Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1947-07-04 · 227 sidor, varav 143 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 143 av 227 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:50, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

1

Nr 60.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 11 april 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 212, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om statlig inkomstskatt;

3) förordning om statlig förmögenhetsskatt;

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379);

5) förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943 (nr 44)

om kupongskatt;

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

7) förordning om kvarlåtenskapsskatt; samt

8) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt

och gåvoskatt.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:278 av herr Sundelin m. fl. och 11:415

av herr Fröderberg m. fl., vari hemställts, »att ortsavdragen för såväl gifta

som ensamstående bestämmas till de belopp, som föreslagits för ortsgrupp

III»;

2) de likalydande motionerna 1:282 av herr Gustaf Elof sson m. fl. och

II: 424 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., vari hemställts, »att riksdagen må

besluta att vederbörande taxeringsnämnd beträffande inkomst av jordbruk

eller företag, där ägaren och hans familj deltager i arbetet vid förvärvande

av inkomsten, efter uppgift av den skatlskvldige, fastställer huru mycket av

den gemensamma inkomsten av kapital och arbete, som skall anses utgöra in
Bilianq

till riksdagens protokoll 1977. 7 samt.'' Nr 50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

komst av kapital, samt att den sålunda fastställda kapitalinkomsten skall

läggas till grund för förmögenhetsbeskattningen, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext för åstadkommande

av ifrågavarande ändring i lagförslaget»;

3) de likalydande motionerna I: 283 av herr Ljungdahl och II: 425 av herr

Sandberg, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition nr 212 måtte besluta i enlighet med vad i motionerna anförts;

4) de likalydande motionerna 1:284 av herr Näsgård och 11:423 av herr

Liedberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj:ts proposition nr 212 måtte beslula sådana ändringar i förslagen till lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) och förordning

om statlig inkomstskatt, som överensstämde med de i motionerna

anförda synpunkterna;

5) motionen 1:288 av herr Hage, vari hemställts, »att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 212 måtte besluta, att ensamstående

person (änkling, änka eller frånskild) utan hemmavarande barn, som hos

sig har anställd avlönad husföreståndarinna, må i skattehänseende bliva

jämställd med gift skattskyldig, som under beskattningsåret levat tillsammans

med andra maken, och att 8 § i förslaget till förordning om statlig

inkomstskatt ändras i enlighet med denna hemställan»;

6) de likalydande motionerna 1:289 av herrar öhman och Linderot samt

11:433 av herr Adolfsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i anslutning

till Kungl. Maj:ts proposition nr 212 besluta att år 1948 uttaga en

engångsskatt på större förmögenheter i enlighet'' med de riktlinjer som anförts

i ett i motionerna citerat särskilt yttrande till 1945 års statsskatteberednings

förslag samt föranstalta om utarbetandet av nödvändig författningstext,

ävensom att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär skyndsam

utredning om en förbättring och effektivisering av förmögenhetstaxeringen;
7)

de likalydande motionerna I: 290 av herr Wahlund och II: 439 av herr

Pettersson i Dahl m. fl., vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition, nr 212, måtte besluta att avskaffa ortsavdragssystemet

inom statsbeskattningen i enlighet med i motionerna angivna allmänna riktlinjer;
8)

de likalydande motionerna 1:291 av herr Domö m. fl. och II: 442 av

herr Skoglund i Doverstorp m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte:

1. avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 212 med förslag till ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad och allsidig utredning

rörande den direkta statsbeskattningen, därvid här ovan angivna synpunkter

böra vinna beaktande, samt

3. i avvaktan på sådan utredning besluta att från och med den 1 januari

1948 en provisorisk skattelättnad skall medgivas familjer med 200 kronor

och ensamstående med 130 kronor genom avdrag enligt i motionerna skisserat

system å inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt jämlikt nu

gällande grunder;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

3

9) motionen I: 292 av herr Ewerlöf, vari hemställts,

»att riksdagen för sin del ville, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag till

förordning om kvarlåtenskapsskatt, besluta:

1) att 20 § första stycket skall erhålla följande lydelse:

’Har förmånstagare insatts till livförsäkring och är försäkringens ägare

svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder under dennes

livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, då på grund

av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren, dock endast om

för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp överstigande

30 000 kronor och mindre än tio år förflutit från det premiebetalningen påbörjats

eller fullgjorts genom engångsbetalning’;

2) att 22 § första stycket skall erhålla följande lydelse:

''Vid tillämpning av 20 och 21 §§ skall hänsyn icke tagas till försäkring,

som avses i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen’;

3) att 33 § andra stycket i förslaget skall utgå;

4) samt att sista meningen i övergångsbestämmelsen skall utökas med

orden: ''eller beträffande livförsäkringspremier som erlagts före samma dag’»;

10) de likalydande motionerna I: 293 av herr Elon Andersson m. fl. och II:

437 av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 212 måtte beakta vad i motionerna föreslagits

och att vederbörande utskott måtte utforma den härför erforderliga lagtexten;

11) de likalydande motionerna 1:294 av herr Gränebo m. fl. och 11:440

av herr Rubbestad m. fl., vari hemställts, att riksdagen med anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 212 måtte besluta

A. att den statliga beskattningen på förmögenhet skall utgå enligt i motionerna

angivna grunder;

B. att avslå förslaget om införande av kvarlåtenskapsskatt;

C. att de i propositionen förslagna reglerna för avdrag vid sambeskattning

skola gälla även i alla de fall, där hustrun deltager i familjens inkomstförvärv

utan att själv deklarera någon inkomst;

D. att dyrortsgrupperingen inom det statliga skattesystemet skall avskaffas;

samt

E. att uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta de förslag till ändringar

i författningstexterna, som bli erforderliga vid ett bifall till vad som

ovan under A—D yrkas;

12) motionen 1:295 av herr Gottfrid Karlsson, vari hemställts, »att riksdagen

för sin del ville, med ändring av Kungl. Maj:ts förslag till förordning

om kvarlåtenskapsskatt, besluta:

1) att 20 § första stycket skall erhålla följande lydelse:

Har förmånstagare insatts till livförsäkring och är försäkringens ägare

svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder under dennes

livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, då på grund

av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren, dock endast om

för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp överstigande 30 000

kronor och mindre än tio år förflutit från det premiebetalningen påbörjats

eller fullgjorts genom engångsbetalning.’;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

2) samt att sista meningen i förordningen skall erhålla följande lydelse:

’Ej heller skall förordningen äga tillämpning beträffande livförsäkringspremier,

som erlagts före ovannämnda dag’»;

13) de likalydande motionerna I: 296 av herr Hagman m. fl. samt II: 436

av herrar Ljungqvist och Birke, vari hemställts,

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds proposition nr 212 eller, därest

berörda yrkande icke skulle av riksdagen bifallas,

att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i det i förevarande

proposition nr 212 framlagda förslaget till förordning om statlig inkomstskatt,

att skattskyldig, som taxerats till statlig förmögenhetsskatt, vid beräkning

av sin samma år till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst

berättigas åtnjuta avdrag från det taxerade beloppet för den honom påförda

förmögenhetsskatten,

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta de härav föranledda ändringarna

i förordningen om statlig inkomstskatt.»;

14) motionen I: 297 av herr Axel Ivar Anderson, vari hemställts, »att riksdagen

avslår proposition nr 212 med förslag till ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m. m. och i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhåller om förnyad och allsidig utredning rörande den direkta statsbeskattningen»;
15)

de likalydande motionerna 1:298 av herr Mannerskantz m. fl. och II:

441 av herr Kyling m. fl., vari hemställts,

»att om riksdagen beslutar ny utredning av skattefrågan, denna utredning

jämväl måtte omfatta dyrortsgraderingens slopande vid beräkning av statlig

inkomstskatt,

eller att om riksdagen nu fattar definitivt beslut om ny lag om statlig

inkomstskatt, denna lags § 8 utformas med ett för alla orter lika ortsavdrag»;

16) motionen I: 299 av herrar Englund och Wetter, vari hemställts, att

riksdagen i samband med beslut i anledning av proposition nr 212 ville hos

Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning rörande möjligheten att

åstadkomma minskning av den direkta beskattningen genom en sådan omläggning

av gällande skattesystem, som i motionen angivits;

17) motionen 11:431 av herr Gustafsson i Bogla m. fl., vari hemställts, att

11 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt måtte få följande

lydelse:

»Statlig förmögenhetsskatt — — — förmögenhet, som överstiger 30 000

kronor, dock lägst en krona»;

18) motionen II: 432 av herr Gustafsson i Bogla m. fl., vari hemställts,

att 10 § 2 mom. c) förordningen om statlig inkomstskatt måtte få följande lydelse:

»för ideella föreningar och samfund:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 5 000 kronor 5 % av

den beskattningsbara inkomsten, när den beskattningsbara inkomsten överstiger

5 000 kronor men ej 10 000 kronor 10 °/o, 10 000 kronor och däröver

15 %.

d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a) eller

b) eller c) här ovan 15 % av den beskattningsbara inkomsten»;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

5

19) motionen II: 434 av herr Dickson, vari hemställts, att riksdagen, därest

skattesänkning nu beslutades, måtte finna välbetänkt att på smakligaste sätt

binda den därigenom frigjorda köpkraften, exempelvis på sätt i motionen antytts;

samt

20) motionen II: 438 av herrar Ståhl och Svensson i Ljungskile, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av förevarande proposition som komplettering

till av Kungl. Maj:t föreslagna provisoriska avdragsregler för gift

kvinnas inkomst av tjänst eller egen rörelse måtte besluta, att motsvarande

avdragsregler skola gälla jämväl å inkomst förvärvad av gift kvinna genom

arbete i mannens rörelse, att skäligheten av dylik inkomst jämte avdrag

skall prövas av vederbörande taxeringsnämnd samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta härför erforderlig lagtext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån iedogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Till utskottet ha vidare skrivelser med önskemål rörande de föreslagna

beskattningsreglernas utformning inkommit dels från professor emeritus

Wollmar Fellenius, dels ock från representanter för ägarna till besparingsskogarna

i Lima och Transtrands, Orsa, Särna och Idre, Venjans samt Älvdalens

socknar ävensom för Sveriges häradsallmänningsförbund.

I den från professor Fellenius inkomna skrivelsen har hemställts, att inkomstbeskattningen

måtte utformas med beaktande av den principen, att

den sammanlagda inkomsten i en familj — intill ett visst maximibelopp —

uppdelades på antalet försörjningsenheter inom familjen, varefter på grund

av det sålunda erhållna kvotbeloppet och ej på grund av hela inkomstbeloppets

storlek skatteprocenten skulle bestämmas enligt en viss progressionsskala.

Representanterna för ägarna till besparingsskogarna ha hemställt om lättnader

i den föreslagna inkomst- och förmögenhetsbeskattningen av dessa

skogar, i vilken hemställan Sveriges häradsallmänningsförbund instämt i vad

avser häradsallmänningama. Till stöd härför har i berörda skrivelse anförts

i huvudsak följande. Framställningen vore dikterad av omtanke om de stora

befolkningsgrupper inom dessa besparingsskogssocknar, som levde under små

och tryckta ekonomiska omständigheter och som för sin utkomst vore i en

eller annan form beroende av såväl skogsmedelsfondemas som besparingsskogarnas

avkastning. Fn skärpning av beskattningen av besparingsskogarna

komme indirekt att drabba dessa småbrukare själva, vilket strede mot andemeningen

i det nya skatteförslaget.

Vid storskifte och åbodelning på 1870- och 1880-talen fastställde Kungl.

Maj:l att av den skogsmarkareal, som skulle tilldelas varje hemman, en tredjedel

skulle avsättas till en gemensamhetsskog för varje socken, vilka sko
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

gar sedan kallades besparingsskogar. Avkastningen av dessa skogar skulle användas

i enlighet med reglemente, som skulle fastställas av Kungl. Maj:t. Enligt

de av Kungl. Maj:t fastställda reglementena skulle avkastningen i första

hand användas »för gäldande av kostnader som äro nödiga för besparingsskogens

behöriga vård och förvaltning», och vad som sedan återstode skulle,

sedan vissa avsättningar skett, användas »till ändamål som för kommunen

i allmänhet äro nödiga och gagneliga». I reglementena vore också utsagt

att »avkastningen må icke användas till ändamål, för vilket kommunens

medlemmar enligt lag äro underkastade uttaxering, med mindre än att

hela utskyldsbeloppet för samma ändamål och således jämväl den del därav

som belöper på icke jordägande medlemmar av kommunen, tages av

avkastningen». Beslutanderätten utövades av de jordägande s.ocknemännen

å jordägarstämmor —- men besluten i vad de avsåge medels användning skulle

underställas länsstyrelsens prövning och godkännande. De jordägande

socknemännen vore en menighet inom kommunen och torde anses utgöra sådan

menighet, som enligt 1928 års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

7 § punkt d) vore befriad från skattskyldighet.

Avkastning eller inkomst från såväl skogsmedelsfond som besparingsskog

användes årligen till förbättring av befolkningens levnadsvillkor i olika avseenden.

Sålunda byggdes vägar, bidrag lämnades till torrläggning av mark för

odlingsändamål, till premier för gjorda nyodlingar och utökning av åkerarealen

samt till täckdikningar och jordbrukets förbättring i olika avseenden.

Vidare utginge bidrag till tjurföreningar, till nötboskapspremieringar, till betesförbättringar,

till kontrollföreningar, till inköp av kalk och gödningsämnen

samt till skogsdikningar och fiskets upphjälpande. Bidrag lämnades också

till kostnaderna för vatten och avlopp i de olika byarna. Därjämte lämnades

bidrag till allmänna utgifter för såväl den borgerliga som kyrkliga kommunen

ävensom till ideella föreningar.

Det föreliggande förslaget till förordning om statlig inkomstskatt och statlig

förmögenhetsskatt avsåge en betydande skärpning av den nuvarande beskattningen

till inkomst- och förmögenhetsskatt för besparingsskogama, vilken

med hänsyn till dessa skogars natur vore orättvis och till stort förfång

icke blott för delägarna utan jämväl för kommunerna i sin helhet.

Om besparingsskogamas avkastning skulle delas ut på de olika delägarna,

bleve denna summa så låg att den knappast komme att påverka de enskilda

delägarnas beskattning.

Krigsutbrottet hösten 1939 medförde en kraftig stegring av statens utgifter,

i främsta rummet för upprustningen och den militära beredskapen. I anledning

härav beslötos redan vid 1939 års urtima riksdag betydande höjningar

av såväl de direkta som de indirekta skatterna. Därefter ha ytterligare stora

skattehöjningar företagits.

Med hänsyn till ovissheten beträffande den framtida utvecklingen av statens

inkomster och utgifter ansågos vissa av de företagna höjningarna av de

direkta skatterna tills vidare icke böra inarbetas i gällande skattesystem. Stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

7

makterna uppsköto också att taga ståndpunkt till vissa andra spörsmål på

beskattningsområdet.

Sedan kriget avslutats och därmed förutsättningar förelågo för en överarbetning

av grunderna för den statliga beskattningen av inkomster och förmögenheter,

tillkallade chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1945 ledamöterna av riksdagens första

kammare J. Elon Andersson, A. J. Bärg och H. L. E. Sjödahl, ledamöterna

av riksdagens andra kammare E. R. Brandt, G. Adolv Olsson och A. L. Rubbestad,

redaktören C. Hermansson samt direktören O. R. Sundén med uppdrag

att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med utredning

av frågan om grunderna för den statliga beskattningen av inkomster

och förmögenheter.

De sakkunniga, vilka bedrivit sitt arbete under chefens för finansdepartementet

eget ordförandeskap och som antagit benämningen 1945 års statsskatteberedning,

avgå vo den 19 november 1946 betänkande med förslag till

omläggning av den direkta statsbeskattningen samt angående kvarlåtenskapsskatt

m. m. (SOU 1946: 79).

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter

sig utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

Redogörelsen härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen:

Allmänna synpunkter, s. 86-—130,

Familjebeskattningen, s. 131—183,

Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen av fysiska personer,

s. 184—220,

Inkomstbeskattningen av juridiska personer, s. 221—252,

Förmögenhetsbeskattningen, s. 253—295,

Engångsskatt å förmögenhet, s. 296—298,

Arvs- och gåvobeskattningen m. m., s. 299—352,

Specialmotivering, s. 353—378.

Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

Allmänna synpunkter.

I de likalydande motionerna I: 2911 (herr Domö m. fl.) och 11:442 har

hemställts om avslag å propositionen jämte skrivelse till Kungl. Maj:t med

hemställan om förnyad utredning ävensom att i avvaktan å en sådan utred
1

För vinnande av större överskådlighet angives i den följande redogörelsen huvudmotionärens

namn, varvid beträffande likalydande motioner utsattes namnet å huvudmotionären för den

motion, som blivit tryckt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

ning provisoriska skattelättnader måtte medgivas. Till stöd för denna hemställan

har anförts bland annat följande:

a) Statsfinanserna och det ekonomiska läget. I princip hade motionärerna

icke något att erinra emot förslaget, i vad därmed åsyftades en lindring av

statsbeskattningen. Däremot måste starka betänkligheter resas mot förslaget

att kombinera denna lindring för vissa kategorier inkomsttagare med en synnerligen

hård skärpning av den statliga inkomstskatten för andra kategorier

samt med den i propositionen förordade ökningen av skattebördorna för

företagsamhet och sparande. På grund av den föreliggande frågans betydelse

vore det erforderligt att beröra den statsfinansiella och allmänna ekonomiska

bakgrund, mot vilken man borde se hela det föreliggande problemet.

Enligt statsverkspropositionen till 1947 års riksdag beräknades utgifterna å

driftbudgeten till 3 450 miljoner kronor. I propositionen nr 212 räknades med

en stegring av ytterligare 200 milj. kronor till 3 650 milj. kronor. Vad beträffade

utgifterna å driftbudgeten 1948/49 uppskattades dessa i senaste statsverksproposition

till 3 750 milj. kronor. Att detta belopp komme att överskridas

vore dock uppenbart. Med utgångspunkt från det material, som lagts

fram till ledning för bedömandet av skattebehoven, torde de löpande statsutgifterna

kunna beräknas till följande belopp under nedan nämnda budgetår.

''1947/48

1948/49

milj. kr.

milj. kr.

Socialdepartementet:

Folkpensioner ............................

200

400

Barnbidrag .........................

135

420

Diverse .....................

748

7.30

Summa

1 083

1 550

Övriga utgifter ................................

2 367

2 370

Summa utgifter

3 450

3 920

Ökning enligt proposition nr 212 ................

200

3 650

Det måste betraktas såsom en synnerligen allvarlig sak, att riksdagen i

den nu rådande inflationistiskt präglade utvecklingen icke lyckats hålla den

av 1946 års riksdag accepterade utgiftsramen. En stark återhållsamhet i statens

utgiftspolitik vore nu mera än någonsin påkallad såsom ett led i de önskvärda

strävandena att hejda penningvärdesförsämringen. Ansträngningarna

måste inriktas på att i varje fall icke låta utgifterna å driftbudgeten 1948/49

överstiga det ovan nämnda beloppet 3 920 milj. kronor, vilket dock skulle

kunna inrymma så stora och kostnadskrävande sociala reformer som den

beslutade folkpensionsreformen och en bambidragsreform.

Vad härefter beträffade inkomstsidan å driftbudgeten hade jämväl härutinnan

de senast förflutna budgetåren företett betydligt större stegringar än

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

9

som förutsatts. I propositionen nr 212 hade framlagts vissa beräkningar rörande

statens intäkter av de direkta skatterna under kalenderåret 1948. Dessa

borde givetvis utsträckas till att avse även första halvåret 1949. Vidare kunde

en klar bild av inkomsterna av den direkta beskattningen icke erhållas med

mindre att försök gjordes att få en föreställning även rörande utvecklingen

av intäkterna från de indirekta skatterna samt inkomsterna från statens kapitalfonder

m. m. De indirekta skatterna hade i riksstaten för budgetåret

1946/47 upptagits till 1 127 milj. kronor men beräknades i december 1946 av

riksräkenskapsverket till 1 305 milj. kronor eller således med 178 milj. kronor

större belopp. En faktisk ökning med 200 milj. kronor utöver det i riksstaten

upptagna beloppet låge inom det troligas gräns. Med hänsyn till nu

nämnda förhållande vore det icke för djärvt att räkna med en intäktsökning

av dessa skatter under nästkommande budgetår med omkring hälften av den

ökning som inträffade under det nu löpande. I statsverkspropositionen för

1947/48 beräknades intäkterna av de indirekta skatterna till 1 325 milj. kronor

men komme sannolikt att stiga något hundratal milj. kronor samt under budgetåret

1948/49 till, försiktigt räknat, 1 500 milj. kronor. Beträffande inkomsterna

av statens kapitalfonder och av arvs- och gåvoskatten enligt nu gällande

system accepterade motionärerna departementschefens antagande och beräknade

dem sålunda till 574 resp. 45 milj. kronor. Stämpelmedlen — utöver

arvs- och gåvoskatten — borde försiktigtvis beräknas till 70 milj. kronor.

För kalenderåret 1948 hade i propositionen nr 212 enligt nu gällande procentsats

bolagsskatten beräknats till 474 milj. kronor och den årliga förmögenhetsskatten

till 118 milj. kronor, vilka belopp syntes vara motiverade att räkna

med för budgetåret 1948/49. Den största intäktsposten, den statliga inkomstskatten

av fysiska personer m. fl., hade i nu föreliggande proposition beräknats

till 1 255 milj. kronor för kalenderåret 1948, under förutsättning av ett

bibehållande av nu gällande skattesystem. Riksräkenskapsverket hade beräknat

löneinkomsternas ökning 1947 till 7 procent. Denna siffra vore dock

uppenbarligen för låg och torde säkerligen få höjas till omkring 12 procent.

För år 1948 hade riksräkenskapsverket räknat med en 4-procentig ökning

av löneinkomsterna i förhållande till år 1947. Emellertid måste för år 1948

hänsyn tagas till den indirekta effekten på inkomstbildningen av de stora

sociala reformerna om sammanlagt omkring 800 milj. kronor. Då nämnda

summa icke torde komma att sparas i någon mera betydande utsträckning,

torde beloppet indirekt komma att medföra ytterligare höjning av inkomstnivån

i landet. På ett förutsatt beskattningsbart belopp av 9 500 milj. kronor

och en genomsnittlig uttagningsprocent för fysiska personer m. fl. och

övriga skattskyldiga av 16,5 skulle den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

samt värnskatten enligt nu gällande beskattningsregler komma att ge

en intäkt av i runt tal 1 550 milj. kronor budgetåret 1948/49. Inkomstberäkningen

för budgetåret 1948/49 skulle följaktligen utvisa statsinkomster å

4 331 milj. kronor, vilka med 411 milj. kronor överstege de ovan beräknade

statsutgifterna å 3 920 milj. kronor.

Er statsfinansiell synpunkt kunde följande slutsatser dragas av de gjorda

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

beräkningarna. Under budgetåret 1948/49 skulle med nu gällande skattesystem

bibehållet oförändrat statens inkomster å driftbudgeten med all sannolikhet

komma att uppgå till ca 4 350 milj. kronor. Mot detta belopp skulle

stå utgifter å drygt 3 900 milj. kronor. Detta innebure, att några skatteskärpningar

uppenbarligen icke vore motiverade för ett genomförande av det i

prop. 212 diskuterade utgifts- och skattelättnadsprogrammet utan att tvärtom

ett utrymme å icke mindre än drygt 400 milj. kronor funnes.

I nu rådande läge med å ena sidan varuknapphet, brist på arbetskraft samt

en ytterst ömtålig valutasituation, som starkt begränsade våra importmöjligheter,

och å andra sidan kraftiga stegringar av penninginkomsterna, komme

varje ytterligare tillskott i monetär köpkraft att skärpa svårigheterna och

öka inflationstrycket. Detta krävde en stor återhållsamhet i olika avseenden.

Departementschefen syntes icke tillräckligt beakta de förändrade allmänekonomiska

villkoren med ökad brist på arbetskraft och överhängande fara

för en tilltagande inflation, i vilken den gynnsamma vinstutvecklingen ej

vore ett säkert mått på det enskilda näringslivets motståndskraft mot en

skärpt beskattning. Tydligast skulle vådorna av denna framstå i händelse av

ett hastigt avbrott av den inflatoriska utvecklingen i samband med en konjunkturnedgång.

I sådant fall skulle beskattningens redan nu betydande höjd

få nedbrytande verkningar för det enskilda näringslivet. De föreslagna höjningarna

komme att innebära ett ökat ianspråktagande av fiktiva vinster av

inflationistisk karaktär av liknande art som vårt näringsliv utsattes för åren

under och efter förra världskriget, samtidigt som företagens ekonomiska

motståndskraft gradvis reducerades. Enligt motionärernas uppfattning skulle

skattehöjningarna komma att hämma produktivitetshöjningen och i viss

man driva pa den inflatoriska utvecklingen. Det kunde icke vara någon mening

med att besluta stora och kostnadskrävande reformer, så länge inflationen

undan för undan berövade bidrag och understöd för olika ändamål de

realvärden, som de vid beslutens fattande vore avsedda att äga för medborgarna.

Det stora sociala reformarbetet kunde icke genomföras i snabbare takt

än som medgåves av produktionsutvecklingen. Sammanfattningsvis kunde således

konstateras att det icke funnes några finanspolitiska skäl för en sådan

skatteskärpning i olika avseenden som föreslagits i propositionen. En skattelättnad

kunde oberoende därav genomföras för alla och på ett sådant sätt att

den komme främst de stora grupperna små och medelstora inkomsttagare

till godo.

b) Propositionens förslag föregriper pågående skatteutredningar. De föreliggande

förslagen vilade på ett ytterst bristfälligt utredningsmaterial, som

icke gåve erforderlig ledning vid bedömandet av det föreslagna nya skattesystemets

inverkan i framtiden på samhällsstrukturen och det ekonomiska

livet i vårt land. Samtidigt måste konstateras, att utredningar faktiskt påginge

rörande praktiskt taget alla de centrala spörsmålen på beskattningsområdet.

Under sådana omständigheter förefölle det synnerligen betänkligt

att nu genomföra en genomgripande reform, som i viktiga hänseenden komme

att föregripa detta utredningsarbete. Inom 1944 års allmänna skattekom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

11

mitté påginge för närvarande utredningar rörande ett flertal för skattesystemets

utformning betydelsefulla frågor. Kommittén hade av myndigheter och

organisationer begärt uppgift om önskvärda ändringar i gällande skatteregler

beträffande skiftande beskattningsfrågor, som utan tvivel i stor utsträckning

vore av invecklad och svårlöst beskaffenhet och som alltjämt vore olösta.

Bland övriga svävande beskattningsfrågor kunde nämnas 1943 års jordbrukstaxeringssakkunnigas

betänkande som icke föranlett proposition till riksdagen.

Vidare vore frågan om äkta makars sambeskattning alltjämt föremål

för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga. Slutligen hade kommunalskattefrågan

sedan mer än 10 år varit förmål för utredning. Av vad sålunda

anförts framginge att departementschefen beslutat utredningar rörande en

mångfald synnerligen viktiga frågor på beskattningens område, frågor som vore

av väsentlig betydelse för bedömandet av det nuvarande skattesystemets verkningar.

Innan dessa verkningar till fullo utretts skulle det ur allmän synpunkt

icke vara försvarligt att genomföra en vittgående omläggning av skattesystemet.

c) Förslag till provisorisk skattelättnad. För ett uppskov med reformen

talade vissa praktiska administrativa skäl. Myndigheterna hade under 1946

och alltjämt under 1947 utsatts för en oerhörd arbetsbelastning för att genomföra

omläggningen av mantalsskrivningen samt det nya källskattesystemet.

De fullt befogade kraven på en omedelbar lättnad i det synnerligen hårda

skattetrycket borde emellertid icke avvisas. En sådan lindring måste nu

komma till stånd särskilt för skattebetalare med mindre och medelstora inkomster

och i synnerhet för barnfamiljerna. Alla skäl talade emellertid för

att skattelättnader tills vidare genomfördes inom den nuvarande beskattningens

ram på ett administrativt så enkelt sätt som möjligt. Den närmast till

hands liggande lösningen vore följande. För år 1948 påfördes varje skattebetalare

inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt m. m. enligt nu gällande

skattelagstiftning. Från summan av de olika statsskatterna skulle därefter

å varje debetsedel göras ett avdrag för provisorisk skattelättnad, vilket

skulle bestämmas till 200 kronor för familjer och till 130 kronor för ensamstående.

I förhållande till den beräknade inkomst- och förmögenhetsskatten

samt värnskatten på grund av nu gällande lagstiftning skulle enligt detta förslag

en minskning i statsintäkterna ske med högst 340 milj. kronor. Huru

dessa skattelindringar skulle gestalta sig för enskilda inkomsttagare framginge

av vid motionerna fogade tabeller, i vilka jämförelse kunde göras med

skattelättnaderna enligt propositionen. I

I de likalydande motionerna I: 293 (herr Klon Andersson m. fl.) och II:

437 har hemställts om omarbetning av de framlagda förslagen om inkomstskatt

och förmögenhetsskatt samt om avslag å förslaget om införande av en

kvarlåtenskapsskatt. Därvid har beträffande statsfinanserna och det ekonomiska

läget framhållits i huvudsak följande. Det syntes som om finansministern

i sin motivering för skattehöjningarna icke beaktat de ogynnsammma

samhällsekonomiska verkningar som de föreslagna skatteskärpningama och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

nya skatteformerna kunde befaras få. De hörda remissmyndigheterna hade

i detta avseende varit så gott som enhälliga i sina varnande omdömen, och

det vore anmärkningsvärt att finansministern tillmätt deras uttalanden så

ringa betydelse. Finansministerns påstående, att skattehöjningarna vore nödvändiga

för att statsfinansiellt möjliggöra de föreslagna skattesänkningarna,

vore icke heller styrkt genom den motivering som förekomme i propositionen.

Om beskattningen gjordes så hård eller utformades efter sådana linjer

att medborgaren finge avstå större delen av sin ökade inkomst och avkastningen

av sina besparingar till det allmänna, minskades självfallet hans lust

till ökade arbetsinsatser och hans vilja och förmåga till nytt sparande. Därmed

avtoge också det för produktionens utveckling nödvändiga tillskottet

av initiativ och nytt kapital. Den ökning av skattetrycket på sparande och

företagsamhet, som föresloges, skulle utgöra en broms på välståndsutvecklingen

och försvåra en höjning av realinkomsten även för de medborgargrupper

som ej direkt drabbades därav.

När nu en betydande sänkning av den direkta beskattningen blivit möjlig

utan att viktiga sociala reformkrav behövde eftersättas, borde den uppenbarligen

främst komma de breda lagren till godo. Motionärerna accepterade

alltså finansministerns mening på denna punkt. Så skedde även i motionärernas

förslag som innebure att de lägre inkomsttagarna och mindre

förmögenhetsägama i förhållande till nu utgående statsskatter skulle få en

rätt betydande skattelindring, medan denna för större inkomster och förmögenheter

belöpte sig till relativt obetydliga belopp. Men det vore varken

lämpligt eller nödvändigt att icke blott vägra att låta dessa senare skattedragare

bli delaktiga i skattelindringen utan även ytterligare öka deras under

krigsåren starkt stegrade skattebörda, så mycket mindre som en beskattning

med denna starka progressivitet i längden kunde befaras få skadliga

samhällsekonomiska verkningar. Det avgörande vid bedömningen av

skatteförslagets verkningar vore icke huruvida i de enskilda fallen en inkomsttagare

eller förmögenhetsägare hade möjlighet att bära en större eller

mindre ökning av sin skattebörda. Det vore mot de samhällsekonomiska

verkningarna av skattehöjningarna, som motionärerna anmälde sina farhågor,

mot den skadliga inverkan i fråga om kapitlabildhing och produktiv

utveckling, som kunde befaras bli resultatet av deras samlade effekt. Motståndet

mot skattehöjningarna bottnade således inte i någon omtanke om de

enskilda miljonärernas intressen utan i bekymmer för skattehöjningarnas

skadliga inverkan på den samhällsekonomiska utvecklingen och därmed

deras hot mot alla medborgares intressen. Naturligtvis kunde man tvista om

var den gräns ginge, där de skadliga samhällsekonomiska verkningarna

började göra sig gällande. Om man utginge ifrån att sparande och kapitalbildning

bade hos enskilda och hos företagen vore en förutsättning för en

gynnsam ekonomisk utveckling, torde man dock kunna påstå att gränsen

vore uppnådd och överskriden då beskattningen tvingade viktiga medborgargrupper

att till det allmänna avstå cirka tre fjärdedelar av sin merinkomst

av arbete och i vissa fall väsentligt mera än hela avkastningen på sitt ny
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

sparade kapital. Även med tillämpning av en 80-procentspärr komme marginalskatten

att avsevärt överstiga 100 °/o på förmögenhetsinkomst, och detta

icke blott i särskilt extrema fall.

Ur finansministerns motivering kunde icke utläsas skäl för antagandet

att de nu föreslagna skattehöjningarna tillkommit endast på grund av trängande

statsfinansiella behov. Enligt motionärernas förmenande saknades också

säker grund för ett sådant antagande. Den summariska beräkningen av

vissa statsinkomster och utgifter i propositionen syntes visa att för nästkommande

budgetår inga svårigheter skulle uppkomma att genomföra de föreslagna

skattesänkningarna, beräknade på en uttagningsprocent av 100, och

likväl utan skattehöjningar hålla budgeten i balans. Finansministerns bekymmer

hänförde sig till det därefter kommande budgetåret 1948/49. Utan

tvivel bleve de budgetära påfrestningarna då avsevärt större. Men det vore

ännu för tidigt att döma om den statsfinansiella utvecklingen, som till dess

ägt rum. Då skatteskärpningar icke borde beslutas förr än de bleve oundgängligen

nödvändiga vore det oriktigt att i nuvarande läge binda sig för

sådana skärpningar med tanke på en framtida situation, som nu icke kunde

bedömas. Om väsentliga höjningar skulle visa sig erforderliga nästkommande

år, kunde tiden till dess användas till en närmare utredning rörande de allmänekonomiska

återverkningarna av olika skatter, vilket skulle möjliggöra

en rationell avvägning nästa år, efter det att de då rådande statsfinansiella

förutsättningarna blivit kända.

Yrkande om avslag å propositionen jämte skrivelse med hemställan om

förnyad utredning har framställts i motionen 1:297 (herr Axel Ivar Anderson).

I motionen framhålles bland annat, att remissinstansernas kritik icke

vänt sig mot skattelindringen som sådan utan mot skärpningarna i vissa

avseenden och mot det föreslagna skattesystemets konstruktion. Det vore

emellertid även andra synpunkter än de skattetekniska som förtjänade beaktande.

Det verkligt allvarliga problemet just nu vore en allt starkare tendens

till inflationistisk utveckling. Bristen på varor och arbetskraft samt den

snabba avtappningen av vår reserv av guld och utländska valutor medförde,

att det icke funnes någon real täckning för den pågående utomordentligt

hastiga nominella inkomststegringen. Varje tillskott av monetär köpkraft

vore ägnat att försvåra situationen. Läget kunde hastigt bliva sådant, att

statsmakterna förlorade möjligheterna att kontrollera den vidare utvecklingen.

Därför vore det värt ett allvarligt övervägande, huruvida uppskov

med skattesänkningar och nya sociala utgifter borde ske, tills läget hade

klarnat. Det kunde icke vara någon mening med att besluta nya former för

pekuniär hjälp i ett läge, då beloppens realvärden hastigt reducerades, och

i synnerhet icke när det på goda grunder kunde antagas, att nya penningutdelningar

från statens sida kunde förstärka inflationstendensen och därmed

förminska värdet av de sociala hjälpformer, som vi redan ägde. Det sociala

reformarbetet kunde icke bedrivas i hastigare takt än som medgåves av produktionens

utveckling och försörjningen med varor. Ett genomförande av det

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

i propositionen framlagda förslaget skulle sannolikt i hög grad öka konsumtionsbenägenheten

hos den alldeles övervägande delen av vårt folk. Samtidigt

skulle de föreslagna skärpningarna av beskattningen på bolagen och den

höjda skatten på förmögenheter drabba den produktiva företagsamheten på

ett ytterst kännbart sätt samt motverka utvecklingen av det riskvilliga och i

produktionens tjänst arbetande kapitalet. Allt detta skulle tillsammans driva

på den inflatoriska utvecklingen. Ett allmänt ekonomiskt bakslag skulle

ställa oss inför oöverskådliga svårigheter. Under sådana förhållanden vore

det icke uteslutet att statsintäkterna från bolag och förmögenheter skulle

nedgå med hundratals miljoner kronor. Vi skulle då stå med statsutgifter,

som icke gärna kunde reduceras, men med statsinkomster som sannolikt

hastigt skulle sjunka ned till belopp, väsentligt understigande de föreliggande

behoven. Sannolikt skulle de nu ifrågasatta skattesänkningarna hastigt få

återtagas. Förutsättningarna för ett genomförande av de av alla understödda

kraven på skattelättnader och ett fullföljande av det sociala reformarbetet

hade sålunda hastigt försämrats. Motionärens principiella uppfattning i dessa

frågor hade icke ändrats, men det vore bäst förenat med hänsynen till hela

folkets intressen att anpassa statens finanspolitik efter den faktiskt föreliggande

allmänna ekonomiska situationen. Penningvärdets bevarande vore nu

den viktigaste, allt annat överskuggande uppgiften. Skattefrågorna vore i behov

av förnyade utredningar. De stora reformförslagen kunde tagas upp på

nytt och prövas redan nästa riksdag. I

I motionen 1:299 (herrar Englund och Wetter) har väckts förslag om

skyndsam utredning angående möjligheten att åstadkomma minskning av

den direkta beskattningen genom höjning av konsumtionsskatterna och därvid

anförts i huvudsak följande. I den nu föreliggande propositionen hade

avvägningen av olika skatteformer inbördes begränsats till en avvägning mellan

olika skatter på inkomst och förmögenhet. Ett flertal skäl talade emellertid

för en särskild omprövning av det inbördes förhållandet för framtiden

mellan skatterna pa inkomst och förmögenhet å ena sidan och konsumtionsskatterna

å den andra. Rent principellt sett syntes en rättvis avvägning

av beskattningen egentligen böra utgå från vars och ens utgiftssumma,

icke från hans inkomstsumma. Endast bristfälligheten i skattetekniken kunde

försvara anknytningen till inkomsten. Ur besparingssynpunkt framstode

det som särskilt betydelsefullt, att inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

kompletterades med sådana konsumtionsskatter å umbärliga varor, vilka

lämnade sparandet relativt orubbat. Som stöd för sin mening, att konsumtionsskatterna

i nu förevarande sammanhang borde lämnas utanför avvägningen

anförde finansministern att konsumtionsskatterna framför allt på tobak

och alkoholhaltiga drycker blivit starkt höjda och att nya skatter på

mer eller mindre umbärliga varor införts. Den i detta fall viktigaste och avgörande

jämförelsen vore emellertid jämförelsen med stegringen av skatterna

på inkomst och förmögenhet. Detta framginge av följande samman
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

15

ställning som avsåge statsintäkterna enligt finansministerns beräkning av

olika inkomstposter för budgetåret 1947/48, därest motsvarande inkomst
-

post för budgetåret 1938/39 sattes till 100

Tullmedel ...................................................... 110

Tobaksskatt .................................................... 359

Alkoholskatter .................................................. 267

Tullmedel, varuskatt, tobaksskatt, alkoholskatter.................... 241

»Övriga skatter» (enbart konsumtionsskatter?) .................... 280

Inkomst- och förmögenhetsskatter ................................ 489

Samtliga statsinkomster ........................................ 280.

Den post, som vållat den största ökningen sedan 1939, vore socialvårdsutgiftema.

Undersökningarna om orsakerna till de hjälpbehov, som föranlett

social vårdsutgifternas ansvällning, vore visserligen anmärkningsvärt bristfälliga.

Det vore emellertid antagligt, att i hjälpklientelet till en icke ringa del

inginge personer, som haft normal arbetsförmåga och tillräcklig inkomst men

i allt för hög grad förbrukat sin inkomst på vissa umbärliga varor och

tjänster. En stegring av beskattningen på dessa varor och tjänster och en

motsvarande minskning av inkomstbeskattningen skulle vara en gärd av

rättvisa mot den stora, skötsamma delen av de breda folklagren. En sådan

överflyttning av skattebördan vore också påkallad av omsorgen om skattemoralen

och av omsorgen om prisutvecklingen. En omläggning i den här

förordade riktningen skulle visserligen icke heller förhindra viss, ytterligare

prisstegring, men den skulle främja sparandet, låta de umbärliga varorna

suga upp en större del av penningöverflödet och underlätta strävandet att till

små och sparsamma inkomsttagares förmån begränsa prisstegringen å nödvändighetsvarorna.

I

I motionen 11:434 (herr Dickson) har uttalats önskemål om provisoriska

åtgärder i syfte att eliminera en skattesänknings skadeverkningar med hänsyn

till inflationsfaran, i vilket hänseende bland annat framhållits, att drastiska

åtgärder erfordrades för att förhindra en katastrof för penningvärdet.

Varje åtgärd, som satte mer pengar i omlopp, ökade inflationens tempo. Likafullt

borde en nedsättning av skattesatserna ske; därvid måste dock tillses

att skadeverkningarna eliminerades, och detta kunde ske genom att samma

belopp som hittills provisoriskt uttoges av skattebetalarna, men att mellanskillnaden,

d. v. s. det belopp med vilket skatten skulle sänkas, av statsverket

innehölles på särskilt konto och där gjordes räntebärande för att i

sinom tid jämte ränta — som kunde tagas till frikostigt — utbetalas till vederbörande

den dag läget stabiliserats. Man måste hålla för ögonen det faktum,

att allt ekonomiskt planerande, varje annars så glädjande höjning av

löner, pensioner, bidrag, understöd eller anslag vore fåfänga och meningslösa

pappersåtgärder därest penningens värde icke låge säkert.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Slutligen har yrkande om avslag ä propositionen framställts jämväl i de

likalydande motionerna I: 296 (herr Hagman m. fl.) och II: 436. Beträffande

vad som anförts till stöd för detta yrkande hänvisas till nedanstående redogörelse

under »Förmögenhetsbeskattningen».

Familjebeskattningen.

Frågan om barnavdragens avskaffande har behandlats i de likalydande

motionerna 1:291 och 11:442 samt i de likalydande motionerna 1:294 och

11:440.

I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö m. fl.) och II: 442 har härom

anförts i huvudsak följande. Det nu föreliggande förslaget om bamavdragens

slopande skulle medföra att en förhöjd uttagningsprocent för att

täcka ett ökat medelsbehov skulle innebära krav på lika stora bidrag från

familjer med många barn som med få barn eller utan barn. Propositionens

förslag att ersätta barnavdragen med barnbidrag, lika stora för alla, ändrade

ingenting i detta förhållande. Den allvarligaste invändningen mot ett avskaffande

av barnavdragen vore emellertid av principiell natur. Vårt skattesystem

vore uppbyggt på principen om skatt efter förmåga, som innebure

att endast den del av inkomsten, som kunde anses ha skattekraft, kunde beskattas.

Den del av inkomsten, som åtginge för barnens uppehälle, måste anses

sakna skattekraft. På grund av de allvarliga erinringar som från remissmyndigheternas

sida anförts ur principiell synpunkt mot bamavdragens avskaffande

och av vad ovan anförts vore det riktigast att även i denna del

Kungl. Maj ds förslag bleve föremål för förnyat övervägande. Vidare krävde

frågan om ortsavdragen för familjer och ensamstående förnyade överväganden

även med avseende på spörsmålet huruvida de borde vara dyrortsgraderade

eller icke. Denna fråga anginge även kommunalbeskattningen. Enligt

motionärernas uppfattning vore denna fråga av väsentlig betydelse för en

rättvis avvägning av skattebördorna och borde belysas på ett klarare sätt än

hittills innan man tillgrepe några mera väsentliga omläggningar inom beskattningssystemet.

I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Rubbestad m. fl.) har

uttalats tillfredsställelse över förslaget om avskaffande av ortsavdragen för

barn samt deras ersättande med kontanta barnbidrag, vilken reform komme

att bli till stort gagn för barnfamiljer med begränsade inkomster, som icke

haft möjlighet att utnyttja avdragen i tillräcklig utsträckning eller icke alls.

Yrkanden angående ortsavdragen för gift skattskgldig och för ensamstående

skattskyldig ävensom beträffande dyrortsgraderingen av ortsavdragen

överhuvud ha framställts i de likalydande motionerna I: 278 och II: 415, i de

likalydande motionerna I: 290 och II: 439, i de likalydande motionerna I: 294

och II: 440 ävensom i de likalydande motionerna I: 298 och II: 441.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

17

I de likalydande motionerna I: 278 och II: 415 (herr Fröderberg m. fl.)

har framhållits, att utredningen visat, att det praktiskt taget vore bara hyra

och bränsle, som åstadkomme den skillnad i levnadskostnadshänseende, som

funnes kvar. Efter hand som koksen och oljan ersatte veden som bränsle i

städerna, bleve bränslekostnaderna där och på landsbygden mera utjämnade.

Med den raska takt, som bostadsbeståndet på landsbygden nu förnyades till

samma kostnader, undantagandes tomtpriset, som i närmaste stad, bleve

skillnaden i hyreskostnaderna stod och land emellan också allt mindre. Vidare

ville motionärerna också hänvisa till att de graderade barnavdragen

komme att ersättas med icke graderade barnbidrag, en otänkbar åtgärd bara

för något år sedan.

I de likalydande motionerna I: 290 (herr Wahlund) och II: 439 har anförts

i huvudsak följande. Man frågade sig varför propositionen ej även avskaffade

grundavdrag samt familjeavdrag för hustru resp. ortsavdragen för ensamstående

skattskyldig. De invändningar, som kunde resas mot barnavdragen vid

beskattningen, gällde till stora delar också vad beträffar övriga ortsavdrag.

Som skatteberedningen framhållit, kunde man givetvis åstadkomma den önskade

skattedifferentieringen helt enkelt på så sätt, att skatten utginge efter

två särskilda skalor. Ett av motiven för avskaffandet också av de återstående

ortsavdragen vore, att dessa medförde icke önskade tekniska konsekvenser.

Så bleve exempelvis skatteskillnaden i kronor räknat mellan ensamstående

och makar beroende av utdebiteringsprocenten. Det kunde ej vara rimligt,

att budgetmässiga avväganden skulle vara avgörande för skatteskillnaden

mellan ensamstående och gift par. Vidare bleve i olika inkomstgrupper nämnda

skatteskillnader i kronor mellan ensamstående och makar via ortsavdragssystemet

beroende av en tämligen ovidkommande faktor, nämligen den

utfonnning (»progressivitet»), som skatteskalan råkade få. Denna erfarenhet

gjordes av 1936 års skattekommitté, då den försökte differentiera beskattningen

efter familjesociala avväganden. Det visade sig omöjligt att tillämpa

fasta ortsavdrag. Man tvingades vad beträffar ensamstående att tillgripa en

tillkrånglad metod, vilken till sin sakliga innebörd betydde en söndervittring

av ortsavdragssystemet. Man införde för ensamstående med inkomsten varierande

ortsavdrag, vilka måste redovisas i omfattande tabeller. Propositionen

byggde vidare på denna väg.

Det kunde lätt visas, att förfaringssätten vid beskattningsbara inkomster,

understigande de gränser då ortsavdraget helt försvunne, men överstigande

1 000 kronor, innebure, att den beskattningsbara inkomsten erhölles på följande

sätt: den taxerade inkomsten ökades med 20, 21,25, 22,5, 23,75 resp.

25 % i ortsgrupp I—-V, varefter konstanta ortsavdrag avginge med 2 120,

2 274, 2 430, 2 589 resp. 2 750 kronor i resp. ortsgrupper. Detta innebure att

de s. k. skiktprocenten i den föreslagna skatteskalan för ensamstående komme

att höjas med 20, 21,25, 22,5, 23,75 och 25 °/o i ortsgrupperna I, II, III, IV

resp. V. Det visade sig alltså att »avfasningen» av ortsavdragen för ensamstående

vid en viss beskattningsbar inkomst åstadkomme en »omvänd» dvr
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 50. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

ortsgruppering vad beträffade marginalskatten. Varje ny intjänad krona

skattebelades något hårdare i högre »dyrort» än i lägre, vilket förmodligen ej

varit avsett. Metoden att för ensamstående låta ortsavdragen försvinna innebure

alltså helt enkelt, att man tillämpade högre marginalskatter än i författningens

skattetariffer. Om detta vore i och för sig ingenting att säga. Emellertid

medförde tillvägagångssättet en plötslig nedgång i marginalskatteprocenten

då avdragsreduktionen vore avslutad. Det kunde ej anses rimligt, att

(räknat i beskattningsbar inkomst) exempelvis det nionde intjänta tusenkronorsbeloppet

beskattades hårdare än det tolfte och det elfte hårdare än det

fjortonde. Förekomsten av dylika dolda inadvertenser i det föreslagna skattesystemet

kunde tjäna som en illustration till dettas svåröverskådlighet. Det

väsentliga vore emellertid att förhållandet mellan ortsavdraget och skatteeffekten

kunde bli så invecklat, att det kanske t. o. m. undandroge sig erfarna

skatteexperters uppmärksamhet. Ett skattesystem borde vara lättfattligt

och överskådligt till sin konstruktion. Systemet borde vara lätthanterligt

för uppbördsmyndigheterna och principerna för skatteberäkningen så enkla,

att den enskilde skattedragaren själv kunde beräkna storleken av skatten.

Överväganden som dessa hade legat till grund för motionärernas exemplifierande

förslag till förenklade bestämmelser för den statliga inkomstbeskattningen.

De både i sak och utformning otympliga ortsavdragsbestämmelserna, inklusive

de omfattande tabellerna för ensamstående, borde strykas ur lagtexten

och följande stadganden införas rörande skattens grundbelopp:

Grundbeloppet utgör:

när den taxerade inkomsten överstiger

1800

men

icke

2 000 kr.

10 kr.

2 000

>

3 000

10

för

2 000 kr. och 12

%

av återstoden

3 000

>

4 000

130

3 000

Tf

» 14

%

»

4 000

»

»

5 000

»

270

4 000

»

» 16

%

5 000

T>

»

6 000

T>

430

>

5 000

»

» 18

%

»

»

6 000

»

»

7 000

»

610

»

6 000

T>

» 20

%

»

»

7 000

»

8 000

810

»

»

7 000

»

» 22

%

»

»

8 000

»

»

9 000

1 030

»

8 000

»

» 24

i-

9 000

T>

11 000

1 270

3>

9 000

» 26

%

>

»

It 000

T>

13 000

1 790

»

11 000

» 28

%

13 000

T>

»

15 000

3>

2 350

*

»

13 000

>

» 30

•A

>

$

15 000

»

T>

20 000

2 950

T>

15 000

»

» 35

%

»

20 000

T>

30 000

4 700

T>

20 000

»

» 40

%

»

»

30 000

2>

»

40 000

8 700

»

30 000

» 45

%

»

40 000

»

60 000

13 200

Tf

»

40 000

»

» 50

%

y>

60 000

T>

100 000

23 200

T>

60 000

» 55

%

7>

100 000

T>

)

200 000

45 200

»

100 000

» 60

%

»

200 000

kr.

105 200

»

200 000

»

» 70

%

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

19

För att denna tabell vid myndigheternas skattedebitering även skulle kunna

användas beträffande gifta och jämställda skulle för dessa kategorier införas

den regeln, att skattefrihet skulle åtnjutas för 20 % av den taxerade

inkomsten jämte 200 kronor, dock högst 2 750 kronor. För »ogifta med barn»

borde skattefrihet åtnjutas för ett belopp, utgörande 20 % av den taxerade

inkomsten, minskat med 750 kronor, dock högst 1 800 kronor. Reduktionerna

kunde eventuellt utföras redan på självdeklarationen.

Här anförda regler gåve vad beträffade skattens belopp i kronor praktiskt

taget absolut överensstämmelse med propositionen i vad det avsåge mellersta

dvrort.

Ytterligare avsevärda förenklingar vore möjliga, men hade ej föreslagits,

då de skulle innebära avvikelser från skatteberedningens förslag för mellersta

ortsgrupp vad beträffade de reella skattebeloppen. Sålunda hade propositionens

skiktprocent godtagits för högre inkomstbelopp. Emellertid hade det

väsentliga vunnits genom att enkla regler skapats för det inkomstintervall,

där skattedragarna på en eller annan procent när befunne sig, nämligen för

taxerade inkomster upp till 10 000 kr. (för gifta 12 750 kr.). Den enskilde

skattedragaren torde vara betjänt av följande enkla minnesregel: På taxerade

inkomster upp till 10 000 kronor uttages

dels en fast skatt på 7 °/o,

dels en progressiv skatt'' med en procentsats, som motsvarar en promille av

av den taxerade inkomsten,

varefter ett fast avdrag på 170 kronor rabatteras.

Regeln gällde exakt för jämna tusenbelopp. För mellanliggande belopp

gällde regeln på en eller annan krona när.

Här föreslagna beskattningsmetoder innefattade dyrortsgrupperingens avskaffande

inom statsbeskattningen. Motiv härför hade anförts i den av herr

Rubbestad till skatteberedningens betänkande fogade reseivationen. Ytterligare

kunde anföras, att det torde vara omöjligt att logiskt motivera ett

system, som för gifta från beskattning undantoge ett dyrortsgrupperat belopp

i toppen på inkomsterna, alltså vad som »sist intjänats», under det att

ortsavdragssystemet för ensamstående innebure, att en lägre del av inkomsterna

dyrortsgrupperades vid skattesätlningen, ett mellanskikt av inkomsterna

omvänt dyrortsgrupperades och ett högsta skikt av inkomsterna undantoges

från dyrortsgruppering. Det ohanterliga, t. o. m. för fackmän svåröverskådliga

och för lekmän som regel obegripliga ortsavdragssystemet borde

sålunda avskaffas. Allt vad som behövdes vore en enda skatteskala och

de enkla »äktamakereglerna». I

I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Rubbestad m. fl.) har

framhållits i huvudsak följande. Motionärerna kunde för sin del icke acceptera

förslaget om dyrortsgrupperingens bibehållande. Goda skäl kunde förebringas

för den uppfattning, som uttalats av tvenne reservanter inom 1943

års dyrortsgrupperingskommitté att det knappast längre förelåge nämnvärda

skillnader i levnadskostnader mellan olika orter, om man toge hänsyn till

opaginerad Kontrollera mot PDF

so Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

alla på frågan inverkande omständigheter. Men även om skillnaderna fortfarande

skulle vara större än vad dessa reservanter räknat med, hade ju

detta i allmänhet blivit kompenserat genom högre löner. Det förelåge således

inga skäl för att lämna en dubbel kompensation för eventuella högre

levnadskostnader genom alt medge högre skatteavdrag. Spännvidden i levnadskostnaderna

mellan olika orter hade vid gjorda undersökningar visat

sig successivt krympa ihop, och det funnes skäl antaga, att denna sammankrympning

komme att fortfara. Ett avskaffande av dyrortsgrupperingen i

skattesystemet kunde genomföras utan att den totala skatteintäkten nämnvärt

förändrades och komme att medföra en betydande förenkling och lättnad

i taxeringsarbetet. Särskilt betydelsefullt bleve förslaget i detta hänseende

för källskattesystemet, både då det gällde de erforderliga tabellernas antal

och för slutredovisningen av skatteuppbörden för sådana skattskyldiga, som

under ett år flyttat från den ena ortsgruppen till den andra, kanske flera

gånger under året.

I de likalydande motionerna I: 298 (herr Mannerskantz m. fl.) och II: 441

har anförts följande. Att det förelåge olikheter i fråga om levnadskostnadernas

storlek på olika orter hade fastställts genom den 1945 slutförda undersökningen.

En strävan att under sådana förhållanden åstadkomma samma

reallön för lika arbete kunde då inriktas på endera eller bådadera: differentiering

av löner och differentiering av skattefria avdrag. I nu använt system

hade båda differentieringarna brukats. Detta hade dock i viss mån gjort

verkningarna svåra att överblicka, vilket i sin tur gjort att i populäragitationen

mot dyrortsgraderingen ortsavdragens betydelse avsevärt överdrivits. Motionärerna

funne påkallat, att den föreslagna dyrortsgraderingen av ortsavdragen

slopades. Huvudsakligaste skälet vore, att kompensationen för olika

orters skillnad i levnadskostnader vore mer än tillräcklig, då en skillnad på

16 %> förelåge mellan löner i lägsta och dyraste ortsgrupp.

Beträffande ortsavdrag för ogift (och jämställd) skattskyldig med barn

har i motionen I: 288 (herr Hage) anförts i huvudsak följande. Det'' ville

förefalla, som om de med ogifta likställda änklingarna genom det föreliggande

skatteförslaget komme i oförmånligare ställning än tidigare. För den som

vid framskriden levnadsålder blivit änkling och måste anställa husföreståndarinna

innebure detta i regel lika stora och understundom större omkostnader

för hushållet än då hustrun levde. Svårigheter förelåge att på ett

ur flera synpunkter rättvist sätt lösa problemet. I en del fall utförde den

avlidna hustrun under sin livstid icke något nämnvärt hushållsarbete. I allmänhet

torde emellertid dessa fall vara hänförbara till de högre inkomstskikten.

Vid en lägre inkomst utförde sannolikt hustrun huvudparten av

hemarbetet. Genom hustruns inträffade död finge i de allra flesta fall den

efterlevande mannen ett större inkomstbortfall och en högre skatt. Att detta

icke vore i full överensstämmelse med den princip, som vore genomgående

,i det föreliggande skatteförslaget, syntes vara uppenbart.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

21

Denna ofördelaktiga ställning i skattehänseende för ensamstående och då

framförallt änklingar med icke allt för höga inkomster framstode så mycket

orimligare, som i propositionen föreslagits lättnader i makars sambeskattning,

motiverade med de meromkostnader, som vore förbundna med att den

gifta kvinnan utförde förvärvsarbete och icke kunde ägna sig åt hemmets

skötsel. Samma princip vore riktig och fullt ut lika bärande, när det gällde

skattskyldiga änklingar med eget hushåll och hos sig anställd avlönad husföreståndarinna.

På vilket sätt och under vilka former skattelindringen för

sistnämnda skattskyldiga borde ske, kunde givetvis delade meningar vara

rådande, men det förefölle, som om en höjning av ortsavdragen i första hand

borde övervägas. Varje ensamstående, som för sitt hushåll hade utgifter som

motsvarade gifta makars, borde ju ur sakliga och fullt objektiva grunder

vara berättigad till likställighet i skattehänseende.

Yrkanden avseende frågan om särskilt avdrag för förvärvsarbetande hustru

ha framställts i de likalydande motionerna I: 284 och II: 423, i de likalydande

motionerna I: 294 och II: 440 ävensom i motionen II: 438.

I de likalydande motionerna I: 284 (herr Näsgärd) och II: 423 har framhållits,

att de föreslagna avdragen skulle utgå endast, därest den gifta kvinnan

haft inkomst av rörelse eller av eget arbete. En gift kvinna, som dreve

jordbruk och sammanlevde med sin man, skulle enligt förslaget sålunda ej

kunna komma i åtnjutande av avdragen. Det måste även framhållas såsom

orättvist, att jordbrukarens och rörelseidkarens hustrur icke skulle åtnjuta

avdrag för deltagande i mannens arbete. De måste ändock betraktas såsom

förvärvsarbetande hustrur, oaktat deras inkomster taxerades hos maken.

Vidare hade någon skillnad i förslagen ej gjorts mellan gift kvinna utan

barn och gift kvinna med hemmavarande barn. En höjning av avdragen för

den senare kategorien syntes vara rättvisande, då den gifta kvinnan med

barn och hennes familj helt visst åsamkades merkostnadör till högre belopp

än den gifta kvinnan utan barn. I

I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Bubbestad m. fl.) har

anförts bland annat'', att det vore motiverat såväl att införa ett särskilt avdrag

för den statliga beskattningen som att höja det inom den kommunala beskattningen

utgående avdraget. Bestämmelserna därom vore emellertid så utformade

att avdraget icke kunde åtnjutas av sådana gifta kvinnor, där sambeskattning

i teknisk mening icke skedde. Det vore främst inom jordbruket

och detaljhandeln dessa missförhållanden framträdde. Det torde utan närmare

motivering stå klart, att såväl jordbrukarhustrun som affärsmannens

hustru, därest hon hjälpte till i affären, vore förvärvsarbetande. Inom jordbruket

hade hustrun i regel ett mycket betungande arbete från tidigt på morgonen

till sent på kvällen, men ändock skulle hon icke komma i åtnjutande

av den skattelindring, som komme de gifta kvinnor till de], som kanske hade

ett relativt enkelt men ändock jämförelsevis väl betalt deltidsarbete. Detta

kunde ju icke vara rättvist. Därest inom jordbruket eller inom en rörelse

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

mannen hade anställt lejd arbetskraft för att utföra motsvarande arbete

skulle han ha varit berättigad att göra avdrag för dessa omkostnader i rörelsen.

Mannens inkomst av rörelsen bleve fördenskull för högt taxerad, när

hustrun deltoge i arbetet inom densamma.

I motionen II: 438 (herrar Stdhl och Svensson i Ljungskile) har framhållits,

att för ernående av likställighet i skatteavseende borde förvärvsarbetande

gifta kvinnor i mindre och medelstora lantbruk och hustru till åtskilliga

köpmän äga samma avdragsrätt för inkomster av sitt förvärvsarbete

som de gifta kvinnor vilka hade förvärvsarbete hos främmande arbetsgivare.

Gärna skulle medgivas, att en fullgod anordning inte vore lätt att

finna, eftersom gränsen mellan dessa förvärvsarbetande gifta kvinnor och

direkt hemarbetande vore i viss mån oklar. Emellertid torde man kunna utgå

ifrån att de sakkunniga i sinom tid skulle föreslå en godtagbar lösning av

detta gränsproblem. Till dess kunde det dock icke lämnas oreglerat såsom

Kungl. Maj:t föreslagit, utan en provisorisk anordning borde vidtagas, även

om man icke på denna kunde ställa samma höga anspråk som på en slutgiltig

lösning. Det enkaste torde vara, att skätigheten av den i dessa fall

eventuellt på särskild bilaga till deklarationsblanketten uppgivna inkomsten

skulle prövas av vederbörande taxeringsnämnd.

Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen av fysiska

personer.

Beträffande frågan om skattens rörlighet har i de likalydande motionerna

I: 291 (herr Domö m. fl.) och 11:442 framhållits, att i åtskilliga remissyttranden

invändningar framställts mot förslaget, att inkomstskatten i sin helhet

gjordes rörlig. Såsom av näringslivets skattedelegation framhållits gällde

alltjämt med oförminskad styrka de skäl, som anfördes vid tillkomsten av

det nuvarande blandade systemet, vilket då av statsmakterna utan meningsskiljaktighet

tillerkändes företräde framför ett i sin helhet rörligt system.

Frågan om skatteskalans utformniug har berörts i de likalydande motionerna

I: 291 och II: 442, i de likalydande motionerna I: 293 och II: 437 ävensom

i de likalydande motionerna I: 294 och II: 440. I

I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö m. fl.) och II: 442 har anförts

bland annat följande. Beredningens påstående, att den under kriget inträdda

skärpningen av de direkta skatterna relativt sett träffat de mindre

inkomsttagarna hårdare än de större, hade grundats på en å s. 163 i betänkandet

intagen tabell. Denna tabell hade under remissbehandlingen av professorn

i statistik vid Lunds universitet, Carl Erik Quensel, betecknats såsom

»olämplig och vilseledande». Dennes kritik hade finansministern icke bemött,

men han hade (s. 210 i prop.) sökt förringa betydelsen därav. Så länge det

statistiska maferialet antoges tjäna vissa syften ansåges emellertid ganska

»bindande slutsatser» därav kunna dragas. När det sedermera befunnes, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50

23

det statistiska materialet, rätt behandlat, ledde till en rakt motsatt slutsats

än den, vartill beredningen kommit, underkände departementschefen i stället

värdet av dylika matematiska jämförelser överhuvud taget. Det ifrågavarande,

av beredningen åberopade statistiska materialet gåve emellertid otvetydigt

stöd för ståndpunkten, att skattelindring egentligen borde komma även

andra än de mindre inkomsttagarna till del.

Av propositionen (s. 203) framginge, att den däri förordade inkomstskatteskalan

vid en uttagningsprocent av i 00 medförde en sänkning av den rena

inkomstskatten för ensamstående med upp till 10 000 kronors årlig inkomst

och för barnlösa familjer, ettbamsfamiljer och ogifta med ett barn med upp

till omkring 26 000 kronors inkomst. Med stöd av dessa beräkningar syntes

departementschefen vilja göra gällande, att det föreliggande förslaget skulle

vara till fördel för alla skattskyldiga med inkomst till ovan angivna belopp.

Detta vore emellertid icke fallet. De ovanberörda beräkningarna utvisade

allenast, att vid tillämpningen av en viss uttagningsprocent skatten sänktes

för vissa skattskyldiga, men däremot lämnades intet svar på frågan: för vilka

inkomsttagare vore den nya skatteskalan med dess skärpta progressivitet

till direkt nackdel, och för vilka vore den till fördel i jämförelse med hittills

gällande skatteskalor?

I detta avseende ville motionärerna erinra om, att i propositionen förutsattes,

att uttagningsprocenten för kalenderåret 1948 skulle utgöra 100, vilket

innebure en nedsättning av uttagningsprocenten med V Detta innebure

givetvis ingen lindring av den föreslagna skärpta progressiviteten i skatteskalan.

Om den nuvarande skatteskalan bibehållits och nuvarande procentsats

för uttagande av inkomst- och förmögenhetsskatt samt hittills utgående

värnskatt jämväl reducerats med Vn, hade givetvis samma skattskyldiga erhållit

en icke obetydlig skattelindring.

Den i propositionen föreslagna skatteskalan vore sålunda till direkt nackdel

för alla ensamstående skattskyldiga med mer än omkring 7 000 kronors

inkomst, och alla familjer med större inkomst än omkring 15 000 kronor

vare sig man förutsatte skatteuttag efter den ena eller den andra procentsatsen.

Att dessa gränser under alla omständigheter icke rubbades genom ändring

av uttagningsprocenten vore självklart. Med stöd av en argumentering, att

förslaget endast vore till nackdel för skattskyldiga med mer än omkring

25 000 kronors inkomst, kunde ledas i bevis, såväl att den föreslagna skatteskalan

vore till fördel för alla skattskyldiga — man räknade då med en uttagningsprocent.

av 80 —- som att den vore till nackdel för alla skattskyldiga,

för vilka enligt det föreslagna skattesystemet beskattningsbar inkomst uppstode

— man räknade därvid med en uttagningsprocent av 130. I

I de likalydande motionerna I: 293 (herr Elon Andersson in. fl.) och II: 437

har framhållits i huvudsak följande. Då motionärerna biträdde förslaget om

eu helt rörlig skala, skedde delta med eu bestämd erinran om att eu på sådant

sätt konstruerad skatteskala kunde tillåta endast starkt begränsade variationer

i fråga om uttagningsprocentens höjd. Skulle det statsfinansiella

läget ge anledning till än större variationer än inom gränserna 90 och 110,

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

måste detta leda till fastställande av nya skatteskalor. Motionärerna accepterade

helt uppfattningen, att skattelättnaden i första hand borde tillkomma

de lägre inkomsttagarna. Det vore emellertid oklokt att pålägga vissa inkomstgrupper

en höjd skatt. Ur samhällsekonomiska synpunkter borde en

oskäligt hög skatt på merinkomst och ökad förmögenhetsavkastning om möjligt

undvikas. Då det vore synnerligen angeläget att kunna begränsa marginalskatten

till att i varje fall icke uppgå till väsentligt högre belopp än hela

merinkomsten eller avkastningen av nysparad förmögenhet, borde skiktskalan

justeras. Vid en högsta skiktskaleprocent av 60 för inkomstskatten och

12 promille för förmögenhetsskatten komme den statliga marginalskatten

vid en förutsatt förmögenhetsavkastning av 3 % icke att mer än obetydligt

överstiga 100 %. Det genom en sådan justering ökade inkomstbortfallet syntes

uppgå till ett ur statsfinansiella synpunkter föga betydande belopp.

Genom en dylik justering av skatteskalorna reducerades behovet av 80 #/ospärren

högst väsentligt. Finansministern hade uppenbarligen själv funnit

konsekvenserna av de egna skatteskalorna orimliga i vissa höga inkomst- och

förmögenhetslägen. Spärregeln eliminerade en del av dessa orimligheter, men

en orimligt hög marginalskatt skulle kvarstå på något lägre inkomster och

förmögenheter än dem som finge fördel av spärren. Den naturliga slutsatsen

av att propositionens skatteskalor skulle till resultat ge orimligt höga skatter

vore en justering nedåt av skattesatserna, så att en marginalskatt på över

100 %> undvekes även för de något mindre inkomster och förmögenheter, som

ej finge nytta av ovannämnda spärregel. Den av motionärerna föreslagna

skatteskalan uppfyllde i huvudsak detta önskemål vid en uttagningsprocent

av 100. En skyndsam undersökning borde emellertid göras rörande möjligheterna

att på annan väg åstadkomma lindring av beskattningen i sådana fall

då förmögenhetsavkastningen av skäl som låge utanför ägarens kontroll vore

osedvanligt låg. Motionärerna ville föreslå, att följande skiktskala lades till

grund för inkomstbeskattningen:

Beskattningsbart belopp

Belopp i 1 000 kr.

0—1 ...

1-2 ...

2— 3 ...

3— 4 ...

4— 6 . ..

6—8 ...

8-10 ...

10—14 ...

14—18

18—24 ...

24—30 ...

30—40 ...

40—60 ...

60-100 ...

100—

Skiktprocent

.. 10

.. 11

.. 12

.. 14

.. 16

.. 18

.. 20

.. 24

.. 28

.. 32

.. 34

.. 40

.. 45

.. 50

.. 60

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50. 25

I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Rubbestad m. fl.) har

uttalats, att motionärerna intet hade att erinra mot förslaget på förevarande

punkt, frånsett förslaget om fortsatt dyrortsgruppering av de skattefria ortsavdragen.

Inkomstbeskattningen av juridiska personer.

Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda juridiska personer

har behandlats i de likalydande motionerna 1:291 och 11:442 ävensom

i de likalydande motionerna 1:293 och 11:437.

I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö m. fl.) och II: 442 har anförts

bland annat följande. Vederhäftigheten av den grundliga undersökning,

handelskammaren i Gävle låtit verkställa för belysande av den fondbildning

inom fem medelstora företag, som skulle varit möjlig med en skattesats

för statsskatten av 40 procent, hade veterligen icke blivit av någon ifrågasatt.

Det hade genom denna utredning fastslagits, att fondbildningen inom

företagen under de perioder på 1930-talet, utredningen avsåge, skulle hava

minskat med omkring 50 å 60 procent av den fondbildning, som faktiskt

förekommit. Härvid hade antagits, att utdelningarna hade minskats i samma

proportion som vinsten efter skatter minskats. Med hänsyn till de allvarliga

erinringar, som tämligen samstämmigt riktats i de avgivna remissyttrandena

mot förslaget om en fast bolagsskatt på 40 procent, det från

olika håll vitsordade behovet av ingående utredning rörande bolagsbeskattningens

ekonomiska verkningar och de betydelsefulla ändringar i vissa delar

av skattelagstiftningen, som torde bliva nödvändiga, om bolagsskatten

hölles vid en hög nivå, framstode finansministerns ståndpunkt till den förevarande

frågan såsom icke försvarbar. Alla dessa omständigheter talade för,

att försiktighet borde iakttagas vid en avvägning av bolagsskatten eftersom

verkningarna därav icke vore utredda. I

I de likalydande motionerna 1:293 (herr Elon Andersson, in. fl.) och II:

437 har framhållits bland annat, att den rätt till fri avskrivning, som den

svenska skattelagstiftningen inrymde för bolagen, vore en mycket värdefull

tillgång i fråga om företagens konsolideringsmöjligheter. Men behovet av

riskvilligt kapital för nyskapande av företag eller för utvidgningar och ny

produktion vid redan befintliga tillgodosåges ej därigenom i tillräcklig grad.

Om genom en i förhållande till förkrigstiden avsevärt höjd beskattning sparande

och nybildning av kapital på enskilda händer ytterligare försvårades

komme sparandet inom företagen att bli av ännu större betydelse. Den nu

föreslagna skärpningen av bolagsbeskattningen kunde icke vara välbetänkt,

i varje fall icke såsom en för längre tid verkande åtgärd. I Kooperativa förbundets

styrelses yttrande erinrades också om de försämrade betingelser för

ny företagsamhet, som kunde befaras inträda om bolagsbeskattningen höjdes.

Man borde enligt styrelsens mening icke förbise olägenheterna av en

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr öO.

större koncentration till äldre företag ur samhällelig synpunkt, framför allt

genom de förstärkta tendenser till privatmonopolism, som därmed framträdde

och den bristande förmågan av initiativ och obenägenhet att följa med

i utvecklingen. Märkligt nog syntes finansministern ha föga förståelse för

att nyföretagsamheten kunde inriktas även på smärre nybildade företag. Det

vore emellertid ett mycket starkt samhälleligt intresse att staten ej genom

sin ekonomiska politik försvårade tillkomsten och utvecklingen av nya företag

som kunde motverka en allt för stark konkurrenshämmande koncentration

till stora företag. Visserligen torde bolagsskatten i verkligheten ej i sin

helhet i sista hand bäras av företagen, utan delvis övervältras på konsumenter

och anställda. Den inverkade i många fall på prissättningen av företagens

produkter. En höjning av bolagsskatten kunde därför väntas medföra

en höjning av marknadspriserna. Den ökade skattebördan finge till större

eller mindre del bäras av den konsumerande allmänheten. I andra fall begränsades

företagens möjligheter att höja lönerna för de anställda så mycket

som eljest vore möjligt, varför de anställda i verkligheten finge bära en

del av skatten.

Yrkande avseende inkomstbeskattningen av övriga juridiska personer har

framställts i motionen 11:432 (herr Gustafsson i Bogla in. fl.). I motionen

har i huvudsak anförts följande. Det vore allmänt erkänt, vilken samhällsgagnande

betydelse vårt föreningsliv hade och den uppfostrande gärning

ideella föreningar utförde. Med tanke på detta syntes en beskattning av 15 %

vara väl betungande för dessa föreningar, vilkas enda inkomster i regel erhölles

genom de enskilda medlemmarnas uppoffringar och arbete. Skattesatserna

för ideella föreningar och samfund borde därför utmätas med hänsyn till

bärkraften och utgå med lägre procentsatser än som föreslagits i propositionen,

då den beskattningsbara inkomsten understege 10 000 kronor.

Förmögenhetsbeskattningen.

Frågan angående förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer har berörts

i de likalydande motionerna I: 282 och II: 424, i de likalydande motionerna

I: 291 och II: 442, i de likalydande motionerna I: 293 och II: 437, i de

likalydande motionerna I: 294 och II: 440 ävensom i de likalydande motionerna

I: 296 och II: 436. I

I de likalydande motionerna I: 282 och II: 424 (herr Jonsson i Skedsbygd

m. fl.) har beträffande utformningen av reduktionsregeln framhållits, att

denna regel ej kunde träda i funktion i fråga om förmögenheter, som vore

placerade i sådan fast egendom eller rörelse, där förmögenhetsavkastningen

inginge i och redovisades samtidigt och tillsammans med arbetsinkomsten.

Härigenom komme full förmögenhetsskatt att utgå å förmögenheter med

mycket låg eller ingen avkastning. Så kunde bli fallet beträffande i jordbruk,

hantverk och handel samt i övriga mindre företag placerad förmögenhet, där

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

27

ägaren och hans familj med huvudsakligen eller helt egen arbetskraft utförde

allt arbete inom företaget. För att åstadkomma rättvisa på detta område

erfordrades sådan omläggning av beräkningen för inkomsten av jordbruk

och företag, att arbetsinkomsten vid redovisningen skildes från kapitalinkomsten.

I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö in. fl.) och II: 442 har anförts

i huvudsak följande. Problemet angående de skadliga verkningarna av

en hög förmögenhetsskatt i kombination med den föreslagna inkomstbeskattningen

gällde i realiteten icke allenast skatteprogressionens storlek i förmögenhetsskatteskalan

utan skatteprogressionens storlek i två progressiva skatter

när dessa staplades på varandra. Samordningen av skatt å inkomst och

skatt å förmögenhet vore ett av de problem, som förutsatts skola undersökas

av 1944 års allmänna skattekommitté. Till stöd för den nu föreslagna skärpningen

åberopades emellertid varken någon utredning av nämnda kommitté

eller annat utredningsorgan. Att departementschefen vidhölle skärpningen av

progressionen trots att ökad kapitalbildning och sparande under nuvarande

förhållanden måste anses vara synnerligen angeläget, motiverades med att

möjligheten för genomförandet av den föreslagna skattesänkningen för lägre

inkomsttagare och smärre förmögenheter i viss mån vore beroende av en

överflyttning av skattebördan till större inkomster och förmögenheter. Detta

påstående vore emellertid icke riktigt. Något annat skäl för den föreslagna

skatteskärpningen än önskemålet att genom beskattningen åstadkomma en

inkomst- och förmögenhetsutjämning kunde därför icke spåras. På sätt reservanterna

inom beredningen framhållit hade förmögenheten enligt svensk

skatterätt väl varit beskattningsnorm men icke skattekälla. Det i propositionen

framlagda förslaget innebure i detta avseende ett klart avsteg från

hittills gällande grunder. Detta betydelsefulla principavgörande förutsattes

enligt förslaget nu skola fastslås i lagstiftningen, icke med stöd av någon

objektiv och uttömmande utredning, utan allenast på grundval av finansministerns

av beredningens majoritet biträdda uppfattning rörande förmögenhetsskattens

karaktär.

Beträffande förslagets hämmande inverkan på nyetablering av företag

hade från näringslivets sida framhållits, att även om nybildning av kapital

framdeles alltjämt i viss utsträckning torde förekomma, man likväl icke

syntes kunna räkna med att delta i större omfattning konune att ställas till

förfogande för riskfyllda placeringar i nystartade företag. Den kapitalbildning

hos småsparare, som alltjämt kunde tänkas förekomma kunde icke tillfredsställa

näringslivets kapitalförsörjning bl. a. på grund av reglerna för dylika

medels placering. För den industriella utvecklingen vore emellertid tillgången

på riskvilligt kapital av avgörande betydelse. Fn sannolik avkastning under

normala förhållanden av det egna kapitalet i eif planerat aktiebolag med omkring

10 °/o vore elt tämligen tillfredsställande resultat. Fn person i inkomstlägel

mellan 1!)()()() kronor och 20 000 kronor kunde emellertid genom alt

riskera sitt kapital för teckning av aktier i elt dylikt bolag allenast paräkna

en behållen inkomst därav av på sin höjd omkring 2,5 %.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Avvägningen av förmögenhetsskatten måste med nödvändighet ske i samband

med avvägningen av inkomstskatteskalan, d. v. s. den sammanlagda

skattebördan måste vara avgörande för ståndpunktstagandet. Vid bedömningen

av verkningarna på det svenska näringslivet av den föreslagna skatteskärpningen

skulle det vittna om ansvarslöshet vid behandlingen av denna

för hela folkets välfärd utomordentligt betydelsefulla fråga, om man inskränkte

problemställningen till en omprövning av frågan om förmögenhetsskattens

betydelse för »7 000 ägare med över 300 000 kronor i förmögenhet ).

I de likalydande motionerna 1: 293 (herr Elon Andersson m. fl.) och II: 437

har framhållits bland annat, att den föreslagna höjningen av gränsen för

skattskyldighet till förmögenhetsskatt från 20 000 till 30 000 kronor vore

synnerligen välbehövlig. Enligt motionärernas mening borde man gå ytterligare

ett steg på denna väg genom att sänka skatteprocenten för förmögenheter

mellan 30 000 och 50 000 kronor iill 4 %0. Till grund för förmögenhetsskattens

utformning borde i huvudsak läggas det av ledamöterna Andersson

och Sundén i statsskatteberedningen förordade förslaget till skiktskala.

Med hänsyn till önskvärdheten av att begränsa marginalskatten till 100 °/o

borde emellertid högsta uttagningsprocenten bli 12 %„. Den av motionärerna

föreslagna skiktskalan skulle således få följande utseende:

30 000—50 000 .................. 4 °/oo

50 000—100 000 .................. 6 °/oo

100 000—150 000 .................. 7 °/oo

150 000—200 000 .................. 8 °/oo

200 000—300 000 .................. 10 °/oo

300 000— .................. 12 0 oo I

I de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (herr Rubbestad in. fl.)

har anförts bland annat, att det enligt motionärernas mening vore principiellt

berättigat att kräva en högre tribut i skattehänseende även av de större

förmögenheterna, om det statsfinansiella läget krävde detta. Men om skattebördan

för starkt förskötes från inkomsterna till förmögenheterna, kunde

det uppstå svårigheter för näringslivet. Icke minst gällde detta för jordbruket

på grund av dess stora kapitalbehov och jämförelsevis låga förräntningsprocent

på det investerade kapitalet.

Skatteberedningen hade förebragt ett omfattande statistiskt material, enligt

vilket skatteskärpningen, sedan det nuvarande skattesystemet antogs

1938, med hänsyn tagen till penningvärdets fall varit avsevärt större för

inkomst än för förmögenhet. Enligt motionärernas mening bleve en sådan

jämförelse missvisande. Om man beräknade den i olika inkomstskikt efter

skattens gäldande behållna inkomsten, visade det sig, att förmögenhetsinkomsterna

genom skattestegringen beskurits kraftigare än arbetsinkomsterna.

Bortfallet av skatteintäkter genom de föreslagna lättnaderna i inkomstbeskattningen

borde därför icke i så stor omfattning kompenseras genom

den skärpning av förmögenhetsskatten, som föresloges i propositionen. För

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

29

jordbrukets del skulle detta komma att innebära, att även de förmögenheter

drabbades, som erfordrades för en önskvärd rationalisering av jordbruksdriften.

En annan konsekvens av det sätt varpå skattetrycket föresloges fördelat

mellan inkomster och förmögenheter, vore den skillnad i beskattningshänseende,

som otvivelaktigt skulle komma att uppstå mellan olika sätt att sörja

för barnens framtid. En familjeförsörjare, som i detta syfte gåve sina barn

en dyrbar utbildning, exempelvis i form av universitetsstudier, drabbades

icke på grund av en dylig »investering» av några särskilda konsekvenser i

skattehänseende. Om han i stället ville använda ett mot dessa utbildningskostnader

svarande belopp till att underlätta för barnen att etablera sig såsom

företagare, så skulle detta enligt förslaget medföra mycket avsevärda

avbränningar i form av förmögenhets- och kvarlåtenskapsskatt.

Med godkännande av departementschefens förslag om höjning av gränsen

för den skattefria förmögenheten från 20 000 till 30 000 kronor borde skatten

på förmögenhet uttagas enligt den skiktskala, som förordats i reservationen

till 1945 års skatteberednings betänkande, vilken skiktskala skulle få

följande utseende:

— 30 000 0 °/oo

30 000— 50 000 5 °/oo

50 000— 100 000 ................ 6 °/oo

100 000- 150 000 ................ 7 °/oo

150 000— 200 000 ................ 8 °/oo

200 000— 300 000................10 °/oo

300 000—1 000 000 ................12 °/oo

1 000 000— ................14 °/oo 1

1 de likalydande motionerna 1:296 (herr Hagman in. fl.) och 11:436 har

— med hänvisning till departementschefens uttalande vid framläggandet för

1934 års riksdag av proposition nr 200 med förslag till förordning om särskild

skatt å förmögenhet — framhållits, att enighet torde råda därom att

målsättningen borde vara, att skattesystemet som ett helt betraktat skulle

vara utformat efter de skattedragandes förmåga. Avvägningen av den sammanlagda

skattebelastningen under hänsynstagande till relationen mellan förmögenhet

och inkomst måste -— såvitt anginge skattskyldiga, vilka hade att

utgöra förmögenhetsskatt — förutsätta jämväl en omprövning av det skatte«.

underlag varå inkomstskatten beräknades. Vid avvägningen av den sammanlagda

skattebelastningen uppkomine med andra ord frågan, huruvida icke

underlaget för inkomstskatten borde utgöra den behållna inkomst, som efter

förmögenhetsskattens erläggande stode till den skattskyldiges förfogande.

Denna fråga om skattens avvägning under hänsynstagande till skattesystemet

»som ett helt betraktat» vore av helt annan natur än det vid åtskilliga

tillfällen behandlade problemet, huruvida vid inkomstberäkningen avdrag

borde medgivas för samtliga kronoutskylder — icke blott den särskilda för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

mögenhetsskatten, utan även den kombinerade statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Med den av motionärerna ifrågasatta anordningen för beräkning

av inkomstskatteunderlaget vid taxering till statlig inkomstskatt uppkomme

lägre skattebelastning å en avkastning å 100 kronor av nysparat kapital

än enligt propositionen vid en utdebiteringsprocent av 100, vilket framginge

av nedanstående uppställning.

Maximal marginalskatt, inklusive konmmunalskatt å 10 %

Avkastning 2) enligt propositionen med den

j % ° 1) enligt pro- ändring, att avdrag medgives

positionen vid inkomstberäkningen för

förmögenhetsskatten

2 5 .................... 145 93

3 0 .................... 133 89

4 0 .................... 118 85

5 0 .................... 109 83

10 0 .................... 91 78

Arbetsinkomst................ 73 73

Verkningarna av den ifrågasatta avdragsrätten hade vidare ådagalagts genom

beräkningar, som utförts å särskild bilaga till motionerna.

Beräkningarna utvisade, att anordningen skulle medföra den önskvärda

effekten, att de sammanlagda skatterna å inkomst och förmögenhet reducerades

så, att de endast i vissa fall vid särskilt låg avkastning komme att

överstiga inkomsten. Det syntes icke med fog kunna göras gällande, att

skattebelastningen vid innehav av förmögenhet icke till fullo skulle taga i

anspråk den ökade skatteförmåga, förmögenhetsinnehavet ansåges representera.

Den maximala procentsatsen vid ren arbetsinkomst, 73 %, stegrades

vid en avkastning av 2,5 % med 20 enheter till 93 %. Med hänsyn till inkomstskatternas

höjd syntes ytterligare skärpning på grund av förmögenhetsinnehavet

knappast kunna ifrågakomma.

Inkomstbortfallet på grund av den ifrågasatta avdragsrätten kunde beräknas

till 31 miljoner kronor. Detta belopp skulle emelleltid minskas med de

skattebelopp, som på grund av ifrågavarande avdragsrätt komme att falla

utanför 80 %-spärrens tillämplighetsområde, så att inkomstbortfallet syntes

högst kunna beräknas till 30 miljoner kronor.

Även om de ifrågasatta ändrade bestämmelserna rörande beräkning av

inkomstskatteunderlaget skulle godtagas, kunde emellertid motionärerna icke

tillstyrka propositionen.

Yrkande avseende förmögenhetsbeskattningen av vissa juridiska personer

har framställts i motionen II: 431 (herr Gustafsson i Bogla m. fl.), vari framhållits,

bland annat, att skattepliktsgränsen för föreningar och samfund, vilkas

medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller

samfundets förmögenhet, enligt propositionen föreslagits till 5 000 kronor.

Med tanke på den samhällsgagnande insats dessa sammanslutningar utövade

syntes en höjning av det skattefria beloppet till 30 000 kronor vara berättigat.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50-

31

I de likalydande motionerna 1:291 (herr Domö m. fl.) och II: 442 har vidare

behandlats frågan om avvägningen av den föreslagna svenska beskattningen

å inkomst och förmögenhet i jämförelse med motsvarande skatter i

vissa andra länder, i vilket hänseende anförts bland annat följande. I propositionen

gjordes gällande, att näringsorganisationernas utredning icke

skulle giva en riktig bild av skattetrycket i USA på grund av att i denna utredning

icke skulle medräknats några som helst delstatsskatter eller kommunala

skatter. Påståendet vore emellertid icke riktigt. Alla direkta inkomstskatter

till delstat och kommun i staten New York vore där medräknade, vilket

kunde konstateras genom en även mycket summarisk beräkning. Vidare

anfördes i propositionen under hänvisning till ett arbete av W. Schultz om

Amerikas finanser, att delstatsskatter och kommunala skatter i USA genomsnittligen

skulle uppgå till omkring 10 °/o av inkomsten, d. v. s. ungefär lika

mycket som i Sverige. Ett närmare studium av den angivna källskriften gåve

emellertid vid handen, att den där nämnda siffran baserade sig på en utredning,

som verkställdes år 1936 och som avsåge att utröna, hur stor del av den

enskildes inkomst, som toges i anspråk för samtliga federala, delstatliga och

kommunala skatter. Utredningen hade verkställts på grundval av en hypotetisk

inkomstberäkning, en utgiftsbudget och en förmögenhetsberäkning för

varje individ. De skattebelopp, som där redovisades, innefattade icke endast

inkomstskatter utan också omsättningsskatter, bensinskatter, rusdrycksskatter

och fastighetsskatter. Den kompletterande utredning, varom föranstaltats,

bekräftade riktigheten av den slutsats, vartill organisationen kommit, nämligen

att den skattebelastning, som efter genomförandet av beredningens förslag

komme att åvila det svenska näringslivet, bleve ännu högre än i de anglosaxiska

länderna och sålunda den högsta kända i världen, och denna utredning

ådagalade ytterligare, att så även bleve fallet efter genomförandet av

de ändringar i beredningens förslag, som i propositionen förordades.

Engångsskatt å förmögenhet.

Yrkande angående uttagande av en engångsskatt på större förmögenheter

har framställts i de likalydande motionerna 1:289 och 11:433 (herr Adolfsson

m. fl.). I berörda motioner har motionärerna -— efter att inledningsvis

ha redogjort för innehållet i den reservation, som i 1945 års statsskatteberednings

betänkande avgivits av herr Hermansson — i huvudsak anfört följande.

Som enda sakskäl för att den av riksdagen en gång i princip beslutade

engångsskatten på förmögenhet icke skulle uttagas anfördes i departementschefens

yttrande, att man icke på så kort tid som skulle vara nödvändigt

hunne genomföra en förmögenhetstaxering, »som kunde anses i allt väsentligt

riktig och rättvisande» eller »i övrigt på ett tillfredsställande sätt lösa

de med skatten förbundna svårigheterna av taxeringsteknisk art». Det vore

riktigt att dyrbar tid redan försuttits när det gällt att ordna dessa spörsmål.

Hade man från statsmakternas sida verkligen velat ta ut en engångsskatt på

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

förmögenheterna kunde de taxeringstekniska problemen ha lösts för länge

sedan. Att man sedan denna fråga förhalats i det oändliga nu anförde själva

denna förhalning som motivering för avslag — och just från dem som äro

skuld till uppskovet — förefölle något malplacerat. Bortsett härifrån vore

svårigheterna vid taxeringen av underordnad betydelse jämfört med de fördelar

som vore att vinna genom engångsskatten. En raskt bedriven utredning

om förbättring av förmögenhetstaxeringen kunde säkert genomföras i så god

tid, att resultaten kunde tillämpas vid den taxering av förmögenheterna, som

lades till grund för engångsskatten.

Kvarlåtenskapsskatten.

Yrkanden om avslag å propositionen, såvitt angår kvarlåtenskapsskatten,

ha framställts i de likalydande motionerna I: 291 och II: 442, i de likalydande

motionerna 1:293 och 11:437 i de likalydande motionerna 1:294 och II:

440, i de likalydande motionerna 1:296 och 11:436, ävensom i motionen

I: 297.

I de likalydande motionerna I: 291 (herr Domö in. fl.) och II: 442 har i

förevarande avseende anförts i huvudsak följande.

a) Grundlagsfrågan. Ur konstitutionell synpunkt gåve förslaget i två hänseenden

anledning till erinringar. För det första kunde det icke vara riktigt,

att frågan behandlades i den för bevillningar stadgade ordningen. Tre omständigheter

förde förslaget utom bevillningarnas ram. Skatten kunde ej sägas

på det sätt, RF § 59 avsåge, vara ägnad att »fylla vad staten kan erfordra».

Syftet måste sägas vara att åstadkomma en förmögenhetsutjämning. Någonstädes

ginge gränsen mellan beskattning och konfiskation. Och att denna

gräns här överskredes syntes vid jämförelse med RF § 87 (om allmän civillag)

uppenbart. Det kunde icke vara rimligt att det uppenbara syftet att i mycket

väsentlig mån kringskära arvsrätten fullföljdes i annan ordning än den

som gällde för ändring i ärvdabalken. För det andra kunde allvarligt ifrågasättas

huruvida kvarlåtenskapsskatten stämde överens med regeringsformens

regel, att avhändande av gods ej må av Konungen företagas »utan rannsakning

och dom i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskriva». Olika

meningar hade yppats om detta grundlagsbuds innebörd och räckvidd — något

som med hänsyn till dess ålderdomliga karaktär vore helt naturligt. Hitintills

hade det, med eller utan stöd i regeringsformen, ansetts vara en för det

svenska rättssamhället grundläggande princip, att medborgarnas egendom

vore tryggad och att staten endast mot ersättning ägde förfoga däröver. I ett

1941 avgivet kommittébetänkande föreslogs inskrivande i regeringsformen

§ 16 av en regel av sådant innehåll, men det anmärktes därvid, att denna

rättsgrundsats redan hörde till »grundvalarna för det svenska statsskicket

och det svenska rättssamhället överhuvud». Om riksdagen utan hänsyn till

RF § 16 och till en hittills allmänt omfattad, delvis på nämnda grundlags
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

33

bud vilande rättsuppfattning antoge förslaget om kvarlåtenskapsskatt skapades

därmed ett mycket betänkligt prejudikat till rättssäkerhetens undergrävande.

I varje fall borde förslaget prövas i den ordning, som stadgades för

allmän civillag.

b) Övriga invändningar. Den otrygghet för förmögenhetsinnehav, som

skulle skapas genom införandet av en kvarlåtenskapsskatt, finge allvarliga

verkningar på det ekonomiska livet. Den enligt förslaget skärpta årliga beskattningen

i förening med kvarlåtenskapsskatten och arvsskatten komme

ofta att resultera i en konfiskation av vissa i förmögenheten ingående sakvärden.

Enligt förslaget saknades möjlighet att undgå dylik konfiskation genom

skattefria gåvor till barn eller andra närstående. Att denna konfiskation

skedde i huvudsakligt syfte att åstadkomma en förmögenhetsutjämning

hade av departementschefen tidigare uttryckligen utsagts. Icke minst på grund

av sistnämnda förhållande skulle skadliga verkningar uppkomma för det

ekonomiska framåtskridandet. Att arvslottsbeskattningen icke alltid överensstämde

med principen om skatteförmåga utgjorde icke skälig anledning

att erkänna företräde åt kvarlåtenskapsskatten, vilken så utformats att den

konsekvent satte skatteförmågeprincipen ur kraft.

En gradering av förmögenhetsskatt med hänsyn till antalet barn hade

hittills ägt rum, i det att barnavdragen avräknats från det taxerade beloppet,

vari Vioo av förmögenhet ingått. Veterligen hade aldrig ifrågasatts, att

denna gradering varit omotiverad. Goda skäl kunde anföras för att denna

hittills tillämpade gradering på ett eller annat sätt även finge komma till

uttryck vid fastställande av den fristående årliga förmögenhetsskatten. En

dylik gradering blev utan tvivel nu förenad med betydande taxeringstekniska

svårigheter. Den omständigheten, att den årliga förmögenhetsskatten icke

graderades med hänsyn till barnantalet, utgjorde ett synnerligen starkt skäl

för att åtminstone förmögenhetsskatten i samband med dödsfall bleve föremål

för en sådan gradering.

Att införandet av en kvarlåtenskapsskatt måste komma att medföra betydande

ekonomiska svårigheter, när det gällde för arvingarna att fortsätta

den verksamhet, som bedrivits av arvlåtaren, vore otvetydigt. Detta gällde

familjeföretag inom handeln och industrien samt i synnerhet inom jordbruket.

För en jordbrukare gjorde sig detta särskilt kännbart, eftersom han i

regel måste utlösa sina syskon då han tillträdde familjegården.

För att få en riktig bild av de sammanlagda verkningarna av kvarlåtenskaps-

och arvslottsbeskattningen måste undersökas, hur stor den genomsnittliga

skatteprocenten bleve i förhållande till den av skatterna drabbade

arvfallna egendomen. Detta hade underlåtits i propositionen. Därvid visade

det sig, att staten skulle komma att indraga över Vs av den årligen arvfallna

egendomen av förmögenheter, överstigande 30 ()()() kronor. Detta måste

givetvis ha synnerligen stor betydelse för samhällets ekonomiska struktur.

Outredda vore även statens förvaltningsmässiga möjligheter. Det vore ju

att märka, att kvarlåtenskapsskatten skulle kunna gäldas i bl. a. såväl börsnoterade

som onoterade aktier. Dessutom vore att märka, att kvarlåtenskaps
Bihanq

till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 50.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

skatten jämväl skulle komma att drabba viss utländsk egendom jämlikt 4 §

arvsskatteförordningen. Det gällde icke endast utländsk egendom här i

Sverige utan även sådan egendom i utlandet, som efterlämnats av utländsk

medborgare, som vid sin död varit bosatt här i riket. Att detta i stor utsträckning

komme att förhindra för landet nyttiga placeringar av utländskt

kapital här i riket torde stå fullt klart.

c) Jämförelse med vissa främmande länder. Att kvarlåtenskapsskatten funnes

i länder, som saknade årlig förmögenhetsskatt, kunde icke rimligen åberopas

såsom skäl för att införliva den i vårt skattesystem.

I den vid propositionen fogade utredningen om skatten å kvarlåtenskap i

olika länder gjordes gällande, att en förmögenhet i Sverige på grund av

giftorättsandelen alltid överfördes från föräldrarna till barnen i två etapper.

I de anglosaxiska länderna däremot skulle kvarlåtenskapsskatten alltid träffa

hela förmögenheten i ett sammanhang. Detta vore en oriktig framställning.

Av statsskatteberedningens betänkande, s. 434—435, framginge, att det år

1944 i dödsbon med en behållning av minst 100 000 kronor funnes en sammanlagd

kvarlåtenskapssumma av 242 miljoner kronor. Därav utgjorde efterlevande

makars giftorättsandelar endast 57 miljoner kronor. Om man fördubblade

denna summa, visade det sig, att över hälften av nämnda års kvarlåtenskapssumma

eller 128 miljoner kronor utgjordes av egendom, vari giftorätt

ej ägde rum. Man kunde således icke bortse från att det här i landet

funnes äktenskapsförord och ogifta personer, som efterlämnade arv. De förhållanden,

som i propositionen undantagslöst angivits gälla, syntes föreligga

till allenast omkring 50 %>. Säkerligen innehades också vid lagens ikraftträdande

ett avsevärt antal förmögenheter av änklingar och änkor. Beträffande

de anglosaxiska länderna vore i praktiken förhållandena icke så olika

mot våra. Det vore där regel, att egendomen vore fördelad mellan makarna

såsom vad vi skulle kalla enskild egendom. Vid ena makens frånfälle inräknades

således icke den efterlevandes förmögenhet i den avlidnes kvarlåtenskap.

Det vore därför betydligt mera rättvisande att verkställa en jämförelse

med anlitande av de beräkningsmetoder, som begagnats i näringsorganisationemas

utredning, än enligt vad som skett i propositionen.

Framför allt borde i detta sammanhang avseende fästas vid, att det i England

icke funnes någon som helst begränsning i äkta makars rätt att skattefritt

överföra egendom till barn och givetvis ej heller till varandra. I USA

funnes visserligen en gåvoskatt, men denna vore betydligt mindre än den där

gällande arvsskatten och självfallet också mycket mindre än gåvoskatten i

Sverige.

Av propositionen (s. 352) bibragtes läsaren den uppfattningen, att den

enda skillnaden i den skatterättsliga behandlingen av gåvor i England och

Sverige vore olikheten i fråga om gåvas inräknande i dödsboet, men att

den skatterättsliga behandlingen av gåvor i övrigt skulle vara likartad i de

båda länderna. Detta vore ingalunda fallet. I England kunde en person skattefritt

överlämna egendom till obegränsat värde till sina barn eller andra

under förutsättning allenast, att gåvan fullbordats mer än 5 år före döds
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

35

fallet. Detta vore givetvis av utomordentligt stor betydelse, då det gällde att

bedöma verkningarna av kvarlåtenskapsskatten i de båda länderna. Att kvarlåtenskapsskatten

i England nu beräknades giva 140 milj. pund eller omkring

10 % av hela inkomstskatten för enskilda personer och bolag berodde helt

enkelt på att det i England funnes så avsevärt många flera och större förmögenheter

än i Sverige och att relationen mellan inkomstskatteunderlaget

och de större förmögenhetema vore så olikartad i de båda länderna.

I de likalydande motionerna 1:293 (herr Elon Andersson m. fl.) och II:

437 har framhållits bland annat, att motionärerna funne kvarlåtenskapsskatten

oacceptabel även efter de förändringar i jämförelse med statsskatteberedningens

förslag, som vidtagits i propositionen.

Den teoretiska grunden till kvarlåtenskapsskatten vore ohållbar. Bakom

finansministerns argumentation skymtade uppfattningen om att förmögenhetsägarna,

trots den årliga förmögenhetsskatten, borde lämna ytterligare

bidrag vid dödsfallet. Bakom önskemålet att komplettera arvsbeskattningen

med ett system, som toge hänsyn även till storleken av den bortgångnes förmögenhet,

måste ligga den uppfattningen att förmögenheter över en viss storlek

i och för sig hade den egenskapen att de borde till väsentlig del indragas

till staten. Skulle ur allmänna synpunkter en skärpning av den nuvarande

arvsbeskattningen anses böra ifrågakomma i det fall att nästa år en viss ökning

av statsinkomsterna bleve oundgängligen nödvändig, syntes en revision

av arvslottsbeskattningen vara en lämpligare och riktigare utväg. Till detta

komme också den oklarhet, som rådde angående användningen av de från

kvarlåtenskapsskatten influtna medlen. I realiteten skulle den ju innebära

ett indragande till staten av enskild förmögenhet. I

I de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (herr Rubbestad m. fl.) har

anförts bland annat, alt talet om att förmögenhetsägama hade åsamkat sig

en skuld till staten vore stötande för vårt rättsmedvetande. Låt så vara att

vissa förmögenheter kunde skapas utan motsvarande arbetsinsatser, men en

person som strävsamt och ihärdigt arbetat under hela sitt liv och lagt av

sparkapital år från år hade därmed gjort en god gärning mot samhället i

dess helhet. Det skulle vara en uppenbar orättvisa, om staten vid hans död

skulle lägga beslag på en väsentlig del av hans förmögenhet.

Statens inkomster av kvarlåtenskapsskatten komme att bli jämförelsevis

ringa. Det bärande motivet för dess antagande kunde således icke gärna

vara att skaffa medel för bestridande av statens utgifter. Kvarlåtenskapsskatlens

tillskott till statskassan bleve inte större än att denna summa väl

rymdes inom felmarginalen för budgetberäkningarna. Av vad departementschefen

anfört i fråga om avvägningssynpunktema syntes framgå, att han

med införandet av denna skatt åsyftade en utjämning av förmögenhetsförhållandena

inom landet. Oavsett vilken ställning man intoge till sådana

strävanden borde man dock kräva, att det svenska folket direkt finge taga

ställning till denna fråga på ett sådant sätt, att problemställningen framstode

fullt klar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Även praktiska synpunkter talade mot förslaget. De skäl som anförts mot

en skärpning av förmögenhetsskatten ökade i styrka, om man sammanställde

verkningarna av denna skärpning med kvarlåtenskapsskatten.

Vidare komme kvarlåtenskapsskattens verkningar att bli mycket egendomliga

på grund av att människornas skötsamhet och duglighet individuellt

varierade i hög grad. Om de sparsamma visste med sig, att ökad inkomst

och ökad kapitalbildning komme staten till godo i betydande utsträckning

och icke resulterade i avsevärt förbättrad ekonomisk ställning för dem själva,

så måste detta komma att återverka på deras arbetsinsatser. Kvarlåtenskapsskatten

och den skärpta förmögenhetsskatten i förening med en relativt

hög inkomstbeskattning måste komma att utgöra en hämsko på företagsamheten.

Departementschefens uppfattning att människorna komme att

ta ut sina krafter för att öka inkomsterna, ifall beskattningen vore hög, måste

anses vara opsvkologisk. Den verifierades icke heller av den praktiska erfarenheten.

I rent tekniskt hänseende skulle det i många fall bli förenat med stora

svårigheter att betala kvarlåtenskapsskatten. Detta gällde särskilt för jordbruket,

som i regel hade jämförelsevis stort kapital investerat i byggnader,

maskiner och redskap. Genom skärpningen av förmögenhetsskatten och införandet

av kvarlåtenskapsskatten kunde resultatet befaras bli, att jordbruken

icke kunde bevaras i jordbrukarhänder utan, trots den restriktiva lagstiftningen

i dessa avseenden, komme att övergå till personer utanför jordbruket.

Då kvarlåtenskapsskatten icke stode i överensstämmelse med den

hävdvunna rättsuppfattningen, vore praktiskt otymplig och icke erforderlig

för att täcka statens utgifter borde förslaget om dess införande avslås.

Beträffande motiveringen för det i de likalydande motionerna I: 296 (herr

Hagman m. fl.) och II: 436 ävensom i motionen I: 297 (herr Axel Ivar Anderson)

framställda avslagsyrkandet hänvisas till ovanstående redogörelse.

Yrkanden avseende vissa detaljändringar i fråga om uttagande av kvarlåtenskapsskatt

för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, ha framställts

i motionen I: 292 ävensom i motionen I: 295. I

I motionen I: 292 (herr Ewerlöf) har framhållits bland annat, att erinringar

vid remissbehandlingen framförts mot den olikhet i fråga om beskattningen

vid livsfall och vid dödsfall, som förslaget'' innebure. I förevarande avseende

ville motionären särskilt erinra om vad försäkringsbolagens riksförbund därom

anfört. Här förelåge uppenbarligen en inadvertens i den föreslagna skattelagstiftningen,

som borde rättas till från början. Enklast syntes detta kunna

ske genom att även för livsfallsutbetalningar föreskriva, att skattskyldighet

skulle föreligga endast för det fall, att premiebetalmingen påbörjats inom tio

år före utbetalningen. Man behövde då ej heller i 20 § medtaga särskilda

föreskrifter med avseende å premiebetalningssättet.

Att tjänstepensionsförsäkring skulle vara undantagen från kvarlåtenskaps
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

37

beskattning vore helt naturligt. Men lika naturligt borde vara, att även enskild

pensionsförsäkring skulle vara undantagen. Sistnämnda försäkringsform

och beträffande densamma i kommunalskattelagen meddelade beskattningsregler

hade tillkommit för att öppna möjlighet för självständiga företagare

och anställda utan ordnad tjänstepensionering att på i beskattningshänseende

i stort sett lika villkor med de tjänstepensionsberättigade ordna

pensionsfrågan. Något som helst skäl att införa olika regler för de båda pensionsformema

förelåge därför ej.

Vidare borde andra stycket i 33 § utgå. Erforderliga föreskrifter rörande

subsidiär betalningsskyldighet för förmånstagare för det fall att försäkringen

ej vore utmätningsfri hade medtagits i sista stycket av den föreslagna 33 §.

Slutligen syntes det uppenbart att kvarlåtenskapsskatt ej borde komma i

fråga för premier, som erlagts, d. v. s. medel som utbetalats, före förordningens

ikraftträdande. Beskattningen skulle ju eljest — i strid mot hittills i vårt

land gällande rättsregler — verka retroaktivt.

I motionen I: 295 (herr Gottfrid Karlsson) har anförts i huvudsak följande.

Bestämmelserna om skatt för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts,

syntes på några punkter ha fått en formulering, som kunde medföra icke

avsedda konsekvenser. Om försäkringstagaren upplevde 60 års ålder, bleve

han enligt 20 § skyldig att, då försäkringsbeloppet utbetalades till förmånstagaren,

erlägga kvarlåtenskapsskatt för erlagda premier såsom för gåva.

Denna bestämmelse syntes helt omotiverad. Syftet med 20 § torde ha varit''

att skattelägga sådana utbetalningar under försäkringstagarens livstid, som

ägde rum mindre än 10 år efter försäkringens ikraftträdande, liksom 21 §

skattelade utbetalningar, som ägde rum mindre än 10 år efter försäkringstagarens

död. Paragrafen kunde genom den i motionen föreslagna omformuleringen

få denna begränsade räckvidd.

Sista stycket av övergångsbestämmelserna innebure en diskriminering av

förmånstagarförvärv jämförd med gåvoförvärv. Livförsäkringar, som utbetalades

under de första 10 åren efter förordningens ikraftträdande, vore nämligen

delvis grundade på premiebetalning, verkställd före den 1 januari 1948.

Likaväl som gåvor, verkställda eller utlovade före denna dag, vore fria från

kvarlåtenskapsskatt, borde detta gälla premier, som erlagts före samma dag.

Övergångsbestämmelserna.

1 de likalydande motionerna 1:283 och 11:425 (herr Sandberg) har beträffande

avfattningen av de föreslagna övergångsbestämmelserna till förordningen

om statlig inkomstskatt anförts i huvudsak följande. Ordalydelsen

i uppbördsförordningens övergångsbestämmelser jämförd med propositionens

förslag till förordning om statlig inkomstskatt’ syntes giva vid handen att

allenast det skatteprocenltal, som skulle bestämmas av innevarande års riksdag

att gälla för den preliminära skatten inkomståret 1948, skulle komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

till tillämpning beträffande merinkomst uppkommen under år 1946 eller motsvarande

räkenskapsår. Däremot syntes icke propositionens förslag i övrigt

vara tillämpligt för bestämmande av skatten. Emellertid kunde givetvis en

dylik tolkning av bestämmelserna icke vara materiellt riktig. Skatteprocenttalet

vore ju beroende av de i vederbörande författning angivna grundbeloppen

och dessutom av gällande bestämmelser för fastställande av beskattningsbara

beloppet. Resultatet av skattens slutliga bestämmande på grund av

1947 års taxering måste bliva felaktigt, om därvid användes ett skatteprocenttal,

som fastställts under hänsynstagande till propositionens förslag. En

lösning vore visserligen, att vid 1947 års taxering avseende merinkomst, uppkommen

under år 1946 eller motsvarande räkenskapsår, taxeringen fastställdes

i överensstämmelse med propositionens förslag med beaktande av ändrade

ortsavdrag och nyheten med barnbidrag, varjämte propositionens förslag

till grundbelopp skulle ligga till grund. Denna lösning torde dock icke

vara lämplig. Lämpligast syntes vara att vid fastställande av den skatt, som

skulle utgå på merinkomst under år 1946 eller motsvarande räkenskapsår,

hittills gällande bestämmelser tillämpades och att det skatteprocenttal, som

tillämpats vid 1946 års taxering, användes vid fastställande av skatten på

nämnda merinkomst och bestämdes särskilt för sig.

Slutligen må omnämnas, att taxeringsrevisorn Oscar Östman — efter därom

av utskottet gjord framställning — erhållit i uppdrag att verkställa en närmare

undersökning rörande verkningarna av den föreslagna kvarlåtenskapsskatten

såvitt angår den jordbrukande befolkningen i Södermanlands län.

Resultatet av denna undersökning har Östman redovisat i en den 21 juni

1947 avlämnad promemoria angående vissa undersökningar rörande kvarlåtenskapsskattens

verkningar för olika yrkesgrupper. Av innehållet i denna

promemoria må här anmärkas följande: Enligt 1946 års inkomst- och förmögenhetslängder

uppgick antalet fysiska personer, som voro bosatta på

länets landsbygd och som ägde en förmögenhet överstigande 30 000 kronor,

till 2 927, därav 1 825 utgjordes av yrkesverksamma ägare av jordbruksfastighet

(äkta makar räknades såsom en skattskyldig). Beträffande särskilt

sistberörda yrkesgrupp fördelade förmögenheterna sig på följande sätt:

Förraögenhetsskikt Antal

30— 50 000 kr..................... 944

50— 100 000 » .................... 564

100— 200 000 » 170

200— 300 000 » 57

300— 500 000 » 32

500—1 000 000 » 35

över 1 000 000 » 23

1 825

Den sammanlagda förmögenheten för nyssnämnda 2 927 skattskyldiga,

uppgick till omkring 330 miljoner kronor, därav inemot 203 miljoner kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

39

ägts av yrkesverksamma ägare av jordbruksfastighet. I sistnämnda belopp

ingick fideikommissegendom till ett värde av cirka 25 miljoner kronor.

Därest skyldighet att erläggä kvarlåtenskapsskatt inträtt i samtliga de

ovan angivna fallen samt sådan skatt alltså skolat uttagas med ledning i

huvudsak av 1946 års förmögenhetstaxering i Södermanlands län, skulle —

under förutsättning att makars förmögenhet övergått till arvingarna i två

etapper och hänsyn icke tagits till förmögenhet av fideikommissnatur — kvarlåtenskapsskatt

utgått i 2 383 fall, därav 1 427 fall då förmögenheten ägts av

yrkesverksamma ägare av jordbruksfastighet. Sistnämnda siffra 1 427

fall — skulle hänförts till följande kvarlåtenskapsskikt:

Kvarlåtenskapsskikt Antal

30— 50 000 kr..................... 738

50- 100 000 , .................... 424

100— 200 000 > .................... 129

200— 300 000 » 59

300— 500 000 » 36

500—1 000 000 » 32

över 1 000 000 » 9

1427

Den »kvarlåtenskapsskattepliktiga» förmögenheten beräknades till omkring

250 miljoner kronor för nyssnämnda 2 383 fall och till 140 miljoner kronor

för berörda 1 427 fall.. Den uträknade kvarlåtenskapsskatten utvisade

en slutsumma för länets landsbygd å omkring 34 miljoner kronor, varav

ungefär 17 miljoner kronor belöpte på yrkesverksamma jordbrukare. Sistnämnda

belopp — 17 miljoner kronor — fördelades på förmögenhetsskikten

på följande sätt:

Kvarlåtenskapsskikt

Kvarlåten-

skapsskatt

Genomsnittligt

skattebelopp för

samtliga förmögen- heter på länets

landsbygd inom

samma skikt

30— 50 000

kr.

280 000 kr.

392 kr.

50— 100 000

1 174 000 »

2 825 »

• 100— 200 000

1370 000 »

10 580 »

200— 300 000

1 817 000 »

30 134 »

300— 500 000

2 248 000 »

61960 »

500—1 000 000

5 300 000 >

154 615 »

över 1 000 000

4 630 000 »

879 256 »

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

Utskottets yttrande.

Allmänna synpunkter på förslaget.

I den föreliggande propositionen har på grundval av ett av 1945 års

statsskatteberedning avgivet betänkande framlagts förslag till ändrade grunder

för den direkta statsbeskattningen samt om införande av en kvarlåtenskapsskatt.

Förslaget, som är avsett att träda i kraft den 1 januari 1948, innebär

betydelsefulla förändringar i fråga om såväl det statliga skattesystemets

konstruktion som avvägningen av skattebördan mellan olika skalteformer och

olika kategorier av skattskyldiga.

Den starka ökningen av statsutgifterna sedan tiden före kriget har medfört

en avsevärd stegring av den direkta statsbeskattningen. Vid tillkomsten av vårt

nuvarande skattesystem, vilket antogs av riksdagen år 1938, åsyftades att

detta skulle vara tillräckligt elastiskt för att utan påbyggnad av extra skatter

kunna användas vid relativt måttliga förändringar i skatteunderlaget och

behovet av direkta skatter. Världskrigets utbrott under hösten 1939 nödvändiggjorde

emellertid en sådan skärpning av den direkta statsbeskattningen,

att densamma icke kunde genomtöras inom ramen för det då nyss antagna''

skattesystemet. På grund härav har alltsedan budgetåret 1939/40 vid sidan

av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgått en särskild värnskatt.

Det procenttal, med vilket inkomst- och förmögenhetsskatten uttages, har

vidare bestämts betydligt högre än som vid skattesystemets tillkomst avsågs.

Den särskilda skatten å förmögenhet har däremot sedan år 1938 icke undergått

någon ändring.

De sålunda beslutade ändringarna i skattebelastningen torde med all säkerhet

ha inneburit en rubbning av den vid tillkomsten av det nuvarande skattesystemet

gjorda avvägningen av skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga.

Den betydande förändringen i penningvärdet har verkat i samma

riktning. Utskottet finner fördenskull i likhet med departementschefen starka

skäl tala för att en förnyad avvägning av skattebördan nu äger rum. Härvid

må särskilt erinras om att den omständigheten, att ortsavdragen trots penningvärdets

fall fått förbliva oförändrade sedan tiden före kriget, medfört

oförmånliga verkningar för i främsta rummet de mindre inkomsttagarna. Inkomster

som i realiteten icke äro högre än dem som vid skattesystemets tillkomst

ansågos böra fritagas från beskattning, ha nämligen på grund av penningvärdesförsämringen

numera blivit underkastade skatteplikt. En skattesänkning

är sålunda påkallad i första hand beträffande de mindre inkomsttagarna.

Vid en omprövning av frågan om skattebördans avvägning bör dock

denna avvägning ske med beaktande i största möjliga utsträckning av bärkraften

hos alla kategorier av skattskyldiga.

Beskattningens höjd måste givetvis i hög grad bestämmas med utgångspunkt

från storleken av de väntade statsutgifter, som avses skola täckas genom

skattemedel. I den föreliggande propositionen har departementschefen framhållit

önskvärdheten av att i detta hänseende kunde erhållas en allmän föreställning

om budgetläget även under budgetåret 1948/49. Det vore nämligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

41

— med hänsyn till att de nya folkpensionerna och de föreslagna allmänna

barnbidragen skulle utgå från och med den 1 januari 1948 — oundvikligt, att

utgiftsnivån under budgetåret 1948/49 komme att ligga väsentligt högre än

under budgetåret 1947/48. Departementschefen har därvid även betonat, att

det vore olämpligt att avväga skatteuttagen för budgetåret 1947/48 på ett sådant

sätt att efter en nu företagen skattesänkning en återgång till en högre

skatt skulle behöva företagas vid nästa års riksdag. Det totala behovet av

statsintäkter och därmed jämväl frågan om den direkta beskattningens höjd

borde sålunda bedömas närmast med utgångspunkt från en beräkning av

budgetläget för 1948/49.

Även enligt utskottets mening är det angeläget, att det nu föreslagna skattesystemet

icke utformas på sådant sätt att en skatteskärpning blir erforderlig

vid nästa års riksdag. Utskottet anser sålunda i likhet med departementschefen,

att frågan om beskattningens höjd hör bedömas med utgångspunkt

från det budgetläge, som kan förväntas föreligga för budgetåret 1948/49. Att

svårigheter måste möta vid en beräkning av nämnda budgetläge är uppenbart,

men vissa hållpunkter finnas dock för en sådan bedömning.

Beräkningar i detta hänseende ha verkställts i den till årets riksdag avlämnade

propositionen nr 312 angående komplettering av riksstatsförslaget

för budgetåret 1947/48. Enligt nämnda riksstatsförslag kan överskottet för

budgetåret 1947/48 beräknas till cirka 190 miljoner kronor. För budgetåret

1948/49 har man emellertid, såsom framgår av propositionen, att räkna med

automatiska utgiftsstegringar under socialdepartementet'' om lägst 450 miljoner

kronor samt under ecklesiastikdepartementet med minst 60 miljoner

kronor, vilka stegringar huvudsakligen hänföra sig till folkpensioner och

barnbidrag respektive eftersläpningar för kostnader för löneregleringen med

avseende å folkskoleväsendet. Mot dessa utgiftsstegringar kunna ställas vissa

utgiftsminskningar, som framstå såsom möjliga eller troliga. Vid ett bortfall

av importsubventionerna och avskrivningsanslaget för oreglerade kapitalmedelsförluster

ävensom en minskning av anslagen under jordbruksdepartementet

om 40 å 50 miljoner kronor skulle utgifterna reduceras med tillhopa

130 å 140 miljoner kronor. Om dessa minskningar avräknas mot nyssnämnda

ofrånkomliga utgiftsstegringar, blir resultatet en nettoökning av utgifterna

om tillhopa 375 miljoner kronor i förhållande till budgetåret 1947/48.

Vid ett budgetöverskott för 1947/48 om cirka 190 miljoner kronor skulle

sålunda för 1948/49 komma att föreligga en brist på drygt 175 miljoner

kronor, som måste täckas genom ökade intäkter eller ytterligare reduktioner

av vissa statsutgifter.

Den sålunda framkomna bristen för budgetåret 1948/49 av omkring 175

miljoner kronor grundar sig, såsom framgår av vad nu anförts, på en jämförelse

med riksstatsförslaget för budgetåret 1947/48. I nämnda riksstatsförslag

ha intäkterna av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen beräknats

under den förutsättningen, att det föreliggande förslaget blivit genomfört från

och med den 1 januari 1948. Emellertid skulle de nya skattebestämmelsema

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

enligt av riksräkenskapsverket gjorda beräkningar icke komma att i någon

mera betydande utsträckning inverka på storleken av skatteintäkterna under

budgetåret 1947/48. De nya bestämmelserna skulle nämligen komma att tilllämpas

endast beträffande Va av skatteuppbörden för sistnämnda budgetår.

Omförmälda brist för budgetåret 1948/49 förutsätter alltså, att inkomsterna

under samma budgetår äro ungefärligen lika stora som de för budgetåret

1947/48 vid tillämpning av gällande skattesystem beräknade. Det bör härvid

uppmärksammas, att enligt i propositionen nr 212 gjorda beräkningar

den nu föreslagna skattelindringen vid inkomstbeskattningen av fysiska personer

skulle vid en uttagning av 100 procent av grundbeloppet medföra ett

intäktsbortfall för år 1948 av 361 miljoner kronor, varav dock 196 miljoner

kronor skulle tagas igen genom skärpning av bolagsbeskattningen och av den

årliga förmögenhetsskatten samt genom införande av en kvarlåtenskapsskatt.

Trots dessa skatteskärpningar skulle sålunda det föreslagna skattesystemet

enligt dessa beräkningar föranleda ett intäktsbortfall för år 1948 av 165 miljoner

kronor. Den intäktsminskning, som skulle framträda å budgetens inkomstsida,

skulle dock begränsas till några tiotal miljoner kronor, vilket sammanhänger

med det föreslagna avskaffandet av barnavdragen.

Utskottet har icke funnit anledning att i detta sammanhang ingå på en

närmare prövning av den troliga inkomst- och utgiftsutvecklingen utöver

vad de här anförda siffrorna giva vid handen. Enligt utskottets mening äro

nämligen dessa siffror tillräckliga för att visa, att skatteintäkter av den omfattning

departementschefen föreslagit äro erforderliga, om man icke allvarligt

skall riskera ett betydande underskott i budgeten för år 1948/49. Att

så icke sker är av synnerlig vikt i nuvarande ekonomiska läge.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att riksräkenskapsverket i

sitt över statsskatteberedningens förslag avgivna remissyttrande uttalat, att

avkastningen av inkomstskatten, förmögenhetsskatten och arvsbeskattningen

sannolikt måste för att i framtiden balans skall ernås på lång sikt mellan

budgetens inkomster och utgifter hållas i närheten av den nivå, som

åsyftas med det nya skatteförslaget. Riksräkenskapsverket har därvid tilllagt,

att sådana beskattningsregler, som medförde lägre avkastning än förslaget,

troligen skulle framtvinga att vissa påtänkta sociala välfärdsanordningar

måste uppskjutas tills den fortgående automatiska stegringen av statens

inkomster lämnade rum för de högre socialvårdsutgiftema.

Utskottet anser sig härjämte böra understryka vad som vid olika tillfällen

anförts rörande angelägenheten av att i nu rådande ekonomiska läge få till

stånd en i största möjliga utsträckning överbalanserad budget. I ett annat

konjunkturläge skulle en större minskning av skatteintäkterna med därav

följande risker för underbalansering av budgeten under något övergångsår

kunnat övervägas. En sådan lösning har utskottet emellertid icke ansett sig

kunna förorda i nuvarande situation.

Såsom framgår av det ovan anförda ha de kommande statsutgifterna kunnat

någorlunda överblickas, medan däremot ovissheten är större beträffande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

43

statsinkomsternas blivande storlek. Under den allmänna diskussionen rörande

skatteförslaget ha röster icke saknats, vilka i optimistisk anda förutspått

betydligt ökade statsinkomster och däri funnit ett motiv för ett avvisande

av de ifrågasatta skattehöjningarna, varigenom en större total skattelättnad

skulle uppnås än vad det föreliggande förslaget innebär. Utskottet får i anledning

härav framhålla, att skulle förhållandena utveckla sig därhän att

skatteunderlaget betydligt ökas och därigenom statsintäkterna bliva avsevärt

större, bör såsom departementschefen jämväl yttrat en skattelättnad

medgivas genom sänkning av inkomstskatten. Därvid synes även böra övervägas,

huruvida dessa ökade statsinkomster kunna användas för erhållande

av en lindring i den kommunala beskattningen, exempelvis genom en mera

omfattande skatteutjämning och genom en höjning av de kommunala ortsavdragen.

Vad nu sagts gäller emellertid sådana förhållanden, som icke för närvarande

kunna med någon grad av säkerhet bedömas. Hurudan utvecklingen

kommer att bliva kan endast framtiden utvisa.

I vissa remissyttranden över beredningens förslag liksom även i den allmänna

diskussionen ha mot de föreslagna skattesänkningarna framställts invändningar

ur penningpolitisk synpunkt. Det har därvid gjorts gällande, att

med skattesänkningarna horde på grund av den föreliggande risken för en inflatorisk

utveckling tills vidare anstå. Av detta skäl har i motionen I: 297

(av herr Axel Ivar Anderson) yrkats avslag å propositionen och skrivelse till

Kungl. Maj:t med hemställan om förnyad utredning i ämnet. Till stöd för

detta yrkande har i motionen anförts, att ett genomförande av det i propositionen

framlagda förslaget, vilket medgåve skattesänkningar för de stora

inkomsttagargruppema, skulle i hög grad öka konsumtionsbenägenheten hos

den alldeles övervägande delen av vårt folk. Borttagandet av omsättningsskatten

hade redan inneburit en icke oväsentlig skattelindring för dessa samhällsskikt.

Samtidigt skulle de föreslagna skärpningarna av beskattningen på

bolagen och den höjda skatten på förmögenheter drabba den produktiva företagsamheten

på ett ytterst kännbart sätt. Allt detta skulle enligt motionärens

mening påskynda den inflatoriska utvecklingen.

Samma fråga har behandlats även i motionen 11:434 (av herr Dickson),

vari yrkats, att, därest en skattesänkning nu beslutas, det belopp som sänkningen

avser innehålles och insättes på ett särskilt räntebärande konto eller

att riksdagen eljest måtte på något sätt binda den därigenom frigjorda köpkraften.

Även enligt utskottets uppfattning är frågan om vidtagande av åtgärder till

förhindrande av en inflatorisk utveckling en angelägenhet av synnerlig vikt.

Denna fråga torde för närvarande otvivelaktigt vara den mest betydelsefulla

inom svensk politik, och den är även föremål för ingående överväganden av

Kungl. Maj:t. Då förslag nu framlagts om skattelindring för det stora flertalet

skattskyldiga, har Kungl. Maj:t uppenbarligen utgått ifrån att bekäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

pandet av de inflatoriska tendenserna icke bör ske genom att det nuvarande

höga skattetrycket bibehålies. Utskottet är för sin del av samma mening.

Frågan om skattesystemets utformning och beskattningens höjd bör ses på

längre sikt, medan däremot den föreliggande inflationsrisken kräver åtgärder

av mera tillfällig art. Det torde även råda allmän enighet därom att starka

skäl tala för en skattesänkning för det stora flertalet skattskyldiga. Vid sådant

förhållande synes det enligt utskottets mening icke kunna komma i fråga

att uppskjuta genomförandet av skattesänkningarna. För omvårdnaden av

vårt penningvärde böra fördenskull väljas andra vägar. Utskottet avstyrker

sålunda de i motionerna 1:297 och 11:434 framställda yrkandena.

I de likalydande motionerna 1:291 (av herr Domö in. fl.) och 11:442 har

yrkats avslag å propositionen och skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan

om förnyad utredning rörande den direkta statsbeskattningen. Vidare har

yrkats, att från och med den 1 januari 1948 en provisorisk skattelättnad

skulle medgivas familjer med 200 kronor och ensamstående med 130 kronor

genom avdrag å inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten enligt

nu gällande grunder. Motionärerna ha därvid anfört, att de icke hade

något att erinra mot förslaget, i vad därmed åsyftades en lindring av statsbeskattningen,

men att starka betänkligheter måste resas mot förslaget att

kombinera denna lindring för vissa kategorier inkomsttagare med en synnerligen

hård skärpning av den statliga inkomstskatten för andra kategorier

samt med den i propositionen förordade ökningen av skattebördorna för företagsamhet

och sparande. Vid den av motionärerna förordade förnyade utredningen

borde uppmärksamheten särskilt inriktas på spörsmålet om beskattningens

inverkan på det ekonomiska livet i vårt land samt på arbetsamheten,

företagsamheten och sparandet. I synnerhet vore det av vikt att få en

klarare bild av beskattningens inverkan på möjligheterna att starta och utveckla

ny företagsamhet samt att höja produktiviteten.

Utskottet har redan i det föregående uttalat såsom sin mening, att en förnyad

avvägning av skattebördan nu bör äga rum. I enlighet härmed kan utskottet

icke tillstyrka motionärernas yrkande att den nuvarande skatteavvägningen

tills vidare bibehålies i förening med en provisorisk skattelättnad,

som för alla gifta resp. ensamstående skattskyldiga skulle medgivas med samma

belopp oberoende av inkomstens storlek. Den i motionerna föreslagna avdragsrätten

skulle därjämte medföra en betydande minskning i statens skatteintäkter.

Enligt inom utskottet gjorda beräkningar skulle nämligen denna

avdragsrätt innebära en intäktsminskning för staten av omkring 340 miljoner

kronor, räknat å 1945 års skatteunderlag. Det är härvid att märka, att den

i propositionen beräknade intäktsminskningen genom departementsförslaget

eller 165 miljoner kronor avser intäkterna under år 1948. Beträffande de

ifrågavarande motionerna har någon motsvarande beräkning för år 1948 icke

skett, men skatteförlusten skulle därvid utan tvivel komma att bliva avsevärt

högre än det ovannämnda beloppet å 340 miljoner kronor. Såsom framgår

av vad ovan nämnts rörande det budgetära läget torde emellertid redan

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

45

ett intäktsbortfall å sistnämnda belopp vara alltför stort för att kunna medgivas

utan risk för en underbalansering av budgeten.

Angående vad i motionerna anförts om den i propositionen föreslagna beskattningens

inverkan på företagsamhet och sparande får utskottet hänvisa

till det följande. Under erinran härom avstyrker utskottet motionerna, såvitt

avser frågan om bibehållande av nuvarande skattesystem.

I motionen 1:299 (av herrar Englund och Wetter) har yrkats, att riksdagen

i samband med beslut i anledning av den föreliggande propositionen ville

hos Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning rörande möjligheten

att erhålla en annan avvägning mellan direkta och indirekta skatter. Syftet

härmed skulle vara att åstadkomma en minskning av den direkta beskattningen

genom införande av sådana konsumtionsskatter å umbärliga varor,

som lämna sparandet relativt orubbat.

Med anledning av detta yrkande får utskottet erinra om att varubeskattningskommittén

den 29 mars 1947 avgivit betänkande med förslag till slutlig

avveckling av den allmänna omsättningsskatten samt till omläggning av varubeskattningen.

Detta förslag är för närvarande föremål för remissbehandling

och torde efter remisstidens utgång komma att tagas under övervägande

av Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill och då utskottet icke anser sig kunna

närmare ingå på frågan om en ändrad avvägning mellan direkta och indirekta

skatter, avstyrker utskottet motionen.

Beträffande skattebördans fördelning mellan olika kategorier av skattskyldiga

och mellan olika skatteformer må här erinras om att enligt grunderna

för 1938 års skattereform av hela den samlade beskattningen av inkomst och

förmögenhet omkring 75 procent skulle belöpa å fysiska personer, omkring

20 procent å aktiebolagen och därmed likställda samt återstoden å övriga

juridiska personer. I fråga om avvägningen av beskattningen av fysiska

personer mellan inkomst och förmögenhet förutsattes vidare vid nämnda

reform, att av den sammanlagda beskattningen av sådana personer omkring

80 procent skulle utgå i form av inkomstskatt och omkring 20 procent

i form av förmögenhetsskatt.

Genom de sedan år 1938 genomförda skatteskärpningarna ha vissa förskjutningar

numera inträtt med avseende å skattebördans procentuella fördelning

i berörda hänseenden. På grundval av skatteunderlaget vid 1945 års taxering

belöpte sålunda av den sammanlagda statliga beskattningen av inkomst och

förmögenhet omkring 25 procent å aktiebolagen och därmed likställda. Av

den samlade statsbeskattningen av fysiska personer kunna vid samma års

taxering omkring 91,5 procent antagas utgöras av inkomstskatt och omkring

8,5 procent av förmögenhetsskatt.

Såsom departementschefen jämväl anfört visa de här anförda procenttalen

för skattebördans fördelning före kriget och nu i och för sig intet om

det berättigade i kravet på en annan fördelning. Någon allmänt erkänd norm

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

för skattebördans fördelning mellan fysiska och juridiska personer resp. mellan

inkomster och förmögenheter finnes ej. Det förhållandet, att man vid förarbetena

till 1938 års skattereform sökte uppställa en viss fördelning såsom

riktlinje för avvägningen, har sitt intresse såsom vittnesbörd om vad man vid

den tiden uppfattade såsom skäligt, men någon verklig ledning ger detta

förhållande knappast vid nu ifrågavarande avvägning. 1 likhet med departementschefen

finner utskottet mera betydelsefullt, att riksdagen redan vid

början av kriget gav uttryck för den uppfattningen att de då vidtagna höjningarna

av inkomstskatten förutsatte eu senare komplettering i form av

höjd förmögenhetsbeskattning. I samma riktning uttalade sig även 1945 och

1946 års riksdagar. Sistnämnda års riksdag framhöll vidare, att en sänkning

av inkomstskatten för fysiska personer borde möjliggöras även genom

höjda bidrag från aktiebolagen. Motiveringen för de sålunda uttalade önskemålen

om en ändrad avvägning är, såsom departementschefen jämväl yttrat,

givetvis icke att söka i någon allmän regel utan i en förhärskande mening

om en i nuvarande läge skälig avvägning.

Vid utarbetande av det nu föreliggande förslaget har, såvitt utskottet kan

finna, någon viss procentuell fördelning av skattebördan i ovan angivna hänseenden

icke eftersträvats. Utgångspunkten har varit, att en skälig avvägning

skulle erhållas i fråga om beskattningen av fysiska personers inkomster.

Hänsyn har därvid i första hand tagits till de skattskyldigas i olika inkomstlägen

bärkraft. Givetvis ha emellertid även skatternas verkningar i olika

avseenden beaktats, såsom skatternas inverkan på det ekonomiska livet,

på produktionens utveckling och därmed på de inkomster, varur skatterna

skola betalas.

Till grund för avvägningen av bolagsbeskattningen och av förmögenhetsbeskattningen

ligga delvis andra synpunkter. De föreslagna skattesänkningarna

äro för de enskilda skattskyldiga av en relativt blygsam storleksordning.

Icke desto mindre förorsaka dessa skattesänkningar, såsom framgår av det

föregående, ett betydande intäktsbortfall, vilket, om särskilda anordningar ej

vidtagas, måste medföra risk för ett betydande underskott i budgeten för år

1948/49. Det har då synts skäligt, att aktiebolagen och förmögenhetsägama

få bidraga till täckning av delta budgetunderskott. Dessa skatteskärpningar

ha sålunda i första hand motiverats med att de i nuvarande läge äro ofrånkomliga,

om en sänkning av beskattningen av mindre inkomsttagare skall

kunna genomföras. Bakom förslaget om dessa skärpningar ligger givetvis

dock även här den uppfattningen, att dessa skärpningar icke kunna anses

oskäliga, liksom även att de kunna äga rum utan skada för företagsamhet

och sparande.

Mot den tankegång, som sålunda legat till grund för förslagets utarbetande,

finner utskottet intet att erinra. Utskottet kommer i det följande att

närmare behandla dessa spörsmål. I detta sammanhang vill utskottet endast

påpeka, att efter förslagets genomförande aktiebolagens och därmed likställda

skattskyldigas andel i den sammanlagda inkomst- och förmögenhets
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

47

beskattningen — vid grundbeloppsnivå och med inräknande av kvarlåtenskapsskatten

men ej av den nuvarande arvsskatten — skulle öka till omkring

32 procent samt att efter motsvarande beräkningsgrunder den del av fysiska

personers sammanlagda inkomst- och förmögenhetsbeskattning, som utgöres

av förmögenhetsskatt, skulle utgöra omkring 16 procent.

I avgivna remissyttranden över beredningens förslag och i den allmänna

diskussionen ha de starkaste betänkligheterna uttalats med avseende å den

föreslagna skärpningen av den årliga förmögenhetsbeskattningen och förslaget

om införande av en kvarlåtenskapsskatt. Kritiken har därvid särskilt

riktats mot kvarlåtenskapsskatten. Delvis har denna kritik avsett kvarlåtenskapsskatten

såsom sådan, och det har därvid gjorts gällande, att denna

skatt vore en olämplig skatteform. Till en mycket betydande del har emellertid

kritiken varit grundad på den uppfattningen, att redan den nuvarande

arvsbeskattningen vore så betungande att en skärpning av beskattningen

vid dödsfall icke vore försvarlig.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka en omständighet, som i de kritiska

uttalandena på denna punkt icke synes ha i erforderlig utsträckning

beaktats. I ett skattesystem, där inkomst och förmögenhet beskattas efter

progressiva skatteskalor, är det av synnerlig vikt, att kapitalöverflyttningar

mellan närstående i syfte att erhålla skattelindring i möjligaste mån förebyggas.

Vilken uppfattning man än kan ha om lämpligheten av en viss höjd

av beskattningen vid dödsfall, borde enighet kunna uppnås därom att ett

skattesystem, som medger möjlighet till sådana kapitalöverflyttningar, måste

anses i hög grad otillfredsställande. Därigenom kunna nämligen skattskyldiga

med förmögenhet själva reglera progressiviteten vid beskattningen av

förmögenheten och den därav härflytande inkomsten. Beredningen, som

ägnade denna fråga ingående undersökningar, fann därvid, att vårt nuvarande

skattesystem brister betänkligt i detta avseende, i det att kapitalöverflyttningar

i högre inkomst- och förmögenhetslägen redan med tillämpning

av nu gällande skattesatser bliva lönande ur skattesynpunkt. Att sådana

överflyttningar nu i stor utsträckning äga rum framgår av de senaste årens

starka ökning av de med gåvoskatt beskattade gåvorna, vilken ökning avsett

gåvornas såväl antal som storlek.

Gåvornas ökning har utan tvivel i främsta rummet berott på en strävan

hos gåvogivarna att komma lindrigare undan efter genomförandet av de

väntade skatteskärpningama. Att planerna på en omläggning av statsbeskattningen

sålunda varit en bidragande orsak till denna ökning hindrar emellertid

icke ett enkelt konstaterande av att den nuvarande gåvoskatten på ett

mycket otillfredsställande sätt fyller det syfte som därmed avsetts, nämligen

att förhindra ett kringgående av arvsbeskattningen. Kvarlåtenskapsskatten

jämte den därmed kombinerade skatten för gåva är cn utväg i detta

hänseende. Det har ur nu angiven synpunkt icke varit nödvändigt, att

skärpningen av beskattningen vid dödsfall och av beskattningen av vissa

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

gåvor skulle äga rum i form av en kvarlåtenskapsskatt. Samma syfte hade

kunnat vinnas även genom en omläggning av den nuvarande arvslottsbeskattningen,

kompletterad med samma anordningar med avseende å gåvobeskattningen

som nu föreslås beträffande den med kvarlåtenskapsskatten

kombinerade skatten för gåva. Däremot synes det utskottet svårförklarligt,

att någon — med vetskap om den nuvarande gåvobeskattningens ofullkomlighet

såsom medel att förhindra kapitalöverflyttningar i syfte att erhålla

skattelindring — kan anse försvarligt att helt avstå från några som helst

åtgärder för vinnande av en bättre ordning härutinnan.

I detta sammanhang vill utskottet även framhålla, att, då en ytterligare

skärpning av förmögenhetsbeskattningen utöver vad som nu föreslås beträffande

den årliga förmögenhetsskatten anses ofrånkomlig, det enligt utskottets

mening torde vara att föredraga att den ytterligare skatten uttages

vid den skattskyldiges frånfälle.

Utskottet övergår härefter till att behandla de olika avsnitten av det i

propositionen framlagda skatteförslaget. Därvid kommer utskottet att begränsa

sig till de frågor, beträffande vilka utskottet i anledning av väckta

motioner eller eljest finner anledning att göra särskilda uttalanden.

Barnavdragens avskaffande vid den statliga beskattningen.

I propositionen föreslås i enlighet med beredningens förslag, att familjeavdragen

för barn avskaffas vid den statliga beskattningen. Beredningen hade

därvid förutsatt, att ett system med allmänna barnbidrag skulle införas, innebärande

ett årligt bidrag å 200 kronor till varje barn upp till 16 års ålder

eller — då barnet var ur stånd att med egna inkomster i mera avsevärd grad

bidraga till sitt uppehälle — upp till 18 års ålder. I proposition nr 220 till

innevarande års riksdag har framlagts förslag till lag om allmänna barnbidrag.

Barnbidragets belopp har i sistnämnda proposition höjts till 260 kronor

för barn och år. Vid skatteförslagets framläggande har departementschefen

utgått från den förutsättningen, att ett system med barnbidrag å 260 kronor

införes samtidigt med barnavdragens avskaffande enligt den nu ifrågavarande

propositionen, d. v. s. från och med den 1 januari 1948.

Mot förslaget om barnavdragens avskaffande vid statsbeskattningen och

ersättande med barnbidrag ha motionsvis framställts invändningar endast i

de likalydande motionerna I: 291 (av herr Domö m. fl.) och II: 442, vari yrkats

helt avslag å propositionen. Såsom den allvarligaste invändningen mot

ett avskaffande av bamavdragen har därvid framhållits, att vårt skattesystem

vore byggt på principen om skatt efter förmåga samt att denna princip irrnebure

att allenast den del av inkomsten, som kunde anses ha skattekraft, borde

beskattas. Den del av inkomsten, som åtginge till barnens uppehälle, måste

anses sakna skattekraft. Mot de nuvarande barnavdragen hade riktats den

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

49

invändningen, att större inkomsttagare därigenom erhölle en särskild förmån.

Denna uppfattning kunde motionärerna icke dela. Den skulle i samma

mån gälla alla andra tillåtna avdrag.

Även i ett stort antal remissyttranden över beredningens förslag ha invändningar

gjorts mot bamavdragens utbytande mot barnbidrag, varvid främst

pekats på den försämring, som omläggningen skulle innebära för barnfamiljer

i högre inkomstklasser jämfört med nuvarande ordning. I de på denna

punkt kritiska remissyttrandena ha i olika former åsyftats sådana anordningar,

att den nya förmån, som barnbidragen komme att utgöra i de lägre

inkomstklasserna, helt eller delvis skulle utgå på det sätt som av beredningen

förutsatts men att familjer i högre inkomstklasser skulle bibehållas vid den

större förmån, som barnavdragen för deras del innebure, eller i annan form

erhålla en skattelättnad av liknande slag, växande med stigande inkomstnivå.

Det har därvid gjorts gällande, att beskattningens differentiering endast

innebure en omfördelning av skattebördan inom varje inkomstklass för sig

och att denna omfördelning icke hade något att göra med skattebördans fördelning

på olika inkomstklasser.

Bamavdragens avskaffande och ersättande med ett system av allmänna

barnbidrag har utförligt motiverats av såväl beredningen som departementschefen.

I anledning av det i de ifrågavarande motionerna gjorda uttalandet,

att den del av den skattskyldiges inkomst, som åtginge till barnens uppehälle,

måste anses sakna skattekraft samt att barnavdragens avskaffande fördenskull

strede mot principen om skatt efter förmåga må här erinras om att,

såsom beredningen anfört, ortsavdragen vid inkomster, som överstiga visst

lägre belopp, utgöra endast en av utvägarna för åstadkommande av en differentiering

av beskattningen med hänsyn till familjeförhållanden och försörjningsbörda.

Det kan sålunda icke anses självfallet, att differentieringen av

beskattningen skall ske just genom ortsavdrag. En annan tänkbar utväg

vore, att differentieringen skedde genom avdrag å den uträknade skatten,

varvid avdrag, som öka med skattebeloppets storlek ej gärna kunna ifrågasättas.

Utskottet kan vid sådant förhållande icke anse fog finnas för den

uppfattningen, att vårt skattesystem i princip skulle förutsätta förefintligheten

av ett avdrag för barn, varav effekten skulle öka vid stigande inkomst.

Att en viss differentiering äger rum mellan skattskyldiga med eller utan barn

eller med olika antal barn torde i och för sig kunna anses berättigat. Intet

säger dock, att en sådan differentiering måste i olika inkomstlägen ske

med samma belopp som enligt'' nuvarande system. Ej heller synes ur principiell

synpunkt någon invändning kunna resas mot ett avskaffande av

bamavdragen, då, såsom här är fallet, avdragsrätten avses skola ersättas

med för alla lika barnbidrag.

Departementschefen har i den föreliggande propositionen närmare bemött

den i vissa remissyttranden uttalade uppfattningen, att beskattningens differentiering

genom barnavdrag endast innebure eu omfördelning av skattebördan

inom varje inkomstklass för sig och att denna omfördelning icke hade

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 7 sand. A’r 50.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

något att göra med skattebördans fördelning på olika inkomstklasser. Härvid

har av departementschefen framhållits, att hållbarheten i denna tankegång

till en början betingades av svaret på frågan om det i praktiken vore

möjligt att av ensamstående och av barnlösa familjer i de högre inkomstklasserna

taga ut den ytterligare skattehöjning i förhållande till föreliggande

konkreta förslag, vilken skulle erfordras för att finansiera den åsyftade särskilda

skattelättnaden för barnfamiljer i samma inkomstklasser. Om svaret

vore nekande, måste tydligen skattelättnaden för barnfamiljer i högre inkomstklasser

i stället finansieras genom skatteskärpningar i lägre inkomstklasser.

Antagandet att det endast gällde en omfördelning av skattebördan

mellan skattebetalare med olika antal barn men med lika stora inkomster

ginge då icke längre att upprätthålla. Icke ens om den anförda frågan kunde

ges ett jakande svar, hade man emellertid — yttrar departementschefen —

undsluppit ett samband mellan beskattningens differentiering efter familjestorlek

och dess fördelning på högre och lägre inkomstklasser. Det återstode

nämligen fortfarande att besvara frågan, varför det ökade skatteuttag, som

sålunda ansåges möjligt att erhålla från skattebetalare i högre inkomstlägen,

skulle användas för beredande av skattelättnad för barnfamiljer i samma inkomstklasser

och varför icke hellre i lägre inkomstklasser.

I vad departementschefen sålunda anfört kan utskottet helt instämma.

Utskottet vill emellertid tillägga, att de invändningar, som rests mot förslaget

om barnavdragens avskaffande, i själva verket icke kunna anses vara

av principiell art — även om de betecknats så av dem som framställt dessa

invändningar — utan fastmera gälla frågan om beskattningens skälighet i

olika inkomstlägen och vid olika familjeförhållanden. Vad som skall anses

skäligt kan alltid diskuteras och föranleda olika bedömningar. Då emellertid

så många remissinstanser uttalat sig till förmån för ett bibehållande av

bamavdragen och sålunda funnit det nuvarande systemet ur rättvisesynpunkt

vara att föredraga framför det föreslagna, kan utskottet icke värja

sig för det intrycket, att frågan om rättvisa vid beskattningen här i alltför

hög grad bedömts med tanke på barnfamiljernas intressen. Vid skattebördans

avvägning måste emellertid hänsyn tagas även till ensamstående och

till makar utan minderåriga barn. Väl är det sant, att bamavdragssystemet,

då det infördes i vår skattelagstiftning, ansågs vara en lämplig anordning för

beskattningens differentiering. Progressiviteten vid beskattningen bär emellertid

numera blivit avsevärt skärpt och denna skatteskärpning har, vad angår

högre inkomster, måst bibehållas i det nu föreliggande förslaget. Det

kan då icke anses omotiverat, att den frågan ställes, huruvida icke i högre

inkomstlägen skattelättnaden genom barnavdragen är väl stor i jämförelse

med den beskattning, som åvilar ensamstående och barnlösa makar i samma

inkomstläge. Invändningen att med barnavdragen avses att erhålla en differentiering

mellan skattskyldiga inom samma inkomstklass må vara riktig.

Men därmed är på intet sätt ådagalagt, att den differentiering, som erhålles

genom barnavdragen, innebär en lämplig avvägning. Det är med andra ord

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr öO.

51

icke självklart, att differentieringen inom varje inkomstklass bör ske just i

de proportioner, som genom barnavdragen åstadkommas. Man kan även fråga

sig vari det fel består som anses vidlåda det föreslagna skattesystemet då

detta i olikhet med det nuvarande systemet icke i förevarande avseende ger

en större förmån för de högre inkomsttagarna än för de lägre.

Den gräns, vid vilken barnbidragssystemet medför en försämring för trebarnfamiljer

i förhållande till nuvarande läge, ligger enligt förslaget — vid

en uttagning med 100 procent av grundbeloppet och med avräknande av

barnbidraget å skatten — vid en inkomst mellan 20 000 och 25 000 kronor.

Det synes fördenskull icke kunna göras gällande, att förslaget innebär en

hårdhet mot barnfamiljerna.

Enligt vad utskottet inhämtat har sammansatt stats- och andra lagutskott

i utlåtande nr 4 tillstyrkt införande av ett system med allmänna barnbidrag

å 260 kronor per barn och år. Under förutsättning att nämnda utskotts hemställan

bifalles av riksdagen tillstyrker bevillningsutskottet det i den nu föreliggande

propositionen framlagda förslaget om avskaffande av bamavdragen.

Utskottet avstyrker sålunda de likalydande motionerna I: 291 och II: 442,

i vad de gälla denna fråga.

Ortsavdragen och dyrortsgrupperingen.

Enligt nuvarande bestämmelser består ortsavdraget för gift skattskyldig,

som under beskattningsåret levt tillsammans med sin hustru, av — om här

bortses från familjeavdrag för av honom helt eller delvis underhållet barn

— grundavdrag samt familjeavdrag för hustru. Grundavdraget för sådan

skattskyldig och familjeavdraget för hustru äro vid statsbeskattningen lika

stora. Ortsavdragets storlek är beroende av orternas olika dyrhet. Med avseende

å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i fem grupper, av

vilka grupp I omfattar orter med de billigaste och grupp V orter med de

dyraste levnadskostnaderna. Denna indelning verkställes av socialstyrelsen

efter de föreskrifter Konungen meddelar och gäller för en tid av fem år i

sänder. Ortsavdraget för gift skattskyldig utgör vid statsbeskattningen med

tillägg för helt utnyttjad bankningsdel i ortsgrupp I 1 800 kronor, i ortsgrupp

II 1 920 kronor, i ortsgrupp III 2 040 kronor, i ortsgrupp IV 2 160 kronor

och i ortsgrupp V 2 280 kronor. Att bankningsdelen här inräknats i dessa

belopp beror därpå att enligt det föreliggande förslaget bankningen skall avskaffas,

varvid förutsatts, att en motsvarande höjning av ortsavdragen skall

äga rum.

I propositionen föreslås, att det statliga ortsavdraget'' för gift skattskyldig

skall bestämmas till följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 500 kronor,

1 ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750 kronor, i ortsgrupp IV

2 875 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Förslaget innebär i jämförelse

med det nuvarande ortsavdraget, beräknat på ovan angivet sätt, en höjning

i ortsgrupp I med 38,8 procent, i ortsgrupp II med 36,7 procent, i ortsgrupp

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

III med 34,8 procent, i ortsgrupp IV med 33,1 procent och i ortsgrupp V

med 31,6 procent.

Den föreslagna höjningen av ortsavdragen beror givetvis på den avsevärda

stegring av levnadskostnaderna, som inträtt sedan år 1938, då de nuvarande

ortsavdragen fastställdes. I detta sammanhang må erinras om att socialstyrelsens

levnadskostnadsindex i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå

utgjorde för år 1938 106 och i april 1947 162. Levnadskostnadsindex

har alltså för närvarande sedan år 1938 stigit med 56 enheter eller

med 52,7 procent. Vidare lag enligt uppgift i den till 1946 års riksdag avlämnade

propositionen nr 210 med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1946 den allmänna prisnivån då cirka 50 procent över 1938

års prisnivå. Efterkrigsprisnivån vid krigskonjunkturbeskattningen beräknades

i denna proposition till 40 procent av förkrigsprisnivån, vilket godkändes

av riksdagen.

Enligt nu gällande grunder bestämmes det statliga ortsavdraget för ensamstående

skattskyldig enligt en fastställd tabell. I stort sett kan tabellen sägas

innebära, att ortsavdraget till en början motsvarar grundavdraget med tillägg

av bankningsdel. I sådana inkomstlägen, där bankningen skolat kunna till

fullo utnyttjas, utgör ortsavdraget i ortsgrupp I 900 kronor, i ortsgrupp 11

960 kronor, i ortsgrupp III 1 020 kronor, i ortsgrupp IV 1 080 kronor och i

ortsgrupp V 1 140 kronor. Vid högre inkomster reduceras ortsavdraget för

att slutligen helt bortfalla. Reduktionen börjar vid taxerade belopp av, från

ortsgrupp I räknat, 5 000 —- 5 100 — 5 200 — 5 300 — 5 400 kronor. Därefter

sker reduktionen kontinuerligt med 10 kronor för varje 100-tal kronor

taxerat belopp och reduktionen fortsätter till dess avdraget nedgått till 0.

Detta inträffar, då det taxerade beloppet uppgår till, från ortsgrupp I räknat,

14 000 — 14 300 — 14 600 —- 14 900 —15 200 kronor. Vid taxerade belopp

häröver erhåller alltså ensamstående skattskvldig icke något som helst ortsavdrag.

Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att ortsavdraget för ensamstående

skattskyldig bestämts med utgångspunkt från att levnadskostnadsminimum

för sådan skattskyldig får anses utgöra omkring 2/3 av levnadskostnadsminimum

för makar. Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig, som

fortfarande skall framgå av en fastställd tabell, utgör sålunda enligt förslaget,

innan reduktionen påbörjas, i ortsgrupp I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700

kronor, i ortsgrupp III 1 800 kronor, i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp

V 2 000 kronor. Reduktionen börjar vid taxerade inkomster av, från

ortsgrupp I i''äknat, 2 600 —• 2 700 -—-2 800 — 2 900 — 3 000 kronor. Reduktionen

sker därefter med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget för 1 000

kronors ökning av den taxerade inkomsten (eller annorlunda uttryckt med

20—25 kronor för varje 100 kronor taxerad inkomst). Detta innebär, att reduktionen

är avslutad, d. v. s. att avdraget upphör, vid taxerade inkomster

av, från ortsgrupp I räknat, 10 600 — 10 700 — 10 800 — 10 900 —11 000

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

53

kronor. Enligt det föreliggande förslaget skiljer sig alltså metoden för reduktionen

av ortsavdragen för ensamstående från gällande bestämmelser därutinnan

att reduktionen dels börjar tidigare och dels sker i hastigare tempo.

Utskottet anser sig kunna godtaga förslaget i denna del men vill framhålla,

att den ändrade metoden för reduktionen givetvis i och för sig innebär en

skärpning av beskattningen för ensamstående.

Att ortsavdraget för ensamstående bestämts till 2/3 av ortsavdraget för gift

skattskyldig har motiverats med att på andra områden tillämpas ett levnadskostnadsminimum,

som för ensamstående motsvarar minst omkring 2/3 av

levnadskostnadsminimum för makar. Detta är fallet enligt tillämpad praxis

rörande storleken av erforderlig fattigvård, vid bestämmandet av folkpensionernas

storlek enligt lagen om folkpensionering och enligt av de exekutiva

myndigheterna tillämpade normer för bedömande av existensminimum vid

indrivning. Vid förslagets utarbetande har förutsatts, alt de verkningar, som

den föreslagna proportionen mellan ortsavdragen för ensamstående och för

gifta skattskyldiga kommer att medföra med avseende å sambeskattningen

av äkta makar, skola upptagas till bedömande i samband med den nu pågående

utredningen om sambeskattningens bibehållande eller utformning.

Dyrortsgrupperingen av ortsavdragen har, såsom framgår av det föregående,

bibehållits i förslaget. I fråga om gift skattskyldig har i överensstämmelse

med lönekommitténs förslag beträffande lönespännvidden i lägre löneklasser

spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp bestämts till omkring 16 procent.

Vad angår ensamstående skattskyldig blir enligt förslaget spännvidden

mellan högsta och lägsta ortsgrupp något större än för gift skattskyldig, nämligen

20 procent. Denna bristande överensstämmelse, som bl. a. föranletts av

önskvärdheten att ortsavdragen såvitt möjligt bestämmas till jämna tal, har

ansetts vara av mindre betydelse med hänsyn till reduktionen av ortsavdragen

för ensamstående.

I ett flertal i anledning av propositionen väckta motioner ha yrkanden framställts

om dyrortsgrupperingens avskaffande vid den statliga beskattningen,

varvid förutsatts, att de enhetliga ortsavdragen skulle bestämmas till de belopp,

som enligt propositionen avsåges för ortsgrupp III. Yrkanden i denna

riktning ha framställts i de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (av herr

Rubbestad m. fl.), de likalydande motionerna 1:298 (av herr Mannerskantz

in. fl.) och II: 441 samt de likalydande motionerna I: 278 och II: 415 (av herr

Fröderberg in. fl.). I motionerna har anförts bl. a., att det knappast längre

förelåge nämnvärda skillnader i levnadskostnader mellan olika orter, om man

toge hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter, samt att dessa

skillnader i varje fall blivit kompenserade genom de högre löner, som i regel

utginge på de s. k. dyrare orterna. Vidare har i de likalydande motionerna

I: 291 (av herr Domö m. tf.) och 11:442 framhållits, alt frågan om dyrortsgrupperingens

bibehållande eller ej vore av väsentlig betydelse för en rättvis

avvägning av skattebördan och borde belysas på ett klarare sätt än hittills,

innan man tillgrepe några mera avsevärda omläggningar inom skattesystemet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Med anledning av vad i motionerna sålunda anförts får utskottet erinra

om att beredningen funnit meningsskiljaktigheterna på denna punkt vara beroende

av olikheter i uppfattningen om i vilken utsträckning variationer i

dyrhetsförhållandena på skilda orter förelåge. Av de undersökningar, som

i detta hänseende ägt rum under de senare åren, framginge enligt beredningens

mening otvivelaktigt, att en minskning av levnadskostnadsskillnaderna

på olika orter numera skett. Då emellertid olikheter i levnadskostnader alltjämt

förelåge, kunde beredningen icke förorda avskaffande av dyrortsgrupperingen

vid beskattningen. Beredningen föreslog emellertid en begränsning

av spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp. Denna spännvidd

är beträffande ortsavdraget för makar enligt nuvarande bestämmelser 21 procent.

Enligt beredningens förslag — liksom enligt propositionen — skall

spännvidden såsom ovan nämnts vara 16 procent.

I propositionen har departementschefen framhållit bl. a., att för full jämlikhet

såväl löner som avdrag måste ha samma realvärde på de olika orterna

och således, uttryckta i penningar, vara större på de dyrare än på de billigare

orterna. Eljest bleve skatten, reellt och icke endast i penningar räknat, större

på den dyrare orten än på den billigare.

Då enligt verkställda undersökningar olikheter i levnadskostnader på skilda

orter alltjämt föreligga, finner utskottet i likhet med beredningen och departementschefen

ett avskaffande av dyrortsgrupperingen för närvarande icke

böra ske. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att även de kommunala

ortsavdragen äro dyrortsgraderade i fem ortsgrupper. Ett avskaffande av dyrortsgrupperingen

enbart vid den statliga beskattningen vore givetvis föga

lämpligt och ett avskaffande av dyrortsgrupperingen jämväl vid den kommunala

beskattningen torde i detta sammanhang vara helt uteslutet.

Utskottet får vidare ånyo erinra om att enligt förslaget en minskning av

spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp skett från nuvarande 21 till

16 procent. Denna minskning av spännvidden har kommit de lägre ortsgrupperna

till godo. Såsom framgår av det föregående innebära nämligen de

föreslagna ortsavdragen för gift skattskyldig en höjning av de nuvarande

bankade ortsavdragen med 38,8 procent i ortsgrupp I, medan höjningen är

endast 31,6 procent i ortsgrupp V. Utskottet kan ej heller underlåta att påpeka

den skärpning i beskattningen, som skulle inträda i de högre ortsgrupperna

vid ett bifall till motionärernas yrkanden om ett enhetligt ortsavdrag

med belopp, motsvarande de i propositionen för ortsgrupp III föreslagna avdragsbeloppen.

På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka bifall till de

i ifrågavarande motioner framställda yrkandena. Utskottet vill emellertid

starkt understryka vikten av att dyrortsgrupperingen noggrant anpassas efter

den fortgående sammanpressningen av levnadskostnadsolikheterna på skilda

orter. Därest utvecklingen skulle giva vid handen, att ett för alla ortsgrupper

enhetligt ortsavdrag kan genomföras, förutsätter vidare utskottet, att frågan

om avskaffande av dyrortsgrupperingen vid såväl den statliga som den

kommunala beskattningen tages under övervägande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

55

Jämväl i de likalydande motionerna 1:290 (av herr Wahlund) och II: 439

förutsättes avskaffande av dyrortsgrupperingen. Yrkandet i dessa motioner

går emellertid ännu längre, i det att motionärerna hemställa om avskaffande

av hela ortsavdragssystemet vid den statliga beskattningen. I stället föreslås,

att det syfte, som med ortsavdragen avses, regleras genom skatteskalan. Motionärerna

ha sålunda utarbetat en skala, enligt vilken skatteplikt skulle inträda

vid en taxerad inkomst av 1 800 kronor, motsvarande det oreducerade

ortsavdraget för ensamstående i ortsgrupp III enligt förslaget i propositionen.

För att skalan skall kunna tillämpas även för gift skattskyldig föreslås, att

sådan skattskyldig erhåller ett på visst sätt beräknat särskilt avdrag.

Då utskottet icke kunnat tillstyrka dyrortsgrupperingens avskaffande, följer

därav, att utskottet ej heller kan förorda motionärernas förslag om avskaffande

av hela ortsavdragssystemet. Skulle det emellertid framdeles visa

sig möjligt att avskaffa dyrortsgrupperingen, anser utskottet — utan att taga

ställning till de av motionärerna anförda synpunkterna —- att vad i motionerna

anförts bör tagas under närmare övervägande. Under erinran härom avstyrker

utskottet ifrågavarande motioner.

Enligt nuvarande bestämmelser äger ogift skattskyldig (varmed jämställes

änkling, änka eller frånskild) åtnjuta avdrag för husföreståndarinna,

såvida han under beskattningsåret haft husföreståndarinna och därjämte

hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla familjeavdrag.

Avdraget för husföreståndarinna utgör vid statsbeskattningen hälften av det

belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru. Vid kommunalbeskattningen

utgår enligt gällande bestämmelser husföreståndarinneavdraget, vilket medgives

under samma förutsättningar som vid statsbeskattningen, med samma

belopp som familjeavdraget för hustru.

I propositionen föreslås i överensstämmelse med beredningens förslag, att

sådan skattskyldig, som nu nämnts, skall, därest han haft husföreståndarinna

samt hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

äga åtnjuta statligt ortsavdrag med samma belopp, som tillkommer gift

skattskyldig.

I motionen I: 288 (av herr Hage) yrkas, att även ensamstående skattskyldig

(änkling, änka eller frånskild) utan hemmavarande barn, som hos sig

har anställd avlönad husföreståndarinna, skall äga erhålla statligt ortsavdrag

med samma belopp, som tillkommer gift skattskyldig. Till stöd härför

har i motionen framhållits, att enligt förslaget de med ogifta likställda

änklingarna syntes komma i en oförmånligare ställning än tidigare. För den,

som vid framskriden levnadsålder blivit änkling och måste anställa husföreståndarinna,

innebure detta i regel, att hans omkostnader för hemmet

bleve större än under hustruns livstid. Han finge sålunda ett större inkomstbortfall

och en högre skatt. Detta syntes icke vara i överensstämmelse med

den princip, som eljest vore genomgående i det föreliggande förslaget.

Utskottet finner de i motionen anförda synpunkterna beaktansvärda. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

kan icke förnekas, att den föreslagna utformningen av ortsavdragssystemet

— liksom även de nu gällande bestämmelserna i detta hänseende — i vissa

fall kunna få konsekvenser, som kunna te sig orättvisa för de därav närmast

berörda. Om ett äktenskap upplöses genom hustruns död och mannens inkomst

uppgår till sådant belopp att ortsavdrag ej medgives en ensamstående

skattskyldig, mister han då på en gång icke blott avdraget för hustrun

utan även sitt eget avdrag. Ett liknande förhållande inträder för en änkling

eller änka, då yngsta barnet uppnår den ålder där rätten till barnbidrag

upphör. Förändringar av detta slag kunna visserligen öka skatteförmågan

hos den skattskyldige, men ofta föranledes härigenom i stället en

minskning i skatteförmågan.

Detta spörsmål övervägdes av 1936 års skattekommitté, som dock icke

fann någon möjlighet att medgiva skattelindring i de fall, där sådan kan

anses påkallad, i vidare mån än genom begagnande av avdragsrätten för

ömmande omständigheter. Kommittén hade emellertid uppmärksamheten

närmast riktad på de fall, där en ensamstående tidigare fullgjort underhållsskyldighet

gentemot barn, och kommitténs överväganden gingo ut på möjligheten

av att låta en sådan skattskyldig för livstiden eller för viss tid behålla

det grundavdrag, som han förut haft. Förslag i sådan riktning framlades

likväl ej av kommittén.

I den föreliggande motionen har valts en annan väg än den av 1936 års

skattekommitté diskuterade. Motionärens önskemål avser sålunda, att varje

ensamstående person, vartill hänföres även änkling, änka eller frånskild,

skall, om han har husföreståndarinna, erhålla samma ortsavdrag som gift

skattskyldig. Det torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida icke ett tillgodoseende

av detta önskemål skulle innebära ett alltför stort tillmötesgående

mot de ensamstående. Att märka är att även husföreståndarinnan åtnjuter

ortsavdrag å sin inkomst, medan äkta makar erhålla ett gemensamt ortsavdrag.

Äkta makars inkomster bliva därjämte sambeskattade och således

underkastade en starkare progressivitet. Framför allt sambeskattningen av

äkta makar men även de föreslagna reglerna om ortsavdragen kunna i vissa

inkomstlägen sägas uppmuntra till sammanlevnad utan ingående av äktenskap.

Dessa frågor äro dock för närvarande under utredning genom sambeskattningssakkunniga,

och man bör kunna hysa förhoppningar om att det

skall visa sig möjligt för de sakkunniga att beträffande beskattningen av

äkta makar finna sådana anordningar, varigenom de angivna olägenheterna

bliva i görligaste mån undanröjda. Det synes då vara av vikt, att beskattningsreglerna

för ensamstående skattskyldiga icke nu ändras på sådant sätt

att sammanlevnad utan äktenskaps ingående blir än mera förmånlig ur

skattesynpunkt än som enligt gällande bestämmelser och enligt det föreliggande

förslaget är fallet. En dylik ändring skulle utan tvivel medföra svårigheter

vid den nu pågående sakkunnigutredningen.

Avdraget för husföreståndarinna förutsätter enligt förslaget liksom även

enligt gällande bestämmelser förefintligheten av hemmavarande minder
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

57

åriga barn. Yrkandet i förevarande motion innebär, att sådant avdrag skall

kunna medgivas även i fall, då hemmavarande barn ej finnas. Utskottet får

i anslutning härtill erinra om att bestämmelsen om husföreståndarinneavdraget

är ett klart undantagsstadgande, vilket föranletts närmast med tanke

på önskvärdheten av att exempelvis en änkling med minderåriga barn icke

skall genom hustruns frånfälle tillskyndas en skatteskärpning. Det är alltså

nödvändigheten av att en vårdarinna finnes för barnen som föranlett ifrågavarande

stadgande. De till grund för husföreståndarinneavdraget liggande

skälen kunna således ej åberopas till förmån för en utsträckning av denna

avdragsrätt att gälla alla ensamstående.

Beträffande änklingar, änkor eller frånskilda kunna dock de föreslagna

ortsavdragsreglema, som förut nämnts, utan tvivel i många fall anses innebära

en hårdhet mot den skattskyldige. Huruvida eller på vad sätt en bättre

ordning skall kunna åstadkommas är utskottet icke berett att här uttala sig

om. Utskottet kan sålunda ej heller taga ställning till huruvida en utvidgad

tillämpning av avdraget för husföreståndarinna är en lämplig utväg. Emellertid

anser utskottet, att den i motionen berörda frågan har sådant sammanhang

med det åt sambeskattningssakkunniga lämnade utredningsuppdraget

att frågan bör kunna tagas under övervägande i samband med nämnda utredning.

På grund härav avstyrker utskottet förevarande motion.

Särskilt avdrag för förvärvsarbetande gift kvinna.

Enligt nu gällande lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen äger gift

kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret

varit bär i riket bosatt, erhålla ett särskilt avdrag, såvida hon

under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete. Avdraget åtnjutes i

hemortskommunen och utgör 200 kronor, i den mån inkomsten av angivet

slag därtill förslår. En motsvarande avdragsrätt fanns tidigare även vid statsbeskattningen,

men denna avskaffades i samband med 1938 års skattereform.

1 propositionen föreslås beträffande kommunalbeskattningen allenast den

ändringen, att det medgivna avdragsbeloppet höjes till 300 kronor. Vad angår

statsbeskattningen föreslås i propositionen återinförande av avdragsrätten genom

intagande av en bestämmelse härom i 4 § 2 inom. av förslaget till förordning

om statlig inkomstskatt. Avdragsrätten har emellertid här erhållit

annan utformning. Nämnda bestämmelse innebär nämligen, att gift kvinna,

som levt tillsammans med sin man och som under större delen av beskattningsåret

varit här i riket bosatt, äger, om hon under året haft inkomst av

rörelse eller av eget arbete, åtnjuta avdrag med ett belopp motsvarande hälften

av nämnda inkomst, dock högst med 1 000 kronor.

Motiven för återinförandet vid statsbeskattningen av ett särskilt avdrag för

förvärvsarbetande gift kvinna äro dels att förvärvsarbetet måste förutsättas

åsamka den gifta kvinnan och hennes familj åtskilliga merkostnader, dels

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr SO

ock att samhället behöver utnyttja den kvinnliga arbetskraften på arbetsmarknaden

och vill uppmuntra därtill genom att göra beskattningen av det

kvinnliga förvärvsarbetet mindre betungande. Om hustrun arbetar i hemmet

tillföres familjen en naturainkomst, som icke beskattas. Har hustrun förvärvsarbete,

bortfaller helt eller delvis denna naturainkomst och ersättes med

en penninginkomst, som beskattas. I och för sig är denna skillnad i beskattning

rimlig ur den synpunkten, att en kontantinkomst måste anses representera

en större skatteförmåga än en naturainkomst av den typ, som erhålles genom

hustruns arbete i hemmet. Beträffande denna naturainkomst kan också

på goda grunder göras gällande, att densamma överhuvud taget icke kan betraktas

såsom en intäkt. Emellertid måste av rena jämlikhetsskäl eftersträvas,

att beskattningen icke träffar större del av den genom förvärvsarbetet

erhållna inkomsten än som kan anses utgöra en verklig nettoinkomst. Vid

hustruns förvärvsarbete utanför hemmet uppstår ej endast ett bortfall av

en del av det värde, som hennes hemarbete representerar, utan också en ökning

av levnadskostnaderna, vilken måste betraktas som en omkostnad för

inkomstens förvärvande. Full hänsyn till dessa kostnader kan i allmänhet

icke tagas vid taxeringen. Det har därför ansetts rimligt att införa en ökad

avdragsrätt för förvärvsarbetande gift kvinna. Behovet härav har blivit större

än tidigare genom den avvägning mellan ortsavdrag för ensamstående och

för äkta makar, som nu föreslås införd vid den statliga beskattningen, eftersom

den del av det nya ortsavdraget för gift skattskyldig, som kan anses

motsvara det tidigare familjeavdraget för hustru, vid genomförandet av detta

förslag skulle komma att minskas. Departementschefen har emellertid understrukit,

att det föreslagna avdraget för förvärvsarbetande gift kvinna endast

är ett provisorium, som icke får verka prejudicerande på sambeskattningsfrågans

definitiva avgörande.

Förevarande spörsmål har berörts i flera i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna I: 284 (av herr Näsgård)

och 11:423, i de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (av herr

Rubbestad m. fl.) samt i motionen 11:438 (av herrar Ståhl och Svensson i

Ljungskile). Med motionerna avses sådan ändring i förslaget, att ifrågavarande

avdrag skall kunna medgivas även i de fall, då hustrun deltager i mannens

förvärvsarbete och hustrun sålunda icke själv taxeras för någon inkomst.

Dylika fall äro särskilt vanliga när mannens förvärvsverksamhet är

jordbruk eller en mindre rörelse. För underlättande av de praktiska svårigheter,

som införandet av en sådan utvidgning av avdragsrätten skulle medföra,

föreslås i motionen II: 438 den anordningen, att hustrun skall i fall.

varom nu är fråga, å särskild deklarationsbilaga angiva den beräknade inkomsten

genom hennes arbete samt att skäligheten av denna beräkning skall

prövas av vederbörande taxeringsnämnd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det otillfredsställande i att

den ifrågavarande avdragsrätten enligt förslaget icke kan medgivas i de fall,

där hustrun deltager i mannens förvärvsverksamhet. När hustrun biträtt

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

59

mannen exempelvis i hans jordbruk eller rörelse, har även hustrun bidragit

till förvärvandet av mannens inkomst. Det måste anses obilligt, att det ifrågavarande

avdraget icke kan ifrågakomma i sådana fall. Att i detta hänseende

finna en framkomlig utväg bereder emellertid stora svårigheter, och utskottet

kan i detta sammanhang icke föreslå någon lämplig lösning. Då vidare sambeskattningssakkunniga

förklarat sig komma att under sitt fortsatta arbete

upptaga denna fråga till prövning samt den i propositionen föreslagna avdragsrätten

allenast utgör en provisorisk anordning, finner utskottet ej heller

anledning att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning

i ämnet. På grund härav och då utskottet förutsätter, att det skall

visa sig möjligt för de sakkunniga att finna en godtagbar lösning av den föreliggande

frågan, tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Skattesystem och skatteskala vid inkomstbeskattningen av fysiska personer.

Enligt nuvarande bestämmelser uttages den direkta statliga skatten i vårt

land i form av dels inkomst- och förmögenhetsskatt dels värnskatt dels ock

särskild skatt å förmögenhet. Den sistnämnda skatten skall här behandlas i

ett senare sammanhang.

Den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten, som uttages av fysiska

personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser, består av dels bottenskatt och

dels tilläggsskatt. Bottenskatten utgår för alla skattskyldiga av ifrågavarande

kategori så snart inkomsten jämte Vioo av förmögenheten uppgår till beskattningsbart

belopp. Den är rörlig såtillvida, att i förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt endast regleras hur dess s. k. grundbelopp skall

beräknas, varjämte förutsättes, att varje år skall i samband med riksstatens

fastställande bestämmas med vilket procenttal av grundbeloppet bottenskatten

skall för det året utgå. Sålunda har skatten av fysiska personer och därmed

likställda alltsedan år 1940 uttagils med 150 procent av grundbeloppet. Tillläggsskatten

är däremot fast och skattesatserna för olika skikt av det beskattningsbara

beloppet angivas sålunda direkt i författningen. Tilläggsskatten börjar

utgå först då det beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kronor. Både

bottenskatten och tilläggsskatten äro progressiva.

Värnskatten har uttagits alltsedan budgetåret 1939/40. Enligt nu gällande

grunder beräknas värnskatten för fysiska personer och därmed jämställda

— frånsett visst mindre belopp å de lägsta inkomsterna — å det till inkomstoch

förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet efter en särskild

progressiv skiktskala. Värnskatten är icke underkastad rörlighet.

Enligt det föreliggande förslaget särskiljes inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

i två från varandra fristående skatter, en inkomstskatt och en

förmögenhetsskatt. Den föreslagna inkomstskatteskalan skall vara i sin helhet

rörlig, dock med en spärregel, som utesluter skatteuttag på mer än 70 procent

i något skikt. Departementschefen har i anslutning härtill framhållit, att det

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

vore uppenbart att den föreslagna skalans rörlighet vore mycket begränsad.

Detta vore emellertid av föga betydelse, då skalan kunde när som helst omprövas

genom ett beslut i samma former som ett beslut om ändrad uttagningsprocent.

Det syntes emellertid lämpligt att bibehålla konstruktionen med en

viss grundbeloppsskala, på vilken en högre eller lägre uttagningsprocent skulle

kunna tillämpas. Någon annan betydelse hade icke detta än att diskussionen

om ett högre eller lägre skatteuttag kunde få vissa konkreta belopp att anknyta

till. Skulle förändringen bliva mera avsevärd, finge man —- yttrar departementschefen

— vara medveten om att en ändrad grundskala behövde

införas.

Den föreslagna inkomstskatteskalan har i det lägsta skiktet, nämligen för

den del av den beskattningsbara inkomsten som ej överstiger 1 000 kronor,

en skattesats av 10 procent samt i det högsta skiktet, avseende den del av den

beskattningsbara inkomsten som överstiger 200 000 kronor, en skattesats av

70 procent. Skalan medför vid en uttagning med 100 procent av grundbeloppet

en sänkning av inkomstskatten för ensamstående med upp till 10 000

kronors inkomst. För barnlösa familjer, ettbarnsfamiljer och ogifta med ett

barn inträffar vid 100 procents uttagning av grundbeloppet en sänkning för

alla med upp till omkring 26 000 kronors inkomst. Ett barnbidrag å 260 kronor

har därvid i förekommande fall avräknats å skatten. Motsvarande gräns

går för trebarnsfamiljer vid omkring 23 000 kronor.

Det absoluta belopp, varmed skatten sänkes, är givetvis lågt i de inkomstlägen,

där skatten förut varit obetydlig, men stiger sedan till — i fråga om

familjer utan barn — högst omkring 230 kronor vid 15 000 kronors inkomst.

Beträffande familjer utan barn blir reduktionen därefter obetydligare även

till sitt absoluta värde och i inkomstlägen över omkring 25 000 kronor sker

en höjning med varierande belopp, som dock i stort sett öka vid stigande inkomst.

Den relativt sett största skatteskärpningen gäller inkomster omkring

50 000 kronor. Skattebeloppets ökning är här 3,6 procent eller 650 kronor.

Mot den i propositionen föreslagna inkomstskatteskalan ha invändningar

framställts i de likalydande motionerna 1:291 (av herr Domö m. fl.) och

II: 442, vari yrkats avslag å propositionen i dess helhet. Beträffande förslaget

att inkomstskatteskalan i sin helhet skulle göras rörlig har därvid framhållits,

att de skäl, som vid tillkomsten av det nuvarande skattesystemet anfördes för

en fast och en rörlig skatt, alltjämt gällde med oförminskad styrka. Vidare

borde den skattelindring, som vore möjlig att genomföra, komma även andra

än de mindre inkomsttagarna till del. I motionerna föreslås, såsom ovan

nämnts, att en provisorisk skattelättnad medgives alla skattskyldiga med

200 kronor för familjer och 130 kronor för ensamstående.

I de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och

II: 437 biträdes förslaget om en helt rörlig skala. Motionärerna framhålla

dock i detta sammanhang, att en på sådant sätt konstruerad skala endast

tilläte starkt begränsade variationer i fråga om uttagningsprocentens höjd.

Motionärerna acceptera helt den uppfattningen, att skattelättnaden i första

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50-

61

hand bör tillkomma de lägre inkomsttagarna och att den i högre inkomstgrupper

relativt sett högst väsentligt begränsas. Med hänsyn till de samhällsekonomiska

verkningarna vore det emellertid enligt motionärernas mening

oklokt att pålägga vissa inkomstgrupper en höjd skatt. Motionärerna föreslå

fördenskull en inkomstskatteskala, som i jämförelse med propositionen

skulle innebära skattesänkning i skikten över 12 000 kronor beskattningsbar

inkomst. Den högsta skattesatsen i denna skala skulle utgöra 60 procent, avseende

den del av den beskattningsbara inkomsten som överstege 100 000

kronor.

Utskottet får i anledning av vad i motionerna anförts framhålla, att avvägningen

av inkomstskatten — liksom även av övriga skatter — givetvis

i första hand måste vara beroende av storleken av de skatteintäkter, som

anses erforderliga för täckande av det allmännas utgifter. De i motionerna

framställda yrkandena grunda sig på den uppfattningen, att det intäktsbelopp,

som med de i propositionen framlagda förslagen avses skola

vinnas, icke -— eller åtminstone icke för närvarande — är behövligt för

budgetens balansering. Motionärerna anse fördenskull, att skattesänkningar

kunna genomföras vid inkomstbeskattningen utan att täckning för därigenom

uppkommande intäktsbortfall ästactKommes genom skatteskärpning

för större inkomsttagare och förmögenhetsägare samt för aktiebolagen.

Motionerna bygga sålunda på helt andra förutsättningar i fråga om vårt

budgetläge än de som ligga till grund för propositionen.

Såsom framgår av det föregående skulle enligt i propositionen gjorda beräkningar

den föreslagna skattelindringen vid inkomstbeskattningen av fysiska

personer vid en uttagning av 100 procent av grundbeloppet medföra

ett intäktsbortfall för år 1948 av 361 miljoner kronor, varav 196 miljoner

kronor skulle tagas igen genom skärpning av bolagsbeskattningen och av den

årliga förmögenhetsskatten samt genom införande av en kvarlåtenskapsskatt.

Det föreslagna skattesystemet skulle alltså, trots de föreslagna skatteskärpningama,

enligt dessa beräkningar föranleda ett intäktsbortfall för år

1948 av 165 miljoner kronor, vilket intäktsbortfall dock på grund av barnavdragens

avskaffande skulle å budgetens inkomstsida reduceras till några

tiotal miljoner kronor.

Utskottet har redan i det föregående avstyrkt det i de likalydande motionerna

I: 291 och II: 442 framställda yrkandet om bibehållande tills vidare av

nuvarande skattesystem i förening med vissa provisoriska skattelättnader,

vilket förslag skulle innebära ett betydligt större intäktsbortfall än det'' i propositionen

beräknade. Vad angår de likalydande motionerna I: 293 och II: 437

skulle enligt inom utskottet gjorda beräkningar den i dessa motioner föreslagna

inkomstskatteskalan medföra ett intäktsbortfall i jämförelse med propositionen

av omkring 30 miljoner kronor. I detta sammanhang må erinras

om att de i sistnämnda båda motioner framställda yrkandena med avseende

å inkomstskatteskalan, förmögenhetsskatteskalan, bolagsbeskattningen och

kvarlåtenskapsskatten enligt gjorda beräkningar sammanlagt skulle innebära

opaginerad Kontrollera mot PDF

6''2 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

ett intäktsbortfall i jämförelse med propositionen av omkring 230 miljoner

kronor.

Då utskottet, såsom förut nämnts, funnit skatteintäkter av den omfattning

departementschefen föreslagit vara erforderliga, såvida icke ett betydande

underskott i budgeten för år 1948/49 skall riskeras, måste utskottet utgå

it rån den förutsättningen, att det nya skattesystemet åtminstone i huvudsak

skall giva samma totala skatteintäkter som i propositionen avsetts. Frågan

om inkomstskatteskalans utformning kommer då närmast att gälla, huruvida

skattebördan kan anses vara för olika inkomstklasser skäligt avvägd

och om med hänsyn till beskattningens höjd risk föreligger för skadeverkningar

i samhällsekonomiskt avseende.

Skäligheten vid beskattningen kan icke bedömas enligt objektiva grunder,

utan utrymme finnes här givetvis för olika meningar. Departementschefen

har i likhet med beredningen lagt huvudvikten vid att de många små och

medelstora inkomsttagarna skola erhålla en lättnad i sin beskattning, vilken

lättnad åstadkommits dels genom en höjning av ortsavdragen och dels genom

skalans utformning. Det förändrade penningvärdet sedan år 1938, då

vårt nuvarande skattesystem tillkom, har gjort en sådan lättnad i hög grad

angelägen. Någon meningsskiljaktighet i detta avseende torde i det väsentliga

ej heller föreligga. Däremot råda delade meningar om de höga skattesatserna

i de högre inkomstskikten. En lägre skatt på högre inkomster måste

emellertid — under förutsättning av samma totala skatteuttag — medföra

en högre skatt för lägre inkomster. Dessa båda intressen få alltså vägas mot

varandra.

Vid en bedömning av den i propositionen föreslagna inkomstskatteskalan

ur skatteförmågesynpunkt kan utskottet icke finna annat än att nämnda

skala bör kunna godtagas. De skatteökningar i jämförelse med nuvarande

beskattningsgrunder, som därigenom skulle uppkomma för högre inkomster,

äro icke mera avsevärda. Utskottet tillstyrker även, att inkomstskatteskalan

göres i sin helhet rörlig med den begränsning i rörligheten, som föranledes

av 70-procentspärren. Emellertid vill utskottet starkt understryka departementschefens

uttalande om att den föreslagna skalans rörlighet är mycket

begränsad. Ehuru utskottet icke gjort'' några närmare undersökningar på

denna punkt, föreställer sig utskottet, att en uttagning av mera än 120 procent

icke bör ifrågakomma. Detsamma gäller vid en mera betydande minskning

av uttagningsprocenten. Vid sådana större ändringar bör sålunda själva

skalan omarbetas.

Utskottet kan ej heller finna, att grundad anledning föreligger till farhågor

för att de föreslagna skattesatserna i inkomstskatteskalan skola medföra

sådana verkningar, som kunna vara till skada för vårt ekonomiska liv. I den

mån det föreslagna skattesystemet skulle kunna tänkas få verkningar av

detta slag, torde dessa verkningar enligt utskottets mening icke komma att

vara beroende av inkomstskatteskalans utformning utan av det höga skattetryck

som uppkommer vid vissa kombinationer av inkomst och förmögen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

63

het. Det höga skattetrycket föranledes då närmast av förmögenhetsskattens

höjd. Frågan om förmögenhetsbeskattningen behandlas av utskottet i det följande.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet den i propositionen

föreslagna inkomstskatteskalan. Utskottet avstyrker alltså de likalydande

motionerna I: 293 och II: 437.

Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda skattskyldiga.

Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter

som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,

Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar

samt flertalet utländska juridiska personer erlägga enligt den nuvarande

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt endast bottenskatt.

Beskattningen av dessa juridiska personer är sålunda enligt gällande bestämmelser

i sin helhet rörlig. Bottenskattens grundbelopp utgör 10 procent av

det beskattningsbara beloppet. Alltsedan budgetåret 1940/41 har skatten för

denna grupp av skattskyldiga erlagts med 200 procent av grundbeloppet eller

alltså med 20 procent av det beskattningsbara beloppet. (För försäkringsanstalter

har dock uttagningsprocenten, såvitt avser i försäkringstekniskt hänseende

till livförsäkringsverksamhet hänförlig inkomst, under de senare åren

bestämts lika som för fysiska personer eller till 150.) Förutom inkomst- och

förmögenhetsskatt har utgått värnskatt, vilken alltsedan budgetåret 1942/43

för ifrågavarande grupp av skattskyldiga utgjort 12 procent av det beskattningsbara

beloppet. Den sammanlagda statsskatten utgår sålunda enligt nu

gällande beskattningsgrunder för aktiebolag m. fl. juridiska personer med 32

procent av det beskattningsbara beloppet.

Enligt det föreliggande förslaget skall skattesatsen för aktiebolag och därmed

likställda juridiska personer — utom försäkringsanstalter i den mån de

driva livförsäkringsrörelse — bestämmas till 40 procent av den beskattningsbara

inkomsten, innebärande en höjning av den nuvarande sammanlagda

skattesatsen för dessa skattskyldiga med 8 enheter. Skatten skall uträknas direkt

efter denna skattesats och sålunda icke längre vara underkastad rörlighet.

I propositionen har i detta sammanhang framhållits, att avvägningen

av de höjda skattebidragen från bolagen — liksom från förmögenheter och

arv — ägt rum under den förutsättningen, att de föreslagna skattesatserna

icke borde bliva föremål för täta växlingar, medan inkomstskatten i princip

uppfattades som en rörlig budgetregulator. Beträffande bolagsskatten har av

departementschefen anförts, att denna intoge en särställning såtillvida som

den icke syntes lämplig som en årlig budgetregulalor, varemot ändringar med

hänsyn till det allmänna ekonomiska läget kunde övervägas.

Den sålunda föreslagna skärpningen av bolagsbeskattningen skulle enligt

i propositionen gjorda beräkningar för år 1948 innebära eu ökning av skatleintäkterna

för staten av 119 miljoner kronor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

I de likalydande motionerna I: 291 (av herr Domö in. fl.) och II: 442 samt

i de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och

11:437 har förordats ett bibehållande av den nuvarande skattesatsen för

aktiebolagen och därmed likställda skattskyldiga vid 32 procent. I de förstnämnda

båda motionerna framställas även invändningar mot att bolagsskatten

göres fast, varvid framhålles, att möjligheten att utan författningsändring

sänka bolagsskatten under kritiska tider för näringslivet ur ekonomiskt

politiska synpunkter framstode såsom angelägnare ju högre skattesatsen

vore. Vidare har i samma motioner anförts, att med hänsyn till de allvarliga

erinringar, som i de avgivna remissyttrandena riktats mot förslaget om en

fast bolagsskatt å 40 procent, det från olika håll vitsordade behovet av ingående

utredning rörande bolagsbeskattningens ekonomiska verkningar samt

de betydelsefulla ändringar i vissa delar av skattelagstiftningen, som torde

bliva nödvändiga om bolagsskatten hålles vid en hög nivå, försiktighet bör

iakttagas vid bolagsskattens avvägning.

Därjämte har i de likalydande motionerna 1:293 och 11:437 framhållits,

att sparandet inom företagen komme att bliva av ännu större betydelse, om

genom en i förhållande till förkrigstiden avsevärt höjd beskattning sparande

och nybildning av kapital på enskilda händer ytterligare försvårades. Att så

starkt beskära möjligheterna till sparandet inom företagen, som den föreslagna

bolagsbeskattningen skulle göra, kunde icke vara välbetänkt, i varje fall

icke därest man avsåge denna skärpning såsom en för längre tid verkande åtgärd.

Det framstode även såsom ett starkt samhälleligt intresse, att staten ej

genom sin ekonomiska politik försvårade tillkomsten och utvecklingen av nya

företag, som kunde motverka en alltför stark konkurrenshämmande koncentration

till stora företag.

Utskottet får i anledning av vad i motionerna anförts erinra om de i det

föregående gjorda uttalandena rörande de motiv, som legat till grund för

den nu föreslagna avvägningen av bolagsbeskattningen Såsom därav framgår

har skärpningen av bl. a. bolagsbeskattningen närmast motiverats med att

denna skärpning i nuvarande läge är ofrånkomlig, om en sänkning av beskattningen

av mindre inkomsttagare skall kunna genomföras. Vidare har

anförts, att bakom förslaget om denna skärpning givetvis dock låge den uppfattningen,

att densamma icke kunde anses oskälig, liksom även att den

kunde äga rum utan skada för företagsamhet och sparande.

Grundförutsättningen för förslaget om en höjning av bolagsbeskattningen

är sålunda, att med utgångspunkt från de föreslagna skattelindringarna vid

inkomstbeskattningen av fysiska personer ytterligare skatteintäkter erfordras

från aktiebolagen och därmed likställda för undvikande av en underbalansering

av budgeten. Denna grundförutsättning måste hållas i minnet, eftersom

eljest en enhetlig diskussion rörande förslaget i denna del är utesluten. Skälen

mot en höjning av bolagsbeskattningen böra alltså vägas mot önskvärdheten

av lindring av inkomstbeskattningen av fysiska personer i den omfattning,

som föreslås i propositionen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

65

Frågan om bolagsbeskattningems avvägning kan icke bedömas från samma

utgångspunkter som frågan om avvägningen av inkomstbeskattningen av

fysiska personer. Vid sistnämnda beskattning blir avvägningen av skattebördan

för skattskyldiga i olika inkomstlägen närmast beroende av den bärkraft,

som kan anses föreligga i varje inkomstläge. Ett fastställande av bärkraften

ger givetvis utrymme för olika uppfattningar. Såtillvida är emellertid

frågan om bärkraften för fysiska personer lätt att bedöma som de fakta, som

skola ligga till grund vid denna bedömning — främst inkomstens storlek —

utan svårighet kunna konstateras.

Beträffande bolagsbeskattningen ligger saken helt annorlunda till. Bolagsbeskattningen

har motiverats med bl. a., att en särskild skatt, lagd å bolaget

såsom sådant, borde komplettera inkomstskatten för fysiska personer.

Grunden för denna särskilda skatt å bolagen har angivits vara, att inkomst,

som förvärvats genom ett aktiebolag, äger större skattekraft än annan inkomst.

Vidare har för bolagsbeskattningen anförts det skälet, att ingen

del av bolagens inkomster borde gå fri från beskattning samt att icke utdelad

vinst fördenskull borde beskattas hos bolagen. Utgår man från den motivering,

som sålunda anförts för bolagsbeskattningen, torde det vara uppenbart,

att eu avvägning av skattebördan vid bolagsbeskattningen efter bärkraft

knappast kan äga rum. Avgörande blir här i stället ett rent skälighetsbedömande

av hur stor den merbeskattning bör vara, som lämpligen bör

åvila bolagsinkomstema.

Vid den skälighetsbedömning, som sålunda bör ske vid bolagsbeskattningens

avvägning, kan någon ledning ej hämtas från några allmängiltiga normer.

Någon tvekan kan dock icke råda därom att en skattesats för aktiebolagen

och därmed likställda skattskyldiga av 40 procent innebär en hög beskattning.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang erinra om vad som redan

i det föregående anförts att skärpningen av bolagsbeskattningen i första hand

motiverats med att densamma i nuvarande läge är erforderlig, om eu sänkning

av beskattningen av mindre inkomsttagare skall kunna genomföras. Frågan

om befogenheten av den nu föreslagna skärpningen av bolagsbeskattningen

erhåller följaktligen sin rätta belysning endast under den förutsättningen,

att såsom ett tänkbart alternativ ställes en mera begränsad skattesänkning

för de mindre inkomsttagarna än som i propositionen föreslagits.

Ur denna synpunkt sett har utskottet — vad angår aktiebolag och därmed

närmast jämförliga juridiska personer — icke funnit sådana skäl vara förhanden,

som böra föranleda ett frångående av förslaget i denna del. Utskottet

föreslår dock, att skattesatsen för ekonomiska föreningar och för hypoteksinrättningarna

bibeliålles vid 32 procent. Beträffande skälen för detta

förslag återkommer utskottet i det följande.

Såsom departementschefen jämväl framhållit måste emellertid diskussionen

om lämpligheten av att i ökad grad utnyttja bolagsbeskattningen såsom

skaltekälla anknytas till de ekonomiska verkningarna därav. Departementschefen,

som utförligt behandlat detta spörsmål, liar sammanfattningsvis

Bihang till riksdagens protokoll UU7. 7 samt. Nr 50. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

konstaterat, att företagsbeskattningens verkningar på näringslivets utveckling

otvivelaktigt vore komplicerade och svåröverskådliga. En hög

skatt på aktiebolag och därmed likställda kunde väntas både hämma och stimulera

expansionen inom näringslivet. I remissyttrandena hade man utifrån

vissa antaganden dragit slutsatser rörande en upphromsning av nyinvesteringarna

genom skattehöjningen, vilken skulle vida överstiga de omkring

100 miljoner kronor per år som genom densamma skulle indragas

till samhället. Dessa slutsatser vore uppenbarligen föga sannolika. Det vore

ej ens säkert, att den årliga nyinvesteringen inom aktiebolagen komme att

minskas med själva detta belopp. På vissa punkter kunde man dock räkna

med icke önskvärda biverkningar, vilket sammanhängde med det förhållandet

att en fullständig överflyttning av förluster från underskottsår till överskottsår

icke kunde äga rum enligt nuvarande skattelagstiftning. Härigenom

kunde i vissa fall hinder uppstå för ur samhällssynpunkt värdefulla men

riskbetonade initiativ. Betydelsen därav vid sidan av den huvuddel av nyföretagandet,

som ägde rum inom företag, där en sådan riskutjämning kunde

genomföras, kunde dock enligt departementschefens mening icke förutsättas

vara så stor, att skatteavvägningen i sin helhet borde bestämmas

därav.

Departementschefen har vidare framhållit, att de invändningar, som kunde

riktas mot bolagsbeskattningen på grund av dess verkningar på en viss del

av nyföretagandet, i stället borde föranleda sådana justeringar i skattelagstiftningen,

att dessa verkningar i möjligaste mån eliminerades. Utredning

därom påginge inom 1944 års allmänna skattekommitté. Eventuellt borde

även andra justeringar i formerna för rörelsevinsternas beskattning än som

fölle inom denna kommittés uppdrag övervägas sedan erfarenhet vunnits

om den höjda företagsbeskattningens verkningar under några verksamhetsår,

som icke präglats av krigsförhållandena, krigskonjunkturskatten och övergångsbestämmelserna

i samband med källskattereformen, samt erfarenhet

likaledes vunnits av den nya lagstiftningen om investeringsfonder.

I vad departementschefen sålunda anfört kan utskottet helt instämma.

Utskottet anser sålunda, att vad i remissyttrandena och i de ifrågavarande

motionerna invänts rörande de ekonomiska verkningarna av den föreslagna

skärpningen av bolagsbeskattningen icke i nuvarande läge bör utgöra hinder

för förslagets genomförande. I detta sammanhang vill utskottet vidare påpeka,

att den omständigheten, att bolagsbeskattningen enligt förslaget ej

skall vara rörlig, givetvis icke utgör hinder för en sänkning av skattesatsen,

därest det framdeles skulle visa sig att en sådan sänkning framstår såsom

önskvärd.

Emellertid ifrågasätter utskottet, huruvida en höjning av skattesatsen

till 40 procent kan anses sakligt motiverad beträffande de ekonomiska föreningarna.

Det torde utan tvivel kunna antagas, att dessas medlemmar i genomsnitt

ha lägre inkomster än aktiebolagens delägare. I detta sammanhang

bör ihågkommas, att en liknande synpunkt anlagts även i samband

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr öO.

67

med tillkomsten år 1942 av reglerna om beskattning av viss del av de ekonomiska

föreningarnas förmögenhet. Vid utformningen av dessa regler ansågs

nämligen, att skattesatsen i fråga om förmögenhetsdelen skulle sättas

lägre än skattesatsen i övrigt. Med hänsyn härtill torde skäl kunna anses

tala för att merbeskattningen av de ekonomiska föreningarnas inkomster

göres något lägre än merbeskattningen av aktiebolagsinkomstema. Bland de

ekonomiska föreningarna torde även finnas ett stort antal föreningar med

små inkomster, och många av dessa föreningar ha ej heller till syfte att

främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt med tanke på sådana

fall synes det utskottet önskvärt, om en något lägre skattesats kunde fastställas

för de ekonomiska föreningarna.

Mot en olika skattesats för aktiebolag och ekonomiska föreningar ha

emellertid anförts praktiska skäl. Det kan givetvis föreligga en viss risk

för att en del aktiebolag kunna ombildas till ekonomiska föreningar uteslutande

i syfte att erhålla en lindrigare beskattning, liksom även att skattesynpunkter

kunna bliva avgörande vid valet av företagsform för ett nystartat

företag. Framför allt med hänsyn härtill har det vid de nuvarande

bestämmelsernas tillkomst ansetts vara en fördel, att samma skattesats tilllämpas

för aktiebolag som för ekonomiska föreningar.

Frågan är alltså här vilketdera intresset som bör väga tyngst: det enligt

utskottets mening sakligt motiverade önskemålet om en något lägre skattesats

för de ekonomiska föreningarna än för aktiebolagen eller risken för att

föreningsformen utnyttjas uteslutande med tanke på skattesynpunkter. Utskottet

vill gärna medgiva, att nämnda risk kan vara ägnad att ingiva betänkligheter

mot att skattesatsen göres olika för dessa juridiska personer.

Emellertid bär utskottet stannat för att tillmäta önskemålet om en lägre

skattesats större betydelse och föreslår fördenskull, att skattesatsen för

ekonomiska föreningar bibehålies vid nuvarande 32 procent.

Samma skattesats synes böra bestämmas för Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska

b os t a d s k r ed i t k a s s a n och bostadskreditföreningar, vilka samtliga före 1942

års författningsändring voro helt undantagna från skattskyldighet. I detta

sammanhang må erinras om att jordbrukets kreditkassor äro organiserade

såsom ekonomiska föreningar och således utan vidare komma i åtnjutande av

den av utskottet föreslagna lägre skattesatsen. Vid tillkomsten av nuvarande

bestämmelser åsyftades, att hypoteksinrättningama och jordbrukets kreditkassor

skulle beskattas efter enhetliga grunder och denna likställighet bör

alltjämt upprätthållas.

Den av utskottet sålunda föreslagna lägre skattesatsen för ekonomiska

föreningar och hypoteksinrättningar kan antagas i jämförelse med propositionen

medföra en intäktsminskning för staten år 1948 av omkring 6 miljoner

kronor.

I övrigt tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker ovannämnda motioner.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Inkomstbeskattningen av ideella föreningar och därmed likställda

skattskyldiga.

Ideella föreningar och stiftelser samt därmed likställda skattskyldiga erlägga

enligt den nuvarande förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

endast bottenskatt. Beskattningen av dessa juridiska personer är

sålunda enligt gällande bestämmelser i sin helhet rörlig. Bottenskattens grundbelopp

utgör 5 procent av det beskattningsbara beloppet. Alltsedan budgetåret

1940/41 har skatten för denna grupp av skattskyldiga uttagits med 150

procent av grundbeloppet eller alltså med 7,5 procent av det beskattningsbara

beloppet. Värnskatten har alltsedan budgetåret 1942/43 utgjort 6 procent av

det beskattningsbara beloppet. Den sammanlagda statsskatten utgår sålunda

enligt nu gällande beskattningsgrunder för dessa skattskyldiga med 13,5

procent av det beskattningsbara beloppet.

Enligt det föreliggande förslaget skall skattesatsen för ifrågavarande juridiska

personer bestämmas till 15 procent av det beskattningsbara beloppet,

vilken skattesats skall vara fast.

I motionen 11:432 (av herr Gustafsson i Bogla m. fl.) har yrkats sådan

ändring av förslaget i denna del, att den statliga inkomstskatten skall för

ideella föreningar och samfund utgöra: när den beskattningsbara inkomsten

icke överstiger 5 000 kronor 5 procent av den beskattningsbara inkomsten,

när den beskattningsbara inkomsten överstiger 5 000 men ej 10 000 kronor

10 procent av den beskattningsbara inkomsten samt när den beskattningsbara

inkomsten överstiger 10 000 kronor 15 procent av den beskattningsbara

inkomsten. Till stöd härför har framhållits den samhällsgagnande betydelsen

av föreningslivet och den uppfostrande gärning som de ideella föreningarna

utförde.

Vidare har i en till utskottet inkommen skrift hemställts, att en lindrigare

beskattning måtte fastställas i fråga om besparingsskogar och häradsallmänningar.

Därvid har anförts, att inkomsten från skogsmedelsfonder och besparingsskogar

användes för ett flertal allmännyttiga ändamål samt att, om avkastningen

skulle utdelas till och beskattas hos de olika delägarna, det utdelade

beloppet bleve så lågt att det knappast komme att påverka delägarnas

beskattning.

Vad angår det i motionen framställda yrkandet får utskottet till en början

framhålla, att, därest motionärerna med yrkandet avsett att skattesatsen

skulle då den beskattningsbara inkomsten exempelvis överstiger 5 000 kronor

utgöra 10 procent å hela inkomsten, sådana beskattningsgrunder skulle

leda till ett mycket otillfredsställande resultat. Skatten skulle nämligen då

bliva för en inkomst av 5 000 kronor 250 kronor men för en inkomst av

5 010 kronor 501 kronor. En inkomstökning av 10 kronor skulle alltså medföra

en skattestegring av 251 kronor, vilket uppenbarligen ej kan ifrågakomma.

Om motionärerna däremot skulle med sitt yrkande ha avsett en

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

69

skiktskala, där skatten oberoende av inkomstens storlek alltid i bottenskikten

uträknas efter de lägre procenttalen, uppkomma icke sådana verkningar

vid skatteberäkningen som nyss nämnts. Emellertid kan mot en dylik metod

invändas, att därigenom åstadkommes en progressiv beskattning, under det

att enligt gängse beskattningsgrunder beskattningen av juridiska personer i

regel bör vara proportionell. Avgränsningen av de angivna juridiska personerna

— ideella föreningar och samfund — från andra föreningar skulle

vidare bereda vissa svårigheter, men utskottet saknar anledning alt här ingå

närmare härpå. Frågan om vissa ideella föreningars ställning i beskattningshänseende

är nämligen för närvarande föremål för utredning. Sålunda pågår

inom dissenterlagskommittén utredning rörande de religiösa sammanslutningarnas

skatterättsliga behandling. Frågan om vissa andra ideella föreningars

beskattning torde vidare, enligt vad utskottet inhämtat, under den

närmaste tiden komma att tagas under omprövning av Kungl. Maj:t. Utskottet

finner med hänsyn härtill ej skäl att i anledning av motionen förorda

ändring av det föreliggande förslaget i denna del.

Beträffande de i ovannämnda skrift uttalade önskemålen i fråga om beskattningen

av besparingsskogar och häradsallmänningar kan utskottet icke

ingå närmare på detta spörsmål, då härför erfordras mera ingående undersökningar

än som i detta sammanhang lämpligen kunna äga rum. Det synes

emellertid utskottet motiverat, att detta spörsmål tages under övervägande,

då så kan ske i samband med andra likartade beskattningsfrågor.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen och avstyrker den ifrågavarande

motionen.

Förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer.

Enligt nuvarande bestämmelser beskattas förmögenhet vid den årliga taxeringen

i två olika former, nämligen dels genom att i regel Vioo av den skattepliktiga

förmögenheten inräknas i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

laxerade beloppet dels ock genom att en fristående förmögenhetsskatt,

benämnd särskild skatt å förmögenhet, uttages.

i propositionen föreslås att hela förmögenhetsskatten skall erläggas i form

av eu fristående skatt å förmögenhet. Förmögenheter ej överstigande 30 000

kronor skola enligt förslaget fritagas från förmögenhetsskatt. Den föreslagna

skalan innebär i det lägsta skattebelagda skiktet, d. v. s. för den del av förmögenheten

som överstiger 30 000 men ej 100 000 kronor, en skattesats av 6

promille och för det högsta skiktet, d. v. s. för den del av förmögenheten

som överstiger 300 000 kronor, en skattesats av 18 promille.

En särskild reduktionsregel har föreslagits för sådana fall, då inkomsten

är låg i förhållande till förmögenheten samt förmögenheten ej överstiger visst

belopp. Regeln avser i huvudsak, att den skattepliktiga förmögenheten

minskas, då densamma överstiger 30 gånger den sammanräknade nettoinkomsten

samt förmögenheten vidare ej överstiger 100 000 kronor. Detta in
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

nebär —- under förutsättning att förmögenheten ej överstiger 100 000 kronor

—• att reduktion sker om den sammanräknade nettoinkomsten understiger

3Vs procent av den skattepliktiga förmögenheten. I sådana fall skall den

beskattningsbara förmögenheten utgöra ett belopp motsvarande 30 gånger

den sammanräknade nettoinkomsten, dock minst 50 procent av den skattepliktiga

förmögenheten.

Enligt i propositionen gjorda beräkningar skulle den föreslagna förmögenhetsbeskattningen

i jämförelse med den nuvarande för år 1948 innebära

en ytterligare skatteintäkt av 37 miljoner kronor.

Frågan om förmögenhetsbeskattningens höjd och utformning har berörts

i ett flertal motioner. I de likalydande motionerna I: 291 (av herr Domö

m. fl.) och II: 442, vari yrkats avslag å propositionen i dess helhet, har framhållits

bl. a., att avvägningen av förmögenhetsskatten med nödvändighet

måste ske i samband med avvägningen av inkomstskatten, d. v. s. med beaktande

av den sammanlagda skattebörda, som enligt förslaget komme att

åvila näringslivet. Så snart ett företag nått en sådan storlek, att det kunde

betraktas såsom tillhörande de medelstora, vore enligt förslaget den del

av inkomsten som företagaren efter skatternas erläggande finge behålla så

obetydlig, att föga därav återstode för nyinvesteringar. Även om medel funnes

tillgängliga för nyinvesteringar, kunde en företagare icke gärna förutsättas

eftersträva att utvidga företaget utöver den gräns, där marginalskattesatsema

ej längre tilläte att en rimlig del av inkomsten finge behållas. Det

låge närmare till hands, att han använde eventuella överskottsmedel för personlig

konsumtion.

I de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och

11:437 föreslås en skiktskala för förmögenhetsbeskattningen, vilken i jämförelse

med propositionen innebär lägre skattesatser i alla skikt utom i

skiktet 50 000—100 000 kronor, där skattesatsen är 6 promille såväl i propositionen

som i motionen. I denna skala utgör skattesatsen i det lägsta skattebelagda

skiktet, d. v. s. 30 000—50 000 kronor, 4 promille och i det högsta

skiktet, d. v. s. för den del av förmögenheten som överstiger 300 000 kronor,

12 promille. Syftet med den av motionärerna sålunda föreslagna förmögenhetsskatteskalan

är att densamma tillika med den i motionerna föreslagna

inkomstskatteskalan skall vid en förmögenhetsavkastning av 3 procent föranleda

en marginalskatt, som endast obetydligt skulle överstiga 100 procent.

Även i de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (av herr Rubbestad

m. fl.) föreslås en annan skiktskala vid förmögenhetsbeskattningen. Denna

skala innebär i det lägsta skattebelagda skiktet, d. v. s. 30 000—50 000 kronor,

en skattesats av 5 promille och i det högsta skiktet, d. v. s. för den del av

förmögenheten som överstiger 1 000 000 kronor, 14 promille. Till stöd härför

har framhållits bl. a. att, om skattebördan för starkt förskötes från inkomsterna

till förmögenheterna, kunde svårigheter uppstå för näringslivet.

Icke minst gällde detta för jordbruket på grund av dess stora kapitalbehov

och jämförelsevis låga förräntningsprocent på det investerade kapitalet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

71

I de likalydande motionerna I: 296 (av herr Hagman m. fl.) och II: 436

yrkas avslag å propositionen eller, därest detta yrkande icke skulle bifallas,

att skattskyldig, som taxerats till statlig förmögenhetsskatt, vid beräkning av

sin till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst berättigas åtnjuta avdrag

för den honom påförda förmögenhetsskatten. Till stöd härför har framhållits,

att en sådan anordning skulle medföra den önskvärda effekten att de

sammanlagda skatterna å inkomst och förmögenhet reducerades så att de

endast i vissa fall vid särskilt låg avkastning komme att överstiga inkomsten.

Å andra sidan komme en inkomst, som helt eller delvis härflöte av förmögenhet,

att alltid till större del tagas i anspråk för skattebetalning än vad

fallet vore med motsvarande inkomst av arbete.

Slutligen yrkas i de likalydande motionerna I: 282 och IT. 424 (av herr

Jonsson i Skedsbygd m. fl.) med avseende å reduktionsregelns utformning,

att vederbörande taxeringsnämnd skulle beträffande inkomst av jordbruk

eller företag, där ägaren och hans familj deltoge i arbetet vid inkomstens

förvärvande, fastställa huru mycket av den gemensamma inkomsten av kapital

och arbete, som skulle anses såsom inkomst av kapital, samt att den sålunda

fastställda kapitalinkomsten skulle läggas till grund för förmögenhetsbeskattningen.

Såsom redan i det föregående antytts gav riksdagen redan vid början av

kriget uttryck för den uppfattningen, att de då vidtagna höjningarna av inkomstskatten

förutsatte en senare komplettering i form av höjd förmögenhetsbeskattning.

Även 1945 och 1946 års riksdagar uttalade sig i samma riktning.

Utskottet inskränker sig i detta sammanhang till en erinran härom, då

i det följande i samband med förslaget till införande av en kvarlåtenskapsskatt

lämnas en mera utförlig redogörelse för de tidigare uttalandena i

frågan.

I propositionen har såsom skäl för den nu föreslagna skärpningen av förmögenhetsbeskattningen

anförts dels behovet av en ny avvägning mellan de

olika direkta statsskatterna dels ock angelägenheten av största möjliga skattesänkning

för de lägre inkomsttagarna. Med utgångspunkt från dessa synpunkter

har departementschefen framhållit, att en viss höjning av förmögenhetsbeskattningen

frainstode såsom motiverad, och detta desto mer som

den skulle möjliggöra en större minskning av inkomstbeskattningen än som

eljest kunde komma till stånd. Departementschefen har även i detta sammanhang

betonat, att, om ett minskat skatteuttag framdeles skulle visa sig

möjligt, lättnaderna främst borde avse inkomstskatten, medan förmögenhetsbeskattningen

icke syntes utgöra en lämplig budgetregulator.

Invändningarna mot den föreslagna skärpningen av förmögenhetsbeskattningen

ha i huvudsak avsett de menliga följder, som denna skärpning skulle

ha för sparandet och företagsamheten. Otvivelaktigt ger en långsammare

progression större möjligheter till ökat sparande, och det torde även vara riktigt,

att en viss minskning av den totala beskattningen av större inkomster

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

och förmögenheter kan antagas ge upphov till en relativt sett större ökning

av det totala sparandet än en skatteminskning å samma belopp i lägre inkomstlägen.

Skulle denna synpunkt tillmätas avgörande betydelse, borde —

såsom departementschefen jämväl framhållit — man i nuvarande läge avstå

från att genomföra en sådan skattelindring för lägre inkomsttagare, som

förutsätter ett ökat uttag av större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Såsom

tidigare nämnts äro nämligen möjligheterna för tillgodoseende av önskemålet

om största möjliga skattesänkning för lägre inkomsttagare och smärre

förmögenheter i viss mån beroende av en överflyttning av skattebördan till

större inkomster och förmögenheter.

Vid bedömandet av förslagets verkningar med avseende å sparandet och

företagsamheten får icke bortglömmas, att enligt förslaget — till skillnad

från enligt nuvarande bestämmelser -—- hel befrielse från förmögenhetsskatt

inträder i sådana fall, då förmögenheten ej överstiger visst belopp. Denna

skattepliktsgräns sattes i beredningens förslag till 20 000 kronor men har

i propositionen höjts till 30 000 kronor. Enligt statistiken över förmögenhetsfördelningen

vid 1946 års taxering utgjorde antalet förmögenheter överstigande

20 060 kronor 280 701. Härav funnos icke mindre än 101 652 st. i storleksordningen

20 000—30 000 kronor. Enligt propositionen kommer således

de skattefria förmögenhetemas antal att ökas med 101 652 utöver vad av

beredningen föreslagits. Antalet förmögenheter i storleken 30 000—100 000

kronor, i vilka förmögenhetslägen förmögenhetsskatten enligt förslaget är relativt

låg, var vidare 144 742 st. De återstående förmögenheterna, tillhopa

34 307 st., uppgingo sålunda till högre belopp än 100 000 kronor. Det är

närmast beträffande sistnämnda förmögenheter, som enligt förslaget en

skatteskärpning skulle inträda, vars storlek blir olika allt efter inkomstens

och förmögenhetens storlek.

De här anförda siffrorna torde visa, alt det stora flertalet förmögenhetsägare

skulle ha fördel av förslagets genomförande. Detta bör givetvis medföra

en förmånlig verkan framför allt på företagsamheten men även på sparandet.

Att skatteskärpning skulle inträda för endast cirka 35 000 st. förmögenhetsägare

bör här kunna påpekas, utan att detta fattas som ett uttalande

om att förmögenhetsbeskattningens verkningar i dessa fall enbart vore ett

intresse för dessa skattskyldiga själva. När man bedömer förslagets innebörd

med avseende å företagsamheten och sparandet, måste man därför hålla i

minnet de proportioner, som framgå av det ovan anförda statistiska materialet.

Enligt förslaget blir skatteskärpningen i jämförelse med nuvarande bestämmelser

betydande särskilt i sådana fall, då en hög inkomst är förenad med

en stor förmögenhet. För undanröjande av att i dylika fall en alltför stor

del av inkomsten tages i anspråk för skatt har i proposition nr 299 förslag

framlagts om en spärregel, enligt vilken de totala direkta stats- och kommunalskatterna

maximeras till 80 procent av inkomsten. Någon reduktion av

kommunalskatten och förmögenhetsskatten skall dock icke kunna ske, utan

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

73

reduktionen verkställes enbart å den statliga inkomstskatten. Utskottet, som

funnit en spärregel av detta slag erforderlig för att undvika obilliga resultat

av de föreslagna skatteskalorna, har i sitt samtidigt härmed avgivna betänkande

nr 51 tillstyrkt bifall till berörda proposition.

Nämnda spärregel, den s. k. 80-procentspärren, kommer emellertid att få

betydelse endast i höga inkomst- och förmögenhetslägen. Innan inkomsten

och förmögenheten uppnått det läge, där spärren börjar verka, kan enligt

förslaget marginalskatten bliva hög, i vissa fall betydligt mer än 100 procent

Utskottet har i detta hänseende verkställt vissa undersökningar, vilka redovisas

i en vid detta betänkande fogad Bilaga 1, till vilken utskottet får hänvisa.

Beträffande begreppet marginalskatt får utskottet erinra om att detta begrepp

först under de senare åren kommit till användning såsom en mätare å

beskattningens höjd. Med marginalskatt menas som bekant den del av en viss

inkomstökning, som avgår till gäldande av den å inkomstökningen belöpande

skatten. För den som överväger att öka sin inkomst exempelvis genom att

åtaga sig ett extra uppdrag eller genom att utvidga sin rörelse är det givetvis

av intresse att veta hur mycket som av inkomstökningen kommer att återstå

efter erläggandet av den därå belöpande skatten. Syftet med marginalskatten

är att tjäna till ledning för en sådan kalkyl. Marginalskattebegreppet kommer

till begagnande även i fråga om förmögenhetsinkomst. Om en person av sin

inkomst kan spara ett visst belopp, utvisar marginalskatten hur stor del av

avkastningen å det sparade beloppet som i vederbörandes inkomst- och förmögenhetsläge

kommer att åtgå till skatt å såväl den ytterligare inkomsten

som förmögenhetsökningen.

Vid övervägandet av de möjligheter, som förefinnas för erhållande av en

minskning av marginalskatten, kommer givetvis en sänkning av skatteskalorna

närmast i fråga. I detta hänseende har i de likalydande motionerna

I: 293 och II: 437 föreslagits eu sänkning av såväl inkomstskatteskalan som

förmögenhetsskatteskalan. Hur de av motionärerna föreslagna skalorna skulle

verka med avseende å marginalskatten i vissa inkomst- och förmögenhetslägen

framgår av bilagan. Enligt inom utskottet gjorda beräkningar skulle

en sänkning av nämnda båda skalor enligt motionärernas förslag i jämförelse

med propositionen medföra en intäktsminskning för staten av omkring

75 miljoner kronor.

I de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 har — med godtagande

av propositionens inkomstskatteskala — föreslagits en sänkning av fcrmögenhetsskatteskalan.

Även vei-kningama härav framgå av bilagan. Detta förslag

skulle enligt inom utskottet gjorda beräkningar medföra ett intäktsbortfall

i jämförelse med propositionen av omkring 39 miljoner kronor.

Slutligen har i de likalydande motionerna 1:296 och 11:436 anvisats en

annan utväg, nämligen att vid inkomsttaxeringen avdrag skulle få ske för

påförd förmögenhetsskatt. Resultatet härav i vissa inkomst- och förmögenhetslägen

framgår likaledes av bilagan. Intäktsbortfallet vid anlitande av

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

denna metod har i motionerna angivits till 31 miljoner kronor men utgör enligt

inom utskottet gjorda beräkningar rätteligen omkring 56 miljoner kronor.

Vid övervägande av dessa olika möjligheter till nedbringande av marginalskatten

har utskottet med hänsyn till de betydande intäktsbortfall, som

därigenom skulle uppkomma, icke ansett sig kunna förorda någon av dessa.

Såsom förut nämnts måste nämligen för genomförandet av den föreslagna

skattelindringen vid inkomstbeskattningen förutsättas, att ökade skatteintäkter

erhållas från bl. a. den årliga förmögenhetsskatten med åtminstone i huvudsak

det i propositionen beräknade beloppet. Ehuru den omständigheten

att höga marginalskattesatser kunna uppkomma vid vissa kombinationer av

inkomst- och förmögenhet givetvis är en olägenhet, har utskottet dock icke

funnit tillräckliga skäl föreligga att i den utsträckning, som i motionerna

avses, frångå den i propositionen föreslagna avvägningen av skattebördan

mellan inkomster och förmögenheter.

För att lindring i förmögenhetsbeskattningen skall kunna erhållas i de

fall, då sådan lindring är mest påkallad, föreslår emellertid utskottet, att den

i propositionen föreslagna reduktionsregeln, som är avsedd att komma till

användning när inkomsten är låg i förhållande till förmögenheten, skall äga

tillämpning oberoende av förmögenhetens storlek. Enligt utskottets förslag

skall sålunda begränsningen av denna regel till förmögenheter ej överstigande

100 000 kronor bortfalla. Denna ändring av propositionen kan enligt

inom utskottet gjorda beräkningar antagas medföra ett intäktsbortfall i jämförelse

med propositionen av omkring 7 miljoner kronor. Därvid har förutsatts,

att en 80-procentspärr förefinnes.

I de likalydande motionerna I: 282 och II: 424 har med avseende å reduktionsregelns

utformning yrkats, att beträffande inkomst av jordbruk eller

rörelse, där ägaren och hans familj deltager i arbetet vid inkomstens förvärvande,

skulle fastställas huru mycket av den gemensamma inkomsten av

kapital och arbete som skall anses utgöra inkomst av kapital samt att den

sålunda fastställda kapitalinkomsten skall läggas till grund för förmögenhetsbeskattningen.

Såsom ovan nämnts innebär reduktionsregeln, att reduktion

skall ske, om den skattepliktiga förmögenheten överstiger 30 gånger den

sammanräknade nettoinkomsten av olika förvärvskällor. Vid reduktionsregelns

tillämpning tages alltså vid jämförelsen mellan inkomsten och förmögenheten

hänsyn till den skattskyldiges alla inkomster och således ej endast

till inkomsten av kapital. Den föreslagna regeln gäller således oavsett om inkomsten

härrör från jordbruk eller från annan förvärvskälla.

På grund av vad nu anförts tillstyrker utskottet propositionen vad angår

förmögenhetsbeskattningen med ovan angiven ändring beträffande reduktionsregeln.

Däremot avstyrker utskottet här omförmälda motioner i nu ifrågavarande

delar.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

75

Förmögenhetsbeskattningen av vissa juridiska personer.

Enligt den nu gällande förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åvilar skattskyldighet för förmögenhet även föreningar och samfund,

vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens

eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta s. k.

besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter,

som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom

stiftelser, samtliga dock endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst.

De nu angivna juridiska personerna äro däremot icke skattskyldiga

för förmögenhet enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, såvida

de icke äro att hänföra till familjestiftelser eller utländska bolag.

I propositionen föreslås att ifrågavarande juridiska personer skola vara

underkastade den nya fristående förmögenhetsbeskattningen men enligt särskilda

regler. Skattepliktsgränsen skall sålunda vara 5 000 kronor och för

överskjutande del av förmögenheten skall beskattningen vara proportionell

med en skattesats av 1,5 promille.

Frågan om förmögenhetsbeskattningen av ideella föreningar och samfund

har berörts i motionen II: 431 (av herr Gustafsson i Bogla m. fl.). Med hänsyn

till sådana sammanslutningars samhällsgagnande insatser föreslås i motionen

en höjning av skattepliktsgränsen för dem vid förmögenhetsbeskattningen

till 30 000 kronor.

Vidare har i ovan omförmälda skrift angående frågan om besparingsskogars

och häradsallmänningars skatterättsliga behandling uttalats önskemål

om lindring även av dessa samfälligheters förmögenhetsbeskattning.

Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört i samband med

frågan om nämnda juridiska personers inkomstbeskattning tillstyrker utskottet

propositionen i förevarande del. Utskottet avstyrker alltså ifrågavarande

motion.

Engångsskatt å förmögenhet m. m.

Någon engångsskatt å förmögenhet har ej föreslagits av beredningen. Däremot

föreslogs i ett av en ledamot i beredningen avgivet särskilt yttrande uttagande

av en engångsskatt å förmögenheter överstigande 40000 kronor.

Ej heller i propositionen har föreslagits uttagande av en sådan skatt.

I de likalydande motionerna 1:289 och 11:433 (av herr Adolfsson m. fl.)

yrkas, att en engångsskatt å större förmögenheter måtte uttagas år 1948 i

enlighet med de riktlinjer, som angivits i ovannämnda särskilda yttrande,

samt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning

om en förbättring och effektivisering av förmögenhetstaxeringen.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att frågan om uttagande av en

engångsskatt å förmögenhet skulle kunna diskuteras såsom ett tänkbart alternativ

till annan förmögenhetsbeskattning. Då emellertid utskottet tillstyrkt

propositionen vad angår nu föreslagen skärpning av den årliga för
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

mögenhetsskatten samt utskottet i det följande jämväl kommer att förorda

införandet av en kvarlåtenskapsskatt, anser utskottet uttagande av en engångsskatt

å förmögenhet icke böra ifrågakomma. Utskottet avstyrker alltså

motionerna i denna del.

Beträffande det i motionerna framställda yrkandet om skrivelse till Kungl.

Maj:t med hemställan om utredning angående en förbättring och effektivisering

av förmögenhetstaxeringen får utskottet framhålla, att en sådan utredning

även enligt utskottets mening är önskvärd. Utskottet vill emellertid

erinra om att departementschefen i propositionen sagt sig ha för avsikt att

inom den närmaste tiden hemställa om bemyndigande att låta utreda frågan

genom särskilda sakkunniga. Med hänsyn härtill finner utskottet ej

skäl att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet. Utskottet avstyrker alltså

förevarande motioner även i denna del.

Kvarlåtenskapsskatten m. m.

Utskottet bär härefter att taga närmare ståndpunkt till det i propositionen

framlagda förslaget om införandet av en särskild kvarlåtenskapsskatt.

I denna fråga vill utskottet till en början erinra om att spörsmålet rörande

ändrade grunder för förmögenhetsbeskattningen varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet vid skilda tillfällen under tiden efter år 1939. I olika sammanhang

har sålunda väckts förslag om uttagande av en engångsskatt på

förmögenhet, bland annat i en vid 1945 års riksdag väckt motion. I sitt betänkande

(nr 55) i anledning av nämnda motion framhöll 1945 års bevillningsutskott

— såsom redan inledningsvis berörts — att sedan krigstillståndet

i Europa upphört finge förutsättningar för ett ställningstagande till frågan

om införande av en speciell förmögenhetsbeskattning anses vara för handen.

En slutlig omprövning av denna fråga borde därför ske. Utskottet anslöte sig

till den principiella uppfattning, som i detta hänseende kommit till uttryck

redan vid 1940 års lagtima riksdag, nämligen att förmögenheterna i en eller

annan form borde lämna sina särskilda bidrag till täckning av krisperiodens

utgifter. För frågans närmare bedömande vore emellertid en ytterligare utredning

erforderlig. Det vore icke uteslutet — vilket framhållits jämväl av

1944 års bevillningsutskott — att även andra former för förmögenheternas

tillskott än ett engångsoffer kunde komma under omprövning. Utskottet

funne för egen del det vara angeläget, att en sådan omprövning skedde. Givetvis

ansåge sig utskottet icke kunna yttra sig närmare angående den form

av skatt på förmögenhet som borde väljas. Av de beskattningsformer, som

kunde tagas under närmare övervägande vid den av utskottet föreslagna

utredningen ville utskottet emellertid såsom exempel nämna en utbyggnad

av arvsskatten och av den särskilda skatten å förmögenhet. — Mot förenämnda

betänkande av 1945 års bevillningsutskott anfördes reservation av

nio ledamöter, vilka framhöllo, att man ej finge bortse ifrån, att den ökning

av skattebördan, som de av kriget föranledda statsutgifterna vållat, hårt

drabbat jämväl ägare av förmögenhet; det kunde därför starkt ifrågasättas

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

77

om icke förmögenheterna därigenom fått till fullo bära sin skäliga anpart av

de bördor som kristiden pålagt. — 1945 års riksdag beslöt i enlighet med utskottsmajoritetens

hemställan att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en

utredning angående de former, under vilka förmögenheterna borde bidraga

till täckning av under krisperioden uppkomna utgifter.

Genom den nu föreliggande propositionen har förslag framlagts om en

skärpning av arvsbeskattningen på sådant sätt, att vid sidan av den nu gällande

arvslottsbeskattningen skall uttagas en särskild kvarlåtenskapsskatt,

som skall gäldas av det oskiftade dödsboet. Enligt förslaget — som i huvudsakliga

delar bygger på det av statsskatteberedningen framlagda förslaget —

skall kvarlåtenskapsskatt utgå i de fall där värdet av kvarlåtenskapen överstiger

30 000 kronor. Skatten skall beräknas enligt en skiktskala, där lägsta

skattesatsen är 5 och högsta skattesatsen 50 procent. Vid beräknandet av

den skattepliktiga kvarlåtenskapen må vissa avdrag göras, bland annat för

efterlevande makes giftorättsandel samt för egendom som den avlidne innehaft

endast en kortare tid. Såsom exempel på hur kvarlåtenskapsskatten

verkar i särskilda fall må nämnas, att där kvarlåtenskapen efter en ogift

person uppgår till 50 000 kronor skatten utgör 1 000 kronor; är kvarlåtenskapen

i stället 100 000 kronor blir skatten 6 000 kronor. Därest den avlidne

var gift och makarnas egendom varit gemensam utgår ingen kvarlåtenskapsskatt

för behållning som icke överstiger 60 000 kronor. För en kvarlåtenskap

å 100 000 kronor utgör skatten under nyss angivna förutsättningar

1 000 kronor samt för en kvarlåtenskap å 200 000 kronor 6 000 kronor; och

uppgår kvarlåtenskapen till 400 000 kronor utgör skatten 21 000 kronor.

Mot förslaget om införande av en kvarlåtenskapsskatt ha — i flera fall

med anmärkningsvärd skärpa — framförts åtskilliga erinringar från myndigheter

och sammanslutningar vilka yttrat sig över statsskatteberedn ingens

förslag. Invändningar mot nämnda förslag ha vidare framförts i de likalydande

motionerna I: 291 (av herr Domö m. fl.) och II: 442, de likalydande

motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och II: 437, de likalydande

motionerna I: 294 och II: 440 (av herr Rubbestad m. fl.), de likalydande

motionerna I: 296 (av herr Hagman m. fl.) och II: 436 samt i motionen

I: 297 (av herr Axel Ivar Anderson), i vilka samtliga motioner yrkats avslag

å propositionen i denna del. Invändningarna mot den föreslagna kvarlåtenskapsskatten

ha gått ut på bland annat, att erforderliga intäkter till statsverket

med större fördel kunde anskaffas på annat sätt, att den teoretiska

konstruktionen av skatten icke vore hållbar, alt lagstiftningen i fråga stode

i strid mot § 16 regeringsformen, att skatten genom sin konstruktion såsom

en dödsboet åvilande gäld komme att verka orättvis dödsbodelägarna emellan,

att införandet av denna nya skatteform skulle medföra likviditetssvårigheter,

särskilt när den avlidnes tillgångar funnos nedlagda i ett näringsföretag,

och jämväl i övrigt komme att inverka menligt på landets ekonomiska

liv samt att lagstiftningen måste verka undergrävande på skattemoralen.

På sätt utskottet tidigare understrukit kan frågan om en skärpning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

arvsbeskattningen — vare sig skärpningen bör ske genom ändringar i gällande

arvslottsbeskattning eller genom införandet av en kvarlåtenskapsskatt

— icke bedömas isolerad för sig utan denna fråga bör ses i samband med

den statliga beskattningen överhuvud taget. I det föregående har utskottet

jämväl diskuterat frågan, vilka skatter som äro erforderliga för att täcka

utgiftsstegringama under de närmaste åren och hur dessa skatter skola fördelas

på inkomster samt på innehav och förvärv av förmögenheter; och i anslutning

därtill har utskottet funnit, att det med hänsyn till statens inkomstbehov

och under beaktande tillika av att en rimlig avvägning sker mellan

olika skatteformer måste anses erforderligt att genomföra en skärpning med

avseende å arvsbeskattningen.

Det återstår sålunda för utskottet att undersöka, i vilken form en höjning

av arvsbeskattningen lämpligast bör genomföras, och i samband därmed vill

utskottet jämväl beröra frågan, huruvida de från olika håll framförda erinringarna

mot den föreslagna skatteskärpningen måste anses så väsentliga,

att andra utvägar böra sökas för att fylla statens behov av intäkter.

Såsom förut framhållits har föredragande departementschefen — liksom

statsskatteberedningens majoritet -— förordat en skärpning av arvsbeskattningen

efter den linjen, att vid sidan av arvslottsbeskattning skall uttagas

en kvarlåtenskapsskatt. Enligt vad i propositionen uttalas skulle denna lösning

utgöra en medelväg, varigenom hänsyn kunde tagas både till storleken

av den förmögenhet, som ginge i ars7, och till den andel, som fölle på varje

arvtagares lott. Kvarlåtenskapsskatten syntes enligt departementschefens mening

även ur en annan synpunkt vara att föredraga framför alternativet med

höjd beskattning av arvslotterna. Den gjorde det nämligen möjligt att starkt

begränsa antalet av de dödsbon, som berördes av skattehöjningen; små och

måttliga arv bleve på ett enkelt sätt undantagna.

I den allmänna politiska diskussionen under tiden efter det statsskatteberedningens

betänkande avlämnades i november 1946 ha skälen för och

emot en kvarlåtenskapsskatt av den konstruktion, som förordats i betänkandet

och som i huvudsak accepterats i propositionen, ingående granskats.

Några ytterligare nya synpunkter på denna fråga torde därför knappast

kunna andragas, men utskottet anser sig i allt fall icke böra underlåta att

närmare beröra några av de invändningar som rests mot här föreliggande

förslag.

1 flera remissyttranden över statsskatteberedningens betänkande har den

teoretiska konstruktionen av kvarlåtenskapsskatten underkänts. Ehuru utskottet

— i likhet med departementschefen, som icke upptagit remissyttrandena

i denna del till bemötande — anser nämnda fråga av mera sekundär

betydelse, vill utskottet dock såsom sin mening framhålla, att det i betänkandet

gjorda försöket att teoretiskt analysera den föreslagna nya skatteformen

har sitt berättigande. Utskottet är icke främmande för tanken att

rubricera kvarlåtenskapsskatten såsom ett särskilt slag av förmögenhetsbeskattning,

för vilken är utmärkande att staten — i motsats till vad som är

fallet i fråga om annan förmögenhetsbeskattning -— medgiver uppskov med

skattens erläggande till en såsom lämplig ansedd tidpunkt. Därest denna

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr öO.

79

tidpunkt bestämts till exempelvis 5 eller 10 år efter det förmögenheten förvärvats,

skulle skattens karaktär av förmögenhetsskatt knappast kunna bestridas;

och den omständigheten att uppskovstiden såsom i föreliggande fall

utgår först vid tiden för förmögenhetsägarens död synes icke utgöra tillräcklig

anledning att bedöma skatten annorlunda. Å andra sidan kan givetvis

även den ståndpunkten göras gällande, att en kvarlåtenskapsskatt av nu

föreslagen konstruktion är i främsta rummet att anse icke såsom en förmögenhetsskatt

i egentlig mening utan såsom en speciell skatt å större förmögenheter,

som uttages vid övergången till annan ägare i samband med förre

ägarens död. Emellertid är det av större vikt, framför att teoretiskt analysera

förevarande skatteform, att klarlägga den ur praktiska synpunkter mera betydelsefulla

frågan, huruvida större förmögenheter, vid sidan av den årliga

förmögenhetsbeskattningen, äro i stånd att utan mera betydande olägenheter

och utan att rättvisesynpunkter trädas för nära, tåla ytterligare belastning

i form av en särskild beskattning i samband med förmögenhetsomflyttningar

vid dödsfall.

Vad angår det från vissa remissinstansers sida framförda påståendet, att

den ifrågasatta lagstiftningen om kvarlåtenskapsskatt icke är grundlagsenlig,

att den åsyftar icke beskattning utan konfiskation och att den därför i

varje fall bör givas formen av allmän civillag, synes det utskottet som om

remissinstanserna i sin kritik i detta hänseende gått vid sidan av vad som

nu är det väsentliga, nämligen att statsmakterna icke kunna underlåta att

genom utnyttjande av förefintliga skattekällor anskaffa medel till täckande

av statsverkets — under senare tid kraftigt stegrade men i huvudsakligt samförstånd

mellan alla politiska partier beslutade — utgifter. Då det enligt utskottets

förut uttalade åsikt är nödvändigt att för anskaffande av erforderliga

statsinkomster genomföra en skärpning av bland annat arvsbeskattningen

—- och ingen torde göra gällande att skärpningen av arvsbeskattningen

i och för sig skulle vara grundlagsstridig — reduceras problemet om beskattningens

lagenlighet till spörsmålet, huruvida den skärpning som nu föreslås

är av sådan tyngd, rent allmänt sett eller i enstaka fall, att i följd därav beskattningen

kommer att strida mot gällande lag. Vad som i fråga om beskattningens

omfattning är rimligt och rättvist växlar givetvis efter tidsförhållandena;

politiska synpunkter äro härvidlag icke utan betydelse. Sedan lång tid

tillbaka har en progressiv beskattning varit en invändningsfri metod för anskaffande

av statsinkomster, och efter nutida uppfattning anses en mycket

stark skatteprogression både tillåtlig och ändamålsenlig. Exempel på beskattning

av sådant slag lämnar den hittillsvarande svenska inkomst- och

förmögenhetsskatten (värnskatten däri inräknad), vilken skatt, som under

senare år nått sådan höjd att en särskild skattespärr befunnits erforderlig,

genomförts ulan att skattens grundlagsenlighet satts i fråga, ävensom arvsbeskattning

i England och Amerikas förenta stater. Vidare må uppmärksammas,

att ej heller såvitt angår den nu föreslagna statliga förmögenhetsskatten

framkommit påståenden om att nämnda årliga skatt, som dock i vissa

fall kan överstiga avkastningen av förmögenheten, icke står i överensstäm
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande nv 50.

mel,se med i Sverige gällande lagstiftning. Den svenska arvslottsbeskattningen

enligt 1941 års förordning om arvsskatt och gåvoskatt är i vissa

fall starkt progressiv; i fjärde arvsklassen uttages sålunda intill 35 procent

av arvslotten i skatt. Utskottet är övertygat om att därest propositionen

i stället för den föreslagna kvarlåtenskapsskatten innefattat förslag

om en höjning av de i arvsskatteförordningen upptagna skattesatserna skulle

knappast framkommit några uttalanden, däri höjningens lagenlighet på

allvar dragits i tvivelsmål. Skillnaden mellan en höjning av arvslottsskatten

och införandet av kvarlåtenskapsskatten kan till väsentlig del anses ligga

däri, att medan vid arvslottsbeskattningen dödsboet först delas upp i arvslotter,

vilka var för sig beskattas, kommer en kvarlåtenskapsskatt att uttagas

redan innan uppdelningen i arvslotter äger rum. Det synes icke möjligt

att göra gällande att en dylik, huvudsakligen teknisk omläggning av arvsbeskattningen

skulle göra skatteskärpningen lagstridig. Med vad utskottet här

anfört har utskottet velat reducera frågan om kvarlåtenskapsskattens lagenlighet

eller icke till sina rätta proportioner. Enligt utskottets uppfattning

äro de nu berörda invändningarna från remissinstansernas sida icke berättigade;

och vad i de likalydande motionerna I: 291 och II: 442 anförts rörande

förslaget om kvarlåtenskapsskatten ur konstitutionell synpunkt föranleder

icke utskottet att frångå sin uppfattning om detta förslags lagenlighet.

Då i den politiska diskussionen, bland annat i nyssnämnda motioner, göres

gällande att syftet med kvarlåtenskapsskatten är att åstadkomma en förmögenhetsutjämning

må i anledning härav framhållas, att en meningsskiljaktighet

på denna punkt närmast är en strid om ord. Syftet med en beskattning

av den oskiftade kvarlåtenskapen är icke att skattevägen genomföra

en dylik utjämning utan såsom förut understrukits är grunden till skatteförslaget

i stället att söka däri, att statsmakterna med utnyttjande av den skattekraft,

som utan större olägenheter kan tagas i anspråk av det allmänna,

måste tillföra statsverket behövliga inkomster; att härvid såsom en sekundär

följd inträder en viss förmögenhetsutjämning beror uppenbarligen till

en del därpå, att beskattningen är progressiv.

En enligt utskottets uppfattning mera väsentlig fråga i detta sammanhang

är däreanot den, huruvida införandet av en kvarlåtenskapsbeskattning skulle

komma att verka hämmande på företagsamheten och därigenom hindra det

ekonomiska framåtskridandet och ett ökat välstånd. Att ett dylikt resultat

skulle bliva följden, därest den föreslagna kvarlåtenskapsskatten infördes, har

starkt understrukits av näringslivets skattedelegation och andra branschorganisationer

för handel och industri. Vidare har från representanter för

jordbruksnäringen uttalats, att kvarlåtenskapsskatten skulle särskilt hårt

drabba den jordbrukande befolkningen, bland annat med hänsyn till de under

senare tid stegrade värdena på jordbrukets fasta och lösa egendom. Jämväl

i vissa av motionerna har berörts frågan om kvarlåtenskapsskattens verkningar

på det ekonomiska livet.

Enligt utskottets mening är det icke möjligt att nu avgöra, om eller i vad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

81

mån menliga återverkningar av samhällsekonomisk art kunna uppkomma

därest den föreslagna k vårlåt enskap aska t1 eu genomföres. Emellertid har utskottet

icke blivit övertygat om att riskerna i förevarande hänseende äro

så allvarliga som från näringslivets sida göres gällande; utskottet finner det

tvärtom antagligt, att några mera betydande återverkningar på det ekonomiska

livet icke äro att befara. Utskottet har härvid ansett sig kunna tillmäta

de i statsskatteberedningens betänkande redovisade statistiska siffrorna

rörande kvarlåtenskaperna åren 1943 och 1944 stor betydelse. Även de i

författningsförslaget rörande kvarlåtenskapsskatten upptagna bestämmelserna

om rätt till anstånd med skattens erläggande och framför allt rätten att

gälda skatten annorledes än genom kontant betalning torde väsentligt kunna

eliminera eventuella olägenheter av ifrågavarande skatt. Vad särskilt

angår frågan huruvida kvarlåtenskapsskatten skulle speciellt drabba den

jordbrukande befolkningen har utskottet, såsom förut omnämnts, låtit verkställa

en undersökning av förmögenhetsförhållandena i Södermanlands län.

Genom denna undersökning bestyrkes utskottets uppfattning, att huvuddelen

av kvarlåtenskaperna efter yrkesverksamma jordbrukare utgöres av förmögenheter

av sådan storleksordning att kvarlåtenskapsskatten icke kan anses

utgöra någon mera väsentlig skuldpost i den avlidnes bo.

I de likalydande motionerna I: 293 och II: 437 har framhållits att oklarhet

rådde angående användningen av de från kvarlåtenskapsskatten influtna medlen

och att, då avsikten syntes vara att använda dessa medel till finansiering

av statens löpande utgifter, resultatet skulle bli ett skingrande av de sparade

tillgångar, som staten övertoge från de enskilda ägarna. Att medel som inflyta

till statsverket i form av kvarlåtenskapsskatt komma att tagas i anspråk

för täckande av utgifter å driftbudgeten är tämligen uppenbart. Härmed är

dock icke sagt, att dessa skattemedel komma att användas till betalning avlöpande

utgifter; även i driftbudgeten redovisas nämligen utgifter vilka äro

att anse såsom kapitalinvesteringar. I detta hänseende kan utskottet hänvisa

till bland annat anslag under kommunikationsdepartementet till byggande

av nya vägar, anslag under ecklesiastikdepartementet för forskningsverksamhet

och anslag under jordbruksdepartementet till fröodlingsförsök, gödselvårdsanläggningar

och täckdikningar m. m. Dylika kapitalinvesteringar

på driftbudgeten torde säkerligen överstiga det belopp, 40 miljoner kronor,

vilket per budgetår beräknas komma att inflyta såsom kvarlåtenskapsskatt.

För övrigt må anmärkas, att den kritik som i förevarande avseende riktats

mot förslaget om kvarlåtenskapsskatt kan framställas även mot varje annan

skatt, vilken betalas med medel som eljest skulle blivit kapitalbildande.

Ytterligare eu av invändningarna mot förslaget om införandet av en kvarlåtenskapsskatt

anser utskottet böra särskilt omnämnas, nämligen invändningen

att en dylik skatt skulle komma att verka undergrävande på skattemoralen.

Utskottet ställer sig tvivlande till riktigheten av eu sådan slutsats.

Därest det emellertid skulle kunna göras troligt, att införandet av en ny skatteform

på arvsbeskattningens område skulle få eu sådan allvarlig återverkan

som den nyss angivna vill utskottet göra gällande, att detta i viss mån kan

Jiihang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 50.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 50

bero på den agitation, som bedrivits mot skatteförslaget och som icke i alla

avseenden varit av saklig natur.

Beträffande den i propositionen föreslagna skalan, efter vilken kvarlåtenskapsskatt

skall utgå, har mot departementsförslaget framställts den erinran,

att utredning icke förebragts rörande den sammanlagda belastningen å förmögenheterna

av den nu ifrågasatta inkomstskatten samt förmögenhetsbeskattningen

i form av årlig beskattning och kvarlåtenskapsskatt. I anledning

härav vill utskottet framhålla att en dylik sammanställning skulle bygga

på ett flertal osäkra faktorer — exempelvis storleken av avkastningen av

förmögenheten ävensom den tidrymd på vilken kvarlåtenskapsskatten skall

slås ut för att få fram den årliga totala förmögenhetsbelastningen — varför

sammanställningen skulle sakna egentligt värde. En sådan sammanställning

skulle sålunda kunna visa praktiskt taget vilka siffror som helst, beroende på

vilka antaganden som läggas till grund för beräkningarna.

I enlighet med det nu anförda och under åberopande i övrigt av vad föredragande

departementschefen anfört såsom motivering till det i propositionen

framlagda förslaget om kvarlåtenskapsskatt tillstyrker utskottet i princip,

att nämnda förslag genomföres. Utskottet avstyrker alltså de sinsemellan

likalydande motionerna I: 291 och II: 442, I: 293 och II: 437, I: 294 och

II: 440 samt I: 296 och II: 436 ävensom motionen I: 297, såvitt genom dessa

motioner yrkats avslag å förslaget om införande av en kvarlåtenskapsskatt.

Vad härefter angår detaljutformningen av kvarlåtenskapsskatten

har utskottet vid sin granskning av det vid propositionen fogade förslaget till

förordning om kvarlåtenskapsskatt att beakta jämväl de yrkanden om ändring

i samma förslag, vilka framställts i motionerna I: 292 (av herr Ewerlöf)

och 1: 295 (av herr Gottfrid Karlsson).

Enligt utskottets mening synes nyssnämnda författningsförslag kunna i huvudsak

godtagas. Vissa smärre jämkningar i författningstexten torde dock

böra vidtagas. I den mån utskottet i det följande icke upptager till behandling

de olika författningsbestämmelserna har utskottet ej någon erinran att

göra mot desamma eller mot departementschefens motivering i dessa hänseenden.

Enligt 4 § i förslaget skall skattepliktig egendom i dödsbo uppskattas bland

annat med tillämpning av bestämmelserna i 13, 20 samt 22—27 §§ i 1941 års

förordning om arvsskatt och gåvoskatt. Av dessa hänvisningar framgår, att

vid beräknande av behållning i dödsbo skall iakttagas, att såsom tillgång icke

skall upptagas egendom vilken av den avlidne innehafts med sådan rätt, som

avses i 8 § andra stycket arvsskatteförordningen. I sistnämnda stadgande

åsyftas de fall, då genom testamente viss egendom tillagts två eller flera efter

varandra under villkor att egendomen skall oförminskad övergå från den ene

till den andre, d. v. s. de fall då egendom som innehaves med fideikommissrätt

övergår till ny innehavare. Då i enlighet härmed fideikommissegendom

icke skall upptagas såsom tillgång i avliden fideikommissinnehavares dödsbo,

kommer kvarlåtenskapsskatt icke att utgå för dylik egendom. Ett uttalande

s. 83 Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottets betänkande nr 50.

83

härom finnes för övrigt intaget i statsskatteberedningens betänkande (s. 225).

Någon ändring i fråga om arvsskatt för fideikommissegendom enligt 1941 års

arvsskatteförordning ifrågasättes icke i detta sammanhang.

I 5 § första stycket föreslås, att vid fastställandet av skattepliktig egendom

i dödsbo avdrag må ske i vissa avseenden under förutsättning att dödsboet

framställer yrkande härom före skatteärendets avgörande. Denna tidsbegränsning

skulle måhända kunna tolkas så, att avdragsyrkandet måste framställas

senast i samband med att vederbörande underrätt avgör skatteärendet.

Då emellertid möjlighet torde böra föreligga för dödsbo att göra ett sådant

avdragsyrkande även i överrätt, bör ifrågavarande tidsbestämning lämpligen

uteslutas ur förslaget.

I fråga om den rätt till avdrag från dödsboets behållning, som föreligger

enligt 5 § första och andra styckena, må understrykas, att det givetvis ankommer

på dödsboet självt att framställa yrkande om dylikt avdrag; för den

domstol som har att fastställa kvarlåtenskapsskattens storlek kan det ju ofta

vara svårt att utan särskilda upplysningar från dödsboets sida bedöma om

överhuvud taget någon avdragsrätt är för handen. Å andra sidan är det givetvis

angeläget, att kvarlåtenskapsskatt icke — på grund av förbiseende från

dödsboets sida — uttages för den del av behållningen för vilken avdragsrätt

i själva verket föreligger. Ehuru det icke bör ifrågakomma, att domstolarna

skola ex officio undersöka, huruvida i varje särskilt fall avdragsrätt föreligger

eller icke, torde det dock vara lämpligt, att då bouppteckning ingives

till underrätt och anledning föreligger till antagande att vid kvarlåtenskapsskattens

uträkning avdrag må ske på sätt i 5 § sägs, för dödsboet påpekas av

den tjänsteman, som handlägger ärendet, att eventuellt förekommande avdragsrätt

bör utnyttjas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att överväga,

huruvida icke — genom cirkulär till domstolarna eller på annat sätt — denna

synpunkt bör bringas till vederbörande myndigheters kännedom.

Innebörden av bestämmelserna i 5 § om rätt till avdrag från dödsboets

behållning i vissa fall torde böra belysas med några exempel. Därest i ett

barnlöst äktenskap föreligger inbördes testamente mellan makarna och behållningen

i boet vid den först avlidne makens frånfälle uppgår till 400 000

kronor, erhåller den efterlevande maken 200 000 kronor i giftorätt och

200 000 kronor på grund av testamentet. Å sistnämnda belopp utgår kvarlåtenskapsskatt

med 21 000 kronor, varjämte arvsskatt utgår å (200 000 -—

21 000=) 179 000 kronor med 17 100 kronor. Den återstående behållningen

i boet utgör således 361 900 kronor. Under förutsättning alt den efterlevande

maken avlider inom 10 år därefter och behållningen då uppgår till oförändrat

belopp, skall vid kvarlåtenskapsskattens beräknande i detta fall avdrag medgivas

med belopp motsvarande värdet av den egendom som den efterlevande

erhållit på grund av testamente vid den först avlidne makens död. I förevarande

exempel kommer nyssnämnda värde alt utgöra, icke 200 000 kronor,

utan (200 000 — 38 100 =) 161 900 kronor. Därest testamentet i stället innehållit

den bestämmelsen, att efterlevande maken skulle erhålla, förutom sin

giftorätt, ett legat om 50 000 kronor medan återstoden skulle tillfalla en

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

oskyld, kommer vid den först avlidnes död att utgå kvarlåtenskapsskatt med

21 000 kronor samt arvsskatt med 2 390 kronor för legatet till maken och

41 040 kronor för den oskyldes till (150 000 — 21 000 =) 129 000 kronor

uppgående testamentslott. Av dessa skattebelopp skola 2 390 kronor betalas

av den efterlevande makens legat och återstående båda beloppen av den

oskyldes del av boet. Vid efterlevande makens död inom tioårsperioden skall

kvarlåtenskapsskatten -— därest boets behållning icke undergått någon förändring

och behållningen således utgör (200 000 + 50 000 — 2 390 =) 247 610

kronor — beräknas på det belopp som återstår sedan värdet av den testamenterade

egendomen fråndragits behållningen eller alltså å 200 000 kronor. Det

må vidare anmärkas att därest av behållningen i boet om 400 000 kronor ett

belopp om 20 000 kronor utgjort den först avlidne makens enskilda egendom

och 380 000 kronor motsvarat den efterlevandes enskilda egendom samt legatet

i sist angivna exempel uppgått till 10 000 kronor till efterlevande maken

och likaledes 10 000 kronor till den oskylde, vid den sist avlidne makens död

avdragsrätt föreligger för efterlevande makens legat, oaktat någon kvarlåtenskapsskatt

icke utgått för detsamma vid den först avlidnes död. I nu berörda

exempel bör avdrag beviljas med 10 000 kronor (detta legat är enligt 28 §

tredje stycket arvsskatteförordningen fritt från arvsskatt).

Förestående exempel kunna ytterligare varieras. Sålunda kan förutsättas

att makarna i sitt äktenskap ha två barn och att i makarnas inbördes testamente

föreskrivits, att efterlevande maken skall erhålla utöver giftorätten

hälften av återstående delen av boet. Uppgår behållningen i boet till 400 000

kronor utgör den efterlevandes andel (200 000 + 100 000 =) 300 000 kronor

och vartdera barnets andel 50 000 kronor. Sedan kvarlåtenskapsskatten,

som skall erläggas av dödsboet och som utgör 21 000 kronor, frånräknats behållningen,

kommer denna att uppgå till 379 000 kronor. Då giflorättsandelen

icke på grund av betalningen av kvarlåtenskapsskatten skall undergå någon

minskning, bör den efterlevande makens legat beräknas till hälften av

179 000 kronor d. v. s. 89 500 kronor och vartdera barnets arvslott till 44 750

kronor. Arvsskatten å nämnda tre lotter beräknas uppgå till (5 990 + 2 019

+ 2 019 =) 10 028 kronor. I detta fall erhålla alltså efterlevande maken

(200 000 + 89 500 — 5 990 =) 283 510 kronor och vartdera barnet (44 750

— 2 019 —) 42 731 kronor. Vid den efterlevande makens död bör —- under

förutsättning att behållningen i den efterlevande makens bo är oförändrad

— avdrag medgivas med belopp motsvarande värdet av legatet eller alltså

med 83 510 kronor. Därest testamentet i stället innehåller den bestämmelsen,

att efterlevande maken skall erhålla, förutom giftorätten, ett legat om 40 000

kronor, bli beräkningarna mera komplicerade. Kvarlåtenskapsskatten utgör,

liksom i föregående exempel, 21 000 kronor. Av boet erhåller efterlevande

maken (200 000 + 40 000 =) 240 000 kronor med avdrag av arvslottsskatten,

som uppgår till 1 690 kronor, eller alltså 238 310 kronor. Vartdera barnet

erhåller hälften av (200 000 — 21 000 — 40 000 =) 139 000 kronor eller

69 500 kronor minskat med arvslottsskatten å 4 045 kronor. Barnens arvslotter

utgöra alltså för envar av dem 65 455 kronor. Härav framgår, att kvar
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

85

låtenskapsskatten kommer att uttagas icke av legatet utan av barnens arvslotter.

Vid efterlevande makens död och om behållningen icke ändrats omfattar

avdragsrätten enligt 5 § 38 310 kronor. Därest exemplet ändras på så

sätt, att legatet i stället utgjort 140 000 kronor skulle — efter det kvarlåtenskapsskatten,

21 000 kronor, betalats ur det oskiftade boet — till de två barnens

arvslotter återstå endast hälften av (60 000 — 21 000 =) 39 000 kronor

eller alltså för vartdera barnet 19 500 kronor. Enligt denna beräkning skall

vid den efterlevande makens död — därest behållningen icke undergått några

förändringar utan utgör 340 000 kronor minskad med arvsskatten, 11840

kronor, eller 328 160 kronor — avdrag enligt 5 § andi a sfycket ske med

(140 000 — 11 840 ==) 128 160 kronor. Skulle däremot i sist angivna exempel

barnen påfordra att utfå sina laglotter, skall arvsskatten beräknas sålunda,

alt för vartdera barnets laglott — å (Vi av 179 000 =) 44 750 kronor —

uttages arvsskatt med 2 019 kronor, och för makens till (V2 av 179 000—)

89 500 kronor reducerade legat uttages arvsskatt med 5 990 kronor Vid

efterlevande makens död omfattar avdragsrätten vid kvarlåtenskapsskattens

beräknande liksom i det tidigare angivna exemplet (89 500 — 5 990 =)

83 510 kronor.

I förestående exempel har antagits, att egendomen i den först avlidne makens

bo funnits kvar oförändrad jämväl vid den andre makens död. Frågan

om sättet för beräknande av storleken av det avdrag som må ske enligt 5 §

i sådana fall då egendomens värde ändrats eller egendomen frångått boet

regleras i sista stycket i nämnda paragraf. I statsskatteberedningens förslag

i denna del hade förordats ett stadgande av innehåll att egendomen skulle

uppskattas till sitt värde vid tiden för förvärvet, såvida egendomen icke under

tiden därefter nedgått i värde, i vilket fall till grund för uppskattningen skulle

läggas värdet vid tiden för dödsfallet eller, om den avlidne dessförinnan avhänt

sig egendomen, värdet vid den tidpunkt, då sä skelt. Ifrågavarande bestämmelse

har i departementsförslaget utformats på sätt statsskatteberedningen

förordat med den ändringen att om den avlidne före sin död avhänt

sig egendomen, avdrag icke må ske med högre belopp än som motsvarar

vederlagets värde vid tiden för dödsfallet.

Det torde kunna befaras, att nyssnämnda bestämmelser i departementsförslaget,

ehuru de synas vara principiellt riktiga, komma att bliva svåra att

tillämpa i praktiken, särskilt i de fall då egendom som övergått genom arv,

testamente eller gåva utgjorts av penningar, obligationer, aktier eller annan

dylik egendom som lätt kan förvandlas i andra tillgångar. För dödsboet efter

den senast avlidne skulle säkerligen många gånger uppstå svårigheter att bevisa

eller göra sannolikt att exempelvis en viss post obligationer använts vid

inköp av en fastighet eller av aktier; och svårigheterna bliva ej mindre för

den händelse den avlidne därjämte redan tidigare varit ägare till annan

egendom av samma slag som den ärvda etc. Då det uppenbarligen är angeläget,

att bestämmelserna rörande sättet för kvarlåtenskapsskattens beräknande

göras i möjligaste mån enkla och lätta att tillämpa anser utskottet sig

böra föreslå, att sista stycket i 5 § i departementsförslaget ersättes med den

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

mera schematiska föreskriften, att egendomen städse skall uppskattas till

sitt värde vid tiden för förvärvet, dock att där den avlidne avhänt sig sådan

egendom, utan vederlag eller mot vederlag som väsentligen understigit egendomens

värde, avdrag såvitt angår sistnämnda egendom icke må ske med

högre belopp än som motsvarar vederlagets värde vid tiden för dödsfallet.

I detta sammanhang torde ytterligare ett exempel böra anföras. Därest i

ett barnlöst äktenskap föreligger inbördes testamente mellan makarna och

behållningen i boet vid den först avlidnes frånfälle uppgår till 400 000 kronor,

kommer den återstående behållningen i boet — efter avdrag för kvarlåtenskaps-

och arvslottsskatt — att utgöra 361 900 kronor (jämför det första

exemplet ovan). Vid den sist avlidne makens död omfattar avdragsrätten ett

belopp om 161 900 kronor. Detta gäller oavsett huruvida förmögenheten under

den efterlevande makens förvaltning varit oförändrad, ökats eller minskats.

Om sålunda förmögenheten vid den sist avlidne makens död nedgått

till exempelvis 300 000 kronor, åtnjutes i allt fall avdrag med nyssnämnda

belopp om 161 900 kronor.

Beträffande innehållet i 5 § må slutligen understrykas vad förut i ett av

exemplen framhållits, nämligen att för avdragsrättens åtnjutande icke gäller

den förutsättningen att egendom, som där avses, blivit kvarlåtenskapsbeskattad.

Även om arvet efter den först avlidne uppgått till endast t. ex. 10 000

kronor och behållningen i boet efter denne icke överstigit 30 000 kronor,

skall vid arvtagarens död avdrag medgivas med 10 000 kronor (minskat i

förekommande fall med å detta belopp utgående arvslottsskatt), därest övriga

förutsättningar för avdragsrätt enligt 5 § äro för handen.

Även de i 17 och 18 §§ upptagna föreskrifterna om kvarlåtenskapsbeskattning

av gåvor torde — liksom fallet redan nu är med motsvarande bestämmelser

i arvsskatteförordningen — komma att i vissa fall orsaka svårigheter

vid tillämpningen. Särskilt sammanläggningsreglerna i 18 § kunna föranleda

komplicerade beräkningar. Utskottet, som förutsätter att hithörande frågor

komma att mera utförligt belysas antingen i tillämpningsföreskrifterna till

förordningen om kvarlåtenskapsskatt eller i annan ordning, anser sig icke

böra i detalj ingå på en diskussion av dessa bestämmelser, dock må här

omnämnas ett par exempel på tillämpningen av 17 § andra stycket. Därest

en gåva lämnas å 50 000 kronor till närmaste arvingen och gåvogivaren, som

är ogift, äger en förmögenhet, inklusive gåvan, å 200 000 kronor, skall kvarlåtenskapsskatt

utgå med skillnaden mellan skatten å 200 000 och 180 000

kronor och icke med skillnaden mellan skatten å 170 000 och 150 000 kronor.

Den skattepliktiga delen av gåvan — i detta fall (50 000 — 30 000 =)

20 000 kronor — skall alltså ligga i »toppen» av givarens förmögenhet. Om

gåvogivaren i stället varit gift skall hans förmögenhet, 200 000 kronor,

i första hand minskas med makens giftorättsandel, 100 000 kronor. För

gåvobeloppet 50 000 kronor skall kvarlåtenskapsskatt utgå med skillnaden

mellan skatten å 100 000 och 80 000 kronor. Skulle gåvan i stället ha uppgått

till 120 000 kronor eller alltså mer än gåvogivarens förmögenhet sedan

denna minskats med andra makens giftorättsandel, skall kvarlåtenskaps
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

skatten beräknas till skillnaden mellan skatten å 120 000 och 30 000 kronor.

Beträffande härefter 20 § har i motionerna I: 292 och I: 295 yrkats, att

denna paragraf skulle begränsas till sin räckvidd; enligt motionärernas mening

borde jämväl i fråga om livsfallsutbetalningar skyldighet att utgiva

kvarlåtenskapsskatt föreligga endast i de fall, där premiebetalningen påbörjats

inom tio år före den första utbetalningen. Dessa yrkanden — som i anledning

av vissa remissyttranden avvisats redan i departementsförslaget —

kan utskottet icke biträda. Nu ifrågavarande bestämmelser i 20 och 21 §§ ha

tillkommit i syfte att förhindra ett kringgående av uttagandet av kvarlåtenskapsskatt

i dödsbo, och för att tillgodose nämnda syfte är det erforderligt

att utvidga bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatt att avse bland annat de

i 20 § angivna livsfallsförsäkringarna; dessa försäkringar med premieinbetalningar

på en gång eller under en kortare tidsperiod kunna nämligen antagas

eljest komma att utnyttjas för att undgå kvarlåtenskapsbeskattningen.

Då i en av berörda motioner göres gällande, att en inadvertens föreligger beträffande

20 § må häremot erinras, att det måhända varit mera konsekvent

att slopa tioårsgränsen i 21 §; då emellertid denna gräns införts i sistnämnda

paragraf av hänsyn till försäkringstagarens efterlevande bör härav icke utan

vidare följa att samma gräns införes även i fall som avses i 20 §.

Vad angår den i motionen I: 292 gjorda hemställan om utvidgning av

undantagsbestämmelsen i 22 § första stycket att omfatta jämväl sådana fall

av pensionsförsäkring, som avses i 32 § 2 mom. a) och c) kommunalskattelagen,

vill utskottet erinra om att frågan rörande den skattemässiga behandlingen

av pensionsförsäkringar och andra därmed jämförliga slag av försäkringar

för närvarande är föremål för speciell utredning inom 1944 års allmänna

skattekommitté. I avvaktan på resultatet av denna utredning torde

nyssnämnda undantagsbestämmelse icke böra göras mera omfattande än som

föreslagits i propositionen.

I 32 § meddelas närmare föreskrifter rörande sättet för erläggande av skatt

för kvarlåtenskap i dödsbo. Enligt första och andra styckena i nämnda paragraf

må såsom betalningsmedel intill högst hälften av den fastställda skatten

användas skuldförbindelse av närmare angivet slag. Vidare må — enligt

fjärde stycket samma paragraf — såsom betalningsmedel i enlighet med

de föreskrifter Konungen meddelar gälla, likaledes intill skattens halva belopp,

aktier som ingå bland dödsboets tillgångar. Även utskottet är av den

uppfattningen, att, ehuru i flertalet fall kvarlåtenskapsskatt torde kunna betalas

medelst dödsboet tillhöriga kontanter, obligationer eller andra dylika,

lätt realiserbara tillgångar, särskilda bestämmelser dock äro erforderliga för

att underlätta för dödsbo att erlägga kvarlåtenskapsskatten. Vid bedömandet

av frågan, i vilken utsträckning andra valutor än kontanter må användas för

dylikt ändamål, synes det tillbörligt, att statsverket ikläder sig vissa risker i

samband med uttagandet av en skatt av ifrågavarande slag. Det allmänna

bör alltså icke ställa alltför stora krav på den säkerhet eller de värdehandlingar,

som överlämnas vid skattens betalande. Med beaktande av dessa syn
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

punkter har utskottet ansett sig kunna i stort sett godtaga det i propositionen

framlagda förslaget i denna del. Utskottet vill dock förorda den utvidgningen

av nu ifrågavarande bestämmelser att såsom betalningsmedel må användas,

förutom aktier, av dödsbo utfärdat skuldebrev med säkerhet av aktier.

Genom en dylik föreskrift skulle möjligheter kunna öppnas för dödsbodelägare

att genom inlösen av skuldebrevet återfå aktierna, vilka, exempelvis

inom ett familjeföretag, kunna äga förhållandevis större värde för

dödsbodelägarna än för utomstående. Närmare föreskrifter i förevarande

hänseende torde böra meddelas i administrativ ordning.

Den i 32 § andra stycket meddelade föreskriften, att inteckning som där

avses skall omfatta jämväl ränta efter minst fem procent, torde lämphgen

böra ändras i så måtto, att inteckningen skall omfatta ränta efter den procent,

som Konungen föreskriver.

I motionen I: 292 har hemställts, att den i departementsförslaget upptagna

bestämmelsen i 33 § andra stycket måtte utgå. Motsvarande yrkande framställdes

redan i Svenska försäkringsbolags riksförbunds remissyttrande över

statsskatteberedningens förslag, som i sak var av samma innehåll i denna

del som departementsförslaget. Då nu ifrågavarande bestämmelse i vissa fall

torde kunna bliva av praktisk betydelse, vilket även synes ha bekräftats i

sistnämnda remissyttrande, anser utskottet sig icke böra förorda någon ändring

i 33 § andra stycket.

36 § 1 mom. torde böra förtydligas på så sätt, att hänvisningen till 57 §

arvsskatteförordningen ersättes med en hänvisning till 57 § a) sistnämnda

förordning.

Slutligen har beträffande ikraftträdandebestämmelserna föreslagits i såväl

motionen I: 292 som motionen 1:295, att nu berörda författningsförslag icke

skall gälla beträffande livförsäkringspremier, som erlagts före ikraftträdandet

den 1 januari 1948. I anledning härav vill utskottet framhålla, att den

föreslagna nya lagstiftningen är avsedd att tillämpas i de fall där dödsfallet

inträffar eller gåvan överlämnas eller försäkringsbeloppet utbetalas enligt

20 § första gången efter den 1 januari 1948. Propositionens linje är alltså den

i systematiskt hänseende riktigaste. Ur rent praktisk synpunkt skulle ett bifall

till motionerna vara olämpligt, då härigenom övergångstiden innan den

nya kvarlåtenskapsskatten helt trätt i kraft skulle kunna sträcka sig över

åtskilliga decennier. Ej heller rena billighetsskäl kunna anföras till stöd för

motionärernas mening med hänsyn till att de i 20 § avsedda försäkringarna

■— endast dessa beröras av ändringsyrkandet — äro försäkringar mot engångspremier

eller av likartat slag. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna

1:292 och 1:295 även såvitt angår ikraftträdandebestämmelserna.

Det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring i 1941

års arvsskatteförordning föranleder icke någon erinran från utskottets sida.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

89

Vissa detaljfrågor i samband med den föreslagna inkomst- och

förmögenhetsbeskattningen.

I de likalydande motionerna 1:283 och 11:425 (av herr Sandberg) har

hemställts om ändring av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

på så sätt, att skatt för inkomstökning under år 1946 eller motsvarande

räkenskapsår icke såsom enligt förslaget syntes bliva fallet komme att utgöras

efter den statliga skatteprocent, som gällde för preliminär skatt för

inkomståret 1948, utan efter det procenttal, som tillämpats vid 1946 års taxering.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att motionärernas önskemål

redan blivit tillgodosett genom de i propositionen nr 311 föreslagna författningsändringarna,

vilken proposition av utskottet i betänkande nr 52 i huvudsak

tillstyrkts.

Bestämmelsen i 9 § 2 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt

gäller avdraget för ömmande omständigheter, vilket avdrag enligt förslaget

höjts från nuvarande högst 1 000 kronor till högst 2 000 kronor. Denna

ändring har emellertid i propositionen förbisetts vid utformningen av 3 mom.

av samma paragraf. Utskottet föreslår nu rättelse härav.

I 3 § andra stycket inkomstskatteförordningen och 1 § tredje stycket förmögenhetsskatteförordningen

föreslår utskottet vissa rent redaktionella ändringar.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 212, såvitt angår nedan under

2), 3) och 7) angivna författningsförslag, icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, med bifall i övrigt till propositionen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

SO

1) för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 § och 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 29 § samma lag1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt

•denna lag räknas icke:

vad som vid---mottagarens

.utbildning.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt

tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit

här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete,

må hon, om och i den mån sådan hennes

inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 200

kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 §.

3. a. Kostnaden för---dess

anskaffande.

Föreslagen lydelse:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt

denna lag räknas icke:

vad som vid---mottagarens

utbildning;

allmänt barnbidrag.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt

tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit

här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete,

må hon, om och i den mån sådan

hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med

300 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 §.

3. a. Kostnaden för---dess

anskaffande.

1 Senaste lydelse se beträffande 19 § 1945: 408 och beträffande punkt 3 av anvisningarna till

29 § 1938:368.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

91

Nuvarande lydelse:

b. Genom värdeminskningsavdrag

---finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må — —

— är behörigt.

Vid bestämmande---blir ut
sliten.

Såsom tillgångs---mån jäm
kas.

c. Värdeminskningsavdrag med —

--särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenska
perna.

Har skattskyldigs rörelse för visst

år utvisat förlust eller så ringa överskott,

att den skattskyldige vid beräkning

av nettointäkten av rörelsen ej

kunnat utnyttja det på året enligt avskrivningsplan

belöpande värdeminskningsavdraget,

må han tillgodoräkna

sig det resterande avdraget för senare

år genom utsträckning i erforderlig

mån av avskrivningsplanen efter den

antagna varaktighetstidens slut eller,

enligt beskattningsnämnds särskilda

beprövande, dessförinnan utöver avdrag

enligt planen. Skattskyldig skall

anses hava kunnat vid beräkning av

nettointäkten av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag

även i den mån

underskott å förvärvskällan kunnat

utnyttjas vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt under

allmänna avdrag, innan avdrag skett

för underskott å övriga förvärvskällor

samt för utskylder. I andra fall än i

detta stycke sägs må på ett år i beskattningsavseende

belöpande värdeminskningsavdrag,

som den skattskyldige

ej kunnat utnyttja vid beräkning

av sin nettointäkt av rörelse, icke göres

ett följande år.

Ådagalägger skattskyldig —--

bokförda värdet.

Föreslagen lydelse:

b. Genom värdeminskningsavdrag

--— finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må — —

— är behörigt.

Vid bestämmande -— — — blir ut

sliten.

Såsom tillgångs---mån jäm
kas.

c. Värdeminskningsavdrag med —

--särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenska
perna.

Har skattskyldigs rörelse för visst

år utvisat förlust eller så ringa överskott,

att den skattskyldige vid beräkning

av nettointäkten av rörelsen ej

kunnat utnyttja det på året enligt avskrivningsplan

belöpande värdeminskningsavdraget,

må han tillgodoräkna

sig det resterande avdraget för senare

år genom utsträckning i erforderlig

mån av avskrivningsplanen efter den

antagna varaktighetstidens slut eller,

enligt beskattningsnämnds särskilda

beprövande, dessförinnan utöver avdrag

enligt planen. Skattskyldig skall

anses hava kunnat vid beräkning av

nettointäkten av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag

även i den mån

underskott å förvärvskällan kunnat

utnyttjas vid taxeringen till statlig

inkomstskatt under allmänna avdrag,

innan avdrag skett för underskott å

övriga förvärvskällor samt för utskylder.

I andra fall än i detta stycke sägs

må på ett år i beskattningsavseende

belöpande värdeminskningsavdrag,

som den skattskyldige ej kunnat utnyttja

vid beräkning av sin nettointäkt

av rörelse, icke göras ett följande

år.

Ådagalägger skattskyldig — ---

bokförda värdet.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Har ett---återstående belop- Har ett---återstående beloppet.

pet.

d. Då tillgång---till 28 §. d. Då tillgång---till 28 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1948 eller tidigare år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

93

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt i denna förordning

givna bestämmelser.

Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie

i svenskt aktiebolag är särskilt stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig

inkomstskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Skattepliktig inkomst.

2 §.

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning

av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17—44 §§ kommunalskattelagen

är stadgat, dock med följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkommande

skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag

därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet

eller inkomst av rörelse får icke frånräknas det inkomstbelopp, som skall

anses beskattat genom fastighetsskatt, och skall i följd härav såsom inkomst

av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i kommunalskattelagen

meddelade bestämmelser beräknade nettointäkten.

3 §•

Bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje stycket samt 64—66 §§ kommunalskattelagen

skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig inkomstskatt.

Likaledes skola, i den män bestäm- 1 den män bestämmelserna i kommelserna

i kommunalskattelagen eller munalskattclagen eller i denna förordgenom

denna förordning meddelade, ning meddelade, med stadganden i

med stadganden i kommunalskattela- kommunalskattelagen likartade begen

likartade bestämmelser skola till- stämmelser äga tillämpning vid taxelämpas

vid taxeringen till statlig in- ringen till statlig inkomstskatt, skola

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

komstskatt, anvisningarna till kommunalskattelagen

i motsvarande delar

lända till efterrättelse. Därvid skall

dock iakttagas, att familjeavdrag för

barn icke åtnjutes vid taxeringen till

statlig inkomstskatt.

(Utskottets förslag.)

likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen

i motsvarande delar

lända till efterrättelse. Därvid skall

dock iakttagas, att familjeavdrag för

barn icke åtnjutes vid taxeringen till

statlig inkomstskatt.

4 §.

/ mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från

olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske

för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag för

realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotteri vinst;

slutlig eller tillkommande skatt, som under beskattningsåret påförts skattskyldig

här i riket, till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan

kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen sägs.

2 mom. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, äger därutöver, om

hon under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, åtnjuta avdrag

med ett belopp motsvarande hälften av nämnda inkomst, dock högst med

1 000 kronor.

5 §•

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor,

minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas,

utgör taxerad inkomst, vilken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande

belopp som ej uppgår till fullt tiotal kronor bortfaller.

Skattskyldighet för inkomst.

6 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat

föreskrives i denna förordning eller i särskilda bestämmelser, meddelade på

grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit hår i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

samt

för tid, under vilken han ej varit hår i riket bosatt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

95.

(Kungl. Maj:ts förslag ) (Utskottets förslag.)

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst

av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,

i den mån avdrag därför av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare

års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser,

verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, därunder inbegripna

ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt

för delägarnas gemensamma räkning:

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket

eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits,

i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

2 mom. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier

taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst

med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets eller rederiets

inkomst. Ej heller skall så kallat gruvbolag taxeras, utan skola dess delägare

taxeras en var för den inkomst, han åtnjutit av bolagets verksamhet.

3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet

inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den

avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och

skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna

förordning skolat gälla för den avlidne.

7 §.

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av konungahuset:

för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) utlänning eller i utlandet bosatt svensk medborgare, vilken givit eller

medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter:

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller beträffande

vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förordning

åtnjutits;

c) staten:

för all inkomst;

d) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap:
för

all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, sådana

sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i

vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,

sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar, jämlikt

lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser

för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana

ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen om försäkringsrörelse

icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden falla

utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av län, ävensom

sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,

barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål att

under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar

eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer,

främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för berer

dande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande

eller främja vetenskaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka,

utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,

huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;

g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 5 §

1 mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom.

avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva

bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse:

för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;

i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt

frånfälle icke var här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet

skall utgöra statlig inkomstskatt.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

97

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet

för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

Beräkning av statlig inkomstskatt.

8 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å

den taxerade inkomsten åtnjuta statligt ortsavdrag, vars storlek bestämmes

med hänsyn till de ortsgrupper, som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 2 500 kronor, i ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750

kronor, i ortsgrupp IV 2 875 kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig

anställd, äger, därest han varit ogift (varmed i denna paragraf jämställes

änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till

allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp som

i föregående stycke sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med

andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföregående

stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt ortsavdrag med följande

belopp, nämligen i ortsgrupp I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700 kronor,

1 ortsgrupp III 1 800 kronor, i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp V

2 000 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket allmänt

barnbidrag utgått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han,

därest han helt eller delvis underhållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag

efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skattskyldige icke levt

tillsammans med den som har vårdnaden om barnet.

För annan skattskyldig än i andra, tredje och fjärde styckena sagts (ensamstående)

bestämmes det statliga ortsavdraget på sätt framgår av en vid

denna förordning fogad tabell. Då den taxerade inkomsten uppgår till i orts

grupp I minst 10 600 kronor, i ortsgrupp II minst 10 700 kronor, i ortsgrupp

III minst 10 800 kronor, i ortsgrupp IV minst 10 900 kronor och i ortsgrupp

V minst 11 000 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag

2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt allenast

under en del av beskattningsåret, äger att å den taxerade inkomsten åtnjuta

statligt ortsavdrag med belopp, utgörande för varje kalendermånad eller del

därav, varunder han varit här i riket bosatt, en tolvtedel av det enligt bestäm

melserna i 1 mom. medgivna avdraget. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles,

avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

Hihdng till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 50. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande m 50.

n

(Kungl. Ma.j:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Vad i 49 § kommunalskattelagen stadgas angående grundavdrag

skall äga motsvarande tillämpning beträffande statligt ortsavdrag.

9 §•

1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara inkomst skall, med iakttagande av

vad nedan i 11 § stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna

grunder.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 8 § 1 mom. andra,

tredje eller fjärde stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av

den taxerade inkomsten minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka den skattskyldige äger tillgodonjuta allmänt barnbidrag,

eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds

beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom

med statligt ortsavdrag, med ytterligare ett belopp av högst 2 000 kronor.

Vad härefter återstår avjämnas nedåt till jämnt tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För ensamstående skatt- 3 mom. För ensamstående skattskyldig,

som varit här i riket bosatt skyldig, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret,

skall såsom beskattningsbar

inkomst upptagas den taxerade

inkomsten minskad i förekommande

fall med statligt ortsavdrag och, i fall

som i 2 mom. andra stycket här ovan

sägs, efter beskattningsnämnds beprövande

med ytterligare ett belopp

av högst 1 000 kronor.

under hela eller någon del av beskattningsåret,

skall såsom beskattningsbar

inkomst upptagas den taxerade

inkomsten minskad i förekommande

fall med statligt ortsavdrag och, i fall

som i 2 mom. andra stycket här ovan

sägs, efter beskattningsnämnds beprövande

med ytterligare ett belopp

av högst 2 000 kronor.

4 mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör den

laxerade inkomsten tillika beskattningsbar inkomst.

5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade inkomst icke uppgår

till 600 kronor, skall icke utgöra statlig inkomstskatt.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om statlig inkomstskatt:

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den beräknade beskattningsbara inkomsten uppgår

till minst 10 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade taxerade inkomsten uppgår till

minst 100 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

99

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon

och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av i nästföljande

stycke angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10 procent

av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

1 000

men

icke

2 000 kr.

100 kr. för

1 000 kr. och

11 # av återstoden

2 000

p

P

3 000

P

210

P

Tf

2 000

3»

!>

12# »

''>

3 000

P

4 000

P

330

P

»

3 000

Tf

Tf

14# »

4 000

>

P

6 000

P

470

»

>

4 000

Tf

P

16# »

Tf

6 000

»

P

8 000

Tf

790

»

t

6 000

Tf

P

18# »

Tf

8 000

»

»

10 000

P

1 150

P

»

8 000

»

P

20# »

Tf

10 000

p

»

12 000

P

1 550

P

P

10 000

»

P

24# »

Tf

12 000

P

14 000

»

2 030

Tf

2>

12 000

Tf

»

28 # »

P

14 000

P

16 000

>

2 590

Tf

P

14 000

Tf

P

32 # »

P

16 000

>

P

20 000

>

3 230

Tf

»

16 000

P

Tf

36 # »

P

20 000

p

P

30 000

>

4 670

P

>

20 000

>

Tf

40 # »

P

30 000

P

P

40 000

P

8 670

3»

P

30 000

P

Tf

45 # »

P

40 000

P

»

60 000

i

13 170

Tf

P

40 000

»

)

50 # »

P

60 000

»

»

100 000

P

23 170

T,

>

60 000

»

>

55 # »

P

100 000

P

P

200 000

P

45 170

>

Tf

100 000

»

P

60 # >

P

200 000

kr.

105 170

1

Tf

200 000

P

>

70# »

>

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av

grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten

belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 70 procent

av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för

densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss

familjs, vissa familjers eller bestämda

2 mom. Den statliga inkomstskatten

utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska

ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter

som icke äro aktiebolag,

sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan,

bostadskreditföreningar samt sådana

utländska juridiska personer som ej

beskattas enligt 1 mom.:

fyrtio procent av den beskatlnings
-

personers ekonomiska intressen.

2 mom. Den statliga inkomstskatten

utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska

försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag,

sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa samt sådana utländska

juridiska personer som ej beskattas

enligt 1 inom.:

fyrtio procent av den beskattnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

bara inkomsten, i den män skatten

icke skall beräknas enligt b) här nedan;
b)

för försäkringsanstalter, i den

mån de driva livförsäkringsrörelse:

tjugufem procent av den beskattningsbara

inkomsten; samt

c) för andra skattskyldiga än dem

som avses i 1 mom. eller under a) eller

b) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara

inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

under a) och b) härovan skall

iakttagas att, därest försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse, skatten

skall beräknas enligt b), såvitt

angår svensk anstalt, allenast beträffande

den del av anstaltens beskattningsbara

inkomst som efter förhållandet

mellan den i försäkringstekniskt

hänseende till livförsäkringsverksamheten

hänförliga nettointäkten

och anstaltens sammanlagda nettointäkt

belöper å livförsäkringsrörelsen

och, såvitt angår utländsk

anstalt, allenast i fråga om den del

av nämnda inkomst som efter förhållandet

mellan den skattepliktiga

nettointäkten av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda skattepliktiga

nettointäkt av försäkringsrörelse

belöper å livförsäkringsrörel
-

(Utskottets förslag.)

bara inkomsten, i den mån skatten

icke skall beräknas enligt c) här nedan;
b)

för svenska ekonomiska föreningar,

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar:
trettiotvå

procent av den beskattningsbara

inkomsten;

c) för försäkringsanstalter, i den

mån de driva livförsäkringsrörelse:

tjugufem procent av den beskattningsbara

inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än dem

som avses i 1 mom eller under a),

b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara

inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

under a) och c) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsanstalt

driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse,

skatten skall beräknas enligt c), såvitt

angår svensk anstalt, allenast beträffande

den del av anstaltens beskattningsbara

inkomst som efter förhållandet

mellan den i försäkringstekniskt

hänseende till livförsäkringsverksamheten

hänförliga nettointäkten

och anstaltens sammanlagda nettointäkt

belöper å livförsäkringsrörelsen

och, såvitt angår utländsk anstalt,

allenast i fråga om den del av

nämnda inkomst som efter förhållandet

mellan den skattepliktiga nettointäkten

av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda skattepliktiga

nettointäkt av försäkringsrörelse

belöper å livförsäkringsrörelsen.

sen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

101

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 §.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras

en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt eller delvis

ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens inkomst, må

bristen avräknas å den andra makens inkomst. Frågan om skatteplikt enligt

9 § 5 mom. bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda beräknade

taxerade inkomster. Ortsavdrag beräknas för makarna gemensamt

till belopp som i 8 § 1 mom. andra stycket sägs. Den beskattningsbara inkomsten

beräknas likaledes för makarna gemensamt och skall skatt beräknas

efter den sålunda bestämda beskattningsbara inkomsten samt fördelas å

makarna efter förhållandet mellan deras taxerade inkomster.

2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga

om taxering till statlig inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende

skattskyldiga.

12 §.

Varje år bestämmes med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. omförmälda

grundbelopp statlig inkomstskatt skall ingå i preliminär skatt dels för nästkommande

budgetårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare hälft;

därvid iakttages att procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft

skall vara lika med procenttalet för det löpande budgetårets senare hälft. Slutlig

skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen,

som bestämts med avseende å preliminär skatt för året näst före

taxeringsåret.

Eftertaxering.

13 §.

liar skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,

att han icke blivit taxerad till statlig inkomstskatt eller att han blivit

för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till inkomstskatt att

utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen

bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige

avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke

må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning

efter honom blivit ingiven för registrering.

Beskattningsort.

14 §.

1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i hemortskommunen.

Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm.

2 mom. Eftertaxering, som i 13 § omförmäles, skall ske i den kommun,

varest taxeringen bort verkställas, om den skett i rätt tid.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bevillningsutskottets betänkande nr JO.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Allmänna bestämmelser.

15 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,

som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning,

och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna förordning

erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin,

som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där

ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt.

Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt

angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter

honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering

och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum

före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

2 mom. För statlig inkomstskatt, som påförts avliden person eller, såvitt

angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter

honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat,

svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke

i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

Vad nu sagts skall gälla även statlig inkomstskatt, som på grund av eftertaxering

påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

16 §.

1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket

bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande

vistats utan att vara härstädes bosatt.

2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i

denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt

och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk

person.

17 §.

Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt

eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning

och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i

denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,

därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

18 §.

1 mom. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som

icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit

här i riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skatt
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

103

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skyldigheten som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för

inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt

skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där

han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan

att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och

enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

2 inom. Svensk medborgare, som tillhört främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning,

är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den

främmande makten.

3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk

medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund av

tjänst hos den främmande makten.

19 §.

Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller föreskrifter

utöver vad den vid förordningen fogade tabellen innehåller, äger

Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fall.

20 §.

1 mom. Är inkomst, för vilken statlig inkomstskatt skall utgöras, tillika

underkastad motsvarande beskattning i annan stat och har, till förekommande

av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats om

uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller förordnande

meddelats, att viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller

delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning, som äger rum

med tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom nu sagts, anses

hava ägt rum enligt denna förordning.

2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning

som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse,

såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda

stat och Sverige av inkomst, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock,

under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna att

viss inkomst eller inkomst av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning

här i riket.

I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig inkomstskatt

skall av skattskyldig utgöras till högre belopp än gällande bestämmelser

eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till

större andel, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommel

sen eller förordnandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten

skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts,

om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller förordnandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungi. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta

mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller

närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom

i denna paragraf stadgas.

21 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess beskickning

eller konsulat härstädes avsedd fastighet.

22 §.

Skall i anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 20 § eller 21 §

sägs, inkomst som enligt denna förordning är skattepliktig ej här i riket beskattas,

får därest underskott uppkommer vid inkomstberäkningen sådant

underskott icke vid taxering avräknas å inkomst, som skall tagas till beskattning

härstädes.

23 §.

Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad

för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må Konungen

på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest

ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande

av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande

av statlig inkomstskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes den i den

ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken

dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla, såvitt angår skatt för inkomst.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande tillämpas vid 1948 års taxering,

så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.

2) I fråga om skatt, som erlagts eller erlägges på grund av 1946 eller tidigare

års taxeringar, skola i stället för bestämmelserna i 2, 4 och 6 §§ motsvarande

stadganden i den äldre förordningen alltjämt äga tillämpning.

3) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter

denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning

sägs

angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället

avse, där fråga är om inkomst, förordningen om statlig inkomstskatt,

angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp i stället

avse till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, samt

angående till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp

i stället avse till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

105

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell

utvisande för ensamstående skattskyldig taxerad inkomst minskad med ortsavdrag.

Utom 1 fall d& sådant avdrag som avses i 9 § 2 mom. andra stycket (s. k.

avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är den angivna

återstående inkomsten Jämväl beskattningsbar inkomst.

Ortsavdrag vid viss taxerad inkomst erhålles följaktligen genom att från denna inkomst

avdraga det tal, som enligt tabellen svarar mot inkomsten.

Ortsgrupp I.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1600

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1700

100

ilo

120

130

140

150

160

170

180

190

1800

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

1900

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2 000

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2100

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 200

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690 !

2 300

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790 |

2 400

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 500

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990 1

2 600

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

2 700

1120

1130

1140

1150

1160

1180

1190

1200

1210

1220

2 800

1240

1250

1260

1270

1280

1300

1310

1320

1330

1340

2 900

1360

1370

1380

1390

1400

1420

1430

1440

1450

1460

3 000

1480

1490

1500

1510

1520

1540

1550

1560

1570

1580

3100

1600

1610

1620

1630

1640

1660

1670

1680

1690

1700

3 200

1720

1730

1740

1750

1760

1780

1790

1800

1810

1820

3 300

1840

1850

1860

1870

1880

1900

1910

1920

1930

1940

3400

1960

1970

1980

1990

2 000

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

3500

2 080

2 090

2100

2110

2120

2140

2150

2160

2170

2180

3600

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

3 700

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

3 800

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2500

2 510

2 520

2530

2540

3 900

2 560

2570

2 580

2590

2 600

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

4 000

2 680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780 1

4100

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

4 200

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 980

2 990

3 000

3010

3 020

4 300

3 040

3050

3 060

3 070

3 080

3100

3110

3120

3130

3140

4 400

3160

3170

3180

3190

3 200

3 220

3 230

3 240

3250

3 260

4500

3280

3290

3 300

3 310

3 320

3 340

3 350

3 360

3 370

3 380

4 600

3400

3410

3 420

3 430

3 440

3460

3470

3 480

3490

3500

4 700

3520

3530

3540

3550

3560

3580

3590

3 600

3 610

3620

4 800

3640

3 650

3 660

3 670

3680

3 700

3 710

3720

3 730

3740

4 900

3760

3770

3 780

3 790

3800

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

5 000

3 880

3 890

3 900

3 910

3 920

3 940

3 950

3960

3970

3 980

5100

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

5 200

4120

4130

4140

4150

4160

4180

4190

4 200

4 210

4 220

5 300

4 240

4 250

4 260

4 270

4 280

4 300

4 310

4 320

4 330

4 340

5 400

4 360

4 370

4 380

4 390

4 400

4 420

4 430

4 440

4 450

4 460

5 500

4 480

4 490

4500

4 510

4520

4540

4550

4 560

4 570

4 580

5 600

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

4 660

4 670

4 680

4 690

4 700

5 700

4 720

4 730

4 740

4 750

4 760

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

5 800

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

i 5 900

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Tabell (forts.).

(Utskottets förslag.)

Ortsgrupp I.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

6 000

5 080

5 090

5100

5 110

5 120

5 140

5 150

5 160

5 170

5 180

6100

5 200

5 210

5 220

5 230

5 240

5 260

5 270

5 280

5 290

5 300

6 200

5 320

5 330

5 340

5 350

5 360

5 380

5 390

5 400

5 410

5 420

6 300

5 440

5 450

5 460

5 470

5 480

5 500

5 510

5 520

5 530

5 540

6 400

5 560

5 570

5 580

5 590

5 600

5 620

5 630

5 640

5 650

5 660

6 500

5 680

5 690

5 700

5 710

5 720

5 740

5 750

5 760

5 770

5 780

6 600

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

5 860

5 870

5 880

5 890

5 900

6 700

5 920

5 930

5 940

5 950

5 960

5 980

5 990

6 000

6 010

6 020

6 800

6 040

6 050

6 060

6 070

6 080

6100

6110

6120

6130

6140

6 900

6160

6170

6180

6190

6 200

6 220

6 230

6 240

6 250

6 260

7 000

6 280

6 290

6 300

6 310

6 320

6 340

6 350

6 360

6 370

6 380

7100

6 400

6 410

6 420

6 430

6 440

6 460

6 470

6 480

6 490

6500

7 200

6 520

6 530

6540

6 550

6 560

6580

6 590

6 600

6 610

6 620

7 300

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

6 700

6 710

6 720

6 730

6 740

7 400

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

7 500

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 600

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 060

7 070

7 080

7 090

7100

7 700

7120

7 130

7140

7150

7160

7 180

7190

7 200

7 210

7 220

7 800

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

7 300

7 310

7 320

7 330

7 340

7 900

7 360

7 370

7 380

7 390

7 400

7 420

7 430

7 440

7 450

7 460

8 000

7 480

7 490

7 500

7 510

7 520

7540

7 550

7 560

7 570

7 580

8100

7 600

7 610

7 620

7 630

7 640

7 660

7 670

7 680

7 690

7 700

8 200

7 720

7 730

7 740

7 750

7 760

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

8 300

7 840

7 850

7 860

7 870

7 880

7 900

7 910

7 920

7 930

7 940

8 400

7 960

7 970

7 980

7 990

8 000

8 020

8 030

8 040

8 050

8 060

8500

8 080

8 090

8100

8110

8120

8140

8150

8160

8170

8180

8 600

8 200

8 210

8 220

8 230

8 240

8 260

8 270

8 280

8 290

8 300

8 700

8 320

8 330

8 340

8 350

8 360

8 380

8 390

8 400

8 410

8420

8 800

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

8500

8 510

8520

8530

8540

8900

8560

8 570

8580

8590

8 600

8 620

8 630

8 640

8 650

8 660

9 000

8 680

8 690

8 700

8 710

8 720

8 740

8 750

8 760

8 770

8 780

9100

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 860

8 870

8 880

8 890

8 900

9 200

8 920

8 930

8 940

8 950

8 960

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

9 300

9 040

9 050

9 060

9 070

9 080

9100

9110

9120

9130

9140

9 400

9160

9170

9180

9190

9 200

9 220

9 230

9 240

9 250

9 260

9 500

9 280

9 290

9 300

9 310

9 320

9 340

9 350

9 360

9 370

9 380

9 600

9 400

9 410

9 420

9 430

9 440

9 460

9 470

9 480

9 490

9500

9 700

9520

9530

9 540

9550

9560

9 580

9 590

9 600

9 610

9 620

9 800

9 640

9 650

9 660

9 670

9 680

9 700

9 710

9 720

9 730

9 740

9900

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

9 820

9 830

9 840

9 850

9 860

10 000

9 880

9 890

9 900

9 910

9 920

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

10100

10 000

10 010

10 020

10 030

10 040

10 060

10 070

10 080

10 090

10 100

10 200

10120

10130

10140

10 150

10160

10 180

10190

10 200

10 210

10 220

10 300

10 240

10 250

10 260

10 270

10 280

10 300

10 310

10 320

10 330

10 340

10 400

10 360

10 370

10 380

10 390

10 400

10 420

10 430

10 440

10 450

10460

10500

10 480

10 490

10500

10510

10520

10 540

10550

10560

10 570

10580

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

107

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Tabell (forts.).

(Utskottets förslag.)

Ortsgrupp II.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

T

20

30

40

50

60

70

80

90

1700

10

20

30

40 !

50

60

70

80

90

1800

100

no

120

130

140 |

150

160

170

180

190

1900

200 |

210

220

230

240

250

260

270

280

290

i 2 000

300

310

320

330

340

350

360 :

370

380

390

2100

400

410

420

430

440 !

450

460

470

480

490

! 2 200

500

510

520

530

540 1

550

560

570

580

590

2 300

600

610 j

620 !

630

640 !

650 !

660

670

680

690

2 400

700 j

710

720 1

730

740 i

750

760

770

780

•

790

2 500

800 :

810

820

830

840 1

850

860

870

880

890

2 600

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 700

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100 |

2 800

1120

1130

1140

1150

1160

1180

1190

1200

1210

1220

2 900

1240

1250

1260

1270

1280

1300

1310

1320

1330

1340 ''

3000

1360

1370

1380

1390

1400

1420

1430

1440

1450

1460

3100

1480

1490

1500

1520

1530

1540

1550

1570

1580

1590 1

3200

1610

1620

1630

1640

1650

1670

1680

1690

1700

1710

3 300

1730

1740

1750

1760

1770

1790

1800

1810

1820

1830 i

3 400

1850

1860

1870

1880

1890

1910

1920

1930

1940

1950

3500

1970

1980

1990

2 000

2 010

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070 |

3600

2 090

2100

2110

2120

2130

2150

2160

2170

2180

2190 1

3 700

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

3800

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430 i

3900

2 450

2 460

2 470

2 490

2 500

2 510

2 520

2 540

2550

2 560

4 000

2 580

2590

2 600

2 610

2 620

2 640

2 650

2 660

2 670

2 680 |

4100

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800 |

4 200

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 880

2 890

2 900

2 910

2920 |

4 300

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

3000

3 010

3 020

3 030

3 040

4 400

3 060

3 070

3 080

3 090

3100

3120

3130

3140

3150

3160

4500

3180

3190

3200

3210

3 220

3240

3 250

3 260

3 270

3 280 i

4 600

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 360

3 370

3 380

3 390

1 3400

4 700

3 420

3 430

3440

3460

3470

3 480

3 490

3510

3520

; 353U

4 800

3550

3560

3570

3580

3590

3610

3620

3630

3640

| 3 650 !

4 900

3 670

3680

3 690

3 700

3 710

3 730

3 740

3 750

3 760

3770

5 000

3 790

3 800

3 810

3820

3 830

3 850

3 860

3 870

3 880

3890 i

5100

3 910

3 920

3 930

3940

3 950

3 970

3 980

3 990

1 4 000

4 010

5 200

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

4 090

4100

4110

4120

4130

5 300

4150

4160

4170

4180

4190

4 210

| 4 220

4 230

| 4 240

4 250

5 400

4 270

. 4 280

4 290

4 300

4 310

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

i 6 500

4 390

4 400

4 410

4 430

4 440

4 450

4 460

4 480

4 490

4500

i 5 600

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

4 580

4 590

4 600

4 610

4 620

5 700

4 640

4 650

4 660

4 670

4 680

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

i 5 800

4 760

4 770

4 780

4 790

4 800

4 820

4 830

4 840

4 850

4 860

5 900

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 940

4 950

4 960

4 970

4 980

1 6 000

i 5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

5 060

5 070

5 080

| 5 090

5 100

6100

5120

5130

5 140

5150

5 160

5180

5190

5 200

5 210

t 5 220

j 6 200

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 300

5 310

5 320

5 330

| 5 340

6 300

I 5 360

5 370

5 380

5 400

5 410

5 420

5 430

5 450

5 460

5 470

i 6 400

5 490

5 500

5 510

5 520

5 530

5 550

5 560

5 570

1 5 580

5 590

opaginerad Kontrollera mot PDF

10S

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Tabell (forts.).

(Utskottets förslag.)

Ortsgrupp II.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1

6 500

: 5 610

5 620

5 630

5 640

i 5 650

5 670

5 680

5 690

5 700

I

; 5 710

6 600

5 730

5 740

5 750

5 760

! 5 770

5 790

5 800

5 810

5 820

5 830

6 700

| 5 850

5 860

5 870

5 880

5 890

5 910

5 920

5 930

5 940

5 95Ö

| 6 800

5 970

5 980

j 5 990

6 000

6 010

6 030

6 040

6 050

6 060

6 070

6 900

6 090

6100

6110

6120

6130

6150

6160

6170

6180

6190

1 7 000

6 210

6 220

6 230

6 240

6 250

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

7 100

6 330

6 340

6 350

6 370

| 6 380

6 390

6 400

6 420

6 430

6 440

7 200

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

6 520

6 530

6 540

6 550

6 560

7300

6 580

6 590

6 600

6 610

6 620

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680 1

7 400

6 700

6 710

6 720

6 730

6 740

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800 |

! 7 500

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 880

6 890

6 900

6 910

6920 1

7 600

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040 i

7 700

7 060

7 070

7 080

7 090

7100

7120

7130

7140

7150

7 16Ö 1

7 800

7180

7190

7 200

7 210

7 220

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

7 900

7 300

7 310

7 320

7 340

7 350

7 360

7 370

7 390

7 400

7 410

8 000

7 430

7 440

7 450

7 460

7 470

7 490

7 500

7 510

7520

7530

8100

7550

7560

7 570

7 580

7 590

7 610

7 620

7 630

7 640

7 65Ö

8 200

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

7 730

7 740

7 750

7 760

7 770

8 300

7 790

7 800

7 810

7 820

7 830

7 850

7 860

7 870

7 880

7 890

8 400

7 910

7 920

7 930

7 940

7 950

7 970

7 980

7 990

8 000

8010

8500

8030

8 040

8 050

8 060

8 070

8 090

8100

8110

8120

8130

8600

8150

8160

8170

8180

8190

8 210

8 220

8 230

8 240

8 250 |

8 700

8 270

8 280

8 290

8 310

8 320

8 330

8 340

8 360

8 370

8 380

8 800

8 400

8 410

8 420

8 430

8 440

8 460

8 470

8 480

8 490

8500

8 900

8520

8530

8540

8550

8 560

8580

8590

8 600

8 610

8620

9 000

8 640

8 650

8 660

8 670

8 680

8 700

8 710

8 720

8 730

8740

| 9100

8 760

8 770

8 780

8 790

8 800

8 820

8 830

8 840

8 850

8 860

9 200

8 880

8 890

8 900

8 910

8 920

8 940

8 950

8 960

8 970

8 980

9 300

9 000

9 010

9 020

9 030

9 040

9 060

9 070

9 080

9 090

9100

9 400

9120

9130

9140

9150

9160

9180

9190

9 200

9 210

9 220

9500

9 240

9 250

9 260

9 280

9 290

9 300

9310

9 330

9 340

9 350

1 9600

9 370

9 380

9 390

9 400

9 410

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 700

9 490

9500

9510

9520

9530

9550

9560

9570

9580

9590

| 9 800

9 610 ;

9 620

9 630

9 640

9 650

9 670

9 680

9 690

9 700

9 710

9 900 |

9 730 1

9 740

9 750

9 760

9 770

9 790

9 800 |

9810

9 820

9830

| 10000

9 850

9 860

9 870

9 880

9 890

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

10100 !

9970 i

9 980

9 990

10 000

10 010

10 030

10 040

10 050

10 060

10 070

; io 200 1

10090

10100

10110

10120

10130

10 150

10160 i

10170

10180

10190

10 300 !

10 210 ’

10 220

10 230 :

10250

10 260

10 270

10 280 !

10 300

10 310

10 320

10 400

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10 400

10 410 !

10 420

10 430

10440 ;

10 500 1

10460 ■

10470 1

10480 j

10 490 i

10500

10520

10530

10540 i

10550 i

10560

10 600

10580

10 590 !

10600

10 610

10620

10 640

10650

10 660

10 670

10 680

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 700 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

109

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Tabell (forts.).

(Utskottets förslag.)

Ortsgrupp 111.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1800

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1900

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

2 000

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

2100

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2 200

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2 300

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 400

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2500

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 600

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 700

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 800

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

2 900

1120

1130

1140

1150

1160

1180

1190

1200

1210

1220

3 000

1240

1250

1260

1280

1290

1300

1310

1330

1340

1350

3100

1370

1380

1390

1400

1410

1430

1440

1450

1460

1470

3 200

1490

1500

1510

1520

1530

1550

1560

1570

1580

1590

3 300

1610

1620

1630

1640

1650

1670

1680

1690

1700

1710

3400

1730

1740

1750

1770

1780

1790

1800

1820

1830

1840

3500

1860

1870

1880

1890

1900

1920

1930

1940

1950

1960

3600

1980

1990

2 000

2 010

2 020

2 040

2 050

2 060

2 070

2 080

3 700

2100

2110

2120

2130

2140

2160

2170

2180

2190

2 200

3 800

2 220

2 230

2 240

2 260

2 270

2 280

2 290

2 310

2 320

2 330

3900

2 350

2 360

2 370

2 380

2 390

2 410

2 420

2 430

2 440

2 450

4 000

2 470

2 480

2 490

2 500

2510

2 530

2 540

2 550

2 560

2 570

4100

2590

2 600

2 610

2 620

2 630

2 650

2 660

2 670

2 680

2 690

4 200

2 710

2 720

2 730

2 750

2 760

2 770

2 780

2 800

2 810

2 820

4 300

2 840

2 850

2 860

2 870

2 880

2 900

2 910

2 920

2 930

2 940

4 400

2 960

2 970

2 980

2 990

3000

3 020

3 030

3 040

3 050

3 060

4500

3080

3 090

3100

3110

3120

3140

3150

3160

3170

3180

4 600

3 200

3 210

3220

3 240

3250

3 260

3 270

3 290

3 300

3310

4 700

3 330

3 340

3 350

3 360

3 370

3 390

3 400

3 410

3420

3 430

4 800

3 450

3 460

3470

3 480

3490

3510

3520

3530

3540

3550

4 900

3570

3580

3590

3 600

3 610

3 630

3640

3650

3660

3 670

5 000

3 690

3 700

3710

3 730

3 740

3 750

3 760

3 780

3 790

3 800

5100

3 820

3 830

3 840

3850

3 860

3 880

3 890

3900

3910

3 920

5 200

3 940

3 950

3 960

3 970

3980

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

5 300

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

4120

4130

4 140

4150

4160

5 400

4180

4190

4 200

4 220

4 230

4 240

4 250

4 270

4 280

4 290

5 500

4 310

4 320

4 330

4 340

4 350

4 370

4 380

4 390

4 400

4 410

5 600

4 430

4 440

4 450

4 460

4 470

4 490

4 500

4 510

4 520

4 530

5 700

4 550

4 560

4 570

4 580

4 590

4 610

4 620

4 630

4 640

4 650

5 800

4 670

4 680

4 690

4 710

4 720

4 730

4 740

4 760

4 770

4 780

5 900

4 800

4 810

4 820

4 830

4 840

4 860

4 870

4 880

4 890

4 900

6 000

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

4 980

4 990

5 000

5 010

5 020

6100

5 040

5 050

5 060

5 070

5 080

5 100

5 no

5 120

5130

5 140

6 200

5 160

5 170

5180

5 200

5 210

5 220

5 230

5 250

5 260

5 270

6 300

5 290

5 300

5 310

5 320

5 330

5 350

5 360

5 370

5 380

5 390

6 400

5 410

5 420

5 430

5 440

5 450

5 470

5 480

5 490

5 500

5 510

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Tabell (forts.).

(Utskottets förslag.)

Ortsgrupp III.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

6 500

5 530

5 540

5 550

5 560

5 570

5 590

5 600

5 610

5 620

5 630

6 600

5 650

5 660

5 670

5 690

5 700

5 710

5 720

5 740

5 750

5 760

6 700

5 780

5 790

5 800

5 810

5 820

5 840

5 850

5 860

5 870

5 880

6 800

5 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 960

5 970

5 980

5 990

6 000

6 900

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 080

6 090

6100

6110

6120

7 000

6140

6150

6160

6180

6190

6 200

6 210

6 230

6 240

6 250

7100

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

6 330

6 340

6 350

6 360

6 370

7 200

6 390

6 400

6 410

6 420

6 430

6 450

6 460

6 470

6 480

6 490

7 300

6 510

6 520

6 530

6 540

6 550

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

7 400

6 630

6 640

6 650

6 670

6 680

6 690

6 700

6 720

6 730

6 740

7500

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

7 600

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 700

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 060

7 070

7 080

7 090

7100

7 800

7120

7130

7140

7160

7170

7180

7190

7 210

7 220

7 230

7 900

7 250

7 260

7 270

7 280

7 290

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

8 000

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

7 430

7 440

7 450

7 460

7 470

8100

7 490

7 500

7510

7 520

7 530

7 550

7 560

7 570

7 580

7 590 1

8 200

7 610

7 620

7 630

7 650

7 660

7 670

7 680

7 700

7 710

7 720 !

8 300

7 740

7 750

7 760

7 770

7 780

7 800

7 810

7 820

7 830

7 840

8 400

7 860

7 870

7 880

7 890

7 900

7 920

7 930

7 940

7 950

7 960

8500

7 980

7 990

8 000

8 010

8 020

8 040

8050

8 060

8 070

8 080

8 600

8100

8110

8120

8140

8150

8160

8170

8190

8 200

8 210

8 700

8 230

8 240

8 250

8 260

8 270

8 290

8 300

8 310

8 320

8 330

8 800

8 350

8 360

8 370

8 380

8 390

8 410

8 420

8430

8 440

8450

8 900

8 470

8 480

8490

8500

8510

8 530

8 540

8550

8 560

8570

9 000

8590

8 600

8 610

8 630

8 640

8 650

8 660

8 680

8 690

8 700

9100

8 720

8 730

8 740

8 750

8 760

8 780

8 790

8 800

8 810

8 820

9 200

8 840

8 850

8 860

8 870

8 880

8 900

8 910

8 920

8 930

8 940

9 300

8 960

8 970

8980

8 990

9 000

9 020

9 030

9 040

9 050

9 060

9 400

9 080

9 090

9100

9120

9130

9140

9150

9170

9180

9190

9 500

9 210

9 220

9 230

9 240

9250

9 270

9 280

9 290

9 300

9 310

9 600

9 330

9 340

9 350

9 360

9 370

9 390

9 400

9 410

9 420

9 430

9 700

9 450

9 460

9 470

9 480

9 490

9510

9520

9530

9 540

9 550

9 800

9 570

9580

9 590

9 610

9 620

9 630

9 640

9 660

9 670

9 680

9 900

9 700

9 710

9 720

9 730

9 740

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

10 000

9 820

9 830

9 840

9 850

9 860

9 880

9 890

9 900

9 910

9 920

10100

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

10 000

10 010

10 020

10 030

10 040

10 200

10 060

10 070

10 080

10100

10110

10120

10130

10150

10 160

10170

10 300

10190

10 200

10 210

10 220

10 230

10 250

10 260

10 270

10280

10290

10 400

10 310

10320

10 330

10 340

10 350

10 370

10 380

10 390

10 400

10 410

10500

10 430

10 440

10 450

10 460

10 470

10 490

10500

10510

10520

10 530

10 600

10550

10560

10570

10590

10 600

10 610

10620

10 640

10 650

10 660

10 700

10 680

10 690

10 700

10 710

10 720

10 740

10 750

10 760

10 770

10 780

När den taxerade Inkomsten uppgår till 10 800 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Ill

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell (forts.). Ortsgrupp IV.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

1

90

i

1900

—

10

20

30

.0

50

60

70

80

90

2 000

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

2100

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

2 200

300

310

320

330 :

340

350 |

360

370

380

390

2 300

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2 400

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 500

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2 600 i

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 700

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 800

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

2 900 i

1000

1010

1020

1030

1040

1060

1070

1080

1090

1100

3 000

1120

1130

1140

1160

1170

1180

1190

1210

1220

1230

3100

1250

1260

1270

1280

1290

1310

1320

1330

1 340

1350

3200

1370

1380

1390

1400

1410

1430

1440

1450

1460

1470

3 300

1490

1500

1510

1530

1540

1550

1560

1580

1590

1600

3 400

1620

1630

1640

1650

1660

1680

1690

1700

1710

1720

3500

1740

1750

1760

1780

1790

1800

1810

1830

1840

1850

3 600

1870

1880

1890

1900

1910

1930

1940

1950

1960

1970

3 700

1990

2 000

2 010

2 020

2 030

2 050

2 060

2 070

2 080

2 090

3 800

2110

2120

2130

2150

2160

2170

2180

2 200

2 210

2 220

3900

2 240

2 250

2 260

2 270

2 280

2 300

2 310

2 320

2 330

2 340

4 000

2 360

2 370

2 380

2 390

2 400

2 420

2 430

2 440

2 450

2 460

4100

2 480

2 490

2 500

2 520

2 530

2 540

2 550

2 570

2580

2590

4 200

2 610

2 620

2 630

2 640

2 650

2 670

2 680

2 690

2 700

2 710

4 300

2 730

2 740

2 750

2 770

2 780

2 790

2 800

2 820

2 830

2 840

4 400

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

4500

2 980

2 990

3 000

3 010

3 020

3 040

3050

3060

3 070

3080

4 600

3100

3110

3120

3140

3150

3160

3170

3190

3 200

3 210

4 700

3 230

3 240

3 250

3 260

3 270

3 290

3 300

3 310

3320

3 330

4 800

3 350

3 360

3 370

3 380

3 390

3 410

3420

3 430

3 440

3 450

4 900

3 470

3 480

3 490

3510

3520

3530

3540

3560

3570

3580

5 000

3 600

3610

3620

3 630

3 640

3 660

3 670

3 680

3 690

3 700

5100

3 720

3 730

3 740

3 760

3 770

3 780

3 790

3 810

3 820

3 830

5 200

3850

3 860

3 870

3 880

3 890

3 910

3 920

3 930

3 940

3 950

5 300

3 970

3980

3 990

4 000

4 010

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

5 400

4 090

4100

4110

4130

4140

4150

4160

4180

4190

4 200

5 500

4 220

4 230

4 240

4 250

4 260

4 280

4 290

4 300

4 310

4 320

5 600

4 340

4 350

4 360

4 370

4 380

4 400

4 410

4 420

4 430

4 440

5 700

4 460

4 470

4 480

4 500

4510

4 520

4 530

4550

4 560

4 570

5 800

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

4 650

4 660

4 670

4 680

4 690

5 900

4 710

4 720

4 730

4 750

4 760

4 770

4 780

4 800

4 810

4 820

6 000

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

6 100

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

6 200

5 080

5 090

5 100

5120

5130

5 140

5 150

5 170

5 180

5190

6 300

5 210

5 220

5 230

5 240

5 250

5 270

5 280

5 290

5 300

5 310

6 400

5 330

5 340

5 350

5 360

5 370

5 390

5 400

5 410

5 420

1

5 430

6 500

5 450

5 460

5 470

5 490

5 500

5 610

i 5 520

5 540

5 550

5 560

6 600

5 580

5 590

5 600

5 610

5 620

5 640

5 650

5 660

5 670

5 680

6 700

5 700

5 710

5 720

5 740

5 750

5 760

5 770

5 790

5 800

5 810

6 800

5 830

5 840

5 850

5 860

5 870

5 890

5 900

5 910

5 920

5 930

6 900

5 950

5 960

5 970

5 980

5 990

6 010

1 6 020

6 030

6 040

6 050

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Tabell (forts.).

(Utskottets förslag.)

Ortsgrupp IV.

j Taxerad

inkomst

I kr''

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

7 000

6 070

6 080

1

6 090

6110

6120

6130

6140

6160

6170

6180

1 7100

6 200

6 210

6 220

6 230

6 240

6 260

6 270

6 280

6 290

6 300

7 200

6 320

6 330

6 340

6 350

6 360

6 380

6 390

6 400

6 410

6 420

i 7 300

6 440

6 450

6 460

6 480

6 490

6 500

6 510

6 530

6 540

6550

| 7 400

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

6 630

6 640

6 650

6 660

6 670

! 7 500

6 690

t 6 700

6 710

6 730

6 740

6 750

6 760

6 780

6 790

6 800

'' 7 600

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

S 7 700

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

! 7 800

7 060

7 070

7 080

7100

7110

7120

7 130

7150

7160

7170

I 7 900

7190

7 200

7 210

7 220

7 230

7 250

7 260

7 270

7 280

7 290

1 8 000

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

8100

7 430

7 440

7 450

7 470

7 480

7 490

7 500

7 520

7 530

7 540

8 200

7 560

7570

7 580

7 590

7 600

7 620

7 630

7 640

7 650

7 660

1 8 300

7 680

7 690

7 700

7 720

7 730

7 740

7 750

7 770

7 780

7 790

i 8 400

7 810

7 820

7 830

7 840

7 850

7 870

7 880

7 890

7 900

7 910 i

| 8500

7 930

7 940

7 950

7 960

7 970

7 990

8 000

8 010

8 020

8 030

8600

8050

8 060

8 070

8 090

8100

8110

8120

8140

8150

8160

8700

8180

8190

8 200

8 210

8 220

8 240

8 250

8 260

8 270

8280

8 800

8 300

8 310

8 320

8 330

8 340

8 360

8 370

8 380

8 390

8 400

1 8 900

8 420

8 430

8 440

8 460

8470

8 480

8 490

8510

8520

8530

9 000

8550

8560

8 570

8580

8 590

8 610

8 620

8630

8 640

8 650 i

9100

8 670

8 680

8 690

8 710

8 720

8 730

8 740

8 760

8 770

8 780 ;

! 9 200

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 860

8 870

8 880

8 890

8 900 i

9 300

8 920

8 930

8 940

8 950

8 960

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

j 9400

9 040

9 050

9 060

9 080

9090

9100

9110

9130

9140

9150

I 9500

9170

9180

9190

9 200

9 210

9 230

9 240

9 250

9 260

9 270

! 9 600

9 290

9 300

9 310

9 320

9 3.30

9 350

9 360

9 370

9 380

9 390

1 9700

9 410

9 420

9 430

9 450

9 460

9 470

9 480

9500

9510

9520

| 9800

9540

9550

9 560

9 570

9 580

9 600

9 610

9 620

9 630

9 640

j 9 900

9 660

9 670

9 680

9 700

9 710

9 720

9 730

9 750

9 760

9 770

i 10 000

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

9 850

9 860

9 870

9 880

9 890

10100

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

9 970

9 980

9 990

10 000

10010

1 10 200

10030

10 040

10 050

10 070

10 080

10 090

10100

10120

10130

10140

: 10 300

10160

10170

10 180

10190

10 200

10 220

10 230

10 240

10 250

10 260

I 10 400

10 280

10 290

10 300

10 310

10 320

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10500

10400

10 410

10 420

10 440

10450 !

10 460

10 470

10 490

10500

10510

10 600

10530

10540

10550

10560

10570

10 590

10 600

10 610

10 620

10 630

10 700

10 650

10 660

10 670

10 690

10 700

10 710

10 720

10 740

10 750

10 760

10 800

10 780

10 790

10 800

10 810

10 820 I

10 840

10 850

10860 |

10 870

10 880

När den taxerade inkomsten uppgår till 10 900 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

113

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Tabell (forts.).

(Utskottets förslag.)

Orlsgrupp V.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

2 000

10

20

30

40

50

60

70

80

90

2100

100

no

120

130

140

150

160

170

180

190

2 200

200

210

220

230

240

250

260

270

28fr

290

2 300

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

2 400

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

2500

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

2 600

600

610

620

630

640

650

660

670

680

690

2 700

700

710

720

730

740

750

760

770

780

790

2 800

800

810

820

830

840

850

860

870

880

890

2 900

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

3 000

1000

1010

1020

1030

1050

1060

1070

1080

1100

1110

3100

1120

1130

1150

1160

1170

1180

1200

1210

1220

1230

3 200

1250

1260

1270

1280

1300

1310

1320

1330

1350

1360

3 300

1370

1380

1400

1410

1420

1430

1450

1460

1470

1480

3 400

1500

1510

1520

1530

1550

1560

1570

1580

1600

1610

3500

1620

1630

1650

1660

1670

1680

1700

1710

1720

1730

3 600

1750

1760

1770

1780

1800

1810

1820

1830

1850

1860

3 700

1870

1880

1900

1910

1920

1930

1950

1960

1970

1980

3 800

2 000

2 010

2 020

2 030

2 050

2 060

2 070

2 080

2100

2110

3 900

2120

2130

2150

2160

2170

2180

2 200

2 210

2 220

2 230

4 000

2 250

2 260

2 270

2 280

2 300

2 310

2 320

2 330

2 350

2 360

4100

2 370

2 380

2 400

2 410

2 420

2 430

2 450

2 460

2 470

2 480

4 200

2 500

2 510

2 520

2 530

2 550

2 560

2 570

2 580

2 600

2 610

4 300

2 620

2 630

2 650

2 660

2 670

2 680

2 700

2 710

2 720

2 730

4 400

2 750

2 760

2 770

2 780

2 800

2 810

2 820

2 830

2 850

2 860

4 500

2 870

2 880

2 900

2 910

2 920

2 930

2 950

2 960

2 970

2 980

4 600

3 000

3 010

3 020

3 030

3 050

3 060

3 070

3 080

3100

3110

4 700

3120

3130

3150

3160

3170

3180

3 200

3 210

3 220

3 230

4 800

3 250

3 260

3 270

3 280

3 300

3 310

3 320

3 330

3 350

3 360

4 900

3 370

3 380

3 400

3 410

3 420

3 430

3 450

3 460

3 470

3 480

5 000

3500

3510

3 520

3530

3550

3560

3570

3580

3 600

3 610

5100

3 620

3 630

3 650

3 660

3 670

3 680

3 700

3 710

3 720

3 730

5 200

3 750

3 760

3 770

3 780

3 800

3 810

3 820

3 830

3 850

3 860

5 300

3 870

3 880

3 900

3 910

3 920

3 930

3 950

3 960

3 970

3 980

5 400

4 000

4 010

4 020

4 030

4 050

4 060

4 070

4 080

4100

4110

5 500

4120

4130

4150

4160

4170

4180

4 200

4 210

4 220

4 230

5 600

4 250

4 260

4 270

4 280

4 300

4 310

4 320

4 330

4 350

4 360

5 700

4 370

4 380

4 400

4 410

4 420

4 430

4 450

4 460

4 470

4 480

5 800

4 500

4 510

4 520

4 530

4 550

4 560

4 570

4 580

4 600

4 610

5 900

4 620

4 630

4 650

4 660

4 670

4 680

4 700

4 710

4 720

4 730

6 000

4 750

4 760

4 770

4 780

4 800

4 810

4 820

4 830

4 850

4 860

6 100

4 870

4 880

4 900

4 910

4 920

4 930

4 950

4 960

4 970

4 980

6 200

5 000

5 010

5 020

5 030

5 050

5 060

5 070

5 080

5100

5110

6 300

5120

5130

5 150

5 160

5 170

5 180

5 200

5 210

5 220

5 230

6 400

5 250

5 260

5 270

5 280

5 300

5 310

5 320

5 330

5 350

5 360

6 500

5 370

5 380

5 400

5 410

5 420

5 430

5 450

5 460

5 470

5 480

6 600

5 500

5 510

5 520

5 530

5 550

5 560

5 570

5 580

5 600

6 610

6 700

5 620

5 630

5 650

5 660

5 670

5 680

5 700

5 710

5 720

5 730

6 800

5 750

5 760

5 770

5 780

5 800

5 810

5 820

5 830

5 850

5 860

6 900

5 870

5 880

5 900

5 910

5 920

5 930

5 950

5 960

5 970

5 980

Bihang till riksdagens protokoll 1 947. 7 samt. Nr 50. 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

114

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

Tabell (forts).

(Utskottets förslag.)

Ortsgrupp V.

Taxerad

inkomst

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

7 000

6 000

6 010

6 020

6 030

6 050

6 060

6 070

6 080

6100

6110

7100

6120

6130

6150

6160

6170

6180

6 200

6 210

6 220

6 230

7 200

6 250

6 260

6 270

6 280

6 300

6 310

6 320

6 330

6 350

6 360

7 300

6 370

6 380

6 400

6 410

6 420

6 430

6 450

6 460

6 470

6 480

7 400

6 500

6510

6 520

6530

6 550

6560

6 570

6580

6 600

6 610

7 500

6 620

6 630

6 650

6 660

6 670

6 680

6 700

6 710

6 720

6 730

7 600

6 750

6 760

6 770

6 780

6 800

6 810

6 820

6 830

6 850

6 860

7 700

6 870

6 880

6 900

6 910

6 920

6 930

6 950

6 960

6 970

6 980

7 800

7 000

7 010

7 020

7 030

7 050

7 060

7 070

7 080

7100

7110

7 900

7120

7130

7150

7160

7170

7180

7 200

7 210

7 220

7 230

8 000

7 250

7 260

7 270

7 280

7 300

7 310

7 320

7 330

7 350

7 360

8100

7 370

7 380

7 400

7 410

7 420

7 430

7 450

7 460

7 470

7 480

8 200

7 500

7 510

7 520

7 530

7 550

7 560

7 570

7 580

7 600

7 610

8 300

7 620

7 630

7 650

7 660

7 670

7 680

7 700

7 710

7 720

7 730

8 400

7 750

7 760

7 770

7 780

7 800

7 810

7 820

7 830

7 850

7 860

8500

7 870

7 880

7 900

7 910

7 920

7 930

7 950

7 960

7 970

7 980

8 600

8 000

8 010

8 020

8 030

8 050

8 060

8 070

8080

8100

8110

8 700

8120

8130

8150

8160

8170

8180

8 200

8 210

8 220

8 230

8 800

8 250

8 260

8 270

8 280

8 300

8 310

8 320

8 330

8 350

8 360

8 900

8 370

8 380

8 400

8 410

8 420

8 430

8 450

8 460

8 470

8 480

9 000

8500

8 510

8520

8530

8550

8560

8570

8580

8600

8 610

9100

8 620

8 630

8 650

8 660

8670

8 680

8 700

8 710

8 720

8 730

9 200

8 750

8 760

8 770

8 780

8 800

8 810

8 820

8 830

8 850

8 860

9 300

8 870

8 880

8 900

8 910

8 920

8 930

8 950

8 960

8 970

8980

9 400

9 000

9 010

9 020

9 030

9050

9 060

9 070

9 080

9100

9110

9 500

9120

9130

9150

9160

9170

9180

9 200

9210

9 220

9 230

9 600

9 250

9 260

9 270

9 280

9 300

9 310

9 320

9 330

9350

9 360

9 700

9 370

9 380

9 400

9 410

9 420

9 430

9 450

9 460

9 470

9 480

9 800

9 500

9510

9520

9530

9 550

9 560

9 570

9580

9 600

9 610

9 900

9 620

9630

9 650

9 660

9 670

9 680

9 700

9 710

9 720

9 730

10 000

9 750

9 760

9 770

9 780

9 800

9 810

9 820

9 830

9 850

9 860

10 100

9 870

9 880

9 900

9 910

9 920

9 930

9 950

9 960

9 970

9 980

10 200

10 000

10 010

10 020

10 030

10 050

10 060

10 070

10 080

10100

10110

10 300

10120

10130

10 150

10 160

10 170

10180

10 200

10 210

10 220

10 230

10 400

10 250

10 260

10 270

10 280

10 300

10310

10 320

10 330

10 350

10 360

10500

10 370

10 380

10 400

10 410

10420

10430

10 450

10 460

10 470

10 480

10600

10500

10510

10520

10530

10550

10560

10570

10580

10 600

10 610

10 700

10 620

10 630

10 650

10 660

10 670

10 680

10 700

10 710

10 720

10 730

10 800

10 750

10 760

10 770

10 780

10 800

10 810

10 820

10 830

10 850

10 860

10 900

10 870

10 880

10 900

10 910

10 920

10 930

10 950

10 960

10 970

10980

När den taxerade inkomsten uppgår till 11 000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

115

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna förordning

givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig

förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Vid taxeringen till förmögenhetsskatt

skola bestämmelserna i 3 §, 4 §

tredje stycket och 64 § 2 mom. kommunalskattelagen

äga motsvarande

tillämpning. Likaledes skola, i den

mån bestämmelserna i kommunalskattelagen

eller i denna förordning

meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen

likartade bestämmelser

skola tillämpas vid taxeringen

till förmögenhetsskatt, anvisningarna

till kommunalskattelagen i motsvarande

delar lända till efterrättelse.

Skattepliktig

Vid taxeringen till förmögenhetsskatt

skola bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje

stycket och 64 § 2 mom. kommunalskattelagen

äga motsvarande tillämpning.

7 den män bestämmelserna i

kommunalskattelagen eller i denna

förordning meddelade, med stadganden

i kommunalskattelagen likartade

bestämmelser äga tillämpning vid

taxeringen till förmögenhetsskatt,

skola likaledes anvisningarna till

kommunalskattelagen i motsvarande

delar lända till efterrättelse.

förmögenhet.

2 §•

Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan

i 3 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet

av hans skulder.

3 §.

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat framgår

av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas:

a) fastighet, frälseränta inbegripen;

b) tomträtt, vattenfallsrätt;

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

c) lös egendom, scwn är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs förvärvsverksamhet

eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom levande och

döda inventarier, råämnen, varor, förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor,

patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt

till stenbrott och dylikt;

d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i

obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra fordringar

eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag eller

rederier, i den mån samma kapital icke är att hänföra till i c) här ovan

nämnd egendom;

e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga

bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre inventarier,

såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter,

motorbåtar och dylikt, så ock smycken;

f) besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligt 7 § skall likställas

med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en gång

för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer att

utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång;

g) rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande förmån,

som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhandenvarande och bestämd

att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för tid, som icke

kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång.

2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner samt till pension och annan förmån, som

åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, ävensom till sådan livränta,

varom förmäles i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma

är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet

av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000

kronor;

d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen;
e)

möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges

och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej

ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten

tillgängliga;

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sammanlagda

värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt

till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den

skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushålls
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

117

(Kungl. Maj.ts förslag.; (Utskottets förslag.)

kassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd

kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §•

Värdesättning av tillgångar, som i 3 § 1 mom. omförmälas, skall ske med

hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång och med iakttagande

av här nedan meddelade bestämmelser.

Fastighet, frälseränta inbegripen, upptages till det taxeringsvärde, som vid

nämnda tidpunkt var för densamma gällande. Var sådant värde då ej åsatt

eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxeringsperioden

påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde,

som för taxeringsåret bliver densamma åsatt.

Tomträtt eller valtenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten

med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår,

kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande brak i jordbruk med binäringar,

i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget

affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse,

upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret

upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden

före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem procent

utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna förordning

fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas

inflyta. Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till det

noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava

varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta

uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller

förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattningsåret,

och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna förordning

fogade tabellerna II, III och IV.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock

är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV,

såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio

gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

År rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att

rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens

kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes

ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast

delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde

motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen

därest föreningen trätt i likvidation.

övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat

vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §.

Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas

till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets utgång.

Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall upptagas

till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen

ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och

därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet

av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner,

pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall

vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av

ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock

annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid

beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga

skulder.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även den skattskyldiges oguldna,

på grund av taxering under beskattningsåret eller något föregående år utgående

skatter.

Skattskyldighet för förmögenhet.

6 §■

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej

annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse

eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattningsårets

utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i

riket bosatta, ävensom i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

omförmälda familjestiftelser:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här

i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av med
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

119

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för

gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar

samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga

dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket

eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskattningsårets

utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i

riket bosatta, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd,

till den del den icke utgjorts av svenska aktier, dock att skattskyldighet

föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för förmögenhet.

För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att

erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar, bostadskreditföreningar och jordbrukets kreditkassor

äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

2 mom. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses:

a) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. a) och b), försåvitt desamma

finnas här i riket;

b) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. c) och d), försåvitt desamma

finnas här i riket och äro avsedda för företag, som av skattskyldig härstädes

bedrives; samt

c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag och

rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under b) i detta mom.

När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom.

stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som

häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §■

I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med

ägare:

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad

ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig

besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till

bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av

förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;

d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

iZ) Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns

avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs

eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen

av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att han

finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens

ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten

beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen

av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före

taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 10 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets förmögenhet.

Beräkning av statlig förmögenhetsskatt.

9 §.

Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet

sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Sasom beskattningsbar förmögenhet

upptages, utom i fall som avses

i tredje och fjärde styckena här nedan,

den skattskyldiges skattepliktiga

förmögenhet vid beskattningsårets utgång.

Därest för fysisk person eller oskift

dödsbo den skattepliktiga förmögenheten

överstiger trettio gånger ett belopp

motsvarande summan av de för

den skattskyldige för ifrågavarande

beskattningsår enligt förordningen om

statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna

av olika förvärvskällor,

minskad med enligt samma förordning

medgivna avdrag för underskott

å förvärvskälla (sammanräknad

nettoinkomst) samt den skatte
-

Såsom beskattningsbar förmögenhet

upptages, utom i fall som avses

i tredje stycket här nedan, den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet

vid beskattningsårets utgång.

Därest för fysisk person eller oskift

dödsbo den skattepliktiga förmögenheten

överstiger trettio gånger ett belopp,

motsvarande summan av de för

den skattskyldige för ifrågavarande

beskattningsår enligt förordningen

om statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna

av olika förvärvskällor,

minskad med enligt samma förordning

medgivna avdrag för underskott

å förvärvskälla (sammanräknad

nettoinkomst), skall den beskatt
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

121

(Kungl. Maj.ts förslag.)

pliktiga förmögenheten ej överstiger

100 000 kronor, skall den beskattningsbara

förmögenheten utgöra ett

belopp, motsvarande trettio gånger

den sammanräknade nettoinkomsten,

dock minst femtio procent av den

skattepliktiga förmögenheten.

överstiger den skattepliktiga förmögenheten

för skattskyldig, som i

föregående stycke avses, 100 000 kronor

och motsvarar trettio gånger den

sammanräknade nettoinkomsten högst

nämnda belopp, skall den skattepliktiga

förmögenheten minskas med

skillnaden mellan 100 000 kronor och

vad som motsvarar trettio gånger den

sammanräknade nettoinkomsten eller,

om trettio gånger den sammanräknade

nettoinkomsten understiger 50 000

kronor, med sistnämnda belopp. Vad

som härefter återstår utgör beskattningsbar

förmögenhet.

Har vid uppskattning av förmögenhet

den värdesättning av tillgångar i

rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper

och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall till

grund för tillämpning av de i tredje

och fjärde styckena meddelade bestämmelserna

läggas den sammanräknade

nettoinkomst som skulle hava

fastställts, om den vid förmögenhetsuppskattningen

gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid

inkomstberäkningen. Vid beräkning

av den i föregående punkt avsedda

inkomsten skall iakttagas, att värdesättning

av tillgångarna vid utgången

av närmast föregående beskattningsår

skall ske enligt grunder motsvarande

dem, vilka tillämpats vid

förmögenhetsuppskattningen för det

beskattningsår varom fråga är.

(Utskottets förslag.)

ningsbara förmögenheten utgöra ett

belopp, motsvarande trettio gånger

den sammanräknade nettoinkomsten,

dock minst femtio procent av den

skattepliktiga förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet

den värdesättning av tillgångar i

rörelse, som skett i skattskyldigs räkenskaper

och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall till

grund för tillämpning av de i tredje

stycket meddelade bestämmelserna

läggas den sammanräknade nettoinkomst

som skulle hava fastställts, om

den vid förmögenhetsuppskattningen

gjorda värdesättningen av tillgångarna

tillämpats även vid inkomstberäkningen.

Vid beräkning av den i föregående

punkt avsedda inkomsten skall

iakttagas, att värdesättning av tillgångarna

vid utgången av närmast

föregående beskattningsår skall ske

enligt grunder motsvarande dem, vilka

tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen

för det beskattningsår varom

fråga är.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

10 §.

Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke utgöra

statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara förmögenheten icke

överstiger 30 000 kronor.

Ej heller föreligger skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt för juridisk

person som avses i 6 § 1 mom. b) denna förordning, därest den beskattningsbara

förmögenheten icke överstiger 5 000 kronor.

11 §.

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo,

utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:

sex promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

30 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 150 000 kr.: 420 kr. för 100 000 kr. och 10 °/oo] av återstoden;

150 000 » » 200 000 » : 920 » » 150 000 » > 12 o/oo’ » » ;

200 000 » » 300 000 » : 1 520 » » 200 000 » > 15 °/oo’ > » ;

300 000 kr. : 3 020 » » 300 000 > » 18°/oo > »

2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i

6 § 1 mom. b) denna förordning, utgöra:

en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,

som överstiger 5 000 kronor, dock lägst en krona.

12 §.

1 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen

därav levt tillsammans, beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna

var för sig, varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens

skattepliktiga förmögenhet. Har därvid skuld, som i 5 § avses, helt eller

delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens förmögenhet,

må bristen avräknas å den andra makens förmögenhet. Den beskattningsbara

förmögenheten beräknas för makarna gemensamt under hänsyntagande,

vid tillämpning av 9 § tredje och fjärde styckena, till makarnas

sammanlagda nettoinkomst. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedömes med

hänsyn till makarnas sålunda bestämda beskattningsbara förmögenhet. Skatt

beräknas likaledes efter nämnda förmögenhet samt fördelas å makarna efter

deras skattepliktiga förmögenheter.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

123

(Kungl. Maj:ts lör slag.) (Utskottets förslag.)

2 mom. Äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen

därav levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt

anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.

Eftertaxering.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts,

att han icke blivit taxerad till statlig förmögenhetsskatt eller att han

blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till statlig

förmögenhetsskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande

undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är

stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomstskatt äga motsvarande tilllämpning.

Beskattningsort.

14 §.

Skattskyldig taxeras till statlig förmögenhetsskatt i den kommun, där han

skall taxeras till statlig inkomstskatt.

Allmänna bestämmelser.

15 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,

som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning, och

har dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning

erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som

äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande

omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse

som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det

beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering

och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum

före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

2 mom. För statlig förmögenhetsskatt, som påförts avliden person eller,

såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo

efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet

skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper

och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vad nu sagts skall gälla även statlig förmögenhetsskatt, som på grund

av eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

16 §.

1 mom. Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket

bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande

vistats utan att vara härstädes bosatt.

2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i

denna förordning likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt

och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk

person.

17 §.

Å svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt

eller lönal svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning

och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, skall tillämpas vad i

denna förordning stadgas angående här i riket bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,

därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

18 §.

Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade

konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit

svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit här i

riket bosatt. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten

som följer av vad nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmögenhet,

som utgöres av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall

av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han

under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att

sådant fall förelegat, stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och

enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

19 §.

Där för tillämpningen av denna förordning erfordras tabeller eller föreskrifter

utöver vad de vid förordningen fogade tabellerna och anvisningarna

innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Om undantag från denna förordnings bestämmelser i vissa fält.

20 §.

1 mom. Är förmögenhet, för vilken statlig förmögenhetsskatt skall utgöras,

tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat, och har, till förekommande

av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats

om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

125

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller förordnande meddelats, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst

slag skal! helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning.

som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande,

varom nu sagts, anses hava ägt rum enligt denna förordning.

2 mom. Konungen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning,

som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse,

såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat

och Sverige av förmögenhet, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock,

under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att

viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara

fri från beskattning här i riket.

I fall, varom i detta mom. förmäles, må Konungen förklara, att statlig

förmögenhetsskatt skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande

bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att

uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen

eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten än skatten

skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts,

om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta

mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller

närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit.

3 mom. Konungen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i

denna paragraf stadgas.

21 §.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen medgiva befrielse från

utgörande av skatt för förmögenhet, bestående av främmande stat tillhörig,

för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet.

22 §.

Skuld, som häftar vid förmögenhet, vilken jämlikt överenskommelse eller

beslut varom i 20 § eller 21 § sägs ej skall här i riket beskattas, får icke vid

taxering till statlig förmögenhetsskatt avräknas från förmögenhet, som skall

tagas till beskattning härstädes.

23 §.

Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad

för samma förmögenhet såväl här i riket som i utländsk stat, må

Konungen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande

kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga,

till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande

av statlig förmögenhetsskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes

den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördsförordningen

stadgas.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken

dag förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt samt förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild

skatt å förmögenhet, förstnämnda förordning såvitt angår skatt för förmögenhet,

skola upphöra att gälla. I samband med denna förordnings ikraftträdande

skall följande iakttagas:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning vid 1948 års

taxering, så ock i fråga om eftertaxering för år 1948 eller tidigare år.

2) Såvida icke eljest meddelade föreskrifter till annat föranleda, skall efter

denna förordnings ikraftträdande vad i lag eller annan allmän författning

sägs

angående förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i stället

avse, där fråga är om förmögenhet, förordningen om statlig förmögenhetsskatt,

angående förordningen om särskild skatt å förmögenhet i stället avse förordningen

om statlig förmögenhetsskatt, samt

angående den enligt förordningen om särskild skatt d förmögenhet beskattningsbara

förmögenheten i stället! avse den enligt förordningen om

statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara förmögenheten.

Anvisningar

till 3 och 4 §§.

1. Tillgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögenhetsberäkningen,

skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret icke

lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar

skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året.

2. Såsom affärsbruk i rörelse får anses gälla, att tillgångar, som äro avr

sedda till stadigvarande bruk i rörelsen, upptagas till anskaffningsvärdet,

därå årlga avskrivningar göras för utrangering, slitning och annan värdeminskning.

Emellertid förekommer understundom, att avskrivningar å tillgångar

till stadigvarande bruk i rörelsen icke verkställas eller göras i större

omfattning än som varit av förhållandena påkallad. Härtill skall hänsyn

tagas vid värdesättningen av tillgångarna, så att vederbörliga avskrivningar

alltid beräknas men tillika hållas inom skäliga belopp.

Lager av råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till påräknelig

vinst vid försäljning i detalj.

Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom

ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl

för förmögenhetsberäkningen.

I fråga om värdesättning av tillgångar inom jordbruk med binäringar samt

skogsbruk gäller, att levande inventarier sättas till sitt värde i allmänna marknaden,

och att vid värdesättning av döda inventarier samma förfarande följes,

som ovan är för rörelse angivet.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

127

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst,

antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda

tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är

säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke

medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan

ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av

dess förhandenvarande värde (4 §).

4. Rättighet skall anses vara bestämd att tillgodonjutas för tid, som icke

kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång, även för det

fall att viss tid icke blivit bestämd, men anledning icke förefinnes att antaga,

att rättigheten kommer att upphöra tidigare än efter det femte årets utgång.

till 6 §.

Såsom här i riket nedlagd förmögenhet anses icke vad någon placerar i

svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han

har innestående på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där

fordringen icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte

annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom

riket bosatt person under vistelse här i riket medfört värdehandlingar eller

annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egendom i vård hos annan

härstädes, att egendomen blir att anse såsom här i riket nedlagd förmögenhet.

till 7 §.

Förhållande som avses i 7 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt

att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav komma

att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen eller denne

närstående person. Den omständigheten, att äganderätten skilts från rätten

till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta mera som en, exempelvis

för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad yttre form än som en anordning

åsyftande att åstadkomma en verklig överflyttning av de förmåner, innehavet

av förmögenheten kan anses medföra.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av ä procent, av en efter förloppet av

nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor,

därå ränta e] skall beräknas för tiden före förfallodagen.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

i

95-24

26

28-12

51

8-31

76

2-45

2

90-70

27

26-78

52

7-91

77

2-34

3

86-38

28

25-51

53

7-53

78

2-22

4

82-27

29

24-29

54

7-17

79

2-12

5

78-35

30

23-14

55

6-83

80

2-02

6

74-62

31

22-04

56

6-51

81

1-92

7

71-07

32

20-99

57

6-20

82

1-83

8

67-68

33

19-99

58

6-90

83

1-74

9

64-46

34

19-04

59

5-62

84

1-66

10

61-39

35

18-13

60

5-35

85

1-58

11

58-47

36

17-27

61

5-10

86

1-51

12

55-68

37

16-44

62

4-86

87

1-43

13

53-03

38

15-66

63

4-62

88

1-37

14

50-51

39

14-91

64

4-40

89

1-30

15

48-10

40

14-20

65

4-19

90

1-24

16

45-81

41

13-53

66

3-99

91

1-18

17

43-63

42

12-88

67

3-80

92

1-12

18

41-55

43

12-27

68

3-62

93

1-07

19

39-57

44

11-69

69

3-45

94

1-02

20

37-69

45

11-13

70

3-29

95

0-97

21

35-89

46

10-60

71

3-13

96

0-92

22

34-18

47

10-09

72

2-98

97

0-88

23

32-56

48

9-61

73

2-84

98

0-84

24

31-01

49

9-16

74

2-70

99

0*80

25

29-53

50

8-72

75

2-58

100

0-76

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

129

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en under nedanstående

antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta

(avkomst, förmån) å 1 krona.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

i

0-95

26

14-38

51

18-34

76

19-51

2

1-86

27

14-64

52

18-42

77

19-53

3

2-72

28

14-90

53

18-49

78

19-56

4

3-55

29

15-14

54

18-57

79

19-58

5

4-33

30

15-37

55

18-63

80

19-60

6

5-08

31

15-59

56

18-70

81

19-62

7

5-79

32

15-80

57

18-76

82

19-63

8

6-46

33

16-00

58

18-82

83

19-65

9

7-11

34

16-19

59

18-88

84

19-67

10

7-72

35

16-37

60

18-93

85

19-68

11

8-31

36

16-55

61

18-98

86

19-70

12

8-86

37

16-71

62

19-03

87

19-71

13

9-39

38

16-87

63

19-08

88

19-73

14

9-90

39

17-02

64

19-12

89

19-74

15

10-38

40

17-16

65

19-16

90

19-75

16

10-84

41

17-29

66

19-20

91

19-76

17

11-27

42

17-42

67

19-24

92

19-78

18

11-69

43

17-55

68

19-28

93

19-79

19

12-09

44

17-66

69

19-31

94

19-80

20

12-46

45

17-77

70

19-34

95

19-81

21

12-82

46

17-88

71

19-37

96

19-82

22

13-16

47

17-98

72

19-40

97

19-82

23

13-49

48

18-08

73

19-43

98

19-83

24

13-80

49

18-17

74

19-46

99

19-84

25

14-09

50

18-26

75

19-48

100

19-85

Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhålles kapitalvärdet genom att öka närmast

föregående tal med 1.

Bihang till riksdagens protokoll 1047. 7 sand. Nr 50.

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

130

Bevillninasutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan

törmån, som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår

med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15-76

30

15-76

60

9-85

90

1-85

1

17-24

31

15-65

61

9-56

91

1-72

2

17-52

32

15-53

62

9-27

92

1-59

3

17-60

33

15-41

63

8-96

93

1-48

4

17-63

34

15-27

64

8-67

94

1-35

5

17-62

35

15-13

65

8-36

95

1-25

6

17-60

36

14-99

66

8-05

96

1-17

7

17-56

37

14-84

67

7-73

97

1-12

8

17-51

38

14-69

68

7-43

98

1-03

9

17-45

39

14-53

69

7-11

99

0-90

10

17-38

40

14-36

70

6-80

100

0-81

11

17-31

41

14-20

71

6-48

101

0-69

12

17-23

42

14-02

72

6-17

102

0-55

13

17-14

43

13-85

73

5-86

103

0-4 0

14

17-05

44

13-66

74

5-55

104

0-23

15

16-95

45

13-47

75

5-25

16

16-86

46

13-27

76

4-95

17

16-77

47

13-07

77

4-66

18

16-69

48

12-86

78

4-38

19

16-62

49

12-64

79

4-U

20

16-55

50

12-41

80

3-85

21

16-49

51

12-18

81

3-60

22

16-43

52

11-95

82

3-35

23

16-37

53

11-71

83

3-12

24

16-30

54

11-46

84

2-89

25

16-22

55

11-21

85

2-69

26

16-14

56

10-96

86

2-50

27

16-05

57

10-69

87

2-32

28

15-96

58

10-41

88

2-14

29

15-86

59

10-13

89

1-98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0''25. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0''375. Utgår den vid början av varje år, ökas det

med 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

131

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan

förmån, som vid slutet av varje år under en persons avkvinnkön livstid utgår

med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

16-13

30

16-00

60

10-36

90

2-10

1

17-33

31

15-90

61

10-06

91

1-95

2

17-59

32

15-80

62

9-76

92

1-80

3

17-66

33

15-69

63

9-45

93

1-67

4

17-69

34

15-58

64

9-13

94

1-55

5

17-68

35

15-46

65

8-81

95

1-42

6

17-66

36

15-34

66

8-49

96

1-34

7

17-63

37

15-21

67

8-16

97

1-29

8

17-58

38

15-08

68

7-83

98

1-22

9

17-53

39

14-94

69

7-51

99

1-12

10

17-47

40

14-80

70

7-18

100

1-02

11

17-40

41

14-65

71

6-85

101

0-91

12

17-33

42

14-49

72

6-52

102

0-80

13

17-25

43

14-33

73

6-21

103

0-64

14

17-18

44

14-16

74

5-89

104

0-47

15

17-u

45

13-98

75

5-57

105

0-26

16

17-04

46

13-79

76

5-27

17

16-97

47

13-59

77

4-97

18

16-91

48

13-39

78

4-70

19

16-84

49

13-18

79

4-41

20

16-77

50

12-96

80

4-14

21

16-71

51

12-74

81

3-88

22

16-64

52

12-50

82

3-63

23

16-57

53

12-26

83

3-39

24

16-50

54

12-01

84

3-16

25

16-42

55

11-75

85

2-96

26

16-34

56

11-49

86

2-76

27

16-27

57

11-22

87

2-58

28

16-18

58

10-94

88

2-41

29

16-09

59

10-66

89

2-25

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0''25. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0''375. Utgår den vid början av varje år, ökas det

med 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

132

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

4) för sill del antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 och 3 mom., 28 § 2 och

3 mom., 29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 78 §, 80 §, 84 §

2 mom., 86 §, 90 § 3 mom., 92 §, 93 §, 96 § 2 mom., 97 a §, 98 §, 100 § 1

mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom., 124 a § 1 mom., 128 § 1 mom.,

130 §, 137 §, 144 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. taxeringsförordningen den 28

september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att

141 § 3 mom. samma förordning skall

angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Taxering till beskattning enligt

kommunalskattelagen, enligt förordningarna

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och om särskild skatt

å förmögenhet samt enligt lagen om

skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder

i den ordning här

nedan angives.

erhalla den lydelse som i det följande

Föreslagen lydelse:

1 §■

Taxering till beskattning enligt

kommunalskattelagen, enligt förordningarna

om statlig inkomstskatt och

om statlig förmögenhetsskatt samt enligt

lagen om skogsaccis verkställes av

särskilda beskattningsnämnder i den

ordning här nedan angives.

2 §•

1 mom. I denna förordning förstås

med

allmän fastighetstaxering:

sådan taxering av fastighet,

som skall verkställas år 1933 och därefter

vart femte år;

särskild fastighetstaxering:

sådan taxering av fastighet,

som skall verkställas de år, då allmän

fastighetstaxering icke äger rum;

2 §•

1 mom. I denna förordning förstås

med

allmän fastighetstaxering:

sådan taxering av fastighet,

som skall verkställas år 1933 och därefter

vart femte år;

särskild fastighetstaxering:

sådan taxering av fastighet,

som skall verkställas de år, då allmän

fastighetstaxering icke äger rum;

1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 1 mom., 26 § 1 mom., 84 § 2 mom., 90 § 3 mom. och 130 §

se 1938:374, av 128 § 1 mom. se 1940:141, av 144 § 1 mom. se 1943:314, av 28 § 2 mom.

29 § 1 mom., 34 §, 36 § 1 mom., 77 § 2 och 4 mom., 80 §, 92 § 1 mom., 93 §, 97 a §, 98 §,

100 § 1 mom., 104 a §, 105 §, 119 §, 123 § 2 mom. och 124 a § 1 mom. se 1943:855 samt av

28 § 3 mom., 78 §, 86 § och 145 § 4 mom. se 1945:301.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

133

Nuvarande lydelse:

taxering för inkomst eller

för in ögenlie t: taxering till

kommunal inkomstskatt, till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och till

särskild skatt d förmögenhet; samt

virkestaxering: taxering till

skogsaccis.

Särskild fastighetstaxering--- -

årlig taxering.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga

äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan anmaning

till ledning för egen taxering

för inkomst eller förmögenhet avlämna

deklaration (självdeklaration),

nämligen:

1) verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller står

under offentlig kontroll, samt ekonomisk

förening, så ock annan juridisk

person, som antingen under beskattningsåret

haft förvärvskälla av

beskaffenhet, att skattskyldighet för

därav härflytande inkomst åligger honom

enligt kommunalskattelagen eller

förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, eller enligt 12 §

nämnda förordning är skattskyldig för

förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen
a)

nästföregående år varit taxerad

till kommunal inkomstskatt eller statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller

särskild skatt ä förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft inkomst

av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt

kommunalskattelagen eller förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

eller vid samma års ut
-

Föreslagen lydelse:

taxering för inkomst eller

förmögenhet: taxering till

kommunal inkomstskatt, till statlig inkomstskatt

och till statlig förmögenhetsskatt;

samt

virkestaxering: taxering till

skogsaccis.

Särskild fastighetstaxering---

årlig taxering.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga

äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan anmaning

till ledning för egen taxering

för inkomst eller förmögenhet avlämna

deklaration (självdeklaration),

nämligen:

1) verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller står

under offentlig kontroll, samt ekonomisk

förening, så ock annan juridisk

person, som antingen under beskattningsåret

haft förvärvskälla av

beskaffenhet, att skattskyldighet för

därav härflytande inkomst åligger honom

enligt kommunalskattelagen eller

förordningen om statlig inkomstskatt,

eller enligt 6 § förordningen om

statlig förmögenhetsskatt är skattskyldig

för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen
a)

nästföregående år varit taxerad

till kommunal inkomstskatt eller statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt;
b)

under beskattningsåret haft inkomst

av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt

kommunalskattelagen eller förordningen

om statlig inkomstskatt, och i

sådant fall tillika hans enligt kommu
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

gång ägt förmögenhet, för vilken han

är skattskyldig enligt nämnda förordning,

och i sådant fall tillika hans enligt

kommunalskattelagen beräknade

taxerade inkomst i någon kommun eller

hans enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

beräknade taxerade inkomst jämte en

etthundradedel av förmögenheten

uppgått, i fråga om sådan person som

varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, till

minst 600 kronor och, i fråga om annan

person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt

förmögenhet, uppgående till minst

20 000 kronor, för vilken han är skattskyldig

enligt förordningen om särskild

skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet av fysisk persons

deklarationsskyldighet skall, om han

under beskattningsåret varit gift och

under större delen av året levt tillsammans

med den andra maken, hänsyn

tagas, förutom till hans egen inkomst

och förmögenhet, även till boets

och den andra makens inkomst och

förmögenhet. Har skattskyldig barn,

skall hänsyn tagas jämväl till barnets

förmögenhet, därest han enligt förordningen

om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt eller förordningen

om särskild skatt å förmögenhet skall

taxeras därför.

Vid tillämpning---riket bo
satta.

Avlider skattskyldig--— den

avlidne.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva

deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd

förmögenhet, och skall förty vid tilllämpning

av bestämmelsen i 1 mom.

första stycket under 2) b) så anses,

Föreslagen lydelse:

nalskattelagen beräknade taxerade inkomst

i någon kommun eller hans enligt

förordningen om statlig inkomstskatt

beräknade taxerade inkomst

uppgått, i fråga om sådan person som

varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, till

minst 600 kronor och, i fråga om annan

person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt

förmögenhet, uppgående till minst

30 000 kronor, för vilken han är

skattskyldig enligt förordningen om

statlig förmögenhetsskatt.

Vid bedömandet av fysisk persons

deklarationsskyldighet skall, om han

under beskattningsåret varit gift och

under större delen av året levt tillsammans

med den andra maken, hänsyn

tagas, förutom till hans egen inkomst

och förmögenhet, även till boets

och den andra makens inkomst och

förmögenhet. Har skattskyldig barn,

skall hänsyn tagas jämväl till barnets

förmögenhet, därest han enligt förordningen

om statlig förmögenhetsskatt

skall taxeras därför.

Vid tillämpning---riket bo
satta.

Avlider skattskyldig---den

avlidne.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva

deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd

förmögenhet, och skall förty vid tilllämpning

av bestämmelserna i 1

mom. första stycket under 2) b) och

s. 135 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

135

Nuvarande lydelse:

som om dylik inkomst eller förmögenhet

ej vore underkastad beskattning.

önskar lapp avgiva uppgift om

inkomst eller förmögenhet, som nu

sagts, må uppgift härom lämnas i

självdeklaration, vilken avlämnas i

vanlig ordning, eller ock särskild uppgift

angående renskötsel avgivas på

sätt i 41 § stadgas.

28 §.

2 m o m. Deklarationsskyldig, som

icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva

allmän självdeklaration

inom det län, där han är skattskyldig

till statlig inlcomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet.

Sådan deklarationsskyldig

skall därjämte avgiva särskild

självdeklaration i varje annat

län, inom vilket han är skattskyldig

till kommunal inkomstskatt. Här

avsedd deklarationsskyldig, som icke

är skattskyldig till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt eller särskild

skatt å förmögenhet, skall avgiva

särskild självdeklaration i varje län,

inom vilket han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration---

flera exemplar.

Självdeklaration, som---eller

bolaget.

3 m o m. Deklarationsskyldig, som

är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å

förmögenhet, skall avgiva dels i den

kommun, där han var mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret eller,

utan att hava varit mantalsskriven,

Föreslagen lydelse:

c) så anses, som om dylik inkomst

eller förmögenhet ej vore underkastad

beskattning, önskar lapp avgiva uppgift

om inkomst eller förmögenhet,

som nu sagts, må uppgift härom

lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas

i vanlig ordning, eller ock

särskild uppgift angående renskötsel

avgivas på sätt i 41 § stadgas.

28 §.

2 mom. Deklarationsskyldig, som

icke är fysisk person, oskift dödsbo

eller familjestiftelse, skall avgiva a 11- män självdeklaration inom

det län, där han är skattskyldig till

statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt.

Sådan deklarationsskyldig

skall därjämte avgiva särskild

självdeklaration i

varje annat län, inom vilket han är

skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Här avsedd deklarationsskyldig,

som icke är skattskyldig till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

skall avgiva särskild

självdeklaration i varje län, inom vilket

han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

Särskild självdeklaration---

flera exemplar.

Självdeklaration, som —---eller

bolaget.

'' 3 mom. Deklarationsskyldig, som

är fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt, skall avgiva

dels i den kommun, där han var mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret

eller, utan att hava varit

mantalsskriven, är skattskyldig till

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

är skattskyldig till sådan skatt, a 11- män självdeklaration till

ledning vid taxering till nämnda skatter

och till kommunal inkomstskatt i

samma kommun, dels i varje annan

kommun, där han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt, särskild

självdeklaration till ledning

vid taxering till sådan skatt. Här avsedd

deklarationsskyldig, som icke är

skattskyldig till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt eller särskild skatt

å förmögenhet, skall avgiva särskild

självdeklaration i

varje kommun, där han är skattskyldig

till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom-----särskild kom
mun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration

---område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och

skulder vid slutet av beskattningsåret,

om och i den mån skattskyldighet för

förmögenhet åligger honom.

Har skattskyldig---och skul
der.

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening, som haft intäkt genom

utdelning, för vilken jämlikt

7 § h) förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt skatteplikt

icke föreligger, skall tillika

lämna uppgift om utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt----

30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt---

av försäkring.

Belopp, som--— öretal bort
falla.

Föreslagen lydelse:

sådan skatt, allmän självdeklaration

till ledning vid taxering

till nämnda skatter och till kommunal

inkomstskatt i samma kommun,

dels i varje annan kommun,

där han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt, särskild

självdeklaration till ledning

vid taxering till sådan skatt. Här avsedd

deklarationsskyldig, som icke

är skattskyldig till statlig inkomstskatt

eller statlig förmögenhetsskatt, skall

avgiva särskild självdeklaration

i varje kommun, där

han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

Finnes inom —--särskild kom
mun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration

---område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och

skulder vid slutet av beskattningsåret,

ändå att förmögenheten icke

uppgår till skattepliktigt belopp, dock

endast om och i den mån skattskyldighet

för förmögenhet åligger honom.

Har skattskyldig---och skul
der.

Svenskt aktiebolag eller svensk

ekonomisk förening, som haft intäkt

genom utdelning, för vilken jämlikt

7 § h) förordningen om statlig inkomstskatt

skatteplikt icke föreligger,

skall tillika lämna uppgift om

utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt ——--

30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt---

av försäkring.

Belopp, som---öretal bort
falla.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

137

Nuvarande lydelse:

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag

så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall varje år till ledning

för delägares taxering utan anmaning

avlämna följande uppgifter

angående bolaget eller rederiet, nämligen
a)

för varje kommun, där delägare

är skattskyldig till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt

för varje sådan delägare, vilken

uppgift skall avfattas enligt reglerna

för allmän självdeklaration och tilllika

innehålla upplysning om den delägaren

tillkommande andelen av bolagets

eller rederiets inkomst och värdet

av hans andel eller lott i bolaget

eller rederiet; samt

b) för varje---delägare be
löper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga

delägare skattskyldiga till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt i

samma kommun eller samma distrikt,

skall dock uppgift, som i b) avses,

icke lämnas för den kommunen eller

det distriktet.

Vid uppgift---där förmäles.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som

— —- — under taxeringsåret.

Staten, landsting —--31 mars.

Verk eller--— före taxerings
året.

På ansökan av deklarationsskyldig,

som visar alt i följd av hans förvärvskällors

särskilda beskaffenhet eller

verksamhetens mera betydande omfattning

eller annan omständighet av

säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom

ovan stadgad tid, må, om den dekla
-

Föreslagen lydelse:

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag

så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall varje år till ledning

för delägares taxering utan anmaning

avlämna följande uppgifter

angående bolaget eller rederiet, nämligen
a)

för varje kommun, där delägare

är skattskyldig till statlig inkomstskatt

och statlig förmögenhetsskatt:

uppgift, särskilt för varje sådan delägare,

vilken uppgift skall avfattas

enligt reglerna för allmän självdeklaration

och tillika innehålla upplysning

om den delägaren tillkommande andelen

av bolagets eller rederiets inkomst

och värdet av hans andel eller

lott i bolaget eller rederiet; samt

b) för varje---—- delägare be
löper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga

delägare skattskyldiga till statlig inkomstskatt

och statlig förmögenhetsskatt

i samma kommun eller samma

distrikt, skall dock uppgift, som i b)

avses, icke lämnas för den kommunen

eller det distriktet.

Vid uppgift — — — där fönnäles.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som

— — — under taxeringsåret.

Staten, landsting--- — 31 mars.

Verk eller---före taxerings
året.

På ansökan av deklarationsskyldig,

som visar att i följd av hans förvärvskällors

särskilda beskaffenhet eller

verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet

av säregen beskaffenhet hinder möter

att avlämna självdeklaration inom

ovan stadgad tid, må, om den dekla
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

rationsskyldige är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

taxeringsintendenten i det län,

där den deklarationsskyldige har att

avgiva allmän självdeklaration, och,

om den deklarationsskyldige icke är

skattskyldig till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, taxeringsintendentén

i det län, där den deklaration, ansökningen

avser, skall avgivas, utsätta

särskild tid för avlämnandet.

Vad i---eller rederi.

77 §.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd

verkställer, utom i fall som i 4 mom.

sägs, taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet

av sådana skattskyldiga

inom nämndens taxeringsdistrikt, som

icke äro fysiska personer, oskifta

dödsbon eller familjestiftelser.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden

har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt å

förmögenhet av skattskyldiga, som

sakna hemortskommun i riket, ävensom

av sådana i 26 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

omförmälda skattskyldiga, som

jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen

skola mantalsskrivas

inom Stockholms stad och S:t Nikolai

församling, dels ock taxering till kommunal

inkomstskatt av skattskyldiga,

då sådan taxering skall ske för gemensamt

kommunalt ändamål.

Taxering, som — — — särskilt

taxeringsdistrikt.

Föreslagen lydelse:

rationsskyldige är skattskyldig till

statlig inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

taxeringsintendenten

i det län, där den deklarationsskyldige

har att avgiva allmän självdeklaration,

och, om den deklarationsskyldige

icke är skattskyldig till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

taxeringsintendenten i det

län, där den deklaration, ansökningen

avser, skall avgivas, utsätta särskild

tid för avlämnandet.

Vad i---eller rederi.

77 §.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd

verkställer, utom i fall som i 4 mom.

sägs, taxering till kommunal inkomstskatt,

statlig inkomstskatt och statlig

förmögenhetsskatt av sådana skattskyldiga

inom nämndens taxeringsdistrikt,

som icke äro fysiska personer,

oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden

har att verkställa dels

taxering till statlig inkomstskatt och

statlig förmögenhetsskatt av skattskyldiga,

som sakna hemortskommun

i riket, ävensom av sådana i

17 § förordningen om statlig inkomstskatt

och 17 § förordningen om

statlig förmögenhetsskatt omförmälda

skattskyldiga, som jämlikt 1A § 2

mom. och 36 § 1 mom. folkbokföringsförordningen

skola mantalsskrivas

i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm,

dels ock taxering till kommunal

inkomstskatt av skattskyldiga, då

sådan taxering skall ske för gemensamt

kommunalt ändamål.

Taxering, som — — — särskilt

taxeringsdistrikt.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

139

Nuvarande lydelse:

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande —

--vederbörande taxeringsnämnds
ordförande;
g)

att när fråga uppkommer att beträffande

barn, vilkas föräldrar icke

varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med varandra,

levt åtskilda, tillerkänna en av

föräldrarna helt familjeavdrag för

barnet, i fall, då den andre av föräldrarna

ej skall taxeras inom distriktet,

lämna vederbörande taxeringsnämnds

ordförande meddelande om förhållandet;
h)

att även---vinnande be
hövligt.

Det åligger---nämnden kunna

lämnas.

På begäran---ordföranden

kunna lämnas.

80 §.

Kronoombudet har — — — av

denne;

b) att vid granskningen tillse, att

kronans intresse vid taxeringen till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt å förmögenhet

varder behörigen iakttaget; samt

c) att, i — — — och verkställa

förekommande längdföring.

Med avseende---samt verk
ställa

förekommande längdföring.

84 §.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden,

i den mån icke annat

i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,

huruvida och till vilket belopp taxering

till kommunal inkomstskatt samt

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt å förmögenhet

skall honom åsättas.

Föreslagen lydelse:

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande —

--vederbörande taxeringsnämnds
ordförande;
g)

att när fråga uppkommer att beträffande

barn, vilkas föräldrar icke

varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med varandra,

levt åtskilda, vid taxeringen till

kommunal inkomstskatt tillerkänna en

av föräldrarna helt familjeavdrag för

barnet, i fall, då den andre av föräldrarna

ej skall taxeras inom distriktet,

lämna vederbörande taxeringsnämnds

ordförande meddelande om förhållandet;
h)

att även —--vinnande be
hövligt.

Det åligger---nämnden kunna

lämnas.

På begäran —--ordföranden

kunna lämnas.

80 §.

Kronoombudet har — — — av

denne;

b'') att vid granskningen tillse, att

kronans intresse vid taxeringen till

statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

varder behörigen iakttaget;

samt

c) att, i — — — och verkställa

förekommande längdföring.

Med avseende---samt verk
ställa

förekommande längdföring.

84 §.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden,

i den mån icke annat

i 85 § stadgas, för envar skattskyldig,

huruvida och till vilket belopp taxering

till kommunal inkomstskatt samt

till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt

skall honom åsättas.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

Så snart ske kan skall nämnden

företaga taxering till kommunal inkomstskatt

beträffande sådana inom

taxeringsdistriktet skattskyldiga, som

skola taxeras till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd.

För envar, som därvid taxerats,

skall underrättelse, huru taxeringen

utfallit, med uppgift jämväl

om nettointäkt och uppskattad inkomst

för varje förvärvskälla, ofördröjligen

avlåtas till omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd i fråga om

skattskyldighet för förmögenhet med

ägare likställt den som åtnjuter avkastningen

av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer stiftelse,

skall, där stiftelsen skall taxeras till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

av annan taxeringsnämnd, underrättelse

om berörda taxeringsåtgärd

ofördröjligen avlåtas till sist omförmälda

taxeringsnämnd.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt

eller, om sådant distrikt består av mer

än en kommun, för varje kommun

skola föras särskilda taxeringslängder,

nämligen två längder över taxeringen

av fastigheter (fastighetslängder),

av vilka den ena skall upptaga

fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller

5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna

från skatteplikt, och den

andra skall upptaga övriga fastigheter,

med undantag för sådana, som

avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en

längd över taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och till

kommunal inkomstskatt (inkomstlängd),

en längd över taxeringen till

Föreslagen lydelse:

Så snart ske kan skall nämnden

företaga taxering till kommunal inkomstskatt

beträffande sådana inom

taxeringsdistriktet skattskyldiga, som

skola taxeras till statlig inkomstskatt

av annan taxeringsnämnd. För envar,

som därvid taxerats, skall underrättelse,

huru taxeringen utfallit, med

uppgift jämväl om nettointäkt och

uppskattad inkomst för varje förvärvskälla,

ofördröjligen avlåtas till

omförmälda taxeringsnämnd.

Har taxeringsnämnd i fråga om

skattskyldighet för förmögenhet med

ägare likställt den som åtnjuter avkastningen

av förmögenhet, vartill

äganderätten tillkommer stiftelse,

skall, där stiftelsen skall taxeras till

statlig förmögenhetsskatt av annan

taxeringsnämnd, underrättelse om berörda

taxeringsåtgärd ofördröjligen

avlåtas till sist omförmälda taxeringsnämnd.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt

eller, om sådant distrikt består av mer

än en kommun, för varje kommun

skola föras särskilda taxeringslängder,

nämligen två längder över taxeringen

av fastigheter (fastighetslängd

e r), av vilka den ena skall upptaga

fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller

5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna

från skatteplikt, och den

andra skall upptaga övriga fastigheter,

med undantag för sådana, som

avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en

längd över taxeringen till statlig inkomstskatt

och till kommunal inkomstskatt

(inkomstlängd), en

längd över taxeringen till statlig för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillninasutskottets betänkande nr 50.

Hl

Nuvarande lydelse:

särskild skatt å förmögenhet (f ö rmögenhetslängd)

ävensom en

längd över taxeringen till skogsaccis

(skogsaccislängd). Hos den gemensamma

taxeringsnämnden skola

föras särskild inkomstlängd och särskild

förmögenhetslängd över taxering

för inkomst eller förmögenhet av

skattskyldiga, som omförmälas i 77 §

4 mom.

Hos särskild — — — egen uppbördsförvaltning.

De beslutade —--skattskyldi
ges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt yrkesbeteckning

för den skattskyldige, uppskattad

inkomst av olika förvärvskällor, medgivet

avdrag för underskott å förvärvskälla,

sammanräknad nettoinkomst,

medgivna allmänna avdrag

som icke avse underskott å förvärvskälla,

taxerat belopp, beloppet av

medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt

angår ensamstående skattskyldig,

samt beskattningsbart belopp med angivande

tillika, där det ej framgår

av längdens uppställning, av den

punkt i 18 § 2 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

enligt vilken grundbeloppet för

däri ingående bottenskatt skall beräknas;
dels

i--— beskattningsbar

inkomst;

dels ock, till ledning för påföring

av pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för envar, som

vid taxeringsårets början uppnått

sjutton men ej sextiofem års ålder,

beräknat taxerat belopp enligt förordningen

om statlig inkomst- och

Föreslagen lydelse:

mögenlietsskatt (förmögenhetslängd)

ävensom en längd över taxeringen

till skogsaccis (skogsaccislängd).

Hos den gemensamma

taxeringsnämnden skola föras särskild

inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd

över taxering för inkomst

eller förmögenhet av skattskyldiga,

som omförmälas i 77 § 4

mom.

Hos särskild — — — egen uppbördsförvaltning.

De beslutade---skattskyldi
ges

namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomstskatt

yrkesbeteckning för den skattskyldige,

uppskattad inkomst av olika

förvärvskällor, medgivet avdrag för

underskott å förvärvskälla, sammanräknad

nettoinkomst, medgivna allmänna

avdrag som icke avse underskott

å förvärvskälla, taxerad inkomst,

beloppet av medgivna ortsavdrag,

dock ej såvitt angår ensamstående

skattskyldig, samt beskattningsbar inkomst

med angivande tillika, där det

ej framgår av längdens uppställning,

av den punkt i 10 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt, enligt

vilken skatten skall beräknas;

d e 1 s i — — — beskattningsbar

inkomst;

dels ock, till ledning för påföring

av pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för envar, som

vid taxeringsårets början uppnått

sjutton men ej sextiosex års ålder,

beräknad taxerad inkomst enligt förordningen

om statlig inkomstskatt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

142

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande Ujdelse:

förmögenhetsskatt, därest detsamma

icke införts på grand av föreskriften

här ovan.

I förmögenhetslängden angives den

till särskild skatt ä förmögenhet beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter —----Kungl.

Maj :t.

Taxeringslängderna underskrivas

---och ledamöter.

90 §.

3 mom. Skall i fråga om stiftelse

grundbelopp för den i statliga inkomst-

och förmögenhetsskatten ingående

bottenskatten beräknas enligt

18 § 2 mom. a) förordningen Gm statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt,

åligger det taxeringsnämndens ordförande

att ofördröjligen i rekommenderat

brev med allmänna posten tillsända

stiftelsen underrättelse därom.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft

förvärvskälla, som enligt komunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort

är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skola genom vederbörande

taxeringsintendents försorg,

så snart ske kan efter det inkomstoch

förmögenhetslängderna för året

med tillhörande handlingar inkommit

till länsstyrelsen och senast den 31

juli, till den mellankommunala prövningsnämnden

översändas de självdeklarationer

och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid den skattskyldiges

taxering för inkomst eller

förmögenhet dels i kommun, till vilken

dylik förvärvskälla är att hänföra,

dels ock, därest han inom an
-

Föreslagen lydelse:

därest denna inkomst icke införts på

grund av föreskriften här ovan.

I förmögenhetslängden angives den

till statlig förmögenhetsskatt beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter — — —

Kungl. Maj:t.

Taxeringslängderna underskrivas

---och ledamöter.

90 §.

3 mom. Skall i fråga om stiftelse

den statliga inkomstskatten beräknas

enligt 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt eller

den statliga förmögenhetsskatten beräknas

enligt 11 § 1 mom. förordningen

om statlig förmögenhetsskatt,

åligger det taxeringsnämndens ordförande

att ofördröjligen i rekommenderat

brev med allmänna posten tillsända

stiftelsen underrättelse därom.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft

förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort

är att hänföra till

skilda prövningsdistrikt, skola genom

vederbörande taxeringsintendents försorg,

så snart ske kan efter det inkomst-

och förmögenhetslängderna

för året med tillhörande handlingar

inkommit till länsstyrelsen och senast

den 31 juli, till den mellankommunala

prövningsnämnden översändas

de självdeklarationer och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid

den skattskyldiges taxering för inkomst

eller förmögenhet dels i kommun,

till vilken dylik förvärvskälla

är att hänföra, dels ock, därest han

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

143

Nuvarande lydelse:

nan kommun är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

i denna kommun. Har den

skattskyldige under beskattningsåret

varit gift, skola till den mellankommunala

prövningsnämnden jämväl

översändas de självdeklarationer och

andra handlingar, som avgivits till

ledning vid den andra makens taxering

för inkomst eller förmögenhet i

nämnda kommuner, därest 52 §

1 mom. kommunalskattelagen eller

19 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt är

tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt

härmed skola överlämnas utdrag

av inkomst- och förmögenhetslängderna

samt taxeringsnämndernas

protokoll, såvitt angår ifrågavarande

taxeringar.

2 mom. Föreligger beträffande

annan skattskyldig än i 1 mom.

nämnts fråga, i vilket prövningsdistrikt

han skall taxeras till kommunal

inkomstskatt för viss inkomst eller

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skola handlingarna rörande

dylik skattskyldigs taxering för

inkomst eller förmögenhet på enahanda

sätt avskiljas, fullständigas och

översändas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

93 §.

Taxeringsintendenten har----

57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten — —

— 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i — — — föranstalta

därom.

Finner taxeringsintendenten — —

— taxeringsnämndens ordförande.

Föreslagen lydelse:

inom annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt, i denna kommun.

Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift, skola till

den mellankommunala prövningsnämnden

jämväl översändas de självdeklarationer

och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid den andra

makens taxering för inkomst eller

förmögenhet i nämnda kommuner,

därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 11 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt eller

12 § 1 mom. förordningen om statlig

förmögenhetsskatt är tillämplig å

makarnas taxering. Samtidigt härmed

skola överlämnas utdrag av inkomst-

och förmögenhetslängdema

samt taxeringsnämndernas protokoll,

såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

2 m o m. Föreligger beträffande annan

skattskyldig än i 1 mom. nämnts

fråga, i vilket prövningsdistrikt han

skall taxeras till kommunal inkomstskatt

för viss inkomst eller till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

skola handlingarna rörande

dylik skattskyldigs taxering för

inkomst eller förmögenhet på enahanda

sätt avskiljas, fullständigas och

översändas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

93 §.

Taxeringsintendenten har---

57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten — —

— 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i — — — föranstalta

därom.

Finner taxeringsintendenten--

— taxeringsnämndens ordförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

144

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

'' Landskamreraren har--— er
forderlig

utredning.

1 fråga om sådana skattskyldiga,

vilka skola taxeras till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt inom

visst prövningsdistrikt och därjämte

till kommunal inkomstskatt inom annat

prövningsdistrikt, utan att dock

sådant fall föreligger, som i 96 §

2 mom. avses, böra taxeringsintendentema

i de olika distrikten samråda

för åvägabringande av likformig

taxering.

96 §.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort

är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skall den mellankommunala

prövningsnämnden taga

befattning med den skattskyldiges

taxering för inkomst eller förmögenhet

i de kommuner, till vilka dylik

förvärvskälla är att hänföra, samt,

om han i annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

i denna kommun. Har

den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift, skall den mellankommunala

prövningsnämnden taga befattning

jämväl med den andra makens

taxering för inkomst eller förmögenhet

i nämnda kommuner, därest

52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 19 § 1 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är tillämplig å makarnas taxering.

Föreligger i annat fall än nu

nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt

skattskyldig skall taxeras till kommunal

inkomstskatt för viss inkomst

Föreslagen lydelse:

Landskamreraren har---er
forderlig

utredning.

1 fråga om sådana skattskyldiga,

vilka skola taxeras till statlig inkomstskatt

inom visst prövningsdistrikt

och därjämte till kommunal

inkomstskatt inom annat prövningsdistrikt,

utan att dock sådant fall

föreligger, som i 96 § 2 mom. avses,

böra taxeringsintendenterna i de olika

distrikten samråda för åvägabringande

av likformig taxering.

98 §.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort

är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skall den mellankommunala

prövningsnämnden taga

befattning med den skattskyldiges

taxering för inkomst eller förmögenhet

i de kommuner, till vilka dylik

förvärvskälla är att hänföra, samt,

om han i annan kommun är skattskyldig

till statlig inkomstskatt eller

statlig fömögenhetsskatt, i denna

kommun. Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift, skall

den mellankommunala prövningsnämnden

taga befattning jämväl med

den andra makens taxering för inkomst

eller förmögenhet i nämnda

kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 11 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt

eller 12 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt är tilllämplig

å makarnas taxering.

Föreligger i annat fall än nu

nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt

skattskyldig skall taxeras till kommunal

inkomstskatt för viss inkomst

s. 145 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets

Nuvarande lydelse:

eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

tillkommer det likaledes

den mellankommunala prövningsnämnden

att taga befattning med de

taxeringar, tvisten avser.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må

taxeringsintendent eller medlem av

länsprövningsnämnd icke hos nämnden

framställa yrkande, som avser

samma års taxering, där ej fall föreligger,

som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 mom., 129 § eller 130 § denna

förordning, 75 § 1 eller 2 mom.

kommunalskattelagen, 24 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet eller

16 § andra stycket lagen om folkpensionering;

vederbörande dock obetaget

att efter taxeringsårets utgång

närmare angiva omfattningen av yrkande,

som dessförinnan framställts.

Hava besvär---nyssnämnda

besvär.

Mål och---efter taxerings
året.

98 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens

beslut tillkommit eller

blivit fastställd annorlunda än

taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas

i vederbörlig taxeringslängd

och jämväl upptagas i särskild längd

(ä n d r i n g s 1 ä n g d), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild

fastighetstaxering, dels för taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt kommunal inkomstskatt,

dels för taxering till särskild skatt d

förmögenhet och dels för virkestaxe
Bihang

till riksdagens protokoll 1047. 7 sand.

betänkande nr 50. 145

Föreslagen lydelse:

eller till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt, tillkommer det

likaledes den mellankommunala prövningsnämnden

att taga befattning med

de taxeringar, tvisten avser.

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må

taxeringsintendent eller medlem av

länsprövningsnämnd icke hos nämnden

framställa yrkande, som avser

samma års taxering, där ej fall föreligger,

som avses i 123 §, 124 a §,

128 § 2 mom., 129 § eller 130 § denna

förordning, 75 § 1 eller 2 mom.

kommunalskattelagen, 15 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt

eller 15 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt; vederbörande

dock obetaget att efter taxeringsårets

utgång närmare angiva

omfattningen av yrkande, som dessförinnan

framställts.

Hava besvär----nyssnämnda

besvär.

Mål och--- efter taxerings
året.

98 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens

beslut tillkommit eller

blivit fastställd annorlunda än

taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas

i vederbörlig taxeringslängd

och jämväl upptagas i särskild längd

(ändringslängd), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild

fastighetstaxering, dels för taxering

till statlig inkomstskatt samt kommunal

inkomstskatt, dels för taxering till

statlig förmögenhetsskatt och dels för

virkestaxering. Närmare föreskrifter

Nr 50.

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

146

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

ring. Närmare föreskrifter om längdföringen

meddelas av Kungl. Maj:t.

Justering av —--justeringen

utsattes.

Vederbörande protokollförare —

— — gjorda tillägg.

Vad i--— året därpå.

100 §.

1 mom. Det åligger protokollföra - ren hos länsprövningsnämnden att senast

å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerats, i rekommenderat

brev med mottagningsbevis med

allmänna posten tillsända dels ägare

eller därmed likställd innehavare av

varje sådan fastighet, vilkens taxering

varit föremål för nämndens efter särskild

prövning meddelade beslut, dels

ock varje skattskyldig, vilkens taxering

för inkomst eller förmögenhet eller

för avverkat virke varit föremål

för nämndens efter särskild prövning

meddelade beslut, underrättelse om

beslutet medelst utdrag av nämndens

protokoll. Vad nu sagts äger icke tilllämpning,

då beslutet inneburit allenast,

att taxering för inkomst eller

förmögenhet efter yrkande av annan

än den skattskyldige rättats i avseende

å felaktighet vid beräkningen eller införingen

i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har i---jämväl klaganden.

Vad ovan---fråga är.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna

ombudet hos eller medlem av

den mellankommunala prövningsnämnden

icke hos nämnden framställa

yrkande, som avser samma års

taxering, där ej fall föreligger, som

avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.

Föreslagen lydelse:

om längdföringen meddelas av Kungl.

Maj :t.

Justering av —--justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare —

--gjorda tillägg.

Vad i---året därpå.

100 §.

1 m o m. Det åligger protokollföraren

hos länsprövningsnämnden att senast

å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerats, i rekommenderat

brev med mottagningsbevis med

allmänna posten tillsända dels ägare

eller därmed likställd innehavare av

varje sådan fastighet, vilkens taxering

varit föremål för nämndens efter särskild

prövning meddelade beslut, dels

ock varje skattskyldig, vilkens taxering

för inkomst eller förmögenhet eller

för avverkat virke varit föremål

för nämndens efter särskild prövning

meddelade beslut, underrättelse om

beslutet medelst utdrag av nämndens

protokoll. Vad nu sagts äger icke tilllämpning,

då beslutet inneburit allenast,

att taxering för inkomst efter yrkande

av annan än den skattskyldige

rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen

eller införingen i inkomstlängden

av ortsavdragen.

Har i---jämväl klaganden.

Vad ovan---fråga är.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna

ombudet hos eller medlem av

den mellankommunala prövningsnämnden

icke hos nämnden framställa

yrkande, som avser samma års

taxering, där ej fall föreligger, som

avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

147

Nuvarande lydelse:

eller 130 § denna förordning, 75 § 1

eller 2 mom. kommunalskattelagen,

24 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 §

förordningen om särskild skatt å förmögenhet

eller 16 § andra stycket lagen

om folkpensionering; vederbörande

dock obetaget att efter taxeringsårets

utgång närmare angiva omfattningen

av yrkande, som dessförinnan

framställts.

Hava besvär---nyssnämnda

besvär.

Mål och--— efter taxerings
året.

105 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens

beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd

bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ändringslängd).

En sådan längd föres för varje län,

och skall i densamma uppläggas särskild

avdelning för taxering till särskild

skatt d förmögenhet. Vad i detta

stycke stadgas skall icke gälla i fråga

om sådana beslut rörande visst års

taxering, som meddelas senare än

den 30 juni året därpå.

Justering av--— justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare--

— deras riktighet.

119 §.

Besvär enligt---nedan avses.

Har skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är

att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,

skola besvär enligt

Föreslagen lydelse;

eller 130 § denna förordning, 75 § 1

eller 2 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt eller 15 § 1 mom. förordningen

om statlig förmögenhetsskatt;

vederbörande dock obetaget att

efter taxeringsårets utgång närmare

angiva omfattningen av yrkande, som

dessförinnan framställts.

Hava besvär---nyssnämnda

besvär.

Mål och--— efter taxerings
året.

105 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens

beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd

bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ändringslängd).

En sådan längd föres för varje län,

och skall i densamma uppläggas särskild

avdelning för taxering till statlig

förmögenhetsskatt. Vad i detta stycke

stadgas skall icke gälla i fråga om sådana

beslut rörande visst års taxering,

som meddelas senare än den 30 juni

året därpå.

Justering av--— justeringen

utsättes.

Vederbörande protokollförare--

— deras riktighet.

119 §.

Besvär enligt--— nedan av
ses.

Har skattskyldig haft förvärvskälla,

som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är

att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt,

skola besvär enligt

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges

taxering för inkomst eller

förmögenhet i den kommun, där han

taxerats eller bort taxeras till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller

särskild skatt d förmögenhet, eller i

sådan annan komun, dit förvärvskällan

är att hänföra, skriftligen avfattade,

ingivas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

Besvären skola--— samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas

till den mellankommunala prövningsnämnden,

i stället före den stadgade

besvärstidens utgång ingivits till länsstyrelsen

i något av de län, inom vilka

klaganden taxerats eller bort taxeras

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet

eller dit av klaganden innehavd

förvärvskälla är att hänföra,

skall hinder icke på grund därav

föreligga för besvärens upptagande till

prövning. Länsstyrelsen har att omedelbart

överlämna besvären till den

mellankommunala prövningsnämnden.

123 §.

2 mom. Den som taxerats till

kommunal inkomstskatt eller till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

för intäkt, vilken icke skall räknas

till skattepliktig inkomst, eller som

taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt d

förmögenhet för förmögenhetstillgång

av sådant slag, som icke skall

upptagas vid beräkning av skattepliktig

förmögenhet,

den som — —- — en ort,

den som taxerats till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, ehuru

han ej är skyldig utgöra sådan skatt

Föreslagen lydelse:

118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges

taxering för inkomst eller

förmögenhet i den kommun, där han

taxerats eller bort taxeras till statlig

inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,

eller i sådan annan kommun,

dit förvärvskällan är att hänföra,

skriftligen avfattade, ingivas till

den mellankommunala prövningsnämnden.

Besvären skola---samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas

till den mellankommunala prövningsnämnden,

i stället före den stadgade

besvärstidens utgång ingivits till länsstyrelsen

i något av de län, inom vilka

klaganden taxerats eller bort taxeras

till statlig inkomstskatt eller statlig

förmögenhetsskatt eller dit av klaganden

innehavd förvärvskälla är att

hänföra, skall hinder icke på grund

därav föreligga för besvärens upptagande

till prövning. Länsstyrelsen har

att omedelbart överlämna besvären

till den mellankommunala prövningsnämnden.

123 §.

2 mom. Den som taxerats till

kommunal inkomstskatt eller till statlig

inkomstskatt för intäkt, vilken icke

skall räknas till skattepliktig inkomst,

eller som taxerats till statlig förmögenhetsskatt

för förmögenhetstillgång

av sådant slag, som icke skall

upptagas vid beräkning av skattepliktig

förmögenhet,

den som--- — en ort,

den som taxerats till statlig inkomstskatt,

ehuru han ej är skyldig

utgöra sådan skatt för något slag av

s. 149 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

149

Nuvarande lydelse:

för något slag av inkomst eller förmögenhet,

eller som taxerats till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst eller förmögenhetstillgång

av sådant slag, för vilket han ej är

skattskyldig,

den som taxerats till särskild skatt

å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §

förordningen om dylik skatt ej är

skyldig utgöra sådan skatt,

den som taxerats till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt eller

till särskild skatt d förmögenhet å

ort, där han icke är skattskyldig till

sådan skatt,

den som---avgiva självde
klaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat

behörig självdeklaration och

ej gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet,

som enligt 39 § 1 mom. andra

punkten föranleder förlust av talan,

men som blivit av taxeringsnämnd

taxerad för inkomst eller förmögenhet

med avvikelse från deklarationen

och icke erhållit föreskriven

underrättelse därom senast den 30

juni,

den som — — — hos kammarrätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vilken

uti stadgad ordning avlämnats

behörig självdeklaration och för vilkens

vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 §

Föreslagen lydelse:

inkomst, eller som taxerats till statlig

inkomstskatt för inkomst av sådant

slag, för vilket han ej är skattskyldig,

den som taxerats till statlig förmögenhetsskatt,

ehuru han ej är skyldig

utgöra sådan skatt för något slag

av förmögenhet, eller som taxerats

till statlig förmögenhetsskatt för förmögenhetstillgång

av sådant slag, för

vilket han ej år skattskyldig,

den som taxerats till statlig förmögenhetsskatt,

ehuru han enligt

10 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt

ej är skyldig utgöra sådan

skatt,

den som taxerats till statlig inkomstskatt

eller till statlig förmögenhetsskatt

å ort, där han icke är

skattskyldig till sådan skatt,

den som---avgiva självde
klaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat

behörig självdeklaration och

ej gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet,

som enligt 39 § 1 mom.

första stycket andra punkten föranleder

förlust av talan, men som blivit

av taxeringsnämnd taxerad för

inkomst eller förmögenhet med avvikelse

från deklarationen och icke erhållit

föreskriven underrättelse därom

senast den 30 juni,

den som---hos kammar
rätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vilken

uti stadgad ordning avlämnats

behörig självdeklaration och för vilkens

vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 §

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

1 mom. andra punkten föranleder

förlust av talan, grundbelopp för den

i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

ingående bottenskatten enligt

beslut av taxeringsnämnd beräknas

enligt 18 § 2 mom. a) förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall besvärsrätt,

som nyss sagts, såvitt angår denna

taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen

för det fall att stiftelsen ej erhållit

föreskriven underrättelse rörande

taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid

taxering till kommunal inkomstskatt

åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen

eller har förmögenhet

vid skattskyldigs taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller

till särskild skatt å förmögenhet beräknats

med hänsyn till fastighets

taxeringsvärde, och sker genom utslag

av Kungl. Maj:t eller kammarrätten

eller beslut jämlikt 123 § 1

eller 4 mom. eller 129 § av länsprövningsnämnd

sådan ändring beträffande

fastighetstaxeringen, att avdraget

eller förmögenheten bör beräknas till

annat belopp än som skett, må besvär

med yrkande om härav föranledd

ändring i taxeringen av inkomst eller

förmögenhet anföras hos prövningsnämnden

eller, om denna taxering redan

varit föremål för beslut av kammarrätten,

vilket ej överklagats, eller

av Kungl. Maj:t, hos den som meddelat

beslutet. Är sagda taxering i annan

ordning föremål för prövning av

kammarrätten eller Kungl. Maj:t,

skola besvären anföras hos kammar
-

Föreslagen lydelse:

1 mom. första stycket andra punkten

föranleder förlust av talan, enligt beslut

av taxeringsnämnd den statliga

inkomstskatten beräknas enligt 10 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

eller den statliga förmögenhetsskatten

beräknas enligt 11 §

1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt,

skall besvärsrätt,

som nyss sagts, såvitt angår denna

taxeringsåtgärd, tillkomma stiftelsen

för det fall att stiftelsen ej erhållit

föreskriven underrättelse rörande

taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid

taxering till kommunal inkomstskatt

åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen

eller har förmögenhet

vid skattskyldigs taxering till statlig

förmögenhetsskatt beräknats med

hänsyn till fastighets taxeringsvärde,

och sker genom utslag av Kungl.

Maj:t eller kammarrätten eller beslut

jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller

129 § av länsprövningsnämnd sådan

ändring beträffande fastighetstaxeringen,

att avdraget eller förmögenheten

bör beräknas till annat belopp

än som skett, må besvär med yrkande

om härav föranledd ändring i

taxeringen av inkomst eller förmögenhet

anföras hos prövningsnämnden

eller, om denna taxering redan varit

föremål för beslut av kammarrätten,

vilket ej överklagats, eller av Kungl.

Maj:t, hos den som meddelat beslutet.

Är sagda taxering i annan ordning

föremål för prövning av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t, skola besvären

anföras hos kammarrätten eller

Kungl. Maj:t för att prövas i sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

151

Nuvarande lydelse:

rätten eller Kungl. Maj:t för att prövas

i sammanhang med prövning av

målet i övrigt.

Rätt att — — — inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola--— fastighets
taxeringen

meddelades.

Försummas något — — — motsvarande

tillämpning.

Besvär enligt---slutligen av
gjort.

Vid besvär---motsvarande

tillämpning.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten--

— å denne.

Äro makar var för sig taxerade,

äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t,

där ändring göres i den enes taxering,

även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt

angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller 19 § 1

mom. förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller

Kungl. Maj:t anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller

dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,

24 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet beskattningsnämnd

medgivit dödsboet

efter den avlidne befrielse från erläggande

av skatt på grund av taxeringen,

skall vid ändring av taxeringen

i anledning av besvären jämväl beslutet

om sådan skattebefrielse i erforderlig

mån ändras.

Föreslagen lydelse:

manhang med prövning av målet i

övrigt.

Rätt att — — — inkomstskatt,

kommun.

Besvären skola---fastighets
taxeringen

meddelades.

Försummas något---motsva
rande

tillämpning.

Besvär enligt---slutligen av
gjort.

Vid besvär---motsvarande

tillämpning.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten--

— å denne.

Äro makar var för sig taxerade,

äger kammarrätten eller Kungl. Maj :t,

där ändring göres i den enes taxering,

även i den andres taxering vidtaga

av ändringen påkallad rättelse, såvitt

angår tillämpning av 52 § 1 mom.

kommunalskattelagen eller 11 § 1

mom. förordningen om statlig inkomstskatt

eller 12 § 1 mom. förordningeii

om statlig förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller

Kungl. Maj :t anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller

dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,

15 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt

eller 15 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt beskattningsnämnd

medgivit dödsboet efter

den avlidne befrielse från erläggande

av skatt på grund av taxeringen, skall

vid ändring av taxeringen i anledning

av besvären jämväl beslutet om

sådan skattebefrielse i erforderlig

mån ändras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

152

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

130 §.

Därest efter anförda besvär eller

eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt ändras eller bliver

någon påförd, skall samtidigt vidtagas

den ändring i taxering till särskild

skatt å förmögenhet, som därav

må föranledas.

Föreslagen lydelse:

130 §.

Därest efter anförda besvär eller

eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller bliver någon påförd, skall

samtidigt vidtagas den ändring i taxering

till statlig förmögenhetsskatt,

som därav må föranledas.

137 §.

Konungen äger meddela de närmare

föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,

som finnas erforderliga

för tillämpning av överenskommelser

och förordnanden, varom sägs

i 72 § kommunalskattelagen och 29 §

förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt.

144 §.

1 mom. Förseelse, som i 140 §,

141 § 1, 2 eller 4 mom. eller 142 §

omförmäles, åtalas vid allmän domstol.

Åtal jämlikt 141 § 1, 2 eller 4

mom. skall, då den deklarations- eller

uppgiftsskyldige här i riket har

hemortskommun, anhängiggöras vid

den allmänna underrätt, inom vars

domvärjo hemortskommunen är belägen,

och eljest vid allmänna under
-

137 §.

Konungen äger meddela de närmare

föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,

som finnas erforderliga

för tillämpning av överenskommelser

och förordnanden, varom sägs

i 72 § kommunalskattelagen, 20 §

förordningen om statlig inkomstskatt

och 20 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

141 §.

3 m o m. Den som i allmän självdeklaration

eller i annan uppgift till

ledning för taxering uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet lämnat oriktig

uppgift rörande förmögenhet, vilken

skolat i deklaration upptagas, vare,

där han ej för sin förseelse är underkastad

ansvar enligt skattestrafflagen,

straffad med dagsböter.

144 §.

1 mom. Förseelse, som i 140 §,

141 § 1, 2, 3 eller 4 mom. eller 142 §

omförmäles, åtalas vid allmän domstol.

Åtal jämlikt 141 § 1, 2, 3 eller 4

mom. skall, då den deklarations- eller

uppgiftsskyldige här i riket har

hemortskommun, anhängiggöras vid

den allmänna underrätt, inom vars

domvärjo hemortskommunen är belägen,

och eljest vid allmänna under
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

153

Nuvarande lydelse:

rätten i den ort, där den taxering

skall äga rum, för vilken deklarationen,

uppgiften eller upplysningen

skolat ligga till grund.

Förseelse, som i 141 § 1, 2 eller

4 mom. eller 142 § sägs, är föremål

för allmänt åtal. Förseelse, som i

140 § omförmäles, må, där den ej

innefattar tjänstefel, av allmän åklagare

åtalas endast där målsägande angivit

densamma till åtal.

145 §.

4 mom. Efter prövning---

kommun utanordnas.

Därvid må---fastighetstaxe
ringsnämndernas

beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas

förfogande för ersättning åt ordförandena

och kronoombuden i taxeringsnämnderna

samt åt taxeringskonsulentema

ävensom för det i samband

med den årliga taxeringen jämlikt

15 § 2 mom. av städernas tjänstemän

lämnade biträde jämte vad som

utanordnas till kommuner må sammanlagt

utgöra högst ett belopp motsvarande

tre procent av grundbeloppet

för hela riket av den i den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten

ingående bottenskatten, sådant

grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas

beslut.

Vid fördelningen----av läns
styrelsen.

Föreslagen lydelse:

rätten i den ort, där den taxering

skall äga rum, för vilken deklarationen,

uppgiften eller upplysningen

skolat ligga till grund.

Förseelse, som i 141 § 1, 2, 3 eller

4 mom. eller 142 § sägs, är föremål

för allmänt åtal. Förseelse, som i

140 § omförmäles, må, där den ej

innefattar tjänstefel, av allmän åklagare

åtalas endast där målsägande angivit

densamma till åtal.

145 §.

4 mom. Efter prövning---

kommun utanordnas.

Därvid må---fastighetstaxe
ringsnämndernas

beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas

förfogande för ersättning åt ordförandena

och kronoombuden i taxeringsnämnderna

samt åt taxeringskonsulentema

ävensom för det i samband

med den årliga taxeringen jämlikt

15 § 2 mom. av städernas tjänstemän

lämnade biträde jämte vad som

utanordnas till kommuner må sammanlagt

utgöra högst ett belopp motsvarande

en procent av dels grundbeloppet

för hela riket av den statliga

inkomstskatten för i 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt

avsedda skattskyldiga dels ock den

statliga inkomstskatten för hela riket

beträffande i 10 § 2 mom. samma förordning

avsedda skattskyldiga, allt

beräknat i enlighet med taxeringsnämndernas

beslut.

Vid fördelningen---av läns
styrelsen.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, såvitt angår påföring

av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering. I övrigt träder förordningen

i kraft den 1 januari 1949; dock att äldre bestämmelser fortfarande

skola gälla i fråga om 1948 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år

1948 eller tidigare år.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

155

5) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 12 februari 1943

(nr 44) om kupongskatt.

Härigenom förordnas, att 1 §, 11 § och 12 § 1 mom. förordningen den 12

februari 1943 om kupongskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

1 §•

Skyldighet att utgöra inkomst- och

förmögenhetsskatt till staten i form

av kupongskatt för utdelning å aktie

i svenskt aktiebolag åligger den

som, när utdelningen blir tillgänglig

för lyftning, i egenskap av ägare av

den till aktien hörande kupongen eller

eljest är berättigad lyfta utdelningen,

därest

den utdelningsberättigade är fysisk

person, vilken ej är bosatt eller

stadigvarande vistas här i riket, eller

oskift dödsbo efter sådan person eller

utländskt bolag eller juridisk person,

som enligt 25 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall likställas med utländskt

bolag, och utdelningen ej är

hänförlig till inkomst av rörelse som

här bedrivits; eller

den utdelningsberättigade genom

annat fång än arv eller testamente

förvärvat rätt till utdelningen utan

att också hava förvärvat aktien.

Skyldighet att utgöra kupongskatt

skall ock åligga utdelningsberättigad,

som uppträder såsom bulvan för annan,

i det att han huvudsakligen för

dennes räkning framträder såsom

1 §•

Skyldighet att utgöra statlig inkomstskatt

i form av kupongskatt

för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag

åligger den som, när utdelningen

blir tillgänglig för lyftning, i egenskap

av ägare av den till aktien hörande

kupongen eller eljest är berättigad

lyfta utdelningen, därest

den utdelningsberättigade är fysisk

person, vilken ej är bosatt eller stadigvarande

vistas här i riket, eller

oskift dödsbo efter sådan person eller

utländskt bolag eller juridisk person,

som enligt 16 § 2 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt skall likställas

med utländskt bolag, och utdelningen

ej är hänförlig till inkomst

av rörelse som här bedrivits; eller

den utdelningsberättigade genom

annat fång än arv eller testamente

förvärvat rätt till utdelningen utan

att också hava förvärvat aktien.

Skyldighet att utgöra kupongskatt

skall ock åligga utdelningsberättigad,

som uppträder såsom bulvan för annan,

i det att han huvudsakligen för

dennes räkning framträder såsom

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

ägare till aktie, å vilken utdelningen

belöper, försåvitt bulvanförhållandet

är i strid med ett enligt lag gällande

förbud eller det avser att bereda obehörig

förmån vid taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller

kommunal inkomstskatt.

I den---erforderligt belopp.

11 §■

Åligger skyldighet---följan
de

bestämmelser.

Hava till taxeringsnämnd inkommit

uppgifter om aktieutdelning beträffande

fysiska eller juridiska personer,

som ej äro i taxeringsdistriktet

skattskyldiga till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för i uppgifterna

avsedda utdelningar, och skola

ej dessa uppgifter enligt 78 § e) taxeringsförordningen

avsändas till ordföranden

i annan taxeringsnämnd,

åligger det taxeringsnämndens ordförande

att snarast möjligt och senast

när årets självdeklarationer till länsstyrelsen

överlämnas, i särskilt konvolut

överlämna uppgifterna med angivande

av sådana för ordföranden

kända förhållanden, som kunna tjäna

till ledning vid bedömande huruvida

skyldighet att utgöra kupongskatt

föreligger. Sådana uppgifter

som befinnas böra föranleda ytterligare

åtgärder enligt taxeringsförordningen

disponeras av länsstyrelsen

för detta ändamål. Övriga uppgifter

skola av länsstyrelsen tillställas kupongskattekontoret

tillika med ordförandens

i taxeringsnämnden utredning

i vad den avser dessa uppgifter,

Föreslagen lydelse:

ägare till aktie, å vilken utdelningen

belöper, försåvitt bulvanförhållandet

är i strid med ett enligt lag gällande

förbud eller det avser att bereda obehörig

förmån vid taxering till statlig

inkomstskatt eller kommunal inkomstskatt.

Skyldighet att utgöra kupongskatt

föreligger icke för person, som avses

i 17 § eller 18 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt.

I den---erforderligt belopp.

11 §•

Åligger skyldighet -—- — —- följande

bestämmelser.

Hava till taxeringsnämnd inkommit

uppgifter om aktieutdelning beträffande

fysiska eller juridiska personer,

som ej äro i taxeringsdistriktet

skattskyldiga till statlig inkomstskatt

för i uppgifterna avsedda utdelningar,

och skola ej dessa uppgifter

enligt 78 § e) taxeringsförordningen

avsändas till ordföranden i

annan taxeringsnämnd, åligger det

taxeringsnämndens ordförande att

snarast möjligt och senast när årets

självdeklarationer till länsstyrelsen

överlämnas, i särskilt konvolut överlämna

uppgifterna med angivande av

sådana för ordföranden kända förhållanden,

som kunna tjäna till ledning

vid bedömande huruvida skyldighet

att utgöra kupongskatt föreligger.

Sådana uppgifter som befinnas

böra föranleda ytterligare åtgärder

enligt taxeringsförordningen disponeras

av länsstyrelsen för detta

ändamål. Övriga uppgifter skola av

länsstyrelsen tillställas kupongskattekontoret

tillika med ordförandens i

taxeringsnämnden utredning i vad

den avser dessa uppgifter, fullstän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

157

Nuvarande lydelse:

fullständigad med upplysningar rörande

för länsstyrelsen kända förhållanden.

Kupongskattekontoret skall — —

— inbetala skatten.

Kupongskatt, som---finnes

stadgat.

12 §.

1 mom. Har vid---inne
hållna

beloppet.

Ansökan om restitution av kupongskatt

som nu sagts skall före utgången

av kalenderåret efter det då utdelningen

uppburits, dock senast under

tredje kalenderåret efter det då

utdelningen blivit tillgänglig för lyftning,

ingivas till länsstyrelsen i det

län, där den utdelningsberättigade

enligt kommunalskattelagen har sin

hemortskommun. Vid ansökningen

skall sökanden foga det honom tillställda

erkännandet rörande innehållen

kupongskatt eller annan utredning

till ådagaläggande att sådant innehållande

skett, så ock utredning till

styrkande av att kupongskatt ej skall

utgöras. Länsstyrelsen översänder

ansökningen till kupongskattekontoret

med det yttrande vartill förhållandena

föranleda. Kupongskattenämnden

är ej pliktig meddela beslut

i anledning av ansökning om restitution,

förrän fråga om skattskyldighet

för utdelningen jämlikt förordningen

om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt blivit slutligen

prövad.

Föreslagen lydelse:

digad med upplysningar rörande för

länsstyrelsen kända förhållanden.

Kupongskattekontoret skall — —

— inbetala skatten.

Kupongskatt, som---finnes

stadgat.

12 §.

1 mom. Har vid---inne
hållna

beloppet.

Ansökan om restitution av kupongskatt

som nu sagts skall före utgången

av kalenderåret efter det då utdelningen

uppburits, dock senast under

tredje kalenderåret efter det då

utdelningen blivit tillgänglig för lyftning,

ingivas till länsstyrelsen i det

län, där den utdelningsberättigade

enligt kommunalskattelagen har sin

hemortskommun. Vid ansökningen

skall sökanden foga det honom tillställda

erkännandet rörande innehållen

kupongskatt eller annan utredning

till ådagaläggande att sådant innehållande

skett, så ock utredning till styrkande

av att kupongskatt ej skall utgöras.

Länsstyrelsen översänder ansökningen

till kupongskattekontoret

med det yttrande vartill förhållandena

föranleda. Kupongskattenämnden

är ej pliktig meddela beslut i anledning

av ansökning om restitution,

förrän fråga om skattskyldighet för

utdelningen jämlikt förordningen om

statlig inkomstskatt blivit slutligen

prövad.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948, dock att dels 11 § i

dess äldre lydelse fortfarande skall gälla i fråga om 1948 års taxering, dels

ock 12 § 1 mom. i dess äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning beträffande

1948 års taxering samt beträffande eftertaxering för år 1948 eller

tidigare år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

158

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

6) för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

17 §.

Till myndighet---uppgiftens

datum.

Förmögenhetslängd ävensom prövningsnämnds

ändringslängd beträffande

taxering till särskild skatt d

förmögenhet må ej utan den skattskyldiges

samtycke utlämnas till annan

tidigare än tjugu år efter längdens

datum.

Föreslagen lydelse:

17 §.

Till myndighet---uppgiftens

datum.

Förmögenhetslängd ävensom prövningsnämnds

ändringslängd beträffande

taxering till statlig förmögenhetsskatt

må ej utan den skattskyldiges

samtycke utlämnas till annan

tidigare än tjugu år efter längdens

datum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949, dock att äldre lag alltjämt

skall äga tillämpning beträffande förmögenhetslängd och prövningsnämnds

ändringslängd, som avser taxering år 1948 eller tidigare år eller eftertaxering

för nämnda år.

‘ Senaste lydelse se 1938:378.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

159

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

Ull

förordning om kvarlåtenskapsskatt.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas kvarlåtenskapsskatt

för egendom, för vilken arvsskatt skall utgå enligt 4 § förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteförordningen)

.

Skatt såsom för kvarlåtenskap skall enligt bestämmelserna i denna förordning

jämväl erläggas dels för sådan gåva av fysisk person, för vilken skyldighet

att erlägga gåvoskatt föreligger enligt bestämmelserna i 35 § eller 37 §

1 mom. arvsskatteförordningen, dels ock för livförsäkring, Ull vilken förmånstagare

insatts.

Medlem av konungahuset samt dödsbo efter sådan person äro frikallade

från utgörande av kvarlåtenskapsskatt.

2 §.

Skattskyldighet åligger beträffande kvarlåtenskap dödsboet, beträffande

gåva gåvogivaren och beträffande livförsäkring försäkringens ägare eller, om

skattskyldighet inträder först vid dennes död, hans dödsbo.

Om skatt för kvarlåtenskap.

3 §.

Skattskyldighet för avliden persons kvarlåtenskap inträder vid dödsfallet.

4 §.

Skattepliktig egendom i dödsbo uppskattas med hänsyn till förhållandena

vid tiden för skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmelserna

i 13, 20 samt 22—27 §§ arvsskatteförordningen. Bland boets skulder

må icke inräknas belopp, som skall betalas i kvarlåtenskapsskatt.

5 §. '' 5 §.

Har den avlidne inom fem år före Har den avlidne inom fem år före

dödsfallet erhållit egendom genom dödsfallet erhållit egendom genom

arv, testamente, gåva eller sådant för- arv, testamente, gåva eller sådant för
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

värv, som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen

är att jämställa

med gåva, skall, om dödsboet före

skatteärendets avgörande därom framställer

yrkande, från behållningen i

boet avdrag ske med belopp, motsvarande

värdet av nämnda egendom.

Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga

om förvärv på grund av förmånstagareförordnande,

som i 20 eller 21 §

avses, dock att avdrag härvid må ske

högst med sammanlagda beloppet av

(Utskottets förslag.)

värv, som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen

är att jämställa

med gåva, skall, om dödsboet därom

framställer yrkande, från behållningen

i boet avdrag ske med belopp, motsvarande

värdet av nämnda egendom.

Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga

om förvärv på grund av förmånstagareförordnande,

som i 20 eller 21 §

avses, dock att avdrag härvid må ske

högst med sammanlagda beloppet av

erlagda premier.

erlagda premier.

Vad i första stycket stadgas skall, såvitt angår egendom som den avlidne

erhållit genom testamente av sin make, gälla med avseende å egendom erhållen

inom tio år före dödsfallet.

Egendom, varom i första eller andra

stycket förmäles, uppskattas till

sitt värde vid tiden för förvärvet, såvida

den icke därefter nedgått i värde,

i vilket fall till grund för uppskattningen

skall läggas värdet vid

tiden för dödsfallet. Har den avlidne

dessförinnan avhänt sig egendomen,

må avdrag icke ske med högre belopp

än som motsvarar vederlagets värde

vid tiden för dödsfallet.

Egendom, varom i första eller andra

stycket förmäles, uppskattas till

sitt värde vid tiden för förvärvet,

dock att där den avlidne avhänt sig

egendom, varom här år fråga, utan

vederlag eller mot vederlag, som väsentligen

understigit egendomens värde,

avdrag för nämnda egendom icke

må ske med högre belopp än som

motsvarar vederlagets värde vid tiden

för dödsfallet.

6 §•

Var den avlidne gift, skall från den efter tillämpning av 5 § återstående

behållningen i boet avräknas den andel därav, som jämlikt 15 § 1 mom.

arvsskatteförordningen beräknas tillfalla efterlevande maken fri från arvsskatt.

Från behållningen skall vidare avräknas lott, som på grund av arv eller

testamente tillfaller juridisk person som enligt 3 eller 38 § arvsskatteförordningen

är befriad från arvsskatt eller gåvoskatt. Lika med lott som nyss

sagts skall anses sådan därtill hänförlig skattelott, varom förmäles i 11 §

2 mom. arvsskatteförordningen.

7 §■

Såsom kvarlåtenskap anses enligt denna förordning den skattepliktiga egendomen

i boet efter avdrag, varom i 5 och 6 §§ sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

161

(Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §•

Angående sammanläggning i vissa fall av kvarlåtenskap och premier, som

erlagts för livförsäkring, stadgas i 21 §.

9 §.

Kvarlåtenskap är fri från skatt enligt denna förordning, därest värdet av

kvarlåtenskapen icke överstiger 30 000 kronor.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Kvarlåtenskapsskatten utgör:

när kvarlåtenskapen icke överstiger 50 000 kronor: 5 procent av det belopp

varmed kvarlåtenskapen överstiger 30 000 kronor; samt

när kvarlåtenskapen överstiger

50 000 men icke

100 000 kr.:

1000 kr. för

50 000 kr. och

10% av återstoden;

100 000

2>

200 000

» :

6000 »

2>

100 000

lb% >

» ;

200000

»

>

300 000

» :

21000 »

200 000

>

20% >

» ;

300 000

500 000

> :

41000 »

>

300 000

»

»

25 % »

* ;

500 000

»

>

1000 000

» :

91 000 »

500 000

ce

O

V*.

» ;

1 000 000

»

2 000000

» :

: 241000 >

i»

1 000 000

2>

2>

35 % s

» ;

2 000 000

2>

5 000 000

» :

591000 »

>

2 000 000

»

40 % 5

» ;

5 000000 kr.

:

1 791 000 »

Tf

5 000 000

>

»

50% »

Vid tillämpning av denna paragraf skall värdet å kvarlåtenskapen jämnas

till närmast lägre fulla hundratal kronor.

10 §.

Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna förordning utfärdar

Konungen erforderliga tabeller. 11

11 8-

Därest de kontanter, därmed jämförliga fordringar och lätt realiserbara

värdehandlingar, som ingå bland tillgångarna i bouppteckning eller deklaration

varom i 23 § förmäles, sammanlagt icke uppgå till dubbla beloppet

av den kvarlåtenskapsskatt som skall erläggas, må beskattningsmyndigheten

på ansökan av dödsboet medgiva, att kvarlåtenskapsskatten erlägges genom

högst fem årliga inbetalningar. Därvid skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse bestämmelserna i 55 § 2—6 mom. arvsskatteförordningen, dock

att i 55 § 3 mom. nämnda förordning föreskriven skyldighet att ställa säkerhet

skall gälla i samtliga fall, då anstånd med kvarlåtenskapsskattens erläggande

beviljas.

Biliang till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 50.

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

162

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

12 §.

Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga

egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller

föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen på ansökan av dödsboet

medgiva befrielse från eller nedsättning av återstående del av skatten.

13 §.

Var den avlidne vid sin död i konkurs eller avträdes dödsboet till konkurs,

gälle beträffande kvarlåtenskapsskatten i tillämpliga delar vad i 33 § arvsskatteförordningen

är för motsvarande fall stadgat; och skall den i 2 mom.

samma paragraf förekommande hänvisningen till 32 § arvsskatteförordningen

i stället avse 34 § denna förordning.

14 §.

Beskattningsmyndighet är den allmänna underrätt, vid vilken den avlidne

skolat svara i mål, som rörde hans person. Finnes ej behörig beskattningsmyndighet

efter vad nu sagts upptages skatteärendet av Stockholms rådhusrätt.

Om skatt för gåva.

15 §.

1 mom. Skattskyldighet inträder, då gåva blivit fullbordad eller handling,

innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till

mottagaren.

2 mom. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke för sådan

gåva till i 3 eller 38 § arvsskatteförordningen omförmäld juridisk person,

för vilken befrielse från gåvoskatt åtnjutes, ej heller för gåva av beskaffenhet

som avses i 39 § a)—c) sistnämnda förordning.

16 §.

Värdet av gåva uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för

skattskyldighetens inträde och med tillämpning av bestämmelserna i 20 samt

22—27 §§ arvsskatteförordningen.

Där jämlikt 18 § denna förordning skatt skall beräknas efter sammanlagda

värdet av flera gåvor, uppskattas den tidigare gåvan med hänsyn till förhållandena

vid den tidpunkt, då skattskyldighet för densamma inträtt, eller,

om den tidigare gåvan icke i och för sig uppgått till skattepliktigt belopp,

med hänsyn till förhållandena vid den tidpunkt, då skattskyldighet skulle

hava inträtt, om gåvan varit skattepliktig.

17 §.

Gåva är fri från skatt enligt denna förordning, då gåvans värde icke överstiger

30 000 kronor. För annan gåva beräknas skatten på sätt nedan sägs.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

163

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

För gåva till den, som vid tiden för gåvan är närmast till arv efter givaren,

så ock för gåva till avkomling efter arvinge som nyss sagts, skall kvarlåtenskapsskatten

beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen och med hänsyn

tagen till givarens förmögenhet, gåvans värde däri inräknad, vid tiden för

gåvan. Skatten skall beräknas allenast å det belopp, varmed gåvans värde

överstiger 30 000 kronor, och utgå efter den eller de procentsatser som skolat

tillämpas, därest skatt skolat uttagas för hela förmögenheten och nyssnämnda

belopp utgjort den högst beskattade delen därav. Därest givaren var gift, skall

vad i detta stycke sägs om givarens förmögenhet i stället avse den del av

makarnas förmögenhet, som enligt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen beräknas

vid bodelning eller boskifte tillfalla givaren, dock att givarens förmögenhet

icke må beräknas till lägre belopp än gåvan.

För annan gåva än i nästföregående stycke avses beräknas kvarlåtenskapsskatt

enligt den i 9 § intagna tariffen såsom om gåvan utgjort kvarlåtenskap

efter givaren.

18 §.

Vid beräknande huruvida gåva, som avses i 17 § andra stycket uppgår till

skattepliktigt belopp skall sammanläggning ske av den ifrågavarande gåvan

och alla av samme givare inom loppet av tio år dessförinnan bortgivna,

förut icke beskattade gåvor av det slag som i nyssnämnda författningsrum

avses; och skall därvid, om under nämnda tid förekommit gåva eller gåvor

som förut beskattats, gåvan eller gåvorna till ett belopp av 30 000 kronor anses

såsom en icke beskattad gåva. Skatten för gåvornas sammanlagda belopp

bestämmes såsom om fråga vore om en gåva och beräknas med hänsyn till

givarens på sätt i 17 § andra stycket sägs beräknade förmögenhet eller hans

andel i makarnas förmögenhet vid tiden för den senaste gåvan.

Vid beräknande huruvida gåva som avses i 17 § sista stycket uppgår till

skattepliktigt belopp, så ock eljest vid beräkning av skatt för sådan gåva

skall gåvan sammanläggas med alla av samme givare inom loppet av fyra

år dessförinnan bortgivna gåvor av det slag som i sistnämnda författningsrum

avses; och skall vid skattens bestämmande gåvornas sammanlagda belopp

behandlas som en gåva. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava enligt

denna förordning erlagts för de tidigare gåvorna eller, om före nyss angivna

tid förekommit ytterligare sådana gåvor som i 17 § sista stycket avses, för

vad av erlagd skatt belöper på de gåvor som skola sammanläggas med den

ifrågavarande gåvan; dock må skatten icke beräknas till lägre belopp än

som skulle, utan avseende å de tidigare gåvorna, hava utgått för den gåva om

vars beskattning är fråga.

Vid sammanläggning av gåvor enligt denna paragraf skall, beträffande

gåvor som avses i 39 § d) arvsskatteförordningen, hänsyn tagas allenast till sådana

gåvor för vilka jämlikt 41 § 1 mom. samma förordning gåvoskatt skall

utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

164

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

19 §.

Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där gåvogivaren var

mantalsskriven när skattskyldigheten inträdde eller, om han då ej var mantalsskriven

inom riket, där han vid nämnda tid var bosatt eller stadigvarande

vistades.

Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts, upptages

skatteärendet av överståthållarämbetet.

Om skatt för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts.

20 §.

Har förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad att premiebetalningen

skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller för

vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel

av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från avtalets slutande, och är försäkringens

ägare svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder

under dennes livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för

gåva då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren,

dock endast om för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp

överstigande 30 000 kronor.

I nu avsett fall skall skatt erläggas för summan av de erlagda premierna,

dock icke i något fall för högre belopp än som tillfallit förmånstagaren; och

skola i övrigt bestämmelserna i 17—19 §§ äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Efterlämnar svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bosatt

här i riket, livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, och har icke

enligt 20 § för försäkringen erlagts kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, inträder,

om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning fullgjorts

inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts premier till

sammanlagt belopp överstigande 30 000 kronor, vid dödsfallet skyldighet att

för försäkringen erlägga skatt såsom för kvarlåtenskap.

Efterlämnar den avlidne flera försäkringar av i första stycket angivet slag,

skall vid bedömandet av huruvida skattskyldighrt föreligger hänsyn tagas

till sammanlagda beloppet av de för försäkringarna erlagda premierna.

Vid skattens bestämmande skall sammanlagda beloppet av de erlagda premiema,

i den mån detsamma överstiger 30 000 kronor, läggas till den i 7 §

angivna kvarlåtenskapen samt skatten beräknas enligt den i 9 § intagna tariffen

å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen och nämnda premiebelopp;

skolande därvid iakttagas, att det belopp, varmed kvarlåtenskapen sålunda

ökas, icke i något fall må överstiga värdet av vad som tillfallit förmånstagaren.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

165

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Skall jämlikt 104 § andra stycket lagen om försäkringsavtal viss del av

försäkringsbeloppet tillfalla efterlevande make och understiger den återstående

delen av försäkringsbeloppet summan av de erlagda premiema, föreligger

icke skattskyldighet för större del av premiebeloppet än som motsvarar den

återstående delen av försäkringsbeloppet minskad med 30 000 kronor.

Är efterlevande make insatt såsom förmånstagare till belopp, som eljest

skulle hava utgjort giftorättsgods eller gemensam egendom, skall vad i denna

paragraf sägs angående skattskyldighet för erlagda premier icke gälla beträffande

den del av premiebeloppet, varmed makens jämlikt 6 § första stycket

skattefria andel i boet skolat ökas, därest premiebeloppet ingått i boets

behållning.

22 §.

Vid tillämpning av 20 och 21 §§ skall hänsyn icke tagas till pensionsförsäkring,

för vilken premier på grund av tjänst erlagts av arbetsgivaren eller

den anställde.

I fråga om insättningar i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skall gälla

vad därom är i 12 § tredje stycket arvsskatteförordningen stadgat.

Gemensamma bestämmelser.

23 §.

Deklaration till ledning för beräknande av kvarlåtenskapsskatt skall av den

som är skattskyldig avgivas angående

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall då skyldighet ej inträtt

att här i riket förrätta bouppteckning efter honom enligt svensk lag,

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist

i riket,

3) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där jämlikt 13 §

kvarlåtenskapsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom. arvsskatteförordningen,

4) omständighet som jämlikt 13 eller 34 § föranleder efterbeskattning, såvida

icke efterbeskattningen verkställes med ledning av upprättad handling,

som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte,

5) gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen är att

jämställa med gåva, samt

6) premieinbetalning, som avses i 20 §.

Skall enligt vad nu stadgats deklaration avgivas angående egendom i dödsbo

efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och finnes här icke någon,

som äger att tala och svara i mål som röra boet, åligger det den som

omhänderbar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

24 §.

Deklaration skall avlämnas till vederbörande beskattningsmyndighet.

I fall som avses i 23 § 5) skall dock deklaration avlämnas till den myndig
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

het som har att fastställa gåvoskatt enligt arvsskatteförordningen. Nämnda

myndighet har att, sedan gåvoskatten blivit fastställd, översända deklarationen

till den i 19 § angivna beskattningsmyndigheten, därvid uppgift samtidigt

skall lämnas om gåvans uppskattade värde. Därest sådana omständigheter

föreligga, att skattskyldighet för gåvotagaren enligt arvsskatteförordningen

inträder först framdeles, skall deklarationen ofördröjligen översändas till

nyssnämnda myndighet.

Magistrat i annan stad än den, där länsstyrelsen har sitt säte, ävensom

kommunalborgmästare och landsfiskal åligger att på begäran mottaga och

till länsstyrelsen överlämna deklaration, som skall dit ingivas.

25 §.

Deklaration skall vara avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som angivas

i 23 §

under 1), 2), 5) och 6) från det skattskyldighet inträdde,

under 3) från det överskott i konkursen överlämnades till den skattskyldige,

under 4) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som föranleder

efterbeskattningen.

26 §.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete.

Deklaration, som avser egendom i dödsbo, skall innehålla uppgift om den

avlidnes fullständiga namn, hemvist och medborgarskap samt dödsdag, den

skattepliktiga egendomen med angivande av värdet därav samt de skulder,

för vilka avdrag må ske, ävensom, om den avlidne var gift, storleken av den

andel som beräknas tillkomma efterlevande maken samt de grunder, enligt

vilka denna andel beräknats.

Deklaration, som avser gåva eller vad som enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen

skall behandlas såsom gåva, skall innehålla uppgift om givarens

och mottagarens fullständiga namn och hemvist, tidpunkten för skattskyldighetens

inträde, skyldskapsförhållandet mellan givaren och mottagaren samt

egendomens beskaffenhet och värde. Avser deklarationen gåva, varom i 17 §

andra stycket förmäles, skall deklarationen vidare innehålla uppgift dels

rörande storleken av givarens förmögenhet och, om givaren är gift, storleken

av den andel som beräknas vid bodelning eller boskifte tillfalla maken med

angivande av de grunder, enligt vilka sagda andel beräknats, dels ock om

sådana tidigare gåvor, som avses i 18 § första stycket. Gäller deklarationen

annan gåva, skall deklarationen innehålla uppgift om sådana tidigare gåvor

som avses i 18 § andra stycket.

Vad i föregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om deklaration rörande premieinbetalning, som i 20 § avses; och skall därvid

tillika lämnas uppgift angående försäkringsavtalets innehåll och förmånstagareförordnandets

beskaffenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50. lo''

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Bestämmelserna i 47 § sista stycket och 48 § arvsskatteförordningen skola

äga motsvarande tillämpning beträffande deklaration eller annan uppgift

enligt denna förordning, dock att den i 48 § tredje stycket gjorda hänvisningen

till 62 § andra stycket arvsskatteförordningen i stället skall avse 39 §

andra stycket denna förordning.

27 §.

I samband med ingivandet till beskattningsmyndigheten av bouppteckning

eller sådan deklaration rörande egendom i dödsbo, som skall ligga till

grund för skattens bestämmande, skall tillika lämnas skriftlig uppgift å

erlagda försäkringspremier, som avses i 21 §. Uppgiften skall på heder och

samvete avgivas av den som uppgivit boet i övrigt.

28 §.

Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom

förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter erhållen

vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skattskyldighets

inträde, lämna skriftlig uppgift härom till vederbörande beskattningsmyndighet

och därvid enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av

Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse för skattens

bestämmande; dock skall nu stadgad skyldighet icke gälla, där summan

av de för försäkringen eller, där fråga är om flera försäkringar, för desamma

erlagda premierna ej överstiger 30 000 kronor.

29 §.

Ärende rörande fastställande av kvarlåtenskapsskatt, som ej skall uttagas

efter deklaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning

eller handling, som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och

arvskifte.

30 §.

Medgives i fall, där kvarlåtenskapsskatten skall fastställas med ledning av

bouppteckning, jämlikt 17 § arvsskatteförordningen anstånd med arvsskatts

fastställande äge beskattningsmyndigheten i samband med beviljande av sådant

anstånd förordna om anstånd under samma tid jämväl med fastställande

av kvarlåtenskapsskatten. Därvid skall vad i nyssnämnda paragraf stadgas

angående ställande av säkerhet för arvsskatt äga motsvarande tillämpning

beträffande kvarlåtenskapsskatt.

Förklaras beviljat anstånd med fastställandet av arvsskatt ej vidare gälla,

skall i samband därmed förordnas, att jämväl beviljat anstånd med kvarlåtenskapsskattens

fastställande skall upphöra att gälla.

Har anstånd med kvarlåtenskapsskattens fastställande beviljats, skola i

fråga om tiden för ärendets avgörande bestämmelserna i 51 § arvsskatteförordningen

äga motsvarande tillämpning.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Det åligger dödsboet att i fall då anstånd åtnjutits gälda ränta enligt samma

grunder, som i 17 § och 52 § andra stycket arvsskatteförordningen är för

där avsett fall stadgat.

31 §.

I fråga om kvarlåtenskapsskaltens erläggande skola i tillämpliga delar bestämmelserna

i 52 § första, tredje, fjärde och femte styckena samt 53 § arvsskatteförordningen

lända till efterrättelse, dock att den i 52 § första stycket

gjorda hänvisningen till 55 § arvsskatteförordningen i stället skall avse 11 §

denna förordning.

32 §.

Vid erläggande av skatt för kvarlåtenskap i dödsbo må intill ett belopp,

motsvarande högst hälften av den fastställda skatten, såsom betalningsmedel

gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande bestämmelser angående

inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, fartyg, jordbruksinventarier

eller förlagsegendom, inteckning meddelats i boet tillhörig egendom,

eller ock skuldförbindelse med säkerhet av sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare Sålunda intecknat skuldebrev vare

gällande såsom betalningsmedel eller gällande såsom betalningsmedel ellei

säkerhet endast i den mån detsamma

fastställts att gälla inom det värde,

till vilket den intecknade egendomen

upptagits i ärendet angående kvarlåtenskapsskattens

fastställande, och

därjämte endast under förutsättning,

att inteckningen omfattar jämväl ränta

efter minst fem procent.

säkerhet endast i den mån detsamma

fastställts att gälla inom det värde,

till vilket den intecknade egendomen

upptagits i ärendet angående kvarlåtenskapsskattens

fastställande, och

därjämte endast under förutsättning,

att inteckningen omfattar jämväl ränta

efter den procent, som Konungen

föreskriver.

Å skuld, som avses i första stycket, skall gäldas ränta efter den procent,

som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år

i december att gälla för det påföljande året.

Överstiger skatt för kvarlåtenskap överstiger skatt för kvarlåtenskap i

i dödsbo 20 000 kronor, må därjämte

intill skattens halva belopp aktier,

som ingå bland dödsboets tillgångar,

gälla såsom betalningsmedel i enlighet

med de föreskrifter Konungen

meddelar.

dödsbo 20 000 kronor, må därjämte

intill skattens halva belopp aktier,

som ingå bland dödsboets tillgångar,

eller skuldebrev, för vilket lämnas säkerhet

i aktier, gälla såsom betalningsmedel

i enlighet med de föreskrifter

Konungen meddelar.

33 §.

Vad i 4 kap. lagen om boutredning och arvskifte stadgas angående dödsbodelägares

ansvar för gäld skall, såvitt angår kvarlåtenskapsskatt eller ränta

s. 169 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

169

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

därå, icke gälla beträffande efterlevande make, som av boet allenast erhållit

vad som vid bodelning enligt lag tillkommer honom.

Har vid beräknande av skatten hänsyn tagits till premiebelopp, som erlagts

för förmånstagarförsäkring, åligge förmånstagaren samma ansvarighet

som om premiebeloppet tillfallit honom såsom legat.

Saknar gåvogivare eller, i fall som i 20 § sägs, ägare av livförsäkring tillgång

till gäldande av den för gåvan eller premiebeloppet utgående skatten,

svare gåvomottagaren eller förmånstagaren för vad som brister.

34 §.

Har efter fastställande av kvarlåtenskapsskatt

a) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 3 kap.

10 § lagen om boutredning och arvskifte stadgas föranleder tillägg till eller

rättelse av bouppteckning;

b) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration upptagen egendom

eller skuld bort upptagas annorledes än som skett;

c) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 18 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, skatt skolat

gäldas med högre belopp än som fastställts, skall efterbeskattning ske med

sålunda felande belopp.

35 §.

Hade, om hänsyn tagits till omständighet, som i 34 § a) eller b) avses, skatt

skolat utgå med lägre belopp än som fastställts, skall på ansökan av skattskyldig

påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och

upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

1 in o in. I fall, som avses i 57 §

arvsskatteförordningen, äger Konungen

medgiva befrielse från eller nedsättning

av kvarlåtenskapsskatt.

36 §.

1 mom. I fall, som avses i 57 § a)

arvsskatteförordningen, äger Konungen

medgiva befrielse från eller nedsättning

av kvarlåtenskapsskatt.

2 mom. Har egendom, för vilken skatt fastställts enligt denna förordning,

blivit i utlandet beskattad genom kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämförlig

skatt, må Konungen till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen,

när skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller nedsättning av den

här i riket fastställda skatten.

37 §.

I fråga om fullföljd av talan mot beslut i skatteärende enligt denna förordning

skall i tillämpliga delar gälla vad därom är i 60 § arvsskatteförordningen

stadgat.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(liungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Över beslut av beskattningsmyndighet i frågor, som avses i 30 § första och

andra styckena, må klagan ej föras.

38 §.

Är skattskyldig berättigad att återfå erlagd kvarlåtenskapsskatt, skall i

den ordning, som i fråga om restitution av skatt i uppbördsförordningen är

föreskriven, skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till

grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt

eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Skattskyldig äge ock, utom i fall som

avses i 36 § 1 och 2 mom., att å återbetalat belopp erhålla ränta efter fem

procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om

skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekommes;

dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit

efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall återbekommas,

och i varje fall ej för längre tid än ett år från det underrätt eller

länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

I fall som avses i 36 § 1 och 2 mom. ankommer det på Konungen att förordna,

i vad mån ränta skall utgå å skattebelopp, som återbetalas; dock må

ränta ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket

är stadgat.

Har jämlikt 11 § anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid befrielse

från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldförbindelse

återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp, skola

de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

39 §.

Underrätts beslut i ärende rörande kvarlåtenskapsskatt skall, efter vad

därom är särskilt stadgat, upptagas i bouppteckningsprotokollet. Avser beslut

fastställande av skatt, skola i protokollet antecknas: den avlidnes fullständiga

namn (för gift kvinna jämväl hennes namn som ogift), födelsetid, hemvist och

dödsdag, behållningen i boet eller i kvarlåtenskap som avses i 4 § 1 mom. 2)

arvsskatteförordningen, avdrag enligt 5 §, efterlevande makes andel i boets

behållning eller i sådan kvarlåtenskap som nyss sagts, lott som avses i 6 §

andra stycket, den i enlighet med bestämmelserna i denna förordning uppskattade

kvarlåtenskapen, premiebelopp som jämlikt 21 § skall sammanläggas

med kvarlåtenskapen, övriga å skattens bestämmande inverkande omständigheter

ävensom skattens belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende upptages i särskilt protokoll, vari antecknas

den skattskyldiges namn och hemvist samt skattens belopp; men må

om deklarationens innehåll vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll som nu nämnts skola antecknas beloppet av inbetalad

skatt samt dagen för inbetalningen. I underrätts protokoll skall därjämte,

då anmälan till länsstyrelse gjorts för skattens indrivning, antecknas

dagen för sådan anmälan.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

171

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Finner beskattningsmyndigheten avgiven deklaration böra bevaras under

längre tid än tolv år, skall anteckning härom verkställas i protokollet i samband

med beslutet om skattens fastställande.

Föreskrifterna i 64 § arvsskatteförordningen skola gälla jämväl beträffande

kvarlåtenskapsskatt.

40 §.

I 65—69 §§ arvsskatteförordningen meddelade ansvarsbestämmelser m. m.

skola äga motsvarande tillämpning beträffande kvarlåtenskapsskatt.

41 §.

Vad i denna förordning sägs om länsstyrelse skall beträffande Stockholms

stad gälla överståthållarämbetet.

42 §.

1 mom. Slutes beträffande kvarlåtenskapsskatt eller därmed jämförlig

skatt avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning, äger

Konungen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna

förordning är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas

erforderliga för avtalets tillämpning.

2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skattskyldighet

må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag

innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt, som eljest skulle

hava erlagts av personer bosatta i viss annan stat eller av dödsbo efter sådana

personer.

överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall

upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning.

43 §.

Såvitt ej annat följer av vad i denna förordning stadgas, skola föreskrifterna

i förordningen angående stämpelavgiften äga motsvarande tillämpning

beträffande stämpelbeläggning, som äger rum för uttagande av kvarlåtenskapsskatt.

44 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

Förordningen skall icke äga tillämpning beträffande kvarlåtenskap efter

den, som avlidit före nyssnämnda dag, eller beträffande gåva, därest före

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

nämnda dag gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse

om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. Ej heller skall

förordningen äga tillämpning beträffande livförsäkring, på grund av vilken

utbetalning till förmånstagaren skett före ovannämnda dag, eller beträffande

livförsäkring efter den som avlidit före samma dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

173

8) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att It § 1 mom., 16 §, 19 § 1 mom. samt 32, 52 och

59 §§ förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

11 §•

1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares

lott anses vad enligt

lag och testamente å honom belöper

av behållningen i dödsboet eller i sådan

kvarlåtenskap, varom förmåles i

i § 1 mom. 2); dock skall, där i skatteärendet

föreligger arvskifte, den däri

gjorda fördelningen efter vad i 16 §

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas —--av

denna.

16 §.

Föreligger i---angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars

och universella testamentstagares

sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen

upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet,

beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27

11 §•

1 mom. Innan arvingars och testamentstagares

lotter beräknas, skall

från behållningen i dödsboet eller i

sådan kvarlåtenskap, varom förmåles

i A § 1 mom. 2), eller, om den avlidne

var gift, från hans andel av behållning,

som nu sagts, avdrag ske för belopp,

som skall betalas i kvarlåtertskapsskatt.

Såsom arvinges eller testamentstagares

lott anses vad enligt lag och

testamente å honom belöper av den

därefter återstående behållningen eller,

om den avlidne var gift, av återstoden

av den avlidnes andel av behållningen;

dock skall, där i skatteärendet

föreligger arvskifte, den däri

gjorda fördelningen efter vad i 16 §

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas---av

denna.

16 §.

Föreligger i---angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars

och universella testamentstagares

sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen

upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet,

beräknad på sätt i 13, 20—23 och

opaginerad Kontrollera mot PDF

174

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Nuvarande lydelse:

§§ stadgas, sedan därifrån avräknats

dels efterlevande makes jämlikt 15 §

skattefria andel, dels legat, dels i 11 §

2 mom. omförmäld skattelott och dels

värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först

framdeles beskattningsbar egendom,

skola lotterna bestämmas såsom om

det belopp, varmed deras sammanlagda

värde understiger dödsbobehållningen

efter nu nämnd avräkning,

uppdelats å lotterna i förhållande till

deras storlek.

Skifteshandling skall---hos

beskattningsmyndigheten.

19 §.

1 mom. Arvs- eller testamentslott,

för vilken inträde av skattskyldighet

är att hänföra till dödsfallet,

skall vid skattens beräkning sammanläggas

med gåva, som arvingen eller

testamentstagaren erhållit av den avlidne,

under förutsättning att skattskyldighet

för gåvan inträtt vid dödsfallet

eller inom fyra år dessförinnan.

Avdrag skall ske för skatt, som visas

hava erlagts för gåvan, eller, om ytterligare

gåva förekommit före ovan

angivna tid, för vad av erlagd skatt

belöper å den gåva, som skall sammanläggas

med lotten; dock må arvsskatten

icke beräknas till lägre belopp

än som skulle, utan avseende å gåvan,

hava utgått för lotten.

Lott, för---stadgade grun
derna.

32 §.

Har efter---av 19 §;

Föreslagen lydelse:

27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats

dels efterlevande makes jämlikt

15 § skattefria andel, dels fastställd

kvarlåtenskapsskatt, dels legat, dels i

11 § 2 mom. omförmäld skattelott

och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§

först framdeles beskattningsbar egendom,

skola lotterna bestämmas såsom

om det belopp, varmed deras sammanlagda

värde understiger dödsbobehållningen

efter nu nämnd avräkning,

uppdelats å lotterna i förhållande

till deras storlek.

Skifteshandling skall---hos

beskattningsmyndigheten.

19 §.

1 mom. Arvs- eller testamenlslott,

för vilken inträde av skattskyldighet

är att hänföra till dödsfallet,

skall vid skattens beräkning sammanläggas

med gåva, som arvingen eller

testamentstagaren erhållit av den avlidne,

under förutsättning att skattskyldighet

för gåvan inträtt vid dödsfallet

eller inom fyra år dessförinnan.

Avdrag skall ske för skatt, som visas

hava enligt denna förordning erlagts

för gåvan, eller, om ytterligare gåva

förekommit före ovan angivna tid, för

vad av erlagd skatt belöper å den

gåva, som skall sammanläggas med

lotten; dock må arvsskatten icke beräknas

till lägre belopp än som skulle,

utan avseende å gåvan, hava utgått

för lotten.

Lott, för----stadgade grun
derna.

32 §.

Har efter---av 19 §;

g) kvarlåtenskapsskatt genom lagakraftvunnet

beslut nedsatts under det

belopp, vartill skatten först blivit

fastställd;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

175

Nuvarande lydelse:

och hade, om hänsyn tagits till omständighet

som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad

för lotten beräknats, skall efterbeskattning

ske med sålunda felande belopp.

52 §.

Skatt enligt denna förordning skall,

i den mån ej jämlikt 55 § anstånd

medgivits, erläggas inom tre veckor

efter det beskattningsmyndigheten

meddelat beslut om skatten fastställande.

Har jämlikt---krontal bort
faller.

Skatten jämte — — — angående

testamentsbevakning.

Den som —- — — skattens fastställande.

Har jämlikt---utlämnad bo
uppteckning.

59 §.

Har efter---deklarationen av
givits;
-

och hade, om hänsyn tagits till omständighet

som nu avses, någon skattskyldig

haft att gälda mindre skatt än

vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt

beräknat belopp.

Ansökan om---i skatteären
det.

Föreslagen lydelse:

och hade, om hänsyn tagits till omständighet

som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad för

lotten beräknats, skall efterbeskattning

ske med sålunda felande belopp.

52 §.

Skatt enligt denna förordning skall,

i den mån ej jämlikt 55 § anstånd

medgivits, erläggas inom sex veckor

efter det beskattningsmyndighet med

delat beslut om skattens fastställande.

Har jämlikt---krontal bort
faller.

Skatten jämte — — — angående

testamentsbevakningen.

Den som — — — skattens fastställande.

Har jämlikt---utlämnad bo
uppteckning.

59 §.

Har efter---deklarationen av
givits;
f)

kvarldtenskapsskatt genom lagakraftvunnet

beslut bestämts till högre

belopp än det, vartill skatten först blivit

fastställd;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet

som nu avses, någon skattskyldig

haft att gälda mindre skatt än

vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt

beräknat belopp.

Ansökan om---i skatteären
det.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna I: 278 av herr Sundelin m. fl.

och II: 415 av herr Fröderberg m. fl.,

de likalydande motionerna I: 282 av herr Gustaf Elofsson

m. fl. och II: 424 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.,

de likalydande motionerna I: 283 av herr Ljungdahl och

11:425 av herr Sandberg,

de likalydande motionerna I'': 284 av herr Näsgård och II:

423 av herr Liedberg m. fl.,

de likalydande motionerna I: 289 av herrar Öhman och

Linderot samt 11:433 av herr Adolfsson m. fl.,

de likalydande motionerna I: 290 av herr Wahlund och

II: 439 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

de likalydande motionerna I: 291 av herr Domö m. fl. och

II: 442 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl.,

de likalydande motionerna 1: 293 av herr Elon Andersson

m. fl. och II: 437 av herr Ohlin m. fl.,

de likalydande motionerna I: 294 av herr Gränebo m. fl.

och II: 440 av herr Rubbestad m. fl.,

de likalydande motionerna I: 296 av herr Hagman m. fl.

och II: 436 av herrar Ljungqvist och Birke,

de likalydande motionerna I: 298 av herr Mannerskantz

m. fl. och II: 441 av herr Kyling m. fl.,

motionen I: 288 av herr Hage,

motionen I: 292 av herr Ewerlöf,

motionen 1: 295 av herr Gottfrid Karlsson,

motionen 1:297 av herr Axel Ivar Anderson,

motionen I: 299 av herrar Englund och Wetter,

motionen II: 431 av herr Gustafsson i Bogla m. fl.,

motionen 11:432 av herr Gustafsson i Bogla m. fl.,

motionen II: 434 av herr Dickson, ävensom

motionen 11:438 av herrar Ståhl och Svensson i Ljungskile,

i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagen åtgärd.

Stockholm den 4 juli 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

177

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander,

Sjödahl, Ekman, Wehtje, Björnsson, Robert Berg, Heiiman och Näsgård samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg, Sundström

i Skövde, Bladh och Brand!.

Reservationer:

I) av herrar Elon Andersson och Sandberg, vilka anfört följande:

»Den fortgående skärpningen av inflationstrycket har föranlett regeringen

att under försommaren vid en konferens med representanter för olika parter

inom näringslivet dryfta åtgärder till inflationens bekämpande. Vid denna

konferens har bland andra tänkbara åtgärder även antytts möjligheten att

genom ett uppskov med de i propositionen och vissa motioner föreslagna

skattesänkningarna möjliggöra tillkomsten av ett betydande budgetöverskott,

varigenom en väsentlig del av köpkraftsöverskottet skulle bindas och trycket

på varumarknaderna minskas. I det efter konferensens avslutning av

regeringen framlagda programmet för inflationens bekämpande har emellertid

en dylik åtgärd avvisats, och under den därav föranledda diskussionen

har framgått att regeringen icke tillmäter frågan om budgetöverskottet den

betydelse, som från annat håll anförts. Under sådana förhållanden lärer skatteförslaget

böra bedömas huvudsakligen ur skattetekniska synpunkter och

med hänsyn till beskattningens rättvisa utformning och skäliga avvägning,

varvid de statsfinansiella samt samhällsekonomiska verkningarna på längre

sikt beaktas medan frågan om inflationens bekämpande behandlas i andra

sammanhang.

Vid utformningen av det nya skattesystemet har en huvudsynpunkt varit

att framför allt bereda de mindre inkomsttagarna skattelättnad. Denna skulle

vinnas dels genom en höjning av de skattefria ortsavdragen, dels genom konstruktionen

av inkomstskatteskalan och slutligen genom att fritaga de mindre

förmögenheterna från särskild förmögenhetsskatt. Dessa syften överensstämma

med dem som redan tidigt förordats från vårt håll, bl. a. genom

herrar Elon Anderssons och Sundéns reservation till statsskatteberedningens

betänkande. Det är rimligt att skattelättnaderna i första hand komma de

lägre inkomsttagarna och de mindre förmögenhetsägarna till godo. Att därigenom

en viss omfördelning av skattebördan mellan de olika inkomstklasserna

äger rum är uppenbart. Mot detta förhållande kan ingen berättigad invändning

göras. Det är tvärtom önskvärt att så sker, därest avvägningen göres på

sådant sätt att den ej får ogynnsamma verkningar på det ekonomiska livet och

Bihang titt riksdagens protokoll 1957. 7 sand. Nr 50. 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

378

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

därmed försämrar möjligheten att skapa bättre levnadsförhållanden för folket

i dess helhet. Beskattningen måste utformas så att den ej hämmar arbetslust

och vilja till insatser, motverkar sparviljan och hindrar en för produktionens

utveckling nödvändig kapitalbildning hos enskilda och inom företagen.

Det avgörande är alltså icke huruvida i de enskilda fallen en inkomsttagare,

förmögenhetsägare eller ett bolag har möjlighet att bära en

större eller mindre ökning av sin skattebörda utan den samlade effekten på

näringslivets produktivitet och folkets levnadsstandard av de åtgärder, genom

vilka skattebördans fördelning regleras.

De i propositionen föreslagna skiktskalorna för inkomstskatt och förmögenhetsskatt,

liksom även den föreslagna beskattningen av juridiska personer

och av kvarlåtenskap, ge i detta hänseende anledning till erinringar av

samma slag som de, vilka framförts i flera remissyttranden över statsskatteberedningens

förslag. Såsom i motionerna 1:293 och 11:437 anförts, leder

kombinationen av inkomstskatt och förmögenhetsskatt fram till ett skattetryck,

som såväl i fråga om skatt på merinkomst av arbete som även i fråga

om skatt på avkastningen av nysparat kapital måste betecknas som oskälig.

En beskattning, som högst väsentligt överstiger 100 procent å det belopp som

skall beskattas, kan inte annat än verka starkt hämmande på medborgarnas

arbetslust, sparvilja och benägenhet att utöka produktionsmöjligheterna med

nya eller utvidgade företag. En sådan beskattning måste således bli till skada

för den ekonomiska utvecklingen och på längre sikt leda till förfång såväl

för det socialreformatoriska arbetet genom att beskära dess ekonomiska

möjligheter som för de lägre inkomsttagare, vilkas levnadsstandards framtida

höjning beror på takten i produktivitetsstegringen och vilkas intressen

alla äro eniga om att nu i första hand tillgodose. Svagheten i propositionens

förslag i denna del erkännes även av finansministern, som sökt i viss mån

åstadkomma en rättelse genom en senare proposition, i vilken med vissa begränsningar

föreslås en skattespärr för de direkta skatterna vid 80 procent

av inkomsten. Den av finansministern sålunda föreslagna åtgärden löser dock

endast ofullständigt de höga marginalskatternas problem. Såsom framgår av

de till utskottets betänkande fogade bilagorna uppstår även vid dess tillämpande

i vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer en skattebelastning

av betydligt över 100 procent på ökad förmögenhetsavkastning vid kapitalökning.

Den enda rationella vägen att undvika de svårigheter, som här möta,

är att utforma de övre leden i skiktskaloma för inkomstskatt och förmögenhetsskatt,

så att en besvärande överbeskattning kan undvikas. Ett nytt skattesystem

bör ej konstrueras så att endast genom tillgripande av ett så irrationellt

medel som en skattespärr vissa, rätt godtyckligt avgränsade, uppenbarligen

orimliga konsekvenser undvikas medan andra kvarstå. Skatteskalorna

böra i stället avvägas så, att skattespärren, därest den skall finnas med i

systemet, behöver komma till användning endast i starkt begränsade undantagsfall.

Det är ett förslag av denna art som vi nedan förorda. De i propositionen

föreslagna skiktskalorna för inkomstskatt och förmögenhetsskatt

fylla däremot icke sådana anspråk och böra därför icke godtagas såsom

s. 179 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

179

grundval för den nya beskattningen. Genom tillämpande av de i motionerna

1:293 och 11:437 föreslagna skalorna för inkomstskatten och förmögenhetsskatten

skulle marginalbeskattningen högst väsentligt nedbringas och endast

i särskilt ogynnsamma fall överstiga 100 procent. Det ökade intäktsbortfall

i jämförelse med propositionen, som ett bifall till de ifrågavarande

motionerna i dessa hänseenden skulle medföra, är visserligen rätt betydande,

men icke så stort att det bör lägga hinder i vägen för en rationell lösning av

de höga marginalskatternas problem. Vad som i motionerna 1:293 och II:

437 anföres om önskvärdheten att stimulera det frivilliga sparandet inom

de lägre inkomst- och förmögenhetsklasserna och den ändring av skalan för

förmögenhetsskatten som i anslutning därtill föreslås, är värt särskild uppmärksamhet.

Vi tillstyrka därför bifall till motionerna 1:293 och 11:437 i

här förevarande avseende.

I sagda motioner har även påyrkats den ändringen i propositionen att

skatten för juridiska personer skulle fastställas till 32 procent i stället för i

propositionen föreslagna 40. Med hänvisning till vad i motionen anförts om

de vådor för den samhällsekonomiska utvecklingen som kunna befaras därest

den statliga företagsbeskattningen fastlägges vid en så hög normalnivå

som 40 procent, avstyrka vi i detta hänseende propositionens förslag och

tillstyrka yrkandet i motionerna I: 293 och II: 437. Anmärkas bör att genom

den av Kungl. Maj:t föreslagna skatteprocenten aktiebolagens och de därmed

likställda skatteskyldigas andel i den sammanlagda inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

— kvarlåtenskapsskatten inräknad — skulle öka från av

1936 års skattekommitté som skäliga ansedda 20 procent till 32 procent. Det

lär kunna starkt ifrågasättas om en sådan betydande övervältring av skattebördan

på företagsverksamheten är befogad. Vi hålla före, att den skulle

bli till skada för produktionsutvecklingen och hela vårt ekonomiska liv samt

försvåra den önskvärda höjningen av de breda lagrens standard.

Beträffande den i propositionen föreslagna kvarlåtenskapsskatten ansluta

vi oss till de synpunkter, som framförts i motionerna I: 293 och

11:437. Alldeles oavsett på vilken teoretisk rättsgrund kvarlåtenskapsskatten

vilar lär det vara ostridigt, att den, om inflytande belopp ej av statskassan

sparas genom budgetöverskott, kommer att för statens löpande utgifter

ta i anspråk av enskilda hopsparat kapital, som eljest skulle använts

för produktiva ändamål. Att ett sådant förfarande, som innebär en fortgående

minskning av de produktiva tillgångarna, försvårar det ekonomiska

framåtskridandet, är uppenbart. De psykologiska verkningarna av en dylik

skatt av den höjd varom här är fråga måste innebära ett ytterligare hämmande

av sparviljan utöver vad de höga inkomst- och förmögenhetsskatterna

åstadkomma. Vi yrka därför i anslutning till motionerna I: 293 och II:

437 avslag på Kungl. Maj:ts förslag om införande av kvarlåtenskapsskatt.

De i propositionen föreslagna höjningarna av förmögenhetsbeskattningen

och bolagsbeskattningen samt införandet av kvarlåtenskapsskatten ha förnämligast

motiverats med att de äro nödvändiga för alt utan underbalansering

av budgeten kunna åstadkomma de för lägre inkomsttagare före
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

slagna och av alla biträdda skattesänkningarna. Motiveringen är delvis oklar

och motsägande och är i varje fall ej tillämplig på budgetåret 1947/48. Med

ledning av de i propositionen 312 gjorda beräkningarna för komplettering

av riksstatförslaget för budgetåret 1947/48, vid vilka hänsyn tagits till de

förordade skattesänkningarna, kan i budgeten för året 1947/48 väntas uppkomma

ett överskott av 190 miljoner kronor. Det är således uppenbart att

den lättnad i beskattningen i jämförelse med regeringsförslaget, som vi förordat

och som endast skulle taga i anspråk en del av detta belopp, kan

genomföras utan att äventyra budgetbalansen för nästkommande budgetår.

Skattehöjningarna äro således ingalunda ofrånkomliga utan kunna undvaras,

om man inte eftersträvar mera än att genomföra skattesänkningarna

och ändå behålla en god budgetmarginal.

Ett överskott som åstadkommes genom skatter vilka ej reducera efterfrågan

på varor — och detta torde i nuvarande läge i stort sett gälla om

de av oss avstyrkta skatterna och skattehöjningarna — är ineffektivt som

ett led i kampen mot inflationen. Deras uppgift skulle alltså vara att möjliggöra

en avbetalning av statsskulden, men vi finna ej detta vara ett tillräckligt

starkt skäl för ur samhällsekonomisk synpunkt så olämpliga skatter.

För budgetåret 1948/49 komma helt visst, även om staten ålägger sig all

återhållsamhet, ökade utgiftsbehov att framträda. Inkomstutvecklingen är

emellertid så oviss att det för närvarande är högst vanskligt att bedöma huruvida

en skatteskärpning då är nödvändig för att åstadkomma de nödiga skatteintäkterna.

Prövningen av detta behov och hur det skall fyllas — varvid vi

förutsätta att andra utvägar än en höjning av inkomstskatterna i första

hand skola prövas — bör emellertid ej företagas nu utan anstå till nästkommande

års riksdag. Till dess bör också företagas en välbehövlig ytterligare

utredning av de allmänekonomiska återverkningarna av de olika skatteformer

som kunna komma i fråga, därest statens utgiftsbehov skulle kräva

skärpning av nu utgående eller införande av nya skatter. Vi finna således inga

budgetära hinder föreligga för att nu besluta de av oss förordade skattesänkningarna

för i första hand de lägre inkomsttagarna utan att för dessas

genomförande nödgas företaga de skärpningar av förmögenhetsbeskattningen

och bolagsbeskattningen, som i propositionen föreslås, eller införa den i

propositionen föreslagna kvarlåtenskapsskatten.

Med hänvisning till ovanstående yrka vi sålunda,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majds proposition nr 212 måtte,

med bifall till de likalydande motionerna 1:293 och 11:437, besluta,

A) att 10 § 1 och 2 mom. i förslaget till förordning om statlig inkomstskatt

skall erhålla följande lydelse:

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---(— utskottet) —--angivna

grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

s. 181 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

181

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor: 10 procent

av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

1 000 men

icke

2 000

kr.:

100 kr.

för

1 000

kr.

och 11 %

av återstoden

2 000

>

»

3 000

$ :

210

2>

2 000

»

12 %

Tf

3 000

>

2>

4 000

» :

330

■»

3 000

5)

14 %

T>

4 000

»

2>

6 000

» :

470

>

4 000

3>

16 %

>

6 000

2>

8 000

» i

790

6 000

is a

»

*

8 000

>

»

10 000

» :

1 150

>

8 000

»

>

20 %

T>

>

10 000

»

14 000

> :

1 550

2>

10 000

24 %

7>

14 000

>

18 000

> :

2 510

3>

14 000

28 %

2>

3>

18 000

24 000

» :

3 630

>

18 000

»

32 %

2>

>

24 000

30 000

> :

5 550

*

2»

24 000

>

:>

34 /

»

2>

30 000

>

>

40 000

» :

7 590

»

>

30 000

2>

2>

40 %

£

40 000

>

60 000

» :

11 590

»

>

40 000

»

>

45 %

60 000

100 000

» :

20 590

>

60 000

1

50 %

»

100 000

kr.

:

40 590

»

3>

100 000

>

60 %

1

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av

grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten

belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 60

procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse —--(= utskottet)---ekonomiska intres
sen.

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter

som icke äro aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa,

Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan, bostadskreditföreningar

samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt

1 inom.:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten

icke skall beräknas enligt b) här nedan;

b) för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse:

tjugufem procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

c) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a) eller

b) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och b) härovan skall iakttagas

att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt b), såvitt angår svensk

anstalt, allenast beträffande den del av anstaltens beskatlningsbara inkomst

som efter förhållandet mellan den i försäkringstekniskt hänseende till livförsäkringsverksamheten

hänförliga nettointäkten och anstaltens sammanlagda

nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen och, såvitt angår utländsk an
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

stalt, allenast i fråga om den del av nämnda inkomst som efter förhållandet

mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen och anstaltens

sammanlagda skattepliktiga nettointäkt av försäkringsrörelse belöper å

livförsäkringsrörelsen;

B) att 11 § 1 mom. i förslaget till förordning om statlig förmögenhetsskatt

skall erhålla följande lydelse:

11 §•

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---(= utskottet)---familje
stiftelse

utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50 000 kronor:

fyra promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

30 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50 000

men

icke

100 000 kr:

80 kr. för

50 000 kr. och

6 °/oo

av återstoden

100 000

»

150 000 » :

380 »

100 000 »

2>

7 °/oo

)

150 000

>

>

200 000 > :

730 »

>

150 000 »

>

8 °/oo

>

200 000

>

300 000 » :

1 130 »

200 000 »

»

10 o/oo

»

CO

O

o

o

O

O

9-

kr.

:

2 130 >

300 000 »

»

12 °/oo

>

>

C) att avslå Kungl. Maj:ts förslag till förordning om kvarlåteaskapsskatt

och förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr

416) om arvsskatt och gåvoskatt.» II)

II) av herrar Veländer, Wehtje, Hagberg i Malmö och Olson i Göteborg,

vilka anfört:

»Lättnader i de för närvarande synnerligen hårda direkta statsskatterna

böra eftersträvas. En sådan politik står i god överensstämmelse med de synpunkter,

som lågo till grund för besluten om skatteskärpningama, och med

den allmänna inställningen att de av krigsförhållandena betingade pålagorna

voro av extraordinär och övergående natur. Den nuvarande direkta beskattningen

utövar otvivelaktigt ett ogynnsamt inflytande på arbetsvilligheten

i samhället och därmed på den produktiva verksamheten, särskilt nyskapande

sådan. Tendenser härtill ha framträtt i synnerhet efter införandet

av det nya uppbördssystemet, som sätter den enskilde inkomsttagaren i tillfälle

att på ett helt annat sätt än förut bedöma marginalskattens storlek

vid den inkomst, han kan bereda sig genom ökade arbetsinsatser. Penningvärdets

försämring och den snabba ökningen av löneinkomsterna under senare

år ha medfört, att progressiviteten i skattesystemet blivit mera kännbar

för allt vidare kategorier inkomsttagare.

Om det således måste framstå såsom angeläget att söka åvägabringa en

sänkning av den direkta statsbeskattningen, kan det ifrågasättas om tidpunkten

nu är lämplig för genomförande av åtgärder i sådan riktning. De

krav på skattesänkningar, som framförts efter krigets slut och vilka bl. a.

opaginerad Kontrollera mot PDF

183

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

resulterat i omsättningsskattens slopande från och med innevarande år, ha

grundats på den förutsättningen att det allmänna ekonomiska läget i vårt

land redan nu medgåve en betydande skattelättnad. Däremot har det i allmänhet

icke ansetts påkallat att söka ställa in frågan om skattesänkningar

i sammanhang med frågan om penningvärdets bevarande. I den föreliggande

propositionen framhålles också, att vid framläggande våren 1946 av förslaget

om omsättningsskattens avskaffande den bristande samhällsekonomiska

balansen icke tillräckligt beaktats. Så har ej heller skett i stalsskatteberedningens

betänkande.

Det problem, som bristen på samhällsekonomisk balans och den därmed

sammanhängande faran för en fortsatt snabb försämring av penningvärdet

utgör, har alltmer trätt i förgrunden. Under den tid som förflutit sedan den

nu föreliggande propositionen avlämnades har det allmänna ekonomiska

läget hastigt försämrats. Det kan därför med fog ifrågasättas, huruvida tidpunkten

nu är lämplig för ett genomförande av en eljest naturlig och önskvärd

ytterligare skattelindring. Varje tillskott av monetär köpkraft, det må

ske genom skattesänkning eller genom ökning av det allmännas utgifter, kan

under ogynnsamma omständigheter ytterligare förvärra situationen. Å ena

sidan kommer en sänkning av inkomstskatten för de stora inkomsttagargruppema

att öka dessas konsumtionsbenägenhet. Å andra sidan bör en

skattelättnad i och för sig kunna beräknas få gynnsamma verkningar på

arbetsvilligheten och produktiviteten. Det måste emellertid betvivlas, att ett

genomförande av propositionens förslag skulle få en sådan effekt. Förslaget

inrymmer nämligen en ytterst kraftig skärpning av progressiviteten i skattesystemet,

vilket enligt vad erfarenheten har lärt är i hög grad ägnat att motverka

en ökning av arbetsinsatserna. Särskilt familjeförsörjare komma, om

bamavdragen slopas, att på ett helt annat sätt än förut få erfara marginalskattens

verkningar. Även höjningen av skatten på förmögenheter samt

skärpningarna av beskattningen av bolagen och därmed likställda skulle på

ett kännbart sätt drabba den produktiva företagsamheten, motverka sparandet

och minska tillgången på riskvilligt kapital.

Med hänsyn till nu antydda omständigheter har i motion 1:297 yrkats,

att någon ändring i den direkta beskattningen eller några nya utgiftsökningar

icke nu skulle genomföras utan därmed anstå tills större klarhet vunnits

angående den ekonomiska utvecklingen. Starka skäl tala för en sådan

linje, som emellertid får anses förutsätta, att enighet kunnat vinnas om skattefrågans

infogande i ett gemensamt program för inflationens bekämpande.

Då sådan enighet icke kunnat uppnås, har för oss endast återstått att på

grundval av propositionen och övriga i ärendet väckta motioner ingå på en

realprövning av skattefrågan.

Vad som vid eu granskning av propositionen främst tilldrar sig uppmärksamhet

är att de däri upptagna förslagen vila på ett ytterst bristfälligt

utredningsmaterial, som icke ger någon verklig ledning vid bedömandet

av deras inverkan på samhällsstrukturen och det ekonomiska livet i vårt

land.

opaginerad Kontrollera mot PDF

184

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Utredningar pågå för närvarande rörande praktiskt taget alla de r.iera

centrala spörsmålen på beskattningsområdet. Några erinringar om detta

utredningsarbete må här vara på sin plats. Enligt direktiven för 1944 års

allmänna skattekommitté har denna att verkställa utredningar rörande ett

flertal för skattesystemets utformning betydelsefulla frågor. Dessa gälla

bl. a. så viktiga spörsmål som företagsbeskattningens incidens och skattepolitikens

återverkningar på sparande och kapitalbildning, den s. k. marginalbeskattningens

storlek och möjliga verkningar vid skilda inkomsttyper,

den relativa vikt, som tillkommer därvid konstaterade olägenheter, samt

möjligheterna att råda bot på dessa. Särskild uppmärksamhet skall ägnas

beskattningen av riskbärande inkomster samt av riskbärande kapital. Diskussionen

av skatteproblemen under senare år hade enligt direktiven riktat

uppmärksamheten även på andra punkter, där skattereglernas lämplighet ur

olika synpunkter kunde ifrågasättas. Undersökningen skall beakta denna

krilik och över huvud inriktas på att ge frågan om eventuella inadvertenser

inom skattesystemet en så allsidig belysning som möjligt. I den mån

förbättringar kunde vinnas genom jämkningar eller kompletterande föreskrifter

av den typ, varpå gällande spärregler erbjuda exempel, skola förslag

därtill utformas i omedelbar anslutning till undersökningen. Skattekommittén

har av myndigheter och organisationer begärt uppgift om önskvärda

ändringar i gällande skatteregler beträffande så skilda spörsmål som

frågorna om de nuvarande skatteskalornas verkningar, om grundavdrag

och familjeavdrag samt om äkta makars sambeskattning, ortsavdragens

dyrortsgradering, gällande regler angående skattskyldighet i vissa fall, bestämmelserna

rörande beskattningsåret, särskilt frågan huruvida rätt till

utjämning av inkomst mellan olika beskattningsår borde ifrågakomma, reglerna

om lagervärdering vid taxering samt om s. k. fri avskrivning på maskiner

och inventarier, rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse,

beskattning av realisationsvinst, reglerna rörande förmögenhetsbeskattningen,

bestämmelserna om gåvoskatt samt om utskiftningsskatt och ersättningsskatt

ävensom frågan om förbättrad kontroll av taxeringen av s. k. fria

yrkesutövare genom bl. a. skyldighet för dessa att föra böcker eller anteckningar.

I yttranden, som med anledning av dessa förfrågningar inkommit till

kommittén, har framförts önskemål om en omprövning jämväl av åtskilliga

andra betydelsefulla beskattningsfrågor, såsom exempelvis dubbelbeskattningen

av aktiebolagens inkomst, särskilda bestämmelser, avseende att underlätta

beskattningen av nystartade företag in. m.

De skiftande beskattningsfrågor, som enligt vad ovan anförts skola upptagas

till behandling av kommittén, äro alltjämt olösta. Då dessa utredningar

ännu år 1944 enligt departementschefens egna uttalanden ansetts

nödvändiga för att bedöma verkningarna av nu gällande skattesystem ter

det sig oförklarligt, hur statsskatteberedningen nu ansett sig kunna framlägga

förslag om väsentliga skärpningar av beskattningen utan att avvakta

dessa utredningar och utan att, såvitt känt är, ens göra de föreslagna ändringarna

till föremål för mera ingående undersökningar.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

185

Det centrala problemet vid konstruktionen av ett skattesystem av föreslagen

beskaffenhet, innefattande två fristående skatter— inkomstskatten och

förmögenhetsskatten — måste anses vara att åstadkomma en tillfredsställande

avvägning av den sammanlagda skattebördan vid de inkomst- och

förmögenhetskomhinationer, som allmänt förekomma. Detta problem har

icke under ärendets behandling blivit tillbörligt uppmärksammat, utan de

båda progressiva skatterna å inkomst och å förmögenhet ha utan någon

avvägning med hänsyn till den samlade skattebelastningen staplats på varandra,

medförande dubbel progressivitet vid beskattningen. Obilligheten

härav blir så mycket mera framträdande, som förmögenhetens avkastning

även till den del den konsumeras av den skärpta förmögenhetsskatten är

avsedd att medräknas i underlaget för inkomstskatten. Dylika grunder för

skatteunderlagets beräkning överensstämma uppenbarligen icke med principen

om skatt efter förmåga.

Den anmärkningsvärda bristen på erforderliga utredningar rörande de

föreslagna skatternas verkningar har föranlett utskottet att, trots den begränsade

tid som stått till buds, söka i någon mån komplettera materialet.

De utredningar som redovisas i bilagor till utskottets utlåtande äro ingalunda

fullständiga och täcka icke heller alla de områden som äro förtjänta av

utredningar i samband med en sådan skattereform som den nu föreslagna.

De utvisa emellertid tydligt, att den i propositionen föreslagna beskattningen

skulle komma att medföra anmärkningsvärda för att icke säga stötande

resultat i olika hänseenden. Med hänsyn härtill och med hänvisning i övrigt

till de vägande skäl mot förslaget som under remissbehandlingen framkommit

anse vi att riksdagen bör avslå förslagen till inkomstskatt och till förmögenhetsskatt

för fysiska personer.

Beträffande företagsbeskattningens verkningar på näringslivets utveckling

har departementschefen framhållit, att dessa »otvivelaktigt äro komplicerade

och svåröverskådliga.» Han föreslår likväl, att den statliga bolagsskatten,

som år 1938 förutsattes skola utgå med 11 procent av inkomsten, men under

krigsåren successivt stegrats till 32 procent, ytterligare skall höjas med icke

mindre än en fjärdedel eller till 40 procent. I remissyttrandena ha nära nog

samstämmigt uttalats allvarliga betänkligheter mot en höjning av bolagsbeskattningen.

Det har vidare ådagalagts, att det svenska näringslivet efter genomförande

av de i den föreliggande propositionen föreslagna skatteskärpningarna

bleve nödsakat att arbeta under det tyngsta skattetrycket i världen.

Att denna skattebelastning, i vad den kommer till utryck i bolagsskatten,

föreslås skola fastlåsas i författningen vid ovannämnda höga nivå måste befaras

skärpa de skadliga verkningarna å produktionsviljan och vårt näringslivs

konkurrensförmåga. Vi finna en dylik skattepolitik icke försvarlig

allra minst i den ekonomiska situation, vari vårt land för närvarande befinner

sig, och anse att utskottet bort hemställa om avslag å propositionen jämväl

i vad den avser beskattningen av juridiska personer.

Vad härefter angår kvarlåtenskapsskatten, har denna av skatteberedningen

motiverats såsom en den avlidnes skuld till staten, uppkommen under den
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

nes livstid. Detta innebär, att beredningen ansett, att den årliga förmögenhetsskatten

vore för låg och att densamma borde kompletteras med ett till

den skattskyldiges död uppskjutet ytterligare skatteuttag, Såsom motiv härför

har inom utskottet uttalats, att det främst med hänsyn till den skattskyldige

själv vore lämpligt att till dödsfallet uppskjuta viss del av den årliga

förmögenhetsbeskattningen. Någon utredning rörande skäligheten eller

tyngden av den föreslagna totala förmögenhetsbeskattningen eller av den så

att säga substituerade förmögenhetsskatten har icke förebragts vare sig i

skatteberedningens betänkande, i propositionen eller inom utskottet Vi finna

av sådan anledning ofrånkomligt att söka något belysa spörsmålet därom.

Om det antages, att vid sidan av den föreslagna årliga förmögenhetsskatten

skulle utgå ytterligare em årlig förmögenhetsskatt men att denna icke behövde

erläggas förrän i samband med förmögenhetsägarens frånfälle, skulle förmögenhetsägaren

åsamkas en för varje år stigande skatteskuld till det allmänna.

Vidare antages, att viss ränta skall utgå å den skattekredit, som sålunda

beviljades honom. Å andra sidan borde den vid varje års slut förefintliga

skatteskulden få avdragas vid beräknande av underlaget för honom åvilande

förmögenhetsskatter. Den ordinarie årliga förmögenhetsskatten skulle

på grund därav bli något lägre än enligt de i propositionen föreslagna reglerna.

Det sålunda för högt uttagna beloppet bör givetvis få tillgodoräknas

den skattskyldige vid fastställande av beloppet av den för honom gällande

skatteskulden.

Med dessa utgångspunkter har för vissa förmögenhetsbelopp undersökts,

vilka skattesatser för en särskild årlig förmögenhetsskatt, som skulle erfordras

för att den samlade skatteskulden efter ett visst antal år — minst 5 och

högst 30 — skulle uppgå till samma belopp som den föreslagna kvarlåtenskapsskatten.

Det har därvid antagits, att den nominella behållna förmögenheten,

bortsett från skatteskulden, vid varje års utgång varit densamma

som vid dödsfallet. Skatteskuld för visst beskattningsår har ansetts uppkomma

vid beskattningsårets utgång. Ränta har beräknats efter 3 % för år.

Beräkningarna avse förmögenhet, som i sin helhet belägges med kvarlåtenskapsskatt.

Skulle vid sidan av de angivna förmögenhetsbeloppen finnas förmögenhet,

som på grund av efterlevande makes giftorätt undantages från

kvarlåtenskapsbeskattning, bli skattesatserna för den särskilda årliga förmögenhetsskatten

högre än nedan angives.

Resultatet av undersökningen framgår av härefter intagna tabell:

s. 187 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

187

Tiden för

förmögen- hetsinne- havet i år

räknat.

Förmögenhet i

kronor

100 000

200 000

500 000

1000 000

5000000

Skattesatser i promille för en särskild årlig förmögen- hetsskatt, vilken efter vidstående antal år (inberäknat

3 % ränta på ränta) uppgår till samma belopp som

den enligt propositionen föreslagna

kvarlåtenskapsskatten

5

12

22

41

57

93

6

10

18

34

47

77

7

8

15

29

40

65

8

7

13

25

35

57

9

6

12

22

31

50

10

11

20

27

45

11

5

10

18

25

41

12

9

16

23

37

13

4

8

15

21

34

14

7

14

19

32

15

13

18

29

16

6

12

17

27

17

3

16

26

18

11

15

24

19

5

10

14

23

20

13

22

21

9

21

22

12

20

23

4

19

24

2

8

11

18

25

26

17

27

7

10

28

16

29

30

3

9

15

Av tabellen framgår, hurusom skattesatserna växla efter fömögenhetsinnehavets

längd. Högst äro de givetvis vid ett innehav av 5 år. Därefter nedgå

de så, att de vid 10 års innehav motsvara ungefär 1U, vid 20 års innehav

ungefär 1U och vid 30 års innehav ungefär Va av maximiskattesatsema.

Då den genomsnittliga skattesatsen för den ordinarie årliga förmögenhetsskatten

enligt propositionen utgör vid förmögenheter om 100 000, 200 000,

500 000, 1 000 000 och 5 000 000 kronor resp. 4,2, 7,6, 13,2, 15,6 och 17,5

promille, blir progressionen väsentligt starkare för kvarlåtenskapsskatten än

för den ordinarie årliga förmögenhetsskatten. Medan den genomsnittliga skattesatsen

för den senare är något mer än 4 gånger så hög vid en förmögenhet

å 5 000 000 kronor som vid en förmögenhet å 100 000 kronor, blir motsvarande

relationstal i fråga om kvarlåtenskapsskatten i det närmaste 8.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Vad som alldeles särskilt faller i ögonen vid ett studium av tabellen, är

den utomordentliga skärpning av förmögenhetsbeskattningen, som kvarlåtenskapsskatten

innebär. Då den når sitt maximum, d. v. s. vid ett 5-årigt innehav,

innebär den redan vid en så relativt låg förmögenhet som 100 000 kronor

i det närmaste en fyrdubbling och vid en förmögenhet å 5 000 000 kronor

mer än en sexdubbling. Det är tydligt att förmögenheternas avkastning i

många fall icke skulle förslå till att gälda enbart förmögenhetsskatterna, om

den i propositionen föreslagna kvarlåtenskapsskatten skulle utgå såsom årlig

skatt. I det maximala fallet skulle de samlade förmögenhetsskatterna för

förmögenheter å resp. 100 000, 200 000, 500 000, 1 000 000 och 5 000 000 kronor

motsvara resp. 1,6, 3,0, 5,4, 7,3 och 11,1 °/o av förmögenheten.

De i tabellen redovisade skattesatserna äro, som nämnt, grundade på det

antagandet, att förmögenhetens nominella belopp vid varje års slut varit

oförändrat. Om förmögenheten i stället ökats under innehavet, motsvarar

kvarlåtenskapsskatten ännu högre skattesatser än de i tabellen angivna,

medan förhållandet blir det motsatta, om förmögenheten minskats under

innehavet.

Riksdagen har såväl år 1933 som år 1934 avvisat förslag om införande av

en kvarlåtenskapsbeskattning. En sådan beskattning ansågs nämligen då icke

tillgodose rimliga rättvisekrav, eftersom den drabbade arvs- och testamentstagarna

men det oaktat icke skulle utgå i förhållande till storleken av deras

särskilda lotter utan å kvarlåtenskapen såsom sådan. Med åberopande av en

så abstrakt och teoretisk konstruktion som skuldteorien har man nu sökt

komma förbi skälen för den vid angivna riksdagar intagna ståndpunkten

under förmenande, att kvarlåtenskapsskatten därigenom icke skulle komma

i något mera utpräglat motsatsförhållande till rättvisekravet.

Det föreliggande förslaget till kvarlåtenskapsskatt måste emellertid i likhet

med de tidigare förslagen i ämnet anses stå i uppenbar strid med det

allmänna rättsmedvetandet, och detta intryck förstärkes ytterligare genom

den i samband med kvarlåtenskapsskatten konstruerade nya gåvoskatten,

vilken drabbar make och barn hårdare än andra närstående samt oskylda,

samtidigt som den överflyttar skattebördan från gåvotagaren till givaren.

På grund av det anförda ha vi ansett oss icke kunna biträda förslaget om

införande av en särskild kvarlåtenskapsskatt.

Ytterligare vilja vi beträffande förslagen till beskattning av fysiska personer

framhålla alt även administrativa skäl tala för ett uppskov med en

mera genomgripande reform. Från sakkunnigt håll har understrukits, att det

kunde ifrågasättas, huruvida de föreslagna förordningarna om statlig inkomstskatt

och om statlig förmögenhetsskatt verkligen skola kunna träda i

tillämpning från och med 1948 års ingång vid uttagande av preliminär skatt

enligt det nya uppbördssystemet. Det kan befaras att de erforderliga ändringarna

av uppbördsförordningen m. m. samt den nödvändiga genomgripande

omarbetningen av skattetabellerna icke medhinnas i sådan tid att

ändringarna kunna tillämpas i fråga om preliminärskatten år 1948. Myndigheterna

ha under år 1946 och alltjämt under år 1947 utsatts för en utom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

189

ordentlig arbetsbelastning för att genomföra omläggningen av mantalsskrivningen

samt det nya källskattesystemet. De torde vara i behov av att åtminstone

under ett år ytterligare få arbeta med det gällande systemet utan

så stora ändringar därav, som föreliggande förslag skulle innebära.

Enligt vad förut framhållits ha vi icke ansett oss utan enig anslutning

kunna förorda uppskov med genomförandet av en sänkning av den direkta

statsbeskattningen. På anförda grunder ha vi icke heller ansett möjligt att

utan ytterligare ingående utredningar deltaga i beslut om en mera definitiv

skattereform. Under sådana förhållanden uppstår för oss frågan på vad sätt

en provisorisk skattesänkning skall kunna ske inom det nuvarande beskattningssystemets

ram, så att man icke för framtiden binder sig vid nya anordningar

beträffande skatternas fördelning och utformning, vilka vid fortsatta

utredningar kunna visa sig olämpliga ur olika synpunkter.

Syftemålet för ett sådant provisorium bör vara en lindring i beskattningen

främst för skattebetalare med mindre och medelstora inkomster, i synnerhet

för barnfamiljerna, medan däremot en mera påtaglig skattesänkning för

andra grupper får tillsvidare anstå i avvaktan på de avsedda utredningarna.

Det i motionerna I: 291 och II: 442 framförda förslaget till provisorisk skattelättnad

synes oss tillfredsställa dessa anspråk och torde dessutom uppfylLa

nödiga krav på administrativ enkelhet. Den inkomstminskning för statsverket,

som härigenom skulle uppkomma, torde väl rymmas inom ramen för

budgeten 1947/48. Vad beträffar budgetåret 1948/49 får nästkommande lagtima

riksdag tillfälle att taga de provisoriska skatteavdragens belopp under

förnyat övervägande, därest icke vid nämnda tidpunkt resultat skulle föreligga

av de förnyade utredningar på beskattningsväsendets område, vilka

vi ansett oss böra föreslå.

Vi få således hemställa, att riksdagen måtte: 1

1. avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 212 med förslag till

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370) m. m.,

2. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad och allsidig

utredning rörande den direkta statsbeskattningen, därvid

här ovan angivna synpunkter böra vinna beaktande, samt

3. i avvaktan på sådan utredning besluta att med avseende

å utskylder, debiterade på grundval av taxering för beskattningsåret

1948 eller motsvarande räkenskapsår en provisorisk

skattelättnad skall utgå enligt de likalydande motionerna

1:291 och 11:442 med till familjer 200 kronor och

ensamstående 130 kronor genom avdrag å inkomst- och förmögenhetsskatt

samt värnskatt jämlikt nu gällande grunder.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

190

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

III) av herrar Näsgärd, Hammarlund, Jonsson i Skedsbygd och Sandberg,

vilka ansett,

dels att utskottets yttrande beträffande ortsavdragen och dyrortsgrupperingen

bort ha följande lydelse:

»I propositionen föreslås, att det statliga ortsavdraget för gift skattskyldig

skall bestämmas till följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 500 kronor, i

ortsgrupp II 2 625 kronor, i ortsgrupp III 2 750 kronor, i ortsgrupp IV 2 875

kronor och i ortsgrupp V 3 000 kronor. Ortsavdraget för ensamstående skattskyldig

skall enligt propositionen bestämmas med utgångspunkt från att levnadskostnadsminimum

för sådan skattskyldig får anses utgöra omkring 2/3

av levnadskostnadsminimum för makar. Vid högre inkomster skall ortsavdraget

reduceras för att slutligen helt bortfalla. Ortsavdraget för ensamstående

skattskyldig utgör enligt förslaget, innan reduktionen påbörjas, i ortsgrupp

I 1 600 kronor, i ortsgrupp II 1 700 kronor, i ortsgrupp III 1 800 kronor,

i ortsgrupp IV 1 900 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor. Reduktionen

börjar vid taxerade inkomster av, från ortsgrupp I räknat, 2 600 — 2 700

— 2 800 — 2 900 — 3 000 kronor. Reduktionen sker därefter med 12,5 procent

av det ursprungliga avdraget för 1 000 kronors ökning av den taxerade

inkomsten (eller annorlunda uttryckt med 20—25 kronor för varje 100 kronor

taxerad inkomst). Detta innebär att avdraget upphör vid taxerade inkomster

av, från ortsgrupp I räknat, 10 600 — 10 700 — 10 800 — 10 900 —

11 000 kronor. Metoden för reduktionen av ortsavdragen för ensamstående

enligt det föreliggande förslaget skiljer sig från gällande bestämmelser därutinnan

att reduktionen dels börjar tidigare och dels sker i hastigare tempo,

vilket i och för sig innebär en skärpning av beskattningen för ensamstående.

I ett flertal i anledning av propositionen väckta motioner ha yrkanden

framställts om dyrortsgrupperingens avskaffande vid den statliga beskattningen,

varvid förutsatts att de enhetliga ortsavdragen skulle bestämmas

till de belopp, som enligt propositionen avsåges för ortsgrupp III. Yrkanden

i denna riktning ha framställts i de likalydande motionerna I: 294 och II: 440

(av herr Rubbestad m. fl.), de likalydande motionerna I: 298 (av herr Mannerskantz

m. fl.) och II: 441 samt de likalydande motionerna I: 278 och II: 415

(av herr Fröderberg m. fl.). I motionerna har anförts bl. a., att det knappast

längre förelåge nämnvärda skillnader i levnadskostnader mellan olika orter,

om man toge hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter, samt att

dessa skillnader i varje fall blivit kompenserade genom de högre löner, som

i regel utginge på de s. k. dyrare orterna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att dyrortsgrupperingen nu bör

kunna avskaffas. Även om nagon olikhet fortfarande skulle förefinnas på

vissa områden, t. ex. i fråga om hyreskostnaderna, varvid hänsyn dock måste

tagas till bostädernas kvalitet, torde pågående utredningar med all säkerhet

komma att visa, att en ytterligare sammanpressning av levnadskostnaderna

skett mellan olika dyrortsgrupper i den utsträckning att eu dyrortsgruppering

redan av tekniska skäl icke kan upprätthållas. 1945 års statsskattebe
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

191

redning framhöll, att syftet med de nuvarande ortsavdragen är dels att från

beskattning undantaga ett belopp motsvarande levnadskostnadsminimum,

dels ock att åstadkomma en differentiering av beskattningen mellan skattskyldiga

med hänsyn till olikhet i familjeförhållanden och försörjningsbörda.

I förstnämnda hänseende yttrade beredningen, att vid ortsavdragens

införande i vår skattelagstiftning år 1919 visserligen avsågs att ett belopp

motsvarande levnadiskostnadsminimum alltid borde —< oberoende av inkomstens

storlek — undantagas från beskattning men att denna grundsats

enligt nuvarande bestämmelser blivit avsevärt rubbad. Då ensamstående i

högre inkomstlägen icke erhålla något avdrag för ett beräknat levnadskostnadsminimum,

ansåg beredningen det icke vara befogat att uppställa såsom

en grundförutsättning för vårt skattesystem, att ett avdrag för levnadskostnadsminimum

alltid skall åtnjutas oberoende av inkomstens storlek. Grundsatsen

om avdrag för ett beräknat levnadskostnadsminimum behövde enligt

beredningens uppfattning icke innebära annat än att inkomster, som ej

överstiga levnadskostnadsminimum, icke skola beskattas. Därav följde ej

med nödvändighet att även å inkomster, som överstege levnadskostnadsminimum,

skulle göras motsvarande avdrag. Enligt utskottets mening torde ortsavdragen

endast kunna motiveras såsom ett medel att undantaga inkomster,

som ej överstiga existensminimum, från beskattning.

Såsom i motionerna 1:290 (herr Wahlund) och 11:439 anförts torde det

vara omöjligt att logiskt motivera ett system, som för gifta från beskattning

undantar ett dyrortsgrupperat belopp i toppen på inkomsterna, alltså vad

som sist intjänats av inkomsten, under det att ortsavdraget för ensamstående

innebär, att en lägre del av inkomsten dyrortsgraderas vid skattesättningen,

ett mellanskikt av inkomsterna — såsom påvisats i nämnda motioner —

omvänt dyrortsgrupperas och ett högsta skikt av inkomsterna undantages

från dyrortsgruppering.

Det i sistnämnda motioner framförda förslaget om ortsavdragssystemets

totala avskaffande vid statsbeskattningen bör enligt utskottets mening utan

dröjsmål göras till föremål för undersökning för att utröna, om icke syftet

med ortsavdragen skulle kunna uppnås genom en reglering av skatteskalan.

Intill dess resultatet av denna undersökning föreligger böra eniligt utskottets

mening enhetliga ortsavdrag utan dyrortsgradering införas. Med hänsyn till

att ortsavdragen endast torde kunna motiveras som medel att undantaga

inkomster, motsvarande ett beräknat existensminimum, från beskattning

kunde diskuteras huruvida icke avdragen borde bestämmas till samma belopp,

som i propositionen föreslagits för ortsgrupp V. Då emellertid de skäl

som anförts för den nuvarande indelningen i dyrortsgrupper måste anses vara

svagt grundade, har utskottet stannat för att föreslå att avdragen bestämmas

efter dyrortsgrupp III.

Enligt nuvarande---(= utskottet s. 55 råd 18 uppifrån till och med

s. 57 rad 20 uppifrån)---förevarande motion.»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

att riksdagen måtte besluta,

1) att 8 § 1 mom. i förslaget till förordning om statlig inkomstskatt

skall hava följande lydelse:

Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan

närmare förmäles, att å den taxerade inkomsten åtnjuta

statligt ortsavdrag med belopp som i det följande angives.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag

med 2 750 kronor.

Skattskyldig, som---(= utskottet)---stycke

sägs.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans

med andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig

än som avses i nästföregående stycke, äger, därest han

haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis

underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för

vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt

ortsavdrag med 1 800 kronor. Har skattskyldig som nyss

nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått men

vilket icke stått under hans vårdnad, äger han, därest han

helt eller delvis underhållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag

efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den

skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden

om barnet.

För annan skattskyldig än i andra, tredje och fjärde styckena

sagts (ensamstående) bestämmes det statliga ortsavdraget

på sätt framgår av en vid denna förordning fogad tabell.

Då den taxerade inkomsten uppgår till minst 10 800 kronor,

åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

2) att den vid nämnda förordning fogade tabellen erhåller

följande lydelse:

Tabell

utvisande för ensamstående skattskyldig taxerad inkomst minskad

med ortsavdrag. Utom i fall då sådant avdrag som avses i 9 § 2

mom. andra stycket (s. k. avdrag för ömmande omständigheter)

åtnjutes, är den angivna återstående inkomsten Jämväl

beskattningsbar inkomst.

Ortsavdrag vid viss taxerad inkomst erhålles följaktligen genom att från denna

inkomst avdraga det tal, som enligt tabellen svarar mot inkomsten.

(= utskottet s. 109 och 110.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

193

IV) av herrar Näsgård, Hammarlund och Jonsson i Skedsbygd, vilka

ansett,

dels altt utskottetjs yttrande beträffande förmögenhetsbeskattningen av

fgsiska personer bort ha följande lydelse:

»Enligt nuvarande bestämmelser —--(= utskottet) — — — till

grund för förmögenhetsbeskattningen.

Enligt utskottets mening bör bortfallet av skatteintäkter genom de föreslagna

lättnaderna i inkomstbeskattningen icke i så stor omfattning som

föreslagits i propositionen kompenseras genom skärpning av förmögenhetsskatten.

Särskilt hårt kommer den föreslagna skärpningen i den årliga förmögenhetsskatten

att drabba jordbrukets utövare och mindre företagare inom

hantverk och rörelse, enär dessa företagare måste för att kunna utöva

sitt yrke ha ett visst kapital placerat i företaget. I regel åstadkommes inkomsten

inom dessa yrken genom ägarens och hans familjs arbetsinsatser.

Ofta lämnar kapitalet ingen eller endast låg avkastning, men då arbetsinkomst

och kapitalinkomst redovisas gemensamt, komma dessa yrkesutövare

i många fall att få erlägga förmögenhetsskatt för ett kapital, som i verkligheten

icke lämnar någon avkastning. Spärregeln kan icke träda i funktion

på samma sätt som i fråga om ren kapitalinkomst i de fall då förmögenhetens

ägare icke åtnjuter annan inkomst. Denna fråga bör enligt utskottets

mening göras till föremål för undersökning i syfte att åstadkomma

en rättvisare avvägning.

Utskottet anser att beskattningen av förmögenheter icke bör skärpas i enlighet

med propositionens förslag utan att skatten på förmögenhet i stället

bör uttagas enligt den skiktskala, som i de likalydande motionerna 1: 294

och II: 440 föreslagits.»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 212 måtte

besluta, att 11 § 1 mom. i förslaget till förordning om statlig förmögenhetsskatt

skall erhålla följande lydelse:

11 §•

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt —- --(= utskottet) —--fa
miljestiftelse

utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50 000 kronor:

fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

30 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50 000

men

icke

100 000

kr.:

100

kr.

för

50 000

kr.

o. 6

°/oo

100 000

»

150 000

» :

400

>

100 000

» 7

°/oo

150 000

7>

200 000

» :

750

»

150 000

>

» 8

°/oo

av åter-

200 000

»

>

300 000

s» :

1 150

>

200 000

» 10

°/''oo

stoden

300 000

3>

1 000 000

* :

2 150

>

300 000

»

» 12

°/oo

1 000 000

kr.

10 550

T)

>

1 000 000

» 14

°/oo

It i Iuw g till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr SO. 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

V) av herrar Näsgård, Hammarlund och Jonsson i Skedsbygd, vilka an
sett
dels

att utskottets yttrande beträffande kvarlåtenskapsskatten m. m. bort

ha följande lydelse:

»Mot förslaget om införande av en kvarlåtenskapsskatt ha starka erinringar

framförts från myndigheter och sammanslutningar, vilka yttrat sig över

statsskatteberedningens förslag. I de likalydande motionerna I: 291 (av herr

Domö m. fl.) och II: 442, de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon

Andersson m. fl.) och 11:437, de likalydande motionerna 1:294 och 11:440

(av herr Rubbestad m. fl.), de likalydande motionerna I: 296 (av herr Hagman

m. fl.) och II: 436 samt i motionen I: 297 (av herr Axel Ivar Anderson)

har yrkats avslag å propositionen i denna del.

Enligt utskottets mening kan kvarlåtenskapsskatten icke motiveras med

behovet av att skaffa medel för bestridande av statens utgifter, eftersom det

tillskott till statskassan denna skatt skulle lämna, komme att bli jämförelsevis

ringa. Beloppet torde inte bli större än att det väl rymmes inom felmarginalen

för budgetberäkningarna. Skulle något tiotal miljoner ytterligare behövas,

kunde bristen fyllas genom att låta sänkningen av inkomstskatten

stanna vi en något lägre inkomstnivå än som föreslagits i propositionen.

Särskilt för jordbruket såsom näring är en överflyttning av beskattningen

från inkomster till förmögenheter genom skärpning av förmögenhetsskatten

och införandet av en kvarlåtenskapsskatt ägnad att inge betänkligheter. Skatteskärpningen

träffar här själva det nödvändiga produktionsmedlet och kan,

icke minst under ogynnsamma konjunkturer, få allvarliga följder. En annan

konsekvens av det sätt, varpå skattetrycket föreslås fördelat mellan inkomster

och förmögenheter, är den skillnad i beskattningshänseende, som otvivelaktigt

skulle komma att uppstå mellan olika sätt att sörja för barnens framtid.

En familjeförsörjare, som i detta syfte ger sina barn en dyrbar utbildning,

exempelvis i form av universitetsstudier, drabbas icke på grund av en

dylik »investering» av några särskilda konsekvenser i skattehänseende. Om

han i stället vill använda ett mot dessa utbildningskostnader svarande belopp

till att underlätta för barnen att etablera sig såsom företagare, så skulle detta

enligt förslaget medföra avsevärda avbränningar i form av förmögenhetsoch

kvarlåtenskapsskatt. Vid bedömandet av denna olikhet bör man även

taga i betraktande den skillnad, som består däri, att i det första fallet barnens

framtid i regel tryggas effektivare än i det senare, därigenom att tjänstemän

och andra löntagare icke behöva erlägga skatt för den del av inkomsten,

som avses för pensionering, och ej heller för det kapitaliserade värdet av

pensionsförmånerna, medan däremot avsättningar för kapitalbildning, varmed

självständiga företagare i regel söka sörja för sin ålderdom, bli föremål

för såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattning.

Den av taxeringsrevisom Oscar östman utförda undersökningen rörande

verkningarna av den föreslagna kvarlåtenskapsskatten såvitt angår den jordbrukande

befolkningen i Södermanlands län visar att den jordbrukande be
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

195

folkningen får mycket stark känning av kvarlåtenskapsskatten. Enligt 1946

års inkomst- och förmögenhetslängder uppgick antalet fysiska personer, som

voro bosatta på länets landsbygd och som ägde en förmögenhet överstigande

30 000 kronor, till 2 927, därav 1 825 utgjordes av yrkesverksamma ägare

av jordbruksfastighet (äkta makar räknades såsom en skattskyldig). Den

sammanlagda förmögenheten för nyssnämnda 2 927 skattskyldiga uppgick

till omkring 330 miljoner kronor, därav inemot 203 miljoner kronor ägts av

yrkesverksamma ägare av jordbruksfastighet. I sistnämnda belopp ingick

fideikommissegendom till ett värde av cirka 25 miljoner kronor. Utredningsmannen

har som slutomdöme uttalat, att något tvivel knappast kan råda om

alt den föreslagna kvarlåtenskapsskatten, vad rikets landsbygd beträffar,

till övervägande del kommer att få bäras av jordbrukarna.

För jordbruket skulle införandet av en kvarlåtenskapsskatt med säkerhet

medföra ökad skuldsättning, då jordbruksdriften kräver att ett jämförelsevis

stort kapital investeras i byggnader, maskiner och redskap. Tillgångar av

detta slag kunna icke realiseras för att betala arvsskatt, om de efterlevande

skola fortsätta jordbruksdriften. En hård arvsbeskattning kan få till resultat,

att många jordbruk vid inträffande arvsfall icke kunna bevaras i jordbrukarhänder

utan komma att övergå till personer utanför jordbruket, som disponera

erforderligt kapital.

Då kvarlåtenskapsskatten således enligt utskottets mening är förenad med

mycket allvarliga olägenheter och icke heller synes vara erforderlig för att

täcka statens utgifter, vill utskottet avstyrka densamma.»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 212 måtte besluta att avslå förslaget till förordning om

kvarlåtenskapsskatt och förslaget till förordning om ändring

i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt. VI)

VI) av herrar Näsgård, Hammarlund och Jonsson i Skedsbygd, vilka ansett,

att utskottets yttrande beträffande »Allmänna sgnpunkter på förslaget»

bort ha följande lydelse:

»I föreliggande proposition framlagda förslag till ändrade grunder för

den direkta statsbeskattningen samt om införande av en kvarlåtenskapsskatt

innebära betydande förändringar i fråga om såväl det statliga skattesystemets

konstruktion som avvägningen av skattebördan mellan olika skatteformer

och olika kategorier av skattskyldiga. På grund av den starka stegringen

av statsutgifterna vidtogs under krigsåren efter hand en mycket väsentlig

skärpning av beskattningen. Det var emellertid under denna tid icke

möjligt att väga olika skatteformer mot varandra eller uppgöra någon plan

på längre sikt för skattepolitiken. Av de under kriget införda nya skatte
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

formerna har omsättningsskatten till huvudsaklig del avskaffats, varjämte

krigskonjunkturskatten befinner sig under avskrivning.

Det föreliggande förslaget inebär ändrade bestämmelser för den statliga

skatten på inkomst och förmögenhet samt för bolag. Härvid har den under

krigsåren införda särskilda värnskatten inarbetats i skattesystemet. För inkomst

och förmögenhet föreslås från varandra fristående beskattningsformer.

En ny form för arvsskatt, en s. k. kvarlåtenskapsskatt, föreslås till införande.

Ortsavdragen för barn skola enligt förslaget avskaffas och ersättas

med allmänna barnbidrag.

Beskattningens höjd måste givetvis bli beroende av de statsutgifter, som

anses nödvändiga och som måste täckas med skattemedel. I likhet med departementschefen

anser utskottet det riktigt att vid avvägningen av skatteuttagen

icke blott taga hänsyn till budgetåret 1947/48 utan även budgetåret

1948/49, då det skulle vara olämpligt att avväga skatteuttagen för budgetåret

1947/48 på ett sådant sätt att efter en nu företagen skattesänkning en återgång

till en högre skatt skulle behöva företagas vid nästa års riksdag. Vissa beräkningar

rörande det budgetläge, som kan förväntas föreligga för budgetåret

1948/49, ha verkställts i den till årets riksdag avlämnade propositionen nr

312 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1947/48.

Ehuru beräkningarna av naturliga skäl måste anses mycket osäkra, och en

felmarginal på åtskilliga tiotal miljoner kronor ingalunda kan anses utesluten,

synes det dock av beräkningarna framgå att skatteintäkter av en storleksordning,

som ligger i närheten av vad som förutsättes i propositionen, få anses

erforderliga för att inte riskera underskott i budgeten för år 1948/49. De

största utgiftsökningarna belöpa sig på de förbättrade folkpensionerna, vilken

kostnad först under år 1948/49 fullt framträder i budgeten, samt barnbidragen.

I jämförelse med tidigare budgetår må även ihågkommas att den

senast genomförda löneregleringen för de statsanställda innebär en årlig utgiftsökning

av cirka 200 miljoner kronor. Då dessa var för sig högst betydande

utgiftsökningar redan beslutats, måste de ekonomiska konsekvenserna

också accepteras. Skulle budgetläget förbättras, anser emellertid utskottet

att de skattelättnader, som möjliggöras härav, böra genomföras.» VII)

VII) av herrar Björnsson och Sundström i Skövde, vilka anfört:

»Enligt utskottets förslag till förordning om statlig förmögenhetsskatt bestämmes

skattens storlek med hänsyn till förmögenhetens storlek vid beskattningsårets

utgång. Detta medför, att om en skattskyldig av sin inkomst

under beskattningsåret sparar ett större eller mindre belopp och därmed

ökar sin förmögenhet, får han för denna del av sin inkomst betala dels därpå

belöpande inkomstskatt, dels förmögenhetsskatt, vilken i de högsta formögenhetslägena

uppgår till 1,8 % av det sparade beloppet. Denna del av

skatten blir en extra skatt på sparande, som icke utgår på den delen av

inkomsten, som konsumeras under inkomståret. En dylik konstruktion av

förmögenhetsbeskattningen kan vara ägnad att motverka strävandena till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

197

ökat sparande, och den torde också med framgång kunna utnyttjas i tendentiös

propaganda mot nu föreliggande förslag till skattereform.

Det är synnerligen enkelt att undanröja denna enligt vår mening opsykologiska

beräkningsgrund genom att lägga förmögenhetens belopp vid beskattningsårets

ingång till grund för förmögenhetsskattens storlek. Härför

talar principiellt också den omständigheten att de belopp, varmed förmögenheten

under beskattningsåret växer endast undantagsvis börja ge avkastning

redan vid årets början.

Emellertid kan däremot anmärkas, att om förmögenheten under beskattningsårets

lopp sjunker, och detta föranletts av vanskötsel från ägarens

sida, denna skulle genom en sådan beskattningsnorm premieras. Vi föreslå

därför att till grund för förmögenhetsskattens beräkning skall läggas det

belopp som återstår sedan från förmögenheten vid beskattningsårets utgång

dragits det belopp, varmed den skattskyldiges förmögenhet vuxit under

beskattningsåret och hemställa att 9 § i förslaget till förordning om statlig

förmögenhetsskatt måtte erhålla följande lydelse:

9 §.

Statlig förmögenhetsskatt---(= utskottet)---beskattningsbara

förmögenheten.

Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages den skattskyldiges skattephktiga

förmögenhet vid beskattningsårets utgång, sedan därifrån dragits

det belopp, varmed hans skattepliktiga förmögenhet under beskattningsåret

vuxit, varvid i förekommande fall skall iakttagas vad i tredje stycket här

nedan sägs.

Därest för---(= utskottet)---kronor, bortfaller.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

198

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Särskilt yttrande

av herrar Björnsson och Sundström i Skövde, vilka beträffande 8 § i förslaget

till förordning om statlig inkomstskatt anfört följande:

»Svårigheterna att finna en riktig beskattning av äkta makars inkomst

äro som bekant betydande. Säkerligen skulle problemets lösning väsentligt

underlättas, om man hade enhetliga ortsavdrag för varje skattedragare. Att

på högsta ort medgiva ett avdrag på 2 000 kronor för man och lika belopp

för kvinna så länge de skattskyldiga äro ogifta, men sänka det samlade avdraget

till 3 000 kronor, när de ingå äktenskap, måste anses irrationellt.

Metoden att provisoriskt medgiva högst 1 000 kronor extra avdrag för gift

kvinna med egen taxerad inkomst torde ge en föreställning om det dilemma,

vi här råkat uti.

Det är icke möjligt att föreslå ett enhetligt ortsavdrag utan mycket allsidiga

utredningar. Vi nödgas nöja oss med en principförklaring till förmån

för ett enhetligt ortsavdrag oberoende av den skattskyldiges civilstånd.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

199

Bilaga 1.

PM

ang. vissa inom bevillningsutskottet upprättade tabeller.

I förevarande PM lämnas en sammanställning av inom utskottet utarbetade

tabeller avseende att belysa dels marginalskattens stoidek i olika inkomst-

och förmögenhetslägen, dels ock verkningarna såväl å marginalbeskattningen

som å den totala beskattningen av vissa inom utskottet diskuterade

reduktionsregler.

Tabellerna gälla makar utan barn i ortsgrupp III (utom tab. 17, som avser

ortsgrupp V). Den kommunala utdebiteringen har antagits vara 10 kronor

per skattekrona. I avd. I och II har räknats med en uttagningsprocent för den

statliga inkomstskatten av 100. I avd. III har en omräkning skett av vissa

utav tabellerna under den förutsättningen att uttagningsprocenten i stället

utgjort 90, 110 eller 120, varjämte upprättats en ny tabell (tab. 17). I tabellerna

1—12 har räknats med ett pensionsavdrag på 100 kr. Något dylikt avdrag

har icke medräknats i tabellerna 13—17. Denna olikhet i beräkningsgrunderna

påverkar dock icke marginalskattens storlek för andra än de allra

lägsta inkomsterna.

Avd. I. Marginalskattens storlek i olika inkomst- och förmögenhetslägen.

I tabellerna 1—4 åskådliggöres marginalskattens storlek vid 100 kronors

ökning av inkomsten dels då inkomsten till lika delar härrör av arbete och

av kapital (tab. 1), dels ock då inkomsten i sin helhet utgör kapitalinkomst

(tab. 2—4). Det är härvid att märka, att liksom i propositionen marginalskatten

uträknats under den förutsättningen att även inkomstökningen till

hälften utgöres av arbetsinkomst och till hälften av kapitalinkomst eller ock

av enbart kapitalinkomst.

Beträffande innehållet i tabellerna må här anmärkas följande. Av de i

tab. 1 upptagna exemplen framgår att marginalskatten i intet fall överstiger

100 procent, vilket i högre inkomstlägen beror på 80-procentspärren. Innan

spärren börjar verka, är dock marginalskatten högre än 80 procent, nämligen

enligt propositionen högst 91 procent, enligt de likalydande motionerna

1:293 (av herr Elon Andersson m. fl.) och 11:437 högst 82 procent samt

enligt de likalydande motionerna I: 294 och II: 440 (av herr Rubbestad m. fl.)

högst 94 procent. Enligt tab. 2 uppgår marginalskatten genomgående till 100

procent eller däröver, innan spärren börjar verka. När spärregeln blir tilllämplig

nedgår marginalskatten till 80 procent. Då förmögenheten förräntas

efter 2 % stiger emellertid marginalskatten ånyo till 100 procent, vilket beror

på att enligt propositionen reduktion icke får ske av förmögenhetsskatten

och kommunalskatten. I tab. 3 och 4 har beräkning gjorts av marginalskatten

vid enbart kapitalinkomst med tillämpning av de skatteskalor

som föreslås i de likalydande motionerna I: 293 (av herr Elon Andersson

m. fl.) och 11:437 samt i de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (av

herr Rubbestad in. fl.). Såsom är att vänta ligga enligt motionerna 1:293

och II: 437 marginalskattetalen genomgående lägre än enligt propositionen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

200

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 1. Marginalskatt vid lika delar inkomst av arbete oeh

av kapital (3 Va %) dels enligt propositionen och dels enligt de

likalydande motionerna I: 293 och II: 437 samt de likalydande

motionerna I: 294 och II: 440. (Jfr propositionen s. 437.)

Inkomst

kr.

Förmögen-

het

kr.

Marginalskatt

Prop.

Mot. 1:293

Mot. 11:440

2 000

30 000

19:00

16: 00

17:50

5 000

75 000

28:90

28: 90

28:90

10 000

150 000

44: 20

38:20

38:20

20 000

300 000

65:80

53:20

56:80

50 000

750 000

82:00

68:50

73:00

100 000

1 500 000

86:50

73:00

80:50

150 000

2 250000

91:00

82:00

85:00

200 000

3 000 000

180:00

82: 00

85: 00

250 000

3 750 000

180:00

82: 00

94: 00

300 000

4 500 000

180: 00

82: 00

1 80: 00

1000 000

15 000 000

1 80: 00

82: 00

1 80: 00

1200 000

18000 000

1 80: 00

> 80: 00

1 80: 00

Tab. 2. Marginalskatt enligt propositionen vid enbart kapitalinkomst

(]fr propositionen s. 438).

! Förmögenhet

kr.

Avkastning 2 %

Avkastning 3 %

Avkastning 31/s %

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

60 000

1200

23:00

1800

28:00

2 000

28:00

150 000

3 000

94: 00

4 500

59:50

5 000

55: 90

300 000

6 000

110: 80

9 000

83:80

10 000

80: 20

400 000

8 000

114: 40

12 000

87: 40

13 330

82: 00

600 000

12 000

1 80: 00

18 000

94:60

20 000

92:80

750 000

15 000

1100: 00

22 500

101: 80

25 000

96:40

800 000

16 000

1100: 00

24 000

101: 80

26 660

100: 00

850 000

17 000

1100: 00

25 500

105:40

28 330

100: 00

875 000

17 500

1100: 00

26 250

105: 40

29 160

100: 00

900 000

18 000

1100: 00

27 000

1 80: 00

30 000

100: 00

1 000 000

20 000

1100: 00

30 000

»80: 00

33 330

100: 00

1 200 000

24 000

* 100: 00

36 000

180:00

40 000

*80:00

1500 000

30 000

1 100: 00

45 000

180: 00

50 000

1 80: 00

3 000 000

60 000

1100: 00

90 000

180:00

100 000

*80:00

9 000 000

180 000

1100: 00

270 000

1 80: 00

300 000

*80:00

30 000 000

600 000

* 100: 00

900 000

1 80: 00

1000 000

'' 80: 00

80-procentspärren tillämpad.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50,

201

Tab. 3. Marginalskatt enligt de likalydande motionerna It 293 och II: 437 vid

enbart kapitalinkomst.

Förmögenhet

kr.

Avkastning 2 %

Avkastning 3 %

Avkastning 3 >/s %

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

60 000

1200

17:00

1800

28: 00

2 000

28: 00

150 000

3 000

70: 00

4 500

46:30

5 000

43:90

300 000

6 000

80: 80

9 000

64: 00

10000

62:20

400 000

8 000

84: 40

12 000

67:60

13 330

64:00

600 000

12 000

88: 00

18000

71:20

20 000

71: 20

750 000

15 000

91:60

22 500

74: 80

25 000

74: 80

800 000

16 000

91:60

24 000

78: 40

26 660

74:80

850000

17 000

91:60

25 500

78:40

28 330

74: 80

875 000

17 500

91:60

26 250

78: 40

29 160

74: 80

900 000

18 000

91: 60

27 000

78: 40

30 000

76:60

1 000 000

20 000

95:20

30 000

80: 20

33 330

76:60

1 200 000

24 000

98:80

36 000

80: 20

40 000

82: 00

1500 000

30 000

1 80: 00

45 000

85: 60

50 000

86:50

3000 000

60 000

1 80: 00

90 000

180: 00

100 000

91:00

9 000 000

180 000

1 80: 00

270 000

>80: 00

300 000

> 80: 00

30000000

600 000

1 80: 00

900 000

>80: 00

1 000 000

1 80: 00

Tab. 4. Marginalskatt enligt de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 vid

enbart kapitalinkomst.

Förmögenhet

kr.

Avkastning 2 %

Avkastning 3 %

Avkastning 3 >/s %

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

60 000

1200

20:00

1800

28: 00

2 000

28:00

150 000

3 000

70:00

4 500

46: 30

5 000

43:90

300 000

6 000

80:80

9 000

64: 00

10 000

62: 20

400 000

8 000

84:40

12 000

67: 60

13 330

64: 00

600 000

12 000

88:00

18 000

74: 80

20 000

74: 80

750 000

15 000

91:60

22 500

82: 00

25 000

78:40

800 000

16 000

91:60

24 000

82:00

26 660

82:00

850 000

17 000

95: 20

25 500

85: 60

28 330

82: 00

875 000

17 500

95:20

26 250

85: 60

29 160

82: 00

900 000

18 000

95:20

27 000

85:60

30000

82:00

1 000 000

20 000

108: 80

30 000

92:20

33 330

88:00

1 200 000

24 000

> 80: 00

36 000

92: 20

40 000

92:50

1500 000

30 000

> 80:00

45 000

96:70

50 000

97:00

3 000 000

60 000

> 80: 00

90 000

> 80: 00

100 000

> 80: 00

9 000 000

180 000

> 80: 00

270 000

> 80: 00

300 000

1 80: 00

30 000 000

600 000

> 80: 00

900 000

■ 80: 00

1 000 000

> 80: 00

80-procentspärren tillämpad.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

och de överstiga i intet fall 100 procent. Innan 80-procentspärren börjar verka,

utgör marginalskatten vid 2 procents förräntning högst 98,80 procent,

vid 3 procents förräntning högst 85,60 procent och vid 3 1U procents förräntning

högst 91 procent. Då i de likalydande rirotionerna 1:294 och 11:440

allenast föreslås ändring av förmögenhetsskatteskalan komma marginalskattesiffrorna

enligt dessa motioner att ligga något högre än siffrorna för motionerna

1:293 och 11:437.

Såsom ovan nämnts ha tab. 1—4 uträknats under den förutsättningen att

inkomstökningen till hälften utgöres av arbetsinkomst och till hälften av

kapitalinkomst (tab. 1) eller ock av enbart kapitalinkomst (tab. 2—4). Om

emellertid en person, som förutom förmögenhet och avkastningen därav

åtnjuter arbetsinkomst, av sin inkomst sparar ett visst belopp, blir avkastningen

av detta belopp i sin helhet att betrakta såsom kapitalinkomst. Marginalskatten

blir då högre än som framgår av tab. 1—4. Marginalskattens

storlek om inkomstökningen i sin helhet hänföres till kapitalinkomst åskådliggöres

i tab. 5, avseende vissa kombinationer av inkomst och förmögenhet.

Avd. II. Tabeller avseende att belysa olika inom utskottet diskuterade

reduktionsregler.

Tab. 6 och 7 avse att belysa verkningarna å marginalskatten därest man

gör den ändringen i den i propositionen föreslagna 80-procentspärren, att

reduktion skulle kunna ske även å förmögenhetsskatten. För de i tab. 6 upptagna

fallen har något behov av en dylik reduktion icke förelegat. Den i

propositionen föreslagna utformningen av spärregeln med reduktion endast

av den statliga inkomstskatten har sålunda i samtliga fall varit tillfyllest.

Tab. 5. Marginalskatt enligt propositionen samt de likalydande motionerna I: 293

och II: 437 samt de likalydande motionerna I: 291 och II: 440 vid vissa kombinationer

av inkomst — av arbete eller av kapital — och förmögenhet.

Inkomst

kr.

Förmö-

genhet

kr.

Marginalskatt vid olika avkastning

2 <yg

3 %

8V3*

Prop.

| Motion

I: 293

Motion

II: 440

Prop.

Motion

I: 293

Motion

II: 440

Prop.

Motion

I: 293

Motion

II: 440

10 000

300 000

116: 20

86: 20

86: 20

85:60

65: 80

65:80

80:20

62:20

62: 20

20 000

300 000

128: 80

95:20

98: 80

98: 20

74: 80

78: 40

92:80

71:20

74: 80

! 30 000

300 000

136: 00

100:60

106: 00

105: 40

80: 20

85:60

100: 00

76: 60

82: 00

1 40 000

300 000

140: 50

106: 00

110: 50

109: 90

85:60

90:10

104:50

82: 00

86:50

50 000

300 000

145: 00

110:50

115: 00

114: 40

90:10

94: 60

109: 00

86: 50

91: 00

60 000

300 000

145:00

110: 50

115: 00

114: 40

90:10

94:60

109: 00

86:50

91:00

70 000

300 000

149: 50

115: 00

119: 50

118: 90

94: 60

99: 10

113:50

91:00

95:50

80 000

300 000

149:50

115: 00

119: 50

118: 90

94: 60

99:10

113: 50

91:00

95:50

90 000

300 000

149:50

115: 00

119:50

118: 90

94:60

99: 10

113: 50

91:00

95:50

100 000

300 000

149:50

115: 00

119: 50

118: 90

94: 60

99:10

113: 50

91:00

95:50

120 000

300 000

154: 00

124: 00

124: 00

123: 40

103: 60

103: 60

118: 00

100: 00

100: 00

130 000

300 000

154: 00

124: 00

124: 00

123:40

103: 60

103: 60

118: 00

100: 00

100: 00

200 000

300 000

154: 00

124: 00

124: 00

123:40

103: 60

103: 60

118: 00

100: 00

100: 00

230 000

300 000

163: 00

124: 00

133: 00

132:40

103: 60

112: 60

127: 00

100: 00

109: 00

250 000

1 000 000

163:00

124: 00

143: 00

132:40

103: 60

119: 20

127: 00

100:00

115:00

s. 203 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

203

Tab. 6. Marginalskatt enligt propositionen vid lika

delar inkomst av arbete och av kapital, som förräntas

efter 2 procent.

Inkomst

kr.

Förmögenhet

kr.

Marginalskatt

1200

30 000

20:00

3 000

75 000

29: 00

6 000

160 000

50: 80

8 000

200 000

61: 90

12 000

300 000

73: 00

16 000

375 000

76: 60

16 000

400 000

76:60

17 000

425 000

80: 20

17 600

437 500

80: 20

18 000

450 000

80: 20

20 000

500 000

83: 80

24 000

600 000

87: 40

30 000

750 000

91:00

60 000

1500 000

80:00 1

180 000

4 500 000

80:00

600 000

15 000 000

80:00

1 200 000

30 000 000

80:00

Tab. 7. Marginalskatt enligt propositionen vid enbart kapitalinkomst under förutsättning

att vid tillämpning av 80-procentspärren reduktion kan ske jämväl

av förmögenhetsskatten (jfr tab. 2).

Förmögenhet

kr.

Avkastning 2 %

Avkastning 3%

Avkastning 3 1/s %

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

Inkomst

kr.

Marginal-

skatt

60 000

1200

23: 00

1800

28:00

2 000

28: 00

150 000

3 000

94: 00

4500

59:50

5 000

55:90

300 000

6 000

110: 80

9 000

83: 80

10 000

80: 20

400 000

8 000

114: 40

12 000

87:40

13 330

82:00

600 000

12 000

80: 00

18 000

94: 60

20 000

92:80

750 000

15 000

80: 00

22 500

101: 80

25 000

96:40

800 000

16 000

80: 00

24 000

101: 80

26 660

100:00

850 000

17 000

80: 00

25 500

105: 40

28 330

100: 00

875 000

17 500

80: 00

26 250

105: 40

29 160

100: 00

900 000

18 000

80: 00

27 000

80: 00

30 000

100: 00

1 000 000

20 000

80:00

30 000

80: 00

33 330

100: 00

1 200 000

24 000

80: 00

36 000

80: 00

40 000

80: 00

1 500 000

30 000

80: 00

45 000

80:00

50 000

80: 00

3 000 000

60 000

80: 00

90 000

80: 00

100 000

80: 00

9 000 000

180 000

80: 00

270 000

80:00

300 000

80: 00

30 000 000

600 000

80: 00

900 000

80:00

1000 000

80: 00

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. 8. Den totala marginalskattens storlek vid enbart kapitalinkomst.

to

o

>f^

Avkastning 2 %

Avkastning 3%

Avkastning 3 Va %

Avkastning 4 %

Förmögen-

Marginalskatt

Marginalskatt

Marginalskatt

Marginalskatt

het

Kr.

Inkomst

med bort-

Inkomst

med bort-

Inkomst

med bort-

Inkomst

med bort-

kr.

enl.

tag. av

kr.

enl.

tag. av

kr.

enl.

tag. av

kr.

enl.

tag. av

prop.

100 000-

prop.

10Ö000-

prop.

100 000-

prop.

100 000-

kr.-gränsen

kr.-gränsen

kr.-gränsen

kr.-gränsen

60 000

1200

23: 00

23: 00

1800

28: 00

28:00

2 000

28:00

28: 00

2 400

25: 00

25: 00

150 000

3 000

94: 00

32:00

4 500

59:50

49:90

5 000

55:90

55:90

6 000

50:80

50:80

300 000

6 000

110: 80

56:80

9 000

83:80

69: 40

10 000

80:20

80:20

12 000

73:00

73:00

400 000

8 000

114:40

69:40

12 000

87: 40

82: 00

13 330

82: 00

82:00

16 000

76: 00

76: 00

600 000

12 000

80:00

82:10

18 000

94: 00

89: 20

20 000

92: 80

92:80

24 000

87:40

87: 40

750 000

15 000

100:00

85:60

22 500

101:80

96: 40

25 000

96:40

96: 40

30 000

91:00

91:00

800 000

16 000

100: 00

85:60

24 000

101: 80

96: 40

26 660

100: 00

100:00

32 000

91:00

91:00

850 000

17 000

100: 00

89: 20

25 500

105: 40

100: 00

28 330

100: 00

100: 00

34 000

91:00

91:00

875 000

17 500

100: 00

89: 20

26 250

105: 40

100: 00

29 160

100: 00

100: 00

35 000

91:00

91:00

900 000

18 000

100: 00

89: 20

27 000

80: 00

100: 00

30 000

100: 00

100: 00

36 000

91: 00

91:00

1 000 000

20000

100: 00

92: 80

30 000

80: 00

100: 00

33 330

100: 00

100:00

40 000

96: 50

96: 50

1200 000

24 000

100: 00

96: 40

36 000

80: 00

80: 00

40 000

80: 00

80: 00

48 000

100: 00

100: 00

1 500 000

30 000

100: 00

100:00

45 000

80: 00

80: 00

50 000

80: 00

80: 00

60 000

SO: 00

80:00

3 000 000

60 000

100: 00

80:00

90 000

80: 00

80: 00

100 000

80: 00

80: 00

120 000

SO: 00

80:00

9 000 000

180 000

100: 00

80:00

270 000

80: 00

80: 00

300 000

80: 00

80:00

360 000

80:00

80:00

30 000 000

600 000

100: 00

80: 00

900 000

80: 00

80:00

1 000 000

80: 00

80:00

1 200 000

80: 00

80: 00

De kursiva beloppen utvisa de fall, där 80-procentspärren tillämpats.

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

opaginerad Kontrollera mot PDF

205

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 9. Den sammanlagda statliga Inkomstskattens och förmögenhetsskattens stor*

lek dels med och dels utan 100 000-kronorsgränsen 1 reduktionsregeln.

Förmögen-

het

kr.

Netto-

inkomst

kr.

Sammanlagd statsskatt

i kronor

i procent

enl. nuv.

best.

enl. prop.

enl. prop.

utan

100 000- kr.-spärr

enl.

nuv.

best.

enl.

prop.

enl.

prop.

utan

100 000- kr.-spärr

f

2 000

176: 90

180: 00

180: 00

8-3

9-0

9-0

3 000

349:15

360:00

360: 00

11-6

12-0

12-0

100 000 \

4 000

486:40

505: 00

505: 00

12-2

12-4

12-4

1

5 000

612: 65

602:50

602: 50

12-3

12-0

12-0

j

3 000

450:40

820: 00

360:00

15-0

27-3

12-0

150 000 1

4 500

736: 37

1 053:00

903: 00

16-4

23-4

20-1

6 000

976:15

1 208: 00

1 208: 00

16-3

20-1

20-1

1

7 500

1187: 27

1 390: 00

1 390:00

15-8

18-5

18-5

1

4 000

747:90

1 605: 00

705: 00

18-7

40-1

17-6

200000 |

6 000

1192:40

1 808: 00

1 568: 00

19-9

30-1

26-1

8 000

1555: 00

2 062: 00

2 062: 00

19-4

25-8

25-8

l

10 000

1 894:60

2 355:00

2 355: 00

18-9

23-5

23-5

|

10000

3 235:50

1 7 100:00

3 855: 00

32-4

71-0

38-5

15 000

5 073:15

8 350:00

7 450: 00

33-8

55-7

49-7

OOU 000 <

20 000

6 734: 40

9 610: 00

9 610: 00

33-7

48-0

48-0

l

25 000

8 240:35

11 200: 00

11 200: 00

33''0

44-8

44-8

1

20 000

9 439:10

»15 620: 00

11 410: 00

47-2

78-1

57-0

1000 000

30 000

14 141:60

121 990: 00

20190: 00

47-1

73-3

67-3

40 000

18 521:30

25 752:50

25 752: 50

46-3

64-4

64-4

1

50 000

22 817: 60

29 915: 00

29 915: 00

45-6

59-8

59-8

Då så är förhållandet vid en förräntning av 2 procent torde ännu mindre

något behov av en reduktion jämväl av förmögenhetsskatten föreligga vid

en högre förräntning. Vad nu sagts gäller under förutsättning, att av inkomsten

hälften är arbetsinkomst och hälften kapitalinkomst. Om av inkomsten

en större del utgöres av kapitalinkomst blir förhållandet annorlunda.

Tab. 7 avser att visa hur verkningarna bliva vid enbart kapitalinkomst.

Vid en jämförelse mellan denna tabell och tab. 2 framgår, att en ändring av

80-procentspärren i syfte att möjliggöra reduktion även av förmögenhetsskatten

skulle få betydelse i sådana fall då förräntningen är 2 procent och

förmögenheten uppgår till eller överstiger 750 000 kronor. I dessa fall skulle

marginalskatten nedgå från 100 till 80 procent.

Tab. 8—10 utvisa verkningarna såväl å marginalskatten som å de totala

skattebeloppen av 100 000-kronorsgränsens borttagande i den i propositionen

föreslagna reduktionsregeln för förmögenhetsskatten (jfr § 9 förslaget till

förordning om statlig förmögenhetsskatt). I tab. 8 lämnas uppgifter om

marginalskattens storlek vid enbart kapitalinkomst. Förräntningen har antagits

vara 2, 3, 37s och 4 %. Borttagandet av 100 000-kronorsgränsen får 1

1 80-% spärren tillämpad.

n2 80-% spärren tillämpad. Därest nämnda spärr även må gälla den statliga förmögenhetsskatten

minskas detta belopp till 14 100 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

206

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

betydelse endast i de två förstnämnda fallen eller alltså då avkastningen är

2 eller 3 %>. Av tab. 9 framgår hur borttagandet av 100 000-kronorsgränsen

skulle komma att verka med avseende å den sammanlagda statsskattens

storlek. De i tabellen angivna exemplen ha därvid valts på sådant sätt att

nettoinkomsten i alla fallen motsvarar en förräntning av förmögenheten av

2, 3, 4 eller 5 %. Skattebeloppen angivas dels enligt nuvarande bestämmelser,

dels enligt propositionen och dels enligt propositionen men med borttagande

av 100 000-kronorsgränsen. Tab. 10 slutligen avser att visa, att 80- procentspärren skulle bliva av betydelse även efter borttagandet av 100 000- kronorsgränsen.

Tab. 10. Verkningarna av 80-procentspärren dels före och dels efter borttagandet

av 100 000-kronorsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen.

Förmögenhet

kr.

Inkomst

kr.

S:a skatter vid 80-%-spärren

(kommunalskatt 10 %)

S:a skatter vid 80-%-spärren efter

borttagande avlOOOOO-kr-gränsen

vid förm.-skatten

utan

reduktion

vid red.

enbart av

statl.

ink-skatt

vid red.

även av

statl.

förm-skatt

utan

reduktion

vid red.

enbart av

statl.

ink-skatt

vid red.

även av

statl.

förm-skatt

Förmögenhetsavkastning

2 %

300 000

6 000

3 808

3 808

3 808

2 068

2 068

2 068

600 000

12 000

10 680

9 600

9 600

6 360

6 360

6 360

1000 000

20 000

20 510

17 520

16 000

13 310

13 310

13 310

3 000 000

60 000

76 315

57 520

48 000

54 715

48 000

48 000

9 000 000

180 000

258 240

177 520

144 000

193 440

144 000

144 000

30000 000

600 000

938 765

597 520

480 000

702 765

480 100

480 100

Förmögenhetsavkaslning 3 %

300 000

9 000

4 506

4 506

4 506

4 056

4 056

4 056

600 000

18 000

12 556

12 556

12 556

11476

11476

11476

1000 000

30 000

24 890

24 000

24 000

23 090

23 090

23 090

3000 000

90 000

93 727

72 000

72 000

88 327

72 000

72 000

9 000 000

270 000

319 865

216 000

216 000

303 665

216 000

216 000

30 000 000

900000

1157 765

720 000

720 000

1 103 765

720 000

720 000

Förmögenhetsavkaslning 31/s %

300 000

10 000

4 755

4 755

4 755

4 755

4 755

4755

600 000

20 000

13 310

13 310

13 310

13 310

13 310

13 310

1000 000

33 330

26423

26 423

26 423

26 421

26 421

26 421

3 000 000

100 000

99 677

80 000

80 000

99 677

80 000

80 000

9 000000

300 000

341 765

240 000

240 000

341 765

240 000

240 000

30 000 000

1000 000

1230 765

800 000

800 000

1230 765

800 000

800 000

Förmögenhetsavkastning 4 %

300 000

12 000

5 280

5 280

5 280

5 280

5 280

5 280

600 000

24 000

14 976

14 976

14 976

14 976

14 976

14 976

1 000 000

40 000

29 652

29 652

29 652

29 652

29 652

29 652

3 000 000

120 000

111 840

96 000

96 000

111840

96 000

96 000

9 000 000

360 000

385 565

288 000

288 000

385 565

288 000

288 000

30 000 000

1200000

1 376 765

960 000

960 000

1376 765

960 000

960 000

De kursiva skattebeloppen utmärka de fall, där 80-procentspärren tillämpats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50,

207

Tab. 11. Marginalskatt å en avkastning av 100 kronor av nysparat kapital enligt

propositionen och de likalydande motionerna I: 296 och II: 436 vid vissa kombinationer

av inkomst — av arbete eller av kapital — och lörmtigenhet.

Marginalskatt vid olika avkastning

Inkomst

kr.

Förmögen-

het

kr.

2%

3%

3 V» %

Prop.

Motion

1:29S

Prop.

Motion

1:296

Prop.

Motion

1:296

10 000

300 000

116: 20

100: 00

85: 60

73:60

80: 20

68: 20

20 000

300 000

128: 80

100: 00

98:20

77: 80

92:80

72:40

30 000

300 000

136:00

100: 00

105: 40

81:40

100: 00

76:00

40 000

300 000

140: 50

100:00

109: 90

82: 90

104: 50

77:50

50 000

300 000

145: 00

100: 00

114: 40

82: 90

109: 00

77: 50

60 000

300 000

145:00

100: 00

114: 40

84: 40

109: 00

79: 00

70 000

300 000

149:50

100: 00

118: 90

84:40

113:50

79: 00

80 000

300 000

149:50

100: 00

118: 90

85:90

113:50

80:50

90 000

300 000

149:50

100: 00

118: 90

85:90

113: 50

80:50

100 000

300 000

149:50

100: 00

118: 90

85:90

113:50

80:50

120 000

300 000

154: 00

100: 00

123: 40

87:40

118: 00

82: 00

130 000

300 000

154:00

100: 00

123: 40

87:40

118: 00

82:00

200 000

300 000

154: 00

100: 00

123: 40

87:40

118: 00

82:00

230 000

300 000

163: 00

100: 00

132: 40

90:40

127: 00

85:00

250 000

1 000 000

163:00

100: 00

132:40

90:40

127: 00

85:00

Tab. 12. Marginalskatt enligt propositionen och de likalydande motionerna 1:296

och 11:436 vid enbart kapitalinkomst.

Förmögenhet

kr.

Avkastning 2 %

Avkastning 3 %

Avkastning 31/s %

Inkomst

kr.

Marginalskatt

Inkomst

kr.

Marginalskatt

Inkomst

kr.

Marginalskatt

Prop.

Motion

I: 296

Prop.

Motion

1:296

Prop.

Motion

I: 296

60 000

1200

23: 00

23:00

1800

28: 00

28: 00

2 000

28:00

28:00

150 000

3 000

94: 00

90:00

4 500

69:50

54:60

5 000

55: 90

51:40

300 000

6 000

110:80

100: 00

9 000

83: 80

73: 00

10 000

80:20

68: 20

400 000

8 000

114: 40

100: 00

12 000

87:40

73:60

13 330

82: 00

68:80

600 000

12 000

80: 00

100: 00

18 000

94:60

74: 20

20 000

92: 80

69:40

750 000

15 000

100: 00

100: 00

22 500

101: 80

74: 80

25 000

96: 40

70: 00

800 000

16 000

100: 00

100: 00

24 000

101: 80

74: 80

26 660

100: 00

70:00

850 000

17 000

100: 00

100: 00

25 500

105: 40

74: 80

28 330

100: 00

70:00

875 000

17 500

100: 00

100: 00

26 250

105: 40

74:80

29160

100: 00

71:20

900 000

18 000

100: 00

100: 00

27 000

80: 00

74: 80

30 000

100: 00

71: 20

1 000 000

20 000

100: 00

100: 00

30 000

80: 00

75: 40

33 330

100: 00

71:20

1 200 000

24 000

100: 00

100: 00

36 000

80: 00

76: 60

40 000

80: 00

73: 60

1 500 000

30 000

100: 00

100: 00

45 000

80: 00

77:80

50 000

80: 00

74: 20

3 000 000

60 000

100: 00

100: 00

90 000

80: 00

81:40

100 000

80: 00

77:50

9 000 000

180 000

100: 00

100: 00

270 000

80: 00

80: 00

300 000

80: 00

82: 00

30 000 000

600 000

100: 00

100: 00

900 000

80:00

80: 00

1000 000

80: 00

80: 00

opaginerad Kontrollera mot PDF

208

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 11 och 12 avse att belysa verkningarna å marginalskatten vid tilllämpning

av det i de likalydande motionerna I: 196 (av herr Hagman m. fl.)

och II: 436 föreslagna systemet med avdragsrätt vid taxeringen till statlig

inkomstskatt för påförd förmögenhetsskatt. Såsom framgår av tabellerna

medför en på dylikt sätt anordnad avdragsrätt en avsevärd sänkning av marginalska

ttetalen.

Avd. III. Marginalskattens storlek vid eu uttagningsprocent för den

statliga inkomstskatten av 90, 100, 110 eller 120.

Efterföljande tabeller 13—16 skilja sig beträffande beräkningsgrunden från

de föregående i två oväsentliga avseenden:

1) Något allmänt avdrag har såsom tidigare nämnts icke medräknats.

2) I de föregående tabellerna hänför sig marginalskatten till en inkomstökning

av 100 kronor och vid 3 % avkastning alltså till en förmögenhets
Tab.

13. Marginalskatt vid lika delar inkomst av arbete och av kapital (3Va %)

enligt propositionen vid olika uttagningsprocent (jfr tab. 1).

Inkomst,

kr.

Förmögenhet,

kr.

Marginalskatt vid en

uttagningsprocent av

90

100

110

120

2 000

30 000

19-00

19-oo

19-00

19-00

5 000

75 000

27-91

28-90

29-89

30-88

10 000

150 000

42-58

44-20

45-82

47-44

20000

300 000

62-92

65-80

68-68

71-56

50000

750 000

77-50

82-00

86-50

91-oo

75 000

1 125 000

81-55

86-50

91-45

96-40

100 000

1500 000

81-55

86-50

91-45

80-oo

125 000

1 875 000

85-60

91-00

96-40

80-oo

150 000

2 250 000

85-60

91-oo

80-oo

80-00

200 000

3 000 000

85-60

80-oo

80-oo

80-00

250 000

3 750 000

93-70

80-oo

80-00

80-oo

300 000

4 500 000

80-oo

80-oo

80-00

80-oo

Tab. 14. Marginalskatt vid enbart kapitalinkomst enligt propositionen vid olika

uttagningsprocent (jfr tab. 2).

Förmögenhet,

Inkomst,

Marginalskatt vid en

uttagningsprocent av

kr.

kr.

90

100

no

120

Avkastning 2 %

40 000

800

5-00

5-oo

5-00

5-oo

50 000

1000

23-00

23-00

23-00

23-00

60 000

1200

28-00

28-oo

28-00

28-00

100 000

2 000

58-00

58-oo

58-oo

58-00

125 000

2 500

90-OO

90-oo

90-00

90-oo

150 000

3 000

98-10

99-00

99-90

100-80

175 000

3 500

78-10

79-oo

79-90

80-70

200 000

4 000

93-10

94-oo

94-90

95-80

250 000

5 000

93-91

94-90

95-89

96-88

300 000

6 000

109-72

110-80

111-88

112-96

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nv 50.

Tab. 14 (forts.).

209

Förmögenhet,

kr.

Inkomst,

kr.

Marginalskatt vid en

uttagningsprocent av

90

100

no

120

400 000

8 000

112-96

114-40

115-84

117-28

500 000

10 000

80-00

80-oo

80-00

80-oo

750 000

15 000

100-OO

100-00

lOO-oo

100-oo

Avkastning 3 %

40 000

1200

28-00

28-00

28-00

28-00

50 000

1500

28-oo

28-00

28-00

28-oo

60 000

1800

28-oo

28-00

28-00

28-00

100 000

3 000

50-10

51-00

51-90

52-80

125 000

3 750

51-43

52-33

53-23

54-13

150 000

4 500

58-91

59-90

60-89

61-88

175 000

5 250

59-72

60-80

61-88

62-96

200 000

6 000

69-72

70-80

71-88

72-96

250 000

7 500

72-96

74-40

75-84

77-28

300 000

9 000

82-96

84-40

85-84

87-28

400 000

12 000

86-20

88-oo

89-80

91-60

500 000

15 000

89-44

91-60

93-76

95-92

600 000

18000

92-68

95-20

97-72

100-24

750 000

22 500

99-16

102-40

105-64

108-88

800 000

24 000

99-16

102-40

105-64

80-oo

850 000

25 500

102-40

106-00

80-oo

80-oo

875 000

26 250

102-40

106-OO

80-oo

80-oo

900 000

27 000

102-40

80-oo

80-oo

80-oo

950 000

29 500

102-40

80-oo

80-oo

80-oo

1 000 000

30 000

80-oo

80-oo

80-oo

80-oo

Avkastning 3l/a %

40 000

1333

28-00

28-00

28-00

28-00

50 000

1667

28-00

28-00

28-00

28-00

60 000

2 000

28-00

28-oo

28-oo

28-00

100 000

3 333

48-10

49-oo

49-90

50-80

125 000

4167

48-91

49-90

50-89

51-88

150 000

5 000

54-91

55-90

56-89

57-88

175 000

5 833

55-72

56-80

57-88

58-96

200 000

6 667

66-34

67-60

68-86

70-12

250 000

8 333

67-96

69-40

70-84

72-28

300 000

10 000

78-58

80-20

81-82

83-44

400 000

13 333

80-20

82-00

83-80

85-60

500 000

16 667

86-68

89-20

91-72

94-24

600 000

20 000

89-92

92-80

95-68

98-56

750 000

25 000

93-16

96-40

99-64

102-88

800 000

26 667

96-40

lOO-oo

103-60

107-20

850 000

28 333

96-40

100-oo

103-60

107-20

875 000

29167

96-40

100-oo

103-60

107-20

900 000

30 000

96-40

lOO-oo

103-60

80-00

950 000

31 667

96-40

100-00

80-oo

80-oo

1 000 000

33 333

96-40

100-00

80-00

80-00

1 050 000

35 000

96-40

80-oo

80-oo

80-00

1 100 000

36 667

100-45

80-00

80-OO

80-00

1 150 000

38 333

100-45

80-00

80-00

80-00

1 200 000

40 000

80-00

80-00

80-oo

80-oo

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 50.

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Bevillningsutskottets betänkande nr SO.

Tab. 15. Marginalskatt enligt propositionen vid olika uttagningsprocent och vid vissa

kombinationer av inkomst — av arbete eller av kapital — och förmögenhet (jfr tab. 5).

Marginalskatt vid olika avkastning och uttagningsprocent

In-

komst

kr.

Förmö-

genhet

kr.

2

*

3 %

373 %

90

100

no

120

90 100

no

120

90

100

no

120

10 000

300 000

114-58

116-20

117-82

119-44

84-58 86-20

87-82

89-44

78-58

80-20

81-82

83-44

20 000

300 000

125-92

128-80

131-68

134-56

95-92 98-80

101-68

104-56

89-92

92-80

95-68

98-56

30 000

300 000

132-40

136-00

139-60

143-20

102-40 106-00

109-eo

113-20

96-40

100-OO

103-60

107-20

40 000

300 000

136-45

140-50

144-55

148-60

106-45 110-50

114-55

118-60

100-45

104-50

108-55

112-60

50 000

300 000

140-50

145-00

149-50

154-00

110-50. 115-00

119-50

124-00

104-50

109-00

113-50

118-00

60 000

300 000

140-50

145-00

149-50

154-00

110-50'' 115-00

119-50

124-00

104-50

109-00

113-50

118-00

70 000

300 000

144-55

149-50

154-45

159-40

114-55, 119-50

124-45

129-40

108-55

113-50

118-45

123-40

80 000

300 000

144-55

149-50

154-45

159-40

114-55 119-50

124-45

129-40

108-55

113-50

118-45

123-40

90 000

300 000

144-55

149-50

154-45

159-40

114-55 119-50

124-45

129-40

108*55

113-50

118-45

123-40

100 000

300 000

144-55

149-50

154-45

159-40

114-55 119-50

124-45

129-40

108-55

113-50

118-45

123-40

120 000

300 000

148-60

154-00

159-40

163-00

118-60 124-00

129-40

133-00

112-60

118-00

123-40

127-00

130 000

300 000

148-60

154-00

159-40

163-00

118-60 124-oo

129-40

133-00

112-60

118-00

123-40

127-00

200 000

300 000

148-60

154-00

159-40

163-00

118-60 124-00

129-40

133-00

112-60

118-00

123-40

127-00

230 000

300 000

156-70

163-00

163-0 0

163-00

126--0 133-00

133-00

133-00

120-7 0

127-00

127-00

127-00

250000

1 000 000

156-70

163-00

163-00

163-00

126-70 133-00

133-00

133-00

120-70

127-00

127-00

127-00

250 000

2 100 000

156-70

163-00

163-00

80-oo

126-70 133-00

133-00

80-00

120-70

127-00

127-00

80-oo

250 000

2 600 000

156-70

163-00

80-00

8O-00

126-701 133-00

80-00

80-00

120-70

127-00

80-00

80-oo

250 000

3 200 000

156-70

80-00

80-00

80-oo

126-70 80-00

80-00

80-00

120-70

80-oo

80-oo

80-oo

250 000

3 900 000

80-oo

80-oo

80-00

80-oo

80-00 80-00

80-00

80-00

80-oo

80-00

80-oo

80-oo

ökning på 3 333 kronor. Eftersom den beskattningsbara förmögenheten skall

utföras i hela hundratal kronor, måste vid detta beräkningssätt ske en avrundning

nedåt till 3 300 kronor, vilket sänker marginalskatteprocenten med

upp till 0,6 enheter. I tabellerna 13—17 har icke någon sådan begränsning

till visst inkomstbelopp och följaktligen icke heller någon avrundning nedåt

skett.

Samtliga tabeller visa, som tidigare nämnts, förhållandena vid en uttagningsprocent

av resp. 90, 100, 110 och 120.

Tab. 13, som är att jämföra med tab. 1 ovan, visar, att marginalskatten

kan bli högre vid 90 än vid 100 %> uttagning, beroende på att man kommer

upp ett par progressionsskikt högre vid 90 än vid 100 °/o uttag, innan 80 %- spärren börjar verka. Den högsta marginalskatten, 96,4 %>, förekommer dock

vid 120 %> uttag.

Det må framhållas, att denna tabell även visar förhållandena vid enbart

kapitalinkomst efter 6V3 %>.

Tab. 1A ansluter sig till tab. 2 ovan. I anslutning till tab. 2 har påpekats,

att marginalskatten enligt propositionen kan vara ojämn, i det att den vid

2 °/o avkastning först nedgår till 80 % och därefter åter stiger till 100 °/o.

I förevarande tab. 14 visas en annan ojämnhet enligt propositionen vid 2 %

avkastning. Marginalskatten är som synes 20 enheter lägre vid 175 000 än

vid 150 000 kronors förmögenhet. Detta beror på sättet för reducering av

förmögenheter över 100 000 kronor i de fall 30 gånger den sammanräknade

nettoinkomsten icke uppgår till 100 000 kronor. Ifrågavarande anordning

innebär för förmögenheter närmast över 100 000 kronor, att den beskattningsbara

förmögenheten stiger i snabbare takt än den skattepliktiga, vid

s. 211 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

211

Tab. 16. Marginalskatt vid olika uttagnlngsprocent vid enbart kapitalinkomst,

om 100 000-kronorsgränsen borttages (jfr tab. 8).

Förmögenhet,

kr.

Inkomst,

kr.

Marginalskatt vid en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Avkastning 2 %

40 000

800

5-oo

5-oo

5-00

6-oo

50 000

1000

23-oo

23-oa

23-00

23-00

60 000

1200

28-oo

28-00

28-00

28-00

100 000

2 000

28-00

28-00

28-00

28-00

125 000

2 500

28-00

28-00

28-00

28-00

150 000

3 000

36-40

37-oo

37-90

38-80

175 000

3500

48-10

49-oo

49-90

50-80

200 000

4 000

48-10

49-oo

49-90

50-80

250 000

5 000

54-91

55-90

56-89

57-88

300 000

6 000

55-72

56-80

57-88

58-96

400 000

8 000

67-96

69-40

70-84

72-28

500 000

10 000

78-58

80-20

81-82

83-44

600 000

12 000

80-20

82-oo

83-80

85-60

750 000

15 000

83-44

85-60

87-76

89-92

800 000

16 000

83-44

85-60

87-76

89-92 |

850 000

17 000

86-68

89-20

91-72

94-24

875 000

17 500

86-68

89-20

91-72

94-24

900 000

18 000

86-68

89-20

91-72

94-24

950 000

19 000

86-68

89-20

91-72

94-24

1 000 000

20 000

89-92

92-80

95-68

98-56

1200 000

24 000

93-16

96-40

99-64

102-88

1400 000

28 000

96-40

100-oo

103-60

107-20

1500 000

30 000

96-40

lOO-oo

103-60

80-oo

1 600 000

32 000

96-40

100-oo

80-00

80-oo

1 800 000

36 000

96-40

80-oo

80-oo

80-oo

1 900 000

38000

100-45

80-oo

80-00

80-oo

2 000 000

40 000

80-oo

80-oo

80-00

80-oo

Avkastning 3 %

40 000

1200

28-00

28-oo

28-00

28-00

50 000

1500

28-00

28-oo

28-00

28-00

60 000

1800

28-00

28-oo

28-00

28-00

100 000

3 000

36-10

37-00

37-90

38-80

125 000

3 750

48-10

49-oo

49-90

50-80

150 000

4 500

48-91

49-90

50-89

51-88

175 000

5 250

55-72

56-80

57-88

58-96

200 000

6 000

55-72

56-80

57-88

58-96

250 000

7 500

67-96

69-40

70-84

72-28

300 000

9 000

67-96

69-40

70-84

72-28

400 000

12 000

80-20

82-00

83-80

85-60

500 000

15 000

83-44

85-60

88-76

89-92

600 000

18 000

86-68

89-20

91-72

94-24

750 000

22 500

93-16

96-40

99-64

102-88

800 000

24 000

93-16

96-40

99-64

102-88 i

850 000

25 500

96-40

lOO-oo

99-64

102-88

875 000

26 250

96-40

100-oo

99-64

102-88

900 000

27 000

96-40

lOO-oo

99-64

102-88

950 000

28 500

96-40

lOO-oo

99-64

80-oo

1000 000

30 000

96-40

100-oo

99-64

80-oo

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 16 (forts.).

Förmögenhet,

kr.

Inkomst,

kr.

Marginalskatt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

1 050 000

31500

96-40

100-00

80-oo

80-00

1 100 000

33 000

96-40

1O0-OO

80-00

80-oo

1 150 000

34 500

96-40

80-O>

80-00

80-oo

1 200 000

36 000

96-40

80-00

80-00

80-oo

1 250 000

37 500

100-45

80-oo

80-oo

80-oo

1 300 000

39 000

80-00

80-01

80-00

80-00

2 % avkastning 60 °/o snabbare. Progressionen vid förmögenhetsökning blir

därför i vissa lägen hårdare för den som får sin förmögenhet reducerad än

för andra förmögenhetsägare och kan bli hårdare i lägre förmögenhetsskikt

än i högre.

Tab. 15 ansluter sig sig till tab. 5 ovan. Det framgår av tab. 15, att den

högsta skillnaden i marginalskatt vid en given kombination av inkomst och

förmögenhet är — om man bortser från fall då SO %-spärren verkar —

6,3 enheter mellan 100 och 90 °/o uttag, 5,4 enheter mellan 110 och 100 %

uttag samt 4,95 enheter mellan 120 och 110 °/o uttag. I de högsta inkomstresp.

förmögenhetslägena innan 80 %-spärren börjar verka blir marginalskatten

densamma vid varje uttagningsprocent utom 90.

Tab. 16 ansluter sig till tab. 8 ovan. Den belyser verkningarna av det av

utskottet gjorda ändringsförslaget att reducering av förmögenheter skall få

ske på samma sätt för förmögenheter över som under 100 000 kronor. Tab. 8

visade en högsta marginalskatt vid 2 °/o avkastning å 100 °/o. Tab. 16 visar

maximala marginalskattesatser som äro högre icke blott vid 110 och 120 utan

även vid 90 °/o uttag, nämligen resp. 103,6, 107,2 och 100,45.

Även vid 3 °/o avkastning kan marginalskatten överstiga 100 °/o, nämligen

vid 90 och 120 % uttag.

Tab. 17 visar för olika kombinationer av å ena sidan förmögenhet med

avkastning motsvarande 2, 2,5 eller 3 V3 % och å andra sidan arbetsinkomst

av varierande storlek vad den skattskyldige får behålla i °/o av kapitalavkastningens

ökning. Tabellen är så upplagd, att den — vid de i tabellen angivna

arbetsinkomstbeloppen resp. procenttalen för avkastningen — belyser

marginalskattens storlek för varje förmögenhetsläge.

Det framgår av tab. 17, att marginalskatten blir högre, ju större arbetsinkomsten

är, vilket sammanhänger med att 80 %-spärren då kommer att

verka först vid högre inkomster med åtföljande starkare progression.

Ovan har framhållits, att den i propositionen föreslagna reduktionsregeln

för förmögenhetsbeskattningen skulle ha kunnat föranleda vissa ojämnheter

i marginalskatten. Det framgår emellertid av tab. 17, att sådana kunna förekomma

även efter den ändring av reduktionsregeln som utskottet föreslagit.

Detta beror på att rätten till reduktion gjorts beroende av den sammanlagda

nettoinkomstens storlek i stället för av enbart kapitalavkastningen. I tab. 17

framträder förhållandet särskilt tydligt vid 2 % avkastning. Om den skattskyldige

har en arbetsinkomst på 5 000 kronor och 2 % avkastning på sitt

kapital, motsvarar den sammanlagda inkomsten 3 % % vid en förmögenhet

på 375 000 kronor. Intill denna gräns kan förmögenheten icke bli föremål

för någon reducering, vilket däremot blir fallet, om förmögenheten ökas. Det

blir en lägre marginalskatt i skiktet närmast över än i skiktet närmast under

s. 213 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

213

375 000 kronor, och skillnaden uppgår till ej mindre än 36 enheter. Samma

skillnad förekommer även vid 10 000 kronors arbetsinkomst, då gränsen går

vid 750 000 kronors förmögenhet. Vid arbetsinkomster på 20 000 kronor eller

högre och 2 % avkastning kan motsvarande läge icke uppkomma, då SO %>- spärren börjar verka innan förmögenheten nått den punkt, där reducering

skulle kunna komma i fråga.

De här berörda förhållandena kunna iakttagas även vid 2,5 % avkastning,

men skillnaderna bli där mindre.

De högsta marginalskattesatserna i tabellen framgå av följande sammanställning.

Förmögenhet förenad

med nedanstående

arbetsinkomst

Uttagningsprocent

90

100

no

120

2% avkastning.

0

100-45

lOO-oo

103-60

107-20

5 000

116-20

118-00

119-80

121-60

10 000

129-16

132-40

135-64

138-88

20 000

136-45

140-50

144-55

148-60

30 000

140*50

145-00

149-50

154-00

50 000

144-55

149-50

154-45

159-40

100 000

148-60

154-00

159-40

163-00

150 000

148-60

154-00

159-40

163-00

200 000 eller däröver

156-70

163-00

163-00

163-00

2 5 % avkastning.

0

100-45

lOO-oo

103-60

107-20

5 000

107-92

110-80

113-68

116-56

10 000

118-45

122-50

121-60

125-20

20 000

122-50

127-00

131-50

133-00

30 000

126-55

127-00

131-50

136-00

50 000

126-55

131-50

136-45

141-40

100 000

130-60

136-00

141-40

145-00

150 000

138-70

145-oo

141-40

145-00

200 000 eller däröver

138-70

145-00

145-00

145-00

3''/s % avkastning.

0

100-45

100-oo

103-60

107-20

5 000

104-50

104-50

108-55

112-60

10 000

104-50

109-00

113-50

112-60

20 000

108-55

113-50

113-50

118-00

30 000

108-55

113-50

118-45

123-40

50 000

112-60

118-00

118-45

123-40

100 000

112-60

118-00

123-40

127-00

150 000 eller däröver

120-70

127-00

127-00

127-00

opaginerad Kontrollera mot PDF

214

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17. Belysande för skattskyldig i ortsgrupp V den totala marginalskatten

för kapitalavkastning enligt utskottets förslag.

I. Kapitalavkastning 2%.

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst = 0.

0— 35

100-00

100-oo

lOO-oo

lOO-oo

35— 50

95-00

95-oo

95-00

95-oo

50— 70

77-00

77-oo

77-00

77oo

70— 160

72-00

72-oo

72-oo

72-00

161— 166

63-90

63-oo

62-io

61-20

167— 216

51-90

51-00

50-10

49-20

217— 250

51-09

50-io

49-11

48-12

250— 271

45-09

44-io

43-11

42-12

272— 327

44-28

43-20

42-12

41-04

328— 333

42-66

41-40

40-14

38-88

334— 383

33-66

32-40

31-14

29-88

384— 494

32-04

30-60

29-16

27-72

495— 500

30-42

28-80

27-18

25-56

500— 605

21-42

19-80

18-18

16-56

606— 716

19-80

18-oo

16-20

14-40

717— 827

16-56

14-40

12-24

10-08

828— 938

13-32

10-80

8-28

5-76

939—1 049

10-08

7-20

4-32

1-44 j

1 050—1 271

6-84

3-60

0-36

-2-88

1 272—1 446

3-60

O-oo

-3-60

-7-20

1 447—1573

3-60

O-oo

— 3-60

20-00

1574—1 743

3-60

0-oo

20-00

20-00

1 744—1 827

3-60

20-oo

20-oo

20-00

1 828—1 957

-0-45

20-oo

20-00

20-00

1958—

20-00

20-oo

20-oo

20-00

Arbetsinkomst = 5 000 kr.

0— 21

81-09

80-io

79-11

78-12

22— 30

80-28

79-20

78-12

77-04

30— 77

50-28

49-20

48-12

47-04

78— 100

48-66

47-40

46-14

44-88

100— 133

28-66

27-40

26-14

24-88

134— 150

27-04

25-60

24-16

22-72

150— 200

17-04

15-60

14-16

12-72

200— 244

2-04

0-60

— 0-84

— 2-28

244— 300

0-42

— 1-20

— 2-82

— 4-44

300— 355

— 14-58

— 16-20

-17-82

-19-44

356— 375

-16-20

— 18-00

-19-80

— 21-60

375— 466

19-80

18-00

16-20

14-40

s. 215 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30

Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2 %.

215

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

467— 577

16-56

14-40

12-24

10-08

578— 688

13-32

10-80

8-28

5-76

689— 799

10-08

7-20

4-32

1-44

800-1 021

6-84

3-60

0-36

— 2-88

1 022—1 196

3-60

O-oo

— 3-60

— 7-20

1197—1 323

3-60

O-oo

— 3-60

20-00

1 324—1 493

3-60

0-oo

20-oo

20-oo

1 494—1577

3-60

20-oo

20-oo

20-OO

1 578—1674

— 0-45

20-00

20-00

20-oo

1 675—1 709

— 0-45

20-00

20-oo

20-00

1710—

20-oo

20-oo

20-00

20-oo

Arbetsinkomst =

10 000 kr.

0- 30

75-42

73-80

72-18

70-56

30— 100

45-42

43-80

42-18

40-56

100— 105

25-42

23-80

22-18

20-56

106— 150

23-80

22-00

20-20

18-40

150— 200

13-80

12-00

10-20

8-40

200- 216

— 1-20

— 3-00

— 4-80

— 6-60

217— 300

— 4-44

— 6-60

— 8-76

— 10-92

300— 327

— 19-44

— 21-60

-23-76

— 25-92

328— 438

— 22-68

— 25-20

— 27-72

— 30-24

439— 549

— 25-92

— 28-80

-31-68

— 34-56

550— 750

-29-16

— 32-40

-35-64

— 38-88

750— 771

6-84

3-60

0-36

— 2-88

772— 947

3-60

O-oo

— 3-60

— 7-20

948—1 073

3-60

O-oo

— 3-60

20-oo

1 074—1 243

3-60

O-oo

20-oo

20-00

1 244—1 327

3-60

20-oo

20-00

20-00

1 328—1 457

— 0-45

20-00

20-00

20-00

1458-

20-oo

20-oo

20-OO

20-00

Arbetsinkomst = 20 000 kr.

0— 30

64-08

61-20

58-32

55-44

30— 49

34-08

31-20

28-32

25-44

50— 100

30-84

27-60

24-36

21-12

100— 150

10-84

7-60

4-36

1-12

150— 200

0-84

— 2-40

— 5-64

— 8-88

200— 271

-14-16

— 17-40

-20-64

— 23-88

272— 300

-17-40

-21-00

-24-60

— 28-20

300— 827

-32-40

— 36-00

— 39-60

-43-20

828—1 029

-36-45

— 40-50

— 44-55

— 48-60

1 030—1 109

— 36-45

— 40-50

-44-55

20-00

1110—1199

— 36-45

— 40-50

20-oo

20-00

1 200—1 303

— 36-45

20-00

20-00

20-00

1 304—

20-00

20-00

20-00

20-00

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2 %.

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst =

30 000 kr.

0— 30

57-60

54-00

50-40

46-80

30— 100

27-60

24-o,o

20-40

16-80

100— 150

7-60

4-00

0-40

— 3-20

150— 200

— 2-40

— 6-oo

— 9-60

—13-20

200— 300

— 17-40

-21-00

— 24-60

-28-20

300— 327

-32-40

— 36-00

-39-60

-43-20

328— 883

— 36-45

— 40-50

— 44-55

— 48-60

883—1 163

— 40-50

— 45-oo

— 49-50

-54-00

1164—1 276

— 40-50

— 45-00

-49-50

20-oo

1 277—1 405

— 40-50

— 45-00

20-00

20-oo

1 405—1 552

— 40-50

20-oo

20-00

20-oo

1553—

20-00

20-oo

20-oo

20-oo

Arbetsinkomst =

50 000 kr.

0— 30

49-50

45-00

40-50

36-oo

30— 100

19-50

15-oo

10-50

6-oo

100— 150

— 0-50

— 5-oo

— 9-50

—14-00

150— 200

-10-50

-15-00

— 19-50

— 24-oo

200— 300

-25-50

— 30-oo

-34-50

— 39-00

300— 994

— 40-50

-45-00

— 49-50

-54-00

995—1 353

— 44-55

— 49-50

— 54-45

-59-40

1 354—1533

— 44-55

— 49-50

-54-45

20-oo

1534—1 738

— 44-55

-49-50

20-00

20-oo

1 739—1 974

— 44-55

20-oo

20-00

20-oo

1975—

20-00

20-oo

20-00

20-oo

Arbetsinkomst =

100 000 kr.

0— 30

45-45

40-50

35-55

30-60

30— 100

15-45

10-50

5-55

0-60

100— 150

— 4-55

— 9*50

— 14-45

-19-40

150— 200

—14-55

— 19-50

-24-45

— 29-40

200— 300

— 29-55

— 34-50

— 39-45

— 44-40

300— 716

— 44-55

— 49-50

-54-45

-59-40

717—1 645

-48-60

— 54-00

— 59-40

— 63-00

1 646—1 971

— 48-60

— 54-00

-59-40

20-oo

1 972—2 368

-48-60

— 54-00

20-00

20-oo

2 369—2 828

-48-60

20-oo

20-00

20-oo

2 828—

20-00

20-00

20-oo

20-oo

Arbetsinkomst =

150 000 kr.

0- 30

41-40

36oo

30-60

27-00

30— 100

11-40

6-oo

0-60

— 3-oo

100— 150

— 8-60

-14-00

-19-40

— 23-00

150— 200

-18-60

— 24-00

-29-40

— 33-00

200— 300

— 33-60

— 39-oo

-44-40

— 48-00

300—1 856

— 48-60

-54-00

— 59-40

-63-00

1 856—2 305

— 48-60

-54-00

-59-40

20-oo

2 306—2 909

-48-60

-54-00

20-oo

20-oo

2 910—3607

— 48-60

20-oo

20-00

20-oo

3608—

20-00

20-oo

20-00

20-oo

s. 217 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2 %.

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst = 200 000 kr.

0— 30

41-40

36-00

30-60

27-oo

30— 100

11-40

6-oo

0-60

— 3-oo

100— 150

— 8-60

— 14-00

— 19-40

— 23-00

150— 200

— 18-60

— 24-oo

— 29-40

— 33-00

200— 300

— 33-60

-39-00

— 44-40

— 48-oo

300—1 271

— 48-60

— 54-00

— 59-40

— 63-00

1272—2 066

— 56-70

— 63-00

— 63-00

— 63-00

2 067—2580

-56-70

-63-00

-63-00

20-oo

2 580—3 213

— 56-70

— 63-00

20-oo

20-oo

3 214—4 058

— 56-70

20-00

20-oo

20-oo

4 059—

20-oo

20-oo

20-oo

20-oo

Arbetsinkomst =

250 000 kr.

0— 30

33-30

27-00

27-00

27-oo

30— 100

3-30

— 3-00

— 3-oo

— 3-00

100— 150

— 16-70

— 23-oo

-23-00

-23-00

150— 200

— 26-70

— 33-00

— 33-00

— 33-00

200— 300

— 41-70

— 48-00

-48-00

— 48-00

300—2 277

— 56-70

— 63-00

— 63-00

— 63-00

2 278—2 790

— 56-70

-63-00

-63-00

20-oo

2 791—3424

— 56-70

— 63-00

20-oo

20-oo

3 425—4 492

— 56-70

20-oo

20-oo

20-oo

4 493-

20-oo

20-oo

20-oo

20-oo

217

opaginerad Kontrollera mot PDF

218

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.)

II. Kapitalavkastning 2''b %.

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst =

0.

•

0— 28

lOOoo

lOO-oo

100-oo

100-oo

28— 40

95-00

95-00

95-00

95-oo

40— 56

77-00

77-00

77-00

77-oo

56— 128

72-00

72-00

72-00

72-00

129— 133

63-90

63-00

62-10

61-20

134— 173

51-90

51-oo

50-io

49-20

174— 200

51-09

50-io

49-ii

48-12

200— 217

45-09

44-io

43-n

42-12

218— 262

44-28

43-20

42-12

41-04

262— 266

42-66

41-40

40-14

38-88

267— 306

33-66

32-40

31-14

29-88

307— 395

32-04

30-eo

29-16

27-72

396— 400

30-42

28-80

27-18

25-56

400— 484

21-42

19-80

18-18

16-56

485— 573

19-80

18-00

16-20

14-40

574— 662

16-56

14-40

12-24

10-08

662— 750

13-32

10-80

8-28

5-76

751— 839

10-08

7-20

4-32

1-44

840—1 017

6-84

3-60

0-36

— 2-88

1 018—1157

3-60

0-oo

— 3-60

— 7-20

1158—1 257

3-60

O-oo

— 3-60

20-oo

1 258—1 394

3-60

O-oo

20-00

20-oo

1 395—1 462

3-60

20-oo

20-oo

20-oo

1462—1565

— 0-45

20-00

20-oo

20-oo

1566—

20-00

20-00

20-oo

20-oo

Arbetsinkomst =

5 000 kr.

0— 17

81-09

80-10

79-n

78-12

18— 30

80-28

79-20

78-12

77-04

30— 62

56-28

55-20

54-12

53-04

62— 100

54-66

53-40

52-14

50-88

100— 106

38-66

37-40

36-14

34-88

107— 150

37-04

35-60

34-16

32-72

150— 195

29-04

27-60

26-16

24-72

196— 200

27-42

25-80

24-18

22-56

200— 284

15-42

13-80

12-18

10-56

285— 300

13-80

12-00

10-20

8-40

300— 373

1-80

O-oo

— 1-80

— 3-60

374— 462

— 1-44

— 3-60

— 5-76

— 7-92

462— 550

— 4-68

— 7-20

— 9-72

-12-24

551— 600

— 7-92

— 10-80

-13-68

-16-56

600— 639

10-08

7-20

4-32

1-44

640— 728

6-84

3-60

0-36

— 2-88

729— 957

3-60

0-oo

— 3-60

— 7-20

958—1 057

3-60

0-oo

— 3-60

20-00

1 058—1 195

3-60

O-oo

20-00

20-OO

1 196—1 262

3-60

20-00

20-oo

20-oo

1 262—1 365

— 0-45

20-00

20-00

20-oo

1366—

20-oo

20-00

20-oo

20-oo

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50

Tab. 17 (forts.)- Kapitalavkastning 2''5 %.

219

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst =

10 000 kr.

0— 30

75-42

73-80

72-18

70-56

30— 84

51-42

49-80

48-18

46-56

85— 100

49-80

48-00

46-20

44-40

100— 150

33-80

32-00

30-20

28-40

150— 173

25-80

24-00

22-20

20-40

174— 200

22-56

20-40

18-24

16-08

200— 262

10-56

8-40

6-24

4-08

262— 300

7-32

4-80

2-28

— 0-24

300— 350

— 4-68

— 7-20

— 9-72

— 12-24

351— 439

— 7-92

— 10-80

— 13-68

-16-56

440— 617

-11-16

— 14-40

-17-64

— 20-88

618— 933

-14-40

-18-00

— 21-60

— 25-20

934—1 005

— 14-40

— 18-00

-21-60

20-00

1 006—1 062

— 14-40

-18-00

20-00

20-00

1 062—1 089

— 18-45

— 22-50

20-00

20-00

1 090—1181

— 18-45

20-oo

20-00

20-oo

1182—

20-00

20-oo

20-00

20-oo

Arbetsinkomst =

20 000 kr.

0- 30

64-08

61-20

58-32

55-44

30— 39

40-08

37-20

34-32

31-44

40— 100

36-84

33-60

30-36

27-12

100— 150

20-84

17-60

14*36

11-12

150— 200

12-84

9-60

6-36

3-12

200— 217

0-84

— 2-40

— 5-64

— S-88

218— 300

— 2-40

— 6-oo

— 9-60

-13-20

300— 662

-14-40

-18-00

— 21-60

-25-20

662—1106

— 18-45

— 22-50

— 26-55

— 30-60

1107—1115

-22-50

— 27-00

— 31-50

— 36-oo

1 116—1 218

— 22-50

-27-00

— 31-50

20-00

1 219—1 341

— 22-50

— 27-00

20-oo

20-00

1 342—1 490

— 22-50

20-00

20-00

20-00

1491—

20-00

20-00

20-oo

20-oo

Arbetsinkomst =

30 000 kr.

0— 30

57-60

54-00

50-40

46-80

30— 100

33-60

30-00

26-40

22-80

100— 150

17-60

14-00

10-40

6-80

150— 200

9-60

6-00

2-40

— 1-20

200— 262

— 2-40

— 6-00

— 9-60

— 13-20

262— 300

— 6-45

-10-50

—14-55

— 18-60

300— 706

-18-45

— 22-50

— 26-55

-30-60

707—1 229

— 22-50

— 27-00

— 31-50

— 36-00

1 230—1 377

— 22-50

— 27-00

— 31-50

20-00

1 378—1 554

— 22-50

— 27-00

20-00

20-oo

1 555—1595

— 22-50

20-00

20-00

20-00

1 596—1 753

— 26-55

20-00

20-00

20-00

1754—

20-00

20-00

20-00

20-00

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2''5 %.

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla 1 % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst =

JO 000 kr.

0— 30

49-50

45-oo

40-50

36-00

30— 100

25-50

21-00

16-50

12-00

100— 150

9-50

5-00

0-50

— 4-00

150— 200

1-50

— 3-oo

— 7-50

— 12-00

200— 300

— 10-50

— 15-00

— 19-50

— 24-00

300— 795

— 22-50

— 27-00

— 31-50

— 36-00

796—1 400

— 26-55

— 31-50

-36-45

— 41-40

1 401—1 617

— 26-55

— 31-50

— 36-45

20-oo

1 618—1 876

— 26-55

— 31-50

20-oo

20-oo

1 877—2 190

— 26-55

20-00

20-00

20-oo

2191—

20-00

20-OO

20-00

20-oo

Arbetsinkomst =

100 000 kr.

0— 30

45-45

40-50

35-55

30-60

30— 100

21-45

16-50

11-55

6-60

100— 150

5-45

0-5 0

— 4-45

— 9-40

150— 200

— 2-55

— 7-50

— 12-45

— 17-40

200— 300

— 14-55

— 19-50

— 24-45

— 29-40

300— 573

— 26-55

— 31-50

— 36-45

— 41-40

574—1 680

— 30-60

— 36-00

— 41-40

— 45-00

1 681—2 039

— 30-60

— 36-00

— 41-40

20-00

2 040—2 503

— 30-60

— 36-00

20-00

20-00

2 504—3066

— 30-60

20-00

20-00

20-00

3067—

20-00

20-00

20-00

20-OO

Arbetsinkomst =

1 JO 000 kr.

0— 30

41-40

36oo

30-60

27-00

30- 100

17-40

12-00

6-60

3-oo

100— 150

1-40

— 4-oo

— 9-40

— 13-oo

150— 200

— 6-60

— 12-00

— 17-40

— 21-00

200— 300

— 18-60

— 24-00

— 29-40

— 33-00

300—1 896

— 30-60

— 36-00

— 41-40

— 45-oo

1 897—2 385

— 30-60

— 30-60

-41-40

20-oo

2 386—3 017

— 30-60

— 30-60

20-00

20-oo

3018—3 067

-38-70

— 45-00

20-00

20-oo

3068—3 789

— 38-70

20-00

20-00

20-00

3 790—

20-oo

20-00

20-00

20-00

Arbetsinkomst =

200 000 kr.

0— 30

41-40

36-00 .

30-60

27-00

30— 100

17-40

12-00

6-60

3-00

100— 150

1-40

— 4-oo

— 9-40

— 13oo

150— 200

— 6-60

—12-00

— 17-40

— 21-00

200— 300

-18-60

— 24-00

-29-40

— 33-00

300—1 017

-30-60

— 36oo

— 41-40

-45-00

1018—2111

— 38-70

— 45-00

— 45-00

—45-00

2 112—2 635

— 38-70

— 45-00

— 45-00

20-oo

2 636—3 282

-38-70

— 45-00

20-00

20-oo

3283-4 242

— 38-70

20-oo

20-00

20oo

4 243—

20-oo

20-oo

20-00

20-oo

s. 221 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 2 5 %.

221

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst =

250 000 kr.

0— SO

33-30

27-00

27-00

27-00

30— 100

9-30

3-00

3-00

3-00

100— 150

— 6-70

— 13-00

— 13-00

— 13-00

150— 200

— 14-70

— 21-00

— 21-00

— 21-00

200— 300

— 26-70

— 33-00

— 33-00

— 33-00

300—2 326

— 38-70

—45-00

— 45-00

— 45-oo

2 327—2 850

— 38-70

— 45-00

— 45-00

20-oo

2 851—3 498

— 38-70

— 45-00

20-00

20-oo

3 499—4 695

— 38-70

20-oo

20-00

20-oo

4 696—

20-00

20-oo

20-oo

20-oo

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.)

III. Kapitalavkastning 3 Va %

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla; % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst =

0— 21

0.

100-00

100-oo

100-oo

100-00

21— 30

95-00

95-oo

95-oo

95oo

30— 42

77-00

77-00

77-00

77-00

42— 96

72-00

72-00

72-00

72-00

97— 100

63-90

63-00

62-10

61-20

100— 129

51-90

51-00

50-10

49-20

130— 150

51-09

50-10

49-11

48-12

150— 163

45-09

44-10

43-11

42-12

164— 196

44-28

43-20

42-12

41-04

197— 200

42-66

41-40

40-14

38-88

200— 229

33-66

32-40

31-14

29-88

230— 296

32-04

30-60

29-16

27-72

297— 300

30-42

28-80

27-18

25-56

300- 363

21-42

19-80

18-18

16-56

364— 429

19-80

18-oo

16-20

14-40

430— 496

16-56

14-40

12-24

10-08

497— 563

13-32

10-80

8-28

5-76

564— 629

10-08

7-20

4-32

1-44

630— 763

6-84

3-60

0-36

— 2-88

764— 868

3-60

0-00

— 3-60

— 7-20

869— 943

3-60

0-oo

— 3-60

20-oo

944—1 046

3-60

0-oo

20-oo

20-oo

1 047—1 096

3-60

20-00

20-00

20-oo

1 097—1174

— 0-45

20-00

20-00

20-oo

1175—

20-00

20-00

20-00

20-oo

Arbetsinkomst =

0— 13

5 000 kr.

81-09

80-io

79-11

78-12

14— 30

80-28

79-20

78-12

77-04

30— 46

62-28

61-20

60-12

59-04

47— 79

60-66

59-40

58-14

56-88

80- 100

59-04

57-60

56-16

54-72

100— 146

47-04

45-60

44-16

42-72

147— 150

45-42

43-80

42-18

40-56

150— 200

39-42

37-80

36-18

34-56

200— 213

30-42

28-80

27-18

25-56

214— 279

28-80

27-00

25-20

23-40

280— 300

25-56

23-40

21-24

19-08

300— 346

16-56

14-40

12-24

10-08

347— 413

13-32

10-80

8-28

5-76

414— 479

10-08

7-20

4-32

1-44

480— 613

6-84

3-60

0-36

— 2-88

614— 946

3-60

0-oo

— 3-60

— 7-20

947—1 004

— 0-45

— 4-50

— 8-55

-12-60

1 005—1103

— 0-45

— 4-50

— 8-55

20-oo

1 104—1 235

— 0-45

— 4-50

20-00

20-00

1 236—1 279

— 0-45

20-00

20-00

20-00

1 280—1 397

— 4-50

20-00

20-00

20-00

1 398—

20-oo

20-00

20-00 1

20-oo

s. 223 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 3''/s %.

223

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst = 10 000 kr.

0— 30

75-42

73-80

72-18

70-56

30— 63

57-42

55-80

54-18

52-56

64— 100

55-80

54-00

52-20

50-40

100- 129

43-80

42-00

40-20

38-40

130— 150

40-56

38-40

36-24

34-08

150— 196

34-56

32-40

30-24

28-08

197— 200

31-32

28-80

26-28

23-76

200— 263

22-32

19-80

17-28

14-76

264- 300

19-08

16-20

13-32

10-44

300— 329

10-08

7-20

4-32

1-44

330— 463

6-84

3-60

0-36

— 2-88

464— 796

3-60

0-00

— 3-60

— 7-20

797—1103

— 0-45

— 4-50

— 8-55

— 12-60

1104—1129

— 0-45

— 4-50

— 8-55

20-00

1130—1 221

— 4-50

— 9-oo

— 13-50

20-oo

1 222—1 372

— 4-50

— 9-oo

20-00

20-oo

1 373—1 577

— 4-50

20-oo

20-oo

20-oo

1578—

20-00

20-oo

20-00

20-oo

Arbetsinkomst =

20 000 kr.

0— 30

64-08

61-20

58-32

55-44

30- 100

42-84

39-60

36-36

33-12

100— 150

30-84

27-60

24-36

21-12

150— 163

24-84

21-60

18-36

15-12

164— 200

21-60

18-oo

14-40

10-80

200— 300

12-60

9-oo

5-40

1-80

300— 496

3-60

0-oo

— 3-60

— 7-20

497— 829

— 0-45

— 4-50

— 8-55

-12-60

830—1 233

— 4-50

— 9-oo

— 13-50

-18-00

1 234—1 405

— 4-50

— 9-oo

— 13-50

20-oo

1 406—1 496

— 4-50

— 9-oo

20-00

20-oo

1 497—1612

— 8-55

— 13-50

20-00

20-oo

1613—1 876

— 8-55

20-oo

20-00

20-oo

1877—

20-00

20-oo

20-00

20-oo

Arbetsinkomst =

30 000 kr.

0— 30

57-60

54-00

50-40

46-80

30— 100

39-60

36oo

32-40

28-80

100— 150

27-60

24-oo

20-40

16-80

150— 196

21-60

18-00

14-40

10-80

197— 200

17-55

13-50

9-45

5-40

200— 300

8-55

4-50

0-45

— 3-60

300— 529

— 0-45

— 4-50

— 8-55

— 12-60

530—1 196

— 4-50

— 9-oo

— 13-50

— 18-oo

1197—1 339

— 8-55

— 13-50

-18-45

— 23-40

1 340—1538

— 8-55

— 13-50

-18-45

20-00

1 539—1 796

— 8-55

— 13-50

20-00

20-00

1 797—2 143

— 8-55

20-00

20-00

20-00

2144—

20-00

20-00

20-oo

20-oo

opaginerad Kontrollera mot PDF

224

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 3l/s%.

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst =

50 000 kr.

0— 30

49-50

45-oo

40-50

36-00

30— 100

31-50

27-00

22-50

18-oo

100— 150

19-50

15-00

10-50

6-00

150— 200

13-50

9-oo

4-50

O-oo

200— 300

4-50

O-oo

— 4-50

— 9-oo

300— 596

— 4-50

— 9-oo

— 13-50

-18-00

597—1 485

— 8-55

— 13-50

— 18-45

-23-40

1 486—1 781

— 8-55

— 13-50

— 18-45

20-00

1 782—1 929

— 8*55

— 13-50

20-00

20-00

1 930—2 135

— 12-60

—18-00

20-00

20-00

2 136—2 585

-12-60

20-00

20-00

20oo

2 586—

20-00

20-00

20-00

20-00

Arbetsinkomst =

100 000 kr.

0— 30

45-45

40-50

35*55

30-60

30— 100

27-45

22-50

17-55

12-60

100— 150

15-45 .

10-50

5-55

0-60

150— 200

9-45

4-50

— 0-45

— 5-40

200— 300

0-45

— 4-50

— 9-45

-14-40

300— 429

— 8-55

— 13-50

-18-45

— 23-40

430-1 743

— 12-60

-18-00

— 23-40

— 27-00

1 744—2 164

— 12-60

-18-00

— 23-40

20-00

2 165—2 767

-12-60

—18-00

20-00

20-oo

2 768—3570

— 12-60

20-00

20-00

20-00

3571—

20-00

20-00

20-00

20-00

Arbetsinkomst =

150 000 kr.

0— 30

41-40

36-00

30-60

27-00

30— 100

23-40

18-00

12-60

9-oo

100— 150

11-40

6-oo

0-60

— 3-oo

150— 200

5-40

0-oo

— 5-40

— 9-00

200- 300

— 3-60

— 9-oo

-14-40

—18-00

300-1 966

— 12-60

— 18-00

-23-40

— 27-00

1 967—2 263

— 12-60

-18-00

— 23-40

20-00

2 264—2 510

— 20-70

— 27-00

— 27-00

20-00

2 511—3181

-20-70

— 27-00

20-00

20-OO

3182—4 098

-20-70

20-00

20-00

20-00

4 099—

20-00

20-oo

20-00

20-00

Arbetsinkomst =

200 000 kr.

0— 30

41-40

36-00

30-60

27-00

30— 100

23-40

18-00

12-60

9-oo

100— 150

11-40

6-oo

0-60

— 3-oo

150— 200

5-40

0-oo

— 5-40

— 9-00

200— 300

— 3-60

— 9-00

— 14-40

-18-00

300- 763

-12-60

— 18-00

— 23-40

-27-00

764—2 190

-20-70

— 27-00

— 27-00

-27-00

2 191—2 733

-20-70

-27-00

-27-00

20-00

2 734—3 405

-20-70

— 27-00

20-00

20-00

3 406—4 589

-20-70

20-00

20-00 .

20-00

4 590—

20-00

20-00

20-oo

20-oo

s. 225 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Tab. 17 (forts.). Kapitalavkastning 3''/a%.

225

Förmögen-

hetsskikt,

1 000-tal kr.

Vad den skattskyldige får behålla i % av kapitalav- kastning inom vidstående förmögenhetsskikt vid

en uttagningsprocent av

90

100

no

120

Arbetsinkomst =

250 000 kr.

0— 30

33-30

27-00

27-00

27-00

30— 100

15-30

9-oo

9-oo

9-00

100— 150

3-30

— 3-00

— 3-oo

— 3-00

150— 200

— 2-70

— 9-oo

— 9-oo

— 9-oo

200— 300

-11-70

-18-00

— 18-00

-18-00

300—2 413

— 20-70

-27-00

-27-00

-27-00

2 414—2 957

-20-70

— 27-00

-27-00

20-oo

2 958—3 628

-20-70

-27-00

20-oo

20-oo

3629—5 079

-20-70

20-oo

20-oo

20-oo

5 080—

20-00

20-oo

20-OO

20-oo

Bihdng till riksdagens protokoll 1,917. 7 samt. Nr SO.

15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Bevillningsutskottets betänkande nr 50

Bilaga 2.

Tabell utvisande den efter avdrag av stats- och kommunalutskylder för äkta makar återstående

inkomsten dels enl. propositionen nr 212 dels ock med tillämpning av de skatteskalor

som föreslås i de likalydande motionerna 1:293 (av herr Elon Andersson m. fl.)

och 11:437 samt de likalydande motionerna 1:294 och 11:440 (av herr Rubbestad m. fl.)

(:00 % uttagning och 80 % spärren). Jfr. Riksräkenskapsverkets tabell s. 260—261

i propositionen.

Arbets-

inkomst

Förmögenhet (avkastning efter 3 7» 2

; ortsgrupp V) kronor

Arbets-

inkomst

0

30 000 (avkast- ning 1 000)

90 000 (avkast- ning 3 000)

150 000 (avkast- ning 5 000)

kronor

Mo-

Mo-

Mo-

Mo-

Mo-

Mo-

Mo-

Mo-

kronor

Prop.

tion

tion

Prop.

tion

tion

Prop.

tion

tion

Prop.

tion

tion

I: 293

I: 214

1:293

1:294

I: 293

I: 294

1:293

1:294

0

9a5

9&5

985

2 445

2 485

2 465

3 519

3 709

3 689

0

1

000

985

985

985

1905

1905

1905

3 275

3 315

3 295

4 315

4 505

4 485

1

000

i 2

000

1905

1905

1 905

2 805

2 805

2 805

4 079

4119

4 099

5 099

6 289

5 269

2

000

3

000

2 805

2 805

2 805

3 635

3 635

3 635

4 875

4 915

4 895

5 867

6 057

6 037

3

000

4

000

3 635

3 635

3 635

4 439

4 439

4 439

5 659

5 699

5 679

6 623

6 813

6 793

4

000

5

000

4 439

4 439

4 439

5 235

5 235

5 235

6 427

6 467

6 447

7 377

7 567

7 547

5

000

7

000

6 019

6 019

6 019

6 787

6 787

6 787

7 937

7 977

7 957

8 999

9189

9169

7

000

10

000

S 297

8 297

8 297

9 044

9 044

9 044

10135

10 175

10 155

11121

11311

11291

10

000

12

000

9 773

9 773

9 773

10 495

10 495

10 495

11551

11591

11 571

12 343

12 549

12 513

12

000

15

000

11911

11911

11911

12 595

12 595

12 595

13 551

13 643

13571

14 243

14 557

14 413

15

000

20

000

15 163

15 287

15 163

15 775

15 935

15 775

16 567

16 911

16 587

17 159

17 733

17 329

20

000

25

000

18 079

18 463

18 079

18 235

19 075

18 235

19 355

19 979

19 375

19 875

20 791

20 045

25

000

30

000

20 795

21521

20 795

21335

22115

21 335

22 055

22 805

22 075

22 575

23 761

22 745

30

000

50

000

30 885

32 570

30 885

31 335

33 065

31 335

31 875

33 735

31 895

32 215

34 315

32 385

50

000

100

000

52 030

55 965

52 030

52 435

56 415

52 435

52 885

56 995

52 905

53135

57 485

53 305

100

000

Arbets-

inkomst

Förmögenhet (avkastning efter 3 */s %■, ortsgrupp V) kronor

Arbets-

inkomst

kronor

300 000 (avkast- ning 10 000)

900 000 (avkast- ning 30 000)

1 500 000 (avkast- ning 50 000)

3 000 000 (avkast- ning 100 000)

kronor

Prop.

Mo-

tion

I: 293

Mo-

tion

I: 294

Prop.

Mo- Mo- tion | tion

I: 293 I: 294

Prop.

Mo-

tion

I: 293

Mo-

tion

I: 294

Prop.

Mo-

tion

I: 293

Mo-

tion

I: 294

0

5

277

6

167

6

147

6

975

12

191

11

445

10

000

16

040

13

335

20

000

21

435

20

000

0

1

000

6

015

6

905

6

885

7

515

12

785

11

985

10

200

16

535

13

785

20

200

21

885

20

200

1

000

2

000

6

753

7

643

7

623

8

055

13

379

12

525

10

400

17

030

14

235

20 400

22

335

20

400

2

000

3

000

7

475

8

365

8

345

8

595

13

973

13

065

10

600

17

525

14

685

20

600

22

785

20

600

3

000

4

000

8

195

9

085

9

065

9

135

14

567

13

605

10

800

18

020

15

135

20

800

23

235

20800

4

000

5

000

8

891

9

781

9

761

9

675

15

161

14

145

11

000

18

515

15

585

21

000

23

685

21

000

5

000

7

000

10

243

11

149

11

113

10

735

16

325

15

205

11

400

19

505

16

485

21

400

24

585

21

400

7

000

10

000

12

143

13

157

13

013

12

220

17

945

16

690

12

000

20

990

17

835

22

000

25

935

22

000

10

000

12

000

13

331

14

453

14

201

13

210

19

025

17

680

12

400

21

980

18

735

22

400

26

835

22

400

12

000

15

000

15

059

16

333

15

929

14

695

20

645

19

165

13

015

23

465

20

085

23

000

28

125

23

000

15

000

20

000

17

775

19

391

18

645

17

065

23

240

21

535

15

260

25

935

22

330

24

000

29

925

24

000

20

000

25

000

20

475

22

361

21

345

19

315

25

715

23

785

17

285

28

185

24

355

25

000

31

725

25

000

25

000

30

000

23

020

25

145

23

890

21

565

2S

190

26

035

19

310

30

435

26

380

26

000

33

525

26

000

30

000

50

000

32

365

35

390

33

235

30

no

37

635

34

580

27

410

39

435

34

480

30

000

40

725

32

125

50

000

100

000

53

060

58

335

53

930

49

655

58

725

54

125

46

055

58

725

53

125

40

000

58

725

50

125

100

000

s. 227 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

227

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning............................................................ 1

Redogörelse för motiveringen för motionerna............................... 7

Allmänna synpunkter................................................ 7

Familjebeskattningen................................................ 16

Skattesystem och skatteskala för inkomstbeskattningen av fysiska personer 22

Inkomstbeskattningen av juridiska personer............................ 25

Förmögenhetsbeskattningen........................................... 26

Engångsskatt å förmögenhet.......................................... 31

Kvarlåtenskapsskatten............................................... 32

Övergångsbestämmelserna............................................ 37

Promemoria angående vissa undersökningar rörande kvarldlenskapsskattens verkningar

för olika yrkesgrupper......................................... 38

Utskottets yttrande.................................... 40

Allmänna synpunkter på förslaget .................................... 40

Barnavdragens avskaffande vid den statliga beskattningen................ 48

Ortsavdragen och dyrortsgrupperingen................................. 51

Särskilt avdrag för förvärvsarbetande gift kvinna....................... 57

Skattesystem och skatteskala vid inkomstbeskattningen av fysiska personer 59

Inkomstbeskattningen av aktiebolag och därmed likställda skattskyldiga ... 63

Inkomstbeskattningen av ideella föreningar och därmed likställda skattskyldiga

............................................................ 68

Förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer.......................... 69

Förmögenhetsbeskattningen av vissa juridiska personer................... 75

Engångsskatt å förmögenhet m. m..................................... 75

Kvarlåtenskapsskatten m. m.......................................... 76

Vissa detaljfrågor i samband med den föreslagna inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

.................................................... 89

Utskottets hemställan ............................................... 89

Författningstext..................................................... 90

Reservationer och särskilt yttrande........................................ 177

Bilagor.............................................................. 199

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:487 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten