Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1958 års taxering, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1947-07-04 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1947:51, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1958 års taxering, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
1
Nr 51.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om begränsning
i vissa fall av skatt till staten på grund av
1958 års taxering, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 16 maj 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 299, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av
1948 års taxering; samt
2) förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i
vissa fall.
De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande
lydelse:
1) Förslag
till
förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på
grund av 1948 års taxering.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret eller som bär stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo
efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,
äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta
avkortning av den skattskyldige på grund av taxering för taxeringsåret 1948
påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution
av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.
2 §■
1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt
denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på gruud
av taxering för taxeringsåret 1948 påförd statlig inkomst- och förmögenhets
Bihang
till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr SI.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr Öl.
skatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga 80
procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag
för allmänna skatter må hava vid taxeringen medgivits jämlikt punkt
4) av övergångsbestämmelserna till förordningen den 31 december 1945 (nr
898) angående ändring i vissa delar av förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt, sådana nämnda bestämmelser lyda enligt förordningen
den 29 juni 1946, nr 478, dock att avkortningen och restitutionen
sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
och värnskatten.
Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda
må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås
ett med tillämpning av föreskrifterna i 2 § fjärde stycket förordningen om
särskild skatt å förmögenhet beräknat belopp.
2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen
därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller restitution
med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.
Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras, fördelas
å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle
ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till den
makens inkomst och skatter.
3 §.
Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand avse
den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.
Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast
till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat
avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.
Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.
4 §•
Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt
eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom
göra ansökan hos länsstyrelsen i det län, inom vilket han för taxeringsåret
1948 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han
taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, hos överståthållarämbetet.
Ansökan skall vara nämnda myndighet tillhanda före utgången av år 1949,
vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning icke må
beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande av avkortning
eller restitution föreligga först efter det kammarrätten eller Kungl.
Maj:t meddelat utslag angående sökandens taxering för taxeringsåret 1948,
skall ansökningen vara myndigheten tillhanda inom ett år efter det kammarrättens
utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.
Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
3
5 §•
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden
honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda
dessa åtgärder.
6 §•
Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna
förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1948 så ändras,
att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än som
skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma, åligger det
myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den ändrade
taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes
av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen eller restitutionen.
Det åligger länsstyrelsen eller överståthållarämbetet att lämna nyssnämnda
myndighet härför erforderliga uppgifter.
7 §•
Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning
skall gälla vad i uppbördsförordningen är stadgat angående klagan över debitering
av slutlig skatt.
8 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda närmare bestämmelser för tillämpning av denna
förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.
2) Förslag
till
förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo
efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,
äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta
avkortning av den skattskyldige påförd statlig inkomstskatt eller restitution
av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
2 §■
1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt
denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund
av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt
samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel
sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förordningen
om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp,
varmed avdrag för allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må
hava vid taxeringen medgivits, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt
icke må överstiga den statliga inkomstskatten.
Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda
må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås
ett med motsvarande tillämpning av föreskrifterna i 9 § femte stycket förordningen
om statlig förmögenhetsskatt beräknat belopp.
2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större
delen därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtniuta avkortning eller
restitution med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.
Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras,
fördelas å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle
ägt åtnjuta avkortning eller restitution, därest hänsyn tagits endast till den
makens inkomst och skatter.
3 §.
Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast
till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat
avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.
Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.
4 §•
Den som enligt denna förordning vill ålnjuta avkortning av påförd skatt
eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom göra
ansökan hos länsstyrelsen i det län, inom vilket han taxerats till statlig inkomstskatt
för det taxeringsår varom fråga är, eller, därest han taxerats till
sådan skatt i Stockholms stad, till överståthållarämbetet.
Ansökan skall vara nämnda myndighet tillhanda före utgången av kalenderåret
näst efter taxeringsåret, vid äventyr att avkortning eller restitution
enligt denna förordning icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna
för åtnjutande av avkortning eller restitution föreligga först efter
det kammarrätten eller Kungl. Maj:t meddelat utslag angående sökandens
taxering för ifrågavarande taxeringsår, skall ansökningen vara myndigheten
tillhanda inom ett år efter det kammarrättens utslag vunnit laga kraft eller
Kungl. Maj ds utslag meddelats.
Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
5 §•
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden
honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda
dessa åtgärder.
6 §.
Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna
förordning meddelats, skattskyldigs taxering för ifrågavarande taxeringsår
så ändras, att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp
än som skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma,
åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av
den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen,
som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen
eller restitutionen. Det åligger länsstyrelsen eller överståthållarämbetet att
lämna nyssnämnda myndighet härför erforderliga uppgifter.
7 §•
Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning
skall gälla vad i uppbördsförordningen är stadgat angående klagan över
debitering av slutlig skatt.
8 §•
Kungl. Maj:t äger utfärda närmare bestämmelser för tillämpning av denna
förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949 och gäller tillsvidare.
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda författningsförslagen
får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 359 av herr Axel Ivar Anderson m. fl. och
II: 515 av herrar Sefve och Ljungberg, vari hemställts, att riksdagen för sin
del måtte besluta sådan begränsning av skattskyldigheten, att dels den i propositionen
nr 212 föreslagna spärregeln rörande beräkningen av den beskattningsbara
förmögenheten trädde i tillämpning oavsett den skattepliktiga förmögenhetens
storlek, dels ock i förslaget till förordning med provisoriska
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall föreskreves, att då de kommunala
skatterna och den statliga förmögenhetsskatten sammanlagt överstiga
80 °/o av den i 2 § 1 mom. angivna taxerade inkomsten med däri omförmält
tillägg, i samma författningsrum stadgad skattereduktion finge ske genom
nedbringande av förmögenhetsskatten, samt att vederbörande utskott måtte
utarbeta de därav föranledda ändringarna i sistnämnda förordning.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr Öl.
Till behandling'' i samband med förevarande proposition har utskottet därjämte
upptagit den under motionstiden vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motionen I: 193 av herr Beck-Friis, vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning angående skattespärr beträffande den preliminära skatt, som
skall erläggas för år 1947».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 359 och I: 193.
Vid anmälan av propositionen nr 212/1947 angående omläggning av den
direkta statsbeskattningen m. m. (se s. 126 och 286) förordade departementschefen
som ett provisorium att en spärregel infördes, enligt vilken de totala
direkta stats- och kommunalskatterna maximerades till 80 procent av inkomsten.
Någon reduktion av kommunalskatten eller förmögenhetsskatten
skulle dock därvid icke kunna ske utan reduktionen skulle enbart kunna avse
ett nedbringande av den statliga inkomstskatten.
I förevarande proposition upptages nu denna fråga till behandling. Då det
nya skattesystemet icke är avsett att träda i tillämpning förrän med avseende
å 1949 års taxering har till övervägande upptagits jämväl den särskilda frågan
om eventuell skattebegränsning på grund av 1948 års taxering.
Vissa bestämmelser om skattebegränsning ha gällt under de senaste åren.
Sålunda antogos genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar särskilda
förordningar om begränsning i vissa fall av skatt till staten, avseende skatter
som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942 respektive för taxeringsåret
1943. Dessa förordningar utfärdades den 18 juli 1942 (nr 644) och
den 30 juni 1943 (nr 493). Den sistnämnda författningen utsträcktes därefter
genom särskilda förordningar den 15 juni 1944 (nr 342) och den 29 juni
1945 (nr 433) att gälla även skatt, som påförts på grund av taxering för taxeringsåren
1944 och 1945.
Rörande innehållet i och den praktiska betydelsen av den tidigare lagstiftningen
tillåter sig utskottet hänvisa till den redogörelse som lämnats härom
i propositionen (s. 6—10).
Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen
anfört följande:
»Som av det förut sagda framgår ha bestämmelser om skattebegränsning
varit gällande såvitt avser skatter på grund av 1942—1945 års taxeringar. Att
någon begränsning av skatterna på grund av 1946 års taxering icke föreskrivits
beror på att dessa skatter till större delen efterskänkts på grund av genomförandet
av uppbördsreformen. Av samma anledning ha de skatter, som
skulle påförts på grund av innevarande års taxering, i princip helt efterskänkts.
Även beträffande sistnämnda skatter äro sålunda bestämmelser om
skattespärr onödiga.
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
7
Från och med 1948 års taxering blir emellertid frågan om en skattespärr
ånyo aktuell. Det är därvid att märka, att spörsmålet omfattar dels frågan
om begränsning av skatterna på grund av 1948 års taxering, vid vilken taxering
nuvarande beskattningsgrunder skola tillämpas, dels ock frågan om begränsning
av skatterna på grund av senare taxeringar, då det nya systemet
för statsbeskattningen avses skola äga tillämpning.
Vad angår 1948 års taxering torde samma skäl för skattebegränsning kunna
åberopas som de vilka ansågos böra föranleda den tidigare gällande lagstiftningen.
Jag förordar därför att en skattespärr avseende denna taxering
införes.
Beträffande den närmare utformningen av bestämmelserna angående begränsning
av de sist angivna skatterna får jag erinra om att den skattespärr,
som förordats vid anmälan av förslaget angående omläggningen av statsbeskattningen,
går längre än den skattespärr som anordnats genom den tidigare
lagstiftningen. Det kan givetvis ifrågasättas om icke även skatterna på grund
av 1948 års taxering borde begränsas på samma sätt som avses komma att
ske efter det nya skattesystemets genomförande. Detta skulle innebära att
under spärren inbegrepes jämväl de kommunala utskylderna och att spärren
skulle börja verka tidigare än som skett enligt den äldre lagstiftningen. Den
i samband med förslaget till omläggning av statsbeskattningen omnämnda
skattespärren är emellertid betingad av verkningarna av det nya skattesystemet,
och det synes icke föreligga skäl att för den korta tid, varunder det nuvarande
skattesystemet förutsättes komma att fortfarande gälla, gå längre i
fråga om skattebegränsning än som skett tidigare under detta systems giltighetstid.
Jag förordar sålunda, att en särskild förordning utfärdas om begränsning
i vissa fall av skatt till staten på grund av 1948 års taxering, upptagande motsvarande
bestämmelser som 1943 års förordning i ämnet. Bestämmelsen om
avdrag från den taxerade inkomsten med ett belopp, motsvarande vad den
skattskyldige för samma år påförts i krigskonjunkturskatt, bör dock utgå
eftersom dylik skatt icke påföres för merinkomster under år 1947 eller
motsvarande räkenskapsår. Därjämte böra vissa huvudsakligen formella ändringar
vidtagas till följd av den verkställda omläggningen av uppbördssystemet.
Vad därefter angår frågan om spärregler för skatt på grund av senare taxeringar
än den, som skall verkställas år 1948, har jag redan vid anmälan av
det nya skatteförslaget angivit min ståndpunkt härutinnan. Jag har därvid
förordat, att spärregler provisoriskt meddelas i avvaktan på en närmare
utredning angående verkningarna av den föreslagna förmögenhetsbeskattningen.
Av praktiska skäl torde de ifrågavarande bestämmelserna böra utfärdas
att gälla tills vidare och icke — som hittills varit fallet —- endast för ett
år i sänder. Så snart tillräckliga erfarenheter vunnits angående verkningarna
av det nya skattesystemet, bör frågan emellertid upptagas till förnyad prövning.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
Vad angår det närmare innehållet av bestämmelserna torde, som jag redan
angivit vid anmälan av skatteförslaget, under spärren böra inbegripas alla
i detta sammanhang ifrågakommande direkta skatter, d. v. s. statlig inkomstskatt
och förmögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt (kommunal inkomstskatt
och fastighetsskatt), landstingsmedel och tingshusmedel. Spärren
bör sättas vid 80 procent av inkomsten men skattereduktionen bör endast
få gå ut över den statliga inkomstskatten. Den inkomst, i förhållande till vilken
skattebegränsningen skall ske, torde i princip böra bestämmas efter
samma grunder som i den tidigare lagstiftningen, d. v. s. till belopp motsvarande
den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, ökad med det
belopp varmed avdrag för kommunalutskylder medgivits.
Att skattereduktionen endast får gå ut över den statliga inkomstskatten
innebär, att förmögenhetsskatt och kommunala skatter alltid skola utgå fullt
även om detta kommer att ske på bekostnad av den statliga inkomstskatten.
Anordningen innebär också, att skatterna i vissa fall — nämligen om enbart
kommunalskatterna och förmögenhetsskatten uppgå till större belopp än 80
procent av inkomsten — komma att utgå med större belopp än spärreglerna
i allmänhet tillåta. Denna metod innebär emellertid stora praktiska fördelar
och överensstämmer, såvitt förmögenhetsskatten angår, med vad tidigare
gällde beträffande den särskilda förmögenhetsskatten. Att de kommunala
skatterna ibland komma att utgå på bekostnad av den statliga inkomstskatten
torde ur statsfinansiell synpunkt vara av mindre betydelse och synes för
övrigt naturligt med hänsyn till att statsverket numera, efter uppbördsreformens
genomförande, generellt åtagit sig att svara för att kommunerna få tillgodogöra
sig den skatt, som på grund av verkställd debitering skall utgå. Den
omständigheten att fall kunna inträffa, då skattskyldig påförd statlig inkomstskatt
ej räcker till full reduktion enligt huvudregeln, synes icke heller
inge några större betänkligheter, därvid även bör beaktas att dylika fall torde
bli sällsynta.
Vad angår formen för skattereduktionens genomförande synes den i tidigare
lagstiftning tillämpade ordningen böra tillämpas. Visserligen vore det
tilltalande om reduktionen kunde ske automatiskt utan ansökan av den skattskyldige,
men praktiska skäl torde fortfarande lägga hinder i vägen härför.
Jag åsyftar härvid särskilt de fall då den skattskyldige påförts skatt inom
olika lokala skattemyndigheters tjänstgöringsområden.
Ett särskilt spörsmål är huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga
om den preliminära skatten. Det kan synas vara en onödig omgång att
taga ut skatt preliminärt, om den sedan skall restitueras till den skattskyldige
på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid torde det bliva svårt att i
praktiken taga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär taxering eller
vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det faller av sig självt
att den förhandsberäkning av skatt, som sker före inkomståret eller under
löpande inkomstår, blir ganska schablonmässig. Vidare bör beaktas att i de i
uppbördsförordningen omnämnda jämkningsfall, som närmast motsvara det
förevarande, jämkning som regel icke får äga rum, såvida icke ändringen i
den preliminära skatten skulle uppgå till minst Vs av det ursprungligen be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
9
räknade skattebeloppet. Emellertid torde vid tillämpning av skattebegränsningsbestämmelserna
läget merendels vara det att fråga är om en större
skattedragare, som äger rätt till reduktion av den honom påförda skatten
med ett relativt sett ringa belopp. Tillämpning av skattespärren torde med
andra ord så gott som alltid förutsätta möjligheter till en noggrannare och
mera definitiv avvägning än som föreligga vid den preliminära taxeringen
eller vid jämkningsbeslut under inkomståret.
Jag anser mig därför och då fråga nu är allenast om ett provisorium böra
förorda, att spärren icke tillämpas annal än i fråga om skatt som påförts på
grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt.
Vad angår bestämmelsernas innehåll i övrigt synes den tidigare lagstiftningen
kunna tjäna som förebild. I detta fallet föranleda emellertid såväl
uppbördsreformen som den föreslagna omläggningen av statsbeskattningen
vissa avvikelser av huvudsakligen formell natur. Särskild motivering härför
torde icke vara erforderlig.»
Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
I motionen I: 193 har erinrats om att en spärregel gällt i fråga om skatter,
som påförts på grund av taxeringar för taxeringsåren 1942—1945. Genom
spärregeln erhöllo skattskyldiga, vilkas statliga skatter överstego 80 procent,
möjlighet att inom förhållandevis kort tid efter det att skatten erlagts, i vissa
fall till och med innan dylik skatt erlagts, erhålla den genom spärregeln
åstadkomna nedsättningen i den påförda skatten antingen genom restitution
eller genom avkortning. Ehuru det vore sannolikt att i samband med 1948
års taxering fråga uppkomme, huruvida icke eu dylik skattespärr därvid
borde då införas, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke i samband
med skattens erläggande för nämnda taxering borde införas bestämmelser
med viss begränsning av skyldigheten att erlägga preliminär skatt. Även om
skattespärren infördes i samband med 1948 års taxering, komme nämligen
genom preliminärskatten den skattskyldige att »få ligga ute med» alltför
stora skattebelopp under förhållandevis lång tid, i vissa fall ända upp till 2
år. Då enligt hittills gällande bestämmelser ränta icke utgått å restituerat
skattebelopp, bleve ett sådant förhållande än mer betungande för den skattskyldige.
Det syntes därför lämpligt att redan nu införa bestämmelser av
innebörd att motsvarande skattespärr, som gällt för 1942—1945 års taxeringar,
skulle gälla även i fråga om erläggande av den preliminära skatten för
år 1947. I samband med taxeringens fastställande och den slutliga skattens
bestämmande finge givetvis liksom all övrig skatt enligt nuvarande uppbördsförordning
en reglering ske.
I de likalydande motionerna 1:359 och 11:515 har anförts bland annat
följande. I avsaknad av vägledande beräkningar i propositionen angående
den föreslagna skattespärrens verkningar kunde dock konstateras, att denna
på grund av den ifrågasatta omläggningen av skattesystemet måste bli ineffektiv
vid ingen eller ringa avkastning å förmögenhet och att denna spärrregel
följaktligen i åtskilliga fall, då en reduktion av skattebördan vore syn
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
nerligen befogad, icke ens medförde samma skattelindring som tidigare skattespärrar.
Den direkta anledningen till detta enligt motionärernas mening
föga tillfredsställande resultat vore den, att enligt förevarande förslag endast
den statliga inkomstskatten finge reduceras, vilket i vissa inkomstlägen medförde
en mindre effektiv reduktion än då denna, såsom hittills varit fallet,
finge gå ut över den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten. Den
bristande effektiviteten i den föreslagna »80 % spärren» bleve desto mer
framträdande som reduktionsregeln i 9 § förslaget till förordning om statlig
förmögenhetsskatt icke erhållit tillnärmelsevis samma räckvidd som den bestämmelse
av motsvarande innehåll, vilken inrymdes i den hittillsvarande
förordningen om särskild förmögenhetsskatt.
Den i förevarande proposition föreslagna spärregeln förhindrade således
icke, att skattebelastningen, särskilt under tider av lågkonjunktur, ofta komme
att stiga till sådan höjd, att den verkade oskäligt betungande för dtn enskilde
skattebetalaren. Ur allmän synpunkt vore en sådan skatteawägning
ägnad att föranleda allvarliga betänkligheter, särskilt med hänsyn till den
kännbara belastning, som framför allt under dylika konjunkturer komme
att åvila jordbruk och andra näringsföretag för de däri investerade produktionsmedlen.
Och oavsett konjunkturerna komme många nystartade företag,
vilka ännu icke lämnade normal avkastning, att drabbas av en skattebörda,
som måste befaras verka hämmande på deras utveckling. Det ekonomiska
framåtskridandet gynnades icke genom ett skattesystem, som tvingade företagen
att trots den strängaste utgiftsbegränsning upptaga lån för skatternas
erläggande.
Såvitt motionärerna kunnat finna mötte det inga praktiska svårigheter att
i de fall kommunalskatterna och förmögenhetsskatten sammanlagt överstege
80 % av inkomsten låta reduktionen ske på bekostnad av sistnämnda skatt.
I vilket avseende de stora praktiska fördelar, som av departementschefen angåves
vara förenade med det i propositionen förordade systemet, bleve minskade
genom en dylik utbyggnad därav, vore svårt att förstå. Vid lösningen av
förevarande fråga borde emellertid icke rimligen de praktiska fördelarna
utan systemets verkningar ur den enskilde skattebetalarens och det allmännas
synpunkter tillerkännas avgörande betydelse. Det av departementschefen
åberopade förhållandet, att den föreslagna metoden, såvitt förmögenhetsskatten
anginge, överensstämde med vad tidigare gällde beträffande den särskilda
förmögenhetsskatten, utgjorde intet stöd för reduktionens begränsning
till enbart den statliga inkomstskatten.
Bestämmelser om skattebegränsning ha varit gällande såvitt avser skatter
på grund av 1942—1945 års taxeringar. För taxeringsåren 1946 och 1947
har någon skattespärr icke ansetts erforderlig med hänsyn till den skatteeftergift,
som beslutats i samband med uppbördsreformens genomförande.
För skatt påförd på grund av 1948 och senare års taxeringar anmäler sig
ånyo frågan om eventuella spärregler. I nu förevarande proposition ha förslag
framlagts om en begränsning av skatterna dels på grund av 1948 års
taxering och dels på grund av senare års taxeringar. Anledningen till att
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
11
förslag sålunda utarbetats till två särskilda författningar är att omläggningen
av statsbeskattningen, som föreslagits skola träda i tillämpning från och
med 1949 års taxering (se bevillningsutskottets betänkande nr 50), förutsätter
spärregler av annat innehåll än under nuvarande skattesystem.
De i propositionen föreslagna bestämmelserna om begränsning i vissa fall
av skatt till staten på grund av 1948 års taxering överensstämma i huvudsak
med de regler som gällt för taxeringsåren 1943—1945. Då de skäl, som tidigare
åberopats för en skattebegränsning av ifrågavarande slag, alltjämt torde
föreligga, anser sig utskottet kunna tillstyrka propositionen i denna del.
Vad härefter angår frågan om begränsning av skatterna på grund av senare
taxeringar än den, som skall verkställas år 1948, har i propositionen
föreslagits införande av provisoriska bestämmelser om skattespärr i avvaktan
på en närmare utredning angående verkningarna av den i samband med
förslaget till omläggning av statsbeskattningen förordade nya förmögenhetsbeskattningen.
Den för nu ifrågavarande skatter föreslagna spärren går så
tillvida längre än den skattespärr, som anordnats genom den tidigare lagstiftningen,
att under spärren inbegripas jämväl de kommunala utskyldema.
Då spärren satts vid 80 procent av inkomsten, alltså samma procenttal som
tidigare gällt, innebär detta att spärren börjar verka tidigare än som skett
enligt den äldre lagstiftningen. Skattereduktionen skall enligt förslaget endast
få gå ut över den statliga inkomstskatten. Detta medför att förmögenhetsskatt
och kommunala skatter alltid skola utgå fullt även om detta kommer
att ske på bekostnad av den statliga inkomstskatten.
Mot propositionens ståndpunkt att ej medgiva reduktion å den statliga förmögenhetsskatten
ha invändningar framställts i de likalydande motionerna
I: 359 och II: 515. Därvid har bland annat framhållits, att skattespärren bleve
ineffektiv vid ingen eller ringa avkastning å förmögenhet. Den bristande
effektiviteten i den föreslagna spärregeln bleve desto mer framträdande som
reduktionsregeln i 9 § förslaget till förordning om statlig förmögenhetsskatt
icke erhållit tillnärmelsevis samma räckvidd som den bestämmelse av motsvarande
innehåll, vilken inrymdes i den hittillsvarande förordningen om
särskild förmögenhetsskatt. För avhjälpande av de påtalade bristerna ha motionärerna
hemställt om sådan begränsning av skattskyldigheten att dels reduktionsregeln
i 9 § förslaget till förordning om statlig förmögenhetsskatt
måtte träda i tillämpning oavsett den skattepliktiga förmögenhetens storlek
dels ock den i förevarande förslag till förordning med provisoriska bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall föreskrivna reduktionen finge ske
genom nedbringande av förmögenhetsskatten i sådana fall, då denna samt de
kommunala skatterna överstege 80 % av inkomsten.
Beträffande motionärernas yrkande i förstnämnda hänseende vill utskottet
erinra om, att utskottet vid behandlingen av proposition nr 212/1947 (se
betänkande nr 50) föreslagit sådan ändring av t) g i förslaget till förordning
om statlig förmögenhetsskatt, att den i propositionen föreslagna begränsningen
av reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen att avse förmögenheter
ej överstigande 100 000 kronor fått utgå. Motionärernas önskemål
på denna punkt har alltså redan blivit tillgodosedda. Härigenom har enligt
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 51.
utskottets mening en betydande uppmjukning av förmögenhetsbeskattningen
kommit till stånd för sådana skattskyldiga vilka inneha förmögenhet, som
lämnar låg avkastning. Att härutöver medgiva rätt till skattereduktion jämväl
å förmögenhetsskatten anser utskottet icke erforderligt. Utskottet kan
alltså icke tillstyrka det i motionerna framställda yrkandet om sådan ändring
i förslaget till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning av
skatt i vissa fall, att skattereduktion skulle kunna medgivas jämväl å förmögenhetsskatten.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka,
att bestämmelserna om skattespärr i vad de avse skatter påförda vid senare
taxeringar än 1948 års äro av provisorisk karaktär och att så snart tillräcklig
erfarenhet vunnits angående verkningarna av det nya skattesystemet, frågan
om spärregelns utformning förutsättes skola upptagas till förnyad prövning.
Ett särskilt spörsmål, som icke förelegat vid tidigare lagstiftning om skatlebegränsning,
är, huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga om den
preliminära skatten. Denna fråga har berörts i motionen I: 193, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning angående skattespärr beträffande den preliminära skatt, som
skall erläggas för år 1947. Såsom departementschefen anfört torde det emellertid
möta svårigheter att i praktiken taga hänsyn till skattespärren redan
vid preliminär taxering eller vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret.
Utskottet ansluter sig till den av departementschefen uttalade
meningen, att skattespärren icke skall tillämpas annat än i fråga om skatt
som påförts på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande
skatt. Utskottet avstyrker därför motionen I: 193.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 299 samt med avslag å motionen I: 193
av herr Beck-Friis, antaga de vid propositionen fogade förslagen
till
1) förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten
på grund av 1948 års taxering, samt
2) förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall; ävensom
B) att de likalydande motionerna I: 359 av herr Axel Ivar
Anderson m. fl. och 11:515 av herrar Sefve och Ljungberg
måtte, i den mån desamma icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 4 juli 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 51. 13
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander,
Sjödahl, Ekman, Wehtje, Bjömsson, Robert Berg, Heiiman och Näsgård
samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund,
Olsson i Gävle, Sandberg, Olson i Göteborg, Sundström i Skövde, Jonsson i
Skedsbygd, Bladh och Brandt.
Reservation
av herrar Velander, Wehtje, Hagberg i Malmö och Olson i Göteborg, som
i anslutning till de likalydande motionerna 1: 359 av herr Axel Ivar Anderson
m. fl. och II: 515 av herrar Sefve och Ljungberg inom utskottet ansett, att
utskottet bort hemställa, att riksdagen för sin del måtte besluta sådan begränsning
av skattskyldigheten att i förslaget till förordning med provisoriska
bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall föreskreves, att då
de kommunala skatterna och den statliga förmögenhetsskatten sammanlagt
överstiga åttio procent av den i 2 § 1 mom. angivna taxerade inkomsten med
däri omförmält tillägg, i samma författningsrum stadgad skattereduktion
finge ske genom nedbringande av förmögenhetsskatten.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:488 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1948 å a1 i texten