Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
1947-04-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1947:29, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 29.
1
Nr 29.
Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.
Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma
styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande
samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.
För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och
industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamma sammanträden
med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll
för tiden från och med den 10 januari 1946, intill vilken dag ansvarsfrihet
beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,
och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer
avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd och
förvaltning under år 1945, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial
nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd,
rörelse och förvaltning under år 1946, ävensom de redogörelser, som av styrelserna
för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å dessa kontors
förvaltning under samma år.
I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig utskottet
att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa
till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och fullmäktige i riksbanken.
Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1946 har riksbanken erhållit
en vinst av 496 137 kronor 1 öre.
I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens
vinst- och förlusträkning, som förekomma i fullmäktiges nyssnämnda,
av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.
För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,
som åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit
del av dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige
i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1946, intill vilken
dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade
beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1947, ävensom de protokoll,
som under samma tid blivit förda vid gemensamma sammanträden med
fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, dels den av riksdagens re
Dihang
till riksdagens protokoll 1947. S samt. Nr 29—30.
1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 29.
visorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstand
och förvaltning för tiden 1 juli 1945—30 juni 1946, dels ock fullmäktiges
med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1947 års riksdag avgivna
berättelse.
Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet avgiva
berättelse över den verkställda granskningen.
l:o.
Kredit- och valutamarknaderna.
Utskottet har vid sin granskning av riksbankens verksamhet under år 1946
särskilt uppmärksammat bankofullmäktiges åtgärder i samband med genomförandet
av det penningpolitiska programmet för stabilisering av penningvärdet.
Under erinran att riksbankens direkta inflytande härvidlag väsentligen
begränsas till regleringen av kredit- och valutamarknaderna, lämnar
utskottet här nedan till en början såsom bakgrund till den kommande redogörelsen
en kortfattad översikt av utvecklingen av det ekonomiska läget under
år 1946.
Sedan omställningen till fredshushållning i huvudsak slutförts under år
1945, rådde under år 1946 i vårt land liksom i åtskilliga andra länder inom
näringslivets alla områden en utpräglad högkonjunktur, kännetecknad av
full sysselsättning och produktion. En fortsatt starkt stegrad efterfrågan för
såväl investerings- som konsumtionsändamål medförde i förening med knapphet
på vissa för produktionen erforderliga varor och brist på arbetskraft
ökad spänning mellan köpkraft och varutillgång. I möjligaste mån sökte
man genom investeringskontroll dämpa anspraken pa produktionsresurserna
för byggnads- och anläggningsverksamheten. Å andra sidan skärptes spänningen
genom ökning av de nominella inkomsterna i form av företagarvinster
och arbetslöner. De i förhållande till varumängden alltför stora inkomsterna
medförde vid gällande priser ett ökat inflationstryck, vars verkningar
på prisnivån man sökte begränsa genom fortsatt prisreglering. Varuhungern
inom landet utlöste en kraftig stegring av importen, särskilt av mera lyxbetonade
varor. Den stegrade importen förbättrade visserligen varutillgången
till fördel för prisstabiliseringen, men då export- och andra inkomster från
utlandet understego importutgifterna, innebar densamma en kraftig åderlåtning
av vår valutareserv. Rubbningarna i den samhällsekonomiska balansen
medförde mot slutet av året avsevärda förändringar i läget på kredit- och
valutamarknaderna.
Kreditmarknaden. I början av år 1946 var läget på kreditmarknaden relativt
lugnt. Statens då emitterade 3 °/o lån av den 1 februari 1946 gav — såsom
utskottet närmare redogjort för i sitt utlåtande nr 3/1946 — ett rekordartat
teckningsresultat av 903 milj. kr., vilket belopp dock icke i sin helhet
avsåg placeringar på längre sikt utan delvis motsvarades av placeringar av
Bankoutskottets utlåtande nr 29.
3
kortfristigt kapital. Sistnämnda placeringar ansågos riskfria, enär man allmänt
räknade med att en blivande eventuell förändring av ränteläget skulle
gå i sjunkande riktning. Försäkringsbolagen tecknade sålunda mer än deras
disponibla medel medgåvo och fullgjorde likviden av teckningarna genom
tillfälliga banklån. Även affärsbankerna placerade jämförelsevis stora belopp
i lånet. För låneoperationens genomförande måste bankerna i viss utsträckning
minska sitt innehav av skattkammarväxlar. En ytterligare minskning
ägde därefter rum genom att riksgäldskontoret disponerade en del av
lånevalutan ävensom från statsverket erhållna kassaöverskott för inlösen av
utelöpande skattkammarväxlar. Under senare halvåret nödgades bankerna
försälja skattkammarväxlar och obligationer till riksbanken till betydande
belopp för att på så sätt skaffa medel icke blott till sin starkt ökade utlåning,
vilken tenderade att överstiga den i saktare tempo stigande inlåningen, utan
även för finansiering av den ökade importen.
Att bankerna ur likviditetssynpunkt minskade sin värdepappersportfölj var
sålunda närmast en konsekvens av kreditmarknadens omställning till näringslivets
tjänst. Under krigsåren hade affärsbankerna placerat en betydande
del av sina tillgångar i skattkammarväxlar och korta statsobligationer,
vilket möjliggjordes genom att näringslivets kreditbehov avsevärt nedgick under
avspärmingstiden, samtidigt som ett kraftigt tillflöde av nya inlåningsmedel
ägde rum. Den ökning av bankernas innehav av obligationer och
skattkammarväxlar, som sålunda skedde under krigsåren, hade väntats bli
av tillfällig natur, i det att en återgång till tidigare förhållanden förutsattes
skola ske i samband med att näringslivets kapitalanspråk efter krigets
slut åler komme att växa. Vad sparbankerna beträffar kunde även dessa
under krigsåren avsevärt öka sina obligationsplaceringar på grund av då
rådande relativ knapphet på låneobjekt. Under år 1946 inträdde en nedgång
i sparbankernas inlåning. För att kunna tillgodose anspråken på fastighetskredit
måste sparbankerna då minska sin obligationsportfölj. Jämväl för
försäkringsbolagen gjorde sig en tendens till ökning av inteckningslån en på
bekostnad av obligationsplaceringarna gällande mot slutet av år 1946. För
den statliga upplåningen innebar den antydda utvecklingen, alt möjligheterna
att placera statliga skuldförbindelser i marknaden minskades.
Detta kom också klart till synes vid emissionen av ett 3 %> statslån i december
1946 i och för konvertering av ett då förfallande istatslån å 323 milj.
kr., av vilket mer än hälften innehades av bankerna. Konverteringen genomfördes
nämligen endast beträffande ett belopp av 70 milj. kr., varför återstoden
med undantag av 100 milj. kr., som utbyttes mot skattkammarväxlar,
måste inlösas av riksgäldskontoret. Då såväl stats- som riksgäldsverkens
kassaställning vid denna tidpunkt var svag, nödgades riksgäldskontoret i riksbanken
upplåna det för inlösen erforderliga beloppet, övergången till källskattesystemet
medförde i början av år 1947 en stark belastning på verken
med påföljd att riksgäldskontoret måste öka sin tillfälliga upplåning hos
riksbanken och postverket. Efter skatteuppbörden i mars förbättrades sta
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 29.
tens kassaställning avsevärt, iså att den tillfälliga upplåningen kunde återbetalas.
På obligationsmarknaden framträdde mot slutet av år 1946 tydliga tecken
på svårigheter att till parikurs placera nämnvärda belopp långfristiga 3 %
obligationer. Under inflytande av den fortsatta valutautslrömningen har åtstramningen
fortsatt under år 1947, varvid en påtaglig mättnad på obligationsmarknaden
framträtt, särskilt sedan ett antal industriella och kommunala
m. fl. lån med kortare löptid än de långa statslånen emitterats i början
av det nya året. Affärsbanker, sparbanker och försäkringsbolag m. fl.
ha under denna tid avyttrat betydande obligationsposter. Då dessa icke kunnat
placeras på marknaden, ha de upptagits av riksbanken, som jämväl från
hypoteksinrättningar övertagit obligationer, vilka icke kunnat av dessa försäljas
i marknaden. På sistone synes utvecklingen dock ha inträtt i ett lugnare
skede.
Till belysande av de betydande förändringar, som kreditmarknaden undergick
under år 1946, må nämnas, att affärsbankernas placeringar i skattkammarväxlar
och svenska obligationer under året minskades med 1 161 milj.
kr., under det att deras inhemska utlåning i stället ökades med 1 479 milj.
kr. Medan sparbankernas obligationsinnehav steg med endast 25 milj. kr.,
ökades deras utlåning med 519 milj. kr. A andra sidan ökades riksbankens
innehav av skattkammarväxlar och obligationer med 410 milj. kr.1 och dess
utlåning med 140 milj. kr., samtidigt som dess innehav av guld och valutor,
efter att under tiden 1 januari—13 juli ha ökats med 518 milj. kr., under
återstoden av året nedgick med 1 058 milj. kr.2
Förskjutningarna i marknadsläget under år 1946 medförde i stort sett
icke någon rubbning av räntenivån. Diskontot var under hela året 21/2 %
och den långa obligationsräntan i det närmaste 3 °/o. Marknadsfluktuationerna
utjämnades av riksbanken under första halvåret, då efterfrågan på obligationer
tidtals stimulerades av förmodanden om en förestående räntesänkning,
genom försäljning av obligationer, och under hösten, då förutsättningar
för en räntehöjning bedömdes föreligga, genom uppköp. Diskontot å 3—6
månaders skattkammarväxlar var fortfarande V2 %. En viss åtstramning av
räntorna å korta placeringar gjorde sig dock gällande mot slutet av året i
samband med bankernas minskade likviditet; sålunda höjdes räntesatserna
å dagslån bankerna emellan. Svårigheter framträdde att i marknaden täcka
hela behovet av statens kortfristiga upplåning. Kursen på långfristiga 3 °/o
statsobligationer låg mot slutet av året i 9974 %, men denna kurs kunde
upprätthållas endast genom att riksbanken uppträdde som köpare av dylika
obligationer till erforderliga belopp.
Den stabilitet i ränteläget, som rådde under det gångna året, vanns således
väsentligen tack vare riksbankens aktiva ingrepp i kursreglerande syfte. Ge
1
Exklusive skattkammarväxlar å 700 milj. kr., som överlämnats av riksgäldskontoret för inlösen
av kontoskuld till riksbanken. (Se fullmäktiges berättelse, mem. nr 1 s. 5.) Av ökningen
hänförde sig 196 milj. kr. till skattkammarväxlar och 214 milj. kr till obligationer.
2 Inklusive till riksgäldskontoret överförda pund och francs. Valutareserven har beräknats på
basis av fr. o. m. den 13 juli 1946 gällande guldpris och valutakurser.
Bankoutskottets utlåtande nr 29.
5
nom sin kreditmarknadspolitik medverkade riksbanken sålunda till att upprätthålla
balansen på kapital- och penningmarknaderna. För en förbättring
av balansen på dessa marknader fordras å ena sidan ökat sparande
och en minskning av investeringarna, å andra sidan en uppbromsning av
valutautflödet.
Valutamarknaden. Den i juli 1946 genomförda höjningen av svenska kronans
värde i förhållande till utländska valutor och guld utgjorde ett led
i de åtgärder för stabilisering av penningvärdet, som diskuterades av bankoutskottet
i dess i fjol avgivna utlåtande (nr 51) i fråga om penningpolitiken.
Syftet med apprecieringen var närmast att i viss mån neutralisera inflytandet
på vårt land av de starka prisstegringstendenser, som framträdde främst i
Amerikas förenta stater i samband med att priskontrollen därstädes upphävdes.
Effekten av åtgärden synes ha blivit den avsedda, nämligen att verkningarna
av den efter apprecieringen inträdda utländska prisstegringen
mildrats, Den fortgående, snabba prisstegringen utom landet förhindrade, att
apprecieringen gav utslag i en motsvarande prisreduktion i Sverige.
Riksbankens innehav av utländska valutor undergick, såsom framgår av
ovan lämnade uppgifter, en betydande ökning under tiden närmast före
apprecieringen av den svenska kronan. Detta sammanhängde i väsentlig mån
med att importörer och andra, som hade att erlägga likvider i utländska valutor,
i största möjliga omfattning uppsköto betalningarna, medan export- och
rederiföretag påskyndade hemtagandet av sina fordringar i utlandet. Sedan
apprecieringen kommit till stånd, ägde en betydande minskning av valutareserverna
rum i första hand för verkställande av de uppskjutna likvidema
men även för finansiering av importen. Valutautflödet påverkades dessutom
av olika dispositioner från näringslivets sida i anslutning till rykten om en
förestående importreglering och om nya växelkursförändringar, genom vilka
svenska kronans internationella värde skulle sänkas. I anledning härav synas
importörerna ha forcerat inköpen av valutor samt exportörerna ha låtit likvidema
utestå i utlandet i större utsträckning än normalt. Från riksbankens
sida förklarades i december 1946, att någon grund icke fanns för antagande
om en förestående depreciering av kronan. Till följd av den alltjämt ogynnsamma
bytesbalansen med utlandet och en fortgående förskjutning i betalningsvanoma
och forcering av importen fortsatte emellertid riksbankens innehav
av guld och valutor att nedgå.
Då minskningen av våra valutareserver även med beaktande av det spekulativa
inslaget i utvecklingen måste vara ägnad att väcka oro, blev frågan
om åtgärder till skyddande av valutaställningen, enligt vad utskottet inhämtat
av fullmäktiges särskilda protokoll, föremål för ingående överväganden
av fullmäktige. Härvid underströks särskilt, att valutautströmningen till eu
väsentlig del hade till förutsättning den bristande jämvikt, som i nuvarande
prisläge rådde mellan den köpkraftiga efterfrågan och den löpande produktionen
inom landet. Så länge denna situation vore rådande, syntes ett fortsatt
utflöde av valutor sannolikt. I den mån eu tillräcklig begränsning av köpkraften
eller en ökning av produktionen icke visade sig möjlig, finge man
6
Bankoutskottets utlåtande nr 29.
eventuellt räkna med nödvändigheten att begränsa importöverskottet genom
att importen skures ned och exporten ökades, bl. a. genom inskränkning av
den inhemska förbrukningen av exportvaror.
Fullmäktige delgåvo i december 1946 under hand regeringen sina synpunkter
på utvecklingen på valutamarknaden. I anslutning till en närmare redogörelse
för valutautvecklingen hemställde fullmäktige sedermera i slutet av
januari 1947, likaledes under hand, hos regeringen om prövning av möjligheten
att inom ramen av gällande regleringar vinna en viss begränsning av
importen och ökning av exportinkomsterna.
Hithörande spörsmål övervägdes vid den konferens mellan regeringen och
ledningen för de olika riksdagspartierna, som regeringen i januari inkallade
för behandling av inflationsfrågan. Då valutautströmningen alltjämt fortsatte
i oförminskad takt — riksbankens behållning av guld och utländska
valutor hade från början av år 1947 till den 4 mars minskats med 475 milj.
kr. till 1 723 milj. kr. — upptogo fullmäktige i skrivelse till Kungl. Maj:t den
13 mars 1947 frågan om de åtgärder, som erfordrades för att förbättra valutaläget,
och förordade därvid en reglering av utrikeshandeln, närmast syftande
till en eliminering av mera umbärlig import, ävensom en ökning av exporten.
Genom beslut den 15 mars 1947 utfärdade Kungl. Maj:t allmänt importförbud.
Vad i ovan omhandlade ärenden förekommit har utskottet härigenom velat
för riksdagen
anmäla.
3:o.
Protokoll och berättelser.
Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i
övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets
sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
4:o.
Anvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken.
Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1945 hava riksdagens
senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att de
för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde beviljas fullmäktige i riksbanken.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit
anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet
bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken dels
för förvaltningen under år 1945 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för
Bankoutskottets utlåtande nr 29.
7
de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 10 januari 1946 till och med
den 9 januari innevarande år.
5:o.
Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret.
Revisorerna hava för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige
i riksgäldskontoret för den tid, revisionen omfattat.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit
anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet
bör beviljas fullmäktige.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens år 1946 församlade
revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret under
tiden 1 juli 1945—30 juni 1946 än även för alla beslut och
åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från
och med den 10 januari 1946 till och med den 9 januari innevarande
år.
Stockholm den 11 april 1947.
På bankoutskottets vägnar:
GUST. SVEDMAN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Åkerberg,* Sanden,* Sundvik, Friggeråker,
Leander, Petersson i Karlskrona, Andersson i Tidaholm och Nordenson;
från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby,
Mattsson, Fröderberg, Sundberg, von Seth, Svensson i Alingsås och fru
Humla.*
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Nordenson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1947:125 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
- Rskr. 1947:126 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten