Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beräkning av kommande års statsskatter efter dåvarande inkomsters realvärden i förhållande till visst basår.

1947-07-01 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:47, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beräkning av kommande års statsskatter efter dåvarande inkomsters realvärden i förhållande till visst basår.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

5

Nr 47.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beräkning av kommande års statsskatter efter

dåvarande inkomsters realvärden i förhållande till

visst basår.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner I: 196 av

herr Bondeson och II: 300 av herr Stattin m. fl. har hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning med förslag

till årets riksdag om beräkning av kommande års statsskatter efter dåvarande

inkomsters realvärden i förhållande till ett basår, förslagsvis år

1947».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 196.

Frågan om penningvärdets betydelse för en skatteskalas verkningar har varit

föremål för övervägande inom 1945 års statsslcatteberedning, som i sitt

betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen samt

angående kvarlåtenskapsskatt m. m. (SOU 1946: 79, s. 163—164) i nämnda

hänseende anfört följande:

»I detta sammanhang må erinras om att frågan om penningvärdets betydelse

för en skatteskalas verkningar var föremål för särskild uppmärksamhet

vid tillkomsten av den skala, som antogs år 1919 och som gällde intill år

1938. Inkomstskattesakkunniga, som utarbetat det till grund för 1919 års

författningsändringar liggande förslaget rörande den statliga beskattningen,

anförde därvid bland annat, att det vore lätt att inse att vid en progressiv

beskattning ett sjunkande penningvärde medförde för alla skattskyldiga en

högre skattekvot än förut och att i allmänhet förhöjningen i skattekvot vore

större för små taxerade belopp än för stora1. Till belysande härav yttrade

de sakkunniga, att om man för enkelhetens skull antoge att penningvärdet

sjunkit till hälften av det normala, måste varje person för att äga lika stor

verklig inkomst som förut ha en inkomst, som motsvarade dubbelt så stort

penningbelopp som förut. Den nominella inkomsten borde således bliva fördubblad

för att den verkliga inkomsten skulle bliva oförändrad. När inkomsten

fördubblades komme emellertid på grund av progressionen skatten

att bliva mer än fördubblad och skattekvoten komme sålunda att stiga. Då i

vanliga fall progressionen vore hastigare vid nedre ändan av skatteskalan än

i mitten och i övre ändan, bleve stegringen i skattekvot högre för de små än

för de medelstora och större inkomsterna.

1 Prop. nr 259/1919 bilaga 1 s. 28—29.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

I en särskild tabell visade de sakkunniga, hur stor stegringen i skattekvot

skulle bliva för olika taxerade belopp vid dåvarande ordinarie inkomst- och

förmögenhetsskatt, om penningvärdet skulle sjunka till hälften. Av tabellen

framgick, att ökningen i skattekvot var mycket hög vid de lägsta taxerade

beloppen men sedan i allmänhet alltmera minskades ju större det taxerade

beloppet vore. När man kommit till den punkt, där progressionen upphörde,

uppstode icke längre någon ökning i skattekvoten.

Inkomstskattesakkuniga anförde i en senare promemoria, att man genom

en väl avpassad procentuell höjning av de skattefria avdragen kunde för de

smärre inkomsterna i beskattningshänseende förtaga verkan av penningvärdets

fall, varemot de större inkomsterna finge vidkännas en något ökad

skattekvot1.

Frågan om den betydelse, penningvärdets höjd har vid utformningen av

en graderad skatteskala, berördes även av departementschefen i den vid

1936 års riksdag framlagda propositionen med förslag till omläggning av den

direkta statsbeskattningen. Under erinran om de av inkomstskattesakkunniga

i detta hänseende gjorda uttalandena framhöll departementschefen, att vid

en höjning av prisnivån krävdes en skala, som i relativt högre grad belastade

större inkomster, om den verkställda avvägningen av skattebördan mellan

olika stora inkomster skulle bevaras2.

Beredningen, som delar den av inkomstskattesakkunniga och departementschefen

sålunda uttalade uppfattningen, vill för egen del erinra om att den

allmännna prisnivån för närvarande ligger cirka 50 °/o över 1938 års prisnivå3

samt att socialstyrelsens levnadskostnadsindex sedan nämnda år ökat

med 45 %>. Även detta förhållande måste givetvis ha verkat i riktning mot en

relativt sett hårdare skattebelastning av de lägre inkomsterna än av de högre.

Emellertid motverkar otvivelaktigt den av beredningen föreslagna höjningen

av ortsavdragen verkningarna i nu ifrågavarande avseende av den

inträffade penningvärdesförsämringen.»

I de förevarande motionerna har framhållits i huvudsak följande. Ett av

de viktigaste problem, som vårt land för närvarande hade att brottas med,

vore den alltmera hotande inflationsfaran. Den fortskridande penningvärdesförsämringen

indicerades bl. a. av den senaste indexuppräkningen med 3 enheter

vid årsskiftet. Indexstegringen komme bevisligen att fortsätta med troliga

6 å 7 enheter till följd av omläggningen av uppbördssystemet till s. k.

källskatt. Bristen på arbetskraft medförde högre priser på densamma. En

ytterligare stegring av jordbrukspriserna syntes icke utesluten. Sparvolymen

inom landet minskades, och de lediga pengarna syntes i ökad utsträckning

inriktas på löpande konsumtion. Fråga i dag vore icke längre hur man skulle

kunna höja kronans värde eller ens hur man skulle kunna bevara nuvarande

penningvärde. 100 kronor 1939 motsvarade i reell köpkraft denna dag ungefär

60 kronor, men vad skulle de vara värda i morgon? Därest inflationen

komme i verklig rullning, kunde man aldrig veta var den skulle sluta. Den

progressivitet, som kännetecknade vår statliga beskattning, komme enligt det

nyligen framlagda skatteförslaget ytterligare att skärpas. I samma mån som

1 Prop. nr 259/1919 bilaga 2 s. 54—55.

s Prop. nr 232/1936 s. 97.

3 Prop. nr 210/1946 s. 44.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47. t

penninginkomsterna stege komme därför den enskilde individens nettoinkomst,

sedan skatten avdragits, att minska. Man kunde tänka sig, att den

reella köpkraften av 5 000 kronors inkomst i dagens läge om någon tid motsvarades

av 10 000 kr. samt att det allmänna löneläget stigit i samma mån.

På grund av progressionen vid statsbeskattningen komme den behållna delen

av sistnämnda inkomst då att motsvara en mycket ringa del av den köpkraft,

som den behållna delen av 5 000-kronorsinkomsten ägde i dag. Det syntes

därför föreligga all anledning att i tid gardera sig mot en dylik utveckling.

Detta skulle kunna ske på så sätt, att penningvärdet ett visst år lades till

bas för uträknandet av kommande statsskatter. Sedan detta skett, kunde den

individuella skatten kommande år räknas ut enligt gällande bestämmelser,

varefter skedde en nedräkning av skatten i enlighet med den penningvärdesförsämring,

som inträffat sedan basåret. Ett bättre sätt vore att omedelbart

nedräkna inkomsten till dess realvärde enligt basåret samt låta den progressiva

skatten utgå efter detta värde. Då det nya statsskatteförslaget vore avsett

att genomföras från och med 1948, skulle lämpligen penningvärdet under

innevarande år, då riksdagen hade att fatta beslut om utformningen av

det nya statsskattesystemet, kunna läggas till grund för uträkningen av de

nya skatterna 1948. Därför vore skyndsam utredning av föreliggande fråga

av nöden.

I de nu föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t med

hemställan om skyndsam utredning angående möjligheten att beräkna kommande

års statsskatter efter dåvarande inkomsters realvärden i förhållande

till visst basår, förslagsvis år 1947. Enligt motionärernas uppfattning förelåge

all anledning att på detta sätt gardera sig mot progressionens verkningar,

om en penningvärdesförsämring skulle inträffa efter det det nya statsskattesystemet

antagits. Med utgångspunkt från penningvärdet 1947 borde kommande

års skatt nedräknas med hänsyn till därefter inträffad penningvärdesförsämring.

Ett bättre sätt vore att omedelbart nedräkna inkomsten till dess

realvärde och låta skatten utgå efter detta värde.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har det vid statsskattesystemets

utformning icke visat sig möjligt att konstruera en skatteskala, som

automatiskt förhindrar att eu inträffad penningvärdesförsämring kommer

att medföra en skärpning av progressionen. Utskottet vill för sin del icke bestrida,

att ett försämrat penningvärde kan på grund av skatteskalans progressivitet

åstadkomma icke önskvärda förskjutningar av skatteavvägningen olika

inkomstgrupper emellan. Det ojämförligt viktigaste är i nuvarande läge att

förebygga en fortsatt inflation. Om detta icke skulle lyckas, måste man för

att uppnå en riktigare skatteavvägning finna andra utvägar än att belasta

taxerings- eller debiteringsarbetet med de komplicerade uträkningar, som motionärernas

yrkande förutsätter, i första hand en omläggning av inkomstskatteskalan.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall

till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

att de likalydande motionerna I: 196 av herr Bondeson och

II: 300 av herr Stattin m. fl. angående beräkning av kommande

års statsskatter efter dåvarande inkomsters realvärden

i förhållande till visst basår icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 1 juli 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkandet nr 46.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.