Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Majd att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

1947-02-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:5, Betänkande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Majd att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

3

Nr 5.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj ds

proposition angående fortsatt bemyndigande för

Kungl. Majd att medgiva visst undantag från gällande

villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution.

I en den 24 januari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 28, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att under tiden till och med den 30

juni 1949 i fall, då särskilda skäl därtill äro, medgiva, att näringsidkare, som

erhållit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan tullrestitution,

oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som

erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare äger

att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning,

inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt fartyg

av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt jämfartyg även av 70 tons

bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton, slip,

stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation,

inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet införda

materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)

för en motsvarande myckenhet materialier eller andra

artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande av honom

införts från utlandet.

Enligt 7 § tullrestitutionsförordningen skall prövning av fråga angående

rätt till varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor

för rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma

på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till

restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills

vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om utbekommande

av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp i fall,

då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

mer på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen

lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande

eller avförande av restitutionsbelopp skall göras inom tre år från den

dag, då arbetet slutförts. Då skäl därtill äro, må generaltullstyrelsen för särskilt

fall medgiva utsträckning av ansökningstiden. Enligt 11 § samma kungörelse

skall, därest varans in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden,

ansökningen om restitution åtföljas av en av sökanden på tro och heder

avgiven försäkran, att den, som omhänderhaft in- eller utförseln, varit sökandens

befullmäktigade ombud för ändamålet, och skall detta förhållande

vara av ombudet bestyrkt.

I proposition den 31 december 1943, nr 19, hemställde Kungl. Maj:t hos

1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december

1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,

som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,

oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,

som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering

för detta förslag anfördes i propositionen bland annat, att de till följd av

kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda svårigheter

beträffande materialanskaffningen och att företagen i detta avseende

vore i större utsträckning än tidigare beroende av varandras bistånd. Det

syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode varvsindustrien

bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution,

att samarbetet mellan företagen vid anskaffandet av material utomlands såvitt

möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren för erhållande

av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore att kravet på

identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande materialierna

i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning därtill funnes,

borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan identitet icke förelåge,

om blott importören och förbrukaren båda vore berättigade till varvsindustrirestitution.

Härför erfordrades emellertid riksdagens medverkan. På

grund därav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor

borde ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, borde bemyndigande för Kungl.

Maj:t inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med den 31 december

1946, medgiva sådant undantag. Vid bifall till en framställning därom finge

förutsättas, att tullrestitution kunde beviljas även för materialier, som införts

till riket före den tidpunkt, då bemyndigandet erhållits. Ett villkor för restitution

borde dock alltid vara att det arbete, varom fråga vore, avslutades

under bemyndigandets giltighetstid.

Propositionen, som tillstyrktes av bevillningsutskottet (betänkande nr 3)

bifölls av riksdagen (skrivelse den 9 februari 1944, nr 23).

Härefter har Kungl. Maj:t i brev till generaltullstyrelsen den 18 februari

1944 förklarat, att Kungl. Maj:t ville, efter framställning av vederbörande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5. 5

näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifragavarande avseende

undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.

Det av riksdagen lämnade bemyndigandet har under tiden efter den 18

februari 1944 av Kungl. Maj:t utnyttjats i sju särskilda fall. Emellertid bör

i detta sammanhang erinras om att tiden för ansökan om restitution icke utlöper

förrän tre år efter den dag då arbetet i fråga slutförts.

I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har

Sveriges varvsindustriförening hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet

av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och överlåtits

till och använts av ett annat sådant varv, måtte upptagas såsom en icke

tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående tullrestitution.

Därest denna hemställan icke skulle kunna bifallas, anhölle föreningen

i andra hand att undantagsbestämmelsen enligt Kungl. Maj:ts brev den 18

februari 1944 måtte givas förlängd giltighet under minst tre år från den 1

januari 1947.

över nämnda framställning ha, efter remiss, yttranden avgivits av generaltullstyrelsen

(med bifogande av yttrande från tulldirektionen i Göteborg)

samt av kommerskollegium (med bifogande av yttranden från Sveriges

industriförbund och Sveriges mekanförbund).

Rörande innehållet i dessa yttranden får utskottet hånvisa till propositionen

(s. 4—5).

Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget

anfört följande:

»De särskilda skäl, som föranledde att rätten till varvsindustrirestitution

i enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgades på sätt förut angivits, torde

alltjämt vara för handen. Härtill kommer, att förluster i vissa fall kunde

uppstå för varven, därest ifrågavarande bestämmelser skulle upphöra att gälla

redan med utgången av år 1946. Med hänsyn härtill anser jag mig böra

förorda, att lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes utöver

den hittills gällande tiden.

Såsom generaltullstyrelsen framhållit synes det icke böra ifrågakomma att

i förordningen angående tullrestitution införa en utan tidsbegränsning gällande

föreskrift i detta ämne. I stället torde den utvägen böra väljas, att fortsatt

bemyndigande för Kungl. Maj:t — av enahanda innehåll som det av riksdagen

år 1944 givna bemyndigandet — inhämtas för en begränsad tidsperiod,

lämpligen för tiden till och med den 30 juni 1949.

Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde få förutsättas,

att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts till

riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhållits. Restitution

bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det arbete, varom

fråga är, avslutas först efter bemyndigandets giltighetstid.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

b Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 28.

Stockholm den 13 februari 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark,

Veländer, Sjödahl, Gustaf Elofsson, Frans Ericson, Heiiman, Franzon och

Carl Eric Ericsson, samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Orgård, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Nilsson i

Kristinehamn, Kristensson och Jonsson i Malmgrava.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:42 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj: t att medgiva visst undantag från gällande villk a1 i texten