Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939

1947-04-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1947:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december

1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela

särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 14 februari 1947 dagtecknad proposition, nr 83, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december

1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser

om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser

om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 december 1939 angående rätt för

Konungen alt meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m., vilken jämlikt lag den 26 april 1946 (nr 155)

gäller till och med den 30 juni 1947, skall äga fortsatt giltighet till och med

den 30 juni 1948.

Jämlikt lag den 22 december 1939 (nr 895) äger Konungen vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga av krig

föranledda förhållanden -—• på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret — i fråga om riksbankens

sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens

räkenskaper meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i

Bihang till riksdagens protokoll 1M7. 8 samt. Nr 32—33. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

stället för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Syftet med berörda

fullmaktslag är att möjliggöra eu smidig anpassning av vissa av de bestämmelser,

som reglera riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare icke förutsedda

förhållanden, med vilka man i ett utomordentligt läge måste räkna.

Enligt 11 § första stycket lagen för Sveriges riksbank må guld utom landet

inräknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande

15 procent av hela metalliska kassan. Då denna bestämmelse med hänsyn

till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan ansetts lägga

hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning, som

vore mest betryggande, har Kungl. Maj:t med stöd av omförmälda fullmaktslag

genom kungörelse den 31 januari 1940 (nr 54) förordnat, att i

stället för berörda stadgande i riksbankslagen skall gälla, att såsom riksbankens

metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld. Kungl. Maj:t har sålunda helt dispenserat från de begränsningar

för sedelutgivningsrätten, som sammanhänga med guldets placering.

Ifrågavarande fullmaktslag gällde ursprungligen till och med den 31 mars

1940 men har därefter förlänats fortsatt giltighet, sista gången genom lag

den 26 april 1946 (nr 155), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och

med den 30 juni 1947.

I en den 30 januari 1947 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t ha

fullmäktige i riksbanken anfört, att lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank enligt fullmäktiges mening sedan länge varit i behov av en

allmän överarbetning. En sådan hade framstått som behövlig icke endast

beträffande sedelutgivningsrätten, vilken för närvarande delvis vore reglerad

genom provisorisk lagstiftning, utan även beträffande andra delar.

Fullmäktige hade därför hösten 1946 tillsatt en kommitté inom riksbanken

med uppdrag att göra en översyn av riksbankslagen. Denna översyn kunde

icke i sin helhet slutföras förrän 1945 års bankkommitté avslutat sitt arbete.

Det kunde nämligen antagas, att bankkommittén komme att framlägga

förslag, vilka om de genomfördes skulle beröra riksbankens verksamhet och

nödvändiggöra vissa ändringar i riksbankslagen. Även andra omständigheter

syntes motivera ett uppskov med det slutliga ståndpunktstagandet till den

planerade allmänna revisionen av riksbankslagen. Särskilt borde påpekas, att

svensk delaktighet i de nyligen bildade internationella finansinstitutionerna

skulle öva inflytande på riksbankslagens utformning. Om än den allmänna

översynen av riksbankslagen sålunda måste skjutas på framtiden, kunde givetvis

likväl ifrågasättas att man nu genom en partiell revision åtminstone

skulle eliminera behovet av det provisorium, som för närvarande gällde, och

alltså genomföra en omläggning av sedeltäckningsbestämmelsema. Därvid

skulle dessa bestämmelser sannolikt lämpligen böra erhålla den ändrade utformning,

som motiverades av att guldreserven i det moderna penningväsendet

uteslutande vore att betrakta såsom underlag för internationella befäl
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

3

ningar men däremot endast hade en indirekt betydelse såsom bas för den inhemska

försörjningen med betalningsmedel. Fullmäktige hade emellertid icke

funnit en sådan utbrytning av en viss del av lagstiftningskomplexet till särbehandling

lämplig. Behovet av ett provisorium komme under sådana omständigheter

tillsvidare att kvarstå. Valutaförhållandena vore för övrigt alltjämt

sådana, att förutsättningarna för fortsatt giltighet av fullmaktslagen finge

anses föreligga. I avvaktan på den avsedda allmänna översynen av riksbankslagen

ville fullmäktige sålunda föreslå, att lagen den 22 december 1939 (nr

895) angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om

riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. förlänades fortsatt giltighet

till och med utgången av juni 1948.

I anslutning härtill ha fullmäktige i riksbanken i fråga om fullmaktslagens

utnyttjande i nu rådande läge anfört följande.

Lämpligheten av att hålla en väsentlig del av riksbankens guldreserver

utanför landet har tidigare gjort det nödvändigt att med stöd av fullmaktslagen

utfärda vissa särbestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt

för att undanröja olägenheterna av de mindre rationella regler som alltjämt

kvarstå i riksbankslagen. Nu synas särskilda föreskrifter nödvändiga

för att man skall undvika de vanskligheter som de under efterkrigstiden framträdande

häftiga rörelserna på valutamarknaden samt de stora importöverskotten

orsaka och som följa även av de begränsningar som gälla i fråga om

olika valutors konvertibilitet i guld. Den stabilisering av de monetära förhållandena,

som förr eller senare är att emotse och vilken enligt fullmäktiges

mening med all kraft bör eftersträvas, skulle väl minska ifrågavarande vanskligheter,

vilka naturligtvis med särskild styrka göra sig gällande under den

period av stark belastning på riksbankens valutareserver, som vi för närvarande

genomgå. Men den skulle ingalunda undanröja dessa svårigheter.

De åtgärder, som skulle kunna komma att framtvingas om de gällande sedeltäckningsbestämmelserna

under rådande förhållanden skulle oförändrade tilllämpas,

skulle otvivelaktigt medföra olyckliga verkningar för vårt lands

ekonomi.

Med hänsyn härtill torde gällande fullmaktslagstiftning böra läggas till

grund för föreskrifter som åsyfta att skapa den större elasticitet i penningsystemet,

som förhållandena nu påkalla och som vid den avsedda allmänna

revisionen av riksbankslagen efter antydda linjer automatiskt skulle erhållas.

Fullmäktige vilja i detta syfte föreslå, att tills vidare bestämmelser utfärdas

som innebära att det belopp, varmed sedelutgivningen jämlikt riksbankslagens

9 §, första momentet, må överstiga dubbla summan av metalliska

kassan, ökas med ett belopp tre gånger så stort som det belopp av 350 miljoner

kronor, varmed sedelutgivningsrätten jämlikt samma paragrafs andra

moment under vissa förhållanden kan utökas. Detta skulle innebära en ökning

av sedelutgivningsrätten med 1 050 miljoner kronor utöver vad som enligt

riksbankslagens bestämmelser är under normala förhållanden medgivet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i infordrat utlåtande den 6 februari

1947 anfört, att fullmäktige icke hade något att erinra mot att den i ärendet

gjorda framställningen bifölles.

Departementschefen har anfört följande:

På de av fullmäktige i riksbanken anförda skälen tillstyrker jag, att ifrågavarande

fullmaktslag erhåller fortsatt giltighet för tiden till och med den

30 juni 1918.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

Det av fullmäktige i riksbanken framlagda förslaget, att Kungl. Maj:t med

stöd av fullmaktslagen skulle medgiva viss utvidgning av riksbankens sedelutgivningsrätt

enligt 9 § riksbankslagen torde jag få anmäla i annat sammanhang

denna dag.

Genom kungörelse den 14 februari 1947 (nr 31) fastställde Kungl. Maj:t

sedelutgivningsrätten i enlighet med vad fullmäktige föreslagit.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 233 av herr Wehtje jämte två av kammarens övriga ledamöter och

den andra inom andra kammaren under nr 346 av herr von Seth jämte sex

av kammarens övriga ledamöter. I dessa motioner hemställes, att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Till stöd härför anföres i huvudsak följande.

Det kan starkt ifrågasättas, huruvida förhållandena äro sådana, att

1939 års fullmaktslag, med de förutsättningar på vilka den bygger, skulle

ha något ändamål att fylla efter den 30 juni 1947. Det är endast »vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig eller eljest under utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden» som Konungen enligt densamma äger att

efter framställning av riksbanksfullmäktige samt hörande av riksgäldsfullmäktige

meddela från riksbankslagen avvikande bestämmelser i fråga

om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av

bankens räkenskaper. Med något krig eller någon krigsfara böra vi emellertid

knappast räkna nu. Och det kan inte heller göras gällande, att några

av kriget föranledda förhållanden skulle kunna åberopas såsom skäl för

fullmaktens utnyttjande. Vårt lands finansiella ställning var god, när kriget

upphörde för nu snart två år sedan. Den därefter inträdda försämringen

kan inte direkt tillskrivas krigsförhållandena utan snarare en hel rad andra

senare tillkomna omständigheter.

Därest de nu rådande förhållandena påkalla ändringar i riksbankslagen,

exempelvis rörande sedeltäckningen, bör en partiell revision i grundlagsenlig

ordning komma till stånd i avvaktan på den allmänna överarbetning

varom riksbanksfullmäktige givit en antydan i sin den 30 januari 1947

gjorda framställning till Kungl. Maj:t. På så sätt får riksdagen möjlighet

att taga ställning till alla de ytterst viktiga spörsmål som anmäla sig i samband

med en sådan åtgärd, bland annat rörande valutaläget och valutapolitiken.

Det är icke lämpligt att riksdagen avstår från sin grundlagsenliga

skyldighet att ange riktlinjerna för riksbankens verksamhet och gör detta

allenast med stöd av sådana allmänt hållna och till sin innebörd och sina

konsekvenser oklara uttalanden som »att guldreserven i det moderna penningväsendet

uteslutande vore att betrakta såsom underlag för internationella

betalningar men däremot endast hade eu indirekt betydelse såsom

bas för den inhemska försörjningen med betalningsmedel». Om riksdagen

utan vidare accepterade den principen och överlät åt Kungl. Maj:t att med

stöd av fullmaktslagen handla efter omständigheterna, skulle riksbanken

icke längre, såsom föreskrivits i grundlagen, kunna förbliva under riksdagens

garanti.

Såsom förut framhållits saknas för närvarande lagliga förutsättningar

för tillämpning av 1939 års fullmaktslag. Icke desto mindre har Kungl.

Maj:t samma dag som den nu förevarande propositionen föredrogs i konselj

och med åberopande av fullmaktslagen utfärdat särskilda bestämmelser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

5

att gälla i stället för 9 § riksbankslagen. Denna senare föreskriver att riksbanken

må utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av dubbla summan

av riksbankens metalliska kassa, samt därutöver till ett belopp av 350 miljoner

kronor. Genom nyssnämnda kungörelse har sedelutgivningsrätten utöver

dubbla metalliska kassan utvidgats till 1 400 miljoner kronor.

När denna åtgärd vidtogs var riksbankens läge tydligen ganska prekärt.

Men man hade med något förutseende mycket väl kunnat begagna sig av

föreskriften i 9 § andra stycket riksbankslagen, enligt vilken Konungen

och riksdagen samfällt äga att med hänsyn till utomordentliga omständigheter

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till belopp av sammanlagt 700

miljoner kronor utöver värdet av dubbla metalliska kassan. På så sätt hade

riksdagen fått möjlighet att utöva sin grundlagsenliga rätt att deltaga i bedömandet

av situationen och de beslut som därav påkallades.

Nu nämnda förfarande av regeringen ger ytterligare stöd åt uppfattningen

att en förlängning av 1939 års fullmaktslag kan medföra konsekvenser

som icke äro önskvärda ur konstitutionell synpunkt och med hänsyn

till riksdagens ansvar för riksbankens åtgärder.

Vid prövning av frågan, huruvida 1939 års lag om rätt för Konungen att

meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt och

bankrörelse in. m. skulle — såsom i motionerna ifrågasättes -— kunna upphöra

att gälla den 1 juli innevarande år, då dess giltighetstid utgår, har utskottet

på grund av vad fullmäktige anfört blivit övertygat om att så svårligen

låter sig göra. Det bör i detta sammanhang beaktas, att den fortgående

minskningen av riksbankens guldkassa kan medföra behov av ökad

sedelutgivningsrätt samt att detta kan inträffa, då riksdagen ej är samlad.

Utskottet får därför tillstyrka det föreliggande förslaget om att lagen erhåller

förlängd giltighet till den 1 juli 1948 och kan följaktligen icke biträda

det i motionerna väckta yrkandet om avslag å Kungl. Maj:ts proposition.

Emellertid framstår det såsom i hög grad angeläget, att fullmaktslagen avvecklas

så snart ske kan, så att riksdagens inflytande på hithörande spörsmåls

avgörande återställes. Såsom i motionerna erinras, har Kungl. Maj :t med

stöd av lagen genom kungörelse den 14 februari 1947 förordnat, att i stället

för vad i 9 § första stycket riksbankslagen stadgas skall gälla, att riksbanken

må utgiva sedlar till belopp, som motsvaras av dubbla summan av riksbankens

metalliska kassa, samt därutöyer till ett belopp av 1 400 miljoner kronor.

Den nuvarande lagstiftningen har sålunda inneburit, att Kungl. Maj:t, utan

riksdagens medverkan och medan riksdagen varit samlad, kunnat besluta en

mycket betydelsefull ändring av riksbankens sedelutgivningsrätt. Nuvarande

provisorium är dessutom förenat med den olägenheten, att bestämmelserna

om sedelutgivningsrätten blivit splittrade på tre författningar, riksbankslagen

och två av Kungl. Maj:t med stöd av 1939 års lag utfärdade kungörelser.

Utskottet vill därför uttala del önskemålet, atl sedeltäckningsbestämmelserna

i riksbankslagen omläggas så, att nuvarande provisorium kan upphöra

efter utgången av den nu tillstyrkta förlängningstiden.

Under hänvisning till det anförda hemsläller utskottet,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 32.

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 233 och II: 346,

må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 22 april 1947.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Friggeråker, Leander*, Edin,

Petersson i Karlskrona*, Fahlander, Andersson i Tidaholm* och Nordenson*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby,

Mattsson*, Fröderberg*, Sundberg, von Seth, Nilsson i Landskrona och Svensson

i Alingsås*.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 a1 i texten