Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1947-04-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1947:29, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

1

Nr 29.

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma

styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och

industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden

med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll

för tiden från och med den 10 januari 1946, intill vilken dag ansvarsfrihet

beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd och

förvaltning under år 1945, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial

nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd,

rörelse och förvaltning under år 1946, ävensom de redogörelser, som av styrelserna

för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å dessa kontors

förvaltning under samma år.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig utskottet

att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa

till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1946 har riksbanken erhållit

en vinst av 496 137 kronor 1 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekomma i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,

som åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit

del av dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige

i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1946, intill vilken

dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade

beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1947, ävensom de protokoll,

som under samma tid blivit förda vid gemensamma sammanträden med

fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, dels den av riksdagens re
Dihang

till riksdagens protokoll 1947. S samt. Nr 29—30.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

visorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstand

och förvaltning för tiden 1 juli 1945—30 juni 1946, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1947 års riksdag avgivna

berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet avgiva

berättelse över den verkställda granskningen.

l:o.

Kredit- och valutamarknaderna.

Utskottet har vid sin granskning av riksbankens verksamhet under år 1946

särskilt uppmärksammat bankofullmäktiges åtgärder i samband med genomförandet

av det penningpolitiska programmet för stabilisering av penningvärdet.

Under erinran att riksbankens direkta inflytande härvidlag väsentligen

begränsas till regleringen av kredit- och valutamarknaderna, lämnar

utskottet här nedan till en början såsom bakgrund till den kommande redogörelsen

en kortfattad översikt av utvecklingen av det ekonomiska läget under

år 1946.

Sedan omställningen till fredshushållning i huvudsak slutförts under år

1945, rådde under år 1946 i vårt land liksom i åtskilliga andra länder inom

näringslivets alla områden en utpräglad högkonjunktur, kännetecknad av

full sysselsättning och produktion. En fortsatt starkt stegrad efterfrågan för

såväl investerings- som konsumtionsändamål medförde i förening med knapphet

på vissa för produktionen erforderliga varor och brist på arbetskraft

ökad spänning mellan köpkraft och varutillgång. I möjligaste mån sökte

man genom investeringskontroll dämpa anspraken pa produktionsresurserna

för byggnads- och anläggningsverksamheten. Å andra sidan skärptes spänningen

genom ökning av de nominella inkomsterna i form av företagarvinster

och arbetslöner. De i förhållande till varumängden alltför stora inkomsterna

medförde vid gällande priser ett ökat inflationstryck, vars verkningar

på prisnivån man sökte begränsa genom fortsatt prisreglering. Varuhungern

inom landet utlöste en kraftig stegring av importen, särskilt av mera lyxbetonade

varor. Den stegrade importen förbättrade visserligen varutillgången

till fördel för prisstabiliseringen, men då export- och andra inkomster från

utlandet understego importutgifterna, innebar densamma en kraftig åderlåtning

av vår valutareserv. Rubbningarna i den samhällsekonomiska balansen

medförde mot slutet av året avsevärda förändringar i läget på kredit- och

valutamarknaderna.

Kreditmarknaden. I början av år 1946 var läget på kreditmarknaden relativt

lugnt. Statens då emitterade 3 °/o lån av den 1 februari 1946 gav — såsom

utskottet närmare redogjort för i sitt utlåtande nr 3/1946 — ett rekordartat

teckningsresultat av 903 milj. kr., vilket belopp dock icke i sin helhet

avsåg placeringar på längre sikt utan delvis motsvarades av placeringar av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

3

kortfristigt kapital. Sistnämnda placeringar ansågos riskfria, enär man allmänt

räknade med att en blivande eventuell förändring av ränteläget skulle

gå i sjunkande riktning. Försäkringsbolagen tecknade sålunda mer än deras

disponibla medel medgåvo och fullgjorde likviden av teckningarna genom

tillfälliga banklån. Även affärsbankerna placerade jämförelsevis stora belopp

i lånet. För låneoperationens genomförande måste bankerna i viss utsträckning

minska sitt innehav av skattkammarväxlar. En ytterligare minskning

ägde därefter rum genom att riksgäldskontoret disponerade en del av

lånevalutan ävensom från statsverket erhållna kassaöverskott för inlösen av

utelöpande skattkammarväxlar. Under senare halvåret nödgades bankerna

försälja skattkammarväxlar och obligationer till riksbanken till betydande

belopp för att på så sätt skaffa medel icke blott till sin starkt ökade utlåning,

vilken tenderade att överstiga den i saktare tempo stigande inlåningen, utan

även för finansiering av den ökade importen.

Att bankerna ur likviditetssynpunkt minskade sin värdepappersportfölj var

sålunda närmast en konsekvens av kreditmarknadens omställning till näringslivets

tjänst. Under krigsåren hade affärsbankerna placerat en betydande

del av sina tillgångar i skattkammarväxlar och korta statsobligationer,

vilket möjliggjordes genom att näringslivets kreditbehov avsevärt nedgick under

avspärmingstiden, samtidigt som ett kraftigt tillflöde av nya inlåningsmedel

ägde rum. Den ökning av bankernas innehav av obligationer och

skattkammarväxlar, som sålunda skedde under krigsåren, hade väntats bli

av tillfällig natur, i det att en återgång till tidigare förhållanden förutsattes

skola ske i samband med att näringslivets kapitalanspråk efter krigets

slut åler komme att växa. Vad sparbankerna beträffar kunde även dessa

under krigsåren avsevärt öka sina obligationsplaceringar på grund av då

rådande relativ knapphet på låneobjekt. Under år 1946 inträdde en nedgång

i sparbankernas inlåning. För att kunna tillgodose anspråken på fastighetskredit

måste sparbankerna då minska sin obligationsportfölj. Jämväl för

försäkringsbolagen gjorde sig en tendens till ökning av inteckningslån en på

bekostnad av obligationsplaceringarna gällande mot slutet av år 1946. För

den statliga upplåningen innebar den antydda utvecklingen, alt möjligheterna

att placera statliga skuldförbindelser i marknaden minskades.

Detta kom också klart till synes vid emissionen av ett 3 %> statslån i december

1946 i och för konvertering av ett då förfallande istatslån å 323 milj.

kr., av vilket mer än hälften innehades av bankerna. Konverteringen genomfördes

nämligen endast beträffande ett belopp av 70 milj. kr., varför återstoden

med undantag av 100 milj. kr., som utbyttes mot skattkammarväxlar,

måste inlösas av riksgäldskontoret. Då såväl stats- som riksgäldsverkens

kassaställning vid denna tidpunkt var svag, nödgades riksgäldskontoret i riksbanken

upplåna det för inlösen erforderliga beloppet, övergången till källskattesystemet

medförde i början av år 1947 en stark belastning på verken

med påföljd att riksgäldskontoret måste öka sin tillfälliga upplåning hos

riksbanken och postverket. Efter skatteuppbörden i mars förbättrades sta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

tens kassaställning avsevärt, iså att den tillfälliga upplåningen kunde återbetalas.

På obligationsmarknaden framträdde mot slutet av år 1946 tydliga tecken

på svårigheter att till parikurs placera nämnvärda belopp långfristiga 3 %

obligationer. Under inflytande av den fortsatta valutautslrömningen har åtstramningen

fortsatt under år 1947, varvid en påtaglig mättnad på obligationsmarknaden

framträtt, särskilt sedan ett antal industriella och kommunala

m. fl. lån med kortare löptid än de långa statslånen emitterats i början

av det nya året. Affärsbanker, sparbanker och försäkringsbolag m. fl.

ha under denna tid avyttrat betydande obligationsposter. Då dessa icke kunnat

placeras på marknaden, ha de upptagits av riksbanken, som jämväl från

hypoteksinrättningar övertagit obligationer, vilka icke kunnat av dessa försäljas

i marknaden. På sistone synes utvecklingen dock ha inträtt i ett lugnare

skede.

Till belysande av de betydande förändringar, som kreditmarknaden undergick

under år 1946, må nämnas, att affärsbankernas placeringar i skattkammarväxlar

och svenska obligationer under året minskades med 1 161 milj.

kr., under det att deras inhemska utlåning i stället ökades med 1 479 milj.

kr. Medan sparbankernas obligationsinnehav steg med endast 25 milj. kr.,

ökades deras utlåning med 519 milj. kr. A andra sidan ökades riksbankens

innehav av skattkammarväxlar och obligationer med 410 milj. kr.1 och dess

utlåning med 140 milj. kr., samtidigt som dess innehav av guld och valutor,

efter att under tiden 1 januari—13 juli ha ökats med 518 milj. kr., under

återstoden av året nedgick med 1 058 milj. kr.2

Förskjutningarna i marknadsläget under år 1946 medförde i stort sett

icke någon rubbning av räntenivån. Diskontot var under hela året 21/2 %

och den långa obligationsräntan i det närmaste 3 °/o. Marknadsfluktuationerna

utjämnades av riksbanken under första halvåret, då efterfrågan på obligationer

tidtals stimulerades av förmodanden om en förestående räntesänkning,

genom försäljning av obligationer, och under hösten, då förutsättningar

för en räntehöjning bedömdes föreligga, genom uppköp. Diskontot å 3—6

månaders skattkammarväxlar var fortfarande V2 %. En viss åtstramning av

räntorna å korta placeringar gjorde sig dock gällande mot slutet av året i

samband med bankernas minskade likviditet; sålunda höjdes räntesatserna

å dagslån bankerna emellan. Svårigheter framträdde att i marknaden täcka

hela behovet av statens kortfristiga upplåning. Kursen på långfristiga 3 °/o

statsobligationer låg mot slutet av året i 9974 %, men denna kurs kunde

upprätthållas endast genom att riksbanken uppträdde som köpare av dylika

obligationer till erforderliga belopp.

Den stabilitet i ränteläget, som rådde under det gångna året, vanns således

väsentligen tack vare riksbankens aktiva ingrepp i kursreglerande syfte. Ge
1

Exklusive skattkammarväxlar å 700 milj. kr., som överlämnats av riksgäldskontoret för inlösen

av kontoskuld till riksbanken. (Se fullmäktiges berättelse, mem. nr 1 s. 5.) Av ökningen

hänförde sig 196 milj. kr. till skattkammarväxlar och 214 milj. kr till obligationer.

2 Inklusive till riksgäldskontoret överförda pund och francs. Valutareserven har beräknats på

basis av fr. o. m. den 13 juli 1946 gällande guldpris och valutakurser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

5

nom sin kreditmarknadspolitik medverkade riksbanken sålunda till att upprätthålla

balansen på kapital- och penningmarknaderna. För en förbättring

av balansen på dessa marknader fordras å ena sidan ökat sparande

och en minskning av investeringarna, å andra sidan en uppbromsning av

valutautflödet.

Valutamarknaden. Den i juli 1946 genomförda höjningen av svenska kronans

värde i förhållande till utländska valutor och guld utgjorde ett led

i de åtgärder för stabilisering av penningvärdet, som diskuterades av bankoutskottet

i dess i fjol avgivna utlåtande (nr 51) i fråga om penningpolitiken.

Syftet med apprecieringen var närmast att i viss mån neutralisera inflytandet

på vårt land av de starka prisstegringstendenser, som framträdde främst i

Amerikas förenta stater i samband med att priskontrollen därstädes upphävdes.

Effekten av åtgärden synes ha blivit den avsedda, nämligen att verkningarna

av den efter apprecieringen inträdda utländska prisstegringen

mildrats, Den fortgående, snabba prisstegringen utom landet förhindrade, att

apprecieringen gav utslag i en motsvarande prisreduktion i Sverige.

Riksbankens innehav av utländska valutor undergick, såsom framgår av

ovan lämnade uppgifter, en betydande ökning under tiden närmast före

apprecieringen av den svenska kronan. Detta sammanhängde i väsentlig mån

med att importörer och andra, som hade att erlägga likvider i utländska valutor,

i största möjliga omfattning uppsköto betalningarna, medan export- och

rederiföretag påskyndade hemtagandet av sina fordringar i utlandet. Sedan

apprecieringen kommit till stånd, ägde en betydande minskning av valutareserverna

rum i första hand för verkställande av de uppskjutna likvidema

men även för finansiering av importen. Valutautflödet påverkades dessutom

av olika dispositioner från näringslivets sida i anslutning till rykten om en

förestående importreglering och om nya växelkursförändringar, genom vilka

svenska kronans internationella värde skulle sänkas. I anledning härav synas

importörerna ha forcerat inköpen av valutor samt exportörerna ha låtit likvidema

utestå i utlandet i större utsträckning än normalt. Från riksbankens

sida förklarades i december 1946, att någon grund icke fanns för antagande

om en förestående depreciering av kronan. Till följd av den alltjämt ogynnsamma

bytesbalansen med utlandet och en fortgående förskjutning i betalningsvanoma

och forcering av importen fortsatte emellertid riksbankens innehav

av guld och valutor att nedgå.

Då minskningen av våra valutareserver även med beaktande av det spekulativa

inslaget i utvecklingen måste vara ägnad att väcka oro, blev frågan

om åtgärder till skyddande av valutaställningen, enligt vad utskottet inhämtat

av fullmäktiges särskilda protokoll, föremål för ingående överväganden

av fullmäktige. Härvid underströks särskilt, att valutautströmningen till eu

väsentlig del hade till förutsättning den bristande jämvikt, som i nuvarande

prisläge rådde mellan den köpkraftiga efterfrågan och den löpande produktionen

inom landet. Så länge denna situation vore rådande, syntes ett fortsatt

utflöde av valutor sannolikt. I den mån eu tillräcklig begränsning av köpkraften

eller en ökning av produktionen icke visade sig möjlig, finge man

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

eventuellt räkna med nödvändigheten att begränsa importöverskottet genom

att importen skures ned och exporten ökades, bl. a. genom inskränkning av

den inhemska förbrukningen av exportvaror.

Fullmäktige delgåvo i december 1946 under hand regeringen sina synpunkter

på utvecklingen på valutamarknaden. I anslutning till en närmare redogörelse

för valutautvecklingen hemställde fullmäktige sedermera i slutet av

januari 1947, likaledes under hand, hos regeringen om prövning av möjligheten

att inom ramen av gällande regleringar vinna en viss begränsning av

importen och ökning av exportinkomsterna.

Hithörande spörsmål övervägdes vid den konferens mellan regeringen och

ledningen för de olika riksdagspartierna, som regeringen i januari inkallade

för behandling av inflationsfrågan. Då valutautströmningen alltjämt fortsatte

i oförminskad takt — riksbankens behållning av guld och utländska

valutor hade från början av år 1947 till den 4 mars minskats med 475 milj.

kr. till 1 723 milj. kr. — upptogo fullmäktige i skrivelse till Kungl. Maj:t den

13 mars 1947 frågan om de åtgärder, som erfordrades för att förbättra valutaläget,

och förordade därvid en reglering av utrikeshandeln, närmast syftande

till en eliminering av mera umbärlig import, ävensom en ökning av exporten.

Genom beslut den 15 mars 1947 utfärdade Kungl. Maj:t allmänt importförbud.

Vad i ovan omhandlade ärenden förekommit har utskottet härigenom velat

för riksdagen

anmäla.

3:o.

Protokoll och berättelser.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets

sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

4:o.

Anvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1945 hava riksdagens

senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de

för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit

anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken dels

för förvaltningen under år 1945 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 29.

7

de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1946 till och med

den 9 januari innevarande år.

5:o.

Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret.

Revisorerna hava för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige

i riksgäldskontoret för den tid, revisionen omfattat.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit

anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet

bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens år 1946 församlade

revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret under

tiden 1 juli 1945—30 juni 1946 än även för alla beslut och

åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från

och med den 10 januari 1946 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 11 april 1947.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg,* Sanden,* Sundvik, Friggeråker,

Leander, Petersson i Karlskrona, Andersson i Tidaholm och Nordenson;

från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby,

Mattsson, Fröderberg, Sundberg, von Seth, Svensson i Alingsås och fru

Humla.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nordenson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:125 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
  2. Rskr. 1947:126 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten