Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1958 års taxering, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1947-07-04 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:51, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1958 års taxering, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

1

Nr 51.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om begränsning

i vissa fall av skatt till staten på grund av

1958 års taxering, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 maj 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 299, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av

1948 års taxering; samt

2) förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning av skatt i

vissa fall.

De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande

lydelse:

1) Förslag

till

förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på

grund av 1948 års taxering.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret eller som bär stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo

efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,

äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta

avkortning av den skattskyldige på grund av taxering för taxeringsåret 1948

påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller restitution

av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §■

1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt

denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på gruud

av taxering för taxeringsåret 1948 påförd statlig inkomst- och förmögenhets
Bihang

till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr SI.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr Öl.

skatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga 80

procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag

för allmänna skatter må hava vid taxeringen medgivits jämlikt punkt

4) av övergångsbestämmelserna till förordningen den 31 december 1945 (nr

898) angående ändring i vissa delar av förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, sådana nämnda bestämmelser lyda enligt förordningen

den 29 juni 1946, nr 478, dock att avkortningen och restitutionen

sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

och värnskatten.

Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda

må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås

ett med tillämpning av föreskrifterna i 2 § fjärde stycket förordningen om

särskild skatt å förmögenhet beräknat belopp.

2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen

därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtnjuta avkortning eller restitution

med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.

Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras, fördelas

å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle

ägt åtnjuta avkortning eller restitution därest hänsyn tagits endast till den

makens inkomst och skatter.

3 §.

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand avse

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.

Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §•

Den som enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt

eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom

göra ansökan hos länsstyrelsen i det län, inom vilket han för taxeringsåret

1948 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han

taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, hos överståthållarämbetet.

Ansökan skall vara nämnda myndighet tillhanda före utgången av år 1949,

vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning icke må

beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande av avkortning

eller restitution föreligga först efter det kammarrätten eller Kungl.

Maj:t meddelat utslag angående sökandens taxering för taxeringsåret 1948,

skall ansökningen vara myndigheten tillhanda inom ett år efter det kammarrättens

utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

3

5 §•

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden

honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder.

6 §•

Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1948 så ändras,

att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än som

skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma, åligger det

myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den ändrade

taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes

av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen eller restitutionen.

Det åligger länsstyrelsen eller överståthållarämbetet att lämna nyssnämnda

myndighet härför erforderliga uppgifter.

7 §•

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad i uppbördsförordningen är stadgat angående klagan över debitering

av slutlig skatt.

8 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda närmare bestämmelser för tillämpning av denna

förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1948.

2) Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret eller som här stadigvarande vistats, så ock oskift dödsbo

efter person, som vid dödsfallet var här bosatt eller här stadigvarande vistades,

äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan sägs åtnjuta

avkortning av den skattskyldige påförd statlig inkomstskatt eller restitution

av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

2 §■

1 mom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt

denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund

av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt

samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel

sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förordningen

om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp,

varmed avdrag för allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må

hava vid taxeringen medgivits, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt

icke må överstiga den statliga inkomstskatten.

Vid fastställande av det belopp, för vilket avkortning eller restitution sålunda

må åtnjutas, skall i förekommande fall med taxerad inkomst förstås

ett med motsvarande tillämpning av föreskrifterna i 9 § femte stycket förordningen

om statlig förmögenhetsskatt beräknat belopp.

2 mom. För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större

delen därav levt tillsammans, bedömes rätten att åtniuta avkortning eller

restitution med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst och skatter.

Det belopp, som enligt föregående punkt må avkortas eller restitueras,

fördelas å makarna i förhållande till de belopp, varmed vardera maken skulle

ägt åtnjuta avkortning eller restitution, därest hänsyn tagits endast till den

makens inkomst och skatter.

3 §.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.

Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §•

Den som enligt denna förordning vill ålnjuta avkortning av påförd skatt

eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom göra

ansökan hos länsstyrelsen i det län, inom vilket han taxerats till statlig inkomstskatt

för det taxeringsår varom fråga är, eller, därest han taxerats till

sådan skatt i Stockholms stad, till överståthållarämbetet.

Ansökan skall vara nämnda myndighet tillhanda före utgången av kalenderåret

näst efter taxeringsåret, vid äventyr att avkortning eller restitution

enligt denna förordning icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna

för åtnjutande av avkortning eller restitution föreligga först efter

det kammarrätten eller Kungl. Maj:t meddelat utslag angående sökandens

taxering för ifrågavarande taxeringsår, skall ansökningen vara myndigheten

tillhanda inom ett år efter det kammarrättens utslag vunnit laga kraft eller

Kungl. Maj ds utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

5 §•

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden

honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder.

6 §.

Därest, efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats, skattskyldigs taxering för ifrågavarande taxeringsår

så ändras, att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp

än som skett eller att avkortning eller restitution icke skall ifrågakomma,

åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av

den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen,

som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen

eller restitutionen. Det åligger länsstyrelsen eller överståthållarämbetet att

lämna nyssnämnda myndighet härför erforderliga uppgifter.

7 §•

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad i uppbördsförordningen är stadgat angående klagan över

debitering av slutlig skatt.

8 §•

Kungl. Maj:t äger utfärda närmare bestämmelser för tillämpning av denna

förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949 och gäller tillsvidare.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda författningsförslagen

får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna I: 359 av herr Axel Ivar Anderson m. fl. och

II: 515 av herrar Sefve och Ljungberg, vari hemställts, att riksdagen för sin

del måtte besluta sådan begränsning av skattskyldigheten, att dels den i propositionen

nr 212 föreslagna spärregeln rörande beräkningen av den beskattningsbara

förmögenheten trädde i tillämpning oavsett den skattepliktiga förmögenhetens

storlek, dels ock i förslaget till förordning med provisoriska

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall föreskreves, att då de kommunala

skatterna och den statliga förmögenhetsskatten sammanlagt överstiga

80 °/o av den i 2 § 1 mom. angivna taxerade inkomsten med däri omförmält

tillägg, i samma författningsrum stadgad skattereduktion finge ske genom

nedbringande av förmögenhetsskatten, samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta de därav föranledda ändringarna i sistnämnda förordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr Öl.

Till behandling'' i samband med förevarande proposition har utskottet därjämte

upptagit den under motionstiden vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet

hänvisade motionen I: 193 av herr Beck-Friis, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning angående skattespärr beträffande den preliminära skatt, som

skall erläggas för år 1947».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 359 och I: 193.

Vid anmälan av propositionen nr 212/1947 angående omläggning av den

direkta statsbeskattningen m. m. (se s. 126 och 286) förordade departementschefen

som ett provisorium att en spärregel infördes, enligt vilken de totala

direkta stats- och kommunalskatterna maximerades till 80 procent av inkomsten.

Någon reduktion av kommunalskatten eller förmögenhetsskatten

skulle dock därvid icke kunna ske utan reduktionen skulle enbart kunna avse

ett nedbringande av den statliga inkomstskatten.

I förevarande proposition upptages nu denna fråga till behandling. Då det

nya skattesystemet icke är avsett att träda i tillämpning förrän med avseende

å 1949 års taxering har till övervägande upptagits jämväl den särskilda frågan

om eventuell skattebegränsning på grund av 1948 års taxering.

Vissa bestämmelser om skattebegränsning ha gällt under de senaste åren.

Sålunda antogos genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar särskilda

förordningar om begränsning i vissa fall av skatt till staten, avseende skatter

som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942 respektive för taxeringsåret

1943. Dessa förordningar utfärdades den 18 juli 1942 (nr 644) och

den 30 juni 1943 (nr 493). Den sistnämnda författningen utsträcktes därefter

genom särskilda förordningar den 15 juni 1944 (nr 342) och den 29 juni

1945 (nr 433) att gälla även skatt, som påförts på grund av taxering för taxeringsåren

1944 och 1945.

Rörande innehållet i och den praktiska betydelsen av den tidigare lagstiftningen

tillåter sig utskottet hänvisa till den redogörelse som lämnats härom

i propositionen (s. 6—10).

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen

anfört följande:

»Som av det förut sagda framgår ha bestämmelser om skattebegränsning

varit gällande såvitt avser skatter på grund av 1942—1945 års taxeringar. Att

någon begränsning av skatterna på grund av 1946 års taxering icke föreskrivits

beror på att dessa skatter till större delen efterskänkts på grund av genomförandet

av uppbördsreformen. Av samma anledning ha de skatter, som

skulle påförts på grund av innevarande års taxering, i princip helt efterskänkts.

Även beträffande sistnämnda skatter äro sålunda bestämmelser om

skattespärr onödiga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

7

Från och med 1948 års taxering blir emellertid frågan om en skattespärr

ånyo aktuell. Det är därvid att märka, att spörsmålet omfattar dels frågan

om begränsning av skatterna på grund av 1948 års taxering, vid vilken taxering

nuvarande beskattningsgrunder skola tillämpas, dels ock frågan om begränsning

av skatterna på grund av senare taxeringar, då det nya systemet

för statsbeskattningen avses skola äga tillämpning.

Vad angår 1948 års taxering torde samma skäl för skattebegränsning kunna

åberopas som de vilka ansågos böra föranleda den tidigare gällande lagstiftningen.

Jag förordar därför att en skattespärr avseende denna taxering

införes.

Beträffande den närmare utformningen av bestämmelserna angående begränsning

av de sist angivna skatterna får jag erinra om att den skattespärr,

som förordats vid anmälan av förslaget angående omläggningen av statsbeskattningen,

går längre än den skattespärr som anordnats genom den tidigare

lagstiftningen. Det kan givetvis ifrågasättas om icke även skatterna på grund

av 1948 års taxering borde begränsas på samma sätt som avses komma att

ske efter det nya skattesystemets genomförande. Detta skulle innebära att

under spärren inbegrepes jämväl de kommunala utskylderna och att spärren

skulle börja verka tidigare än som skett enligt den äldre lagstiftningen. Den

i samband med förslaget till omläggning av statsbeskattningen omnämnda

skattespärren är emellertid betingad av verkningarna av det nya skattesystemet,

och det synes icke föreligga skäl att för den korta tid, varunder det nuvarande

skattesystemet förutsättes komma att fortfarande gälla, gå längre i

fråga om skattebegränsning än som skett tidigare under detta systems giltighetstid.

Jag förordar sålunda, att en särskild förordning utfärdas om begränsning

i vissa fall av skatt till staten på grund av 1948 års taxering, upptagande motsvarande

bestämmelser som 1943 års förordning i ämnet. Bestämmelsen om

avdrag från den taxerade inkomsten med ett belopp, motsvarande vad den

skattskyldige för samma år påförts i krigskonjunkturskatt, bör dock utgå

eftersom dylik skatt icke påföres för merinkomster under år 1947 eller

motsvarande räkenskapsår. Därjämte böra vissa huvudsakligen formella ändringar

vidtagas till följd av den verkställda omläggningen av uppbördssystemet.

Vad därefter angår frågan om spärregler för skatt på grund av senare taxeringar

än den, som skall verkställas år 1948, har jag redan vid anmälan av

det nya skatteförslaget angivit min ståndpunkt härutinnan. Jag har därvid

förordat, att spärregler provisoriskt meddelas i avvaktan på en närmare

utredning angående verkningarna av den föreslagna förmögenhetsbeskattningen.

Av praktiska skäl torde de ifrågavarande bestämmelserna böra utfärdas

att gälla tills vidare och icke — som hittills varit fallet —- endast för ett

år i sänder. Så snart tillräckliga erfarenheter vunnits angående verkningarna

av det nya skattesystemet, bör frågan emellertid upptagas till förnyad prövning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

Vad angår det närmare innehållet av bestämmelserna torde, som jag redan

angivit vid anmälan av skatteförslaget, under spärren böra inbegripas alla

i detta sammanhang ifrågakommande direkta skatter, d. v. s. statlig inkomstskatt

och förmögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt (kommunal inkomstskatt

och fastighetsskatt), landstingsmedel och tingshusmedel. Spärren

bör sättas vid 80 procent av inkomsten men skattereduktionen bör endast

få gå ut över den statliga inkomstskatten. Den inkomst, i förhållande till vilken

skattebegränsningen skall ske, torde i princip böra bestämmas efter

samma grunder som i den tidigare lagstiftningen, d. v. s. till belopp motsvarande

den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, ökad med det

belopp varmed avdrag för kommunalutskylder medgivits.

Att skattereduktionen endast får gå ut över den statliga inkomstskatten

innebär, att förmögenhetsskatt och kommunala skatter alltid skola utgå fullt

även om detta kommer att ske på bekostnad av den statliga inkomstskatten.

Anordningen innebär också, att skatterna i vissa fall — nämligen om enbart

kommunalskatterna och förmögenhetsskatten uppgå till större belopp än 80

procent av inkomsten — komma att utgå med större belopp än spärreglerna

i allmänhet tillåta. Denna metod innebär emellertid stora praktiska fördelar

och överensstämmer, såvitt förmögenhetsskatten angår, med vad tidigare

gällde beträffande den särskilda förmögenhetsskatten. Att de kommunala

skatterna ibland komma att utgå på bekostnad av den statliga inkomstskatten

torde ur statsfinansiell synpunkt vara av mindre betydelse och synes för

övrigt naturligt med hänsyn till att statsverket numera, efter uppbördsreformens

genomförande, generellt åtagit sig att svara för att kommunerna få tillgodogöra

sig den skatt, som på grund av verkställd debitering skall utgå. Den

omständigheten att fall kunna inträffa, då skattskyldig påförd statlig inkomstskatt

ej räcker till full reduktion enligt huvudregeln, synes icke heller

inge några större betänkligheter, därvid även bör beaktas att dylika fall torde

bli sällsynta.

Vad angår formen för skattereduktionens genomförande synes den i tidigare

lagstiftning tillämpade ordningen böra tillämpas. Visserligen vore det

tilltalande om reduktionen kunde ske automatiskt utan ansökan av den skattskyldige,

men praktiska skäl torde fortfarande lägga hinder i vägen härför.

Jag åsyftar härvid särskilt de fall då den skattskyldige påförts skatt inom

olika lokala skattemyndigheters tjänstgöringsområden.

Ett särskilt spörsmål är huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga

om den preliminära skatten. Det kan synas vara en onödig omgång att

taga ut skatt preliminärt, om den sedan skall restitueras till den skattskyldige

på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid torde det bliva svårt att i

praktiken taga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär taxering eller

vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det faller av sig självt

att den förhandsberäkning av skatt, som sker före inkomståret eller under

löpande inkomstår, blir ganska schablonmässig. Vidare bör beaktas att i de i

uppbördsförordningen omnämnda jämkningsfall, som närmast motsvara det

förevarande, jämkning som regel icke får äga rum, såvida icke ändringen i

den preliminära skatten skulle uppgå till minst Vs av det ursprungligen be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

9

räknade skattebeloppet. Emellertid torde vid tillämpning av skattebegränsningsbestämmelserna

läget merendels vara det att fråga är om en större

skattedragare, som äger rätt till reduktion av den honom påförda skatten

med ett relativt sett ringa belopp. Tillämpning av skattespärren torde med

andra ord så gott som alltid förutsätta möjligheter till en noggrannare och

mera definitiv avvägning än som föreligga vid den preliminära taxeringen

eller vid jämkningsbeslut under inkomståret.

Jag anser mig därför och då fråga nu är allenast om ett provisorium böra

förorda, att spärren icke tillämpas annal än i fråga om skatt som påförts på

grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt.

Vad angår bestämmelsernas innehåll i övrigt synes den tidigare lagstiftningen

kunna tjäna som förebild. I detta fallet föranleda emellertid såväl

uppbördsreformen som den föreslagna omläggningen av statsbeskattningen

vissa avvikelser av huvudsakligen formell natur. Särskild motivering härför

torde icke vara erforderlig.»

Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I motionen I: 193 har erinrats om att en spärregel gällt i fråga om skatter,

som påförts på grund av taxeringar för taxeringsåren 1942—1945. Genom

spärregeln erhöllo skattskyldiga, vilkas statliga skatter överstego 80 procent,

möjlighet att inom förhållandevis kort tid efter det att skatten erlagts, i vissa

fall till och med innan dylik skatt erlagts, erhålla den genom spärregeln

åstadkomna nedsättningen i den påförda skatten antingen genom restitution

eller genom avkortning. Ehuru det vore sannolikt att i samband med 1948

års taxering fråga uppkomme, huruvida icke eu dylik skattespärr därvid

borde då införas, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke i samband

med skattens erläggande för nämnda taxering borde införas bestämmelser

med viss begränsning av skyldigheten att erlägga preliminär skatt. Även om

skattespärren infördes i samband med 1948 års taxering, komme nämligen

genom preliminärskatten den skattskyldige att »få ligga ute med» alltför

stora skattebelopp under förhållandevis lång tid, i vissa fall ända upp till 2

år. Då enligt hittills gällande bestämmelser ränta icke utgått å restituerat

skattebelopp, bleve ett sådant förhållande än mer betungande för den skattskyldige.

Det syntes därför lämpligt att redan nu införa bestämmelser av

innebörd att motsvarande skattespärr, som gällt för 1942—1945 års taxeringar,

skulle gälla även i fråga om erläggande av den preliminära skatten för

år 1947. I samband med taxeringens fastställande och den slutliga skattens

bestämmande finge givetvis liksom all övrig skatt enligt nuvarande uppbördsförordning

en reglering ske.

I de likalydande motionerna 1:359 och 11:515 har anförts bland annat

följande. I avsaknad av vägledande beräkningar i propositionen angående

den föreslagna skattespärrens verkningar kunde dock konstateras, att denna

på grund av den ifrågasatta omläggningen av skattesystemet måste bli ineffektiv

vid ingen eller ringa avkastning å förmögenhet och att denna spärrregel

följaktligen i åtskilliga fall, då en reduktion av skattebördan vore syn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

nerligen befogad, icke ens medförde samma skattelindring som tidigare skattespärrar.

Den direkta anledningen till detta enligt motionärernas mening

föga tillfredsställande resultat vore den, att enligt förevarande förslag endast

den statliga inkomstskatten finge reduceras, vilket i vissa inkomstlägen medförde

en mindre effektiv reduktion än då denna, såsom hittills varit fallet,

finge gå ut över den kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten. Den

bristande effektiviteten i den föreslagna »80 % spärren» bleve desto mer

framträdande som reduktionsregeln i 9 § förslaget till förordning om statlig

förmögenhetsskatt icke erhållit tillnärmelsevis samma räckvidd som den bestämmelse

av motsvarande innehåll, vilken inrymdes i den hittillsvarande

förordningen om särskild förmögenhetsskatt.

Den i förevarande proposition föreslagna spärregeln förhindrade således

icke, att skattebelastningen, särskilt under tider av lågkonjunktur, ofta komme

att stiga till sådan höjd, att den verkade oskäligt betungande för dtn enskilde

skattebetalaren. Ur allmän synpunkt vore en sådan skatteawägning

ägnad att föranleda allvarliga betänkligheter, särskilt med hänsyn till den

kännbara belastning, som framför allt under dylika konjunkturer komme

att åvila jordbruk och andra näringsföretag för de däri investerade produktionsmedlen.

Och oavsett konjunkturerna komme många nystartade företag,

vilka ännu icke lämnade normal avkastning, att drabbas av en skattebörda,

som måste befaras verka hämmande på deras utveckling. Det ekonomiska

framåtskridandet gynnades icke genom ett skattesystem, som tvingade företagen

att trots den strängaste utgiftsbegränsning upptaga lån för skatternas

erläggande.

Såvitt motionärerna kunnat finna mötte det inga praktiska svårigheter att

i de fall kommunalskatterna och förmögenhetsskatten sammanlagt överstege

80 % av inkomsten låta reduktionen ske på bekostnad av sistnämnda skatt.

I vilket avseende de stora praktiska fördelar, som av departementschefen angåves

vara förenade med det i propositionen förordade systemet, bleve minskade

genom en dylik utbyggnad därav, vore svårt att förstå. Vid lösningen av

förevarande fråga borde emellertid icke rimligen de praktiska fördelarna

utan systemets verkningar ur den enskilde skattebetalarens och det allmännas

synpunkter tillerkännas avgörande betydelse. Det av departementschefen

åberopade förhållandet, att den föreslagna metoden, såvitt förmögenhetsskatten

anginge, överensstämde med vad tidigare gällde beträffande den särskilda

förmögenhetsskatten, utgjorde intet stöd för reduktionens begränsning

till enbart den statliga inkomstskatten.

Bestämmelser om skattebegränsning ha varit gällande såvitt avser skatter

på grund av 1942—1945 års taxeringar. För taxeringsåren 1946 och 1947

har någon skattespärr icke ansetts erforderlig med hänsyn till den skatteeftergift,

som beslutats i samband med uppbördsreformens genomförande.

För skatt påförd på grund av 1948 och senare års taxeringar anmäler sig

ånyo frågan om eventuella spärregler. I nu förevarande proposition ha förslag

framlagts om en begränsning av skatterna dels på grund av 1948 års

taxering och dels på grund av senare års taxeringar. Anledningen till att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

11

förslag sålunda utarbetats till två särskilda författningar är att omläggningen

av statsbeskattningen, som föreslagits skola träda i tillämpning från och

med 1949 års taxering (se bevillningsutskottets betänkande nr 50), förutsätter

spärregler av annat innehåll än under nuvarande skattesystem.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna om begränsning i vissa fall

av skatt till staten på grund av 1948 års taxering överensstämma i huvudsak

med de regler som gällt för taxeringsåren 1943—1945. Då de skäl, som tidigare

åberopats för en skattebegränsning av ifrågavarande slag, alltjämt torde

föreligga, anser sig utskottet kunna tillstyrka propositionen i denna del.

Vad härefter angår frågan om begränsning av skatterna på grund av senare

taxeringar än den, som skall verkställas år 1948, har i propositionen

föreslagits införande av provisoriska bestämmelser om skattespärr i avvaktan

på en närmare utredning angående verkningarna av den i samband med

förslaget till omläggning av statsbeskattningen förordade nya förmögenhetsbeskattningen.

Den för nu ifrågavarande skatter föreslagna spärren går så

tillvida längre än den skattespärr, som anordnats genom den tidigare lagstiftningen,

att under spärren inbegripas jämväl de kommunala utskyldema.

Då spärren satts vid 80 procent av inkomsten, alltså samma procenttal som

tidigare gällt, innebär detta att spärren börjar verka tidigare än som skett

enligt den äldre lagstiftningen. Skattereduktionen skall enligt förslaget endast

få gå ut över den statliga inkomstskatten. Detta medför att förmögenhetsskatt

och kommunala skatter alltid skola utgå fullt även om detta kommer

att ske på bekostnad av den statliga inkomstskatten.

Mot propositionens ståndpunkt att ej medgiva reduktion å den statliga förmögenhetsskatten

ha invändningar framställts i de likalydande motionerna

I: 359 och II: 515. Därvid har bland annat framhållits, att skattespärren bleve

ineffektiv vid ingen eller ringa avkastning å förmögenhet. Den bristande

effektiviteten i den föreslagna spärregeln bleve desto mer framträdande som

reduktionsregeln i 9 § förslaget till förordning om statlig förmögenhetsskatt

icke erhållit tillnärmelsevis samma räckvidd som den bestämmelse av motsvarande

innehåll, vilken inrymdes i den hittillsvarande förordningen om

särskild förmögenhetsskatt. För avhjälpande av de påtalade bristerna ha motionärerna

hemställt om sådan begränsning av skattskyldigheten att dels reduktionsregeln

i 9 § förslaget till förordning om statlig förmögenhetsskatt

måtte träda i tillämpning oavsett den skattepliktiga förmögenhetens storlek

dels ock den i förevarande förslag till förordning med provisoriska bestämmelser

om begränsning av skatt i vissa fall föreskrivna reduktionen finge ske

genom nedbringande av förmögenhetsskatten i sådana fall, då denna samt de

kommunala skatterna överstege 80 % av inkomsten.

Beträffande motionärernas yrkande i förstnämnda hänseende vill utskottet

erinra om, att utskottet vid behandlingen av proposition nr 212/1947 (se

betänkande nr 50) föreslagit sådan ändring av t) g i förslaget till förordning

om statlig förmögenhetsskatt, att den i propositionen föreslagna begränsningen

av reduktionsregeln vid förmögenhetsbeskattningen att avse förmögenheter

ej överstigande 100 000 kronor fått utgå. Motionärernas önskemål

på denna punkt har alltså redan blivit tillgodosedda. Härigenom har enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

utskottets mening en betydande uppmjukning av förmögenhetsbeskattningen

kommit till stånd för sådana skattskyldiga vilka inneha förmögenhet, som

lämnar låg avkastning. Att härutöver medgiva rätt till skattereduktion jämväl

å förmögenhetsskatten anser utskottet icke erforderligt. Utskottet kan

alltså icke tillstyrka det i motionerna framställda yrkandet om sådan ändring

i förslaget till förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning av

skatt i vissa fall, att skattereduktion skulle kunna medgivas jämväl å förmögenhetsskatten.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka,

att bestämmelserna om skattespärr i vad de avse skatter påförda vid senare

taxeringar än 1948 års äro av provisorisk karaktär och att så snart tillräcklig

erfarenhet vunnits angående verkningarna av det nya skattesystemet, frågan

om spärregelns utformning förutsättes skola upptagas till förnyad prövning.

Ett särskilt spörsmål, som icke förelegat vid tidigare lagstiftning om skatlebegränsning,

är, huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga om den

preliminära skatten. Denna fråga har berörts i motionen I: 193, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning angående skattespärr beträffande den preliminära skatt, som

skall erläggas för år 1947. Såsom departementschefen anfört torde det emellertid

möta svårigheter att i praktiken taga hänsyn till skattespärren redan

vid preliminär taxering eller vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen uttalade

meningen, att skattespärren icke skall tillämpas annat än i fråga om skatt

som påförts på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande

skatt. Utskottet avstyrker därför motionen I: 193.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 299 samt med avslag å motionen I: 193

av herr Beck-Friis, antaga de vid propositionen fogade förslagen

till

1) förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten

på grund av 1948 års taxering, samt

2) förordning med provisoriska bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall; ävensom

B) att de likalydande motionerna I: 359 av herr Axel Ivar

Anderson m. fl. och 11:515 av herrar Sefve och Ljungberg

måtte, i den mån desamma icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 4 juli 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51. 13

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander,

Sjödahl, Ekman, Wehtje, Bjömsson, Robert Berg, Heiiman och Näsgård

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Sandberg, Olson i Göteborg, Sundström i Skövde, Jonsson i

Skedsbygd, Bladh och Brandt.

Reservation

av herrar Velander, Wehtje, Hagberg i Malmö och Olson i Göteborg, som

i anslutning till de likalydande motionerna 1: 359 av herr Axel Ivar Anderson

m. fl. och II: 515 av herrar Sefve och Ljungberg inom utskottet ansett, att

utskottet bort hemställa, att riksdagen för sin del måtte besluta sådan begränsning

av skattskyldigheten att i förslaget till förordning med provisoriska

bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall föreskreves, att då

de kommunala skatterna och den statliga förmögenhetsskatten sammanlagt

överstiga åttio procent av den i 2 § 1 mom. angivna taxerade inkomsten med

däri omförmält tillägg, i samma författningsrum stadgad skattereduktion

finge ske genom nedbringande av förmögenhetsskatten.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:488 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten på grund av 1948 å a1 i texten