Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om bidrag till pensioneringskostnaderna för handelsflottans pensionsanstalt jumte en i ämnet väckt motion.

1947-04-11 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1947:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om bidrag till pensioneringskostnaderna för handelsflottans pensionsanstalt jumte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

1

Nr 31.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om bidrag till pensioneringskostnaderna

för handelsflottans pensionsanstalt jumte en i

ämnet väckt motion.

I innevarande års statsverksproposition, tolfte huvudtiteln, har Kungl.

Maj:t under punkten 16 föreslagit riksdagen att dels medgiva, att under

kalenderåret 1947 dyrtidstillägg må utgå å pensioner från handelsflottans

pensionsanstalt enligt samma grunder, som i dylikt hänseende varit gällande

för kalenderåret 1946, dels ock till Bidrag till pensioneringskostnaderna för

handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av 1 400 000 kronor.

I sitt den 11 mars 1947 avgivna utlåtande nr 12, angående regleringen för

budgetåret 1947/48 av utgifterna under riksstatens tolfte huvudtitel, anmälde

bankoutskottet, att utskottet komme att senare under riksdagen avgiva utlåtande

beträffande Kungl. Maj:ts under omförmälda punkt framlagda

förslag.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr Lindberg under nr 70

väckt motion, vari hemställts, »att riksdagen, dels, utöver i årets statsverksproposition,

tolfte huvudtiteln, punkt 5, äskat bidrag till pensioneringskostnadema

för handelsflottans pensionsanstalt, måtte anvisa förslagsvis

1 600 000 kronor till engångsbelopp att utgå under år 1947 till pensionstagare

vid anstalten i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angiven

plan; dels ock i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa utredning beträffande pensioneringen genom anstalten av

menigt sjöfolk, i syfte att åstadkomma skälig förbättring av deras pensionsförmåner,

och härom om möjligt framlägga förslag till nästa års riksdag».

Bestämmelser angående sjöfolkets pensionering.

De säregna förhållanden, under vilka sjöfolket utövar sitt yrke, ha sedan

lång tid tillbaka ansetts påkalla speciella åtgärder från det allmännas sida

i syfte att tillförsäkra sjömännen drägliga arbets- och levnadsvillkor. Genom

en särskild understöds- och pensionsverksamhet har staten dessutom givit

uttryck åt en önskan att lämna ekonomiskt stöd åt de sjömän, vilka av överårighet

eller invaliditet satts ur stånd att genom eget arbete förskaffa sig sitt

livsuppehälle. Denna verksamhet har synts vara ägnad att i viss mån bidraga

till vidmakthållandet av eu god sjömanskår. Hithörande åtgärder ha

väsentligen avsett det i utrikes fart tjänstgörande sjöfolket.

It i haag til! riksdagens protokoll 1947. S samt. Nr 31.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

Tiden före den 1 juli 1939. Före den 1 juli 1939 var genom sjömanshusen

ordnad en på behovsprövning grundad understödsverksamhet för såväl sjömän

som änkor och barn efter sjömän. För ändamålet disponerade sjömanshusen

vissa inkomster av tonavgifter, hyresavgifter, bötes- och vitesmedel

in. m. Vid sidan av denna understödsverksamhet fanns sedan 1860- talet en reglementsenligt ordnad pensionering för sjöfolket, vilken utövades

av handelsflottans pensionsanstalt, som åtnjöt understöd av statsmedel i

form av vissa anslag å riksstaten. För budgetåret 1938/39 uppgingo dessa

anslag till sammanlagt 336 000 kronor. Pensionerna från anstalten utgingo

med belopp, varierande efter tjänsteklass, oavsett vederbörandes ekonomiska

ställning, och åsyftade allenast ålderdomsförsörjning för sjömännen själva.

Såsom villkor för pension gällde, att vederbörande skulle ha uppnått 55 års

ålder samt under 25 år ha varit inskriven å svenskt sjömanshus och därvid

under 17 års tid tjänstgjort å svenskt handelsfartyg i utrikes sjöfart sammanlagt

minst 150 månader. Pensionstagarna voro indelade i fyra klasser

och antalet pensionsrum var begränsat. Pensionsbeloppen voro högst 240

kronor och lägst 135 kronor.

1939 års pensionsbestämmelser. Den 1 juli 1939 samordnades den vid

de olika sjömanshusen bedrivna understödsverksamheten med verksamheten

vid handelsflottans pensionsanstalt till en på mera försäkringstekniska

grunder baserad pensionering, helt handhavd av anstalten. I samband härmed

utfärdades nytt reglemente för anstalten den 9 juni 1939 (nr 413). Sjömanshusens

understödsverksamhet upphörde, så vitt angick sjömännen

själva (men icke deras efterlevande); utbetalningen av förut beviljade årsunderstöd

till sjömän övertogs av anstalten. Pensioneringen utbyggdes till

att med vissa inskränkningar omfatta varje svensk sjöman, som deltagit i

utrikes sjöfart på svenskt handelsfartyg och därvid erlagt hyresavgift. Systemet

med ett visst antal pensionsrum avskaffades alltså. Pensionsåldern fastställdes

till 60 år för befälhavare med sjökaptens- eller styrmansbrev och

övermaskinister, till 57 år för annat befäl och till 55 år för sjömän i manskapsklass.

Den pension, som efter fullt genomförd organisation skulle

komma att utgå enligt 1939 års reglemente, utgjorde dels en efter försäkringstekniska

regler beräknad pension å de avgifter, sjömännen erlagt, dels

ock såväl en med stigande antal anställningsår ökad procentuell förhöjning

av denna pension som slutligen också en tilläggspension, endast utgående

till sjömän, som fullgjort viss högre sjötjänst. Grundpensionen skulle bekostas

genom hyresavgifterna, pensionsförhöjningen och tilläggspensionen

genom andel i tonavgifterna, statsanslag och övriga medel, som pensionsanstalten

disponerade. Den slutliga pensionsordningen skulle, vad angick

manskapet, föga mer än bibehålla den tidigare pensionsnivån. Vad beträffar

befäl skulle förhållandet delvis bli ett annat med hänsyn till högre lön och

kontinuerligare seglation. Vid sidan av den pensioneringsverksamhet, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

3

bedrives av handelsflottans pensionsanstalt, hade år 1938 för sjöbefälets vidkommande

anordnats en frivillig försäkringsverksamhet på grundval av överenskommelser

i kollektivavtal. I regel skulle livsvarig pension till manskap

utbytas mot en temporär pension till fyllda 67 år, då folkpension börjar utgå.

Då hyresavgifterna, vilka utgjorde grundvalen för det nya pensionssystemet,

tillfördes anstalten först fr. o. m. år 1939, kunde detta endast successivt

bringas i tillämpning under en övergångstid av 25 år, räknat fr. o. m. den

1 juli 1944. Först efter utgången av denna tid komme nämligen de sjömän,

som under hela sin tjänstgöringstid erlagt hyresavgifter efter den nya ordningen,

att inträda i pensionsåldern.

I fråga om sjömän, som uppnådde pensionsåldern under tiden 1 juli 1939

—1 juli 1944, tillämpades i stort sett de gamla pensionsbestämmelserna, dock

med vissa jämkningar. Här avsedda sjömän indelades liksom förut efter

tjänsteställning i fyra klasser. De årliga livsvariga pensionsbeloppen efter

fullgjord längre tids sjötjänst (minst 120 månader) utgjorde för sjömän tillhörande

befälsklasserna högst resp. 240, 180 och 150 kronor samt för sjömän

tillhörande manskapsklassen högst 135 kronor. För dessa senare utgick

emellertid pensionen enligt förut angiven princip i regel temporärt mellan

55 och 67 år med 165 procent av det livsvariga beloppet. För reformens

genomförande beviljade staten ett extra bidrag av 200 000 kronor för år.

För budgetåret 1939/40 anvisades följaktligen 536 000 kronor till handelsflottans

pensionsanstalt. Antalet pensionstagare utgjorde den 31 december

1940 sammanlagt 3 758, vilkas pensioner varierade i stort sett mellan 120

och 240 kronor för år.

Nu gällande pensionsbestämmelser av år 1943. Frågan om förbättring

av pensionerna enligt 1939 års reglemente upptogs av 19il års riksdag i anledning

av två inom riksdagen väckta motioner, vilka behandlades av bankoutskottet

i utlåtande nr 41. Efter infordrande av yttranden från vederbörande

myndigheter och organisationer konstaterade utskottet, att det dåvarande

pensioneringssystemet för sjöfolket närmast hade karaktären av ett

provisorium, som endast i begränsad omfattning tillgodosåg sjöfolkets anspråk

på en tryggad ålderdomsförsörjning. En förbättrad pensionering framstod

därför som ett beaktansvärt önskemål. Utskottet förordade en undersökning

av möjligheterna att öka såväl de anställdas som redarnas avgiftsplikt.

Då såsom redan nämnts befälets pensionering några år tidigare ordnats

genom inrättandet på frivillighetens grund av en särskild pensionskassa,

syntes utredningen väsentligen böra omfatta sjöfolk i manskapsklass.

Riksdagen biföll utskottets förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande

utredning av ifrågavarande spörsmål.

Resultatet av utredningen framlades av Kungl. Maj:t för 1943 års riksdag,

som biföll Kungl. Maj ds förslag t ill lag om avgifter för sjöfolks pensionering

jämte riktlinjer för en förbättrad pensionering för denna yrkes
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

grupp. För möjliggörande av pensionsförbättringen höjdes den dåvarande

1-procentiga hyresavgiften för dessa sjömän till 6 procent. Härjämte ålades

redarna att såsom bidrag till pensionerängskostnaderna erlägga en avgift

med 3V2 procent å hyran för ifrågavarande sjömän. Slutligen skulle för

ändamålet ställas till förfogande ett årligt statsanslag av 1 200 000 kronor,

därav 200 000 kronor motsvarande pensionsanstaltens dåvarande andel i

tonavgifter, vilka avgifter fr. o. m. budgetåret 1944/45 skulle i sin helhet

tillföras sjömanshusen.

Den obligatoriska pensioneringen genom handelsflottans pensionskassa

avser enligt nu gällande grunder liksom tidigare endast sjömän i utrikes

sjöfart. Övriga sjömän äro emellertid berättigade att genom frivillig pensionsförsäkring

hos anstalten säkerställa sin ålderdomsförsörjning. Pensioneringen

omfattar endast sjömännen själva, ej deras efterlevande. Pensionsåldern

är 60 år för befäl och 55 år för övriga. Pensionen beräknades exempelvis

för en menig sjöman, som seglat i utrikes fart sammanlagt omkring

180 månader, vid uppnådd pensionsålder icke komma att understiga 600

kronor, vilken summa emellertid vid den tidpunkt, då sjömannen uppnår

67 års ålder, avsågs skola minskas med ett belopp ungefär motsvarande vad

han kan erhålla i folkpension. Sjömanspensionen är sammansatt av två

delar, nämligen en hyresavgiftspension, som grundas på och helt bekostas

av sjömannens egna avgifter och beräknas försäkringsmatematiskt, och en

tilläggspension, som bekostas av redarna och staten och utgår efter tjänstetidens

längd. Medan hyresavgifterna fonderas, är detta i princip ej fallet

beträffande redaravgifter och statsanslag, vilka löpande förbrukas för tillläggspensioner.

Nytt reglemente för handelsflottans pensionsanstalt utfärdades den 4 februari

1944 (nr 42), vilket reglemente liksom lagen den 30 juni 1943 (nr 516)

om avgifter för sjöfolkets pensionering trädde i kraft den 1 juli 1944 och

alltjämt gäller.

Dyrtidstillägg in. in. Med hänsyn till den inträdda levnadskostnadsstegringen

medgav 19Al års riksdag att dyrtidstillägg skulle under år 1941 utgå

å pensioner från handelsflottans pensionsanstalt. Härvid undantogos de

sjömän, som voro bibehållna vid dem före den 1 juli 1939 tillkommande

förmån av såväl pension som understöd. Dyrtidstillägget motsvarade två

månadsdelar av årspensionen (162/3 procent), dock lägst 20 kronor, och bestreds

av för anstalten tillgängliga medel.

19A2 års riksdag beslöt höjning av dyrtidstilläggen för året 1942 till i

genomsnitt 25 procent (tre månadsdelar) av årspensionen. Kostnaderna

skulle fortfarande bestridas av för anstalten tillgängliga medel.

19A3 års riksdag beslöt, att dyrtidstillägget skulle under år 1943 utgå efter

samma grunder som tillämpats för år 1942 samt att av kostnaderna härför,

beräknade till omkring 110 000 kronor, 20 000 kronor skulle bestridas av

för anstalten tillgängliga medel och återstoden av staten. I anslutning härtill

höjdes anslaget till handelsflottans pensionsanstalt, som under budget
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

5

åren 1939/40—1942/43 utgjort 536 000 kronor, för budgetåret 1943/44 till

626 000 kronor och erhöll i samband därmed förslagsanslags natur.

1944 års riksdag beslöt höja dvrtidstillägget — å pensioner som utgå enligt

de äldre bestämmelserna — till i genomsnitt 33V3 procent (fyra månadsdelar)

av årspensionerna från anstalten. Tillägget utgick i enlighet härmed

under år 1944 med högst 60 kronor och lägst 40 kronor, dock med viss förhöjning

beträffande temporära pensioner. Då utgifterna för dyrtidstillägget

beräknades uppgå till 150 000 kronor, upptogs anslaget till handelsflottans

pensionsanstalt i riksstaten för budgetåret 1944/45 till (1 200 000 +

150 000 =) 1 350 000 kronor.

Under år 1945 utgick samma dyrtidstillägg som under år 1944. Anslaget

till pensionsanstalten utgick för budgetåret 1945/46 med oförändrat belopp.

1946 års riksdag höjde dyrtidstillägget till att motsvara i det närmaste fem

månadsdelar. I enlighet härmed utgick under år 1946 till pensionstagare

vid anstalten, med undantag av pensionstagare, vilka äro bibehållna vid dem

före den 1 juli 1939 tillkommande förmån av såväl pension som understöd

eller vilka efter den 30 juni 1944 uppnått för dem stadgad pensionsålder,

dyrtidstillägg med 70 kronor, när årspensionen överstiger 200 kronor, dock

att för temporär pension tillägget må utgå med 90 kronor; med 60 kronor,

när årspensionen överstiger 120 kronor men icke 200 kronor, dock att för

temporär pension tillägget må utgå med 80 kronor; och med 50 kronor, när

årspension icke överstiger 120 kronor. Kostnaden för dyrtidstillägget beräknades

till 200 000 kronor, innebärande en ökning med 50 000 kronor.

Anslaget till bidrag till pensioneringskostnaderna för handelsflottans pensionsanstalt

är i riksstaten för budgetåret 1946/47 upptaget med 1 400 000

kronor.

Kimgl, Maj:ts anslags äskande för budgetåret 1947/48.

Kungl. Maj:t har i 1947 urs statsverksproposition föreslagit, att ifrågavarande

anslag för budgetåret 1947/48 skall upptagas med samma belopp som

ett år tidigare, varvid räknats med att dyrtidstillägget skulle under år 1947

utgå efter samma grunder som under år 1946.

Motionen.

Mot de nuvarande grunderna för sjöfolkets pensionering göres i den föreliggande

motionen i huvudsak följande erinringar:

Ser man på sjömanspensioneringen i nuvarande läge, så måste det anses

särskilt otillfredsställande, att pensionsförbättringen ej alls har avseende å

sjömän som uppnått pensionsåldern före den 1 juli 1944 — i efterhand ha

vissa dyrtidstillägg genom ökat anslag kunnat höjas med 20—40 kronor för

år -— och blir föga märkbar för sjömän som ingå i pensionsåldern under

nya reglementets begynnelseskede — endast i två fall hittills har årsbeloppet

för tjänstepension intill fyllda 67 år överskridit 400 kronor. Alt den

äldre generationens intressen ej tillgodosetts synes dess mer beklagligt som

det just var denna generation sjömän som bemannade våra fartyg under det

förra världskriget och delvis även under det senare. Det är ingen glädje att

påminna om att deras besvikelse förra gången, pensionsfrågan var uppe,

var så stor att den nu torde ha blivit mindre, och det kan heller icke skänka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

dem särskilt stor tröst att kommande generationer sjömän skola få det

bättre. Om också en del av dem nått 67-årsåldern och nästa år draga fördel

av de beslutade förbättringarna i den allmänna folkpensioneringen, så gäller

detta icke det stora flertalet. Pensionsåldern för menige sjömän har måst

sättas så lågt som till 55 år, vilket är ett av huvudskälen för statens medverkan

till deras tjänstepensionering.

Även när man ser på den framtida pensioneringen, kan den nya pensionsordningen

ur sjömännens synpunkt icke anses hålla måttet. Man kanske här

endast behöver peka på att, såsom förut antytts, en sjöman ej får försäkringsmatematisk

valuta (innefattande hl. a. räntegottgörelse) för de avgifter,

redaren erlagt till hans pensionering. Även om man tar hänsyn till det statsanslag

som för närvarande utgår, torde en sådan ordning knappast kunna

anses försvarlig. Möjligheterna för en övergång till ett försäkringstekniskt

system även i fråga om redaravgifterna torde därför böra upptagas till prövning.

Utan ökat bidrag till pensioneringskostnaderna under övergångstiden

lär emellertid en sådan omläggning icke stå att genomföra.

Till stöd för ökat statsbidrag till pensioneringen anföres i motionen, att

särskilt vår under kriget utanför spärren befintliga handelsflotta tillfört staten

betydande inkomster i form av överskott å krigsförsäkringen. Starka

skäl tala därför enligt motionärens uppfattning för att staten på hästa sätt

söker tillgodose sjömännens intressen i fråga om deras tjänstepensionering,

som nu håller på att uppbyggas. De förslag, som i sådant syfte framläggas

i motionen, avse att dels förbättra ställningen för nuvarande pensionstagare,

som till allra största delen fått sin pension fastställd enligt de gamla bestämmelserna,

dels söka bättre tillgodose de sjömäns intressen, som ingå i

pensionsåldern under nya pensionsreglementets begynnelseskede, dels ock

slutligen få till stånd eu allmän översyn i fråga om den nya pensionsordningen

och dess verkningar även på längre sikt.

I fråga om de nuvarande pensionärerna föreslås i motionen en p e nsionsförbättring

under år 194 7. Härvid hänvisas till en vid

motionen fogad tablå, av vilken bland annat framgår, att vid utgången av

år 1946 antalet pensionärer vid handelsflottans pensionsanstalt utgjorde

4 077, att årspensionerna i de olika grupperna i stort sett varierade mellan

i genomsnitt 165 och 321 kronor samt att den genomsnittliga pensionen utgjorde

247 kronor. I anslutning härtill anföres och föreslås följande.

Det är angeläget, att omedelbart något åtgöres för dessa sjömäns del, och

synes tilltalande, om så kunde ske i form av ett engångsbelopp att utbetalas

under innevarande år. Denna engångsförmån torde — då anförda skäl i här

väsentlig del äga tillämplighet även på befälet — böra rättvisligen utgå till

såväl befäl som manskap utan åtskillnad. I betraktande av omständigheterna

böra även de sjömän, som uppnått 67 års. ålder, få del i denna engångsförmån;

någon vägande invändning torde ej kunna riktas häremot, eftersom

engångsbeloppet avses skola utbetalas under år 1947 och folkpensioneringen

omlägges först från och med år 1948; dessa sjömän böra dock med hänsyn

till redan utgående folkpension erhålla lägre engångsbelopp än sjömän

under 67 år. 1 övrigt bör gradering av beloppet ske efter längden av tjänste
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande nr 31.

7

tid i svensk utrikes sjöfart, och allenast de pensionstagare (ej större antal)

undantagas, som ej ägnat viss längre tid av sitt liv åt sådan sjöfart. Med

dessa utgångspunkter må framläggas följande plan.

Engångsbelopp under år 1947 till pensionstagare — befäl såväl som

manskap — hos handelsflottans pensionsanstalt.

A. Pensionstagare som uppnått (eller under året uppnå) 67-årsåldern:

Tjänstetid i utrikes fart Belopp

minst 120 mån............................. 300 kr.

90—119 » 100 »

B. Övriga pensionstagare:

Tjänstetid i utrikes fart Belopp

300 mån. och däröver ...................... 600 kr.

200—299 mån............................. 500 »

120—199 » 400 »

90—119 » 100 »

Engångsbelopp avses alltså icke skola utgå till sjömän, som tjänstgjort

kortare tid än 90 månader i svensk utrikes sjöfart. Vad beträffar 120- månadersgränsen må framhållas, att denna gräns satts för pensionsrätt enligt

1939 års bestämmelser och även är av betydelse för beräkning av tillläggspension

enligt nya pensionsreglementet.

Kostnaden för engångsbelopp under år 1947 enligt ovan angiven plan beräknas

till omkring 1 600 000 kronor.

I motionen hemställes, att sistnämnda belopp anvisas såsom förslagsanslag

under tolfte huvudtiteln för nästa budgetår.

I fråga om förbättring av pensionernas framtida belopp

yrkas i motionen, att en särskild utredning måtte verkställas. Det rör sig

här dels om fortsatt förbättring av de äldre pensionerna efter utgången av

år 1947, dels ock om en förbättring av de jämförelsevis låga pensioner, som

komma att utgå till sjömän, vilka pensioneras under begynnelseskedet av

den nya pensioneringsordningen. I motionen anföres härom följande.

Vad beträffar den andra frågan, förbättring av den nya pensioneringen i

begynnelseskedet, måste särskild utredning förutsättas. Denna utredning bör

närmast taga sikte på menige sjömän och tiden intill dess de uppnå folkpensionsåldern,

då deras sjömanspension regelmässigt avses — för närvarande

helt och framdeles till huvuddelen -—- skola upphöra. Likaså bör

emellertid i detta sammanhang övervägas en förbättring från och med år

1948 av de pensioner, som utgå till menige sjömän enligt de äldre bestämmelserna,

varvid gräns även bör sättas vid 67-årsålderns uppnående, d. v. s.

i fall då grundpensionen fastställts till livsvarigt belopp skulle höjningen av

pensionen upphöra vid denna tidpunkt.

Närmare kostnadsberäkningar kunna givetvis här ej framläggas vad beträffar

nu avsedd pensionsförbättring. För att emellertid ge någon föreställning

om storleksordningen, må följande nämnas. Om man inriktar sig på

att för båda de ovan avsedda grupperna av menige sjömän åstadkomma ett

pensionsläge, som lägst motsvarar det, som för nuvarande pensionstagare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

vunnes med föreslagna engångsbelopp under år 1947, så skulle totalkostnadens

engångsvärde överslagsmässigt kunna uppskattas till omkring 5 milj.

kronor, d. v. s. efter 3 procent motsvara ett årligt anslag för all framtid av

omkring 150 000 kronor; kostnaden skulle emellertid givetvis vara högst i

begynnelsen (omkring 550 000 kronor första året).

Slutligen hemställes i motionen om en allmän översyn av den

nya pensionsordningen, vilken bör kombineras med eu försäkringsteknisk

utredning av pensionsanstaltens ställning.

Yttranden över motionen.

Utskottet bär i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande över motionen från

kommerskollegium, som hört direktionen över handelsflottans pensionsanstalt.

Direktionen över handelsflottans pensionsanstalt har — med vitsordande

av riktigheten av de i motionen lämnade uppgifterna och med instämmande i

huvudsak i den däri anförda motiveringen -— anslutit sig till de i motionen

framförda förslagen. Härutöver har direktionen framhållit följande.

I fråga om föreslagna engångsbelopp till nuvarande pensionstagare må

ytterligare kunna framhållas, att sjömän med minst 150 tjänstemånader i

utrikes fart — vilket fordrades för pension enligt de äldre bestämmelserna

— som följd av omorganisationen från och med den 1/7 1939 berövats möjligheten

att jämte pension erhålla årsunderstöd från sjömanshus; dock att

sjömän som före nämnda dag erhållit såväl pension som understöd bibehållits

vid sina förmåner. Detta förhållande belyses av den vid motionen fogade

tablån över pensionstagare vid utgången av år 1946. I tablån må jämföras

å ena sidan grupperna (kvarstående) sjömän med »Pension jämte understöd:

minst 150 tj.-mån.», för vilka årsmedeltalet är resp. 250 kronor (manskap)

och 300 kronor (befäl), och å andra sidan grupperna med »Full pension:

minst 150 tj.-mån.», för vilka årsmedeltalet (inkl. dyrtidstillägg) är

resp. 195 kronor (manskap) och 250 kronor (befäl). Fn reform, som åsyftade

förbättring av pensioneringen allmänt sett, bär följaktligen lett till att

en stor del av nuvarande pensionstagare i själva verket fått sin ställning i

pensionshänseende försämrad.

Mot den närmare utformningen av förslaget om engångsbelopp har direktionen

heller icke någon erinran. Bestämmelser om utbetalning och vissa

eljest erforderliga tillämpningsföreskrifter torde, i händelse av bifall till förslaget,

få fastställas av Kungl. Maj:t. Vad beträffar kostnaden — en mer

exakt beräkning finge förutsätta en fullständigare statistik över sjömännens

tjänstetider än för närvarande föreligger — så kan denna uppskattas till

mellan 1,5 och 1,6 milj. kronor.

Den utredning, varom i motionen framlagts förslag, skulle i första hand

syfta mot en fortsatt förbättring av pensionsförmånerna åt menigt sjöfolk

under övergångstiden till dess nya pensionssystemet blivit genomfört.

Direktionen delar motionärens uppfattning att utredningen i denna del

bör i huvudsak kunna begränsas till att avse manskap. — Befälspensioneringen

hos handelsflottans pensionsanstalt har bibehållits främst för att

tjäna till att förstärka den avtalsreglerade pensioneringen för befäl (hos Sjö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

9

befälets pensionskassa, understödsförening, m. fl. enskilda kassor), varmed

pensionsanstalten ej har någon befattning. — Emellertid måste gränsfall

mellan befäls- och manskapsklasserna klarläggas. Skäl torde även finnas

att i detta sammanhang ägna uppmärksamhet åt eventuella möjligheter till

förbättring av tjänstepensioneringen för sådant befäl —- särskilt inom motorsegelsjöfarten

— som ej omfattas av den avtalsreglerade pensioneringen.

Den föreslagna utredningen skulle vidare avse en allmän översyn av pensionsbestämmelserna.

Direktionen vill framhålla, att en översyn av nu gällande bestämmelser

om manskapspensioneringen fordras redan med hänsyn till den reformering

som från och med den 1 januari 1948 skall genomföras av allmänna folkpensioneringen,

till vilken manskapets tjänstepensionering står i nära anknytning.

Såsom i motionen antytts bör utredningen även kunna ersätta den

pensionstekniska utredning, som enligt bestämmelse i 13 § instruktionen för

gensionsanstalten skall verkställas inom 5 år, räknat från och med 1/7 1944.

•verhuvud taget är det ett intresse att en översyn av bestämmelserna komme

till stånd, sedan man nu vunnit några års erfarenheter av det nya, förut

helt oprövade pensionssystem, som det här är fråga om. Ett särskilt spörsmål

som utredningen torde böra taga ställning till är som motionären framhåller,

huruvida det skulle vara möjligt att ändra nuvarande pensionssystem

vad rör de inkomster, som inflyta i form av redareavgifter, sålunda att i

princip full försäkringsteknisk valuta komme den enskilde sjömannen till

del för dessa avgifter.

Konunerskollegium biträder motionärens förslag och hemställer, att de

måtte vinna riksdagens godkännande. I sitt utlåtande har kollegium dessutom

anfört följande.

I anslutning till vad i motionen antytts rörande skäligheten av att från

statens sida särskild erkänsla visas sjöfolket med hänsyn till dess insatser

och offer under världskriget finner kollegium sig föranlåtet framhålla, att

enligt kollegii mening anledning förefinnes för statsmakterna att taga under

övervägande i vad mån särskilt stöd, utöver i lagen om krigsförsäkring för

ombord å fartyg tjänstgörande personer stadgad ersättning, bör lämnas åt

efterlevande efter sjömän som omkommit under tjänst å svenska fartyg till

följd av krigsåtgärder ävensom åt .svenska sjömän som genom dylika åtgärder

ådragit sig invaliditet. Därvid torde också böra övervägas, huruvida

överskottsmedlen å den statliga krigsförsäkringsverksamheten må kunna anlitas

för en sådan stödverksamhet. Kollegium vill i detta sammanhang omnämna,

att danska staten genom särskilda lagar tillerkänt livsvarig hedersgåva

på 800 kronor årligen åt änka efter dansk sjöman eller fiskare som

omkommit under tjänst å danskt fartyg till följd av krigshändelse. Därjämte

erhåller varje barn för vilket sådan sjöman eller fiskare haft försörjningsplikt

200 kronor årligen intill fyllda 18 år. Jämväl sjöman som till

följd av krigshändelse ådragit sig högre grad av invaliditet erhåller motsvarande

hedersgåva. Även på annat sätt har danska staten visat sin erkänsla

åt danska sjömän som efter den 9 april 1940 tjänstgjort å danskt

eller utländskt fartyg som seglat för de allierade makternas räkning. Jämväl

i Norge lära liknande åtgärder hava vidtagits.

Genom Kungl. Maj ds beslut den 17 maj 1940 har kollegium fått sig ålagt

att utarbeta eu detaljerad redogörelse över de. förluster av människoliv och

Itihanij til! riksdagens protokoll lt)M. k sand. AV .V/, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

egendom som under det andra världskriget inträffat inom den svenska handelsflottan.

I samband med denna utredning ämnar kollegium taga nu berörda

spörsmål under närmare övervägande.

Utskottet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har den av handelsflottans

pensionsanstalt bedrivna verksamheten i samband med omorganisationer

åren 1939 och 1943 tillförts ökade inkomster av olika slag — bl. g. i form

av statsbidrag — allt i syfte att ernå en förbättring av de från anstalten utgående

pensionerna. De härutinnan vidtagna åtgärderna kunna emellertid

knappast sägas ha medfört en i nuvarande läge tillfredsställande lösning av

sjöfolkets pensioneringsfråga. Delvis torde detta sammanhänga med att,

då pensioneringen väsentligen grundas på försäkringstekniska principer,

verkningarna av de genomförda reformerna först på längre sikt göra sig

märkbara i ökade pensionsförmåner. Den under senare år inträdda försämringen

av penningvärdet har — trots de av staten i vissa fall beviljade dyrtidstilläggen

— avsevärt förringat betydelsen av pensionerna. Dessa framstå

därför, även med beaktande av att de icke äro avsedda att utgöra annat

än bidrag till ålderdomsförsörjningen, såsom mer blygsamma än tidigare.

I likhet med kommerskollegium och direktionen över handelsflottans pensionsanstalt

finner utskottet det vara önskvärt, att grunderna för anstaltens

pensioneringsverksamhet, i vad de avse menigt sjöfolk, underkastas en förnyad

översyn i syfte att en skälig förbättring av pensionerna skall kunna

åstadkommas. En dylik översyn torde vara påkallad även av den omläggning

av den allmänna folkpensioneringen, som skall äga rum fr. o. m. år

1948, enär manskapets tjänstepensionering nära anknutits till folkpensioneringen.

Vid den utredning, som sålunda bör komma till stånd snarast möjligt,

böra de olika synpunkter och förslag, som framförts i den föreliggande

motionen och vilka vunnit stöd av de i ärendet hörda myndigheterna, bli

föremål för närmare övervägande.

Utredningen bör således inriktas på att söka utröna, i vad mån det är

möjligt att inom en skälig kostnadsram utjämna den med hänsyn till tidpunkten

för avgång varierande pensionsnivån inom de olika pensionärskategorierna.

Det gäller här främst att undersöka möjligheterna dels för en höjning

av de redan beviljade pensionerna och dels för en förbättring av pensionsförmånerna

för sjömän, som i fortsättningen pensioneras under övergångstiden

till dess det nya pensionssystemet blivit helt genomfört.

Motionären har föreslagit, att en pensionsförbättring av engångskaraktär

skulle med vissa i motionen angivna belopp under innevarande år beredas

flertalet pensionstagare hos handelsflottans pensionsanstalt samt att för ändamålet

skulle anvisas ett särskilt anslag av 1 600 000 kronor. Ehuru utskottet

behjärtar syftet med detta förslag, är utskottet icke berett att på grundval av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

It

den i motionen förebragta utredningen tillstyrka detsamma. Såvitt utskottet

kunnat finna, skulle ett beviljande av de föreslagna pensionstilläggen vara

ägnat att i viss mån föregripa den blivande utredningen. Då det här rör sig

om ett jämförelsevis högt anslagsbelopp, bör det enligt utskottets mening i

första hand ankomma på Kungl. Maj:t att taga initiativ i frågan. Utskottet

finner sig alltså böra avstyrka motionen, i vad den avser anvisande av ett

särskilt anslag till pensionsförbättring under år 1947. Utskottet förutsätter

emellertid, att frågan om utbetalning av i motionen avsedda engångsbelopp

upptages till omprövning i samband med den kommande utredningen.

Vad slutligen angår de av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen framlagda

förslagen om beviljande av dyrtidstillägg under år 1947 å pensioner

från handelsflottans pensionsanstalt samt om anvisande av anslag till bidrag

till pensionskostnaderna för anstalten, ha dessa förslag icke givit utskottet

anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

1) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

framställda förslag, må

dels medgiva, att under kalenderåret 1947 dyrtidstillägg

må utgå å pensioner från handelsflottans pensionsanstalt enligt

samma grunder, som i dylikt hänseende varit gällande

för kalenderåret 1946,

dels ock till Bidrag till pensioneringskostnaderna för handelsflottans

pensionsanstalt för budgetåret 1947/48 anvisa

ett förslagsanslag av 1 400 000 kronor;

2) att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 70,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville låta verkställa utredning rörande möjligheterna att ernå

en förbättring av pensioneringen hos handelsflottans pensionsanstalt

för sjöfolk av manskapsklass samt därefter för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må

föranleda;

3) att niotionen II: 70 i övrigt icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 april 1947.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 31.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Friggeråker, Leander, Edin,

Petersson i Karlskrona, Fahlander, Andersson i Tidaholm och Nordenson;

från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby,

Mattsson, Fröderberg, Sundberg, von Seth, Nilsson i Landskrona och Svensson

i Alingsås.

Centraltryckcrict, Esselte ab. Stockholm 1947

741524

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:147 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om pension åt f. d. lokmästaren vid Varberg—Ätrans järnväg A. Larsson. t Bankoutskottets utlåtande nr 28.) a1 i texten