Betänkande i anledning av väckt motion om revidering av gällande tullförfattningar med hänsgn till trafikflygets utveckling.
1947-05-16 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1947:34, Betänkande i anledning av väckt motion om revidering av gällande tullförfattningar med hänsgn till trafikflygets utveckling.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
1
Nr 34.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
revidering av gällande tullförfattningar med hänsgn
till trafikflygets utveckling.
(l:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
228, av herr Jacobson i Vilhelmina har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allmän översyn och en skyndsam
utredning rörande en revidering av nu gällande tulltaxa, tulltaxeförordning,
tullstadga, tullrestitutionsförordning och andra tulltekniska författningar
med hänsyn till trafikflygets utveckling.
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen.
Luftfartyg äro upptagna i tulltaxan under nr 1062 och belagda med en tull
av femton procent av värdet. Särskilt inkommande delar till luftfartyg tulltaxeras
emellertid efter de olika delarnas beskaffenhet. För motorer,
manöverinstrument och elektrisk utrustning utgår tullen i allmänhet med tio
procent av värdet, under det att propellrar, kabiner, vingar och underreden
draga tull såsom i taxan ej särskilt nämnda arbeten av det ämne, varav de
bestå. Dylika delar, tillverkade av aluminium bliva i regel underkastade en
tull av 50 kronor för 100 kilogram.
Enligt 7 § tulltaxeförordningen åtnjutes tullfrihet under viss tid för luftfartyg,
som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel från riket av
varor eller personer. Dylik tullfrihet må emellertid icke åtnjutas för längre
tid än tre månader efter införseln, dock må för särskilt fall medgivas utsträckning
av tiden till ett år. Såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande
tullfrihet gäller i allmänhet, att hos tullverket nedsättes ett belopp, motsvarande
den tull, som enligt tulltaxan belöper å luftfartyget, eller att säkerhet
därför ställes. För i trafik inkommande civilt luftfartyg må dock i stället
kunna godtagas en av luftfartygets befälhavare, redare eller ägare på tro och
heder avgiven skriftlig utfästelse, att luftfartyget kommer att inom föreskriven
tid återutföras ur riket eller inom samma tid anmälas till förtullning. Det
ankommer emellertid nu på prövning av Konungen i varje särskilt fall, huruvida
tullfriheten må åtnjutas, även om luftfartyget tillika begagnas för befordran
av gods eller personer i egentlig inrikestrafik.
För särskilt inkommande lösa delar, avsedda till reparation av luftfartyg,
gälla liknande bestämmelser i fråga om temporär tullfrihet.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 34 —36.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
Efter därom i gruncllagsenlig ordning gjord framställning ha yttranden
över motionen avgivits av generaltullstyrelsen, luftfartsstyrelsen, aktiebolaget
Aerotransport (ABA) och Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag
(SILA).
Generaltullstyrelsen anför i sitt yttrande, att motionären särskilt berört bestämmelserna
i 7 § tulltaxeförordningen angående temporär tullfrihet för
reservdelar till flygplan och i samband därmed framhållit, att dessa bestämmelser
icke medgåve dylik tullfrihet för tillbehör, exempelvis eldsläckningsmateriel
samt säkerhets- och pentryutrustning. Enligt för styrelsen tillgängliga
uppgifter gåves emellertid åt ifrågavarande bestämmelser den vidast möjliga
tolkning i praktiken. Sålunda hade tulldirektionen i Stockholm ansett
sig i författningsrummet äga stöd för beviljande av temporär tullfrihet för
laddningar till eldsläckningsapparater samt vissa sängar, stolar m. m. Dylik
tullfrihet hade däremot med författningens nuvarande lydelse icke kunnat
medgivas för sådana artiklar som exempelvis papperspåsar för luftsjuka
och ej heller för matserviser. Styrelsen hade emellertid i underdånigt utlåtande
den 27 februari 1946 i anledning av framställning från aktiebolaget
Aerotransport tillstyrkt sådan ändring i gällande bestämmelser angående provianteringsfrilager,
att dylika frilager skulle bliva tillgängliga jämväl för pio
viantering och utrustning av luftfartyg.
Med avseende å den internationella lufttrafiken erinrar styrelsen om att
Sverige för sin del anslutit sig till de vid den internationella civila luf tf artskonferensen
i Chicago den 7 december 1944 undertecknade Överenskommelserna,
nämligen interimsöverenskommelsen angående internationell civil luftfart,
konventionen angående internationell civilluftfart, transitöverenskommelsen
angående internationella luftfartslinjer samt överenskommelsen angående
internationell lufttrafik. Av dessa överenskommelser hade samtliga
utom nämnda konvention för Sveriges del trätt i kraft, interimsöverenskommelsen
den 9 juli och de bada övriga den 19 november 1945.
Styrelsen framhåller vidare, att mera genomgripande ändringar i gällande
tullagstiftning, såvitt densamma avser trafik med luftfartyg, enligt styrelsens
mening lämpligen borde anstå i avvaktan på resultatet av det arbete för ytterligare
reglering av den internationella flygtrafiken, som för närvarande bedrives
av den provisoriska internationella civila luftfartsorganisationen
(PICAO) i Montreal, över ett av sagda organisation uppgjort förslag till vissa
internationella normer och tillämpningar rörande bland annat tullfrågor i
samband med den internationella flygtrafiken hade styrelsen avgivit yttranden
till luftfartsstyrelsen den 12 april, den 7 maj och den 13 september 1946.
För tillgodoseende av motionärens önskemål föreslår styrelsen emellertid,
att sådan ändring redan nu måtte vidtagas i gällande bestämmelser, att maximitiden
för temporär tullfrihet för delar till luftfartyg skulle kunna efter
Kungl. Maj ds förordnande utsträckas från ett år till förslagsvis tre år. Härför
erfordrades, att i sista stycket av 7 § tulltaxeförordningen efter ordet
ajärnvägsmateriel» inskötes orden eller delar till luftfartyg.
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
3
Luf tf artsstyrelsen säger sig vilja understryka vad motionären uttalat rörande
behovet av en allmän översyn av gällande tullförfattningar och tillstyrker,
att en utredning i ämnet snarast kommer till stånd. Såsom skäl härför
anför styrelsen, bland annat, följande.
»I 46—50 a §§ kungl. kungörelsen den 29 november 1929 med tillämpningsföreskrifter
till tulltaxeförordningen äro bestämmelser meddelade angående
vad som skall iakttagas för åtnjutande av temporär tullfrihet enligt
7 § a) tulltaxeförordningen för i trafik inkommande civilt luftfartyg, som
icke är inom landet tillverkat eller här förut förtullat samt för särskilt inkommande
lösa delar till sådant transportmedel. I dessa bestämmelser skiljes
mellan, å ena sidan, luftfartyg, som användas till uppehållande av regelbunden
utrikestrafik och delar till dylika transportmedel, och, å andra sidan,
övriga i trafik inkommande luftfartyg och delar därtill. För den förstnämnda
kategorien äger lokal tullmyndighet rätt att utfärda föreskrifter till förekommande
av missbruk av tullfriheten. Då däremot fråga är om delar till
andra luftfartyg, tillämpas i ovanberörda 47 § intagna bestämmelser. Enligt
dessa torde temporär tullfrihet enligt 7 § a) tulltaxeförordningen kunna
medgivas för delarna^ endast under förutsättning, att desamma äro avsedda
för visst luftfartyg. Såvida varuhavaren skall kunna använda sig av temporär
tullfrihet, synes sålunda erfordras att delar, som avsetts för luftfartyg i
regelbunden utrikestrafik, endast nyttjas för i dylik trafik begagnade luftfartyg,
medan de delar, som införts för andra, i annan utrikes trafik insatta
luftfartyg torde endast få användas för just det luftfartyg, som angivits vid
införandet av delarna. Då berörda bestämmelser nödvändiggöra en omfattande
materielbokföring för vederbörande företag, föredraga dessa i vissa
fall att erlägga tull — varigenom de fritt kunna förfoga över materielen —- i
stället för att utnyttja den temporära tullfriheten. — Enligt luftfartsstyrelsens
mening fylla ifrågavarande bestämmelser icke några mera betydande
fiskala intressen utan inebära i stället ett hinder för rationellt utnyttjande av
tillgänglig flygmateriel.
Da tiden för temporär tullfrihet för lösa delar kan utsträckas till högst
ett år, torde det av motionären påtalade förhållandet beträffande utförsel
till frihamn av reservdelar förekomma i relativt stor omfattning. Denna
återutförsel medför både kostnader och risk för att ömtålig materiel — instrument,
radioutrustning, motorer med mera — skall komma till skada vid
transporterna.
Jämlikt 7 § a) tulltaxeförordningen kan temporär tullfrihet erhållas för
bland andra för reparation av luftfartyg avsedda, särskilt importerade lösa
delar, under det att dylik tullfrihet icke kan ifrågakomma för tillbehör till
luftfartyg. Då det i gällande tulltaxa icke finnas några bestämmelser rörande
vad som är att hänföra till lösa delar respektive tillbehör, ankommer det
på vederbörande tullmyndighet att i varje särskilt fall tulltekniskt avgöra
detta. Säkerhetsutrustning, livbåtar och livbälten, brandskyddsmateriel och
annan ombord förvarad, för flygplan avsedd lös utrustning betraktas i förevarande
hänseende såsom tillbehör, varför temporär tullfrihet icke medgives.
Då emellertid denna materiel — som i stor utsträckning införes från utlandet
och upplägges i lager för att vid behov kunna användas vid komplettering
och översyn av luftfartyg — enligt luftfartsmyndighetens bestämmelser
i vissa fall är nödvändig, för alt flygplanen skola la användas i utrikes reguljär
trafik, torde temporär tullfrihet böra ifrågakomma jämväl för dylika
tillbehör och annan för luftfartyg erforderlig materiel.»
Enligt luflfartsstyrelsens mening skulle en betydande förenkling erhållas,
därest luftfartyg i vissa hänseenden jämställdes med vanliga fartyg. Styrel
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
sen hänvisar i detta sammanhang till vad aktiebolaget Aerotransport anfört
i yttrande till kommerskollegium över en framställning från Svenska aeroplan
aktiebolaget i Linköping om införande av flygindustrirestitution.
Luftfartsstyrelsen berör vidare frågan om tulltaxering av varor, som införas
med luftfartyg, och anför därvid följande.
»Jämlikt tulltaxeförordningen 4 § beräknas, där tull skall utgå i förhållande
till varans värde, detta på visst sätt med tiilägg av emballagets värde
jämte frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd kostnad. Då
fraktkostnaderna med flyg äro större än med andra transportmedel, kommer
en med flyg importerad vara på grund av nyssnämnda bestämmelse att
bliva högre tulltaxerad än om den införts med annat transportmedel. För
att utnyttja lastkapaciteten hos ett flygplan eller för att fylla kravet på viss
barlast har det i vissa fall visat sig lämpligt för flygföretagen att medföra
gods för eget behov. I sådana fall tulltaxeras denna transport med tillägg
för en beräknad fraktkostnad, trots att dylik kostnad icke nedlagts. Beträffande
försäkringspremier gäller däremot, att sådana inkluderas i tullen endast
i de fall, då premier verkligen erlagts.
Styrelsen finner önskvärt, att förevarande bestämmelser erhålla en sådan
utformning, att användning av flyg icke medför, att värdetullen blir större
än om till exempel vanligt fartyg användes. Det torde böra ligga i statsmakternas
intresse att genom åtgärder jämväl på ifrågavarande område understödja
trafikflygets utveckling.»
Slutligen upptager luftfartsstyrelsen till behandling vissa frågor, som sammanhänga
med Sveriges anslutning till den provisoriska internationella civila
luftfartsorganisationen (PICAO). Beräffande dessa frågor anför styrelsen
följande.
»Enligt artikel 22 i konventionen angående internationell civil luftfart,
vilken konvention Sverige ratificerat, förbinder sig envar fördragsslutande
stat att genom utfärdande av särskilda bestämmelser eller på annat sätt vidtaga
lämpliga åtgärder för att underlätta och påskynda lufttrafiken mellan
de fördragsslutande staternas territorium och för att särskilt vid tilllämpning
av lagar angående immigration, karantän, förtullning och klarering
förhindra onödiga dröjsmål i trafiken för luftfartyg, besättningar, passagerare
och gods. Enligt artikel 23 förbinder sig vidare envar fördragsslutande
stat att i .den mån så befinnes lämpligt i fråga om förtullning och immigration
i samband med internationell luftfart tillämpa ett förfarande, som
står i överensstämmelse med de regler, som tid efter annan kunna komma
att fastställas eller anbefallas enligt konventionen. Bestämmelserna i desamma
skola icke utgöra hinder för upprättande av tullfria flygplatser (friflygplatser)
. Det må i detta sammanhang nämnas att i de bilaterala luftfartsöverenskommelser,
som Sverige avslutit med ett antal stater, vissa bestämmelser
införts angående frihet från tullavgifter, undersökningskostnader och liknande
pålagor för drivmedel, sedvanlig utrustning med mera.
I den av PICAO i juni 1946 publicerade ’Reeommendations for Standard
Practices and Procedures, Facilitation of International Air transport’ definieras
bland annat ''Customsfree airport’ (friflygplatser) ’Customfree trade
zone’ (område inom vilket bland annat lagring, emballering och försäljning
av varor må förekomma utan att vara underkastade förtullning eller andra
avgifter).
Efter remiss till bland andra den svenska luftfartsmyndigheten utarbetas
för närvarande inom PICAO förslag till internationella normer rörande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
o
bland annat friflygplatser. Då vårt land genom sin anslutning till nämnda
organisation har viss skyldighet att i svensk rätt upptaga av organisationen
antagna normer, torde en revision av hithörande svenska författningar, bland
andra frihamnsstadgan, bliva erforderlig.»
Aktiebolaget Aerotranspoit har i sitt förut omnämnda yttrande till kommerskollegium
i anledning av Svenska aeroplan aktiebolagets framställning
om utökning av möjligheterna för flygindustrien att erhålla lullrestitution
gjort följande uttalande.
»Under det att ovan berörda framställan synes taga hänsyn enbart till nuvarande
och projekterad flygplansproduktion hos sökandebolaget, kommer
denna för undertecknat bolag att framstå som en angelägenhet av största
vikt och nödvändighet, såväl för befästande och ytterligare utvidgning av
svenskt deltagande i internationell luftfart, som för ett bättre tillgodoseende
av inrikestrafikens behov. Därtill kommer att svensk luftfart av i dag har
en av sina främsta källor till framgångsrik konkurrens med utlandet i det försprång
den marktekniska organisationen redan hunnit uppbygga. På grund
härav betraktar AB Aerotransport detta förslag i ett större sammanhang och
anser, att alla de lättnader, som kunna från statsverkets sida beredas svensk
luftfart och flygindustri, ur flera synpunkter vara berättigade.
Som motivering för sin anhållan anser Svenska aeroplan aktiebolaget det
vara naturligt, att i här påtalade förhållande flyg- och varvsindustrierna jämställas,
varför luftfartyg således skulle komma att likställas med annat fartyg.
Denna likställighet befästes än mera vid jämförande av å ena sidan fartyg
och å andra sidan de utländska flygplanstyper, som för närvarande nyttjas,
och de som redan före innevarande års utgång komma att trafikera svenska
flyglinjer. Vi hänvisa här främst till flygplan av typ Douglas DC-4 ''Skymaster’
och DC-6 samt Boeing 377 ''Stratoscruiser''. Tjänstetomvikten för respektive typ
är 18 790 kg, 24 000 kg och 38 420 kg och inköpspriset per styck i svenska
kronor cirka 1 600 000, 2 250 000 och 5 200 000. Ifrågavarande flygplanstypers
konstruktiva utformning och komplicerade tekniska utrustning böra
dessutom göra dem jämförbara med fartyg av ganska betydande nettodräktighet.
För flygtrafikens upprätthållande kräves en omfattande verksladsrörelse
med betydande reservdelslager, som till storlek och kvalitet bestämmes
icke blott av vederbörande trafikföretag utan även av statlig luftfartsmyndighet.
Värdet av detta reservdelslager kan generellt fastställas till 40 %
av flygplanens kostnad. Med hänsyn till de krav, som ur säkerhetssynpunkt
måste ställas på flygmateriel, medför detta en materielåtgång, som i jämförelse
med varvsindustrien per enhet får en betydligt större omfattning.
Av vad ovan anförts anser bolaget, att de förhållanden som gälla för svensk
luftfart och flygindustri kunna i detta avseende vara fullt jämförbara med
dem under vilka svensk varvsindustri verkar. -— — —-
Vad beträffar flygindustri och luftfart äro dessa i än högre grad än varvsindustri
hänvisade till import av tullbara reservdelar, utrustning och även av
annan materiel av såväl hel- som halvfabrikat. Vad beträffar huvudfrågan i
denna restitutionsangelägenhet åtnjutes däremot tullskydd för luftfartyg, därigenom
att alla luftfartyg äro belagda med en tull av 15 °/o av tullvärdet
(cif-värdet)---. Detla tullskydd är dock enbart av fiktiv karaktär, då
enligt tulltaxeförordningens 7 § temporär tullfrihet årligen kan åtnjutas för
luftfartyg, som trafikera såväl svenska som utländska luftfartslinjer på Sverige.
Sådan tullfrihet åtnjutes jämväl för till reparation av sådana luftfartyg
särskilt inkonina reservdelar. Svenska lufttrafikföretag utnyttja allmänt denna
temporära tullfrihet, helst som viss inrikcstrafik även kan bedrivas utan
6
Bevillningsutskottets betänkande nv 34.
Utskottet.
hinder av bestämmelserna i hithörande författningar. Vad beträffar flygplan
av typ Douglas DC-4 och större typer står frågan om erläggande av belöpande
tullbelopp för ifrågavarande luftfartyg i dagens trafiktekniska läge så vida
avlägsen, att för dessa flygplan kan räknas med tullfrihet. I detta sammanhang
måste dock påpekas, att ovan berörda tulltaxeförordnings 7 § jämte
hithörande tillämpningsföreskrifter äro behäftade med stadganden, som äro
direkt hämmande för luftfartens och industriens utveckling, helst som begreppet
tillbehör helt saknas i dessa författningsrum. Därför skulle en flygindustrirestitution
radikalt kunna avhjälpa de brister, som framkommit vid
tillämpningen av ifrågavarande tulltaxeförordning i fråga om temporär tullfrihet
för luftfartyg och delar därtill, och samtidigt fylla ett länge känt behov
av lättnader i tullavseende för berörda parter.
Frågan om flygindustrirestitution anser bolaget ur flera synpunkter så angelägen,
att en allmängiltig lösning därav snabbt måste erhållas. Då såsom
ovan anförts sådant slag av restitution av praktiska skäl måste sammankopplas
med tullbarheten av flygplan och gällande tulltaxa med 15 %> värdetull
lägger de största hindren i vägen för lösning av detta problem, taga vi oss
friheten att uppmärksamma kungl. kommerskollegium härpå.---
Ur statsfinansiella synpunkter kan nuvarande tullbeskattning anses ha
blott illusorisk karaktär, då, såsom förut anförts, blott en ringa del av för inkomna
luftfartyg debiterad tull i verkligheten inbetalas och således kommer
statskassan till godo. Då dessutom tillämpandet av 7 § tulltaxeförordningen
såväl för varuhavare som för tullverket i realiteten blir betungande, våga vi
hoppas, att även ur statsfinansiell synpunkt det skall vara motiverat, att
tullbeskattning av luftfartyg anpassas efter de förutsättningar, som förefinnas.
Då såväl ur skydds- som finanspolitisk synvinkel intet torde föreligga mot
en revidering av gällande tulltaxa i vad avser stat. nr 1922—23 därhän, att
vissa luftfartyg kvarstå med oförändrad tull, medan däremot andra måtte
bli tullfria, uppstår frågan efter vilken grund sådan uppdelning skall ske.
Den bör---ske efter flygplanets storlek. Det bör vara en uppdelnings
gräns,
som utan att åsamka vare sig statsverket eller varuhavaren extra kostnader,
dock för statsverket ger garanti för såväl dess riktighet som förhindrande
av missbruk. För tillgodoseende av dessa krav föreslå vi flygplanstjänstetomvikten
som beräkningsgrund. Denna tjänstetomvikt fastställes enligt
internationell överenskommelse av vederbörande lands offentliga handlingar,
som av sådan myndighet utfärdas för flygplanet i fråga. Dessa handlingar
skola alltid företes för vederbörande tull- och luftfartsmyndigheter och
ligga redan till grund för beräknandet av vissa luftfartsavgifter. Härigenom
skulle en redan fastställd och internationellt överenskommen beräkningsgrund
tillika komma att användas i tulltekniskt syfte. Då det dessutom självfallet
är ett allmänt trafikekonomiskt intresse, att denna tjänstetomvikt blir
så låg som möjligt, skapas därvid full garanti mot missbruk att i gränsfall
statsverket skulle komma att undandragas viss belöpande tullavgift. -— --»
Aktiebolaget Aerotransport åberopar i sitt yttrande till utskottet vad bolaget
anfört i ett till luftfartsstyrelsen efter remiss avgivet yttrande i frågan
jämte därvid fogade bilagor.
Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag biträder de av aktiebolaget
Aerotransport framförda synpunkterna.
Utskottet finner det vara angeläget, att de bestämmelser i tullhänseende,
som gälla för flygtrafiken, äro utformade med hänsyn till de speciella be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 34. ''
hov, som göra sig gällande på ifrågavarande område. I den mån tullformalitetema
kunna förenklas, bör detta ske utan dröjsmål, sa att icke de fördelar,
som nämnda trafik kan erbjuda, äventyras och en naturlig utveckling
på området hindras. Åtskilliga omständigheter synas tyda pa att en förenkling
och modernisering av bestämmelserna i vissa avseenden nu kan vara
påkallad. Några detaljfrågor hava redan upptagits till behandling i annat
sammanhang. Generaltullstyrelsen har sålunda tillstyrkt en hos Kungl. Maj:t
gjord framställning från aktiebolaget Aerotransport om sådan ändring av
gällande bestämmelser angående provianteringsfrilager, att dessa frilager
bleve tillgängliga jämväl för proviantering och utrustning av luftfartyg. Genom
en sådan ändring skulle den önskade tullfriheten för tillbehör till flygplan
kunna vinnas, och utskottet förutsätter, att proposition i detta ämne
kommer att föreläggas riksdagen. Vidare är frågan om införande av flygindustrirestitution,
vilken fråga uppenbarligen är av invecklad natur och
torde kräva en ingående undersökning, enligt vad utskottet inhämtat föremål
för utredning hos ämbetsverken. Önskemål föreligga emellertid om ändring
av gällande bestämmelser i åtskilliga andra punkter, och en utredning
av alla dessa frågor kan komma att taga avsevärd tid i anspråk. I betraktande
härav vill utskottet förorda, att en översyn nu verkställes av gällande
tullförfattningar i syfte att utröna, vilka ändringar som kunna vara påkallade
med hänsyn till flygtrafikens utveckling, samt att arbetet med en sådan översyn
påbörjas snarast möjligt. Utan att avvakta resultatet av ett sådant arbete
bör emellertid maximitiden för den temporära tullfriheten för delar till flygplan
kunna utsträckas. En sådan utsträckning skulle uppenbarligen medföra
en icke oväsentlig lättnad för flygbolagen vid den nödvändiga lagerhållningen
av dylika delar. Ändringen synes lämpligen böra ske genom komplettering
av 7 § tulltaxeförordningen enligt generaltullstyrelsens förslag. Delar
till luftfartyg skulle därigenom i berörda avseende bliva likställda med jämvägsmateriel.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av motionen II: 228 av herr
Jacobson i Vilhelmina
1) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 7 § tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316).
Härigenom förordnas, att 7 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 19291
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
Senaste lydelse se SFS 1935: 334.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
7 §•
Tullfrihet under viss tid åtnjutes för:
d) kreatur, vilka---gå i bet.
Angående den tid och de villkor, under vilka tullfrihet, som i b) sägs, må
åtnjutas, så ock angående tid för åtnjutande jämlikt bestämmelserna under
a) av tullfrihet för jämvägsmateriel eller delar till luftfartyg förordnar
Konungen. I övrigt må tullfrihet enligt denna paragraf icke åtnjutas för
längre tid än tre månader efter införseln, dock må för särskilt fall medgivas
utsträckning av sistnämnda tid intill ett år.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1947.
2) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn av
gällande tullförfattningar i syfte att utröna, vilka ändringar
i desamma som kunna vara påkallade med hänsyn till flygtrafikens
utveckling.
Stockholm den 16 maj 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
ELON ANDERSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Frans Ericson,
Björnsson, Franzon, Näsgård, Rosander och Carl Eric Ericsson; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Olsson i Gävle,
Karlsson i Granebo, Ohlsson i Kastlösa, Vigelsbo, Jonsson i Malmgrava
Brandt och Swedberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:271 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade pensionsbestämmelser för heltidsanställda hemvårdarinnor inom den statsunderst s. 9 i texten