Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914

1947-06-19 · 35 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:43, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

1

Kr 43.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften.

I en den 9 maj 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 307, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring

i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Beträffande ifrågavarande författningsförslags lydelse hänvisas till utskottets

hemställan.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Ändringar med anledning av processreformen.

Till de spörsmål som kräva beaktande i samband med processreformen

hör frågan om de rättssökandes skyldighet att bidraga till kostnaderna för

domstolsväsendet. Denna fråga regleras för närvarande huvudsakligen i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen. Rättegångsavgifter uttagas

nämligen hos oss väsentligen i form av stämpel och lösen för domsto-.

lamas expeditioner. Såvitt de egentliga rättegångsmålen angår kommer vid

underrätterna främst i betraktande utskrift av domstolens protokoll. Dessa

är käranden skyldig att lösa mot avgifter som bestämts med hänsyn ej blott

till själva utskriftskostnaden utan även i någon mån till det arbete målet i

övrigt föranlett. I överrätterna ligger huvudvikten vid den stämpel som erlägges

för dom eller utslag. Även i fråga om ärenden är avgiftsplikten vid underrätterna

i stor utsträckning utformad såsom en skyldighet för sökanden

att lösa protokollsutskrift. I vissa fall, såsom i inskrivnings- och andra registreringsärenden,

äro avgifterna däremot främst anknutna till ett av domstolen

utfärdat bevis att sökt åtgärd blivit vidtagen.

De rättegångsavgifter som utgå i form av stämpel tillfalla statsverket. Lösenavgifterna

däremot tillkommo ursprungligen vederbörande befattningshavare

såsom bidrag till deras avlöning. I samband med den lönereglering

Biliang till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 43.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

#2

för häradshövdingarna som genomfördes den 1 juli 1943 infördes emellertid

för häradsrätternas del en annan ordning i detta avseende. Numera skall sålunda

lösen som utgår vid dessa domstolar redovisas till statsverket. Såsom

framgår av § 5 lösenförordningen •skall därför vid häradsrätt lösen ej vidare

debiteras på expeditionen. I stället skall i allmänhet utgå stämpel till motsvarande

belopp. Vad stadsdomstolarna angår har i ett flertal städer i samband

med löneregleringar för rådhusrättens ledamöter bestämts, att förekommande

lösenavgifter skola ingå till stadens kassa. Föreskrifter av sådan

innebörd gälla numera i så gott som alla större städer. I vissa mindre och

medelstora städer utgör lösenintäkten doek alltjämt en avsevärd del av befattningshavarnas

inkomster av tjänsten. Lösen vid överrättema redovisas

till statsverket.

I processkommissionens den 15 december 1926 avgivna principbetänkande

angående rättegångsväsendets ombildning anfördes (del III s. 221), att vid en

reform efter de grunder som förordades i betankandet måste träffas en annan

teknisk anordning för rättegångsavgifters uttagande än den nu brukade. För

närvarande vore protokollets omfattning och antalet rättegångstillfällen avgörande

för storleken av de avgifter som påfördes parterna i rättegångsmålen

i underrätterna. Med de regler kommissionen förordat beträffande protokollföringen

i underrätt bleve protokollet ej ägnat att utgöra grund för en beräkning

av de avgifter parterna borde erlägga. I regel komme det ej heller att

föreligga anledning att föreskriva skyldighet för parterna att lösa protokollet.

Kommissionen utginge därför ifrån att rättegångsavgiftema skulle knytas

till särskilda processuella åtgärder under ett måls fortgång, så att den

part som påkallat åtgärden finge gälda den därmed förenade avgiften. Något

förslag hur detta tekniska spörsmål skulle lösas ansåg sig kommissionen

emellertid icke böra framlägga.

Ej heller processlagberedningen företog frågan om rättegångsavgifter till

närmare behandling. I sitt år 1938 avgivna betänkande med förslag till ny

rättegångsbalk anförde beredningen, att denna fråga övervägande vore av

beskattningsnatur och därför utan olägenhet kunde behandlas särskilt. Beredningens

betänkande den 17 mars 1944 med förslag till lag om införande

av nya rättegångsbalken m. in. berör så gott som uteslutande bestämmelser

av lags natur och avser i princip icke författningar på det administrativa

området eller åtgärder av förvaltningskaraktär.

Sedan 1946 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beslutat att nya rättegångsbalken

skall träda i kraft den 1 januari 1948, utarbetades i oktober

1946 inom justitiedepartementet en promemoria med utkast till ändringar

i stämpel- och lösenförordningarna med anledning av rättegångsreformen.

över denna promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av vissa myndigheter

och sammanslutningar.

Beträffande innehållet av berörda promemoria ävensom vad som i däröver

avgivna yttranden anförts tillåter sig utskottet hänvisa till det vid pro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

3

positionen fogade statsrådsprotokollet. Redogörelsen härutinnan återfinnes

under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Huvudlinjerna i promemorian, s. 13—19,

Yttranden rörande huvudlinjerna i promemorian, s. 19—-31,

De särskilda bestämmelserna i författningsutkasten, s. 31—40.

I samband härmed har i propositionen behandlats jämväl frågan om avgiftsfrihet

för förundersökningsprotokoll, se s. 40—41.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget i förevarande avseenden

har departementschefen anfört följande:

»De förslag i fråga om rättegångsavgifter, som framlagts i den i det föregående

omförmälda promemorian, ha i första hand betingats av de ändrade

reglerna för protokollföring i underrätt. De skäl som anförts för att skyldigheten

att gälda rättegångsavgifter ej längre bör anknytas till protokollen

synas mig övertygande. Ja§ ansluter mig också till tanken att dylika avgifter,

åtminstone tillsvidare, alltjämt skola uttagas i form av stämpel och

expeditionslösen. I vissa remissyttranden har anförts, att en särskild avgiftsförfattning

borde utfärdas för domstolarna, vilken endast skulle upptaga

ett slags avgifter i stället för både lösen och stämpel samt därutöver innefatta

fullständiga regler om tiden för expeditioners tillhandahållande, underrättelsers

avsändande till andra myndigheter o. s. v. Från andra håll ha

önskemål framställts om sammanslagning av lösen- och stämpelförordningarna

samt om en allmän översyn av de däri meddelade föreskrifterna. Även

för egen del vill jag framhålla det önskvärda i att nämnda förordningar

snarast möjligt ersättas med enhetliga och mera överskådliga bestämmelser.

Härför erfordras emellertid en omfattande utredning, som icke kan medhinnas

före den dag då nya rättegångsbalken skall träda i kraft. Ej heller

torde det vara lämpligt att vad som är av betydelse för domstolarna nu utbrytes

och upptages i en särskild författning. Detta skulle nämligen kräva en

omarbetning av så genomgripande natur att den icke bör ske utan samband

med en mera allmän revision.

Vad närmare beträffar ordningen för avgifternas uttagande tillstyrker

jag den i promemorian förordade lösningen att avgiftsplikten främst skall anknytas

till rättens dom eller slutliga beslut samt att vid underrätt dessutom

skall uttagas ett mindre belopp vid rättegångens inledande. Mot detta förslag

bär i yttrandena icke gjorts annan anmärkning än att två av rikets vattenrättsdomare

avstyrkt dess genomförande för vattendomstolarnas del. Det

torde emellertid icke böra ifrågakomma att vid dessa domstolar tillämpa ett

annat system än vid de allmänna domstolarna.

Även förslaget att den första avgiften vid underrätt skall uttagas genom

stämpelbeläggning av ingiven ansökan medan endast lösen skall utgå för

underrättens avgörande synes mig praktiskt och i övrigt lämpligt. Därigenom

minskas avsevärt olägenheten av avgiftsbestämmelsemas uppdelning på två

skilda författningar. Överståthållarämbetet har ansett, att en omkastning

härvidlag borde ske så att det belopp som skall betalas i samband med an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

hängiggörandet i stället uttages i form av lösen. Enär i många fall någon

expedition icke kommer att utfärdas i nämnda sammanhang, skulle emellertid

en sådan ordning svårligen kunna genomföras.

Som allmän utgångspunkt för bestämmandet av de nya avgifternas storlek

har i promemorian angivits att någon minskning ej borde ske i statsverkets

eller städernas inkomster. Denna ståndpunkt synes mig böra godtagas.

I detta sammanhang är särskilt att märka att processreformen torde

komma att medföra en ökning av de allmänna kostnaderna för domstolsväsendet.

Icke minst för städernas del skulle det därför uppenbarligen

framstå såsom föga berättigat att sänka de lösenbelopp som uttagas av de

i ättssökande. I promemorian har föreslagits att rättegångsavgiftema skola

fastställas så, att täckning kan erhållas även för de särskilda utgifter som

uppkomma för delgivningar genom rättens försorg. Till detta förslag har

Kungl. Maj:t redan tagit ståndpunkt i annat sammanhang. Genom proposition

(nr 188) till innevarande års riksdag har påbinda framlagts förslag till

lag om ändring i nya rättegångsbalken, innebärande bland annat, att part

i allmänhet icke skall vara skyldig att utgiva kostnad för delgivning som

ombesörjes av rätten. Därvid bär förutsatts att utgifterna för dylika delgivningar

i stället skola slås ut på samtliga mål genom lämplig höjning av stämpel-

och lösenavgiftema.

I vissa remissyttranden har gjorts gällande att även med sålunda angivna

utgångspunkter beloppen borde kunna sättas lägre än som skett i promemorian.

Enligt de i promemorian verkställda beräkningarna — som hänföra sig endast

till tvistemål vid underrätterna —• skulle de föreslagna taxorna för dessa

måls vidkommande medföra en ökning av lösenintäktema med närmare 20 000

kronor och en stegring av stämpeluppbörden med bortåt 300 000 kronor om

året. Frågan huruvida skäl förefinnas för en sådan ökning står, såsom

styrelsen för Sveriges advokatsamfund framhållit, i sammanhang med spörsmålet

till vilket belopp det allmännas nya utgifter för delgivningar böra uppskattas.

Det framstår såsom uppenbart, att städernas kostnader för officialdelgivningar

komma att bli jämförelsevis små. Nya direkta utgifter torde i stort

sett uppstå allenast i de fall då stämningsman måste anlitas för delgivningens

verkställande. Man lärer kunna räkna med att behov därav endast i ringa

utsträckning kommer att föreligga vid stadsdomstolarna. Av 12 kap. 14 § och

33 kap. 21 § nya rättegångsbalken följer, att när part hos rätten uppgivit

ombud, delgivning i allmänhet kan ske med ombudet. Sådan delgivning

torde i flertalet fall kunna verkställas på det sättet, att den ifrågavarande

handlingen översändes till ombudet i vanligt brev med begäran om erkännande

av mottagandet. Jag erinrar att enligt 33 kap. 25 § nya rättegångsbalken

advokats skriftliga erkännande av delgivning med honom skall gälla

såsom fullt bevis om delgivningen. I den mån nämnda form för delgivning

ej anses betryggande torde i städerna vanligen kunna anlitas delgivning genom

postverket i den särskilda ordning varom föreskrifter komma att med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

5

delas på administrativ väg. På grund av bestämmelserna i 33 kap. 8 § nya

rättegångsbalken kommer nämligen i regel detta delgivningssätt att kunna

användas även om den sökte ej vistas i sitt hem vid de tider då posten

brukar utbäras. Beträffande stämning kan visserligen s. k. surrogatdelgivning

enligt sistnämnda lagrum i allmänhet icke tillämpas, men denna svårighet

lär ofta kunna undanröjas genom att delgivningsförsändelsen adresseras

till den söktes arbetsplats i stället för till hans bostad.

Även med beaktande av vad sålunda anförts torde det emellertid knappast

finnas utrymme för en generell sänkning av de i promemorian föreslagna

lösenbeloppen. Jag vill i detta sammanhang erinra, att det beräknade

lösenöverskottet delvis hänför sig till häradsrätterna och alltså icke i sin

helhet skulle komma städerna till godo. Därjämte må anmärkas, att medan

enligt promemorian regeln om kostnadsfri delgivning icke skulle tillämpas

om delgivningen verkställdes i utlandet eller skedde genom kungörelses införande

i tidning, tillräcklig anledning icke ansetts föreligga att meddela avvikande

bestämmelser för dessa fall.

För statsverkets del har man i främsta rummet att räkna med ökade avgifter

till postverket för tjänsteförsändelser. Vidare bör beaktas, att delgivning

genom stämningsman säkerligen måste tillgripas oftare på landet än i

stad samt att sådan delgivning i glesbebyggda trakter kan komma att draga

avsevärda kostnader. Det får alltså anses befogat att företaga en väsentligt

större höjning i fråga om stämpelavgifterna än med avseende å lösen. Emellertid

torde det icke vara erforderligt att beträffande stämpel vid underrätterna

gå fullt så långt som förordats i promemorian. Det stämpelöverskott

som beräknats uppkomma vid dessa domstolar bör enligt min uppfattning

redan i och för sig kunna tåla en viss reduktion. Därtill kommer att de nya

avgiftsbestämmelser som föreslagits för överrätternas del kunna beräknas

medföra en avsevärt större ökning av stämpeluppbörden vid hovrätterna än

som kräves för att täcka delgivningskostnaderna där. Med hänsyn härtill och

då någon sänkning av överrättsavgiftema icke synes påkallad, torde i stället

en ytterligare nedsättning böra göras i fråga om stämpelavgiften för stämningsansökan

vid underrätt.

I samband med angivandet av de allmänna riktlinjer för avgifternas fastställande,

som jag redan berört, har i promemorian uttalats att man borde

söka anpassa kostnaderna i varje särskilt mål efter handläggningens omfattning.

Till vinnande av detta syfte har föreslagits, att avgiften för stämningsansökan

skall sättas lägre än eljest i vissa mål samt att avgiften för dom skall

uppdelas i dels en fast grundavgift och dels tilläggsavgifter för sammanträden

för muntlig förhandling. Grundavgiften har angivits lägre för de fall

då domen utfärdas i förenklad form. Såvitt tvistemålen angår kan detta förekomma

då fråga är om tredskodom eller dom, varigenom kärandens talan

bifalles på grund av svarandens medgivande eller överrätt fastställer lägre

rätts dom.

I åtskilliga remissyttranden har erinrats att förslaget, trots den differentiering

som sålunda förordats, korame att leda till en fördyring av de mindre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

målen och en minskning av kostnaderna i de större. Särskilt har anmärkts,

att vanliga enkla kravmål som avgjordes genom tredskodom vid första rättegångstillfället

ej borde belastas med så höga kostnader som förutsatts i promemorian.

Även beträffande tvistiga mål om obetydliga värden samt äktenskapsmål

och andra familjerättsliga mål har förslaget ansetts medföra obilliga

resultat. Å andra sidan har framhållits att de stora processerna om avsevärda

belopp kunde bära betydligt högre avgifter än som föreslagits.

Det är ett naturligt önskemål att rättegångsavgifterna i det särskilda

fallet så nära som möjligt anpassas efter den omfattning vari domstolens

tid och arbetskrafter tagas i anspråk. Ganska starka skäl tala även för att

genomföra en differentiering på grundval av tvisteföremålets värde och

målens olika bärkraft i övrigt. Emellertid bör också tillses att avgiftsbestämmelsema

ej bli för vidlyftiga eller invecklade. Framför allt böra sådana

stadganden undvikas som kunna ge upphov till tveksamhet om hur

stämpel- och lösenbeloppen rätteligen skola beräknas. Detta utgör enligt min

uppfattning ett vägande skäl mot att göra avgifterna beroende av tvisteföremålets

värde. Såsom Stockholms magistrat framhållit kan det stundom vara

förenat med avsevärda svårigheter att bestämma detta värde. En uppdelning

efter värdegränser kan för övrigt ej medföra tillfredsställande resultat,

om ej gruppernas antal göres tämligen stort och skillnaden dem emellan

jämförelsevis obetydlig. Eljest kan den olika behandlingen av näraliggande

gränsfall lätt komma att te sig stötande. Liknande betänkligheter möta mot

varje annat särskiljande på grundval av målens beskaffenhet. Sålunda kunna

visserligen de familjerättsliga målen sägas bilda en grupp för sig, men den

närmare gränsdragningen erbjuder i praktiken avsevärda svårigheter. I detta

sammanhang vill jag också framhålla att familjerättsmålens relativt ringa

ekonomiska bärkraft icke så mycket beror på processföremålets natur som

därpå att parterna ofta tillhöra de mindre bemedlade befolkningslagren. Behovet

av billig process i dylika mål synes därför snarare böra tillgodoses enligt

reglerna om fri rättegång än genom tillämpning av särskilda nedsatta

avgifts taxor.

På grund av vad sålunda anförts kan jag icke ansluta mig till det av advokatsamfundets

styrelse framställda förslaget om lägre avgift för dom i

vissa slags mål. Ej heller synes det mig lämpligt att, på sätt skett i promemorian,

genomföra en uppdelning efter sådana linjer av stämpelavgiften för

stämningsansökan. Sistnämnda avgift torde för övrigt kunna sättas så låg

att behovet av differentiering bortfaller.

I fråga om domsavgiftens anpassande efter målets storlek och handläggningens

omfattning tillstyrker jag i princip den i promemorian förordade lösningen

med grundavgift och särskilda tilläggsavgifter för sammanträden.

Göta hovrätt har ansett att tilläggsavgift borde utgå även för skriftväxling

under målets beredande. Tillräckliga skäl synas mig emellertid icke föreligga

att taga hänsyn till sådan skriftväxling, vilken i allmänhet torde bereda domstolen

föga besvär. Vad närmare angår storleken av nu ifrågavarande avgifter

delar jag uppfattningen att kostnaderna i vanliga tredskomål böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43. "

hållas så låga som möjligt. Grundavgiften för dom i förenklad form torde

därför böra sättas lägre än som föreslagits. Även beträffande grundavgiften

för annan dom torde en jämkning vara påkallad. En bättre avvägning synes

kunna vinnas, om avgiften sänkes för första arket men däremot höjes väsentligt

för varje följande ark. Såsom styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare

framhållit lär nämligen under den nya rättegångsordningen domen

bli längre ju mera invecklat målet varit. Det må även framhållas, att en beräkning

efter sådana grunder medför mindre rubbning med avseende å kostnaderna

i vattenmål. Slutligen torde — i enlighet med vad som förordats

i flera remissyttranden — tilläggsavgifterna för sammanträden böra utformas

så, att visst belopp beräknas för varje dag då sammanträde hållits, med

undantag dock för första sammanträdesdagen för förberedelse. Att på sätt

Göta hovrätt föreslagit därvid göra undantag för det fallet, att sammanträde

som pågått under två dagar likväl sammanlagt varat endast några få timmar,

kan enligt min mening icke anses erforderligt. Det bör nämligen knappast

ifrågakomma att påbörja en förhandling av denna omfattning så sent, att

den ej hinner slutföras samma dag.

Till frågan, hur avgiftsbeloppen närmare skola bestämmas, återkommer

jag vid behandlingen av innehållet i författningsutkasten. Jag övergår nu

till detta ämne.

De nya bestämmelserna om stämpel till ansökningar böra

tydligen upptagas i 8 § stämpelförordningen.

För stämningsansökan torde böra fastställas en enhetlig stämpel av 10

kronor. Med en sådan avgift lära statsverkets anspråk på gottgörelse för delgivningskostnader

bli skäligen tillgodosedda och för parterna kan beloppet

ej anses betungande.

Som förutsättning för stämpelbeläggning av annan ansökan än stämningsansökan

har i promemorian angivits att ansökningen sker skriftligen samt

att därigenom ett mål eller ärende anhängiggöres vid rätten. Det har emellertid

även föreslagits att uppteckning av muntlig ansökan om betalningsföreläggande

skall vara likställd med skriftlig ansökan. Svea hovrätt har

anmärkt, att dessa regler ledde till otillfredsställande resultat i sådana fall,

då sökanden hade valrätt mellan skriftligt och muntligt ansökningsförfarande.

På grund härav har hovrätten ifrågasatt, om icke andra ansökningar än

stämningsansökningar borde lämnas fria eller i varje fall stämpelbeläggas

endast när skriftlig form för ansökningen vore föreskriven. Styrelsen för

föreningen Sveriges stadsdomare har ansett stämpelplikten vid sidan av

stämningsansökan böra omfatta endast konkursansökan samt ansökan om

lagsökning eller betalningsföreläggande. För egen del tillstyrker jag den i

promemorian föreslagna ordningen. Denna är, såsom Svea hovrätt också

framhållit, praktisk och enkel i tillämpningen, och den omständigheten att

kostnaderna för förfarandet i allmänhet komma att bli lägre vid muntlig

än vid skriftlig ansökan synes mig icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Det avsteg från huvudregeln som föreslagits beträffande muntlig ansökan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

om betalningsföreläggande torde, såsom framgår av det förut anförda, vara

väl motiverat av den särställning sådan ansökan även i övrigt intager.

Även såvitt angår stämpelavgiftens storlek i nu åsyftade fall — 5 kronor

-—- samt reglerna om frihet från stämpel för ansökan i vissa ärenden kan

jag i huvudsak ansluta mig till vad som föreslagits i promemorian. Vattenrättsdomaren

vid Västerbygdens vattendomstol har ansett stämpelfrihet böra

stadgas jämväl med avseende å ansökan i vattenmål. Till stöd härför skulle

visserligen kunna anföras att enligt lagen den 20 december 1946 (nr 839) om

ändring i vattenlagen kostnaderna för officialdelgivning i vattenmål skola

bestridas av parterna och icke av det allmänna. Det oaktat synas mig emellertid

övervägande skäl tala för alt också i dessa mål stämpelbelägga den

handling varigenom rättegången inledes. Jag anser mig alltså icke böra biträda

förslaget att ansökan i vattenmål skall vara fri från stämpel. I stället

förordar jag med hänsyn till beskaffenheten av dessa mål att stämpelavgiften

för dylik ansökan sättes 5 kronor högre än eljest, eller således till samma

belopp som jag föreslagit i fråga om stämningsansökan. Därigenom undvikes

den av vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol påtalade

olägenheten att kostnaden skulle bli mindre i ansökningsmål än i stämningsmål.

Beträffande författningstextens avfattning har Svea hovrätt anfört, att

tvekan syntes kunna uppstå, huruvida en ansökan om återvinning eller återupptagande

skulle anses medföra att ett mål bleve anhängiggjort. Med anledning

härav vill jag framhålla, att enligt nya rättegångsbalken återvinningsförfarandet

är att betrakta som en fortsättning av det ursprungliga

målet. Detsamma gäller sådan handläggning som sker efter ansökan om

måls återupptagande.

Samma hovrätt har vidare funnit viss osäkerhet kunna föranledas av bestämmelsen

att stämningsansökan och annan ansökan skall beläggas med

stämpel då den inkommer till rätten. Enligt hovrättens mening borde stämpelbeläggning

ej ske, om ansökningen funnes böra omedelbart avvisas. I detta

hänseende vill jag erinra, att ett beslut om avvisning icke hindrar att en

rättegång på grundval av ansökningen ändock kan komma till stånd. Om beslutet

överklagas, kan detta leda till återförvisning eller sådan hänvisning till

behörig domstol som omförmäles i 10 kap. 20 § och 19 kap. 11 § nya rättegångsbalken.

Särskilt med hänsyn härtill bör enligt min uppfattning stämpelavgift

uttagas även för ansökan som genast avvisas. Om något formligt

avvisningsbeslut icke meddelas utan parten under hand får återtaga ansökningen,

torde emellertid, i enlighet med den praxis som brukar tillämpas i

inskrivningsärenden, stämpelbeläggning kunna underlåtas.

Som jag förut nämnt torde stämningsansökningar framdeles endast sällan

komma att utlämnas till käranden för delgivning. Även andra ansökningar

torde oftast komma att få kvarligga hos rätten. I regel kommer parten följaktligen

icke att kunna utöva någon kontroll över att stämpelbeläggning av

ansökningen behörigen ägt rum. Med hänsyn härtill kunde det ifrågasättas

om icke en annan kontrollmöjlighet borde tillskapas, t. ex. genom föreskrift

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

9

om skyldighet att använda dubbla beläggningsstämplar. För att en sådan

föreskrift skall bli fullt effektiv torde emellertid krävas att en avskrift av

de förteckningar som skola föras över inkomna mål och ärenden insändes

till hovrätt eller annan myndighet för granskning. Detta skulle enligt min

mening vara alltför betungande. Man torde därför få nöja sig med den garanti

som vinnes genom att inkomna ansökningar i regel bli föremål för

behandling av flera olika befattningshavare vid domstolen. Svea hovrätt har

föreslagit att i stämpelförordningen skall stadgas skyldighet att lämna sökanden

kvitto å sådant stämpelbelopp som nu är i fråga. Härigenom ökas

dock icke möjligheten till kontroll av att stämpelbeläggning verkligen äger

rum, utan man vinner allenast att parten kan skydda sig mot oberättigade

krav på dubbelbetalning. Något behov av att meddela särskilda föreskrifter

i sådant syfte synes emellertid knappast föreligga. Att kvitto skall lämnas

om parten begär det ligger i sakens natur.

På sätt framhållits i promemorian bör tydligen frihet från stämpel för ansökan

äga rum i samma utsträckning som enligt 7 § stämpelförordningen

gäller beträffande stämpel till expeditioner. Mot det föreslagna tillägget till

19 § har jag följaktligen intet att invända.

I detta sammanhang vill jag erinra, att bestämmelser om stämpelfrihet

förekomma även annorstädes än i 7 § stämpelförordningen. Enligt lagen

om arbetsdomstol är sålunda part vid denna domstol berättigad till avgiftsfria

expeditioner. I analogi härmed torde även stämningsansökning vid arbetsdomstolen

böra vara fri från stämpel. Uppenbart är vidare, att stämpelbeläggning

av ansökningar ej böra äga rum vid de s. k. förvaltningsdomstolarna.

I fråga om dessa böra för övrigt de nya avgiftsreglerna överhuvud

icke tillämpas. På grund av vad sålunda anförts torde föreskrift böra meddelas

att med »domstol» skall förstås allenast allmän domstol samt domstol

i jorddelningsmål och vattenmål.

Vad slutligen beträffar frågan om påföljd för underlåten stämpelbetalning

synas mig de bestämmelser som förordats i denna del icke innefatta

tillräckliga garantier mot missbruk. De skulle dessutom lätt kunna medföra

att domstolar och indrivningsmyndigheter oskäligt betungades. Enligt min

uppfattning bör den påföljd som i allmänhet är stadgad för underlåtenhet

att betala stämpel till enskild handling — nämligen att handlingen icke må

mottagas ■— utan olägenhet kunna tillämpas även beträffande stämningsansökningar

och därmed jämförliga ansökningar. Den fara för rättsförlust som

i promemorian åberopats såsom skäl häremot torde icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Såsom styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

påpekat föreligger redan nu en motsvarande risk i åtskilliga fall, t. ex. då

fråga är om inteckning, äktenskapsförord eller lösöreköpsavhandling. Den

som ej är i stånd att betala avgiften, kan ju också erhålla befrielse. På grund

av vad sålunda anförts förordar jag, att 34 § stämpelförordningen bibehålies

vid sin nuvarande lydelse.

I fråga om avgifterna för dom och slutligt beslut har

jag redan uttalat min anslutning till tanken att dessa avgifter vid underrätt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

helt skola utgå såsom lösen. En viss förenkling av författningstexten skulle

kunna vinnas, om samma grundsats tillämpades för överrätternas del. Då

lösen vid överrätterna alltid skall redovisas till statsverket och uttagas

genom stämpelbeläggning, skulle det dock te sig föga naturligt att låta de

viktigaste avgiftsbestämmelserna för dessa domstolar få sin plats i lösenförordningen.

Detta skulle också innebära att föreskrifterna i ämnet finge

sökas på annat håll än där befattningshavarna äro vana att finna dem. Jag

tillstyrker därför förslaget att avgifterna för överrättemas avgöranden fortfarande

skola ha formen av stämpel.

Vad avgifternas storlek beträffar förordar jag, att vid underrätt grundavgiften

för dom i förenklad form bestämmes till 10 kronor. I fråga om annan

dom bör enligt min mening grundavgiften utgöra 20 kronor för första arket

och 15 kronor för varje följande ark. De tilläggsavgifter som skola utgå då

domen utgives till käranden torde böra fastställas till 10 kronor för varje

sammanträdesdag för förberedelse utöver den första samt 20 kronor för

första huvudförhandlingsdagen och 40 kronor för varje följande dag då

sammanträde för sådan förhandling ägt rum. På sätt föreslagits i promemorian

bör dock tillika föreskrivas, att tilläggsavgift ej må beräknas för

huvudförhandling som hålles i omedelbart samband med förberedelsen.

Bestämmas avgiftsbeloppen i enlighet med det sålunda anförda, komma

kärandens kostnader — om hänsyn tages även till stämpeln för stämningsansökningen

— att i ett vanligt tredskomål uppgå till (10 + 10) 20 kronor.

Ett mål som är tvistigt men likväl på grund av parternas samtycke avgöres

av en lagfaren domare ensam vid huvudförhandling i omedelbart samband

med förberedelsen kommer normalt att draga en sammanlagd kostnad av

(10 + 20) 30 kronor. Erfordras huvudförhandling inför fullsutten rätt, kommer

kostnaden att uppgå till (10 + 20 + 20) 50 kronor om domen omfattar

ett ark, till 65 kronor om den sträcker sig in över ännu ett ark o. s. v.

Förslaget kan beräknas medföra, att den sammanlagda lösenintäkten av

domsutskrifter kommer att överstiga den nuvarande inkomsten av protokollslösen

i rättegångsmål med ungefärligen samma belopp som skulle blivit

fallet enligt den i promemorian förordade taxan. Såvitt nu kan bedömas

torde det icke förefinnas någon risk för att sådana befattningshavare som

alltjämt åtnjuta sportler skola få vidkännas någon minskning i denna inkomst.

Skulle det framdeles visa sig, att sådan minskning likväl inträder,

torde få upptagas till övervägande huruvida icke vederbörande i särskild

ordning bör beredas skälig kompensation.

I några remissyttranden har gjorts gällande, att underrätts dom eller transumt

därav som utskrives till icke lösningsskyldig part borde likställas med

avskrift eller i allt fall utlämnas mot lägre lösen än den eljest gällande grundavgiften.

Detta förslag skulle emellertid leda till en icke obetydlig minskning

i städernas löseninkomster, och jag har därför ej ansett mig böra upptaga

detsamma. Jag erinrar om att lösenavgiften för underrätts protokoll för

närvarande är lika hög vare sig protokollet utgives till käranden eller till

annan part.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

11

Vidare ha yrkanden framställts om nedsättning av avgifterna i sådana fall

då först deldom och sedan slutdom meddelas. Med anledning härav må framhållas,

att det redan i promemorian torde ha varit förutsatt, att i dylika fall

tilläggsavgifter för sammanträden som debiterats på deldomen skulle avräknas

vid beräkning av lösen för slutdomen. Detsamma bör för övrigt gälla

då flera domar eljest meddelas i ett mål ävensom då rätten före målets avdömande

meddelat beslut, varigenom talan till viss del avvisats. Till förebyggande

av tvekan torde ett uttryckligt stadgande böra meddelas härom.

Tillräckliga skäl att dessutom medgiva nedsättning även av grundavgiften för

ettdera eller båda avgörandena synas mig däremot icke föreligga.

Ej heller torde det vara erforderligt att, på sätt påyrkats av vattenrättsdomarna

vid österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, sätta grundavgiften

lägre än eljest i vissa ansökningsmål enligt vattenlagen.

Vad beträffar underrätts slutliga beslut torde annan ändring ej påkallas i

förslaget än att grundavgiften för varje ark utöver det första bör höjas till

5 kronor och att tilläggsavgifter böra utgå icke för sammanträden utan i

stället för sammanträdesdagar. Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare

har anfört, att särskilda bestämmelser syntes erforderliga för de fall,

då slutligt beslut intagits i protokoll och utskrift meddelades i form av transumt

av protokollet. Enligt styrelsens mening borde i dessa fall endast beslutsavgift

och icke tillika protokollsavgift utgå. För min del anser jag den

omständigheten att ett slutligt beslut intagits i protokoll alltid böra medföra

att såväl sedvanlig protokollsavgift som beslutsavgift uttages. För att tydligt

utmärka detta bör författningstexten på denna punkt avfattas något

annorlunda än som föreslagits.

Vid överrätt synes avgiften för dom i förenklad form lämpligen böra sättas

till 25 i stället för föreslagna 30 kronor. För annan dom förordar jag en

grundavgift av 35 kronor för första arket och 15 kronor för varje följande

ark. Tilläggsavgifterna torde böra utgå med 15 kronor för varje dag då sammanträde

hållits för målets beredande samt med 30 kronor för första dagen

och 50 kronor för varje följande dag då sammanträde för huvudförhandling

ägt rum. Beträffande slutligt beslut torde böra vidtagas motsvarande jämkningar

som jag förordat i fråga om sådant beslut av underrätt.

De sålunda angivna reglerna för stämpelbeläggning av överrätts avgörande

böra dock enligt min uppfattning tillämpas endast när parten är skyldig att

lösa expeditionen. Som Skånska hovrätten framhållit lär anledning saknas

att fi''ångå den för överrätterna nu gällande föreskriften, att utslag som utgives

till icke lösningsskyldig part skall behandlas såsom avskrift.

Vad beträffar de övriga spörsmål som berörts i promemorian och

remissyttrandena vill jag framhålla följande.

Jag tillstyrker att skyldigheten för kärande, sökande eller klagande att

lösa expedition i huvudsak begränsas till dom och slutligt beslut samt protokoll,

såvitt det innefattar slutligt beslut. Avgiften för annat protokoll torde i

enlighet med vad som föreslagits i författningsutkasten böra sättas lika med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

den, som gäller för avskrift, även när protokollet utgives till part. Förelägganden,

kallelser och andra dylika expeditioner böra i allmänhet vara avgiftsfria.

Såvitt angår sådana expeditioner som omförmälas i § 10 fjärde

stycket lösenförordningen torde dock avgiftsplikten tills vidare böra bibehållas.

Styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare har i sitt yttrande över

promemorian ifrågasatt, om icke skyldigheten att gälda stämpel och lösen

för offentlig stämning och kallelse å aktiebolags borgenärer borde upphöra.

Frågan härom står emellertid icke i omedelbart samband med processreformen,

och tillräckliga skäl synas mig icke föreligga att ändock upptaga den i

förevarande sammanhang.

Ej heller torde det vara anledning att — på sätt jämväl ifrågasatts i sistnämnda

yttrande — nu ingå på frågan om upphävande av Kungl. brevet den

18 mars 1864 att portofrihet ej äger rum för vissa meddelanden i konkurs.

Vad angår underrättelser i ärenden om dödsbos avträdande till förvaltning

av boutredningsman har någon motsvarande föreskrift icke meddelats. Dylika

underrättelser lära alltså redan nu kunna sändas såsom tjänstebrev.

Styrelsen för stadsdomarföreningen har också gjort gällande, att grundsatsen

om avgiftsfrihet för flertalet expeditioner i rättegång ej läte sig genomföra

utan att man ur stämpeltariffen uteslöte rubriken »Expedition,

som icke här ovan är särskilt nämnd». En sådan ändring torde dock icke

vara erforderlig. Såsom allmän förutsättning för att en expedition skall

kunna stämpelbeläggas lär nämligen gälla att någon begärt eller eljest är

skyldig att lösa expeditionen. I den mån sådan skyldighet ej längre föreskrives

kommer stämpelplikten alltså automatiskt att bortfalla.

Med hänsyn till vad som stadgats i 19 § lagen den 20 december 1946 (nr

804) om införande av nya rättegångsbalken torde det likaledes vara överflödigt

att, i enlighet med vad styrelsen jämväl förordat, i detta sammanhang

uttryckligen föreskriva att avgiftsfriheten för häktad skall avse även den,

som i annan ordning berövats sin frihet.

Enligt lagen den 20 december 1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande

skall rätten, då ansökan om betalningsföreläggande göres

muntligen, »mot stadgad avgift» låta verkställa uppteckning av ansökningen

1 två exemplar. I överensstämmelse härmed har i utkastet till förordning om

ändring i lösenförordningen såsom ny rubrik i tariffen under § 3 införts

»Uppteckning av muntlig ansökan om betalningsföreläggande» med lösen av

2 kronor. Skånska hovrätten har erinrat, att rubriken borde ändras till att

omfatta uppteckning av muntlig ansökan överhuvud. Denna hemställan anser

jag mig dock icke böra biträda. Förslaget är nämligen helt betingat av

de särskilda regler som gälla för uppteckning av ansökan om betalningsföreläggande.

Då det icke torde vara avsett att lösen av 2 kronor skall utgå

för båda exemplaren av sådan uppteckning, torde emellertid en formell jämkning

böra vidtagas i stadgandet.

Vid sidan av de nya bestämmelserna om rättegångsavgifter ha i promemorian

föreslagits vissa ändringar av formell karaktär i syfte att få till stånd

en närmare överensstämmelse med föreskrifterna i nya rättegångsbalken.

Bland annat har framlagts förslag till sådan jämkning i 20 § stämpelförord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

13

ningen att därav framgår att jämväl efter processreformens genomförande

talan mot hovrätts beslut i anledning av ansökan om återbekommande av erlagd

stämpelavgift skall föras genom besvär. Göta hovrätt har hemställt om

föreskrift att anspråket redan i hovrätten skall framställas genom besvär i

stället för genom ansökan. Jag delar hovrättens uppfattning att en sådan

ändring skulle medföra vissa fördelar. Då frågan emellertid torde kräva närmare

övervägande, har jag likväl ej ansett mig böra upptaga den till prövning

i förevarande sammanhang.

Däremot kan jag i huvudsak tillstyrka de yrkanden som framställts om avgiftsfrihet

för protokoll angående förundersökning i brottmål och därmed

jämförliga anteckningar. Såsom styrelsen för Sveriges advokatsamfund framhållit

torde bestämmelsen i 23 kap. 21 § nya rättegångsbalken, om rätt för

den misstänkte eller hans försvarare att på begäran erhålla avskrift av protokoll

eller anteckningar från förundersökningen, ej kunna fylla sitt syfte

om icke avskriften kan utbekommas utan kostnad. Även såvitt angår de anteckningar,

som förutsatts skola föras vid polisutredningen i sådana fall då

förundersökning i egentlig mening icke erfordras, är det uppenbarligen angeläget

att den misstänkte eller försvararen kan erhålla dem gratis. Den inkomstminskning

som kan uppkomma för det allmänna, om avgiftsskyldigheten

eftergives i nu berörda fall, torde icke bli synnerligen stor och lär delvis

komma att uppvägas genom att utskriften kan göras på billigare papper

och utan iakttagande i övrigt av de särskilda föreskrifter som gälla beträffande

avgiftsbelagda expeditioner. På grund av det anförda förordar jag,

att bestämmelser om avgiftsfrihet för protokoll och avskrifter av nu ifrågavarande

slag upptagas i 3 § stämpelförordningen och § 15 lösenförordningen.

Undantaget från avgiftsplikten torde dock endast böra avse den misstänkte

och hans försvarare. Beträffande målsägande eller tredje man torde tillräckliga

skäl för befrielse icke föreligga. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund

har anfört att en åklagare ofta kunde finna anledning att i utredningens

intresse utlämna avskrift av förundersökningsprotokoll eller polisrapport till

målsägande eller annan. I samband därmed har styrelsen hemställt om föreskrift

att frihet från expeditionsavgifter skall föreligga jämväl i dylika fall.

Med anledning härav vill jag även i detta sammanhang erinra, att ersättning

för en expedition kan utkrävas allenast om mottagaren begärt utskrift

eller eljest är skyldig att lösa den. Även utan särskilt stadgande torde alltså

vara uppenbart, att varken stämpel eller lösen skall utgå för förundersökningsprotokoll

som utlämnas på undersökningsledarens eget initiativ.

Till de förslag som i promemorian framlagts i fråga om tiden för tillhandahållande

av domstolarnas expeditioner och rätten att återfå ingivna handlingar

är jag för dagen ej beredd att taga slutlig ståndpunkt. Jag torde få

tillfälle att senare återkomma till detta spörsmål.

I den mån annat ej framgår av det förut anförda tillstyrker jag i sak de

i promemorian framlagda förslagen. Även utformningen av författningstexten

lär i stort sett kunna godtagas. På vissa punkter torde dock redaktionell

jämkning böra vidtagas.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Ändringar med anledning av nya aktiebolagslagen.

I den förut omförmälda promemorian med utkast till ändringar i stämpeloch

lösenförordningarna på grund av processreformen anmärktes, att vissa

jämkningar i bestämmelserna om expeditionsavgifter vid domstolarna borde

företagas även med anledning av nya aktiebolagslagen. Sålunda borde kallelser

och kallelsebrev, som föranleddes av ansökning att få verkställa vinstutdelning

eller fusion, jämställas med kallelser och kallelsebrev i anledning

av ansökning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital. Detta föranledde

ändring i 3 § stämpelförordningen samt §§ 3 och 10 lösenförordningen. I

samband därmed borde de hänvisningar till vissa paragrafer i aktiebolagslagen

som sistnämnda lagrum för närvarande innehölle underkastas redaktionell

jämkning.

Patent- och registreringsverket har i skrivelse till Konungen den 7 februari

1947 framhållit, att nya aktiebolagslagen medförde vissa nyheter i fråga om

expeditioner från registreringsmyndigheten.

Beträffande vad patent- och registreringsverket i berörda skrivelse anfört

tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen, s. 52—54.

Departementschefen har i propositionen i denna del anfört följande:

»Enligt 3 § stämpelförordningen i dess nu gällande lydelse skall stämpelavgift

utgå med 2 kronor för kallelse å okända borgenärer i anledning av

ansökning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital. Denna bestämmelse

torde böra göras tillämplig även beträffande kallelse i anledning av ansökning

om tillstånd att verkställa vinstutdelning eller fusion. Samma paragraf

bör därjämte kompletteras på så sätt, att kallelsebrev i anledning av ansökning

om tillstånd att verkställa vinstutdelning eller fusion skall — liksom

för närvarande gäller i fråga om kallelsebrev i anledning av ansökning om

tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital — utfärdas fritt från stämpel.

På sätt patent- och registreringsverket föreslagit torde i förevarande paragraf

i stämpelförordningen böra införas bestämmelser om stämpelfrihet

jämväl för följande slag av expeditioner, som utfärdas av ämbetsverket,

nämligen bevis om registrering, tecknat å ordning för aktiebolag (193 §

fjärde stycket i 1944 års aktiebolagslag), bevis om registrering, tecknat å

protokoll om beslut angående ändring i bolagsordningen (194 § andra stycket),

annat i 194 § avsett bevis om registrering, bevis om godkännande, som

avses i 190 §, påskrift, varom förmäles i 193 § femte stycket eller 194 §

andra stycket, samt underrättelse angående beslut om vägrat godkännande

enligt 190 § eller om vägrad registrering av ansökan eller anmälan till aktiebolagsregistret

(192 § 3 mom.).»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

15

Stämpelavgiften i vissa utlänningsärenden.

Enligt 3 § stämpelförordningen utgår stämpelavgift för bevis om visering

eller uppehållstillstånd, för utlänning — där beviset tecknas å pass eller

annan legitimationshandling — med 4, 6 eller 12 kronor, beroende på om

viseringen eller tillståndet avser vistelse i riket högst en månad, över en

men högst tre månader eller över Ire månader, dock att i vissa fall stämpelavgiften

utgår med endast en krona. För bevis om arbetsvisering eller arbetstillstånd

för utlänning, som särskilt tecknas å pass eller annan legitimationshandling,

utgör stämpelavgiften likaledes 4, 6 eller 12 kronor. Samma

avgifter uttagas för bevis om ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift, som

fogats vid visering eller tillstånd och som särskilt tecknats å pass eller annan

legitimationshandling, dock endast där ändringen avser tillstånd till

återresa till riket; i övriga fall är sådant bevis stämpelfritt. Bevis om tillstånd

för utlänning till resa genom eller vistelse i sådana delar av riket, där utlänning

icke utan särskilt tillstånd må vistas, är stämpelfritt när beviset meddelas

i samband med visering eller uppehållstillstånd och avser samma tid

som viseringen eller uppehållstillståndet; i andra fall belägges beviset med

stämpel å 4 kronor. Där sådant för vinnande av ömsesidighet eller eljest

av särskilda skäl finnes påkallat, äger Konungen beträffande medborgare i

visst land eller vissa grupper av utlänningar eller vissa utlänningar förordna,

att avgifterna för bevis om visering eller uppehålls- eller arbetstillstånd skola

utgå efter andra grunder än förut angivits eller att några avgifter härför icke

skola utgå. Slutligen må omnämnas, att bevis om utresetillstånd för utlänning

är fritt från stämpel.

I två den 28 mars och den 24 april 1947 dagtecknade skrivelser har statens

utlänningskommission hemställt om vissa ändringar i stämpel- och lösenförordningarna.

I motiveringen till berörda förslag har utlänningskommissionen bland annat

förordat, att för bevis om arbetstillstånd, som tecknades å pass eller annan

legitimationshandling, utan att uppehållstillstånd samtidigt meddelats,

skulle uttagas en enhetsavgift å fyra kronor. Vidare har kommissionen under

punkt 7) föreslagit upphävande av stadgandet i stämpelförordningen om

avgiftsfrihet för tillstånd att vistas inom vissa delar av riket i de fall där

tillståndet meddelades i samband med visering eller uppehållstillstånd och

avser samma tid som viseringen eller uppehållstillståndet.

Departementschefen har beträffande de av statens utlänningskommission

sålunda föreslagna ändringarna anfört följande:

»De nu gällande bestämmelserna om en differentierad stämpelavgift för

bevis om arbetstillstånd för utlänning infördes i stämpelförordningen så

sent som år 1942. Då tillräckliga skäl icke synas föreligga att nu frångå

denna differentiering, anser jag mig icke kunna tillstyrka utlänningskommissionens

förslag i denna del.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

I anledning av kommissionens under punkt 7) omnämnda förslag torde de

i 3 § stämpelförordningen upptagna bestämmelserna rörande bevis om tillstånd

för utlänning till resa genom eller vistelse i sådana delar av riket, där

utlänning icke utan särskilt tillstånd må vistas, böra utgå.

Övriga av kommissionen föreslagna ändringar, vilka i huvudsak äro av

formell natur, torde böra genomföras.

Vidare torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 18 april 1947 — i anslutning

till en internationell överenskommelse, som avslutats i Londnn den

15 oktober 1946 och som biträtts av Sverige — utfärdat kungörelse om resedokument

för flyktingar. Syftet med resedokumentet är att vissa kategorier

flyktingar, som icke innehava hemlandspass, skola få en internationellt erkänd

identitetshandling för det fall att de önska resa till annat land. Resedokumentet

fyller således för dessa flyktingar samma uppgift som ett resepass

för svenska medborgare. Då i fråga om stämpel samma regler böra gälla

för dessa båda handlingar, bör i tariffen under 3 § stämpelförordningen införas

en rubrik ''Resedokument för flykting’ med hänvisning till resepass.»

Stämpelfrågor, föranledda av de nya bestämmelserna

om folkbokföring.

Departementschefen har anfört följande.

l:o) Enligt 2 kap. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

bestämmer länsstyrelsen för varje församling antalet roteombud och församlingens

indelning i rotar. Under vissa förutsättningar äger länsstyrelsen förordna

att roteombud tills vidare icke skola utses. Roteombuden och deras

ersättare väljas av vederbörande kommun, men länsstyrelsen äger entlediga

roteombud eller ersättare, om vederbörande finnes olämplig för uppdraget.

Där så erfordras fastställer länsstyrelsen på framställning av vederbörande

kommun eller på eget initiativ instruktion för roteombuden.

Till ledning vid uppdragets fullgörande äger varje roteombud årligen utbekomma

en av länsbyrån för folkbokföringen tryckt roteförteckning över

fastigheterna, befolkningen och de juridiska personerna inom roten. Pastor

i församling, där roteombud ej finnas, äger erhålla en motsvarande förteckning

över befolkningen.

Att roteombud medverka vid folkbokföringen är ej blott en kommunal

angelägenhet utan även i betydande grad ett statsintresse. Det synes därför

rimligt att kommunerna, ombuden och deras ersättare åtnjuta stämpelfrihet

för expeditioner i nyssberörda ärenden. Vad angår roteförteckningarna och

de motsvarande förteckningar vilka avsetts skola, där roteombud ej finnas,

tillhandahållas pastorsämbetena, förutsattes vid folkbokföringsförordningens

tillkomst, att kostnaderna skulle belasta statsverket. Vid anmälan i statsrådet

den 12 april 1946 av förslag till folkbokföringsförordning anförde jag bl. a.,

att detta borde gälla även i fråga om magistratsstäder med egen uppbördsförvaltning

(prop. 255/1946 s. 267). Detta uttalande lämnades av riksdagen

utan erinran. I stämpelförordningen synes därför sådan ändring böra vid
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

17

tagas, att från stämpelavgift befrias dels kommun i ärende angående roteombud

eller ersättare för roteombud dels ock roteombud och ersättare för

roteombud i allt vad till deras uppdrag hörer. Stadgande härom torde böra

införas i 7 § stämpelförordningen.

2:o) Enligt 20 § folkbokföringsförordningen skall envar i riket kyrkobokförd

person, som fyllt femton år, innehava ett medborgarkort eller, om han

icke är svensk medborgare, ett främling skört. Medborgarkort och främlingskort

utfärdas av länsbyrå för folkbokföringen och tillställas vederbörande i

tjänstebrev.

Då dessa handlingar böra vara stämpelfria även om handlingarna utfärdas

på särskild begäran, torde stadgande därom böra införas i 3 § stämpelförordningen.

3:o) Enligt 71 § 2 mom. andra stycket kyrkobokföringskungörelsen den

30 december 1946 (nr 801) äger riksbyrån för folkbokföringen på begäran

och om det befinnes skäligt utfärda erforderliga betyg för svenskfödd, i bok

över obefintliga upptagen person som vistas i utlandet.

Dessa betyg äro, oaktat de utfärdas av annan myndighet än pastorsämbete,

att jämställa med prästbevis. Då prästbevis äro stämpelfria synas jämväl

ifrågavarande betyg böra undantagas från stämpelplikt. Stadgande härom

torde böra införas i 3 § stämpelförordningen.

4:o) Enligt den till 3 § stämpelförordningen hörande tariffen är avskrift

eller utdrag av fastighetslängd eller mantalslängd, som rekvireras av kommun

för vilken längden är upprättad, fri från stämpel. Annan avskrift av

sådan längd stämpelbelägges lika med »Avskrift annan» eller med en krona

för varje ark. Såsom »Avskrift annan» torde jämväl avskrift av röstlängd

böra stämpelbeläggas. Anmärkas må att sedan kungörelsen den 1 juni 1945

(nr 252) om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare

samt av kommunal röstlängd numera upphävts, båda originalexemplaren av

röstlängden tillhandahållas vederbörande kommun avgiftsfritt.

Avskrift av mantalslängd kan under vissa förutsättningar, för vilka redogöres

i det följande, framställas med hjälp av vederbörande länsbyrås tryckande

register. Till avskrift av fastighetslängd eller röstlängd kan medelst

nämnda register tryckas en stomme, vilken emellertid måste manuellt kompletteras

med sådana till längden hörande uppgifter, vilka ej ingå i plåttexten.

Det sagda äger tillämpning även i fråga om utdrag av nämnda längder;

när det gäller upprättande av utdrag torde dock ofta ett avskrivningsförfarande

ur arbetsekonomiska synpunkter vara lämpligare än tryckningsförfarandet
För

närvarande äro endast tryckande register över fysiska personer färdigställda.

Register över juridiska personer och över fastigheter komma

emellertid att upprättas. I de tryckande registren över fysiska personer äro

plåtarna tillsvidare uppställda i den ordning, vari de avtryckts i mantalslängden

för året. Textinnehållet aktualiseras emellertid fortlöpande. Plåtarna

komma varje år under tredje kvartalet att omsorteras efter personernas aktuella

kyrkobokföringsorter och kyrkobokföringsfastigheter. Registren kom
Dihang

till riksdauens protokoll 1947. 7 samt. Nr 43. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

ma därefter att föras löpande även i sistnämnda hänseende till dess nästa

års mantalslängd blivit tryckt. På liknande sätt torde de tryckande registren

över juridiska personer och över fastigheter komma att föras.

Mellan avskrift och originalhandling måste full överensstämmelse föreligga.

Detsamma gäller i fråga om utdrag, såvitt angår de delar av originalhandlingen

som utdraget omfattar. Av det sagda framgår att en avskrift

eller ett utdrag av någon av ifrågavarande längder kan framställas med hjälp

av det tryckande registret endast om tryckningen sker i omedelbar anslutning

till tryckningen av motsvarande originallängd. Sker tryckningen senare

men före omsorteringen av det tryckande registret, erhålles en handling

vilken i fråga om särskilda textuppgifter, såsom angående civilstånd, postadress

m. m., avviker från originallängden. En dylik handling kan dock

göra samma tjänst som en avskrift. Å handlingen bör emellertid utmärkas

att den icke är en avskrift; den torde lämpligen kunna benämnas »eftertryck».

Efter registrens omsortering föreligger ej längre möjlighet att medelst

tryckning framställa handlingar med samma person- och fastighetsbestånd

som redovisats i de tidigare upprättade längderna.

Huruvida ändring bör ske i fråga om stadgade grunder för utgörande av

stämpelavgift i förevarande fall kan tillförlitligen avgöras först sedan det

nya folkbokföringssystemet varit i tillämpning någon tid och erfarenhet vunnits

om olika på frågan inverkande omständigheter. Avskrift bör sålunda

tillsvidare stämpelbeläggas i samma fall som hittills, ch stämpel bör uttagas

med en krona för varje ark, oavsett om avskriften upprättats manuellt eller

medelst adressmaskintryck eller genom båda dessa förfaringssätt i förening.

Eftertryck torde i avgiftshänsende böra likställas med avskrift; föreskrift

härom bör införas i den nyssnämnda tariffen.

I detta sammanhang bör omnämnas att det vid upprättande av nya formulär

för ifrågavarande längder av tekniska skäl visat sig erforderligt att

vidtaga en sådan anordning, att varje uppslag i längden sammansättes av

två blad; vardera bladet upptager å ena sidan högerdelen av ett uppslag och

å andra sidan vänsterdelen av nästföljande uppslag. Vid beräkning av lösen

och stämpel har fråga uppstått, huruvida varje sådant blad skall räknas

såsom ett ark. Ett dylikt betraktelsesätt torde emellertid ej vara riktigt. Varje

ark enligt äldre formulär omfattar två hela uppslag, ett å vardera sidan,

och det torde stå bäst i överensstämmelse härmed, att två blad av nyssnämnd

beskaffenhet räknas såsom ett ark. Särskild föreskrift härom torde ej erfordras.

5:o) I några fall bär det förekommit, att kommun hos länsbyrå beställt

avtryckskortregister över kommunens befolkning. Man torde för framtiden

böra räkna med dylika beställningar i ökat antal. Därjämte ha landsting

rekvirerat avtryckskort att användas vid s. k. skärmbildsundersökningar.

Det torde därför böra upptagas till bedömande, huruvida och på vad sätt

stämpel skall utgå i dylika fall.

För närvarande är det förenat med mera arbete att trycka ett kortregister

än en längd. Arbetet kan underlättas genom att till tryckmaskinerna anslutas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

19

vissa särskilda tekniska anordningar. Hittills har det dock ej befunnits nödigt

att anskaffa dylika anordningar.

Under de närmaste åren, innan erforderliga uppläggningsarbeten slutförts

samt lämpliga arbetsrutiner utprövats och invants, kommer länsbyråemas

arbetskapacitet att vara hårt ansträngd. Tillsvidare bör därför möjligheten

att från länsbyrå erhålla kortregister begränsas, särskilt i sådana fall då avskrift

av registret beställes av annan än vederbörande kommun eller landsting.

En viss begränsning i rekvisitionerna av kortregistret torde kunna åstadkommas

genom att stämpel- och lösenavgifterna fastställas till relativt höga

belopp. För kortregister som utlämnas till kommun eller landsting torde lösenavgift

böra uttagas med en krona för varje påbörjat 10-tal kort; däremot

bör sådant register vara fritt från stämpel. I andra fall torde både lösen och

stämpel böra uttagas, lösen med en krona och stämpel med likaledes en

krona för varje påbörjat 10-tal kort.

Lösen- och stämpelavgifterna för kortregister torde böra uttagas på det

sätt att stämpel åsättes en särskild handling, med vilken registret överlämnas

till den som begärt detsamma. Bestämmelse härom torde böra införas i 24 §

stämpelförordningen. Därjämte bör i tariffen över stämpelavgifter införas en

särskild rubrik, avseende förevarande fall.

6) I 7 § stämpelförordningen torde uttrycket »mantals- och kyrkoskrivningsmål»

böra ersättas med uttrycket »mål som avses i 8 kap. folkbokföringsförordningen».

Stämpelfrihet för expeditioner från arbetsmarknadsstyrelsen

med underlydande organ.

Departementschefen har anfört följande.

Enligt stämpelförordningen skall stämpel, med i förordningen angivna

undantag, utgå å expeditioner, som utfärdas av statsmyndighet. Enligt 1 §

skola alla statsmyndigheter, som icke särskilt angivits i nämnda paragraf,

hänföras till första avdelningen av den i 3 § intagna tariffen. Jämlikt förordningen

den 24 maj 1940 (nr 390) om vissa undantag från stämpelplikt

enligt stämpelförordningen äger emellertid stämpelplikt icke rum beträffande

expeditioner, som utgå från vissa uppräknade kristidsmyndigheter, däribland

statens arbetsmarknadskommission. Med stöd av bemyndigande i

samma förordning att medgiva stämpelfrihet beträffande expeditioner från

andra kristidsmyndigheter har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 30 december

1940 (nr 1039) förordnat, att stämpelfrihet skall åtnjutas beträffande

länsarbetsnämndernas expeditioner.

I proposition (nr 239) till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit inrättande

av en arbetsmarknadsstyrelse från och med den 1 januari 1948. Förslaget

kan i stort sett sägas innebära att arbetsmarknadskommissionen skall

ombildas till ett centralt verk. Arbetsmarknadsstyrelsen skall förutom arbetsmarknadskommissionens

nuvarande uppgifter övertaga lillsynen över den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

privata arbetsförmedlingen och de erkända arbetslöshetskassorna, vilken för

närvarande ankommer på socialstyrelsen. Vidare föreslås att den offentliga

arbetsförmedlingen definitivt förstatligas. Den lokala organisationen skall

bygga på den nuvarande med länsarbetsnämnder (i Stockholm arbetsnämnd)

och arbetsförmedlingsanstalter.

Genomföres den föreslagna omorganisationen, skulle enligt stämpelförordningens

nuvarande lydelse arbetsmarknadsstyrelsen och dess underlydande

organ komma att hänföras till första avdelningen i förordningens 1 § och

stämpelavgift sålunda i princip komma att utgå å expeditioner, som utfärdades

av dem. Arbetsmarknadskommissionens förvandling från ett krisorgan

till ett centralt ämbetsverk synes emellertid icke böra medföra att stämpelavgift

i framtiden skall utgå i sådana ärenden, som hittills ankommit på

kommissionen. De ärenden, som skola överflyttas från socialstyrelsen till

arbetsmarknadsstyrelsen, torde enligt vad som inhämtats från socialstyrelsen

för närvarande knappast föranleda utfärdande av stämpelbelagda expeditioner.

Med hänsyn till det anförda synes sådan ändring böra vidtagas i stämpelförordningen

att expeditioner i ärenden angående arbetsförmedling och

andra ärenden, som handläggas av arbetsmarknadsstyrelsen och lokala arbetsmarknadsorgan,

icke skola stämpelbeläggas. Stadgande härom torde böra

införas i 7 §. I överensstämmelse med vad som gäller beträffande övriga i

denna paragraf från stämpelplikt undantagna ärenden torde stämpelfriheten

emellertid icke böra omfatta avskrift och bevis, som på begäran utfärdas till

annan än part. Då i enlighet härmed stämpelavgift undantagsvis kan komma

att utgå för expedition, som utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen, synes

styrelsen i likhet med övriga centrala verk böra upptagas i fjärde avdelningen

i 1 § nämnda förordning.

Ändring i anledning av omorganisation av överståthållarämbetet.

I proposition till riksdagen den 7 mars 1947 (nr 192) har Kungl. Maj:t

framlagt förslag till viss omorganisation av överståthållarämbetet från och

med den 1 januari 1948. Enligt förslaget skola ur ämbetet utbrytas sådana

delar som handlägga uppgifter, vilka i övriga större städer ankomma på

kommunalt bekostade, fristående organ, nämligen de till skatteverket hörande

mantals-, uppbörds- och debiteringsavdelningarna samt poliskammaren.

De ur överståthållarämbetet sålunda utbrutna delarna förutsättas skola bilda

särskilda kommunala myndigheter med i stort sett samma arbetsuppgifter

som i andra större städer ankomma på de lokala skattemyndigheterna, stadsfogdarna

och poliskamrarna. Ämbetet i övrigt föreslås skola bilda ett helt statligt

överståthållarämbete, omfattande de båda nuvarande kansliavdelningarna

samt en nybildad skatteavdelning, å vilken sistnämnda avdelning skola

ankomma bl. a. de uppgifter med avseende å taxeringsväsendet, som eljest

åvila länsstyrelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

21

I 1 § stämpelförordningen upptagas bland annat »skatteverket och poliskammaren

vid överståthållarämbetet» under första avdelningen, medan däremot

»överståthållarämbetets kansliavdelningar» äro upptagna under tredje

avdelningen.

Departementschefen har på grund av berörda omorganisation föreslagit,

att förordningen måtte ändras med hänsyn till att något omnämnande av

överståthållarämbetet eller dess särskilda avdelningar efter omorganisationen

icke erfordrades.

Ändring i anledning av införande av allmänna barnbidrag.

I proposition till riksdagen den 11 april 1947 (nr 220) har Kungl. Maj:t

framlagt förslag till lag om allmänna barnbidrag m. m. Enligt förslaget tillkommer

det barnavårdsnämnd att besluta, huruvida allmänt barnbidrag skall

utgå för visst barn, ävensom fastställa vem som äger uppbära bidraget. I vissa

fall skall barnavårdsnämnd äga besluta att själv omhändertaga allmänt barnbidrag.

över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag

skall klagan få föras hos länsstyrelsen genom besvär. Även om besvär

ej anförts, skall länsstyrelsen i vissa fall äga att till omprövning upptaga

barnavårdsnämnds beslut. Den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i

ärende angående allmänt barnbidrag skall äga att anföra besvär däröver

hos socialstyrelsen, över socialstyrelsens utslag skall däremot klagan icke

få föras. Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1947.

Enligt stämpelförordningen skola expeditioner, som utfärdas av länsstyrelse

eller socialstyrelsen, utom i särskilt angivna undantagsfall beläggas med

stämpel.

Departementschefen har föreslagit den ändringen i 7 § stämpelförordningen,

att ärenden angående allmänna barnbidrag borde upptagas bland de

ärenden, i vilka frihet från stämpel ägde rum utom beträffande avskrift och

bevis, som på begäran utfärdades till annan än part.

Övriga ändringar i stämpelförordningen.

Departementschefen har anfört följande.

Under 3 § stämpelförordningen och § 15 lösenförordningen hänvisas i fråga

om bevis, som är avsett att tjäna som underlag för nöjdförklaring, till 2 och

3 §§ lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,

ådömt genom icke laga kraft ägande utslag. Då föreskrifterna i sistnämnda

båda lagrum numera ersatts av bestämmelser i 8 § lagen den 21 december

1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m. bör hänvisning i stället

ske till denna paragraf.

Genom proposition den 2 maj 1947 (nr 268) har för riksdagen framlagts

förslag om inrättande av ett riksåklagarämbete. Vid bifall till detta förslag

torde nämnda nya myndighet böra upptagas under femte avdelningen i 1 §

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

stämpelförordningen. Samtidigt torde, i anslutning till nya rättegångsbalkens

terminologi, orden »nedre justitierevisionen» i denna avdelning böra utbytas

mot »högsta domstolen». Motsvarande ändringar böra även ske i lösenförordningen.

Jämlikt beslut vid 1946 års riksdag (proposition nr 244, riksdagens skrivelse

nr 455; jämför statsverkspropositionen till innevarande års riksdag bilaga

10 punkt 132) skall från och med den 1 juli 1947 inrättas en särskild

överstyrelse för de tekniska högskolorna i riket. Denna nya myndighet torde

böra upptagas under fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen. Jämväl

kanslersämbetet för rikets universitet torde böra upptagas i samma avdelning.

I propositionerna nr 67 och 68 till årets riksdag har föreslagits inrättande

från och med den 1 juli 1947 av ett nytt centralt förvaltningsorgan, veterinärstyrelsen,

för handläggning av de nu till medicinalstyrelsens behandling

hörande veterinära ärendena. Därest detta förslag bifalles, torde 1 § stämpelförordningen

böra ändras så, att jämväl veterinärstyrelsen upptages bland

de till fjärde avdelningen hänförda statsmyndigheterna.

Vid 1946 års riksdag beslöts inrättandet av riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, vilken nämnd enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december

1946 trätt i verksamhet den 1 januari 1947 (jämför statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag bilaga 13 s. 10—11). Jämväl denna myndighet

torde böra upptagas bland de myndigheter, som ingå i fjärde avdelningen i

nyssnämnda paragraf.

Under 3 § stämpelförordningen stadgas stämpelfrihet för bevis, varom

förmälas i vissa paragrafer i olika pensionsreglementen. De reglementen, som

härvid angivas, ha numera ersatts av nyare reglementen. Då hänvisning till

särskilda författningsrum i detta fall torde vara mindre ändamålsenligt,

torde den nuvarande bestämmelsen böra utbytas mot en föreskrift med samma

sakliga innehåll men utan hänvisning till författningsrum. Samtidigt härmed

torde de i stämpeltariffen närmast före nyssnämnda bevis upptagna bestämmelserna

om stämpelavgift för bevis om tillstånd att i riket bruka eller

föra automobil böra redaktionellt ändras.

övergången till det nya uppbördssystemet torde böra medföra vissa ändringar

i stämpelförordningen. Sålunda bör i 7 § uttrycket, »frågor rörande

debitering, avskrivning eller restitution av kronoutskylder» utbytas mot uttrycket

»frågor som avses i uppbördsförfattningama». Vidare bör i 10 § 1

mom. andra stycket ordet »uppbördsreglemente» ersättas med ordet »uppbördsförfattningar».

I samband härmed må omnämnas, att från något håll

satts i fråga, huruvida den lokala skattemyndigheten i stad med egen uppbördsförvaltning

d. v. s. kronokamreraren är hänförlig till statsmyndighet,

som avses i stämpelförordningen. I detta hänseende lärer gälla, att till den del

kronokamrerare fullgör sådana uppgifter, som författningsenligt ankomma

på lokal skattemyndighet, kronokamreraren är att betrakta såsom sådan till

statsförvaltningen hörande myndighet i stad, varom förmäles i första avdelningen

i 1 § stämpelförordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Vad angår ikraftträdandet av de nu förordade ändringarna i stämpelförordningen

böra de författningsändringar som föranledas av nya rättegångsbalken

och nya aktiebolagslagen uppenbarligen träda i tillämpning

den 1 januari 1948. Detsamma gäller de ändringar, som betingas av riksåklagarämbetets

och arbetsmarknadsstyrelsens inrättande samt överståthallarämbetets

omorganisation. Övriga nya bestämmelser torde böra träda i kraft

den 1 juli 1947.

Beträffande de ändringar som äga samband med processreformen torde

vissa övergångsbestämmelser vara erforderliga. I den mån handläggningen av

ett visst mål eller ärende på grund av föreskrift i promulgationslagen till nya

rättegångsbalken alltjämt skall ske enligt nu gällande rättegångsordning, bör

tydligen äldre rätt gälla även på förevarande område. I enlighet med vad

som skett i ett stort antal andra följdförfattningar till nya rättegångsbalken

torde därför böra stadgas, att med avseende å övergången skall i tillämpliga

delar gälla vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Dessutom torde föreskrift böra meddelas att äldre bestämmelser fortfarande

skola lända till efterrättelse i fråga om expeditioner i mål som handlägges

av domkapitel. Rättegången vid domkapitlen — vilkas domsrätt avses

skola upphöra den 1 januari 1949 — skall nämligen till dess äga rum i samma

former som hittills. Enligt ett vid arets riksdag antaget lagförslag (proposition

nr 99, riksdagens skrivelse nr 109) skola äldre rättegångsbalken och

eljest i äldre lag eller författning meddelade föreskrifter fortfarande gälla

även i mål och ärenden som skola upptagas av krigsdomstol. Såsom en övergångsbestämmelse

till de nu förordade ändringarna i stämpelförordningen

torde därför lämpligen böra stadgas, att äldre bestämmelser alltjämt skola

gälla beträffande expeditioner i mål och ärenden, som upptagits av krigsdomstol.

De mest betydelsefulla ändringarna i nu föreliggande proposition äro föranledda

av processreformen. Genom den nya rättegångsbalken, som träder

i kraft den 1 januari 1948, kommer det hittillsvarande rättegångsförfarandet,

som i stor utsträckning är rent skriftligt och som i överrättema huvudsakligen

grundar sig på protokollen vid underdomstolarna, att ersättas

med muntligt processförfarande. Då i följd härav några protokoll i rättegångsmål

i många fall icke komma att utskrivas för parternas räkning, är det

nuvarande systemet för uttagande av rättegångsavgifter i form av expeditionslösen

och stämpel — vilket system i främsta rummet bygger på att protokollsutskrifterna

avgiftsbeläggas — icke längre användbart. I stället förordas

i propositionen att de rättegångsavgifter, som anses böra avkrävas den rättssökande

allmänheten i rättegångsmål enligt den nya processordningen, uttagas

huvudsakligen i form av lösen- eller stämpelavgift som debiteras dels

stämningsansökningen och dels domen i målet. I fråga om rättegångsavgiftemas

storlek må nämnas, att avgiften för stämningsansökningen föreslås

till 10 kronor, vilket belopp skall uttagas och redovisas såsom stämpel.

För dom, som meddelas av underrätt, föreslås eu grundavgift av It) kronor

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

om domen utfärdas i förenklad form och eljest 20 kronor; och härtill komma

enligt förslaget vissa tilläggsavgifter, uppgående till lägst 10 och högst 40

kronor, i sådana fall där domen omfattar mer än ett ark eller där förberedande

förhandlingar hållits mer än en sammanträdesdag eller huvudförhandling

ägt rum. Samtliga avgifter för dom, som beslutas av underrätt, äro

enligt förslaget avsedda att uttagas i form av lösen, och enligt vad i propositionen

uttalas, skulle det icke förefinnas någon risk för att sådana befattningshavare

vid stadsdomstolama, som alltjämt åtnjöte sportler, skulle få

vidkännas någon minskning av denna inkomst. Beträffande rättegångsavgiftema

vid hovrätterna och högsta domstolen föreslås i propositionen, att

desssa avgifter skola uttagas såsom stämpelavgift å domen i rättegångsmål.

Avgifterna skola enligt förslaget utgå i stort sett enligt samma grunder som

för domen vid underrätt, dock att i överrättema grundavgiften för dom föreslås

till lägst 25 kronor och avgiften för sammanträdesdag för huvudförhandling

utgår med lägst 30 och högst 50 kronor. Det sålunda föreslagna

sättet för rättegångsavgiftemas uttagande anser utskottet sig böra tillstyrka.

Vad angår de belopp, vilka enligt det i propositionen framlagda förslaget

skola uttagas i form av stämpel eller lösen för stämningsansökning och dom

i rättegångsmål, har utskottet funnit förslaget härutinnan väl avvägt. Enligt

utskottets mening kan det icke anses, att de föreslagna rättegångsavgifterna

komma att oskäligt betunga parter som äro skyldiga att utlösa dom i rättegångsmål

eller eljest ha intresse av att lösa sådan dom; och å andra sidan

torde det kunna antagas, att den föreslagna omläggningen av sättet för rättegångsavgiftemas

uttagande icke kommer att leda till någon minskning av

vare sig statsverkets inkomster av stämpelavgifterna i rättegångsmål eller de

lösenintäkter, som författningsenligt tillkomma vissa städer eller vid rådhusrätt

anställda befattningshavare. Utskottet tillstyrker förty att de ändringar

i rättegangsavgiftema, som i enlighet med det nu anförda erfordras i

stämpelförordningen, bliva genomförda. Mot de ytterligare ändringsförslag,

som i anledning av processreformen upptagits i föreliggande proposition, har

utskottet ej något att erinra.

Övriga ändringar i stämpelförordningen, vilka föreslås i propositionen,

äro föranledda av tidigare fattade beslut om ändrade rättsregler på olika

områden eller rörande omläggning eller utvidgning av den statliga förvaltningen.

Ej heller mot nu berörda ändringar i stämpelförordningen har utskottet

funnit anledning till erinran.

Vad härefter angår frågan om ikraftträdandet av det vid propositionen

fogade författningsförslaget förordar utskottet den ändringen i nämnda förslag,

att ändringarna i de hänseenden, som angivas i första stycket av de

föreslagna ikraftträdande-bestämmelserna, skola — med nedan angivet

undantag — träda i kraft dagen efter den, då författningen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Detta

uppskov med ikraftträdandet i vissa delar av ändringarna i stämpelförordningen

är utan praktisk betydelse.

Såsom nyss antytts bör i ett fall ikraftträdandet regleras på annat sätt,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

25

nämligen såvitt angår bestämmelsen i 7 § om stämpelfrihet i ärenden angående

allmänna barnbidrag. Enligt vad utskottet inhämtat har vederbörande

lagutskott i utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 220 med

förslag till lag om allmänna barnbidrag m. m. hemställt om sådan ändring

i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, att lagstiftningen om allmänna

barnbidrag skall träda i kraft den 1 augusti 1947. Därest detta förslag

antages av riksdagen bör jämväl den i 7 § stämpelförordningen upptagna

nya bestämmelsen om stämpelfrihet i ärenden angående allmänna barnbidrag

träda i kraft den 1 augusti 1947.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 307 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas, antaga följande såsom utskottes förslag betecknade
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1—3 samt 6—8 §§, 10 § 1 mom. samt 19, 20

och 24 §§ förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Första avdelningen.

Åklagarmyndigheten i Stockholm; magistrater och —--avdelningar

upptagna.

Tredje avdelningen.

Chefsämbeten och — — — och flygvapnet; Kungl. Maj:ts befallningshavande

och---lantmäterikontor; lantmätare.

Fjärde avdelningen.

Rikets hovrätter;---socialstyrelsen; arbetsmarknadsstyrelsen; statens

utlänningskommission;---riksarkivet; universitetskanslersämbe
tet;

skolöverstyrelsen; överstyrelsen för de tekniska högskolorna; överstyrelsen

för yrkesutbildning;---skogsstyrelsen; veterinärstyrelsen; riks
nämnden

för ekonomisk försvarsberedskap.

Femte avdelningen.

Statsdepartementen; högsta domstolen; justitiekanslersämbetet; riksåklagarämbetet;

riksdagens justitieombudsman;---Kungl. Maj:ts orden.

2 §•

Av de---han hörer.

Med domstol avses i denna förordning, förutom allmän domstol, även domstol

i jorddelningsmål och vattenmål.

1 Senaste lydelse se beträffande 1 och 3 §§ 1946: 400, beträffande 7 § 1944: 452, beträffande

8 § 1944: 88, beträffande 10 § 1 mom. 1917:329 samt beträffande 20 § 1946:58.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 6 och 7 §§ nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 §

stadgas om inteckningskontrollstämpel, denna tariff.

Avskrift som meddelas för vetenskapligt ändamål .

> av anteckningar från förundersökning eller

annan polisutredning i anledning av brott,

när avskriften utgives till den misstänkte

eller hans försvarare...................

> enligt 27 kap. 12 § rättegångsbalken ...

> ur fartygsregistret;---

Besiktning; se Protokoll.

Beslut, slutligt, i mål eller ärende vid domstol:

som vid hovrätt eller högsta domstolen

utgives till part, vilken utan särskild begäran

författningsenligt är skyldig att lösa

detsamma:

när beslutet tecknas å företedd handling

när det särskilt utfärdas:

första arket .......................

varje av de övriga..................

Hava ett eller flera sammanträden för

muntlig förhandling ägt rum i målet eller

ärendet, utgår ytterligare stämpel med 10

kronor för varje dag, då sådant sammanträde

hållits.

som vid annan domstol utgives till part.,

som eljest utgives; se Avskrift.

Intages slutligt beslut i protokoll eller i bevis,

som särskilt omförmäles här nedan,

gäller i stället för vad nu sagts vad som

stadgas i fråga om stämpel till protokollet

eller beviset.

Betyg över avlagt —--

Bevis över — — — lika med Diariibevis.

> angående domstols beslut om ersättning av

allmänna medel åt vittne, sakkunnig eller

annan som ej är part eller intervenient ...

> om inregistrering —--

> angående anteckning---sådan handling.

> å dom eller utslag, huruvida talan däremot

—--fri rättegång....................

» att begärd---

» vederhäftighets- .........................

> som avses i 27 kap. 13 § och 28 kap. 9 § rättegångsbalken

.............................

» som avses i 8 § lagen den 21 december 1945

om verkställighet av frihetsstraff m. m. ...

» angående upptagande -- —

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1

1 ,

fri

fri

fri

fritt

fr i 11

I I

15

25

10

15

25

10

- fritt

11 II II

fritt

fritt -

II II

— fritt

II il

-- fritt -

II II II

I I

I I

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Bevis

om uppvisning---annan legitimations-

handling................................

fri

t

>

om nödfalls- eller sjömans visering för utlän- ning, tecknat å pass eller annan legitimations- handling, för vistelse i riket högst en månad.

1

1

»

om uppehållstillstånd för utlänning, tecknat

å pass eller annan legitimationshandling:

för vistelse i riket högst en månad.....

för vistelse i riket över en men högst tre

4

—

—

—

4

—

4

—

4

—

månader .............................

6

—

—

—

6

—

6

—

6

—

för vistelse i riket över tre månader ....

12

—

—

—

12

—

12

—

12

—

»

om arbetstillstånd för utlänning, tecknat å

pass eller annan legitimationshandling:

då samtidigt bevis om uppehållstillstånd

utfärdas .............................

fritt

då bevis om arbetstillstånd eljest utfärdas:

för tid av högst en månad ..........

för tid av mer än en men högst tre må-

4

—

—

—

4

—

4

—

4

—

nader ..............................

6

—

—

—

6

—

6

—

6

—

för tid av mer än tre månader ........

12

—

—

—

12

—

12

—

12

—

>

om ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift,

som fogats vid visering eller tillstånd, särskilt

tecknat å pass eller annan legitimationshand- ling:

när ändringen avser tillstånd till återresa

till riket, gällande:

för tid av högst en månad ..........

för tid av mer än en men högst tre må-

4

—

—

—

4

—

4

—

4

—

nader ..............................

6

—

—

—

6

—

6

—

6

—

för tid av mer än tre månader ........

eljest ..............................

12

—

—

—

12

fri

It

12

—

12

—

Där sådant — — — skola utgå.

>

som erfordras —--

>

fri

''.t

om registrering, tecknat å ordning för aktie- bolag eller stadgar för förening för ekonomisk

verksamhet eller å protokoll om beslut an- gående ändring i sådant bolags ordning eller

sådan förenings stadgar eller å framställning

om medlems inträde i eller avgång ur sådan

förening, så ock annat i 194 § aktiebolags-

fri

t

»

om godkännande, som avses i 190 § aktiebo- lagslagen .............................

fri

t

>

lagfarts-, angående---

>

om tillstånd att i riket bruka motorfordon

eller släpfordon i fall, som sägs i 22 § 1 och

2 mom. motorfordonsförordningen..........

1

>

om tillstånd att i riket föra motorfordon i

fall, som sägs i 22 § 5 mom. motorfo:dons- förordningen..............................

8

om förlängning av tillstånd jämlikt 22 §

motorfordonsförordningen att i riket bruka

eller föra motorfordon eller släpfordon......

1

1

>

om fastställd pension eller livränta eller rätt

till sådan förmån enligt gällande bestäm- melser om tjänste- eller familjepension ....

fri

t

>

varom förmäles i 25 §--— erkända ar- betslöshetskassor .........................

fri

t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

29

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1

1

.

/

25

25

—

—

—

—

—

_

35

_

35

_

15

15

.

_

_

_

_

15

15

—

—

—

—

—

—

30

—

30

—

—

—

—

—

f r

50

—

50

—

Bevis som avses i 71 § 2. andra stycket kyrko
boklörings

kungörelsen....................

» annat — — —

Doktorsbrev...................................

Dom, som vid hovrätt eller högsta domstolen utgives

till part, vilken utan särskild begäran författningsenligt

är skyldig att lösa densamma:

när domen enligt vad därom är stadgat utfärdas

i förenklad form.................

i annat fall:

första arket .........................

varje av de övriga ...................

Hava ett eller flera sammanträden för förberedande

förhandling eller huvudförhandling

ägt rum, utgår ytterligare stämpel med

följande belopp, nämligen

för varje sammanträdesdag för förberedande

förhandling....................

för första sammanträdesdagen för huvudförhandling

..........................

för varje följande sådan sammanträdesdag

.................................

som vid annan domstol utgives till part.....

som eljest utgives; se Avskrift.

Eftertryck av fastighetslängd; se Fastighetslängd.

> av mantalslängd; se Mantalslängd.

> av röstlängd; se Röstlängd.

Fartygsregistret, avskrift--— meddelas inskrivningsdomaren

...................

Fastighetslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,

som rekvireras av kommun, för vilken

längden är upprättad.......

som eljest begäres; lika med Avskrift,

annan.

Fastighetsregister, avskrift---

Frisedel......................................

Främlingskort, lika med Medborgarkort.

Främlingspass eller identitetskort samt förlängning av

giltighetstiden för sådan handling ..

Fullmakt för---

Intyg att---varumärke förnyats..........

Kallelse å aktiebolags borgenärer i anledning av ansökning

om tillstånd till nedsättning av

bolagets kapital eller till vinstutdelning

eller fusion............................

Kallelsebrev i anledning av ansökning om tillstånd att

nedsätta aktiebolags kapital eller verkställa

vinstutdelning eller fusion eller

till aktieägare om bolagsstämma eller

till medlem av registrerad förening om

sammanträde .....................

> i mål---

Kontrakt angående---eller entreprenad ....

Kungörelse, som anslås i rättens kansli, angående beslut

om cgendomsavträde eller om inledande

av offentlig ackordsförhandling;

lika med Stämning.

fri

fri

fri

2 —

fritt

fritt

fritt

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kungörelse, annan---

Lantmätares eller — — — tjänstemans jörrättnings
handling.

..................................

Mantalslängd, avskrift, eftertryck eller utdrag av,

som rekvireras av kommun, för vilken

längden är upprättad.........

som eljest begäres; lika med Avskrift,

annan.

Medborgarkori.................................

Meddelande i---

Protokoll över annan---med Avskrift.

> från förundersökning i brottmål, då det

utgives till den misstänkte eller hans försvarare

.............................

> angående fastställande av stämpel till

bouppteckning, då sådant begäres för beslutets

överklagande...................

> över beslut, varigenom ansökan om fri rät
tegång

avslagits, då sådant begäres för beslutets

överklagande....................

> annat:

som vid hovrätt eller högsta domstolen

utgives till part, vilken utan särskild

begäran författningsenligt är skyldig

att lösa detsamma:

varje ark........................

Innefattar protokollet slutligt beslut,

tillkommer härför 15 kronor samt ytterligare

10 kronor för varje dag, då

sammanträde för muntlig förhandling

hållits i målet eller ärendet,

som hos annan myndighet utgives till

part, vilken utan särskild begäran

författningsenligt är skyldig att lösa

detsamma:

första arket ......................

varje av de övriga................

som eljest utgives; lika med Avskrift.

Prästbevis; se Bevis.

Präslebrev....................................

Påskrift, varom förmäles i 193 § femte stycket eller

194 § andra stycket aktiebolagslagen...

Redovisningshandling beträffande---svenskt

sjöfolk.

Register, bestående av avtryckskort, upprättat av

länsbyrå för folkbokföringen,

som rekvireras av vederbörande kommun

eller landsting........................

som eljest begäres: för varje påbörjat 10- tal kort..............................

Resedokument för flykting; lika med resepass; se Pass.

Resolution vilostånds-, — — — allt beräknat för

varje år, viloståndet medgivits att gälla.

> kommunikatiens-,

meddelad av domstol .............

meddelad av annan myndighet.....

dock skall stämpel för kommunikationsresolution

icke mera än en gång i

varje mål utgöras, ändå att handlingar

flera gånger kommuniceras eller till

påminnelser utlämnas.

> angående föreläggande enligt lagen om

registrerade föreningar---

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö

Kr.

ö

Kr.

1 °

Kr.

l ^

Kr.

l

fr

fr

fri

fri

fri

fri

!

1

|

1

1

L

n

11

it

|

—

—

—

—

2

—

2

—

1

1

6

8

8

1

1

4

fri

tf»

It

4

1

4

1

fr

t

1

fri,

1

—

—

—

—

—

fri

3

1

3

4

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1

2

3

4

5

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. | ö.

Kr.

Ö.

Resolution på ansökning om reglering av priset på

elektrisk ström .....................

—

—

—

_

—

—

25

—

_

—

> eljest innefattande huvudsakligt beslut,

tecknad å företedd handling.........

1

—

—

—

4

—

20

—

40

—

> med rubrik: lika med Utslag under ru-

brik.

Röstlängd, avskrift eller eftertryck av, lika med

Avskrift, annan.

Salubrev å---

Stgrmansbrev.................................

__

_

_

_

_

_

10

_

.

_

Stämning, offentlig............................

Tillstdndsbrev för---

1

—

—

—

—

—

—

—

fr

> angående beslut om vägrat godkännan-

de enligt 190 § aktiebolagslagen eller om

vägrad registrering av ansökan eller

anmälan till aktiebolagsregistret eller

föreningsregistret..................

fr

> angående brist--—

> som meddelas---till ansökan.

Utdrag av fastighetslängd; se Fastighetslängd.

fr

> av mantalslängd; se Mantalslångd.

» av protokoll; se Protokoll.

> av straffregister; se Straffregister.

fri

Utslag under rubrik:

meddelat av domstol; efter utslagets beskaf- fenhet lika med Dom eller Beslut.

annat:

som utgives till part, vilken utan särskild

begäran författningsenligt är skyldig att

lösa detsamma:

första arket ........................

1

—

—

6

—

20

—

40

—

varje av de Övriga..................

som eljest utgives; lika med Avskrift.

1

—

—

4

—

4

—

10

—

Vattenbok, utdrag---

6 §•

För de ----och sigillpeuningar.

Utgivas till part vid hovrätt eller högsta domstolen i samma mål flera expeditioner,

för vilka skall utgöras särskild stämpelavgift för sammanträdesdagar,

skall i fråga om varje sådan expedition utöver den första ske avdrag

för vad i nämnda hänseende förut debiterats parten.

7 §•

Från stämpelavgift---kronan befriad.

Dessutom äro---samhällets barnavård;

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

domstol eller skiljedomstol, vilken det tillkommer att avgöra tvist mellan

stater, eller annat internationellt organ, som tillsatts för behandling av sådan

tvist, i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen om bevisupptagning

åt vissa internationella organ;

fattigvårdssamhällen och---rörande vägväsendet;

kommuner i ärenden angående roteombud och ersättare för roteombud;

kyrkor;

pensionsinrättningar;

roteombud och ersättare för roteombud i allt vad till deras uppdrag hörer;

sjukkassor, registrerade;

understödsföreningar, registrerade;

utländsk domstol i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen om

bevisupptagning åt sådan domstol;

ämbets- eller tjänsteman---tjänsten; och

överförmyndare.

Frihet från---periodisk skrift; i mål som avses i 8 kap. folkbokfö
ringsförordningen;

i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och

tionde; i frågor, som avses i uppbördsförfattningama; i frågor rörande utbetalning

av rese- och traktamentsersättning---av bostadsförsörjning
en;

i ärenden angående allmänna barnbidrag; i ärenden angående arbetsförmedling

och andra ärenden som handläggas av arbetsmarknadsstyrelsen och

lokala arbetsmarknadsorgan; så ock---inom yrkesinspektionen.

Konungen äger — — — utländska hamnar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Andelsbevis i utländskt — — — utländskt aktiebolag.

Ansökning om stämning vid domstol skall, då den inkommer till rätten,

förses med stämpel av 10 kronor. Annan ansökning, varigenom mål eller

ärende anhängiggöres vid domstol, skall, då den inkommer, beläggas med

stämpel av 5 kronor, dock att i vattenmål stämpeln skall utgöra 10 kronor.

Därest ansökning om betalningsföreläggande göres muntligen, skall, sedan

föreskriven uppteckning verkställts, det exemplar av uppteckningen, som

kvarligger hos rätten, likaledes förses med stämpel av 5 kronor.

Vad sålunda stadgats angående stämpelbeläggning skall dock ej äga tilllämpning

å ansökning i ärende, som i rättens ställe handlägges av inskrivningsdomare

eller upptages i förmynderskaps- eller bouppteckningsprotokollet

eller rör fråga om ändrade bestämmelser med avseende å villkorlig dom.

Ej heller skall stämpel eljest läggas å ansökning om att bliva entledigad från

visst uppdrag eller om handlings intagande i protokoll eller antecknings

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

verkställande i register. Ansökning om förmån, som avses i lagen om fri rättegång,

är ock från stämpel fri.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Skuldebrev skall---om inteckningsrätt.

Stämningsansökning; se Ansökning.

Tomträtt; se Nyttjanderätt till fast egendom.

Med avhandling---av förpliktelse.

10 §.

1. Då stämpelavgift---nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad som

gällande uppbördsförfattningar föreskriva, äga lika vitsord med av vederbörande

tjänsteman utfärdat taxeringsbevis.

Finnes för---domarens prövning.

19 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad. Såvitt angår ansökningar

i mål och ärenden vid domstol skall jämväl i övrigt vad i 7 § är

stadgat om frihet från stämpel till expeditioner äga motsvarande tillämpning.

Frihet från---eller konsularrätt.

20 §.

Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av ämbetseller

tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse blivit erlagd

för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt 35 § skall i hovrätt

granskas, må dylik talan inom tre år från det ifrågakommen stämpelbeläggning

ägt rum väckas i den hovrätt, varunder ämnets- eller tjänstemannen

lyder; dock att nämnda tid, där talan grundar sig på förhållande, som tillkommit

efter stämpelbeläggningen, räknas från tiden för samma förhållandes

tillkomst. Beträffande talan mot hovrättens avgörande gälle vad i rättegångsbalken

är stadgat om talan mot hovrätts beslut i mål som väckts vid

underrätt. Besvär må anföras, förutom av enskild part, av advokatfiskalen

vid hovrätten.

Den, som---handlagts vid domstol.

24 §.

Beläggningsstämplar anbringas---limmade sidan.

Stämpel till avtryckskortregister, upprättat av länsbyrå för folkbokföringen,

skall åsättas särskild handling, med vilken registret överlämnas till beställaren.

Sådan handling skall innehålla uppgift angående det antal kort

registret omfattar.

Bihanq till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 43.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Denna förordning skall träda i kraft

den 1 juli 1947, såvitt angår dels

bestämmelserna i 1 § under fjärde

avdelningen med undantag för bestämmelsen

angående arbetsmarknadsstyrelsen,

dels bestämmelserna

i 3 § om bevis, som avses i 8 § lagen

den 21 december 1945 om verkställighet

av frihetsstraff m. m. och i 71 §

2. andra stycket kyrkobokföringskungörelsen,

ävensom bevis om visering,

uppehålls-, arbets- och utresetillstånd,

om eftertryck, främlingskort,

identitetskort, medborgarkort, register,

resedokument och röstlängd samt

bevis om tillstånd att i riket bruka eller

föra motorfordon och bevis om

fastställd pension m. m., dels bestämmelserna

i 7 § om roteombud och

ersättare för roteombud samt såvitt

angår folkbokföringsmål, frågor som

avses i uppbördsförfattningama och

ärenden angående allmänna barnbidrag

dels ock bestämmelserna i

10 § 1 mom. och 24 §.

(Utskottets förslag.)

Denna förordning skall träda i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling,

såvitt angår dels bestämmelserna

i 1 § under fjärde avdelningen

med undantag för bestämmelsen

angående arbetsmarknadsstyrelsen,

dels bestämmelserna i 3 §

om bevis, som avses i 8 § lagen den

21 december 1945 om verkställighet

av frihetsstraff m. m. och i 71 § 2.

andra stycket kyrkobokföringskungörelsen,

ävensom bevis om visering,

uppehålls-, arbets- och utresetillstånd,

om eftertryck, främlingskort,

identitetskort, medborgarkort, register,

resedokument och röstlängd samt

bevis om tillstånd att i riket bruka

eller föra motorfordon och bevis om

fastställd pension m. m., dels bestämmelserna

i 7 § om roteombud

och ersättare för roteombud samt såvitt

angår folkbokföringsmål och frågor

som avses i uppbördsförfattningarna

dels ock bestämmelserna i

10 § 1 mom. och 24 §.

Beträffande bestämmelsen om allmänna

barnbidrag skall förordningen

träda i kraft den 1 augusti 1947.

I övrigt skall förordningen träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle

i tillämpliga delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes

föreskrivet. I fråga om expedition i mål som handlägges av domkapitel eller

upptagits vid krigsdomstol skola även efter nyssnämnda dag äldre bestämmelser

lända till efterrättelse.

Stockholm den 19 juni 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Wahlmark,

Velander, Sjödahl, Ekman, Frans Ericson, Wehtje, Robert Berg och Näsgård;

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund,

Hammarlund, Olsson i Gävle, Sundström i Skövde, Andersson i Dunker,

Kristensson, Bladh och Jonsson i Malmgrava.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:485 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 19 november 1914 a1 i texten