Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring i gällande skattebestämmelser beträffande livränta från ränteoch kapital försäkring sanstalt.

1947-06-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:42, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring i gällande skattebestämmelser beträffande livränta från ränteoch kapital försäkring sanstalt.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

3

Nr 42.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss ändring i gällande skattebestämmelser beträffande

livränta från ränte- och kapital försäkring sanstalt.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 145 av herrar Löthner och Anderberg samt II: 232 av herrar

Hermansson och Dickson har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj rf anhålla om förslag snarast möjligt till sådan ändring i gällande

skattebestämmelser beträffande livränta från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

att i motionerna påvisade olägenheter bleve undanröjda.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 145.

Bestämmelser om hur på grund av livränteförsäkring utfallande belopp

skola inkomstbeskattas och om avdrag för erlagda premier finnas i 32 § 2

mom., 33 § och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt förstnämnda lagrum

skall livränta från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt alltid inkomstbeskattas

med reducerat belopp enligt angiven skala. Avdrag må enligt 33 §,

som handlar om avdrag från intäkt av tjänst, ske för avgifter, som den skattskyldige

på grund av sin tjänst erlagt för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Detta gäller enligt anvisningarna till samma paragraf vare sig avgifterna

erlagts till arbetsgivaren, till särskild för ändamålet bildad kassa

eller till försäkringsanstalt. Såsom s. k. allmänt avdrag får jämlikt 46 §

2 mom. tillgodoräknas avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig

pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften erlagts för den skattskyldige

själv eller, i förekommande fall, för hans make eller hans omyndiga

barn, dock ej om avgiften erlagts till ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

eller på grund av försäkring mot engångspremie.

Motsvarande bestämmelser gälla jämlikt 2 och 4 §§ förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt jämväl vid statlig taxering.

I nu förevarande motioner har framhållits bl. a., att beträffande livränteförsäkring

i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt — varav 14 funnos i landet

— finge beskattningen icke ske på det sättet att avdrag medgåves för

premier, medan hela den utfallande livräntan beskattades. Därigenom hade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

dylik försäkringsanstalt betagits möjligheten att meddela livränteförsäkring

annorledes än mot engångspremie. Visserligen gjordes intet undantag för

ränte- och kapitalförsäkringsanstalt i 33 §, men regeringsrätten hade den 26

februari 1937 (R.Ä. 1937 ref. 10) meddelat ett utslag, som torde vara avgörande

för tolkningen av lagstiftningen i detta avseende, och den tolkningen

ledde till den angivna begränsningen i anstalternas verksamhet. Försäkringstagarna

hade praktiskt taget icke någon valrätt mellan olika försäkringsformer

utan måste välja engångspremien utan rätt till avdrag för den. Detta

vore så mycket mer anmärkningsvärt som deklarationsavdrag för engångspremie

vore medgivet för pensionsstyrelsens livränteförsäkring. 1944 års

allmänna skattekommitté hade visserligen tillkännagivit, att den hade för

avsikt att i början av detta år avgiva förslag till vissa ändringar angående

avdragsrätt för försäkringspremier m. m. Då de nuvarande skattebestämmelsema

vore i hög grad hinderliga, när det gällde dessa anstalters verksamhet,

borde emellertid förevarande fråga göras till föremål för omedelbart avgörande.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen gäller beträffande beskattning

av livränta, som utgår från ränte- eller kapitalförsäkringsanstalt

på grund av livränteförsäkring, att utfallande livränta skall upptagas såsom

skattepliktig intäkt med ett i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen angivet reducerat

belopp samt att avdrag för erlagda premier ej är medgivet. Beträffande

livränta, som utgår på grund av livränteförsäkring från annan försäkringsgivare

än sådan anstalt, kan däremot avdrag för premien medgivas, i

vilket fall hela den utfallande livräntan beskattas.

I de föreliggande motionerna har framhållits, att de nu gällande skattebestämmelserna

beträffande livränta från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

innebure ett missgynnande av dessa anstalter i förhållande till övriga

försäkringsgivare. Till undanröjande av dessa olägenheter, som vore i hög

grad hinderliga för anstalternas verksamhet, har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj:t med anhållan om ändring av gällande skattebestämmelser i förevarande

avseende.

Frågan om ändrad lagstiftning angående avdragsrätt för försäkringspremier

m. m. är, såsom i motionerna framhålles, för närvarande föremål för

utredning inom 1944 års allmänna skattekommitté. Utredningsarbetet i kommittén,

som till Kungl. Maj:t anmält sin avsikt att avgiva förslag till vissa

ändringar angående avdragsrätt för försäkringspremier m. m. i början av

1947, har enligt'' vad utskottet inhämtat något fördröjts men beräknas kunna

slutföras under mitten av innevarande år. Utskottet förutsätter sålunda, att

denna fråga inom kort blir föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn

härtill finner utskottet ej skäl föreslå riksdagen att avlåta en skrivelse till

Kungl. Maj:t i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 42.

5

att de likalydande motionerna I: 145 av herrar Löthner och

Anderberg samt II: 232 av herrar Hermansson och Dickson

om viss ändring i gällande skattebestämmelser beträffande

livränta från ränte- och kapitalförsäkringsanstalt icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 juni 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkande nr 41.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.