Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt f. d. lokmästaren vid Varberg—Ätrans järnväg A. Larsson.

1947-04-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1947:28, Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt f. d. lokmästaren vid Varberg—Ätrans järnväg A. Larsson.

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

23

Sr 28.

Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt f. d. lokmästaren

vid Varberg—Ätrans järnväg A. Larsson.

I en inom andra kammaren under nr 100 väckt motion, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Sundberg hemställt,

»att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. d. lokmästaren vid Varberg—•

Ätrans järnväg Anton Larsson rätt att jämlikt Kungl. Maj ds kungörelse nr

648 den 28 juni 1941 samt efterföljande kungörelser i samma ämne uppbära

dyrtidshjälp å till honom från enskilda järnvägarnas pensionskassa utgående

pension.»

Till stöd för ifrågavarande förslag har anförts följande:

Varberg—Ätrans järnvägsaktiebolag inropades av riksgäldskontoret å exekutiv

auktion den 18 april 1932, från vilken dag bolaget övergick i statens

ägo. Från och med den 1 juli samma år utarrenderades järnvägen till ett för

ändamålet bildat bolag, benämnt Varberg—Kinnareds trafikaktiebolag, vilket

bolag trafikerade linjen Varberg—Ätran intill den 1 december 1936 då

linjen införlivades med statens järnvägar.

I samband med överlämnandet av järnvägen till arrendebolaget kunde

lokmästaren vid Varberg—Ätrans järnväg, Anton Larsson, icke beredas fortsatt

anställning vid järnvägen. Upprepade försök från riksgäldskontorets

sida att bereda Larsson annan lämplig anställning ledde icke till något resultat,

närmast med hänsyn till Larssons hälsotillstånd.

Efter framställning därom av riksgäldskontoret och på förslag av Kungl.

Maj:t (prop. 249/1934) beslöt riksdagen bemyndiga riksgäldskontoret att bestrida

för Larssons delaktighet i enskilda järnvägarnas pensionskassa stadgade

avgifter till kassan, intill dess rätt till pension från kasisan tillkomme

Larsson. Den 1 juli 1938 erhöll Larsson pension från kassan på grund av

försvagad hälsa.

Fråga har sedermera uppstått, huruvida icke Larsson bort komma i åtnjutande

av dyrtidshjälp på pensionen jämlikt Kungl. Maj ds kungörelse nr

648 den 28 juni 1941. Någon självklar rätt till sådan dyrtidshjälp åt Larsson

torde näppeligen kunna grundas på ordalydelsen i den åberopade kungörelsen.

Däremot torde starka billighetsskäl tala för att Larsson icke ställes

utanför denna rätt.

Ehuru Larsson uppbär pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa

först från en tidpunkt efter det Varberg—Ätrans järnväg införlivades med

statens järnvägar, torde Larsson fördenskull i nu förevarande hänseende icke

böra ställas utanför gruppen av äldre pensionärer vid de statsövertagna

banorna, vilka äga uppbära dyrtidshjälp på från pensionskassan utgående

pensioner. Larsson torde i vart fall och principiellt sett vara hänförlig till

de befattningshavare, vilka i samband med en privatbanas övergång i statens

ägo få sin pensionsrätt bevarad genom att staten ikläder sig betalningsplikten

i fråga om delägarens avgifter till pensionskassan intill pensionsfaliet,

vid vilket förhållande dyrtidshjälp likaledes utgår på pensionen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

24

Vidare må framhållas, att det synes främst vara den omständigheten att

Varberg—Ätrans järnväg inlöstes av staten vid järnvägens försäljning å exekutiv

auktion, som berövat Larsson möjligheten och rätten att få sina intressen

bevakade på samma betryggande sätt i samband med järnvägens

övertagande av staten, som stått öppen för befattningshavare vid de privatbanor,

vilka i annan ordning eller genom köpeavtal övergått i statens ägo.

Vid sådant förhållande är det än mera uppenbart att Larsson icke bör i

fråga om rätten till dyrtidshjälp på pensionen komma i en för honom ogynnsam

undantagsställning.

Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att den enskilda järnväg, Larsson

tillhört, den 18 april 1932 övergick i statens ägo och den 1 november 1936

införlivades med statens järnvägar. Det framgår vidare, att Larsson, som var

delägare i enskilda järnvägarnes pensionskassa, avgick ur tjänst den 1 juli

1932 utan rätt till pension, att staten enligt beslut av 1934 års riksdag bestritt

för Larssons fortsatta delaktighet i kassan stadgade avgifter samt att Larsson

uppbär pension från nämnda kassa alltsedan år 1938. Då Larsson alltså

icke pensionerats, innan den enskilda järnväg, han tillhörde, övertogs av staten

och han ej heller övergått i statens järnvägars tjänst, är han enligt gällande

bestämmelser icke berättigad att åtnjuta dyrtidshjälp å pensionen. Det

i motionen väckta förslaget avser, att Larsson genom särskilt riksdagsbeslut

skulle tillerkännas rätt att uppbära dyrtidshjälp. Med hänsyn till de i ärendet

föreliggande särskilda förhållandena finner utskottet det vara med billighet

förenligt, att Larsson beredes förmånen av dyrtidshjälp. Enligt vad utskottet

under hand inhämtat, torde ett bifall till förslaget icke behöva medföra

några icke önskvärda konsekvenser. Dyrtidshjälpen torde böra utgå räknat

från och med den 1 januari innevarande år. Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 100.

må medgiva, att f. d. lokmästaren Anton Larsson må, räknat

från och med den 1 januari 1947, å honom tillkommande pension

från enskilda järnvägarnes pensionskassa uppbära dyrtidshjälp

enligt därom gällande bestämmelser.

Stockholm den 11 april 1947.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Andersson i Rossvik, Leander, Edin,

Petersson i Karlskrona, Fahlander, Andersson i Tidaholm, Persson i Älvdalsåsen

och Persson i Vinslöv*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungaby,

Fröderberg, Sundberg, von Seth, Nilsson i Landskrona och Persson

i Norrby*.

* Ej närvarande vid justeringen.

477542. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.