första gången år 1642. I ett av Karl XI den 18 oktober 1695 utfärdat

reglemente för landshövdingen i Göteborgs och Bohus län samt borgmästare

och råd i Göteborg anbefallas dessa att hålla noga hand över »alla

stadens inkomster och rättigheter i gemen», bland vilka nämnes trettiondepenningen

av gårdaköp, och i en s. d. utfärdad instruktion för stadsbokhållaren

i Göteborg förbjudes magistraten att befria vederbörande från gårdaköpspenningen

eller expediera någon till fasta innan nämnda avgift visats

vara erlagd. Enligt kungl. brev den 9 november 1861 har gårdaköpsavgiften

bestämts att utgå med 1 °/o av köpeskillingen för varje fastighet eller fastighetsdel

på stadens grund, som därefter överginge till annan ägare genom

köp, som borde lagfaras (jfr NJA 1927: 450; 1913: 236; 1912: 510 och 1911:

386).

1 Förutom till i texten angivna rättsfall tillåter sig utskottet hänvisa till L. G. Linde: Sveriges

finansrätt, s. 391 o. f. (Stockholm 1887); T. Nothin: Städernas särskilda skyldigheter och rättig
heter

i förhållande till staten, s. 38 o. f. (Stockholm 1922); Departementsakten rörande vissa

ändringar den 9 oktober 1908 i förordningen den 7 december 1883 ang. expeditionslösen; Kam
markollegii

utlåtande den 21 mars 1918 ang. nedsättning av trettiondepenningsavgiftcn i Ulrice
hamn;

S. Hansson: Gårdaköpsavgiftens ursprung och rättsgrund (Göteborgs Handels- och Sjö
fartstidning

9/a 1915); Borås stadsfullmäktiges handlingar 1905 nr 9; samt Göteborgs stadsfull
mäktiges

handlingar 1918 nr 467.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

11

I Karlskrona utgår av ålder friskilling vid överlåtelse av fast egendom.

I enlighet med bestämmelse i kungl. brev den 15 juli 1803 till landshövdingen

i Karlskrona beräknas avgiften till 1 % av köpesumman. Tidigare

hade friskillingen utgått med 2 %> (jfr NJA 1921: 5 och 1899: 163).

Den 1 oktober 1761 meddelade Kungl. Maj:t resolution å en av Norr köping

gjord ansökning om »stadfästelse å en från urgamla tider staden, under

namn av friskillingspenningar, tillhörig uppbörd av 1 % utav köpesummor

för all under staden lydande fast egendom, på det staden densamma

hädanefter och framgent utan invändning njuta må, och det vid första uppbudet

av sådana köpta fastigheter». I resolutionen heter det bl. a., att Kungl.

Maj:t »beviljat och förunt staden dess nådiga stadfästelse å uppbörden och

åtnjutande därav, så att denna avgift framgent till stadens kassa vid första

uppbudet erläggas bör». Enligt praxis uttages ifrågavarande friskilling vid

fastighetsöverlåtelser med 1 % av köpesumman vid köp och med 1 % å mellanavgiften

vid byte (jfr NJA 1943: 157 och 1905: 327).

I Nyköping, Västervik och Växjö utgår avgiften med 1 °/o av köpeskillingen

eller taxeringsvärdet. I Nyköping infördes densamma genom ett kungl.

brev den 8 juni 1804. Från början voro medlemmar av adeln och prästerskapet

undantagna från skyldigheten att erlägga avgiften, men genom kungl. brev

den 9 januari 1816 utsträcktes avgiftsplikten till alla oberoende av stånd. Vid

den ovan omnämnda av civildepartementet verkställda utredningen uppgavs

av magistraten i Västervik, att den där utgående avgiften torde grunda sig på

något förordnande av Kungl. Maj :t, vilket magistraten dock icke kunnat återfinna

bland stadens handlingar. I Växjö utgår avgiften under namn av fastighetsköpsavgift.

Avgiften, som av ålder funnits, bestämdes genom kungl. brev

den 30 december 1863 till sitt nuvarande belopp.

I Åmål förekommer i en genom kungl. brev den 25 oktober 1721 fastställd

lönestat »trettiondepenningen av gårdeköp». Från 1826 utgår avgiften endast

som sextiondepenning.

Den i Stockholm utgående trettiondepenningen uppgives vara grundad på

en bestämmelse i drottning Kristinas för Stockholms stad den 10 mars 1636

utfärdade privilegier. Avgiften, som endast utgår av ofria tomter, har betraktats

som ett vederlag till staden för att denna ej begagnar sin lösningsrätt.

(Jfr NJA 1913: 210; 1908: 422; 1905: 294 och 1874: 515.)

Från Svenska stadsförbundet har utskottet inhämtat uppgifter rörande

storleken av de inkomstbelopp i kronor, som genom friskillingar och därmed

jämförliga avgifter under åren 1940—1945 influtit till de därav berörda

städerna. De lämnade uppgifterna framgå av tablån å nästföljande sida.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

1940

1941

1942

1943

1944

1945

Göteborg................

111385

176 549

218 376

163 854

258 655

329 369 !

Karlskrona ..............

14 668

51 519

73 980

41351

56 853

62 947

Norrköping..............

104 981

82 160

102 994

120171

132 787

160 965 j

Nyköping................

13 355

16 592

18 483

14 210

18 894

31122

Västervik................

10114

10 806

14 667

19 323

18 341

25187

Växjö...................

12 309

12 682

13 333

17 783

15 399

28 474

Åmål....................

12 085

3 318

16 863

15 653

15 004

13 596

Stockholm (inkl. tomtören)

221

267

207

205

5 705

202

Under senare tid ha vissa städer själva fattat beslut om avskaffande eller

nedsättning av ifrågavarande avgifter. Rörande dylika frågors behandling

må här meddelas följande uppgifter avseende Borås och Ulricehamn.

Kungl. Maj:t fastställde år 1868 stadsfullmäktiges i Borås beslut, att trettiondepenningen

och avgiften till fattigkassan tillsammans 5 Va %>, skulle nedsättas

till 3 %>. Ett förslag om avskaffande av avgiften avslogs av stadsfullmäktige

år 1906. Den 17 maj 1934 beslöto stadsfullmäktige, att avgiften icke

vidare skulle utgå, och beslutet fastställdes av Kungl. Maj:t den 2 november

1934 jämlikt 74 § lagen om kommunalstyrelse i stad (jfr Svenska stadsförbundets

tidskrift 1935 s. 35).

I Ulricehamn beslöto stadsfullmäktige år 1915 att på visst sätt sänka avgiften.

Sedan kammarkollegiet på anförda skäl hemställt, att ansökan om

fastställelse icke måtte föranleda någon Kungl. Maj ds vidare åtgärd, ändrade

stadsfullmäktige mening och avstyrkte fastställelse. Kungl. Majd, som

avgjorde ärendet den 16 juli 1920, fann vad däri förekommit icke föranleda

vidare yttrande. Den 18 juni 1935 beslöto stadsfullmäktige, att trettiondepenning

icke vidare skulle utgå och beslutet fastställdes av Kungl. Majd

den 11 december 1936 (jfr ovan angivna tidskrift 1937 s. 25).

Avskaffande eller nedsättning av här ifrågavarande avgifter ha sålunda

ansetts kräva stadsfullmäktiges beslut och fastställelse av Kungl. Majd.

Utskottet vill vidare erinra att riksdagen i skrivelse nr 605/1945 (s. 4)

uttalat sig om behovet av en utredning av frågan om städernas rättigheter och

skyldigheter gentemot staten.

I föreliggande motioner har till stöd för det däri framställda yrkandet

anförts i huvudsak följande. Som en grundläggande princip i vår nutida

kommunalförvaltning gällde, att medelsbehovet skulle täckas genom pålagor,

som utginge efter likvärdiga grunder. Härom vittnade icke minst de

likställighetsöverenskommelser, som träffades i samband med den kommunala

nyorganisationen genom 1862 års reform. I hela landet gällde i dessa avseenden

numera ett enhetligt system från vilket friskillingsavgiftema avveko

på ett synnerligen påtagligt sätt. Härstammande från en tid, då andra principer

för medelsanskaffning och lönesystem tillämpades, ägde dessa avgifter

i dag icke någon anknytning till särskilda kommunala behov och utgjorde

därigenom en irrationell kvarleva från en gången tid. Det vore en
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

13

ligt motionärernas uppfattning obilligt att vissa personer i vissa städer vid

fastighetsöverlåtelser skulle åläggas en ofta betungande pålaga, som i övrigt

icke utginge. Ett vägande skäl för dessa avgifters slopande syntes vidare

vara, att dessa i alltför hög grad stimulerade till bildandet av bostadsrättsföreningar,

en bostadsform som bostadssociala utredningen i sitt utlåtande

betecknat såsom mindre önskvärd. Härigenom bortfölle också statsverket

tillkommande stämpelavgiften vid fastighetsöverlåtelser. Vid en utredning

rörande borttagande av friskillingarna och därmed jämförliga avgifter borde

enligt motionärerna beaktas, huruvida städerna på grund av avgifternas

privilegienatur kunde anses äga något rättsanspråk på ersättning vid en

avlösning eller huruvida billighetsskäl eljest talade för utgivandet av dylik

ersättning.

I förevarande motioner har hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t med

anhållan om utredning rörande borttagande av friskillingarna och därmed

jämförliga avgifter samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen utgöra här ifrågavarande

avgifter en kvarleva från äldre tider. Avgifterna, som ursprungligen

synas ha uttagits för särskilda kommunala behov, torde numera allmänt

uppfattas såsom en extra kommunal pålaga vid sidan av den för hela riket

gällande enhetliga lagfartsstämpeln. Då avgifterna endast förekomma i ett

begränsat antal städer ha deras uttagande kommit att betraktas såsom en

obillig beskattning av de personer, som nödgas erlägga desamma.

I likhet med motionärerna anser utskottet flera skäl tala för att avgifterna

bringas att upphöra. Emellertid torde frågan härom närmast vara en kommunal

angelägenhet för de därav berörda städerna. Såsom ovan nämnts ha

under senare år avgifterna avskaffats i vissa städer genom beslut av vederbörande

kommunala myndigheter. Sålunda ha senast stadsfullmäktige i Borås

och Ulricehamn den 17 maj 1934 respektive den 18 juni 1935 fattat beslut om

att ifrågavarande avgifter icke vidare skulle utgå i dessa städer. Nämnda

beslut ha sedermera med stöd av 74 § lagen om kommunalstyrelse i stad fastställts

av Kungl. Maj:t. Den sålunda anvisade vägen för avgifternas avskaffande

synes enligt utskottets uppfattning vara att föredraga framför ett av

statsmakterna framtvingat avvecklingsförfarande. Detta så mycket mera som

de därav berörda städerna vid en tvångsavveckling eventuellt kunna tänkas

komma att resa ersättningsanspråk mot staten för de genom avvecklingen

mistade inkomsterna. Därest den av utskottet tidigare omnämnda utredningen

kommer till stånd, lär den lämpligen kunna upptaga även frågan om ifrågavarande

avgifters ursprung och rättsliga natur. Av ovan angivna skäl anser

sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande motioner.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:59 av herr Lindblom m.

fl. och II: 118 av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl. om

borttagande av friskillingar och därmed jämförliga avgifter,

som utgå vid överlåtelse av fastighet i vissa städer, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander,

Frans Ericson, Robert Berg, Heiiman, Franzon och Näsgård samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Sandberg, Henriksson, Falk, Jonsson i Skedsbygd,

Sundström i Skövde och Nilsson i Kristinehamn.

477745. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.