Betänkande i anledning av väckta motioner angående beräkning av kommande års statsskatter efter dåvarande inkomsters realvärden i förhållande till visst basår.
1947-07-01 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1947:47, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beräkning av kommande års statsskatter efter dåvarande inkomsters realvärden i förhållande till visst basår.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
5
Nr 47.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beräkning av kommande års statsskatter efter
dåvarande inkomsters realvärden i förhållande till
visst basår.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner I: 196 av
herr Bondeson och II: 300 av herr Stattin m. fl. har hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning med förslag
till årets riksdag om beräkning av kommande års statsskatter efter dåvarande
inkomsters realvärden i förhållande till ett basår, förslagsvis år
1947».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 196.
Frågan om penningvärdets betydelse för en skatteskalas verkningar har varit
föremål för övervägande inom 1945 års statsslcatteberedning, som i sitt
betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen samt
angående kvarlåtenskapsskatt m. m. (SOU 1946: 79, s. 163—164) i nämnda
hänseende anfört följande:
»I detta sammanhang må erinras om att frågan om penningvärdets betydelse
för en skatteskalas verkningar var föremål för särskild uppmärksamhet
vid tillkomsten av den skala, som antogs år 1919 och som gällde intill år
1938. Inkomstskattesakkunniga, som utarbetat det till grund för 1919 års
författningsändringar liggande förslaget rörande den statliga beskattningen,
anförde därvid bland annat, att det vore lätt att inse att vid en progressiv
beskattning ett sjunkande penningvärde medförde för alla skattskyldiga en
högre skattekvot än förut och att i allmänhet förhöjningen i skattekvot vore
större för små taxerade belopp än för stora1. Till belysande härav yttrade
de sakkunniga, att om man för enkelhetens skull antoge att penningvärdet
sjunkit till hälften av det normala, måste varje person för att äga lika stor
verklig inkomst som förut ha en inkomst, som motsvarade dubbelt så stort
penningbelopp som förut. Den nominella inkomsten borde således bliva fördubblad
för att den verkliga inkomsten skulle bliva oförändrad. När inkomsten
fördubblades komme emellertid på grund av progressionen skatten
att bliva mer än fördubblad och skattekvoten komme sålunda att stiga. Då i
vanliga fall progressionen vore hastigare vid nedre ändan av skatteskalan än
i mitten och i övre ändan, bleve stegringen i skattekvot högre för de små än
för de medelstora och större inkomsterna.
1 Prop. nr 259/1919 bilaga 1 s. 28—29.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
I en särskild tabell visade de sakkunniga, hur stor stegringen i skattekvot
skulle bliva för olika taxerade belopp vid dåvarande ordinarie inkomst- och
förmögenhetsskatt, om penningvärdet skulle sjunka till hälften. Av tabellen
framgick, att ökningen i skattekvot var mycket hög vid de lägsta taxerade
beloppen men sedan i allmänhet alltmera minskades ju större det taxerade
beloppet vore. När man kommit till den punkt, där progressionen upphörde,
uppstode icke längre någon ökning i skattekvoten.
Inkomstskattesakkuniga anförde i en senare promemoria, att man genom
en väl avpassad procentuell höjning av de skattefria avdragen kunde för de
smärre inkomsterna i beskattningshänseende förtaga verkan av penningvärdets
fall, varemot de större inkomsterna finge vidkännas en något ökad
skattekvot1.
Frågan om den betydelse, penningvärdets höjd har vid utformningen av
en graderad skatteskala, berördes även av departementschefen i den vid
1936 års riksdag framlagda propositionen med förslag till omläggning av den
direkta statsbeskattningen. Under erinran om de av inkomstskattesakkunniga
i detta hänseende gjorda uttalandena framhöll departementschefen, att vid
en höjning av prisnivån krävdes en skala, som i relativt högre grad belastade
större inkomster, om den verkställda avvägningen av skattebördan mellan
olika stora inkomster skulle bevaras2.
Beredningen, som delar den av inkomstskattesakkunniga och departementschefen
sålunda uttalade uppfattningen, vill för egen del erinra om att den
allmännna prisnivån för närvarande ligger cirka 50 °/o över 1938 års prisnivå3
samt att socialstyrelsens levnadskostnadsindex sedan nämnda år ökat
med 45 %>. Även detta förhållande måste givetvis ha verkat i riktning mot en
relativt sett hårdare skattebelastning av de lägre inkomsterna än av de högre.
Emellertid motverkar otvivelaktigt den av beredningen föreslagna höjningen
av ortsavdragen verkningarna i nu ifrågavarande avseende av den
inträffade penningvärdesförsämringen.»
I de förevarande motionerna har framhållits i huvudsak följande. Ett av
de viktigaste problem, som vårt land för närvarande hade att brottas med,
vore den alltmera hotande inflationsfaran. Den fortskridande penningvärdesförsämringen
indicerades bl. a. av den senaste indexuppräkningen med 3 enheter
vid årsskiftet. Indexstegringen komme bevisligen att fortsätta med troliga
6 å 7 enheter till följd av omläggningen av uppbördssystemet till s. k.
källskatt. Bristen på arbetskraft medförde högre priser på densamma. En
ytterligare stegring av jordbrukspriserna syntes icke utesluten. Sparvolymen
inom landet minskades, och de lediga pengarna syntes i ökad utsträckning
inriktas på löpande konsumtion. Fråga i dag vore icke längre hur man skulle
kunna höja kronans värde eller ens hur man skulle kunna bevara nuvarande
penningvärde. 100 kronor 1939 motsvarade i reell köpkraft denna dag ungefär
60 kronor, men vad skulle de vara värda i morgon? Därest inflationen
komme i verklig rullning, kunde man aldrig veta var den skulle sluta. Den
progressivitet, som kännetecknade vår statliga beskattning, komme enligt det
nyligen framlagda skatteförslaget ytterligare att skärpas. I samma mån som
1 Prop. nr 259/1919 bilaga 2 s. 54—55.
s Prop. nr 232/1936 s. 97.
3 Prop. nr 210/1946 s. 44.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 47. t
penninginkomsterna stege komme därför den enskilde individens nettoinkomst,
sedan skatten avdragits, att minska. Man kunde tänka sig, att den
reella köpkraften av 5 000 kronors inkomst i dagens läge om någon tid motsvarades
av 10 000 kr. samt att det allmänna löneläget stigit i samma mån.
På grund av progressionen vid statsbeskattningen komme den behållna delen
av sistnämnda inkomst då att motsvara en mycket ringa del av den köpkraft,
som den behållna delen av 5 000-kronorsinkomsten ägde i dag. Det syntes
därför föreligga all anledning att i tid gardera sig mot en dylik utveckling.
Detta skulle kunna ske på så sätt, att penningvärdet ett visst år lades till
bas för uträknandet av kommande statsskatter. Sedan detta skett, kunde den
individuella skatten kommande år räknas ut enligt gällande bestämmelser,
varefter skedde en nedräkning av skatten i enlighet med den penningvärdesförsämring,
som inträffat sedan basåret. Ett bättre sätt vore att omedelbart
nedräkna inkomsten till dess realvärde enligt basåret samt låta den progressiva
skatten utgå efter detta värde. Då det nya statsskatteförslaget vore avsett
att genomföras från och med 1948, skulle lämpligen penningvärdet under
innevarande år, då riksdagen hade att fatta beslut om utformningen av
det nya statsskattesystemet, kunna läggas till grund för uträkningen av de
nya skatterna 1948. Därför vore skyndsam utredning av föreliggande fråga
av nöden.
I de nu föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t med
hemställan om skyndsam utredning angående möjligheten att beräkna kommande
års statsskatter efter dåvarande inkomsters realvärden i förhållande
till visst basår, förslagsvis år 1947. Enligt motionärernas uppfattning förelåge
all anledning att på detta sätt gardera sig mot progressionens verkningar,
om en penningvärdesförsämring skulle inträffa efter det det nya statsskattesystemet
antagits. Med utgångspunkt från penningvärdet 1947 borde kommande
års skatt nedräknas med hänsyn till därefter inträffad penningvärdesförsämring.
Ett bättre sätt vore att omedelbart nedräkna inkomsten till dess
realvärde och låta skatten utgå efter detta värde.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har det vid statsskattesystemets
utformning icke visat sig möjligt att konstruera en skatteskala, som
automatiskt förhindrar att eu inträffad penningvärdesförsämring kommer
att medföra en skärpning av progressionen. Utskottet vill för sin del icke bestrida,
att ett försämrat penningvärde kan på grund av skatteskalans progressivitet
åstadkomma icke önskvärda förskjutningar av skatteavvägningen olika
inkomstgrupper emellan. Det ojämförligt viktigaste är i nuvarande läge att
förebygga en fortsatt inflation. Om detta icke skulle lyckas, måste man för
att uppnå en riktigare skatteavvägning finna andra utvägar än att belasta
taxerings- eller debiteringsarbetet med de komplicerade uträkningar, som motionärernas
yrkande förutsätter, i första hand en omläggning av inkomstskatteskalan.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall
till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
att de likalydande motionerna I: 196 av herr Bondeson och
II: 300 av herr Stattin m. fl. angående beräkning av kommande
års statsskatter efter dåvarande inkomsters realvärden
i förhållande till visst basår icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 1 juli 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkandet nr 46.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.