Betänkande i anledning av väckta motioner om rått för städer, köpingar och municipalsamhållen att erhålla befrielse från eller nedsättning av bilskatt för vissa bilar.
1947-02-20 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1947:7, Betänkande i anledning av väckta motioner om rått för städer, köpingar och municipalsamhållen att erhålla befrielse från eller nedsättning av bilskatt för vissa bilar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
1
Nr 7.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rått för städer, köpingar och municipalsamhållen
att erhålla befrielse från eller nedsättning av bilskatt
för vissa bilar.
(l:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, 1:90 av
herr Karl Johanson och II: 161 av herr Gavelin m. fl., har hemställts, »att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag
till sådan ändring av automobilskatteförordningen, att städer, köpingar och
municipalsamhällen erhålla befrielse, eller nedsättning, av bilskatt för bilar
som uteslutande användas för gatuväsendets räkning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet hänvisa till motionen II: 161.
Motorfordonstrafiken beskattas dels genom en årlig avgift å själva fordonet
och dels genom avgifter å vissa drivmedel. Fordonsskatten eller den
egentliga automobilskatten utgår enligt förordningen den 2 juni 1922 om
automobilskatt (nr 260). Skatt utgår å automobil och släpvagn, som enligt
motorfordonsförordningen äro registreringspliktiga. Enligt 2 § nämnda förordning,
sådant delta författningsrum lyder enligt förordningen den 31 oktober
1939 (nr 774) äro vissa undantag meddelade från skyldigheten att utgöra
skatt. Frikallade från skatteplikt äro sålunda:
a) automobil, som äges av medlem av konungahuset samt, under villkor
av ömsesidighet, enligt vad Konungen därom förordnar, automobil, tillhörig
främmande makts härvarande beskickning eller konsulat tillhörande person,
som icke är svensk undersåte;
b) automobil eller släpvagn, som är inrättad uteslutande för brandväsen
eller för transport av sårade eller sjuka, så ock annan automobil med tillhörande
släpvagn, däresl automobilen och släpvagnen användas uteslutande för
brandväsen och äro försedda med tydlig beteckning, utvisande att de tjäna
brandväsendet;
c) motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet
icke överstiger trettio kilometer för timme, ävensom motorcykel, som
enligt vad särskilt är stadgat skall anses såsom lättviktsmotorcykel; samt
d) automobil eller släpvagn, då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt
jämlikt bestämmelserna i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 7 samt. Nr 7.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
Utskottet.
(nr 293), beredskapsförfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 297), lagen den
31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov eller rekvisitionslagen
den 31 mars 1938 (nr 87). [Nu beredskapsförfogandelagen den 30
juni 1942, rekvisitionslagen den 30 juni 1942 och civilförsvarslagen den 15
juli 1944.]
Vid flera tillfällen ha yrkanden framställts om befrielse från eller lindring
i fordonsskatten även för vissa andra slag av automobiler. Sålunda hemställdes
i en med anledning av Kungl. Maj ds till 1922 års riksdag avgivna proposition,
nr 199, med förslag till förordning om automobilskatt inom andra
kammaren väckt motion, nr 283, att automobiler, som användes av tjänstemän
för deras tjänsteresor, måtte helt eller delvis undantagas från fordonsskatten.
Andra särskilda utskottet, till
motion hänvisats, avstyrkte bifall till motionen (uti. nr 2) och anförde såsom
skäl härför, alt, även om en dylik skattefrihet i vissa fall kunde synas önskvärd,
förslaget därom dock näppeligen läte sig genomföras med hänsyn till
svårigheten att avgöra, huruvida automobil användes uteslutande för tjänsteresor.
Samma skäl för avslag åberopades av 1928 års bevillningsutskott i betänkande
(nr 2) i anledning av väckta motioner, I: 108 och II: 175, om befrielse
från automobilskatt för ägare av lastautomobil, som lastade högst 1 ton och
vilken uteslutande användes för transport av ladugårds- och andra lantbruksprodukter
eller för jordbruket avsedda varor. Utskottet framhöll även att det
syntes mindre tilltalande att på sätt bestämmelsernas tillämpning förutsatte
inskränka bruket av vissa automobiler, som i många fall med fördel skulle
kunna användas för andra ändamål.
Nämnas kan även att 1937 års automobilskatteutredning, som i anledning
av gjorda framställningar haft att taga ställning till frågan om befrielse helt
eller delvis från fordonsskatt för bärgningsbilar, icke funnit skäl föreligga
att för denna fordonskategori tillstyrka något avsteg från eljest gällande regler
(SOU 1937: 53, s. 112).
I ifrågavarande motioner har hemställts om skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan om utredning och förslag till sådan ändring av automobilskatteförordningen,
att städer, köpingar och municipalsamhällen erhålla befrielse från
eller nedsättning av automobilskatten för automobiler, som uteslutande användas
för gatuväsendets räkning.
Av den ovan lämnade redogörelsen torde framgå att undantag från skatteplikt
enligt automobilskatteförordningen endast sparsamt beviljats. Såsom
skäl mot skattebefrielse har bland annat åberopats svårigheten att avgöra,
huruvida automobil användes uteslutande för det ändamål för vilket skattebefrielse
komme att medgivas. Detta skäl torde även kunna åberopas gent
emot nu föreliggande förslag. Sålunda torde det icke vara möjligt att på ett
tillfredsställande sätt utöva kontroll över att vissa automobiler endast användas
för körslor, som ha samband med väghållningen. Att å andra sidan medgiva
skattebefrielse i förhållande till automobilernas beräknade användning
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
3
för gatuväsendets räkning synes av praktiska skäl icke böra ifrågakomma.
Även andra betänkligheter mot att medgiva skattebefrielse för nu ifrågavarande
automobiler kunna anföras. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om, att det på sina håll torde förekomma, att de kommunala myndigheterna
utlämna vägunderhållet på entreprenad. Att i dessa fall medgiva skattebefrielse
anser utskottet uteslutet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
alt de likalydande motionerna 1: 90 av herr Karl Johanson
och II: 161 av herr Gavelin m. fl. om rätt för städer, köpingar
och municipalsamliällen att erhålla befrielse från eller nedsättning
av bilskatt för vissa bilar, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1947.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Walilmark,
Velander, Sjödahl, Frans Ericson, Wehtje, Björnsson, Heiiman och Näsgård,
samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Hammarlund, Olsson
i Gävle, Sandberg, Orgård, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg,
Nilsson i Kristinehamn och Jonsson i Malmgrava.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.