Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgifter m. in., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

1947-06-19 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:39, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisutjämningsavgifter m. in., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

1

Nr 39.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående prisutjämningsavgifter m. in., såvitt

propositionen hänvisats till bevillningsutskottet.

I en den 9 maj 1947 dagtecknad proposition, nr 285, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att lämna

Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande för liden till och med den 30 juni 1948

att, med iakttagande av vad i propositionen anförts, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift, att godkänna vad föredragande statsrådet

föreslagit beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter

samt att å kapitalbudgeten för budgetåret 1947/48 under fonden för låneunderstöd

till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet anvisa ett investeringsanslag

av 40 300 000 kronor.

Förevarande proposition har hänvisats, såvitt angår anvisande av ett investeringsanslag

till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, till

statsutskottet och i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet, såvitt redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I skrivelse den 23 maj 1945 (nr 287) bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t

att, med iakttagande av vad som anförts i propositionen nr 255(1945 samt

i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 41, när behov

därav ur prispolitiska synpunkter prövades föreligga, meddela föreskrifter

om uttagande för tiden till och med den 30 juni 1946 av prisutjämningsavgift.

Med stöd av riksdagens bemyndigande utfärdade Kungl. Maj:t den

25 maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna

stadgas bland annat, alt Kungl. Maj:t må, när behov därav ur prispolitiska

synpunkter prövas föreligga, förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift)

skall erläggas för vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift

utgår enligt grunder och med belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer (2 §)

samt att medel som inflyta genom uttagande av prisutjämningsavgift skola

fonderas och användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). Förordningen innehåller

i övrigt föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter

samt vissa straff- och processrättsliga stadganden.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 39.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

På därom i propositionen nr 237 framställt förslag lämnade 1946 års riksdag

genom skrivelse den 7 juni 1946 (nr 305) Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande

att för tiden till och med den 30 juni 1947 meddela föreskrifter om

uttagande av prisutjämningsavgift. Genom förordning den 14 juni 1946 (nr

282) förlängdes giltighetstiden för förordningen angående prisutjämningsavgift

för tiden till och med den 30 juni 1947, varvid jämväl vissa smärre

ändringar i förordningen vidtogos.

I den förevarande propositionen, i vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet,

behandlas dels vissa spörsmål rörande regleringsåtgärder beträffande

trävaror och andra skogsindustriella produkter ävensom frågan

om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgifter,

dels ock frågan om prisutjämningsavgifternas användning.

Vissa spörsmål rörande regleringsåtgärder beträffande trävaror oeh andra

skogsindustriella produkter ävensom frågan om fortsatt bemyndigande för

Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgifter.

Prisutjämningsavgift har hittills uttagits endast beträffande vissa sågade

och hyvlade trävaror samt beträffande props. I fråga om pappersmassa,

papp och papper har uttagande av prisutjämningsavgift jämväl varit under

övervägande.

Beträffande produktions- och konsumtionsförhållandenas utveckling, såvitt

angår berörda varuslag, ävensom de bestämmelser, som i regleringssyfte

hittills utfärdats, tillåter sig utskottet hänvisa till den redogörelse

härom, som finnes intagen i propositionen (s. 2—21).

Föredragande statsrådet har i detta ämne anfört följande:

»I den proposition om prisutjämningsavgifter (nr 237/1946), som avlämnades

till 1946 års riksdag, berörde föredragande departementschefen förhållandena

på trä varumarknaden och angav riktlinjerna för

den reglering, som härvid befanns nödvändig. I stort sett inneburo dessa

riktlinjer följande. Prisregleringen å sågtimmer av furu och gran m. m.

samt i anslutning därtill meddelade föreskrifter angående upplåtelse av

skogsavverkningsrätter skulle upphöra, medan normalpriserna å sågade och

hyvlade varor skulle bestå och göras så effektiva som möjligt. Beslag skulle

läggas, förutom å rundvirke av furu och gran, även å sågade och hyvlade

trävaror samt med stöd därav viss marknadsreglering beträffande dessa

varor genomföras. Regleringen borde handhavas av bränslekommissionen

med biträde av kristidsstyrelsernas bränslekontor. Den sammanlagda kvantiteten

av de trävaror av ifrågavarande slag, som under året finge exporteras,

borde fastställas av Kungl. Maj:t. Det borde ankomma på bränslekommissionen

under medverkan av representanter för industrien och han
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

3

deln att fördeia denna kvantitet på de olika sågverken. Export till visst

land borde få ske först sedan under bränslekommissionens medverkan avtal

träffats om den trävarukvantitet, som från Sverige finge exporteras till

landet i fråga, samt om priser, leveransbestämmelser in. m.

De angivna grundlinjerna ha i stort sett följts i fortsättningen. Normalpriserna

å sågtimmer upphävdes sålunda med utgången av juni 1946, och

samtidigt upphävdes jämväl normalpriserna å massaveden. Produktionen

av gagnvirke fick en gynnsammare utveckling än man vågat räkna med,

vilket bland annat haft till följd att exporten av trävaror, vilken från början

beräknats till omkring 400 000 standards, under år 1946 kommit att uppgå

till över 450 000 standards.

Tiden efter den 1 juli 1946 har karakteriserats av en stark uppgång i priserna

på rotstående skog. Prisuppgången kan illustreras av följande av priskontrollnänmden

lämnade siffror på medelpriserna per kubikmeter, som

erhållits vid domänverkets försäljningar. Medan dessa priser år 1945 utgjorde

7 kronor 16 öre per m3 i Norrland—Dalarne och 16 kronor 90 öre i

de södra distrikten, blev motsvarande medeltal under år 1946 13 kronor

8 öre i Norrland—Dalarne och 27 kronor 85 öre i de södra distrikten, innebärande

alltså en ökning med 83 procent i Norrland—Dalarne och 71 procent

i de södra distrikten. De hösten 1945 betalade priserna för stämplingsposter

från enskilda skogar synas i genomsnitt ha legat betydligt över de

priser, som domänverket åsatt sina poster, och ökningen från förra året har

därför generellt taget icke varit så stor, som de anförda siffrorna visa. Å

andra sidan synes prisökningen vid försäljning från enskilda skogar i Norrland

ha varit större efter tiden för kronoskogsauktionerna, under det att i

södra Sverige priserna efter hand fallit tillbaka.

Prisstegringen på rotstående skog har medfört en stark pressning på

normalpriserna på sågade och hyvlade varor, och det uppgives att olovliga

överskridanden av dessa priser i stor utsträckning förekommit, åtminstone

beträffande vissa sortiment. Krav på ett hävande av prisregleringen på sågade

och hyvlade varor ha från många håll framställts. Priskontrollnämnden

har emellertid förklarat sig icke kunna tillstyrka en sådan åtgärd, då

ett hävande av normalpriserna skulle komma att medföra betydande prisökningar,

och prisregleringen måste skärpas å praktiskt taget hela trävarumarknaden.

Priskontrollnämnden förordar i stället en höjning av normalpriserna

med i genomsnitt 35 öre per kubikfot samt förordar i samband därmed

återinförande av prisreglering för sågtimmer och massaved samt för

skogsavverkningsrätter.

Utrikeshandeln har sedan föregående år undergått en väsentlig förskjutning.

Denna karakteriseras av en starkt tilltagande passiv handelsbalans,

vilken föranlett statsmakterna att vidtaga vittsyftande regleringsåtgärder.

Detta förändrade läge har haft betydande inverkan även på trävarumarknaden.

För ett år sedan framstod det som det väsentliga intresset att för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

hindra, att den stora internationella efterfrågan på trävaror skulle medföra

en allvarlig knapphet på trävaror inom landet med därav följande starka

påfrestningar på de inhemska priserna på dessa varor. Detta intresse står

självfallet kvar, men härtill har kommit det i dagens situation ytterst skärpta

behovet av att så mycket som möjligt öka landets export och därigenom till

landet få in främmande valutor, främst pund och dollar. En avvägning

från dessa olika synpunkter måste här äga rum.

Inom folkhushållningsdepar tem entet och bränslekommissionen ha under

den senaste tiden förts ingående förhandlingar med berörda parter, särskilt

sågverksägarna, rörande hithörande frågor. Från sågverksägarna ha härunder

framförts krav på helt frigivande av priserna på trävaror såväl vid försäljningar

inom landet som på export och som följd därav jämväl slopande av

prisutjämningsavgifterna. Jag har emellertid ansett mig endast i begränsad

utsträckning kunna förorda ett tillmötesgående av dessa krav. Exportpriserna

anser jag kunna helt frigivas. Däremot synes det ur många synpunkter

angeläget, att någon väsentlig höjning av de inhemska priserna på trävaror

icke kommer till stånd. Ett tillräckligt utbud av trävaror på den inhemska

marknaden måste säkerställas. Den kvantitet, som får exporteras,

måste begränsas och på ett skäligt sätt fördelas mellan trävaruexportörerna,

vilka i sin tur måste förbinda sig att i viss utsträckning ställa trävaror av

ifrågavarande slag till den inhemska konsumtionens förfogande. Dessutom

måste — antingen genom uttagande av prisutjämningsavgift eller på annat

liknande sätt —■ viss del av de för trävaruexporten inflytande likviderna

steriliseras, för att på sådant sätt förhindra en alltför stark spänning mellan

hemmamarknadspriserna och exportpriserna. Jämväl rent penningpolitiska

synpunkter tala för en sådan sterilisering.

Med utgående från nu angivna synpunkter ha vissa åtgärder vidtagits.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t bemyndigat priskontrollnämnden

att höja nu gällande normalpriser på sågade eller hyvlade varor av furu

eller gran med i genomsnitt 20 öre för kubikfot (motsvarande 33 kronor

för standard). Vidare har Kungl. Maj:t denna dag godkänt en mellan

bränslekommissionen och Svenska trävaruexportföreningen träffad överenskommelse

av den 8 maj 1947. Beträffande denna överenskommelses

innebörd -— för vilken i det föregående redogjorts — vill jag här allenast

framhålla, att genom densamma nu utgående prisutjämningsavgift å de trävaror,

som avses i överenskommelsen, slopats och i stället ersatts med förpliktelse

för föreningens medlemmar att till en särskild stiftelse, benämnd

Stiftelsen trävaruindustriens konjunkturutjämningsfond, avsätta 100 kronor

per standard för exporterade trävaror. Genom att sålunda inbetalade medel

—• såvida icke avsevärt förändrade konjunkturer inträffa — icke förrän

efter flera års förlopp kunna disponeras av föreningens medlemmar bär

man ansett sig ha åstadkommit en sådan sterilisering av de höga exportpriserna,

varom nyss talats. Det är förutsatt, att jämväl annan än med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

5

lem av trävaruexportföreningen skall kunna ansluta sig till överenskommelsen

efter beslut av bränslekommissionen och föreningen i samförstånd.

Sannolikt komma emellertid icke samtliga exportörer av trävaror av ifrågavarande

slag att ansluta sig till överenskommelsen. Särskilt gäller detta

sådana företag, som äro anslutna till andra förefintliga sammanslutningar

av sågverksägare, Södra Sveriges trävaruexportförening, Svenska inlandssågverkens

centralförening, Nedre Norrlands och Bergslagernas sågverksägareföreningars

centralförbund och Övre Norrlands sågverksägareföreningars

centralförbund. Möjligheterna att för dessa mindre företag upprätta

en eller flera särskilda konjunklurutjämningsfonder av samma

slag som den, som kommer att upprättas av trävaruexportföreningen, ha

undersökts, men en sådan anordning har befunnits icke kunna genomföras.

Det har därför ansetts lämpligt med föreskrift om skyldighet för

dessa exportörer att erlägga motsvarande belopp till diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter. Uppbörd och redovisning synas därvid böra ske

på samma sätt som nu är stadgat i fråga om prisutjämningsavgifter. Sålunda

erlagda belopp ha dock ansetts böra inom fonden bokföras särskilt

och förutsättningar synts böra skapas att framdeles använda sålunda inbetalade

medel i konjunkturutjämnande syfte, särskilt till förmån för tillverkare

av de trävaror, för vilka avgifterna erlagts. Härigenom skulle paritet

erhållas mellan trävaruexportföreningens medlemmar och övriga tillverkare,

som arbeta på export.

Det har framför allt från sådana företag, som icke arbeta på export,

anmärkts, att en prishöjning av i genomsnitt 20 öre per kubikfot icke

skulle täcka de ökade produktionskostnaderna och att därför tillverkningen

för dessa sågverksägare, vilka icke kunna erhålla kompensation genom

ökade vinster på exporten, skulle bliva förlustbringande. Till detta kan anmärkas,

att ifrågavarande prishöjning är avsedd att vara allenast ett genomsnitt.

Jag anser denna genomsnittliga prishöjning vara tillräcklig. I detta

sammanhang har visserligen den tanken framförts, att man i stället för

höjning av normalpriserna skulle med stöd av influtna prisutjämningsavgifter

genomföra en prisclearing på hemmamarknaden. Verkställd utredning

har emellertid visat, att ett sådant clearingförfarande skulle medföra

en mycket omständlig och tungrodd kontrollapparat. Jag bär därför

icke ansett mig kunna tillstyrka en sådan anordning. Såsom kommer att

framgå av det följande, anser jag emellertid visst belopp ur prisutjämningsavgiftsfonden

böra få disponeras för att i viss mån kompensera den

höjning av kostnaderna för bostadsproduktionen, som normalprishöjningen

å trävaror kommer att medföra.

Det har vidare från de sågverksägare och andra företagare, som icke tillhöra

Svenska trävaruexportföreningen men exportera trävaror, gjorts gällande,

att den exportkvot, 80 procent, som tillerkänts berörda förenings medlemmar,

vore för hög och att denna därigenom obehörigen gynnats. I an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

ledning härav må framhållas, att sågverksindustriens struktur alltid varit

sådan, att den väsentliga delen av exporten handhafts av de större kustsågverken,

vilka i allmänhet äro anslutna till föreningen. Föregående år

exempelvis kom cirka 88 procent av exporten att falla på dessa sågverk,

ehuru från början en exportkvot av endast 80 procent tilldelats dem. Att

nu rubba dessa förhållanden genom en ytterligare sänkning av föreningens

exportkvot till förmån för övriga sågverksägare har icke ansetts lämpligt.

Å vissa trävaror (bl. a. bjälkar, sparrar, syllar, lådämnen och monteringsfärdiga

trähus), för vilka avsättning till konjunkturutjämningsfonden icke

skall äga rum, har prisutjämningsavgift ansetts böra utgå enligt hittills gällande

regler, dock med avgiften bestämd med enhetligt belopp för alla sortiment,

21 kronor 50 öre per nr3 fast mått, motsvarande ungefär 100 kronor

för standard. Beträffande ett varuslag, profilerade lister, som tullbehandlas

efter vikt, har prisutjämningsavgiften bestämts till 4 kronor 25 öre för 100

kilogram.

Ä pappersmassa har prisutjämningsavgift hittills icke utgått. Man

har beträffande detta varuslag hittills nöjt sig med att via exportlicensema

och viss kontroll över prissättningen tillförsäkra den svenska marknaden

ett tillräckligt utbud utan väsentliga prishöjningar. I nuvarande läge har

det emellertid av samma skäl som nyss anförts beträffande trävarorna

ansetts lämpligt att helt frigiva exportpriserna. Beslut därom bär även

meddelats. Förutsättningar för uttagande av prisutjämningsavgift kunna

med hänsyn till den synnerligen höga exportprisnivån i och för sig anses

vara för handen och införande av en sådan avgift å pappersmassa har

därför även varit under övervägande. Efter förhandlingar med Svenska

cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen har emellertid bränslekommissionen,

såsom förut nämnts, i stället träffat avtal med föreningarna

om inrättande av konjunkturutjämningsfonder enligt i huvudsak samma

principer som enligt överenskommelsen med trävaruexportföreningen.

Dessa avtal äro definitiva och ha godkänts av Kungl. Maj:t. Avsättningarna

till dessa fonder äro bestämda till 50 kronor för ton för kemisk massa

och 20 kronor för ton för mekanisk massa. Jämsides härmed har överenskommelse

slutits mellan nu ifrågavarande båda föreningar och Svenska

pappersbruksföreningen om tillhandahållande av vissa kvantiteter pappersmassa

för tillverkning av papper för hemmamarknadens behov. Priserna

på dessa kvantiteter understiga avsevärt exportpriserna. Enligt denna

överenskommelse skola vidare vissa kvantiteter pappersmassa tillhandahållas

pappersbruken för tillverkning för export. I sistnämnda fall stå de överenskomna

priserna mera i paritet med exportpriserna. Genom dessa anordningar

synas de inhemska pappersbrukens råvarubehov ha blivit behörigen

tillgodosett.

I fråga om papp och papper ha tidigare gällt vissa riktpriser för

exporten, men även dessa ha av samma skäl som de förut anförda upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

7

hävts. Pappersbruksföreningen har emellertid åtagit sig att tillse, att den

inhemska försörjningen med papper och papp av olika sortiment blir tillfredsställande.

Genom att tillverkarna av pappersmassa garanterat leverans

till pappersbruken av vissa kvantiteter pappersmassa till pris, avsevärt understigande

exportpriserna, kunna priserna å papp och papper i huvudsak

hållas vid sin nuvarande nivå. Med hänsyn härtill har det trots riktprisernas

upphävande icke ansetts erforderligt att införa prisutjämningsavgift å papp

och papper.

Såsom bränslekommissionen framhållit har den inhemska konsumtionen

av papper och papp under de senaste åren stigit avsevärt. På grund av

angelägenheten av att öka exporten ha statsmakterna genom olika åtgärder

sökt begränsa den inhemska konsumtionen av dessa varor, framförallt genom

att söka råda bot på det slöseri med papp och papper, som på många områden

förefinnes. Såsom mål har satts att nedbringa förbrukningen under

år 1947 i första hand till 465 000 ton och om möjligt sedermera till 440 000

ton mot cirka 530 000 ton år 1946. För detta ändamål har beslag lagts å

papper och papp samt vissa därav tillverkade varor. Med stöd av beslaget

ha föreskrifter om vissa inskränkningar i förbrukningen av papp och papper

meddelats. Överenskommelse har ingåtts med pappersbruken om begränsning

av leveranserna till köparna, och man har även genom andra överenskommelser

och föreskrifter sökt uppnå besparingar, såsom genom minskning

av pappersåtgången för tidningar och tidskrifter, minskning av gramvikten

i papper m. m. Slutligen har man sökt tillföra pappersindustrien

råvara genom insamling av pappersavfall för att därigenom erhålla produktionsökning.

För andra varuslag än de nu omförmälda har uttagande av prisutjämningsavgift

hittills icke ifrågasatts. Uteslutet är emellertid icke att ur prisstabiliseringssvnpunkt

sådana åtgärder kunna befinnas nödvändiga.

Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgifter, förslagsvis till utgången

av budgetåret 1947/48. Samma regler beträffande förutsättning för prisutjämningsavgifts

uttagande samt bestämmande av dess belopp, som tidigare

godkänts av riksdagen, torde alltjämt böra gälla.»

Prisutjämningsavgifternas användning.

Influtna prisutjämningsavgifter tillföras en inom statskontoret upprättad

diversemedelsfond. Denna fond har enligt uppgift från statskontoret tillförts

under budgetåret 1945/46 18 355 000 kronor och under budgetåret

1946/47 under tiden till och med den 10 april 1947 cirka 26 500 000 kronor.

För olika ändamål ha disponerats sammanlagt 17 653 000 kronor, varför

för närvarande skulle finnas omkring 27 200 000 kronor att disponera.

Beträffande dispositionen av prisutjämningsavgifterna angavs i proposi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b.

tionen nr 255/1945, att avgifterna icke borde inflyta till den allmänna budgeten

utan fonderas för att användas för sådana gemensamma ändamål, som

lämpligen borde tillgodoses av intäkter av detta slag. I vissa fall kunde

det vara lämpligt, att avgifterna disponerades för prisreduktion på återuppbyggnadskrediter.

I andra fall syntes en reduktion av vissa importpriser

kunna ifrågakomma. I åter andra fall —- exempelvis för träindustriens del

— syntes i första hand böra övervägas att disponera medlen för allmänna

åtgärder i syfte att bibehålla eller förkovra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar.

I propositionen nr 237/1946 återupptogs frågan om disposition av prisutjämningsavgifterna.

Beträffande de under budgetåret 1945/46 influtna avgifterna

föreslogs här, att 11 miljoner kronor skulle avsättas till en fond för

skogsforskningsändamål, 5 miljoner kronor till sociala ändamål i samband

med skogsnäringen samt återstoden tillsvidare fonderas för att disponeras

tillsammans med de medel, som komme att inflyta efter den 1 juli 1946.

Beträffande sistnämnda medel anfördes, att några närmare riktlinjer för

medlens användning för det dåvarande icke borde uppdragas utan att det

borde vara tillräckligt att uttala, att medlen borde disponeras med beaktande

av medlens ursprung och särskilda karaktär. En mera utformad plan

för användningen borde underställas riksdagen. Hinder borde dock ej föreligga

för Kungl. Maj:t att redan innan detta skett, om så skulle visa sig påkallat

för att undvika en eljest ofrånkomlig höjning av priserna å sågade

trävaror, använda en större eller mindre del av avgiftsmedlen för utbetalande

av prisutjämningsbidrag å trävaror. Även för andra clearinganordningar

av prispolitiskt angelägen natur borde medlen, om så prövades nödvändigt,

kunna få komma till användning.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseende dock

med tillägg, att utöver angivna belopp erforderlig summa skulle ställas till

förfogande för föreningen för växtförädling av skogsträd, motsvarande vad

som erfordrades för täckning av vissa engångskostnader för nybyggnadsarbeten

m. m. för en beräknad kostnad av 553 000 kronor.

Genom beslut den 14 juni 1946 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att av de

medel, som under budgetåret 1945/46 influtit till diversemedelsfonden för

prisutjämningsavgifter 11 000 000 kronor skulle avsättas till en fond för

forskningsändamål samt 5 000 000 kronor reserveras för sociala ändamål,

varvid de avsatta medlen skulle bokföras för sig och disponeras i enlighet

med de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles ville meddela. Sedermera har

Kungl. Maj:t dels genom beslut den 5 juli 1946 förordnat styrelse för fonden

för forskningsändamål, dels ock genom beslut den 30 december 1946 fastställt

grundstadgar för fonden, i stadgarna benämnd Fonden för skoglig

forskning. Vidare har Kungl. Maj:t av de för sociala ändamål reserverade

medlen genom beslut den 18 oktober 1946 tillerkänt sågverksindustriarbetarnas

erkända arbetslöshetskassa ett bidrag av 1 500 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

9

Föreningen för växtförädling av skogsträd har genom Kungl. Maj:ts beslut

den 22 november och den 20 december 1946 under vissa villkor tilldelats

det av riksdagen godkända beloppet av 553 000 kronor för vissa engångskostnader

för nybyggnadsarbeten m. m.

Slutligen har Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1946 — efter att hava

godkänt ett mellan Finska sågverksägareföreningen och bränslekommissionen

vid förhandlingar i Stockholm den 17—19 juni 1946 träffat avtal om

försäljning från föreningen till kommissionen av 10 000 standards sågade

trävaror — uppdragit åt statskontoret att, med anlitande av medel som

under budgetåret 1946/47 inflyta till diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

till kommissionen utbetala högst 1 050 000 kronor att av kommissionen

användas för utbetalning av de belopp av 105 kronor för standard,

som kommissionen jämlikt avtalet vore skyldig utgiva till Finlands

bank.

Såsom framgår av propositionen nr 237/1946 förelågo vid tidpunkten för

propositionens avlåtande framställningar om bidrag ur diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter dels från Svenska sågverksindustriarbetareförbundets

avdelning nr 165 Munksund, som hemställer om bidrag med 50 000

kronor för byggandet av en folkpark i Munksund, dels ock från Nederkalix

kommun, som hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva aktiebolaget Statens

skogsindustrier att för vissa allmänna ändamål inom kommunen, disponera

ett belopp av intill 2 000 000 kronor. Dessa framställningar ha ännu

icke slutbehandlats. En i propositionen omförmäld framställning från skogsvårdsstyrelsen

i Gävleborgs län om bidrag med 500 000 kronor för visst

skogligt växtförädlingsarbete har överlämnats till styrelsen för fonden för

skoglig forskning. Slutligen bör erinras därom att Norrlandskommittén i sitt

den 11 oktober 1945 framlagda förslag rörande disposition av intäkterna av

prisutjämningsavgifterna hemställt att vad som återstode av de under budgetåret

1945/46 influtna prisufjämningsavgifterna, sedan medel avsatts till

forsknings- och sociala ändamål, skulle användas till återuppbyggnad av

skogsbeståndet på vissa marker.

Sedermera ha framställningar rörande bidrag av ifrågavarande medel

gjorts av skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

svenska skogsvårdsföreningen, föreningen för växtförädling

av skogsträd och statens bränslekommission.

Beträffande vad som anförts till stöd för ifrågavarande framställningar

ävensom i däröver avgivna remissyttranden tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 23—35).

Föredragande statsrådet har beträffande användningen av prisutjämningsavgifterna

anfört följande:

»I diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter föreligger, enligt vad i

det föregående framhållits, för närvarande en behållning av i runt tal

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

27 000 000 kronor. I enlighet med vad som angivits vid föregående års riksdagsbehandling

av frågan tillkommer det Kungl. Maj:t att för riksdagen

framlägga en mera utformad plan för användningen av dessa medel.

Anspråk på ifrågavarande medel ha framställts från olika håll.

För olika skogsvårdande åtgärder föreligga framställningar om bidrag

ur prisutjämningsavgiftsfonden med tillhopa omkring 17 000 000 kronor.

Jag finner dessa ändamål behjärtansvärda och i stort sett av sådan beskaffenhet

att medel ur fonden lämpligen kunna disponeras för ändamålet.

Dock är jag icke beredd att för närvarande taga slutlig ståndpunkt till de

olika förslagen i alla deras detaljer. Jag anser mig emellertid böra föreslå,

att ett belopp ur fonden av förslagsvis 12 000 000 kronor reserveras samt

att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att efter prövning av de olika ändamålen

disponera det reserverade beloppet för skogsvårdande ändamål. Möjlighet

bör därvid finnas för Kungl. Maj:t att låta beloppet eller del därav

fonderas hos skogsstyrelsen eller annan myndighet för att under en följd

av år i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter utdelas för

därmed avsedda ändamål.

Föreningen för växtförädling av skogsträd har begärt ett anslag ur ifrågavarande

fond med 290 000 kronor att användas till en ny institutionsbyggnad

och föreståndarbostad vid föreningens mellansvenska filial i Brunsberg

i Värmland. Det må här erinras, att föreningen tidigare erhållit anslag ur

fonden med 553 000 kronor såsom bidrag till vissa nybyggnadsarbeten m. m.

Därjämte skall enligt de direktiv, sorii lämnats fonden för skoglig forskning,

föreningen ur sistnämnda fond erhålla ett löpande årligt understöd med

belopp, som kan befinnas skäligt. Med hänsyn till vad som anförts till stöd

för den nu föreliggande framställningen, finner jag mig böra tillstyrka, att

Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att disponera högst nyss angivna belopp,

290 000 kronor, för bestridande av kostnaderna för berörda byggnadsföretag.

Enligt vad jag erfarit kommer Norrlandskommittén i ett betänkande, som

framlägges i dagarna, att föreslå inrättande av en utbildningsanstalt för

sågverksindustrien vid Strömnäs sågverk i Västernorrlands län, vilket sågverk

av Kramfors aktiebolag ställts till förfogande för ändamålet. Kostnaderna

för erforderliga reparationer å maskinutrustning och sågverksbyggnader

jämte ombyggnad av lokaler till undervisning och bostäder beräknas

till i runt tal 425 000 kronor. Dessa kostnader böra enligt Norrlandskommitténs

mening täckas av statsmedel, lämpligen genom anlitande av prisutjämningsavgiftsfonden.

Utan att taga ställning till Norrlandskommitténs ifrågavarande förslag

anser jag Kungl. Maj:t böra erhålla bemyndigande att, därest förslaget befinnes

böra genomföras, täcka nyss angivna engångskostnader med medel

ur diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter.

Såsom i det föregående anförts har Kungl. Maj:t — med stöd av riksda
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

11

gens bemyndigande att använda medel ur ifrågavarande diversemedelsfond

till prisutjämnande åtgärder — medgivit en subvention ur fonden med omkring

1 000 000 kronor för import av omkring 10 000 standards trävaror

från Finland. Denna subvention sammanhänger med att stockholmstrakten

sedan gammalt utgjort avsättningsområde för vissa i Finland tillverkade trävaror,

särskilt s. k. utskottsvirke och kvinta. Uppehållande av denna import

har varit möjlig endast med stöd av subventionen. Denna har emellertid

endast skenbart belastat fonden, enär på grund av denna import exportkvantiteten

kunnat höjas i motsvarande mån och prisutjämningsavgifter å

sålunda exporterade varor influtit till fonden. Förslag föreligger nu om en

motsvarande subvention av import från Finland av högst 35 000 standards

trävaror. Dessa äro avsedda att försäljas till trävaruhandlare för förbrukning

inom landet, särskilt i Stockholm med omnejd, och meningen är, att

importen skall omfatta vissa sortiment, på vilka här i landet, åtminstone i

vissa delar, råder knapphet. Genom att härigenom vissa lokala bristsituationer

i fråga om trävaror bliva avhjälpta, torde möjlighet finnas att höja

exportkvantiteten i motsvarande grad. Jag anser subventionen böra lämnas.

Dess storlek kan icke exakt angivas, enär importpriserna äro avhängiga av

pågående förhandlingar rörande priserna vid export till England. Enligt vad

jag erfarit, torde det sammanlagda subventionsbeloppet icke behöva överstiga

6 000 000 kronor.

Enligt de direktiv, som av 1946 års riksdag lämnats för disposition av prisutjämningsavgifter,

vilka inflyta under budgetåret 1946/47, kunna medlen

användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag å trävaror, i den mån

sådant bidrag erfordras för att undvika en eljest ofrånkomlig höjning av priserna

på sågade trävaror. Såsom förut angivits har Kungl. Maj:t nu medgivit

viss sådan höjning, och det synes angeläget att söka motverka, att densamma

föranleder höjda hyror i nybyggda bostadshus. En tänkbar utväg

att nå berörda syfte vore att med stöd av prisutjämningsavgiftsmedlen genomföra

en allmän prisrabattering å de trävaror, som användas för bostadsproduktionen.

En sådan åtgärd synes emellertid svår att genomföra på

grund av de stora administrativa svårigheter och den förhållandevis vidlyftiga

kontrollapparat, som skulle erfordras. Andra vägar måste därför sökas.

Man torde därvid utan större olägenhet kunna inskränka åtgärderna att avse

sådana hus, vilka uppföras med statligt stöd i form av lån eller bidrag. Det

står ju fritt för envar som vill underkasta sig härför stadgade villkor, att

erhålla-dylikt stöd. Vidare torde i detta sammanhang en- och tvåfamiljshus

kunna lämnas utom räkningen, eftersom enligt de förslag, som innefattas i

propositionen nr 235/1947 angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen,

till dessa hus i flertalet fall kommer att utgå eu fast kapitalsubvention

av 4 000 kronor för hus och någon böjning av detta subventionsbelopp

av nu förevarande anledning icke synes böra ifrågakomma.

Den föreslagna kapitalsubventionen är visserligen avsedd att utgå först från

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

och med den 1 juli 1948, men övergångsbestämmelserna äro så utformade,

att subventionen torde kunna tillgodoföras flertalet av de en- och tvåfamiljshus,

som tillkomma hädanefter. Åtgärderna torde därför böra avse endast

flerfamiljshus. Det kan emellertid knappast anses lämpligt att för dessa hus

vid sidan av eljest gällande eller föreslagna subventionsformer skapa en särskild

subventionsform på grund av träprishöjningen, helst som vissa undersökningar

giva vid handen, att jämväl andra byggnadskostnader under senare

tid ökats. Däremot komma vid en tillämpning av eljest gällande bestämmelser

för tilläggslån träprishöjningen i många fall att föranleda ökning

av tilläggslånebeloppen. Det synes rimligt, att dessa ökade tilläggslånebelopp

täckas med prisutjämningsavgiftsmedei.

Enligt vad statens byggnadslånebyrå meddelat beräknas under det närmaste

året omkring 30 000 lägenheter bliva färdigställda i flerfamiljshus,

som uppföras med lån eller bidrag av statsmedel. Virkesåtgången för dessa

lägenheter kan uppskattas till omkring 80 000 standards. Prishöjningen på

detta virke belöper sig till cirka 2 800 000 kronor. Det synes lämpligt, att

högst sistnämnda belopp får överföras från diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter

till det å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

uppförda investeringsanslaget till Tilläggslån till viss bostadsbyggnads

verksamhet. I propositionen nr 235 har under nämnda anslag äskats ett

belopp av 37,5 miljoner kronor. Anslagsanyisningen torde i stället böra uppgå

till 40,3 miljoner kronor. Å inkomstsidan i investeringsstaten för vederbörande

fond torde samtidigt förenämnda bidrag å 2,8 miljoner kronor från

diversemedelsfonden för prisutjämningsavgifter böra redovisas såsom särskilda

avskrivningsmedel.

Såsom förut framhållits är det i nuvarande läge angeläget att söka åstadkomma

en så stor exportkvantitet av sågade och hyvlade trävaror, som är

möjlig utan att det inhemska behovet av dylika varor eftersättes. På grund

härav och då råvarutillgångarnas relativa knapphet under en avsevärd tid

framåt är att räkna med som eu begränsande faktor för utvecklingen av

vår träindustri är det önskvärt att inom byggnadsverksamheten införa sådana

konstruktioner och metoder som innebära ekonomisering med råvaran.

Härigenom skulle trävaruprishöjningens ogynnsamma verkningar åtminstone

i vissa fall kunna motverkas. Särskilt gäller detta en- och tvåfamiljshus, vilka

icke beröras av den i det föregående föreslagna åtgärden. Jag finner mig därför

böra förorda, alt av prisutjämningsavgiftsmedlen skäligt belopp, förslagsvis

100 000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts disposition att efter förslag av

byggnadslånebyrån eller annan myndighet användas för att stödja undersökningar

och experiment med syfte att befordra sådana åtgärder som nyss sagts.

För samtliga i det föregående angivna ändamål kan beräknas utgå ett

sammanlagt belopp av (12 000 000 + 290 000 + 425 000 + 6 000 000 +

+ 2 800 000 + 100 000 —) 21 615 000 kronor. Återstoden av hittills influtna

prisutjämningsavgifter liksom även de avgifter, som inflyta i fortsättningen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

13

torde tillsvidare böra reserveras samt disponeras på sätt varom förslag framdeles

kommer att underställas riksdagen. Det bemyndigande att använda

ifrågavarande medel till prisutjämnande åtgärder, som 1946 års riksdag

lämnade Kungl. Maj:t torde dock alltjämt böra beslå.»

Till utskottet har den 16 juni 1947 inkommit en inom folkhushållningsdepartementet

upprättad promemoria av i huvudsak följande innehåll. 1

skrivelse den 14 maj 1947 anmälde statens bränslekommission, att efter förhandlingar

med Finska sågverksägareföreningen en ny överenskommelse om

import av trävaror från Finland träffats av innebörd, att totalkvantiteten bestämdes

till 20 000 å 30 000 standards och att som basispris eif Stockholm

skulle gälla 1947 års finska fobpriser vid försäljning till England enligt en

överenskommelsen bifogad prislista med ett tillägg av 30/— per standard,

överenskommelsen gällde endast under förutsättning av svenska regeringens

godkännande senast den 24 maj 1947. Med hänsyn till angelägenheten ur

svensk synpunkt av att denna import komme till stånd och då ytterligare

uppskov med frågans avgörande icke kunde äga rum, hade Kungl. Maj:t

med stöd av riksdagens tidigare lämnade bemyndigande godkänt överenskommelsen

samt uppdragit åt statskontoret att, med anlitande av diversemedelsfonden

för prisutjämningsavgifter, till bränslekommissionen utbetala

högst sex miljoner kronor att av kommissionen användas för ifrågavarande

ändamål.

I den förevarande propositionen, i vad densamma hänvisats till bevillningsutskottet,

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen dels att lämna Kungl.

Maj:t fortsatt bemyndigande för tiden till och med den 30 juni 1948 att,

med iakttagande av vad i propositionen anförts, meddela föreskrifter om

uttagande av prisutjämningsavgift, dels ock att godkänna vad föredragande

statsrådet föreslagit beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Beträffande behovet av fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att uttagå

prisutjämningsavgifter anföres i propositionen bland annat följande. I syfte

att förhindra att de höga exportpriser å vissa produkter, som för närvarande

kunde erhållas på världsmarknaden, finge oförmånlig inverkan på

den inhemska prisnivån hade mellan statens bränslekommission för Kungl.

Maj:t och kronan, å ena, samt svenska trävaruexportföreningen, svenska

cellulosaföreningen och svenska trämasseföreningen, å andra sidan, träffats

överenskommelser om att vid export av trävaror eller pappersmassa

viss del av försäljningspriset skulle inlevereras till en särskild stiftelse. Den

mellan bränslekommissionen och svenska trävaruexportföreningen ingångna

överenskommelsen, vilken träffats den 8 maj 1947, innebure bland annat,

att föreningen förbunde sig att av sina medlemmar uppbära och till

en särskild stiftelse, benämnd stiftelsen trävaruindustriens konjunktur
-

Vt skatt et.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

utjämningsfond, inleverera 100 kronor för varje nominell standard av den

export, som intill den 1 februari 1948 komme på föreningens medlemmar,

dock endast för vad som såldes efter den 8 maj 1947. De inbetalade medlen

skulle kunna disponeras för forsknings- och andra ändamål, som vore

av samfällt intresse för trävaruindustrien. I övrigt skulle medlen framdeles

fördelas mellan föreningens medlemmar. Sådan fördelning kunde med

Kungl. Maj:ts medgivande äga rum, när ändrade konjunkturförhållanden

därtill föranledde, men skulle eljest ske med en tredjedel under januari

1951, en tredjedel under januari 1952 och återstoden under januari 1953.

Överenskommelsen kunde biträdas jämväl av företag, som ej vore medlem

av trävaruexportföreningen. Avtalen med svenska cellulosaföreningen och

svenska trämasseföreningen hade träffats enligt i huvudsak samma principer

som enligt överenskommelsen med trävaruexportföreningen. Det vore

icke uteslutet att behov av uttagande av prisutjämningsavgift ur prisstabiliseringssynpunkt

skulle kunna uppkomma även beträffande andra varuslag,

än som omfattades av berörda överenskommelser.

Föredragande statsrådet har under erinran om att prisutjämningsavgifterna

äro avsedda såsom en ren övergångsanordning föreslagit, att samma

regler beträffande förutsättning för prisutjämningsavgifts uttagande samt

bestämmande av dess belopp, som tidigare godkänts av riksdagen, alltjämt

borde gälla.

Under behandlingen inom utskottet av förevarande proposition ha vissa

erinringar framställts beträffande åtskilliga i propositionen berörda detaljfrågor.

Med hänsyn till att uttagandet av prisutjämningsavgifter jämte

därmed sammanhängande åtgärder synas böra betraktas såsom speciella

anordningar, betingade av de exceptionella förhållanden, som för närvarande

råda, samt åtgärderna sålunda endast komma att omfatta en kortare

tidsperiod, har utskottet likväl ansett sig kunna tillstyrka bifall till propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 285, såvitt densamma hänvisats till

bevillningsutskottet,

1) lämna Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1948 att, med iakttagande av vad

i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande

av prisutjämningsavgift samt

2) godkänna vad föredragande statsrådet föreslagit beträffande

dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Stockholm den 19 juni 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. RÄRG.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

Närvarande:

15

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson,* Velander,

Sjödahl, Wehtje, Björnsson, Heuman, Franzon, Näsgård och Ramberg* samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund,

Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg,* Sundström

i Skövde, Bladh och Vigelsbo.*

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

*

Reservation

av herrar Velander, Näsgård, Sandberg och Jonsson i Skedsbygd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.