Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1947-07-04 · 227 sidor, varav 143 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 143 av 227 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1947:50, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
1
Nr 60.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 11 april 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 212, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning om statlig inkomstskatt;
3) förordning om statlig förmögenhetsskatt;
4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379);
5) förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943 (nr 44)
om kupongskatt;
6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;
7) förordning om kvarlåtenskapsskatt; samt
8) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt
och gåvoskatt.
Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna 1:278 av herr Sundelin m. fl. och 11:415
av herr Fröderberg m. fl., vari hemställts, »att ortsavdragen för såväl gifta
som ensamstående bestämmas till de belopp, som föreslagits för ortsgrupp
III»;
2) de likalydande motionerna 1:282 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och
II: 424 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., vari hemställts, »att riksdagen må
besluta att vederbörande taxeringsnämnd beträffande inkomst av jordbruk
eller företag, där ägaren och hans familj deltager i arbetet vid förvärvande
av inkomsten, efter uppgift av den skatlskvldige, fastställer huru mycket av
den gemensamma inkomsten av kapital och arbete, som skall anses utgöra in
Bilianq
till riksdagens protokoll 1977. 7 samt.'' Nr 50.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
komst av kapital, samt att den sålunda fastställda kapitalinkomsten skall
läggas till grund för förmögenhetsbeskattningen, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext för åstadkommande
av ifrågavarande ändring i lagförslaget»;
3) de likalydande motionerna I: 283 av herr Ljungdahl och II: 425 av herr
Sandberg, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 212 måtte besluta i enlighet med vad i motionerna anförts;
4) de likalydande motionerna 1:284 av herr Näsgård och 11:423 av herr
Liedberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 212 måtte beslula sådana ändringar i förslagen till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordning
om statlig inkomstskatt, som överensstämde med de i motionerna
anförda synpunkterna;
5) motionen 1:288 av herr Hage, vari hemställts, »att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 212 måtte besluta, att ensamstående
person (änkling, änka eller frånskild) utan hemmavarande barn, som hos
sig har anställd avlönad husföreståndarinna, må i skattehänseende bliva
jämställd med gift skattskyldig, som under beskattningsåret levat tillsammans
med andra maken, och att 8 § i förslaget till förordning om statlig
inkomstskatt ändras i enlighet med denna hemställan»;
6) de likalydande motionerna 1:289 av herrar öhman och Linderot samt
11:433 av herr Adolfsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i anslutning
till Kungl. Maj:ts proposition nr 212 besluta att år 1948 uttaga en
engångsskatt på större förmögenheter i enlighet'' med de riktlinjer som anförts
i ett i motionerna citerat särskilt yttrande till 1945 års statsskatteberednings
förslag samt föranstalta om utarbetandet av nödvändig författningstext,
ävensom att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär skyndsam
utredning om en förbättring och effektivisering av förmögenhetstaxeringen;
7)
de likalydande motionerna I: 290 av herr Wahlund och II: 439 av herr
Pettersson i Dahl m. fl., vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 212, måtte besluta att avskaffa ortsavdragssystemet
inom statsbeskattningen i enlighet med i motionerna angivna allmänna riktlinjer;
8)
de likalydande motionerna 1:291 av herr Domö m. fl. och II: 442 av
herr Skoglund i Doverstorp m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte:
1. avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 212 med förslag till ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,
2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad och allsidig utredning
rörande den direkta statsbeskattningen, därvid här ovan angivna synpunkter
böra vinna beaktande, samt
3. i avvaktan på sådan utredning besluta att från och med den 1 januari
1948 en provisorisk skattelättnad skall medgivas familjer med 200 kronor
och ensamstående med 130 kronor genom avdrag enligt i motionerna skisserat
system å inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt jämlikt nu
gällande grunder;
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
3
9) motionen I: 292 av herr Ewerlöf, vari hemställts,
»att riksdagen för sin del ville, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag till
förordning om kvarlåtenskapsskatt, besluta:
1) att 20 § första stycket skall erhålla följande lydelse:
’Har förmånstagare insatts till livförsäkring och är försäkringens ägare
svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder under dennes
livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, då på grund
av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren, dock endast om
för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp överstigande
30 000 kronor och mindre än tio år förflutit från det premiebetalningen påbörjats
eller fullgjorts genom engångsbetalning’;
2) att 22 § första stycket skall erhålla följande lydelse:
''Vid tillämpning av 20 och 21 §§ skall hänsyn icke tagas till försäkring,
som avses i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen’;
3) att 33 § andra stycket i förslaget skall utgå;
4) samt att sista meningen i övergångsbestämmelsen skall utökas med
orden: ''eller beträffande livförsäkringspremier som erlagts före samma dag’»;
10) de likalydande motionerna I: 293 av herr Elon Andersson m. fl. och II:
437 av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 212 måtte beakta vad i motionerna föreslagits
och att vederbörande utskott måtte utforma den härför erforderliga lagtexten;
11) de likalydande motionerna 1:294 av herr Gränebo m. fl. och 11:440
av herr Rubbestad m. fl., vari hemställts, att riksdagen med anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 212 måtte besluta
A. att den statliga beskattningen på förmögenhet skall utgå enligt i motionerna
angivna grunder;
B. att avslå förslaget om införande av kvarlåtenskapsskatt;
C. att de i propositionen förslagna reglerna för avdrag vid sambeskattning
skola gälla även i alla de fall, där hustrun deltager i familjens inkomstförvärv
utan att själv deklarera någon inkomst;
D. att dyrortsgrupperingen inom det statliga skattesystemet skall avskaffas;
samt
E. att uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta de förslag till ändringar
i författningstexterna, som bli erforderliga vid ett bifall till vad som
ovan under A—D yrkas;
12) motionen 1:295 av herr Gottfrid Karlsson, vari hemställts, »att riksdagen
för sin del ville, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag till förordning
om kvarlåtenskapsskatt, besluta:
1) att 20 § första stycket skall erhålla följande lydelse:
Har förmånstagare insatts till livförsäkring och är försäkringens ägare
svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder under dennes
livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, då på grund
av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren, dock endast om
för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp överstigande 30 000
kronor och mindre än tio år förflutit från det premiebetalningen påbörjats
eller fullgjorts genom engångsbetalning.’;
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
2) samt att sista meningen i förordningen skall erhålla följande lydelse:
’Ej heller skall förordningen äga tillämpning beträffande livförsäkringspremier,
som erlagts före ovannämnda dag’»;
13) de likalydande motionerna I: 296 av herr Hagman m. fl. samt II: 436
av herrar Ljungqvist och Birke, vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds proposition nr 212 eller, därest
berörda yrkande icke skulle av riksdagen bifallas,
att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i det i förevarande
proposition nr 212 framlagda förslaget till förordning om statlig inkomstskatt,
att skattskyldig, som taxerats till statlig förmögenhetsskatt, vid beräkning
av sin samma år till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst
berättigas åtnjuta avdrag från det taxerade beloppet för den honom påförda
förmögenhetsskatten,
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta de härav föranledda ändringarna
i förordningen om statlig inkomstskatt.»;
14) motionen I: 297 av herr Axel Ivar Anderson, vari hemställts, »att riksdagen
avslår proposition nr 212 med förslag till ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m. och i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller om förnyad och allsidig utredning rörande den direkta statsbeskattningen»;
15)
de likalydande motionerna 1:298 av herr Mannerskantz m. fl. och II:
441 av herr Kyling m. fl., vari hemställts,
»att om riksdagen beslutar ny utredning av skattefrågan, denna utredning
jämväl måtte omfatta dyrortsgraderingens slopande vid beräkning av statlig
inkomstskatt,
eller att om riksdagen nu fattar definitivt beslut om ny lag om statlig
inkomstskatt, denna lags § 8 utformas med ett för alla orter lika ortsavdrag»;
16) motionen I: 299 av herrar Englund och Wetter, vari hemställts, att
riksdagen i samband med beslut i anledning av proposition nr 212 ville hos
Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning rörande möjligheten att
åstadkomma minskning av den direkta beskattningen genom en sådan omläggning
av gällande skattesystem, som i motionen angivits;
17) motionen 11:431 av herr Gustafsson i Bogla m. fl., vari hemställts, att
11 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt måtte få följande
lydelse:
»Statlig förmögenhetsskatt — — — förmögenhet, som överstiger 30 000
kronor, dock lägst en krona»;
18) motionen II: 432 av herr Gustafsson i Bogla m. fl., vari hemställts,
att 10 § 2 mom. c) förordningen om statlig inkomstskatt måtte få följande lydelse:
»för ideella föreningar och samfund:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 5 000 kronor 5 % av
den beskattningsbara inkomsten, när den beskattningsbara inkomsten överstiger
5 000 kronor men ej 10 000 kronor 10 °/o, 10 000 kronor och däröver
15 %.
d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a) eller
b) eller c) här ovan 15 % av den beskattningsbara inkomsten»;
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
5
19) motionen II: 434 av herr Dickson, vari hemställts, att riksdagen, därest
skattesänkning nu beslutades, måtte finna välbetänkt att på smakligaste sätt
binda den därigenom frigjorda köpkraften, exempelvis på sätt i motionen antytts;
samt
20) motionen II: 438 av herrar Ståhl och Svensson i Ljungskile, vari hemställts,
»att riksdagen vid behandling av förevarande proposition som komplettering
till av Kungl. Maj:t föreslagna provisoriska avdragsregler för gift
kvinnas inkomst av tjänst eller egen rörelse måtte besluta, att motsvarande
avdragsregler skola gälla jämväl å inkomst förvärvad av gift kvinna genom
arbete i mannens rörelse, att skäligheten av dylik inkomst jämte avdrag
skall prövas av vederbörande taxeringsnämnd samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta härför erforderlig lagtext».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån iedogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Till utskottet ha vidare skrivelser med önskemål rörande de föreslagna
beskattningsreglernas utformning inkommit dels från professor emeritus
Wollmar Fellenius, dels ock från representanter för ägarna till besparingsskogarna
i Lima och Transtrands, Orsa, Särna och Idre, Venjans samt Älvdalens
socknar ävensom för Sveriges häradsallmänningsförbund.
I den från professor Fellenius inkomna skrivelsen har hemställts, att inkomstbeskattningen
måtte utformas med beaktande av den principen, att
den sammanlagda inkomsten i en familj — intill ett visst maximibelopp —
uppdelades på antalet försörjningsenheter inom familjen, varefter på grund
av det sålunda erhållna kvotbeloppet och ej på grund av hela inkomstbeloppets
storlek skatteprocenten skulle bestämmas enligt en viss progressionsskala.
Representanterna för ägarna till besparingsskogarna ha hemställt om lättnader
i den föreslagna inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av dessa
skogar, i vilken hemställan Sveriges häradsallmänningsförbund instämt i vad
avser häradsallmänningama. Till stöd härför har i berörda skrivelse anförts
i huvudsak följande. Framställningen vore dikterad av omtanke om de stora
befolkningsgrupper inom dessa besparingsskogssocknar, som levde under små
och tryckta ekonomiska omständigheter och som för sin utkomst vore i en
eller annan form beroende av såväl skogsmedelsfondemas som besparingsskogarnas
avkastning. Fn skärpning av beskattningen av besparingsskogarna
komme indirekt att drabba dessa småbrukare själva, vilket strede mot andemeningen
i det nya skatteförslaget.
Vid storskifte och åbodelning på 1870- och 1880-talen fastställde Kungl.
Maj:l att av den skogsmarkareal, som skulle tilldelas varje hemman, en tredjedel
skulle avsättas till en gemensamhetsskog för varje socken, vilka sko
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
gar sedan kallades besparingsskogar. Avkastningen av dessa skogar skulle användas
i enlighet med reglemente, som skulle fastställas av Kungl. Maj:t. Enligt
de av Kungl. Maj:t fastställda reglementena skulle avkastningen i första
hand användas »för gäldande av kostnader som äro nödiga för besparingsskogens
behöriga vård och förvaltning», och vad som sedan återstode skulle,
sedan vissa avsättningar skett, användas »till ändamål som för kommunen
i allmänhet äro nödiga och gagneliga». I reglementena vore också utsagt
att »avkastningen må icke användas till ändamål, för vilket kommunens
medlemmar enligt lag äro underkastade uttaxering, med mindre än att
hela utskyldsbeloppet för samma ändamål och således jämväl den del därav
som belöper på icke jordägande medlemmar av kommunen, tages av
avkastningen». Beslutanderätten utövades av de jordägande s.ocknemännen
å jordägarstämmor —- men besluten i vad de avsåge medels användning skulle
underställas länsstyrelsens prövning och godkännande. De jordägande
socknemännen vore en menighet inom kommunen och torde anses utgöra sådan
menighet, som enligt 1928 års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
7 § punkt d) vore befriad från skattskyldighet.
Avkastning eller inkomst från såväl skogsmedelsfond som besparingsskog
användes årligen till förbättring av befolkningens levnadsvillkor i olika avseenden.
Sålunda byggdes vägar, bidrag lämnades till torrläggning av mark för
odlingsändamål, till premier för gjorda nyodlingar och utökning av åkerarealen
samt till täckdikningar och jordbrukets förbättring i olika avseenden.
Vidare utginge bidrag till tjurföreningar, till nötboskapspremieringar, till betesförbättringar,
till kontrollföreningar, till inköp av kalk och gödningsämnen
samt till skogsdikningar och fiskets upphjälpande. Bidrag lämnades också
till kostnaderna för vatten och avlopp i de olika byarna. Därjämte lämnades
bidrag till allmänna utgifter för såväl den borgerliga som kyrkliga kommunen
ävensom till ideella föreningar.
Det föreliggande förslaget till förordning om statlig inkomstskatt och statlig
förmögenhetsskatt avsåge en betydande skärpning av den nuvarande beskattningen
till inkomst- och förmögenhetsskatt för besparingsskogama, vilken
med hänsyn till dessa skogars natur vore orättvis och till stort förfång
icke blott för delägarna utan jämväl för kommunerna i sin helhet.
Om besparingsskogamas avkastning skulle delas ut på de olika delägarna,
bleve denna summa så låg att den knappast komme att påverka de enskilda
delägarnas beskattning.
Krigsutbrottet hösten 1939 medförde en kraftig stegring av statens utgifter,
i främsta rummet för upprustningen och den militära beredskapen. I anledning
härav beslötos redan vid 1939 års urtima riksdag betydande höjningar
av såväl de direkta som de indirekta skatterna. Därefter ha ytterligare stora
skattehöjningar företagits.
Med hänsyn till ovissheten beträffande den framtida utvecklingen av statens
inkomster och utgifter ansågos vissa av de företagna höjningarna av de
direkta skatterna tills vidare icke böra inarbetas i gällande skattesystem. Stats
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
7
makterna uppsköto också att taga ståndpunkt till vissa andra spörsmål på
beskattningsområdet.
Sedan kriget avslutats och därmed förutsättningar förelågo för en överarbetning
av grunderna för den statliga beskattningen av inkomster och förmögenheter,
tillkallade chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1945 ledamöterna av riksdagens första
kammare J. Elon Andersson, A. J. Bärg och H. L. E. Sjödahl, ledamöterna
av riksdagens andra kammare E. R. Brandt, G. Adolv Olsson och A. L. Rubbestad,
redaktören C. Hermansson samt direktören O. R. Sundén med uppdrag
att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredning
av frågan om grunderna för den statliga beskattningen av inkomster
och förmögenheter.
De sakkunniga, vilka bedrivit sitt arbete under chefens för finansdepartementet
eget ordförandeskap och som antagit benämningen 1945 års statsskatteberedning,
avgå vo den 19 november 1946 betänkande med förslag till
omläggning av den direkta statsbeskattningen samt angående kvarlåtenskapsskatt
m. m. (SOU 1946: 79).
över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.
Redogörelsen härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen:
Allmänna synpunkter, s. 86-—130,
Familjebeskattningen, s. 131—183,
Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen av fysiska personer,
s. 184—220,
Inkomstbeskattningen av juridiska personer, s. 221—252,
Förmögenhetsbeskattningen, s. 253—295,
Engångsskatt å förmögenhet, s. 296—298,
Arvs- och gåvobeskattningen m. m., s. 299—352,
Specialmotivering, s. 353—378.
Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
Allmänna synpunkter.
I de likalydande motionerna I: 2911 (herr Domö m. fl.) och 11:442 har
hemställts om avslag å propositionen jämte skrivelse till Kungl. Maj:t med
hemställan om förnyad utredning ävensom att i avvaktan å en sådan utred
1
För vinnande av större överskådlighet angives i den följande redogörelsen huvudmotionärens
namn, varvid beträffande likalydande motioner utsattes namnet å huvudmotionären för den
motion, som blivit tryckt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
ning provisoriska skattelättnader måtte medgivas. Till stöd för denna hemställan
har anförts bland annat följande:
a) Statsfinanserna och det ekonomiska läget. I princip hade motionärerna
icke något att erinra emot förslaget, i vad därmed åsyftades en lindring av
statsbeskattningen. Däremot måste starka betänkligheter resas mot förslaget
att kombinera denna lindring för vissa kategorier inkomsttagare med en synnerligen
hård skärpning av den statliga inkomstskatten för andra kategorier
samt med den i propositionen förordade ökningen av skattebördorna för
företagsamhet och sparande. På grund av den föreliggande frågans betydelse
vore det erforderligt att beröra den statsfinansiella och allmänna ekonomiska
bakgrund, mot vilken man borde se hela det föreliggande problemet.
Enligt statsverkspropositionen till 1947 års riksdag beräknades utgifterna å
driftbudgeten till 3 450 miljoner kronor. I propositionen nr 212 räknades med
en stegring av ytterligare 200 milj. kronor till 3 650 milj. kronor. Vad beträffade
utgifterna å driftbudgeten 1948/49 uppskattades dessa i senaste statsverksproposition
till 3 750 milj. kronor. Att detta belopp komme att överskridas
vore dock uppenbart. Med utgångspunkt från det material, som lagts
fram till ledning för bedömandet av skattebehoven, torde de löpande statsutgifterna
kunna beräknas till följande belopp under nedan nämnda budgetår.
''1947/48
1948/49
milj. kr.
milj. kr.
Socialdepartementet:
Folkpensioner ............................
200
400
Barnbidrag .........................
135
420
Diverse .....................
748
7.30
Summa
1 083
1 550
Övriga utgifter ................................
2 367
2 370
Summa utgifter
3 450
3 920
Ökning enligt proposition nr 212 ................
200
3 650
Det måste betraktas såsom en synnerligen allvarlig sak, att riksdagen i
den nu rådande inflationistiskt präglade utvecklingen icke lyckats hålla den
av 1946 års riksdag accepterade utgiftsramen. En stark återhållsamhet i statens
utgiftspolitik vore nu mera än någonsin påkallad såsom ett led i de önskvärda
strävandena att hejda penningvärdesförsämringen. Ansträngningarna
måste inriktas på att i varje fall icke låta utgifterna å driftbudgeten 1948/49
överstiga det ovan nämnda beloppet 3 920 milj. kronor, vilket dock skulle
kunna inrymma så stora och kostnadskrävande sociala reformer som den
beslutade folkpensionsreformen och en bambidragsreform.
Vad härefter beträffade inkomstsidan å driftbudgeten hade jämväl härutinnan
de senast förflutna budgetåren företett betydligt större stegringar än
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
9
som förutsatts. I propositionen nr 212 hade framlagts vissa beräkningar rörande
statens intäkter av de direkta skatterna under kalenderåret 1948. Dessa
borde givetvis utsträckas till att avse även första halvåret 1949. Vidare kunde
en klar bild av inkomsterna av den direkta beskattningen icke erhållas med
mindre att försök gjordes att få en föreställning även rörande utvecklingen
av intäkterna från de indirekta skatterna samt inkomsterna från statens kapitalfonder
m. m. De indirekta skatterna hade i riksstaten för budgetåret
1946/47 upptagits till 1 127 milj. kronor men beräknades i december 1946 av
riksräkenskapsverket till 1 305 milj. kronor eller således med 178 milj. kronor
större belopp. En faktisk ökning med 200 milj. kronor utöver det i riksstaten
upptagna beloppet låge inom det troligas gräns. Med hänsyn till nu
nämnda förhållande vore det icke för djärvt att räkna med en intäktsökning
av dessa skatter under nästkommande budgetår med omkring hälften av den
ökning som inträffade under det nu löpande. I statsverkspropositionen för
1947/48 beräknades intäkterna av de indirekta skatterna till 1 325 milj. kronor
men komme sannolikt att stiga något hundratal milj. kronor samt under budgetåret
1948/49 till, försiktigt räknat, 1 500 milj. kronor. Beträffande inkomsterna
av statens kapitalfonder och av arvs- och gåvoskatten enligt nu gällande
system accepterade motionärerna departementschefens antagande och beräknade
dem sålunda till 574 resp. 45 milj. kronor. Stämpelmedlen — utöver
arvs- och gåvoskatten — borde försiktigtvis beräknas till 70 milj. kronor.
För kalenderåret 1948 hade i propositionen nr 212 enligt nu gällande procentsats
bolagsskatten beräknats till 474 milj. kronor och den årliga förmögenhetsskatten
till 118 milj. kronor, vilka belopp syntes vara motiverade att räkna
med för budgetåret 1948/49. Den största intäktsposten, den statliga inkomstskatten
av fysiska personer m. fl., hade i nu föreliggande proposition beräknats
till 1 255 milj. kronor för kalenderåret 1948, under förutsättning av ett
bibehållande av nu gällande skattesystem. Riksräkenskapsverket hade beräknat
löneinkomsternas ökning 1947 till 7 procent. Denna siffra vore dock
uppenbarligen för låg och torde säkerligen få höjas till omkring 12 procent.
För år 1948 hade riksräkenskapsverket räknat med en 4-procentig ökning
av löneinkomsterna i förhållande till år 1947. Emellertid måste för år 1948
hänsyn tagas till den indirekta effekten på inkomstbildningen av de stora
sociala reformerna om sammanlagt omkring 800 milj. kronor. Då nämnda
summa icke torde komma att sparas i någon mera betydande utsträckning,
torde beloppet indirekt komma att medföra ytterligare höjning av inkomstnivån
i landet. På ett förutsatt beskattningsbart belopp av 9 500 milj. kronor
och en genomsnittlig uttagningsprocent för fysiska personer m. fl. och
övriga skattskyldiga av 16,5 skulle den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
samt värnskatten enligt nu gällande beskattningsregler komma att ge
en intäkt av i runt tal 1 550 milj. kronor budgetåret 1948/49. Inkomstberäkningen
för budgetåret 1948/49 skulle följaktligen utvisa statsinkomster å
4 331 milj. kronor, vilka med 411 milj. kronor överstege de ovan beräknade
statsutgifterna å 3 920 milj. kronor.
Er statsfinansiell synpunkt kunde följande slutsatser dragas av de gjorda
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
beräkningarna. Under budgetåret 1948/49 skulle med nu gällande skattesystem
bibehållet oförändrat statens inkomster å driftbudgeten med all sannolikhet
komma att uppgå till ca 4 350 milj. kronor. Mot detta belopp skulle
stå utgifter å drygt 3 900 milj. kronor. Detta innebure, att några skatteskärpningar
uppenbarligen icke vore motiverade för ett genomförande av det i
prop. 212 diskuterade utgifts- och skattelättnadsprogrammet utan att tvärtom
ett utrymme å icke mindre än drygt 400 milj. kronor funnes.
I nu rådande läge med å ena sidan varuknapphet, brist på arbetskraft samt
en ytterst ömtålig valutasituation, som starkt begränsade våra importmöjligheter,
och å andra sidan kraftiga stegringar av penninginkomsterna, komme
varje ytterligare tillskott i monetär köpkraft att skärpa svårigheterna och
öka inflationstrycket. Detta krävde en stor återhållsamhet i olika avseenden.
Departementschefen syntes icke tillräckligt beakta de förändrade allmänekonomiska
villkoren med ökad brist på arbetskraft och överhängande fara
för en tilltagande inflation, i vilken den gynnsamma vinstutvecklingen ej
vore ett säkert mått på det enskilda näringslivets motståndskraft mot en
skärpt beskattning. Tydligast skulle vådorna av denna framstå i händelse av
ett hastigt avbrott av den inflatoriska utvecklingen i samband med en konjunkturnedgång.
I sådant fall skulle beskattningens redan nu betydande höjd
få nedbrytande verkningar för det enskilda näringslivet. De föreslagna höjningarna
komme att innebära ett ökat ianspråktagande av fiktiva vinster av
inflationistisk karaktär av liknande art som vårt näringsliv utsattes för åren
under och efter förra världskriget, samtidigt som företagens ekonomiska
motståndskraft gradvis reducerades. Enligt motionärernas uppfattning skulle
skattehöjningarna komma att hämma produktivitetshöjningen och i viss
man driva pa den inflatoriska utvecklingen. Det kunde icke vara någon mening
med att besluta stora och kostnadskrävande reformer, så länge inflationen
undan för undan berövade bidrag och understöd för olika ändamål de
realvärden, som de vid beslutens fattande vore avsedda att äga för medborgarna.
Det stora sociala reformarbetet kunde icke genomföras i snabbare takt
än som medgåves av produktionsutvecklingen. Sammanfattningsvis kunde således
konstateras att det icke funnes några finanspolitiska skäl för en sådan
skatteskärpning i olika avseenden som föreslagits i propositionen. En skattelättnad
kunde oberoende därav genomföras för alla och på ett sådant sätt att
den komme främst de stora grupperna små och medelstora inkomsttagare
till godo.
b) Propositionens förslag föregriper pågående skatteutredningar. De föreliggande
förslagen vilade på ett ytterst bristfälligt utredningsmaterial, som
icke gåve erforderlig ledning vid bedömandet av det föreslagna nya skattesystemets
inverkan i framtiden på samhällsstrukturen och det ekonomiska
livet i vårt land. Samtidigt måste konstateras, att utredningar faktiskt påginge
rörande praktiskt taget alla de centrala spörsmålen på beskattningsområdet.
Under sådana omständigheter förefölle det synnerligen betänkligt
att nu genomföra en genomgripande reform, som i viktiga hänseenden komme
att föregripa detta utredningsarbete. Inom 1944 års allmänna skattekom
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
11
mitté påginge för närvarande utredningar rörande ett flertal för skattesystemets
utformning betydelsefulla frågor. Kommittén hade av myndigheter och
organisationer begärt uppgift om önskvärda ändringar i gällande skatteregler
beträffande skiftande beskattningsfrågor, som utan tvivel i stor utsträckning
vore av invecklad och svårlöst beskaffenhet och som alltjämt vore olösta.
Bland övriga svävande beskattningsfrågor kunde nämnas 1943 års jordbrukstaxeringssakkunnigas
betänkande som icke föranlett proposition till riksdagen.
Vidare vore frågan om äkta makars sambeskattning alltjämt föremål
för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga. Slutligen hade kommunalskattefrågan
sedan mer än 10 år varit förmål för utredning. Av vad sålunda
anförts framginge att departementschefen beslutat utredningar rörande en
mångfald synnerligen viktiga frågor på beskattningens område, frågor som vore
av väsentlig betydelse för bedömandet av det nuvarande skattesystemets verkningar.
Innan dessa verkningar till fullo utretts skulle det ur allmän synpunkt
icke vara försvarligt att genomföra en vittgående omläggning av skattesystemet.
c) Förslag till provisorisk skattelättnad. För ett uppskov med reformen
talade vissa praktiska administrativa skäl. Myndigheterna hade under 1946
och alltjämt under 1947 utsatts för en oerhörd arbetsbelastning för att genomföra
omläggningen av mantalsskrivningen samt det nya källskattesystemet.
De fullt befogade kraven på en omedelbar lättnad i det synnerligen hårda
skattetrycket borde emellertid icke avvisas. En sådan lindring måste nu
komma till stånd särskilt för skattebetalare med mindre och medelstora inkomster
och i synnerhet för barnfamiljerna. Alla skäl talade emellertid för
att skattelättnader tills vidare genomfördes inom den nuvarande beskattningens
ram på ett administrativt så enkelt sätt som möjligt. Den närmast till
hands liggande lösningen vore följande. För år 1948 påfördes varje skattebetalare
inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt m. m. enligt nu gällande
skattelagstiftning. Från summan av de olika statsskatterna skulle därefter
å varje debetsedel göras ett avdrag för provisorisk skattelättnad, vilket
skulle bestämmas till 200 kronor för familjer och till 130 kronor för ensamstående.
I förhållande till den beräknade inkomst- och förmögenhetsskatten
samt värnskatten på grund av nu gällande lagstiftning skulle enligt detta förslag
en minskning i statsintäkterna ske med högst 340 milj. kronor. Huru
dessa skattelindringar skulle gestalta sig för enskilda inkomsttagare framginge
av vid motionerna fogade tabeller, i vilka jämförelse kunde göras med
skattelättnaderna enligt propositionen. I
I de likalydande motionerna I: 293 (herr Klon Andersson m. fl.) och II:
437 har hemställts om omarbetning av de framlagda förslagen om inkomstskatt
och förmögenhetsskatt samt om avslag å förslaget om införande av en
kvarlåtenskapsskatt. Därvid har beträffande statsfinanserna och det ekonomiska
läget framhållits i huvudsak följande. Det syntes som om finansministern
i sin motivering för skattehöjningarna icke beaktat de ogynnsammma
samhällsekonomiska verkningar som de föreslagna skatteskärpningama och
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
nya skatteformerna kunde befaras få. De hörda remissmyndigheterna hade
i detta avseende varit så gott som enhälliga i sina varnande omdömen, och
det vore anmärkningsvärt att finansministern tillmätt deras uttalanden så
ringa betydelse. Finansministerns påstående, att skattehöjningarna vore nödvändiga
för att statsfinansiellt möjliggöra de föreslagna skattesänkningarna,
vore icke heller styrkt genom den motivering som förekomme i propositionen.
Om beskattningen gjordes så hård eller utformades efter sådana linjer
att medborgaren finge avstå större delen av sin ökade inkomst och avkastningen
av sina besparingar till det allmänna, minskades självfallet hans lust
till ökade arbetsinsatser och hans vilja och förmåga till nytt sparande. Därmed
avtoge också det för produktionens utveckling nödvändiga tillskottet
av initiativ och nytt kapital. Den ökning av skattetrycket på sparande och
företagsamhet, som föresloges, skulle utgöra en broms på välståndsutvecklingen
och försvåra en höjning av realinkomsten även för de medborgargrupper
som ej direkt drabbades därav.
När nu en betydande sänkning av den direkta beskattningen blivit möjlig
utan att viktiga sociala reformkrav behövde eftersättas, borde den uppenbarligen
främst komma de breda lagren till godo. Motionärerna accepterade
alltså finansministerns mening på denna punkt. Så skedde även i motionärernas
förslag som innebure att de lägre inkomsttagarna och mindre
förmögenhetsägama i förhållande till nu utgående statsskatter skulle få en
rätt betydande skattelindring, medan denna för större inkomster och förmögenheter
belöpte sig till relativt obetydliga belopp. Men det vore varken
lämpligt eller nödvändigt att icke blott vägra att låta dessa senare skattedragare
bli delaktiga i skattelindringen utan även ytterligare öka deras under
krigsåren starkt stegrade skattebörda, så mycket mindre som en beskattning
med denna starka progressivitet i längden kunde befaras få skadliga
samhällsekonomiska verkningar. Det avgörande vid bedömningen av
skatteförslagets verkningar vore icke huruvida i de enskilda fallen en inkomsttagare
eller förmögenhetsägare hade möjlighet att bära en större eller
mindre ökning av sin skattebörda. Det vore mot de samhällsekonomiska
verkningarna av skattehöjningarna, som motionärerna anmälde sina farhågor,
mot den skadliga inverkan i fråga om kapitlabildhing och produktiv
utveckling, som kunde befaras bli resultatet av deras samlade effekt. Motståndet
mot skattehöjningarna bottnade således inte i någon omtanke om de
enskilda miljonärernas intressen utan i bekymmer för skattehöjningarnas
skadliga inverkan på den samhällsekonomiska utvecklingen och därmed
deras hot mot alla medborgares intressen. Naturligtvis kunde man tvista om
var den gräns ginge, där de skadliga samhällsekonomiska verkningarna
började göra sig gällande. Om man utginge ifrån att sparande och kapitalbildning
bade hos enskilda och hos företagen vore en förutsättning för en
gynnsam ekonomisk utveckling, torde man dock kunna påstå att gränsen
vore uppnådd och överskriden då beskattningen tvingade viktiga medborgargrupper
att till det allmänna avstå cirka tre fjärdedelar av sin merinkomst
av arbete och i vissa fall väsentligt mera än hela avkastningen på sitt ny
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
sparade kapital. Även med tillämpning av en 80-procentspärr komme marginalskatten
att avsevärt överstiga 100 °/o på förmögenhetsinkomst, och detta
icke blott i särskilt extrema fall.
Ur finansministerns motivering kunde icke utläsas skäl för antagandet
att de nu föreslagna skattehöjningarna tillkommit endast på grund av trängande
statsfinansiella behov. Enligt motionärernas förmenande saknades också
säker grund för ett sådant antagande. Den summariska beräkningen av
vissa statsinkomster och utgifter i propositionen syntes visa att för nästkommande
budgetår inga svårigheter skulle uppkomma att genomföra de föreslagna
skattesänkningarna, beräknade på en uttagningsprocent av 100, och
likväl utan skattehöjningar hålla budgeten i balans. Finansministerns bekymmer
hänförde sig till det därefter kommande budgetåret 1948/49. Utan
tvivel bleve de budgetära påfrestningarna då avsevärt större. Men det vore
ännu för tidigt att döma om den statsfinansiella utvecklingen, som till dess
ägt rum. Då skatteskärpningar icke borde beslutas förr än de bleve oundgängligen
nödvändiga vore det oriktigt att i nuvarande läge binda sig för
sådana skärpningar med tanke på en framtida situation, som nu icke kunde
bedömas. Om väsentliga höjningar skulle visa sig erforderliga nästkommande
år, kunde tiden till dess användas till en närmare utredning rörande de allmänekonomiska
återverkningarna av olika skatter, vilket skulle möjliggöra
en rationell avvägning nästa år, efter det att de då rådande statsfinansiella
förutsättningarna blivit kända.
Yrkande om avslag å propositionen jämte skrivelse med hemställan om
förnyad utredning har framställts i motionen 1:297 (herr Axel Ivar Anderson).
I motionen framhålles bland annat, att remissinstansernas kritik icke
vänt sig mot skattelindringen som sådan utan mot skärpningarna i vissa
avseenden och mot det föreslagna skattesystemets konstruktion. Det vore
emellertid även andra synpunkter än de skattetekniska som förtjänade beaktande.
Det verkligt allvarliga problemet just nu vore en allt starkare tendens
till inflationistisk utveckling. Bristen på varor och arbetskraft samt den
snabba avtappningen av vår reserv av guld och utländska valutor medförde,
att det icke funnes någon real täckning för den pågående utomordentligt
hastiga nominella inkomststegringen. Varje tillskott av monetär köpkraft
vore ägnat att försvåra situationen. Läget kunde hastigt bliva sådant, att
statsmakterna förlorade möjligheterna att kontrollera den vidare utvecklingen.
Därför vore det värt ett allvarligt övervägande, huruvida uppskov
med skattesänkningar och nya sociala utgifter borde ske, tills läget hade
klarnat. Det kunde icke vara någon mening med att besluta nya former för
pekuniär hjälp i ett läge, då beloppens realvärden hastigt reducerades, och
i synnerhet icke när det på goda grunder kunde antagas, att nya penningutdelningar
från statens sida kunde förstärka inflationstendensen och därmed
förminska värdet av de sociala hjälpformer, som vi redan ägde. Det sociala
reformarbetet kunde icke bedrivas i hastigare takt än som medgåves av produktionens
utveckling och försörjningen med varor. Ett genomförande av det
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
i propositionen framlagda förslaget skulle sannolikt i hög grad öka konsumtionsbenägenheten
hos den alldeles övervägande delen av vårt folk. Samtidigt
skulle de föreslagna skärpningarna av beskattningen på bolagen och den
höjda skatten på förmögenheter drabba den produktiva företagsamheten på
ett ytterst kännbart sätt samt motverka utvecklingen av det riskvilliga och i
produktionens tjänst arbetande kapitalet. Allt detta skulle tillsammans driva
på den inflatoriska utvecklingen. Ett allmänt ekonomiskt bakslag skulle
ställa oss inför oöverskådliga svårigheter. Under sådana förhållanden vore
det icke uteslutet att statsintäkterna från bolag och förmögenheter skulle
nedgå med hundratals miljoner kronor. Vi skulle då stå med statsutgifter,
som icke gärna kunde reduceras, men med statsinkomster som sannolikt
hastigt skulle sjunka ned till belopp, väsentligt understigande de föreliggande
behoven. Sannolikt skulle de nu ifrågasatta skattesänkningarna hastigt få
återtagas. Förutsättningarna för ett genomförande av de av alla understödda
kraven på skattelättnader och ett fullföljande av det sociala reformarbetet
hade sålunda hastigt försämrats. Motionärens principiella uppfattning i dessa
frågor hade icke ändrats, men det vore bäst förenat med hänsynen till hela
folkets intressen att anpassa statens finanspolitik efter den faktiskt föreliggande
allmänna ekonomiska situationen. Penningvärdets bevarande vore nu
den viktigaste, allt annat överskuggande uppgiften. Skattefrågorna vore i behov
av förnyade utredningar. De stora reformförslagen kunde tagas upp på
nytt och prövas redan nästa riksdag. I
I motionen 1:299 (herrar Englund och Wetter) har väckts förslag om
skyndsam utredning angående möjligheten att åstadkomma minskning av
den direkta beskattningen genom höjning av konsumtionsskatterna och därvid
anförts i huvudsak följande. I den nu föreliggande propositionen hade
avvägningen av olika skatteformer inbördes begränsats till en avvägning mellan
olika skatter på inkomst och förmögenhet. Ett flertal skäl talade emellertid
för en särskild omprövning av det inbördes förhållandet för framtiden
mellan skatterna pa inkomst och förmögenhet å ena sidan och konsumtionsskatterna
å den andra. Rent principellt sett syntes en rättvis avvägning
av beskattningen egentligen böra utgå från vars och ens utgiftssumma,
icke från hans inkomstsumma. Endast bristfälligheten i skattetekniken kunde
försvara anknytningen till inkomsten. Ur besparingssynpunkt framstode
det som särskilt betydelsefullt, att inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
kompletterades med sådana konsumtionsskatter å umbärliga varor, vilka
lämnade sparandet relativt orubbat. Som stöd för sin mening, att konsumtionsskatterna
i nu förevarande sammanhang borde lämnas utanför avvägningen
anförde finansministern att konsumtionsskatterna framför allt på tobak
och alkoholhaltiga drycker blivit starkt höjda och att nya skatter på
mer eller mindre umbärliga varor införts. Den i detta fall viktigaste och avgörande
jämförelsen vore emellertid jämförelsen med stegringen av skatterna
på inkomst och förmögenhet. Detta framginge av följande samman
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
15
ställning som avsåge statsintäkterna enligt finansministerns beräkning av
olika inkomstposter för budgetåret 1947/48, därest motsvarande inkomst
-
post för budgetåret 1938/39 sattes till 100
Tullmedel ...................................................... 110
Tobaksskatt .................................................... 359
Alkoholskatter .................................................. 267
Tullmedel, varuskatt, tobaksskatt, alkoholskatter.................... 241
»Övriga skatter» (enbart konsumtionsskatter?) .................... 280
Inkomst- och förmögenhetsskatter ................................ 489
Samtliga statsinkomster ........................................ 280.
Den post, som vållat den största ökningen sedan 1939, vore socialvårdsutgiftema.
Undersökningarna om orsakerna till de hjälpbehov, som föranlett
social vårdsutgifternas ansvällning, vore visserligen anmärkningsvärt bristfälliga.
Det vore emellertid antagligt, att i hjälpklientelet till en icke ringa del
inginge personer, som haft normal arbetsförmåga och tillräcklig inkomst men
i allt för hög grad förbrukat sin inkomst på vissa umbärliga varor och
tjänster. En stegring av beskattningen på dessa varor och tjänster och en
motsvarande minskning av inkomstbeskattningen skulle vara en gärd av
rättvisa mot den stora, skötsamma delen av de breda folklagren. En sådan
överflyttning av skattebördan vore också påkallad av omsorgen om skattemoralen
och av omsorgen om prisutvecklingen. En omläggning i den här
förordade riktningen skulle visserligen icke heller förhindra viss, ytterligare
prisstegring, men den skulle främja sparandet, låta de umbärliga varorna
suga upp en större del av penningöverflödet och underlätta strävandet att till
små och sparsamma inkomsttagares förmån begränsa prisstegringen å nödvändighetsvarorna.
I
I motionen 11:434 (herr Dickson) har uttalats önskemål om provisoriska
åtgärder i syfte att eliminera en skattesänknings skadeverkningar med hänsyn
till inflationsfaran, i vilket hänseende bland annat framhållits, att drastiska
åtgärder erfordrades för att förhindra en katastrof för penningvärdet.
Varje åtgärd, som satte mer pengar i omlopp, ökade inflationens tempo. Likafullt
borde en nedsättning av skattesatserna ske; därvid måste dock tillses
att skadeverkningarna eliminerades, och detta kunde ske genom att samma
belopp som hittills provisoriskt uttoges av skattebetalarna, men att mellanskillnaden,
d. v. s. det belopp med vilket skatten skulle sänkas, av statsverket
innehölles på särskilt konto och där gjordes räntebärande för att i
sinom tid jämte ränta — som kunde tagas till frikostigt — utbetalas till vederbörande
den dag läget stabiliserats. Man måste hålla för ögonen det faktum,
att allt ekonomiskt planerande, varje annars så glädjande höjning av
löner, pensioner, bidrag, understöd eller anslag vore fåfänga och meningslösa
pappersåtgärder därest penningens värde icke låge säkert.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Slutligen har yrkande om avslag ä propositionen framställts jämväl i de
likalydande motionerna I: 296 (herr Hagman m. fl.) och II: 436. Beträffande
vad som anförts till stöd för detta yrkande hänvisas till nedanstående redogörelse
under »Förmögenhetsbeskattningen».
Familjebeskattningen.
Frågan om barnavdragens avskaffande har behandlats i de likalydande
motionerna 1:291 och 11:442 samt i de likalydande motionerna 1:294 och
11:440.
I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö m. fl.) och II: 442 har härom
anförts i huvudsak följande. Det nu föreliggande förslaget om bamavdragens
slopande skulle medföra att en förhöjd uttagningsprocent för att
täcka ett ökat medelsbehov skulle innebära krav på lika stora bidrag från
familjer med många barn som med få barn eller utan barn. Propositionens
förslag att ersätta barnavdragen med barnbidrag, lika stora för alla, ändrade
ingenting i detta förhållande. Den allvarligaste invändningen mot ett avskaffande
av barnavdragen vore emellertid av principiell natur. Vårt skattesystem
vore uppbyggt på principen om skatt efter förmåga, som innebure
att endast den del av inkomsten, som kunde anses ha skattekraft, kunde beskattas.
Den del av inkomsten, som åtginge för barnens uppehälle, måste anses
sakna skattekraft. På grund av de allvarliga erinringar som från remissmyndigheternas
sida anförts ur principiell synpunkt mot bamavdragens avskaffande
och av vad ovan anförts vore det riktigast att även i denna del
Kungl. Maj ds förslag bleve föremål för förnyat övervägande. Vidare krävde
frågan om ortsavdragen för familjer och ensamstående förnyade överväganden
även med avseende på spörsmålet huruvida de borde vara dyrortsgraderade
eller icke. Denna fråga anginge även kommunalbeskattningen. Enligt
motionärernas uppfattning vore denna fråga av väsentlig betydelse för en
rättvis avvägning av skattebördorna och borde belysas på ett klarare sätt än
hittills innan man tillgrepe några mera väsentliga omläggningar inom beskattningssystemet.
I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Rubbestad m. fl.) har
uttalats tillfredsställelse över förslaget om avskaffande av ortsavdragen för
barn samt deras ersättande med kontanta barnbidrag, vilken reform komme
att bli till stort gagn för barnfamiljer med begränsade inkomster, som icke
haft möjlighet att utnyttja avdragen i tillräcklig utsträckning eller icke alls.
Yrkanden angående ortsavdragen för gift skattskgldig och för ensamstående
skattskyldig ävensom beträffande dyrortsgraderingen av ortsavdragen
överhuvud ha framställts i de likalydande motionerna I: 278 och II: 415, i de
likalydande motionerna I: 290 och II: 439, i de likalydande motionerna I: 294
och II: 440 ävensom i de likalydande motionerna I: 298 och II: 441.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
17
I de likalydande motionerna I: 278 och II: 415 (herr Fröderberg m. fl.)
har framhållits, att utredningen visat, att det praktiskt taget vore bara hyra
och bränsle, som åstadkomme den skillnad i levnadskostnadshänseende, som
funnes kvar. Efter hand som koksen och oljan ersatte veden som bränsle i
städerna, bleve bränslekostnaderna där och på landsbygden mera utjämnade.
Med den raska takt, som bostadsbeståndet på landsbygden nu förnyades till
samma kostnader, undantagandes tomtpriset, som i närmaste stad, bleve
skillnaden i hyreskostnaderna stod och land emellan också allt mindre. Vidare
ville motionärerna också hänvisa till att de graderade barnavdragen
komme att ersättas med icke graderade barnbidrag, en otänkbar åtgärd bara
för något år sedan.
I de likalydande motionerna I: 290 (herr Wahlund) och II: 439 har anförts
i huvudsak följande. Man frågade sig varför propositionen ej även avskaffade
grundavdrag samt familjeavdrag för hustru resp. ortsavdragen för ensamstående
skattskyldig. De invändningar, som kunde resas mot barnavdragen vid
beskattningen, gällde till stora delar också vad beträffar övriga ortsavdrag.
Som skatteberedningen framhållit, kunde man givetvis åstadkomma den önskade
skattedifferentieringen helt enkelt på så sätt, att skatten utginge efter
två särskilda skalor. Ett av motiven för avskaffandet också av de återstående
ortsavdragen vore, att dessa medförde icke önskade tekniska konsekvenser.
Så bleve exempelvis skatteskillnaden i kronor räknat mellan ensamstående
och makar beroende av utdebiteringsprocenten. Det kunde ej vara rimligt,
att budgetmässiga avväganden skulle vara avgörande för skatteskillnaden
mellan ensamstående och gift par. Vidare bleve i olika inkomstgrupper nämnda
skatteskillnader i kronor mellan ensamstående och makar via ortsavdragssystemet
beroende av en tämligen ovidkommande faktor, nämligen den
utfonnning (»progressivitet»), som skatteskalan råkade få. Denna erfarenhet
gjordes av 1936 års skattekommitté, då den försökte differentiera beskattningen
efter familjesociala avväganden. Det visade sig omöjligt att tillämpa
fasta ortsavdrag. Man tvingades vad beträffar ensamstående att tillgripa en
tillkrånglad metod, vilken till sin sakliga innebörd betydde en söndervittring
av ortsavdragssystemet. Man införde för ensamstående med inkomsten varierande
ortsavdrag, vilka måste redovisas i omfattande tabeller. Propositionen
byggde vidare på denna väg.
Det kunde lätt visas, att förfaringssätten vid beskattningsbara inkomster,
understigande de gränser då ortsavdraget helt försvunne, men överstigande
1 000 kronor, innebure, att den beskattningsbara inkomsten erhölles på följande
sätt: den taxerade inkomsten ökades med 20, 21,25, 22,5, 23,75 resp.
25 % i ortsgrupp I—-V, varefter konstanta ortsavdrag avginge med 2 120,
2 274, 2 430, 2 589 resp. 2 750 kronor i resp. ortsgrupper. Detta innebure att
de s. k. skiktprocenten i den föreslagna skatteskalan för ensamstående komme
att höjas med 20, 21,25, 22,5, 23,75 och 25 °/o i ortsgrupperna I, II, III, IV
resp. V. Det visade sig alltså att »avfasningen» av ortsavdragen för ensamstående
vid en viss beskattningsbar inkomst åstadkomme en »omvänd» dvr
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 50. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
ortsgruppering vad beträffade marginalskatten. Varje ny intjänad krona
skattebelades något hårdare i högre »dyrort» än i lägre, vilket förmodligen ej
varit avsett. Metoden att för ensamstående låta ortsavdragen försvinna innebure
alltså helt enkelt, att man tillämpade högre marginalskatter än i författningens
skattetariffer. Om detta vore i och för sig ingenting att säga. Emellertid
medförde tillvägagångssättet en plötslig nedgång i marginalskatteprocenten
då avdragsreduktionen vore avslutad. Det kunde ej anses rimligt, att
(räknat i beskattningsbar inkomst) exempelvis det nionde intjänta tusenkronorsbeloppet
beskattades hårdare än det tolfte och det elfte hårdare än det
fjortonde. Förekomsten av dylika dolda inadvertenser i det föreslagna skattesystemet
kunde tjäna som en illustration till dettas svåröverskådlighet. Det
väsentliga vore emellertid att förhållandet mellan ortsavdraget och skatteeffekten
kunde bli så invecklat, att det kanske t. o. m. undandroge sig erfarna
skatteexperters uppmärksamhet. Ett skattesystem borde vara lättfattligt
och överskådligt till sin konstruktion. Systemet borde vara lätthanterligt
för uppbördsmyndigheterna och principerna för skatteberäkningen så enkla,
att den enskilde skattedragaren själv kunde beräkna storleken av skatten.
Överväganden som dessa hade legat till grund för motionärernas exemplifierande
förslag till förenklade bestämmelser för den statliga inkomstbeskattningen.
De både i sak och utformning otympliga ortsavdragsbestämmelserna, inklusive
de omfattande tabellerna för ensamstående, borde strykas ur lagtexten
och följande stadganden införas rörande skattens grundbelopp:
Grundbeloppet utgör:
när den taxerade inkomsten överstiger
1800
men
icke
2 000 kr.
10 kr.
2 000
>
3 000
10
för
2 000 kr. och 12
%
av återstoden
3 000
>
4 000
130
3 000
Tf
» 14
%
»
4 000
»
»
5 000
»
270
4 000
»
» 16
%
5 000
T>
»
6 000
T>
430
>
5 000
»
» 18
%
»
»
6 000
»
»
7 000
»
610
»
6 000
T>
» 20
%
»
»
7 000
»
8 000
810
»
»
7 000
»
» 22
%
»
»
8 000
»
»
9 000
1 030
»
8 000
»
» 24
i-
9 000
T>
11 000
1 270
3>
9 000
» 26
%
>
»
It 000
T>
13 000
1 790
»
11 000
» 28
%
13 000
T>
»
15 000
3>
2 350
*
»
13 000
>
» 30
•A
>
$
15 000
»
T>
20 000
2 950
T>
15 000
»
» 35
%
»
20 000
T>
30 000
4 700
T>
20 000
»
» 40
%
»
»
30 000
2>
»
40 000
8 700
»
30 000
» 45
%
»
40 000
»
60 000
13 200
Tf
»
40 000
»
» 50
%
y>
60 000
T>
100 000
23 200
T>
60 000
» 55
%
7>
100 000
T>
)
200 000
45 200
»
100 000
» 60
%
»
200 000
kr.
105 200
»
200 000
»
» 70
%
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
19
För att denna tabell vid myndigheternas skattedebitering även skulle kunna
användas beträffande gifta och jämställda skulle för dessa kategorier införas
den regeln, att skattefrihet skulle åtnjutas för 20 % av den taxerade
inkomsten jämte 200 kronor, dock högst 2 750 kronor. För »ogifta med barn»
borde skattefrihet åtnjutas för ett belopp, utgörande 20 % av den taxerade
inkomsten, minskat med 750 kronor, dock högst 1 800 kronor. Reduktionerna
kunde eventuellt utföras redan på självdeklarationen.
Här anförda regler gåve vad beträffade skattens belopp i kronor praktiskt
taget absolut överensstämmelse med propositionen i vad det avsåge mellersta
dvrort.
Ytterligare avsevärda förenklingar vore möjliga, men hade ej föreslagits,
då de skulle innebära avvikelser från skatteberedningens förslag för mellersta
ortsgrupp vad beträffade de reella skattebeloppen. Sålunda hade propositionens
skiktprocent godtagits för högre inkomstbelopp. Emellertid hade det
väsentliga vunnits genom att enkla regler skapats för det inkomstintervall,
där skattedragarna på en eller annan procent när befunne sig, nämligen för
taxerade inkomster upp till 10 000 kr. (för gifta 12 750 kr.). Den enskilde
skattedragaren torde vara betjänt av följande enkla minnesregel: På taxerade
inkomster upp till 10 000 kronor uttages
dels en fast skatt på 7 °/o,
dels en progressiv skatt'' med en procentsats, som motsvarar en promille av
av den taxerade inkomsten,
varefter ett fast avdrag på 170 kronor rabatteras.
Regeln gällde exakt för jämna tusenbelopp. För mellanliggande belopp
gällde regeln på en eller annan krona när.
Här föreslagna beskattningsmetoder innefattade dyrortsgrupperingens avskaffande
inom statsbeskattningen. Motiv härför hade anförts i den av herr
Rubbestad till skatteberedningens betänkande fogade reseivationen. Ytterligare
kunde anföras, att det torde vara omöjligt att logiskt motivera ett
system, som för gifta från beskattning undantoge ett dyrortsgrupperat belopp
i toppen på inkomsterna, alltså vad som »sist intjänats», under det att
ortsavdragssystemet för ensamstående innebure, att en lägre del av inkomsterna
dyrortsgrupperades vid skattesätlningen, ett mellanskikt av inkomsterna
omvänt dyrortsgrupperades och ett högsta skikt av inkomsterna undantoges
från dyrortsgruppering. Det ohanterliga, t. o. m. för fackmän svåröverskådliga
och för lekmän som regel obegripliga ortsavdragssystemet borde
sålunda avskaffas. Allt vad som behövdes vore en enda skatteskala och
de enkla »äktamakereglerna». I
I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Rubbestad m. fl.) har
framhållits i huvudsak följande. Motionärerna kunde för sin del icke acceptera
förslaget om dyrortsgrupperingens bibehållande. Goda skäl kunde förebringas
för den uppfattning, som uttalats av tvenne reservanter inom 1943
års dyrortsgrupperingskommitté att det knappast längre förelåge nämnvärda
skillnader i levnadskostnader mellan olika orter, om man toge hänsyn till
opaginerad Kontrollera mot PDF
so Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
alla på frågan inverkande omständigheter. Men även om skillnaderna fortfarande
skulle vara större än vad dessa reservanter räknat med, hade ju
detta i allmänhet blivit kompenserat genom högre löner. Det förelåge således
inga skäl för att lämna en dubbel kompensation för eventuella högre
levnadskostnader genom alt medge högre skatteavdrag. Spännvidden i levnadskostnaderna
mellan olika orter hade vid gjorda undersökningar visat
sig successivt krympa ihop, och det funnes skäl antaga, att denna sammankrympning
komme att fortfara. Ett avskaffande av dyrortsgrupperingen i
skattesystemet kunde genomföras utan att den totala skatteintäkten nämnvärt
förändrades och komme att medföra en betydande förenkling och lättnad
i taxeringsarbetet. Särskilt betydelsefullt bleve förslaget i detta hänseende
för källskattesystemet, både då det gällde de erforderliga tabellernas antal
och för slutredovisningen av skatteuppbörden för sådana skattskyldiga, som
under ett år flyttat från den ena ortsgruppen till den andra, kanske flera
gånger under året.
I de likalydande motionerna I: 298 (herr Mannerskantz m. fl.) och II: 441
har anförts följande. Att det förelåge olikheter i fråga om levnadskostnadernas
storlek på olika orter hade fastställts genom den 1945 slutförda undersökningen.
En strävan att under sådana förhållanden åstadkomma samma
reallön för lika arbete kunde då inriktas på endera eller bådadera: differentiering
av löner och differentiering av skattefria avdrag. I nu använt system
hade båda differentieringarna brukats. Detta hade dock i viss mån gjort
verkningarna svåra att överblicka, vilket i sin tur gjort att i populäragitationen
mot dyrortsgraderingen ortsavdragens betydelse avsevärt överdrivits. Motionärerna
funne påkallat, att den föreslagna dyrortsgraderingen av ortsavdragen
slopades. Huvudsakligaste skälet vore, att kompensationen för olika
orters skillnad i levnadskostnader vore mer än tillräcklig, då en skillnad på
16 %> förelåge mellan löner i lägsta och dyraste ortsgrupp.
Beträffande ortsavdrag för ogift (och jämställd) skattskyldig med barn
har i motionen I: 288 (herr Hage) anförts i huvudsak följande. Det'' ville
förefalla, som om de med ogifta likställda änklingarna genom det föreliggande
skatteförslaget komme i oförmånligare ställning än tidigare. För den som
vid framskriden levnadsålder blivit änkling och måste anställa husföreståndarinna
innebure detta i regel lika stora och understundom större omkostnader
för hushållet än då hustrun levde. Svårigheter förelåge att på ett
ur flera synpunkter rättvist sätt lösa problemet. I en del fall utförde den
avlidna hustrun under sin livstid icke något nämnvärt hushållsarbete. I allmänhet
torde emellertid dessa fall vara hänförbara till de högre inkomstskikten.
Vid en lägre inkomst utförde sannolikt hustrun huvudparten av
hemarbetet. Genom hustruns inträffade död finge i de allra flesta fall den
efterlevande mannen ett större inkomstbortfall och en högre skatt. Att detta
icke vore i full överensstämmelse med den princip, som vore genomgående
,i det föreliggande skatteförslaget, syntes vara uppenbart.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
21
Denna ofördelaktiga ställning i skattehänseende för ensamstående och då
framförallt änklingar med icke allt för höga inkomster framstode så mycket
orimligare, som i propositionen föreslagits lättnader i makars sambeskattning,
motiverade med de meromkostnader, som vore förbundna med att den
gifta kvinnan utförde förvärvsarbete och icke kunde ägna sig åt hemmets
skötsel. Samma princip vore riktig och fullt ut lika bärande, när det gällde
skattskyldiga änklingar med eget hushåll och hos sig anställd avlönad husföreståndarinna.
På vilket sätt och under vilka former skattelindringen för
sistnämnda skattskyldiga borde ske, kunde givetvis delade meningar vara
rådande, men det förefölle, som om en höjning av ortsavdragen i första hand
borde övervägas. Varje ensamstående, som för sitt hushåll hade utgifter som
motsvarade gifta makars, borde ju ur sakliga och fullt objektiva grunder
vara berättigad till likställighet i skattehänseende.
Yrkanden avseende frågan om särskilt avdrag för förvärvsarbetande hustru
ha framställts i de likalydande motionerna I: 284 och II: 423, i de likalydande
motionerna I: 294 och II: 440 ävensom i motionen II: 438.
I de likalydande motionerna I: 284 (herr Näsgärd) och II: 423 har framhållits,
att de föreslagna avdragen skulle utgå endast, därest den gifta kvinnan
haft inkomst av rörelse eller av eget arbete. En gift kvinna, som dreve
jordbruk och sammanlevde med sin man, skulle enligt förslaget sålunda ej
kunna komma i åtnjutande av avdragen. Det måste även framhållas såsom
orättvist, att jordbrukarens och rörelseidkarens hustrur icke skulle åtnjuta
avdrag för deltagande i mannens arbete. De måste ändock betraktas såsom
förvärvsarbetande hustrur, oaktat deras inkomster taxerades hos maken.
Vidare hade någon skillnad i förslagen ej gjorts mellan gift kvinna utan
barn och gift kvinna med hemmavarande barn. En höjning av avdragen för
den senare kategorien syntes vara rättvisande, då den gifta kvinnan med
barn och hennes familj helt visst åsamkades merkostnadör till högre belopp
än den gifta kvinnan utan barn. I
I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Bubbestad m. fl.) har
anförts bland annat'', att det vore motiverat såväl att införa ett särskilt avdrag
för den statliga beskattningen som att höja det inom den kommunala beskattningen
utgående avdraget. Bestämmelserna därom vore emellertid så utformade
att avdraget icke kunde åtnjutas av sådana gifta kvinnor, där sambeskattning
i teknisk mening icke skedde. Det vore främst inom jordbruket
och detaljhandeln dessa missförhållanden framträdde. Det torde utan närmare
motivering stå klart, att såväl jordbrukarhustrun som affärsmannens
hustru, därest hon hjälpte till i affären, vore förvärvsarbetande. Inom jordbruket
hade hustrun i regel ett mycket betungande arbete från tidigt på morgonen
till sent på kvällen, men ändock skulle hon icke komma i åtnjutande
av den skattelindring, som komme de gifta kvinnor till de], som kanske hade
ett relativt enkelt men ändock jämförelsevis väl betalt deltidsarbete. Detta
kunde ju icke vara rättvist. Därest inom jordbruket eller inom en rörelse
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
mannen hade anställt lejd arbetskraft för att utföra motsvarande arbete
skulle han ha varit berättigad att göra avdrag för dessa omkostnader i rörelsen.
Mannens inkomst av rörelsen bleve fördenskull för högt taxerad, när
hustrun deltoge i arbetet inom densamma.
I motionen II: 438 (herrar Stdhl och Svensson i Ljungskile) har framhållits,
att för ernående av likställighet i skatteavseende borde förvärvsarbetande
gifta kvinnor i mindre och medelstora lantbruk och hustru till åtskilliga
köpmän äga samma avdragsrätt för inkomster av sitt förvärvsarbete
som de gifta kvinnor vilka hade förvärvsarbete hos främmande arbetsgivare.
Gärna skulle medgivas, att en fullgod anordning inte vore lätt att
finna, eftersom gränsen mellan dessa förvärvsarbetande gifta kvinnor och
direkt hemarbetande vore i viss mån oklar. Emellertid torde man kunna utgå
ifrån att de sakkunniga i sinom tid skulle föreslå en godtagbar lösning av
detta gränsproblem. Till dess kunde det dock icke lämnas oreglerat såsom
Kungl. Maj:t föreslagit, utan en provisorisk anordning borde vidtagas, även
om man icke på denna kunde ställa samma höga anspråk som på en slutgiltig
lösning. Det enkaste torde vara, att skätigheten av den i dessa fall
eventuellt på särskild bilaga till deklarationsblanketten uppgivna inkomsten
skulle prövas av vederbörande taxeringsnämnd.
Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen av fysiska
personer.
Beträffande frågan om skattens rörlighet har i de likalydande motionerna
I: 291 (herr Domö m. fl.) och 11:442 framhållits, att i åtskilliga remissyttranden
invändningar framställts mot förslaget, att inkomstskatten i sin helhet
gjordes rörlig. Såsom av näringslivets skattedelegation framhållits gällde
alltjämt med oförminskad styrka de skäl, som anfördes vid tillkomsten av
det nuvarande blandade systemet, vilket då av statsmakterna utan meningsskiljaktighet
tillerkändes företräde framför ett i sin helhet rörligt system.
Frågan om skatteskalans utformniug har berörts i de likalydande motionerna
I: 291 och II: 442, i de likalydande motionerna I: 293 och II: 437 ävensom
i de likalydande motionerna I: 294 och II: 440. I
I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö m. fl.) och II: 442 har anförts
bland annat följande. Beredningens påstående, att den under kriget inträdda
skärpningen av de direkta skatterna relativt sett träffat de mindre
inkomsttagarna hårdare än de större, hade grundats på en å s. 163 i betänkandet
intagen tabell. Denna tabell hade under remissbehandlingen av professorn
i statistik vid Lunds universitet, Carl Erik Quensel, betecknats såsom
»olämplig och vilseledande». Dennes kritik hade finansministern icke bemött,
men han hade (s. 210 i prop.) sökt förringa betydelsen därav. Så länge det
statistiska maferialet antoges tjäna vissa syften ansåges emellertid ganska
»bindande slutsatser» därav kunna dragas. När det sedermera befunnes, att
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50
23
det statistiska materialet, rätt behandlat, ledde till en rakt motsatt slutsats
än den, vartill beredningen kommit, underkände departementschefen i stället
värdet av dylika matematiska jämförelser överhuvud taget. Det ifrågavarande,
av beredningen åberopade statistiska materialet gåve emellertid otvetydigt
stöd för ståndpunkten, att skattelindring egentligen borde komma även
andra än de mindre inkomsttagarna till del.
Av propositionen (s. 203) framginge, att den däri förordade inkomstskatteskalan
vid en uttagningsprocent av i 00 medförde en sänkning av den rena
inkomstskatten för ensamstående med upp till 10 000 kronors årlig inkomst
och för barnlösa familjer, ettbamsfamiljer och ogifta med ett barn med upp
till omkring 26 000 kronors inkomst. Med stöd av dessa beräkningar syntes
departementschefen vilja göra gällande, att det föreliggande förslaget skulle
vara till fördel för alla skattskyldiga med inkomst till ovan angivna belopp.
Detta vore emellertid icke fallet. De ovanberörda beräkningarna utvisade
allenast, att vid tillämpningen av en viss uttagningsprocent skatten sänktes
för vissa skattskyldiga, men däremot lämnades intet svar på frågan: för vilka
inkomsttagare vore den nya skatteskalan med dess skärpta progressivitet
till direkt nackdel, och för vilka vore den till fördel i jämförelse med hittills
gällande skatteskalor?
I detta avseende ville motionärerna erinra om, att i propositionen förutsattes,
att uttagningsprocenten för kalenderåret 1948 skulle utgöra 100, vilket
innebure en nedsättning av uttagningsprocenten med V Detta innebure
givetvis ingen lindring av den föreslagna skärpta progressiviteten i skatteskalan.
Om den nuvarande skatteskalan bibehållits och nuvarande procentsats
för uttagande av inkomst- och förmögenhetsskatt samt hittills utgående
värnskatt jämväl reducerats med Vn, hade givetvis samma skattskyldiga erhållit
en icke obetydlig skattelindring.
Den i propositionen föreslagna skatteskalan vore sålunda till direkt nackdel
för alla ensamstående skattskyldiga med mer än omkring 7 000 kronors
inkomst, och alla familjer med större inkomst än omkring 15 000 kronor
vare sig man förutsatte skatteuttag efter den ena eller den andra procentsatsen.
Att dessa gränser under alla omständigheter icke rubbades genom ändring
av uttagningsprocenten vore självklart. Med stöd av en argumentering, att
förslaget endast vore till nackdel för skattskyldiga med mer än omkring
25 000 kronors inkomst, kunde ledas i bevis, såväl att den föreslagna skatteskalan
vore till fördel för alla skattskyldiga — man räknade då med en uttagningsprocent.
av 80 —- som att den vore till nackdel för alla skattskyldiga,
för vilka enligt det föreslagna skattesystemet beskattningsbar inkomst uppstode
— man räknade därvid med en uttagningsprocent av 130. I
I de likalydande motionerna I: 293 (herr Elon Andersson in. fl.) och II: 437
har framhållits i huvudsak följande. Då motionärerna biträdde förslaget om
eu helt rörlig skala, skedde delta med eu bestämd erinran om att eu på sådant
sätt konstruerad skatteskala kunde tillåta endast starkt begränsade variationer
i fråga om uttagningsprocentens höjd. Skulle det statsfinansiella
läget ge anledning till än större variationer än inom gränserna 90 och 110,
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
måste detta leda till fastställande av nya skatteskalor. Motionärerna accepterade
helt uppfattningen, att skattelättnaden i första hand borde tillkomma
de lägre inkomsttagarna. Det vore emellertid oklokt att pålägga vissa inkomstgrupper
en höjd skatt. Ur samhällsekonomiska synpunkter borde en
oskäligt hög skatt på merinkomst och ökad förmögenhetsavkastning om möjligt
undvikas. Då det vore synnerligen angeläget att kunna begränsa marginalskatten
till att i varje fall icke uppgå till väsentligt högre belopp än hela
merinkomsten eller avkastningen av nysparad förmögenhet, borde skiktskalan
justeras. Vid en högsta skiktskaleprocent av 60 för inkomstskatten och
12 promille för förmögenhetsskatten komme den statliga marginalskatten
vid en förutsatt förmögenhetsavkastning av 3 % icke att mer än obetydligt
överstiga 100 %. Det genom en sådan justering ökade inkomstbortfallet syntes
uppgå till ett ur statsfinansiella synpunkter föga betydande belopp.
Genom en dylik justering av skatteskalorna reducerades behovet av 80 #/ospärren
högst väsentligt. Finansministern hade uppenbarligen själv funnit
konsekvenserna av de egna skatteskalorna orimliga i vissa höga inkomst- och
förmögenhetslägen. Spärregeln eliminerade en del av dessa orimligheter, men
en orimligt hög marginalskatt skulle kvarstå på något lägre inkomster och
förmögenheter än dem som finge fördel av spärren. Den naturliga slutsatsen
av att propositionens skatteskalor skulle till resultat ge orimligt höga skatter
vore en justering nedåt av skattesatserna, så att en marginalskatt på över
100 %> undvekes även för de något mindre inkomster och förmögenheter, som
ej finge nytta av ovannämnda spärregel. Den av motionärerna föreslagna
skatteskalan uppfyllde i huvudsak detta önskemål vid en uttagningsprocent
av 100. En skyndsam undersökning borde emellertid göras rörande möjligheterna
att på annan väg åstadkomma lindring av beskattningen i sådana fall
då förmögenhetsavkastningen av skäl som låge utanför ägarens kontroll vore
osedvanligt låg. Motionärerna ville föreslå, att följande skiktskala lades till
grund för inkomstbeskattningen:
Beskattningsbart belopp
Belopp i 1 000 kr.
0—1 ...
1-2 ...
2— 3 ...
3— 4 ...
4— 6 . ..
6—8 ...
8-10 ...
10—14 ...
14—18
18—24 ...
24—30 ...
30—40 ...
40—60 ...
60-100 ...
100—
Skiktprocent
.. 10
.. 11
.. 12
.. 14
.. 16
.. 18
.. 20
.. 24
.. 28
.. 32
.. 34
.. 40
.. 45
.. 50
.. 60
Bevillningsutskottets betänkande nr 50. 25
I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Rubbestad m. fl.) har
uttalats, att motionärerna intet hade att erinra mot förslaget på förevarande
punkt, frånsett förslaget om fortsatt dyrortsgruppering av de skattefria ortsavdragen.
Inkomstbeskattningen av juridiska personer.
Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda juridiska personer
har behandlats i de likalydande motionerna 1:291 och 11:442 ävensom
i de likalydande motionerna 1:293 och 11:437.
I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö m. fl.) och II: 442 har anförts
bland annat följande. Vederhäftigheten av den grundliga undersökning,
handelskammaren i Gävle låtit verkställa för belysande av den fondbildning
inom fem medelstora företag, som skulle varit möjlig med en skattesats
för statsskatten av 40 procent, hade veterligen icke blivit av någon ifrågasatt.
Det hade genom denna utredning fastslagits, att fondbildningen inom
företagen under de perioder på 1930-talet, utredningen avsåge, skulle hava
minskat med omkring 50 å 60 procent av den fondbildning, som faktiskt
förekommit. Härvid hade antagits, att utdelningarna hade minskats i samma
proportion som vinsten efter skatter minskats. Med hänsyn till de allvarliga
erinringar, som tämligen samstämmigt riktats i de avgivna remissyttrandena
mot förslaget om en fast bolagsskatt på 40 procent, det från
olika håll vitsordade behovet av ingående utredning rörande bolagsbeskattningens
ekonomiska verkningar och de betydelsefulla ändringar i vissa delar
av skattelagstiftningen, som torde bliva nödvändiga, om bolagsskatten
hölles vid en hög nivå, framstode finansministerns ståndpunkt till den förevarande
frågan såsom icke försvarbar. Alla dessa omständigheter talade för,
att försiktighet borde iakttagas vid en avvägning av bolagsskatten eftersom
verkningarna därav icke vore utredda. I
I de likalydande motionerna 1:293 (herr Elon Andersson, in. fl.) och II:
437 har framhållits bland annat, att den rätt till fri avskrivning, som den
svenska skattelagstiftningen inrymde för bolagen, vore en mycket värdefull
tillgång i fråga om företagens konsolideringsmöjligheter. Men behovet av
riskvilligt kapital för nyskapande av företag eller för utvidgningar och ny
produktion vid redan befintliga tillgodosåges ej därigenom i tillräcklig grad.
Om genom en i förhållande till förkrigstiden avsevärt höjd beskattning sparande
och nybildning av kapital på enskilda händer ytterligare försvårades
komme sparandet inom företagen att bli av ännu större betydelse. Den nu
föreslagna skärpningen av bolagsbeskattningen kunde icke vara välbetänkt,
i varje fall icke såsom en för längre tid verkande åtgärd. I Kooperativa förbundets
styrelses yttrande erinrades också om de försämrade betingelser för
ny företagsamhet, som kunde befaras inträda om bolagsbeskattningen höjdes.
Man borde enligt styrelsens mening icke förbise olägenheterna av en
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Bevillningsutskottets betänkande nr öO.
större koncentration till äldre företag ur samhällelig synpunkt, framför allt
genom de förstärkta tendenser till privatmonopolism, som därmed framträdde
och den bristande förmågan av initiativ och obenägenhet att följa med
i utvecklingen. Märkligt nog syntes finansministern ha föga förståelse för
att nyföretagsamheten kunde inriktas även på smärre nybildade företag. Det
vore emellertid ett mycket starkt samhälleligt intresse att staten ej genom
sin ekonomiska politik försvårade tillkomsten och utvecklingen av nya företag
som kunde motverka en allt för stark konkurrenshämmande koncentration
till stora företag. Visserligen torde bolagsskatten i verkligheten ej i sin
helhet i sista hand bäras av företagen, utan delvis övervältras på konsumenter
och anställda. Den inverkade i många fall på prissättningen av företagens
produkter. En höjning av bolagsskatten kunde därför väntas medföra
en höjning av marknadspriserna. Den ökade skattebördan finge till större
eller mindre del bäras av den konsumerande allmänheten. I andra fall begränsades
företagens möjligheter att höja lönerna för de anställda så mycket
som eljest vore möjligt, varför de anställda i verkligheten finge bära en
del av skatten.
Yrkande avseende inkomstbeskattningen av övriga juridiska personer har
framställts i motionen 11:432 (herr Gustafsson i Bogla in. fl.). I motionen
har i huvudsak anförts följande. Det vore allmänt erkänt, vilken samhällsgagnande
betydelse vårt föreningsliv hade och den uppfostrande gärning
ideella föreningar utförde. Med tanke på detta syntes en beskattning av 15 %
vara väl betungande för dessa föreningar, vilkas enda inkomster i regel erhölles
genom de enskilda medlemmarnas uppoffringar och arbete. Skattesatserna
för ideella föreningar och samfund borde därför utmätas med hänsyn till
bärkraften och utgå med lägre procentsatser än som föreslagits i propositionen,
då den beskattningsbara inkomsten understege 10 000 kronor.
Förmögenhetsbeskattningen.
Frågan angående förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer har berörts
i de likalydande motionerna I: 282 och II: 424, i de likalydande motionerna
I: 291 och II: 442, i de likalydande motionerna I: 293 och II: 437, i de
likalydande motionerna I: 294 och II: 440 ävensom i de likalydande motionerna
I: 296 och II: 436. I
I de likalydande motionerna I: 282 och II: 424 (herr Jonsson i Skedsbygd
m. fl.) har beträffande utformningen av reduktionsregeln framhållits, att
denna regel ej kunde träda i funktion i fråga om förmögenheter, som vore
placerade i sådan fast egendom eller rörelse, där förmögenhetsavkastningen
inginge i och redovisades samtidigt och tillsammans med arbetsinkomsten.
Härigenom komme full förmögenhetsskatt att utgå å förmögenheter med
mycket låg eller ingen avkastning. Så kunde bli fallet beträffande i jordbruk,
hantverk och handel samt i övriga mindre företag placerad förmögenhet, där
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
27
ägaren och hans familj med huvudsakligen eller helt egen arbetskraft utförde
allt arbete inom företaget. För att åstadkomma rättvisa på detta område
erfordrades sådan omläggning av beräkningen för inkomsten av jordbruk
och företag, att arbetsinkomsten vid redovisningen skildes från kapitalinkomsten.
I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö in. fl.) och II: 442 har anförts
i huvudsak följande. Problemet angående de skadliga verkningarna av
en hög förmögenhetsskatt i kombination med den föreslagna inkomstbeskattningen
gällde i realiteten icke allenast skatteprogressionens storlek i förmögenhetsskatteskalan
utan skatteprogressionens storlek i två progressiva skatter
när dessa staplades på varandra. Samordningen av skatt å inkomst och
skatt å förmögenhet vore ett av de problem, som förutsatts skola undersökas
av 1944 års allmänna skattekommitté. Till stöd för den nu föreslagna skärpningen
åberopades emellertid varken någon utredning av nämnda kommitté
eller annat utredningsorgan. Att departementschefen vidhölle skärpningen av
progressionen trots att ökad kapitalbildning och sparande under nuvarande
förhållanden måste anses vara synnerligen angeläget, motiverades med att
möjligheten för genomförandet av den föreslagna skattesänkningen för lägre
inkomsttagare och smärre förmögenheter i viss mån vore beroende av en
överflyttning av skattebördan till större inkomster och förmögenheter. Detta
påstående vore emellertid icke riktigt. Något annat skäl för den föreslagna
skatteskärpningen än önskemålet att genom beskattningen åstadkomma en
inkomst- och förmögenhetsutjämning kunde därför icke spåras. På sätt reservanterna
inom beredningen framhållit hade förmögenheten enligt svensk
skatterätt väl varit beskattningsnorm men icke skattekälla. Det i propositionen
framlagda förslaget innebure i detta avseende ett klart avsteg från
hittills gällande grunder. Detta betydelsefulla principavgörande förutsattes
enligt förslaget nu skola fastslås i lagstiftningen, icke med stöd av någon
objektiv och uttömmande utredning, utan allenast på grundval av finansministerns
av beredningens majoritet biträdda uppfattning rörande förmögenhetsskattens
karaktär.
Beträffande förslagets hämmande inverkan på nyetablering av företag
hade från näringslivets sida framhållits, att även om nybildning av kapital
framdeles alltjämt i viss utsträckning torde förekomma, man likväl icke
syntes kunna räkna med att delta i större omfattning konune att ställas till
förfogande för riskfyllda placeringar i nystartade företag. Den kapitalbildning
hos småsparare, som alltjämt kunde tänkas förekomma kunde icke tillfredsställa
näringslivets kapitalförsörjning bl. a. på grund av reglerna för dylika
medels placering. För den industriella utvecklingen vore emellertid tillgången
på riskvilligt kapital av avgörande betydelse. Fn sannolik avkastning under
normala förhållanden av det egna kapitalet i eif planerat aktiebolag med omkring
10 °/o vore elt tämligen tillfredsställande resultat. Fn person i inkomstlägel
mellan 1!)()()() kronor och 20 000 kronor kunde emellertid genom alt
riskera sitt kapital för teckning av aktier i elt dylikt bolag allenast paräkna
en behållen inkomst därav av på sin höjd omkring 2,5 %.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Avvägningen av förmögenhetsskatten måste med nödvändighet ske i samband
med avvägningen av inkomstskatteskalan, d. v. s. den sammanlagda
skattebördan måste vara avgörande för ståndpunktstagandet. Vid bedömningen
av verkningarna på det svenska näringslivet av den föreslagna skatteskärpningen
skulle det vittna om ansvarslöshet vid behandlingen av denna
för hela folkets välfärd utomordentligt betydelsefulla fråga, om man inskränkte
problemställningen till en omprövning av frågan om förmögenhetsskattens
betydelse för »7 000 ägare med över 300 000 kronor i förmögenhet ).
I de likalydande motionerna 1: 293 (herr Elon Andersson m. fl.) och II: 437
har framhållits bland annat, att den föreslagna höjningen av gränsen för
skattskyldighet till förmögenhetsskatt från 20 000 till 30 000 kronor vore
synnerligen välbehövlig. Enligt motionärernas mening borde man gå ytterligare
ett steg på denna väg genom att sänka skatteprocenten för förmögenheter
mellan 30 000 och 50 000 kronor iill 4 %0. Till grund för förmögenhetsskattens
utformning borde i huvudsak läggas det av ledamöterna Andersson
och Sundén i statsskatteberedningen förordade förslaget till skiktskala.
Med hänsyn till önskvärdheten av att begränsa marginalskatten till 100 °/o
borde emellertid högsta uttagningsprocenten bli 12 %„. Den av motionärerna
föreslagna skiktskalan skulle således få följande utseende:
30 000—50 000 .................. 4 °/oo
50 000—100 000 .................. 6 °/oo
100 000—150 000 .................. 7 °/oo
150 000—200 000 .................. 8 °/oo
200 000—300 000 .................. 10 °/oo
300 000— .................. 12 0 oo I
I de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (herr Rubbestad in. fl.)
har anförts bland annat, att det enligt motionärernas mening vore principiellt
berättigat att kräva en högre tribut i skattehänseende även av de större
förmögenheterna, om det statsfinansiella läget krävde detta. Men om skattebördan
för starkt förskötes från inkomsterna till förmögenheterna, kunde
det uppstå svårigheter för näringslivet. Icke minst gällde detta för jordbruket
på grund av dess stora kapitalbehov och jämförelsevis låga förräntningsprocent
på det investerade kapitalet.
Skatteberedningen hade förebragt ett omfattande statistiskt material, enligt
vilket skatteskärpningen, sedan det nuvarande skattesystemet antogs
1938, med hänsyn tagen till penningvärdets fall varit avsevärt större för
inkomst än för förmögenhet. Enligt motionärernas mening bleve en sådan
jämförelse missvisande. Om man beräknade den i olika inkomstskikt efter
skattens gäldande behållna inkomsten, visade det sig, att förmögenhetsinkomsterna
genom skattestegringen beskurits kraftigare än arbetsinkomsterna.
Bortfallet av skatteintäkter genom de föreslagna lättnaderna i inkomstbeskattningen
borde därför icke i så stor omfattning kompenseras genom
den skärpning av förmögenhetsskatten, som föresloges i propositionen. För
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
29
jordbrukets del skulle detta komma att innebära, att även de förmögenheter
drabbades, som erfordrades för en önskvärd rationalisering av jordbruksdriften.
En annan konsekvens av det sätt varpå skattetrycket föresloges fördelat
mellan inkomster och förmögenheter, vore den skillnad i beskattningshänseende,
som otvivelaktigt skulle komma att uppstå mellan olika sätt att sörja
för barnens framtid. En familjeförsörjare, som i detta syfte gåve sina barn
en dyrbar utbildning, exempelvis i form av universitetsstudier, drabbades
icke på grund av en dylig »investering» av några särskilda konsekvenser i
skattehänseende. Om han i stället ville använda ett mot dessa utbildningskostnader
svarande belopp till att underlätta för barnen att etablera sig såsom
företagare, så skulle detta enligt förslaget medföra mycket avsevärda
avbränningar i form av förmögenhets- och kvarlåtenskapsskatt.
Med godkännande av departementschefens förslag om höjning av gränsen
för den skattefria förmögenheten från 20 000 till 30 000 kronor borde skatten
på förmögenhet uttagas enligt den skiktskala, som förordats i reservationen
till 1945 års skatteberednings betänkande, vilken skiktskala skulle få
följande utseende:
— 30 000 0 °/oo
30 000— 50 000 5 °/oo
50 000— 100 000 ................ 6 °/oo
100 000- 150 000 ................ 7 °/oo
150 000— 200 000 ................ 8 °/oo
200 000— 300 000................10 °/oo
300 000—1 000 000 ................12 °/oo
1 000 000— ................14 °/oo 1
1 de likalydande motionerna 1:296 (herr Hagman in. fl.) och 11:436 har
— med hänvisning till departementschefens uttalande vid framläggandet för
1934 års riksdag av proposition nr 200 med förslag till förordning om särskild
skatt å förmögenhet — framhållits, att enighet torde råda därom att
målsättningen borde vara, att skattesystemet som ett helt betraktat skulle
vara utformat efter de skattedragandes förmåga. Avvägningen av den sammanlagda
skattebelastningen under hänsynstagande till relationen mellan förmögenhet
och inkomst måste -— såvitt anginge skattskyldiga, vilka hade att
utgöra förmögenhetsskatt — förutsätta jämväl en omprövning av det skatte«.
underlag varå inkomstskatten beräknades. Vid avvägningen av den sammanlagda
skattebelastningen uppkomine med andra ord frågan, huruvida icke
underlaget för inkomstskatten borde utgöra den behållna inkomst, som efter
förmögenhetsskattens erläggande stode till den skattskyldiges förfogande.
Denna fråga om skattens avvägning under hänsynstagande till skattesystemet
»som ett helt betraktat» vore av helt annan natur än det vid åtskilliga
tillfällen behandlade problemet, huruvida vid inkomstberäkningen avdrag
borde medgivas för samtliga kronoutskylder — icke blott den särskilda för
-
30
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
mögenhetsskatten, utan även den kombinerade statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.
Med den av motionärerna ifrågasatta anordningen för beräkning
av inkomstskatteunderlaget vid taxering till statlig inkomstskatt uppkomme
lägre skattebelastning å en avkastning å 100 kronor av nysparat kapital
än enligt propositionen vid en utdebiteringsprocent av 100, vilket framginge
av nedanstående uppställning.
Maximal marginalskatt, inklusive konmmunalskatt å 10 %
Avkastning 2) enligt propositionen med den
j % ° 1) enligt pro- ändring, att avdrag medgives
positionen vid inkomstberäkningen för
förmögenhetsskatten
2 5 .................... 145 93
3 0 .................... 133 89
4 0 .................... 118 85
5 0 .................... 109 83
10 0 .................... 91 78
Arbetsinkomst................ 73 73
Verkningarna av den ifrågasatta avdragsrätten hade vidare ådagalagts genom
beräkningar, som utförts å särskild bilaga till motionerna.
Beräkningarna utvisade, att anordningen skulle medföra den önskvärda
effekten, att de sammanlagda skatterna å inkomst och förmögenhet reducerades
så, att de endast i vissa fall vid särskilt låg avkastning komme att
överstiga inkomsten. Det syntes icke med fog kunna göras gällande, att
skattebelastningen vid innehav av förmögenhet icke till fullo skulle taga i
anspråk den ökade skatteförmåga, förmögenhetsinnehavet ansåges representera.
Den maximala procentsatsen vid ren arbetsinkomst, 73 %, stegrades
vid en avkastning av 2,5 % med 20 enheter till 93 %. Med hänsyn till inkomstskatternas
höjd syntes ytterligare skärpning på grund av förmögenhetsinnehavet
knappast kunna ifrågakomma.
Inkomstbortfallet på grund av den ifrågasatta avdragsrätten kunde beräknas
till 31 miljoner kronor. Detta belopp skulle emelleltid minskas med de
skattebelopp, som på grund av ifrågavarande avdragsrätt komme att falla
utanför 80 %-spärrens tillämplighetsområde, så att inkomstbortfallet syntes
högst kunna beräknas till 30 miljoner kronor.
Även om de ifrågasatta ändrade bestämmelserna rörande beräkning av
inkomstskatteunderlaget skulle godtagas, kunde emellertid motionärerna icke
tillstyrka propositionen.
Yrkande avseende förmögenhetsbeskattningen av vissa juridiska personer
har framställts i motionen II: 431 (herr Gustafsson i Bogla m. fl.), vari framhållits,
bland annat, att skattepliktsgränsen för föreningar och samfund, vilkas
medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller
samfundets förmögenhet, enligt propositionen föreslagits till 5 000 kronor.
Med tanke på den samhällsgagnande insats dessa sammanslutningar utövade
syntes en höjning av det skattefria beloppet till 30 000 kronor vara berättigat.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50-
31
I de likalydande motionerna 1:291 (herr Domö m. fl.) och II: 442 har vidare
behandlats frågan om avvägningen av den föreslagna svenska beskattningen
å inkomst och förmögenhet i jämförelse med motsvarande skatter i
vissa andra länder, i vilket hänseende anförts bland annat följande. I propositionen
gjordes gällande, att näringsorganisationernas utredning icke
skulle giva en riktig bild av skattetrycket i USA på grund av att i denna utredning
icke skulle medräknats några som helst delstatsskatter eller kommunala
skatter. Påståendet vore emellertid icke riktigt. Alla direkta inkomstskatter
till delstat och kommun i staten New York vore där medräknade, vilket
kunde konstateras genom en även mycket summarisk beräkning. Vidare
anfördes i propositionen under hänvisning till ett arbete av W. Schultz om
Amerikas finanser, att delstatsskatter och kommunala skatter i USA genomsnittligen
skulle uppgå till omkring 10 °/o av inkomsten, d. v. s. ungefär lika
mycket som i Sverige. Ett närmare studium av den angivna källskriften gåve
emellertid vid handen, att den där nämnda siffran baserade sig på en utredning,
som verkställdes år 1936 och som avsåge att utröna, hur stor del av den
enskildes inkomst, som toges i anspråk för samtliga federala, delstatliga och
kommunala skatter. Utredningen hade verkställts på grundval av en hypotetisk
inkomstberäkning, en utgiftsbudget och en förmögenhetsberäkning för
varje individ. De skattebelopp, som där redovisades, innefattade icke endast
inkomstskatter utan också omsättningsskatter, bensinskatter, rusdrycksskatter
och fastighetsskatter. Den kompletterande utredning, varom föranstaltats,
bekräftade riktigheten av den slutsats, vartill organisationen kommit, nämligen
att den skattebelastning, som efter genomförandet av beredningens förslag
komme att åvila det svenska näringslivet, bleve ännu högre än i de anglosaxiska
länderna och sålunda den högsta kända i världen, och denna utredning
ådagalade ytterligare, att så även bleve fallet efter genomförandet av
de ändringar i beredningens förslag, som i propositionen förordades.
Engångsskatt å förmögenhet.
Yrkande angående uttagande av en engångsskatt på större förmögenheter
har framställts i de likalydande motionerna 1:289 och 11:433 (herr Adolfsson
m. fl.). I berörda motioner har motionärerna -— efter att inledningsvis
ha redogjort för innehållet i den reservation, som i 1945 års statsskatteberednings
betänkande avgivits av herr Hermansson — i huvudsak anfört följande.
Som enda sakskäl för att den av riksdagen en gång i princip beslutade
engångsskatten på förmögenhet icke skulle uttagas anfördes i departementschefens
yttrande, att man icke på så kort tid som skulle vara nödvändigt
hunne genomföra en förmögenhetstaxering, »som kunde anses i allt väsentligt
riktig och rättvisande» eller »i övrigt på ett tillfredsställande sätt lösa
de med skatten förbundna svårigheterna av taxeringsteknisk art». Det vore
riktigt att dyrbar tid redan försuttits när det gällt att ordna dessa spörsmål.
Hade man från statsmakternas sida verkligen velat ta ut en engångsskatt på
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
förmögenheterna kunde de taxeringstekniska problemen ha lösts för länge
sedan. Att man sedan denna fråga förhalats i det oändliga nu anförde själva
denna förhalning som motivering för avslag — och just från dem som äro
skuld till uppskovet — förefölle något malplacerat. Bortsett härifrån vore
svårigheterna vid taxeringen av underordnad betydelse jämfört med de fördelar
som vore att vinna genom engångsskatten. En raskt bedriven utredning
om förbättring av förmögenhetstaxeringen kunde säkert genomföras i så god
tid, att resultaten kunde tillämpas vid den taxering av förmögenheterna, som
lades till grund för engångsskatten.
Kvarlåtenskapsskatten.
Yrkanden om avslag å propositionen, såvitt angår kvarlåtenskapsskatten,
ha framställts i de likalydande motionerna I: 291 och II: 442, i de likalydande
motionerna 1:293 och 11:437 i de likalydande motionerna 1:294 och II:
440, i de likalydande motionerna 1:296 och 11:436, ävensom i motionen
I: 297.
I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö in. fl.) och II: 442 har i
förevarande avseende anförts i huvudsak följande.
a) Grundlagsfrågan. Ur konstitutionell synpunkt gåve förslaget i två hänseenden
anledning till erinringar. För det första kunde det icke vara riktigt,
att frågan behandlades i den för bevillningar stadgade ordningen. Tre omständigheter
förde förslaget utom bevillningarnas ram. Skatten kunde ej sägas
på det sätt, RF § 59 avsåge, vara ägnad att »fylla vad staten kan erfordra».
Syftet måste sägas vara att åstadkomma en förmögenhetsutjämning. Någonstädes
ginge gränsen mellan beskattning och konfiskation. Och att denna
gräns här överskredes syntes vid jämförelse med RF § 87 (om allmän civillag)
uppenbart. Det kunde icke vara rimligt att det uppenbara syftet att i mycket
väsentlig mån kringskära arvsrätten fullföljdes i annan ordning än den
som gällde för ändring i ärvdabalken. För det andra kunde allvarligt ifrågasättas
huruvida kvarlåtenskapsskatten stämde överens med regeringsformens
regel, att avhändande av gods ej må av Konungen företagas »utan rannsakning
och dom i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskriva». Olika
meningar hade yppats om detta grundlagsbuds innebörd och räckvidd — något
som med hänsyn till dess ålderdomliga karaktär vore helt naturligt. Hitintills
hade det, med eller utan stöd i regeringsformen, ansetts vara en för det
svenska rättssamhället grundläggande princip, att medborgarnas egendom
vore tryggad och att staten endast mot ersättning ägde förfoga däröver. I ett
1941 avgivet kommittébetänkande föreslogs inskrivande i regeringsformen
§ 16 av en regel av sådant innehåll, men det anmärktes därvid, att denna
rättsgrundsats redan hörde till »grundvalarna för det svenska statsskicket
och det svenska rättssamhället överhuvud». Om riksdagen utan hänsyn till
RF § 16 och till en hittills allmänt omfattad, delvis på nämnda grundlags
-
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
33
bud vilande rättsuppfattning antoge förslaget om kvarlåtenskapsskatt skapades
därmed ett mycket betänkligt prejudikat till rättssäkerhetens undergrävande.
I varje fall borde förslaget prövas i den ordning, som stadgades för
allmän civillag.
b) Övriga invändningar. Den otrygghet för förmögenhetsinnehav, som
skulle skapas genom införandet av en kvarlåtenskapsskatt, finge allvarliga
verkningar på det ekonomiska livet. Den enligt förslaget skärpta årliga beskattningen
i förening med kvarlåtenskapsskatten och arvsskatten komme
ofta att resultera i en konfiskation av vissa i förmögenheten ingående sakvärden.
Enligt förslaget saknades möjlighet att undgå dylik konfiskation genom
skattefria gåvor till barn eller andra närstående. Att denna konfiskation
skedde i huvudsakligt syfte att åstadkomma en förmögenhetsutjämning
hade av departementschefen tidigare uttryckligen utsagts. Icke minst på grund
av sistnämnda förhållande skulle skadliga verkningar uppkomma för det
ekonomiska framåtskridandet. Att arvslottsbeskattningen icke alltid överensstämde
med principen om skatteförmåga utgjorde icke skälig anledning
att erkänna företräde åt kvarlåtenskapsskatten, vilken så utformats att den
konsekvent satte skatteförmågeprincipen ur kraft.
En gradering av förmögenhetsskatt med hänsyn till antalet barn hade
hittills ägt rum, i det att barnavdragen avräknats från det taxerade beloppet,
vari Vioo av förmögenhet ingått. Veterligen hade aldrig ifrågasatts, att
denna gradering varit omotiverad. Goda skäl kunde anföras för att denna
hittills tillämpade gradering på ett eller annat sätt även finge komma till
uttryck vid fastställande av den fristående årliga förmögenhetsskatten. En
dylik gradering blev utan tvivel nu förenad med betydande taxeringstekniska
svårigheter. Den omständigheten, att den årliga förmögenhetsskatten icke
graderades med hänsyn till barnantalet, utgjorde ett synnerligen starkt skäl
för att åtminstone förmögenhetsskatten i samband med dödsfall bleve föremål
för en sådan gradering.
Att införandet av en kvarlåtenskapsskatt måste komma att medföra betydande
ekonomiska svårigheter, när det gällde för arvingarna att fortsätta
den verksamhet, som bedrivits av arvlåtaren, vore otvetydigt. Detta gällde
familjeföretag inom handeln och industrien samt i synnerhet inom jordbruket.
För en jordbrukare gjorde sig detta särskilt kännbart, eftersom han i
regel måste utlösa sina syskon då han tillträdde familjegården.
För att få en riktig bild av de sammanlagda verkningarna av kvarlåtenskaps-
och arvslottsbeskattningen måste undersökas, hur stor den genomsnittliga
skatteprocenten bleve i förhållande till den av skatterna drabbade
arvfallna egendomen. Detta hade underlåtits i propositionen. Därvid visade
det sig, att staten skulle komma att indraga över Vs av den årligen arvfallna
egendomen av förmögenheter, överstigande 30 ()()() kronor. Detta måste
givetvis ha synnerligen stor betydelse för samhällets ekonomiska struktur.
Outredda vore även statens förvaltningsmässiga möjligheter. Det vore ju
att märka, att kvarlåtenskapsskatten skulle kunna gäldas i bl. a. såväl börsnoterade
som onoterade aktier. Dessutom vore att märka, att kvarlåtenskaps
Bihanq
till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 50.
3
34
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
skatten jämväl skulle komma att drabba viss utländsk egendom jämlikt 4 §
arvsskatteförordningen. Det gällde icke endast utländsk egendom här i
Sverige utan även sådan egendom i utlandet, som efterlämnats av utländsk
medborgare, som vid sin död varit bosatt här i riket. Att detta i stor utsträckning
komme att förhindra för landet nyttiga placeringar av utländskt
kapital här i riket torde stå fullt klart.
c) Jämförelse med vissa främmande länder. Att kvarlåtenskapsskatten funnes
i länder, som saknade årlig förmögenhetsskatt, kunde icke rimligen åberopas
såsom skäl för att införliva den i vårt skattesystem.
I den vid propositionen fogade utredningen om skatten å kvarlåtenskap i
olika länder gjordes gällande, att en förmögenhet i Sverige på grund av
giftorättsandelen alltid överfördes från föräldrarna till barnen i två etapper.
I de anglosaxiska länderna däremot skulle kvarlåtenskapsskatten alltid träffa
hela förmögenheten i ett sammanhang. Detta vore en oriktig framställning.
Av statsskatteberedningens betänkande, s. 434—435, framginge, att det år
1944 i dödsbon med en behållning av minst 100 000 kronor funnes en sammanlagd
kvarlåtenskapssumma av 242 miljoner kronor. Därav utgjorde efterlevande
makars giftorättsandelar endast 57 miljoner kronor. Om man fördubblade
denna summa, visade det sig, att över hälften av nämnda års kvarlåtenskapssumma
eller 128 miljoner kronor utgjordes av egendom, vari giftorätt
ej ägde rum. Man kunde således icke bortse från att det här i landet
funnes äktenskapsförord och ogifta personer, som efterlämnade arv. De förhållanden,
som i propositionen undantagslöst angivits gälla, syntes föreligga
till allenast omkring 50 %>. Säkerligen innehades också vid lagens ikraftträdande
ett avsevärt antal förmögenheter av änklingar och änkor. Beträffande
de anglosaxiska länderna vore i praktiken förhållandena icke så olika
mot våra. Det vore där regel, att egendomen vore fördelad mellan makarna
såsom vad vi skulle kalla enskild egendom. Vid ena makens frånfälle inräknades
således icke den efterlevandes förmögenhet i den avlidnes kvarlåtenskap.
Det vore därför betydligt mera rättvisande att verkställa en jämförelse
med anlitande av de beräkningsmetoder, som begagnats i näringsorganisationemas
utredning, än enligt vad som skett i propositionen.
Framför allt borde i detta sammanhang avseende fästas vid, att det i England
icke funnes någon som helst begränsning i äkta makars rätt att skattefritt
överföra egendom till barn och givetvis ej heller till varandra. I USA
funnes visserligen en gåvoskatt, men denna vore betydligt mindre än den där
gällande arvsskatten och självfallet också mycket mindre än gåvoskatten i
Sverige.
Av propositionen (s. 352) bibragtes läsaren den uppfattningen, att den
enda skillnaden i den skatterättsliga behandlingen av gåvor i England och
Sverige vore olikheten i fråga om gåvas inräknande i dödsboet, men att
den skatterättsliga behandlingen av gåvor i övrigt skulle vara likartad i de
båda länderna. Detta vore ingalunda fallet. I England kunde en person skattefritt
överlämna egendom till obegränsat värde till sina barn eller andra
under förutsättning allenast, att gåvan fullbordats mer än 5 år före döds
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
35
fallet. Detta vore givetvis av utomordentligt stor betydelse, då det gällde att
bedöma verkningarna av kvarlåtenskapsskatten i de båda länderna. Att kvarlåtenskapsskatten
i England nu beräknades giva 140 milj. pund eller omkring
10 % av hela inkomstskatten för enskilda personer och bolag berodde helt
enkelt på att det i England funnes så avsevärt många flera och större förmögenheter
än i Sverige och att relationen mellan inkomstskatteunderlaget
och de större förmögenhetema vore så olikartad i de båda länderna.
I de likalydande motionerna 1:293 (herr Elon Andersson m. fl.) och II:
437 har framhållits bland annat, att motionärerna funne kvarlåtenskapsskatten
oacceptabel även efter de förändringar i jämförelse med statsskatteberedningens
förslag, som vidtagits i propositionen.
Den teoretiska grunden till kvarlåtenskapsskatten vore ohållbar. Bakom
finansministerns argumentation skymtade uppfattningen om att förmögenhetsägarna,
trots den årliga förmögenhetsskatten, borde lämna ytterligare
bidrag vid dödsfallet. Bakom önskemålet att komplettera arvsbeskattningen
med ett system, som toge hänsyn även till storleken av den bortgångnes förmögenhet,
måste ligga den uppfattningen att förmögenheter över en viss storlek
i och för sig hade den egenskapen att de borde till väsentlig del indragas
till staten. Skulle ur allmänna synpunkter en skärpning av den nuvarande
arvsbeskattningen anses böra ifrågakomma i det fall att nästa år en viss ökning
av statsinkomsterna bleve oundgängligen nödvändig, syntes en revision
av arvslottsbeskattningen vara en lämpligare och riktigare utväg. Till detta
komme också den oklarhet, som rådde angående användningen av de från
kvarlåtenskapsskatten influtna medlen. I realiteten skulle den ju innebära
ett indragande till staten av enskild förmögenhet. I
I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Rubbestad m. fl.) har
anförts bland annat, alt talet om att förmögenhetsägama hade åsamkat sig
en skuld till staten vore stötande för vårt rättsmedvetande. Låt så vara att
vissa förmögenheter kunde skapas utan motsvarande arbetsinsatser, men en
person som strävsamt och ihärdigt arbetat under hela sitt liv och lagt av
sparkapital år från år hade därmed gjort en god gärning mot samhället i
dess helhet. Det skulle vara en uppenbar orättvisa, om staten vid hans död
skulle lägga beslag på en väsentlig del av hans förmögenhet.
Statens inkomster av kvarlåtenskapsskatten komme att bli jämförelsevis
ringa. Det bärande motivet för dess antagande kunde således icke gärna
vara att skaffa medel för bestridande av statens utgifter. Kvarlåtenskapsskatlens
tillskott till statskassan bleve inte större än att denna summa väl
rymdes inom felmarginalen för budgetberäkningarna. Av vad departementschefen
anfört i fråga om avvägningssynpunktema syntes framgå, att han
med införandet av denna skatt åsyftade en utjämning av förmögenhetsförhållandena
inom landet. Oavsett vilken ställning man intoge till sådana
strävanden borde man dock kräva, att det svenska folket direkt finge taga
ställning till denna fråga på ett sådant sätt, att problemställningen framstode
fullt klar.
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Även praktiska synpunkter talade mot förslaget. De skäl som anförts mot
en skärpning av förmögenhetsskatten ökade i styrka, om man sammanställde
verkningarna av denna skärpning med kvarlåtenskapsskatten.
Vidare komme kvarlåtenskapsskattens verkningar att bli mycket egendomliga
på grund av att människornas skötsamhet och duglighet individuellt
varierade i hög grad. Om de sparsamma visste med sig, att ökad inkomst
och ökad kapitalbildning komme staten till godo i betydande utsträckning
och icke resulterade i avsevärt förbättrad ekonomisk ställning för dem själva,
så måste detta komma att återverka på deras arbetsinsatser. Kvarlåtenskapsskatten
och den skärpta förmögenhetsskatten i förening med en relativt
hög inkomstbeskattning måste komma att utgöra en hämsko på företagsamheten.
Departementschefens uppfattning att människorna komme att
ta ut sina krafter för att öka inkomsterna, ifall beskattningen vore hög, måste
anses vara opsvkologisk. Den verifierades icke heller av den praktiska erfarenheten.
I rent tekniskt hänseende skulle det i många fall bli förenat med stora
svårigheter att betala kvarlåtenskapsskatten. Detta gällde särskilt för jordbruket,
som i regel hade jämförelsevis stort kapital investerat i byggnader,
maskiner och redskap. Genom skärpningen av förmögenhetsskatten och införandet
av kvarlåtenskapsskatten kunde resultatet befaras bli, att jordbruken
icke kunde bevaras i jordbrukarhänder utan, trots den restriktiva lagstiftningen
i dessa avseenden, komme att övergå till personer utanför jordbruket.
Då kvarlåtenskapsskatten icke stode i överensstämmelse med den
hävdvunna rättsuppfattningen, vore praktiskt otymplig och icke erforderlig
för att täcka statens utgifter borde förslaget om dess införande avslås.
Beträffande motiveringen för det i de likalydande motionerna I: 296 (herr
Hagman m. fl.) och II: 436 ävensom i motionen I: 297 (herr Axel Ivar Anderson)
framställda avslagsyrkandet hänvisas till ovanstående redogörelse.
Yrkanden avseende vissa detaljändringar i fråga om uttagande av kvarlåtenskapsskatt
för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, ha framställts
i motionen I: 292 ävensom i motionen I: 295. I
I motionen I: 292 (herr Ewerlöf) har framhållits bland annat, att erinringar
vid remissbehandlingen framförts mot den olikhet i fråga om beskattningen
vid livsfall och vid dödsfall, som förslaget'' innebure. I förevarande avseende
ville motionären särskilt erinra om vad försäkringsbolagens riksförbund därom
anfört. Här förelåge uppenbarligen en inadvertens i den föreslagna skattelagstiftningen,
som borde rättas till från början. Enklast syntes detta kunna
ske genom att även för livsfallsutbetalningar föreskriva, att skattskyldighet
skulle föreligga endast för det fall, att premiebetalmingen påbörjats inom tio
år före utbetalningen. Man behövde då ej heller i 20 § medtaga särskilda
föreskrifter med avseende å premiebetalningssättet.
Att tjänstepensionsförsäkring skulle vara undantagen från kvarlåtenskaps
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
37
beskattning vore helt naturligt. Men lika naturligt borde vara, att även enskild
pensionsförsäkring skulle vara undantagen. Sistnämnda försäkringsform
och beträffande densamma i kommunalskattelagen meddelade beskattningsregler
hade tillkommit för att öppna möjlighet för självständiga företagare
och anställda utan ordnad tjänstepensionering att på i beskattningshänseende
i stort sett lika villkor med de tjänstepensionsberättigade ordna
pensionsfrågan. Något som helst skäl att införa olika regler för de båda pensionsformema
förelåge därför ej.
Vidare borde andra stycket i 33 § utgå. Erforderliga föreskrifter rörande
subsidiär betalningsskyldighet för förmånstagare för det fall att försäkringen
ej vore utmätningsfri hade medtagits i sista stycket av den föreslagna 33 §.
Slutligen syntes det uppenbart att kvarlåtenskapsskatt ej borde komma i
fråga för premier, som erlagts, d. v. s. medel som utbetalats, före förordningens
ikraftträdande. Beskattningen skulle ju eljest — i strid mot hittills i vårt
land gällande rättsregler — verka retroaktivt.
I motionen I: 295 (herr Gottfrid Karlsson) har anförts i huvudsak följande.
Bestämmelserna om skatt för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts,
syntes på några punkter ha fått en formulering, som kunde medföra icke
avsedda konsekvenser. Om försäkringstagaren upplevde 60 års ålder, bleve
han enligt 20 § skyldig att, då försäkringsbeloppet utbetalades till förmånstagaren,
erlägga kvarlåtenskapsskatt för erlagda premier såsom för gåva.
Denna bestämmelse syntes helt omotiverad. Syftet med 20 § torde ha varit''
att skattelägga sådana utbetalningar under försäkringstagarens livstid, som
ägde rum mindre än 10 år efter försäkringens ikraftträdande, liksom 21 §
skattelade utbetalningar, som ägde rum mindre än 10 år efter försäkringstagarens
död. Paragrafen kunde genom den i motionen föreslagna omformuleringen
få denna begränsade räckvidd.
Sista stycket av övergångsbestämmelserna innebure en diskriminering av
förmånstagarförvärv jämförd med gåvoförvärv. Livförsäkringar, som utbetalades
under de första 10 åren efter förordningens ikraftträdande, vore nämligen
delvis grundade på premiebetalning, verkställd före den 1 januari 1948.
Likaväl som gåvor, verkställda eller utlovade före denna dag, vore fria från
kvarlåtenskapsskatt, borde detta gälla premier, som erlagts före samma dag.
Övergångsbestämmelserna.
1 de likalydande motionerna 1:283 och 11:425 (herr Sandberg) har beträffande
avfattningen av de föreslagna övergångsbestämmelserna till förordningen
om statlig inkomstskatt anförts i huvudsak följande. Ordalydelsen
i uppbördsförordningens övergångsbestämmelser jämförd med propositionens
förslag till förordning om statlig inkomstskatt’ syntes giva vid handen att
allenast det skatteprocenltal, som skulle bestämmas av innevarande års riksdag
att gälla för den preliminära skatten inkomståret 1948, skulle komma
opaginerad Kontrollera mot PDF
38 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
till tillämpning beträffande merinkomst uppkommen under år 1946 eller motsvarande
räkenskapsår. Däremot syntes icke propositionens förslag i övrigt
vara tillämpligt för bestämmande av skatten. Emellertid kunde givetvis en
dylik tolkning av bestämmelserna icke vara materiellt riktig. Skatteprocenttalet
vore ju beroende av de i vederbörande författning angivna grundbeloppen
och dessutom av gällande bestämmelser för fastställande av beskattningsbara
beloppet. Resultatet av skattens slutliga bestämmande på grund av
1947 års taxering måste bliva felaktigt, om därvid användes ett skatteprocenttal,
som fastställts under hänsynstagande till propositionens förslag. En
lösning vore visserligen, att vid 1947 års taxering avseende merinkomst, uppkommen
under år 1946 eller motsvarande räkenskapsår, taxeringen fastställdes
i överensstämmelse med propositionens förslag med beaktande av ändrade
ortsavdrag och nyheten med barnbidrag, varjämte propositionens förslag
till grundbelopp skulle ligga till grund. Denna lösning torde dock icke
vara lämplig. Lämpligast syntes vara att vid fastställande av den skatt, som
skulle utgå på merinkomst under år 1946 eller motsvarande räkenskapsår,
hittills gällande bestämmelser tillämpades och att det skatteprocenttal, som
tillämpats vid 1946 års taxering, användes vid fastställande av skatten på
nämnda merinkomst och bestämdes särskilt för sig.
Slutligen må omnämnas, att taxeringsrevisorn Oscar Östman — efter därom
av utskottet gjord framställning — erhållit i uppdrag att verkställa en närmare
undersökning rörande verkningarna av den föreslagna kvarlåtenskapsskatten
såvitt angår den jordbrukande befolkningen i Södermanlands län.
Resultatet av denna undersökning har Östman redovisat i en den 21 juni
1947 avlämnad promemoria angående vissa undersökningar rörande kvarlåtenskapsskattens
verkningar för olika yrkesgrupper. Av innehållet i denna
promemoria må här anmärkas följande: Enligt 1946 års inkomst- och förmögenhetslängder
uppgick antalet fysiska personer, som voro bosatta på
länets landsbygd och som ägde en förmögenhet överstigande 30 000 kronor,
till 2 927, därav 1 825 utgjordes av yrkesverksamma ägare av jordbruksfastighet
(äkta makar räknades såsom en skattskyldig). Beträffande särskilt
sistberörda yrkesgrupp fördelade förmögenheterna sig på följande sätt:
Förraögenhetsskikt Antal
30— 50 000 kr..................... 944
50— 100 000 » .................... 564
100— 200 000 » 170
200— 300 000 » 57
300— 500 000 » 32
500—1 000 000 » 35
över 1 000 000 » 23
1 825
Den sammanlagda förmögenheten för nyssnämnda 2 927 skattskyldiga,
uppgick till omkring 330 miljoner kronor, därav inemot 203 miljoner kronor
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
39
ägts av yrkesverksamma ägare av jordbruksfastighet. I sistnämnda belopp
ingick fideikommissegendom till ett värde av cirka 25 miljoner kronor.
Därest skyldighet att erläggä kvarlåtenskapsskatt inträtt i samtliga de
ovan angivna fallen samt sådan skatt alltså skolat uttagas med ledning i
huvudsak av 1946 års förmögenhetstaxering i Södermanlands län, skulle —
under förutsättning att makars förmögenhet övergått till arvingarna i två
etapper och hänsyn icke tagits till förmögenhet av fideikommissnatur — kvarlåtenskapsskatt
utgått i 2 383 fall, därav 1 427 fall då förmögenheten ägts av
yrkesverksamma ägare av jordbruksfastighet. Sistnämnda siffra 1 427
fall — skulle hänförts till följande kvarlåtenskapsskikt:
Kvarlåtenskapsskikt Antal
30— 50 000 kr..................... 738
50- 100 000 , .................... 424
100— 200 000 > .................... 129
200— 300 000 » 59
300— 500 000 » 36
500—1 000 000 » 32
över 1 000 000 » 9
1427
Den »kvarlåtenskapsskattepliktiga» förmögenheten beräknades till omkring
250 miljoner kronor för nyssnämnda 2 383 fall och till 140 miljoner kronor
för berörda 1 427 fall.. Den uträknade kvarlåtenskapsskatten utvisade
en slutsumma för länets landsbygd å omkring 34 miljoner kronor, varav
ungefär 17 miljoner kronor belöpte på yrkesverksamma jordbrukare. Sistnämnda
belopp — 17 miljoner kronor — fördelades på förmögenhetsskikten
på följande sätt:
Kvarlåtenskapsskikt
Kvarlåten-
skapsskatt
Genomsnittligt
skattebelopp för
samtliga förmögen- heter på länets
landsbygd inom
samma skikt
30— 50 000
kr.
280 000 kr.
392 kr.
50— 100 000
1 174 000 »
2 825 »
• 100— 200 000
1370 000 »
10 580 »
200— 300 000
1 817 000 »
30 134 »
300— 500 000
2 248 000 »
61960 »
500—1 000 000
5 300 000 >
154 615 »
över 1 000 000
4 630 000 »
879 256 »
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
Utskottets yttrande.
Allmänna synpunkter på förslaget.
I den föreliggande propositionen har på grundval av ett av 1945 års
statsskatteberedning avgivet betänkande framlagts förslag till ändrade grunder
för den direkta statsbeskattningen samt om införande av en kvarlåtenskapsskatt.
Förslaget, som är avsett att träda i kraft den 1 januari 1948, innebär
betydelsefulla förändringar i fråga om såväl det statliga skattesystemets
konstruktion som avvägningen av skattebördan mellan olika skalteformer och
olika kategorier av skattskyldiga.
Den starka ökningen av statsutgifterna sedan tiden före kriget har medfört
en avsevärd stegring av den direkta statsbeskattningen. Vid tillkomsten av vårt
nuvarande skattesystem, vilket antogs av riksdagen år 1938, åsyftades att
detta skulle vara tillräckligt elastiskt för att utan påbyggnad av extra skatter
kunna användas vid relativt måttliga förändringar i skatteunderlaget och
behovet av direkta skatter. Världskrigets utbrott under hösten 1939 nödvändiggjorde
emellertid en sådan skärpning av den direkta statsbeskattningen,
att densamma icke kunde genomtöras inom ramen för det då nyss antagna''
skattesystemet. På grund härav har alltsedan budgetåret 1939/40 vid sidan
av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgått en särskild värnskatt.
Det procenttal, med vilket inkomst- och förmögenhetsskatten uttages, har
vidare bestämts betydligt högre än som vid skattesystemets tillkomst avsågs.
Den särskilda skatten å förmögenhet har däremot sedan år 1938 icke undergått
någon ändring.
De sålunda beslutade ändringarna i skattebelastningen torde med all säkerhet
ha inneburit en rubbning av den vid tillkomsten av det nuvarande skattesystemet
gjorda avvägningen av skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga.
Den betydande förändringen i penningvärdet har verkat i samma
riktning. Utskottet finner fördenskull i likhet med departementschefen starka
skäl tala för att en förnyad avvägning av skattebördan nu äger rum. Härvid
må särskilt erinras om att den omständigheten, att ortsavdragen trots penningvärdets
fall fått förbliva oförändrade sedan tiden före kriget, medfört
oförmånliga verkningar för i främsta rummet de mindre inkomsttagarna. Inkomster
som i realiteten icke äro högre än dem som vid skattesystemets tillkomst
ansågos böra fritagas från beskattning, ha nämligen på grund av penningvärdesförsämringen
numera blivit underkastade skatteplikt. En skattesänkning
är sålunda påkallad i första hand beträffande de mindre inkomsttagarna.
Vid en omprövning av frågan om skattebördans avvägning bör dock
denna avvägning ske med beaktande i största möjliga utsträckning av bärkraften
hos alla kategorier av skattskyldiga.
Beskattningens höjd måste givetvis i hög grad bestämmas med utgångspunkt
från storleken av de väntade statsutgifter, som avses skola täckas genom
skattemedel. I den föreliggande propositionen har departementschefen framhållit
önskvärdheten av att i detta hänseende kunde erhållas en allmän föreställning
om budgetläget även under budgetåret 1948/49. Det vore nämligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
41
— med hänsyn till att de nya folkpensionerna och de föreslagna allmänna
barnbidragen skulle utgå från och med den 1 januari 1948 — oundvikligt, att
utgiftsnivån under budgetåret 1948/49 komme att ligga väsentligt högre än
under budgetåret 1947/48. Departementschefen har därvid även betonat, att
det vore olämpligt att avväga skatteuttagen för budgetåret 1947/48 på ett sådant
sätt att efter en nu företagen skattesänkning en återgång till en högre
skatt skulle behöva företagas vid nästa års riksdag. Det totala behovet av
statsintäkter och därmed jämväl frågan om den direkta beskattningens höjd
borde sålunda bedömas närmast med utgångspunkt från en beräkning av
budgetläget för 1948/49.
Även enligt utskottets mening är det angeläget, att det nu föreslagna skattesystemet
icke utformas på sådant sätt att en skatteskärpning blir erforderlig
vid nästa års riksdag. Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen,
att frågan om beskattningens höjd hör bedömas med utgångspunkt
från det budgetläge, som kan förväntas föreligga för budgetåret 1948/49. Att
svårigheter måste möta vid en beräkning av nämnda budgetläge är uppenbart,
men vissa hållpunkter finnas dock för en sådan bedömning.
Beräkningar i detta hänseende ha verkställts i den till årets riksdag avlämnade
propositionen nr 312 angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1947/48. Enligt nämnda riksstatsförslag kan överskottet för
budgetåret 1947/48 beräknas till cirka 190 miljoner kronor. För budgetåret
1948/49 har man emellertid, såsom framgår av propositionen, att räkna med
automatiska utgiftsstegringar under socialdepartementet'' om lägst 450 miljoner
kronor samt under ecklesiastikdepartementet med minst 60 miljoner
kronor, vilka stegringar huvudsakligen hänföra sig till folkpensioner och
barnbidrag respektive eftersläpningar för kostnader för löneregleringen med
avseende å folkskoleväsendet. Mot dessa utgiftsstegringar kunna ställas vissa
utgiftsminskningar, som framstå såsom möjliga eller troliga. Vid ett bortfall
av importsubventionerna och avskrivningsanslaget för oreglerade kapitalmedelsförluster
ävensom en minskning av anslagen under jordbruksdepartementet
om 40 å 50 miljoner kronor skulle utgifterna reduceras med tillhopa
130 å 140 miljoner kronor. Om dessa minskningar avräknas mot nyssnämnda
ofrånkomliga utgiftsstegringar, blir resultatet en nettoökning av utgifterna
om tillhopa 375 miljoner kronor i förhållande till budgetåret 1947/48.
Vid ett budgetöverskott för 1947/48 om cirka 190 miljoner kronor skulle
sålunda för 1948/49 komma att föreligga en brist på drygt 175 miljoner
kronor, som måste täckas genom ökade intäkter eller ytterligare reduktioner
av vissa statsutgifter.
Den sålunda framkomna bristen för budgetåret 1948/49 av omkring 175
miljoner kronor grundar sig, såsom framgår av vad nu anförts, på en jämförelse
med riksstatsförslaget för budgetåret 1947/48. I nämnda riksstatsförslag
ha intäkterna av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen beräknats
under den förutsättningen, att det föreliggande förslaget blivit genomfört från
och med den 1 januari 1948. Emellertid skulle de nya skattebestämmelsema
opaginerad Kontrollera mot PDF
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
enligt av riksräkenskapsverket gjorda beräkningar icke komma att i någon
mera betydande utsträckning inverka på storleken av skatteintäkterna under
budgetåret 1947/48. De nya bestämmelserna skulle nämligen komma att tilllämpas
endast beträffande Va av skatteuppbörden för sistnämnda budgetår.
Omförmälda brist för budgetåret 1948/49 förutsätter alltså, att inkomsterna
under samma budgetår äro ungefärligen lika stora som de för budgetåret
1947/48 vid tillämpning av gällande skattesystem beräknade. Det bör härvid
uppmärksammas, att enligt i propositionen nr 212 gjorda beräkningar
den nu föreslagna skattelindringen vid inkomstbeskattningen av fysiska personer
skulle vid en uttagning av 100 procent av grundbeloppet medföra ett
intäktsbortfall för år 1948 av 361 miljoner kronor, varav dock 196 miljoner
kronor skulle tagas igen genom skärpning av bolagsbeskattningen och av den
årliga förmögenhetsskatten samt genom införande av en kvarlåtenskapsskatt.
Trots dessa skatteskärpningar skulle sålunda det föreslagna skattesystemet
enligt dessa beräkningar föranleda ett intäktsbortfall för år 1948 av 165 miljoner
kronor. Den intäktsminskning, som skulle framträda å budgetens inkomstsida,
skulle dock begränsas till några tiotal miljoner kronor, vilket sammanhänger
med det föreslagna avskaffandet av barnavdragen.
Utskottet har icke funnit anledning att i detta sammanhang ingå på en
närmare prövning av den troliga inkomst- och utgiftsutvecklingen utöver
vad de här anförda siffrorna giva vid handen. Enligt utskottets mening äro
nämligen dessa siffror tillräckliga för att visa, att skatteintäkter av den omfattning
departementschefen föreslagit äro erforderliga, om man icke allvarligt
skall riskera ett betydande underskott i budgeten för år 1948/49. Att
så icke sker är av synnerlig vikt i nuvarande ekonomiska läge.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att riksräkenskapsverket i
sitt över statsskatteberedningens förslag avgivna remissyttrande uttalat, att
avkastningen av inkomstskatten, förmögenhetsskatten och arvsbeskattningen
sannolikt måste för att i framtiden balans skall ernås på lång sikt mellan
budgetens inkomster och utgifter hållas i närheten av den nivå, som
åsyftas med det nya skatteförslaget. Riksräkenskapsverket har därvid tilllagt,
att sådana beskattningsregler, som medförde lägre avkastning än förslaget,
troligen skulle framtvinga att vissa påtänkta sociala välfärdsanordningar
måste uppskjutas tills den fortgående automatiska stegringen av statens
inkomster lämnade rum för de högre socialvårdsutgiftema.
Utskottet anser sig härjämte böra understryka vad som vid olika tillfällen
anförts rörande angelägenheten av att i nu rådande ekonomiska läge få till
stånd en i största möjliga utsträckning överbalanserad budget. I ett annat
konjunkturläge skulle en större minskning av skatteintäkterna med därav
följande risker för underbalansering av budgeten under något övergångsår
kunnat övervägas. En sådan lösning har utskottet emellertid icke ansett sig
kunna förorda i nuvarande situation.
Såsom framgår av det ovan anförda ha de kommande statsutgifterna kunnat
någorlunda överblickas, medan däremot ovissheten är större beträffande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
43
statsinkomsternas blivande storlek. Under den allmänna diskussionen rörande
skatteförslaget ha röster icke saknats, vilka i optimistisk anda förutspått
betydligt ökade statsinkomster och däri funnit ett motiv för ett avvisande
av de ifrågasatta skattehöjningarna, varigenom en större total skattelättnad
skulle uppnås än vad det föreliggande förslaget innebär. Utskottet får i anledning
härav framhålla, att skulle förhållandena utveckla sig därhän att
skatteunderlaget betydligt ökas och därigenom statsintäkterna bliva avsevärt
större, bör såsom departementschefen jämväl yttrat en skattelättnad
medgivas genom sänkning av inkomstskatten. Därvid synes även böra övervägas,
huruvida dessa ökade statsinkomster kunna användas för erhållande
av en lindring i den kommunala beskattningen, exempelvis genom en mera
omfattande skatteutjämning och genom en höjning av de kommunala ortsavdragen.
Vad nu sagts gäller emellertid sådana förhållanden, som icke för närvarande
kunna med någon grad av säkerhet bedömas. Hurudan utvecklingen
kommer att bliva kan endast framtiden utvisa.
I vissa remissyttranden över beredningens förslag liksom även i den allmänna
diskussionen ha mot de föreslagna skattesänkningarna framställts invändningar
ur penningpolitisk synpunkt. Det har därvid gjorts gällande, att
med skattesänkningarna horde på grund av den föreliggande risken för en inflatorisk
utveckling tills vidare anstå. Av detta skäl har i motionen I: 297
(av herr Axel Ivar Anderson) yrkats avslag å propositionen och skrivelse till
Kungl. Maj:t med hemställan om förnyad utredning i ämnet. Till stöd för
detta yrkande har i motionen anförts, att ett genomförande av det i propositionen
framlagda förslaget, vilket medgåve skattesänkningar för de stora
inkomsttagargruppema, skulle i hög grad öka konsumtionsbenägenheten hos
den alldeles övervägande delen av vårt folk. Borttagandet av omsättningsskatten
hade redan inneburit en icke oväsentlig skattelindring för dessa samhällsskikt.
Samtidigt skulle de föreslagna skärpningarna av beskattningen på
bolagen och den höjda skatten på förmögenheter drabba den produktiva företagsamheten
på ett ytterst kännbart sätt. Allt detta skulle enligt motionärens
mening påskynda den inflatoriska utvecklingen.
Samma fråga har behandlats även i motionen 11:434 (av herr Dickson),
vari yrkats, att, därest en skattesänkning nu beslutas, det belopp som sänkningen
avser innehålles och insättes på ett särskilt räntebärande konto eller
att riksdagen eljest måtte på något sätt binda den därigenom frigjorda köpkraften.
Även enligt utskottets uppfattning är frågan om vidtagande av åtgärder till
förhindrande av en inflatorisk utveckling en angelägenhet av synnerlig vikt.
Denna fråga torde för närvarande otvivelaktigt vara den mest betydelsefulla
inom svensk politik, och den är även föremål för ingående överväganden av
Kungl. Maj:t. Då förslag nu framlagts om skattelindring för det stora flertalet
skattskyldiga, har Kungl. Maj:t uppenbarligen utgått ifrån att bekäm
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
pandet av de inflatoriska tendenserna icke bör ske genom att det nuvarande
höga skattetrycket bibehålies. Utskottet är för sin del av samma mening.
Frågan om skattesystemets utformning och beskattningens höjd bör ses på
längre sikt, medan däremot den föreliggande inflationsrisken kräver åtgärder
av mera tillfällig art. Det torde även råda allmän enighet därom att starka
skäl tala för en skattesänkning för det stora flertalet skattskyldiga. Vid sådant
förhållande synes det enligt utskottets mening icke kunna komma i fråga
att uppskjuta genomförandet av skattesänkningarna. För omvårdnaden av
vårt penningvärde böra fördenskull väljas andra vägar. Utskottet avstyrker
sålunda de i motionerna 1:297 och 11:434 framställda yrkandena.
I de likalydande motionerna 1:291 (av herr Domö in. fl.) och 11:442 har
yrkats avslag å propositionen och skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan
om förnyad utredning rörande den direkta statsbeskattningen. Vidare har
yrkats, att från och med den 1 januari 1948 en provisorisk skattelättnad
skulle medgivas familjer med 200 kronor och ensamstående med 130 kronor
genom avdrag å inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten enligt
nu gällande grunder. Motionärerna ha därvid anfört, att de icke hade
något att erinra mot förslaget, i vad därmed åsyftades en lindring av statsbeskattningen,
men att starka betänkligheter måste resas mot förslaget att
kombinera denna lindring för vissa kategorier inkomsttagare med en synnerligen
hård skärpning av den statliga inkomstskatten för andra kategorier
samt med den i propositionen förordade ökningen av skattebördorna för företagsamhet
och sparande. Vid den av motionärerna förordade förnyade utredningen
borde uppmärksamheten särskilt inriktas på spörsmålet om beskattningens
inverkan på det ekonomiska livet i vårt land samt på arbetsamheten,
företagsamheten och sparandet. I synnerhet vore det av vikt att få en
klarare bild av beskattningens inverkan på möjligheterna att starta och utveckla
ny företagsamhet samt att höja produktiviteten.
Utskottet har redan i det föregående uttalat såsom sin mening, att en förnyad
avvägning av skattebördan nu bör äga rum. I enlighet härmed kan utskottet
icke tillstyrka motionärernas yrkande att den nuvarande skatteavvägningen
tills vidare bibehålies i förening med en provisorisk skattelättnad,
som för alla gifta resp. ensamstående skattskyldiga skulle medgivas med samma
belopp oberoende av inkomstens storlek. Den i motionerna föreslagna avdragsrätten
skulle därjämte medföra en betydande minskning i statens skatteintäkter.
Enligt inom utskottet gjorda beräkningar skulle nämligen denna
avdragsrätt innebära en intäktsminskning för staten av omkring 340 miljoner
kronor, räknat å 1945 års skatteunderlag. Det är härvid att märka, att den
i propositionen beräknade intäktsminskningen genom departementsförslaget
eller 165 miljoner kronor avser intäkterna under år 1948. Beträffande de
ifrågavarande motionerna har någon motsvarande beräkning för år 1948 icke
skett, men skatteförlusten skulle därvid utan tvivel komma att bliva avsevärt
högre än det ovannämnda beloppet å 340 miljoner kronor. Såsom framgår
av vad ovan nämnts rörande det budgetära läget torde emellertid redan
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
45
ett intäktsbortfall å sistnämnda belopp vara alltför stort för att kunna medgivas
utan risk för en underbalansering av budgeten.
Angående vad i motionerna anförts om den i propositionen föreslagna beskattningens
inverkan på företagsamhet och sparande får utskottet hänvisa
till det följande. Under erinran härom avstyrker utskottet motionerna, såvitt
avser frågan om bibehållande av nuvarande skattesystem.
I motionen 1:299 (av herrar Englund och Wetter) har yrkats, att riksdagen
i samband med beslut i anledning av den föreliggande propositionen ville
hos Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning rörande möjligheten
att erhålla en annan avvägning mellan direkta och indirekta skatter. Syftet
härmed skulle vara att åstadkomma en minskning av den direkta beskattningen
genom införande av sådana konsumtionsskatter å umbärliga varor,
som lämna sparandet relativt orubbat.
Med anledning av detta yrkande får utskottet erinra om att varubeskattningskommittén
den 29 mars 1947 avgivit betänkande med förslag till slutlig
avveckling av den allmänna omsättningsskatten samt till omläggning av varubeskattningen.
Detta förslag är för närvarande föremål för remissbehandling
och torde efter remisstidens utgång komma att tagas under övervägande
av Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill och då utskottet icke anser sig kunna
närmare ingå på frågan om en ändrad avvägning mellan direkta och indirekta
skatter, avstyrker utskottet motionen.
Beträffande skattebördans fördelning mellan olika kategorier av skattskyldiga
och mellan olika skatteformer må här erinras om att enligt grunderna
för 1938 års skattereform av hela den samlade beskattningen av inkomst och
förmögenhet omkring 75 procent skulle belöpa å fysiska personer, omkring
20 procent å aktiebolagen och därmed likställda samt återstoden å övriga
juridiska personer. I fråga om avvägningen av beskattningen av fysiska
personer mellan inkomst och förmögenhet förutsattes vidare vid nämnda
reform, att av den sammanlagda beskattningen av sådana personer omkring
80 procent skulle utgå i form av inkomstskatt och omkring 20 procent
i form av förmögenhetsskatt.
Genom de sedan år 1938 genomförda skatteskärpningarna ha vissa förskjutningar
numera inträtt med avseende å skattebördans procentuella fördelning
i berörda hänseenden. På grundval av skatteunderlaget vid 1945 års taxering
belöpte sålunda av den sammanlagda statliga beskattningen av inkomst och
förmögenhet omkring 25 procent å aktiebolagen och därmed likställda. Av
den samlade statsbeskattningen av fysiska personer kunna vid samma års
taxering omkring 91,5 procent antagas utgöras av inkomstskatt och omkring
8,5 procent av förmögenhetsskatt.
Såsom departementschefen jämväl anfört visa de här anförda procenttalen
för skattebördans fördelning före kriget och nu i och för sig intet om
det berättigade i kravet på en annan fördelning. Någon allmänt erkänd norm
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
för skattebördans fördelning mellan fysiska och juridiska personer resp. mellan
inkomster och förmögenheter finnes ej. Det förhållandet, att man vid förarbetena
till 1938 års skattereform sökte uppställa en viss fördelning såsom
riktlinje för avvägningen, har sitt intresse såsom vittnesbörd om vad man vid
den tiden uppfattade såsom skäligt, men någon verklig ledning ger detta
förhållande knappast vid nu ifrågavarande avvägning. 1 likhet med departementschefen
finner utskottet mera betydelsefullt, att riksdagen redan vid
början av kriget gav uttryck för den uppfattningen att de då vidtagna höjningarna
av inkomstskatten förutsatte eu senare komplettering i form av
höjd förmögenhetsbeskattning. I samma riktning uttalade sig även 1945 och
1946 års riksdagar. Sistnämnda års riksdag framhöll vidare, att en sänkning
av inkomstskatten för fysiska personer borde möjliggöras även genom
höjda bidrag från aktiebolagen. Motiveringen för de sålunda uttalade önskemålen
om en ändrad avvägning är, såsom departementschefen jämväl yttrat,
givetvis icke att söka i någon allmän regel utan i en förhärskande mening
om en i nuvarande läge skälig avvägning.
Vid utarbetande av det nu föreliggande förslaget har, såvitt utskottet kan
finna, någon viss procentuell fördelning av skattebördan i ovan angivna hänseenden
icke eftersträvats. Utgångspunkten har varit, att en skälig avvägning
skulle erhållas i fråga om beskattningen av fysiska personers inkomster.
Hänsyn har därvid i första hand tagits till de skattskyldigas i olika inkomstlägen
bärkraft. Givetvis ha emellertid även skatternas verkningar i olika
avseenden beaktats, såsom skatternas inverkan på det ekonomiska livet,
på produktionens utveckling och därmed på de inkomster, varur skatterna
skola betalas.
Till grund för avvägningen av bolagsbeskattningen och av förmögenhetsbeskattningen
ligga delvis andra synpunkter. De föreslagna skattesänkningarna
äro för de enskilda skattskyldiga av en relativt blygsam storleksordning.
Icke desto mindre förorsaka dessa skattesänkningar, såsom framgår av det
föregående, ett betydande intäktsbortfall, vilket, om särskilda anordningar ej
vidtagas, måste medföra risk för ett betydande underskott i budgeten för år
1948/49. Det har då synts skäligt, att aktiebolagen och förmögenhetsägama
få bidraga till täckning av delta budgetunderskott. Dessa skatteskärpningar
ha sålunda i första hand motiverats med att de i nuvarande läge äro ofrånkomliga,
om en sänkning av beskattningen av mindre inkomsttagare skall
kunna genomföras. Bakom förslaget om dessa skärpningar ligger givetvis
dock även här den uppfattningen, att dessa skärpningar icke kunna anses
oskäliga, liksom även att de kunna äga rum utan skada för företagsamhet
och sparande.
Mot den tankegång, som sålunda legat till grund för förslagets utarbetande,
finner utskottet intet att erinra. Utskottet kommer i det följande att
närmare behandla dessa spörsmål. I detta sammanhang vill utskottet endast
påpeka, att efter förslagets genomförande aktiebolagens och därmed likställda
skattskyldigas andel i den sammanlagda inkomst- och förmögenhets
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
47
beskattningen — vid grundbeloppsnivå och med inräknande av kvarlåtenskapsskatten
men ej av den nuvarande arvsskatten — skulle öka till omkring
32 procent samt att efter motsvarande beräkningsgrunder den del av fysiska
personers sammanlagda inkomst- och förmögenhetsbeskattning, som utgöres
av förmögenhetsskatt, skulle utgöra omkring 16 procent.
I avgivna remissyttranden över beredningens förslag och i den allmänna
diskussionen ha de starkaste betänkligheterna uttalats med avseende å den
föreslagna skärpningen av den årliga förmögenhetsbeskattningen och förslaget
om införande av en kvarlåtenskapsskatt. Kritiken har därvid särskilt
riktats mot kvarlåtenskapsskatten. Delvis har denna kritik avsett kvarlåtenskapsskatten
såsom sådan, och det har därvid gjorts gällande, att denna
skatt vore en olämplig skatteform. Till en mycket betydande del har emellertid
kritiken varit grundad på den uppfattningen, att redan den nuvarande
arvsbeskattningen vore så betungande att en skärpning av beskattningen
vid dödsfall icke vore försvarlig.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka en omständighet, som i de kritiska
uttalandena på denna punkt icke synes ha i erforderlig utsträckning
beaktats. I ett skattesystem, där inkomst och förmögenhet beskattas efter
progressiva skatteskalor, är det av synnerlig vikt, att kapitalöverflyttningar
mellan närstående i syfte att erhålla skattelindring i möjligaste mån förebyggas.
Vilken uppfattning man än kan ha om lämpligheten av en viss höjd
av beskattningen vid dödsfall, borde enighet kunna uppnås därom att ett
skattesystem, som medger möjlighet till sådana kapitalöverflyttningar, måste
anses i hög grad otillfredsställande. Därigenom kunna nämligen skattskyldiga
med förmögenhet själva reglera progressiviteten vid beskattningen av
förmögenheten och den därav härflytande inkomsten. Beredningen, som
ägnade denna fråga ingående undersökningar, fann därvid, att vårt nuvarande
skattesystem brister betänkligt i detta avseende, i det att kapitalöverflyttningar
i högre inkomst- och förmögenhetslägen redan med tillämpning
av nu gällande skattesatser bliva lönande ur skattesynpunkt. Att sådana
överflyttningar nu i stor utsträckning äga rum framgår av de senaste årens
starka ökning av de med gåvoskatt beskattade gåvorna, vilken ökning avsett
gåvornas såväl antal som storlek.
Gåvornas ökning har utan tvivel i främsta rummet berott på en strävan
hos gåvogivarna att komma lindrigare undan efter genomförandet av de
väntade skatteskärpningama. Att planerna på en omläggning av statsbeskattningen
sålunda varit en bidragande orsak till denna ökning hindrar emellertid
icke ett enkelt konstaterande av att den nuvarande gåvoskatten på ett
mycket otillfredsställande sätt fyller det syfte som därmed avsetts, nämligen
att förhindra ett kringgående av arvsbeskattningen. Kvarlåtenskapsskatten
jämte den därmed kombinerade skatten för gåva är cn utväg i detta
hänseende. Det har ur nu angiven synpunkt icke varit nödvändigt, att
skärpningen av beskattningen vid dödsfall och av beskattningen av vissa
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
gåvor skulle äga rum i form av en kvarlåtenskapsskatt. Samma syfte hade
kunnat vinnas även genom en omläggning av den nuvarande arvslottsbeskattningen,
kompletterad med samma anordningar med avseende å gåvobeskattningen
som nu föreslås beträffande den med kvarlåtenskapsskatten
kombinerade skatten för gåva. Däremot synes det utskottet svårförklarligt,
att någon — med vetskap om den nuvarande gåvobeskattningens ofullkomlighet
såsom medel att förhindra kapitalöverflyttningar i syfte att erhålla
skattelindring — kan anse försvarligt att helt avstå från några som helst
åtgärder för vinnande av en bättre ordning härutinnan.
I detta sammanhang vill utskottet även framhålla, att, då en ytterligare
skärpning av förmögenhetsbeskattningen utöver vad som nu föreslås beträffande
den årliga förmögenhetsskatten anses ofrånkomlig, det enligt utskottets
mening torde vara att föredraga att den ytterligare skatten uttages
vid den skattskyldiges frånfälle.
Utskottet övergår härefter till att behandla de olika avsnitten av det i
propositionen framlagda skatteförslaget. Därvid kommer utskottet att begränsa
sig till de frågor, beträffande vilka utskottet i anledning av väckta
motioner eller eljest finner anledning att göra särskilda uttalanden.
Barnavdragens avskaffande vid den statliga beskattningen.
I propositionen föreslås i enlighet med beredningens förslag, att familjeavdragen
för barn avskaffas vid den statliga beskattningen. Beredningen hade
därvid förutsatt, att ett system med allmänna barnbidrag skulle införas, innebärande
ett årligt bidrag å 200 kronor till varje barn upp till 16 års ålder
eller — då barnet var ur stånd att med egna inkomster i mera avsevärd grad
bidraga till sitt uppehälle — upp till 18 års ålder. I proposition nr 220 till
innevarande års riksdag har framlagts förslag till lag om allmänna barnbidrag.
Barnbidragets belopp har i sistnämnda proposition höjts till 260 kronor
för barn och år. Vid skatteförslagets framläggande har departementschefen
utgått från den förutsättningen, att ett system med barnbidrag å 260 kronor
införes samtidigt med barnavdragens avskaffande enligt den nu ifrågavarande
propositionen, d. v. s. från och med den 1 januari 1948.
Mot förslaget om barnavdragens avskaffande vid statsbeskattningen och
ersättande med barnbidrag ha motionsvis framställts invändningar endast i
de likalydande motionerna I: 291 (av herr Domö m. fl.) och II: 442, vari yrkats
helt avslag å propositionen. Såsom den allvarligaste invändningen mot
ett avskaffande av bamavdragen har därvid framhållits, att vårt skattesystem
vore byggt på principen om skatt efter förmåga samt att denna princip irrnebure
att allenast den del av inkomsten, som kunde anses ha skattekraft, borde
beskattas. Den del av inkomsten, som åtginge till barnens uppehälle, måste
anses sakna skattekraft. Mot de nuvarande barnavdragen hade riktats den
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
49
invändningen, att större inkomsttagare därigenom erhölle en särskild förmån.
Denna uppfattning kunde motionärerna icke dela. Den skulle i samma
mån gälla alla andra tillåtna avdrag.
Även i ett stort antal remissyttranden över beredningens förslag ha invändningar
gjorts mot bamavdragens utbytande mot barnbidrag, varvid främst
pekats på den försämring, som omläggningen skulle innebära för barnfamiljer
i högre inkomstklasser jämfört med nuvarande ordning. I de på denna
punkt kritiska remissyttrandena ha i olika former åsyftats sådana anordningar,
att den nya förmån, som barnbidragen komme att utgöra i de lägre
inkomstklasserna, helt eller delvis skulle utgå på det sätt som av beredningen
förutsatts men att familjer i högre inkomstklasser skulle bibehållas vid den
större förmån, som barnavdragen för deras del innebure, eller i annan form
erhålla en skattelättnad av liknande slag, växande med stigande inkomstnivå.
Det har därvid gjorts gällande, att beskattningens differentiering endast
innebure en omfördelning av skattebördan inom varje inkomstklass för sig
och att denna omfördelning icke hade något att göra med skattebördans fördelning
på olika inkomstklasser.
Bamavdragens avskaffande och ersättande med ett system av allmänna
barnbidrag har utförligt motiverats av såväl beredningen som departementschefen.
I anledning av det i de ifrågavarande motionerna gjorda uttalandet,
att den del av den skattskyldiges inkomst, som åtginge till barnens uppehälle,
måste anses sakna skattekraft samt att barnavdragens avskaffande fördenskull
strede mot principen om skatt efter förmåga må här erinras om att,
såsom beredningen anfört, ortsavdragen vid inkomster, som överstiga visst
lägre belopp, utgöra endast en av utvägarna för åstadkommande av en differentiering
av beskattningen med hänsyn till familjeförhållanden och försörjningsbörda.
Det kan sålunda icke anses självfallet, att differentieringen av
beskattningen skall ske just genom ortsavdrag. En annan tänkbar utväg
vore, att differentieringen skedde genom avdrag å den uträknade skatten,
varvid avdrag, som öka med skattebeloppets storlek ej gärna kunna ifrågasättas.
Utskottet kan vid sådant förhållande icke anse fog finnas för den
uppfattningen, att vårt skattesystem i princip skulle förutsätta förefintligheten
av ett avdrag för barn, varav effekten skulle öka vid stigande inkomst.
Att en viss differentiering äger rum mellan skattskyldiga med eller utan barn
eller med olika antal barn torde i och för sig kunna anses berättigat. Intet
säger dock, att en sådan differentiering måste i olika inkomstlägen ske
med samma belopp som enligt'' nuvarande system. Ej heller synes ur principiell
synpunkt någon invändning kunna resas mot ett avskaffande av
bamavdragen, då, såsom här är fallet, avdragsrätten avses skola ersättas
med för alla lika barnbidrag.
Departementschefen har i den föreliggande propositionen närmare bemött
den i vissa remissyttranden uttalade uppfattningen, att beskattningens differentiering
genom barnavdrag endast innebure eu omfördelning av skattebördan
inom varje inkomstklass för sig och att denna omfördelning icke hade
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 7 sand. A’r 50.
4
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
något att göra med skattebördans fördelning på olika inkomstklasser. Härvid
har av departementschefen framhållits, att hållbarheten i denna tankegång
till en början betingades av svaret på frågan om det i praktiken vore
möjligt att av ensamstående och av barnlösa familjer i de högre inkomstklasserna
taga ut den ytterligare skattehöjning i förhållande till föreliggande
konkreta förslag, vilken skulle erfordras för att finansiera den åsyftade särskilda
skattelättnaden för barnfamiljer i samma inkomstklasser. Om svaret
vore nekande, måste tydligen skattelättnaden för barnfamiljer i högre inkomstklasser
i stället finansieras genom skatteskärpningar i lägre inkomstklasser.
Antagandet att det endast gällde en omfördelning av skattebördan
mellan skattebetalare med olika antal barn men med lika stora inkomster
ginge då icke längre att upprätthålla. Icke ens om den anförda frågan kunde
ges ett jakande svar, hade man emellertid — yttrar departementschefen —
undsluppit ett samband mellan beskattningens differentiering efter familjestorlek
och dess fördelning på högre och lägre inkomstklasser. Det återstode
nämligen fortfarande att besvara frågan, varför det ökade skatteuttag, som
sålunda ansåges möjligt att erhålla från skattebetalare i högre inkomstlägen,
skulle användas för beredande av skattelättnad för barnfamiljer i samma inkomstklasser
och varför icke hellre i lägre inkomstklasser.
I vad departementschefen sålunda anfört kan utskottet helt instämma.
Utskottet vill emellertid tillägga, att de invändningar, som rests mot förslaget
om barnavdragens avskaffande, i själva verket icke kunna anses vara
av principiell art — även om de betecknats så av dem som framställt dessa
invändningar — utan fastmera gälla frågan om beskattningens skälighet i
olika inkomstlägen och vid olika familjeförhållanden. Vad som skall anses
skäligt kan alltid diskuteras och föranleda olika bedömningar. Då emellertid
så många remissinstanser uttalat sig till förmån för ett bibehållande av
bamavdragen och sålunda funnit det nuvarande systemet ur rättvisesynpunkt
vara att föredraga framför det föreslagna, kan utskottet icke värja
sig för det intrycket, att frågan om rättvisa vid beskattningen här i alltför
hög grad bedömts med tanke på barnfamiljernas intressen. Vid skattebördans
avvägning måste emellertid hänsyn tagas även till ensamstående och
till makar utan minderåriga barn. Väl är det sant, att bamavdragssystemet,
då det infördes i vår skattelagstiftning, ansågs vara en lämplig anordning för
beskattningens differentiering. Progressiviteten vid beskattningen bär emellertid
numera blivit avsevärt skärpt och denna skatteskärpning har, vad angår
högre inkomster, måst bibehållas i det nu föreliggande förslaget. Det
kan då icke anses omotiverat, att den frågan ställes, huruvida icke i högre
inkomstlägen skattelättnaden genom barnavdragen är väl stor i jämförelse
med den beskattning, som åvilar ensamstående och barnlösa makar i samma
inkomstläge. Invändningen att med barnavdragen avses att erhålla en differentiering
mellan skattskyldiga inom samma inkomstklass må vara riktig.
Men därmed är på intet sätt ådagalagt, att den differentiering, som erhålles
genom barnavdragen, innebär en lämplig avvägning. Det är med andra ord
Bevillningsutskottets betänkande nr öO.
51
icke självklart, att differentieringen inom varje inkomstklass bör ske just i
de proportioner, som genom barnavdragen åstadkommas. Man kan även fråga
sig vari det fel består som anses vidlåda det föreslagna skattesystemet då
detta i olikhet med det nuvarande systemet icke i förevarande avseende ger
en större förmån för de högre inkomsttagarna än för de lägre.
Den gräns, vid vilken barnbidragssystemet medför en försämring för trebarnfamiljer
i förhållande till nuvarande läge, ligger enligt förslaget — vid
en uttagning med 100 procent av grundbeloppet och med avräknande av
barnbidraget å skatten — vid en inkomst mellan 20 000 och 25 000 kronor.
Det synes fördenskull icke kunna göras gällande, att förslaget innebär en
hårdhet mot barnfamiljerna.
Enligt vad utskottet inhämtat har sammansatt stats- och andra lagutskott
i utlåtande nr 4 tillstyrkt införande av ett system med allmänna barnbidrag
å 260 kronor per barn och år. Under förutsättning att nämnda utskotts hemställan
bifalles av riksdagen tillstyrker bevillningsutskottet det i den nu föreliggande
propositionen framlagda förslaget om avskaffande av bamavdragen.
Utskottet avstyrker sålunda de likalydande motionerna I: 291 och II: 442,
i vad de gälla denna fråga.
Ortsavdragen och dyrortsgrupperingen.
Enligt nuvarande bestämmelser består ortsavdraget för gift skattskyldig,
som under beskattningsåret levt tillsammans med sin hustru, av — om här
bortses från familjeavdrag för av honom helt eller delvis underhållet barn
— grundavdrag samt familjeavdrag för hustru. Grundavdraget för sådan
skattskyldig och familjeavdraget för hustru äro vid statsbeskattningen lika
stora. Ortsavdragets storlek är beroende av orternas olika dyrhet. Med avseende
å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i fem grupper, av
vilka grupp I omfattar orter med de billigaste och grupp V orter med de
dyraste levnadskostnaderna. Denna indelning verkställes av socialstyrelsen
efter de föreskrifter Konungen meddelar och gäller för en tid av fem år i
sänder. Ortsavdraget för gift skattskyldig utgör vid statsbeskattningen med
tillägg för helt utnyttjad bankningsdel i ortsgrupp I 1 800 kronor, i ortsgrupp
II 1 920 kronor, i ortsgrupp III 2 040 kronor, i ortsgrupp IV 2 160 kronor
och i ortsgrupp V 2 280 kronor. Att bankningsdelen här inräknats i dessa
belopp beror därpå att enligt det föreliggande förslaget bankningen skall avskaffas,
varvid förutsatts, att en motsvarande höjning av ortsavdragen skall
äga rum.
I propositionen föreslås, att det statliga ortsavdraget'' för gift skattskyldig
skall bestämmas till följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 500 kronor,
1 ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750 kronor, i ortsgrupp IV
2 875 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Förslaget innebär i jämförelse
med det nuvarande ortsavdraget, beräknat på ovan angivet sätt, en höjning
i ortsgrupp I med 38,8 procent, i ortsgrupp II med 36,7 procent, i ortsgrupp
52 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
III med 34,8 procent, i ortsgrupp IV med 33,1 procent och i ortsgrupp V
med 31,6 procent.
Den föreslagna höjningen av ortsavdragen beror givetvis på den avsevärda
stegring av levnadskostnaderna, som inträtt sedan år 1938, då de nuvarande
ortsavdragen fastställdes. I detta sammanhang må erinras om att socialstyrelsens
levnadskostnadsindex i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå
utgjorde för år 1938 106 och i april 1947 162. Levnadskostnadsindex
har alltså för närvarande sedan år 1938 stigit med 56 enheter eller
med 52,7 procent. Vidare lag enligt uppgift i den till 1946 års riksdag avlämnade
propositionen nr 210 med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1946 den allmänna prisnivån då cirka 50 procent över 1938
års prisnivå. Efterkrigsprisnivån vid krigskonjunkturbeskattningen beräknades
i denna proposition till 40 procent av förkrigsprisnivån, vilket godkändes
av riksdagen.
Enligt nu gällande grunder bestämmes det statliga ortsavdraget för ensamstående
skattskyldig enligt en fastställd tabell. I stort sett kan tabellen sägas
innebära, att ortsavdraget till en början motsvarar grundavdraget med tillägg
av bankningsdel. I sådana inkomstlägen, där bankningen skolat kunna till
fullo utnyttjas, utgör ortsavdraget i ortsgrupp I 900 kronor, i ortsgrupp 11
960 kronor, i ortsgrupp III 1 020 kronor, i ortsgrupp IV 1 080 kronor och i
ortsgrupp V 1 140 kronor. Vid högre inkomster reduceras ortsavdraget för
att slutligen helt bortfalla. Reduktionen börjar vid taxerade belopp av, från
ortsgrupp I räknat, 5 000 —- 5 100 — 5 200 — 5 300 — 5 400 kronor. Därefter
sker reduktionen kontinuerligt med 10 kronor för varje 100-tal kronor
taxerat belopp och reduktionen fortsätter till dess avdraget nedgått till 0.
Detta inträffar, då det taxerade beloppet uppgår till, från ortsgrupp I räknat,
14 000 — 14 300 — 14 600 —- 14 900 —15 200 kronor. Vid taxerade belopp
häröver erhåller alltså ensamstående skattskvldig icke något som helst ortsavdrag.
Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att ortsavdraget för ensamstående
skattskyldig bestämts med utgångspunkt från att levnadskostnadsminimum
för sådan skattskyldig får anses utgöra omkring 2/3 av levnadskostnadsminimum
för makar. Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig, som
fortfarande skall framgå av en fastställd tabell, utgör sålunda enligt förslaget,
innan reduktionen påbörjas, i ortsgrupp I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700
kronor, i ortsgrupp III 1 800 kronor, i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp
V 2 000 kronor. Reduktionen börjar vid taxerade inkomster av, från
ortsgrupp I i''äknat, 2 600 —• 2 700 -—-2 800 — 2 900 — 3 000 kronor. Reduktionen
sker därefter med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget för 1 000
kronors ökning av den taxerade inkomsten (eller annorlunda uttryckt med
20—25 kronor för varje 100 kronor taxerad inkomst). Detta innebär, att reduktionen
är avslutad, d. v. s. att avdraget upphör, vid taxerade inkomster
av, från ortsgrupp I räknat, 10 600 — 10 700 — 10 800 — 10 900 —11 000
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
53
kronor. Enligt det föreliggande förslaget skiljer sig alltså metoden för reduktionen
av ortsavdragen för ensamstående från gällande bestämmelser därutinnan
att reduktionen dels börjar tidigare och dels sker i hastigare tempo.
Utskottet anser sig kunna godtaga förslaget i denna del men vill framhålla,
att den ändrade metoden för reduktionen givetvis i och för sig innebär en
skärpning av beskattningen för ensamstående.
Att ortsavdraget för ensamstående bestämts till 2/3 av ortsavdraget för gift
skattskyldig har motiverats med att på andra områden tillämpas ett levnadskostnadsminimum,
som för ensamstående motsvarar minst omkring 2/3 av
levnadskostnadsminimum för makar. Detta är fallet enligt tillämpad praxis
rörande storleken av erforderlig fattigvård, vid bestämmandet av folkpensionernas
storlek enligt lagen om folkpensionering och enligt av de exekutiva
myndigheterna tillämpade normer för bedömande av existensminimum vid
indrivning. Vid förslagets utarbetande har förutsatts, alt de verkningar, som
den föreslagna proportionen mellan ortsavdragen för ensamstående och för
gifta skattskyldiga kommer att medföra med avseende å sambeskattningen
av äkta makar, skola upptagas till bedömande i samband med den nu pågående
utredningen om sambeskattningens bibehållande eller utformning.
Dyrortsgrupperingen av ortsavdragen har, såsom framgår av det föregående,
bibehållits i förslaget. I fråga om gift skattskyldig har i överensstämmelse
med lönekommitténs förslag beträffande lönespännvidden i lägre löneklasser
spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp bestämts till omkring 16 procent.
Vad angår ensamstående skattskyldig blir enligt förslaget spännvidden
mellan högsta och lägsta ortsgrupp något större än för gift skattskyldig, nämligen
20 procent. Denna bristande överensstämmelse, som bl. a. föranletts av
önskvärdheten att ortsavdragen såvitt möjligt bestämmas till jämna tal, har
ansetts vara av mindre betydelse med hänsyn till reduktionen av ortsavdragen
för ensamstående.
I ett flertal i anledning av propositionen väckta motioner ha yrkanden framställts
om dyrortsgrupperingens avskaffande vid den statliga beskattningen,
varvid förutsatts, att de enhetliga ortsavdragen skulle bestämmas till de belopp,
som enligt propositionen avsåges för ortsgrupp III. Yrkanden i denna
riktning ha framställts i de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (av herr
Rubbestad m. fl.), de likalydande motionerna 1:298 (av herr Mannerskantz
in. fl.) och II: 441 samt de likalydande motionerna I: 278 och II: 415 (av herr
Fröderberg in. fl.). I motionerna har anförts bl. a., att det knappast längre
förelåge nämnvärda skillnader i levnadskostnader mellan olika orter, om man
toge hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter, samt att dessa
skillnader i varje fall blivit kompenserade genom de högre löner, som i regel
utginge på de s. k. dyrare orterna. Vidare har i de likalydande motionerna
I: 291 (av herr Domö m. tf.) och 11:442 framhållits, alt frågan om dyrortsgrupperingens
bibehållande eller ej vore av väsentlig betydelse för en rättvis
avvägning av skattebördan och borde belysas på ett klarare sätt än hittills,
innan man tillgrepe några mera avsevärda omläggningar inom skattesystemet.
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Med anledning av vad i motionerna sålunda anförts får utskottet erinra
om att beredningen funnit meningsskiljaktigheterna på denna punkt vara beroende
av olikheter i uppfattningen om i vilken utsträckning variationer i
dyrhetsförhållandena på skilda orter förelåge. Av de undersökningar, som
i detta hänseende ägt rum under de senare åren, framginge enligt beredningens
mening otvivelaktigt, att en minskning av levnadskostnadsskillnaderna
på olika orter numera skett. Då emellertid olikheter i levnadskostnader alltjämt
förelåge, kunde beredningen icke förorda avskaffande av dyrortsgrupperingen
vid beskattningen. Beredningen föreslog emellertid en begränsning
av spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp. Denna spännvidd
är beträffande ortsavdraget för makar enligt nuvarande bestämmelser 21 procent.
Enligt beredningens förslag — liksom enligt propositionen — skall
spännvidden såsom ovan nämnts vara 16 procent.
I propositionen har departementschefen framhållit bl. a., att för full jämlikhet
såväl löner som avdrag måste ha samma realvärde på de olika orterna
och således, uttryckta i penningar, vara större på de dyrare än på de billigare
orterna. Eljest bleve skatten, reellt och icke endast i penningar räknat, större
på den dyrare orten än på den billigare.
Då enligt verkställda undersökningar olikheter i levnadskostnader på skilda
orter alltjämt föreligga, finner utskottet i likhet med beredningen och departementschefen
ett avskaffande av dyrortsgrupperingen för närvarande icke
böra ske. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att även de kommunala
ortsavdragen äro dyrortsgraderade i fem ortsgrupper. Ett avskaffande av dyrortsgrupperingen
enbart vid den statliga beskattningen vore givetvis föga
lämpligt och ett avskaffande av dyrortsgrupperingen jämväl vid den kommunala
beskattningen torde i detta sammanhang vara helt uteslutet.
Utskottet får vidare ånyo erinra om att enligt förslaget en minskning av
spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp skett från nuvarande 21 till
16 procent. Denna minskning av spännvidden har kommit de lägre ortsgrupperna
till godo. Såsom framgår av det föregående innebära nämligen de
föreslagna ortsavdragen för gift skattskyldig en höjning av de nuvarande
bankade ortsavdragen med 38,8 procent i ortsgrupp I, medan höjningen är
endast 31,6 procent i ortsgrupp V. Utskottet kan ej heller underlåta att påpeka
den skärpning i beskattningen, som skulle inträda i de högre ortsgrupperna
vid ett bifall till motionärernas yrkanden om ett enhetligt ortsavdrag
med belopp, motsvarande de i propositionen för ortsgrupp III föreslagna avdragsbeloppen.
På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka bifall till de
i ifrågavarande motioner framställda yrkandena. Utskottet vill emellertid
starkt understryka vikten av att dyrortsgrupperingen noggrant anpassas efter
den fortgående sammanpressningen av levnadskostnadsolikheterna på skilda
orter. Därest utvecklingen skulle giva vid handen, att ett för alla ortsgrupper
enhetligt ortsavdrag kan genomföras, förutsätter vidare utskottet, att frågan
om avskaffande av dyrortsgrupperingen vid såväl den statliga som den
kommunala beskattningen tages under övervägande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
55
Jämväl i de likalydande motionerna 1:290 (av herr Wahlund) och II: 439
förutsättes avskaffande av dyrortsgrupperingen. Yrkandet i dessa motioner
går emellertid ännu längre, i det att motionärerna hemställa om avskaffande
av hela ortsavdragssystemet vid den statliga beskattningen. I stället föreslås,
att det syfte, som med ortsavdragen avses, regleras genom skatteskalan. Motionärerna
ha sålunda utarbetat en skala, enligt vilken skatteplikt skulle inträda
vid en taxerad inkomst av 1 800 kronor, motsvarande det oreducerade
ortsavdraget för ensamstående i ortsgrupp III enligt förslaget i propositionen.
För att skalan skall kunna tillämpas även för gift skattskyldig föreslås, att
sådan skattskyldig erhåller ett på visst sätt beräknat särskilt avdrag.
Då utskottet icke kunnat tillstyrka dyrortsgrupperingens avskaffande, följer
därav, att utskottet ej heller kan förorda motionärernas förslag om avskaffande
av hela ortsavdragssystemet. Skulle det emellertid framdeles visa
sig möjligt att avskaffa dyrortsgrupperingen, anser utskottet — utan att taga
ställning till de av motionärerna anförda synpunkterna —- att vad i motionerna
anförts bör tagas under närmare övervägande. Under erinran härom avstyrker
utskottet ifrågavarande motioner.
Enligt nuvarande bestämmelser äger ogift skattskyldig (varmed jämställes
änkling, änka eller frånskild) åtnjuta avdrag för husföreståndarinna,
såvida han under beskattningsåret haft husföreståndarinna och därjämte
hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla familjeavdrag.
Avdraget för husföreståndarinna utgör vid statsbeskattningen hälften av det
belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru. Vid kommunalbeskattningen
utgår enligt gällande bestämmelser husföreståndarinneavdraget, vilket medgives
under samma förutsättningar som vid statsbeskattningen, med samma
belopp som familjeavdraget för hustru.
I propositionen föreslås i överensstämmelse med beredningens förslag, att
sådan skattskyldig, som nu nämnts, skall, därest han haft husföreståndarinna
samt hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,
äga åtnjuta statligt ortsavdrag med samma belopp, som tillkommer gift
skattskyldig.
I motionen I: 288 (av herr Hage) yrkas, att även ensamstående skattskyldig
(änkling, änka eller frånskild) utan hemmavarande barn, som hos sig
har anställd avlönad husföreståndarinna, skall äga erhålla statligt ortsavdrag
med samma belopp, som tillkommer gift skattskyldig. Till stöd härför
har i motionen framhållits, att enligt förslaget de med ogifta likställda
änklingarna syntes komma i en oförmånligare ställning än tidigare. För den,
som vid framskriden levnadsålder blivit änkling och måste anställa husföreståndarinna,
innebure detta i regel, att hans omkostnader för hemmet
bleve större än under hustruns livstid. Han finge sålunda ett större inkomstbortfall
och en högre skatt. Detta syntes icke vara i överensstämmelse med
den princip, som eljest vore genomgående i det föreliggande förslaget.
Utskottet finner de i motionen anförda synpunkterna beaktansvärda. Det
opaginerad Kontrollera mot PDF
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
kan icke förnekas, att den föreslagna utformningen av ortsavdragssystemet
— liksom även de nu gällande bestämmelserna i detta hänseende — i vissa
fall kunna få konsekvenser, som kunna te sig orättvisa för de därav närmast
berörda. Om ett äktenskap upplöses genom hustruns död och mannens inkomst
uppgår till sådant belopp att ortsavdrag ej medgives en ensamstående
skattskyldig, mister han då på en gång icke blott avdraget för hustrun
utan även sitt eget avdrag. Ett liknande förhållande inträder för en änkling
eller änka, då yngsta barnet uppnår den ålder där rätten till barnbidrag
upphör. Förändringar av detta slag kunna visserligen öka skatteförmågan
hos den skattskyldige, men ofta föranledes härigenom i stället en
minskning i skatteförmågan.
Detta spörsmål övervägdes av 1936 års skattekommitté, som dock icke
fann någon möjlighet att medgiva skattelindring i de fall, där sådan kan
anses påkallad, i vidare mån än genom begagnande av avdragsrätten för
ömmande omständigheter. Kommittén hade emellertid uppmärksamheten
närmast riktad på de fall, där en ensamstående tidigare fullgjort underhållsskyldighet
gentemot barn, och kommitténs överväganden gingo ut på möjligheten
av att låta en sådan skattskyldig för livstiden eller för viss tid behålla
det grundavdrag, som han förut haft. Förslag i sådan riktning framlades
likväl ej av kommittén.
I den föreliggande motionen har valts en annan väg än den av 1936 års
skattekommitté diskuterade. Motionärens önskemål avser sålunda, att varje
ensamstående person, vartill hänföres även änkling, änka eller frånskild,
skall, om han har husföreståndarinna, erhålla samma ortsavdrag som gift
skattskyldig. Det torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke ett tillgodoseende
av detta önskemål skulle innebära ett alltför stort tillmötesgående
mot de ensamstående. Att märka är att även husföreståndarinnan åtnjuter
ortsavdrag å sin inkomst, medan äkta makar erhålla ett gemensamt ortsavdrag.
Äkta makars inkomster bliva därjämte sambeskattade och således
underkastade en starkare progressivitet. Framför allt sambeskattningen av
äkta makar men även de föreslagna reglerna om ortsavdragen kunna i vissa
inkomstlägen sägas uppmuntra till sammanlevnad utan ingående av äktenskap.
Dessa frågor äro dock för närvarande under utredning genom sambeskattningssakkunniga,
och man bör kunna hysa förhoppningar om att det
skall visa sig möjligt för de sakkunniga att beträffande beskattningen av
äkta makar finna sådana anordningar, varigenom de angivna olägenheterna
bliva i görligaste mån undanröjda. Det synes då vara av vikt, att beskattningsreglerna
för ensamstående skattskyldiga icke nu ändras på sådant sätt
att sammanlevnad utan äktenskaps ingående blir än mera förmånlig ur
skattesynpunkt än som enligt gällande bestämmelser och enligt det föreliggande
förslaget är fallet. En dylik ändring skulle utan tvivel medföra svårigheter
vid den nu pågående sakkunnigutredningen.
Avdraget för husföreståndarinna förutsätter enligt förslaget liksom även
enligt gällande bestämmelser förefintligheten av hemmavarande minder
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
57
åriga barn. Yrkandet i förevarande motion innebär, att sådant avdrag skall
kunna medgivas även i fall, då hemmavarande barn ej finnas. Utskottet får
i anslutning härtill erinra om att bestämmelsen om husföreståndarinneavdraget
är ett klart undantagsstadgande, vilket föranletts närmast med tanke
på önskvärdheten av att exempelvis en änkling med minderåriga barn icke
skall genom hustruns frånfälle tillskyndas en skatteskärpning. Det är alltså
nödvändigheten av att en vårdarinna finnes för barnen som föranlett ifrågavarande
stadgande. De till grund för husföreståndarinneavdraget liggande
skälen kunna således ej åberopas till förmån för en utsträckning av denna
avdragsrätt att gälla alla ensamstående.
Beträffande änklingar, änkor eller frånskilda kunna dock de föreslagna
ortsavdragsreglema, som förut nämnts, utan tvivel i många fall anses innebära
en hårdhet mot den skattskyldige. Huruvida eller på vad sätt en bättre
ordning skall kunna åstadkommas är utskottet icke berett att här uttala sig
om. Utskottet kan sålunda ej heller taga ställning till huruvida en utvidgad
tillämpning av avdraget för husföreståndarinna är en lämplig utväg. Emellertid
anser utskottet, att den i motionen berörda frågan har sådant sammanhang
med det åt sambeskattningssakkunniga lämnade utredningsuppdraget
att frågan bör kunna tagas under övervägande i samband med nämnda utredning.
På grund härav avstyrker utskottet förevarande motion.
Särskilt avdrag för förvärvsarbetande gift kvinna.
Enligt nu gällande lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen äger gift
kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret
varit bär i riket bosatt, erhålla ett särskilt avdrag, såvida hon
under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete. Avdraget åtnjutes i
hemortskommunen och utgör 200 kronor, i den mån inkomsten av angivet
slag därtill förslår. En motsvarande avdragsrätt fanns tidigare även vid statsbeskattningen,
men denna avskaffades i samband med 1938 års skattereform.
1 propositionen föreslås beträffande kommunalbeskattningen allenast den
ändringen, att det medgivna avdragsbeloppet höjes till 300 kronor. Vad angår
statsbeskattningen föreslås i propositionen återinförande av avdragsrätten genom
intagande av en bestämmelse härom i 4 § 2 inom. av förslaget till förordning
om statlig inkomstskatt. Avdragsrätten har emellertid här erhållit
annan utformning. Nämnda bestämmelse innebär nämligen, att gift kvinna,
som levt tillsammans med sin man och som under större delen av beskattningsåret
varit här i riket bosatt, äger, om hon under året haft inkomst av
rörelse eller av eget arbete, åtnjuta avdrag med ett belopp motsvarande hälften
av nämnda inkomst, dock högst med 1 000 kronor.
Motiven för återinförandet vid statsbeskattningen av ett särskilt avdrag för
förvärvsarbetande gift kvinna äro dels att förvärvsarbetet måste förutsättas
åsamka den gifta kvinnan och hennes familj åtskilliga merkostnader, dels
58
Bevillningsutskottets betänkande nr SO
ock att samhället behöver utnyttja den kvinnliga arbetskraften på arbetsmarknaden
och vill uppmuntra därtill genom att göra beskattningen av det
kvinnliga förvärvsarbetet mindre betungande. Om hustrun arbetar i hemmet
tillföres familjen en naturainkomst, som icke beskattas. Har hustrun förvärvsarbete,
bortfaller helt eller delvis denna naturainkomst och ersättes med
en penninginkomst, som beskattas. I och för sig är denna skillnad i beskattning
rimlig ur den synpunkten, att en kontantinkomst måste anses representera
en större skatteförmåga än en naturainkomst av den typ, som erhålles genom
hustruns arbete i hemmet. Beträffande denna naturainkomst kan också
på goda grunder göras gällande, att densamma överhuvud taget icke kan betraktas
såsom en intäkt. Emellertid måste av rena jämlikhetsskäl eftersträvas,
att beskattningen icke träffar större del av den genom förvärvsarbetet
erhållna inkomsten än som kan anses utgöra en verklig nettoinkomst. Vid
hustruns förvärvsarbete utanför hemmet uppstår ej endast ett bortfall av
en del av det värde, som hennes hemarbete representerar, utan också en ökning
av levnadskostnaderna, vilken måste betraktas som en omkostnad för
inkomstens förvärvande. Full hänsyn till dessa kostnader kan i allmänhet
icke tagas vid taxeringen. Det har därför ansetts rimligt att införa en ökad
avdragsrätt för förvärvsarbetande gift kvinna. Behovet härav har blivit större
än tidigare genom den avvägning mellan ortsavdrag för ensamstående och
för äkta makar, som nu föreslås införd vid den statliga beskattningen, eftersom
den del av det nya ortsavdraget för gift skattskyldig, som kan anses
motsvara det tidigare familjeavdraget för hustru, vid genomförandet av detta
förslag skulle komma att minskas. Departementschefen har emellertid understrukit,
att det föreslagna avdraget för förvärvsarbetande gift kvinna endast
är ett provisorium, som icke får verka prejudicerande på sambeskattningsfrågans
definitiva avgörande.
Förevarande spörsmål har berörts i flera i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna I: 284 (av herr Näsgård)
och 11:423, i de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (av herr
Rubbestad m. fl.) samt i motionen 11:438 (av herrar Ståhl och Svensson i
Ljungskile). Med motionerna avses sådan ändring i förslaget, att ifrågavarande
avdrag skall kunna medgivas även i de fall, då hustrun deltager i mannens
förvärvsarbete och hustrun sålunda icke själv taxeras för någon inkomst.
Dylika fall äro särskilt vanliga när mannens förvärvsverksamhet är
jordbruk eller en mindre rörelse. För underlättande av de praktiska svårigheter,
som införandet av en sådan utvidgning av avdragsrätten skulle medföra,
föreslås i motionen II: 438 den anordningen, att hustrun skall i fall.
varom nu är fråga, å särskild deklarationsbilaga angiva den beräknade inkomsten
genom hennes arbete samt att skäligheten av denna beräkning skall
prövas av vederbörande taxeringsnämnd.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det otillfredsställande i att
den ifrågavarande avdragsrätten enligt förslaget icke kan medgivas i de fall,
där hustrun deltager i mannens förvärvsverksamhet. När hustrun biträtt
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
59
mannen exempelvis i hans jordbruk eller rörelse, har även hustrun bidragit
till förvärvandet av mannens inkomst. Det måste anses obilligt, att det ifrågavarande
avdraget icke kan ifrågakomma i sådana fall. Att i detta hänseende
finna en framkomlig utväg bereder emellertid stora svårigheter, och utskottet
kan i detta sammanhang icke föreslå någon lämplig lösning. Då vidare sambeskattningssakkunniga
förklarat sig komma att under sitt fortsatta arbete
upptaga denna fråga till prövning samt den i propositionen föreslagna avdragsrätten
allenast utgör en provisorisk anordning, finner utskottet ej heller
anledning att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning
i ämnet. På grund härav och då utskottet förutsätter, att det skall
visa sig möjligt för de sakkunniga att finna en godtagbar lösning av den föreliggande
frågan, tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.
Skattesystem och skatteskala vid inkomstbeskattningen av fysiska personer.
Enligt nuvarande bestämmelser uttages den direkta statliga skatten i vårt
land i form av dels inkomst- och förmögenhetsskatt dels värnskatt dels ock
särskild skatt å förmögenhet. Den sistnämnda skatten skall här behandlas i
ett senare sammanhang.
Den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten, som uttages av fysiska
personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser, består av dels bottenskatt och
dels tilläggsskatt. Bottenskatten utgår för alla skattskyldiga av ifrågavarande
kategori så snart inkomsten jämte Vioo av förmögenheten uppgår till beskattningsbart
belopp. Den är rörlig såtillvida, att i förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt endast regleras hur dess s. k. grundbelopp skall
beräknas, varjämte förutsättes, att varje år skall i samband med riksstatens
fastställande bestämmas med vilket procenttal av grundbeloppet bottenskatten
skall för det året utgå. Sålunda har skatten av fysiska personer och därmed
likställda alltsedan år 1940 uttagils med 150 procent av grundbeloppet. Tillläggsskatten
är däremot fast och skattesatserna för olika skikt av det beskattningsbara
beloppet angivas sålunda direkt i författningen. Tilläggsskatten börjar
utgå först då det beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kronor. Både
bottenskatten och tilläggsskatten äro progressiva.
Värnskatten har uttagits alltsedan budgetåret 1939/40. Enligt nu gällande
grunder beräknas värnskatten för fysiska personer och därmed jämställda
— frånsett visst mindre belopp å de lägsta inkomsterna — å det till inkomstoch
förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet efter en särskild
progressiv skiktskala. Värnskatten är icke underkastad rörlighet.
Enligt det föreliggande förslaget särskiljes inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
i två från varandra fristående skatter, en inkomstskatt och en
förmögenhetsskatt. Den föreslagna inkomstskatteskalan skall vara i sin helhet
rörlig, dock med en spärregel, som utesluter skatteuttag på mer än 70 procent
i något skikt. Departementschefen har i anslutning härtill framhållit, att det
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
vore uppenbart att den föreslagna skalans rörlighet vore mycket begränsad.
Detta vore emellertid av föga betydelse, då skalan kunde när som helst omprövas
genom ett beslut i samma former som ett beslut om ändrad uttagningsprocent.
Det syntes emellertid lämpligt att bibehålla konstruktionen med en
viss grundbeloppsskala, på vilken en högre eller lägre uttagningsprocent skulle
kunna tillämpas. Någon annan betydelse hade icke detta än att diskussionen
om ett högre eller lägre skatteuttag kunde få vissa konkreta belopp att anknyta
till. Skulle förändringen bliva mera avsevärd, finge man —- yttrar departementschefen
— vara medveten om att en ändrad grundskala behövde
införas.
Den föreslagna inkomstskatteskalan har i det lägsta skiktet, nämligen för
den del av den beskattningsbara inkomsten som ej överstiger 1 000 kronor,
en skattesats av 10 procent samt i det högsta skiktet, avseende den del av den
beskattningsbara inkomsten som överstiger 200 000 kronor, en skattesats av
70 procent. Skalan medför vid en uttagning med 100 procent av grundbeloppet
en sänkning av inkomstskatten för ensamstående med upp till 10 000
kronors inkomst. För barnlösa familjer, ettbarnsfamiljer och ogifta med ett
barn inträffar vid 100 procents uttagning av grundbeloppet en sänkning för
alla med upp till omkring 26 000 kronors inkomst. Ett barnbidrag å 260 kronor
har därvid i förekommande fall avräknats å skatten. Motsvarande gräns
går för trebarnsfamiljer vid omkring 23 000 kronor.
Det absoluta belopp, varmed skatten sänkes, är givetvis lågt i de inkomstlägen,
där skatten förut varit obetydlig, men stiger sedan till — i fråga om
familjer utan barn — högst omkring 230 kronor vid 15 000 kronors inkomst.
Beträffande familjer utan barn blir reduktionen därefter obetydligare även
till sitt absoluta värde och i inkomstlägen över omkring 25 000 kronor sker
en höjning med varierande belopp, som dock i stort sett öka vid stigande inkomst.
Den relativt sett största skatteskärpningen gäller inkomster omkring
50 000 kronor. Skattebeloppets ökning är här 3,6 procent eller 650 kronor.
Mot den i propositionen föreslagna inkomstskatteskalan ha invändningar
framställts i de likalydande motionerna 1:291 (av herr Domö m. fl.) och
II: 442, vari yrkats avslag å propositionen i dess helhet. Beträffande förslaget
att inkomstskatteskalan i sin helhet skulle göras rörlig har därvid framhållits,
att de skäl, som vid tillkomsten av det nuvarande skattesystemet anfördes för
en fast och en rörlig skatt, alltjämt gällde med oförminskad styrka. Vidare
borde den skattelindring, som vore möjlig att genomföra, komma även andra
än de mindre inkomsttagarna till del. I motionerna föreslås, såsom ovan
nämnts, att en provisorisk skattelättnad medgives alla skattskyldiga med
200 kronor för familjer och 130 kronor för ensamstående.
I de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och
II: 437 biträdes förslaget om en helt rörlig skala. Motionärerna framhålla
dock i detta sammanhang, att en på sådant sätt konstruerad skala endast
tilläte starkt begränsade variationer i fråga om uttagningsprocentens höjd.
Motionärerna acceptera helt den uppfattningen, att skattelättnaden i första
Bevillningsutskottets betänkande nr 50-
61
hand bör tillkomma de lägre inkomsttagarna och att den i högre inkomstgrupper
relativt sett högst väsentligt begränsas. Med hänsyn till de samhällsekonomiska
verkningarna vore det emellertid enligt motionärernas mening
oklokt att pålägga vissa inkomstgrupper en höjd skatt. Motionärerna föreslå
fördenskull en inkomstskatteskala, som i jämförelse med propositionen
skulle innebära skattesänkning i skikten över 12 000 kronor beskattningsbar
inkomst. Den högsta skattesatsen i denna skala skulle utgöra 60 procent, avseende
den del av den beskattningsbara inkomsten som överstege 100 000
kronor.
Utskottet får i anledning av vad i motionerna anförts framhålla, att avvägningen
av inkomstskatten — liksom även av övriga skatter — givetvis
i första hand måste vara beroende av storleken av de skatteintäkter, som
anses erforderliga för täckande av det allmännas utgifter. De i motionerna
framställda yrkandena grunda sig på den uppfattningen, att det intäktsbelopp,
som med de i propositionen framlagda förslagen avses skola
vinnas, icke -— eller åtminstone icke för närvarande — är behövligt för
budgetens balansering. Motionärerna anse fördenskull, att skattesänkningar
kunna genomföras vid inkomstbeskattningen utan att täckning för därigenom
uppkommande intäktsbortfall ästactKommes genom skatteskärpning
för större inkomsttagare och förmögenhetsägare samt för aktiebolagen.
Motionerna bygga sålunda på helt andra förutsättningar i fråga om vårt
budgetläge än de som ligga till grund för propositionen.
Såsom framgår av det föregående skulle enligt i propositionen gjorda beräkningar
den föreslagna skattelindringen vid inkomstbeskattningen av fysiska
personer vid en uttagning av 100 procent av grundbeloppet medföra
ett intäktsbortfall för år 1948 av 361 miljoner kronor, varav 196 miljoner
kronor skulle tagas igen genom skärpning av bolagsbeskattningen och av den
årliga förmögenhetsskatten samt genom införande av en kvarlåtenskapsskatt.
Det föreslagna skattesystemet skulle alltså, trots de föreslagna skatteskärpningama,
enligt dessa beräkningar föranleda ett intäktsbortfall för år
1948 av 165 miljoner kronor, vilket intäktsbortfall dock på grund av barnavdragens
avskaffande skulle å budgetens inkomstsida reduceras till några
tiotal miljoner kronor.
Utskottet har redan i det föregående avstyrkt det i de likalydande motionerna
I: 291 och II: 442 framställda yrkandet om bibehållande tills vidare av
nuvarande skattesystem i förening med vissa provisoriska skattelättnader,
vilket förslag skulle innebära ett betydligt större intäktsbortfall än det'' i propositionen
beräknade. Vad angår de likalydande motionerna I: 293 och II: 437
skulle enligt inom utskottet gjorda beräkningar den i dessa motioner föreslagna
inkomstskatteskalan medföra ett intäktsbortfall i jämförelse med propositionen
av omkring 30 miljoner kronor. I detta sammanhang må erinras
om att de i sistnämnda båda motioner framställda yrkandena med avseende
å inkomstskatteskalan, förmögenhetsskatteskalan, bolagsbeskattningen och
kvarlåtenskapsskatten enligt gjorda beräkningar sammanlagt skulle innebära
opaginerad Kontrollera mot PDF
6''2 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
ett intäktsbortfall i jämförelse med propositionen av omkring 230 miljoner
kronor.
Då utskottet, såsom förut nämnts, funnit skatteintäkter av den omfattning
departementschefen föreslagit vara erforderliga, såvida icke ett betydande
underskott i budgeten för år 1948/49 skall riskeras, måste utskottet utgå
it rån den förutsättningen, att det nya skattesystemet åtminstone i huvudsak
skall giva samma totala skatteintäkter som i propositionen avsetts. Frågan
om inkomstskatteskalans utformning kommer då närmast att gälla, huruvida
skattebördan kan anses vara för olika inkomstklasser skäligt avvägd
och om med hänsyn till beskattningens höjd risk föreligger för skadeverkningar
i samhällsekonomiskt avseende.
Skäligheten vid beskattningen kan icke bedömas enligt objektiva grunder,
utan utrymme finnes här givetvis för olika meningar. Departementschefen
har i likhet med beredningen lagt huvudvikten vid att de många små och
medelstora inkomsttagarna skola erhålla en lättnad i sin beskattning, vilken
lättnad åstadkommits dels genom en höjning av ortsavdragen och dels genom
skalans utformning. Det förändrade penningvärdet sedan år 1938, då
vårt nuvarande skattesystem tillkom, har gjort en sådan lättnad i hög grad
angelägen. Någon meningsskiljaktighet i detta avseende torde i det väsentliga
ej heller föreligga. Däremot råda delade meningar om de höga skattesatserna
i de högre inkomstskikten. En lägre skatt på högre inkomster måste
emellertid — under förutsättning av samma totala skatteuttag — medföra
en högre skatt för lägre inkomster. Dessa båda intressen få alltså vägas mot
varandra.
Vid en bedömning av den i propositionen föreslagna inkomstskatteskalan
ur skatteförmågesynpunkt kan utskottet icke finna annat än att nämnda
skala bör kunna godtagas. De skatteökningar i jämförelse med nuvarande
beskattningsgrunder, som därigenom skulle uppkomma för högre inkomster,
äro icke mera avsevärda. Utskottet tillstyrker även, att inkomstskatteskalan
göres i sin helhet rörlig med den begränsning i rörligheten, som föranledes
av 70-procentspärren. Emellertid vill utskottet starkt understryka departementschefens
uttalande om att den föreslagna skalans rörlighet är mycket
begränsad. Ehuru utskottet icke gjort'' några närmare undersökningar på
denna punkt, föreställer sig utskottet, att en uttagning av mera än 120 procent
icke bör ifrågakomma. Detsamma gäller vid en mera betydande minskning
av uttagningsprocenten. Vid sådana större ändringar bör sålunda själva
skalan omarbetas.
Utskottet kan ej heller finna, att grundad anledning föreligger till farhågor
för att de föreslagna skattesatserna i inkomstskatteskalan skola medföra
sådana verkningar, som kunna vara till skada för vårt ekonomiska liv. I den
mån det föreslagna skattesystemet skulle kunna tänkas få verkningar av
detta slag, torde dessa verkningar enligt utskottets mening icke komma att
vara beroende av inkomstskatteskalans utformning utan av det höga skattetryck
som uppkommer vid vissa kombinationer av inkomst och förmögen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 60.
63
het. Det höga skattetrycket föranledes då närmast av förmögenhetsskattens
höjd. Frågan om förmögenhetsbeskattningen behandlas av utskottet i det följande.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet den i propositionen
föreslagna inkomstskatteskalan. Utskottet avstyrker alltså de likalydande
motionerna I: 293 och II: 437.
Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda skattskyldiga.
Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter
som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar
samt flertalet utländska juridiska personer erlägga enligt den nuvarande
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt endast bottenskatt.
Beskattningen av dessa juridiska personer är sålunda enligt gällande bestämmelser
i sin helhet rörlig. Bottenskattens grundbelopp utgör 10 procent av
det beskattningsbara beloppet. Alltsedan budgetåret 1940/41 har skatten för
denna grupp av skattskyldiga erlagts med 200 procent av grundbeloppet eller
alltså med 20 procent av det beskattningsbara beloppet. (För försäkringsanstalter
har dock uttagningsprocenten, såvitt avser i försäkringstekniskt hänseende
till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst, under de senare åren
bestämts lika som för fysiska personer eller till 150.) Förutom inkomst- och
förmögenhetsskatt har utgått värnskatt, vilken alltsedan budgetåret 1942/43
för ifrågavarande grupp av skattskyldiga utgjort 12 procent av det beskattningsbara
beloppet. Den sammanlagda statsskatten utgår sålunda enligt nu
gällande beskattningsgrunder för aktiebolag m. fl. juridiska personer med 32
procent av det beskattningsbara beloppet.
Enligt det föreliggande förslaget skall skattesatsen för aktiebolag och därmed
likställda juridiska personer — utom försäkringsanstalter i den mån de
driva livförsäkringsrörelse — bestämmas till 40 procent av den beskattningsbara
inkomsten, innebärande en höjning av den nuvarande sammanlagda
skattesatsen för dessa skattskyldiga med 8 enheter. Skatten skall uträknas direkt
efter denna skattesats och sålunda icke längre vara underkastad rörlighet.
I propositionen har i detta sammanhang framhållits, att avvägningen
av de höjda skattebidragen från bolagen — liksom från förmögenheter och
arv — ägt rum under den förutsättningen, att de föreslagna skattesatserna
icke borde bliva föremål för täta växlingar, medan inkomstskatten i princip
uppfattades som en rörlig budgetregulator. Beträffande bolagsskatten har av
departementschefen anförts, att denna intoge en särställning såtillvida som
den icke syntes lämplig som en årlig budgetregulalor, varemot ändringar med
hänsyn till det allmänna ekonomiska läget kunde övervägas.
Den sålunda föreslagna skärpningen av bolagsbeskattningen skulle enligt
i propositionen gjorda beräkningar för år 1948 innebära eu ökning av skatleintäkterna
för staten av 119 miljoner kronor.
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
I de likalydande motionerna I: 291 (av herr Domö in. fl.) och II: 442 samt
i de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och
11:437 har förordats ett bibehållande av den nuvarande skattesatsen för
aktiebolagen och därmed likställda skattskyldiga vid 32 procent. I de förstnämnda
båda motionerna framställas även invändningar mot att bolagsskatten
göres fast, varvid framhålles, att möjligheten att utan författningsändring
sänka bolagsskatten under kritiska tider för näringslivet ur ekonomiskt
politiska synpunkter framstode såsom angelägnare ju högre skattesatsen
vore. Vidare har i samma motioner anförts, att med hänsyn till de allvarliga
erinringar, som i de avgivna remissyttrandena riktats mot förslaget om en
fast bolagsskatt å 40 procent, det från olika håll vitsordade behovet av ingående
utredning rörande bolagsbeskattningens ekonomiska verkningar samt
de betydelsefulla ändringar i vissa delar av skattelagstiftningen, som torde
bliva nödvändiga om bolagsskatten hålles vid en hög nivå, försiktighet bör
iakttagas vid bolagsskattens avvägning.
Därjämte har i de likalydande motionerna 1:293 och 11:437 framhållits,
att sparandet inom företagen komme att bliva av ännu större betydelse, om
genom en i förhållande till förkrigstiden avsevärt höjd beskattning sparande
och nybildning av kapital på enskilda händer ytterligare försvårades. Att så
starkt beskära möjligheterna till sparandet inom företagen, som den föreslagna
bolagsbeskattningen skulle göra, kunde icke vara välbetänkt, i varje fall
icke därest man avsåge denna skärpning såsom en för längre tid verkande åtgärd.
Det framstode även såsom ett starkt samhälleligt intresse, att staten ej
genom sin ekonomiska politik försvårade tillkomsten och utvecklingen av nya
företag, som kunde motverka en alltför stark konkurrenshämmande koncentration
till stora företag.
Utskottet får i anledning av vad i motionerna anförts erinra om de i det
föregående gjorda uttalandena rörande de motiv, som legat till grund för
den nu föreslagna avvägningen av bolagsbeskattningen Såsom därav framgår
har skärpningen av bl. a. bolagsbeskattningen närmast motiverats med att
denna skärpning i nuvarande läge är ofrånkomlig, om en sänkning av beskattningen
av mindre inkomsttagare skall kunna genomföras. Vidare har
anförts, att bakom förslaget om denna skärpning givetvis dock låge den uppfattningen,
att densamma icke kunde anses oskälig, liksom även att den
kunde äga rum utan skada för företagsamhet och sparande.
Grundförutsättningen för förslaget om en höjning av bolagsbeskattningen
är sålunda, att med utgångspunkt från de föreslagna skattelindringarna vid
inkomstbeskattningen av fysiska personer ytterligare skatteintäkter erfordras
från aktiebolagen och därmed likställda för undvikande av en underbalansering
av budgeten. Denna grundförutsättning måste hållas i minnet, eftersom
eljest en enhetlig diskussion rörande förslaget i denna del är utesluten. Skälen
mot en höjning av bolagsbeskattningen böra alltså vägas mot önskvärdheten
av lindring av inkomstbeskattningen av fysiska personer i den omfattning,
som föreslås i propositionen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
65
Frågan om bolagsbeskattningems avvägning kan icke bedömas från samma
utgångspunkter som frågan om avvägningen av inkomstbeskattningen av
fysiska personer. Vid sistnämnda beskattning blir avvägningen av skattebördan
för skattskyldiga i olika inkomstlägen närmast beroende av den bärkraft,
som kan anses föreligga i varje inkomstläge. Ett fastställande av bärkraften
ger givetvis utrymme för olika uppfattningar. Såtillvida är emellertid
frågan om bärkraften för fysiska personer lätt att bedöma som de fakta, som
skola ligga till grund vid denna bedömning — främst inkomstens storlek —
utan svårighet kunna konstateras.
Beträffande bolagsbeskattningen ligger saken helt annorlunda till. Bolagsbeskattningen
har motiverats med bl. a., att en särskild skatt, lagd å bolaget
såsom sådant, borde komplettera inkomstskatten för fysiska personer.
Grunden för denna särskilda skatt å bolagen har angivits vara, att inkomst,
som förvärvats genom ett aktiebolag, äger större skattekraft än annan inkomst.
Vidare har för bolagsbeskattningen anförts det skälet, att ingen
del av bolagens inkomster borde gå fri från beskattning samt att icke utdelad
vinst fördenskull borde beskattas hos bolagen. Utgår man från den motivering,
som sålunda anförts för bolagsbeskattningen, torde det vara uppenbart,
att eu avvägning av skattebördan vid bolagsbeskattningen efter bärkraft
knappast kan äga rum. Avgörande blir här i stället ett rent skälighetsbedömande
av hur stor den merbeskattning bör vara, som lämpligen bör
åvila bolagsinkomstema.
Vid den skälighetsbedömning, som sålunda bör ske vid bolagsbeskattningens
avvägning, kan någon ledning ej hämtas från några allmängiltiga normer.
Någon tvekan kan dock icke råda därom att en skattesats för aktiebolagen
och därmed likställda skattskyldiga av 40 procent innebär en hög beskattning.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang erinra om vad som redan
i det föregående anförts att skärpningen av bolagsbeskattningen i första hand
motiverats med att densamma i nuvarande läge är erforderlig, om eu sänkning
av beskattningen av mindre inkomsttagare skall kunna genomföras. Frågan
om befogenheten av den nu föreslagna skärpningen av bolagsbeskattningen
erhåller följaktligen sin rätta belysning endast under den förutsättningen,
att såsom ett tänkbart alternativ ställes en mera begränsad skattesänkning
för de mindre inkomsttagarna än som i propositionen föreslagits.
Ur denna synpunkt sett har utskottet — vad angår aktiebolag och därmed
närmast jämförliga juridiska personer — icke funnit sådana skäl vara förhanden,
som böra föranleda ett frångående av förslaget i denna del. Utskottet
föreslår dock, att skattesatsen för ekonomiska föreningar och för hypoteksinrättningarna
bibeliålles vid 32 procent. Beträffande skälen för detta
förslag återkommer utskottet i det följande.
Såsom departementschefen jämväl framhållit måste emellertid diskussionen
om lämpligheten av att i ökad grad utnyttja bolagsbeskattningen såsom
skaltekälla anknytas till de ekonomiska verkningarna därav. Departementschefen,
som utförligt behandlat detta spörsmål, liar sammanfattningsvis
Bihang till riksdagens protokoll UU7. 7 samt. Nr 50. 5
opaginerad Kontrollera mot PDF
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
konstaterat, att företagsbeskattningens verkningar på näringslivets utveckling
otvivelaktigt vore komplicerade och svåröverskådliga. En hög
skatt på aktiebolag och därmed likställda kunde väntas både hämma och stimulera
expansionen inom näringslivet. I remissyttrandena hade man utifrån
vissa antaganden dragit slutsatser rörande en upphromsning av nyinvesteringarna
genom skattehöjningen, vilken skulle vida överstiga de omkring
100 miljoner kronor per år som genom densamma skulle indragas
till samhället. Dessa slutsatser vore uppenbarligen föga sannolika. Det vore
ej ens säkert, att den årliga nyinvesteringen inom aktiebolagen komme att
minskas med själva detta belopp. På vissa punkter kunde man dock räkna
med icke önskvärda biverkningar, vilket sammanhängde med det förhållandet
att en fullständig överflyttning av förluster från underskottsår till överskottsår
icke kunde äga rum enligt nuvarande skattelagstiftning. Härigenom
kunde i vissa fall hinder uppstå för ur samhällssynpunkt värdefulla men
riskbetonade initiativ. Betydelsen därav vid sidan av den huvuddel av nyföretagandet,
som ägde rum inom företag, där en sådan riskutjämning kunde
genomföras, kunde dock enligt departementschefens mening icke förutsättas
vara så stor, att skatteavvägningen i sin helhet borde bestämmas
därav.
Departementschefen har vidare framhållit, att de invändningar, som kunde
riktas mot bolagsbeskattningen på grund av dess verkningar på en viss del
av nyföretagandet, i stället borde föranleda sådana justeringar i skattelagstiftningen,
att dessa verkningar i möjligaste mån eliminerades. Utredning
därom påginge inom 1944 års allmänna skattekommitté. Eventuellt borde
även andra justeringar i formerna för rörelsevinsternas beskattning än som
fölle inom denna kommittés uppdrag övervägas sedan erfarenhet vunnits
om den höjda företagsbeskattningens verkningar under några verksamhetsår,
som icke präglats av krigsförhållandena, krigskonjunkturskatten och övergångsbestämmelserna
i samband med källskattereformen, samt erfarenhet
likaledes vunnits av den nya lagstiftningen om investeringsfonder.
I vad departementschefen sålunda anfört kan utskottet helt instämma.
Utskottet anser sålunda, att vad i remissyttrandena och i de ifrågavarande
motionerna invänts rörande de ekonomiska verkningarna av den föreslagna
skärpningen av bolagsbeskattningen icke i nuvarande läge bör utgöra hinder
för förslagets genomförande. I detta sammanhang vill utskottet vidare påpeka,
att den omständigheten, att bolagsbeskattningen enligt förslaget ej
skall vara rörlig, givetvis icke utgör hinder för en sänkning av skattesatsen,
därest det framdeles skulle visa sig att en sådan sänkning framstår såsom
önskvärd.
Emellertid ifrågasätter utskottet, huruvida en höjning av skattesatsen
till 40 procent kan anses sakligt motiverad beträffande de ekonomiska föreningarna.
Det torde utan tvivel kunna antagas, att dessas medlemmar i genomsnitt
ha lägre inkomster än aktiebolagens delägare. I detta sammanhang
bör ihågkommas, att en liknande synpunkt anlagts även i samband
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr öO.
67
med tillkomsten år 1942 av reglerna om beskattning av viss del av de ekonomiska
föreningarnas förmögenhet. Vid utformningen av dessa regler ansågs
nämligen, att skattesatsen i fråga om förmögenhetsdelen skulle sättas
lägre än skattesatsen i övrigt. Med hänsyn härtill torde skäl kunna anses
tala för att merbeskattningen av de ekonomiska föreningarnas inkomster
göres något lägre än merbeskattningen av aktiebolagsinkomstema. Bland de
ekonomiska föreningarna torde även finnas ett stort antal föreningar med
små inkomster, och många av dessa föreningar ha ej heller till syfte att
främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt med tanke på sådana
fall synes det utskottet önskvärt, om en något lägre skattesats kunde fastställas
för de ekonomiska föreningarna.
Mot en olika skattesats för aktiebolag och ekonomiska föreningar ha
emellertid anförts praktiska skäl. Det kan givetvis föreligga en viss risk
för att en del aktiebolag kunna ombildas till ekonomiska föreningar uteslutande
i syfte att erhålla en lindrigare beskattning, liksom även att skattesynpunkter
kunna bliva avgörande vid valet av företagsform för ett nystartat
företag. Framför allt med hänsyn härtill har det vid de nuvarande
bestämmelsernas tillkomst ansetts vara en fördel, att samma skattesats tilllämpas
för aktiebolag som för ekonomiska föreningar.
Frågan är alltså här vilketdera intresset som bör väga tyngst: det enligt
utskottets mening sakligt motiverade önskemålet om en något lägre skattesats
för de ekonomiska föreningarna än för aktiebolagen eller risken för att
föreningsformen utnyttjas uteslutande med tanke på skattesynpunkter. Utskottet
vill gärna medgiva, att nämnda risk kan vara ägnad att ingiva betänkligheter
mot att skattesatsen göres olika för dessa juridiska personer.
Emellertid bär utskottet stannat för att tillmäta önskemålet om en lägre
skattesats större betydelse och föreslår fördenskull, att skattesatsen för
ekonomiska föreningar bibehålies vid nuvarande 32 procent.
Samma skattesats synes böra bestämmas för Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska
b os t a d s k r ed i t k a s s a n och bostadskreditföreningar, vilka samtliga före 1942
års författningsändring voro helt undantagna från skattskyldighet. I detta
sammanhang må erinras om att jordbrukets kreditkassor äro organiserade
såsom ekonomiska föreningar och således utan vidare komma i åtnjutande av
den av utskottet föreslagna lägre skattesatsen. Vid tillkomsten av nuvarande
bestämmelser åsyftades, att hypoteksinrättningama och jordbrukets kreditkassor
skulle beskattas efter enhetliga grunder och denna likställighet bör
alltjämt upprätthållas.
Den av utskottet sålunda föreslagna lägre skattesatsen för ekonomiska
föreningar och hypoteksinrättningar kan antagas i jämförelse med propositionen
medföra en intäktsminskning för staten år 1948 av omkring 6 miljoner
kronor.
I övrigt tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker ovannämnda motioner.
68
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Inkomstbeskattningen av ideella föreningar och därmed likställda
skattskyldiga.
Ideella föreningar och stiftelser samt därmed likställda skattskyldiga erlägga
enligt den nuvarande förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
endast bottenskatt. Beskattningen av dessa juridiska personer är
sålunda enligt gällande bestämmelser i sin helhet rörlig. Bottenskattens grundbelopp
utgör 5 procent av det beskattningsbara beloppet. Alltsedan budgetåret
1940/41 har skatten för denna grupp av skattskyldiga uttagits med 150
procent av grundbeloppet eller alltså med 7,5 procent av det beskattningsbara
beloppet. Värnskatten har alltsedan budgetåret 1942/43 utgjort 6 procent av
det beskattningsbara beloppet. Den sammanlagda statsskatten utgår sålunda
enligt nu gällande beskattningsgrunder för dessa skattskyldiga med 13,5
procent av det beskattningsbara beloppet.
Enligt det föreliggande förslaget skall skattesatsen för ifrågavarande juridiska
personer bestämmas till 15 procent av det beskattningsbara beloppet,
vilken skattesats skall vara fast.
I motionen 11:432 (av herr Gustafsson i Bogla m. fl.) har yrkats sådan
ändring av förslaget i denna del, att den statliga inkomstskatten skall för
ideella föreningar och samfund utgöra: när den beskattningsbara inkomsten
icke överstiger 5 000 kronor 5 procent av den beskattningsbara inkomsten,
när den beskattningsbara inkomsten överstiger 5 000 men ej 10 000 kronor
10 procent av den beskattningsbara inkomsten samt när den beskattningsbara
inkomsten överstiger 10 000 kronor 15 procent av den beskattningsbara
inkomsten. Till stöd härför har framhållits den samhällsgagnande betydelsen
av föreningslivet och den uppfostrande gärning som de ideella föreningarna
utförde.
Vidare har i en till utskottet inkommen skrift hemställts, att en lindrigare
beskattning måtte fastställas i fråga om besparingsskogar och häradsallmänningar.
Därvid har anförts, att inkomsten från skogsmedelsfonder och besparingsskogar
användes för ett flertal allmännyttiga ändamål samt att, om avkastningen
skulle utdelas till och beskattas hos de olika delägarna, det utdelade
beloppet bleve så lågt att det knappast komme att påverka delägarnas
beskattning.
Vad angår det i motionen framställda yrkandet får utskottet till en början
framhålla, att, därest motionärerna med yrkandet avsett att skattesatsen
skulle då den beskattningsbara inkomsten exempelvis överstiger 5 000 kronor
utgöra 10 procent å hela inkomsten, sådana beskattningsgrunder skulle
leda till ett mycket otillfredsställande resultat. Skatten skulle nämligen då
bliva för en inkomst av 5 000 kronor 250 kronor men för en inkomst av
5 010 kronor 501 kronor. En inkomstökning av 10 kronor skulle alltså medföra
en skattestegring av 251 kronor, vilket uppenbarligen ej kan ifrågakomma.
Om motionärerna däremot skulle med sitt yrkande ha avsett en
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
69
skiktskala, där skatten oberoende av inkomstens storlek alltid i bottenskikten
uträknas efter de lägre procenttalen, uppkomma icke sådana verkningar
vid skatteberäkningen som nyss nämnts. Emellertid kan mot en dylik metod
invändas, att därigenom åstadkommes en progressiv beskattning, under det
att enligt gängse beskattningsgrunder beskattningen av juridiska personer i
regel bör vara proportionell. Avgränsningen av de angivna juridiska personerna
— ideella föreningar och samfund — från andra föreningar skulle
vidare bereda vissa svårigheter, men utskottet saknar anledning alt här ingå
närmare härpå. Frågan om vissa ideella föreningars ställning i beskattningshänseende
är nämligen för närvarande föremål för utredning. Sålunda pågår
inom dissenterlagskommittén utredning rörande de religiösa sammanslutningarnas
skatterättsliga behandling. Frågan om vissa andra ideella föreningars
beskattning torde vidare, enligt vad utskottet inhämtat, under den
närmaste tiden komma att tagas under omprövning av Kungl. Maj:t. Utskottet
finner med hänsyn härtill ej skäl att i anledning av motionen förorda
ändring av det föreliggande förslaget i denna del.
Beträffande de i ovannämnda skrift uttalade önskemålen i fråga om beskattningen
av besparingsskogar och häradsallmänningar kan utskottet icke
ingå närmare på detta spörsmål, då härför erfordras mera ingående undersökningar
än som i detta sammanhang lämpligen kunna äga rum. Det synes
emellertid utskottet motiverat, att detta spörsmål tages under övervägande,
då så kan ske i samband med andra likartade beskattningsfrågor.
Utskottet tillstyrker sålunda propositionen och avstyrker den ifrågavarande
motionen.
Förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer.
Enligt nuvarande bestämmelser beskattas förmögenhet vid den årliga taxeringen
i två olika former, nämligen dels genom att i regel Vioo av den skattepliktiga
förmögenheten inräknas i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
laxerade beloppet dels ock genom att en fristående förmögenhetsskatt,
benämnd särskild skatt å förmögenhet, uttages.
i propositionen föreslås att hela förmögenhetsskatten skall erläggas i form
av eu fristående skatt å förmögenhet. Förmögenheter ej överstigande 30 000
kronor skola enligt förslaget fritagas från förmögenhetsskatt. Den föreslagna
skalan innebär i det lägsta skattebelagda skiktet, d. v. s. för den del av förmögenheten
som överstiger 30 000 men ej 100 000 kronor, en skattesats av 6
promille och för det högsta skiktet, d. v. s. för den del av förmögenheten
som överstiger 300 000 kronor, en skattesats av 18 promille.
En särskild reduktionsregel har föreslagits för sådana fall, då inkomsten
är låg i förhållande till förmögenheten samt förmögenheten ej överstiger visst
belopp. Regeln avser i huvudsak, att den skattepliktiga förmögenheten
minskas, då densamma överstiger 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten
samt förmögenheten vidare ej överstiger 100 000 kronor. Detta in
-
70
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
nebär —- under förutsättning att förmögenheten ej överstiger 100 000 kronor
—• att reduktion sker om den sammanräknade nettoinkomsten understiger
3Vs procent av den skattepliktiga förmögenheten. I sådana fall skall den
beskattningsbara förmögenheten utgöra ett belopp motsvarande 30 gånger
den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst 50 procent av den skattepliktiga
förmögenheten.
Enligt i propositionen gjorda beräkningar skulle den föreslagna förmögenhetsbeskattningen
i jämförelse med den nuvarande för år 1948 innebära
en ytterligare skatteintäkt av 37 miljoner kronor.
Frågan om förmögenhetsbeskattningens höjd och utformning har berörts
i ett flertal motioner. I de likalydande motionerna I: 291 (av herr Domö
m. fl.) och II: 442, vari yrkats avslag å propositionen i dess helhet, har framhållits
bl. a., att avvägningen av förmögenhetsskatten med nödvändighet
måste ske i samband med avvägningen av inkomstskatten, d. v. s. med beaktande
av den sammanlagda skattebörda, som enligt förslaget komme att
åvila näringslivet. Så snart ett företag nått en sådan storlek, att det kunde
betraktas såsom tillhörande de medelstora, vore enligt förslaget den del
av inkomsten som företagaren efter skatternas erläggande finge behålla så
obetydlig, att föga därav återstode för nyinvesteringar. Även om medel funnes
tillgängliga för nyinvesteringar, kunde en företagare icke gärna förutsättas
eftersträva att utvidga företaget utöver den gräns, där marginalskattesatsema
ej längre tilläte att en rimlig del av inkomsten finge behållas. Det
låge närmare till hands, att han använde eventuella överskottsmedel för personlig
konsumtion.
I de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och
11:437 föreslås en skiktskala för förmögenhetsbeskattningen, vilken i jämförelse
med propositionen innebär lägre skattesatser i alla skikt utom i
skiktet 50 000—100 000 kronor, där skattesatsen är 6 promille såväl i propositionen
som i motionen. I denna skala utgör skattesatsen i det lägsta skattebelagda
skiktet, d. v. s. 30 000—50 000 kronor, 4 promille och i det högsta
skiktet, d. v. s. för den del av förmögenheten som överstiger 300 000 kronor,
12 promille. Syftet med den av motionärerna sålunda föreslagna förmögenhetsskatteskalan
är att densamma tillika med den i motionerna föreslagna
inkomstskatteskalan skall vid en förmögenhetsavkastning av 3 procent föranleda
en marginalskatt, som endast obetydligt skulle överstiga 100 procent.
Även i de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (av herr Rubbestad
m. fl.) föreslås en annan skiktskala vid förmögenhetsbeskattningen. Denna
skala innebär i det lägsta skattebelagda skiktet, d. v. s. 30 000—50 000 kronor,
en skattesats av 5 promille och i det högsta skiktet, d. v. s. för den del av
förmögenheten som överstiger 1 000 000 kronor, 14 promille. Till stöd härför
har framhållits bl. a. att, om skattebördan för starkt förskötes från inkomsterna
till förmögenheterna, kunde svårigheter uppstå för näringslivet.
Icke minst gällde detta för jordbruket på grund av dess stora kapitalbehov
och jämförelsevis låga förräntningsprocent på det investerade kapitalet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
71
I de likalydande motionerna I: 296 (av herr Hagman m. fl.) och II: 436
yrkas avslag å propositionen eller, därest detta yrkande icke skulle bifallas,
att skattskyldig, som taxerats till statlig förmögenhetsskatt, vid beräkning av
sin till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst berättigas åtnjuta avdrag
för den honom påförda förmögenhetsskatten. Till stöd härför har framhållits,
att en sådan anordning skulle medföra den önskvärda effekten att de
sammanlagda skatterna å inkomst och förmögenhet reducerades så att de
endast i vissa fall vid särskilt låg avkastning komme att överstiga inkomsten.
Å andra sidan komme en inkomst, som helt eller delvis härflöte av förmögenhet,
att alltid till större del tagas i anspråk för skattebetalning än vad
fallet vore med motsvarande inkomst av arbete.
Slutligen yrkas i de likalydande motionerna I: 282 och IT. 424 (av herr
Jonsson i Skedsbygd m. fl.) med avseende å reduktionsregelns utformning,
att vederbörande taxeringsnämnd skulle beträffande inkomst av jordbruk
eller företag, där ägaren och hans familj deltoge i arbetet vid inkomstens
förvärvande, fastställa huru mycket av den gemensamma inkomsten av kapital
och arbete, som skulle anses såsom inkomst av kapital, samt att den sålunda
fastställda kapitalinkomsten skulle läggas till grund för förmögenhetsbeskattningen.
Såsom redan i det föregående antytts gav riksdagen redan vid början av
kriget uttryck för den uppfattningen, att de då vidtagna höjningarna av inkomstskatten
förutsatte en senare komplettering i form av höjd förmögenhetsbeskattning.
Även 1945 och 1946 års riksdagar uttalade sig i samma riktning.
Utskottet inskränker sig i detta sammanhang till en erinran härom, då
i det följande i samband med förslaget till införande av en kvarlåtenskapsskatt
lämnas en mera utförlig redogörelse för de tidigare uttalandena i
frågan.
I propositionen har såsom skäl för den nu föreslagna skärpningen av förmögenhetsbeskattningen
anförts dels behovet av en ny avvägning mellan de
olika direkta statsskatterna dels ock angelägenheten av största möjliga skattesänkning
för de lägre inkomsttagarna. Med utgångspunkt från dessa synpunkter
har departementschefen framhållit, att en viss höjning av förmögenhetsbeskattningen
frainstode såsom motiverad, och detta desto mer som
den skulle möjliggöra en större minskning av inkomstbeskattningen än som
eljest kunde komma till stånd. Departementschefen har även i detta sammanhang
betonat, att, om ett minskat skatteuttag framdeles skulle visa sig
möjligt, lättnaderna främst borde avse inkomstskatten, medan förmögenhetsbeskattningen
icke syntes utgöra en lämplig budgetregulator.
Invändningarna mot den föreslagna skärpningen av förmögenhetsbeskattningen
ha i huvudsak avsett de menliga följder, som denna skärpning skulle
ha för sparandet och företagsamheten. Otvivelaktigt ger en långsammare
progression större möjligheter till ökat sparande, och det torde även vara riktigt,
att en viss minskning av den totala beskattningen av större inkomster
opaginerad Kontrollera mot PDF
72
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
och förmögenheter kan antagas ge upphov till en relativt sett större ökning
av det totala sparandet än en skatteminskning å samma belopp i lägre inkomstlägen.
Skulle denna synpunkt tillmätas avgörande betydelse, borde —
såsom departementschefen jämväl framhållit — man i nuvarande läge avstå
från att genomföra en sådan skattelindring för lägre inkomsttagare, som
förutsätter ett ökat uttag av större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Såsom
tidigare nämnts äro nämligen möjligheterna för tillgodoseende av önskemålet
om största möjliga skattesänkning för lägre inkomsttagare och smärre
förmögenheter i viss mån beroende av en överflyttning av skattebördan till
större inkomster och förmögenheter.
Vid bedömandet av förslagets verkningar med avseende å sparandet och
företagsamheten får icke bortglömmas, att enligt förslaget — till skillnad
från enligt nuvarande bestämmelser -—- hel befrielse från förmögenhetsskatt
inträder i sådana fall, då förmögenheten ej överstiger visst belopp. Denna
skattepliktsgräns sattes i beredningens förslag till 20 000 kronor men har
i propositionen höjts till 30 000 kronor. Enligt statistiken över förmögenhetsfördelningen
vid 1946 års taxering utgjorde antalet förmögenheter överstigande
20 060 kronor 280 701. Härav funnos icke mindre än 101 652 st. i storleksordningen
20 000—30 000 kronor. Enligt propositionen kommer således
de skattefria förmögenhetemas antal att ökas med 101 652 utöver vad av
beredningen föreslagits. Antalet förmögenheter i storleken 30 000—100 000
kronor, i vilka förmögenhetslägen förmögenhetsskatten enligt förslaget är relativt
låg, var vidare 144 742 st. De återstående förmögenheterna, tillhopa
34 307 st., uppgingo sålunda till högre belopp än 100 000 kronor. Det är
närmast beträffande sistnämnda förmögenheter, som enligt förslaget en
skatteskärpning skulle inträda, vars storlek blir olika allt efter inkomstens
och förmögenhetens storlek.
De här anförda siffrorna torde visa, alt det stora flertalet förmögenhetsägare
skulle ha fördel av förslagets genomförande. Detta bör givetvis medföra
en förmånlig verkan framför allt på företagsamheten men även på sparandet.
Att skatteskärpning skulle inträda för endast cirka 35 000 st. förmögenhetsägare
bör här kunna påpekas, utan att detta fattas som ett uttalande
om att förmögenhetsbeskattningens verkningar i dessa fall enbart vore ett
intresse för dessa skattskyldiga själva. När man bedömer förslagets innebörd
med avseende å företagsamheten och sparandet, måste man därför hålla i
minnet de proportioner, som framgå av det ovan anförda statistiska materialet.
Enligt förslaget blir skatteskärpningen i jämförelse med nuvarande bestämmelser
betydande särskilt i sådana fall, då en hög inkomst är förenad med
en stor förmögenhet. För undanröjande av att i dylika fall en alltför stor
del av inkomsten tages i anspråk för skatt har i proposition nr 299 förslag
framlagts om en spärregel, enligt vilken de totala direkta stats- och kommunalskatterna
maximeras till 80 procent av inkomsten. Någon reduktion av
kommunalskatten och förmögenhetsskatten skall dock icke kunna ske, utan
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
73
reduktionen verkställes enbart å den statliga inkomstskatten. Utskottet, som
funnit en spärregel av detta slag erforderlig för att undvika obilliga resultat
av de föreslagna skatteskalorna, har i sitt samtidigt härmed avgivna betänkande
nr 51 tillstyrkt bifall till berörda proposition.
Nämnda spärregel, den s. k. 80-procentspärren, kommer emellertid att få
betydelse endast i höga inkomst- och förmögenhetslägen. Innan inkomsten
och förmögenheten uppnått det läge, där spärren börjar verka, kan enligt
förslaget marginalskatten bliva hög, i vissa fall betydligt mer än 100 procent
Utskottet har i detta hänseende verkställt vissa undersökningar, vilka redovisas
i en vid detta betänkande fogad Bilaga 1, till vilken utskottet får hänvisa.
Beträffande begreppet marginalskatt får utskottet erinra om att detta begrepp
först under de senare åren kommit till användning såsom en mätare å
beskattningens höjd. Med marginalskatt menas som bekant den del av en viss
inkomstökning, som avgår till gäldande av den å inkomstökningen belöpande
skatten. För den som överväger att öka sin inkomst exempelvis genom att
åtaga sig ett extra uppdrag eller genom att utvidga sin rörelse är det givetvis
av intresse att veta hur mycket som av inkomstökningen kommer att återstå
efter erläggandet av den därå belöpande skatten. Syftet med marginalskatten
är att tjäna till ledning för en sådan kalkyl. Marginalskattebegreppet kommer
till begagnande även i fråga om förmögenhetsinkomst. Om en person av sin
inkomst kan spara ett visst belopp, utvisar marginalskatten hur stor del av
avkastningen å det sparade beloppet som i vederbörandes inkomst- och förmögenhetsläge
kommer att åtgå till skatt å såväl den ytterligare inkomsten
som förmögenhetsökningen.
Vid övervägandet av de möjligheter, som förefinnas för erhållande av en
minskning av marginalskatten, kommer givetvis en sänkning av skatteskalorna
närmast i fråga. I detta hänseende har i de likalydande motionerna
I: 293 och II: 437 föreslagits eu sänkning av såväl inkomstskatteskalan som
förmögenhetsskatteskalan. Hur de av motionärerna föreslagna skalorna skulle
verka med avseende å marginalskatten i vissa inkomst- och förmögenhetslägen
framgår av bilagan. Enligt inom utskottet gjorda beräkningar skulle
en sänkning av nämnda båda skalor enligt motionärernas förslag i jämförelse
med propositionen medföra en intäktsminskning för staten av omkring
75 miljoner kronor.
I de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 har — med godtagande
av propositionens inkomstskatteskala — föreslagits en sänkning av fcrmögenhetsskatteskalan.
Även vei-kningama härav framgå av bilagan. Detta förslag
skulle enligt inom utskottet gjorda beräkningar medföra ett intäktsbortfall
i jämförelse med propositionen av omkring 39 miljoner kronor.
Slutligen har i de likalydande motionerna 1:296 och 11:436 anvisats en
annan utväg, nämligen att vid inkomsttaxeringen avdrag skulle få ske för
påförd förmögenhetsskatt. Resultatet härav i vissa inkomst- och förmögenhetslägen
framgår likaledes av bilagan. Intäktsbortfallet vid anlitande av
74
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
denna metod har i motionerna angivits till 31 miljoner kronor men utgör enligt
inom utskottet gjorda beräkningar rätteligen omkring 56 miljoner kronor.
Vid övervägande av dessa olika möjligheter till nedbringande av marginalskatten
har utskottet med hänsyn till de betydande intäktsbortfall, som
därigenom skulle uppkomma, icke ansett sig kunna förorda någon av dessa.
Såsom förut nämnts måste nämligen för genomförandet av den föreslagna
skattelindringen vid inkomstbeskattningen förutsättas, att ökade skatteintäkter
erhållas från bl. a. den årliga förmögenhetsskatten med åtminstone i huvudsak
det i propositionen beräknade beloppet. Ehuru den omständigheten
att höga marginalskattesatser kunna uppkomma vid vissa kombinationer av
inkomst- och förmögenhet givetvis är en olägenhet, har utskottet dock icke
funnit tillräckliga skäl föreligga att i den utsträckning, som i motionerna
avses, frångå den i propositionen föreslagna avvägningen av skattebördan
mellan inkomster och förmögenheter.
För att lindring i förmögenhetsbeskattningen skall kunna erhållas i de
fall, då sådan lindring är mest påkallad, föreslår emellertid utskottet, att den
i propositionen föreslagna reduktionsregeln, som är avsedd att komma till
användning när inkomsten är låg i förhållande till förmögenheten, skall äga
tillämpning oberoende av förmögenhetens storlek. Enligt utskottets förslag
skall sålunda begränsningen av denna regel till förmögenheter ej överstigande
100 000 kronor bortfalla. Denna ändring av propositionen kan enligt
inom utskottet gjorda beräkningar antagas medföra ett intäktsbortfall i jämförelse
med propositionen av omkring 7 miljoner kronor. Därvid har förutsatts,
att en 80-procentspärr förefinnes.
I de likalydande motionerna I: 282 och II: 424 har med avseende å reduktionsregelns
utformning yrkats, att beträffande inkomst av jordbruk eller
rörelse, där ägaren och hans familj deltager i arbetet vid inkomstens förvärvande,
skulle fastställas huru mycket av den gemensamma inkomsten av
kapital och arbete som skall anses utgöra inkomst av kapital samt att den
sålunda fastställda kapitalinkomsten skall läggas till grund för förmögenhetsbeskattningen.
Såsom ovan nämnts innebär reduktionsregeln, att reduktion
skall ske, om den skattepliktiga förmögenheten överstiger 30 gånger den
sammanräknade nettoinkomsten av olika förvärvskällor. Vid reduktionsregelns
tillämpning tages alltså vid jämförelsen mellan inkomsten och förmögenheten
hänsyn till den skattskyldiges alla inkomster och således ej endast
till inkomsten av kapital. Den föreslagna regeln gäller således oavsett om inkomsten
härrör från jordbruk eller från annan förvärvskälla.
På grund av vad nu anförts tillstyrker utskottet propositionen vad angår
förmögenhetsbeskattningen med ovan angiven ändring beträffande reduktionsregeln.
Däremot avstyrker utskottet här omförmälda motioner i nu ifrågavarande
delar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
75
Förmögenhetsbeskattningen av vissa juridiska personer.
Enligt den nu gällande förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åvilar skattskyldighet för förmögenhet även föreningar och samfund,
vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens
eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta s. k.
besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter,
som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom
stiftelser, samtliga dock endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst.
De nu angivna juridiska personerna äro däremot icke skattskyldiga
för förmögenhet enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, såvida
de icke äro att hänföra till familjestiftelser eller utländska bolag.
I propositionen föreslås att ifrågavarande juridiska personer skola vara
underkastade den nya fristående förmögenhetsbeskattningen men enligt särskilda
regler. Skattepliktsgränsen skall sålunda vara 5 000 kronor och för
överskjutande del av förmögenheten skall beskattningen vara proportionell
med en skattesats av 1,5 promille.
Frågan om förmögenhetsbeskattningen av ideella föreningar och samfund
har berörts i motionen II: 431 (av herr Gustafsson i Bogla m. fl.). Med hänsyn
till sådana sammanslutningars samhällsgagnande insatser föreslås i motionen
en höjning av skattepliktsgränsen för dem vid förmögenhetsbeskattningen
till 30 000 kronor.
Vidare har i ovan omförmälda skrift angående frågan om besparingsskogars
och häradsallmänningars skatterättsliga behandling uttalats önskemål
om lindring även av dessa samfälligheters förmögenhetsbeskattning.
Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört i samband med
frågan om nämnda juridiska personers inkomstbeskattning tillstyrker utskottet
propositionen i förevarande del. Utskottet avstyrker alltså ifrågavarande
motion.
Engångsskatt å förmögenhet m. m.
Någon engångsskatt å förmögenhet har ej föreslagits av beredningen. Däremot
föreslogs i ett av en ledamot i beredningen avgivet särskilt yttrande uttagande
av en engångsskatt å förmögenheter överstigande 40000 kronor.
Ej heller i propositionen har föreslagits uttagande av en sådan skatt.
I de likalydande motionerna 1:289 och 11:433 (av herr Adolfsson m. fl.)
yrkas, att en engångsskatt å större förmögenheter måtte uttagas år 1948 i
enlighet med de riktlinjer, som angivits i ovannämnda särskilda yttrande,
samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning
om en förbättring och effektivisering av förmögenhetstaxeringen.
Utskottet får i anledning härav framhålla, att frågan om uttagande av en
engångsskatt å förmögenhet skulle kunna diskuteras såsom ett tänkbart alternativ
till annan förmögenhetsbeskattning. Då emellertid utskottet tillstyrkt
propositionen vad angår nu föreslagen skärpning av den årliga för
-
76
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
mögenhetsskatten samt utskottet i det följande jämväl kommer att förorda
införandet av en kvarlåtenskapsskatt, anser utskottet uttagande av en engångsskatt
å förmögenhet icke böra ifrågakomma. Utskottet avstyrker alltså
motionerna i denna del.
Beträffande det i motionerna framställda yrkandet om skrivelse till Kungl.
Maj:t med hemställan om utredning angående en förbättring och effektivisering
av förmögenhetstaxeringen får utskottet framhålla, att en sådan utredning
även enligt utskottets mening är önskvärd. Utskottet vill emellertid
erinra om att departementschefen i propositionen sagt sig ha för avsikt att
inom den närmaste tiden hemställa om bemyndigande att låta utreda frågan
genom särskilda sakkunniga. Med hänsyn härtill finner utskottet ej
skäl att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet. Utskottet avstyrker alltså
förevarande motioner även i denna del.
Kvarlåtenskapsskatten m. m.
Utskottet bär härefter att taga närmare ståndpunkt till det i propositionen
framlagda förslaget om införandet av en särskild kvarlåtenskapsskatt.
I denna fråga vill utskottet till en början erinra om att spörsmålet rörande
ändrade grunder för förmögenhetsbeskattningen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet vid skilda tillfällen under tiden efter år 1939. I olika sammanhang
har sålunda väckts förslag om uttagande av en engångsskatt på
förmögenhet, bland annat i en vid 1945 års riksdag väckt motion. I sitt betänkande
(nr 55) i anledning av nämnda motion framhöll 1945 års bevillningsutskott
— såsom redan inledningsvis berörts — att sedan krigstillståndet
i Europa upphört finge förutsättningar för ett ställningstagande till frågan
om införande av en speciell förmögenhetsbeskattning anses vara för handen.
En slutlig omprövning av denna fråga borde därför ske. Utskottet anslöte sig
till den principiella uppfattning, som i detta hänseende kommit till uttryck
redan vid 1940 års lagtima riksdag, nämligen att förmögenheterna i en eller
annan form borde lämna sina särskilda bidrag till täckning av krisperiodens
utgifter. För frågans närmare bedömande vore emellertid en ytterligare utredning
erforderlig. Det vore icke uteslutet — vilket framhållits jämväl av
1944 års bevillningsutskott — att även andra former för förmögenheternas
tillskott än ett engångsoffer kunde komma under omprövning. Utskottet
funne för egen del det vara angeläget, att en sådan omprövning skedde. Givetvis
ansåge sig utskottet icke kunna yttra sig närmare angående den form
av skatt på förmögenhet som borde väljas. Av de beskattningsformer, som
kunde tagas under närmare övervägande vid den av utskottet föreslagna
utredningen ville utskottet emellertid såsom exempel nämna en utbyggnad
av arvsskatten och av den särskilda skatten å förmögenhet. — Mot förenämnda
betänkande av 1945 års bevillningsutskott anfördes reservation av
nio ledamöter, vilka framhöllo, att man ej finge bortse ifrån, att den ökning
av skattebördan, som de av kriget föranledda statsutgifterna vållat, hårt
drabbat jämväl ägare av förmögenhet; det kunde därför starkt ifrågasättas
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
77
om icke förmögenheterna därigenom fått till fullo bära sin skäliga anpart av
de bördor som kristiden pålagt. — 1945 års riksdag beslöt i enlighet med utskottsmajoritetens
hemställan att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en
utredning angående de former, under vilka förmögenheterna borde bidraga
till täckning av under krisperioden uppkomna utgifter.
Genom den nu föreliggande propositionen har förslag framlagts om en
skärpning av arvsbeskattningen på sådant sätt, att vid sidan av den nu gällande
arvslottsbeskattningen skall uttagas en särskild kvarlåtenskapsskatt,
som skall gäldas av det oskiftade dödsboet. Enligt förslaget — som i huvudsakliga
delar bygger på det av statsskatteberedningen framlagda förslaget —
skall kvarlåtenskapsskatt utgå i de fall där värdet av kvarlåtenskapen överstiger
30 000 kronor. Skatten skall beräknas enligt en skiktskala, där lägsta
skattesatsen är 5 och högsta skattesatsen 50 procent. Vid beräknandet av
den skattepliktiga kvarlåtenskapen må vissa avdrag göras, bland annat för
efterlevande makes giftorättsandel samt för egendom som den avlidne innehaft
endast en kortare tid. Såsom exempel på hur kvarlåtenskapsskatten
verkar i särskilda fall må nämnas, att där kvarlåtenskapen efter en ogift
person uppgår till 50 000 kronor skatten utgör 1 000 kronor; är kvarlåtenskapen
i stället 100 000 kronor blir skatten 6 000 kronor. Därest den avlidne
var gift och makarnas egendom varit gemensam utgår ingen kvarlåtenskapsskatt
för behållning som icke överstiger 60 000 kronor. För en kvarlåtenskap
å 100 000 kronor utgör skatten under nyss angivna förutsättningar
1 000 kronor samt för en kvarlåtenskap å 200 000 kronor 6 000 kronor; och
uppgår kvarlåtenskapen till 400 000 kronor utgör skatten 21 000 kronor.
Mot förslaget om införande av en kvarlåtenskapsskatt ha — i flera fall
med anmärkningsvärd skärpa — framförts åtskilliga erinringar från myndigheter
och sammanslutningar vilka yttrat sig över statsskatteberedn ingens
förslag. Invändningar mot nämnda förslag ha vidare framförts i de likalydande
motionerna I: 291 (av herr Domö m. fl.) och II: 442, de likalydande
motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och II: 437, de likalydande
motionerna I: 294 och II: 440 (av herr Rubbestad m. fl.), de likalydande
motionerna I: 296 (av herr Hagman m. fl.) och II: 436 samt i motionen
I: 297 (av herr Axel Ivar Anderson), i vilka samtliga motioner yrkats avslag
å propositionen i denna del. Invändningarna mot den föreslagna kvarlåtenskapsskatten
ha gått ut på bland annat, att erforderliga intäkter till statsverket
med större fördel kunde anskaffas på annat sätt, att den teoretiska
konstruktionen av skatten icke vore hållbar, alt lagstiftningen i fråga stode
i strid mot § 16 regeringsformen, att skatten genom sin konstruktion såsom
en dödsboet åvilande gäld komme att verka orättvis dödsbodelägarna emellan,
att införandet av denna nya skatteform skulle medföra likviditetssvårigheter,
särskilt när den avlidnes tillgångar funnos nedlagda i ett näringsföretag,
och jämväl i övrigt komme att inverka menligt på landets ekonomiska
liv samt att lagstiftningen måste verka undergrävande på skattemoralen.
På sätt utskottet tidigare understrukit kan frågan om en skärpning av
opaginerad Kontrollera mot PDF
78
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
arvsbeskattningen — vare sig skärpningen bör ske genom ändringar i gällande
arvslottsbeskattning eller genom införandet av en kvarlåtenskapsskatt
— icke bedömas isolerad för sig utan denna fråga bör ses i samband med
den statliga beskattningen överhuvud taget. I det föregående har utskottet
jämväl diskuterat frågan, vilka skatter som äro erforderliga för att täcka
utgiftsstegringama under de närmaste åren och hur dessa skatter skola fördelas
på inkomster samt på innehav och förvärv av förmögenheter; och i anslutning
därtill har utskottet funnit, att det med hänsyn till statens inkomstbehov
och under beaktande tillika av att en rimlig avvägning sker mellan
olika skatteformer måste anses erforderligt att genomföra en skärpning med
avseende å arvsbeskattningen.
Det återstår sålunda för utskottet att undersöka, i vilken form en höjning
av arvsbeskattningen lämpligast bör genomföras, och i samband därmed vill
utskottet jämväl beröra frågan, huruvida de från olika håll framförda erinringarna
mot den föreslagna skatteskärpningen måste anses så väsentliga,
att andra utvägar böra sökas för att fylla statens behov av intäkter.
Såsom förut framhållits har föredragande departementschefen — liksom
statsskatteberedningens majoritet -— förordat en skärpning av arvsbeskattningen
efter den linjen, att vid sidan av arvslottsbeskattning skall uttagas
en kvarlåtenskapsskatt. Enligt vad i propositionen uttalas skulle denna lösning
utgöra en medelväg, varigenom hänsyn kunde tagas både till storleken
av den förmögenhet, som ginge i ars7, och till den andel, som fölle på varje
arvtagares lott. Kvarlåtenskapsskatten syntes enligt departementschefens mening
även ur en annan synpunkt vara att föredraga framför alternativet med
höjd beskattning av arvslotterna. Den gjorde det nämligen möjligt att starkt
begränsa antalet av de dödsbon, som berördes av skattehöjningen; små och
måttliga arv bleve på ett enkelt sätt undantagna.
I den allmänna politiska diskussionen under tiden efter det statsskatteberedningens
betänkande avlämnades i november 1946 ha skälen för och
emot en kvarlåtenskapsskatt av den konstruktion, som förordats i betänkandet
och som i huvudsak accepterats i propositionen, ingående granskats.
Några ytterligare nya synpunkter på denna fråga torde därför knappast
kunna andragas, men utskottet anser sig i allt fall icke böra underlåta att
närmare beröra några av de invändningar som rests mot här föreliggande
förslag.
1 flera remissyttranden över statsskatteberedningens betänkande har den
teoretiska konstruktionen av kvarlåtenskapsskatten underkänts. Ehuru utskottet
— i likhet med departementschefen, som icke upptagit remissyttrandena
i denna del till bemötande — anser nämnda fråga av mera sekundär
betydelse, vill utskottet dock såsom sin mening framhålla, att det i betänkandet
gjorda försöket att teoretiskt analysera den föreslagna nya skatteformen
har sitt berättigande. Utskottet är icke främmande för tanken att
rubricera kvarlåtenskapsskatten såsom ett särskilt slag av förmögenhetsbeskattning,
för vilken är utmärkande att staten — i motsats till vad som är
fallet i fråga om annan förmögenhetsbeskattning -— medgiver uppskov med
skattens erläggande till en såsom lämplig ansedd tidpunkt. Därest denna
Bevillningsutskottets betänkande nr öO.
79
tidpunkt bestämts till exempelvis 5 eller 10 år efter det förmögenheten förvärvats,
skulle skattens karaktär av förmögenhetsskatt knappast kunna bestridas;
och den omständigheten att uppskovstiden såsom i föreliggande fall
utgår först vid tiden för förmögenhetsägarens död synes icke utgöra tillräcklig
anledning att bedöma skatten annorlunda. Å andra sidan kan givetvis
även den ståndpunkten göras gällande, att en kvarlåtenskapsskatt av nu
föreslagen konstruktion är i främsta rummet att anse icke såsom en förmögenhetsskatt
i egentlig mening utan såsom en speciell skatt å större förmögenheter,
som uttages vid övergången till annan ägare i samband med förre
ägarens död. Emellertid är det av större vikt, framför att teoretiskt analysera
förevarande skatteform, att klarlägga den ur praktiska synpunkter mera betydelsefulla
frågan, huruvida större förmögenheter, vid sidan av den årliga
förmögenhetsbeskattningen, äro i stånd att utan mera betydande olägenheter
och utan att rättvisesynpunkter trädas för nära, tåla ytterligare belastning
i form av en särskild beskattning i samband med förmögenhetsomflyttningar
vid dödsfall.
Vad angår det från vissa remissinstansers sida framförda påståendet, att
den ifrågasatta lagstiftningen om kvarlåtenskapsskatt icke är grundlagsenlig,
att den åsyftar icke beskattning utan konfiskation och att den därför i
varje fall bör givas formen av allmän civillag, synes det utskottet som om
remissinstanserna i sin kritik i detta hänseende gått vid sidan av vad som
nu är det väsentliga, nämligen att statsmakterna icke kunna underlåta att
genom utnyttjande av förefintliga skattekällor anskaffa medel till täckande
av statsverkets — under senare tid kraftigt stegrade men i huvudsakligt samförstånd
mellan alla politiska partier beslutade — utgifter. Då det enligt utskottets
förut uttalade åsikt är nödvändigt att för anskaffande av erforderliga
statsinkomster genomföra en skärpning av bland annat arvsbeskattningen
—- och ingen torde göra gällande att skärpningen av arvsbeskattningen
i och för sig skulle vara grundlagsstridig — reduceras problemet om beskattningens
lagenlighet till spörsmålet, huruvida den skärpning som nu föreslås
är av sådan tyngd, rent allmänt sett eller i enstaka fall, att i följd därav beskattningen
kommer att strida mot gällande lag. Vad som i fråga om beskattningens
omfattning är rimligt och rättvist växlar givetvis efter tidsförhållandena;
politiska synpunkter äro härvidlag icke utan betydelse. Sedan lång tid
tillbaka har en progressiv beskattning varit en invändningsfri metod för anskaffande
av statsinkomster, och efter nutida uppfattning anses en mycket
stark skatteprogression både tillåtlig och ändamålsenlig. Exempel på beskattning
av sådant slag lämnar den hittillsvarande svenska inkomst- och
förmögenhetsskatten (värnskatten däri inräknad), vilken skatt, som under
senare år nått sådan höjd att en särskild skattespärr befunnits erforderlig,
genomförts ulan att skattens grundlagsenlighet satts i fråga, ävensom arvsbeskattning
i England och Amerikas förenta stater. Vidare må uppmärksammas,
att ej heller såvitt angår den nu föreslagna statliga förmögenhetsskatten
framkommit påståenden om att nämnda årliga skatt, som dock i vissa
fall kan överstiga avkastningen av förmögenheten, icke står i överensstäm
-
80
Bevillningsutskottets betänkande nv 50.
mel,se med i Sverige gällande lagstiftning. Den svenska arvslottsbeskattningen
enligt 1941 års förordning om arvsskatt och gåvoskatt är i vissa
fall starkt progressiv; i fjärde arvsklassen uttages sålunda intill 35 procent
av arvslotten i skatt. Utskottet är övertygat om att därest propositionen
i stället för den föreslagna kvarlåtenskapsskatten innefattat förslag
om en höjning av de i arvsskatteförordningen upptagna skattesatserna skulle
knappast framkommit några uttalanden, däri höjningens lagenlighet på
allvar dragits i tvivelsmål. Skillnaden mellan en höjning av arvslottsskatten
och införandet av kvarlåtenskapsskatten kan till väsentlig del anses ligga
däri, att medan vid arvslottsbeskattningen dödsboet först delas upp i arvslotter,
vilka var för sig beskattas, kommer en kvarlåtenskapsskatt att uttagas
redan innan uppdelningen i arvslotter äger rum. Det synes icke möjligt
att göra gällande att en dylik, huvudsakligen teknisk omläggning av arvsbeskattningen
skulle göra skatteskärpningen lagstridig. Med vad utskottet här
anfört har utskottet velat reducera frågan om kvarlåtenskapsskattens lagenlighet
eller icke till sina rätta proportioner. Enligt utskottets uppfattning
äro de nu berörda invändningarna från remissinstansernas sida icke berättigade;
och vad i de likalydande motionerna I: 291 och II: 442 anförts rörande
förslaget om kvarlåtenskapsskatten ur konstitutionell synpunkt föranleder
icke utskottet att frångå sin uppfattning om detta förslags lagenlighet.
Då i den politiska diskussionen, bland annat i nyssnämnda motioner, göres
gällande att syftet med kvarlåtenskapsskatten är att åstadkomma en förmögenhetsutjämning
må i anledning härav framhållas, att en meningsskiljaktighet
på denna punkt närmast är en strid om ord. Syftet med en beskattning
av den oskiftade kvarlåtenskapen är icke att skattevägen genomföra
en dylik utjämning utan såsom förut understrukits är grunden till skatteförslaget
i stället att söka däri, att statsmakterna med utnyttjande av den skattekraft,
som utan större olägenheter kan tagas i anspråk av det allmänna,
måste tillföra statsverket behövliga inkomster; att härvid såsom en sekundär
följd inträder en viss förmögenhetsutjämning beror uppenbarligen till
en del därpå, att beskattningen är progressiv.
En enligt utskottets uppfattning mera väsentlig fråga i detta sammanhang
är däreanot den, huruvida införandet av en kvarlåtenskapsbeskattning skulle
komma att verka hämmande på företagsamheten och därigenom hindra det
ekonomiska framåtskridandet och ett ökat välstånd. Att ett dylikt resultat
skulle bliva följden, därest den föreslagna kvarlåtenskapsskatten infördes, har
starkt understrukits av näringslivets skattedelegation och andra branschorganisationer
för handel och industri. Vidare har från representanter för
jordbruksnäringen uttalats, att kvarlåtenskapsskatten skulle särskilt hårt
drabba den jordbrukande befolkningen, bland annat med hänsyn till de under
senare tid stegrade värdena på jordbrukets fasta och lösa egendom. Jämväl
i vissa av motionerna har berörts frågan om kvarlåtenskapsskattens verkningar
på det ekonomiska livet.
Enligt utskottets mening är det icke möjligt att nu avgöra, om eller i vad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
81
mån menliga återverkningar av samhällsekonomisk art kunna uppkomma
därest den föreslagna k vårlåt enskap aska t1 eu genomföres. Emellertid har utskottet
icke blivit övertygat om att riskerna i förevarande hänseende äro
så allvarliga som från näringslivets sida göres gällande; utskottet finner det
tvärtom antagligt, att några mera betydande återverkningar på det ekonomiska
livet icke äro att befara. Utskottet har härvid ansett sig kunna tillmäta
de i statsskatteberedningens betänkande redovisade statistiska siffrorna
rörande kvarlåtenskaperna åren 1943 och 1944 stor betydelse. Även de i
författningsförslaget rörande kvarlåtenskapsskatten upptagna bestämmelserna
om rätt till anstånd med skattens erläggande och framför allt rätten att
gälda skatten annorledes än genom kontant betalning torde väsentligt kunna
eliminera eventuella olägenheter av ifrågavarande skatt. Vad särskilt
angår frågan huruvida kvarlåtenskapsskatten skulle speciellt drabba den
jordbrukande befolkningen har utskottet, såsom förut omnämnts, låtit verkställa
en undersökning av förmögenhetsförhållandena i Södermanlands län.
Genom denna undersökning bestyrkes utskottets uppfattning, att huvuddelen
av kvarlåtenskaperna efter yrkesverksamma jordbrukare utgöres av förmögenheter
av sådan storleksordning att kvarlåtenskapsskatten icke kan anses
utgöra någon mera väsentlig skuldpost i den avlidnes bo.
I de likalydande motionerna I: 293 och II: 437 har framhållits att oklarhet
rådde angående användningen av de från kvarlåtenskapsskatten influtna medlen
och att, då avsikten syntes vara att använda dessa medel till finansiering
av statens löpande utgifter, resultatet skulle bli ett skingrande av de sparade
tillgångar, som staten övertoge från de enskilda ägarna. Att medel som inflyta
till statsverket i form av kvarlåtenskapsskatt komma att tagas i anspråk
för täckande av utgifter å driftbudgeten är tämligen uppenbart. Härmed är
dock icke sagt, att dessa skattemedel komma att användas till betalning avlöpande
utgifter; även i driftbudgeten redovisas nämligen utgifter vilka äro
att anse såsom kapitalinvesteringar. I detta hänseende kan utskottet hänvisa
till bland annat anslag under kommunikationsdepartementet till byggande
av nya vägar, anslag under ecklesiastikdepartementet för forskningsverksamhet
och anslag under jordbruksdepartementet till fröodlingsförsök, gödselvårdsanläggningar
och täckdikningar m. m. Dylika kapitalinvesteringar
på driftbudgeten torde säkerligen överstiga det belopp, 40 miljoner kronor,
vilket per budgetår beräknas komma att inflyta såsom kvarlåtenskapsskatt.
För övrigt må anmärkas, att den kritik som i förevarande avseende riktats
mot förslaget om kvarlåtenskapsskatt kan framställas även mot varje annan
skatt, vilken betalas med medel som eljest skulle blivit kapitalbildande.
Ytterligare eu av invändningarna mot förslaget om införandet av en kvarlåtenskapsskatt
anser utskottet böra särskilt omnämnas, nämligen invändningen
att en dylik skatt skulle komma att verka undergrävande på skattemoralen.
Utskottet ställer sig tvivlande till riktigheten av eu sådan slutsats.
Därest det emellertid skulle kunna göras troligt, att införandet av en ny skatteform
på arvsbeskattningens område skulle få eu sådan allvarlig återverkan
som den nyss angivna vill utskottet göra gällande, att detta i viss mån kan
Jiihang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 50.
6
opaginerad Kontrollera mot PDF
82
Bevillningsutskottets betänkande nr 50
bero på den agitation, som bedrivits mot skatteförslaget och som icke i alla
avseenden varit av saklig natur.
Beträffande den i propositionen föreslagna skalan, efter vilken kvarlåtenskapsskatt
skall utgå, har mot departementsförslaget framställts den erinran,
att utredning icke förebragts rörande den sammanlagda belastningen å förmögenheterna
av den nu ifrågasatta inkomstskatten samt förmögenhetsbeskattningen
i form av årlig beskattning och kvarlåtenskapsskatt. I anledning
härav vill utskottet framhålla att en dylik sammanställning skulle bygga
på ett flertal osäkra faktorer — exempelvis storleken av avkastningen av
förmögenheten ävensom den tidrymd på vilken kvarlåtenskapsskatten skall
slås ut för att få fram den årliga totala förmögenhetsbelastningen — varför
sammanställningen skulle sakna egentligt värde. En sådan sammanställning
skulle sålunda kunna visa praktiskt taget vilka siffror som helst, beroende på
vilka antaganden som läggas till grund för beräkningarna.
I enlighet med det nu anförda och under åberopande i övrigt av vad föredragande
departementschefen anfört såsom motivering till det i propositionen
framlagda förslaget om kvarlåtenskapsskatt tillstyrker utskottet i princip,
att nämnda förslag genomföres. Utskottet avstyrker alltså de sinsemellan
likalydande motionerna I: 291 och II: 442, I: 293 och II: 437, I: 294 och
II: 440 samt I: 296 och II: 436 ävensom motionen I: 297, såvitt genom dessa
motioner yrkats avslag å förslaget om införande av en kvarlåtenskapsskatt.
Vad härefter angår detaljutformningen av kvarlåtenskapsskatten
har utskottet vid sin granskning av det vid propositionen fogade förslaget till
förordning om kvarlåtenskapsskatt att beakta jämväl de yrkanden om ändring
i samma förslag, vilka framställts i motionerna I: 292 (av herr Ewerlöf)
och 1: 295 (av herr Gottfrid Karlsson).
Enligt utskottets mening synes nyssnämnda författningsförslag kunna i huvudsak
godtagas. Vissa smärre jämkningar i författningstexten torde dock
böra vidtagas. I den mån utskottet i det följande icke upptager till behandling
de olika författningsbestämmelserna har utskottet ej någon erinran att
göra mot desamma eller mot departementschefens motivering i dessa hänseenden.
Enligt 4 § i förslaget skall skattepliktig egendom i dödsbo uppskattas bland
annat med tillämpning av bestämmelserna i 13, 20 samt 22—27 §§ i 1941 års
förordning om arvsskatt och gåvoskatt. Av dessa hänvisningar framgår, att
vid beräknande av behållning i dödsbo skall iakttagas, att såsom tillgång icke
skall upptagas egendom vilken av den avlidne innehafts med sådan rätt, som
avses i 8 § andra stycket arvsskatteförordningen. I sistnämnda stadgande
åsyftas de fall, då genom testamente viss egendom tillagts två eller flera efter
varandra under villkor att egendomen skall oförminskad övergå från den ene
till den andre, d. v. s. de fall då egendom som innehaves med fideikommissrätt
övergår till ny innehavare. Då i enlighet härmed fideikommissegendom
icke skall upptagas såsom tillgång i avliden fideikommissinnehavares dödsbo,
kommer kvarlåtenskapsskatt icke att utgå för dylik egendom. Ett uttalande
bevillningsutskottets betänkande nr 50.
83
härom finnes för övrigt intaget i statsskatteberedningens betänkande (s. 225).
Någon ändring i fråga om arvsskatt för fideikommissegendom enligt 1941 års
arvsskatteförordning ifrågasättes icke i detta sammanhang.
I 5 § första stycket föreslås, att vid fastställandet av skattepliktig egendom
i dödsbo avdrag må ske i vissa avseenden under förutsättning att dödsboet
framställer yrkande härom före skatteärendets avgörande. Denna tidsbegränsning
skulle måhända kunna tolkas så, att avdragsyrkandet måste framställas
senast i samband med att vederbörande underrätt avgör skatteärendet.
Då emellertid möjlighet torde böra föreligga för dödsbo att göra ett sådant
avdragsyrkande även i överrätt, bör ifrågavarande tidsbestämning lämpligen
uteslutas ur förslaget.
I fråga om den rätt till avdrag från dödsboets behållning, som föreligger
enligt 5 § första och andra styckena, må understrykas, att det givetvis ankommer
på dödsboet självt att framställa yrkande om dylikt avdrag; för den
domstol som har att fastställa kvarlåtenskapsskattens storlek kan det ju ofta
vara svårt att utan särskilda upplysningar från dödsboets sida bedöma om
överhuvud taget någon avdragsrätt är för handen. Å andra sidan är det givetvis
angeläget, att kvarlåtenskapsskatt icke — på grund av förbiseende från
dödsboets sida — uttages för den del av behållningen för vilken avdragsrätt
i själva verket föreligger. Ehuru det icke bör ifrågakomma, att domstolarna
skola ex officio undersöka, huruvida i varje särskilt fall avdragsrätt föreligger
eller icke, torde det dock vara lämpligt, att då bouppteckning ingives
till underrätt och anledning föreligger till antagande att vid kvarlåtenskapsskattens
uträkning avdrag må ske på sätt i 5 § sägs, för dödsboet påpekas av
den tjänsteman, som handlägger ärendet, att eventuellt förekommande avdragsrätt
bör utnyttjas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att överväga,
huruvida icke — genom cirkulär till domstolarna eller på annat sätt — denna
synpunkt bör bringas till vederbörande myndigheters kännedom.
Innebörden av bestämmelserna i 5 § om rätt till avdrag från dödsboets
behållning i vissa fall torde böra belysas med några exempel. Därest i ett
barnlöst äktenskap föreligger inbördes testamente mellan makarna och behållningen
i boet vid den först avlidne makens frånfälle uppgår till 400 000
kronor, erhåller den efterlevande maken 200 000 kronor i giftorätt och
200 000 kronor på grund av testamentet. Å sistnämnda belopp utgår kvarlåtenskapsskatt
med 21 000 kronor, varjämte arvsskatt utgår å (200 000 -—
21 000=) 179 000 kronor med 17 100 kronor. Den återstående behållningen
i boet utgör således 361 900 kronor. Under förutsättning alt den efterlevande
maken avlider inom 10 år därefter och behållningen då uppgår till oförändrat
belopp, skall vid kvarlåtenskapsskattens beräknande i detta fall avdrag medgivas
med belopp motsvarande värdet av den egendom som den efterlevande
erhållit på grund av testamente vid den först avlidne makens död. I förevarande
exempel kommer nyssnämnda värde alt utgöra, icke 200 000 kronor,
utan (200 000 — 38 100 =) 161 900 kronor. Därest testamentet i stället innehållit
den bestämmelsen, att efterlevande maken skulle erhålla, förutom sin
giftorätt, ett legat om 50 000 kronor medan återstoden skulle tillfalla en
84
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
oskyld, kommer vid den först avlidnes död att utgå kvarlåtenskapsskatt med
21 000 kronor samt arvsskatt med 2 390 kronor för legatet till maken och
41 040 kronor för den oskyldes till (150 000 — 21 000 =) 129 000 kronor
uppgående testamentslott. Av dessa skattebelopp skola 2 390 kronor betalas
av den efterlevande makens legat och återstående båda beloppen av den
oskyldes del av boet. Vid efterlevande makens död inom tioårsperioden skall
kvarlåtenskapsskatten -— därest boets behållning icke undergått någon förändring
och behållningen således utgör (200 000 + 50 000 — 2 390 =) 247 610
kronor — beräknas på det belopp som återstår sedan värdet av den testamenterade
egendomen fråndragits behållningen eller alltså å 200 000 kronor. Det
må vidare anmärkas att därest av behållningen i boet om 400 000 kronor ett
belopp om 20 000 kronor utgjort den först avlidne makens enskilda egendom
och 380 000 kronor motsvarat den efterlevandes enskilda egendom samt legatet
i sist angivna exempel uppgått till 10 000 kronor till efterlevande maken
och likaledes 10 000 kronor till den oskylde, vid den sist avlidne makens död
avdragsrätt föreligger för efterlevande makens legat, oaktat någon kvarlåtenskapsskatt
icke utgått för detsamma vid den först avlidnes död. I nu berörda
exempel bör avdrag beviljas med 10 000 kronor (detta legat är enligt 28 §
tredje stycket arvsskatteförordningen fritt från arvsskatt).
Förestående exempel kunna ytterligare varieras. Sålunda kan förutsättas
att makarna i sitt äktenskap ha två barn och att i makarnas inbördes testamente
föreskrivits, att efterlevande maken skall erhålla utöver giftorätten
hälften av återstående delen av boet. Uppgår behållningen i boet till 400 000
kronor utgör den efterlevandes andel (200 000 + 100 000 =) 300 000 kronor
och vartdera barnets andel 50 000 kronor. Sedan kvarlåtenskapsskatten,
som skall erläggas av dödsboet och som utgör 21 000 kronor, frånräknats behållningen,
kommer denna att uppgå till 379 000 kronor. Då giflorättsandelen
icke på grund av betalningen av kvarlåtenskapsskatten skall undergå någon
minskning, bör den efterlevande makens legat beräknas till hälften av
179 000 kronor d. v. s. 89 500 kronor och vartdera barnets arvslott till 44 750
kronor. Arvsskatten å nämnda tre lotter beräknas uppgå till (5 990 + 2 019
+ 2 019 =) 10 028 kronor. I detta fall erhålla alltså efterlevande maken
(200 000 + 89 500 — 5 990 =) 283 510 kronor och vartdera barnet (44 750
— 2 019 —) 42 731 kronor. Vid den efterlevande makens död bör —- under
förutsättning att behållningen i den efterlevande makens bo är oförändrad
— avdrag medgivas med belopp motsvarande värdet av legatet eller alltså
med 83 510 kronor. Därest testamentet i stället innehåller den bestämmelsen,
att efterlevande maken skall erhålla, förutom giftorätten, ett legat om 40 000
kronor, bli beräkningarna mera komplicerade. Kvarlåtenskapsskatten utgör,
liksom i föregående exempel, 21 000 kronor. Av boet erhåller efterlevande
maken (200 000 + 40 000 =) 240 000 kronor med avdrag av arvslottsskatten,
som uppgår till 1 690 kronor, eller alltså 238 310 kronor. Vartdera barnet
erhåller hälften av (200 000 — 21 000 — 40 000 =) 139 000 kronor eller
69 500 kronor minskat med arvslottsskatten å 4 045 kronor. Barnens arvslotter
utgöra alltså för envar av dem 65 455 kronor. Härav framgår, att kvar
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
85
låtenskapsskatten kommer att uttagas icke av legatet utan av barnens arvslotter.
Vid efterlevande makens död och om behållningen icke ändrats omfattar
avdragsrätten enligt 5 § 38 310 kronor. Därest exemplet ändras på så
sätt, att legatet i stället utgjort 140 000 kronor skulle — efter det kvarlåtenskapsskatten,
21 000 kronor, betalats ur det oskiftade boet — till de två barnens
arvslotter återstå endast hälften av (60 000 — 21 000 =) 39 000 kronor
eller alltså för vartdera barnet 19 500 kronor. Enligt denna beräkning skall
vid den efterlevande makens död — därest behållningen icke undergått några
förändringar utan utgör 340 000 kronor minskad med arvsskatten, 11840
kronor, eller 328 160 kronor — avdrag enligt 5 § andi a sfycket ske med
(140 000 — 11 840 ==) 128 160 kronor. Skulle däremot i sist angivna exempel
barnen påfordra att utfå sina laglotter, skall arvsskatten beräknas sålunda,
alt för vartdera barnets laglott — å (Vi av 179 000 =) 44 750 kronor —
uttages arvsskatt med 2 019 kronor, och för makens till (V2 av 179 000—)
89 500 kronor reducerade legat uttages arvsskatt med 5 990 kronor Vid
efterlevande makens död omfattar avdragsrätten vid kvarlåtenskapsskattens
beräknande liksom i det tidigare angivna exemplet (89 500 — 5 990 =)
83 510 kronor.
I förestående exempel har antagits, att egendomen i den först avlidne makens
bo funnits kvar oförändrad jämväl vid den andre makens död. Frågan
om sättet för beräknande av storleken av det avdrag som må ske enligt 5 §
i sådana fall då egendomens värde ändrats eller egendomen frångått boet
regleras i sista stycket i nämnda paragraf. I statsskatteberedningens förslag
i denna del hade förordats ett stadgande av innehåll att egendomen skulle
uppskattas till sitt värde vid tiden för förvärvet, såvida egendomen icke under
tiden därefter nedgått i värde, i vilket fall till grund för uppskattningen skulle
läggas värdet vid tiden för dödsfallet eller, om den avlidne dessförinnan avhänt
sig egendomen, värdet vid den tidpunkt, då sä skelt. Ifrågavarande bestämmelse
har i departementsförslaget utformats på sätt statsskatteberedningen
förordat med den ändringen att om den avlidne före sin död avhänt
sig egendomen, avdrag icke må ske med högre belopp än som motsvarar
vederlagets värde vid tiden för dödsfallet.
Det torde kunna befaras, att nyssnämnda bestämmelser i departementsförslaget,
ehuru de synas vara principiellt riktiga, komma att bliva svåra att
tillämpa i praktiken, särskilt i de fall då egendom som övergått genom arv,
testamente eller gåva utgjorts av penningar, obligationer, aktier eller annan
dylik egendom som lätt kan förvandlas i andra tillgångar. För dödsboet efter
den senast avlidne skulle säkerligen många gånger uppstå svårigheter att bevisa
eller göra sannolikt att exempelvis en viss post obligationer använts vid
inköp av en fastighet eller av aktier; och svårigheterna bliva ej mindre för
den händelse den avlidne därjämte redan tidigare varit ägare till annan
egendom av samma slag som den ärvda etc. Då det uppenbarligen är angeläget,
att bestämmelserna rörande sättet för kvarlåtenskapsskattens beräknande
göras i möjligaste mån enkla och lätta att tillämpa anser utskottet sig
böra föreslå, att sista stycket i 5 § i departementsförslaget ersättes med den
86
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
mera schematiska föreskriften, att egendomen städse skall uppskattas till
sitt värde vid tiden för förvärvet, dock att där den avlidne avhänt sig sådan
egendom, utan vederlag eller mot vederlag som väsentligen understigit egendomens
värde, avdrag såvitt angår sistnämnda egendom icke må ske med
högre belopp än som motsvarar vederlagets värde vid tiden för dödsfallet.
I detta sammanhang torde ytterligare ett exempel böra anföras. Därest i
ett barnlöst äktenskap föreligger inbördes testamente mellan makarna och
behållningen i boet vid den först avlidnes frånfälle uppgår till 400 000 kronor,
kommer den återstående behållningen i boet — efter avdrag för kvarlåtenskaps-
och arvslottsskatt — att utgöra 361 900 kronor (jämför det första
exemplet ovan). Vid den sist avlidne makens död omfattar avdragsrätten ett
belopp om 161 900 kronor. Detta gäller oavsett huruvida förmögenheten under
den efterlevande makens förvaltning varit oförändrad, ökats eller minskats.
Om sålunda förmögenheten vid den sist avlidne makens död nedgått
till exempelvis 300 000 kronor, åtnjutes i allt fall avdrag med nyssnämnda
belopp om 161 900 kronor.
Beträffande innehållet i 5 § må slutligen understrykas vad förut i ett av
exemplen framhållits, nämligen att för avdragsrättens åtnjutande icke gäller
den förutsättningen att egendom, som där avses, blivit kvarlåtenskapsbeskattad.
Även om arvet efter den först avlidne uppgått till endast t. ex. 10 000
kronor och behållningen i boet efter denne icke överstigit 30 000 kronor,
skall vid arvtagarens död avdrag medgivas med 10 000 kronor (minskat i
förekommande fall med å detta belopp utgående arvslottsskatt), därest övriga
förutsättningar för avdragsrätt enligt 5 § äro för handen.
Även de i 17 och 18 §§ upptagna föreskrifterna om kvarlåtenskapsbeskattning
av gåvor torde — liksom fallet redan nu är med motsvarande bestämmelser
i arvsskatteförordningen — komma att i vissa fall orsaka svårigheter
vid tillämpningen. Särskilt sammanläggningsreglerna i 18 § kunna föranleda
komplicerade beräkningar. Utskottet, som förutsätter att hithörande frågor
komma att mera utförligt belysas antingen i tillämpningsföreskrifterna till
förordningen om kvarlåtenskapsskatt eller i annan ordning, anser sig icke
böra i detalj ingå på en diskussion av dessa bestämmelser, dock må här
omnämnas ett par exempel på tillämpningen av 17 § andra stycket. Därest
en gåva lämnas å 50 000 kronor till närmaste arvingen och gåvogivaren, som
är ogift, äger en förmögenhet, inklusive gåvan, å 200 000 kronor, skall kvarlåtenskapsskatt
utgå med skillnaden mellan skatten å 200 000 och 180 000
kronor och icke med skillnaden mellan skatten å 170 000 och 150 000 kronor.
Den skattepliktiga delen av gåvan — i detta fall (50 000 — 30 000 =)
20 000 kronor — skall alltså ligga i »toppen» av givarens förmögenhet. Om
gåvogivaren i stället varit gift skall hans förmögenhet, 200 000 kronor,
i första hand minskas med makens giftorättsandel, 100 000 kronor. För
gåvobeloppet 50 000 kronor skall kvarlåtenskapsskatt utgå med skillnaden
mellan skatten å 100 000 och 80 000 kronor. Skulle gåvan i stället ha uppgått
till 120 000 kronor eller alltså mer än gåvogivarens förmögenhet sedan
denna minskats med andra makens giftorättsandel, skall kvarlåtenskaps
-
87
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
skatten beräknas till skillnaden mellan skatten å 120 000 och 30 000 kronor.
Beträffande härefter 20 § har i motionerna I: 292 och I: 295 yrkats, att
denna paragraf skulle begränsas till sin räckvidd; enligt motionärernas mening
borde jämväl i fråga om livsfallsutbetalningar skyldighet att utgiva
kvarlåtenskapsskatt föreligga endast i de fall, där premiebetalningen påbörjats
inom tio år före den första utbetalningen. Dessa yrkanden — som i anledning
av vissa remissyttranden avvisats redan i departementsförslaget —
kan utskottet icke biträda. Nu ifrågavarande bestämmelser i 20 och 21 §§ ha
tillkommit i syfte att förhindra ett kringgående av uttagandet av kvarlåtenskapsskatt
i dödsbo, och för att tillgodose nämnda syfte är det erforderligt
att utvidga bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatt att avse bland annat de
i 20 § angivna livsfallsförsäkringarna; dessa försäkringar med premieinbetalningar
på en gång eller under en kortare tidsperiod kunna nämligen antagas
eljest komma att utnyttjas för att undgå kvarlåtenskapsbeskattningen.
Då i en av berörda motioner göres gällande, att en inadvertens föreligger beträffande
20 § må häremot erinras, att det måhända varit mera konsekvent
att slopa tioårsgränsen i 21 §; då emellertid denna gräns införts i sistnämnda
paragraf av hänsyn till försäkringstagarens efterlevande bör härav icke utan
vidare följa att samma gräns införes även i fall som avses i 20 §.
Vad angår den i motionen I: 292 gjorda hemställan om utvidgning av
undantagsbestämmelsen i 22 § första stycket att omfatta jämväl sådana fall
av pensionsförsäkring, som avses i 32 § 2 mom. a) och c) kommunalskattelagen,
vill utskottet erinra om att frågan rörande den skattemässiga behandlingen
av pensionsförsäkringar och andra därmed jämförliga slag av försäkringar
för närvarande är föremål för speciell utredning inom 1944 års allmänna
skattekommitté. I avvaktan på resultatet av denna utredning torde
nyssnämnda undantagsbestämmelse icke böra göras mera omfattande än som
föreslagits i propositionen.
I 32 § meddelas närmare föreskrifter rörande sättet för erläggande av skatt
för kvarlåtenskap i dödsbo. Enligt första och andra styckena i nämnda paragraf
må såsom betalningsmedel intill högst hälften av den fastställda skatten
användas skuldförbindelse av närmare angivet slag. Vidare må — enligt
fjärde stycket samma paragraf — såsom betalningsmedel i enlighet med
de föreskrifter Konungen meddelar gälla, likaledes intill skattens halva belopp,
aktier som ingå bland dödsboets tillgångar. Även utskottet är av den
uppfattningen, att, ehuru i flertalet fall kvarlåtenskapsskatt torde kunna betalas
medelst dödsboet tillhöriga kontanter, obligationer eller andra dylika,
lätt realiserbara tillgångar, särskilda bestämmelser dock äro erforderliga för
att underlätta för dödsbo att erlägga kvarlåtenskapsskatten. Vid bedömandet
av frågan, i vilken utsträckning andra valutor än kontanter må användas för
dylikt ändamål, synes det tillbörligt, att statsverket ikläder sig vissa risker i
samband med uttagandet av en skatt av ifrågavarande slag. Det allmänna
bör alltså icke ställa alltför stora krav på den säkerhet eller de värdehandlingar,
som överlämnas vid skattens betalande. Med beaktande av dessa syn
-
88
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
punkter har utskottet ansett sig kunna i stort sett godtaga det i propositionen
framlagda förslaget i denna del. Utskottet vill dock förorda den utvidgningen
av nu ifrågavarande bestämmelser att såsom betalningsmedel må användas,
förutom aktier, av dödsbo utfärdat skuldebrev med säkerhet av aktier.
Genom en dylik föreskrift skulle möjligheter kunna öppnas för dödsbodelägare
att genom inlösen av skuldebrevet återfå aktierna, vilka, exempelvis
inom ett familjeföretag, kunna äga förhållandevis större värde för
dödsbodelägarna än för utomstående. Närmare föreskrifter i förevarande
hänseende torde böra meddelas i administrativ ordning.
Den i 32 § andra stycket meddelade föreskriften, att inteckning som där
avses skall omfatta jämväl ränta efter minst fem procent, torde lämphgen
böra ändras i så måtto, att inteckningen skall omfatta ränta efter den procent,
som Konungen föreskriver.
I motionen I: 292 har hemställts, att den i departementsförslaget upptagna
bestämmelsen i 33 § andra stycket måtte utgå. Motsvarande yrkande framställdes
redan i Svenska försäkringsbolags riksförbunds remissyttrande över
statsskatteberedningens förslag, som i sak var av samma innehåll i denna
del som departementsförslaget. Då nu ifrågavarande bestämmelse i vissa fall
torde kunna bliva av praktisk betydelse, vilket även synes ha bekräftats i
sistnämnda remissyttrande, anser utskottet sig icke böra förorda någon ändring
i 33 § andra stycket.
36 § 1 mom. torde böra förtydligas på så sätt, att hänvisningen till 57 §
arvsskatteförordningen ersättes med en hänvisning till 57 § a) sistnämnda
förordning.
Slutligen har beträffande ikraftträdandebestämmelserna föreslagits i såväl
motionen I: 292 som motionen 1:295, att nu berörda författningsförslag icke
skall gälla beträffande livförsäkringspremier, som erlagts före ikraftträdandet
den 1 januari 1948. I anledning härav vill utskottet framhålla, att den
föreslagna nya lagstiftningen är avsedd att tillämpas i de fall där dödsfallet
inträffar eller gåvan överlämnas eller försäkringsbeloppet utbetalas enligt
20 § första gången efter den 1 januari 1948. Propositionens linje är alltså den
i systematiskt hänseende riktigaste. Ur rent praktisk synpunkt skulle ett bifall
till motionerna vara olämpligt, då härigenom övergångstiden innan den
nya kvarlåtenskapsskatten helt trätt i kraft skulle kunna sträcka sig över
åtskilliga decennier. Ej heller rena billighetsskäl kunna anföras till stöd för
motionärernas mening med hänsyn till att de i 20 § avsedda försäkringarna
■— endast dessa beröras av ändringsyrkandet — äro försäkringar mot engångspremier
eller av likartat slag. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
1:292 och 1:295 även såvitt angår ikraftträdandebestämmelserna.
Det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i 1941
års arvsskatteförordning föranleder icke någon erinran från utskottets sida.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
89
Vissa detaljfrågor i samband med den föreslagna inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen.
I de likalydande motionerna 1:283 och 11:425 (av herr Sandberg) har
hemställts om ändring av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
på så sätt, att skatt för inkomstökning under år 1946 eller motsvarande
räkenskapsår icke såsom enligt förslaget syntes bliva fallet komme att utgöras
efter den statliga skatteprocent, som gällde för preliminär skatt för
inkomståret 1948, utan efter det procenttal, som tillämpats vid 1946 års taxering.
Utskottet får i anledning härav framhålla, att motionärernas önskemål
redan blivit tillgodosett genom de i propositionen nr 311 föreslagna författningsändringarna,
vilken proposition av utskottet i betänkande nr 52 i huvudsak
tillstyrkts.
Bestämmelsen i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt
gäller avdraget för ömmande omständigheter, vilket avdrag enligt förslaget
höjts från nuvarande högst 1 000 kronor till högst 2 000 kronor. Denna
ändring har emellertid i propositionen förbisetts vid utformningen av 3 mom.
av samma paragraf. Utskottet föreslår nu rättelse härav.
I 3 § andra stycket inkomstskatteförordningen och 1 § tredje stycket förmögenhetsskatteförordningen
föreslår utskottet vissa rent redaktionella ändringar.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 212, såvitt angår nedan under
2), 3) och 7) angivna författningsförslag, icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, med bifall i övrigt till propositionen,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
SO
1) för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 19 § och 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 29 § samma lag1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
19 §.
Till skattepliktig inkomst enligt
•denna lag räknas icke:
vad som vid---mottagarens
.utbildning.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
3 mom. Har gift kvinna, som levt
tillsammans med sin man och under
större delen av beskattningsåret varit
här i riket bosatt, under året haft inkomst
av rörelse eller av eget arbete,
må hon, om och i den mån sådan hennes
inkomst därtill förslår, i hemortskommunen
åtnjuta avdrag med 200
kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 29 §.
3. a. Kostnaden för---dess
anskaffande.
Föreslagen lydelse:
19 §.
Till skattepliktig inkomst enligt
denna lag räknas icke:
vad som vid---mottagarens
utbildning;
allmänt barnbidrag.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
3 mom. Har gift kvinna, som levt
tillsammans med sin man och under
större delen av beskattningsåret varit
här i riket bosatt, under året haft inkomst
av rörelse eller av eget arbete,
må hon, om och i den mån sådan
hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen
åtnjuta avdrag med
300 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 29 §.
3. a. Kostnaden för---dess
anskaffande.
1 Senaste lydelse se beträffande 19 § 1945: 408 och beträffande punkt 3 av anvisningarna till
29 § 1938:368.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
91
Nuvarande lydelse:
b. Genom värdeminskningsavdrag
---finnes lämpligt.
Värdeminskningsavdrag må — —
— är behörigt.
Vid bestämmande---blir ut
sliten.
Såsom tillgångs---mån jäm
kas.
c. Värdeminskningsavdrag med —
--särskilda bestämmelser.
Jämkning av---i räkenska
perna.
Har skattskyldigs rörelse för visst
år utvisat förlust eller så ringa överskott,
att den skattskyldige vid beräkning
av nettointäkten av rörelsen ej
kunnat utnyttja det på året enligt avskrivningsplan
belöpande värdeminskningsavdraget,
må han tillgodoräkna
sig det resterande avdraget för senare
år genom utsträckning i erforderlig
mån av avskrivningsplanen efter den
antagna varaktighetstidens slut eller,
enligt beskattningsnämnds särskilda
beprövande, dessförinnan utöver avdrag
enligt planen. Skattskyldig skall
anses hava kunnat vid beräkning av
nettointäkten av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag
även i den mån
underskott å förvärvskällan kunnat
utnyttjas vid taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt under
allmänna avdrag, innan avdrag skett
för underskott å övriga förvärvskällor
samt för utskylder. I andra fall än i
detta stycke sägs må på ett år i beskattningsavseende
belöpande värdeminskningsavdrag,
som den skattskyldige
ej kunnat utnyttja vid beräkning
av sin nettointäkt av rörelse, icke göres
ett följande år.
Ådagalägger skattskyldig —--
bokförda värdet.
Föreslagen lydelse:
b. Genom värdeminskningsavdrag
--— finnes lämpligt.
Värdeminskningsavdrag må — —
— är behörigt.
Vid bestämmande -— — — blir ut
sliten.
Såsom tillgångs---mån jäm
kas.
c. Värdeminskningsavdrag med —
--särskilda bestämmelser.
Jämkning av---i räkenska
perna.
Har skattskyldigs rörelse för visst
år utvisat förlust eller så ringa överskott,
att den skattskyldige vid beräkning
av nettointäkten av rörelsen ej
kunnat utnyttja det på året enligt avskrivningsplan
belöpande värdeminskningsavdraget,
må han tillgodoräkna
sig det resterande avdraget för senare
år genom utsträckning i erforderlig
mån av avskrivningsplanen efter den
antagna varaktighetstidens slut eller,
enligt beskattningsnämnds särskilda
beprövande, dessförinnan utöver avdrag
enligt planen. Skattskyldig skall
anses hava kunnat vid beräkning av
nettointäkten av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag
även i den mån
underskott å förvärvskällan kunnat
utnyttjas vid taxeringen till statlig
inkomstskatt under allmänna avdrag,
innan avdrag skett för underskott å
övriga förvärvskällor samt för utskylder.
I andra fall än i detta stycke sägs
må på ett år i beskattningsavseende
belöpande värdeminskningsavdrag,
som den skattskyldige ej kunnat utnyttja
vid beräkning av sin nettointäkt
av rörelse, icke göras ett följande
år.
Ådagalägger skattskyldig — ---
bokförda värdet.
92
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Har ett---återstående belop- Har ett---återstående beloppet.
pet.
d. Då tillgång---till 28 §. d. Då tillgång---till 28 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1948 eller tidigare år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
93
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
Förslag
till
förordning om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt i denna förordning
givna bestämmelser.
Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie
i svenskt aktiebolag är särskilt stadgat.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig
inkomstskatt stadgas i taxeringsförordningen.
Skattepliktig inkomst.
2 §.
Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning
av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17—44 §§ kommunalskattelagen
är stadgat, dock med följande undantag:
till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkommande
skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag
därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;
vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet
eller inkomst av rörelse får icke frånräknas det inkomstbelopp, som skall
anses beskattat genom fastighetsskatt, och skall i följd härav såsom inkomst
av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i kommunalskattelagen
meddelade bestämmelser beräknade nettointäkten.
3 §•
Bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje stycket samt 64—66 §§ kommunalskattelagen
skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig inkomstskatt.
Likaledes skola, i den män bestäm- 1 den män bestämmelserna i kommelserna
i kommunalskattelagen eller munalskattclagen eller i denna förordgenom
denna förordning meddelade, ning meddelade, med stadganden i
med stadganden i kommunalskattela- kommunalskattelagen likartade begen
likartade bestämmelser skola till- stämmelser äga tillämpning vid taxelämpas
vid taxeringen till statlig in- ringen till statlig inkomstskatt, skola
94
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
komstskatt, anvisningarna till kommunalskattelagen
i motsvarande delar
lända till efterrättelse. Därvid skall
dock iakttagas, att familjeavdrag för
barn icke åtnjutes vid taxeringen till
statlig inkomstskatt.
(Utskottets förslag.)
likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen
i motsvarande delar
lända till efterrättelse. Därvid skall
dock iakttagas, att familjeavdrag för
barn icke åtnjutes vid taxeringen till
statlig inkomstskatt.
4 §.
/ mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från
olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske
för
underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från
annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag för
realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotteri vinst;
slutlig eller tillkommande skatt, som under beskattningsåret påförts skattskyldig
här i riket, till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan
kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen sägs.
2 mom. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, äger därutöver, om
hon under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, åtnjuta avdrag
med ett belopp motsvarande hälften av nämnda inkomst, dock högst med
1 000 kronor.
5 §•
Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor,
minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas,
utgör taxerad inkomst, vilken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande
belopp som ej uppgår till fullt tiotal kronor bortfaller.
Skattskyldighet för inkomst.
6 §.
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat
föreskrives i denna förordning eller i särskilda bestämmelser, meddelade på
grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:
a) fysisk person:
för tid, under vilken han varit hår i riket bosatt:
för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
samt
för tid, under vilken han ej varit hår i riket bosatt:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
95.
(Kungl. Maj:ts förslag ) (Utskottets förslag.)
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;
för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst
av tjänst;
för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;
för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,
i den mån avdrag därför av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare
års taxeringar; samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;
b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser,
verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna
ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt
för delägarnas gemensamma räkning:
för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
c) utländska bolag:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;
för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;
för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,
i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar;
samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.
2 mom. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier
taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst
med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets
inkomst. Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare
taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.
3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet
inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den
avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och
skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna
förordning skolat gälla för den avlidne.
7 §.
Från skattskyldighet frikallas:
a) medlem av konungahuset:
för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;
b) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller
medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:
96
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller beträffande
vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förordning
åtnjutits;
c) staten:
för all inkomst;
d) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap:
för
all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i
vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,
sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar, jämlikt
lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser
för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse
icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla
utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av län, ävensom
sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen om försäkring
för olycksfall i arbete:
för all inkomst;
f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att
under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar
eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer,
främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för berer
dande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande
eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka,
utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:
för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;
g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 5 §
1 mom. kommunalskattelagen:
för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom.
avsedda ändamål;
h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva
bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse:
för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;
i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt
frånfälle icke var här i riket bosatt:
för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet
skall utgöra statlig inkomstskatt.
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
97
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet
för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.
Beräkning av statlig inkomstskatt.
8 §.
1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å
den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag, vars storlek bestämmes
med hänsyn till de ortsgrupper, som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen
i ortsgrupp I 2 500 kronor, i ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750
kronor, i ortsgrupp IV 2 875 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor.
Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig
anställd, äger, därest han varit ogift (varmed i denna paragraf jämställes
änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till
allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som
i föregående stycke sägs.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföregående
stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt
eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket
rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt ortsavdrag med följande
belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700 kronor,
1 ortsgrupp III 1 800 kronor, i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp V
2 000 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket allmänt
barnbidrag utgått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han,
därest han helt eller delvis underhållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag
efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skattskyldige icke levt
tillsammans med den som har vårdnaden om barnet.
För annan skattskyldig än i andra, tredje och fjärde styckena sagts (ensamstående)
bestämmes det statliga ortsavdraget på sätt framgår av en vid
denna förordning fogad tabell. Då den taxerade inkomsten uppgår till i orts
grupp I minst 10 600 kronor, i ortsgrupp II minst 10 700 kronor, i ortsgrupp
III minst 10 800 kronor, i ortsgrupp IV minst 10 900 kronor och i ortsgrupp
V minst 11 000 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag
2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast
under en del av beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta
statligt ortsavdrag med belopp, utgörande för varje kalendermånad eller del
därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestäm
melserna i 1 mom. medgivna avdraget. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles,
avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.
Hihdng till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 50. 7
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande m 50.
n
(Kungl. Ma.j:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3 mom. Vad i 49 § kommunalskattelagen stadgas angående grundavdrag
skall äga motsvarande tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.
9 §•
1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara inkomst skall, med iakttagande av
vad nedan i 11 § stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna
grunder.
2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 8 § 1 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller
någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av
den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av
långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående
än barn, för vilka den skattskyldige äger tillgodonjuta allmänt barnbidrag,
eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds
beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom
med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett belopp av högst 2 000 kronor.
Vad härefter återstår avjämnas nedåt till jämnt tiotal kronor och utgör
för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.
3 mom. För ensamstående skatt- 3 mom. För ensamstående skattskyldig,
som varit här i riket bosatt skyldig, som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret,
skall såsom beskattningsbar
inkomst upptagas den taxerade
inkomsten minskad i förekommande
fall med statligt ortsavdrag och, i fall
som i 2 mom. andra stycket här ovan
sägs, efter beskattningsnämnds beprövande
med ytterligare ett belopp
av högst 1 000 kronor.
under hela eller någon del av beskattningsåret,
skall såsom beskattningsbar
inkomst upptagas den taxerade
inkomsten minskad i förekommande
fall med statligt ortsavdrag och, i fall
som i 2 mom. andra stycket här ovan
sägs, efter beskattningsnämnds beprövande
med ytterligare ett belopp
av högst 2 000 kronor.
4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör den
laxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.
5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade inkomst icke uppgår
till 600 kronor, skall icke utgöra statlig inkomstskatt.
I övrigt inträder skatteplikt i fråga om statlig inkomstskatt:
för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon
del av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår
till minst 10 kronor;
för annan skattskyldig: då den beräknade taxerade inkomsten uppgår till
minst 100 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
99
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av i nästföljande
stycke angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
1 000
men
icke
2 000 kr.
100 kr. för
1 000 kr. och
11 # av återstoden
2 000
p
P
3 000
P
210
P
Tf
2 000
3»
!>
12# »
''>
3 000
P
4 000
P
330
P
»
3 000
Tf
Tf
14# »
4 000
>
P
6 000
P
470
»
>
4 000
Tf
P
16# »
Tf
6 000
»
P
8 000
Tf
790
»
t
6 000
Tf
P
18# »
Tf
8 000
»
»
10 000
P
1 150
P
»
8 000
»
P
20# »
Tf
10 000
p
»
12 000
P
1 550
P
P
10 000
»
P
24# »
Tf
12 000
P
14 000
»
2 030
Tf
2>
12 000
Tf
»
28 # »
P
14 000
P
16 000
>
2 590
Tf
P
14 000
Tf
P
32 # »
P
16 000
>
P
20 000
>
3 230
Tf
»
16 000
P
Tf
36 # »
P
20 000
p
P
30 000
>
4 670
P
>
20 000
>
Tf
40 # »
P
30 000
P
P
40 000
P
8 670
3»
P
30 000
P
Tf
45 # »
P
40 000
P
»
60 000
i
13 170
Tf
P
40 000
»
)
50 # »
P
60 000
»
»
100 000
P
23 170
T,
>
60 000
»
>
55 # »
P
100 000
P
P
200 000
P
45 170
>
Tf
100 000
»
P
60 # >
P
200 000
kr.
105 170
1
Tf
200 000
P
>
70# »
>
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten
belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 70 procent
av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för
densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda
2 mom. Den statliga inkomstskatten
utgör:
a) för svenska aktiebolag, svenska
ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter
som icke äro aktiebolag,
sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan,
bostadskreditföreningar samt sådana
utländska juridiska personer som ej
beskattas enligt 1 mom.:
fyrtio procent av den beskatlnings
-
personers ekonomiska intressen.
2 mom. Den statliga inkomstskatten
utgör:
a) för svenska aktiebolag, svenska
försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag,
sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa samt sådana utländska
juridiska personer som ej beskattas
enligt 1 inom.:
fyrtio procent av den beskattnings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
100
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
bara inkomsten, i den män skatten
icke skall beräknas enligt b) här nedan;
b)
för försäkringsanstalter, i den
mån de driva livförsäkringsrörelse:
tjugufem procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt
c) för andra skattskyldiga än dem
som avses i 1 mom. eller under a) eller
b) här ovan:
femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna
under a) och b) härovan skall
iakttagas att, därest försäkringsanstalt
driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, skatten
skall beräknas enligt b), såvitt
angår svensk anstalt, allenast beträffande
den del av anstaltens beskattningsbara
inkomst som efter förhållandet
mellan den i försäkringstekniskt
hänseende till livförsäkringsverksamheten
hänförliga nettointäkten
och anstaltens sammanlagda nettointäkt
belöper å livförsäkringsrörelsen
och, såvitt angår utländsk
anstalt, allenast i fråga om den del
av nämnda inkomst som efter förhållandet
mellan den skattepliktiga
nettointäkten av livförsäkringsrörelsen
och anstaltens sammanlagda skattepliktiga
nettointäkt av försäkringsrörelse
belöper å livförsäkringsrörel
-
(Utskottets förslag.)
bara inkomsten, i den mån skatten
icke skall beräknas enligt c) här nedan;
b)
för svenska ekonomiska föreningar,
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar:
trettiotvå
procent av den beskattningsbara
inkomsten;
c) för försäkringsanstalter, i den
mån de driva livförsäkringsrörelse:
tjugufem procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt
d) för andra skattskyldiga än dem
som avses i 1 mom eller under a),
b) eller c) här ovan:
femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna
under a) och c) här ovan skall
iakttagas att, därest försäkringsanstalt
driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse,
skatten skall beräknas enligt c), såvitt
angår svensk anstalt, allenast beträffande
den del av anstaltens beskattningsbara
inkomst som efter förhållandet
mellan den i försäkringstekniskt
hänseende till livförsäkringsverksamheten
hänförliga nettointäkten
och anstaltens sammanlagda nettointäkt
belöper å livförsäkringsrörelsen
och, såvitt angår utländsk anstalt,
allenast i fråga om den del av
nämnda inkomst som efter förhållandet
mellan den skattepliktiga nettointäkten
av livförsäkringsrörelsen
och anstaltens sammanlagda skattepliktiga
nettointäkt av försäkringsrörelse
belöper å livförsäkringsrörelsen.
sen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
101
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
11 §.
1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras
en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.
Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt eller delvis
ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens inkomst, må
bristen avräknas å den andra makens inkomst. Frågan om skatteplikt enligt
9 § 5 mom. bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda beräknade
taxerade inkomster. Ortsavdrag beräknas för makarna gemensamt
till belopp som i 8 § 1 mom. andra stycket sägs. Den beskattningsbara inkomsten
beräknas likaledes för makarna gemensamt och skall skatt beräknas
efter den sålunda bestämda beskattningsbara inkomsten samt fördelas å
makarna efter förhållandet mellan deras taxerade inkomster.
2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga
om taxering till statlig inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende
skattskyldiga.
12 §.
Varje år bestämmes med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. omförmälda
grundbelopp statlig inkomstskatt skall ingå i preliminär skatt dels för nästkommande
budgetårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare hälft;
därvid iakttages att procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft
skall vara lika med procenttalet för det löpande budgetårets senare hälft. Slutlig
skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen,
som bestämts med avseende å preliminär skatt för året näst före
taxeringsåret.
Eftertaxering.
13 §.
liar skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid
taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att han icke blivit taxerad till statlig inkomstskatt eller att han blivit
för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till inkomstskatt att
utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.
Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen
bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige
avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke
må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning
efter honom blivit ingiven för registrering.
Beskattningsort.
14 §.
1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i hemortskommunen.
Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm.
2 mom. Eftertaxering, som i 13 § omförmäles, skall ske i den kommun,
varest taxeringen bort verkställas, om den skett i rätt tid.
102
Bevillningsutskottets betänkande nr JO.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Allmänna bestämmelser.
15 §.
1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,
som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning,
och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna förordning
erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin,
som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där
ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet
medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt.
Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt
angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter
honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering
och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum
före dödsfallet.
Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra
kalenderåret efter dödsåret.
2 mom. För statlig inkomstskatt, som påförts avliden person eller, såvitt
angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter
honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat,
svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke
i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
Vad nu sagts skall gälla även statlig inkomstskatt, som på grund av eftertaxering
påförts i stället för avliden person hans dödsbo.
16 §.
1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket
bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande
vistats utan att vara härstädes bosatt.
2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i
denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt
och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk
person.
17 §.
Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt
eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning
och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i
denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.
Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,
därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.
18 §.
1 mom. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning
eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som
icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit
här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
103
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
skyldigheten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för
inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt
skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där
han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan
att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.
Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och
enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.
2 inom. Svensk medborgare, som tillhört främmande makts härvarande beskickning
eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning,
är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den
främmande makten.
3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk
medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund av
tjänst hos den främmande makten.
19 §.
Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller föreskrifter
utöver vad den vid förordningen fogade tabellen innehåller, äger
Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.
Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.
20 §.
1 mom. Är inkomst, för vilken statlig inkomstskatt skall utgöras, tillika
underkastad motsvarande beskattning i annan stat och har, till förekommande
av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats om
uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller förordnande
meddelats, att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller
delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning, som äger rum
med tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom nu sagts, anses
hava ägt rum enligt denna förordning.
2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning
som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse,
såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda
stat och Sverige av inkomst, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock,
under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna att
viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning
här i riket.
I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig inkomstskatt
skall av skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser
eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till
större andel, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommel
sen eller förordnandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten
skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts,
om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller förordnandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
104
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungi. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta
mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller
närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.
3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas
erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom
i denna paragraf stadgas.
21 §.
Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från
utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess beskickning
eller konsulat härstädes avsedd fastighet.
22 §.
Skall i anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 20 § eller 21 §
sägs, inkomst som enligt denna förordning är skattepliktig ej här i riket beskattas,
får därest underskott uppkommer vid inkomstberäkningen sådant
underskott icke vid taxering avräknas å inkomst, som skall tagas till beskattning
härstädes.
23 §.
Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad
för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må Konungen
på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest
ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande
av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande
av statlig inkomstskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes den i den
ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken
dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla, såvitt angår skatt för inkomst.
I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:
1) Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas vid 1948 års taxering,
så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.
2) I fråga om skatt, som erlagts eller erlägges på grund av 1946 eller tidigare
års taxeringar, skola i stället för bestämmelserna i 2, 4 och 6 §§ motsvarande
stadganden i den äldre förordningen alltjämt äga tillämpning.
3) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter
denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning
sägs
angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället
avse, där fråga är om inkomst, förordningen om statlig inkomstskatt,
angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp i stället
avse till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, samt
angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp
i stället avse till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
105
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Tabell
utvisande för ensamstående skattskyldig taxerad inkomst minskad med ortsavdrag.
Utom 1 fall d& sådant avdrag som avses i 9 § 2 mom. andra stycket (s. k.
avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är den angivna
återstående inkomsten Jämväl beskattningsbar inkomst.
Ortsavdrag vid viss taxerad inkomst erhålles följaktligen genom att från denna inkomst
avdraga det tal, som enligt tabellen svarar mot inkomsten.
Ortsgrupp I.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1600
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1700
100
ilo
120
130
140
150
160
170
180
190
1800
200
210
220
230
240
250
260
270
280
290
1900
300
310
320
330
340
350
360
370
380
390
2 000
400
410
420
430
440
450
460
470
480
490
2100
500
510
520
530
540
550
560
570
580
590
2 200
600
610
620
630
640
650
660
670
680
690 !
2 300
700
710
720
730
740
750
760
770
780
790 |
2 400
800
810
820
830
840
850
860
870
880
890
2 500
900
910
920
930
940
950
960
970
980
990 1
2 600
1000
1010
1020
1030
1040
1060
1070
1080
1090
1100
2 700
1120
1130
1140
1150
1160
1180
1190
1200
1210
1220
2 800
1240
1250
1260
1270
1280
1300
1310
1320
1330
1340
2 900
1360
1370
1380
1390
1400
1420
1430
1440
1450
1460
3 000
1480
1490
1500
1510
1520
1540
1550
1560
1570
1580
3100
1600
1610
1620
1630
1640
1660
1670
1680
1690
1700
3 200
1720
1730
1740
1750
1760
1780
1790
1800
1810
1820
3 300
1840
1850
1860
1870
1880
1900
1910
1920
1930
1940
3400
1960
1970
1980
1990
2 000
2 020
2 030
2 040
2 050
2 060
3500
2 080
2 090
2100
2110
2120
2140
2150
2160
2170
2180
3600
2 200
2 210
2 220
2 230
2 240
2 260
2 270
2 280
2 290
2 300
3 700
2 320
2 330
2 340
2 350
2 360
2 380
2 390
2 400
2 410
2 420
3 800
2 440
2 450
2 460
2 470
2 480
2500
2 510
2 520
2530
2540
3 900
2 560
2570
2 580
2590
2 600
2 620
2 630
2 640
2 650
2 660
4 000
2 680
2 690
2 700
2 710
2 720
2 740
2 750
2 760
2 770
2 780 1
4100
2 800
2 810
2 820
2 830
2 840
2 860
2 870
2 880
2 890
2 900
4 200
2 920
2 930
2 940
2 950
2 960
2 980
2 990
3 000
3010
3 020
4 300
3 040
3050
3 060
3 070
3 080
3100
3110
3120
3130
3140
4 400
3160
3170
3180
3190
3 200
3 220
3 230
3 240
3250
3 260
4500
3280
3290
3 300
3 310
3 320
3 340
3 350
3 360
3 370
3 380
4 600
3400
3410
3 420
3 430
3 440
3460
3470
3 480
3490
3500
4 700
3520
3530
3540
3550
3560
3580
3590
3 600
3 610
3620
4 800
3640
3 650
3 660
3 670
3680
3 700
3 710
3720
3 730
3740
4 900
3760
3770
3 780
3 790
3800
3 820
3 830
3 840
3 850
3 860
5 000
3 880
3 890
3 900
3 910
3 920
3 940
3 950
3960
3970
3 980
5100
4 000
4 010
4 020
4 030
4 040
4 060
4 070
4 080
4 090
4100
5 200
4120
4130
4140
4150
4160
4180
4190
4 200
4 210
4 220
5 300
4 240
4 250
4 260
4 270
4 280
4 300
4 310
4 320
4 330
4 340
5 400
4 360
4 370
4 380
4 390
4 400
4 420
4 430
4 440
4 450
4 460
5 500
4 480
4 490
4500
4 510
4520
4540
4550
4 560
4 570
4 580
5 600
4 600
4 610
4 620
4 630
4 640
4 660
4 670
4 680
4 690
4 700
5 700
4 720
4 730
4 740
4 750
4 760
4 780
4 790
4 800
4 810
4 820
5 800
4 840
4 850
4 860
4 870
4 880
4 900
4 910
4 920
4 930
4 940
i 5 900
4 960
4 970
4 980
4 990
5 000
5 020
5 030
5 040
5 050
5 060
106
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Tabell (forts.).
(Utskottets förslag.)
Ortsgrupp I.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
6 000
5 080
5 090
5100
5 110
5 120
5 140
5 150
5 160
5 170
5 180
6100
5 200
5 210
5 220
5 230
5 240
5 260
5 270
5 280
5 290
5 300
6 200
5 320
5 330
5 340
5 350
5 360
5 380
5 390
5 400
5 410
5 420
6 300
5 440
5 450
5 460
5 470
5 480
5 500
5 510
5 520
5 530
5 540
6 400
5 560
5 570
5 580
5 590
5 600
5 620
5 630
5 640
5 650
5 660
6 500
5 680
5 690
5 700
5 710
5 720
5 740
5 750
5 760
5 770
5 780
6 600
5 800
5 810
5 820
5 830
5 840
5 860
5 870
5 880
5 890
5 900
6 700
5 920
5 930
5 940
5 950
5 960
5 980
5 990
6 000
6 010
6 020
6 800
6 040
6 050
6 060
6 070
6 080
6100
6110
6120
6130
6140
6 900
6160
6170
6180
6190
6 200
6 220
6 230
6 240
6 250
6 260
7 000
6 280
6 290
6 300
6 310
6 320
6 340
6 350
6 360
6 370
6 380
7100
6 400
6 410
6 420
6 430
6 440
6 460
6 470
6 480
6 490
6500
7 200
6 520
6 530
6540
6 550
6 560
6580
6 590
6 600
6 610
6 620
7 300
6 640
6 650
6 660
6 670
6 680
6 700
6 710
6 720
6 730
6 740
7 400
6 760
6 770
6 780
6 790
6 800
6 820
6 830
6 840
6 850
6 860
7 500
6 880
6 890
6 900
6 910
6 920
6 940
6 950
6 960
6 970
6 980
7 600
7 000
7 010
7 020
7 030
7 040
7 060
7 070
7 080
7 090
7100
7 700
7120
7 130
7140
7150
7160
7 180
7190
7 200
7 210
7 220
7 800
7 240
7 250
7 260
7 270
7 280
7 300
7 310
7 320
7 330
7 340
7 900
7 360
7 370
7 380
7 390
7 400
7 420
7 430
7 440
7 450
7 460
8 000
7 480
7 490
7 500
7 510
7 520
7540
7 550
7 560
7 570
7 580
8100
7 600
7 610
7 620
7 630
7 640
7 660
7 670
7 680
7 690
7 700
8 200
7 720
7 730
7 740
7 750
7 760
7 780
7 790
7 800
7 810
7 820
8 300
7 840
7 850
7 860
7 870
7 880
7 900
7 910
7 920
7 930
7 940
8 400
7 960
7 970
7 980
7 990
8 000
8 020
8 030
8 040
8 050
8 060
8500
8 080
8 090
8100
8110
8120
8140
8150
8160
8170
8180
8 600
8 200
8 210
8 220
8 230
8 240
8 260
8 270
8 280
8 290
8 300
8 700
8 320
8 330
8 340
8 350
8 360
8 380
8 390
8 400
8 410
8420
8 800
8 440
8 450
8 460
8 470
8 480
8500
8 510
8520
8530
8540
8900
8560
8 570
8580
8590
8 600
8 620
8 630
8 640
8 650
8 660
9 000
8 680
8 690
8 700
8 710
8 720
8 740
8 750
8 760
8 770
8 780
9100
8 800
8 810
8 820
8 830
8 840
8 860
8 870
8 880
8 890
8 900
9 200
8 920
8 930
8 940
8 950
8 960
8 980
8 990
9 000
9 010
9 020
9 300
9 040
9 050
9 060
9 070
9 080
9100
9110
9120
9130
9140
9 400
9160
9170
9180
9190
9 200
9 220
9 230
9 240
9 250
9 260
9 500
9 280
9 290
9 300
9 310
9 320
9 340
9 350
9 360
9 370
9 380
9 600
9 400
9 410
9 420
9 430
9 440
9 460
9 470
9 480
9 490
9500
9 700
9520
9530
9 540
9550
9560
9 580
9 590
9 600
9 610
9 620
9 800
9 640
9 650
9 660
9 670
9 680
9 700
9 710
9 720
9 730
9 740
9900
9 760
9 770
9 780
9 790
9 800
9 820
9 830
9 840
9 850
9 860
10 000
9 880
9 890
9 900
9 910
9 920
9 940
9 950
9 960
9 970
9 980
10100
10 000
10 010
10 020
10 030
10 040
10 060
10 070
10 080
10 090
10 100
10 200
10120
10130
10140
10 150
10160
10 180
10190
10 200
10 210
10 220
10 300
10 240
10 250
10 260
10 270
10 280
10 300
10 310
10 320
10 330
10 340
10 400
10 360
10 370
10 380
10 390
10 400
10 420
10 430
10 440
10 450
10460
10500
10 480
10 490
10500
10510
10520
10 540
10550
10560
10 570
10580
När den taxerade inkomsten uppgår till 10 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
107
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Tabell (forts.).
(Utskottets förslag.)
Ortsgrupp II.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
T
20
30
40
50
60
70
80
90
1700
10
20
30
40 !
50
60
70
80
90
1800
100
no
120
130
140 |
150
160
170
180
190
1900
200 |
210
220
230
240
250
260
270
280
290
i 2 000
300
310
320
330
340
350
360 :
370
380
390
2100
400
410
420
430
440 !
450
460
470
480
490
! 2 200
500
510
520
530
540 1
550
560
570
580
590
2 300
600
610 j
620 !
630
640 !
650 !
660
670
680
690
2 400
700 j
710
720 1
730
740 i
750
760
770
780
•
790
2 500
800 :
810
820
830
840 1
850
860
870
880
890
2 600
900
910
920
930
940
950
960
970
980
990
2 700
1000
1010
1020
1030
1040
1060
1070
1080
1090
1100 |
2 800
1120
1130
1140
1150
1160
1180
1190
1200
1210
1220
2 900
1240
1250
1260
1270
1280
1300
1310
1320
1330
1340 ''
3000
1360
1370
1380
1390
1400
1420
1430
1440
1450
1460
3100
1480
1490
1500
1520
1530
1540
1550
1570
1580
1590 1
3200
1610
1620
1630
1640
1650
1670
1680
1690
1700
1710
3 300
1730
1740
1750
1760
1770
1790
1800
1810
1820
1830 i
3 400
1850
1860
1870
1880
1890
1910
1920
1930
1940
1950
3500
1970
1980
1990
2 000
2 010
2 030
2 040
2 050
2 060
2 070 |
3600
2 090
2100
2110
2120
2130
2150
2160
2170
2180
2190 1
3 700
2 210
2 220
2 230
2 240
2 250
2 270
2 280
2 290
2 300
2 310
3800
2 330
2 340
2 350
2 360
2 370
2 390
2 400
2 410
2 420
2 430 i
3900
2 450
2 460
2 470
2 490
2 500
2 510
2 520
2 540
2550
2 560
4 000
2 580
2590
2 600
2 610
2 620
2 640
2 650
2 660
2 670
2 680 |
4100
2 700
2 710
2 720
2 730
2 740
2 760
2 770
2 780
2 790
2 800 |
4 200
2 820
2 830
2 840
2 850
2 860
2 880
2 890
2 900
2 910
2920 |
4 300
2 940
2 950
2 960
2 970
2 980
3000
3 010
3 020
3 030
3 040
4 400
3 060
3 070
3 080
3 090
3100
3120
3130
3140
3150
3160
4500
3180
3190
3200
3210
3 220
3240
3 250
3 260
3 270
3 280 i
4 600
3 300
3 310
3 320
3 330
3 340
3 360
3 370
3 380
3 390
1 3400
4 700
3 420
3 430
3440
3460
3470
3 480
3 490
3510
3520
; 353U
4 800
3550
3560
3570
3580
3590
3610
3620
3630
3640
| 3 650 !
4 900
3 670
3680
3 690
3 700
3 710
3 730
3 740
3 750
3 760
3770
5 000
3 790
3 800
3 810
3820
3 830
3 850
3 860
3 870
3 880
3890 i
5100
3 910
3 920
3 930
3940
3 950
3 970
3 980
3 990
1 4 000
4 010
5 200
4 030
4 040
4 050
4 060
4 070
4 090
4100
4110
4120
4130
5 300
4150
4160
4170
4180
4190
4 210
| 4 220
4 230
| 4 240
4 250
5 400
4 270
. 4 280
4 290
4 300
4 310
4 330
4 340
4 350
4 360
4 370
i 6 500
4 390
4 400
4 410
4 430
4 440
4 450
4 460
4 480
4 490
4500
i 5 600
4 520
4 530
4 540
4 550
4 560
4 580
4 590
4 600
4 610
4 620
5 700
4 640
4 650
4 660
4 670
4 680
4 700
4 710
4 720
4 730
4 740
i 5 800
4 760
4 770
4 780
4 790
4 800
4 820
4 830
4 840
4 850
4 860
5 900
4 880
4 890
4 900
4 910
4 920
4 940
4 950
4 960
4 970
4 980
1 6 000
i 5 000
5 010
5 020
5 030
5 040
5 060
5 070
5 080
| 5 090
5 100
6100
5120
5130
5 140
5150
5 160
5180
5190
5 200
5 210
t 5 220
j 6 200
5 240
5 250
5 260
5 270
5 280
5 300
5 310
5 320
5 330
| 5 340
6 300
I 5 360
5 370
5 380
5 400
5 410
5 420
5 430
5 450
5 460
5 470
i 6 400
5 490
5 500
5 510
5 520
5 530
5 550
5 560
5 570
1 5 580
5 590
opaginerad Kontrollera mot PDF
10S
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Tabell (forts.).
(Utskottets förslag.)
Ortsgrupp II.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1
6 500
: 5 610
5 620
5 630
5 640
i 5 650
5 670
5 680
5 690
5 700
I
; 5 710
6 600
5 730
5 740
5 750
5 760
! 5 770
5 790
5 800
5 810
5 820
5 830
6 700
| 5 850
5 860
5 870
5 880
5 890
5 910
5 920
5 930
5 940
5 95Ö
| 6 800
5 970
5 980
j 5 990
6 000
6 010
6 030
6 040
6 050
6 060
6 070
6 900
6 090
6100
6110
6120
6130
6150
6160
6170
6180
6190
1 7 000
6 210
6 220
6 230
6 240
6 250
6 270
6 280
6 290
6 300
6 310
7 100
6 330
6 340
6 350
6 370
| 6 380
6 390
6 400
6 420
6 430
6 440
7 200
6 460
6 470
6 480
6 490
6 500
6 520
6 530
6 540
6 550
6 560
7300
6 580
6 590
6 600
6 610
6 620
6 640
6 650
6 660
6 670
6 680 1
7 400
6 700
6 710
6 720
6 730
6 740
6 760
6 770
6 780
6 790
6 800 |
! 7 500
6 820
6 830
6 840
6 850
6 860
6 880
6 890
6 900
6 910
6920 1
7 600
6 940
6 950
6 960
6 970
6 980
7 000
7 010
7 020
7 030
7 040 i
7 700
7 060
7 070
7 080
7 090
7100
7120
7130
7140
7150
7 16Ö 1
7 800
7180
7190
7 200
7 210
7 220
7 240
7 250
7 260
7 270
7 280
7 900
7 300
7 310
7 320
7 340
7 350
7 360
7 370
7 390
7 400
7 410
8 000
7 430
7 440
7 450
7 460
7 470
7 490
7 500
7 510
7520
7530
8100
7550
7560
7 570
7 580
7 590
7 610
7 620
7 630
7 640
7 65Ö
8 200
7 670
7 680
7 690
7 700
7 710
7 730
7 740
7 750
7 760
7 770
8 300
7 790
7 800
7 810
7 820
7 830
7 850
7 860
7 870
7 880
7 890
8 400
7 910
7 920
7 930
7 940
7 950
7 970
7 980
7 990
8 000
8010
8500
8030
8 040
8 050
8 060
8 070
8 090
8100
8110
8120
8130
8600
8150
8160
8170
8180
8190
8 210
8 220
8 230
8 240
8 250 |
8 700
8 270
8 280
8 290
8 310
8 320
8 330
8 340
8 360
8 370
8 380
8 800
8 400
8 410
8 420
8 430
8 440
8 460
8 470
8 480
8 490
8500
8 900
8520
8530
8540
8550
8 560
8580
8590
8 600
8 610
8620
9 000
8 640
8 650
8 660
8 670
8 680
8 700
8 710
8 720
8 730
8740
| 9100
8 760
8 770
8 780
8 790
8 800
8 820
8 830
8 840
8 850
8 860
9 200
8 880
8 890
8 900
8 910
8 920
8 940
8 950
8 960
8 970
8 980
9 300
9 000
9 010
9 020
9 030
9 040
9 060
9 070
9 080
9 090
9100
9 400
9120
9130
9140
9150
9160
9180
9190
9 200
9 210
9 220
9500
9 240
9 250
9 260
9 280
9 290
9 300
9310
9 330
9 340
9 350
1 9600
9 370
9 380
9 390
9 400
9 410
9 430
9 440
9 450
9 460
9 470
9 700
9 490
9500
9510
9520
9530
9550
9560
9570
9580
9590
| 9 800
9 610 ;
9 620
9 630
9 640
9 650
9 670
9 680
9 690
9 700
9 710
9 900 |
9 730 1
9 740
9 750
9 760
9 770
9 790
9 800 |
9810
9 820
9830
| 10000
9 850
9 860
9 870
9 880
9 890
9 910
9 920
9 930
9 940
9 950
10100 !
9970 i
9 980
9 990
10 000
10 010
10 030
10 040
10 050
10 060
10 070
; io 200 1
10090
10100
10110
10120
10130
10 150
10160 i
10170
10180
10190
10 300 !
10 210 ’
10 220
10 230 :
10250
10 260
10 270
10 280 !
10 300
10 310
10 320
10 400
10 340
10 350
10 360
10 370
10 380
10 400
10 410 !
10 420
10 430
10440 ;
10 500 1
10460 ■
10470 1
10480 j
10 490 i
10500
10520
10530
10540 i
10550 i
10560
10 600
10580
10 590 !
10600
10 610
10620
10 640
10650
10 660
10 670
10 680
När den taxerade inkomsten uppgår till 10 700 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
109
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Tabell (forts.).
(Utskottets förslag.)
Ortsgrupp 111.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1800
10
20
30
40
50
60
70
80
90
1900
100
no
120
130
140
150
160
170
180
190
2 000
200
210
220
230
240
250
260
270
280
290
2100
300
310
320
330
340
350
360
370
380
390
2 200
400
410
420
430
440
450
460
470
480
490
2 300
500
510
520
530
540
550
560
570
580
590
2 400
600
610
620
630
640
650
660
670
680
690
2500
700
710
720
730
740
750
760
770
780
790
2 600
800
810
820
830
840
850
860
870
880
890
2 700
900
910
920
930
940
950
960
970
980
990
2 800
1000
1010
1020
1030
1040
1060
1070
1080
1090
1100
2 900
1120
1130
1140
1150
1160
1180
1190
1200
1210
1220
3 000
1240
1250
1260
1280
1290
1300
1310
1330
1340
1350
3100
1370
1380
1390
1400
1410
1430
1440
1450
1460
1470
3 200
1490
1500
1510
1520
1530
1550
1560
1570
1580
1590
3 300
1610
1620
1630
1640
1650
1670
1680
1690
1700
1710
3400
1730
1740
1750
1770
1780
1790
1800
1820
1830
1840
3500
1860
1870
1880
1890
1900
1920
1930
1940
1950
1960
3600
1980
1990
2 000
2 010
2 020
2 040
2 050
2 060
2 070
2 080
3 700
2100
2110
2120
2130
2140
2160
2170
2180
2190
2 200
3 800
2 220
2 230
2 240
2 260
2 270
2 280
2 290
2 310
2 320
2 330
3900
2 350
2 360
2 370
2 380
2 390
2 410
2 420
2 430
2 440
2 450
4 000
2 470
2 480
2 490
2 500
2510
2 530
2 540
2 550
2 560
2 570
4100
2590
2 600
2 610
2 620
2 630
2 650
2 660
2 670
2 680
2 690
4 200
2 710
2 720
2 730
2 750
2 760
2 770
2 780
2 800
2 810
2 820
4 300
2 840
2 850
2 860
2 870
2 880
2 900
2 910
2 920
2 930
2 940
4 400
2 960
2 970
2 980
2 990
3000
3 020
3 030
3 040
3 050
3 060
4500
3080
3 090
3100
3110
3120
3140
3150
3160
3170
3180
4 600
3 200
3 210
3220
3 240
3250
3 260
3 270
3 290
3 300
3310
4 700
3 330
3 340
3 350
3 360
3 370
3 390
3 400
3 410
3420
3 430
4 800
3 450
3 460
3470
3 480
3490
3510
3520
3530
3540
3550
4 900
3570
3580
3590
3 600
3 610
3 630
3640
3650
3660
3 670
5 000
3 690
3 700
3710
3 730
3 740
3 750
3 760
3 780
3 790
3 800
5100
3 820
3 830
3 840
3850
3 860
3 880
3 890
3900
3910
3 920
5 200
3 940
3 950
3 960
3 970
3980
4 000
4 010
4 020
4 030
4 040
5 300
4 060
4 070
4 080
4 090
4100
4120
4130
4 140
4150
4160
5 400
4180
4190
4 200
4 220
4 230
4 240
4 250
4 270
4 280
4 290
5 500
4 310
4 320
4 330
4 340
4 350
4 370
4 380
4 390
4 400
4 410
5 600
4 430
4 440
4 450
4 460
4 470
4 490
4 500
4 510
4 520
4 530
5 700
4 550
4 560
4 570
4 580
4 590
4 610
4 620
4 630
4 640
4 650
5 800
4 670
4 680
4 690
4 710
4 720
4 730
4 740
4 760
4 770
4 780
5 900
4 800
4 810
4 820
4 830
4 840
4 860
4 870
4 880
4 890
4 900
6 000
4 920
4 930
4 940
4 950
4 960
4 980
4 990
5 000
5 010
5 020
6100
5 040
5 050
5 060
5 070
5 080
5 100
5 no
5 120
5130
5 140
6 200
5 160
5 170
5180
5 200
5 210
5 220
5 230
5 250
5 260
5 270
6 300
5 290
5 300
5 310
5 320
5 330
5 350
5 360
5 370
5 380
5 390
6 400
5 410
5 420
5 430
5 440
5 450
5 470
5 480
5 490
5 500
5 510
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Tabell (forts.).
(Utskottets förslag.)
Ortsgrupp III.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
6 500
5 530
5 540
5 550
5 560
5 570
5 590
5 600
5 610
5 620
5 630
6 600
5 650
5 660
5 670
5 690
5 700
5 710
5 720
5 740
5 750
5 760
6 700
5 780
5 790
5 800
5 810
5 820
5 840
5 850
5 860
5 870
5 880
6 800
5 900
5 910
5 920
5 930
5 940
5 960
5 970
5 980
5 990
6 000
6 900
6 020
6 030
6 040
6 050
6 060
6 080
6 090
6100
6110
6120
7 000
6140
6150
6160
6180
6190
6 200
6 210
6 230
6 240
6 250
7100
6 270
6 280
6 290
6 300
6 310
6 330
6 340
6 350
6 360
6 370
7 200
6 390
6 400
6 410
6 420
6 430
6 450
6 460
6 470
6 480
6 490
7 300
6 510
6 520
6 530
6 540
6 550
6 570
6 580
6 590
6 600
6 610
7 400
6 630
6 640
6 650
6 670
6 680
6 690
6 700
6 720
6 730
6 740
7500
6 760
6 770
6 780
6 790
6 800
6 820
6 830
6 840
6 850
6 860
7 600
6 880
6 890
6 900
6 910
6 920
6 940
6 950
6 960
6 970
6 980
7 700
7 000
7 010
7 020
7 030
7 040
7 060
7 070
7 080
7 090
7100
7 800
7120
7130
7140
7160
7170
7180
7190
7 210
7 220
7 230
7 900
7 250
7 260
7 270
7 280
7 290
7 310
7 320
7 330
7 340
7 350
8 000
7 370
7 380
7 390
7 400
7 410
7 430
7 440
7 450
7 460
7 470
8100
7 490
7 500
7510
7 520
7 530
7 550
7 560
7 570
7 580
7 590 1
8 200
7 610
7 620
7 630
7 650
7 660
7 670
7 680
7 700
7 710
7 720 !
8 300
7 740
7 750
7 760
7 770
7 780
7 800
7 810
7 820
7 830
7 840
8 400
7 860
7 870
7 880
7 890
7 900
7 920
7 930
7 940
7 950
7 960
8500
7 980
7 990
8 000
8 010
8 020
8 040
8050
8 060
8 070
8 080
8 600
8100
8110
8120
8140
8150
8160
8170
8190
8 200
8 210
8 700
8 230
8 240
8 250
8 260
8 270
8 290
8 300
8 310
8 320
8 330
8 800
8 350
8 360
8 370
8 380
8 390
8 410
8 420
8430
8 440
8450
8 900
8 470
8 480
8490
8500
8510
8 530
8 540
8550
8 560
8570
9 000
8590
8 600
8 610
8 630
8 640
8 650
8 660
8 680
8 690
8 700
9100
8 720
8 730
8 740
8 750
8 760
8 780
8 790
8 800
8 810
8 820
9 200
8 840
8 850
8 860
8 870
8 880
8 900
8 910
8 920
8 930
8 940
9 300
8 960
8 970
8980
8 990
9 000
9 020
9 030
9 040
9 050
9 060
9 400
9 080
9 090
9100
9120
9130
9140
9150
9170
9180
9190
9 500
9 210
9 220
9 230
9 240
9250
9 270
9 280
9 290
9 300
9 310
9 600
9 330
9 340
9 350
9 360
9 370
9 390
9 400
9 410
9 420
9 430
9 700
9 450
9 460
9 470
9 480
9 490
9510
9520
9530
9 540
9 550
9 800
9 570
9580
9 590
9 610
9 620
9 630
9 640
9 660
9 670
9 680
9 900
9 700
9 710
9 720
9 730
9 740
9 760
9 770
9 780
9 790
9 800
10 000
9 820
9 830
9 840
9 850
9 860
9 880
9 890
9 900
9 910
9 920
10100
9 940
9 950
9 960
9 970
9 980
10 000
10 010
10 020
10 030
10 040
10 200
10 060
10 070
10 080
10100
10110
10120
10130
10150
10 160
10170
10 300
10190
10 200
10 210
10 220
10 230
10 250
10 260
10 270
10280
10290
10 400
10 310
10320
10 330
10 340
10 350
10 370
10 380
10 390
10 400
10 410
10500
10 430
10 440
10 450
10 460
10 470
10 490
10500
10510
10520
10 530
10 600
10550
10560
10570
10590
10 600
10 610
10620
10 640
10 650
10 660
10 700
10 680
10 690
10 700
10 710
10 720
10 740
10 750
10 760
10 770
10 780
När den taxerade Inkomsten uppgår till 10 800 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Ill
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Tabell (forts.). Ortsgrupp IV.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
1
90
i
1900
—
10
20
30
.0
50
60
70
80
90
2 000
100
no
120
130
140
150
160
170
180
190
2100
200
210
220
230
240
250
260
270
280
290
2 200
300
310
320
330 :
340
350 |
360
370
380
390
2 300
400
410
420
430
440
450
460
470
480
490
2 400
500
510
520
530
540
550
560
570
580
590
2 500
600
610
620
630
640
650
660
670
680
690
2 600 i
700
710
720
730
740
750
760
770
780
790
2 700
800
810
820
830
840
850
860
870
880
890
2 800
900
910
920
930
940
950
960
970
980
990
2 900 i
1000
1010
1020
1030
1040
1060
1070
1080
1090
1100
3 000
1120
1130
1140
1160
1170
1180
1190
1210
1220
1230
3100
1250
1260
1270
1280
1290
1310
1320
1330
1 340
1350
3200
1370
1380
1390
1400
1410
1430
1440
1450
1460
1470
3 300
1490
1500
1510
1530
1540
1550
1560
1580
1590
1600
3 400
1620
1630
1640
1650
1660
1680
1690
1700
1710
1720
3500
1740
1750
1760
1780
1790
1800
1810
1830
1840
1850
3 600
1870
1880
1890
1900
1910
1930
1940
1950
1960
1970
3 700
1990
2 000
2 010
2 020
2 030
2 050
2 060
2 070
2 080
2 090
3 800
2110
2120
2130
2150
2160
2170
2180
2 200
2 210
2 220
3900
2 240
2 250
2 260
2 270
2 280
2 300
2 310
2 320
2 330
2 340
4 000
2 360
2 370
2 380
2 390
2 400
2 420
2 430
2 440
2 450
2 460
4100
2 480
2 490
2 500
2 520
2 530
2 540
2 550
2 570
2580
2590
4 200
2 610
2 620
2 630
2 640
2 650
2 670
2 680
2 690
2 700
2 710
4 300
2 730
2 740
2 750
2 770
2 780
2 790
2 800
2 820
2 830
2 840
4 400
2 860
2 870
2 880
2 890
2 900
2 920
2 930
2 940
2 950
2 960
4500
2 980
2 990
3 000
3 010
3 020
3 040
3050
3060
3 070
3080
4 600
3100
3110
3120
3140
3150
3160
3170
3190
3 200
3 210
4 700
3 230
3 240
3 250
3 260
3 270
3 290
3 300
3 310
3320
3 330
4 800
3 350
3 360
3 370
3 380
3 390
3 410
3420
3 430
3 440
3 450
4 900
3 470
3 480
3 490
3510
3520
3530
3540
3560
3570
3580
5 000
3 600
3610
3620
3 630
3 640
3 660
3 670
3 680
3 690
3 700
5100
3 720
3 730
3 740
3 760
3 770
3 780
3 790
3 810
3 820
3 830
5 200
3850
3 860
3 870
3 880
3 890
3 910
3 920
3 930
3 940
3 950
5 300
3 970
3980
3 990
4 000
4 010
4 030
4 040
4 050
4 060
4 070
5 400
4 090
4100
4110
4130
4140
4150
4160
4180
4190
4 200
5 500
4 220
4 230
4 240
4 250
4 260
4 280
4 290
4 300
4 310
4 320
5 600
4 340
4 350
4 360
4 370
4 380
4 400
4 410
4 420
4 430
4 440
5 700
4 460
4 470
4 480
4 500
4510
4 520
4 530
4550
4 560
4 570
5 800
4 590
4 600
4 610
4 620
4 630
4 650
4 660
4 670
4 680
4 690
5 900
4 710
4 720
4 730
4 750
4 760
4 770
4 780
4 800
4 810
4 820
6 000
4 840
4 850
4 860
4 870
4 880
4 900
4 910
4 920
4 930
4 940
6 100
4 960
4 970
4 980
4 990
5 000
5 020
5 030
5 040
5 050
5 060
6 200
5 080
5 090
5 100
5120
5130
5 140
5 150
5 170
5 180
5190
6 300
5 210
5 220
5 230
5 240
5 250
5 270
5 280
5 290
5 300
5 310
6 400
5 330
5 340
5 350
5 360
5 370
5 390
5 400
5 410
5 420
1
5 430
6 500
5 450
5 460
5 470
5 490
5 500
5 610
i 5 520
5 540
5 550
5 560
6 600
5 580
5 590
5 600
5 610
5 620
5 640
5 650
5 660
5 670
5 680
6 700
5 700
5 710
5 720
5 740
5 750
5 760
5 770
5 790
5 800
5 810
6 800
5 830
5 840
5 850
5 860
5 870
5 890
5 900
5 910
5 920
5 930
6 900
5 950
5 960
5 970
5 980
5 990
6 010
1 6 020
6 030
6 040
6 050
opaginerad Kontrollera mot PDF
112
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Tabell (forts.).
(Utskottets förslag.)
Ortsgrupp IV.
j Taxerad
inkomst
I kr''
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
7 000
6 070
6 080
1
6 090
6110
6120
6130
6140
6160
6170
6180
1 7100
6 200
6 210
6 220
6 230
6 240
6 260
6 270
6 280
6 290
6 300
7 200
6 320
6 330
6 340
6 350
6 360
6 380
6 390
6 400
6 410
6 420
i 7 300
6 440
6 450
6 460
6 480
6 490
6 500
6 510
6 530
6 540
6550
| 7 400
6 570
6 580
6 590
6 600
6 610
6 630
6 640
6 650
6 660
6 670
! 7 500
6 690
t 6 700
6 710
6 730
6 740
6 750
6 760
6 780
6 790
6 800
'' 7 600
6 820
6 830
6 840
6 850
6 860
6 880
6 890
6 900
6 910
6 920
S 7 700
6 940
6 950
6 960
6 970
6 980
7 000
7 010
7 020
7 030
7 040
! 7 800
7 060
7 070
7 080
7100
7110
7120
7 130
7150
7160
7170
I 7 900
7190
7 200
7 210
7 220
7 230
7 250
7 260
7 270
7 280
7 290
1 8 000
7 310
7 320
7 330
7 340
7 350
7 370
7 380
7 390
7 400
7 410
8100
7 430
7 440
7 450
7 470
7 480
7 490
7 500
7 520
7 530
7 540
8 200
7 560
7570
7 580
7 590
7 600
7 620
7 630
7 640
7 650
7 660
1 8 300
7 680
7 690
7 700
7 720
7 730
7 740
7 750
7 770
7 780
7 790
i 8 400
7 810
7 820
7 830
7 840
7 850
7 870
7 880
7 890
7 900
7 910 i
| 8500
7 930
7 940
7 950
7 960
7 970
7 990
8 000
8 010
8 020
8 030
8600
8050
8 060
8 070
8 090
8100
8110
8120
8140
8150
8160
8700
8180
8190
8 200
8 210
8 220
8 240
8 250
8 260
8 270
8280
8 800
8 300
8 310
8 320
8 330
8 340
8 360
8 370
8 380
8 390
8 400
1 8 900
8 420
8 430
8 440
8 460
8470
8 480
8 490
8510
8520
8530
9 000
8550
8560
8 570
8580
8 590
8 610
8 620
8630
8 640
8 650 i
9100
8 670
8 680
8 690
8 710
8 720
8 730
8 740
8 760
8 770
8 780 ;
! 9 200
8 800
8 810
8 820
8 830
8 840
8 860
8 870
8 880
8 890
8 900 i
9 300
8 920
8 930
8 940
8 950
8 960
8 980
8 990
9 000
9 010
9 020
j 9400
9 040
9 050
9 060
9 080
9090
9100
9110
9130
9140
9150
I 9500
9170
9180
9190
9 200
9 210
9 230
9 240
9 250
9 260
9 270
! 9 600
9 290
9 300
9 310
9 320
9 3.30
9 350
9 360
9 370
9 380
9 390
1 9700
9 410
9 420
9 430
9 450
9 460
9 470
9 480
9500
9510
9520
| 9800
9540
9550
9 560
9 570
9 580
9 600
9 610
9 620
9 630
9 640
j 9 900
9 660
9 670
9 680
9 700
9 710
9 720
9 730
9 750
9 760
9 770
i 10 000
9 790
9 800
9 810
9 820
9 830
9 850
9 860
9 870
9 880
9 890
10100
9 910
9 920
9 930
9 940
9 950
9 970
9 980
9 990
10 000
10010
1 10 200
10030
10 040
10 050
10 070
10 080
10 090
10100
10120
10130
10140
: 10 300
10160
10170
10 180
10190
10 200
10 220
10 230
10 240
10 250
10 260
I 10 400
10 280
10 290
10 300
10 310
10 320
10 340
10 350
10 360
10 370
10 380
10500
10400
10 410
10 420
10 440
10450 !
10 460
10 470
10 490
10500
10510
10 600
10530
10540
10550
10560
10570
10 590
10 600
10 610
10 620
10 630
10 700
10 650
10 660
10 670
10 690
10 700
10 710
10 720
10 740
10 750
10 760
10 800
10 780
10 790
10 800
10 810
10 820 I
10 840
10 850
10860 |
10 870
10 880
När den taxerade inkomsten uppgår till 10 900 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
113
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Tabell (forts.).
(Utskottets förslag.)
Orlsgrupp V.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
2 000
10
20
30
40
50
60
70
80
90
2100
100
no
120
130
140
150
160
170
180
190
2 200
200
210
220
230
240
250
260
270
28fr
290
2 300
300
310
320
330
340
350
360
370
380
390
2 400
400
410
420
430
440
450
460
470
480
490
2500
500
510
520
530
540
550
560
570
580
590
2 600
600
610
620
630
640
650
660
670
680
690
2 700
700
710
720
730
740
750
760
770
780
790
2 800
800
810
820
830
840
850
860
870
880
890
2 900
900
910
920
930
940
950
960
970
980
990
3 000
1000
1010
1020
1030
1050
1060
1070
1080
1100
1110
3100
1120
1130
1150
1160
1170
1180
1200
1210
1220
1230
3 200
1250
1260
1270
1280
1300
1310
1320
1330
1350
1360
3 300
1370
1380
1400
1410
1420
1430
1450
1460
1470
1480
3 400
1500
1510
1520
1530
1550
1560
1570
1580
1600
1610
3500
1620
1630
1650
1660
1670
1680
1700
1710
1720
1730
3 600
1750
1760
1770
1780
1800
1810
1820
1830
1850
1860
3 700
1870
1880
1900
1910
1920
1930
1950
1960
1970
1980
3 800
2 000
2 010
2 020
2 030
2 050
2 060
2 070
2 080
2100
2110
3 900
2120
2130
2150
2160
2170
2180
2 200
2 210
2 220
2 230
4 000
2 250
2 260
2 270
2 280
2 300
2 310
2 320
2 330
2 350
2 360
4100
2 370
2 380
2 400
2 410
2 420
2 430
2 450
2 460
2 470
2 480
4 200
2 500
2 510
2 520
2 530
2 550
2 560
2 570
2 580
2 600
2 610
4 300
2 620
2 630
2 650
2 660
2 670
2 680
2 700
2 710
2 720
2 730
4 400
2 750
2 760
2 770
2 780
2 800
2 810
2 820
2 830
2 850
2 860
4 500
2 870
2 880
2 900
2 910
2 920
2 930
2 950
2 960
2 970
2 980
4 600
3 000
3 010
3 020
3 030
3 050
3 060
3 070
3 080
3100
3110
4 700
3120
3130
3150
3160
3170
3180
3 200
3 210
3 220
3 230
4 800
3 250
3 260
3 270
3 280
3 300
3 310
3 320
3 330
3 350
3 360
4 900
3 370
3 380
3 400
3 410
3 420
3 430
3 450
3 460
3 470
3 480
5 000
3500
3510
3 520
3530
3550
3560
3570
3580
3 600
3 610
5100
3 620
3 630
3 650
3 660
3 670
3 680
3 700
3 710
3 720
3 730
5 200
3 750
3 760
3 770
3 780
3 800
3 810
3 820
3 830
3 850
3 860
5 300
3 870
3 880
3 900
3 910
3 920
3 930
3 950
3 960
3 970
3 980
5 400
4 000
4 010
4 020
4 030
4 050
4 060
4 070
4 080
4100
4110
5 500
4120
4130
4150
4160
4170
4180
4 200
4 210
4 220
4 230
5 600
4 250
4 260
4 270
4 280
4 300
4 310
4 320
4 330
4 350
4 360
5 700
4 370
4 380
4 400
4 410
4 420
4 430
4 450
4 460
4 470
4 480
5 800
4 500
4 510
4 520
4 530
4 550
4 560
4 570
4 580
4 600
4 610
5 900
4 620
4 630
4 650
4 660
4 670
4 680
4 700
4 710
4 720
4 730
6 000
4 750
4 760
4 770
4 780
4 800
4 810
4 820
4 830
4 850
4 860
6 100
4 870
4 880
4 900
4 910
4 920
4 930
4 950
4 960
4 970
4 980
6 200
5 000
5 010
5 020
5 030
5 050
5 060
5 070
5 080
5100
5110
6 300
5120
5130
5 150
5 160
5 170
5 180
5 200
5 210
5 220
5 230
6 400
5 250
5 260
5 270
5 280
5 300
5 310
5 320
5 330
5 350
5 360
6 500
5 370
5 380
5 400
5 410
5 420
5 430
5 450
5 460
5 470
5 480
6 600
5 500
5 510
5 520
5 530
5 550
5 560
5 570
5 580
5 600
6 610
6 700
5 620
5 630
5 650
5 660
5 670
5 680
5 700
5 710
5 720
5 730
6 800
5 750
5 760
5 770
5 780
5 800
5 810
5 820
5 830
5 850
5 860
6 900
5 870
5 880
5 900
5 910
5 920
5 930
5 950
5 960
5 970
5 980
Bihang till riksdagens protokoll 1 947. 7 samt. Nr 50. 8
opaginerad Kontrollera mot PDF
114
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
Tabell (forts).
(Utskottets förslag.)
Ortsgrupp V.
Taxerad
inkomst
kr.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
7 000
6 000
6 010
6 020
6 030
6 050
6 060
6 070
6 080
6100
6110
7100
6120
6130
6150
6160
6170
6180
6 200
6 210
6 220
6 230
7 200
6 250
6 260
6 270
6 280
6 300
6 310
6 320
6 330
6 350
6 360
7 300
6 370
6 380
6 400
6 410
6 420
6 430
6 450
6 460
6 470
6 480
7 400
6 500
6510
6 520
6530
6 550
6560
6 570
6580
6 600
6 610
7 500
6 620
6 630
6 650
6 660
6 670
6 680
6 700
6 710
6 720
6 730
7 600
6 750
6 760
6 770
6 780
6 800
6 810
6 820
6 830
6 850
6 860
7 700
6 870
6 880
6 900
6 910
6 920
6 930
6 950
6 960
6 970
6 980
7 800
7 000
7 010
7 020
7 030
7 050
7 060
7 070
7 080
7100
7110
7 900
7120
7130
7150
7160
7170
7180
7 200
7 210
7 220
7 230
8 000
7 250
7 260
7 270
7 280
7 300
7 310
7 320
7 330
7 350
7 360
8100
7 370
7 380
7 400
7 410
7 420
7 430
7 450
7 460
7 470
7 480
8 200
7 500
7 510
7 520
7 530
7 550
7 560
7 570
7 580
7 600
7 610
8 300
7 620
7 630
7 650
7 660
7 670
7 680
7 700
7 710
7 720
7 730
8 400
7 750
7 760
7 770
7 780
7 800
7 810
7 820
7 830
7 850
7 860
8500
7 870
7 880
7 900
7 910
7 920
7 930
7 950
7 960
7 970
7 980
8 600
8 000
8 010
8 020
8 030
8 050
8 060
8 070
8080
8100
8110
8 700
8120
8130
8150
8160
8170
8180
8 200
8 210
8 220
8 230
8 800
8 250
8 260
8 270
8 280
8 300
8 310
8 320
8 330
8 350
8 360
8 900
8 370
8 380
8 400
8 410
8 420
8 430
8 450
8 460
8 470
8 480
9 000
8500
8 510
8520
8530
8550
8560
8570
8580
8600
8 610
9100
8 620
8 630
8 650
8 660
8670
8 680
8 700
8 710
8 720
8 730
9 200
8 750
8 760
8 770
8 780
8 800
8 810
8 820
8 830
8 850
8 860
9 300
8 870
8 880
8 900
8 910
8 920
8 930
8 950
8 960
8 970
8980
9 400
9 000
9 010
9 020
9 030
9050
9 060
9 070
9 080
9100
9110
9 500
9120
9130
9150
9160
9170
9180
9 200
9210
9 220
9 230
9 600
9 250
9 260
9 270
9 280
9 300
9 310
9 320
9 330
9350
9 360
9 700
9 370
9 380
9 400
9 410
9 420
9 430
9 450
9 460
9 470
9 480
9 800
9 500
9510
9520
9530
9 550
9 560
9 570
9580
9 600
9 610
9 900
9 620
9630
9 650
9 660
9 670
9 680
9 700
9 710
9 720
9 730
10 000
9 750
9 760
9 770
9 780
9 800
9 810
9 820
9 830
9 850
9 860
10 100
9 870
9 880
9 900
9 910
9 920
9 930
9 950
9 960
9 970
9 980
10 200
10 000
10 010
10 020
10 030
10 050
10 060
10 070
10 080
10100
10110
10 300
10120
10130
10 150
10 160
10 170
10180
10 200
10 210
10 220
10 230
10 400
10 250
10 260
10 270
10 280
10 300
10310
10 320
10 330
10 350
10 360
10500
10 370
10 380
10 400
10 410
10420
10430
10 450
10 460
10 470
10 480
10600
10500
10510
10520
10530
10550
10560
10570
10580
10 600
10 610
10 700
10 620
10 630
10 650
10 660
10 670
10 680
10 700
10 710
10 720
10 730
10 800
10 750
10 760
10 770
10 780
10 800
10 810
10 820
10 830
10 850
10 860
10 900
10 870
10 880
10 900
10 910
10 920
10 930
10 950
10 960
10 970
10980
När den taxerade inkomsten uppgår till 11 000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående
skattskyldig icke ortsavdrag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
115
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
Förslag
till
förordning om statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna förordning
givna bestämmelser.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig
förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 §, 4 §
tredje stycket och 64 § 2 mom. kommunalskattelagen
äga motsvarande
tillämpning. Likaledes skola, i den
mån bestämmelserna i kommunalskattelagen
eller i denna förordning
meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser
skola tillämpas vid taxeringen
till förmögenhetsskatt, anvisningarna
till kommunalskattelagen i motsvarande
delar lända till efterrättelse.
Skattepliktig
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje
stycket och 64 § 2 mom. kommunalskattelagen
äga motsvarande tillämpning.
7 den män bestämmelserna i
kommunalskattelagen eller i denna
förordning meddelade, med stadganden
i kommunalskattelagen likartade
bestämmelser äga tillämpning vid
taxeringen till förmögenhetsskatt,
skola likaledes anvisningarna till
kommunalskattelagen i motsvarande
delar lända till efterrättelse.
förmögenhet.
2 §•
Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan
i 3 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet
av hans skulder.
3 §.
1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat framgår
av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:
a) fastighet, frälseränta inbegripen;
b) tomträtt, vattenfallsrätt;
116
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
c) lös egendom, scwn är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs förvärvsverksamhet
eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom levande och
döda inventarier, råämnen, varor, förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor,
patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt
till stenbrott och dylikt;
d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i
obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra fordringar
eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag eller
rederier, i den mån samma kapital icke är att hänföra till i c) här ovan
nämnd egendom;
e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga
bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre inventarier,
såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter,
motorbåtar och dylikt, så ock smycken;
f) besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligt 7 § skall likställas
med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en gång
för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer att
utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång;
g) rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande förmån,
som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhandenvarande och bestämd
att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för tid, som icke
kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång.
2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:
a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;
b) rätt till undantagsförmåner samt till pension och annan förmån, som
åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, ävensom till sådan livränta,
varom förmäles i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen;
c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma
är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet
av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000
kronor;
d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen;
e)
möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges
och hans familjs personliga bruk;
f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej
ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga;
g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sammanlagda
värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;
h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt
till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;
i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den
skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushålls
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
117
(Kungl. Maj.ts förslag.; (Utskottets förslag.)
kassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd
kassa.
(Se vidare anvisningarna.)
4 §•
Värdesättning av tillgångar, som i 3 § 1 mom. omförmälas, skall ske med
hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång och med iakttagande
av här nedan meddelade bestämmelser.
Fastighet, frälseränta inbegripen, upptages till det taxeringsvärde, som vid
nämnda tidpunkt var för densamma gällande. Var sådant värde då ej åsatt
eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxeringsperioden
påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde,
som för taxeringsåret bliver densamma åsatt.
Tomträtt eller valtenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten
med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår,
kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.
Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande brak i jordbruk med binäringar,
i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget
affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.
Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse,
upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret
upplupen men ej förfallen ränta.
Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden
före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem procent
utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna förordning
fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas
inflyta. Värdelös fordran upptages icke.
Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till det
noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava
varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.
Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta
uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.
Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller
förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattningsåret,
och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna förordning
fogade tabellerna II, III och IV.
Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock
är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV,
såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio
gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.
År rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att
rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens
kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten
118
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes
ålder.
Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast
delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde
motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen
därest föreningen trätt i likvidation.
övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat
vid försäljning under normala förhållanden.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §.
Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas
till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets utgång.
Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall upptagas
till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen
ränta.
Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och
därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet
av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner,
pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall
vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av
ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.
Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock
annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid
beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga
skulder.
Under avdragsgilla skulder inbegripas även den skattskyldiges oguldna,
på grund av taxering under beskattningsåret eller något föregående år utgående
skatter.
Skattskyldighet för förmögenhet.
6 §■
1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej
annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse
eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:
a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i
riket bosatta, ävensom i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
omförmälda familjestiftelser:
för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här
i riket eller å utländsk ort;
b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av med
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
119
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
lemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för
gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar
samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas
gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga
dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:
för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket
eller å utländsk ort;
c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskattningsårets
utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i
riket bosatta, samt utländska bolag:
för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd,
till den del den icke utgjorts av svenska aktier, dock att skattskyldighet
föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.
Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för förmögenhet.
För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att
erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.
Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor
äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.
2 mom. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses:
a) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. a) och b), försåvitt desamma
finnas här i riket;
b) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. c) och d), försåvitt desamma
finnas här i riket och äro avsedda för företag, som av skattskyldig härstädes
bedrives; samt
c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag och
rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under b) i detta mom.
När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom.
stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som
häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §■
I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med
ägare:
a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;
b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad
ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig
besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till
bergshanteringens understöd;
c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av
förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;
d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,
opaginerad Kontrollera mot PDF
iZ) Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns
avkomling;
e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs
eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen
av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;
f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill
äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att han
finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens
ägare.
Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten
beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen
av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.
(Se vidare anvisningarna.)
8 §•
Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före
taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till statlig inkomstskatt
beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 10 kronor, den
skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges
skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmögenhet.
Beräkning av statlig förmögenhetsskatt.
9 §.
Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet
sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.
Sasom beskattningsbar förmögenhet
upptages, utom i fall som avses
i tredje och fjärde styckena här nedan,
den skattskyldiges skattepliktiga
förmögenhet vid beskattningsårets utgång.
Därest för fysisk person eller oskift
dödsbo den skattepliktiga förmögenheten
överstiger trettio gånger ett belopp
motsvarande summan av de för
den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt förordningen om
statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna
av olika förvärvskällor,
minskad med enligt samma förordning
medgivna avdrag för underskott
å förvärvskälla (sammanräknad
nettoinkomst) samt den skatte
-
Såsom beskattningsbar förmögenhet
upptages, utom i fall som avses
i tredje stycket här nedan, den skattskyldiges
skattepliktiga förmögenhet
vid beskattningsårets utgång.
Därest för fysisk person eller oskift
dödsbo den skattepliktiga förmögenheten
överstiger trettio gånger ett belopp,
motsvarande summan av de för
den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt förordningen
om statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna
av olika förvärvskällor,
minskad med enligt samma förordning
medgivna avdrag för underskott
å förvärvskälla (sammanräknad
nettoinkomst), skall den beskatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
121
(Kungl. Maj.ts förslag.)
pliktiga förmögenheten ej överstiger
100 000 kronor, skall den beskattningsbara
förmögenheten utgöra ett
belopp, motsvarande trettio gånger
den sammanräknade nettoinkomsten,
dock minst femtio procent av den
skattepliktiga förmögenheten.
överstiger den skattepliktiga förmögenheten
för skattskyldig, som i
föregående stycke avses, 100 000 kronor
och motsvarar trettio gånger den
sammanräknade nettoinkomsten högst
nämnda belopp, skall den skattepliktiga
förmögenheten minskas med
skillnaden mellan 100 000 kronor och
vad som motsvarar trettio gånger den
sammanräknade nettoinkomsten eller,
om trettio gånger den sammanräknade
nettoinkomsten understiger 50 000
kronor, med sistnämnda belopp. Vad
som härefter återstår utgör beskattningsbar
förmögenhet.
Har vid uppskattning av förmögenhet
den värdesättning av tillgångar i
rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper
och som godkänts vid inkomstberäkningen,
frångåtts, skall till
grund för tillämpning av de i tredje
och fjärde styckena meddelade bestämmelserna
läggas den sammanräknade
nettoinkomst som skulle hava
fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen
gjorda värdesättningen
av tillgångarna tillämpats även vid
inkomstberäkningen. Vid beräkning
av den i föregående punkt avsedda
inkomsten skall iakttagas, att värdesättning
av tillgångarna vid utgången
av närmast föregående beskattningsår
skall ske enligt grunder motsvarande
dem, vilka tillämpats vid
förmögenhetsuppskattningen för det
beskattningsår varom fråga är.
(Utskottets förslag.)
ningsbara förmögenheten utgöra ett
belopp, motsvarande trettio gånger
den sammanräknade nettoinkomsten,
dock minst femtio procent av den
skattepliktiga förmögenheten.
Har vid uppskattning av förmögenhet
den värdesättning av tillgångar i
rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper
och som godkänts vid inkomstberäkningen,
frångåtts, skall till
grund för tillämpning av de i tredje
stycket meddelade bestämmelserna
läggas den sammanräknade nettoinkomst
som skulle hava fastställts, om
den vid förmögenhetsuppskattningen
gjorda värdesättningen av tillgångarna
tillämpats även vid inkomstberäkningen.
Vid beräkning av den i föregående
punkt avsedda inkomsten skall
iakttagas, att värdesättning av tillgångarna
vid utgången av närmast
föregående beskattningsår skall ske
enligt grunder motsvarande dem, vilka
tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen
för det beskattningsår varom
fråga är.
122
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
10 §.
Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra
statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara förmögenheten icke
överstiger 30 000 kronor.
Ej heller föreligger skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt för juridisk
person som avses i 6 § 1 mom. b) denna förordning, därest den beskattningsbara
förmögenheten icke överstiger 5 000 kronor.
11 §.
1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
omförmäld familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:
sex promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
30 000 kronor, dock lägst en krona;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
100 000 men icke 150 000 kr.: 420 kr. för 100 000 kr. och 10 °/oo] av återstoden;
150 000 » » 200 000 » : 920 » » 150 000 » > 12 o/oo’ » » ;
200 000 » » 300 000 » : 1 520 » » 200 000 » > 15 °/oo’ > » ;
300 000 kr. : 3 020 » » 300 000 > » 18°/oo > »
2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i
6 § 1 mom. b) denna förordning, utgöra:
en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 5 000 kronor, dock lägst en krona.
12 §.
1 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen
därav levt tillsammans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna
var för sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens
skattepliktiga förmögenhet. Har därvid skuld, som i 5 § avses, helt eller
delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmögenhet,
må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet. Den beskattningsbara
förmögenheten beräknas för makarna gemensamt under hänsyntagande,
vid tillämpning av 9 § tredje och fjärde styckena, till makarnas
sammanlagda nettoinkomst. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedömes med
hänsyn till makarnas sålunda bestämda beskattningsbara förmögenhet. Skatt
beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet samt fördelas å makarna efter
deras skattepliktiga förmögenheter.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
123
(Kungl. Maj:ts lör slag.) (Utskottets förslag.)
2 mom. Äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen
därav levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt
anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.
Eftertaxering.
13 §.
Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid
taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,
att han icke blivit taxerad till statlig förmögenhetsskatt eller att han
blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till statlig
förmögenhetsskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande
undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är
stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomstskatt äga motsvarande tilllämpning.
Beskattningsort.
14 §.
Skattskyldig taxeras till statlig förmögenhetsskatt i den kommun, där han
skall taxeras till statlig inkomstskatt.
Allmänna bestämmelser.
15 §.
1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,
som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och
har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning
erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som
äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande
omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet
medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse
som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det
beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.
Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering
och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum
före dödsfallet.
Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra
kalenderåret efter dödsåret.
2 mom. För statlig förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller,
såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo
efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet
skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper
och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
124
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Vad nu sagts skall gälla även statlig förmögenhetsskatt, som på grund
av eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.
16 §.
1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket
bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande
vistats utan att vara härstädes bosatt.
2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i
denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt
och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk
person.
17 §.
Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt
eller lönal svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning
och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i
denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.
Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,
därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.
18 §.
Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade
konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit
svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i
riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten
som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmögenhet,
som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall
av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han
under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att
sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.
Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och
enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.
19 §.
Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller föreskrifter
utöver vad de vid förordningen fogade tabellerna och anvisningarna
innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.
Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fält.
20 §.
1 mom. Är förmögenhet, för vilken statlig förmögenhetsskatt skall utgöras,
tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat, och har, till förekommande
av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats
om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
125
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller förordnande meddelats, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst
slag skal! helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning.
som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande,
varom nu sagts, anses hava ägt rum enligt denna förordning.
2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning,
som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse,
såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat
och Sverige av förmögenhet, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock,
under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att
viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara
fri från beskattning här i riket.
I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig
förmögenhetsskatt skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande
bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att
uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen
eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten än skatten
skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts,
om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta
mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller
närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.
3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas
erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i
denna paragraf stadgas.
21 §.
Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från
utgörande av skatt för förmögenhet, bestående av främmande stat tillhörig,
för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet.
22 §.
Skuld, som häftar vid förmögenhet, vilken jämlikt överenskommelse eller
beslut varom i 20 § eller 21 § sägs ej skall här i riket beskattas, får icke vid
taxering till statlig förmögenhetsskatt avräknas från förmögenhet, som skall
tagas till beskattning härstädes.
23 §.
Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad
för samma förmögenhet såväl här i riket som i utländsk stat, må
Konungen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande
kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga,
till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande
av statlig förmögenhetsskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes
den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen
stadgas.
126
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken
dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt samt förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild
skatt å förmögenhet, förstnämnda förordning såvitt angår skatt för förmögenhet,
skola upphöra att gälla. I samband med denna förordnings ikraftträdande
skall följande iakttagas:
1) Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning vid 1948 års
taxering, så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.
2) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter
denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning
sägs
angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället
avse, där fråga är om förmögenhet, förordningen om statlig förmögenhetsskatt,
angående förordningen om särskild skatt å förmögenhet i stället avse förordningen
om statlig förmögenhetsskatt, samt
angående den enligt förordningen om särskild skatt d förmögenhet beskattningsbara
förmögenheten i stället! avse den enligt förordningen om
statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara förmögenheten.
Anvisningar
till 3 och 4 §§.
1. Tillgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögenhetsberäkningen,
skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret icke
lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar
skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året.
2. Såsom affärsbruk i rörelse får anses gälla, att tillgångar, som äro avr
sedda till stadigvarande bruk i rörelsen, upptagas till anskaffningsvärdet,
därå årlga avskrivningar göras för utrangering, slitning och annan värdeminskning.
Emellertid förekommer understundom, att avskrivningar å tillgångar
till stadigvarande bruk i rörelsen icke verkställas eller göras i större
omfattning än som varit av förhållandena påkallad. Härtill skall hänsyn
tagas vid värdesättningen av tillgångarna, så att vederbörliga avskrivningar
alltid beräknas men tillika hållas inom skäliga belopp.
Lager av råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till påräknelig
vinst vid försäljning i detalj.
Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom
ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl
för förmögenhetsberäkningen.
I fråga om värdesättning av tillgångar inom jordbruk med binäringar samt
skogsbruk gäller, att levande inventarier sättas till sitt värde i allmänna marknaden,
och att vid värdesättning av döda inventarier samma förfarande följes,
som ovan är för rörelse angivet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
127
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst,
antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda
tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är
säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke
medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan
ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av
dess förhandenvarande värde (4 §).
4. Rättighet skall anses vara bestämd att tillgodonjutas för tid, som icke
kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång, även för det
fall att viss tid icke blivit bestämd, men anledning icke förefinnes att antaga,
att rättigheten kommer att upphöra tidigare än efter det femte årets utgång.
till 6 §.
Såsom här i riket nedlagd förmögenhet anses icke vad någon placerar i
svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han
har innestående på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där
fordringen icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte
annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom
riket bosatt person under vistelse här i riket medfört värdehandlingar eller
annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egendom i vård hos annan
härstädes, att egendomen blir att anse såsom här i riket nedlagd förmögenhet.
till 7 §.
Förhållande som avses i 7 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt
att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav komma
att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen eller denne
närstående person. Den omständigheten, att äganderätten skilts från rätten
till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta mera som en, exempelvis
för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad yttre form än som en anordning
åsyftande att åstadkomma en verklig överflyttning av de förmåner, innehavet
av förmögenheten kan anses medföra.
128
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Tabell I
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av ä procent, av en efter förloppet av
nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor,
därå ränta e] skall beräknas för tiden före förfallodagen.
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
i
95-24
26
28-12
51
8-31
76
2-45
2
90-70
27
26-78
52
7-91
77
2-34
3
86-38
28
25-51
53
7-53
78
2-22
4
82-27
29
24-29
54
7-17
79
2-12
5
78-35
30
23-14
55
6-83
80
2-02
6
74-62
31
22-04
56
6-51
81
1-92
7
71-07
32
20-99
57
6-20
82
1-83
8
67-68
33
19-99
58
6-90
83
1-74
9
64-46
34
19-04
59
5-62
84
1-66
10
61-39
35
18-13
60
5-35
85
1-58
11
58-47
36
17-27
61
5-10
86
1-51
12
55-68
37
16-44
62
4-86
87
1-43
13
53-03
38
15-66
63
4-62
88
1-37
14
50-51
39
14-91
64
4-40
89
1-30
15
48-10
40
14-20
65
4-19
90
1-24
16
45-81
41
13-53
66
3-99
91
1-18
17
43-63
42
12-88
67
3-80
92
1-12
18
41-55
43
12-27
68
3-62
93
1-07
19
39-57
44
11-69
69
3-45
94
1-02
20
37-69
45
11-13
70
3-29
95
0-97
21
35-89
46
10-60
71
3-13
96
0-92
22
34-18
47
10-09
72
2-98
97
0-88
23
32-56
48
9-61
73
2-84
98
0-84
24
31-01
49
9-16
74
2-70
99
0*80
25
29-53
50
8-72
75
2-58
100
0-76
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
129
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Tabell II
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en under nedanstående
antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta
(avkomst, förmån) å 1 krona.
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
Antal
år
Kapitalvärde
i
0-95
26
14-38
51
18-34
76
19-51
2
1-86
27
14-64
52
18-42
77
19-53
3
2-72
28
14-90
53
18-49
78
19-56
4
3-55
29
15-14
54
18-57
79
19-58
5
4-33
30
15-37
55
18-63
80
19-60
6
5-08
31
15-59
56
18-70
81
19-62
7
5-79
32
15-80
57
18-76
82
19-63
8
6-46
33
16-00
58
18-82
83
19-65
9
7-11
34
16-19
59
18-88
84
19-67
10
7-72
35
16-37
60
18-93
85
19-68
11
8-31
36
16-55
61
18-98
86
19-70
12
8-86
37
16-71
62
19-03
87
19-71
13
9-39
38
16-87
63
19-08
88
19-73
14
9-90
39
17-02
64
19-12
89
19-74
15
10-38
40
17-16
65
19-16
90
19-75
16
10-84
41
17-29
66
19-20
91
19-76
17
11-27
42
17-42
67
19-24
92
19-78
18
11-69
43
17-55
68
19-28
93
19-79
19
12-09
44
17-66
69
19-31
94
19-80
20
12-46
45
17-77
70
19-34
95
19-81
21
12-82
46
17-88
71
19-37
96
19-82
22
13-16
47
17-98
72
19-40
97
19-82
23
13-49
48
18-08
73
19-43
98
19-83
24
13-80
49
18-17
74
19-46
99
19-84
25
14-09
50
18-26
75
19-48
100
19-85
Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhålles kapitalvärdet genom att öka närmast
föregående tal med 1.
Bihang till riksdagens protokoll 1047. 7 sand. Nr 50.
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
130
Bevillninasutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Tabell III
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan
törmån, som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår
med belopp eller till värde av 1 krona.
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
0
15-76
30
15-76
60
9-85
90
1-85
1
17-24
31
15-65
61
9-56
91
1-72
2
17-52
32
15-53
62
9-27
92
1-59
3
17-60
33
15-41
63
8-96
93
1-48
4
17-63
34
15-27
64
8-67
94
1-35
5
17-62
35
15-13
65
8-36
95
1-25
6
17-60
36
14-99
66
8-05
96
1-17
7
17-56
37
14-84
67
7-73
97
1-12
8
17-51
38
14-69
68
7-43
98
1-03
9
17-45
39
14-53
69
7-11
99
0-90
10
17-38
40
14-36
70
6-80
100
0-81
11
17-31
41
14-20
71
6-48
101
0-69
12
17-23
42
14-02
72
6-17
102
0-55
13
17-14
43
13-85
73
5-86
103
0-4 0
14
17-05
44
13-66
74
5-55
104
0-23
15
16-95
45
13-47
75
5-25
16
16-86
46
13-27
76
4-95
17
16-77
47
13-07
77
4-66
18
16-69
48
12-86
78
4-38
19
16-62
49
12-64
79
4-U
20
16-55
50
12-41
80
3-85
21
16-49
51
12-18
81
3-60
22
16-43
52
11-95
82
3-35
23
16-37
53
11-71
83
3-12
24
16-30
54
11-46
84
2-89
25
16-22
55
11-21
85
2-69
26
16-14
56
10-96
86
2-50
27
16-05
57
10-69
87
2-32
28
15-96
58
10-41
88
2-14
29
15-86
59
10-13
89
1-98
Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0''25. Utgår den
vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0''375. Utgår den vid början av varje år, ökas det
med 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
131
(Kungl. Maj-.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Tabell IV
utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan
förmån, som vid slutet av varje år under en persons avkvinnkön livstid utgår
med belopp eller till värde av 1 krona.
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
Ålder
Kapitalvärde
0
16-13
30
16-00
60
10-36
90
2-10
1
17-33
31
15-90
61
10-06
91
1-95
2
17-59
32
15-80
62
9-76
92
1-80
3
17-66
33
15-69
63
9-45
93
1-67
4
17-69
34
15-58
64
9-13
94
1-55
5
17-68
35
15-46
65
8-81
95
1-42
6
17-66
36
15-34
66
8-49
96
1-34
7
17-63
37
15-21
67
8-16
97
1-29
8
17-58
38
15-08
68
7-83
98
1-22
9
17-53
39
14-94
69
7-51
99
1-12
10
17-47
40
14-80
70
7-18
100
1-02
11
17-40
41
14-65
71
6-85
101
0-91
12
17-33
42
14-49
72
6-52
102
0-80
13
17-25
43
14-33
73
6-21
103
0-64
14
17-18
44
14-16
74
5-89
104
0-47
15
17-u
45
13-98
75
5-57
105
0-26
16
17-04
46
13-79
76
5-27
17
16-97
47
13-59
77
4-97
18
16-91
48
13-39
78
4-70
19
16-84
49
13-18
79
4-41
20
16-77
50
12-96
80
4-14
21
16-71
51
12-74
81
3-88
22
16-64
52
12-50
82
3-63
23
16-57
53
12-26
83
3-39
24
16-50
54
12-01
84
3-16
25
16-42
55
11-75
85
2-96
26
16-34
56
11-49
86
2-76
27
16-27
57
11-22
87
2-58
28
16-18
58
10-94
88
2-41
29
16-09
59
10-66
89
2-25
Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0''25. Utgår den
vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0''375. Utgår den vid början av varje år, ökas det
med 1.
opaginerad Kontrollera mot PDF
132
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
4) för sill del antaga följande
Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 och 3 mom., 28 § 2 och
3 mom., 29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 78 §, 80 §, 84 §
2 mom., 86 §, 90 § 3 mom., 92 §, 93 §, 96 § 2 mom., 97 a §, 98 §, 100 § 1
mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom., 124 a § 1 mom., 128 § 1 mom.,
130 §, 137 §, 144 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. taxeringsförordningen den 28
september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att
141 § 3 mom. samma förordning skall
angives.
Nuvarande lydelse:
1 §•
Taxering till beskattning enligt
kommunalskattelagen, enligt förordningarna
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och om särskild skatt
å förmögenhet samt enligt lagen om
skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder
i den ordning här
nedan angives.
erhalla den lydelse som i det följande
Föreslagen lydelse:
1 §■
Taxering till beskattning enligt
kommunalskattelagen, enligt förordningarna
om statlig inkomstskatt och
om statlig förmögenhetsskatt samt enligt
lagen om skogsaccis verkställes av
särskilda beskattningsnämnder i den
ordning här nedan angives.
2 §•
1 mom. I denna förordning förstås
med
allmän fastighetstaxering:
sådan taxering av fastighet,
som skall verkställas år 1933 och därefter
vart femte år;
särskild fastighetstaxering:
sådan taxering av fastighet,
som skall verkställas de år, då allmän
fastighetstaxering icke äger rum;
2 §•
1 mom. I denna förordning förstås
med
allmän fastighetstaxering:
sådan taxering av fastighet,
som skall verkställas år 1933 och därefter
vart femte år;
särskild fastighetstaxering:
sådan taxering av fastighet,
som skall verkställas de år, då allmän
fastighetstaxering icke äger rum;
1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 mom., 84 § 2 mom., 90 § 3 mom. och 130 §
se 1938:374, av 128 § 1 mom. se 1940:141, av 144 § 1 mom. se 1943:314, av 28 § 2 mom.
29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 80 §, 92 § 1 mom., 93 §, 97 a §, 98 §,
100 § 1 mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom. och 124 a § 1 mom. se 1943:855 samt av
28 § 3 mom., 78 §, 86 § och 145 § 4 mom. se 1945:301.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
133
Nuvarande lydelse:
taxering för inkomst eller
för in ögenlie t: taxering till
kommunal inkomstskatt, till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt och till
särskild skatt d förmögenhet; samt
virkestaxering: taxering till
skogsaccis.
Särskild fastighetstaxering--- -
årlig taxering.
26 §.
1 mom. Nedannämnda skattskyldiga
äro, där ej annat följer av stadgandet
i 3 mom., skyldiga att utan anmaning
till ledning för egen taxering
för inkomst eller förmögenhet avlämna
deklaration (självdeklaration),
nämligen:
1) verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag eller står
under offentlig kontroll, samt ekonomisk
förening, så ock annan juridisk
person, som antingen under beskattningsåret
haft förvärvskälla av
beskaffenhet, att skattskyldighet för
därav härflytande inkomst åligger honom
enligt kommunalskattelagen eller
förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, eller enligt 12 §
nämnda förordning är skattskyldig för
förmögenhet;
2) fysisk person, därest han antingen
a)
nästföregående år varit taxerad
till kommunal inkomstskatt eller statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt eller
särskild skatt ä förmögenhet;
b) under beskattningsåret haft inkomst
av beskaffenhet, att skattskyldighet
därför åligger honom enligt
kommunalskattelagen eller förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
eller vid samma års ut
-
Föreslagen lydelse:
taxering för inkomst eller
förmögenhet: taxering till
kommunal inkomstskatt, till statlig inkomstskatt
och till statlig förmögenhetsskatt;
samt
virkestaxering: taxering till
skogsaccis.
Särskild fastighetstaxering---
årlig taxering.
26 §.
1 mom. Nedannämnda skattskyldiga
äro, där ej annat följer av stadgandet
i 3 mom., skyldiga att utan anmaning
till ledning för egen taxering
för inkomst eller förmögenhet avlämna
deklaration (självdeklaration),
nämligen:
1) verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag eller står
under offentlig kontroll, samt ekonomisk
förening, så ock annan juridisk
person, som antingen under beskattningsåret
haft förvärvskälla av
beskaffenhet, att skattskyldighet för
därav härflytande inkomst åligger honom
enligt kommunalskattelagen eller
förordningen om statlig inkomstskatt,
eller enligt 6 § förordningen om
statlig förmögenhetsskatt är skattskyldig
för förmögenhet;
2) fysisk person, därest han antingen
a)
nästföregående år varit taxerad
till kommunal inkomstskatt eller statlig
inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt;
b)
under beskattningsåret haft inkomst
av beskaffenhet, att skattskyldighet
därför åligger honom enligt
kommunalskattelagen eller förordningen
om statlig inkomstskatt, och i
sådant fall tillika hans enligt kommu
-
134
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
gång ägt förmögenhet, för vilken han
är skattskyldig enligt nämnda förordning,
och i sådant fall tillika hans enligt
kommunalskattelagen beräknade
taxerade inkomst i någon kommun eller
hans enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt
beräknade taxerade inkomst jämte en
etthundradedel av förmögenheten
uppgått, i fråga om sådan person som
varit här i riket bosatt under hela eller
någon del av beskattningsåret, till
minst 600 kronor och, i fråga om annan
person, till minst 100 kronor; eller
c) vid beskattningsårets utgång ägt
förmögenhet, uppgående till minst
20 000 kronor, för vilken han är skattskyldig
enligt förordningen om särskild
skatt å förmögenhet.
Vid bedömandet av fysisk persons
deklarationsskyldighet skall, om han
under beskattningsåret varit gift och
under större delen av året levt tillsammans
med den andra maken, hänsyn
tagas, förutom till hans egen inkomst
och förmögenhet, även till boets
och den andra makens inkomst och
förmögenhet. Har skattskyldig barn,
skall hänsyn tagas jämväl till barnets
förmögenhet, därest han enligt förordningen
om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt eller förordningen
om särskild skatt å förmögenhet skall
taxeras därför.
Vid tillämpning---riket bo
satta.
Avlider skattskyldig--— den
avlidne.
3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva
deklaration för inkomst av renskötsel
eller i sådan rörelse nedlagd
förmögenhet, och skall förty vid tilllämpning
av bestämmelsen i 1 mom.
första stycket under 2) b) så anses,
Föreslagen lydelse:
nalskattelagen beräknade taxerade inkomst
i någon kommun eller hans enligt
förordningen om statlig inkomstskatt
beräknade taxerade inkomst
uppgått, i fråga om sådan person som
varit här i riket bosatt under hela eller
någon del av beskattningsåret, till
minst 600 kronor och, i fråga om annan
person, till minst 100 kronor; eller
c) vid beskattningsårets utgång ägt
förmögenhet, uppgående till minst
30 000 kronor, för vilken han är
skattskyldig enligt förordningen om
statlig förmögenhetsskatt.
Vid bedömandet av fysisk persons
deklarationsskyldighet skall, om han
under beskattningsåret varit gift och
under större delen av året levt tillsammans
med den andra maken, hänsyn
tagas, förutom till hans egen inkomst
och förmögenhet, även till boets
och den andra makens inkomst och
förmögenhet. Har skattskyldig barn,
skall hänsyn tagas jämväl till barnets
förmögenhet, därest han enligt förordningen
om statlig förmögenhetsskatt
skall taxeras därför.
Vid tillämpning---riket bo
satta.
Avlider skattskyldig---den
avlidne.
3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva
deklaration för inkomst av renskötsel
eller i sådan rörelse nedlagd
förmögenhet, och skall förty vid tilllämpning
av bestämmelserna i 1
mom. första stycket under 2) b) och
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
135
Nuvarande lydelse:
som om dylik inkomst eller förmögenhet
ej vore underkastad beskattning.
önskar lapp avgiva uppgift om
inkomst eller förmögenhet, som nu
sagts, må uppgift härom lämnas i
självdeklaration, vilken avlämnas i
vanlig ordning, eller ock särskild uppgift
angående renskötsel avgivas på
sätt i 41 § stadgas.
28 §.
2 m o m. Deklarationsskyldig, som
icke är fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, skall avgiva
allmän självdeklaration
inom det län, där han är skattskyldig
till statlig inlcomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet.
Sådan deklarationsskyldig
skall därjämte avgiva särskild
självdeklaration i varje annat
län, inom vilket han är skattskyldig
till kommunal inkomstskatt. Här
avsedd deklarationsskyldig, som icke
är skattskyldig till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt eller särskild
skatt å förmögenhet, skall avgiva
särskild självdeklaration i varje län,
inom vilket han är skattskyldig till
kommunal inkomstskatt.
Särskild självdeklaration---
flera exemplar.
Självdeklaration, som---eller
bolaget.
3 m o m. Deklarationsskyldig, som
är fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse och som är skattskyldig
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å
förmögenhet, skall avgiva dels i den
kommun, där han var mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret eller,
utan att hava varit mantalsskriven,
Föreslagen lydelse:
c) så anses, som om dylik inkomst
eller förmögenhet ej vore underkastad
beskattning, önskar lapp avgiva uppgift
om inkomst eller förmögenhet,
som nu sagts, må uppgift härom
lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas
i vanlig ordning, eller ock
särskild uppgift angående renskötsel
avgivas på sätt i 41 § stadgas.
28 §.
2 mom. Deklarationsskyldig, som
icke är fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, skall avgiva a 11- män självdeklaration inom
det län, där han är skattskyldig till
statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.
Sådan deklarationsskyldig
skall därjämte avgiva särskild
självdeklaration i
varje annat län, inom vilket han är
skattskyldig till kommunal inkomstskatt.
Här avsedd deklarationsskyldig,
som icke är skattskyldig till statlig
inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,
skall avgiva särskild
självdeklaration i varje län, inom vilket
han är skattskyldig till kommunal
inkomstskatt.
Särskild självdeklaration---
flera exemplar.
Självdeklaration, som —---eller
bolaget.
'' 3 mom. Deklarationsskyldig, som
är fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse och som är skattskyldig
till statlig inkomstskatt eller statlig
förmögenhetsskatt, skall avgiva
dels i den kommun, där han var mantalsskriven
för året näst före taxeringsåret
eller, utan att hava varit
mantalsskriven, är skattskyldig till
136
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
är skattskyldig till sådan skatt, a 11- män självdeklaration till
ledning vid taxering till nämnda skatter
och till kommunal inkomstskatt i
samma kommun, dels i varje annan
kommun, där han är skattskyldig till
kommunal inkomstskatt, särskild
självdeklaration till ledning
vid taxering till sådan skatt. Här avsedd
deklarationsskyldig, som icke är
skattskyldig till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt eller särskild skatt
å förmögenhet, skall avgiva särskild
självdeklaration i
varje kommun, där han är skattskyldig
till kommunal inkomstskatt.
Finnes inom-----särskild kom
mun.
29 §.
1 mom. Allmän självdeklaration
---område; ävensom
6) den skattskyldiges tillgångar och
skulder vid slutet av beskattningsåret,
om och i den mån skattskyldighet för
förmögenhet åligger honom.
Har skattskyldig---och skul
der.
Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening, som haft intäkt genom
utdelning, för vilken jämlikt
7 § h) förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt skatteplikt
icke föreligger, skall tillika
lämna uppgift om utdelningens belopp.
Inländsk försäkringsanstalt----
30 § kommunalskattelagen.
Utländsk försäkringsanstalt---
av försäkring.
Belopp, som--— öretal bort
falla.
Föreslagen lydelse:
sådan skatt, allmän självdeklaration
till ledning vid taxering
till nämnda skatter och till kommunal
inkomstskatt i samma kommun,
dels i varje annan kommun,
där han är skattskyldig till kommunal
inkomstskatt, särskild
självdeklaration till ledning
vid taxering till sådan skatt. Här avsedd
deklarationsskyldig, som icke
är skattskyldig till statlig inkomstskatt
eller statlig förmögenhetsskatt, skall
avgiva särskild självdeklaration
i varje kommun, där
han är skattskyldig till kommunal
inkomstskatt.
Finnes inom —--särskild kom
mun.
29 §.
1 mom. Allmän självdeklaration
---område; ävensom
6) den skattskyldiges tillgångar och
skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke
uppgår till skattepliktigt belopp, dock
endast om och i den mån skattskyldighet
för förmögenhet åligger honom.
Har skattskyldig---och skul
der.
Svenskt aktiebolag eller svensk
ekonomisk förening, som haft intäkt
genom utdelning, för vilken jämlikt
7 § h) förordningen om statlig inkomstskatt
skatteplikt icke föreligger,
skall tillika lämna uppgift om
utdelningens belopp.
Inländsk försäkringsanstalt ——--
30 § kommunalskattelagen.
Utländsk försäkringsanstalt---
av försäkring.
Belopp, som---öretal bort
falla.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
137
Nuvarande lydelse:
34 §.
Vanligt handelsbolag, kommanditbolag
så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall varje år till ledning
för delägares taxering utan anmaning
avlämna följande uppgifter
angående bolaget eller rederiet, nämligen
a)
för varje kommun, där delägare
är skattskyldig till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt
för varje sådan delägare, vilken
uppgift skall avfattas enligt reglerna
för allmän självdeklaration och tilllika
innehålla upplysning om den delägaren
tillkommande andelen av bolagets
eller rederiets inkomst och värdet
av hans andel eller lott i bolaget
eller rederiet; samt
b) för varje---delägare be
löper.
Äro bolagets eller rederiets samtliga
delägare skattskyldiga till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt i
samma kommun eller samma distrikt,
skall dock uppgift, som i b) avses,
icke lämnas för den kommunen eller
det distriktet.
Vid uppgift---där förmäles.
36 §.
1 mom. Självdeklaration, som
— —- — under taxeringsåret.
Staten, landsting —--31 mars.
Verk eller--— före taxerings
året.
På ansökan av deklarationsskyldig,
som visar alt i följd av hans förvärvskällors
särskilda beskaffenhet eller
verksamhetens mera betydande omfattning
eller annan omständighet av
säregen beskaffenhet hinder möter
att avlämna självdeklaration inom
ovan stadgad tid, må, om den dekla
-
Föreslagen lydelse:
34 §.
Vanligt handelsbolag, kommanditbolag
så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall varje år till ledning
för delägares taxering utan anmaning
avlämna följande uppgifter
angående bolaget eller rederiet, nämligen
a)
för varje kommun, där delägare
är skattskyldig till statlig inkomstskatt
och statlig förmögenhetsskatt:
uppgift, särskilt för varje sådan delägare,
vilken uppgift skall avfattas
enligt reglerna för allmän självdeklaration
och tillika innehålla upplysning
om den delägaren tillkommande andelen
av bolagets eller rederiets inkomst
och värdet av hans andel eller
lott i bolaget eller rederiet; samt
b) för varje---—- delägare be
löper.
Äro bolagets eller rederiets samtliga
delägare skattskyldiga till statlig inkomstskatt
och statlig förmögenhetsskatt
i samma kommun eller samma
distrikt, skall dock uppgift, som i b)
avses, icke lämnas för den kommunen
eller det distriktet.
Vid uppgift — — — där fönnäles.
36 §.
1 mom. Självdeklaration, som
— — — under taxeringsåret.
Staten, landsting--- — 31 mars.
Verk eller---före taxerings
året.
På ansökan av deklarationsskyldig,
som visar att i följd av hans förvärvskällors
särskilda beskaffenhet eller
verksamhetens mera betydande
omfattning eller annan omständighet
av säregen beskaffenhet hinder möter
att avlämna självdeklaration inom
ovan stadgad tid, må, om den dekla
-
138
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
rationsskyldige är skattskyldig till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
taxeringsintendenten i det län,
där den deklarationsskyldige har att
avgiva allmän självdeklaration, och,
om den deklarationsskyldige icke är
skattskyldig till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, taxeringsintendentén
i det län, där den deklaration, ansökningen
avser, skall avgivas, utsätta
särskild tid för avlämnandet.
Vad i---eller rederi.
77 §.
2 mom. Särskild taxeringsnämnd
verkställer, utom i fall som i 4 mom.
sägs, taxering till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt särskild skatt å förmögenhet
av sådana skattskyldiga
inom nämndens taxeringsdistrikt, som
icke äro fysiska personer, oskifta
dödsbon eller familjestiftelser.
4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden
har att verkställa dels
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och särskild skatt å
förmögenhet av skattskyldiga, som
sakna hemortskommun i riket, ävensom
av sådana i 26 § förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
omförmälda skattskyldiga, som
jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen
skola mantalsskrivas
inom Stockholms stad och S:t Nikolai
församling, dels ock taxering till kommunal
inkomstskatt av skattskyldiga,
då sådan taxering skall ske för gemensamt
kommunalt ändamål.
Taxering, som — — — särskilt
taxeringsdistrikt.
Föreslagen lydelse:
rationsskyldige är skattskyldig till
statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,
taxeringsintendenten
i det län, där den deklarationsskyldige
har att avgiva allmän självdeklaration,
och, om den deklarationsskyldige
icke är skattskyldig till statlig
inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,
taxeringsintendenten i det
län, där den deklaration, ansökningen
avser, skall avgivas, utsätta särskild
tid för avlämnandet.
Vad i---eller rederi.
77 §.
2 mom. Särskild taxeringsnämnd
verkställer, utom i fall som i 4 mom.
sägs, taxering till kommunal inkomstskatt,
statlig inkomstskatt och statlig
förmögenhetsskatt av sådana skattskyldiga
inom nämndens taxeringsdistrikt,
som icke äro fysiska personer,
oskifta dödsbon eller familjestiftelser.
4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden
har att verkställa dels
taxering till statlig inkomstskatt och
statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga,
som sakna hemortskommun
i riket, ävensom av sådana i
17 § förordningen om statlig inkomstskatt
och 17 § förordningen om
statlig förmögenhetsskatt omförmälda
skattskyldiga, som jämlikt 1A § 2
mom. och 36 § 1 mom. folkbokföringsförordningen
skola mantalsskrivas
i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm,
dels ock taxering till kommunal
inkomstskatt av skattskyldiga, då
sådan taxering skall ske för gemensamt
kommunalt ändamål.
Taxering, som — — — särskilt
taxeringsdistrikt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
139
Nuvarande lydelse:
78 §.
Taxeringsnämndens ordförande —
--vederbörande taxeringsnämnds
ordförande;
g)
att när fråga uppkommer att beträffande
barn, vilkas föräldrar icke
varit under beskattningsåret gifta med
varandra eller, ehuru gifta med varandra,
levt åtskilda, tillerkänna en av
föräldrarna helt familjeavdrag för
barnet, i fall, då den andre av föräldrarna
ej skall taxeras inom distriktet,
lämna vederbörande taxeringsnämnds
ordförande meddelande om förhållandet;
h)
att även---vinnande be
hövligt.
Det åligger---nämnden kunna
lämnas.
På begäran---ordföranden
kunna lämnas.
80 §.
Kronoombudet har — — — av
denne;
b) att vid granskningen tillse, att
kronans intresse vid taxeringen till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och särskild skatt å förmögenhet
varder behörigen iakttaget; samt
c) att, i — — — och verkställa
förekommande längdföring.
Med avseende---samt verk
ställa
förekommande längdföring.
84 §.
2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden,
i den mån icke annat
i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,
huruvida och till vilket belopp taxering
till kommunal inkomstskatt samt
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och särskild skatt å förmögenhet
skall honom åsättas.
Föreslagen lydelse:
78 §.
Taxeringsnämndens ordförande —
--vederbörande taxeringsnämnds
ordförande;
g)
att när fråga uppkommer att beträffande
barn, vilkas föräldrar icke
varit under beskattningsåret gifta med
varandra eller, ehuru gifta med varandra,
levt åtskilda, vid taxeringen till
kommunal inkomstskatt tillerkänna en
av föräldrarna helt familjeavdrag för
barnet, i fall, då den andre av föräldrarna
ej skall taxeras inom distriktet,
lämna vederbörande taxeringsnämnds
ordförande meddelande om förhållandet;
h)
att även —--vinnande be
hövligt.
Det åligger---nämnden kunna
lämnas.
På begäran —--ordföranden
kunna lämnas.
80 §.
Kronoombudet har — — — av
denne;
b'') att vid granskningen tillse, att
kronans intresse vid taxeringen till
statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt
varder behörigen iakttaget;
samt
c) att, i — — — och verkställa
förekommande längdföring.
Med avseende---samt verk
ställa
förekommande längdföring.
84 §.
2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden,
i den mån icke annat
i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,
huruvida och till vilket belopp taxering
till kommunal inkomstskatt samt
till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt
skall honom åsättas.
140
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
Så snart ske kan skall nämnden
företaga taxering till kommunal inkomstskatt
beträffande sådana inom
taxeringsdistriktet skattskyldiga, som
skola taxeras till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd.
För envar, som därvid taxerats,
skall underrättelse, huru taxeringen
utfallit, med uppgift jämväl
om nettointäkt och uppskattad inkomst
för varje förvärvskälla, ofördröjligen
avlåtas till omförmälda taxeringsnämnd.
Har taxeringsnämnd i fråga om
skattskyldighet för förmögenhet med
ägare likställt den som åtnjuter avkastningen
av förmögenhet, vartill
äganderätten tillkommer stiftelse,
skall, där stiftelsen skall taxeras till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
av annan taxeringsnämnd, underrättelse
om berörda taxeringsåtgärd
ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda
taxeringsnämnd.
86 §.
För varje lokalt taxeringsdistrikt
eller, om sådant distrikt består av mer
än en kommun, för varje kommun
skola föras särskilda taxeringslängder,
nämligen två längder över taxeringen
av fastigheter (fastighetslängder),
av vilka den ena skall upptaga
fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller
5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna
från skatteplikt, och den
andra skall upptaga övriga fastigheter,
med undantag för sådana, som
avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en
längd över taxeringen till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt och till
kommunal inkomstskatt (inkomstlängd),
en längd över taxeringen till
Föreslagen lydelse:
Så snart ske kan skall nämnden
företaga taxering till kommunal inkomstskatt
beträffande sådana inom
taxeringsdistriktet skattskyldiga, som
skola taxeras till statlig inkomstskatt
av annan taxeringsnämnd. För envar,
som därvid taxerats, skall underrättelse,
huru taxeringen utfallit, med
uppgift jämväl om nettointäkt och
uppskattad inkomst för varje förvärvskälla,
ofördröjligen avlåtas till
omförmälda taxeringsnämnd.
Har taxeringsnämnd i fråga om
skattskyldighet för förmögenhet med
ägare likställt den som åtnjuter avkastningen
av förmögenhet, vartill
äganderätten tillkommer stiftelse,
skall, där stiftelsen skall taxeras till
statlig förmögenhetsskatt av annan
taxeringsnämnd, underrättelse om berörda
taxeringsåtgärd ofördröjligen
avlåtas till sist omförmälda taxeringsnämnd.
86 §.
För varje lokalt taxeringsdistrikt
eller, om sådant distrikt består av mer
än en kommun, för varje kommun
skola föras särskilda taxeringslängder,
nämligen två längder över taxeringen
av fastigheter (fastighetslängd
e r), av vilka den ena skall upptaga
fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller
5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna
från skatteplikt, och den
andra skall upptaga övriga fastigheter,
med undantag för sådana, som
avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en
längd över taxeringen till statlig inkomstskatt
och till kommunal inkomstskatt
(inkomstlängd), en
längd över taxeringen till statlig för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillninasutskottets betänkande nr 50.
Hl
Nuvarande lydelse:
särskild skatt å förmögenhet (f ö rmögenhetslängd)
ävensom en
längd över taxeringen till skogsaccis
(skogsaccislängd). Hos den gemensamma
taxeringsnämnden skola
föras särskild inkomstlängd och särskild
förmögenhetslängd över taxering
för inkomst eller förmögenhet av
skattskyldiga, som omförmälas i 77 §
4 mom.
Hos särskild — — — egen uppbördsförvaltning.
De beslutade —--skattskyldi
ges
namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende å statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt yrkesbeteckning
för den skattskyldige, uppskattad
inkomst av olika förvärvskällor, medgivet
avdrag för underskott å förvärvskälla,
sammanräknad nettoinkomst,
medgivna allmänna avdrag
som icke avse underskott å förvärvskälla,
taxerat belopp, beloppet av
medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt
angår ensamstående skattskyldig,
samt beskattningsbart belopp med angivande
tillika, där det ej framgår
av längdens uppställning, av den
punkt i 18 § 2 mom. förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
enligt vilken grundbeloppet för
däri ingående bottenskatt skall beräknas;
dels
i--— beskattningsbar
inkomst;
dels ock, till ledning för påföring
av pensionsavgift enligt lagen
om folkpensionering, för envar, som
vid taxeringsårets början uppnått
sjutton men ej sextiofem års ålder,
beräknat taxerat belopp enligt förordningen
om statlig inkomst- och
Föreslagen lydelse:
mögenlietsskatt (förmögenhetslängd)
ävensom en längd över taxeringen
till skogsaccis (skogsaccislängd).
Hos den gemensamma
taxeringsnämnden skola föras särskild
inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd
över taxering för inkomst
eller förmögenhet av skattskyldiga,
som omförmälas i 77 § 4
mom.
Hos särskild — — — egen uppbördsförvaltning.
De beslutade---skattskyldi
ges
namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende å statlig inkomstskatt
yrkesbeteckning för den skattskyldige,
uppskattad inkomst av olika
förvärvskällor, medgivet avdrag för
underskott å förvärvskälla, sammanräknad
nettoinkomst, medgivna allmänna
avdrag som icke avse underskott
å förvärvskälla, taxerad inkomst,
beloppet av medgivna ortsavdrag,
dock ej såvitt angår ensamstående
skattskyldig, samt beskattningsbar inkomst
med angivande tillika, där det
ej framgår av längdens uppställning,
av den punkt i 10 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt, enligt
vilken skatten skall beräknas;
d e 1 s i — — — beskattningsbar
inkomst;
dels ock, till ledning för påföring
av pensionsavgift enligt lagen
om folkpensionering, för envar, som
vid taxeringsårets början uppnått
sjutton men ej sextiosex års ålder,
beräknad taxerad inkomst enligt förordningen
om statlig inkomstskatt,
opaginerad Kontrollera mot PDF
142
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande Ujdelse:
förmögenhetsskatt, därest detsamma
icke införts på grand av föreskriften
här ovan.
I förmögenhetslängden angives den
till särskild skatt ä förmögenhet beskattningsbara
förmögenheten.
Närmare föreskrifter —----Kungl.
Maj :t.
Taxeringslängderna underskrivas
---och ledamöter.
90 §.
3 mom. Skall i fråga om stiftelse
grundbelopp för den i statliga inkomst-
och förmögenhetsskatten ingående
bottenskatten beräknas enligt
18 § 2 mom. a) förordningen Gm statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt,
åligger det taxeringsnämndens ordförande
att ofördröjligen i rekommenderat
brev med allmänna posten tillsända
stiftelsen underrättelse därom.
92 §.
1 mom. Har skattskyldig haft
förvärvskälla, som enligt komunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort
är att hänföra till skilda
prövningsdistrikt, skola genom vederbörande
taxeringsintendents försorg,
så snart ske kan efter det inkomstoch
förmögenhetslängderna för året
med tillhörande handlingar inkommit
till länsstyrelsen och senast den 31
juli, till den mellankommunala prövningsnämnden
översändas de självdeklarationer
och andra handlingar,
som avgivits till ledning vid den skattskyldiges
taxering för inkomst eller
förmögenhet dels i kommun, till vilken
dylik förvärvskälla är att hänföra,
dels ock, därest han inom an
-
Föreslagen lydelse:
därest denna inkomst icke införts på
grund av föreskriften här ovan.
I förmögenhetslängden angives den
till statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara
förmögenheten.
Närmare föreskrifter — — —
Kungl. Maj:t.
Taxeringslängderna underskrivas
---och ledamöter.
90 §.
3 mom. Skall i fråga om stiftelse
den statliga inkomstskatten beräknas
enligt 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt eller
den statliga förmögenhetsskatten beräknas
enligt 11 § 1 mom. förordningen
om statlig förmögenhetsskatt,
åligger det taxeringsnämndens ordförande
att ofördröjligen i rekommenderat
brev med allmänna posten tillsända
stiftelsen underrättelse därom.
92 §.
1 mom. Har skattskyldig haft
förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort
är att hänföra till
skilda prövningsdistrikt, skola genom
vederbörande taxeringsintendents försorg,
så snart ske kan efter det inkomst-
och förmögenhetslängderna
för året med tillhörande handlingar
inkommit till länsstyrelsen och senast
den 31 juli, till den mellankommunala
prövningsnämnden översändas
de självdeklarationer och andra handlingar,
som avgivits till ledning vid
den skattskyldiges taxering för inkomst
eller förmögenhet dels i kommun,
till vilken dylik förvärvskälla
är att hänföra, dels ock, därest han
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
143
Nuvarande lydelse:
nan kommun är skattskyldig till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
i denna kommun. Har den
skattskyldige under beskattningsåret
varit gift, skola till den mellankommunala
prövningsnämnden jämväl
översändas de självdeklarationer och
andra handlingar, som avgivits till
ledning vid den andra makens taxering
för inkomst eller förmögenhet i
nämnda kommuner, därest 52 §
1 mom. kommunalskattelagen eller
19 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt är
tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt
härmed skola överlämnas utdrag
av inkomst- och förmögenhetslängderna
samt taxeringsnämndernas
protokoll, såvitt angår ifrågavarande
taxeringar.
2 mom. Föreligger beträffande
annan skattskyldig än i 1 mom.
nämnts fråga, i vilket prövningsdistrikt
han skall taxeras till kommunal
inkomstskatt för viss inkomst eller
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
skola handlingarna rörande
dylik skattskyldigs taxering för
inkomst eller förmögenhet på enahanda
sätt avskiljas, fullständigas och
översändas till den mellankommunala
prövningsnämnden.
93 §.
Taxeringsintendenten har----
57 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Finner taxeringsintendenten — —
— 79 § 3 mom. sägs.
Jämväl i — — — föranstalta
därom.
Finner taxeringsintendenten — —
— taxeringsnämndens ordförande.
Föreslagen lydelse:
inom annan kommun är skattskyldig
till statlig inkomstskatt eller statlig
förmögenhetsskatt, i denna kommun.
Har den skattskyldige under
beskattningsåret varit gift, skola till
den mellankommunala prövningsnämnden
jämväl översändas de självdeklarationer
och andra handlingar,
som avgivits till ledning vid den andra
makens taxering för inkomst eller
förmögenhet i nämnda kommuner,
därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller 11 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt eller
12 § 1 mom. förordningen om statlig
förmögenhetsskatt är tillämplig å
makarnas taxering. Samtidigt härmed
skola överlämnas utdrag av inkomst-
och förmögenhetslängdema
samt taxeringsnämndernas protokoll,
såvitt angår ifrågavarande taxeringar.
2 m o m. Föreligger beträffande annan
skattskyldig än i 1 mom. nämnts
fråga, i vilket prövningsdistrikt han
skall taxeras till kommunal inkomstskatt
för viss inkomst eller till statlig
inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,
skola handlingarna rörande
dylik skattskyldigs taxering för
inkomst eller förmögenhet på enahanda
sätt avskiljas, fullständigas och
översändas till den mellankommunala
prövningsnämnden.
93 §.
Taxeringsintendenten har---
57 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Finner taxeringsintendenten — —
— 79 § 3 mom. sägs.
Jämväl i — — — föranstalta
därom.
Finner taxeringsintendenten--
— taxeringsnämndens ordförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
144
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
'' Landskamreraren har--— er
forderlig
utredning.
1 fråga om sådana skattskyldiga,
vilka skola taxeras till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt inom
visst prövningsdistrikt och därjämte
till kommunal inkomstskatt inom annat
prövningsdistrikt, utan att dock
sådant fall föreligger, som i 96 §
2 mom. avses, böra taxeringsintendentema
i de olika distrikten samråda
för åvägabringande av likformig
taxering.
96 §.
2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla,
som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort
är att hänföra till skilda
prövningsdistrikt, skall den mellankommunala
prövningsnämnden taga
befattning med den skattskyldiges
taxering för inkomst eller förmögenhet
i de kommuner, till vilka dylik
förvärvskälla är att hänföra, samt,
om han i annan kommun är skattskyldig
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
i denna kommun. Har
den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift, skall den mellankommunala
prövningsnämnden taga befattning
jämväl med den andra makens
taxering för inkomst eller förmögenhet
i nämnda kommuner, därest
52 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller 19 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är tillämplig å makarnas taxering.
Föreligger i annat fall än nu
nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt
skattskyldig skall taxeras till kommunal
inkomstskatt för viss inkomst
Föreslagen lydelse:
Landskamreraren har---er
forderlig
utredning.
1 fråga om sådana skattskyldiga,
vilka skola taxeras till statlig inkomstskatt
inom visst prövningsdistrikt
och därjämte till kommunal
inkomstskatt inom annat prövningsdistrikt,
utan att dock sådant fall
föreligger, som i 96 § 2 mom. avses,
böra taxeringsintendenterna i de olika
distrikten samråda för åvägabringande
av likformig taxering.
98 §.
2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla,
som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort
är att hänföra till skilda
prövningsdistrikt, skall den mellankommunala
prövningsnämnden taga
befattning med den skattskyldiges
taxering för inkomst eller förmögenhet
i de kommuner, till vilka dylik
förvärvskälla är att hänföra, samt,
om han i annan kommun är skattskyldig
till statlig inkomstskatt eller
statlig fömögenhetsskatt, i denna
kommun. Har den skattskyldige under
beskattningsåret varit gift, skall
den mellankommunala prövningsnämnden
taga befattning jämväl med
den andra makens taxering för inkomst
eller förmögenhet i nämnda
kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller 11 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt
eller 12 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt är tilllämplig
å makarnas taxering.
Föreligger i annat fall än nu
nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt
skattskyldig skall taxeras till kommunal
inkomstskatt för viss inkomst
Bevillningsutskottets
Nuvarande lydelse:
eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
tillkommer det likaledes
den mellankommunala prövningsnämnden
att taga befattning med de
taxeringar, tvisten avser.
97 a §.
Efter taxeringsårets utgång må
taxeringsintendent eller medlem av
länsprövningsnämnd icke hos nämnden
framställa yrkande, som avser
samma års taxering, där ej fall föreligger,
som avses i 123 §, 124 a §,
128 § 2 mom., 129 § eller 130 § denna
förordning, 75 § 1 eller 2 mom.
kommunalskattelagen, 24 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, 7 § förordningen
om särskild skatt å förmögenhet eller
16 § andra stycket lagen om folkpensionering;
vederbörande dock obetaget
att efter taxeringsårets utgång
närmare angiva omfattningen av yrkande,
som dessförinnan framställts.
Hava besvär---nyssnämnda
besvär.
Mål och---efter taxerings
året.
98 §.
Alla beslut---bör ske.
Taxering, som till följd av prövningsnämndens
beslut tillkommit eller
blivit fastställd annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas
i vederbörlig taxeringslängd
och jämväl upptagas i särskild längd
(ä n d r i n g s 1 ä n g d), som upplägges
i skilda avdelningar dels för särskild
fastighetstaxering, dels för taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt kommunal inkomstskatt,
dels för taxering till särskild skatt d
förmögenhet och dels för virkestaxe
Bihang
till riksdagens protokoll 1047. 7 sand.
betänkande nr 50. 145
Föreslagen lydelse:
eller till statlig inkomstskatt eller statlig
förmögenhetsskatt, tillkommer det
likaledes den mellankommunala prövningsnämnden
att taga befattning med
de taxeringar, tvisten avser.
97 a §.
Efter taxeringsårets utgång må
taxeringsintendent eller medlem av
länsprövningsnämnd icke hos nämnden
framställa yrkande, som avser
samma års taxering, där ej fall föreligger,
som avses i 123 §, 124 a §,
128 § 2 mom., 129 § eller 130 § denna
förordning, 75 § 1 eller 2 mom.
kommunalskattelagen, 15 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt
eller 15 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt; vederbörande
dock obetaget att efter taxeringsårets
utgång närmare angiva
omfattningen av yrkande, som dessförinnan
framställts.
Hava besvär----nyssnämnda
besvär.
Mål och--- efter taxerings
året.
98 §.
Alla beslut---bör ske.
Taxering, som till följd av prövningsnämndens
beslut tillkommit eller
blivit fastställd annorlunda än
taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas
i vederbörlig taxeringslängd
och jämväl upptagas i särskild längd
(ändringslängd), som upplägges
i skilda avdelningar dels för särskild
fastighetstaxering, dels för taxering
till statlig inkomstskatt samt kommunal
inkomstskatt, dels för taxering till
statlig förmögenhetsskatt och dels för
virkestaxering. Närmare föreskrifter
Nr 50.
10
opaginerad Kontrollera mot PDF
146
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
ring. Närmare föreskrifter om längdföringen
meddelas av Kungl. Maj:t.
Justering av —--justeringen
utsattes.
Vederbörande protokollförare —
— — gjorda tillägg.
Vad i--— året därpå.
100 §.
1 mom. Det åligger protokollföra - ren hos länsprövningsnämnden att senast
å fjortonde dagen efter den, då
protokollet justerats, i rekommenderat
brev med mottagningsbevis med
allmänna posten tillsända dels ägare
eller därmed likställd innehavare av
varje sådan fastighet, vilkens taxering
varit föremål för nämndens efter särskild
prövning meddelade beslut, dels
ock varje skattskyldig, vilkens taxering
för inkomst eller förmögenhet eller
för avverkat virke varit föremål
för nämndens efter särskild prövning
meddelade beslut, underrättelse om
beslutet medelst utdrag av nämndens
protokoll. Vad nu sagts äger icke tilllämpning,
då beslutet inneburit allenast,
att taxering för inkomst eller
förmögenhet efter yrkande av annan
än den skattskyldige rättats i avseende
å felaktighet vid beräkningen eller införingen
i inkomstlängden av ortsavdragen.
Har i---jämväl klaganden.
Vad ovan---fråga är.
104 a §.
Efter taxeringsårets utgång må allmänna
ombudet hos eller medlem av
den mellankommunala prövningsnämnden
icke hos nämnden framställa
yrkande, som avser samma års
taxering, där ej fall föreligger, som
avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.
Föreslagen lydelse:
om längdföringen meddelas av Kungl.
Maj :t.
Justering av —--justeringen
utsättes.
Vederbörande protokollförare —
--gjorda tillägg.
Vad i---året därpå.
100 §.
1 m o m. Det åligger protokollföraren
hos länsprövningsnämnden att senast
å fjortonde dagen efter den, då
protokollet justerats, i rekommenderat
brev med mottagningsbevis med
allmänna posten tillsända dels ägare
eller därmed likställd innehavare av
varje sådan fastighet, vilkens taxering
varit föremål för nämndens efter särskild
prövning meddelade beslut, dels
ock varje skattskyldig, vilkens taxering
för inkomst eller förmögenhet eller
för avverkat virke varit föremål
för nämndens efter särskild prövning
meddelade beslut, underrättelse om
beslutet medelst utdrag av nämndens
protokoll. Vad nu sagts äger icke tilllämpning,
då beslutet inneburit allenast,
att taxering för inkomst efter yrkande
av annan än den skattskyldige
rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen
eller införingen i inkomstlängden
av ortsavdragen.
Har i---jämväl klaganden.
Vad ovan---fråga är.
104 a §.
Efter taxeringsårets utgång må allmänna
ombudet hos eller medlem av
den mellankommunala prövningsnämnden
icke hos nämnden framställa
yrkande, som avser samma års
taxering, där ej fall föreligger, som
avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
147
Nuvarande lydelse:
eller 130 § denna förordning, 75 § 1
eller 2 mom. kommunalskattelagen,
24 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 §
förordningen om särskild skatt å förmögenhet
eller 16 § andra stycket lagen
om folkpensionering; vederbörande
dock obetaget att efter taxeringsårets
utgång närmare angiva omfattningen
av yrkande, som dessförinnan
framställts.
Hava besvär---nyssnämnda
besvär.
Mål och--— efter taxerings
året.
105 §.
Alla beslut---bör ske.
Taxering, som till följd av nämndens
beslut tillkommit eller som blivit
fastställd annorlunda än taxeringsnämnd
bestämt, skall upptagas i särskild
längd (ändringslängd).
En sådan längd föres för varje län,
och skall i densamma uppläggas särskild
avdelning för taxering till särskild
skatt d förmögenhet. Vad i detta
stycke stadgas skall icke gälla i fråga
om sådana beslut rörande visst års
taxering, som meddelas senare än
den 30 juni året därpå.
Justering av--— justeringen
utsättes.
Vederbörande protokollförare--
— deras riktighet.
119 §.
Besvär enligt---nedan avses.
Har skattskyldig haft förvärvskälla,
som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är
att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,
skola besvär enligt
Föreslagen lydelse;
eller 130 § denna förordning, 75 § 1
eller 2 mom. kommunalskattelagen,
15 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt eller 15 § 1 mom. förordningen
om statlig förmögenhetsskatt;
vederbörande dock obetaget att
efter taxeringsårets utgång närmare
angiva omfattningen av yrkande, som
dessförinnan framställts.
Hava besvär---nyssnämnda
besvär.
Mål och--— efter taxerings
året.
105 §.
Alla beslut---bör ske.
Taxering, som till följd av nämndens
beslut tillkommit eller som blivit
fastställd annorlunda än taxeringsnämnd
bestämt, skall upptagas i särskild
längd (ändringslängd).
En sådan längd föres för varje län,
och skall i densamma uppläggas särskild
avdelning för taxering till statlig
förmögenhetsskatt. Vad i detta stycke
stadgas skall icke gälla i fråga om sådana
beslut rörande visst års taxering,
som meddelas senare än den 30 juni
året därpå.
Justering av--— justeringen
utsättes.
Vederbörande protokollförare--
— deras riktighet.
119 §.
Besvär enligt--— nedan av
ses.
Har skattskyldig haft förvärvskälla,
som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är
att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,
skola besvär enligt
148
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges
taxering för inkomst eller
förmögenhet i den kommun, där han
taxerats eller bort taxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt eller
särskild skatt d förmögenhet, eller i
sådan annan komun, dit förvärvskällan
är att hänföra, skriftligen avfattade,
ingivas till den mellankommunala
prövningsnämnden.
Besvären skola--— samma år.
Hava besvär, som skolat ingivas
till den mellankommunala prövningsnämnden,
i stället före den stadgade
besvärstidens utgång ingivits till länsstyrelsen
i något av de län, inom vilka
klaganden taxerats eller bort taxeras
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt å förmögenhet
eller dit av klaganden innehavd
förvärvskälla är att hänföra,
skall hinder icke på grund därav
föreligga för besvärens upptagande till
prövning. Länsstyrelsen har att omedelbart
överlämna besvären till den
mellankommunala prövningsnämnden.
123 §.
2 mom. Den som taxerats till
kommunal inkomstskatt eller till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt
för intäkt, vilken icke skall räknas
till skattepliktig inkomst, eller som
taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller särskild skatt d
förmögenhet för förmögenhetstillgång
av sådant slag, som icke skall
upptagas vid beräkning av skattepliktig
förmögenhet,
den som — —- — en ort,
den som taxerats till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, ehuru
han ej är skyldig utgöra sådan skatt
Föreslagen lydelse:
118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges
taxering för inkomst eller
förmögenhet i den kommun, där han
taxerats eller bort taxeras till statlig
inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,
eller i sådan annan kommun,
dit förvärvskällan är att hänföra,
skriftligen avfattade, ingivas till
den mellankommunala prövningsnämnden.
Besvären skola---samma år.
Hava besvär, som skolat ingivas
till den mellankommunala prövningsnämnden,
i stället före den stadgade
besvärstidens utgång ingivits till länsstyrelsen
i något av de län, inom vilka
klaganden taxerats eller bort taxeras
till statlig inkomstskatt eller statlig
förmögenhetsskatt eller dit av klaganden
innehavd förvärvskälla är att
hänföra, skall hinder icke på grund
därav föreligga för besvärens upptagande
till prövning. Länsstyrelsen har
att omedelbart överlämna besvären
till den mellankommunala prövningsnämnden.
123 §.
2 mom. Den som taxerats till
kommunal inkomstskatt eller till statlig
inkomstskatt för intäkt, vilken icke
skall räknas till skattepliktig inkomst,
eller som taxerats till statlig förmögenhetsskatt
för förmögenhetstillgång
av sådant slag, som icke skall
upptagas vid beräkning av skattepliktig
förmögenhet,
den som--- — en ort,
den som taxerats till statlig inkomstskatt,
ehuru han ej är skyldig
utgöra sådan skatt för något slag av
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
149
Nuvarande lydelse:
för något slag av inkomst eller förmögenhet,
eller som taxerats till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst eller förmögenhetstillgång
av sådant slag, för vilket han ej är
skattskyldig,
den som taxerats till särskild skatt
å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §
förordningen om dylik skatt ej är
skyldig utgöra sådan skatt,
den som taxerats till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt eller
till särskild skatt d förmögenhet å
ort, där han icke är skattskyldig till
sådan skatt,
den som---avgiva självde
klaration,
den som uti stadgad ordning avlämnat
behörig självdeklaration och
ej gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet,
som enligt 39 § 1 mom. andra
punkten föranleder förlust av talan,
men som blivit av taxeringsnämnd
taxerad för inkomst eller förmögenhet
med avvikelse från deklarationen
och icke erhållit föreskriven
underrättelse därom senast den 30
juni,
den som — — — hos kammarrätten.
Skall i fråga om stiftelse, för vilken
uti stadgad ordning avlämnats
behörig självdeklaration och för vilkens
vidkommande ej sådan underlåtenhet
förekommit, som enligt 39 §
Föreslagen lydelse:
inkomst, eller som taxerats till statlig
inkomstskatt för inkomst av sådant
slag, för vilket han ej är skattskyldig,
den som taxerats till statlig förmögenhetsskatt,
ehuru han ej är skyldig
utgöra sådan skatt för något slag
av förmögenhet, eller som taxerats
till statlig förmögenhetsskatt för förmögenhetstillgång
av sådant slag, för
vilket han ej år skattskyldig,
den som taxerats till statlig förmögenhetsskatt,
ehuru han enligt
10 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt
ej är skyldig utgöra sådan
skatt,
den som taxerats till statlig inkomstskatt
eller till statlig förmögenhetsskatt
å ort, där han icke är
skattskyldig till sådan skatt,
den som---avgiva självde
klaration,
den som uti stadgad ordning avlämnat
behörig självdeklaration och
ej gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet,
som enligt 39 § 1 mom.
första stycket andra punkten föranleder
förlust av talan, men som blivit
av taxeringsnämnd taxerad för
inkomst eller förmögenhet med avvikelse
från deklarationen och icke erhållit
föreskriven underrättelse därom
senast den 30 juni,
den som---hos kammar
rätten.
Skall i fråga om stiftelse, för vilken
uti stadgad ordning avlämnats
behörig självdeklaration och för vilkens
vidkommande ej sådan underlåtenhet
förekommit, som enligt 39 §
150
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
1 mom. andra punkten föranleder
förlust av talan, grundbelopp för den
i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
ingående bottenskatten enligt
beslut av taxeringsnämnd beräknas
enligt 18 § 2 mom. a) förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall besvärsrätt,
som nyss sagts, såvitt angår denna
taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen
för det fall att stiftelsen ej erhållit
föreskriven underrättelse rörande
taxeringsåtgärden senast den 30 juni.
124 a §.
1 mom. Har skattskyldig vid
taxering till kommunal inkomstskatt
åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen
eller har förmögenhet
vid skattskyldigs taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt eller
till särskild skatt å förmögenhet beräknats
med hänsyn till fastighets
taxeringsvärde, och sker genom utslag
av Kungl. Maj:t eller kammarrätten
eller beslut jämlikt 123 § 1
eller 4 mom. eller 129 § av länsprövningsnämnd
sådan ändring beträffande
fastighetstaxeringen, att avdraget
eller förmögenheten bör beräknas till
annat belopp än som skett, må besvär
med yrkande om härav föranledd
ändring i taxeringen av inkomst eller
förmögenhet anföras hos prövningsnämnden
eller, om denna taxering redan
varit föremål för beslut av kammarrätten,
vilket ej överklagats, eller
av Kungl. Maj:t, hos den som meddelat
beslutet. Är sagda taxering i annan
ordning föremål för prövning av
kammarrätten eller Kungl. Maj:t,
skola besvären anföras hos kammar
-
Föreslagen lydelse:
1 mom. första stycket andra punkten
föranleder förlust av talan, enligt beslut
av taxeringsnämnd den statliga
inkomstskatten beräknas enligt 10 §
1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
eller den statliga förmögenhetsskatten
beräknas enligt 11 §
1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt,
skall besvärsrätt,
som nyss sagts, såvitt angår denna
taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen
för det fall att stiftelsen ej erhållit
föreskriven underrättelse rörande
taxeringsåtgärden senast den 30 juni.
124 a §.
1 mom. Har skattskyldig vid
taxering till kommunal inkomstskatt
åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen
eller har förmögenhet
vid skattskyldigs taxering till statlig
förmögenhetsskatt beräknats med
hänsyn till fastighets taxeringsvärde,
och sker genom utslag av Kungl.
Maj:t eller kammarrätten eller beslut
jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller
129 § av länsprövningsnämnd sådan
ändring beträffande fastighetstaxeringen,
att avdraget eller förmögenheten
bör beräknas till annat belopp
än som skett, må besvär med yrkande
om härav föranledd ändring i
taxeringen av inkomst eller förmögenhet
anföras hos prövningsnämnden
eller, om denna taxering redan varit
föremål för beslut av kammarrätten,
vilket ej överklagats, eller av Kungl.
Maj:t, hos den som meddelat beslutet.
Är sagda taxering i annan ordning
föremål för prövning av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t, skola besvären
anföras hos kammarrätten eller
Kungl. Maj:t för att prövas i sam
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
151
Nuvarande lydelse:
rätten eller Kungl. Maj:t för att prövas
i sammanhang med prövning av
målet i övrigt.
Rätt att — — — inkomstskatt,
kommun.
Besvären skola--— fastighets
taxeringen
meddelades.
Försummas något — — — motsvarande
tillämpning.
Besvär enligt---slutligen av
gjort.
Vid besvär---motsvarande
tillämpning.
128 §.
1 mom. Om kammarrätten--
— å denne.
Äro makar var för sig taxerade,
äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t,
där ändring göres i den enes taxering,
även i den andres taxering vidtaga
av ändringen påkallad rättelse, såvitt
angår tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen eller 19 § 1
mom. förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt.
Hava besvär hos kammarrätten eller
Kungl. Maj:t anförts rörande taxering
av skattskyldig, som avlidit, eller
dödsbo efter sådan skattskyldig, och
har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,
24 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller 7 § förordningen
om särskild skatt å förmögenhet beskattningsnämnd
medgivit dödsboet
efter den avlidne befrielse från erläggande
av skatt på grund av taxeringen,
skall vid ändring av taxeringen
i anledning av besvären jämväl beslutet
om sådan skattebefrielse i erforderlig
mån ändras.
Föreslagen lydelse:
manhang med prövning av målet i
övrigt.
Rätt att — — — inkomstskatt,
kommun.
Besvären skola---fastighets
taxeringen
meddelades.
Försummas något---motsva
rande
tillämpning.
Besvär enligt---slutligen av
gjort.
Vid besvär---motsvarande
tillämpning.
128 §.
1 mom. Om kammarrätten--
— å denne.
Äro makar var för sig taxerade,
äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,
där ändring göres i den enes taxering,
även i den andres taxering vidtaga
av ändringen påkallad rättelse, såvitt
angår tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen eller 11 § 1
mom. förordningen om statlig inkomstskatt
eller 12 § 1 mom. förordningeii
om statlig förmögenhetsskatt.
Hava besvär hos kammarrätten eller
Kungl. Maj :t anförts rörande taxering
av skattskyldig, som avlidit, eller
dödsbo efter sådan skattskyldig, och
har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,
15 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt
eller 15 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt beskattningsnämnd
medgivit dödsboet efter
den avlidne befrielse från erläggande
av skatt på grund av taxeringen, skall
vid ändring av taxeringen i anledning
av besvären jämväl beslutet om
sådan skattebefrielse i erforderlig
mån ändras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
152
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
130 §.
Därest efter anförda besvär eller
eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt ändras eller bliver
någon påförd, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxering till särskild
skatt å förmögenhet, som därav
må föranledas.
Föreslagen lydelse:
130 §.
Därest efter anförda besvär eller
eljest taxering till statlig inkomstskatt
ändras eller bliver någon påförd, skall
samtidigt vidtagas den ändring i taxering
till statlig förmögenhetsskatt,
som därav må föranledas.
137 §.
Konungen äger meddela de närmare
föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,
som finnas erforderliga
för tillämpning av överenskommelser
och förordnanden, varom sägs
i 72 § kommunalskattelagen och 29 §
förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt.
144 §.
1 mom. Förseelse, som i 140 §,
141 § 1, 2 eller 4 mom. eller 142 §
omförmäles, åtalas vid allmän domstol.
Åtal jämlikt 141 § 1, 2 eller 4
mom. skall, då den deklarations- eller
uppgiftsskyldige här i riket har
hemortskommun, anhängiggöras vid
den allmänna underrätt, inom vars
domvärjo hemortskommunen är belägen,
och eljest vid allmänna under
-
137 §.
Konungen äger meddela de närmare
föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,
som finnas erforderliga
för tillämpning av överenskommelser
och förordnanden, varom sägs
i 72 § kommunalskattelagen, 20 §
förordningen om statlig inkomstskatt
och 20 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt.
141 §.
3 m o m. Den som i allmän självdeklaration
eller i annan uppgift till
ledning för taxering uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet lämnat oriktig
uppgift rörande förmögenhet, vilken
skolat i deklaration upptagas, vare,
där han ej för sin förseelse är underkastad
ansvar enligt skattestrafflagen,
straffad med dagsböter.
144 §.
1 mom. Förseelse, som i 140 §,
141 § 1, 2, 3 eller 4 mom. eller 142 §
omförmäles, åtalas vid allmän domstol.
Åtal jämlikt 141 § 1, 2, 3 eller 4
mom. skall, då den deklarations- eller
uppgiftsskyldige här i riket har
hemortskommun, anhängiggöras vid
den allmänna underrätt, inom vars
domvärjo hemortskommunen är belägen,
och eljest vid allmänna under
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
153
Nuvarande lydelse:
rätten i den ort, där den taxering
skall äga rum, för vilken deklarationen,
uppgiften eller upplysningen
skolat ligga till grund.
Förseelse, som i 141 § 1, 2 eller
4 mom. eller 142 § sägs, är föremål
för allmänt åtal. Förseelse, som i
140 § omförmäles, må, där den ej
innefattar tjänstefel, av allmän åklagare
åtalas endast där målsägande angivit
densamma till åtal.
145 §.
4 mom. Efter prövning---
kommun utanordnas.
Därvid må---fastighetstaxe
ringsnämndernas
beslut.
Vad som ställes till länsstyrelsernas
förfogande för ersättning åt ordförandena
och kronoombuden i taxeringsnämnderna
samt åt taxeringskonsulentema
ävensom för det i samband
med den årliga taxeringen jämlikt
15 § 2 mom. av städernas tjänstemän
lämnade biträde jämte vad som
utanordnas till kommuner må sammanlagt
utgöra högst ett belopp motsvarande
tre procent av grundbeloppet
för hela riket av den i den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten
ingående bottenskatten, sådant
grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas
beslut.
Vid fördelningen----av läns
styrelsen.
Föreslagen lydelse:
rätten i den ort, där den taxering
skall äga rum, för vilken deklarationen,
uppgiften eller upplysningen
skolat ligga till grund.
Förseelse, som i 141 § 1, 2, 3 eller
4 mom. eller 142 § sägs, är föremål
för allmänt åtal. Förseelse, som i
140 § omförmäles, må, där den ej
innefattar tjänstefel, av allmän åklagare
åtalas endast där målsägande angivit
densamma till åtal.
145 §.
4 mom. Efter prövning---
kommun utanordnas.
Därvid må---fastighetstaxe
ringsnämndernas
beslut.
Vad som ställes till länsstyrelsernas
förfogande för ersättning åt ordförandena
och kronoombuden i taxeringsnämnderna
samt åt taxeringskonsulentema
ävensom för det i samband
med den årliga taxeringen jämlikt
15 § 2 mom. av städernas tjänstemän
lämnade biträde jämte vad som
utanordnas till kommuner må sammanlagt
utgöra högst ett belopp motsvarande
en procent av dels grundbeloppet
för hela riket av den statliga
inkomstskatten för i 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt
avsedda skattskyldiga dels ock den
statliga inkomstskatten för hela riket
beträffande i 10 § 2 mom. samma förordning
avsedda skattskyldiga, allt
beräknat i enlighet med taxeringsnämndernas
beslut.
Vid fördelningen---av läns
styrelsen.
154
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, såvitt angår påföring
av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering. I övrigt träder förordningen
i kraft den 1 januari 1949; dock att äldre bestämmelser fortfarande
skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år
1948 eller tidigare år.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
155
5) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943
(nr 44) om kupongskatt.
Härigenom förordnas, att 1 §, 11 § och 12 § 1 mom. förordningen den 12
februari 1943 om kupongskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
1 §•
Skyldighet att utgöra inkomst- och
förmögenhetsskatt till staten i form
av kupongskatt för utdelning å aktie
i svenskt aktiebolag åligger den
som, när utdelningen blir tillgänglig
för lyftning, i egenskap av ägare av
den till aktien hörande kupongen eller
eljest är berättigad lyfta utdelningen,
därest
den utdelningsberättigade är fysisk
person, vilken ej är bosatt eller
stadigvarande vistas här i riket, eller
oskift dödsbo efter sådan person eller
utländskt bolag eller juridisk person,
som enligt 25 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall likställas med utländskt
bolag, och utdelningen ej är
hänförlig till inkomst av rörelse som
här bedrivits; eller
den utdelningsberättigade genom
annat fång än arv eller testamente
förvärvat rätt till utdelningen utan
att också hava förvärvat aktien.
Skyldighet att utgöra kupongskatt
skall ock åligga utdelningsberättigad,
som uppträder såsom bulvan för annan,
i det att han huvudsakligen för
dennes räkning framträder såsom
1 §•
Skyldighet att utgöra statlig inkomstskatt
i form av kupongskatt
för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag
åligger den som, när utdelningen
blir tillgänglig för lyftning, i egenskap
av ägare av den till aktien hörande
kupongen eller eljest är berättigad
lyfta utdelningen, därest
den utdelningsberättigade är fysisk
person, vilken ej är bosatt eller stadigvarande
vistas här i riket, eller
oskift dödsbo efter sådan person eller
utländskt bolag eller juridisk person,
som enligt 16 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt skall likställas
med utländskt bolag, och utdelningen
ej är hänförlig till inkomst
av rörelse som här bedrivits; eller
den utdelningsberättigade genom
annat fång än arv eller testamente
förvärvat rätt till utdelningen utan
att också hava förvärvat aktien.
Skyldighet att utgöra kupongskatt
skall ock åligga utdelningsberättigad,
som uppträder såsom bulvan för annan,
i det att han huvudsakligen för
dennes räkning framträder såsom
156
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
ägare till aktie, å vilken utdelningen
belöper, försåvitt bulvanförhållandet
är i strid med ett enligt lag gällande
förbud eller det avser att bereda obehörig
förmån vid taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt eller
kommunal inkomstskatt.
I den---erforderligt belopp.
11 §■
Åligger skyldighet---följan
de
bestämmelser.
Hava till taxeringsnämnd inkommit
uppgifter om aktieutdelning beträffande
fysiska eller juridiska personer,
som ej äro i taxeringsdistriktet
skattskyldiga till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt för i uppgifterna
avsedda utdelningar, och skola
ej dessa uppgifter enligt 78 § e) taxeringsförordningen
avsändas till ordföranden
i annan taxeringsnämnd,
åligger det taxeringsnämndens ordförande
att snarast möjligt och senast
när årets självdeklarationer till länsstyrelsen
överlämnas, i särskilt konvolut
överlämna uppgifterna med angivande
av sådana för ordföranden
kända förhållanden, som kunna tjäna
till ledning vid bedömande huruvida
skyldighet att utgöra kupongskatt
föreligger. Sådana uppgifter
som befinnas böra föranleda ytterligare
åtgärder enligt taxeringsförordningen
disponeras av länsstyrelsen
för detta ändamål. Övriga uppgifter
skola av länsstyrelsen tillställas kupongskattekontoret
tillika med ordförandens
i taxeringsnämnden utredning
i vad den avser dessa uppgifter,
Föreslagen lydelse:
ägare till aktie, å vilken utdelningen
belöper, försåvitt bulvanförhållandet
är i strid med ett enligt lag gällande
förbud eller det avser att bereda obehörig
förmån vid taxering till statlig
inkomstskatt eller kommunal inkomstskatt.
Skyldighet att utgöra kupongskatt
föreligger icke för person, som avses
i 17 § eller 18 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt.
I den---erforderligt belopp.
11 §•
Åligger skyldighet -—- — —- följande
bestämmelser.
Hava till taxeringsnämnd inkommit
uppgifter om aktieutdelning beträffande
fysiska eller juridiska personer,
som ej äro i taxeringsdistriktet
skattskyldiga till statlig inkomstskatt
för i uppgifterna avsedda utdelningar,
och skola ej dessa uppgifter
enligt 78 § e) taxeringsförordningen
avsändas till ordföranden i
annan taxeringsnämnd, åligger det
taxeringsnämndens ordförande att
snarast möjligt och senast när årets
självdeklarationer till länsstyrelsen
överlämnas, i särskilt konvolut överlämna
uppgifterna med angivande av
sådana för ordföranden kända förhållanden,
som kunna tjäna till ledning
vid bedömande huruvida skyldighet
att utgöra kupongskatt föreligger.
Sådana uppgifter som befinnas
böra föranleda ytterligare åtgärder
enligt taxeringsförordningen disponeras
av länsstyrelsen för detta
ändamål. Övriga uppgifter skola av
länsstyrelsen tillställas kupongskattekontoret
tillika med ordförandens i
taxeringsnämnden utredning i vad
den avser dessa uppgifter, fullstän
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
157
Nuvarande lydelse:
fullständigad med upplysningar rörande
för länsstyrelsen kända förhållanden.
Kupongskattekontoret skall — —
— inbetala skatten.
Kupongskatt, som---finnes
stadgat.
12 §.
1 mom. Har vid---inne
hållna
beloppet.
Ansökan om restitution av kupongskatt
som nu sagts skall före utgången
av kalenderåret efter det då utdelningen
uppburits, dock senast under
tredje kalenderåret efter det då
utdelningen blivit tillgänglig för lyftning,
ingivas till länsstyrelsen i det
län, där den utdelningsberättigade
enligt kommunalskattelagen har sin
hemortskommun. Vid ansökningen
skall sökanden foga det honom tillställda
erkännandet rörande innehållen
kupongskatt eller annan utredning
till ådagaläggande att sådant innehållande
skett, så ock utredning till
styrkande av att kupongskatt ej skall
utgöras. Länsstyrelsen översänder
ansökningen till kupongskattekontoret
med det yttrande vartill förhållandena
föranleda. Kupongskattenämnden
är ej pliktig meddela beslut
i anledning av ansökning om restitution,
förrän fråga om skattskyldighet
för utdelningen jämlikt förordningen
om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt blivit slutligen
prövad.
Föreslagen lydelse:
digad med upplysningar rörande för
länsstyrelsen kända förhållanden.
Kupongskattekontoret skall — —
— inbetala skatten.
Kupongskatt, som---finnes
stadgat.
12 §.
1 mom. Har vid---inne
hållna
beloppet.
Ansökan om restitution av kupongskatt
som nu sagts skall före utgången
av kalenderåret efter det då utdelningen
uppburits, dock senast under
tredje kalenderåret efter det då
utdelningen blivit tillgänglig för lyftning,
ingivas till länsstyrelsen i det
län, där den utdelningsberättigade
enligt kommunalskattelagen har sin
hemortskommun. Vid ansökningen
skall sökanden foga det honom tillställda
erkännandet rörande innehållen
kupongskatt eller annan utredning
till ådagaläggande att sådant innehållande
skett, så ock utredning till styrkande
av att kupongskatt ej skall utgöras.
Länsstyrelsen översänder ansökningen
till kupongskattekontoret
med det yttrande vartill förhållandena
föranleda. Kupongskattenämnden
är ej pliktig meddela beslut i anledning
av ansökning om restitution,
förrän fråga om skattskyldighet för
utdelningen jämlikt förordningen om
statlig inkomstskatt blivit slutligen
prövad.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, dock att dels 11 § i
dess äldre lydelse fortfarande skall gälla i fråga om 1948 års taxering, dels
ock 12 § 1 mom. i dess äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning beträffande
1948 års taxering samt beträffande eftertaxering för år 1948 eller
tidigare år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
158
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
6) för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
17 §.
Till myndighet---uppgiftens
datum.
Förmögenhetslängd ävensom prövningsnämnds
ändringslängd beträffande
taxering till särskild skatt d
förmögenhet må ej utan den skattskyldiges
samtycke utlämnas till annan
tidigare än tjugu år efter längdens
datum.
Föreslagen lydelse:
17 §.
Till myndighet---uppgiftens
datum.
Förmögenhetslängd ävensom prövningsnämnds
ändringslängd beträffande
taxering till statlig förmögenhetsskatt
må ej utan den skattskyldiges
samtycke utlämnas till annan
tidigare än tjugu år efter längdens
datum.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949, dock att äldre lag alltjämt
skall äga tillämpning beträffande förmögenhetslängd och prövningsnämnds
ändringslängd, som avser taxering år 1948 eller tidigare år eller eftertaxering
för nämnda år.
‘ Senaste lydelse se 1938:378.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
159
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
7) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
Förslag
Ull
förordning om kvarlåtenskapsskatt.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas kvarlåtenskapsskatt
för egendom, för vilken arvsskatt skall utgå enligt 4 § förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteförordningen)
.
Skatt såsom för kvarlåtenskap skall enligt bestämmelserna i denna förordning
jämväl erläggas dels för sådan gåva av fysisk person, för vilken skyldighet
att erlägga gåvoskatt föreligger enligt bestämmelserna i 35 § eller 37 §
1 mom. arvsskatteförordningen, dels ock för livförsäkring, Ull vilken förmånstagare
insatts.
Medlem av konungahuset samt dödsbo efter sådan person äro frikallade
från utgörande av kvarlåtenskapsskatt.
2 §.
Skattskyldighet åligger beträffande kvarlåtenskap dödsboet, beträffande
gåva gåvogivaren och beträffande livförsäkring försäkringens ägare eller, om
skattskyldighet inträder först vid dennes död, hans dödsbo.
Om skatt för kvarlåtenskap.
3 §.
Skattskyldighet för avliden persons kvarlåtenskap inträder vid dödsfallet.
4 §.
Skattepliktig egendom i dödsbo uppskattas med hänsyn till förhållandena
vid tiden för skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmelserna
i 13, 20 samt 22—27 §§ arvsskatteförordningen. Bland boets skulder
må icke inräknas belopp, som skall betalas i kvarlåtenskapsskatt.
5 §. '' 5 §.
Har den avlidne inom fem år före Har den avlidne inom fem år före
dödsfallet erhållit egendom genom dödsfallet erhållit egendom genom
arv, testamente, gåva eller sådant för- arv, testamente, gåva eller sådant för
-
160
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
värv, som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen
är att jämställa
med gåva, skall, om dödsboet före
skatteärendets avgörande därom framställer
yrkande, från behållningen i
boet avdrag ske med belopp, motsvarande
värdet av nämnda egendom.
Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga
om förvärv på grund av förmånstagareförordnande,
som i 20 eller 21 §
avses, dock att avdrag härvid må ske
högst med sammanlagda beloppet av
(Utskottets förslag.)
värv, som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen
är att jämställa
med gåva, skall, om dödsboet därom
framställer yrkande, från behållningen
i boet avdrag ske med belopp, motsvarande
värdet av nämnda egendom.
Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga
om förvärv på grund av förmånstagareförordnande,
som i 20 eller 21 §
avses, dock att avdrag härvid må ske
högst med sammanlagda beloppet av
erlagda premier.
erlagda premier.
Vad i första stycket stadgas skall, såvitt angår egendom som den avlidne
erhållit genom testamente av sin make, gälla med avseende å egendom erhållen
inom tio år före dödsfallet.
Egendom, varom i första eller andra
stycket förmäles, uppskattas till
sitt värde vid tiden för förvärvet, såvida
den icke därefter nedgått i värde,
i vilket fall till grund för uppskattningen
skall läggas värdet vid
tiden för dödsfallet. Har den avlidne
dessförinnan avhänt sig egendomen,
må avdrag icke ske med högre belopp
än som motsvarar vederlagets värde
vid tiden för dödsfallet.
Egendom, varom i första eller andra
stycket förmäles, uppskattas till
sitt värde vid tiden för förvärvet,
dock att där den avlidne avhänt sig
egendom, varom här år fråga, utan
vederlag eller mot vederlag, som väsentligen
understigit egendomens värde,
avdrag för nämnda egendom icke
må ske med högre belopp än som
motsvarar vederlagets värde vid tiden
för dödsfallet.
6 §•
Var den avlidne gift, skall från den efter tillämpning av 5 § återstående
behållningen i boet avräknas den andel därav, som jämlikt 15 § 1 mom.
arvsskatteförordningen beräknas tillfalla efterlevande maken fri från arvsskatt.
Från behållningen skall vidare avräknas lott, som på grund av arv eller
testamente tillfaller juridisk person som enligt 3 eller 38 § arvsskatteförordningen
är befriad från arvsskatt eller gåvoskatt. Lika med lott som nyss
sagts skall anses sådan därtill hänförlig skattelott, varom förmäles i 11 §
2 mom. arvsskatteförordningen.
7 §■
Såsom kvarlåtenskap anses enligt denna förordning den skattepliktiga egendomen
i boet efter avdrag, varom i 5 och 6 §§ sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
161
(Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
8 §•
Angående sammanläggning i vissa fall av kvarlåtenskap och premier, som
erlagts för livförsäkring, stadgas i 21 §.
9 §.
Kvarlåtenskap är fri från skatt enligt denna förordning, därest värdet av
kvarlåtenskapen icke överstiger 30 000 kronor.
I övrigt beräknas skatten enligt denna
Tariff.
Kvarlåtenskapsskatten utgör:
när kvarlåtenskapen icke överstiger 50 000 kronor: 5 procent av det belopp
varmed kvarlåtenskapen överstiger 30 000 kronor; samt
när kvarlåtenskapen överstiger
50 000 men icke
100 000 kr.:
1000 kr. för
50 000 kr. och
10% av återstoden;
100 000
2>
200 000
» :
6000 »
2>
100 000
lb% >
» ;
200000
»
>
300 000
» :
21000 »
200 000
>
20% >
» ;
300 000
500 000
> :
41000 »
>
300 000
»
»
25 % »
* ;
500 000
»
>
1000 000
» :
91 000 »
500 000
ce
O
V*.
» ;
1 000 000
»
2 000000
» :
: 241000 >
i»
1 000 000
2>
2>
35 % s
» ;
2 000 000
2>
5 000 000
» :
591000 »
>
2 000 000
»
40 % 5
» ;
5 000000 kr.
:
1 791 000 »
Tf
5 000 000
>
»
50% »
Vid tillämpning av denna paragraf skall värdet å kvarlåtenskapen jämnas
till närmast lägre fulla hundratal kronor.
10 §.
Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna förordning utfärdar
Konungen erforderliga tabeller. 11
11 8-
Därest de kontanter, därmed jämförliga fordringar och lätt realiserbara
värdehandlingar, som ingå bland tillgångarna i bouppteckning eller deklaration
varom i 23 § förmäles, sammanlagt icke uppgå till dubbla beloppet
av den kvarlåtenskapsskatt som skall erläggas, må beskattningsmyndigheten
på ansökan av dödsboet medgiva, att kvarlåtenskapsskatten erlägges genom
högst fem årliga inbetalningar. Därvid skola i tillämpliga delar lända till
efterrättelse bestämmelserna i 55 § 2—6 mom. arvsskatteförordningen, dock
att i 55 § 3 mom. nämnda förordning föreskriven skyldighet att ställa säkerhet
skall gälla i samtliga fall, då anstånd med kvarlåtenskapsskattens erläggande
beviljas.
Biliang till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 50.
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
162
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
12 §.
Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga
egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller
föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen på ansökan av dödsboet
medgiva befrielse från eller nedsättning av återstående del av skatten.
13 §.
Var den avlidne vid sin död i konkurs eller avträdes dödsboet till konkurs,
gälle beträffande kvarlåtenskapsskatten i tillämpliga delar vad i 33 § arvsskatteförordningen
är för motsvarande fall stadgat; och skall den i 2 mom.
samma paragraf förekommande hänvisningen till 32 § arvsskatteförordningen
i stället avse 34 § denna förordning.
14 §.
Beskattningsmyndighet är den allmänna underrätt, vid vilken den avlidne
skolat svara i mål, som rörde hans person. Finnes ej behörig beskattningsmyndighet
efter vad nu sagts upptages skatteärendet av Stockholms rådhusrätt.
Om skatt för gåva.
15 §.
1 mom. Skattskyldighet inträder, då gåva blivit fullbordad eller handling,
innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till
mottagaren.
2 mom. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke för sådan
gåva till i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen omförmäld juridisk person,
för vilken befrielse från gåvoskatt åtnjutes, ej heller för gåva av beskaffenhet
som avses i 39 § a)—c) sistnämnda förordning.
16 §.
Värdet av gåva uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för
skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmelserna i 20 samt
22—27 §§ arvsskatteförordningen.
Där jämlikt 18 § denna förordning skatt skall beräknas efter sammanlagda
värdet av flera gåvor, uppskattas den tidigare gåvan med hänsyn till förhållandena
vid den tidpunkt, då skattskyldighet för densamma inträtt, eller,
om den tidigare gåvan icke i och för sig uppgått till skattepliktigt belopp,
med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt, då skattskyldighet skulle
hava inträtt, om gåvan varit skattepliktig.
17 §.
Gåva är fri från skatt enligt denna förordning, då gåvans värde icke överstiger
30 000 kronor. För annan gåva beräknas skatten på sätt nedan sägs.
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
163
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
För gåva till den, som vid tiden för gåvan är närmast till arv efter givaren,
så ock för gåva till avkomling efter arvinge som nyss sagts, skall kvarlåtenskapsskatten
beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen och med hänsyn
tagen till givarens förmögenhet, gåvans värde däri inräknad, vid tiden för
gåvan. Skatten skall beräknas allenast å det belopp, varmed gåvans värde
överstiger 30 000 kronor, och utgå efter den eller de procentsatser som skolat
tillämpas, därest skatt skolat uttagas för hela förmögenheten och nyssnämnda
belopp utgjort den högst beskattade delen därav. Därest givaren var gift, skall
vad i detta stycke sägs om givarens förmögenhet i stället avse den del av
makarnas förmögenhet, som enligt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen beräknas
vid bodelning eller boskifte tillfalla givaren, dock att givarens förmögenhet
icke må beräknas till lägre belopp än gåvan.
För annan gåva än i nästföregående stycke avses beräknas kvarlåtenskapsskatt
enligt den i 9 § intagna tariffen såsom om gåvan utgjort kvarlåtenskap
efter givaren.
18 §.
Vid beräknande huruvida gåva, som avses i 17 § andra stycket uppgår till
skattepliktigt belopp skall sammanläggning ske av den ifrågavarande gåvan
och alla av samme givare inom loppet av tio år dessförinnan bortgivna,
förut icke beskattade gåvor av det slag som i nyssnämnda författningsrum
avses; och skall därvid, om under nämnda tid förekommit gåva eller gåvor
som förut beskattats, gåvan eller gåvorna till ett belopp av 30 000 kronor anses
såsom en icke beskattad gåva. Skatten för gåvornas sammanlagda belopp
bestämmes såsom om fråga vore om en gåva och beräknas med hänsyn till
givarens på sätt i 17 § andra stycket sägs beräknade förmögenhet eller hans
andel i makarnas förmögenhet vid tiden för den senaste gåvan.
Vid beräknande huruvida gåva som avses i 17 § sista stycket uppgår till
skattepliktigt belopp, så ock eljest vid beräkning av skatt för sådan gåva
skall gåvan sammanläggas med alla av samme givare inom loppet av fyra
år dessförinnan bortgivna gåvor av det slag som i sistnämnda författningsrum
avses; och skall vid skattens bestämmande gåvornas sammanlagda belopp
behandlas som en gåva. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava enligt
denna förordning erlagts för de tidigare gåvorna eller, om före nyss angivna
tid förekommit ytterligare sådana gåvor som i 17 § sista stycket avses, för
vad av erlagd skatt belöper på de gåvor som skola sammanläggas med den
ifrågavarande gåvan; dock må skatten icke beräknas till lägre belopp än
som skulle, utan avseende å de tidigare gåvorna, hava utgått för den gåva om
vars beskattning är fråga.
Vid sammanläggning av gåvor enligt denna paragraf skall, beträffande
gåvor som avses i 39 § d) arvsskatteförordningen, hänsyn tagas allenast till sådana
gåvor för vilka jämlikt 41 § 1 mom. samma förordning gåvoskatt skall
utgå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
164
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
19 §.
Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där gåvogivaren var
mantalsskriven när skattskyldigheten inträdde eller, om han då ej var mantalsskriven
inom riket, där han vid nämnda tid var bosatt eller stadigvarande
vistades.
Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts, upptages
skatteärendet av överståthållarämbetet.
Om skatt för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts.
20 §.
Har förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad att premiebetalningen
skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller för
vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel
av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen
lika fördelats på tio år från avtalets slutande, och är försäkringens
ägare svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder
under dennes livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för
gåva då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren,
dock endast om för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp
överstigande 30 000 kronor.
I nu avsett fall skall skatt erläggas för summan av de erlagda premierna,
dock icke i något fall för högre belopp än som tillfallit förmånstagaren; och
skola i övrigt bestämmelserna i 17—19 §§ äga motsvarande tillämpning.
21 §.
Efterlämnar svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bosatt
här i riket, livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, och har icke
enligt 20 § för försäkringen erlagts kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, inträder,
om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning fullgjorts
inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts premier till
sammanlagt belopp överstigande 30 000 kronor, vid dödsfallet skyldighet att
för försäkringen erlägga skatt såsom för kvarlåtenskap.
Efterlämnar den avlidne flera försäkringar av i första stycket angivet slag,
skall vid bedömandet av huruvida skattskyldighrt föreligger hänsyn tagas
till sammanlagda beloppet av de för försäkringarna erlagda premierna.
Vid skattens bestämmande skall sammanlagda beloppet av de erlagda premiema,
i den mån detsamma överstiger 30 000 kronor, läggas till den i 7 §
angivna kvarlåtenskapen samt skatten beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen
å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen och nämnda premiebelopp;
skolande därvid iakttagas, att det belopp, varmed kvarlåtenskapen sålunda
ökas, icke i något fall må överstiga värdet av vad som tillfallit förmånstagaren.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
165
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
Skall jämlikt 104 § andra stycket lagen om försäkringsavtal viss del av
försäkringsbeloppet tillfalla efterlevande make och understiger den återstående
delen av försäkringsbeloppet summan av de erlagda premiema, föreligger
icke skattskyldighet för större del av premiebeloppet än som motsvarar den
återstående delen av försäkringsbeloppet minskad med 30 000 kronor.
Är efterlevande make insatt såsom förmånstagare till belopp, som eljest
skulle hava utgjort giftorättsgods eller gemensam egendom, skall vad i denna
paragraf sägs angående skattskyldighet för erlagda premier icke gälla beträffande
den del av premiebeloppet, varmed makens jämlikt 6 § första stycket
skattefria andel i boet skolat ökas, därest premiebeloppet ingått i boets
behållning.
22 §.
Vid tillämpning av 20 och 21 §§ skall hänsyn icke tagas till pensionsförsäkring,
för vilken premier på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren eller
den anställde.
I fråga om insättningar i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skall gälla
vad därom är i 12 § tredje stycket arvsskatteförordningen stadgat.
Gemensamma bestämmelser.
23 §.
Deklaration till ledning för beräknande av kvarlåtenskapsskatt skall av den
som är skattskyldig avgivas angående
1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall då skyldighet ej inträtt
att här i riket förrätta bouppteckning efter honom enligt svensk lag,
2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist
i riket,
3) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där jämlikt 13 §
kvarlåtenskapsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom. arvsskatteförordningen,
4) omständighet som jämlikt 13 eller 34 § föranleder efterbeskattning, såvida
icke efterbeskattningen verkställes med ledning av upprättad handling,
som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte,
5) gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen är att
jämställa med gåva, samt
6) premieinbetalning, som avses i 20 §.
Skall enligt vad nu stadgats deklaration avgivas angående egendom i dödsbo
efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och finnes här icke någon,
som äger att tala och svara i mål som röra boet, åligger det den som
omhänderbar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.
24 §.
Deklaration skall avlämnas till vederbörande beskattningsmyndighet.
I fall som avses i 23 § 5) skall dock deklaration avlämnas till den myndig
-
166
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
het som har att fastställa gåvoskatt enligt arvsskatteförordningen. Nämnda
myndighet har att, sedan gåvoskatten blivit fastställd, översända deklarationen
till den i 19 § angivna beskattningsmyndigheten, därvid uppgift samtidigt
skall lämnas om gåvans uppskattade värde. Därest sådana omständigheter
föreligga, att skattskyldighet för gåvotagaren enligt arvsskatteförordningen
inträder först framdeles, skall deklarationen ofördröjligen översändas till
nyssnämnda myndighet.
Magistrat i annan stad än den, där länsstyrelsen har sitt säte, ävensom
kommunalborgmästare och landsfiskal åligger att på begäran mottaga och
till länsstyrelsen överlämna deklaration, som skall dit ingivas.
25 §.
Deklaration skall vara avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som angivas
i 23 §
under 1), 2), 5) och 6) från det skattskyldighet inträdde,
under 3) från det överskott i konkursen överlämnades till den skattskyldige,
under 4) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som föranleder
efterbeskattningen.
26 §.
Deklaration skall avgivas på heder och samvete.
Deklaration, som avser egendom i dödsbo, skall innehålla uppgift om den
avlidnes fullständiga namn, hemvist och medborgarskap samt dödsdag, den
skattepliktiga egendomen med angivande av värdet därav samt de skulder,
för vilka avdrag må ske, ävensom, om den avlidne var gift, storleken av den
andel som beräknas tillkomma efterlevande maken samt de grunder, enligt
vilka denna andel beräknats.
Deklaration, som avser gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen
skall behandlas såsom gåva, skall innehålla uppgift om givarens
och mottagarens fullständiga namn och hemvist, tidpunkten för skattskyldighetens
inträde, skyldskapsförhållandet mellan givaren och mottagaren samt
egendomens beskaffenhet och värde. Avser deklarationen gåva, varom i 17 §
andra stycket förmäles, skall deklarationen vidare innehålla uppgift dels
rörande storleken av givarens förmögenhet och, om givaren är gift, storleken
av den andel som beräknas vid bodelning eller boskifte tillfalla maken med
angivande av de grunder, enligt vilka sagda andel beräknats, dels ock om
sådana tidigare gåvor, som avses i 18 § första stycket. Gäller deklarationen
annan gåva, skall deklarationen innehålla uppgift om sådana tidigare gåvor
som avses i 18 § andra stycket.
Vad i föregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om deklaration rörande premieinbetalning, som i 20 § avses; och skall därvid
tillika lämnas uppgift angående försäkringsavtalets innehåll och förmånstagareförordnandets
beskaffenhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50. lo''
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Bestämmelserna i 47 § sista stycket och 48 § arvsskatteförordningen skola
äga motsvarande tillämpning beträffande deklaration eller annan uppgift
enligt denna förordning, dock att den i 48 § tredje stycket gjorda hänvisningen
till 62 § andra stycket arvsskatteförordningen i stället skall avse 39 §
andra stycket denna förordning.
27 §.
I samband med ingivandet till beskattningsmyndigheten av bouppteckning
eller sådan deklaration rörande egendom i dödsbo, som skall ligga till
grund för skattens bestämmande, skall tillika lämnas skriftlig uppgift å
erlagda försäkringspremier, som avses i 21 §. Uppgiften skall på heder och
samvete avgivas av den som uppgivit boet i övrigt.
28 §.
Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom
förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter erhållen
vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skattskyldighets
inträde, lämna skriftlig uppgift härom till vederbörande beskattningsmyndighet
och därvid enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av
Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse för skattens
bestämmande; dock skall nu stadgad skyldighet icke gälla, där summan
av de för försäkringen eller, där fråga är om flera försäkringar, för desamma
erlagda premierna ej överstiger 30 000 kronor.
29 §.
Ärende rörande fastställande av kvarlåtenskapsskatt, som ej skall uttagas
efter deklaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning
eller handling, som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och
arvskifte.
30 §.
Medgives i fall, där kvarlåtenskapsskatten skall fastställas med ledning av
bouppteckning, jämlikt 17 § arvsskatteförordningen anstånd med arvsskatts
fastställande äge beskattningsmyndigheten i samband med beviljande av sådant
anstånd förordna om anstånd under samma tid jämväl med fastställande
av kvarlåtenskapsskatten. Därvid skall vad i nyssnämnda paragraf stadgas
angående ställande av säkerhet för arvsskatt äga motsvarande tillämpning
beträffande kvarlåtenskapsskatt.
Förklaras beviljat anstånd med fastställandet av arvsskatt ej vidare gälla,
skall i samband därmed förordnas, att jämväl beviljat anstånd med kvarlåtenskapsskattens
fastställande skall upphöra att gälla.
Har anstånd med kvarlåtenskapsskattens fastställande beviljats, skola i
fråga om tiden för ärendets avgörande bestämmelserna i 51 § arvsskatteförordningen
äga motsvarande tillämpning.
168
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Det åligger dödsboet att i fall då anstånd åtnjutits gälda ränta enligt samma
grunder, som i 17 § och 52 § andra stycket arvsskatteförordningen är för
där avsett fall stadgat.
31 §.
I fråga om kvarlåtenskapsskaltens erläggande skola i tillämpliga delar bestämmelserna
i 52 § första, tredje, fjärde och femte styckena samt 53 § arvsskatteförordningen
lända till efterrättelse, dock att den i 52 § första stycket
gjorda hänvisningen till 55 § arvsskatteförordningen i stället skall avse 11 §
denna förordning.
32 §.
Vid erläggande av skatt för kvarlåtenskap i dödsbo må intill ett belopp,
motsvarande högst hälften av den fastställda skatten, såsom betalningsmedel
gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser angående
inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier
eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tillhörig egendom,
eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.
Sålunda intecknat skuldebrev vare Sålunda intecknat skuldebrev vare
gällande såsom betalningsmedel eller gällande såsom betalningsmedel ellei
säkerhet endast i den mån detsamma
fastställts att gälla inom det värde,
till vilket den intecknade egendomen
upptagits i ärendet angående kvarlåtenskapsskattens
fastställande, och
därjämte endast under förutsättning,
att inteckningen omfattar jämväl ränta
efter minst fem procent.
säkerhet endast i den mån detsamma
fastställts att gälla inom det värde,
till vilket den intecknade egendomen
upptagits i ärendet angående kvarlåtenskapsskattens
fastställande, och
därjämte endast under förutsättning,
att inteckningen omfattar jämväl ränta
efter den procent, som Konungen
föreskriver.
Å skuld, som avses i första stycket, skall gäldas ränta efter den procent,
som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år
i december att gälla för det påföljande året.
Överstiger skatt för kvarlåtenskap överstiger skatt för kvarlåtenskap i
i dödsbo 20 000 kronor, må därjämte
intill skattens halva belopp aktier,
som ingå bland dödsboets tillgångar,
gälla såsom betalningsmedel i enlighet
med de föreskrifter Konungen
meddelar.
dödsbo 20 000 kronor, må därjämte
intill skattens halva belopp aktier,
som ingå bland dödsboets tillgångar,
eller skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet
i aktier, gälla såsom betalningsmedel
i enlighet med de föreskrifter
Konungen meddelar.
33 §.
Vad i 4 kap. lagen om boutredning och arvskifte stadgas angående dödsbodelägares
ansvar för gäld skall, såvitt angår kvarlåtenskapsskatt eller ränta
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
169
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
därå, icke gälla beträffande efterlevande make, som av boet allenast erhållit
vad som vid bodelning enligt lag tillkommer honom.
Har vid beräknande av skatten hänsyn tagits till premiebelopp, som erlagts
för förmånstagarförsäkring, åligge förmånstagaren samma ansvarighet
som om premiebeloppet tillfallit honom såsom legat.
Saknar gåvogivare eller, i fall som i 20 § sägs, ägare av livförsäkring tillgång
till gäldande av den för gåvan eller premiebeloppet utgående skatten,
svare gåvomottagaren eller förmånstagaren för vad som brister.
34 §.
Har efter fastställande av kvarlåtenskapsskatt
a) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 3 kap.
10 § lagen om boutredning och arvskifte stadgas föranleder tillägg till eller
rättelse av bouppteckning;
b) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration upptagen egendom
eller skuld bort upptagas annorledes än som skett;
c) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 18 §;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, skatt skolat
gäldas med högre belopp än som fastställts, skall efterbeskattning ske med
sålunda felande belopp.
35 §.
Hade, om hänsyn tagits till omständighet, som i 34 § a) eller b) avses, skatt
skolat utgå med lägre belopp än som fastställts, skall på ansökan av skattskyldig
påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.
Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och
upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.
1 in o in. I fall, som avses i 57 §
arvsskatteförordningen, äger Konungen
medgiva befrielse från eller nedsättning
av kvarlåtenskapsskatt.
36 §.
1 mom. I fall, som avses i 57 § a)
arvsskatteförordningen, äger Konungen
medgiva befrielse från eller nedsättning
av kvarlåtenskapsskatt.
2 mom. Har egendom, för vilken skatt fastställts enligt denna förordning,
blivit i utlandet beskattad genom kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämförlig
skatt, må Konungen till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen,
när skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller nedsättning av den
här i riket fastställda skatten.
37 §.
I fråga om fullföljd av talan mot beslut i skatteärende enligt denna förordning
skall i tillämpliga delar gälla vad därom är i 60 § arvsskatteförordningen
stadgat.
170
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(liungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Över beslut av beskattningsmyndighet i frågor, som avses i 30 § första och
andra styckena, må klagan ej föras.
38 §.
Är skattskyldig berättigad att återfå erlagd kvarlåtenskapsskatt, skall i
den ordning, som i fråga om restitution av skatt i uppbördsförordningen är
föreskriven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till
grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt
eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Skattskyldig äge ock, utom i fall som
avses i 36 § 1 och 2 mom., att å återbetalat belopp erhålla ränta efter fem
procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om
skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekommes;
dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit
efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbekommas,
och i varje fall ej för längre tid än ett år från det underrätt eller
länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.
I fall som avses i 36 § 1 och 2 mom. ankommer det på Konungen att förordna,
i vad mån ränta skall utgå å skattebelopp, som återbetalas; dock må
ränta ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket
är stadgat.
Har jämlikt 11 § anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid befrielse
från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldförbindelse
återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp, skola
de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.
39 §.
Underrätts beslut i ärende rörande kvarlåtenskapsskatt skall, efter vad
därom är särskilt stadgat, upptagas i bouppteckningsprotokollet. Avser beslut
fastställande av skatt, skola i protokollet antecknas: den avlidnes fullständiga
namn (för gift kvinna jämväl hennes namn som ogift), födelsetid, hemvist och
dödsdag, behållningen i boet eller i kvarlåtenskap som avses i 4 § 1 mom. 2)
arvsskatteförordningen, avdrag enligt 5 §, efterlevande makes andel i boets
behållning eller i sådan kvarlåtenskap som nyss sagts, lott som avses i 6 §
andra stycket, den i enlighet med bestämmelserna i denna förordning uppskattade
kvarlåtenskapen, premiebelopp som jämlikt 21 § skall sammanläggas
med kvarlåtenskapen, övriga å skattens bestämmande inverkande omständigheter
ävensom skattens belopp.
Länsstyrelses beslut i skatteärende upptages i särskilt protokoll, vari antecknas
den skattskyldiges namn och hemvist samt skattens belopp; men må
om deklarationens innehåll vidare anteckning icke ske.
Å brädden av protokoll som nu nämnts skola antecknas beloppet av inbetalad
skatt samt dagen för inbetalningen. I underrätts protokoll skall därjämte,
då anmälan till länsstyrelse gjorts för skattens indrivning, antecknas
dagen för sådan anmälan.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
171
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Finner beskattningsmyndigheten avgiven deklaration böra bevaras under
längre tid än tolv år, skall anteckning härom verkställas i protokollet i samband
med beslutet om skattens fastställande.
Föreskrifterna i 64 § arvsskatteförordningen skola gälla jämväl beträffande
kvarlåtenskapsskatt.
40 §.
I 65—69 §§ arvsskatteförordningen meddelade ansvarsbestämmelser m. m.
skola äga motsvarande tillämpning beträffande kvarlåtenskapsskatt.
41 §.
Vad i denna förordning sägs om länsstyrelse skall beträffande Stockholms
stad gälla överståthållarämbetet.
42 §.
1 mom. Slutes beträffande kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämförlig
skatt avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning, äger
Konungen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna
förordning är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas
erforderliga för avtalets tillämpning.
2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skattskyldighet
må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag
innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt, som eljest skulle
hava erlagts av personer bosatta i viss annan stat eller av dödsbo efter sådana
personer.
överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall
upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning.
43 §.
Såvitt ej annat följer av vad i denna förordning stadgas, skola föreskrifterna
i förordningen angående stämpelavgiften äga motsvarande tillämpning
beträffande stämpelbeläggning, som äger rum för uttagande av kvarlåtenskapsskatt.
44 §.
Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.
Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande kvarlåtenskap efter
den, som avlidit före nyssnämnda dag, eller beträffande gåva, därest före
172
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
nämnda dag gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse
om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. Ej heller skall
förordningen äga tillämpning beträffande livförsäkring, på grund av vilken
utbetalning till förmånstagaren skett före ovannämnda dag, eller beträffande
livförsäkring efter den som avlidit före samma dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
173
8) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt.
Härigenom förordnas, att It § 1 mom., 16 §, 19 § 1 mom. samt 32, 52 och
59 §§ förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
11 §•
1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares
lott anses vad enligt
lag och testamente å honom belöper
av behållningen i dödsboet eller i sådan
kvarlåtenskap, varom förmåles i
i § 1 mom. 2); dock skall, där i skatteärendet
föreligger arvskifte, den däri
gjorda fördelningen efter vad i 16 §
stadgas lända till efterrättelse.
Behållningen beräknas —--av
denna.
16 §.
Föreligger i---angiven grund.
Har sammanlagda värdet av arvingars
och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen
upptagits lägre än vad som
återstår av behållningen i dödsboet,
beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27
11 §•
1 mom. Innan arvingars och testamentstagares
lotter beräknas, skall
från behållningen i dödsboet eller i
sådan kvarlåtenskap, varom förmåles
i A § 1 mom. 2), eller, om den avlidne
var gift, från hans andel av behållning,
som nu sagts, avdrag ske för belopp,
som skall betalas i kvarlåtertskapsskatt.
Såsom arvinges eller testamentstagares
lott anses vad enligt lag och
testamente å honom belöper av den
därefter återstående behållningen eller,
om den avlidne var gift, av återstoden
av den avlidnes andel av behållningen;
dock skall, där i skatteärendet
föreligger arvskifte, den däri
gjorda fördelningen efter vad i 16 §
stadgas lända till efterrättelse.
Behållningen beräknas---av
denna.
16 §.
Föreligger i---angiven grund.
Har sammanlagda värdet av arvingars
och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen
upptagits lägre än vad som
återstår av behållningen i dödsboet,
beräknad på sätt i 13, 20—23 och
opaginerad Kontrollera mot PDF
174
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Nuvarande lydelse:
§§ stadgas, sedan därifrån avräknats
dels efterlevande makes jämlikt 15 §
skattefria andel, dels legat, dels i 11 §
2 mom. omförmäld skattelott och dels
värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först
framdeles beskattningsbar egendom,
skola lotterna bestämmas såsom om
det belopp, varmed deras sammanlagda
värde understiger dödsbobehållningen
efter nu nämnd avräkning,
uppdelats å lotterna i förhållande till
deras storlek.
Skifteshandling skall---hos
beskattningsmyndigheten.
19 §.
1 mom. Arvs- eller testamentslott,
för vilken inträde av skattskyldighet
är att hänföra till dödsfallet,
skall vid skattens beräkning sammanläggas
med gåva, som arvingen eller
testamentstagaren erhållit av den avlidne,
under förutsättning att skattskyldighet
för gåvan inträtt vid dödsfallet
eller inom fyra år dessförinnan.
Avdrag skall ske för skatt, som visas
hava erlagts för gåvan, eller, om ytterligare
gåva förekommit före ovan
angivna tid, för vad av erlagd skatt
belöper å den gåva, som skall sammanläggas
med lotten; dock må arvsskatten
icke beräknas till lägre belopp
än som skulle, utan avseende å gåvan,
hava utgått för lotten.
Lott, för---stadgade grun
derna.
32 §.
Har efter---av 19 §;
Föreslagen lydelse:
27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats
dels efterlevande makes jämlikt
15 § skattefria andel, dels fastställd
kvarlåtenskapsskatt, dels legat, dels i
11 § 2 mom. omförmäld skattelott
och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§
först framdeles beskattningsbar egendom,
skola lotterna bestämmas såsom
om det belopp, varmed deras sammanlagda
värde understiger dödsbobehållningen
efter nu nämnd avräkning,
uppdelats å lotterna i förhållande
till deras storlek.
Skifteshandling skall---hos
beskattningsmyndigheten.
19 §.
1 mom. Arvs- eller testamenlslott,
för vilken inträde av skattskyldighet
är att hänföra till dödsfallet,
skall vid skattens beräkning sammanläggas
med gåva, som arvingen eller
testamentstagaren erhållit av den avlidne,
under förutsättning att skattskyldighet
för gåvan inträtt vid dödsfallet
eller inom fyra år dessförinnan.
Avdrag skall ske för skatt, som visas
hava enligt denna förordning erlagts
för gåvan, eller, om ytterligare gåva
förekommit före ovan angivna tid, för
vad av erlagd skatt belöper å den
gåva, som skall sammanläggas med
lotten; dock må arvsskatten icke beräknas
till lägre belopp än som skulle,
utan avseende å gåvan, hava utgått
för lotten.
Lott, för----stadgade grun
derna.
32 §.
Har efter---av 19 §;
g) kvarlåtenskapsskatt genom lagakraftvunnet
beslut nedsatts under det
belopp, vartill skatten först blivit
fastställd;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
175
Nuvarande lydelse:
och hade, om hänsyn tagits till omständighet
som nu avses, för någon
lott skatt skolat gäldas utöver vad
för lotten beräknats, skall efterbeskattning
ske med sålunda felande belopp.
52 §.
Skatt enligt denna förordning skall,
i den mån ej jämlikt 55 § anstånd
medgivits, erläggas inom tre veckor
efter det beskattningsmyndigheten
meddelat beslut om skatten fastställande.
Har jämlikt---krontal bort
faller.
Skatten jämte — — — angående
testamentsbevakning.
Den som —- — — skattens fastställande.
Har jämlikt---utlämnad bo
uppteckning.
59 §.
Har efter---deklarationen av
givits;
-
och hade, om hänsyn tagits till omständighet
som nu avses, någon skattskyldig
haft att gälda mindre skatt än
vad beräknats, skall honom påförd
skatt nedsättas med sålunda för högt
beräknat belopp.
Ansökan om---i skatteären
det.
Föreslagen lydelse:
och hade, om hänsyn tagits till omständighet
som nu avses, för någon
lott skatt skolat gäldas utöver vad för
lotten beräknats, skall efterbeskattning
ske med sålunda felande belopp.
52 §.
Skatt enligt denna förordning skall,
i den mån ej jämlikt 55 § anstånd
medgivits, erläggas inom sex veckor
efter det beskattningsmyndighet med
delat beslut om skattens fastställande.
Har jämlikt---krontal bort
faller.
Skatten jämte — — — angående
testamentsbevakningen.
Den som — — — skattens fastställande.
Har jämlikt---utlämnad bo
uppteckning.
59 §.
Har efter---deklarationen av
givits;
f)
kvarldtenskapsskatt genom lagakraftvunnet
beslut bestämts till högre
belopp än det, vartill skatten först blivit
fastställd;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet
som nu avses, någon skattskyldig
haft att gälda mindre skatt än
vad beräknats, skall honom påförd
skatt nedsättas med sålunda för högt
beräknat belopp.
Ansökan om---i skatteären
det.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
B) att följande motioner, nämligen:
de likalydande motionerna I: 278 av herr Sundelin m. fl.
och II: 415 av herr Fröderberg m. fl.,
de likalydande motionerna I: 282 av herr Gustaf Elofsson
m. fl. och II: 424 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.,
de likalydande motionerna I: 283 av herr Ljungdahl och
11:425 av herr Sandberg,
de likalydande motionerna I'': 284 av herr Näsgård och II:
423 av herr Liedberg m. fl.,
de likalydande motionerna I: 289 av herrar Öhman och
Linderot samt 11:433 av herr Adolfsson m. fl.,
de likalydande motionerna I: 290 av herr Wahlund och
II: 439 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,
de likalydande motionerna I: 291 av herr Domö m. fl. och
II: 442 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl.,
de likalydande motionerna 1: 293 av herr Elon Andersson
m. fl. och II: 437 av herr Ohlin m. fl.,
de likalydande motionerna I: 294 av herr Gränebo m. fl.
och II: 440 av herr Rubbestad m. fl.,
de likalydande motionerna I: 296 av herr Hagman m. fl.
och II: 436 av herrar Ljungqvist och Birke,
de likalydande motionerna I: 298 av herr Mannerskantz
m. fl. och II: 441 av herr Kyling m. fl.,
motionen I: 288 av herr Hage,
motionen I: 292 av herr Ewerlöf,
motionen 1: 295 av herr Gottfrid Karlsson,
motionen 1:297 av herr Axel Ivar Anderson,
motionen I: 299 av herrar Englund och Wetter,
motionen II: 431 av herr Gustafsson i Bogla m. fl.,
motionen 11:432 av herr Gustafsson i Bogla m. fl.,
motionen II: 434 av herr Dickson, ävensom
motionen 11:438 av herrar Ståhl och Svensson i Ljungskile,
i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagen åtgärd.
Stockholm den 4 juli 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
177
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander,
Sjödahl, Ekman, Wehtje, Björnsson, Robert Berg, Heiiman och Näsgård samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg, Sundström
i Skövde, Bladh och Brand!.
Reservationer:
I) av herrar Elon Andersson och Sandberg, vilka anfört följande:
»Den fortgående skärpningen av inflationstrycket har föranlett regeringen
att under försommaren vid en konferens med representanter för olika parter
inom näringslivet dryfta åtgärder till inflationens bekämpande. Vid denna
konferens har bland andra tänkbara åtgärder även antytts möjligheten att
genom ett uppskov med de i propositionen och vissa motioner föreslagna
skattesänkningarna möjliggöra tillkomsten av ett betydande budgetöverskott,
varigenom en väsentlig del av köpkraftsöverskottet skulle bindas och trycket
på varumarknaderna minskas. I det efter konferensens avslutning av
regeringen framlagda programmet för inflationens bekämpande har emellertid
en dylik åtgärd avvisats, och under den därav föranledda diskussionen
har framgått att regeringen icke tillmäter frågan om budgetöverskottet den
betydelse, som från annat håll anförts. Under sådana förhållanden lärer skatteförslaget
böra bedömas huvudsakligen ur skattetekniska synpunkter och
med hänsyn till beskattningens rättvisa utformning och skäliga avvägning,
varvid de statsfinansiella samt samhällsekonomiska verkningarna på längre
sikt beaktas medan frågan om inflationens bekämpande behandlas i andra
sammanhang.
Vid utformningen av det nya skattesystemet har en huvudsynpunkt varit
att framför allt bereda de mindre inkomsttagarna skattelättnad. Denna skulle
vinnas dels genom en höjning av de skattefria ortsavdragen, dels genom konstruktionen
av inkomstskatteskalan och slutligen genom att fritaga de mindre
förmögenheterna från särskild förmögenhetsskatt. Dessa syften överensstämma
med dem som redan tidigt förordats från vårt håll, bl. a. genom
herrar Elon Anderssons och Sundéns reservation till statsskatteberedningens
betänkande. Det är rimligt att skattelättnaderna i första hand komma de
lägre inkomsttagarna och de mindre förmögenhetsägarna till godo. Att därigenom
en viss omfördelning av skattebördan mellan de olika inkomstklasserna
äger rum är uppenbart. Mot detta förhållande kan ingen berättigad invändning
göras. Det är tvärtom önskvärt att så sker, därest avvägningen göres på
sådant sätt att den ej får ogynnsamma verkningar på det ekonomiska livet och
Bihang titt riksdagens protokoll 1957. 7 sand. Nr 50. 12
opaginerad Kontrollera mot PDF
378
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
därmed försämrar möjligheten att skapa bättre levnadsförhållanden för folket
i dess helhet. Beskattningen måste utformas så att den ej hämmar arbetslust
och vilja till insatser, motverkar sparviljan och hindrar en för produktionens
utveckling nödvändig kapitalbildning hos enskilda och inom företagen.
Det avgörande är alltså icke huruvida i de enskilda fallen en inkomsttagare,
förmögenhetsägare eller ett bolag har möjlighet att bära en
större eller mindre ökning av sin skattebörda utan den samlade effekten på
näringslivets produktivitet och folkets levnadsstandard av de åtgärder, genom
vilka skattebördans fördelning regleras.
De i propositionen föreslagna skiktskalorna för inkomstskatt och förmögenhetsskatt,
liksom även den föreslagna beskattningen av juridiska personer
och av kvarlåtenskap, ge i detta hänseende anledning till erinringar av
samma slag som de, vilka framförts i flera remissyttranden över statsskatteberedningens
förslag. Såsom i motionerna 1:293 och 11:437 anförts, leder
kombinationen av inkomstskatt och förmögenhetsskatt fram till ett skattetryck,
som såväl i fråga om skatt på merinkomst av arbete som även i fråga
om skatt på avkastningen av nysparat kapital måste betecknas som oskälig.
En beskattning, som högst väsentligt överstiger 100 procent å det belopp som
skall beskattas, kan inte annat än verka starkt hämmande på medborgarnas
arbetslust, sparvilja och benägenhet att utöka produktionsmöjligheterna med
nya eller utvidgade företag. En sådan beskattning måste således bli till skada
för den ekonomiska utvecklingen och på längre sikt leda till förfång såväl
för det socialreformatoriska arbetet genom att beskära dess ekonomiska
möjligheter som för de lägre inkomsttagare, vilkas levnadsstandards framtida
höjning beror på takten i produktivitetsstegringen och vilkas intressen
alla äro eniga om att nu i första hand tillgodose. Svagheten i propositionens
förslag i denna del erkännes även av finansministern, som sökt i viss mån
åstadkomma en rättelse genom en senare proposition, i vilken med vissa begränsningar
föreslås en skattespärr för de direkta skatterna vid 80 procent
av inkomsten. Den av finansministern sålunda föreslagna åtgärden löser dock
endast ofullständigt de höga marginalskatternas problem. Såsom framgår av
de till utskottets betänkande fogade bilagorna uppstår även vid dess tillämpande
i vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer en skattebelastning
av betydligt över 100 procent på ökad förmögenhetsavkastning vid kapitalökning.
Den enda rationella vägen att undvika de svårigheter, som här möta,
är att utforma de övre leden i skiktskaloma för inkomstskatt och förmögenhetsskatt,
så att en besvärande överbeskattning kan undvikas. Ett nytt skattesystem
bör ej konstrueras så att endast genom tillgripande av ett så irrationellt
medel som en skattespärr vissa, rätt godtyckligt avgränsade, uppenbarligen
orimliga konsekvenser undvikas medan andra kvarstå. Skatteskalorna
böra i stället avvägas så, att skattespärren, därest den skall finnas med i
systemet, behöver komma till användning endast i starkt begränsade undantagsfall.
Det är ett förslag av denna art som vi nedan förorda. De i propositionen
föreslagna skiktskalorna för inkomstskatt och förmögenhetsskatt
fylla däremot icke sådana anspråk och böra därför icke godtagas såsom
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
179
grundval för den nya beskattningen. Genom tillämpande av de i motionerna
1:293 och 11:437 föreslagna skalorna för inkomstskatten och förmögenhetsskatten
skulle marginalbeskattningen högst väsentligt nedbringas och endast
i särskilt ogynnsamma fall överstiga 100 procent. Det ökade intäktsbortfall
i jämförelse med propositionen, som ett bifall till de ifrågavarande
motionerna i dessa hänseenden skulle medföra, är visserligen rätt betydande,
men icke så stort att det bör lägga hinder i vägen för en rationell lösning av
de höga marginalskatternas problem. Vad som i motionerna 1:293 och II:
437 anföres om önskvärdheten att stimulera det frivilliga sparandet inom
de lägre inkomst- och förmögenhetsklasserna och den ändring av skalan för
förmögenhetsskatten som i anslutning därtill föreslås, är värt särskild uppmärksamhet.
Vi tillstyrka därför bifall till motionerna 1:293 och 11:437 i
här förevarande avseende.
I sagda motioner har även påyrkats den ändringen i propositionen att
skatten för juridiska personer skulle fastställas till 32 procent i stället för i
propositionen föreslagna 40. Med hänvisning till vad i motionen anförts om
de vådor för den samhällsekonomiska utvecklingen som kunna befaras därest
den statliga företagsbeskattningen fastlägges vid en så hög normalnivå
som 40 procent, avstyrka vi i detta hänseende propositionens förslag och
tillstyrka yrkandet i motionerna I: 293 och II: 437. Anmärkas bör att genom
den av Kungl. Maj:t föreslagna skatteprocenten aktiebolagens och de därmed
likställda skatteskyldigas andel i den sammanlagda inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
— kvarlåtenskapsskatten inräknad — skulle öka från av
1936 års skattekommitté som skäliga ansedda 20 procent till 32 procent. Det
lär kunna starkt ifrågasättas om en sådan betydande övervältring av skattebördan
på företagsverksamheten är befogad. Vi hålla före, att den skulle
bli till skada för produktionsutvecklingen och hela vårt ekonomiska liv samt
försvåra den önskvärda höjningen av de breda lagrens standard.
Beträffande den i propositionen föreslagna kvarlåtenskapsskatten ansluta
vi oss till de synpunkter, som framförts i motionerna I: 293 och
11:437. Alldeles oavsett på vilken teoretisk rättsgrund kvarlåtenskapsskatten
vilar lär det vara ostridigt, att den, om inflytande belopp ej av statskassan
sparas genom budgetöverskott, kommer att för statens löpande utgifter
ta i anspråk av enskilda hopsparat kapital, som eljest skulle använts
för produktiva ändamål. Att ett sådant förfarande, som innebär en fortgående
minskning av de produktiva tillgångarna, försvårar det ekonomiska
framåtskridandet, är uppenbart. De psykologiska verkningarna av en dylik
skatt av den höjd varom här är fråga måste innebära ett ytterligare hämmande
av sparviljan utöver vad de höga inkomst- och förmögenhetsskatterna
åstadkomma. Vi yrka därför i anslutning till motionerna I: 293 och II:
437 avslag på Kungl. Maj:ts förslag om införande av kvarlåtenskapsskatt.
De i propositionen föreslagna höjningarna av förmögenhetsbeskattningen
och bolagsbeskattningen samt införandet av kvarlåtenskapsskatten ha förnämligast
motiverats med att de äro nödvändiga för alt utan underbalansering
av budgeten kunna åstadkomma de för lägre inkomsttagare före
-
180
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
slagna och av alla biträdda skattesänkningarna. Motiveringen är delvis oklar
och motsägande och är i varje fall ej tillämplig på budgetåret 1947/48. Med
ledning av de i propositionen 312 gjorda beräkningarna för komplettering
av riksstatförslaget för budgetåret 1947/48, vid vilka hänsyn tagits till de
förordade skattesänkningarna, kan i budgeten för året 1947/48 väntas uppkomma
ett överskott av 190 miljoner kronor. Det är således uppenbart att
den lättnad i beskattningen i jämförelse med regeringsförslaget, som vi förordat
och som endast skulle taga i anspråk en del av detta belopp, kan
genomföras utan att äventyra budgetbalansen för nästkommande budgetår.
Skattehöjningarna äro således ingalunda ofrånkomliga utan kunna undvaras,
om man inte eftersträvar mera än att genomföra skattesänkningarna
och ändå behålla en god budgetmarginal.
Ett överskott som åstadkommes genom skatter vilka ej reducera efterfrågan
på varor — och detta torde i nuvarande läge i stort sett gälla om
de av oss avstyrkta skatterna och skattehöjningarna — är ineffektivt som
ett led i kampen mot inflationen. Deras uppgift skulle alltså vara att möjliggöra
en avbetalning av statsskulden, men vi finna ej detta vara ett tillräckligt
starkt skäl för ur samhällsekonomisk synpunkt så olämpliga skatter.
För budgetåret 1948/49 komma helt visst, även om staten ålägger sig all
återhållsamhet, ökade utgiftsbehov att framträda. Inkomstutvecklingen är
emellertid så oviss att det för närvarande är högst vanskligt att bedöma huruvida
en skatteskärpning då är nödvändig för att åstadkomma de nödiga skatteintäkterna.
Prövningen av detta behov och hur det skall fyllas — varvid vi
förutsätta att andra utvägar än en höjning av inkomstskatterna i första
hand skola prövas — bör emellertid ej företagas nu utan anstå till nästkommande
års riksdag. Till dess bör också företagas en välbehövlig ytterligare
utredning av de allmänekonomiska återverkningarna av de olika skatteformer
som kunna komma i fråga, därest statens utgiftsbehov skulle kräva
skärpning av nu utgående eller införande av nya skatter. Vi finna således inga
budgetära hinder föreligga för att nu besluta de av oss förordade skattesänkningarna
för i första hand de lägre inkomsttagarna utan att för dessas
genomförande nödgas företaga de skärpningar av förmögenhetsbeskattningen
och bolagsbeskattningen, som i propositionen föreslås, eller införa den i
propositionen föreslagna kvarlåtenskapsskatten.
Med hänvisning till ovanstående yrka vi sålunda,
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majds proposition nr 212 måtte,
med bifall till de likalydande motionerna 1:293 och 11:437, besluta,
A) att 10 § 1 och 2 mom. i förslaget till förordning om statlig inkomstskatt
skall erhålla följande lydelse:
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---(— utskottet) —--angivna
grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
181
när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomsten överstiger
1 000 men
icke
2 000
kr.:
100 kr.
för
1 000
kr.
och 11 %
av återstoden
2 000
>
»
3 000
$ :
210
2>
2 000
»
12 %
Tf
3 000
>
2>
4 000
» :
330
■»
3 000
5)
14 %
T>
4 000
»
2>
6 000
» :
470
>
4 000
3>
16 %
>
6 000
2>
8 000
» i
790
6 000
is a
»
*
8 000
>
»
10 000
» :
1 150
>
8 000
»
>
20 %
T>
>
10 000
»
14 000
> :
1 550
2>
10 000
24 %
7>
14 000
>
18 000
> :
2 510
3>
14 000
28 %
2>
3>
18 000
24 000
» :
3 630
>
18 000
»
32 %
2>
>
24 000
30 000
> :
5 550
*
2»
24 000
>
:>
34 /
»
2>
30 000
>
>
40 000
» :
7 590
»
>
30 000
2>
2>
40 %
£
40 000
>
60 000
» :
11 590
»
>
40 000
»
>
45 %
60 000
100 000
» :
20 590
>
60 000
1
50 %
»
100 000
kr.
:
40 590
»
3>
100 000
>
60 %
1
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten
belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 60
procent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse —--(= utskottet)---ekonomiska intres
sen.
2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:
a) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter
som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,
Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar
samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt
1 inom.:
trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten
icke skall beräknas enligt b) här nedan;
b) för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse:
tjugufem procent av den beskattningsbara inkomsten; samt
c) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a) eller
b) här ovan:
femton procent av den beskattningsbara inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och b) härovan skall iakttagas
att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt b), såvitt angår svensk
anstalt, allenast beträffande den del av anstaltens beskatlningsbara inkomst
som efter förhållandet mellan den i försäkringstekniskt hänseende till livförsäkringsverksamheten
hänförliga nettointäkten och anstaltens sammanlagda
nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen och, såvitt angår utländsk an
-
182
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
stalt, allenast i fråga om den del av nämnda inkomst som efter förhållandet
mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen och anstaltens
sammanlagda skattepliktiga nettointäkt av försäkringsrörelse belöper å
livförsäkringsrörelsen;
B) att 11 § 1 mom. i förslaget till förordning om statlig förmögenhetsskatt
skall erhålla följande lydelse:
11 §•
1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---(= utskottet)---familje
stiftelse
utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50 000 kronor:
fyra promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
30 000 kronor, dock lägst en krona;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
50 000
men
icke
100 000 kr:
80 kr. för
50 000 kr. och
6 °/oo
av återstoden
100 000
»
150 000 » :
380 »
100 000 »
2>
7 °/oo
)
150 000
>
>
200 000 > :
730 »
>
150 000 »
>
8 °/oo
>
200 000
>
300 000 » :
1 130 »
200 000 »
»
10 o/oo
»
CO
O
o
o
O
O
9-
kr.
:
2 130 >
300 000 »
»
12 °/oo
>
>
C) att avslå Kungl. Maj:ts förslag till förordning om kvarlåteaskapsskatt
och förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr
416) om arvsskatt och gåvoskatt.» II)
II) av herrar Veländer, Wehtje, Hagberg i Malmö och Olson i Göteborg,
vilka anfört:
»Lättnader i de för närvarande synnerligen hårda direkta statsskatterna
böra eftersträvas. En sådan politik står i god överensstämmelse med de synpunkter,
som lågo till grund för besluten om skatteskärpningama, och med
den allmänna inställningen att de av krigsförhållandena betingade pålagorna
voro av extraordinär och övergående natur. Den nuvarande direkta beskattningen
utövar otvivelaktigt ett ogynnsamt inflytande på arbetsvilligheten
i samhället och därmed på den produktiva verksamheten, särskilt nyskapande
sådan. Tendenser härtill ha framträtt i synnerhet efter införandet
av det nya uppbördssystemet, som sätter den enskilde inkomsttagaren i tillfälle
att på ett helt annat sätt än förut bedöma marginalskattens storlek
vid den inkomst, han kan bereda sig genom ökade arbetsinsatser. Penningvärdets
försämring och den snabba ökningen av löneinkomsterna under senare
år ha medfört, att progressiviteten i skattesystemet blivit mera kännbar
för allt vidare kategorier inkomsttagare.
Om det således måste framstå såsom angeläget att söka åvägabringa en
sänkning av den direkta statsbeskattningen, kan det ifrågasättas om tidpunkten
nu är lämplig för genomförande av åtgärder i sådan riktning. De
krav på skattesänkningar, som framförts efter krigets slut och vilka bl. a.
opaginerad Kontrollera mot PDF
183
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
resulterat i omsättningsskattens slopande från och med innevarande år, ha
grundats på den förutsättningen att det allmänna ekonomiska läget i vårt
land redan nu medgåve en betydande skattelättnad. Däremot har det i allmänhet
icke ansetts påkallat att söka ställa in frågan om skattesänkningar
i sammanhang med frågan om penningvärdets bevarande. I den föreliggande
propositionen framhålles också, att vid framläggande våren 1946 av förslaget
om omsättningsskattens avskaffande den bristande samhällsekonomiska
balansen icke tillräckligt beaktats. Så har ej heller skett i stalsskatteberedningens
betänkande.
Det problem, som bristen på samhällsekonomisk balans och den därmed
sammanhängande faran för en fortsatt snabb försämring av penningvärdet
utgör, har alltmer trätt i förgrunden. Under den tid som förflutit sedan den
nu föreliggande propositionen avlämnades har det allmänna ekonomiska
läget hastigt försämrats. Det kan därför med fog ifrågasättas, huruvida tidpunkten
nu är lämplig för ett genomförande av en eljest naturlig och önskvärd
ytterligare skattelindring. Varje tillskott av monetär köpkraft, det må
ske genom skattesänkning eller genom ökning av det allmännas utgifter, kan
under ogynnsamma omständigheter ytterligare förvärra situationen. Å ena
sidan kommer en sänkning av inkomstskatten för de stora inkomsttagargruppema
att öka dessas konsumtionsbenägenhet. Å andra sidan bör en
skattelättnad i och för sig kunna beräknas få gynnsamma verkningar på
arbetsvilligheten och produktiviteten. Det måste emellertid betvivlas, att ett
genomförande av propositionens förslag skulle få en sådan effekt. Förslaget
inrymmer nämligen en ytterst kraftig skärpning av progressiviteten i skattesystemet,
vilket enligt vad erfarenheten har lärt är i hög grad ägnat att motverka
en ökning av arbetsinsatserna. Särskilt familjeförsörjare komma, om
bamavdragen slopas, att på ett helt annat sätt än förut få erfara marginalskattens
verkningar. Även höjningen av skatten på förmögenheter samt
skärpningarna av beskattningen av bolagen och därmed likställda skulle på
ett kännbart sätt drabba den produktiva företagsamheten, motverka sparandet
och minska tillgången på riskvilligt kapital.
Med hänsyn till nu antydda omständigheter har i motion 1:297 yrkats,
att någon ändring i den direkta beskattningen eller några nya utgiftsökningar
icke nu skulle genomföras utan därmed anstå tills större klarhet vunnits
angående den ekonomiska utvecklingen. Starka skäl tala för en sådan
linje, som emellertid får anses förutsätta, att enighet kunnat vinnas om skattefrågans
infogande i ett gemensamt program för inflationens bekämpande.
Då sådan enighet icke kunnat uppnås, har för oss endast återstått att på
grundval av propositionen och övriga i ärendet väckta motioner ingå på en
realprövning av skattefrågan.
Vad som vid eu granskning av propositionen främst tilldrar sig uppmärksamhet
är att de däri upptagna förslagen vila på ett ytterst bristfälligt
utredningsmaterial, som icke ger någon verklig ledning vid bedömandet
av deras inverkan på samhällsstrukturen och det ekonomiska livet i vårt
land.
opaginerad Kontrollera mot PDF
184
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Utredningar pågå för närvarande rörande praktiskt taget alla de r.iera
centrala spörsmålen på beskattningsområdet. Några erinringar om detta
utredningsarbete må här vara på sin plats. Enligt direktiven för 1944 års
allmänna skattekommitté har denna att verkställa utredningar rörande ett
flertal för skattesystemets utformning betydelsefulla frågor. Dessa gälla
bl. a. så viktiga spörsmål som företagsbeskattningens incidens och skattepolitikens
återverkningar på sparande och kapitalbildning, den s. k. marginalbeskattningens
storlek och möjliga verkningar vid skilda inkomsttyper,
den relativa vikt, som tillkommer därvid konstaterade olägenheter, samt
möjligheterna att råda bot på dessa. Särskild uppmärksamhet skall ägnas
beskattningen av riskbärande inkomster samt av riskbärande kapital. Diskussionen
av skatteproblemen under senare år hade enligt direktiven riktat
uppmärksamheten även på andra punkter, där skattereglernas lämplighet ur
olika synpunkter kunde ifrågasättas. Undersökningen skall beakta denna
krilik och över huvud inriktas på att ge frågan om eventuella inadvertenser
inom skattesystemet en så allsidig belysning som möjligt. I den mån
förbättringar kunde vinnas genom jämkningar eller kompletterande föreskrifter
av den typ, varpå gällande spärregler erbjuda exempel, skola förslag
därtill utformas i omedelbar anslutning till undersökningen. Skattekommittén
har av myndigheter och organisationer begärt uppgift om önskvärda
ändringar i gällande skatteregler beträffande så skilda spörsmål som
frågorna om de nuvarande skatteskalornas verkningar, om grundavdrag
och familjeavdrag samt om äkta makars sambeskattning, ortsavdragens
dyrortsgradering, gällande regler angående skattskyldighet i vissa fall, bestämmelserna
rörande beskattningsåret, särskilt frågan huruvida rätt till
utjämning av inkomst mellan olika beskattningsår borde ifrågakomma, reglerna
om lagervärdering vid taxering samt om s. k. fri avskrivning på maskiner
och inventarier, rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse,
beskattning av realisationsvinst, reglerna rörande förmögenhetsbeskattningen,
bestämmelserna om gåvoskatt samt om utskiftningsskatt och ersättningsskatt
ävensom frågan om förbättrad kontroll av taxeringen av s. k. fria
yrkesutövare genom bl. a. skyldighet för dessa att föra böcker eller anteckningar.
I yttranden, som med anledning av dessa förfrågningar inkommit till
kommittén, har framförts önskemål om en omprövning jämväl av åtskilliga
andra betydelsefulla beskattningsfrågor, såsom exempelvis dubbelbeskattningen
av aktiebolagens inkomst, särskilda bestämmelser, avseende att underlätta
beskattningen av nystartade företag in. m.
De skiftande beskattningsfrågor, som enligt vad ovan anförts skola upptagas
till behandling av kommittén, äro alltjämt olösta. Då dessa utredningar
ännu år 1944 enligt departementschefens egna uttalanden ansetts
nödvändiga för att bedöma verkningarna av nu gällande skattesystem ter
det sig oförklarligt, hur statsskatteberedningen nu ansett sig kunna framlägga
förslag om väsentliga skärpningar av beskattningen utan att avvakta
dessa utredningar och utan att, såvitt känt är, ens göra de föreslagna ändringarna
till föremål för mera ingående undersökningar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
185
Det centrala problemet vid konstruktionen av ett skattesystem av föreslagen
beskaffenhet, innefattande två fristående skatter— inkomstskatten och
förmögenhetsskatten — måste anses vara att åstadkomma en tillfredsställande
avvägning av den sammanlagda skattebördan vid de inkomst- och
förmögenhetskomhinationer, som allmänt förekomma. Detta problem har
icke under ärendets behandling blivit tillbörligt uppmärksammat, utan de
båda progressiva skatterna å inkomst och å förmögenhet ha utan någon
avvägning med hänsyn till den samlade skattebelastningen staplats på varandra,
medförande dubbel progressivitet vid beskattningen. Obilligheten
härav blir så mycket mera framträdande, som förmögenhetens avkastning
även till den del den konsumeras av den skärpta förmögenhetsskatten är
avsedd att medräknas i underlaget för inkomstskatten. Dylika grunder för
skatteunderlagets beräkning överensstämma uppenbarligen icke med principen
om skatt efter förmåga.
Den anmärkningsvärda bristen på erforderliga utredningar rörande de
föreslagna skatternas verkningar har föranlett utskottet att, trots den begränsade
tid som stått till buds, söka i någon mån komplettera materialet.
De utredningar som redovisas i bilagor till utskottets utlåtande äro ingalunda
fullständiga och täcka icke heller alla de områden som äro förtjänta av
utredningar i samband med en sådan skattereform som den nu föreslagna.
De utvisa emellertid tydligt, att den i propositionen föreslagna beskattningen
skulle komma att medföra anmärkningsvärda för att icke säga stötande
resultat i olika hänseenden. Med hänsyn härtill och med hänvisning i övrigt
till de vägande skäl mot förslaget som under remissbehandlingen framkommit
anse vi att riksdagen bör avslå förslagen till inkomstskatt och till förmögenhetsskatt
för fysiska personer.
Beträffande företagsbeskattningens verkningar på näringslivets utveckling
har departementschefen framhållit, att dessa »otvivelaktigt äro komplicerade
och svåröverskådliga.» Han föreslår likväl, att den statliga bolagsskatten,
som år 1938 förutsattes skola utgå med 11 procent av inkomsten, men under
krigsåren successivt stegrats till 32 procent, ytterligare skall höjas med icke
mindre än en fjärdedel eller till 40 procent. I remissyttrandena ha nära nog
samstämmigt uttalats allvarliga betänkligheter mot en höjning av bolagsbeskattningen.
Det har vidare ådagalagts, att det svenska näringslivet efter genomförande
av de i den föreliggande propositionen föreslagna skatteskärpningarna
bleve nödsakat att arbeta under det tyngsta skattetrycket i världen.
Att denna skattebelastning, i vad den kommer till utryck i bolagsskatten,
föreslås skola fastlåsas i författningen vid ovannämnda höga nivå måste befaras
skärpa de skadliga verkningarna å produktionsviljan och vårt näringslivs
konkurrensförmåga. Vi finna en dylik skattepolitik icke försvarlig
allra minst i den ekonomiska situation, vari vårt land för närvarande befinner
sig, och anse att utskottet bort hemställa om avslag å propositionen jämväl
i vad den avser beskattningen av juridiska personer.
Vad härefter angår kvarlåtenskapsskatten, har denna av skatteberedningen
motiverats såsom en den avlidnes skuld till staten, uppkommen under den
-
186
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
nes livstid. Detta innebär, att beredningen ansett, att den årliga förmögenhetsskatten
vore för låg och att densamma borde kompletteras med ett till
den skattskyldiges död uppskjutet ytterligare skatteuttag, Såsom motiv härför
har inom utskottet uttalats, att det främst med hänsyn till den skattskyldige
själv vore lämpligt att till dödsfallet uppskjuta viss del av den årliga
förmögenhetsbeskattningen. Någon utredning rörande skäligheten eller
tyngden av den föreslagna totala förmögenhetsbeskattningen eller av den så
att säga substituerade förmögenhetsskatten har icke förebragts vare sig i
skatteberedningens betänkande, i propositionen eller inom utskottet Vi finna
av sådan anledning ofrånkomligt att söka något belysa spörsmålet därom.
Om det antages, att vid sidan av den föreslagna årliga förmögenhetsskatten
skulle utgå ytterligare em årlig förmögenhetsskatt men att denna icke behövde
erläggas förrän i samband med förmögenhetsägarens frånfälle, skulle förmögenhetsägaren
åsamkas en för varje år stigande skatteskuld till det allmänna.
Vidare antages, att viss ränta skall utgå å den skattekredit, som sålunda
beviljades honom. Å andra sidan borde den vid varje års slut förefintliga
skatteskulden få avdragas vid beräknande av underlaget för honom åvilande
förmögenhetsskatter. Den ordinarie årliga förmögenhetsskatten skulle
på grund därav bli något lägre än enligt de i propositionen föreslagna reglerna.
Det sålunda för högt uttagna beloppet bör givetvis få tillgodoräknas
den skattskyldige vid fastställande av beloppet av den för honom gällande
skatteskulden.
Med dessa utgångspunkter har för vissa förmögenhetsbelopp undersökts,
vilka skattesatser för en särskild årlig förmögenhetsskatt, som skulle erfordras
för att den samlade skatteskulden efter ett visst antal år — minst 5 och
högst 30 — skulle uppgå till samma belopp som den föreslagna kvarlåtenskapsskatten.
Det har därvid antagits, att den nominella behållna förmögenheten,
bortsett från skatteskulden, vid varje års utgång varit densamma
som vid dödsfallet. Skatteskuld för visst beskattningsår har ansetts uppkomma
vid beskattningsårets utgång. Ränta har beräknats efter 3 % för år.
Beräkningarna avse förmögenhet, som i sin helhet belägges med kvarlåtenskapsskatt.
Skulle vid sidan av de angivna förmögenhetsbeloppen finnas förmögenhet,
som på grund av efterlevande makes giftorätt undantages från
kvarlåtenskapsbeskattning, bli skattesatserna för den särskilda årliga förmögenhetsskatten
högre än nedan angives.
Resultatet av undersökningen framgår av härefter intagna tabell:
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
187
Tiden för
förmögen- hetsinne- havet i år
räknat.
Förmögenhet i
kronor
100 000
200 000
500 000
1000 000
5000000
Skattesatser i promille för en särskild årlig förmögen- hetsskatt, vilken efter vidstående antal år (inberäknat
3 % ränta på ränta) uppgår till samma belopp som
den enligt propositionen föreslagna
kvarlåtenskapsskatten
5
12
22
41
57
93
6
10
18
34
47
77
7
8
15
29
40
65
8
7
13
25
35
57
9
6
12
22
31
50
10
11
20
27
45
11
5
10
18
25
41
12
9
16
23
37
13
4
8
15
21
34
14
7
14
19
32
15
13
18
29
16
6
12
17
27
17
3
16
26
18
11
15
24
19
5
10
14
23
20
13
22
21
9
21
22
12
20
23
4
19
24
2
8
11
18
25
26
17
27
7
10
28
16
29
30
3
9
15
Av tabellen framgår, hurusom skattesatserna växla efter fömögenhetsinnehavets
längd. Högst äro de givetvis vid ett innehav av 5 år. Därefter nedgå
de så, att de vid 10 års innehav motsvara ungefär 1U, vid 20 års innehav
ungefär 1U och vid 30 års innehav ungefär Va av maximiskattesatsema.
Då den genomsnittliga skattesatsen för den ordinarie årliga förmögenhetsskatten
enligt propositionen utgör vid förmögenheter om 100 000, 200 000,
500 000, 1 000 000 och 5 000 000 kronor resp. 4,2, 7,6, 13,2, 15,6 och 17,5
promille, blir progressionen väsentligt starkare för kvarlåtenskapsskatten än
för den ordinarie årliga förmögenhetsskatten. Medan den genomsnittliga skattesatsen
för den senare är något mer än 4 gånger så hög vid en förmögenhet
å 5 000 000 kronor som vid en förmögenhet å 100 000 kronor, blir motsvarande
relationstal i fråga om kvarlåtenskapsskatten i det närmaste 8.
188
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Vad som alldeles särskilt faller i ögonen vid ett studium av tabellen, är
den utomordentliga skärpning av förmögenhetsbeskattningen, som kvarlåtenskapsskatten
innebär. Då den når sitt maximum, d. v. s. vid ett 5-årigt innehav,
innebär den redan vid en så relativt låg förmögenhet som 100 000 kronor
i det närmaste en fyrdubbling och vid en förmögenhet å 5 000 000 kronor
mer än en sexdubbling. Det är tydligt att förmögenheternas avkastning i
många fall icke skulle förslå till att gälda enbart förmögenhetsskatterna, om
den i propositionen föreslagna kvarlåtenskapsskatten skulle utgå såsom årlig
skatt. I det maximala fallet skulle de samlade förmögenhetsskatterna för
förmögenheter å resp. 100 000, 200 000, 500 000, 1 000 000 och 5 000 000 kronor
motsvara resp. 1,6, 3,0, 5,4, 7,3 och 11,1 °/o av förmögenheten.
De i tabellen redovisade skattesatserna äro, som nämnt, grundade på det
antagandet, att förmögenhetens nominella belopp vid varje års slut varit
oförändrat. Om förmögenheten i stället ökats under innehavet, motsvarar
kvarlåtenskapsskatten ännu högre skattesatser än de i tabellen angivna,
medan förhållandet blir det motsatta, om förmögenheten minskats under
innehavet.
Riksdagen har såväl år 1933 som år 1934 avvisat förslag om införande av
en kvarlåtenskapsbeskattning. En sådan beskattning ansågs nämligen då icke
tillgodose rimliga rättvisekrav, eftersom den drabbade arvs- och testamentstagarna
men det oaktat icke skulle utgå i förhållande till storleken av deras
särskilda lotter utan å kvarlåtenskapen såsom sådan. Med åberopande av en
så abstrakt och teoretisk konstruktion som skuldteorien har man nu sökt
komma förbi skälen för den vid angivna riksdagar intagna ståndpunkten
under förmenande, att kvarlåtenskapsskatten därigenom icke skulle komma
i något mera utpräglat motsatsförhållande till rättvisekravet.
Det föreliggande förslaget till kvarlåtenskapsskatt måste emellertid i likhet
med de tidigare förslagen i ämnet anses stå i uppenbar strid med det
allmänna rättsmedvetandet, och detta intryck förstärkes ytterligare genom
den i samband med kvarlåtenskapsskatten konstruerade nya gåvoskatten,
vilken drabbar make och barn hårdare än andra närstående samt oskylda,
samtidigt som den överflyttar skattebördan från gåvotagaren till givaren.
På grund av det anförda ha vi ansett oss icke kunna biträda förslaget om
införande av en särskild kvarlåtenskapsskatt.
Ytterligare vilja vi beträffande förslagen till beskattning av fysiska personer
framhålla alt även administrativa skäl tala för ett uppskov med en
mera genomgripande reform. Från sakkunnigt håll har understrukits, att det
kunde ifrågasättas, huruvida de föreslagna förordningarna om statlig inkomstskatt
och om statlig förmögenhetsskatt verkligen skola kunna träda i
tillämpning från och med 1948 års ingång vid uttagande av preliminär skatt
enligt det nya uppbördssystemet. Det kan befaras att de erforderliga ändringarna
av uppbördsförordningen m. m. samt den nödvändiga genomgripande
omarbetningen av skattetabellerna icke medhinnas i sådan tid att
ändringarna kunna tillämpas i fråga om preliminärskatten år 1948. Myndigheterna
ha under år 1946 och alltjämt under år 1947 utsatts för en utom
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
189
ordentlig arbetsbelastning för att genomföra omläggningen av mantalsskrivningen
samt det nya källskattesystemet. De torde vara i behov av att åtminstone
under ett år ytterligare få arbeta med det gällande systemet utan
så stora ändringar därav, som föreliggande förslag skulle innebära.
Enligt vad förut framhållits ha vi icke ansett oss utan enig anslutning
kunna förorda uppskov med genomförandet av en sänkning av den direkta
statsbeskattningen. På anförda grunder ha vi icke heller ansett möjligt att
utan ytterligare ingående utredningar deltaga i beslut om en mera definitiv
skattereform. Under sådana förhållanden uppstår för oss frågan på vad sätt
en provisorisk skattesänkning skall kunna ske inom det nuvarande beskattningssystemets
ram, så att man icke för framtiden binder sig vid nya anordningar
beträffande skatternas fördelning och utformning, vilka vid fortsatta
utredningar kunna visa sig olämpliga ur olika synpunkter.
Syftemålet för ett sådant provisorium bör vara en lindring i beskattningen
främst för skattebetalare med mindre och medelstora inkomster, i synnerhet
för barnfamiljerna, medan däremot en mera påtaglig skattesänkning för
andra grupper får tillsvidare anstå i avvaktan på de avsedda utredningarna.
Det i motionerna I: 291 och II: 442 framförda förslaget till provisorisk skattelättnad
synes oss tillfredsställa dessa anspråk och torde dessutom uppfylLa
nödiga krav på administrativ enkelhet. Den inkomstminskning för statsverket,
som härigenom skulle uppkomma, torde väl rymmas inom ramen för
budgeten 1947/48. Vad beträffar budgetåret 1948/49 får nästkommande lagtima
riksdag tillfälle att taga de provisoriska skatteavdragens belopp under
förnyat övervägande, därest icke vid nämnda tidpunkt resultat skulle föreligga
av de förnyade utredningar på beskattningsväsendets område, vilka
vi ansett oss böra föreslå.
Vi få således hemställa, att riksdagen måtte: 1
1. avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 212 med förslag till
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370) m. m.,
2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad och allsidig
utredning rörande den direkta statsbeskattningen, därvid
här ovan angivna synpunkter böra vinna beaktande, samt
3. i avvaktan på sådan utredning besluta att med avseende
å utskylder, debiterade på grundval av taxering för beskattningsåret
1948 eller motsvarande räkenskapsår en provisorisk
skattelättnad skall utgå enligt de likalydande motionerna
1:291 och 11:442 med till familjer 200 kronor och
ensamstående 130 kronor genom avdrag å inkomst- och förmögenhetsskatt
samt värnskatt jämlikt nu gällande grunder.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
190
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
III) av herrar Näsgärd, Hammarlund, Jonsson i Skedsbygd och Sandberg,
vilka ansett,
dels att utskottets yttrande beträffande ortsavdragen och dyrortsgrupperingen
bort ha följande lydelse:
»I propositionen föreslås, att det statliga ortsavdraget för gift skattskyldig
skall bestämmas till följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 500 kronor, i
ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750 kronor, i ortsgrupp IV 2 875
kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig
skall enligt propositionen bestämmas med utgångspunkt från att levnadskostnadsminimum
för sådan skattskyldig får anses utgöra omkring 2/3
av levnadskostnadsminimum för makar. Vid högre inkomster skall ortsavdraget
reduceras för att slutligen helt bortfalla. Ortsavdraget för ensamstående
skattskyldig utgör enligt förslaget, innan reduktionen påbörjas, i ortsgrupp
I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700 kronor, i ortsgrupp III 1 800 kronor,
i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Reduktionen
börjar vid taxerade inkomster av, från ortsgrupp I räknat, 2 600 — 2 700
— 2 800 — 2 900 — 3 000 kronor. Reduktionen sker därefter med 12,5 procent
av det ursprungliga avdraget för 1 000 kronors ökning av den taxerade
inkomsten (eller annorlunda uttryckt med 20—25 kronor för varje 100 kronor
taxerad inkomst). Detta innebär att avdraget upphör vid taxerade inkomster
av, från ortsgrupp I räknat, 10 600 — 10 700 — 10 800 — 10 900 —
11 000 kronor. Metoden för reduktionen av ortsavdragen för ensamstående
enligt det föreliggande förslaget skiljer sig från gällande bestämmelser därutinnan
att reduktionen dels börjar tidigare och dels sker i hastigare tempo,
vilket i och för sig innebär en skärpning av beskattningen för ensamstående.
I ett flertal i anledning av propositionen väckta motioner ha yrkanden
framställts om dyrortsgrupperingens avskaffande vid den statliga beskattningen,
varvid förutsatts att de enhetliga ortsavdragen skulle bestämmas
till de belopp, som enligt propositionen avsåges för ortsgrupp III. Yrkanden
i denna riktning ha framställts i de likalydande motionerna I: 294 och II: 440
(av herr Rubbestad m. fl.), de likalydande motionerna I: 298 (av herr Mannerskantz
m. fl.) och II: 441 samt de likalydande motionerna I: 278 och II: 415
(av herr Fröderberg m. fl.). I motionerna har anförts bl. a., att det knappast
längre förelåge nämnvärda skillnader i levnadskostnader mellan olika orter,
om man toge hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter, samt att
dessa skillnader i varje fall blivit kompenserade genom de högre löner, som
i regel utginge på de s. k. dyrare orterna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att dyrortsgrupperingen nu bör
kunna avskaffas. Även om nagon olikhet fortfarande skulle förefinnas på
vissa områden, t. ex. i fråga om hyreskostnaderna, varvid hänsyn dock måste
tagas till bostädernas kvalitet, torde pågående utredningar med all säkerhet
komma att visa, att en ytterligare sammanpressning av levnadskostnaderna
skett mellan olika dyrortsgrupper i den utsträckning att eu dyrortsgruppering
redan av tekniska skäl icke kan upprätthållas. 1945 års statsskattebe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
191
redning framhöll, att syftet med de nuvarande ortsavdragen är dels att från
beskattning undantaga ett belopp motsvarande levnadskostnadsminimum,
dels ock att åstadkomma en differentiering av beskattningen mellan skattskyldiga
med hänsyn till olikhet i familjeförhållanden och försörjningsbörda.
I förstnämnda hänseende yttrade beredningen, att vid ortsavdragens
införande i vår skattelagstiftning år 1919 visserligen avsågs att ett belopp
motsvarande levnadiskostnadsminimum alltid borde —< oberoende av inkomstens
storlek — undantagas från beskattning men att denna grundsats
enligt nuvarande bestämmelser blivit avsevärt rubbad. Då ensamstående i
högre inkomstlägen icke erhålla något avdrag för ett beräknat levnadskostnadsminimum,
ansåg beredningen det icke vara befogat att uppställa såsom
en grundförutsättning för vårt skattesystem, att ett avdrag för levnadskostnadsminimum
alltid skall åtnjutas oberoende av inkomstens storlek. Grundsatsen
om avdrag för ett beräknat levnadskostnadsminimum behövde enligt
beredningens uppfattning icke innebära annat än att inkomster, som ej
överstiga levnadskostnadsminimum, icke skola beskattas. Därav följde ej
med nödvändighet att även å inkomster, som överstege levnadskostnadsminimum,
skulle göras motsvarande avdrag. Enligt utskottets mening torde ortsavdragen
endast kunna motiveras såsom ett medel att undantaga inkomster,
som ej överstiga existensminimum, från beskattning.
Såsom i motionerna 1:290 (herr Wahlund) och 11:439 anförts torde det
vara omöjligt att logiskt motivera ett system, som för gifta från beskattning
undantar ett dyrortsgrupperat belopp i toppen på inkomsterna, alltså vad
som sist intjänats av inkomsten, under det att ortsavdraget för ensamstående
innebär, att en lägre del av inkomsten dyrortsgraderas vid skattesättningen,
ett mellanskikt av inkomsterna — såsom påvisats i nämnda motioner —
omvänt dyrortsgrupperas och ett högsta skikt av inkomsterna undantages
från dyrortsgruppering.
Det i sistnämnda motioner framförda förslaget om ortsavdragssystemets
totala avskaffande vid statsbeskattningen bör enligt utskottets mening utan
dröjsmål göras till föremål för undersökning för att utröna, om icke syftet
med ortsavdragen skulle kunna uppnås genom en reglering av skatteskalan.
Intill dess resultatet av denna undersökning föreligger böra eniligt utskottets
mening enhetliga ortsavdrag utan dyrortsgradering införas. Med hänsyn till
att ortsavdragen endast torde kunna motiveras som medel att undantaga
inkomster, motsvarande ett beräknat existensminimum, från beskattning
kunde diskuteras huruvida icke avdragen borde bestämmas till samma belopp,
som i propositionen föreslagits för ortsgrupp V. Då emellertid de skäl
som anförts för den nuvarande indelningen i dyrortsgrupper måste anses vara
svagt grundade, har utskottet stannat för att föreslå att avdragen bestämmas
efter dyrortsgrupp III.
Enligt nuvarande---(= utskottet s. 55 råd 18 uppifrån till och med
s. 57 rad 20 uppifrån)---förevarande motion.»
dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,
192
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
att riksdagen måtte besluta,
1) att 8 § 1 mom. i förslaget till förordning om statlig inkomstskatt
skall hava följande lydelse:
Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan
närmare förmäles, att å den taxerade inkomsten åtnjuta
statligt ortsavdrag med belopp som i det följande angives.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag
med 2 750 kronor.
Skattskyldig, som---(= utskottet)---stycke
sägs.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans
med andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig
än som avses i nästföregående stycke, äger, därest han
haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis
underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för
vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt
ortsavdrag med 1 800 kronor. Har skattskyldig som nyss
nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått men
vilket icke stått under hans vårdnad, äger han, därest han
helt eller delvis underhållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag
efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den
skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden
om barnet.
För annan skattskyldig än i andra, tredje och fjärde styckena
sagts (ensamstående) bestämmes det statliga ortsavdraget
på sätt framgår av en vid denna förordning fogad tabell.
Då den taxerade inkomsten uppgår till minst 10 800 kronor,
åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.
2) att den vid nämnda förordning fogade tabellen erhåller
följande lydelse:
Tabell
utvisande för ensamstående skattskyldig taxerad inkomst minskad
med ortsavdrag. Utom i fall då sådant avdrag som avses i 9 § 2
mom. andra stycket (s. k. avdrag för ömmande omständigheter)
åtnjutes, är den angivna återstående inkomsten Jämväl
beskattningsbar inkomst.
Ortsavdrag vid viss taxerad inkomst erhålles följaktligen genom att från denna
inkomst avdraga det tal, som enligt tabellen svarar mot inkomsten.
(= utskottet s. 109 och 110.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
193
IV) av herrar Näsgård, Hammarlund och Jonsson i Skedsbygd, vilka
ansett,
dels altt utskottetjs yttrande beträffande förmögenhetsbeskattningen av
fgsiska personer bort ha följande lydelse:
»Enligt nuvarande bestämmelser —--(= utskottet) — — — till
grund för förmögenhetsbeskattningen.
Enligt utskottets mening bör bortfallet av skatteintäkter genom de föreslagna
lättnaderna i inkomstbeskattningen icke i så stor omfattning som
föreslagits i propositionen kompenseras genom skärpning av förmögenhetsskatten.
Särskilt hårt kommer den föreslagna skärpningen i den årliga förmögenhetsskatten
att drabba jordbrukets utövare och mindre företagare inom
hantverk och rörelse, enär dessa företagare måste för att kunna utöva
sitt yrke ha ett visst kapital placerat i företaget. I regel åstadkommes inkomsten
inom dessa yrken genom ägarens och hans familjs arbetsinsatser.
Ofta lämnar kapitalet ingen eller endast låg avkastning, men då arbetsinkomst
och kapitalinkomst redovisas gemensamt, komma dessa yrkesutövare
i många fall att få erlägga förmögenhetsskatt för ett kapital, som i verkligheten
icke lämnar någon avkastning. Spärregeln kan icke träda i funktion
på samma sätt som i fråga om ren kapitalinkomst i de fall då förmögenhetens
ägare icke åtnjuter annan inkomst. Denna fråga bör enligt utskottets
mening göras till föremål för undersökning i syfte att åstadkomma
en rättvisare avvägning.
Utskottet anser att beskattningen av förmögenheter icke bör skärpas i enlighet
med propositionens förslag utan att skatten på förmögenhet i stället
bör uttagas enligt den skiktskala, som i de likalydande motionerna 1: 294
och II: 440 föreslagits.»
dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 212 måtte
besluta, att 11 § 1 mom. i förslaget till förordning om statlig förmögenhetsskatt
skall erhålla följande lydelse:
11 §•
1 mom. Statlig förmögenhetsskatt —- --(= utskottet) —--fa
miljestiftelse
utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50 000 kronor:
fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
30 000 kronor, dock lägst en krona;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
50 000
men
icke
100 000
kr.:
100
kr.
för
50 000
kr.
o. 6
°/oo
100 000
»
150 000
» :
400
>
100 000
» 7
°/oo
150 000
7>
200 000
» :
750
»
150 000
>
» 8
°/oo
av åter-
200 000
»
>
300 000
s» :
1 150
>
200 000
» 10
°/''oo
stoden
300 000
3>
1 000 000
* :
2 150
>
300 000
»
» 12
°/oo
1 000 000
kr.
10 550
T)
>
1 000 000
» 14
°/oo
It i Iuw g till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr SO. 13
194
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
V) av herrar Näsgård, Hammarlund och Jonsson i Skedsbygd, vilka an
sett
dels
att utskottets yttrande beträffande kvarlåtenskapsskatten m. m. bort
ha följande lydelse:
»Mot förslaget om införande av en kvarlåtenskapsskatt ha starka erinringar
framförts från myndigheter och sammanslutningar, vilka yttrat sig över
statsskatteberedningens förslag. I de likalydande motionerna I: 291 (av herr
Domö m. fl.) och II: 442, de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon
Andersson m. fl.) och 11:437, de likalydande motionerna 1:294 och 11:440
(av herr Rubbestad m. fl.), de likalydande motionerna I: 296 (av herr Hagman
m. fl.) och II: 436 samt i motionen I: 297 (av herr Axel Ivar Anderson)
har yrkats avslag å propositionen i denna del.
Enligt utskottets mening kan kvarlåtenskapsskatten icke motiveras med
behovet av att skaffa medel för bestridande av statens utgifter, eftersom det
tillskott till statskassan denna skatt skulle lämna, komme att bli jämförelsevis
ringa. Beloppet torde inte bli större än att det väl rymmes inom felmarginalen
för budgetberäkningarna. Skulle något tiotal miljoner ytterligare behövas,
kunde bristen fyllas genom att låta sänkningen av inkomstskatten
stanna vi en något lägre inkomstnivå än som föreslagits i propositionen.
Särskilt för jordbruket såsom näring är en överflyttning av beskattningen
från inkomster till förmögenheter genom skärpning av förmögenhetsskatten
och införandet av en kvarlåtenskapsskatt ägnad att inge betänkligheter. Skatteskärpningen
träffar här själva det nödvändiga produktionsmedlet och kan,
icke minst under ogynnsamma konjunkturer, få allvarliga följder. En annan
konsekvens av det sätt, varpå skattetrycket föreslås fördelat mellan inkomster
och förmögenheter, är den skillnad i beskattningshänseende, som otvivelaktigt
skulle komma att uppstå mellan olika sätt att sörja för barnens framtid.
En familjeförsörjare, som i detta syfte ger sina barn en dyrbar utbildning,
exempelvis i form av universitetsstudier, drabbas icke på grund av en
dylik »investering» av några särskilda konsekvenser i skattehänseende. Om
han i stället vill använda ett mot dessa utbildningskostnader svarande belopp
till att underlätta för barnen att etablera sig såsom företagare, så skulle detta
enligt förslaget medföra avsevärda avbränningar i form av förmögenhetsoch
kvarlåtenskapsskatt. Vid bedömandet av denna olikhet bör man även
taga i betraktande den skillnad, som består däri, att i det första fallet barnens
framtid i regel tryggas effektivare än i det senare, därigenom att tjänstemän
och andra löntagare icke behöva erlägga skatt för den del av inkomsten,
som avses för pensionering, och ej heller för det kapitaliserade värdet av
pensionsförmånerna, medan däremot avsättningar för kapitalbildning, varmed
självständiga företagare i regel söka sörja för sin ålderdom, bli föremål
för såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattning.
Den av taxeringsrevisom Oscar östman utförda undersökningen rörande
verkningarna av den föreslagna kvarlåtenskapsskatten såvitt angår den jordbrukande
befolkningen i Södermanlands län visar att den jordbrukande be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
195
folkningen får mycket stark känning av kvarlåtenskapsskatten. Enligt 1946
års inkomst- och förmögenhetslängder uppgick antalet fysiska personer, som
voro bosatta på länets landsbygd och som ägde en förmögenhet överstigande
30 000 kronor, till 2 927, därav 1 825 utgjordes av yrkesverksamma ägare
av jordbruksfastighet (äkta makar räknades såsom en skattskyldig). Den
sammanlagda förmögenheten för nyssnämnda 2 927 skattskyldiga uppgick
till omkring 330 miljoner kronor, därav inemot 203 miljoner kronor ägts av
yrkesverksamma ägare av jordbruksfastighet. I sistnämnda belopp ingick
fideikommissegendom till ett värde av cirka 25 miljoner kronor. Utredningsmannen
har som slutomdöme uttalat, att något tvivel knappast kan råda om
alt den föreslagna kvarlåtenskapsskatten, vad rikets landsbygd beträffar,
till övervägande del kommer att få bäras av jordbrukarna.
För jordbruket skulle införandet av en kvarlåtenskapsskatt med säkerhet
medföra ökad skuldsättning, då jordbruksdriften kräver att ett jämförelsevis
stort kapital investeras i byggnader, maskiner och redskap. Tillgångar av
detta slag kunna icke realiseras för att betala arvsskatt, om de efterlevande
skola fortsätta jordbruksdriften. En hård arvsbeskattning kan få till resultat,
att många jordbruk vid inträffande arvsfall icke kunna bevaras i jordbrukarhänder
utan komma att övergå till personer utanför jordbruket, som disponera
erforderligt kapital.
Då kvarlåtenskapsskatten således enligt utskottets mening är förenad med
mycket allvarliga olägenheter och icke heller synes vara erforderlig för att
täcka statens utgifter, vill utskottet avstyrka densamma.»
dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 212 måtte besluta att avslå förslaget till förordning om
kvarlåtenskapsskatt och förslaget till förordning om ändring
i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och
gåvoskatt. VI)
VI) av herrar Näsgård, Hammarlund och Jonsson i Skedsbygd, vilka ansett,
att utskottets yttrande beträffande »Allmänna sgnpunkter på förslaget»
bort ha följande lydelse:
»I föreliggande proposition framlagda förslag till ändrade grunder för
den direkta statsbeskattningen samt om införande av en kvarlåtenskapsskatt
innebära betydande förändringar i fråga om såväl det statliga skattesystemets
konstruktion som avvägningen av skattebördan mellan olika skatteformer
och olika kategorier av skattskyldiga. På grund av den starka stegringen
av statsutgifterna vidtogs under krigsåren efter hand en mycket väsentlig
skärpning av beskattningen. Det var emellertid under denna tid icke
möjligt att väga olika skatteformer mot varandra eller uppgöra någon plan
på längre sikt för skattepolitiken. Av de under kriget införda nya skatte
-
196
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
formerna har omsättningsskatten till huvudsaklig del avskaffats, varjämte
krigskonjunkturskatten befinner sig under avskrivning.
Det föreliggande förslaget inebär ändrade bestämmelser för den statliga
skatten på inkomst och förmögenhet samt för bolag. Härvid har den under
krigsåren införda särskilda värnskatten inarbetats i skattesystemet. För inkomst
och förmögenhet föreslås från varandra fristående beskattningsformer.
En ny form för arvsskatt, en s. k. kvarlåtenskapsskatt, föreslås till införande.
Ortsavdragen för barn skola enligt förslaget avskaffas och ersättas
med allmänna barnbidrag.
Beskattningens höjd måste givetvis bli beroende av de statsutgifter, som
anses nödvändiga och som måste täckas med skattemedel. I likhet med departementschefen
anser utskottet det riktigt att vid avvägningen av skatteuttagen
icke blott taga hänsyn till budgetåret 1947/48 utan även budgetåret
1948/49, då det skulle vara olämpligt att avväga skatteuttagen för budgetåret
1947/48 på ett sådant sätt att efter en nu företagen skattesänkning en återgång
till en högre skatt skulle behöva företagas vid nästa års riksdag. Vissa beräkningar
rörande det budgetläge, som kan förväntas föreligga för budgetåret
1948/49, ha verkställts i den till årets riksdag avlämnade propositionen nr
312 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1947/48.
Ehuru beräkningarna av naturliga skäl måste anses mycket osäkra, och en
felmarginal på åtskilliga tiotal miljoner kronor ingalunda kan anses utesluten,
synes det dock av beräkningarna framgå att skatteintäkter av en storleksordning,
som ligger i närheten av vad som förutsättes i propositionen, få anses
erforderliga för att inte riskera underskott i budgeten för år 1948/49. De
största utgiftsökningarna belöpa sig på de förbättrade folkpensionerna, vilken
kostnad först under år 1948/49 fullt framträder i budgeten, samt barnbidragen.
I jämförelse med tidigare budgetår må även ihågkommas att den
senast genomförda löneregleringen för de statsanställda innebär en årlig utgiftsökning
av cirka 200 miljoner kronor. Då dessa var för sig högst betydande
utgiftsökningar redan beslutats, måste de ekonomiska konsekvenserna
också accepteras. Skulle budgetläget förbättras, anser emellertid utskottet
att de skattelättnader, som möjliggöras härav, böra genomföras.» VII)
VII) av herrar Björnsson och Sundström i Skövde, vilka anfört:
»Enligt utskottets förslag till förordning om statlig förmögenhetsskatt bestämmes
skattens storlek med hänsyn till förmögenhetens storlek vid beskattningsårets
utgång. Detta medför, att om en skattskyldig av sin inkomst
under beskattningsåret sparar ett större eller mindre belopp och därmed
ökar sin förmögenhet, får han för denna del av sin inkomst betala dels därpå
belöpande inkomstskatt, dels förmögenhetsskatt, vilken i de högsta formögenhetslägena
uppgår till 1,8 % av det sparade beloppet. Denna del av
skatten blir en extra skatt på sparande, som icke utgår på den delen av
inkomsten, som konsumeras under inkomståret. En dylik konstruktion av
förmögenhetsbeskattningen kan vara ägnad att motverka strävandena till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
197
ökat sparande, och den torde också med framgång kunna utnyttjas i tendentiös
propaganda mot nu föreliggande förslag till skattereform.
Det är synnerligen enkelt att undanröja denna enligt vår mening opsykologiska
beräkningsgrund genom att lägga förmögenhetens belopp vid beskattningsårets
ingång till grund för förmögenhetsskattens storlek. Härför
talar principiellt också den omständigheten att de belopp, varmed förmögenheten
under beskattningsåret växer endast undantagsvis börja ge avkastning
redan vid årets början.
Emellertid kan däremot anmärkas, att om förmögenheten under beskattningsårets
lopp sjunker, och detta föranletts av vanskötsel från ägarens
sida, denna skulle genom en sådan beskattningsnorm premieras. Vi föreslå
därför att till grund för förmögenhetsskattens beräkning skall läggas det
belopp som återstår sedan från förmögenheten vid beskattningsårets utgång
dragits det belopp, varmed den skattskyldiges förmögenhet vuxit under
beskattningsåret och hemställa att 9 § i förslaget till förordning om statlig
förmögenhetsskatt måtte erhålla följande lydelse:
9 §.
Statlig förmögenhetsskatt---(= utskottet)---beskattningsbara
förmögenheten.
Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages den skattskyldiges skattephktiga
förmögenhet vid beskattningsårets utgång, sedan därifrån dragits
det belopp, varmed hans skattepliktiga förmögenhet under beskattningsåret
vuxit, varvid i förekommande fall skall iakttagas vad i tredje stycket här
nedan sägs.
Därest för---(= utskottet)---kronor, bortfaller.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
198
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Särskilt yttrande
av herrar Björnsson och Sundström i Skövde, vilka beträffande 8 § i förslaget
till förordning om statlig inkomstskatt anfört följande:
»Svårigheterna att finna en riktig beskattning av äkta makars inkomst
äro som bekant betydande. Säkerligen skulle problemets lösning väsentligt
underlättas, om man hade enhetliga ortsavdrag för varje skattedragare. Att
på högsta ort medgiva ett avdrag på 2 000 kronor för man och lika belopp
för kvinna så länge de skattskyldiga äro ogifta, men sänka det samlade avdraget
till 3 000 kronor, när de ingå äktenskap, måste anses irrationellt.
Metoden att provisoriskt medgiva högst 1 000 kronor extra avdrag för gift
kvinna med egen taxerad inkomst torde ge en föreställning om det dilemma,
vi här råkat uti.
Det är icke möjligt att föreslå ett enhetligt ortsavdrag utan mycket allsidiga
utredningar. Vi nödgas nöja oss med en principförklaring till förmån
för ett enhetligt ortsavdrag oberoende av den skattskyldiges civilstånd.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
199
Bilaga 1.
PM
ang. vissa inom bevillningsutskottet upprättade tabeller.
I förevarande PM lämnas en sammanställning av inom utskottet utarbetade
tabeller avseende att belysa dels marginalskattens stoidek i olika inkomst-
och förmögenhetslägen, dels ock verkningarna såväl å marginalbeskattningen
som å den totala beskattningen av vissa inom utskottet diskuterade
reduktionsregler.
Tabellerna gälla makar utan barn i ortsgrupp III (utom tab. 17, som avser
ortsgrupp V). Den kommunala utdebiteringen har antagits vara 10 kronor
per skattekrona. I avd. I och II har räknats med en uttagningsprocent för den
statliga inkomstskatten av 100. I avd. III har en omräkning skett av vissa
utav tabellerna under den förutsättningen att uttagningsprocenten i stället
utgjort 90, 110 eller 120, varjämte upprättats en ny tabell (tab. 17). I tabellerna
1—12 har räknats med ett pensionsavdrag på 100 kr. Något dylikt avdrag
har icke medräknats i tabellerna 13—17. Denna olikhet i beräkningsgrunderna
påverkar dock icke marginalskattens storlek för andra än de allra
lägsta inkomsterna.
Avd. I. Marginalskattens storlek i olika inkomst- och förmögenhetslägen.
I tabellerna 1—4 åskådliggöres marginalskattens storlek vid 100 kronors
ökning av inkomsten dels då inkomsten till lika delar härrör av arbete och
av kapital (tab. 1), dels ock då inkomsten i sin helhet utgör kapitalinkomst
(tab. 2—4). Det är härvid att märka, att liksom i propositionen marginalskatten
uträknats under den förutsättningen att även inkomstökningen till
hälften utgöres av arbetsinkomst och till hälften av kapitalinkomst eller ock
av enbart kapitalinkomst.
Beträffande innehållet i tabellerna må här anmärkas följande. Av de i
tab. 1 upptagna exemplen framgår att marginalskatten i intet fall överstiger
100 procent, vilket i högre inkomstlägen beror på 80-procentspärren. Innan
spärren börjar verka, är dock marginalskatten högre än 80 procent, nämligen
enligt propositionen högst 91 procent, enligt de likalydande motionerna
1:293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och 11:437 högst 82 procent samt
enligt de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (av herr Rubbestad m. fl.)
högst 94 procent. Enligt tab. 2 uppgår marginalskatten genomgående till 100
procent eller däröver, innan spärren börjar verka. När spärregeln blir tilllämplig
nedgår marginalskatten till 80 procent. Då förmögenheten förräntas
efter 2 % stiger emellertid marginalskatten ånyo till 100 procent, vilket beror
på att enligt propositionen reduktion icke får ske av förmögenhetsskatten
och kommunalskatten. I tab. 3 och 4 har beräkning gjorts av marginalskatten
vid enbart kapitalinkomst med tillämpning av de skatteskalor
som föreslås i de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson
m. fl.) och 11:437 samt i de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (av
herr Rubbestad in. fl.). Såsom är att vänta ligga enligt motionerna 1:293
och II: 437 marginalskattetalen genomgående lägre än enligt propositionen,
opaginerad Kontrollera mot PDF
200
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 1. Marginalskatt vid lika delar inkomst av arbete oeh
av kapital (3 Va %) dels enligt propositionen och dels enligt de
likalydande motionerna I: 293 och II: 437 samt de likalydande
motionerna I: 294 och II: 440. (Jfr propositionen s. 437.)
Inkomst
kr.
Förmögen-
het
kr.
Marginalskatt
Prop.
Mot. 1:293
Mot. 11:440
2 000
30 000
19:00
16: 00
17:50
5 000
75 000
28:90
28: 90
28:90
10 000
150 000
44: 20
38:20
38:20
20 000
300 000
65:80
53:20
56:80
50 000
750 000
82:00
68:50
73:00
100 000
1 500 000
86:50
73:00
80:50
150 000
2 250000
91:00
82:00
85:00
200 000
3 000 000
180:00
82: 00
85: 00
250 000
3 750 000
180:00
82: 00
94: 00
300 000
4 500 000
180: 00
82: 00
1 80: 00
1000 000
15 000 000
1 80: 00
82: 00
1 80: 00
1200 000
18000 000
1 80: 00
> 80: 00
1 80: 00
Tab. 2. Marginalskatt enligt propositionen vid enbart kapitalinkomst
(]fr propositionen s. 438).
! Förmögenhet
kr.
Avkastning 2 %
Avkastning 3 %
Avkastning 31/s %
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
60 000
1200
23:00
1800
28:00
2 000
28:00
150 000
3 000
94: 00
4 500
59:50
5 000
55: 90
300 000
6 000
110: 80
9 000
83:80
10 000
80: 20
400 000
8 000
114: 40
12 000
87: 40
13 330
82: 00
600 000
12 000
1 80: 00
18 000
94:60
20 000
92:80
750 000
15 000
1100: 00
22 500
101: 80
25 000
96:40
800 000
16 000
1100: 00
24 000
101: 80
26 660
100: 00
850 000
17 000
1100: 00
25 500
105:40
28 330
100: 00
875 000
17 500
1100: 00
26 250
105: 40
29 160
100: 00
900 000
18 000
1100: 00
27 000
1 80: 00
30 000
100: 00
1 000 000
20 000
1100: 00
30 000
»80: 00
33 330
100: 00
1 200 000
24 000
* 100: 00
36 000
180:00
40 000
*80:00
1500 000
30 000
1 100: 00
45 000
180: 00
50 000
1 80: 00
3 000 000
60 000
1100: 00
90 000
180:00
100 000
*80:00
9 000 000
180 000
1100: 00
270 000
1 80: 00
300 000
*80:00
30 000 000
600 000
* 100: 00
900 000
1 80: 00
1000 000
'' 80: 00
80-procentspärren tillämpad.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50,
201
Tab. 3. Marginalskatt enligt de likalydande motionerna It 293 och II: 437 vid
enbart kapitalinkomst.
Förmögenhet
kr.
Avkastning 2 %
Avkastning 3 %
Avkastning 3 >/s %
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
60 000
1200
17:00
1800
28: 00
2 000
28: 00
150 000
3 000
70: 00
4 500
46:30
5 000
43:90
300 000
6 000
80: 80
9 000
64: 00
10000
62:20
400 000
8 000
84: 40
12 000
67:60
13 330
64:00
600 000
12 000
88: 00
18000
71:20
20 000
71: 20
750 000
15 000
91:60
22 500
74: 80
25 000
74: 80
800 000
16 000
91:60
24 000
78: 40
26 660
74:80
850000
17 000
91:60
25 500
78:40
28 330
74: 80
875 000
17 500
91:60
26 250
78: 40
29 160
74: 80
900 000
18 000
91: 60
27 000
78: 40
30 000
76:60
1 000 000
20 000
95:20
30 000
80: 20
33 330
76:60
1 200 000
24 000
98:80
36 000
80: 20
40 000
82: 00
1500 000
30 000
1 80: 00
45 000
85: 60
50 000
86:50
3000 000
60 000
1 80: 00
90 000
180: 00
100 000
91:00
9 000 000
180 000
1 80: 00
270 000
>80: 00
300 000
> 80: 00
30000000
600 000
1 80: 00
900 000
>80: 00
1 000 000
1 80: 00
Tab. 4. Marginalskatt enligt de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 vid
enbart kapitalinkomst.
Förmögenhet
kr.
Avkastning 2 %
Avkastning 3 %
Avkastning 3 >/s %
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
60 000
1200
20:00
1800
28: 00
2 000
28:00
150 000
3 000
70:00
4 500
46: 30
5 000
43:90
300 000
6 000
80:80
9 000
64: 00
10 000
62: 20
400 000
8 000
84:40
12 000
67: 60
13 330
64: 00
600 000
12 000
88:00
18 000
74: 80
20 000
74: 80
750 000
15 000
91:60
22 500
82: 00
25 000
78:40
800 000
16 000
91:60
24 000
82:00
26 660
82:00
850 000
17 000
95: 20
25 500
85: 60
28 330
82: 00
875 000
17 500
95:20
26 250
85: 60
29 160
82: 00
900 000
18 000
95:20
27 000
85:60
30000
82:00
1 000 000
20 000
108: 80
30 000
92:20
33 330
88:00
1 200 000
24 000
> 80: 00
36 000
92: 20
40 000
92:50
1500 000
30 000
> 80:00
45 000
96:70
50 000
97:00
3 000 000
60 000
> 80: 00
90 000
> 80: 00
100 000
> 80: 00
9 000 000
180 000
> 80: 00
270 000
> 80: 00
300 000
1 80: 00
30 000 000
600 000
> 80: 00
900 000
■ 80: 00
1 000 000
> 80: 00
80-procentspärren tillämpad.
202
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
och de överstiga i intet fall 100 procent. Innan 80-procentspärren börjar verka,
utgör marginalskatten vid 2 procents förräntning högst 98,80 procent,
vid 3 procents förräntning högst 85,60 procent och vid 3 1U procents förräntning
högst 91 procent. Då i de likalydande rirotionerna 1:294 och 11:440
allenast föreslås ändring av förmögenhetsskatteskalan komma marginalskattesiffrorna
enligt dessa motioner att ligga något högre än siffrorna för motionerna
1:293 och 11:437.
Såsom ovan nämnts ha tab. 1—4 uträknats under den förutsättningen att
inkomstökningen till hälften utgöres av arbetsinkomst och till hälften av
kapitalinkomst (tab. 1) eller ock av enbart kapitalinkomst (tab. 2—4). Om
emellertid en person, som förutom förmögenhet och avkastningen därav
åtnjuter arbetsinkomst, av sin inkomst sparar ett visst belopp, blir avkastningen
av detta belopp i sin helhet att betrakta såsom kapitalinkomst. Marginalskatten
blir då högre än som framgår av tab. 1—4. Marginalskattens
storlek om inkomstökningen i sin helhet hänföres till kapitalinkomst åskådliggöres
i tab. 5, avseende vissa kombinationer av inkomst och förmögenhet.
Avd. II. Tabeller avseende att belysa olika inom utskottet diskuterade
reduktionsregler.
Tab. 6 och 7 avse att belysa verkningarna å marginalskatten därest man
gör den ändringen i den i propositionen föreslagna 80-procentspärren, att
reduktion skulle kunna ske även å förmögenhetsskatten. För de i tab. 6 upptagna
fallen har något behov av en dylik reduktion icke förelegat. Den i
propositionen föreslagna utformningen av spärregeln med reduktion endast
av den statliga inkomstskatten har sålunda i samtliga fall varit tillfyllest.
Tab. 5. Marginalskatt enligt propositionen samt de likalydande motionerna I: 293
och II: 437 samt de likalydande motionerna I: 291 och II: 440 vid vissa kombinationer
av inkomst — av arbete eller av kapital — och förmögenhet.
Inkomst
kr.
Förmö-
genhet
kr.
Marginalskatt vid olika avkastning
2 <yg
3 %
8V3*
Prop.
| Motion
I: 293
Motion
II: 440
Prop.
Motion
I: 293
Motion
II: 440
Prop.
Motion
I: 293
Motion
II: 440
10 000
300 000
116: 20
86: 20
86: 20
85:60
65: 80
65:80
80:20
62:20
62: 20
20 000
300 000
128: 80
95:20
98: 80
98: 20
74: 80
78: 40
92:80
71:20
74: 80
! 30 000
300 000
136: 00
100:60
106: 00
105: 40
80: 20
85:60
100: 00
76: 60
82: 00
1 40 000
300 000
140: 50
106: 00
110: 50
109: 90
85:60
90:10
104:50
82: 00
86:50
50 000
300 000
145: 00
110:50
115: 00
114: 40
90:10
94: 60
109: 00
86: 50
91: 00
60 000
300 000
145:00
110: 50
115: 00
114: 40
90:10
94:60
109: 00
86:50
91:00
70 000
300 000
149: 50
115: 00
119: 50
118: 90
94: 60
99: 10
113:50
91:00
95:50
80 000
300 000
149:50
115: 00
119: 50
118: 90
94: 60
99:10
113: 50
91:00
95:50
90 000
300 000
149:50
115: 00
119:50
118: 90
94:60
99: 10
113: 50
91:00
95:50
100 000
300 000
149:50
115: 00
119: 50
118: 90
94: 60
99:10
113: 50
91:00
95:50
120 000
300 000
154: 00
124: 00
124: 00
123: 40
103: 60
103: 60
118: 00
100: 00
100: 00
130 000
300 000
154: 00
124: 00
124: 00
123:40
103: 60
103: 60
118: 00
100: 00
100: 00
200 000
300 000
154: 00
124: 00
124: 00
123:40
103: 60
103: 60
118: 00
100: 00
100: 00
230 000
300 000
163: 00
124: 00
133: 00
132:40
103: 60
112: 60
127: 00
100: 00
109: 00
250 000
1 000 000
163:00
124: 00
143: 00
132:40
103: 60
119: 20
127: 00
100:00
115:00
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
203
Tab. 6. Marginalskatt enligt propositionen vid lika
delar inkomst av arbete och av kapital, som förräntas
efter 2 procent.
Inkomst
kr.
Förmögenhet
kr.
Marginalskatt
1200
30 000
20:00
3 000
75 000
29: 00
6 000
160 000
50: 80
8 000
200 000
61: 90
12 000
300 000
73: 00
16 000
375 000
76: 60
16 000
400 000
76:60
17 000
425 000
80: 20
17 600
437 500
80: 20
18 000
450 000
80: 20
20 000
500 000
83: 80
24 000
600 000
87: 40
30 000
750 000
91:00
60 000
1500 000
80:00 1
180 000
4 500 000
80:00
600 000
15 000 000
80:00
1 200 000
30 000 000
80:00
Tab. 7. Marginalskatt enligt propositionen vid enbart kapitalinkomst under förutsättning
att vid tillämpning av 80-procentspärren reduktion kan ske jämväl
av förmögenhetsskatten (jfr tab. 2).
Förmögenhet
kr.
Avkastning 2 %
Avkastning 3%
Avkastning 3 1/s %
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
Inkomst
kr.
Marginal-
skatt
60 000
1200
23: 00
1800
28:00
2 000
28: 00
150 000
3 000
94: 00
4500
59:50
5 000
55:90
300 000
6 000
110: 80
9 000
83: 80
10 000
80: 20
400 000
8 000
114: 40
12 000
87:40
13 330
82:00
600 000
12 000
80: 00
18 000
94: 60
20 000
92:80
750 000
15 000
80: 00
22 500
101: 80
25 000
96:40
800 000
16 000
80: 00
24 000
101: 80
26 660
100:00
850 000
17 000
80: 00
25 500
105: 40
28 330
100: 00
875 000
17 500
80: 00
26 250
105: 40
29 160
100: 00
900 000
18 000
80: 00
27 000
80: 00
30 000
100: 00
1 000 000
20 000
80:00
30 000
80: 00
33 330
100: 00
1 200 000
24 000
80: 00
36 000
80: 00
40 000
80: 00
1 500 000
30 000
80: 00
45 000
80:00
50 000
80: 00
3 000 000
60 000
80: 00
90 000
80: 00
100 000
80: 00
9 000 000
180 000
80: 00
270 000
80:00
300 000
80: 00
30 000 000
600 000
80: 00
900 000
80:00
1000 000
80: 00
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tab. 8. Den totala marginalskattens storlek vid enbart kapitalinkomst.
to
o
>f^
Avkastning 2 %
Avkastning 3%
Avkastning 3 Va %
Avkastning 4 %
Förmögen-
Marginalskatt
Marginalskatt
Marginalskatt
Marginalskatt
het
Kr.
Inkomst
med bort-
Inkomst
med bort-
Inkomst
med bort-
Inkomst
med bort-
kr.
enl.
tag. av
kr.
enl.
tag. av
kr.
enl.
tag. av
kr.
enl.
tag. av
prop.
100 000-
prop.
10Ö000-
prop.
100 000-
prop.
100 000-
kr.-gränsen
kr.-gränsen
kr.-gränsen
kr.-gränsen
60 000
1200
23: 00
23: 00
1800
28: 00
28:00
2 000
28:00
28: 00
2 400
25: 00
25: 00
150 000
3 000
94: 00
32:00
4 500
59:50
49:90
5 000
55:90
55:90
6 000
50:80
50:80
300 000
6 000
110: 80
56:80
9 000
83:80
69: 40
10 000
80:20
80:20
12 000
73:00
73:00
400 000
8 000
114:40
69:40
12 000
87: 40
82: 00
13 330
82: 00
82:00
16 000
76: 00
76: 00
600 000
12 000
80:00
82:10
18 000
94: 00
89: 20
20 000
92: 80
92:80
24 000
87:40
87: 40
750 000
15 000
100:00
85:60
22 500
101:80
96: 40
25 000
96:40
96: 40
30 000
91:00
91:00
800 000
16 000
100: 00
85:60
24 000
101: 80
96: 40
26 660
100: 00
100:00
32 000
91:00
91:00
850 000
17 000
100: 00
89: 20
25 500
105: 40
100: 00
28 330
100: 00
100: 00
34 000
91:00
91:00
875 000
17 500
100: 00
89: 20
26 250
105: 40
100: 00
29 160
100: 00
100: 00
35 000
91:00
91:00
900 000
18 000
100: 00
89: 20
27 000
80: 00
100: 00
30 000
100: 00
100: 00
36 000
91: 00
91:00
1 000 000
20000
100: 00
92: 80
30 000
80: 00
100: 00
33 330
100: 00
100:00
40 000
96: 50
96: 50
1200 000
24 000
100: 00
96: 40
36 000
80: 00
80: 00
40 000
80: 00
80: 00
48 000
100: 00
100: 00
1 500 000
30 000
100: 00
100:00
45 000
80: 00
80: 00
50 000
80: 00
80: 00
60 000
SO: 00
80:00
3 000 000
60 000
100: 00
80:00
90 000
80: 00
80: 00
100 000
80: 00
80: 00
120 000
SO: 00
80:00
9 000 000
180 000
100: 00
80:00
270 000
80: 00
80: 00
300 000
80: 00
80:00
360 000
80:00
80:00
30 000 000
600 000
100: 00
80: 00
900 000
80: 00
80:00
1 000 000
80: 00
80:00
1 200 000
80: 00
80: 00
De kursiva beloppen utvisa de fall, där 80-procentspärren tillämpats.
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
opaginerad Kontrollera mot PDF
205
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 9. Den sammanlagda statliga Inkomstskattens och förmögenhetsskattens stor*
lek dels med och dels utan 100 000-kronorsgränsen 1 reduktionsregeln.
Förmögen-
het
kr.
Netto-
inkomst
kr.
Sammanlagd statsskatt
i kronor
i procent
enl. nuv.
best.
enl. prop.
enl. prop.
utan
100 000- kr.-spärr
enl.
nuv.
best.
enl.
prop.
enl.
prop.
utan
100 000- kr.-spärr
f
2 000
176: 90
180: 00
180: 00
8-3
9-0
9-0
3 000
349:15
360:00
360: 00
11-6
12-0
12-0
100 000 \
4 000
486:40
505: 00
505: 00
12-2
12-4
12-4
1
5 000
612: 65
602:50
602: 50
12-3
12-0
12-0
j
3 000
450:40
820: 00
360:00
15-0
27-3
12-0
150 000 1
4 500
736: 37
1 053:00
903: 00
16-4
23-4
20-1
6 000
976:15
1 208: 00
1 208: 00
16-3
20-1
20-1
1
7 500
1187: 27
1 390: 00
1 390:00
15-8
18-5
18-5
1
4 000
747:90
1 605: 00
705: 00
18-7
40-1
17-6
200000 |
6 000
1192:40
1 808: 00
1 568: 00
19-9
30-1
26-1
8 000
1555: 00
2 062: 00
2 062: 00
19-4
25-8
25-8
l
10 000
1 894:60
2 355:00
2 355: 00
18-9
23-5
23-5
|
10000
3 235:50
1 7 100:00
3 855: 00
32-4
71-0
38-5
15 000
5 073:15
8 350:00
7 450: 00
33-8
55-7
49-7
OOU 000 <
20 000
6 734: 40
9 610: 00
9 610: 00
33-7
48-0
48-0
l
25 000
8 240:35
11 200: 00
11 200: 00
33''0
44-8
44-8
1
20 000
9 439:10
»15 620: 00
11 410: 00
47-2
78-1
57-0
1000 000
30 000
14 141:60
121 990: 00
20190: 00
47-1
73-3
67-3
40 000
18 521:30
25 752:50
25 752: 50
46-3
64-4
64-4
1
50 000
22 817: 60
29 915: 00
29 915: 00
45-6
59-8
59-8
Då så är förhållandet vid en förräntning av 2 procent torde ännu mindre
något behov av en reduktion jämväl av förmögenhetsskatten föreligga vid
en högre förräntning. Vad nu sagts gäller under förutsättning, att av inkomsten
hälften är arbetsinkomst och hälften kapitalinkomst. Om av inkomsten
en större del utgöres av kapitalinkomst blir förhållandet annorlunda.
Tab. 7 avser att visa hur verkningarna bliva vid enbart kapitalinkomst.
Vid en jämförelse mellan denna tabell och tab. 2 framgår, att en ändring av
80-procentspärren i syfte att möjliggöra reduktion även av förmögenhetsskatten
skulle få betydelse i sådana fall då förräntningen är 2 procent och
förmögenheten uppgår till eller överstiger 750 000 kronor. I dessa fall skulle
marginalskatten nedgå från 100 till 80 procent.
Tab. 8—10 utvisa verkningarna såväl å marginalskatten som å de totala
skattebeloppen av 100 000-kronorsgränsens borttagande i den i propositionen
föreslagna reduktionsregeln för förmögenhetsskatten (jfr § 9 förslaget till
förordning om statlig förmögenhetsskatt). I tab. 8 lämnas uppgifter om
marginalskattens storlek vid enbart kapitalinkomst. Förräntningen har antagits
vara 2, 3, 37s och 4 %. Borttagandet av 100 000-kronorsgränsen får 1
1 80-% spärren tillämpad.
n2 80-% spärren tillämpad. Därest nämnda spärr även må gälla den statliga förmögenhetsskatten
minskas detta belopp till 14 100 kr.
opaginerad Kontrollera mot PDF
206
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
betydelse endast i de två förstnämnda fallen eller alltså då avkastningen är
2 eller 3 %>. Av tab. 9 framgår hur borttagandet av 100 000-kronorsgränsen
skulle komma att verka med avseende å den sammanlagda statsskattens
storlek. De i tabellen angivna exemplen ha därvid valts på sådant sätt att
nettoinkomsten i alla fallen motsvarar en förräntning av förmögenheten av
2, 3, 4 eller 5 %. Skattebeloppen angivas dels enligt nuvarande bestämmelser,
dels enligt propositionen och dels enligt propositionen men med borttagande
av 100 000-kronorsgränsen. Tab. 10 slutligen avser att visa, att 80- procentspärren skulle bliva av betydelse även efter borttagandet av 100 000- kronorsgränsen.
Tab. 10. Verkningarna av 80-procentspärren dels före och dels efter borttagandet
av 100 000-kronorsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen.
Förmögenhet
kr.
Inkomst
kr.
S:a skatter vid 80-%-spärren
(kommunalskatt 10 %)
S:a skatter vid 80-%-spärren efter
borttagande avlOOOOO-kr-gränsen
vid förm.-skatten
utan
reduktion
vid red.
enbart av
statl.
ink-skatt
vid red.
även av
statl.
förm-skatt
utan
reduktion
vid red.
enbart av
statl.
ink-skatt
vid red.
även av
statl.
förm-skatt
Förmögenhetsavkastning
2 %
300 000
6 000
3 808
3 808
3 808
2 068
2 068
2 068
600 000
12 000
10 680
9 600
9 600
6 360
6 360
6 360
1000 000
20 000
20 510
17 520
16 000
13 310
13 310
13 310
3 000 000
60 000
76 315
57 520
48 000
54 715
48 000
48 000
9 000 000
180 000
258 240
177 520
144 000
193 440
144 000
144 000
30000 000
600 000
938 765
597 520
480 000
702 765
480 100
480 100
Förmögenhetsavkaslning 3 %
300 000
9 000
4 506
4 506
4 506
4 056
4 056
4 056
600 000
18 000
12 556
12 556
12 556
11476
11476
11476
1000 000
30 000
24 890
24 000
24 000
23 090
23 090
23 090
3000 000
90 000
93 727
72 000
72 000
88 327
72 000
72 000
9 000 000
270 000
319 865
216 000
216 000
303 665
216 000
216 000
30 000 000
900000
1157 765
720 000
720 000
1 103 765
720 000
720 000
Förmögenhetsavkaslning 31/s %
300 000
10 000
4 755
4 755
4 755
4 755
4 755
4755
600 000
20 000
13 310
13 310
13 310
13 310
13 310
13 310
1000 000
33 330
26423
26 423
26 423
26 421
26 421
26 421
3 000 000
100 000
99 677
80 000
80 000
99 677
80 000
80 000
9 000000
300 000
341 765
240 000
240 000
341 765
240 000
240 000
30 000 000
1000 000
1230 765
800 000
800 000
1230 765
800 000
800 000
Förmögenhetsavkastning 4 %
300 000
12 000
5 280
5 280
5 280
5 280
5 280
5 280
600 000
24 000
14 976
14 976
14 976
14 976
14 976
14 976
1 000 000
40 000
29 652
29 652
29 652
29 652
29 652
29 652
3 000 000
120 000
111 840
96 000
96 000
111840
96 000
96 000
9 000 000
360 000
385 565
288 000
288 000
385 565
288 000
288 000
30 000 000
1200000
1 376 765
960 000
960 000
1376 765
960 000
960 000
De kursiva skattebeloppen utmärka de fall, där 80-procentspärren tillämpats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50,
207
Tab. 11. Marginalskatt å en avkastning av 100 kronor av nysparat kapital enligt
propositionen och de likalydande motionerna I: 296 och II: 436 vid vissa kombinationer
av inkomst — av arbete eller av kapital — och lörmtigenhet.
Marginalskatt vid olika avkastning
Inkomst
kr.
Förmögen-
het
kr.
2%
3%
3 V» %
Prop.
Motion
1:29S
Prop.
Motion
1:296
Prop.
Motion
1:296
10 000
300 000
116: 20
100: 00
85: 60
73:60
80: 20
68: 20
20 000
300 000
128: 80
100: 00
98:20
77: 80
92:80
72:40
30 000
300 000
136:00
100: 00
105: 40
81:40
100: 00
76:00
40 000
300 000
140: 50
100:00
109: 90
82: 90
104: 50
77:50
50 000
300 000
145: 00
100: 00
114: 40
82: 90
109: 00
77: 50
60 000
300 000
145:00
100: 00
114: 40
84: 40
109: 00
79: 00
70 000
300 000
149:50
100: 00
118: 90
84:40
113:50
79: 00
80 000
300 000
149:50
100: 00
118: 90
85:90
113:50
80:50
90 000
300 000
149:50
100: 00
118: 90
85:90
113: 50
80:50
100 000
300 000
149:50
100: 00
118: 90
85:90
113:50
80:50
120 000
300 000
154: 00
100: 00
123: 40
87:40
118: 00
82: 00
130 000
300 000
154:00
100: 00
123: 40
87:40
118: 00
82:00
200 000
300 000
154: 00
100: 00
123: 40
87:40
118: 00
82:00
230 000
300 000
163: 00
100: 00
132: 40
90:40
127: 00
85:00
250 000
1 000 000
163:00
100: 00
132:40
90:40
127: 00
85:00
Tab. 12. Marginalskatt enligt propositionen och de likalydande motionerna 1:296
och 11:436 vid enbart kapitalinkomst.
Förmögenhet
kr.
Avkastning 2 %
Avkastning 3 %
Avkastning 31/s %
Inkomst
kr.
Marginalskatt
Inkomst
kr.
Marginalskatt
Inkomst
kr.
Marginalskatt
Prop.
Motion
I: 296
Prop.
Motion
1:296
Prop.
Motion
I: 296
60 000
1200
23: 00
23:00
1800
28: 00
28: 00
2 000
28:00
28:00
150 000
3 000
94: 00
90:00
4 500
69:50
54:60
5 000
55: 90
51:40
300 000
6 000
110:80
100: 00
9 000
83: 80
73: 00
10 000
80:20
68: 20
400 000
8 000
114: 40
100: 00
12 000
87:40
73:60
13 330
82: 00
68:80
600 000
12 000
80: 00
100: 00
18 000
94:60
74: 20
20 000
92: 80
69:40
750 000
15 000
100: 00
100: 00
22 500
101: 80
74: 80
25 000
96: 40
70: 00
800 000
16 000
100: 00
100: 00
24 000
101: 80
74: 80
26 660
100: 00
70:00
850 000
17 000
100: 00
100: 00
25 500
105: 40
74: 80
28 330
100: 00
70:00
875 000
17 500
100: 00
100: 00
26 250
105: 40
74:80
29160
100: 00
71:20
900 000
18 000
100: 00
100: 00
27 000
80: 00
74: 80
30 000
100: 00
71: 20
1 000 000
20 000
100: 00
100: 00
30 000
80: 00
75: 40
33 330
100: 00
71:20
1 200 000
24 000
100: 00
100: 00
36 000
80: 00
76: 60
40 000
80: 00
73: 60
1 500 000
30 000
100: 00
100: 00
45 000
80: 00
77:80
50 000
80: 00
74: 20
3 000 000
60 000
100: 00
100: 00
90 000
80: 00
81:40
100 000
80: 00
77:50
9 000 000
180 000
100: 00
100: 00
270 000
80: 00
80: 00
300 000
80: 00
82: 00
30 000 000
600 000
100: 00
100: 00
900 000
80:00
80: 00
1000 000
80: 00
80: 00
opaginerad Kontrollera mot PDF
208
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 11 och 12 avse att belysa verkningarna å marginalskatten vid tilllämpning
av det i de likalydande motionerna I: 196 (av herr Hagman m. fl.)
och II: 436 föreslagna systemet med avdragsrätt vid taxeringen till statlig
inkomstskatt för påförd förmögenhetsskatt. Såsom framgår av tabellerna
medför en på dylikt sätt anordnad avdragsrätt en avsevärd sänkning av marginalska
ttetalen.
Avd. III. Marginalskattens storlek vid eu uttagningsprocent för den
statliga inkomstskatten av 90, 100, 110 eller 120.
Efterföljande tabeller 13—16 skilja sig beträffande beräkningsgrunden från
de föregående i två oväsentliga avseenden:
1) Något allmänt avdrag har såsom tidigare nämnts icke medräknats.
2) I de föregående tabellerna hänför sig marginalskatten till en inkomstökning
av 100 kronor och vid 3 % avkastning alltså till en förmögenhets
Tab.
13. Marginalskatt vid lika delar inkomst av arbete och av kapital (3Va %)
enligt propositionen vid olika uttagningsprocent (jfr tab. 1).
Inkomst,
kr.
Förmögenhet,
kr.
Marginalskatt vid en
uttagningsprocent av
90
100
110
120
2 000
30 000
19-00
19-oo
19-00
19-00
5 000
75 000
27-91
28-90
29-89
30-88
10 000
150 000
42-58
44-20
45-82
47-44
20000
300 000
62-92
65-80
68-68
71-56
50000
750 000
77-50
82-00
86-50
91-oo
75 000
1 125 000
81-55
86-50
91-45
96-40
100 000
1500 000
81-55
86-50
91-45
80-oo
125 000
1 875 000
85-60
91-00
96-40
80-oo
150 000
2 250 000
85-60
91-oo
80-oo
80-00
200 000
3 000 000
85-60
80-oo
80-oo
80-00
250 000
3 750 000
93-70
80-oo
80-00
80-oo
300 000
4 500 000
80-oo
80-oo
80-00
80-oo
Tab. 14. Marginalskatt vid enbart kapitalinkomst enligt propositionen vid olika
uttagningsprocent (jfr tab. 2).
Förmögenhet,
Inkomst,
Marginalskatt vid en
uttagningsprocent av
kr.
kr.
90
100
no
120
Avkastning 2 %
40 000
800
5-00
5-oo
5-00
5-oo
50 000
1000
23-00
23-00
23-00
23-00
60 000
1200
28-00
28-oo
28-00
28-00
100 000
2 000
58-00
58-oo
58-oo
58-00
125 000
2 500
90-OO
90-oo
90-00
90-oo
150 000
3 000
98-10
99-00
99-90
100-80
175 000
3 500
78-10
79-oo
79-90
80-70
200 000
4 000
93-10
94-oo
94-90
95-80
250 000
5 000
93-91
94-90
95-89
96-88
300 000
6 000
109-72
110-80
111-88
112-96
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nv 50.
Tab. 14 (forts.).
209
Förmögenhet,
kr.
Inkomst,
kr.
Marginalskatt vid en
uttagningsprocent av
90
100
no
120
400 000
8 000
112-96
114-40
115-84
117-28
500 000
10 000
80-00
80-oo
80-00
80-oo
750 000
15 000
100-OO
100-00
lOO-oo
100-oo
Avkastning 3 %
40 000
1200
28-00
28-00
28-00
28-00
50 000
1500
28-oo
28-00
28-00
28-oo
60 000
1800
28-oo
28-00
28-00
28-00
100 000
3 000
50-10
51-00
51-90
52-80
125 000
3 750
51-43
52-33
53-23
54-13
150 000
4 500
58-91
59-90
60-89
61-88
175 000
5 250
59-72
60-80
61-88
62-96
200 000
6 000
69-72
70-80
71-88
72-96
250 000
7 500
72-96
74-40
75-84
77-28
300 000
9 000
82-96
84-40
85-84
87-28
400 000
12 000
86-20
88-oo
89-80
91-60
500 000
15 000
89-44
91-60
93-76
95-92
600 000
18000
92-68
95-20
97-72
100-24
750 000
22 500
99-16
102-40
105-64
108-88
800 000
24 000
99-16
102-40
105-64
80-oo
850 000
25 500
102-40
106-00
80-oo
80-oo
875 000
26 250
102-40
106-OO
80-oo
80-oo
900 000
27 000
102-40
80-oo
80-oo
80-oo
950 000
29 500
102-40
80-oo
80-oo
80-oo
1 000 000
30 000
80-oo
80-oo
80-oo
80-oo
Avkastning 3l/a %
40 000
1333
28-00
28-00
28-00
28-00
50 000
1667
28-00
28-00
28-00
28-00
60 000
2 000
28-00
28-oo
28-oo
28-00
100 000
3 333
48-10
49-oo
49-90
50-80
125 000
4167
48-91
49-90
50-89
51-88
150 000
5 000
54-91
55-90
56-89
57-88
175 000
5 833
55-72
56-80
57-88
58-96
200 000
6 667
66-34
67-60
68-86
70-12
250 000
8 333
67-96
69-40
70-84
72-28
300 000
10 000
78-58
80-20
81-82
83-44
400 000
13 333
80-20
82-00
83-80
85-60
500 000
16 667
86-68
89-20
91-72
94-24
600 000
20 000
89-92
92-80
95-68
98-56
750 000
25 000
93-16
96-40
99-64
102-88
800 000
26 667
96-40
lOO-oo
103-60
107-20
850 000
28 333
96-40
100-oo
103-60
107-20
875 000
29167
96-40
100-oo
103-60
107-20
900 000
30 000
96-40
lOO-oo
103-60
80-00
950 000
31 667
96-40
100-00
80-oo
80-oo
1 000 000
33 333
96-40
100-00
80-00
80-00
1 050 000
35 000
96-40
80-oo
80-oo
80-00
1 100 000
36 667
100-45
80-00
80-OO
80-00
1 150 000
38 333
100-45
80-00
80-00
80-00
1 200 000
40 000
80-00
80-00
80-oo
80-oo
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 50.
14
210
Bevillningsutskottets betänkande nr SO.
Tab. 15. Marginalskatt enligt propositionen vid olika uttagningsprocent och vid vissa
kombinationer av inkomst — av arbete eller av kapital — och förmögenhet (jfr tab. 5).
Marginalskatt vid olika avkastning och uttagningsprocent
In-
komst
kr.
Förmö-
genhet
kr.
2
*
3 %
373 %
90
100
no
120
90 100
no
120
90
100
no
120
10 000
300 000
114-58
116-20
117-82
119-44
84-58 86-20
87-82
89-44
78-58
80-20
81-82
83-44
20 000
300 000
125-92
128-80
131-68
134-56
95-92 98-80
101-68
104-56
89-92
92-80
95-68
98-56
30 000
300 000
132-40
136-00
139-60
143-20
102-40 106-00
109-eo
113-20
96-40
100-OO
103-60
107-20
40 000
300 000
136-45
140-50
144-55
148-60
106-45 110-50
114-55
118-60
100-45
104-50
108-55
112-60
50 000
300 000
140-50
145-00
149-50
154-00
110-50. 115-00
119-50
124-00
104-50
109-00
113-50
118-00
60 000
300 000
140-50
145-00
149-50
154-00
110-50'' 115-00
119-50
124-00
104-50
109-00
113-50
118-00
70 000
300 000
144-55
149-50
154-45
159-40
114-55, 119-50
124-45
129-40
108-55
113-50
118-45
123-40
80 000
300 000
144-55
149-50
154-45
159-40
114-55 119-50
124-45
129-40
108-55
113-50
118-45
123-40
90 000
300 000
144-55
149-50
154-45
159-40
114-55 119-50
124-45
129-40
108*55
113-50
118-45
123-40
100 000
300 000
144-55
149-50
154-45
159-40
114-55 119-50
124-45
129-40
108-55
113-50
118-45
123-40
120 000
300 000
148-60
154-00
159-40
163-00
118-60 124-00
129-40
133-00
112-60
118-00
123-40
127-00
130 000
300 000
148-60
154-00
159-40
163-00
118-60 124-oo
129-40
133-00
112-60
118-00
123-40
127-00
200 000
300 000
148-60
154-00
159-40
163-00
118-60 124-00
129-40
133-00
112-60
118-00
123-40
127-00
230 000
300 000
156-70
163-00
163-0 0
163-00
126--0 133-00
133-00
133-00
120-7 0
127-00
127-00
127-00
250000
1 000 000
156-70
163-00
163-00
163-00
126-70 133-00
133-00
133-00
120-70
127-00
127-00
127-00
250 000
2 100 000
156-70
163-00
163-00
80-oo
126-70 133-00
133-00
80-00
120-70
127-00
127-00
80-oo
250 000
2 600 000
156-70
163-00
80-00
8O-00
126-701 133-00
80-00
80-00
120-70
127-00
80-00
80-oo
250 000
3 200 000
156-70
80-00
80-00
80-oo
126-70 80-00
80-00
80-00
120-70
80-oo
80-oo
80-oo
250 000
3 900 000
80-oo
80-oo
80-00
80-oo
80-00 80-00
80-00
80-00
80-oo
80-00
80-oo
80-oo
ökning på 3 333 kronor. Eftersom den beskattningsbara förmögenheten skall
utföras i hela hundratal kronor, måste vid detta beräkningssätt ske en avrundning
nedåt till 3 300 kronor, vilket sänker marginalskatteprocenten med
upp till 0,6 enheter. I tabellerna 13—17 har icke någon sådan begränsning
till visst inkomstbelopp och följaktligen icke heller någon avrundning nedåt
skett.
Samtliga tabeller visa, som tidigare nämnts, förhållandena vid en uttagningsprocent
av resp. 90, 100, 110 och 120.
Tab. 13, som är att jämföra med tab. 1 ovan, visar, att marginalskatten
kan bli högre vid 90 än vid 100 %> uttagning, beroende på att man kommer
upp ett par progressionsskikt högre vid 90 än vid 100 °/o uttag, innan 80 %- spärren börjar verka. Den högsta marginalskatten, 96,4 %>, förekommer dock
vid 120 %> uttag.
Det må framhållas, att denna tabell även visar förhållandena vid enbart
kapitalinkomst efter 6V3 %>.
Tab. 1A ansluter sig till tab. 2 ovan. I anslutning till tab. 2 har påpekats,
att marginalskatten enligt propositionen kan vara ojämn, i det att den vid
2 °/o avkastning först nedgår till 80 % och därefter åter stiger till 100 °/o.
I förevarande tab. 14 visas en annan ojämnhet enligt propositionen vid 2 %
avkastning. Marginalskatten är som synes 20 enheter lägre vid 175 000 än
vid 150 000 kronors förmögenhet. Detta beror på sättet för reducering av
förmögenheter över 100 000 kronor i de fall 30 gånger den sammanräknade
nettoinkomsten icke uppgår till 100 000 kronor. Ifrågavarande anordning
innebär för förmögenheter närmast över 100 000 kronor, att den beskattningsbara
förmögenheten stiger i snabbare takt än den skattepliktiga, vid
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
211
Tab. 16. Marginalskatt vid olika uttagnlngsprocent vid enbart kapitalinkomst,
om 100 000-kronorsgränsen borttages (jfr tab. 8).
Förmögenhet,
kr.
Inkomst,
kr.
Marginalskatt vid en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Avkastning 2 %
40 000
800
5-oo
5-oo
5-00
6-oo
50 000
1000
23-oo
23-oa
23-00
23-00
60 000
1200
28-oo
28-00
28-00
28-00
100 000
2 000
28-00
28-00
28-00
28-00
125 000
2 500
28-00
28-00
28-00
28-00
150 000
3 000
36-40
37-oo
37-90
38-80
175 000
3500
48-10
49-oo
49-90
50-80
200 000
4 000
48-10
49-oo
49-90
50-80
250 000
5 000
54-91
55-90
56-89
57-88
300 000
6 000
55-72
56-80
57-88
58-96
400 000
8 000
67-96
69-40
70-84
72-28
500 000
10 000
78-58
80-20
81-82
83-44
600 000
12 000
80-20
82-oo
83-80
85-60
750 000
15 000
83-44
85-60
87-76
89-92
800 000
16 000
83-44
85-60
87-76
89-92 |
850 000
17 000
86-68
89-20
91-72
94-24
875 000
17 500
86-68
89-20
91-72
94-24
900 000
18 000
86-68
89-20
91-72
94-24
950 000
19 000
86-68
89-20
91-72
94-24
1 000 000
20 000
89-92
92-80
95-68
98-56
1200 000
24 000
93-16
96-40
99-64
102-88
1400 000
28 000
96-40
100-oo
103-60
107-20
1500 000
30 000
96-40
lOO-oo
103-60
80-oo
1 600 000
32 000
96-40
100-oo
80-00
80-oo
1 800 000
36 000
96-40
80-oo
80-oo
80-oo
1 900 000
38000
100-45
80-oo
80-00
80-oo
2 000 000
40 000
80-oo
80-oo
80-00
80-oo
Avkastning 3 %
40 000
1200
28-00
28-oo
28-00
28-00
50 000
1500
28-00
28-oo
28-00
28-00
60 000
1800
28-00
28-oo
28-00
28-00
100 000
3 000
36-10
37-00
37-90
38-80
125 000
3 750
48-10
49-oo
49-90
50-80
150 000
4 500
48-91
49-90
50-89
51-88
175 000
5 250
55-72
56-80
57-88
58-96
200 000
6 000
55-72
56-80
57-88
58-96
250 000
7 500
67-96
69-40
70-84
72-28
300 000
9 000
67-96
69-40
70-84
72-28
400 000
12 000
80-20
82-00
83-80
85-60
500 000
15 000
83-44
85-60
88-76
89-92
600 000
18 000
86-68
89-20
91-72
94-24
750 000
22 500
93-16
96-40
99-64
102-88
800 000
24 000
93-16
96-40
99-64
102-88 i
850 000
25 500
96-40
lOO-oo
99-64
102-88
875 000
26 250
96-40
100-oo
99-64
102-88
900 000
27 000
96-40
lOO-oo
99-64
102-88
950 000
28 500
96-40
lOO-oo
99-64
80-oo
1000 000
30 000
96-40
100-oo
99-64
80-oo
212 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 16 (forts.).
Förmögenhet,
kr.
Inkomst,
kr.
Marginalskatt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
1 050 000
31500
96-40
100-00
80-oo
80-00
1 100 000
33 000
96-40
1O0-OO
80-00
80-oo
1 150 000
34 500
96-40
80-O>
80-00
80-oo
1 200 000
36 000
96-40
80-00
80-00
80-oo
1 250 000
37 500
100-45
80-oo
80-oo
80-oo
1 300 000
39 000
80-00
80-01
80-00
80-00
2 % avkastning 60 °/o snabbare. Progressionen vid förmögenhetsökning blir
därför i vissa lägen hårdare för den som får sin förmögenhet reducerad än
för andra förmögenhetsägare och kan bli hårdare i lägre förmögenhetsskikt
än i högre.
Tab. 15 ansluter sig sig till tab. 5 ovan. Det framgår av tab. 15, att den
högsta skillnaden i marginalskatt vid en given kombination av inkomst och
förmögenhet är — om man bortser från fall då SO %-spärren verkar —
6,3 enheter mellan 100 och 90 °/o uttag, 5,4 enheter mellan 110 och 100 %
uttag samt 4,95 enheter mellan 120 och 110 °/o uttag. I de högsta inkomstresp.
förmögenhetslägena innan 80 %-spärren börjar verka blir marginalskatten
densamma vid varje uttagningsprocent utom 90.
Tab. 16 ansluter sig till tab. 8 ovan. Den belyser verkningarna av det av
utskottet gjorda ändringsförslaget att reducering av förmögenheter skall få
ske på samma sätt för förmögenheter över som under 100 000 kronor. Tab. 8
visade en högsta marginalskatt vid 2 °/o avkastning å 100 °/o. Tab. 16 visar
maximala marginalskattesatser som äro högre icke blott vid 110 och 120 utan
även vid 90 °/o uttag, nämligen resp. 103,6, 107,2 och 100,45.
Även vid 3 °/o avkastning kan marginalskatten överstiga 100 °/o, nämligen
vid 90 och 120 % uttag.
Tab. 17 visar för olika kombinationer av å ena sidan förmögenhet med
avkastning motsvarande 2, 2,5 eller 3 V3 % och å andra sidan arbetsinkomst
av varierande storlek vad den skattskyldige får behålla i °/o av kapitalavkastningens
ökning. Tabellen är så upplagd, att den — vid de i tabellen angivna
arbetsinkomstbeloppen resp. procenttalen för avkastningen — belyser
marginalskattens storlek för varje förmögenhetsläge.
Det framgår av tab. 17, att marginalskatten blir högre, ju större arbetsinkomsten
är, vilket sammanhänger med att 80 %-spärren då kommer att
verka först vid högre inkomster med åtföljande starkare progression.
Ovan har framhållits, att den i propositionen föreslagna reduktionsregeln
för förmögenhetsbeskattningen skulle ha kunnat föranleda vissa ojämnheter
i marginalskatten. Det framgår emellertid av tab. 17, att sådana kunna förekomma
även efter den ändring av reduktionsregeln som utskottet föreslagit.
Detta beror på att rätten till reduktion gjorts beroende av den sammanlagda
nettoinkomstens storlek i stället för av enbart kapitalavkastningen. I tab. 17
framträder förhållandet särskilt tydligt vid 2 % avkastning. Om den skattskyldige
har en arbetsinkomst på 5 000 kronor och 2 % avkastning på sitt
kapital, motsvarar den sammanlagda inkomsten 3 % % vid en förmögenhet
på 375 000 kronor. Intill denna gräns kan förmögenheten icke bli föremål
för någon reducering, vilket däremot blir fallet, om förmögenheten ökas. Det
blir en lägre marginalskatt i skiktet närmast över än i skiktet närmast under
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
213
375 000 kronor, och skillnaden uppgår till ej mindre än 36 enheter. Samma
skillnad förekommer även vid 10 000 kronors arbetsinkomst, då gränsen går
vid 750 000 kronors förmögenhet. Vid arbetsinkomster på 20 000 kronor eller
högre och 2 % avkastning kan motsvarande läge icke uppkomma, då SO %>- spärren börjar verka innan förmögenheten nått den punkt, där reducering
skulle kunna komma i fråga.
De här berörda förhållandena kunna iakttagas även vid 2,5 % avkastning,
men skillnaderna bli där mindre.
De högsta marginalskattesatserna i tabellen framgå av följande sammanställning.
Förmögenhet förenad
med nedanstående
arbetsinkomst
Uttagningsprocent
90
100
no
120
2% avkastning.
0
100-45
lOO-oo
103-60
107-20
5 000
116-20
118-00
119-80
121-60
10 000
129-16
132-40
135-64
138-88
20 000
136-45
140-50
144-55
148-60
30 000
140*50
145-00
149-50
154-00
50 000
144-55
149-50
154-45
159-40
100 000
148-60
154-00
159-40
163-00
150 000
148-60
154-00
159-40
163-00
200 000 eller däröver
156-70
163-00
163-00
163-00
2 5 % avkastning.
0
100-45
lOO-oo
103-60
107-20
5 000
107-92
110-80
113-68
116-56
10 000
118-45
122-50
121-60
125-20
20 000
122-50
127-00
131-50
133-00
30 000
126-55
127-00
131-50
136-00
50 000
126-55
131-50
136-45
141-40
100 000
130-60
136-00
141-40
145-00
150 000
138-70
145-oo
141-40
145-00
200 000 eller däröver
138-70
145-00
145-00
145-00
3''/s % avkastning.
0
100-45
100-oo
103-60
107-20
5 000
104-50
104-50
108-55
112-60
10 000
104-50
109-00
113-50
112-60
20 000
108-55
113-50
113-50
118-00
30 000
108-55
113-50
118-45
123-40
50 000
112-60
118-00
118-45
123-40
100 000
112-60
118-00
123-40
127-00
150 000 eller däröver
120-70
127-00
127-00
127-00
opaginerad Kontrollera mot PDF
214
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17. Belysande för skattskyldig i ortsgrupp V den totala marginalskatten
för kapitalavkastning enligt utskottets förslag.
I. Kapitalavkastning 2%.
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst = 0.
0— 35
100-00
100-oo
lOO-oo
lOO-oo
35— 50
95-00
95-oo
95-00
95-oo
50— 70
77-00
77-oo
77-00
77oo
70— 160
72-00
72-oo
72-oo
72-00
161— 166
63-90
63-oo
62-io
61-20
167— 216
51-90
51-00
50-10
49-20
217— 250
51-09
50-io
49-11
48-12
250— 271
45-09
44-io
43-11
42-12
272— 327
44-28
43-20
42-12
41-04
328— 333
42-66
41-40
40-14
38-88
334— 383
33-66
32-40
31-14
29-88
384— 494
32-04
30-60
29-16
27-72
495— 500
30-42
28-80
27-18
25-56
500— 605
21-42
19-80
18-18
16-56
606— 716
19-80
18-oo
16-20
14-40
717— 827
16-56
14-40
12-24
10-08
828— 938
13-32
10-80
8-28
5-76
939—1 049
10-08
7-20
4-32
1-44 j
1 050—1 271
6-84
3-60
0-36
-2-88
1 272—1 446
3-60
O-oo
-3-60
-7-20
1 447—1573
3-60
O-oo
— 3-60
20-00
1574—1 743
3-60
0-oo
20-00
20-00
1 744—1 827
3-60
20-oo
20-oo
20-00
1 828—1 957
-0-45
20-oo
20-00
20-00
1958—
20-00
20-oo
20-oo
20-00
Arbetsinkomst = 5 000 kr.
0— 21
81-09
80-io
79-11
78-12
22— 30
80-28
79-20
78-12
77-04
30— 77
50-28
49-20
48-12
47-04
78— 100
48-66
47-40
46-14
44-88
100— 133
28-66
27-40
26-14
24-88
134— 150
27-04
25-60
24-16
22-72
150— 200
17-04
15-60
14-16
12-72
200— 244
2-04
0-60
— 0-84
— 2-28
244— 300
0-42
— 1-20
— 2-82
— 4-44
300— 355
— 14-58
— 16-20
-17-82
-19-44
356— 375
-16-20
— 18-00
-19-80
— 21-60
375— 466
19-80
18-00
16-20
14-40
Bevillningsutskottets betänkande nr 30
Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2 %.
215
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
467— 577
16-56
14-40
12-24
10-08
578— 688
13-32
10-80
8-28
5-76
689— 799
10-08
7-20
4-32
1-44
800-1 021
6-84
3-60
0-36
— 2-88
1 022—1 196
3-60
O-oo
— 3-60
— 7-20
1197—1 323
3-60
O-oo
— 3-60
20-00
1 324—1 493
3-60
0-oo
20-oo
20-oo
1 494—1577
3-60
20-oo
20-oo
20-OO
1 578—1674
— 0-45
20-00
20-00
20-oo
1 675—1 709
— 0-45
20-00
20-oo
20-00
1710—
20-oo
20-oo
20-00
20-oo
Arbetsinkomst =
10 000 kr.
0- 30
75-42
73-80
72-18
70-56
30— 100
45-42
43-80
42-18
40-56
100— 105
25-42
23-80
22-18
20-56
106— 150
23-80
22-00
20-20
18-40
150— 200
13-80
12-00
10-20
8-40
200- 216
— 1-20
— 3-00
— 4-80
— 6-60
217— 300
— 4-44
— 6-60
— 8-76
— 10-92
300— 327
— 19-44
— 21-60
-23-76
— 25-92
328— 438
— 22-68
— 25-20
— 27-72
— 30-24
439— 549
— 25-92
— 28-80
-31-68
— 34-56
550— 750
-29-16
— 32-40
-35-64
— 38-88
750— 771
6-84
3-60
0-36
— 2-88
772— 947
3-60
O-oo
— 3-60
— 7-20
948—1 073
3-60
O-oo
— 3-60
20-oo
1 074—1 243
3-60
O-oo
20-oo
20-00
1 244—1 327
3-60
20-oo
20-00
20-00
1 328—1 457
— 0-45
20-00
20-00
20-00
1458-
20-oo
20-oo
20-OO
20-00
Arbetsinkomst = 20 000 kr.
0— 30
64-08
61-20
58-32
55-44
30— 49
34-08
31-20
28-32
25-44
50— 100
30-84
27-60
24-36
21-12
100— 150
10-84
7-60
4-36
1-12
150— 200
0-84
— 2-40
— 5-64
— 8-88
200— 271
-14-16
— 17-40
-20-64
— 23-88
272— 300
-17-40
-21-00
-24-60
— 28-20
300— 827
-32-40
— 36-00
— 39-60
-43-20
828—1 029
-36-45
— 40-50
— 44-55
— 48-60
1 030—1 109
— 36-45
— 40-50
-44-55
20-00
1110—1199
— 36-45
— 40-50
20-oo
20-00
1 200—1 303
— 36-45
20-00
20-00
20-00
1 304—
20-00
20-00
20-00
20-00
216
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2 %.
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst =
30 000 kr.
0— 30
57-60
54-00
50-40
46-80
30— 100
27-60
24-o,o
20-40
16-80
100— 150
7-60
4-00
0-40
— 3-20
150— 200
— 2-40
— 6-oo
— 9-60
—13-20
200— 300
— 17-40
-21-00
— 24-60
-28-20
300— 327
-32-40
— 36-00
-39-60
-43-20
328— 883
— 36-45
— 40-50
— 44-55
— 48-60
883—1 163
— 40-50
— 45-oo
— 49-50
-54-00
1164—1 276
— 40-50
— 45-00
-49-50
20-oo
1 277—1 405
— 40-50
— 45-00
20-00
20-oo
1 405—1 552
— 40-50
20-oo
20-00
20-oo
1553—
20-00
20-oo
20-oo
20-oo
Arbetsinkomst =
50 000 kr.
0— 30
49-50
45-00
40-50
36-oo
30— 100
19-50
15-oo
10-50
6-oo
100— 150
— 0-50
— 5-oo
— 9-50
—14-00
150— 200
-10-50
-15-00
— 19-50
— 24-oo
200— 300
-25-50
— 30-oo
-34-50
— 39-00
300— 994
— 40-50
-45-00
— 49-50
-54-00
995—1 353
— 44-55
— 49-50
— 54-45
-59-40
1 354—1533
— 44-55
— 49-50
-54-45
20-oo
1534—1 738
— 44-55
-49-50
20-00
20-oo
1 739—1 974
— 44-55
20-oo
20-00
20-oo
1975—
20-00
20-oo
20-00
20-oo
Arbetsinkomst =
100 000 kr.
0— 30
45-45
40-50
35-55
30-60
30— 100
15-45
10-50
5-55
0-60
100— 150
— 4-55
— 9*50
— 14-45
-19-40
150— 200
—14-55
— 19-50
-24-45
— 29-40
200— 300
— 29-55
— 34-50
— 39-45
— 44-40
300— 716
— 44-55
— 49-50
-54-45
-59-40
717—1 645
-48-60
— 54-00
— 59-40
— 63-00
1 646—1 971
— 48-60
— 54-00
-59-40
20-oo
1 972—2 368
-48-60
— 54-00
20-00
20-oo
2 369—2 828
-48-60
20-oo
20-00
20-oo
2 828—
20-00
20-00
20-oo
20-oo
Arbetsinkomst =
150 000 kr.
0- 30
41-40
36oo
30-60
27-00
30— 100
11-40
6-oo
0-60
— 3-oo
100— 150
— 8-60
-14-00
-19-40
— 23-00
150— 200
-18-60
— 24-00
-29-40
— 33-00
200— 300
— 33-60
— 39-oo
-44-40
— 48-00
300—1 856
— 48-60
-54-00
— 59-40
-63-00
1 856—2 305
— 48-60
-54-00
-59-40
20-oo
2 306—2 909
-48-60
-54-00
20-oo
20-oo
2 910—3607
— 48-60
20-oo
20-00
20-oo
3608—
20-00
20-oo
20-00
20-oo
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2 %.
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst = 200 000 kr.
0— 30
41-40
36-00
30-60
27-oo
30— 100
11-40
6-oo
0-60
— 3-oo
100— 150
— 8-60
— 14-00
— 19-40
— 23-00
150— 200
— 18-60
— 24-oo
— 29-40
— 33-00
200— 300
— 33-60
-39-00
— 44-40
— 48-oo
300—1 271
— 48-60
— 54-00
— 59-40
— 63-00
1272—2 066
— 56-70
— 63-00
— 63-00
— 63-00
2 067—2580
-56-70
-63-00
-63-00
20-oo
2 580—3 213
— 56-70
— 63-00
20-oo
20-oo
3 214—4 058
— 56-70
20-00
20-oo
20-oo
4 059—
20-oo
20-oo
20-oo
20-oo
Arbetsinkomst =
250 000 kr.
0— 30
33-30
27-00
27-00
27-oo
30— 100
3-30
— 3-00
— 3-oo
— 3-00
100— 150
— 16-70
— 23-oo
-23-00
-23-00
150— 200
— 26-70
— 33-00
— 33-00
— 33-00
200— 300
— 41-70
— 48-00
-48-00
— 48-00
300—2 277
— 56-70
— 63-00
— 63-00
— 63-00
2 278—2 790
— 56-70
-63-00
-63-00
20-oo
2 791—3424
— 56-70
— 63-00
20-oo
20-oo
3 425—4 492
— 56-70
20-oo
20-oo
20-oo
4 493-
20-oo
20-oo
20-oo
20-oo
217
opaginerad Kontrollera mot PDF
218
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.)
II. Kapitalavkastning 2''b %.
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst =
0.
•
0— 28
lOOoo
lOO-oo
100-oo
100-oo
28— 40
95-00
95-00
95-00
95-oo
40— 56
77-00
77-00
77-00
77-oo
56— 128
72-00
72-00
72-00
72-00
129— 133
63-90
63-00
62-10
61-20
134— 173
51-90
51-oo
50-io
49-20
174— 200
51-09
50-io
49-ii
48-12
200— 217
45-09
44-io
43-n
42-12
218— 262
44-28
43-20
42-12
41-04
262— 266
42-66
41-40
40-14
38-88
267— 306
33-66
32-40
31-14
29-88
307— 395
32-04
30-eo
29-16
27-72
396— 400
30-42
28-80
27-18
25-56
400— 484
21-42
19-80
18-18
16-56
485— 573
19-80
18-00
16-20
14-40
574— 662
16-56
14-40
12-24
10-08
662— 750
13-32
10-80
8-28
5-76
751— 839
10-08
7-20
4-32
1-44
840—1 017
6-84
3-60
0-36
— 2-88
1 018—1157
3-60
0-oo
— 3-60
— 7-20
1158—1 257
3-60
O-oo
— 3-60
20-oo
1 258—1 394
3-60
O-oo
20-00
20-oo
1 395—1 462
3-60
20-oo
20-oo
20-oo
1462—1565
— 0-45
20-00
20-oo
20-oo
1566—
20-00
20-00
20-oo
20-oo
Arbetsinkomst =
5 000 kr.
0— 17
81-09
80-10
79-n
78-12
18— 30
80-28
79-20
78-12
77-04
30— 62
56-28
55-20
54-12
53-04
62— 100
54-66
53-40
52-14
50-88
100— 106
38-66
37-40
36-14
34-88
107— 150
37-04
35-60
34-16
32-72
150— 195
29-04
27-60
26-16
24-72
196— 200
27-42
25-80
24-18
22-56
200— 284
15-42
13-80
12-18
10-56
285— 300
13-80
12-00
10-20
8-40
300— 373
1-80
O-oo
— 1-80
— 3-60
374— 462
— 1-44
— 3-60
— 5-76
— 7-92
462— 550
— 4-68
— 7-20
— 9-72
-12-24
551— 600
— 7-92
— 10-80
-13-68
-16-56
600— 639
10-08
7-20
4-32
1-44
640— 728
6-84
3-60
0-36
— 2-88
729— 957
3-60
0-oo
— 3-60
— 7-20
958—1 057
3-60
0-oo
— 3-60
20-00
1 058—1 195
3-60
O-oo
20-00
20-OO
1 196—1 262
3-60
20-00
20-oo
20-oo
1 262—1 365
— 0-45
20-00
20-00
20-oo
1366—
20-oo
20-00
20-oo
20-oo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50
Tab. 17 (forts.)- Kapitalavkastning 2''5 %.
219
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst =
10 000 kr.
0— 30
75-42
73-80
72-18
70-56
30— 84
51-42
49-80
48-18
46-56
85— 100
49-80
48-00
46-20
44-40
100— 150
33-80
32-00
30-20
28-40
150— 173
25-80
24-00
22-20
20-40
174— 200
22-56
20-40
18-24
16-08
200— 262
10-56
8-40
6-24
4-08
262— 300
7-32
4-80
2-28
— 0-24
300— 350
— 4-68
— 7-20
— 9-72
— 12-24
351— 439
— 7-92
— 10-80
— 13-68
-16-56
440— 617
-11-16
— 14-40
-17-64
— 20-88
618— 933
-14-40
-18-00
— 21-60
— 25-20
934—1 005
— 14-40
— 18-00
-21-60
20-00
1 006—1 062
— 14-40
-18-00
20-00
20-00
1 062—1 089
— 18-45
— 22-50
20-00
20-00
1 090—1181
— 18-45
20-oo
20-00
20-oo
1182—
20-00
20-oo
20-00
20-oo
Arbetsinkomst =
20 000 kr.
0- 30
64-08
61-20
58-32
55-44
30— 39
40-08
37-20
34-32
31-44
40— 100
36-84
33-60
30-36
27-12
100— 150
20-84
17-60
14*36
11-12
150— 200
12-84
9-60
6-36
3-12
200— 217
0-84
— 2-40
— 5-64
— S-88
218— 300
— 2-40
— 6-oo
— 9-60
-13-20
300— 662
-14-40
-18-00
— 21-60
-25-20
662—1106
— 18-45
— 22-50
— 26-55
— 30-60
1107—1115
-22-50
— 27-00
— 31-50
— 36-oo
1 116—1 218
— 22-50
-27-00
— 31-50
20-00
1 219—1 341
— 22-50
— 27-00
20-oo
20-00
1 342—1 490
— 22-50
20-00
20-00
20-00
1491—
20-00
20-00
20-oo
20-oo
Arbetsinkomst =
30 000 kr.
0— 30
57-60
54-00
50-40
46-80
30— 100
33-60
30-00
26-40
22-80
100— 150
17-60
14-00
10-40
6-80
150— 200
9-60
6-00
2-40
— 1-20
200— 262
— 2-40
— 6-00
— 9-60
— 13-20
262— 300
— 6-45
-10-50
—14-55
— 18-60
300— 706
-18-45
— 22-50
— 26-55
-30-60
707—1 229
— 22-50
— 27-00
— 31-50
— 36-00
1 230—1 377
— 22-50
— 27-00
— 31-50
20-00
1 378—1 554
— 22-50
— 27-00
20-00
20-oo
1 555—1595
— 22-50
20-00
20-00
20-00
1 596—1 753
— 26-55
20-00
20-00
20-00
1754—
20-00
20-00
20-00
20-00
220
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2''5 %.
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla 1 % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst =
JO 000 kr.
0— 30
49-50
45-oo
40-50
36-00
30— 100
25-50
21-00
16-50
12-00
100— 150
9-50
5-00
0-50
— 4-00
150— 200
1-50
— 3-oo
— 7-50
— 12-00
200— 300
— 10-50
— 15-00
— 19-50
— 24-00
300— 795
— 22-50
— 27-00
— 31-50
— 36-00
796—1 400
— 26-55
— 31-50
-36-45
— 41-40
1 401—1 617
— 26-55
— 31-50
— 36-45
20-oo
1 618—1 876
— 26-55
— 31-50
20-oo
20-oo
1 877—2 190
— 26-55
20-00
20-00
20-oo
2191—
20-00
20-OO
20-00
20-oo
Arbetsinkomst =
100 000 kr.
0— 30
45-45
40-50
35-55
30-60
30— 100
21-45
16-50
11-55
6-60
100— 150
5-45
0-5 0
— 4-45
— 9-40
150— 200
— 2-55
— 7-50
— 12-45
— 17-40
200— 300
— 14-55
— 19-50
— 24-45
— 29-40
300— 573
— 26-55
— 31-50
— 36-45
— 41-40
574—1 680
— 30-60
— 36-00
— 41-40
— 45-00
1 681—2 039
— 30-60
— 36-00
— 41-40
20-00
2 040—2 503
— 30-60
— 36-00
20-00
20-00
2 504—3066
— 30-60
20-00
20-00
20-00
3067—
20-00
20-00
20-00
20-OO
Arbetsinkomst =
1 JO 000 kr.
0— 30
41-40
36oo
30-60
27-00
30- 100
17-40
12-00
6-60
3-oo
100— 150
1-40
— 4-oo
— 9-40
— 13-oo
150— 200
— 6-60
— 12-00
— 17-40
— 21-00
200— 300
— 18-60
— 24-00
— 29-40
— 33-00
300—1 896
— 30-60
— 36-00
— 41-40
— 45-oo
1 897—2 385
— 30-60
— 30-60
-41-40
20-oo
2 386—3 017
— 30-60
— 30-60
20-00
20-oo
3018—3 067
-38-70
— 45-00
20-00
20-oo
3068—3 789
— 38-70
20-00
20-00
20-00
3 790—
20-oo
20-00
20-00
20-00
Arbetsinkomst =
200 000 kr.
0— 30
41-40
36-00 .
30-60
27-00
30— 100
17-40
12-00
6-60
3-00
100— 150
1-40
— 4-oo
— 9-40
— 13oo
150— 200
— 6-60
—12-00
— 17-40
— 21-00
200— 300
-18-60
— 24-00
-29-40
— 33-00
300—1 017
-30-60
— 36oo
— 41-40
-45-00
1018—2111
— 38-70
— 45-00
— 45-00
—45-00
2 112—2 635
— 38-70
— 45-00
— 45-00
20-oo
2 636—3 282
-38-70
— 45-00
20-00
20-oo
3283-4 242
— 38-70
20-oo
20-00
20oo
4 243—
20-oo
20-oo
20-00
20-oo
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2 5 %.
221
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst =
250 000 kr.
0— SO
33-30
27-00
27-00
27-00
30— 100
9-30
3-00
3-00
3-00
100— 150
— 6-70
— 13-00
— 13-00
— 13-00
150— 200
— 14-70
— 21-00
— 21-00
— 21-00
200— 300
— 26-70
— 33-00
— 33-00
— 33-00
300—2 326
— 38-70
—45-00
— 45-00
— 45-oo
2 327—2 850
— 38-70
— 45-00
— 45-00
20-oo
2 851—3 498
— 38-70
— 45-00
20-00
20-oo
3 499—4 695
— 38-70
20-oo
20-00
20-oo
4 696—
20-00
20-oo
20-oo
20-oo
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.)
III. Kapitalavkastning 3 Va %
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla; % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst =
0— 21
0.
100-00
100-oo
100-oo
100-00
21— 30
95-00
95-oo
95-oo
95oo
30— 42
77-00
77-00
77-00
77-00
42— 96
72-00
72-00
72-00
72-00
97— 100
63-90
63-00
62-10
61-20
100— 129
51-90
51-00
50-10
49-20
130— 150
51-09
50-10
49-11
48-12
150— 163
45-09
44-10
43-11
42-12
164— 196
44-28
43-20
42-12
41-04
197— 200
42-66
41-40
40-14
38-88
200— 229
33-66
32-40
31-14
29-88
230— 296
32-04
30-60
29-16
27-72
297— 300
30-42
28-80
27-18
25-56
300- 363
21-42
19-80
18-18
16-56
364— 429
19-80
18-oo
16-20
14-40
430— 496
16-56
14-40
12-24
10-08
497— 563
13-32
10-80
8-28
5-76
564— 629
10-08
7-20
4-32
1-44
630— 763
6-84
3-60
0-36
— 2-88
764— 868
3-60
0-00
— 3-60
— 7-20
869— 943
3-60
0-oo
— 3-60
20-oo
944—1 046
3-60
0-oo
20-oo
20-oo
1 047—1 096
3-60
20-00
20-00
20-oo
1 097—1174
— 0-45
20-00
20-00
20-oo
1175—
20-00
20-00
20-00
20-oo
Arbetsinkomst =
0— 13
5 000 kr.
81-09
80-io
79-11
78-12
14— 30
80-28
79-20
78-12
77-04
30— 46
62-28
61-20
60-12
59-04
47— 79
60-66
59-40
58-14
56-88
80- 100
59-04
57-60
56-16
54-72
100— 146
47-04
45-60
44-16
42-72
147— 150
45-42
43-80
42-18
40-56
150— 200
39-42
37-80
36-18
34-56
200— 213
30-42
28-80
27-18
25-56
214— 279
28-80
27-00
25-20
23-40
280— 300
25-56
23-40
21-24
19-08
300— 346
16-56
14-40
12-24
10-08
347— 413
13-32
10-80
8-28
5-76
414— 479
10-08
7-20
4-32
1-44
480— 613
6-84
3-60
0-36
— 2-88
614— 946
3-60
0-oo
— 3-60
— 7-20
947—1 004
— 0-45
— 4-50
— 8-55
-12-60
1 005—1103
— 0-45
— 4-50
— 8-55
20-oo
1 104—1 235
— 0-45
— 4-50
20-00
20-00
1 236—1 279
— 0-45
20-00
20-00
20-00
1 280—1 397
— 4-50
20-00
20-00
20-00
1 398—
20-oo
20-00
20-00 1
20-oo
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 3''/s %.
223
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst = 10 000 kr.
0— 30
75-42
73-80
72-18
70-56
30— 63
57-42
55-80
54-18
52-56
64— 100
55-80
54-00
52-20
50-40
100- 129
43-80
42-00
40-20
38-40
130— 150
40-56
38-40
36-24
34-08
150— 196
34-56
32-40
30-24
28-08
197— 200
31-32
28-80
26-28
23-76
200— 263
22-32
19-80
17-28
14-76
264- 300
19-08
16-20
13-32
10-44
300— 329
10-08
7-20
4-32
1-44
330— 463
6-84
3-60
0-36
— 2-88
464— 796
3-60
0-00
— 3-60
— 7-20
797—1103
— 0-45
— 4-50
— 8-55
— 12-60
1104—1129
— 0-45
— 4-50
— 8-55
20-00
1130—1 221
— 4-50
— 9-oo
— 13-50
20-oo
1 222—1 372
— 4-50
— 9-oo
20-00
20-oo
1 373—1 577
— 4-50
20-oo
20-oo
20-oo
1578—
20-00
20-oo
20-00
20-oo
Arbetsinkomst =
20 000 kr.
0— 30
64-08
61-20
58-32
55-44
30- 100
42-84
39-60
36-36
33-12
100— 150
30-84
27-60
24-36
21-12
150— 163
24-84
21-60
18-36
15-12
164— 200
21-60
18-oo
14-40
10-80
200— 300
12-60
9-oo
5-40
1-80
300— 496
3-60
0-oo
— 3-60
— 7-20
497— 829
— 0-45
— 4-50
— 8-55
-12-60
830—1 233
— 4-50
— 9-oo
— 13-50
-18-00
1 234—1 405
— 4-50
— 9-oo
— 13-50
20-oo
1 406—1 496
— 4-50
— 9-oo
20-00
20-oo
1 497—1612
— 8-55
— 13-50
20-00
20-oo
1613—1 876
— 8-55
20-oo
20-00
20-oo
1877—
20-00
20-oo
20-00
20-oo
Arbetsinkomst =
30 000 kr.
0— 30
57-60
54-00
50-40
46-80
30— 100
39-60
36oo
32-40
28-80
100— 150
27-60
24-oo
20-40
16-80
150— 196
21-60
18-00
14-40
10-80
197— 200
17-55
13-50
9-45
5-40
200— 300
8-55
4-50
0-45
— 3-60
300— 529
— 0-45
— 4-50
— 8-55
— 12-60
530—1 196
— 4-50
— 9-oo
— 13-50
— 18-oo
1197—1 339
— 8-55
— 13-50
-18-45
— 23-40
1 340—1538
— 8-55
— 13-50
-18-45
20-00
1 539—1 796
— 8-55
— 13-50
20-00
20-00
1 797—2 143
— 8-55
20-00
20-00
20-00
2144—
20-00
20-00
20-oo
20-oo
opaginerad Kontrollera mot PDF
224
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 3l/s%.
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst =
50 000 kr.
0— 30
49-50
45-oo
40-50
36-00
30— 100
31-50
27-00
22-50
18-oo
100— 150
19-50
15-00
10-50
6-00
150— 200
13-50
9-oo
4-50
O-oo
200— 300
4-50
O-oo
— 4-50
— 9-oo
300— 596
— 4-50
— 9-oo
— 13-50
-18-00
597—1 485
— 8-55
— 13-50
— 18-45
-23-40
1 486—1 781
— 8-55
— 13-50
— 18-45
20-00
1 782—1 929
— 8*55
— 13-50
20-00
20-00
1 930—2 135
— 12-60
—18-00
20-00
20-00
2 136—2 585
-12-60
20-00
20-00
20oo
2 586—
20-00
20-00
20-00
20-00
Arbetsinkomst =
100 000 kr.
0— 30
45-45
40-50
35*55
30-60
30— 100
27-45
22-50
17-55
12-60
100— 150
15-45 .
10-50
5-55
0-60
150— 200
9-45
4-50
— 0-45
— 5-40
200— 300
0-45
— 4-50
— 9-45
-14-40
300— 429
— 8-55
— 13-50
-18-45
— 23-40
430-1 743
— 12-60
-18-00
— 23-40
— 27-00
1 744—2 164
— 12-60
-18-00
— 23-40
20-00
2 165—2 767
-12-60
—18-00
20-00
20-oo
2 768—3570
— 12-60
20-00
20-00
20-00
3571—
20-00
20-00
20-00
20-00
Arbetsinkomst =
150 000 kr.
0— 30
41-40
36-00
30-60
27-00
30— 100
23-40
18-00
12-60
9-oo
100— 150
11-40
6-oo
0-60
— 3-oo
150— 200
5-40
0-oo
— 5-40
— 9-00
200- 300
— 3-60
— 9-oo
-14-40
—18-00
300-1 966
— 12-60
— 18-00
-23-40
— 27-00
1 967—2 263
— 12-60
-18-00
— 23-40
20-00
2 264—2 510
— 20-70
— 27-00
— 27-00
20-00
2 511—3181
-20-70
— 27-00
20-00
20-OO
3182—4 098
-20-70
20-00
20-00
20-00
4 099—
20-00
20-oo
20-00
20-00
Arbetsinkomst =
200 000 kr.
0— 30
41-40
36-00
30-60
27-00
30— 100
23-40
18-00
12-60
9-oo
100— 150
11-40
6-oo
0-60
— 3-oo
150— 200
5-40
0-oo
— 5-40
— 9-00
200— 300
— 3-60
— 9-00
— 14-40
-18-00
300- 763
-12-60
— 18-00
— 23-40
-27-00
764—2 190
-20-70
— 27-00
— 27-00
-27-00
2 191—2 733
-20-70
-27-00
-27-00
20-00
2 734—3 405
-20-70
— 27-00
20-00
20-00
3 406—4 589
-20-70
20-00
20-00 .
20-00
4 590—
20-00
20-00
20-oo
20-oo
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 3''/a%.
225
Förmögen-
hetsskikt,
1 000-tal kr.
Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid
en uttagningsprocent av
90
100
no
120
Arbetsinkomst =
250 000 kr.
0— 30
33-30
27-00
27-00
27-00
30— 100
15-30
9-oo
9-oo
9-00
100— 150
3-30
— 3-00
— 3-oo
— 3-00
150— 200
— 2-70
— 9-oo
— 9-oo
— 9-oo
200— 300
-11-70
-18-00
— 18-00
-18-00
300—2 413
— 20-70
-27-00
-27-00
-27-00
2 414—2 957
-20-70
— 27-00
-27-00
20-oo
2 958—3 628
-20-70
-27-00
20-oo
20-oo
3629—5 079
-20-70
20-oo
20-oo
20-oo
5 080—
20-00
20-oo
20-OO
20-oo
Bihdng till riksdagens protokoll 1,917. 7 samt. Nr SO.
15
226
Bevillningsutskottets betänkande nr 50
Bilaga 2.
Tabell utvisande den efter avdrag av stats- och kommunalutskylder för äkta makar återstående
inkomsten dels enl. propositionen nr 212 dels ock med tillämpning av de skatteskalor
som föreslås i de likalydande motionerna 1:293 (av herr Elon Andersson m. fl.)
och 11:437 samt de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (av herr Rubbestad m. fl.)
(:00 % uttagning och 80 % spärren). Jfr. Riksräkenskapsverkets tabell s. 260—261
i propositionen.
Arbets-
inkomst
Förmögenhet (avkastning efter 3 7» 2
; ortsgrupp V) kronor
Arbets-
inkomst
0
30 000 (avkast- ning 1 000)
90 000 (avkast- ning 3 000)
150 000 (avkast- ning 5 000)
kronor
Mo-
Mo-
Mo-
Mo-
Mo-
Mo-
Mo-
Mo-
kronor
Prop.
tion
tion
Prop.
tion
tion
Prop.
tion
tion
Prop.
tion
tion
I: 293
I: 214
1:293
1:294
I: 293
I: 294
1:293
1:294
0
9a5
9&5
985
2 445
2 485
2 465
3 519
3 709
3 689
0
1
000
985
985
985
1905
1905
1905
3 275
3 315
3 295
4 315
4 505
4 485
1
000
i 2
000
1905
1905
1 905
2 805
2 805
2 805
4 079
4119
4 099
5 099
6 289
5 269
2
000
3
000
2 805
2 805
2 805
3 635
3 635
3 635
4 875
4 915
4 895
5 867
6 057
6 037
3
000
4
000
3 635
3 635
3 635
4 439
4 439
4 439
5 659
5 699
5 679
6 623
6 813
6 793
4
000
5
000
4 439
4 439
4 439
5 235
5 235
5 235
6 427
6 467
6 447
7 377
7 567
7 547
5
000
7
000
6 019
6 019
6 019
6 787
6 787
6 787
7 937
7 977
7 957
8 999
9189
9169
7
000
10
000
S 297
8 297
8 297
9 044
9 044
9 044
10135
10 175
10 155
11121
11311
11291
10
000
12
000
9 773
9 773
9 773
10 495
10 495
10 495
11551
11591
11 571
12 343
12 549
12 513
12
000
15
000
11911
11911
11911
12 595
12 595
12 595
13 551
13 643
13571
14 243
14 557
14 413
15
000
20
000
15 163
15 287
15 163
15 775
15 935
15 775
16 567
16 911
16 587
17 159
17 733
17 329
20
000
25
000
18 079
18 463
18 079
18 235
19 075
18 235
19 355
19 979
19 375
19 875
20 791
20 045
25
000
30
000
20 795
21521
20 795
21335
22115
21 335
22 055
22 805
22 075
22 575
23 761
22 745
30
000
50
000
30 885
32 570
30 885
31 335
33 065
31 335
31 875
33 735
31 895
32 215
34 315
32 385
50
000
100
000
52 030
55 965
52 030
52 435
56 415
52 435
52 885
56 995
52 905
53135
57 485
53 305
100
000
Arbets-
inkomst
Förmögenhet (avkastning efter 3 */s %■, ortsgrupp V) kronor
Arbets-
inkomst
kronor
300 000 (avkast- ning 10 000)
900 000 (avkast- ning 30 000)
1 500 000 (avkast- ning 50 000)
3 000 000 (avkast- ning 100 000)
kronor
Prop.
Mo-
tion
I: 293
Mo-
tion
I: 294
Prop.
Mo- Mo- tion | tion
I: 293 I: 294
Prop.
Mo-
tion
I: 293
Mo-
tion
I: 294
Prop.
Mo-
tion
I: 293
Mo-
tion
I: 294
0
5
277
6
167
6
147
6
975
12
191
11
445
10
000
16
040
13
335
20
000
21
435
20
000
0
1
000
6
015
6
905
6
885
7
515
12
785
11
985
10
200
16
535
13
785
20
200
21
885
20
200
1
000
2
000
6
753
7
643
7
623
8
055
13
379
12
525
10
400
17
030
14
235
20 400
22
335
20
400
2
000
3
000
7
475
8
365
8
345
8
595
13
973
13
065
10
600
17
525
14
685
20
600
22
785
20
600
3
000
4
000
8
195
9
085
9
065
9
135
14
567
13
605
10
800
18
020
15
135
20
800
23
235
20800
4
000
5
000
8
891
9
781
9
761
9
675
15
161
14
145
11
000
18
515
15
585
21
000
23
685
21
000
5
000
7
000
10
243
11
149
11
113
10
735
16
325
15
205
11
400
19
505
16
485
21
400
24
585
21
400
7
000
10
000
12
143
13
157
13
013
12
220
17
945
16
690
12
000
20
990
17
835
22
000
25
935
22
000
10
000
12
000
13
331
14
453
14
201
13
210
19
025
17
680
12
400
21
980
18
735
22
400
26
835
22
400
12
000
15
000
15
059
16
333
15
929
14
695
20
645
19
165
13
015
23
465
20
085
23
000
28
125
23
000
15
000
20
000
17
775
19
391
18
645
17
065
23
240
21
535
15
260
25
935
22
330
24
000
29
925
24
000
20
000
25
000
20
475
22
361
21
345
19
315
25
715
23
785
17
285
28
185
24
355
25
000
31
725
25
000
25
000
30
000
23
020
25
145
23
890
21
565
2S
190
26
035
19
310
30
435
26
380
26
000
33
525
26
000
30
000
50
000
32
365
35
390
33
235
30
no
37
635
34
580
27
410
39
435
34
480
30
000
40
725
32
125
50
000
100
000
53
060
58
335
53
930
49
655
58
725
54
125
46
055
58
725
53
125
40
000
58
725
50
125
100
000
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
227
Innehållsförteckning.
Sid.
Inledning............................................................ 1
Redogörelse för motiveringen för motionerna............................... 7
Allmänna synpunkter................................................ 7
Familjebeskattningen................................................ 16
Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen av fysiska personer 22
Inkomstbeskattningen av juridiska personer............................ 25
Förmögenhetsbeskattningen........................................... 26
Engångsskatt å förmögenhet.......................................... 31
Kvarlåtenskapsskatten............................................... 32
Övergångsbestämmelserna............................................ 37
Promemoria angående vissa undersökningar rörande kvarldlenskapsskattens verkningar
för olika yrkesgrupper......................................... 38
Utskottets yttrande.................................... 40
Allmänna synpunkter på förslaget .................................... 40
Barnavdragens avskaffande vid den statliga beskattningen................ 48
Ortsavdragen och dyrortsgrupperingen................................. 51
Särskilt avdrag för förvärvsarbetande gift kvinna....................... 57
Skattesystem och skatteskala vid inkomstbeskattningen av fysiska personer 59
Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda skattskyldiga ... 63
Inkomstbeskattningen av ideella föreningar och därmed likställda skattskyldiga
............................................................ 68
Förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer.......................... 69
Förmögenhetsbeskattningen av vissa juridiska personer................... 75
Engångsskatt å förmögenhet m. m..................................... 75
Kvarlåtenskapsskatten m. m.......................................... 76
Vissa detaljfrågor i samband med den föreslagna inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.
.................................................... 89
Utskottets hemställan ............................................... 89
Författningstext..................................................... 90
Reservationer och särskilt yttrande........................................ 177
Bilagor.............................................................. 199
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:487 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten