Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående upphävande av lagen om skogsaccis och höjning av repartitionstalet för skogsvårde.

1947-07-04 · 33 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1947:53, Betänkande i anledning av väckta motioner angående upphävande av lagen om skogsaccis och höjning av repartitionstalet för skogsvårde.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

Nr 53.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående upphävande av lagen om skogsaccis och

höjning av repartitionstalet för skogsvårde.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, I: 192 av

herr Velander m. fl. och 11:299 av herrar Stattin och Andersson i Gisselås,

har hemställts, »att riksdagen ville besluta dels att upphäva den nu gällande

lagen om skogsaccis, dels ock att i anslutning härtill höja repartitionstalet

för skogsvärde från 0,04 till 0,05».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

ej härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 192.

I nu förevarande motioner har — sedan inledningsvis redogjorts för skogsaccisbeskattningens

tidigare utveckling i vårt land samt för ett av kommunalskatteberedningen

framlagt förslag om skogsaccisens avskaffande i samband

med införandet av en fristående objektskatt å fastighet med repartitionstalet

0,025 för allt slags taxeringsvärde — bland annat framhållits, att

den debiterade skogsaccisen för taxeringsåren 1941—1944 motsvarat repartitionstal

för taxerat skogsvärde vid en fristående objektskatt överstigande

resp. 0,03, 0,03, 0,04 och 0,05 samt för taxeringsåret 1945 ett dylikt repartitionstal

å 0,03. Toge man hänsyn till att vår fastighetsskatt vore en garantiskatt

och att denna under de senare åren endast till ringa del inneburit en

objektskatt, d. v. s. en merbelastning i förhållande till en ren inkomstskatt,

vågade man enligt motionärernas utsago påstå, att den åren 1941—1945

debiterade skogsaccisen varit flerfaldigt större än den verkliga fastighetsskattebelastningen

på den växande skogen och att följaktligen en utomordentligt

stor disproportion rått mellan accisens belopp och den skatteskillnad accisen

varit avsedd att kompensera. Anförda synpunkter och redovisade verkningar

av gällande bestämmelser för skogsaccisen syntes visa. att denna vore ytterst

olämplig såsom ett komplement till en fastighetsbeskattning å den växande

skogen. Enligt motionärernas mening borde accisen snarast möjligt avskaffas,

varvid givetvis repartitionstalet för garantiskatten å skogsvärde finge

sättas till samma som för fastighet i övrigt. Någon anledning att för denna

frågas avgörande avvakta Kungl. Maj:ts ställningstagande till de av kommunalskatteberedningen

i övrigt framlagda förslagen rörande fastighetsbeskattningen

syntes icke föreligga. Man kunde icke heller till stöd för ett bibehållande

av skogsaccisen anföra, att de vid skogsaccistaxeringarna fastställda

Bihanq till riksdagens protokoll 1917. 7 sand. Nr 53.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

rotvärdena enligt gällande bestämmelser skulle ligga till grund även för

skogsvårdsavgifternas beräknande. Dessa avgifter komme nämligen enligt

en år 1946 utfärdad lag om skogsvårdsavgifter att från och med den 1 juli

1947 bestämmas i förhållande till taxeringsvärdena å växande skog samt

skogsmark.

År 1909 infördes i vårt kommunala skattesystem en skogsaccis till primärkommuner,

vilken utgick å det avverkade virket. Denna skatt var avsedd

att komplettera den kommunala beskattningen av fastigheternas avkastning,

som var grundad på taxeringsvärdena. Enligt de vid denna tid gällande bestämmelserna

skulle vid fastställande av jordbruksfastighets taxeringsvärde

behörigt avseende fästas vid skogens beskaffenhet, men det var icke uttryckligen

föreskrivet, att skogen skulle inräknas i taxeringsvärdet med sitt verkliga

värde. Vissa undersökningar hade även ådagalagt, att i taxeringsvärdena

å skogsfastigheter i allmänhet icke inberäknats skogens faktiska värde. Med

hänsyn härtill ansågs avkastningen av skogsfastigheter bliva för lågt beskattad.

Ändring i detta förhållande befanns emellertid icke lämpligen böra ske

genom att i taxeringsvärdena inräkna skogen till dess fulla värde och därmed

åvägabringa en skärpning av beskattningen för skogsbrukets vidkommande.

Det syntes vara alltför betungande för fastighetsägarna att under

skogens uppväxttid betala inkomstskatt för tillväxtens hela värde. I stället

valdes den utvägen att utjämna den vid tillämpningen av de gällande beskattningsreglerna

uppkommande underbeskattningen av skogsbruk genom

införande av en provisorisk tilläggsskatt i skogsaccisens form.

Genom beslut av 1920 års riksdag ersattes det dittills gällande systemet

för beskattning av jordbruksfastighet med ett gurantiskattesystem, varvid repartitionstalet

för jordbruksfastighet faställdes till 0,06. Skogsaccisen lämnades

oförändrad under den av vederbörande utskott uttalade motiveringen

att mycket syntes tala för ett bibehållande och måhända ytterligare utbyggande

av denna skatteform vid en reform av skogsbeskattningen. I syfte att

undvika den dubbelbeskattning, som en oförändrad skogsaccis vid sidan av

fastighets- och inkomstskatten kunde anses innebära, hemställde emellertid

riksdagen hos Kungl. Maj:t om förslag till avkortning av skogsaccisen å den

inkomstskatt från fastighet, som översteg den egentliga fastighetsskatten.

Förslag till lösning av denna fråga förelädes också de följande riksdagarna

men befunnos, huvudsakligen med hänsyn till tekniska svårigheter, icke kunna

av riksdagen godtagas. Skogsaccis utgick sålunda med samma belopp som

tidigare utan avseende å de vid 1920 års riksdag beslutade ändringarna i det

kommunala skattesystemet.

I 1927 års kommunalskatteproposition (nr 102) föreslogs garantibeskattning

av fastighet till primärkommuner, municipalsamhällen och landsting

med ett repartitionstal för jordbruksvärde av 0,06 och för skogsvärde av 0,04.

Såsom utfyllnad av det lägre repartitionstalet för skogsvärde skulle enligt

propositionen utgå skogsaccis till primärkommuner och municipalsamhällen

efter en skattesats, utgörande en tredjedel av medelutdebiteringen av kom
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

3

munalskatt för de senaste fem åren. Till landstingen skulle uttagas en skogsaccis

efter en skattesats, motsvarande en sjättedel av medeltalet av de fem

senaste årens utdebitering av landstingsskatt.

Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag tillstyrkte propositionens

förslag angående repartitionstalen men förordade för primärkommunernas

vidkommande en nedsättning av skattesatsen för skogsaccisen till en fjärdedel

av medelutdebiteringen under de senaste fem åren samt en maximering

av skogsaccisen till 3 procent av det taxerade rotvärdet. En skattesats å en

tredjedel av medelutdebiteringen ansåg utskottet vara för högt beräknad,

enär de två procent av skogsvärdet, vilka bortfölle såsom beskattningsunderlag,

ej representerade en fristående objektskatt utan en garantiskatt. Utskottet

avstyrkte helt förslaget om skogsaccis till landstingen, enär en sådan

skatt ansågs skola i det allmänna medvetandet uppfattas såsom en särbelastning

av skogsbruket vid landstingsbeskattningen. Utskottet avstyrkte

likaledes av praktiska hänsyn den föreslagna skogsaccisen till municipalsamhällen.

Sedan kommunalskattefrågan fallit vid 1927 års riksdag, framlades i 1928

års kommunalskatteproposition (nr 213) förslag om garantiskatt med samma

repartitionstal som enligt 1927 års proposition. Beträffande skogsaccisen

föreslogs, att den skulle utgå endast till primärkommuner och efter en skattesats,

motsvarande en fjärdedel av medelutdebiteringen för de fem senaste

åren, dock utan maximering. Förslaget godkändes av riksdagen, och i anslutning

härtill utfärdades den alltjämt gällande lagen den 28 september 1928

(nr 377) om skogsaccis.

Skogsaccis utgöres enligt nämnda lag iör allt inom kommunen avverkat

virke utom sådant husbehovsvirke, som användes för fastighetens eller därmed

sambrukad fastighets behov av reparations-, slöjd- eller stängselvirke

eller bränsle. Virke, som användes för nybyggnad eller grundförbättring, är

sålunda skattepliktigt. Skogsaccisen utgår i fölhållande till virkets taxerade

rotvärde, vilket beräknas efter ortens pris vid den tid, då virket är att anse

såsom avverkat, d. v. s. då det blivit så tillrett och upplagt att uppmätning

av detsamma kan ske på i orten vanligt sätt. Skattepliktigt virke upptages

till beskattning för det beskattningsår, under vilket virket är att anse såsom

avverkat. Skattskyldig är avverkaren, varmed förstås den som vid den tid,

då virket är att anse som avverkat, äger förfoga över detsamma Uppgår för

viss skattskyldig rotvärdet av inom kommunen under beskattningsåret avverkat,

skattepliktigt virke ej till 100 kronor, är virket skattefritt. Skogsaccis

utgår till kommun, församling, skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle

efter en skattesats, som motsvarar en fjärdedel av den genomsnittliga

kommunala utdebiteringen under de senast förflutna fem åren, beräknad

med hänsyn till uttaxeringsbehovet efter åtnjutande av skatteutjämningsunderstöd.

Skogsaccismedel, som inflyta till landskommun, skola avsättas till en skogsaccisfond.

Från fonden äger kommunen anvisa medel såsom tillskott till

täckande av sådana utgifter för kommunen, till vilka enligt gällande för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

fattningar medel eljest skolat beredas genom allmän kommunalskatt. Såsom

sådant tillskott må under löpande året anvisas till användning för påföljande

år högst så stort belopp som motsvarar en tredjedel av fondens behållning

den 1 september under löpande året och en tredjedel av den skogsaccis,

som debiterats på grund av samma års taxering till skogsaccis. Accisen

fonderas för varje särskilt slag av kommunbildning, vartill den utgår.

Under intryck av den långvariga lågkonjunkturen för jordbruket i början

av 1930-talet genomfördes vid 1932 drs riksdag en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksvärde från 0,06 till 0,05 från och med år 1933. Repartitionstalet

för skogsvärde och skattesatsen för skogsaccisen bibehöllos därvid

oförändrade. I propositionen till 1932 års riksdag (nr 220) motiverades detta

med att skogsaccis ej utginge för husbehovsvirke i allmänhet och ej till

landsting samt att olika omständigheter talade för att skogsaccisen vore lågt

beräknad. Departementschefen uttalade emellertid, att det sannolikt varit

svårt att avvisa ett förslag om sänkning av repartitionstalet för skogsvärde

till 0,03, därest det kunnat påvisas och för allmänna medvetandet framstått

såsom klart, att den skogsaccis, som uttoges och som avsåge att utfylla skillnaden

mellan jordbruksvärdets och skogsvärdets repartitionstal, exakt fyllde

detta ändamål.

Kommunalskatteberedningen har i sitt betänkande med förslag till omlägg

ning av den kommunala beskattningen m. m. (SOU 1942:34) föryslagit,

att skogsaccisen skall avskaffas och den kommunala objektbeskattningen av

fastighet göras lika stor för fastighets taxerade skogsvärde som för annat

taxeringsvärde. Till utveckling av sin ståndpunkt har beredningen bl. a. anfört

följande.

»Skogsaccisen innebär en beskattning av skogens avkastning, i den mån

denna faktiskt tillgodogöres, och utgår sålunda med växlande belopp olika

år. Även fastighetsskatten, vilken beräknas å det taxerade skogsvärdet, innebär,

eftersom nämnda värde bestämmes av skogens normalt påräkneliga

avkastning vid uthålligt skogsbruk, i själva verket en beskattning av avkastningen

men utgår med ett för varje år praktiskt taget lika stort belopp,

oavsett när avkastningen tillgodogöres. Principiellt sett böra verkningarna

av de båda skatteformerna i längden bliva desamma utom vid varaktiga

ökningar eller minskningar av virkeskapitalet. Om virkeskapitalet å en fastighet

genom sparande av tillväxten definitivt höjes, blir den sålunda ej tillgodogjorda

avkastningen föremål för objektbeskattning vid fastighetsskatt

men ej vid skogsaccis. Om å andra sidan virkeskapitalet genom uttag, som

överstiga tillväxten, definitivt sänkes, blir detta uttag föremål för objektbeskattning

vid skogsaccis men ej vid fastighetsskatt.

Beträffande objektet skilja sig de båda skattetyperna i sin nuvarande form

från varandra därutinnan att fastighetsskatten drabbar all växande skog å

fastigheten, medan viss skog är undantagen från skogsaccis. Husbehovsvirke

är, som förut nämnts, med hänsyn till de taxeringstekniska svårigheterna

i stort sett icke underkastat skogsaccis. Då myckenheten av husbehovsuttagen

är beroende icke blott av fastighetens beskaffenhet utan även av ägarens

personliga förhållanden, har i accisbeskattningen införts ett moment,

som är främmande för eu renodlad objektskatt. Vid fastighetsskatt och skogsaccis

gälla vidare olika metoder för bestämmande av beskattningsföremålets

värde. Den avkastning, efter vilken skogsvärdet bestämmes och fastig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

5

hetsskatten följaktligen utgår, uppskattas efter ett rotvärde, utgörande medeltalet

av en rotprisserie för ett flertal år, vilka kunna innefatta såväl högsom

lågkonjunktur på virkesmarknaden. Rotväidet vid skogsaccistaxeringen

räknas efter rotpriset vid avverkningstillfället, vilket pris får antagas genomsnittligt

ligga högre än det vid fastighetstaxeringen tillämpade rotvärdet,

då övervägande delen av uttagen ske vid goda konjunkturer på virkesmarknaden.

På grund av de berörda förhållandena är en siffermässig jämförelse mellan

den skattebelastning, som åstadkommits av skogsaccisen, och den som en

fastighetsskatt å skog inneburit föga vägledande, då det gäller att förutse

de framtida verkningarna av de båda skatteformerna. Skogsaccisen har

därför utgjort och skulle även vid fristående objektskatt å fastighet utgöra

ett osäkerhetsmoment i avvägningen av skattebördan mellan växande skog

och fastighet i övrigt.

Ur den skattskyldiges synpunkt kan det framstå såsom en fördel hos

skogsaccisen att den utgår i anslutning till uttaget av skogsavkastningen,

då den skattskyldige får antagas i regel hava bättre tillgång till likvida medel,

medan fastighetsskatten uttages utan hänsyn till huruvida den skattskyldige

för året faktiskt tillgodogjort sig skogsavkastningen. Den fördel för

den skattskyldige av beskattning i sammanhang med inkomstförvärvet,

som skogsaccisbeskattningen sålunda kan erbjuda, lider dock av samma begränsning

som gäller för beskattningen i allmänhet, nämligen att viss tid

åtgår för skattebeloppens utmätande och uppbärande. För virke, som exempelvis

avverkats under vintern 1940—1941 och under år 1941 så tillretts och

upplagts, att det kunnat inmätas för försäljning, erlägges skogsaccisen tidigast

i slutet av år 1942, sålunda omkring ett och ett halvt år efter det likvid

erhållits.

Medan de skattskyldiga kunna hava intresse av att skogsbeskattningen

förlägges i nära anslutning till tillgodogörandet av skogens avkastning, vilket

ofta sker oregelbundet, äro kommunerna i behov av ett år från år stabilt

skatteunderlag. Fastighetsskatten lämnar ett jämnt tillskott till kommunernas

hushållning, medan skogsaccisen inflyter ojämnt. Under högkonjunktur

ökas accismedlen på grund av högre virkespriser och större uttag. Under

lågkonjunktur, då motsatta förhållanden råda, sinar denna inkomstkälla för

kommunerna. Denna olägenhet hos skogsaccisen har emellertid i viss utsträckning

minskats genom föreskrifterna om accismedlens fondering. Även

om denna anordning kunde göras mera effektiv än för närvarande, måste dock

ur garantisynpunkt fastighetsskatten vara att föredraga.

Ur skogsvårdssynpunkt har skogsaccisen tidigare ansetts äga företräde

framför en fastighetsskatt. Såsom ovan framhållits, träffar accisen icke tillväxt,

som sparas för att öka virkeskapitalet, men väl virkesuttag, som minska

detta kapital. Skogsaccisen har därför ansetts ägnad att uppmuntra till skogsodling

och ökning av virkeskapitalet samt att minska skogsägarnas benägenhet

att på grund av ekonomisk kortsynthet företaga skogligt olämpliga avverkningar.

Det har å andra sidan gjorts gällande, att behovet av medel till

en årlig fastighetsskatt skulle kunna föranleda avverkningar i förtid. Då den

meningen blivit alltmera utbredd att särskilt det mindre, enskilda skogsbruket

skulle giva ett bättre utbyte, om det dreves med större förråd än de nuvarande,

har skogsaccisen tillskrivits gynnsammare verkningar beträffande

skogsvården än fastighetsskatten. Dessa synpunkter hava starkt framhållits

under det tidigare, ovan delvis återgivna meningsutbytet i ämnet. Enligt uttalanden

av representanter för skogsbruket, med vilka beredningen under sitt

arbete överlagt, synes emellertid uppfattningen bland skogsbrukets målsmän

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

i allmänhet hava ändrats på denna punkt. Det torde numera anses, att en

omläggning av objektbeskattningen å skog till enbart fastighetsskatt av samma

storlek som för fastighet i övrigt icke skulle innebära några vådor för

skogsvården. Till denna meningsändring har sannolikt bidragit bl. a. den omständigheten

att skogsägarna anses hava vunnit större insikter i skogliga och

ekonomiska ting. Beredningen har för sin del kommit till den uppfattningen

att de olägenheter, som ur skogsvårdssynpunkt ansetts vidlåda en fastighetsskatt

å växande skog, icke äro av den betydenhet att de böra vara avgörande

för frågan om den lämpligaste formen för objektbeskattningen av skog. I

detta sammanhang må framhållas, att större möjligheter till belåning av

växande skog öppnats för skogsägare efter antagande av lagstiftning om begränsning

av rätten att avverka skog å intecknad fastighet, vilken lagstiftning

genom en ändring år 1938 erhållit ökad praktisk betydelse. Fastighetsbeskattningen

torde därför i och för sig knappast behöva giva anledning till

förtida avverkningar.

Ur taxeringstekniska synpunkter giver skogsaccisen upphov till icke oväsentliga

svårigheter. Dessa sammanhänga i viss mån med att skogsaccisen

är den enda direkt på avkastningen grundade form av objektbeskattning, som

förekommer i vårt skattesystem, och att den därför — i synnerhet för de

skattskyldiga — torde framstå såsom i viss mån främmande och svårfattlig.

Själva utformningen av reglerna för skogsaccisen torde även i någon mån

hava bidragit till de svårigheter, som yppat sig vid tillämpningen. Framför

allt gäller detta den bristande anpassningen av dessa regler till de faktiskt

rådande förhållandena inom skogsbruket. Beskattningsåret vid skogsaccistaxeringen

omfattar i regel ett kalenderår. Så som avverkningarna i landet

i allmänhet bedrivas, kommer beskattningsåret merendels att avse den senare

delen av en avverkningssäsong och den tidigare delen av den därpå följande

avverkningssäsongen. För ett riktigt verkställande av skogsaccistaxeringen

förutsättes i sådant fall en tudelning av två avverkningssäsonger.

Redan vid bestämmandet av objektet för skogsaccistaxeringen möter det under

sådana förhållanden betydande svårigheter att avgöra, huru stor del av

det under varje avverkningssäsong avverkade virket, som vid årsskiftet varit

så tillredd och upplagd, att uppmätning därav kunnat ske. Bestämmandet av

rotvärdet är med hänsyn till de ofta mycket skiftande förhållandena en

vansklig uppgift och försvåras därav att mellan de båda avverkningssäsonger,

som delvis ingå i beskattningsåret, icke oväsentliga förändringar kunna inträffa

i de på rotvärdet inverkande faktorerna, såsom försäljningspris samt

avverknings- och transportkostnader. Skogsaccistaxeringen har också förorsakat

taxeringsmyndigheterna betydande tidsspillan och besvär. Trots eu

långvarig tillämpning av de gällande reglerna synas fortfarande råda delade

uppfattningar om deras tolkning i olika avseenden. Taxeringsnämndernas

praxis är icke enhetlig i landets olika delar. Virkestaxeringen har även föranlett

ett förhållandevis stort antal taxeringsprocesser. Utöver själva virkestaxeringen

tillkommer det arbete, som debiteringen och uppbörden av skogsaccis

vållar. Särskilda svårigheter hava också yppat sig vid indrivningen av

skogsaccis, vilka nedan skola närmare beröras. Såsom tabell 32 utvisar, uppgick

skogsaccisen för taxeringsåren 1929—1940 i genomsnitt till 3,4 miljoner

kronor per år, vartill komma de på grundval av skogsaccistaxeringen debiterade

skogsvårdsavgiftema med ett årligt belopp av i medeltal 2,4 miljoner

kronor för samma tid räknat. Proportionen mellan de belopp, som denna

skatteform hittills tillfört det allmänna, och det arbete, som den föranleder,

framstår såsom mindre tillfredsställande, även om skogsvårdsavgiftema tagas

i betraktande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53. <

Med hänsyn till de därmed förbundna väsentliga fördelarna föreslår beredningen,

att skogsaccisen avskaffas och att objektbeskattning av växande

skog sker genom en fastighetsskatt med samma repartitionstal för skogsvärde

som för annat taxeringsvärde. Genom en dylik omläggning av beskattningen

synas såväl de skattskyldigas som kommunernas intressen bliva på

ett tillfredsställande sätt tillgodosedda. Borttagandet av den nuvarande överbelastningen

å skogsägarna samt fastighetsbeskattningens jämnare fördelning

å olika år genom en övergång till fristående objektskatt måste vara till båtnad

för de skattskyldiga och innebära en bättre avvägning av skattebördan.

Kommunerna erhålla genom objektskatten å skog ett jämnt tillskott till sitt

skatteunderlag, och de ökningar av den allmänna kommunalskatten, som

skogsaccisens borttagande och fastighetsbeskattningens omläggning kunna

medföra, torde icke bliva av sådan omfattning att några större rubbningar i

skogskommunernas ekonomi behöva befaras. Om den för höga skattebördan

för skogsfastigheter skall bringas att upphöra, kan dock icke undvikas en

viss ökning av belastningen å övriga beskattningsföremål.»

Över de föreliggande motionerna ha efter remiss yttranden avgivits av

skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens

och Norrbottens län, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges

skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. Samtliga hörda ha tillstyrkt skogsaccisens

borttagande utom landskommunernas förbund, som icke ansett den

väckta frågan böra behandlas förrän i samband med omprövning av hela

den kommunala fastighetsbeskattningen. Länsstyrelsen i Västerbottens län

och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund ha dock hemställt, att repartitionstalet

för skogsvärde skall även vid ett upphävande av skogsaccisen bibehållas

oförändrat vid 0,04.

Skogsstyrelsen tillstyrker, att åtgärder vidtagas i det av motionärerna föreslagna

syftet, då det syntes styrelsen angeläget, att den nuvarande merbelastningen

i skattehänseende av skogsägarna med det snaraste bringades att upphöra.

Skogsaccisen hade, såsom i motionerna påvisats, kommit att genomsnittligt

utgå med väsentligt högre belopp än som erfordrades för att kompensera

skillnaden mellan repartitionstalen för jordbruksvärde och skogsvärde,

ett förhållande, som blivit särskilt markant under de senaste åren.

Detta innebure i själva verket, att skogsbruket i skattehänseende belastades

i avsevärd grad högre än övriga förvärvskällor. Några sakliga skäl för en

dylik merbelastning av skogsbruket syntes icke kunna åberopas. Skogsstystyrelsen

ansåge sig därför kunna instämma i motionärernas uttalande att

skogsaccisen vore olämplig såsom ett komplement till eu fastighetsbeskattning

å den växande skogen.

Rent skattetekniskt skulle ett omedelbart slopande av skogsaccisen vara

att hälsa med tillfredsställelse med hänsyn till den avsevärda lättnad, som

därav skulle följa såväl för taxeringsmyndigheterna vid deras granskningsarbete

som för skogsägarna vid deklarationernas uppgörande. Visserligen

skulle, såsom ock framginge av de i motionerna anförda siffrorna, ett borttagande

i nuvarande läge av skogsaccisen medföra en minskning av kommunernas

inkomster, vilken icke komme att kompenseras av den föreslagna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

höjningen av repartitionstalet för skogsvård© från 0,04 till 0,05. Den ifrågasatta

omläggningen skulle alltså leda till att kommunerna antingen finge

fastställa en något högre utdebitering än de eljest skolat besluta eller ock

måste i någon mån nedbringa sina utgifter. Såvitt skogsstyrelsen kunnat finna,

torde verkningarna i dylikt avseende för de olika kommunerna dock icke

behöva bliva av den betydelse, att kommunerna därigenom skulle beredas

nämnvärd olägenhet.

Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker bifall till de väckta motionerna

och giver uttryck åt den ståndpunkten att frågan om skogsaccisens borttagande

syntes kunna och böra lösas oberoende av frågan om fastighetsbeskattningens

slutliga reformering. För att belysa verkningarna av motionärernas

förslag har länsstyrelsen låtit verkställa en undersökning för de sistförflutna

fem åren angående den inverkan, som ett bortfallande av skogsaccisen skulle

ha haft på den kommunala utdebiteringen i sju kommuner inom länet, därav

några speciellt skogrika. Av undersökningens resultat drager länsstyrelsen

följande slutsatser.

»Såvitt länsstyrelsen kunnat finna, skulle sålunda ett borttagande av skogsaccisen

komma att för landskommunerna i allmänhet medföra en viss höjning

av den kommunala utdebiteringen. Denna förskjutning av skattebördan

synes dock även för de utpräglade skogskommunerna kunna antagas bliva relativt

måttlig, och länsstyrelsen anser icke, att detta förhållande bör hindra

ett bifall till motionerna. Den nuvarande ordningen har faktiskt kommit att

innebära en hårdare beskattning av skogen än av andra jämförliga skatteobjekt

— ytterligare skärpt till följd av den vid senaste fastighetstaxering

företagna höjningen av skogsvärdena — ehuru en sådan kraftigare belastning

icke synes hava varit avsedd. Det får därför anses vara en rättvis åtgärd

att åstadkomma en utjämning, och enligt länsstyrelsens förmenande

bör denna ske nu, då tidpunkten ur flera synpukter måste anses lämplig.»

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig till kommunalskatteberedningens

uttalande att såväl de skattskyldigas som kommunernas intressen

bleve på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda genom skogsaccisens avskaffande

och anordnande av objektbeskattning å växande skog medelst en

fastighetsskatt med samma repartitionstal för skogsvård© som för annat taxeringsvärde.

Beskattningen av växande skog genom uttagande av skogsaccis

syntes länsstyrelsen vara en mindre lämplig skatteform. Då härtill komme

att ett upphörande av lagen om skogsaccis skulle för taxeringsmyndigheterna

medföra en icke oväsentlig lättnad i arbetet, vore det önskvärt att denna skatt

snarast avskaffades. Emellertid syntes det tveksamt, huruvida en dylik reform

kunde genomföras separat, då den skulle förknippas med en samtidig

ändring av repartitionstalet för skogsvärde. Kommunalskatteberedningens

förslag förutsatte en genomgripande förändring i grunderna för fastighetsbeskattningen,

och det nya skattesystem, som beredningen sålunda föreslagit,

torde helst böra genomföras i ett sammanhang. Länsstyrelsen ville också understryka

vikten av att den planerade revisionen av den kommunala beskattningen

snarast genomfördes.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

9

Länsstyrelsen i Gävleborgs län åberopar innehållet i en av vederbörande

taxeringsintendent upprättad promemoria, vari uttalas, att det i och för sig

ej funnes något att erinra mot att utan avvaktan på Kungl. Maj:ts ställningstagande

till de av kommunalskatteberedningen i övrigt framlagda förslagen

rörande fastighetsbeskattningen upphäva lagen om skogsaccis, därest

repartitionstalet för garantiskatten å skogsvärde sattes till detsamma som för

fastighet i övrigt. Vissa skäl framhållas emellertid i promemorian för att skogsaccistaxeringen

skall slopas först från och med år 1949. Det kunde med

hänsyn till de mycket vaga direktiv, som lämnats rörande tolkningen av

övergångsbestämmelserna i den nya uppbördsförordningen, befaras, att skatt

enligt dessa bestämmelser icke kunde påföras för någon mera avsevärd del

av de intäkter av skogsbruk som uppkommit genom de mycket stora skogsförsäljningarna

i länet under 1946, varvid det mest varit fråga om skogsavverkningsrätter.

Därest icke övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen

kunde skärpas, i vad avsåge skatt å större intäkter av skogsbruk,

förefölle det vara en rättvis kompensation åt kommunerna, att de finge

åtnjuta skogsaccisen även till den del den kunde utgå vid taxeringen år 1948.

Höjningen av repartitionstalet för garantiskatten å skogsvärde kunde nämligen

av allt att döma vid 1948 års taxering icke på långt när förväntas kompensera

de skogrika kommunerna för upphävandet av lagen om skogsaccis.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det vara ett rättvist krav att den

förhållandevis hårda beskattning, som på grund av skogsaccisen åvilar skogsbruket,

bringas att upphöra. Men även ur taxeringstekniska synpunkter kunde

enligt länsstyrelsens mening starka skäl åberopas till stöd för ett avskaffande

av denna skatteform. Förutom den ojämnhet i tillämpningen av bestämmelserna,

som alltjämt förelåge icke blott inom olika taxeringsnämnder

utan även prövningsnämnderna emellan, kunde framhållas de relativt dryga

kostaderna för själva taxeringsförfarandet samt den icke oväsentliga ökningen

av antalet besvär till prövningsnämnderna, som taxeringen till skogsaccis

medförde. Med hänsyn härtill och då länsstyrelsen ansåge, att ett bibehållande

av garantiskattesystemet ej gåve anledning till annat ståndpunktstagande,

måste länsstyrelsen vidhålla sin tidigare uttalade mening att skogsaccisen

borde avskaffas.

Däremot ville länsstyrelsen starkt ifrågasätta lämpligheten av den föreslagna

höjningen av repartitionstalet för skogsvärde. Visserligen skulle ytterligare

förenklingar i taxerings- och debiteringsförfarandet ernås. Fråga vore

emellertid, huruvida dessa fördelar uppvägde de ogynnsamma verkningar,

som kunde förväntas uppkomma genom repartitionstalets höjning. Även om

skogsaccisen borttoges, borde enligt länsstyrelsens förmenande repartitionstalet

för skogsvärde sättas lägre än för jordbruksvärde på grund av skogsbrukets

säregna karaktär. Det torde nämligen vara eu vanlig företeelse, att

åtminstone ägare till mindre skogs- eller jordbruksfastigheter uttoge och

tillgodogjorde sig skogens avkastning blott med flera års mellanrum. Under

sådana omständigheter finge vederbörande under de mellanliggande åren erlägga

fastighetsskatt å det skogsvärde, som fastställts i förhållande till av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

kastningen vid uthålligt skogsbruk utan att någon intäkt av skogsbruk förefunnits.

Härvid torde det icke sällan inträffa, att det på skogsvärdet belöpande

s. k. procentavdraget ej kunde utnyttjas helt eller delvis. För dylika

skogsägare skulle följaktligen en höjning av repartitionstalet från 0,04 till 0,05

medföra en ytterligare skattebelastning. Härtill komme att, även om procentavdraget

kunnat helt utnyttjas å fastighetsbilagan, objektskatt likväl kunde

uppkomma till följd av att inkomsten av fastigheten icke vore så stor, att den

tillsammans med övriga inkomster gåve möjlighet att helt utnyttja allmänna

avdrag och ortsavdrag. Länsstyrelsen ansåge sig därför icke böra tillstyrka

förslaget om höjning av repartitionstalet för skogsvärde i samband med skogsaccisens

avskaffande.

För att belysa verkningarna av skogsaccisens borttagande i vad avser utdebiteringen

av allmän kommunalskatt har länsstyrelsen låtit upprätta en

tabell, avseende 1945 års taxeringar för länets kommuner med undantag avstäder

och köpingar. Beträffande tabellen anför länsstyrelsen följande:

»Av denna framgår, att relativt måttliga höjningar av den allmänna kommunalskattens

belopp måste vidtagas, därest skogsaccisen upphör att utgå.

Höjningen skulle emellertid bliva i det närmaste lika stor om repartitionstalet

för skogsvärde bestämdes till 0,05. I tabellen har räknats med fullt tillskott

av skattekronor i förhållande till berörda höjning. Det står emellertid

klart, att detta beräkningssätt icke kan giva ett exakt siffermaterial till ledning

för frågans bedömande. Ett någorlunda tillförlitligt resultat torde dock

ej kunna uppnås utan tidsödande provtaxeringar. De framkomna siffrorna

synas dock utvisa en gräns, utöver vilken sänkning ej torde vara möjlig.

Det förhåller sig troligen så, att allenast en mindre del av den påvisade

skillnaden vid olika repartitionstal skulle kunna utnyttjas. Verkningarna för

skatteunderlagets del av skogsaccisens avskaffande synas därför kunna begränsas

till den höjning av den kommunala utdebiteringen, som i varje särskilt

fall kan visas erforderlig. Icke heller för landstingsskattens del synes

på ovan anförda skäl en höjning av repartitionstalet hava någon större

betydelse.»

Länsstyrelsen fortsätter:

»För att rätt kunna bedöma förevarande spörsmål måste ihågkommas, att

avverkningarna under här ifrågavarande beskattningsår belöpa å den period

av rekordartat stora avverkningar, som inleddes under år 1942 och som på

grund av bl. a. lagen om avverkningsskyldighet givit de högsta accispliktiga

rotvärdena hittills. Från såväl skogsvårdsstyrelsen i länet som från industrihåll

har under innevarande år framhållits nödvändigheten av att kraftigt

reducera avverkningarna. Härvid hava så höga nedskärningar i avverkningarna

som 30 procent nämnts. Då minskade avverkningar således torde

vara att förvänta inom en snar framtid, lärer den debiterade skogsaccisen

komma att väsentligt nedgå, åtminstone så länge prisstoppet å sågad vara

förhindrar ökat rotvärde för avverkad kbm. Härav följer, att verkningarna

av skogsaccisens borttagande kunna förväntas bliva mindre än tabellen utvisar.

Skulle verkningarna för kommuner utom länet i något fall bliva ogynnsammare

än vad tabellen angiver, synes detta förhållande icke vara något

skäl för skogsaccisens bibehållande. En kraftigare höjning av den allmänna

kommunalskatten synes kunna regleras inom ramen för bestämmelserna

om statsbidrag till skattelindring. Det torde icke heller behöva befaras

att skogsaccisens avskaffande skall medföra någon nämnvärd höjning

av saluvärdena å jordbruksfastigheter.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

11

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner övervägande skäl tala för genomförande

av det i motionerna framlagda förslaget. Efter att ha erinrat om att

virkestaxeringen leder till viss orättvisa de skattskyldiga emellan och förorsakar

taxeringsmyndigheterna betydande tidsspillan och besvär anför länsstyrelsen

bl. a. följande:

»Ett genomförande av förslaget kommer onekligen att medföra ekonomiska

nackdelar för kommuner här i länet, vilket måste ingiva länsstyrelsen betänkligheter

med avseende på det genomgående höga skattetrycket i länet. Läns

styrelsen har beträffande vissa kommuner i länet verkställt undersökning föi

taxeringsåren 1941—1944 för utrönande av den minskning i de totala skatte

intäkterna (= summan av kommunal inkomstskatt + fastighetsskatt +

skogsaccis), som dessa kommuner skulle få vidkännas vid genomförande av

förslaget. Minskningen skulle beträffande dessa kommuner uppgå till högst

2,7 procent och lägst 0,4 procent av den totala skatteintäkten.

Länsstyrelsen anser, att de skatteintäkter, som skulle bortfalla för kommunerna

vid ett genomförande av förslaget, icke uppgå till sådana belopp,

att denna minskning av skatteintäkterna bör tillmätas avgörande betydelse

vid bedömande av förevarande fråga.»

Landskommunernas förbund anser de skäl, som anförts för slopande av

skogsaccisen, vara bärande men understryker, att de kommuner, som vid

skogsaccisens bortfallande skulle få en väsentligt höjd uttaxering av allmän

kommunalskatt, böra bli kompenserade genom skatteutjämningsåtgärder, såsom

kommunalskatteberedningen föreslagit. Förbundet, som förutsätter, att

statsmakternas ställningstagande till kommunalskatteberedningens förslag i

dess helhet icke kan uppskjutas mera än ytterligare något år, kan emellertid

icke finna, att i förevarande motioner anförts tillräckligt bärande skäl för en

isolerad behandling av frågan om skogsaccisen och repartitionstalet för jordbruksfastighets

skogsvärde.

Sveriges skogsägareförbund anser, att skogsaccisen som beskattningsform

för skogsbruket är förenad med många betydande olägenheter men knappast

med någon fördel, och tillstyrker bifall till motionerna. Vid sidan av det

principiella skälet för borttagande av skogsaccisen, nämligen att denna skatt

alltmer fått karaktär av en särskild extra skatt på skogsbruket, finnas enligt

förbundets mening utomordentligt starka praktiska motiv för en sådan

åtgärd. Beträffande dessa motiv anför förbundet följande:

»Den beräkning av det avverkade virkets rotvärde, som är en förutsättning

för taxeringen till skogsaccis, är ett tidskrävande och för många skogsägare

utomordentligt mödosamt förfarande. Beräkningen utgår från virkessortimentens

bruttovärden vid normal leverans- eller försäljningsplats. Redan beträffande

storleken hos dessa värden måste vidlyftiga utredningar verkställas,

varjämte tvistigheter kunna uppstå, hänförliga till individuella variationer

i virkespartiernas kvalitet, dimensioner, upparbetningsgrad m. in. Bruttopriserna

kunna dessutom, vilket redan kommunalskatteberedningen på sin

tid påpekade, variera under ett och samma deklarationsår, vilket kan försvåra

medeltalsberäkningar och framkalla tvistigheter beträffande dessa.

Från berörda bruttovärden skola sedan avdragas alla med virkets avverkning,

upparbetning och tillredning samt transport förenade kostnader ävensom

vissa avdragsgilla s. k. allmänna omkostnader. Då berörda kostnader

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

variera med huggningssvårighet, barkningsgrad, transportvägarnas längd

in. in., måste beräkningar utföras, vilka ofta kunna vara utomordentligt

komplicerade och tidsödande.

Samtliga dessa beräkningar, såväl de, vilka avse bruttovärdena, som kalkylerna

över avdragen, måste, vad beträffar större skogsägare eller virkesköpande

industriföretag, utföras till ett utomordentligt stort antal. Först och

främst måste skilda uppgifter lämnas för varje kommun, där deklaranten

bedrivit avverkning. Vidare måste inom kommunen virke från egna skogar

och rotköp åtskiljas. Olika rotköpsposter inom kommunen få ej sammanslås,

utan skola deklareras var för sig. Vidare måste givetvis alla skilda sortiment,

vilka i Norrland kunna uppgå till ett tiotal samt i södra Sverige till

det dubbla, deklareras var för sig inom varje kommun dels, enligt vad ovan

sagts, för egna skogar och dels för en var post rotköpt virke. Härutöver

måste emellertid slutligen även en annan uppklyvning av deklarationsposterna

äga rum, nämligen efter skilda leveransplatser med olika bruttopriser

eller varierande transportkostnader inom vart och ett sortiment. Sålunda få

exempelvis virkesposter av samma sortiment, som levererats vid olika flottleder,

ej sammanföras i deklarationen.

Allt detta föranleder, att antalet deklarationsposter för en större avverkare

kan uppgå till många tusental. Bakom varje deklarationspost ligga upp till ett

tiotal skilda räkneoperationer. Ett medelstort eller större skogsföretags virkesdeklarationer

inrymma sålunda många tiotusentals skilda räkneoperationer.

De kräva en räknekunnig kontorsmans arbete i flera månder samt draga

kostnader för deklaranten av tusentals kronor. Som ett exempel härpå må

nämnas, att skogsaccisdeklarationerna från ett mellansvenskt skogsföretag år

1947 vägde sammanlagt 3,6 kg.»

Förbundet framhåller slutligen, att det motiv, vilket vanligen plägat framhållas

till förmån för skogsaccisens bibehållande, nämligen att denna skatt

följde avverkningarna och alltså träffade skogsägaren, när han hade medel

disponibla för skattelikvidens erläggande, vore föga bärande. Virkesförsäljningar

kunde visserligen ske samt likvider för dem inflyta under alla årstider.

Det ojämförligt vanligaste syntes dock vara, att försäljningarna av avverkat

virke på leverans skedde under vintern och att slutlikviderna skedde

under våren eller försommaren. Detta virke deklarerades därefter till skogsaccis

nästkommande februari, och uppbörden av skogsaccisen skedde först

efter ytterligare ett år. Mellan köpeskillingens för virket inflytande och uppbörden

av skogsaccisen låge sålunda vanligen mer än ett och ett halvt år. Det

kunde då icke med fog göras gällande, att denna skatteform ur likviditetssvnpunkt

skulle vara för skogsägaren behövlig eller särskilt förmånlig.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund ansluter sig till förslaget om

skogsaccisens avskaffande men anser sig icke kunna biträda den uti ifrågavarande

motioner föreslagna höjningen av repartitionstalet för skogsvärde.

Skogsaccisen syntes dock enligt förbundets mening under alla förhållanden

böra avskaffas, även om därvid skulle bliva nödvändigt att öka repartitionstalet

för skogsvärde till detsamma som för jordbruksvärde. Då verkningarna

av gällande bestämmelser för skogsaccisen visade, att denna beskattningsform

vore uppenbart olämplig såsom komplement till en fastighetsbeskattning

å växande skog, och då oöverkomliga svårigheter torde föreligga att så

kunna avväga skogsaccisen att den exakt komme att fylla sitt syfte, syntes

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

13

den enda återstående möjligheten vara att upphäva skogsaccisbeskattningen

och på annan väg uttaga skatt på växande skog. Härvid torde den enklaste

lösningen vara att fastställa repartitionstalet för skogsvärde till samma siffra

som för jordbruksvärde.

Ytterligare ett tungt vägande skäl för skogsaccisbeskattningens avskaffande

vore enligt förbundets åsikt det omfattande arbete, som denna beskattningsform

medförde för såväl det allmänna som den enskilde ur taxeringsteknisk

synpunkt. Sålunda medförde skogsaccisbeskattningen för myndigheterna

ett omfattande taxeringsarbete av komplicerad natur. Härtill komme

arbete med debitering och uppbörd av skogsaccisen. Antalet taxeringsprocesser

angående skogsaccis hade vidare varit betydande och säkerligen dragit

stora kostnader för statsverket. De nu nämnda utgifterna skulle till allra

största del kunna undvikas, därest fastighetsskatt på skog komme att uttagas

gemensamt med övrig fastighetsskatt. Ävenledes för den enskilde medförde

skogsaccisbeskattningen ett omfattande arbete, varvid skogsägaren mången

gång finge åsidosätta för honom avsevärt viktigare göromål. Ofta tillkomme

även kostnader i form av arvoden till taxeringsexperter på grund av deklarationens

komplicerade natur.

Förbundet ville slutligen ej underlåta att framhålla, att ett slopande av

skogsaccisen och en övergång till garantiskatt i vissa enskilda fall skulle

kunna medföra för hård beskattning på grund av att taxeringsvärdet understundom

kunde komma att ligga för högt, nämligen i sådana fall då särskilt

stora skogsuttag skett med åtföljande skogsaccisbeskattning. Då större förändringar

skett beträffande fastighetsvärdet på grund av stora skogsuttag,

skedde nämligen i regel icke någon jämkning av taxeringsvärdet förrän vid

nästkommande fastighetstaxering. Intill denna finge sålunda skogsägaren

erlägga skatt på ett högre värde än det verkliga. Dylika fall torde dock icke

vara alltför ofta förekommande och kunde knappast ha någon avgörande

betydelse vid ställningstagandet till skogsaccisens avskaffande.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund tillstyrker livligt bifall till motionerna,

så att skogsaccisen bringas att försvinna från och med år 1948.

Till motivering av sin ståndpunkt anför förbundet följande:

»Virkestaxeringen vållar på ett sätt betydande svårigheter för taxeringsnämnderna

men på ett annat inga svårigheter alls. Nämnden känner nämligen

i regel icke till avverkningens omfattning vare sig under hela avverkningssäsongen

eller under den del, som infaller före årsskiftet, och den som

infaller efter, vilket är av betydelse, eftersom skogsaccisen ju skall debiteras

för kalenderår. Nämnden är därför i allra högsta grad hänvisad till

att antingen godtaga den avgivna deklarationen, där man med största sannolikhet

ej gjort någon noggrann uppdelning på olika år, eller ock lita

på skogs vårdsombudets uppgift. Även för detta ställer det sig emellertid

ofta mycket svårt att riktigt bedöma omfattningen och uppdelningen. Bedömningen

av virkets kvalitet lämnar givetvis även rum för många misstag.

Förbundet vågar därför med bestämdhet påstå, att den rättvisa och jämlika

taxeringen i flertalet virkestaxeringsfall lyser med sin frånvaro, vilket förbundet

finner beklagligt.

Det kan naturligtvis sägas, att skogsaccisen spelar så pass underordnad

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillninqsutskottets betänkande nr 53.

roll, att det icke mycket betyder, om taxeringen blir exakt riktig. Det är

uppenbarligen också de skattskyldigas åsikt, ty ett mycket stort antal underlåter

regelmässigt att avlämna deklaration, och utsänd anmaning betraktas

ofta som ett utslag av ren trakasseringslusta, då det gäller denna skatt. Nämnden

får därför ofta nöja sig med att åsätta en taxering, som kan förmodas

något så när svara mot verkliga förhållandet.

Ur taxeringssynpunkt skulle förbundet med synnerlig tillfredsställelse hälsa

skogsaccisens avskaffande. Någon egentlig betydelse som inkomstkälla för

kommunerna har den ju i regel heller icke, och än mindre lär den med säkerhet

bli, sedan avverkningarna efter krisåren nedgått, vilket får förmodas

bli en given följd efter de senare årens överavverkning. Rent principiellt har

förbundet också svårt att förstå, varför just inkomst av skogsbruk skall beskattas

hårdare än annan inkomst, även om det icke gäller några större

belopp.»

Skogsaccisbeskattningens ekonomiska verkningar beträffande å ena sidan

kommunerna och å andra sidan de skattskyldiga låta sig rätt väl belysa

med tillhjälp av tillgängliga statistiska uppgifter. Utskottet har i detta syfte

låtit göra vissa beräkningar och sammanställningar angående skogsaccisens

absoluta och relativa betydelse för kommunerna samt dess belastning av de

skattskyldiga i jämförelse med den fastighetsskattebörda, som den varit avsedd

att ersätta.

Kommunalskatteberedningen redovisade i sitt betänkande (SOU 1942:34)

vissa undersökningar rörande skogsaccisens storlek inom landskommunerna

taxeringsåren 1929—1940. Av dessa framgår att det accispliktiga rotvärdet

varierat mellan 69 och 262 miljoner kronor (taxeringsåren 1934 resp. 1939)

samt den debiterade skogsaccisen mellan 1,5 (1933 och 1934) och 5,8 (1938)

miljoner kronor. I genomsnitt under de undersökta 12 åren hade det accispliktiga

rotvärdet uppgått till 162 och den debiterade skogsaccisen till 3,4

miljoner kronor. * ?

Fullföljer man denna undersökning för de senare år, beträffande vilka

officiella uppgifter finnas tillgängliga, nämligen taxeringsåren 1941—1945,

finner man som väntat, att skogsaccisen avsevärt ökat i betydelse. De lägsta

siffrorna under denna 5-årsperiod äro att finna för 1941 med ett accispliktigt

rotvärde å 241 och en debiterad skogsaccis å 5,0 miljoner kronor. Högst

äro siffrorna för taxeringsåret 1944 med resp. 392 och 8,3 miljoner kronor.

Medeltalen för perioden bli resp. 310 och 6,5 miljoner kronor.

Under de 17 åren 1929—1945 har skogsaccis uttagits å ett sammanlagt

rotvärde av i det närmaste 3,5 miljarder kronor och till ett belopp av ungefär

73,5 miljoner kronor. I genomsnitt per år motsvara dessa tal resp. 206

och 4,3 miljoner kronor.

Det sagda belyses närmare i efterföljande tab. 1.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

15

Tab. 1.

Taxeringsår

Debiterad

skogsaccis

Accispliktigt

rotvärde

Taxeringsvärde

å växande skog

i

miljoner kronor

1928

1566

1929

3-9

201

1930

3-5

177

1931

3-8

193

1932

2-6

132

1933

1''5

74

1353

1934

1-5

69

1935

2-9

132

1936

3-2

143

1937

31

141

1938

5-8

261

1584

1939

5-7

262

1940

3-4

161

1941

50

241

1942

5-4

261

1943

6-8

325

1944

8-3

392

1945

7-1

331

2 437

I kommunalskatteberedningens betänkande redovisades även länsvis för

landskommunerna uppgifter om den debiterade skogsaccisen och utdebiteringen

per 100 kronors rotvärde. Dessa uppgifter avsågo taxeringsåren 1934

och 1938. Beredningens tabell intages här nedan som tab. 2, sedan densamma

kompletterats med motsvarande uppgifter för taxeringsåret 1944.

Det framgår av tabellen, att ökningen av den debiterade skogsaccisen från

1938 till 1944, vilken ökning motsvarar 42 procent, knappast till någon del

kommer på vår skogrikaste landsdel, Norrland. Det obetydliga försprång Norrland

hade 1944 i förhållande till Götaland och Svealand är helt och hållet att

tillskriva den högre utdebiteringen i Norrland. Ser man nämligen till det

accispliktiga rotvärdet nämnda år, kommer Norrland icke högre än till

120 miljoner kronor mot 133 resp. 139 miljoner kronor för Svealand och

Götaland.

De högsta skogsaccisbeloppen för 1944 redovisas för Värmlands, Gävleborgs

och Kopparbergs län med resp. omkring 938 000, 783 000 och 704 000

kronor. De berörda tidigare åren låg Gävleborgs län främst.

I en tabell i kommunalskatteberedningens betänkande redovisades de

repartitionstal för en fristående objektskatt å skogsvärdet som skogsaccisen

motsvarat taxeringsåren 1929—1940. Dessa tal äro uttryckta i procent

så att t. ex. ett repartitionstal av 0,02 betecknas med 2,0. Vid repartitionstalens

beräkning har hänsyn tagits till att dessa tal skola representera en

fastighetsskatt, som utgår icke blott till primärkommun utan även till lands
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

Tab. 2.

Län

Debiterad skogsaccis i kronor

för taxeringsåret

Utdebitering i medeltal

per 100 kronors rotvärde

för taxeringsåret

1934

1938

1944

1934

1938

1944

Stockholms...................

22 925

87 123

154 388

2-03

213

2-09

Uppsala......................

20 454

79 641

119 927

1-83

1-99

1-88

Södermanlands................

39 312

140 787

249 052

2-04

2-16

201

Östergötlands.................

58 339

221642

393 641

1''94

2-14

2-05

Jönköpings...................

53 935

181 783

422 974

1-72

1-75

1''70

Kronobergs...................

37 998

160 848

359 763

1-91

1-96

1-98

Kalmar.......................

53 296

275 807

469 332

2-01

2-12

2''01

Gotlands......................

2 781

16 909

36 539

225

2-29

2-45

Blekinge......................

15197

50 523

114 068

2-27

2-42

2-44

Kristianstads..................

21436

55 793

164 936

1-90

1-99

1-97

Malmöhus....................

12 758

24119

61272

1-79

1‘90

1-79

Hallands.....................

9 109

24 638

78 798

1-98

1-92

1-94

Göteborgs o. Bohus............

9 321

24 033

80 620

2-17

2-31

2-35

Älvsborgs.....................

37 619

123 081

306 545

1-83

1-85

1-88

Skaraborgs....................

30 966

99 944

213 962

1-89

1-93

1-85

Värmlands....................

156 867

545 802

938 421

2''t5

233

2''23

Örebro.......................

45 550

182 805

331195

203

2-07

1''92

Västmanlands ................

27 376

119 301

184 192

2-13

2-20

2-03

Kopparbergs..................

90 542

495 182

704 094

1-84

1''93

1-83

Gävleborgs....................

178 531

710 466

782 711

2-37

2''54

2-29

Västernorrlands...............

151 956

605 772

577 541

235

253

253

Jämtlands....................

139 238

597 465

548 623

2-23

2''44

2*46

j Västerbottens.................

143 588

585 952

647 242

1-96

220

236

| Norrbottens...................

92 595

438 793

386 452

2-56

2''62

2''98

Samtliga

Därav:

1 451 739

5 848 209

8 320 288

2-10

2-24

2-13

i Svealand......................

403 026

1650 611

| 2 681268

2''02

2-28

202

j Götaland......................

342 805

1 259 120

2 702 450

1-90

2-00

1''94

| Norrland.....................

705 908

i 2 938 448

2 942 569

2''26

2''45

2-48

ting och i förekommande fall till tingslag. I efterföljande tab. 3 återfinnas

de av beredningen framräknade repartitionstalen ävensom motsvarande för

taxeringsåren 1941—1945 beräknade tal.

Tab. 3.

Taxerings-

år

Reparti-

tionstal

Taxerings-

år

Reparti-

tionstal

Taxerings-

år

Reparti-

tionstal

1929

2-4

1935

1-7

1941

2*7

1930

2-2

1936

2-0

1942

30

! 1931

2-3

1937

2-0

1943

4-0 1

1932

1-4

1938

32

1944

5-0

1933

0''8

1939

31

1945

28

1934

0-8

1940

1-8

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

17

Det framgår av tabellen, att skogsaccisen nästan genomgående motsvarat

ett högre repartitionstal än skillnaden mellan repartitionstalen för å ena

sidan jordbruksvärde och å andra sidan skogsvärde. Den sammanlagda

objektskatten å den växande skogen har sålunda varje år, möjligen med

undantag för 1932—1934, varit större än objektskatlen å fastighet i övrigt.

Särskilt stor har merbelastningen varit under de senare åren. Den 1944 debiterade

skogsaccisen motsvarade sålunda ett repartitionstal å 5, vilket innebär,

att enbart skogsaccisen hade utgjort en tillräcklig objektheskattning

av skogsvärde, även om denna för fastighet i övrigt skett genom en fristående

objektskatt med samma repartitionstal som vid den nuvarande garantiskatten.

I själva verket representerade skogsaccisen sistnämnda år en relativt

sett betydligt högre objektskattebelastning av växande skog än den

som fastighet i övrigt hade att vidkännas. I genomsnitt har skogsaccisen åren

1929—1945 motsvarat en fristående objektskatt med repartitionstalet 2,4.

Det är givet, att en så betydande merbelastning för en viss grupp skattskyldiga

varit ägnad att sänka utdebiteringen i primärkommunema. I vilken

grad detta varit fallet, kan icke utrönas utan ett mycket omfattande arbete.

Vill man undersöka förhållandet för den enskilda kommunen, är det icke

tillräckligt att känna till den debiterade skogsaccisens belopp, det taxerade

skogsvärdet, antalet skattekronor och den för året beslutade uttaxeringen,

varom allt uppgifter finnas tillgängliga i den officiella statistiken, utan man

måste också genom provtaxering skaffa sig kännedom om i vad mån skogsägarna

skulle ha kunnat tillgodogöra sig ett högre procentavdrag ävensom

inhämta upplysning om storleken av kommunens skogsaccisfond. Ett så

omständligt arbete enbart för dylikt ändamål kan givetvis icke komma i

fråga. Man får nöja sig med att göra vissa approximativa beräkningar. Därvid

kan man lämpligen bortse från att skogsaccisen icke i sin helhet får

tagas i anspråk under det år den inflyter. I övrigt kan man grunda sina beräkningar

på två olika antaganden, nämligen att skogsägarna antingen helt

eller ock till ingen del skulle ha kunnat utnyttja det procentavdrag, som

motsvarar skillnaden mellan det högre repartitionstalet för jordbruksvärde

och det lägre talet för skogsvärde. Man får på så sätt fram den maximala

resp. den minimala effekt, som skogsaccisen haft på utdebiteringen.

Tillämpar man dessa beräkningsgrunder, kommer man till det resultatet att

merbelastningen å skogsägarna i förhållande till andra fastighetsägare varit

av den storleken att de av landskommunerna år 1945 beslutade utdebiteringarna

kunnat hållas i genomsnitt ungefär 17 öre lägre per skattekrona än

om någon merbelastning ej förekommit. För de enskilda kommunerna har

merbelastningen genom skogsaccisen möjliggjort en minskning av nämnda

utdebiteringar, som i lägst 17 och högst 19 kommuner överstigit en krona

per skattekrona. Omvänt kan man säga, att ett borttagande av skogsaccisen

samtidigt med en höjning av repartitionstalet för skogsvärde skulle ha föranlett

eu ökning av utdebiteringarna av angiven storlek. Merbelastningens

inverkan pa ifragavarande utdebiteringar i de berörda kommunerna belyses

närmare i efterföljande tab. 4.

Iiihanq till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. .Yr 53.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

V takotlcl.

Tab. 4.

Kommun, län

Hela kommu- nala utdebi- teringsbehovet

Statsbidrag

till skatte- lindring

Merbela

sto

lägst

stningens

rlek

högst

i kronor per skattekrona

Vårvik, Älvsborgs ......

10''25

_

1-03

1-06

Håbol, > ......

915

—

1-04

1-08

Sillerud, Värmlands . .

13-70

0-58

1-02

1-05

östervallskog, >

12-20

—

1-07

1-11

Bogen, >

11-04

—

1-06

112

Nyskoga, >

11-00

—

0-97

102

S. Finnskoga, >

13-20

066

1-31

1-36

N. > >

1320

0-51

1-04

1-10

Malingsbo, Kopparbergs..

lO-oo

—

0-98

1-04

Bjuråker, Gävleborgs ....

11-80

—

1-21

1-25

Norrbo, > ....

1380

0-89

1-04

1-07

j Nianfors, » ....

8-40

—

1-18

1-20

j Hassela, » ....

13-35

0-33

1-03

106

| Haverö, Västernorrlands

1640

1-52

1-20

1-24

i Ljustorp, >

19-30

354

107

1-09

j Viksjö, >

17-40

1-35

1-06

1-09

1 Borgvattnet, Jämtlands . .

1330

0-61

1-11

1-16

! Linsell, >

11-30

—

1-18

1-21

| Ängersjö, >

10-30

—

1-09

1-15

Av tab. 4 kan man se, att det icke spelar någon större roll, om man räknar

med att det vid repartitionstalets höjning från 0,04 till 0,05 tillkommande

procentavdraget skulle ha blivit helt utnyttjat eller att det icke i någon

mån skulle kunnat utnyttjas. Skillnaden i utdebiteringen blir för de undersökta

kommunerna icke i något fall högre än 7 öre per skattekrona.

Den år 1945 debiterade skogsaccisen har som synes haft den största effekten

i Södra Finnskoga, Bjuråker och Haverö, där merbelastningen å skogsägarna

motsvarat en utdebiteringsminskning å högst resp. 1,36, 1,25 och 1,24

kronor per skattekrona och lägst resp. 1,31, 1,21 och 1,20 kronor per skattekrona.

Det avgörande skälet för att man år 1928 införde den nuvarande skogsaccisen

i stället för att uttaga objektskatt å växande skog enbart i form av

fastighetsskatt torde ha varit att skogsaccisen skulle bättre ansluta skattebetalningen

till tidpunkten för skogsavkastningens tillgodogörande. Man ansåg,

att en sådan skatteform som skogsaccisen vore ägnad att underlätta

erläggandet av skatten och att den därför vore att föredraga även ur skogsvårdssynpunkt,

i det att den i motsats till fastighetsskatten ej skulle föranleda

olämpliga förtida avverkningar för att skaffa medel till årligen förfallande

skattebelopp. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

19

emellertid uppbörden av skogsaccis kommit att äga rum först något år efter

virkets avverkande eller ännu senare. Avståndet i tiden mellan avverkningen

och uppbörden har icke heller minskats genom det beslutade nya uppbördssystemet

utan i vissa fall tvärtom ökats. Ur likviditetssynpunkt synes det

därför icke vara av så stort värde för de skattskyldiga att få erlägga objektskatten

å skog i form av en accis.

För skogsvårdens vidkommande har accisbeskattningen visserligen tidigare

i skogliga kretsar tillerkänts ett visst företräde framför fastighetsbeskattningen

av växande skog, men numera torde den uppfattningen vara allmän

bland skogsbrukets målsmän att en fastighetsskatt å växande skog av

samma storlek som för fastighet i övrigt icke skulle vara till men för skogsbrukets

rationella bedrivande. Skogsägarna ha fått allt större insikter i skogliga

och ekonomiska frågor, varför de i första hand torde bestämma sina

virkesultag med hänsyn till önskemålet att erhålla en jämn och god virkesavkastning.

Konjunkturerna på virkesmarknaden och skogarnas sammansättning

utöva givetvis också ett starkt inflytande på avverkningarna. Att

en kommunal fastighetsskatt med ett underlag å fyra eller fem procent av

skogsvärdet, vilken endast utgör en ringa del av skogsägarnas totala årliga

skattebörda, skulle annat än i ytterst få undantagsfall vara den faktor, som

giver impulsen till förtida skogsuttag, förefaller ej troligt. En höjning av reparlitionstalet

för fastighetsskatten från 0,04 till 0,05 synes i varje fall icke

kunna ha någon egentlig betydelse ur skogsvårdssynpunkt. Skulle en skogsägare

ha svårigheter att skaffa medel till den årliga fastighetsskatten å skog,

behöver delta numera icke nödvändigt leda till olämpliga skogsuttag, enär

ökade möjligheter till belåning av växande skog öppnats genom lagstiftningen

om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

De fördelar, som man avsett att vinna genom att delvis utbyta fastighetsbeskattningen

av skog mot en accis, ha sålunda visat sig vara av ganska

ringa värde, liksom de olägenheter, som man antagit vara förknippade med

en fastighetsbeskattning av skog, kommit att tillmätas allt mindre betydelse.

Detta sammanhänger, såsom av det sagda torde framgå, delvis med den

faktiska utveckling, som alltsedan 1928 skett på olika områden.

De nackdelar, som äro förenade med skogsaccisbeskattningen, hava däremot

blivit alltmera framträdande. En accis å det avverkade virket måste

alltid giva en skattebelastning, som avviker från den fastighetsskattebörda

accisen är ämnad att ersätta. Full jämlikhet i beskattningen mellan ägare av

skogsfastigheter och av övriga fastigheter kan med en sådan anordning aldrig

uppnås, och olikheterna i beskattningen kunna, såsom det visat sig, bli

av anmärkningsvärd storlek. I genomsnitt för åren 1929—1945 har skogsaccisens

belastning av skogsägarna varit lika stor som en fristående objektskatt

med reparlitionstalet 0,024. Att skogsaccisen för taxeringsåret 1944 motsvarat

en fristående objektskatt å skogsvärde till primärkommuner, tingslag

och landsting med repartitionstalet 0,05 i stället för rätteligen en garantiskatt

med repartitionstalet 0,0t, synes giva tillräckligt stöd för alt ur rätt

visesynpunkt underkänna denna skatt. Även om felen skulle bli mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

under kommande år, utgör skogsaccisen såsom ett led i objektbeskattningen

av fastighet alltid ett irrationellt moment, som ej är förenligt med en jämlik

beskattning.

Ur taxeringssynpunkt giver virkes taxeringen upphov till avsevärda olägenheter

för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna, vilka icke

stå i rimlig proportion till de ur det allmännas synpunkt relativt små belopp,

som inflyta på grund av denna taxering. Då skogsvårdsavgift^-^ icke längre

skola utgå i förhållande till det accispliktiga rotvärdet, skulle dessa belopp i

framtiden bli ännu mindre. Svårigheterna för de skattskyldiga att upprätta

virkesdeklarationer och för beskattningsnämnderna att fastställa riktiga och

å rätt beskattningsår belöpande rotvärden ha allmänt omvittnats och torde

icke behöva ytterligare utvecklas. Även i samband med uppbörden av skogsaccis

hava vissa svårigheter yppat sig. Det har vid indrivning av accis visat

sig, att lagstiftningen ej givit tillräckliga möjligheter att uttaga den debiterade

skatten. Vissa kommuner ha gjort avsevärda förluster på grund därav

att personer, som saknat utmätningsbara tillgångar, inköpt skogsstämplingar

och att den påförda skogsaccisen sedermera ej kunnat uttagas hos sådana

skattskyldiga. Det har även inträffat, att kommuner icke kunnat utfå skogsaccis

hos fastighetsägare, vilka själva avverkat sin skog, då fastigheterna

varit så högt intecknade att utmätning ej lönat sig. 1935 års riksdag har i

skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 284) hemställt om utredning av denna fråga.

Med hänsyn till de allvarliga fel och olägenheter, som vidlåda skogsaccisen,

vill utskottet i likhet med kommunalskatteberedningen såsom sin uppfattning

uttala, att denna skatteform snarast möjligt bör avskaffas. I sammanhang

därmed bör repartitionstalet för skogsvärde höjas till 0,05, så att

ägare av skogsfastigheter bli helt likställda med övriga fastighetsägare. Det

har i vissa remissyttranden påyrkats, att repartitionstalet för skogsvärde

skulle bibehållas oförändrat vid 0,04, även om skogsaccisen borttoges. Några

bärande skäl för att vid avskaffandet av den nuvarande överbeskattningen

av skogsägarna sätta dessa i en förmånligare ställning än andra fastighetsägare

synas emellertid icke kunna förebringas. Det i detta sammanhang

åberopade förhållandet att skogsägarna till följd av skogsavkastningens

ojämna uttagande icke skulle kunna utnyttja sina procentavdrag fn. m. och

därigenom erhölle en extra skattebörda synes icke hava något samband med

skogaccisbeskattningen. Ett sådant fel i inkomstbeskattningen bör man i varje

fall icke söka kompensera genom en i och för sig oberättigad förmån för

de därav drabbade på ett annat område. I den mån felet verkligen förekommer,

får man på direkt väg söka avhjälpa detsamma. Frågan om de

ojämna skogsuttagens inverkan på beskattningen har behandlats av kommunalskatteberedningen

i dess betänkande rörande inkomstbeskattningen av

skogsbruk (SOU 1942: 35), och den torde bli föremål för vederbörlig uppmärksamhet

i en nära framtid vid kommunalskattefrågans upptagande.

I anslutning till vad utskottet här ovan anfört finner sig utskottet böra tillstyrka

bifall till motionärernas förslag om skogsaccisens borttagande och

höjning av repartitionstalet för skogsvärde från 0,04 till 0,05. Genom dylika

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

21

åtgärder skulle enligt utskottets mening vinnas en rättvisare skattefördelning,

större enhetlighet och överskådlighet i det kommunala skattesystemet

samt icke oväsentliga lättnader i taxerings- och uppbördsarbetet.

Ett genomförande av motionärernas förslag måste givetvis inverka på

kommunernas skatteintäkter och uttaxeringsbehov. Skall den nuvarande

överbeskattningen av skogsägarna bringas att upphöra, kan icke en ökning

av skattebördan för andra skattskyldiga undvikas. Man måste räkna med en

viss höjning av de kommunala utdebiteringarna i skogskommunema. Detta

får man emellertid underkasta sig för att kunna åstadkomma en uppenbart

rättvis och riktig omläggning av beskattningen. Dess bättre synes det'' förhålla

sig så att ifrågavarande verkningar av förslaget skulle komma att hålla

sig inom ganska måttliga gränser. Såväl skogsstyrelsen som länsstyrelserna i

Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län, vilka senare verkställt särskilda

undersökningar beträffande kommuner inom sina respektive län, hava

kommit till det resultatet att förslagets genomförande icke skulle leda till

några större rubbningar och olägenheter beträffande kommunernas skatteintäkter

och utdebiteringar. Det är också att märka att förekommande

ökningar i utdebiteringen kunna nedbringas genom understöd av skatteutjämningsmedel.

Såsom ovan uttalats, finner utskottet det angeläget att skogsaccisen snarast

möjligt avskaffas. Utskottet har därför haft för avsikt att föreslå att

taxering till skogsaccis (virkestaxering) icke skulle — bortsett från eftertaxeringar

— äga rum efter utgången av år 1947. Emellertid har mot ett förslag

i sådan riktning rests vissa invändningar, som utskottet icke kunnat undgå att

tillmäta viss betydelse och vilka gjort att utskottet velat förorda uppskov

med ikraftträdande av nya bestämmelser i frågan till utgången av år 1948.

Såsom taxeringsintendenten i Gävleborgs län framhållit, har det under

1946 förekommit mycket stora skogsförsäljningar, varvid det mest varit fråga

om skogsavverkningsrätter. På grund av övergångsbestämmelserna till den

nya uppbördsförordningen kan det befaras, att kommunerna icke till någon

mera avsevärd del kunna tillföras skatt för berörda intäkter av .skogsbruk.

Det förefaller då utskottet vara rimligt, att kommunerna få viss kompensation

för dessa uteblivna skatteintäkter. En utväg härtill är att låta kommunerna

få uppbära skogsaccis även på grund av 1947 års avverkningar. En

sådan ordning synes utskottet så mycket rimligare som en stor del av 1947

års avverkningar torde hänföra sig till rotförsäljningar under 1946.

Utskottet vill också peka på det förhållandet, att den skogsaccis, som erlägges

för avverkning i samband med rotförsäljning, i verkligheten bäres av

säljaren, trots att det är avverkaren som har att erlägga accisen till vederbörande

kommun. Man får nämligen räkna med att säljaren får vidkännas

avdrag från den köpeskilling han eljest kunde erhålla med ett belopp, som

motsvarar den beräknade skogsaccisen för den kommande avverkningen.

Skulle skogsaccislagen upphävas fr. o. m. 1948 års ingång, bleve följden alltså,

att skogsaccis för avverkningar under 1947 på grund av rotförsäljningar,

vilka ägt rum innan lagens upphävande blivit känt, icke behövde inle

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

vereras till kommunerna, ehuru accisen faktiskt vore erlagd av säljarna. Det

skulle alltså uppkomma en opåkallad vinst för köparna. Under sådana om

ständigheter är det av viss betydelse att en icke alltför kort tid förflyter

mellan ett riksdagsbeslut om skogsaccisens avskaffande och ett upphävande

av själva skogsaccislagen. Givetvis kan denna tid icke göras så lång att de här

berörda olägenheterna helt skulle kunna undgås. Utskottet anser dock, att

dessa skulle kunna förebyggas i många fall, därest beslut om skogsaccisens

avskaffande fattades redan nu men ett ikraftträdande av lag härom uppskötes

till den 1 januari 1949.

Slutligen vill utskottet framhålla, att det i nuvarande läge är förenat med

betydande författningstekniska svårigheter att upphäva skogsaccislagen redan

fr. o. m, 1948 års ingång. Utformningen av författningstexten och av bestämmelserna

om ikraftträdandet ha visat sig bereda svårigheter, om skogsaccislagen

skulle upphävas redan fr. o. in. den 1 januari 1948.

Vid ett genomförande av motionärernas förslag uppkomma i samband med

övergången till den nya ordningen en del speciella frågor, som det är nödvändigt

att taga ståndpunkt till. Taxering till skogsaccis skulle, därest utskottets

förslag vinner riksdagens bifall, äga rum sista gången år 1948. De

skattskyldiga komma sålunda att få utgöra skogsaccis enligt hittillsvarande

grunder för taxeringsåret 1948. För detta år påföres de skattskyldiga tillika

kommunal fastighetsskatt efter fyra procent av det taxerade skogsvärdet. För

taxeringsåret 1949 utgår icke någon skogsaccis, och fastighetsskatten för

detta år borde då egentligen påföras efter repartitionstalet 0,05 för skogsvärde,

om kontinuiteten i beskattningen skulle strängt upprätthållas. Detta

skulle emellertid vara förenat med vissa olägenheter. Uppbörd av skogsaccisen

på grund av 1948 års virkestaxering sker enligt det omlagda uppbördssystemet

å två terminer (mars, maj) under första halvåret 1949. Fastighetsskatt

för taxeringsåret 1949 förfaller till betalning å uppbördsterminerna i

september och november 1949 samt januari 1950. Om denna skatt i enlighet

med vad nyss sagts skulle uttagas efter repartitionstalet 0,05 för skogsvärde.

bleve resultatet alt de skattskyldiga finge under ett och samma uppbördsår

(mars 1949—februari 1950) erlägga skogsaccis samt fastighetsskatt efter repartitionstalet

0,05 å skogsvärde. Detta sammanhänger med att tiden för fastighetsskattens

erläggande flyttats närmare taxeringen genom uppbördssysle

mets omläggning, medan skogsaccisens eftersläpning vid uppbörden ej minskats

utan i vissa fall tvärtom gjorts något större. Då det förefaller vara obilligt

att låta de skattskyldiga under en tidrymd av ett år betala såväl skogsaccis

som ock fastighetsskatt efter ett med hänsyn till skogsaccisens borttagande

förhöjt repartitionstal, torde det vara nödvändigt att uppskjuta ikraftträdandet

av det högre repartitionstalet till taxeringsåret 1950. Utskottet vill för

sin del föreslå en dylik anordning för underlättande av övergången till den

nya ordningen.

Låter man det högre repartitionstalet för skogsvärde träda i kraft först från

och med år 1950, böra ägarna av skogsfastighet vid 1950 års taxering få åtnjuta

procentavdrag endast efter fyra procent å skogsvärdet och först vid

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

23

1951 års taxering efter fem procent. Det procentavdrag, som åtnjutes vid ett

visst års taxering, anses nämligen härleda sig från den fastighetsskatt, som

påförts för det närmast föregående året (beskattningsåret).

Det synes icke behöva befaras, att ett uppskov med repartitionstalets höjning

till år 1950 skulle i någon mån äventyra skogskommunernas tillgång på

skattemedel. Den skogsaccis, som debiteras på grund av 1948 års virkestaxering,

äga kommunerna enligt den nya ordningen för uppbörden uppbära av

statsverket. Den utbetalas av länsstyrelserna till kommunerna den 15 februari,

den 15 maj, den 15 augusti och den 15 november 1949 med en fjärdedel

varje gång. Fastighetsskatten på grund av 1948 års taxering uppbära kom

munerna från statsverket under 1949 i samma ordning som skogsaccisen.

Först under 1950 skulle en minskning i kommunernas skatteintäkter inträda,

i det att några skogsaccismedel icke skulle tillflyta kommunerna un

der detta år och den på 1949 års taxering grundade fastighetsskatt de då

uppbära från statsverket vore bestämd efter ett repartitionstal för skogsvärde

av blott 0,04. Denna minskning torde emellertid icke vara av någon större

betydelse för kommunernas ekonomi, då den motväges därav att deras förskott

å kommunal inkomstskatt under året bestämmas i förhållande till ett

skatteunderlag, som reducerats genom procentavdrag efter ett repartitionstal

för skogsvärde av endast 0,04. Det förhållandet att kommunerna enligt

det nya uppbördssystemet erhålla sina utdebiterade skatter obeskurna av

restantier synes också bidraga till att den tillfälliga minskningen i skatteintäkterna

från skogsfastigheter under 1950 blir mindre kännbar.

Fn annan speciell fråga vid skogsaccisens avvecklande är, huru det skall

förfaras med de skogsaccisfonder, som skulle finnas kvar vid skogsaccislagens

upphävande från den 1 januari 1949. Det synes utskottet icke vara

erforderligt att därefter bibehålla särskilda fonder av detta slag. Syftet med

dessa fonder, nämligen att åstadkomma en utjämning av skattebördorna

mellan olika år, torde kommunerna bäst kunna uppnå genom att utnyttja

sina möjligheter att göra avsättning till skatteregleringsfond enligt lagen om

kommunal fondbildning. Utskottet förordar därför, att kommunerna medgivas

rätt att från den 1 januari 1949 disponera sina skogsaccisfonder, liksom

sedermera inflytande skogsaccismedel, på samma sätt som skattemedel

i allmänhet.

För genomförande av den föreslagna ordningen beträffande objektbeskattningen

av växande skog framlägger utskottet här nedan förslag till lag

om upphävande av lagen om skogsaccis samt till ändringar i kommunal

skattelagen, taxeringsförordningcn, uppbördsförordningen och förordningen

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

kommuner. Särskilda övergångsbestämmelser äro härvid nödvändiga. Bestämmelserna

i skogsaccislagen samt föreskrifterna i taxeringsförordningcn

om förfarandet vid virkestaxering och i uppbördsförordningen om debitering

och uppbörd av skogsaccis måste i viss utsträckning tillämpas även efter

den 31 december 1948. Eftertaxeringar av skogsaccis kunna ske fram till och

med år 1953, och virkestaxeringar för 1948 och tidigare år komma länge

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

att bliva föremål för behandling i högre instanser. Uppbörd av skogsaccis

på grund av 1948 års virkestaxering skall ske under första hälften 1949. Anstånd,

indrivning, avkortning och avskrivning, restitution samt andra uppbördsåtgärder

komma, att äga rum beträffande skogsaccis under avsevärd

tid framåt.

t Författningsbestämmelser rörande skogsaccis finnas även i anvisningarna

till 20, 22 och 29 §§ kommunalskattelagen, avseende rätten till avdrag för

sådan skatt vid inkomsttaxeringen, i 17 kap. 12 § handelsbalken, avseende

förmånsrätten för skogsaccis, samt i 3 § b) förordningen angående understöd

av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner, avseende

sättet för skattetryckets beräknande vid kommuns underlåtenhet att

använda skogsaccismedel såsom tillskott till täckande av utgifter. Dessa bestämmelser

komma emellertid att äga betydelse under avsevärd tid framåt,

varför det icke synes påkallat att i förevarande sammanhang ifrågasätta ändringar

av desamma.

Utöver de här föreslagna författningsändringarna, för vilka kräves riksdagens

medverkan, erfordras för ett genomförande av motionärernas förslag

ändringar i kungörelser och andra av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till förevarande motioner

I: 192 av herr Velander in. fl. och II: 299 av herrar Stattin

och Andersson i Gisselås angående upphävande av lagen om

skogsaccis och höjning av repartitionstalet för skogsvärde,

för sin del anlaga följande författningsförslag:

1) Förslag

till

lag om upphävande av lagen den 28 september 1928 (nr 377)

om skogsaccis m. m.

Härigenom förordnas,

dels att lagen den 28 september 1928 (nr 377) om skogsaccis och lagen den

12 april 1940 (nr 200) med visst tillägg till lagen den 28 september 1928 (nr

377) om skogsaccis skola upphöra att gälla med utgången av år 1948, dock

att lagarna även därefter skola äga tillämpning beträffande skogsaccis för

virke, som skolat taxeras år 1948 eller tidigare år,

dels ock att skogsaccisfond, som finnes vid 1948 års utgång samt skogsaccismedel,

som därefter inflyta till kommun eller annan menighet, skola i

fråga om användningen vara likställda med andra kommunens eller menighetens

skattemedel.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

25

2) Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2 § kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 2 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

skall hava följande ändrade lydelse:

2 §.

Allmän kommunalskatt---kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföres skattskyldig fem skatteören för

varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag---beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören---en skattekrona.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.

I samband med denna lags ikraftträdande skall iakttagas, att avdrag enligt

45 § kommunalskattelagen, såvitt det belöper å tid före den 1 januari

1950, skall beträffande jordbruksfastighets skogsvärde utgöra fyra procent

av sådant värde.

3) Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 8 § 4 mom., 43—50 §§, 81 §, 84 § 3 mom.,

123 § 3 mom. och 146 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28 september

1928 skola upphöra att gälla samt att 1 §, 2 § 1 mom., 4 §, 8 § 5 mom.,

56, 76, 80, 86 och 88 §§, 90 § 2 inom., 98 §, 100 § 1 mom., 118 §, 121 §

2 mom., 123 § 4 mom., 124 § 1 inom., 126 och 127 §§, 141 § 1 och 2 mom.,

142 §, 143 § 1 mom. och 144 § 3 mom. nämnda förordning ävensom rubriken

till 126 § samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
-

1 §•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen samt enligt förordningarna

om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt verkställes

av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan angives.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

2 §.

1 mom. I denna förordning förstås med

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som

skall verkställas år 1933 och därefter vart femte år;

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som

skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum; samt

taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt,

till statlig inkomstskatt och till statlig förmögenhetsskatt.

Särskild fastighetstaxering samt taxering för inkomst eller förmögenhet

sammanfattas under benämningen årlig taxering.

4 §.

Indelning i---en särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten skall givas den omfattning, som betingas av vederbörande

nämnds arbetsuppgifter och anses lämplig för arbetets behöriga slutförande

inom därtill anslagen tid. När skäl därtill äro, må länsstyrelsen uppdela

kommun i två eller flera lokala distrikt eller förena två eller flera kommuner

å landet till ett lokalt distrikt. Fastighetstaxeringsdistrikten å landet

skola göras så stora, som omständigheterna lämpligen medgiva, och alltid omfatta

flera beredningsdistrikt; ett beredningsdistrikt må ej uppdelas mellan

olika fastighetstaxeringsdistrikt. I särskilda fall må länsstyrelsen vid uppdelning

av kommun i flera lokala taxeringsdistrikt förordna, att vid taxering för

inkomst eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga

eller vid särskild fastighetstaxering annan indelning skall tillämpas

än som föreskrives för taxeringen i övrigt.

Innan länsstyrelsen ---beträffande Stockholm.

8 §•

5 mom. Om utgången av de i 3 mom. omförmälda val skall den som

därvid fört ordet omedelbart underrätta ej mindre de valda än även ordföranden

i taxeringsnämnden.

över valen---i förvaltningsutskottet.

Finner länsstyrelsen----varje slag.

56 §.

t mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av ordförande

och kronoombud i vederbörande taxeringsnämnd, av den kommunvalda

eller landstingsvalda ledamot i taxeringsnämnd, som nämnden därtill

utser, och av tjänsteman, som omförmäles i 15 § 1 mom., vidare av ordförande

och ledamöter i vederbörande prövningsnämnd samt av taxeringsintendent

och vid hans granskningsarbete biträdande personer. Vid granskning

inom taxeringsnämnd må i särskilda fall biträda ytterligare en ledamot,

som taxeringsnämnden därtill utser. Taxeringskonsulent äger verkställa

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

27

granskning av självdeklaration, varmed han jämlikt 80 a § har att taga befattning,

och må han, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande

granskningsskyldighet jämväl taga del av annan självdeklaration. Därjämte

äger sakkunnig, som biträder vid taxeringsarbetet, verkställa granskning

av självdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas, samt ordningsman

i lappby och lappfogde verkställa granskning av självdeklaration,

som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt avgivit. Skrivbiträde,

som av ordförande i taxeringsnämnd tillkallats, äger att i den omfattning,

ordföranden bestämmer, taga del av hos ordföranden befintliga

självdeklarationer.

För innehållet ——-— 115 §§.

Självdeklaration skall---den skattskyldige.

Då besvär---- annan vederbörande.

Självdeklaration, som —--oundgängligen erfordi-as.

1 övrigt---sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets — — — annorlunda föreskriver.

Vad ovan ---— anlitade medhjälpare.

2 mom. I fråga om fastighetsdeklarationer och andra för fastighetstaxering

avlämnade handlingar skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande

tillämpning, dock må samtliga medlemmar av vederbörande beskattningsnämnder

deltaga i granskningen.

76 §.

Senast den 31 januari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till

taxeringsnämndens ordförande överlämnas avskrifter av fastighetslängdema,

inkomstlängden, förmögenhetslängden och länsprövningsnämndens ändringslängder

för nästföregående år, såvitt taxeringsdistriktet angår.

Inom samma--— för taxeringsdistriktet.

Efter anmälan---hava behov.

Erfordras för----till den mellankonnnunala prövningsnämnden.

80 §.

Kronoombudet bär---och vei-kställa förekommande längdföring.

Med avseende å särskild fastighetstaxering åligger det kronoombudet att,

i den mån ordföranden det påkallai-, granska inkomna deklarationer och

andra för denna taxering avlämnade uppgifter och upplysningar samt verkställa

förekommande längdföring.

86 §.

För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer

än en kommun, för vai''je kommun skola föras särskilda taxeringslängder,

nämligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder),

av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller

5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna från skatteplikt, och den andra

skall upptaga övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 53-

5 § 2 mom. nämnda lag, en längd över taxeringen till statlig inkomstskatt

och till kommunal inkomstskatt (inkomstlängd), ävensom en längd

över taxeringen till statlig förmögenhetsskatt (förmögenhetslängd).

Hos den gemensamma taxeringsnämnden skola föras särskild inkomstlängd

och särskild förmögenhetslängd över taxering för inkomst eller förmögenhet

av skattskyldiga, som omförmälas i 77 § 4 mom.

Hos särskild--— egen uppbördsförvaltning.

De beslutade ----skattskyldiges namn.

I inkomstlängden ---här ovan.

I förmögenhetslängden ----beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter---- Kungl. Maj:t.

Taxeringslängderna underskrivas ----och ledamöter.

88 §.

I länen skall lokal taxeringsnämnd hava avslutat sitt arbete senast d. 15

maj. Särskild taxeringsnämnd skall hava slutfört sitt arbete senast d. 31 maj.

På framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd må länsstyrelsen

medgiva utsträckning av den tid, inom vilken nämndens arbete skall vara

avslutat, dock ej till senare tidpunkt än d. 15 juni. Sådant medgivande må, på

framställning av ordföranden, lämnas jämväl åt lokal taxeringsnämnd, därest

så finnes oundgängligen erforderligt.

1 Stockholm---15 juni.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, åligger det

taxeringsnämndens ordförande att å deklarationen verkställa anteckning om

avvikelsen och skälen därför samt att ofördröjligen i rekommenderat brev

med allmänna posten tillsända den skattskyldige underrättelse om, vilka uppgifter

i deklarationen som frångåtts, samt om skälen därför. Detsamma gäller

beträffande annan av skattskyldig till ledning för egen taxering för inkomst

eller förmögenhet lämnad uppgift eller upplysning.

I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering för inkomst

eller förmögenhet meddelas skattskyldig, som icke avgivit deklaration eller

uppgift till ledning för taxeringen och som icke heller därtill anmanats.

98 §.

Alla beslut — — — bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i

vederbörlig taxeringslängd och jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd),

som upplägges i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering,

dels för taxering till statlig inkomstskatt samt kommunal inkomstskatt

och dels för taxering till statlig förmögenhetsskatt. Närmare föreskrifter

om längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Justering av---justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare —--— gjorda tillägg.

Vad i---året därpå.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

29

100 §.

1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast

å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat brev

med mottagningsbevis med allmänna posten tillsända dels ägare eller därmed

likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit föremål

för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, dels ock varje skattskyldig,

vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet varit föremål för

nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet

medelst utdrag av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke tillämpning,

då beslutet inneburit allenast, att taxering för inkomst efter yrkande av annan

än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen

eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har i fråga om taxering av fastighet annan än ägaren eller innehavaren av

fastigheten eller i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet annan

än den skattskyldige besvärat sig, skall utdrag av nämndens protokoll rörande

nämndens beslut inom samma tid och i samma ordning tillsändas jämväl

klaganden.

Vad ovan---fråga är.

118 §.

Över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras

a) i fråga om taxering av fastighet:

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting;

b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting, såvitt angår

taxering till kommunal inkomstskatt.

121 §.

2 mom. Över beslut, som prövningsnämnd meddelat, må besvär anföras

hos kammarrätten av taxeringsintendenten. Enahanda rätt att anföra besvär

tillkommer ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt

angår taxering av fastigheten, annan skattskyldig, såvitt angår egen taxering

för inkomst eller förmögenhet, där han ej enligt 39 § förlorat talan, så ock

vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting, i den mån de jämlikt

118 § äga föra talan mot taxeringsnämnds beslut.

Besvär må---av klaganden.

Vad i---- stycke förmäles.

123 §.

A mom. Rätt till besvär enligt 1 och 2 mom. i anledning av förelupen felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende tillkommer jämväl

taxeringsintendenten så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

landsting, i den mån de jämlikt 117 eller 118 § äga föra talan mot fastighetslaxeringsnämnds

eller taxeringsnämnds beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt---efter taxeringsåret.

Försummas något---motsvarande tillämpning.

Avse besvären det fall, att taxeringsvärde åsatts fastighet å mer än en ort

eller att skattskyldig blivit taxerad för samma inkomst eller förmögenhet å

mer än en ort, och har vederbörande erhållit debetsedlar å slutlig eller tillkommande

skatt därför å olika tider, räknas besvärstiden från den senaste

tidpunkten.

Om särskild sammansättning av kammarrätten vid handläggning av mål

angående fastighetstaxering.

126 §.

t mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående fastighetstaxering

skola deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordinarie,

av vilka sistnämnda en efter Kungl. Maj:ts förordnande skall föra ordet,

samt två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom. förmäles; dock må

utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande, därest

tre äro om slutet ense.

Utan hinder---äga tillämpning.

2 mom. Kungl. Maj:t förordnar för högst fem år i sänder minst nio, högst

tolv i praktiska värv förfarna män med god kännedom om fastighetsförhållandena

i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten

vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa personer skola

minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av skogsmark och växande

skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande

värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande

värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under den tid, för

vilken han blivit utsedd, förordnar Kungl. Maj :t annan person i hans ställe.

Vad i---i kammarrätten.

3 mom. Kungl. Maj:t äger meddela närmare föreskrifter angående inkallande

av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätten

samt angående ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning av

mål angående fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor.

127 §.

Den som---utslagets delfående.

Över utslag av kammarrätten i mål om fastighetstaxering, såvitt rörer

tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,

må klagan icke föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

141 §.

1 mom. Har den---minst trettio.

2 mom. Hörsammas ej anmaning att inkomma med självdeklaration, som

bort avgivas på grund av 26 § 1 mom., straffes den försumlige med dagsböter.

Har den, som först efter anmaning enligt 26 § 2 mom. är pliktig avgiva

självdeklaration, underlåtit att hörsamma sådan anmaning och efterkommer

han icke heller förnyad anmaning, straffes på sätt i första stycket sägs.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,

35 § 1 eller 2 mom., 40 a § 2 eller 3 mom. eller 42 § 4 mom. andra stycket

åligger, skall, där ej försummelsen eljest är med straff belagd, böta högst

trehundra kronor. Vad nu sagts gälle ock om den, som ej behörigen fullgör

vad honom åligger jämlikt förordnande, som meddelats enligt 35 § 4 mom.

eller 42 § 4 mom. tredje stycket eller 42 § 5 mom.

143 §.

1 mom. Om ansvar i vissa fall för den, som lämnat oriktig uppgift i självdeklaration

eller till sådan deklaration hörande handling eller i särskild uppgift

angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 § avses, stadgas i skattestrafflagen.

144 §.

3 mom. Den som--— överlämnas till länsstyrelsen.

Sedan besvären---giva anledning.

Om klagan över kammarrättens utslag på besvär, som i detta mom. avses,

gäller vad i 127 § första stycket är sagt.

Vid prövning---under bedömande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla i fråga om mål och ärenden, som avse tilllämpning

av lagen den 28 september 1928 (nr 377) om skogsaccis.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

4) Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen den

31 december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 2 inom., 34 § 1 mom. och 57 § uppbördsförordningen

den 31 december 1945 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

1 §•

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, allmän

kommunalskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter,

pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering, olycksfallsförsäkringsavgifter,

som avses i § 1 förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, ävensom annuiteter å avdikningslån och å förskott

för avlösning av frälseräntor.

Kungl. Maj:t---föreskriften avses.

2 §•

2 mom. I denna förordning förstås med

slutlig skatt: utskylder, vilka debiteras på grund av sådan taxering till statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt

och kommunal inkomstskatt, varom beskattningsnämnd fattat beslut

senast den 10 oktober under taxeringsåret, skogsvårdsavgifter och andra utskylder,

vilka debiteras på grund av sådan taxering av fastighet, varom beslut

fattats av taxeringsnämnd eller fastighetsprövningsnämnd, ävensom andra i

1 § omförmälda avgifter och annuiteter, vilka debiteras i sammanhang med

nämnda utskylder;

preliminär skatt---stad kronokamrerare.

34 §.

7 mom. Vid debitering---gälla för den slutliga skatten; samt

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras i

en gemensam post.

57 §.

Gör skattskyldig sannolikt, att han taxerats å mera än en ort vid årlig

taxering för samma inkomst eller förmögenhet samt vid sådan taxering eller

allmän fastighetstaxering för samma fastighet, och har han anfört besvär

över endera av taxeringarna, må den skattskyldige beviljas anstånd med betalning

av det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxeringarna,

eller om skattebeloppen äro lika stora, med ettdera beloppet. Anståndet

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 53.

33

skall gälla intill dess antingen prövningsnämnden eller fastighetsprövningsnämnden

eller, om besvären anförts direkt hos kammarrätten, denna meddelat

beslut i anledning av besvären.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1949; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning beträffande skogsaccis för virke, som

skolat taxeras år 1948 eller tidigare år.

5) Förslag

till

förordning om ändring av 4 § förordningen den 16 december

1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Härigenom förordnas, att 4 § 5 mom. förordningen den 16 september 1927

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

kommuner skall upphöra gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1949.

Stockholm den 4 juli 1947.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander,

Sjödahl, Ekman, Wehtje, Bjömsson, Robert Berg, Heiiman och Näsgård;

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund,

Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg,

Sundström i Skövde, Bladh och Brandt.

Reservation

av herr Vetander beträffande visst avsnitt i utskottets motivering.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 7 sand. Nr 53.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:490 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående upphävande av lagen om skogsaccis och höjning av repartitionstalet för skogsvärde. s. 1 i texten