Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av ifrågasatta åtgärder för rationalisering av riksdagstrycket m. m.

1947-06-12 · 64 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1947:44, Utlåtande i anledning av ifrågasatta åtgärder för rationalisering av riksdagstrycket m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

1

Nr 44.

Utlåtande i anledning av ifrågasatta åtgärder för rationalisering

av riksdagstrycket m. m.

I anslutning till förslag av 1945 års statsrevisorer beslöt 1946 års riksdag,

med bifall till hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 5, uppdraga åt

fullmäktige i riksgäldskontoret att låta utreda frågan om en rationalisering

av riksdagstrycket i syfte att vinna förenkling och större överskådlighet

samt ett nedbringande av kostnaderna ävensom att för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Vid utredningen

borde beaktas de utav riksdagens revisorer i berättelsen om verkställd

granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning för budgetåret

1944/45 angivna synpunkterna på frågan.

För att verkställa den begärda utredningen tillsatte fullmäktige den 23

maj 1946 en kommitté med uppdrag att till fullmäktige inkomma med förslag

i ärendet.Till ledamöter av kommittén utsågos riksgäldsfullmäktigen A.

Lindqvist, tillika kommitténs ordförande, riksgäldsfullmäktigen E. G. E.

Eriksson, ledamoten av riksdagens första kammare direktören K. Wistrand,

ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören K. S. Ward,

överbibliotekarien E. H. Winge, kanslirådet O. A. Berger, riksgäldskommissarien

S. Widlund, byrådirektören O. Sandin samt redaktören T. Kjell.

Sedan kommittén som antog benämningen »1946 års kommitté för riksdagstrycket»,

den 24 april 1947 till fullmäktige avgivit betänkande med

förslag till rationalisering av riksdagstrycket, hava fullmäktige med skrivelse

den 29 i samma månad till bankoutskottet överlämnat nämnda betänkande.

Genom utskottets försorg utdelades nämnda betänkande till kamrarnas

ledamöter, varjämte exemplar av detsamma överlämnades till kamrarnas

och utskottens sekreterare. Utskottet beredde vidare kamrarnas herrar

talmän tillfälle att, efter hörande av riksdagens kanslideputerade, avgiva

yttrande över betänkandet.

Betänkandet kommer att såsom bilaga fogas vid detta utlåtande i det

bundna riksdagstrycket.

Sammanfattning av betänkandet.

Beträffande den föreliggande frågans tidigare behandling må hänvisas

till bankoutskottets utlåtande nr 5 vid 1946 års riksdag ävensom till betänkandet

s. 6—7.

1 — Bihan g till riksdagens ''protokoll 1047. 8 samt. Nr 44-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

Bestämmelser om tryckning av riksdagshandlingarna återfinnas i § 82

riksdagsordningen och § 14 reglementariska föreskrifter för riksdagen.

Riksdagstrycket består av riksdagens protokoll, det s. k. bihanget till detta

protokoll (innefattande propositioner, JO:s och MO:s samt statsrevisorernas

berättelser, motioner, utskottens utlåtanden, betänkanden och memorial,

riksdagens skrivelser, riksdagsbeslutet och riksstaten samt diverse

memorial) samt årsregister till samtliga riksdagshandlingar. Tryckningen

ombesörjes av riksdagens kansli. På kanslideputerade ankommer att tillse,

att riksdagstrycket färdigställes med största möjliga skyndsamhet.

Kostnaderna för riksdagstrycket bestridas från ett under fjortonde huvudtiteln

uppfört förslagsanslag och utgöras av kostnader för sättning,

tryckning och korrigering och dylikt, för tryckpapper samt för häftning

och bindning. Vid 1945 års riksdag uppgingo kostnaderna för riksdagstrycket

till sammanlagt 836 390 kronor, därav 648 628 kronor för sättning

och tryckning och dylikt, 80 264 kronor för papper samt 107 498 kronor

för häftning och bindning. Från kostnadssumman böra avräknas inkomster

genom försäljning m. m. av riksdagstrycket om tillhopa 23 501 kronor,

varför nettokostnaden för 1945 års riksdagstryck utgjorde 812 889 kronor

(jfr betänkandet s. 8—10).

I fråga om det utländska parlamentstrycket lämnas i betänkandet s.

10—12 en översiktlig framställning, till vilken utskottet får hänvisa.

Kommitténs uttalanden och rekommendationer i fråga om förenkling och

rationalisering av riksdagstrycket återfinnas å s. 13''—36 av betänkandet

och innebära sammanfattningsvis följande.

Den kritik, som riktats mot riksdagstrycket, har i huvudsak gått ut på

att detsamma är tungläst och svåröverskådligt, att skrivsättet är onödigt

omständligt samt att en sammanfattande översikt av innebörden av i en

proposition framlagda förslag eller av remissyttranden i allmänhet saknas.

Kommittén instämmer i stort sett i denna kritik men vitsordar samtidigt

de svårigheter att ernå en förenkling, som ofta föreligga, exempelvis då ett

omfattande problemkomplex skyndsamt skall föreläggas riksdagen i en

proposition eller då ett arbetstyngt utskott har att på kortast möjliga tid

avgiva utlåtande i en större fråga. Bortsett från angivna specialfall har

det emellertid synts kommittén, som om en viss slentrian vunnit insteg

vid avfattningen av såväl propositioner som utskottsutlåtanden. Propositionerna

framläggas sålunda stundom i ett icke fullt bearbetat skick; i

utskottsutlåtanden förekommer ofta en dubbelredovisning av materialet.

Kommittén framhåller i detta sammanhang, att avfattningen av kommittébetänkanden

och andra sakkunnigutredningar, vilka ligga till grund

för ett flertal propositioner, ofta få utslagsgivande betydelse för utarbetandet

av såväl propositioner som utskottsutlåtanden. Av denna anledning

finner kommittén det vara oundvikligt att söka ernå en allmän nedskärning

av kommittébetänkandena för att på denna väg åstadkomma en förenkling

av hela det offentliga trycket.

I anslutning till ovannämnda synpunkter förordar kommittén en allmän

koncentration i framställningssättet beträffande riksdagstrycket. Dubbel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

redovisning av en gång framlagt material samt upprepningar böra sålunda

undvikas. För överskådlighetens skull böra korta sammanfattningar lämnas

av propositioner och remissyttranden. Propositionerna böra i allmänhet

förses med en koncentrerad inledning, som i ett fåtal korta satser

snabbt ger läsaren en överblick över det ämne, som kommer att avhandlas,

ävensom en summarisk upplysning om de huvudsakliga nyheter eller

förändringar, som föreslås. I propositioner av ej alltför obetydlig omfattning

bör dessutom i departementschefsanförandet eller i omedelbar anslutning

till detsamma regelmässigt lämnas en sammanfattning av ärendet.

Sammanfattningen bör vara sådan, att den som vill få en uppfattning

av propositionens huvudsakliga innebörd skall kunna nöja sig med

att läsa inledningen och sammanfattningen. Vidare förordar kommittén

en avsevärd nedskärning av propositionernas reciter. Historiken bör begränsas

och icke gå längre tillbaka än som är absolut nödvändigt. Innehållet

i remissyttrandena bör i möjligaste mån refereras. — Även utskottsutlåtandenas

reciter böra kunna avsevärt förkortas. Dessa böra i förekommande

fall kunna ersättas med propositionens inledning och sammanfattning.

I vissa fall beräknas härigenom uppkomma en minskning av utlåtandets

omfång med cirka 75 procent. Utskottets eget yttrande bör i

möjligaste mån koncentreras. Särskilt gäller detta i sådana fall, då en proposition

tillstyrkes av utskottet.

Beträffande utskottsutlåtanden, som avse regleringen av anslagen under

huvudtitlarna, föreslår kommittén vissa förenklingar, avseende bland

annat att samtliga de punkter, i vilka utskottet senare ämnar avgiva utlåtande,

skola sammanföras till en punkt i utskottsutlåtandet. Samråd bör

ske mellan de tillfälliga utskottens presidier för undvikande av dubbelskrivning.

I fråga om kamrarnas föredragningslistor — vilka icke räknas till riksdagstrycket

— förordar kommittén en mera överskådlig och enhetlig uppställning

än för närvarande. — Till varje häfte av kammarprotokollen bör

fogas en innehållsförteckning, som i huvudsak upptager kortfattade rubriker

till dels sådana ärenden, som slutbehandlats av kammaren, dels ock

interpellationer och frågor m. m. jämte sidhänvisningar.

Med avseende å riksdagsskrivelserna föreslår kommittén såsom en allmän

regel, att riksdagens beslut meddelas Kungl. Maj:t i form av en kortfattad

anmälan eller, då så ej lämpligen kan ske, genom överlämnande av

vederbörande utskottsutlåtande med angivande av de avvikelser från utlåtandet,

som beslutet innebär. Statsutskottets utförliga skrivsätt i fråga om

riksdagsskrivelserna har sålunda ansetts böra vika för det av de övriga

utskotten tillämpade kortfattade skrivsättet.

Kommittén föreslår, att sakregistret till riksdagstrycket göres till föremål

för en översyn i syfte att ernå en nedskärning av dess omfång fr. o. m.

år 1951, då ny period för det s. k. tioårsregistret över riksdagens protokoll

med bihang börjar. Uppdraget skulle lämnas åt kanslideputerade.

Frågan om snabbare publicering av riksdagsprotokollen har undersökts

av kommittén, som emellertid funnit förutsättningar för närvarande saknas

för att effektivt lösa detta spörsmål. Med hänsyn till det intresse, som

otvivelaktigt finnes för saken, särskilt hos delar av pressen, anser kommittén

dock att frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Det skulle

härvid ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret att efter samråd med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr 44-

kanslideputerade taga de initiativ i frågan, som i ett ändrat läge kunna

finnas påkallade.

Kommittén har övervägt frågan om införande av s. k. aktsystem eller

dossierbildning beträffande riksdagstrycket. Fördelen med denna metod

— som innebär att de propositioner, motioner, utskottsutlåtanden, riksdagsprotokoll

och skrivelser, som gälla ett visst ärende, få bilda en särskild

samling — skulle vara att underlätta för läsaren att snabbt och i ett sammanhang

få tillgång till allt erforderligt material. Ett närmare studium

av hithörande spörsmål har emellertid övertygat kommittén om att systemet

icke lämpligen kan genomföras beträffande det svenska riksdagstrycket.

Beträffande riksdagstryckets typografi förordar kommittén i syfte att

göra kammarprotokollen mera lättlästa och överskådliga eu övergång till

spaltsättning av desamma senast fr. o. m. 1949 års riksdag. För bihangstrycket

bör en modernare, mera lättläst stil användas, så snart tryckerierna

kunnat anskaffa härför erforderligt material. En spaltsättning av detta

tryck bör jämväl övervägas. Det skulle ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret

att handlägga dessa frågor.

Under förutsättning att kommitténs förslag i fråga om rationalisering

av riksdagstrycket genomföres, skulle vid i huvudsak oförändrad arbetsvolym

för riksdagen uppkomma en årlig nettobesparing för statsverket

av i runt tal 60 000 kronor.

Vid betänkandet finnas fogade fyra bilagor, av vilka bilagorna A—C avse

att åskådliggöra de förenklingar och rationaliseringar, som enligt kommitténs

förslag kunna ernås vid uppställning och avfattning av kamrarnas föredragningslistor

och protokoll, samt bilaga D innefattar ett försök till positiv

kritik av det s. k. kanslispråket.

Fullmäktiges yttrande.

För egen del hava julimäktige i ärendet anfört följande.

Kommitténs förslag till förenkling och rationalisering av riksdagstrycket

finna fullmäktige välmotiverade och tillstyrka desamma.

Frågan om snabbare publicering av riksdagsprotokollen har bland annat

undersökts av kommittén, som emellertid funnit att förutsättningar för

närvarande saknas för att effektivt lösa detta spörsmål. Denna uppfattning

delas av fullmäktige, som dock i likhet med kommittén anser att

frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Fullmäktige komma härvid,

såsom kommittén förutsatt, att efter samråd med kanslideputerade taga de

initiativ i frågan, som i ett ändrat läge kunna finnas påkallade. Såvitt fullmäktige

nu kunna finna kommer emellertid att för en radikal lösning av

föreliggande fråga krävas en fullständig omläggning av anställnings- och

arbetsförhållandena för riksdagens stenograf- och korrekturläsarpersonal

jämte inrättande av en särskild maskinskrivningsavdelning i ungefärlig

överensstämmelse med 1937 års stenografkommittés förslag samt vidare

en ny ordning för kammarprotokollens justering. Beträffande frågan om

mekanisk upptagning av kamrarnas debatter, vilken enligt kommittén bör

framdeles ytterligare övervägas, sedan den därför erforderliga tekniska

apparaturen blivit i praktiken närmare utprovad, vilja fullmäktige erinra

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

om att fullmäktige i anledning av ett uttalande i ämnet av 1937 års riksdag

fortfarande med uppmärksamhet följa den tekniska utvecklingen på hithörande

område.

Kommittén föreslår en övergång till spaltsättning beträffande kamrarnas

protokoll senast fr. o. m. 1949 års riksdag, varvid en därför lämpad stilsort

borde komma till användning; för bihangstrycket förordas en modernare,

mer lättläst stil än den nu använda, oavsett om spaltsättning av detsamma

kan komma att framdeles beslutas. För ändamålet föreslås, att den

genom kommittén sökta kontakten med de i riksdagstrycket deltagande

tryckerierna upprätthålles genom fullmäktige, så att vid planerade nybeställningar

av stilar och matriser de framkomna önskemålen om modernare

typer för riksdagstrycket, speciellt med tanke på en spaltsättning, bliva

beaktade. Fullmäktige finna detta förslag välbetänkt och komma att i

händelse av riksdagens bifall härtill vidtaga erforderliga åtgärder för förslagets

genomförande. I anslutning härtill och för den händelse spaltsättningen

av kammarprotokollen skulle slå väl ut, torde det böra ankomma

på fullmäktige att taga initiativ till spaltning även av bihangstrycket eller

delar av detsamma.

De av kommittén i övrigt framlagda förslagen torde, om de vinna riksdagens

godkännande, böra på lämpligt sätt delgivas vederbörande, nämligen

i fråga om propositionsskrivningen ............ Kungl. Maj:ts kansli

i fråga om utskottsutlåtanden och riksdagsskrivelser

..................................... utskottens kanslier

i fråga om kamrarnas föredragningslistor och kammarprotokollen

............................kamrarnas kanslier

i fråga om riksdagsregistret . . ................kanslideputerade.

Härjämte synes önskvärt, att den såsom bilaga D till kommitténs betänkande

fogade uppsatsen om kanslispråket m. m., vilken synes även

fullmäktige förtjäna beaktande, i separat tryck sprides bland tjänstemännen

såväl i Kungl. Maj:ts kansli som i kammar- och utskottskanslierna.

Herrar talmäns yttrande.

I skrivelse den 4 juni 1947 till utskottet hava kamrarnas talmän meddelat,

att de från kanslideputerade inhämtat yttrande, varjämte kamrarnas

sekreterare på deras anmodan till dem inkommit med en promemoria

i ärendet.

Kanslideputerade ha i sitt yttrande meddelat, att inom kanslideputerade

uttryckts tveksamhet särskilt om lämpligheten att utbyta den hittills i

riksdagstrycket huvudsakligast använda stilsorten korpus mot den i betänkandet

förordade borgisstilen. Med anmärkande härav hava kanslideputerade

icke funnit något att erinra mot det framställda förslaget.

Kamrarnas sekreterare ha i sin promemoria anfört följande.

Kommittén har förordat, att kamrarnas föredragningslistor

skola bringas i närmare överensstämmelse med varandra.

De nuvarande olikheterna i fråga om föredragningslistornas uppställning

ha den praktiska fördelen, att förväxling av listorna i stort sett undvikits.

Fall ha dock redan nu förekommit, då sådan förväxling skett. Skulle kom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

mittens förslag genomföras, skulle otvivelaktigt risken för förväxlingar

ökas. Ur sekretariatens synpunkt har frågan icke så stor betydelse, men

för ledamöterna torde det vara av vikt, att kamrarnas föredragningslistor

med lätthet kunna skiljas från varandra.

Därest någon ändring av föredragningslistorna befinnes vara av behovet

påkallad, synes den uppställning av listorna, som nu tillämpas av första

kammaren, avgjort vara att föredraga.

Något hinder att genomföra den ändrade uppställningen av föredragningslistorna,

som av kommittén förordats och som återgivits i bilaga A

vid betänkandet, torde emellertid icke finnas, om nu en sådan ändring

anses önskvärd.

Det bör emellertid anmärkas, att kommitténs förslag rent logiskt knappast

avser en föredragningslista utan snarare ett register över förekommande

ärenden. De särskilda punkterna kunna nämligen icke, såsom hittills

alltid skett, av talmännen direkt föredragas efter föredragningslistan,

utan talmännen måste ur registret på olika ställen plocka ut vad de vid

en viss punkt skola »föredraga» och därvid i förekommande fall förvandla

pluralformer till singularformer.

Även formen »Chefen för handelsdepartementet besvarar» hänför sig

snarare till ett register än till en föredragningslista och innebär dessutom

en »profetia» av det slag, som man i vårdat officiellt språk undviker,

emedan man ej säkert vet, om händelsen kommer att inträffa och man1

alltså far med osanning. Det har hänt, att vederbörande departementschef

fått förfall. Den nu använda formuleringen »N. N. har förklarat sig ämna

besvara» etc. är däremot alltid korrekt.

Vidare bör påpekas, att förslagets bilaga A icke räknar med det ofta

förekommande fallet, att en serie utlåtanden avbrytes av memorial eller

att en serie kungl. propositioner avbrytes av en kungl. skrivelse. Om den

hävdvunna skillnaden mellan sådana olika aktstycken skall bibehållas,

måste den rätta beteckningen användas å »föredragningslistan», varvid

vinsten med gemensamma överrubriker i viss mån elimineras.

Beträffande den föreslagna innehållsförteckningen till de olika häftena i

kamrarnas protokoll ifrågasättes, om densamma behöver upptaga alla frågor

som slutbehandlats av kammaren. För det praktiska behovet synes

det vara tillräckligt, om förteckningen begränsas till de ärenden, som föranlett

diskussion. Dessa ärenden rubriceras alltid i protokollen, och åtminstone

i viss utsträckning skulle samma rubriker kunna användas i innehållsförteckningen.

Att därutöver sätta rubriker på alla ärenden, som

»klubbas igenom» utan debatt, skulle föranleda en icke oväsentlig arbetsbörda

å kansliet. Rubriksättning är nämligen, såsom envar vet som försökt

sig därpå, ingalunda någon lätt sak: utskottsutlåtandenas rubriker

torde ofta icke giva tillräcklig vägledning och äro för övrigt mången gång

alltför utförliga. Rubrikerna måste vara koncisa och korrekta; med all

respekt för pressen måste det sägas, att tidningarnas rubriceringsmetoder

icke gärna kunna få tjäna till förebild. Det arbete, som kamrarnas kanslier

skulle behöva nedlägga på att formulera korrekta och koncisa rubriker

för alla ärenden, som under riksdagens lopp förekomma å föredragningslistorna,

skulle förvisso bliva mycket tidsödande och knappast kunna tjäna

något praktiskt behov. Arbetet skulle bliva självändamål. Det är ju för

övrigt ofta en tillfällighet, om en fråga framlägges för riksdagen i ett särskilt

utlåtande eller som en punkt i ett större utlåtande. Då väl innehålls
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

förteckningen under inga förhållanden är avsedd att redovisa alla de olika

punkterna i större utlåtanden, kan det sägas vara lika opäkallat att redovisa

motsvarande frågor, när de läggas fram i särutlåtanden. Förslaget

i denna del synes innebära en av tillfälliga omständigheter beroende

»överorganisation», som synes böra bestämt avstyrkas.

Att få en innehållsförteckning över de ärenden, som debatterats i kamrarna,

synes däremot kunna tjäna ett förnuftigt ändamål och innebära en

fördel, som uppväger det med förteckningens uppgörande förenade merarbetet.

Slutligen torde det kunna övervägas, om tillräcklig anledning finnes att

intaga dessa förteckningar i det bundna riksdagstrycket.

Övriga frågor. Kommitténs allmänna önskemål om »koncentration

i framställningssättet» torde i princip icke möta gensaga från något

håll. Den påtalade »dubbelredovisning en av en gång framlagt material»

har dock ofta varit en förmån såväl för riksdagens ledamöter och tjänstemän

som för statstjänstemän och andra, som haft att sätta sig in i en vis3

fråga; hänvisningar och tidsödande forskningar i andra delar av riksdagstrycket

ha kunnat undvikas, när man i ett utskottsutlåtande kunnat finna

sammanfört allt som varit av relevans i frågan. Huru långt man skall gå i

avskaffande av en sådan dubbelredovisning blir därför beroende på i vilken

omfattning man är beredd att avstå från den bekvämlighet, som icke minst

för riksdagsledamöterna själva varit förenad med det hittillsvarande systemet.

Detta system kan ju också sägas på sitt sätt ha tjänat samma ändamål

som det av kommittén i princip gillade »aktsystemet» eller dossierbildningen.

Vad kommittén i övrigt anfört rörande uppställningen av utskottsutlåtanden

och reservationer föranleder i allt väsentligt ingen erinran.

Likaså instämmes i kommitténs slutsats beträffande förutsättningarna

för ett snabbare tillhandahållande av riksdagens protokoll. I detta sammanhang

må påpekas, att i kommitténs betänkande icke ens synes omnämnas

en av de åtgärder, som vid 1937 års riksdag på förslag av konstitutionsutskottet

vidtogs för en snabbare tryckning av protokollen. I

§ 12 2:o reglementariska föreskrifter infördes då en bestämmelse av innebörd,

att ledamöternas yttranden skulle ofördröjligen efter justeringstidens

slut (i regel tisdagar och fredagar kl. 12) överlämnas till riksdagens

kansli. Den härigenom uppkomna möjligheten till tidsvinst synes emellertid

i praktiken icke hava utnyttjats.

Den föreslagna övergången till spaltsättning beträffande kamrarnas

tryckta protokoll har av kamrarnas sekreterare varit föremål för särskilt

yttrande. De däri framhållna svårigheterna av teknisk natur hava i det

nu föreliggande kommittéförslaget icke föranlett annan ändring än att i

de fall, då två olika formuleringar av exempelvis ett lagförslag ställas mot

varandra, de olika texterna skulle sättas efter varandra. Fn dylik ordning

får anses vara en nödfallsutväg av föga tillfredsställande slag. Framhållas

må i detta sammanhang, att den med spaltsättningen åsyftade större

läsbarheten synes i viss mån motverkas av den i^amband därmed ifrågasatta

övergången till en mindre stilsort.

Innan den föreslagna förändringen av protokollen definitivt genomföres,

kan det måhända vara välbetänkt att provtryck företages av ett mera

omfattande protokoll, innefattande ärenden av den beskaffenhet, som angivits

i sekreterarnas ovanberörda yttrande. Därigenom skulle kamrarnas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

ledamöter få tillfälle att närmare överväga fördelarna och nackdelarna med

den nya uppställningen.

Kommitténs utredning av frågan om språkvård och förkortningar är synnerligen

förtjänstfull och de däri angivna förslagen i stor utsträckning

värda beaktande vid protokollens avfattning.

Herrar talmän hava såsom eget yttrande åberopat innehållet i nämnda

promemoria och därutöver tillagt, att de delade den av kanslideputerade

uttalade tveksamheten om lämpligheten av att utbyta den hittills i riksdagstrycket

huvudsakligast använda stilsorten korpus mot den i betänkandet

förordade borgisstilen.

Utskottets yttrande.

De förslag till rationalisering av riksdagstrycket, som framlagts av 1946 års

kommitté för riksdagstrycket, synas utskottet i allt väsentligt välbetänkta

och ägnade att, om de genomföras, göra riksdagstrycket mera lättläst och

överskådligt än för närvarande. Enligt utskottets uppfattning framstår det

såsom i hög grad önskvärt, att största möjliga förenkling av skrivsättet

särskilt i propositioner och utskottsutlåtanden kommer till stånd, så att

riksdagstryckets omfång kan nedbringas. Såsom kommittén framhållit

förekommer för närvarande i rätt stor utsträckning en dubbelredovisning

i utskottsutlåtandena av det i propositionerna framlagda materialet. Även

om detta förfarande understundom kan vara bekvämligt för riksdagens

ledamöter, torde fördelarna härav knappast uppväga den vinst, som i olika

hänseenden skulle ernås genom den föreslagna förkortningen av utskottsutlåtandena,

så mycket mindre som enligt kommittén regelmässigt skulle

i utlåtandena intagas en koncentrerad redogörelse för Kungl. Maj:ts förslag.

Det synes utskottet vara av stor vikt, att de rekommendationer och

anvisningar, som kommittén lämnat beträffande avfattningen av propositioner,

utskottsutlåtanden och riksdagsskrivelser, bliva vederbörligen beaktade.

Vad angår propositionerna synes riksdagen lämpligen böra i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte anbefalla sitt

kansli att i möjligaste mån följa de av kommittén förordade riktlinjerna

beträffande propositionsskrivningen. Vad angår utskottsutlåtandena torde

det böra ankomma på utskottens presidier att övervaka, att den åsyftade

förenklingen blir genomförd.

De nu berörda spörsmålen utgöra kärnpunkten i kommitténs förslag.

Därutöver har kommittén emellertid framlagt en del andra rationaliseringsförslag.

Sålunda förordas, att kamrarnas föredragningslistor bringas i närmare

överensstämmelse med varandra och samtidigt göras mera överskådliga

än för närvarande. Utskottet vill för sin del uttala sin anslutning till

dessa synpunkter. Vid förslagets genomförande synas dock böra beaktas

de erinringar, som framförts av kamrarnas sekreterare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

Den av kommittén föreslagna innehållsförteckningen till de olika protokollshäftena

synes utskottet tjäna ett praktiskt syfte. Kamrarnas sekreterare

ha framkastat den tanken, att i innehållsförteckningarna skulle —

för att minska det ofta invecklade arbetet med rubriceringen — redovisas

endast sådana ärenden av mera allmänt intresse, som debatterats i kamrarna.

Kommitténs förslag på förevarande punkt utgår emellertid från att

rubriksättningen i propositioner och utskottsutlåtanden skall förenklas och

förkortas, varigenom rubriceringen i innehållsförteckningarna skulle underlättas.

Dessa skulle dessutom självfallet bli mera användbara, om i dem

redovisades samtliga i kamrarna avgjorda ärenden. Med hänsyn härtill

synas förteckningarna lämpligen böra upprättas i huvudsaklig överensstämmelse

med kommitténs förslag.

Bärande skäl synas ha av kommittén anförts för att riksdagsskrivelserna

generellt avfattas i enlighet med den av flertalet utskott sedan länge tilllämpade

kortfattade typen.

Utskottet tillstyrker vidare, att kanslideputerade erhålla uppdrag att

verkställa en översyn av sakregistret till riksdagstrycket i syfte att nedbringa

dess omfång och öka överskådligheten.

Kommittén har undersökt möjligheterna av en snabbare publicering av

riksdagsprotokollen men kommit till den slutsatsen, att förutsättningar

härför icke för närvarande föreligga. Förutom nu rådande tryckeritekniska

förhållanden har hindret härför ansetts ligga i att inom riksdagen principiellt

motstånd rests mot att ojusterade yttranden skulle få utlämnas. En omläggning

på förevarande område skulle dessutom förutsätta en omorganisation

av stenografkåren hos riksdagen. Kommittén har emellertid förordat,

att fullmäktige i riksgäldskontoret med uppmärksamhet följa frågan

och efter samråd med kanslideputerade taga de initiativ, som i ett ändrat

läge kunna finnas påkallade. Därvid skulle även ytterligare övervägas möjligheten

av att medelst upptagning på mekanisk väg av kamrarnas debatter

lösa den föreliggande frågan.

Enligt utskottets mening är det av betydelse för den politiska diskussionen,

att debatterna i riksdagens kamrar med minsta möjliga tidsutdräkt

bli i tryck tillgängliga för pressen. Hållbarheten av den tidigare inom

riksdagen företrädda uppfattningen, att yttrandena icke få i ojusterat

skick utlämnas, synes utskottet diskutabel icke minst med hänsyn till

att referat av eller andra redogörelser för riksdagsförhandlingarna, som

publiceras i olika pressorgan, icke sällan av skilda anledningar kunna

giva en skev bild av vad som verkligen förekommit. Ett utlämnande av de

på stenogrammen grundade utskrifterna synes mot bakgrunden härav icke

behöva möta större betänkligheter. Från denna utgångspunkt finner utskottet

det vaija önskvärt, att i anslutning till vad kommittén anfört

möjligheterna av ett snabbare tillhandahållande av debattinläggen göras

till föremål för fortsatta överväganden från fullmäktiges sida. I samband

2 — Bihang till riksdagens -protokoll 19^7. 8 samt. Nr i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr Jil+.

härmed böra jämväl undersökas förutsättningarna för en förkortning av

tiden för protokollens tryckning. Utskottet hemställer i det följande, att

fullmäktige i riksgäldskontoret erhålla uppdrag att så snart omständigheterna

det medgiva inkomma med förslag till lämpliga åtgärder i ovan

angivna hänseenden.

Herrar talmän och kanslideputerade ha uttalat tveksamhet gentemot

kommitténs förslag att i samband med övergång till spaltsättning beträffande

kamrarnas tryckta protokoll utbyta den hittills i riksdagstrycket

huvudsakligast använda stilsorten korpus mot stilsorten borgis. Tveksamheten

synes ha föranletts dels därav, att den föreslagna mindre stilsorten

(borgis) skulle vara mindre läsbar än korpus, ävensom av att sättning i

dubbelspalt av olika förslag till lagtexter i samma ämne icke skulle vara

genomförbar, varför de olika förslagen skulle få sättas efter varandra.

Utskottet kan icke dela den sålunda uttalade tveksamheten. Det provtryck

av ett protokoll från andra kammaren, som intagits såsom bilaga C

till kommitténs betänkande, synes utskottet i fråga om överskådlighet och

läsbarhet vara nuvarande protokollstryck överlägset. Det förtjänar i detta

sammanhang påpekas, att spaltsättning med större stilsort än borgis skulle

bli avsevärt mer utrymmeskrävande och dyrbar. Under hänvisning till

vad kommittén anfört på denna punkt får utskottet i likhet med fullmäktige

i riksgäldskontoret fördenskull tillstyrka kommitténs föreliggande förslag

om övergång till spaltsättning beträffande kamrarnas protokoll senast

fr. o. m. 1949 års riksdag, varvid stilsorten borgis skulle användas. Såsom

kommittén framhållit, bör frågan om en modernisering även av bihangstryckets

typografi upptagas till prövning, sedan erfarenhet vunnits av den

nya uppställningen av protokollen och de tryckeritekniska förhållandena

medgiva en omläggning.

Vad kommittén i övrigt i skilda sammanhang föreslagit, har icke givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

De riktlinjer i fråga om språkvård och användandet av förkortningar,

som uppdragits i den vid kommittébetänkandet fogade bilagan D, har utskottet

funnit vara beaktansvärda. En förenkling av det s. k. kanslispråket

framstår onekligen såsom önskvärd och skulle stå i god samklang med de

syften, som förslaget om rationalisering av riksdagstrycket avser att förverkliga.

Utskottet vill därför uttala sin anslutning till de synpunkter, som

innefattas i nämnda bilaga, samt förordar, att bilagan i separat tryck genom

fullmäktiges försorg utdelas till tjänstemännen i Kungl. Majrts kansli samt

till kammar- och utskottskanslierna.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder i syfte att de av 1946 års kommitté

för riksdagstrycket uttalade synpunkterna i fråga om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bankoutskottets utlåtande nr 44-

ernående av mer lättläst och överskådligt riksdagstryck

måtte beaktas vid avfattningen och utformningen av Kungl.

Maj:ts propositioner till riksdagen;

2) uppdraga åt kanslideputerade att i överensstämmelse

med vad kommittén förordat verkställa en översyn av sakregistret

till riksdagstrycket i syfte att nedbringa dess omfång

och öka dess överskådlighet;

3) uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att i enlighet

med vad utskottet ovan förordat undersöka möjligheterna

att ernå snabbare publicering av riksdagens protokoll;
4)

besluta, att vid tryckning av kamrarnas protokoll

skall senast fr. o. m. 1949 års riksdag användas spaltsättning

och stilsorten borgis; samt

5) godkänna av utskottet ovan förordat förslag om införande

av innehållsförteckningar till de olika protokollshäftena.

Stockholm den 12 juni 1947.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Andersson i Rossvik, Sundvik;

Leander, Edin, Andersson i Tidaholm, Annér och Persson i Vinslöv;

från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby,

Fröderberg, Sundberg, Svensson i Alingsås, Persson i Norrby och fru Humla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1947 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

/__

47161b

opaginerad Kontrollera mot PDF

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

RATIONALISERING AV

RIKSDAGSTRYCKET

AVGIVET AV

1946 ÅRS KOMMITTÉ FÖR

RIKSDAGSTRYCKET

DEN 24 APRIL 1947

STOCKHOLM

opaginerad Kontrollera mot PDF

®

STOCKHOLM 1947

IVAR HjECGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHALL

Skrivelse till riksgäldsfullmäktige ............................. 5

Historik .................................................... 6

Omfattningen av begreppet riksdagstrycket..................... 8

Kostnaderna för riksdagstrycket .............................. 8

Översikt över det utländska parlamentstrycket.................. 10

Kommittén:

Principuttalande .......................................... 13

Propositioner ............................................. 14

Motioner ................................................. 18

Utskottsutlåtanden ........................................ 17

Kamrarnas föredragningslistor .............................. 20

Kamrarnas protokoll....................................... 20

Ang. utformningen av klämmar m.m......................... 21

Riksdagsskrivelserna ....................................... 22

Riksdagsbeslutet .......................................... 24

Riksdagsregistret .......................................... 24

JO:s och MO:s samt statsrevisorernas berättelser..............25

Fråga om snabbare publicering av riksdagsprotokollen......... 25

Fråga om genomförande av aktsystem för riksdagstrycket...... 29

Riksdagstryckets typografi m. m............................ 32

Vissa smärre förslag....................................... 35

Språkvård och förkortningar................................ 35

Kostnadsberäkningar ...................................... 38

Sammanfattning .......................................... 37

Bilagor

39

opaginerad Kontrollera mot PDF

»

Till

H er rar Fullmäktig e i riksgäldskontoret

1 anslutning till förslag av 1945 års statsrevisorer beslöt 1946 års riksdag, med

bifall till hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 5, uppdraga åt fullmäktige

i riksgäldskontoret att låta utreda frågan om en rationalisering av riksdagstrycket

i syfte att vinna förenkling och större överskådlighet samt ett nedbringande

av kostnaderna ävensom att för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning. Vid utredningen borde beaktas de utav riksdagens

revisorer i berättelsen om verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd och

förvaltning för budgetåret 1944/45 angivna synpunkterna på frågan.

För att verkställa den begärda utredningen tillsatte fullmäktige den 23 maj

1946 en kommitté med uppdrag att till fullmäktige inkomma med förslag i ärendet.

Till ledamöter av kommittén utsågos riksgäldsfullmäktigen A. Lindqvist, vilken

tillika skulle fungera såsom kommitténs ordförande, riksgäldsfullmäktigen E.

G. E. Eriksson, ledamoten av riksdagens första kammare direktören K. Wistrand,

ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören K. S. Ward, överbibliotekarien

E. H. Winge, kanslirådet O. A. Berger, riksgäldskommissarien S. Widlund,

byrådirektören O. Sandin samt redaktören T. Kjell.

Såsom kommitténs sekreterare har tjänstgjort byråsekreteraren i riksgäldskontoret

T. Bjerlöw.

Kommittén, som antagit benämningen *19£6 års kommitté för riksdagstryckett,

får efter verkställd utredning i ämnet härmed framlägga betänkande med förslag

till rationalisering av riksdagstrycket.

Stockholm den 24 april 1947.

Axel Lindqvist

Ernst Eriksson Karl Wistrand Karl Ward Erik Winge

O. A. Berger Sten Widlund O. Sandin Ture Kjell

Torsten Bjerlöw

s. 6 Kontrollera mot PDF

HISTORIK

Den 20 maj 1921 framlade en av riksgäldsfullmäktige

på riksdagens uppdrag tillsatt

kommitté betänkande med förslag till åtgärder

för nedbringande av kostnaderna för riksdagstrycket,

vilka under de närmast föregående

åren visat en anmärkningsvärd stegring.

Kommittén fann en begränsning av riksdagstryckets

omfång önskvärd, särskilt i fråga

om propositioner och utskottsutlåtanden, men

nöjde sig med vissa allmänt avfattade rekommendationer

i frågan. Sålunda förordades

dels att i skrivelse till Kungl. Maj.t borde

fästas uppmärksamhet på önskvärdheten av

att minska omfattningen av särskilt statsverkspropositionen

men även övriga propositioner

i den utsträckning detta läte sig göra

utan att äventyra nödig fullständighet och

dels att till utskotten gjordes hemställan om

att vid utlåtandenas avfattning iakttaga all

den begränsning och varsamhet, som kunde

anses möjlig utan att medföra olägenhet för

riksdagsarbetet. I övrigt må nämnas, att

kommittén bl. a. föreslog ändring i de reglementariska

föreskrifterna för riksdagen i

syfte att ge kanslideputerade befogenhet att

bestämma om tryckning av bilagor till motioner

m. m. Kommittén förordade även förenkling

av riksdagsskrivelserna och ett mer

ekonomiskt förfaringssätt vid tryckningen av

utskottsutlåtanden genom samtidig tryckning

av flera smärre utlåtanden.

Frågan om att förbilliga riksdagstrycket

behandlades sedermera av riksdagens besparing

skommitté, som avgav sitt betänkande

den 20 december 1932. Såsom huvudsakliga

förutsättningar för att kunna nedbringa

tryckningskostnaderna angav kommittén

minskning av tryckets omfång genom ett

mera kortfattat skrivsätt och förenklingar i

tryckets uppställning m. m. I förstnämnda

hänseende hade kommittén i skrivelse till

statssekreteraren i finansdepartementet framlagt

vissa synpunkter beträffande möjliga

besparingar i kostnaderna för propositionstrycket

och därvid bl. a. framhållit möjligheten

av att begränsa de ofta onödigt omfattande

historikerna samt att endast i sam
-

mandrag och refererande återge remissyttranden

och sakkunnigutlåtanden.

Även i fråga om utskottsutlåtandena höll

besparingskommittén före, att dessa ej sällan

utan olägenhet kunde begränsas. I främsta

rummet gällde detta reciterna, vilka ofta

gjordes mer omfattande än som erfordrades

för att kunna tjäna såsom bakgrund för utskottets

yttrande. I allmänhet borde det ej

vara erforderligt, att i utlåtanden över propositioner

redogöra för den i propositionen

lämnade utredningen, utan det borde räcka

med en hänvisning till propositionen, särskilt

där någon meningsskiljaktighet icke förelegat

inom utskottet.

Beträffande förenklingar i riksdagstryckets

uppställning m. m. föreslog besparingskommittén

ett flertal åtgärder till tryckets förbilligande,

vilka i huvudsak blivit genomförda.

Bl. a. rekommenderade kommittén tryckning

av riksdagsskrivelserna i omedelbar följd

efter varandra, borttagande av de s. k. Bskrivelserna,

vilka utgjorde sammanfattande

register över de av riksdagen beviljade anslagen,

samt begränsad användning av marginalrubriker

i propositioner och utskottsutlåtanden.

1945 års statsrevisorer ha framhållit, att

orsaken till att riksdagstrycket tämligen allmänt

anses tungläst och svårtillgängligt är

bl. a., att rubriker och klämmar sällan ge läsaren

tillräcklig vägledning samt att trycket

blott undantagsvis lämnar en översikt av

propositionens innebörd eller av utskottets

ställning till det kungl. förslaget eller till motionerna

i ämnet. Denna brist avhjälpes enligt

revisorerna knappast av än så fullständiga

innehållsförteckningar eller av talrika

kantrubriker.

Om däremot, framhålla revisorerna vidare,

propositionerna och utskottsutlåtandena förses

med en sammanfattning, som i koncentrerad

form redovisar ärendets huvudpunkter,

kan läsaren utan onödigt letande i trycket

få ett klart besked om vad regeringsförslaget

eller utlåtandet innebär jämfört med

gällande bestämmelser på området.

6

s. 7 Kontrollera mot PDF

Den överskådlighet och bekvämlighet, som

ett sådant arrangemang bjuder läsaren, blir

ännu större ifall sammanfattningen placeras

i början av trycket. En sådan ingress måste

te sig särskilt värdefull för den, som önskar

att så snabbt som möjligt få en tillförlitlig

uppfattning av frågans innebörd.

Behovet av en dylik sammanfattande ingress

värdar givetvis efter ärendenas art och

omfång, men statsrevisorerna finna det utan

överdrift kunna sägas, att den alldeles övervägande

delen av riksdagstrycket är av den

beskaffenhet, att en koncentrerad och enhetligt

placerad översikt skulle högst väsentligt

bidraga till att utan omgång skänka den

intresserade ett fast grepp om ämnet.

Statsrevisorerna anföra härefter följande:

Önskemålet om en vägledande ingress accentueras

av riksdagstryckets nuvarande uppställning

och omfång. Remissinstansers och andra myndigheters

yttranden och förslag samt övriga framställningar

återgivas i regel ytterst utförligt, ej

sällan in extenso.

Därtill kommer att trycket belastas med långa

och många upprepningar. Ofta lämnas först en

särskild redogörelse för de sakkunnigas och för

myndigheternas yttranden. Stora partier ur dessa

återfinnas sedan i departementschefens (föredragandens)

anförande. I utskottsutlåtandena framträda

dessa upprepningar ofta ännu starkare; de

förberedande instansernas synpunkter återgivas

först i ett särskilt avsnitt, återkomma därpå mer

eller mindre fullständigt i departementschefens

(föredragandens) anförande och redovisas slutligen

på nytt i utskottets motivering.

Revisorerna finna detta framställningssätt onödigt

utrymmeskrävande och hinderligt för överblicken.

Väl medvetna om att remissväsendet är

synnerligen värdefullt och nödvändigt för att frågorna

skola bli allsidigt belysta, anse revisorerna,

att detta viktiga syfte bör kunna nås på ett för

läsaren enklare och snabbare men lika tillförlitligt

sätt, nämligen genom en refererande framställning,

som konsekvent skiljer mellan huvudsak

och bisak, sållar bort oväsentligheterna och

ställer fram huvudpunkterna i klart ljus.

Principen för en dylik refererande framställningsmetod

bör vara: ju enklare och mindre omstridd

en fråga är, desto kortare referat. Om

exempelvis en myndighet eller en sammanslutning

ej har något att invända mot ett sakkunnig- eller

departementsförslag, bör det kunna räcka med

att konstatera att >NN ansluter sig helt till det

föreliggande förslaget». Har en remissinstans avvikande

mening på en eller flera punkter, bör

referatet koncentreras till dessa.

I de fall, då yttrandenas art gör en mera ingående

redovisning önskvärd, bör det övervägas,

om icke materialet skulle kunna delas upp på så

sätt, att endast de väsentliga synpunkterna återgivas

i huvudtrycket och de övriga redovisas i

bilageform. Därigenom skulle trycket i större

frågor komma att bestå av två delar, en huvudoch

en bilageavdelning.

Överblicken främjas vidare, om en sammanfattning

gives av remissvarens innehål], helst redan

i ingressen. Denna översikt kan göras mycket

summarisk, t. ex.: »Flertalet av de hörda myndigheterna

ha tillstyrkt förslaget» eller »Av de

myndigheter och sammanslutningar, som hörts

i ärendet, ha alla, utom länsstyrelsen i X län,

tillstyrkt förslagets huvudgrunder».

Enligt statsrevisorerna bör ej blott eftersträvas

överskådligare uppställning av propositioner

och utskottsutlåtanden med undvikande

av onödiga upprepningar etc. utan

jämväl en förenkling av själva framställningssättet,

så att de många stereotypa men

sakligt ovidkommande fraser och partier, som

skrymma trycket, utrensas. I samband härmed

uttrycka revisorerna en önskan om genomförande

av ett enhetligt förkortningssystem

i riksdagstrycket. I detta syfte rekommenderas

de »Anvisningar vid sättning av

riksdagstryck», som riksdagens tryckeriexpedition

utfärdade i januari 1944. Revisorerna

anse emellertid praktiska skäl tala för att

anvisningarna kompletteras med några få

synnerligen vanliga förkortningar.

Revisorerna ha även berört frågan om riksdagstryckets

inbindning och anse, att det

bör övervägas en sådan förändring härvidlag,

att det s. k. aktsystemet kommer till

användning, vilket skulle innebära, att de

propositioner, motioner, utskottsutlåtanden

och skrivelser, som gälla en viss fråga, få

bilda en särskild samling.

7

s. 8 Kontrollera mot PDF

OMFATTNINGEN AV BEGREPPET

RIKSDAGSTRYCKET

E nligt § 82 riksdagsordningen skola kamrarnas

protokoll och övriga riksdagshandlingar

på statens bekostnad, så tidigt ske

kan, utgivas av trycket, de senare fullständigt

och protokollen i den mån kamrarna var

för sig förordna. Bestämmelser angående

tryckning av riksdagshandlingarna återfinnas

vidare i § 14 av reglementariska föreskrifter

för riksdagen. Denna paragraf stadgar, att

riksdagens kansli skall ombesörja tryckning

av alla de handlingar vilka till kamrarna inkomma

eller från dem utgå, med undantag

av sådana som i annan ordning blivit på allmän

bekostnad tryckta, för att till kamrarnas

ledamöter utdelas samt att de ledamöter,

vilka hava inseende över riksdagens kansli

— kanslideputerade —, böra vaka däröver,

att kammarprotokollen samt övriga riksdagshandlingar

bliva med största möjliga skyndsamhet

tryckta och till kamrarnas ledamöter

utdelade.

KOSTNADERNA FÖR

ifrågavarande kostnader, vilka bestridas av

ett särskilt förslagsanslag under XIV huvudtiteln,

utgöras av:

1. Kostnader för sättning, tryckning och

övertidsersättning samt för korrigering och

förslagstryck. I fråga om propositionerna bestridas

dock kostnaderna för korrigering och

förslagstryck enligt en bestämmelse av år

1909 av vederbörande departement.

2. Kostnader för tryckpapper.

3. Kostnader för häftning och bindning.

Till kostnaderna för riksdagstrycket kunna

med visst fog även hänföras personalkostnader

för korrekturläsare vid riksdagens tryckeriexpedition

samt för de vaktmästare å samma

expedition, som äro anställda under riks
-

Riksdagstryckct består av riksdagens protokoll

och det s. k. bihanget till detta protokoll.

Bihanget åter utgöres av 15 samlingar,

av vilka några äro delade på avdelningar.

l:a samlingen innehåller Kungl. Maj:ts propositioner,

den 2:a JO:s, MO:s och statsrevisorernas

berättelser, den 3:e första och

den 4:e andra kammarens motioner, 5:e—13:e

samlingarna utskottens utlåtanden samt betänkanden

och memorial, den 14:e riksdagens

skrivelser och den 15:e riksdagsbeslutet och

riksstaten samt diverse memorial. Slutligen

hänföres till riksdagstrycket även årsregistret

till samtliga riksdagshandlingar, däremot

icke tioårsregistret. 2:a samlingen intager i

viss mån en särställning, i det att den icke

ingår i prenumerationen å riksdagstrycket.

Kamrarnas föredragningslistor räknas icke

till riksdagstrycket, ehuru de äga nära samband

därmed. Kommittén har emellertid funnit

lämpligt att även upptaga föredragningslistorna

till behandling.

RIKSDAGSTRYCKET

dagstid. Då ifrågavarande kostnader, för år

1945 beräknade till 71 340 kr., emellertid bestridas

av riksdagens avlöningsanslag, har

kommittén i förevarande sammanhang bortsett

från desamma.

Vissa övriga kostnader, som ej ansetts

skola påföras riksdagstrycket, äro en avsevärd

del av ekonomibyråns omkostnader,

kostnader för utarbetande av register, buntning,

utsändning och lagring av tryck. Ej

heller ingår kostnaden för den korrekturläsning

av propositioner, som sker inom departementen.

De i enlighet med ovanstående beräknade

kostnaderna för riksdagstrycket vid 1945 års

riksdag framgå av följande uppställning.

8

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kostnaden för sättning och tryckning av riksdagshandlingarna (utom 2:a samlingen) utgjorde

:

Sammanlagt

belopp

Härav utgjorde kostnader för

Antal

16-sid.

ark

tabeller

förslagstryck

korrigering

övertid

Bihang ....

517 399

19 243

21122

8 745

12 239

1715

Protokoll . .

117 994

—

—

1710

1

419

636 393

19 243

21122

10 466

12 239

2134

Till jämförelse meddelas motsvarande

siffror för år

19U-

436 735

19 879

17 695

6 952

14 209

1428

Protokoll . .

86 578

974

1

309

623313

19879

17 696

7 926

14209

1737

1 Enligt kontrakt får övertid ej debiteras för protokollen.

Kostnaderna för 2:a samlingen, bestående av JO:s och MO:s samt statsrevisorernas berättelser,

utgjorde:

Sammanlagt

belopp

Härav utgjorde kostnader för

Antal ark

tabeller

förslagstryck

korrigering

övertid

13 236

613

—

1449

114

72

Om medeltalet för pappersåtgången under åren 194b—1945 samt nu gällande inköpspriser

läggas till grund för beräknande av kostnaderna för tryckpapperet, bliva dessa

89 230 kg. ordinärt träfritt papper å 0.80 kr. per kg...................kr. 71 384

3 455 » lumptryckpapper å kr. 2: 57 per kg....................... » 8 880

Kr. 80 264

Häftnings- och bindningskostnad utgjorde för det egentliga riksdagstrycket (utom 2:a

samlingen)............................................kr. 104 510

för 2:a samlingen ....................................... * 2 988

Kr. 107 498

Anm. Det konjunkturtillägg, som ingår i närmast ovanstående belopp, utgjorde under 1945 20 % men

har fr. o. m. 1946 ökat till 25 %.

Sammandrag.

Enligt ovanstående utgjorde kostnaderna för riksdagstrycket vid 1945 års riksdag:

sättning,korrigering, tryckningo. dyl.(635 393 + 13235=) kr. 648 628

papper.............................. * 80 264

häftning och bindning..................... > 107 498

Kr. 836 390

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

Från ovan angivna belopp, 836 390 kr., böra avräknas vissa inkomster av riksdagstrycket,

vilka för år 1945 utgjorde:

försäljning och prenumeration i tryckeriexpeditionen . . kr. 16 435

postprenumeration....................... » 6 774

försäljning av makulatur................... » 292

Kr. 23 501

Nettokostnaden för 1945 års riksdagstryck var alltså (836 390 — 23 501 =) 812 8 89 kr.

Antalet prenumeranter å riksdagstrycket utgjorde:

I kam. prot.

II kam. prot.

Bihang

Posten

Tryckeriexp.

Posten

Tryckeriexp.

Posten

Tryckeriexp.

1945 ....

191

89

268

89

223

101

1946 ....

219

91

334

91

257

106

ÖVERSIKT ÖVER DET UTLÄNDSKA

PARLAMENTSTRYCKET

Kommittén har under ledning av kommittéledamoten

överbibliotekarien E. Winge

tagit del av vissa europeiska länders parlamentstryck

dels för att erhålla ett vidgat

perspektiv på det ämne, som förelagts kommittén

för utredning, och dels för att om

möjligt få impulser och uppslag av värde

för kommitténs arbete. De erfarenheter och

rön, kommittén härvid kunnat göra, återgivas

i det följande.

Själva den systematiska indelningen eller

uppställningen av trycket är med oväsentliga

variationer densamma i alla de europeiska

staterna, med undantag dock för Finland.

Trycket är uppdelat i två huvudgrupper:

Protokoll och Handlingar. Protokollen

innehålla i regel samtliga förhandlingsakter

och yttranden och överensstämma i stort med

svenska riksdagens protokoll. Undantag härifrån

utgöra England och Finland. Hur därmed

förhåller sig i Finland kommer att klargöras

i ett följande avsnitt om ifrågasatt införande

av aktsystem för det svenska riks
-

dagstrycket. I England tryckas och utgivas

debatterna enbart för sig som en fristående

publikation The Parliamentary Debates

(House of Lords och House of Commons)

och samtliga övriga plenarhandlingar enbart

för sig som en annan publikation: Journals

of The House of Lords och Journals of The

House of Commons.

Den andra huvudgruppen — Handlingar

— svarar mot det svenska tryckets Bihang.

Beteckningen på denna grupp varierar givetvis

i olika länder; den benämnes sålunda

Handlingar, Documents, Papers, Beilagen

etc., men innehållet utgöres överallt av framställningar

från regering, myndigheter och

enskilda ledamöter, vidare av utskottsutlåtanden

och oftast av beslut och skrivelser.

Dessa beståndsdelar äro emellertid varandra

i hög grad olika, framför allt skilja sig initiativen

och utlåtandena avsevärt från varandra

vad beträffar utförlighet och utveckling av

motiv och historik, referat av remissyttranden

m. m.

10

s. 11 Kontrollera mot PDF

Att såväl uppställningen, inledningen och

utformningen som själva innehållet i dessa

handlingar ovillkorligen måste bli olika i

olika länder, är uppenbart, eftersom parlamentens

arbetsformer äro väsentligen divergerande.

Det för engelskt parlamentsarbete

mest ändamålsenliga lämpar sig mindre väl

för exempelvis Frankrikes eller de nordiska

ländernas parlament. Riksdagsordningar

samt inre organisation och praxis skänka

varje paTlamentstryck dess speciella byggnad

och prägel. Det är mycket litet som i detta

hänseende går att omplantera från ett lands

tryck till ett annat lands.

Serien Papers (= Bihang) i det engelska

underhustrycket, för att ge ett markant

exempel på vad nyss sagts, uppgår årligen

till 35 ä 40 volymer. Rapporter och årsberättelser

av allehanda slag bilda huvudparten,

Public Bills (motsvarande ungefärligen både

våra propositioner och motioner) uppgå endast

till 1 ä 5 volymer och Reports from

Committees (motsvarande ungefärligen våra

utskottsutlåtanden) endast till i regel 2 ä 4

volymer. Motsvarande siffror för Sveriges

del äro: för propositioner och motioner 20 ä

25 volymer samt för utskottsutlåtanden 10 ä

11 volymer. Denna oerhörda skillnad i omfång

mellan Englands och Sveriges ifrågavarande

tryck beror givetvis främst därpå,

att det engelska parlamentets funktionsformer

äro i flera avseenden väsentligt olika den

svenska riksdagens på många punkter. Det

beror vidare på att engelsmännen icke trycka

allt, som kommer inför parlamentet. Det beror

dessutom och i icke obetydlig grad på,

att någon motivering eller historisk översikt

ytterst sällan lämnas i dessa framställningar:

sådant sker under ärendets fortsatta vandring

i husen och utskotten. Denna restriktiva

publiccringspolitik och denna sparsamhet beträffande

tryckta informationer kan icke utgöra

förebild för parlament med helt annat

kammar- och utskottsförfarande.

Det förtjänar framhållas, att en restriktiv

publiceringspraxis liknande den engelsmännen

använda men långt hårdare och mera

vittgående tillämpas av det schweiziska parlamentet

vid tryckningen av propositioner

och motioner. Parlamentet beslutar nämligen

för varje särskild proposition eller mo
-

tion, huruvida den skall tryckas eller icke

tryckas. Tidigare tillämpades en ännu mera

restriktiv politik än som nu är fallet, och

blott ett mindre antal av nämnda handlingar

gingo till tryckning. Men ännu torde till

exempel av väckta motioner närmare hälften

icke medgivas tryekningstillstånd.

Vad angår det franska parlamentstrycket,

finner man även här en märkbar återhållsamhet

i avfattningen såväl av initiativ som utlåtanden.

Förklaringen därpå får närmast

sökas i det franska parlamentets arbetsmetoder.

Går man till det norska stortingets motsvarande

handlingar finner man ett framställningssätt

om möjligt ännu knapphändigare.

I stor utsträckning fogas emellertid till

utlåtandena icke blott statliga kommittébetänkanden

och remissuttalanden utan även

till utskotten ingivna framställningar och

förklaringar från enskilda personer och sammanslutningar,

vilka äga rätt att direkt till

stortinget göra framställningar, förslag och

uttalanden.

Det mest kortfattade skrivsättet i fråga

om parlamentariskt tryck begagnas av den

danska riksdagen. Detta gäller framför allt

om utskottsutlåtanden, men i hög grad även

om propositioner och motioner. De senare,

som alltid ha formen av lagförslag, bindas

i en enda följd utan åtskillnad mellan de

båda grupperna av handlingar. Rubriken är

ständigt samma: »Förslag til Lov om ...»

Därpå följer uppgift om vem som framlagt

förslaget och omedelbart efteråt själva texten

till den nya lagen eller lagändringen.

Motsvarigheten till det svenska tryckets

motivering och historik ersättes med den lagtexten

vidfogade, fristående avdelningen med.

titeln Bemaerkninger til foranstaaende Lovforslag;

dessa »Bemscrkninger» äro dock ytterst

summariska. Regeringsförslagen äro likväl

stundom försedda med bilagor i form av

kommittebetänkanden och officiella utlåtanden

m. m. Karakteristiskt både för de norska

och danska regcringsframställningarna är

med andra ord, att sakkunnigeutredningar,

ibland även mycket utförliga sådana, i stor

utsträckning bifogas desamma och icke som

i Sverige som regel endast refereras. Största

olikheten mellan svenskt och danskt riksdags
-

11

s. 12 Kontrollera mot PDF

tryck finner man emellertid i utformningen

av utskottsutlåtanden. Här är det kortfattade

skrivsättet drivet till sin spets. Har man

icke uppnått enighet i utskottet, så redogör

man på en tredjedels eller en halv, i besvärligare

fall på en eller ett par sidor — endast

1 fråga om mycket omfattande och betydelsefulla

frågor förekommer ännu större utförlighet

— först för majoritetens och sedan för

minoritetens eller minoriteternas uppfattning

och hemställan. Några särskilda reservationer

förekomma alltså icke. Är utskottet åter

enigt, är skrivsättet ännu mer kortfattat.

Långt ifrån ovanligt är det, att hela utskottsutlåtandet

får följande sammanpressade

form:

»Udvalget har afholdt to Möder og er her

enedes om åt indstille Lovforslaget til Vedtagelse

uforandret.»

Utlåtanden över förslag rörande exempelvis

nya civillagar, betydelsefulla grundlagsändringar

m. m. erhålla en annan, något

längre och mera detaljerad utformning. Ofta

fogas även till utskottsutlåtandena såsom

särskilda bilagor i oavkortat skick remisssvar,

kompletterande yttranden eller ändringsförslag

från departementschefer m. m.

Det finska riksdagstrycket kännetecknas i

likhet med det danska och norska av kärv

ordknapphet och saklig rättframhet. Propositionerna

begränsas i regel till ett ytterst

ringa antal sidor, särskilt vad motiveringen

angår, och om motionerna och utlåtandena

gäller samma sak, fast i än högre grad. Som

belysande exempel härpå kan nämnas, att

vid 1943 års riksdag de flesta motioner krävde

av utrymme vardera endast 1 sida, ingen

mer än 3 sidor, utom 2 stycken lagmotioner,

som togo i anspråk den ena 3 ''A sidor för

motiv och 4/ sidor för lagtext, den andra

2 sidor för motiv och 8 sidor för lagtext.

Övriga mera betydande eller oss närstående

europeiska länders riksdagstryck erbjuda i

ännu mindre grad än ovan citerade något

stoff användbart för en sådan rationalisering

av det svenska riksdagstrycket, varom nu

är fråga. Det torde därför icke finnas anledning

att här ingå på arten av dessa

publikationer.

Som en sammanfattning av ovan gjorda

översikt av vissa länders parlamentstryck

vill kommittén framhålla, att i samtliga otvivelaktigt

kan spåras en klar tendens till

sammanfattande enkelhet såväl i stilistisk

formulering som beträffande motiveringens

omfång och vidare en strävan att undvika

dels tyngande, för sammanhanget icke behövliga

detaljspecifikationer samt all icke

oundgänglig upprepning av exempelvis lagtext,

yttranden, referat och annat sådant.

Enligt kommitténs uppfattning kan emellertid

intet av nämnda parlamentstryck i något

bestämt avsnitt enbart för sig tjäna som

förebild för en rationalisering av det svenska

riksdagstrycket, men däremot torde utan

tvivel ovan påpekade för dem alla gemensamma

strävan efter enkelhet, begränsning

och koncentration vara värd beaktande såsom

ett eftersträvansvärt allmänt mål.

Det må till sist i detta sammanhang understrykas,

att man svårligen kan göra gällande,

att det ena landets parlamentstryck står

på ett högre plan eller är av högre värde

än det andra landets. Det rör sig här helt

enkelt om icke jämförbara förhållanden. Möjligen

kan det sägas, att ett lands parlamentstryck

utgör ett bättre eller sämre hjälpmedel

för parlamentsledamöterna i deras arbete, att

det lämnar ett mer eller mindre klart och

fullständigt vittnesbörd om parlamentets arbete

och funktioner samt att det innehåller

ett mer eller mindre detaljerat material för

framtida administrativt arbete och statsvetenskaplig

och historisk forskning. Värdesätter

man vårt riksdagstryck efter dessa tre

synpunkter, torde det omdömet med fog

kunna uttalas, att detta tryck i alla tre avseenden

intar en rangplats.

12

s. 13 Kontrollera mot PDF

KOMMITTÉN

Principuttalande.

Va tidigare utredningar rörande förenkling

av riksdagstrycket har huvudsyftet varit att

så långt som möjligt nedbringa kostnaderna;

däremot har spörsmålet om tryckets överskådlighet

och möjligheterna att göra detsamma

mer lättläst kommit att skjutas i

bakgrunden. Även 1945 års statsrevisorer ha

av naturliga skäl i första hand betonat kostnadsfrågan

och anse, att kostnaderna för

riksdagstrycket torde kunna nedbringas genom

förenklingar vid utarbetandet av propositioner

och utskottsutlåtanden samt att en

rationalisering synes kunna genomföras utan

att skada berättigade anspråk på tryckets

utförlighet och korrekthet. Revisorerna lämna

emellertid samtidigt möjligheten öppen

att beakta även den andra synpunkten genom

att föreslå en utredning av frågan om

riksdagstryckets omläggning i syfte att vinna

förenkling och större överskådlighet, och

bankoutskottet har i sitt förenämnda utlåtande

nr 5 funnit de åtgärder statsrevisorerna

i sistnämnda hänseende föreslagit i allt

väsentligt välmotiverade. I riksdagens utredningsuppdrag

samordnas de båda synpunkterna.

Kommittén har tagit fasta härpå men vill

betona att frågan om att göra riksdagstrycket

mer lättläst och överskådligt framstått

som det väsentliga för kommittén. I allmänhet

torde emellertid åtgärder, som äro ägnade

att främja överskådligheten, även innebära

en förenkling och rationalisering av riksdagstrycket

och därmed också en direkt kostnadsbesparing,

såsom närmare kommer att

framgå av de i anslutning till kommitténs

förslag verkställda kostnadsberäkningarna,

men då så ej varit fallet har kommittén lagt

mindre vikt vid kostnadssynpunkten. Enligt

kommitténs uppfattning har man nämligen

på grund av anhopningen av riksdagsfrågor,

ofta rätt invecklade, kommit i det läget, att

en rationalisering, en större sovring av materialet,

ter sig i hög grad önskvärd, även om

en sådan i och för sig skulle kräva mer arbete

och kostnad. Vinsten kommer ändock

att visa sig påtaglig genom den avsevärda

sammanlagda tidsbesparing, som otvivelaktigt

skulle vinnas för riksdagens ledamöter

och för alla dem som i övrigt skola taga del

av riksdagstrycket. Kommittén har emellertid

givetvis funnit angeläget föreslå de besparingsåtgärder

som kunna vara möjliga

utan att inkräkta på tryckets lättillgänglighet.

Den kritik, som riktats mot riksdagstrycket,

har i huvudsak gått ut på att det är

tungläst och svåröverskådligt, att skrivsättet

är onödigt omständligt med understundom

förekommande upprepningar av redan en

gång redovisat material samt att en sammanfattande

översikt av den huvudsakliga

innebörden av i en proposition framlagda

förslag eller av remissyttranden i allmänhet

saknas.

Kommittén kan i stort sett instämma i

denna kritik, ehuru kommittén väl inser de

stora svårigheter att ernå en förenkling, som

ofta föreligga, exempelvis då ett omfattande

problemkomplex hastigt skall framläggas för

riksdagen i en proposition eller då ett arbetstyngt

utskott har att på kortast möjliga

tid avgiva sitt utlåtande i en större fråga.

Härvid bli bristande tid och otillräcklig arbetskraft

ofta avgörande för skrivsättet, i det

någon bearbetning av materialet i syfte att

förkorta och sammanfatta detsamma i regel

icke medhinnes. Här tangeras frågan om

riksdagens arbetsformer, vilken emellertid

ligger utanför området för denna kommittés

behörighet.

Bortsett från angivna specialfall synes det

dock, som om en viss slentrian vunnit insteg

vid avfattningen såväl av propositioner som

av utskottsutlåtanden. Propositionerna framläggas

sålunda ibland i ett icke fullt bearbetat

skick, onödigt mycket skrymmande

och för sammanhanget mindre viktigt material

medtages och försvårar överblicken och

icke alltid finner man en klar och logisk dis
-

13

s. 14 Kontrollera mot PDF

position av ämnet. I jämförelse med det utländska

tryeket är särskilt det detaljerade

framställningssättet påfallande. Samma anmärkningar

kunna även riktas mot utskottsutlåtandena,

vilka till sin allmänna uppläggning

oftast ge bilden av en förkortad proposition.

Här förekommer sålunda i viss utsträckning

en dubbelredovisning av material,

som är både kostsam och onödig. Beträffande

sådana utlåtanden, som avges i anledning

av en proposition, har för övrigt kunnat göras

iakttagelsen, att den allmänna karaktären

hos propositionen återfinnes i utlåtandet.

Är propositionen omständlig och mindre väl

disponerad, blir detta lätt även förhållandet

med utskottsutlåtandet. Propositionerna äro

det grundläggande: ett klart, kortfattat och

enkelt skrivsätt i propositionerna med en

koncentrerad redogörelse för det väsentliga

utan onödig utbrodering av stoffet är sålunda

av största betydelse för utskottens

skrivsätt. Man kan gå ett steg längre och

säga, att avfattningen av kommittébetänkanden

och andra sakkunnigutredningar, vilka

ligga till grund för ett flertal propositioner,

blir av utslagsgivande betydelse för utarbetandet

av såväl propositioner som utskottsutlåtanden.

Vill man gå till grunden med det

hela, torde det bli oundvikligt att vidtaga

särskilda åtgärder i syfte att åstadkomma en

allmän nedskärning och förenkling av kommittébetänkandena.

Kommittén vill i detta

sammanhang erinra om den av borgmästaren

K. E. Rosander på uppdrag av finansministern

verkställda översynen av det statliga

kommittéväsendet. I en promemoria av den

28 september 1946, vari resultatet av denna

översyn redovisas, föreslås inrättande av ett

särskilt organ för samordning och övervakning

av utredningsväsendet. Chefen för finansdepartementet

har i 1947 års statsverksproposition

under För flera huvudtitlar gemensamma

frågor förklarat sig anse, att ett

sådant organ skulle ha en uppgift att fylla

inom kommittéväsendet. Måhända kan på

denna väg skapas förutsättningar för en

även enligt kommitténs uppfattning nödvändig

förenkling av hela det offentliga trycket.

Sakkunniga för utredning om modernisering

m. m. av det statliga utredningstrycket tor
-

de i enlighet med de för utredningen lämnade

direktiven komma att uppmärksamma

även detta spörsmål.

Propositioner.

De ämnesområden, som kunna bli föremål

för propositionsskrivning, äro till sitt innehåll

synnerligen skiftande. Härav följer, att

några generella och för skrivningen bindande

regler icke kunna uppställas. Det gemensamma

för propositionerna blir i många fall

endast de dispositionsmässiga huvuddragen,

men många gånger bortfaller även denna

likhet. Som exempel på olika huvudgrupper

av propositioner kan nämnas dels statsverkspropositionen,

dels fristående anslagspropositioner.

En tredje huvudgrupp med sina

speciella särmärken bilda lag- och författningspropositionerna.

De synpunkter, som framläggas i det följande,

böra ses mot här angivna bakgrund.

Några allmängiltiga regler finnas icke; endast

målsättningen — överskådlighet och

klarhet — är och bör vara gemensam.

En proposition består i regel av 1) inledning,

2) redogörelse för föreliggande fakta

(recit), 3) föredragandens ställningstagande

(depaTtementschefsanförande) och 4) föredragandens

hemställan.

Innan kommittén övergår till en närmare

granskning av dessa propositionens huvudbeståndsdelar,

vill kommittén i fråga om propositionernas

rubricering framhålla angelägenheten

av att denna göres så kort men

samtidigt så »täckande» som möjligt. Korta

men upplysande rubriker på propositionerna

återverka på rubriceringen av ärendena i utskottsutlåtanden,

på föredragningslistor, i

kammarprotokoll och riksdagsskrivelser samt

över huvud i alla de övriga sammanhang, då

propositionerna åberopas med angivande av

rubriceringen.

1. Inledningen.

Denna är enligt gällande praxis i flertalet

fall mycket kort. Föredraganden anmäler

exempelvis ett betänkande angående viss

fråga, förslag om ändrade grunder för statsbidrag

till visst ändamål etc.

14

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kommittén förordar i anslutning till statsrevisorernas

uttalanden på denna punkt, att

inledningen, såvida fråga ej är om till omfånget

mycket begränsade propositioner, utbygges

så att den så kortfattat som möjligt

ger läsaren en överblick över det ämne, som

kommer att avhandlas, samt en summarisk

upplysning om de huvudsakliga nyheter eller

förändringar, som föreslås. Inledningen bör

sålunda utgöra en nyckel för studiet av propositionen

i dess helhet.

2. Redogörelsen för föreliggande

fakta (reciten).

Beträffande recitskrivningen finnas inom

propositionstekniken två tendenser. Den ena

delar upp materialet i flera avsnitt och redogör

under varje avsnitt uttömmande för vad

som förekommit. Den andra föredrar att i

ett sammanhang lämna en kronologisk redogörelse

för hela ämnet. Det är klart, att

varken det ena eller det andra av dessa

system kan generellt tillämpas. Valet dem

emellan måste bli beroende på beskaffenheten

och omfattningen av det ämne, som skall

bli föremål för propositionsskrivning. Ju mer

komplicerat ämnesområdet är, desto lämpligare

synes det vara att förfara enligt den

förstnämnda metoden.

Överhuvud taget bör koncentration eftersträvas,

ehuru självfallet kravet härpå icke

får drivas så långt, att det menligt inverkar

på överskådligheten. Erfordras historik, bör

den i möjligaste mån begränsas och icke

gå längre tillbaka än som är absolut nödvändigt.

Bygger propositionen på särskild utredning,

är det önskvärt, att redogörelsen för

utredningens förslag göres så överskådlig och

kortfattad som möjligt. Innehållet i remissutlåtandena

bör sorteras upp efter föreliggande

frågor i de fall, då reciten icke bygger

på den kronologiska metoden. I vissa fall kan

det vara lämpligt att ordagrant återge ett

remissvar helt eller delvis. Både av utrymmesskäl

och för att främja överskådligheten

är dock önskvärt, att remissinstansernas yttranden

i större utsträckning än som för närvarande

är fallet refereras. Härigenom kommer

många gånger det väsentliga i de anförda

synpunkterna bättre till synes och

onödiga upprepningar undvikas. Det förutsättes

härvid självfallet, att referatet blir

fullt objektivt och att såväl avvikande meningar

som tillstyrkanden klart och otvetydigt

återges. Beträffande tillstyrkande yttranden

torde understundom vara tillräckligt

att ange, vilka som biträtt förslaget, såvida ej

motiveringen innefattar några nya moment.

Föreligger i ett ärende ett flertal remissyttranden,

bör, innan cn närmare redogörelse

lämnas för de olika instansernas uttalanden,

lämnas en kort sammanfattning därav.

Det ligger i sakens natur, att några generella

regler i allmänhet icke kunna uppställas

för recitens disposition. För lag- och författningspropositionerna

är förhållandet dock

i viss mån annorlunda. En sådan proposition

bör i typiska fall bestå av en allmän del

och en speciell del. I den allmänna delen

upptagas ämnets huvudfrågor; den kan i

vissa fall bestå av flera kapitel genom att

olika huvudfrågor särskiljas. Den speciella

delen innehåller motiveringen till varje paragraf

för sig; möjligen sammanföras ibland

två eller flera paragrafer, som höra mycket

nära ihop, till en grupp. Det bör tillses, att

allmänna delen icke blir för kompakt; antingen

delas den i flera kapitel eller också

begränsas den till en eller ett par grundläggande

frågor, medan det mesta föres till

speciella delen. Varje sådant avsnitt — alltså

allmänna delen, om den är i ett kapitel, annars

varje kapitel däri för sig samt i speciella

delen paragraf eller paragrafgrupp — behandlar

sitt ämne kronologiskt: gällande rätt,

kommittén, yttrandena. Särskilt framträdande

och praktiskt värdefullt blir detta, om

det varit flera förberedande stadier, t. ex.

kommittébetänkande, yttrande över detta,

departementspromemoria och yttranden över

denna.

När fråga är om ändring av gällande lagar

eller författningar, bör dessas text och förslagets

alltid sättas jämsides i dubbelspalt.

3. Föredragandens ställningstagande

( departementschef sanförandet).

Detta kan variera från ett kortfattat tillstyrkande

av en myndighets förslag till en

ingående diskussion av skälen för och emot

15

s. 16 Kontrollera mot PDF

en viss lösning med därav följande slutsats.

I större propositioner och speciellt i lag- och

författningspropositioner, där en uppdelning

av materialet i flera punkter ägt rum, böra

även departementschefsanförandena uppdelas

på de olika punkterna eller avsnitten.

Det torde vara anledning att i detta sammanhang

något observera statsverkspropositionen.

För denna utmärkande är dess punktindelning.

Varje punkt avslutas i regel av ett

departementschefsanförande. Önskvärt är att

framställningar om oförändrade anslag liksom

framställningar om smärre justeringar

av medelsanvisningen med hänsyn till senast

tillgängliga belastningssiffror göras i mera

koncentrerad form än som för närvarande

ofta är fallet. Det synes icke nödvändigt att

uppdela sådana enkla punkter i recit och

departementschefsanförande. Framhållas må

även följande. Det förekommer under kapitalbudgeten,

att anslag begäres till exempelvis

ett flertal posthusbyggnader. Varje bygge

får en punkt, och därom är icke något att

säga. Men varje punkt innehåller en motivering

för bygget, vilken kan vara tämligen

ensartad. Det torde vara tillfyllest att ange

motiven för samtliga byggen under den första

punkten eller såsom inledning till det

aktuella avsnittet av propositionen och därefter

med hänvisning härtill äska medel under

de olika punkterna.

Kommittén har tidigare förordat, att propositionerna

i allmänhet böra inledas med en

koncentrerad översikt över de förslag som

framläggas. I propositioner av ej alltför obetydlig

omfattning bör dessutom enligt kommitténs

mening i departementschefsanförandet

eller i omedelbar anslutning till detsamma

regelmässigt lämnas en sammanfattning

av ärendet, såsom redan nu ibland förekommer.

Sammanfattningen bör vara sådan, att

den som vill få en uppfattning av propositionens

huvudsakliga innebörd skall kunna

nöja sig med att läsa inledningen och sammanfattningen.

Om för överskådlighetens

skull olika avsnitt avslutas av ett uttalande

av departementschefen, är det än mer önskvärt,

att i propositionen lämnas en utförligare

sammanfattning av departementschefens

ståndpunktstagande än den som innefattas i

inledningen.

4- Föredragandens hemställan.

Propositionen avslutas med en hemställan,

vanligen benämnd kläm. Ofta är denna uppdelad

på olika moment. Klämmen bör vara

så kort och koncis som möjligt.

Innehåller propositionen flera departementschefsanföranden,

vilka var för sig resultera

i en kläm, bör denna följa omedelbart

på resp. anförande, såvida icke speciella skäl

tala för att propositionen avslutas med en

sammanfattande hemställan.

En säkerligen i många fall oundviklig men

icke dess mindre olycklig form av kläm är

den konturlösa kläm, som förekommer då

fråga är exempelvis om godkännande av vissa

av departementschefen förordade grunder

för någonting. Är fråga om statsbidrag till

visst ändamål, kan denna kläm undvikas

genom att ett utarbetat förslag till bidragskungörelse

fogas till propositionen. Klämmen

blir då: godkänna de grunder till statsbidrag,

som innefattas i härvid fogat förslag till bidragskungörelse.

Så långt ske kan, böra de

antydda konturlösa klämmarna undvikas.

Det synes slutligen icke nödvändigt, att i

de fall, då klämmen avser personalförteckning

eller avlöningsstat vid förslag till smärre

ändringar i dessa, intaga förteckningen eller

staten i sin helhet. Ett angivande av de

ifrågasatta förändringarna torde vara tillfyllest.

*

Motioner.

För inskränkning av motionernas omfång

ifrågasatte 1921 års kommitterade en ändring

i § 13 av de reglementariska föreskrifterna

för riksdagstrycket av innebörd, att kanslideputerade

skulle tilläggas befogenhet att

bestämma om tryckning av bilagor till motioner

m. m. Någon bestämmelse härom kom

visserligen icke att inflyta i de reglementariska

föreskrifterna, men kanslideputerade ha

det oaktat ansetts behöriga att utöva viss

kontrollerande verksamhet i angivna hänseende.

1932 års besparing skommitté uttalade i

fråga om motionerna bl. a. följande.

16

s. 17 Kontrollera mot PDF

I många fall torde dessa vara mera vidlyftigt

avfattade än som kan anses erforderligt. Härutinnan

kunna några förhållningsregler icke meddelas,

men kommittén vågar dock uttala den

förmodan, att riksdagens ledamöter skola med

beaktande av kostnadssynpunkten låta sig angeläget

vara att vid motionernas avfattande undvika

onödig vidlyftigliet. I åtskilliga fall pläga

motioner åtföljas av bilagor, som kunna vara

ganska omfattande utan att därför alltid äga

större betydelse för den föreliggande frågan. Med

hänsyn till att dessa bilagor städse föredragas hos

vederbörande utskott och dessutom äro tillgängliga

för samtliga riksdagsledamöter, torde bilagornas

tryckning endast i enstaka fall visa sig

vara nödvändig. Visserligen har under de senare

åren tryckningen av motionsbilagor inskränkts,

men ytterligare inskränkning torde vara möjlig.

Kommittén förutsätter också att kanslideputerade

och föreståndaren för riksdagens tryckeriexpedition

i fortsättningen liksom hittills söka genom

framställningar hos resp. motionärer åvägabringa,

att endast i sådana fall, där så oundgängligen erfordras,

bilagor till motioner befordras till trycket.

Inom kommittén ha samtliga motioner vid

1946 års riksdags vårsession genomgåtts. Härvid

har konstaterats, att motionärerna numera

i allmänhet synas bemöda sig om ett,

med hänsyn till det avhandlade ämnets art

och omfattning, tämligen kortfattat skrivsätt.

De flesta motionerna taga icke i anspråk

mer utrymme än omkring två sidor och endast

undantagsvis förekomma längre bilagor.

Motionernas kläm är dock icke sällan ganska

vagt formulerad. Med hänsyn till de sålunda

gjorda iakttagelserna har kommittén ifråga

om motionsskrivningen endast ansett sig

böra uttala, att det icke endast ur besparingssynpunkt

utan även med tanke på önskvärdheten

att underlätta motionernas utskottsbehandling

är angeläget, att framställningen

göres lättöverskådlig och koncentrerad

—- det sistnämnda i den mån icke en

utförligare motivering kan anses påkallad i

frågor av stor vikt — samt att motionerna

avslutas med en klar och koncis kläm.

Utskottsutlåtanden.

Såväl 1921 års kommitté som 1932 års

besparingskommitté har såsom huvudsakligt

medel för att nedbringa kostnaderna för ut
-

skottsutlåtandena förordat förenklingar i

skrivsättet, utan att närmare utformade direktiv

ansetts kunna lämnas för hur förenklingarna

lämpligen borde ske. På grund av

den växlande arten av de till behandling

förekommande ämnena är det naturligtvis

såsom redan framhållits beträffande propositionerna

mycket svårt att en gång för alla

fixera vissa regler för utskotten. De anmärkningar,

som riktats mot utskottsutlåtandena,

ha i stort sett gått ut på att de ofta varit

alltför utförliga och detaljerade, särskilt beträffande

reciterna; i dessa hänseenden råder

en väsentlig skillnad mellan det svenska och

det utländska riksdagstrycket. Även enligt

kommitténs uppfattning kunna utskottsutlåtandena

i flera fall te sig ganska svåröverskådliga

och vidlyftiga. Att en förenkling

av utlåtandena är önskvärd, torde vara otvivelaktigt;

en efterbildning av det utomlands

allmänt förekommande, synnerligen knapphändiga

skrivsättet synes dock icke lämpa

sig för svenska förhållanden. Utskotten ha

självfallet full frihet att göra de uttalanden,

utskotten kunna finna påkallade, liksom att

närmare utveckla och motivera de synpunkter,

utskotten anse vara av vikt för en frågas

bedömande, ehuru även här kravet på ett

kortfattat skrivsätt torde kunna ställas. Beträffande

historik och reciter, återgivande

av remissinstansernas yttranden m. m. böra

emellertid strängare principer kunna uppställas

såsom normgivande för utskottskanslierna.

Utskottsutlåtandena kunna sägas i huvudsak

vara av två slag, nämligen dels sådana

som föranledas av propositioner, dels sådana

som avgivas i anledning av motionsvis gjorda

framställningar. Till en särgrupp kunna

hänföras utlåtanden, som avse reglering av

anslagen under de olika huvudtitlarna, och

vidare förekomma naturligtvis blandformer.

Denna uppdelning av utskottsutlåtandena i

skilda kategorier måste beaktas, då man

söker komma fram till vissa riktlinjer för

utlåtandenas avfattning, i det att regler,

som låta sig uppställa för en grupp av utlåtanden,

icke i lika mån kunna anses tillämpliga

beträffande en annan grupp.

Vad angår utlåtanden i anledning av propositioner

anser kommittén, att historik, som

2 — 471118

17

s. 18 Kontrollera mot PDF

tidigare förekommit i propositionen, i regel

ej ånyo bör intagas i utskottsutlåtandet.

Kortast möjliga redogörelse för ett ärende

bör vidare bliva regel; en utförligare framställning

liksom ett återgivande av den i

propositionen lämnade reciten bör endast

förekomma såsom bakgrund till av utskottet

förordad ändring eller till klarläggande av

motionsvis framställt yrkande. Finnes i propositionen

en koncentrerad inledning jämte

en sammanfattning av departementschefens

ståndpunktstagande, böra desamma intagas

i utskottets utlåtande i syfte att sätta läsaren

snabbt in i det ärende, varom fråga är, och

kunna då ersätta den nämnda kortfattade

redogörelsen för ärendet. Om och i vilken

omfattning departementschefens anförande i

övrigt skall medtagas, får bedömas från fall

till fall. Vad utskottets eget yttrande angår,

förekommer här ibland ett upprepande,

ehuru med någon ändring i ordvalet, av departementschefens

tidigare i utlåtandet återgivna

argumentering. Då slutet blir ett tillstyrkande

av departementschefens förslag

och då saken icke blivit allsidigare belyst

genom de av utskottet använda formuleringarna,

böra sådana omskrivningar undvikas,

så vida utskottet icke avser att stryka under

ett av departementschefen gjort uttalande.

Som regel bör med kortast möjliga

motivering anges utskottets ställningstagande

till Kungl. Maj:ts förslag samt i ämnet väckta

motioner. Då utskottet icke ifrågasätter

ändring i propositionen eller i delar därav

och ej heller motionsvis framställts yrkanden

därom, torde utskottet i de flesta fall

kunna begränsa sig till att utan särskild motivering

konstatera, att propositionen i dess

helhet eller i angivna delar icke föranlett

någon erinran från utskottets sida. Det må

här inskjutas, att kravet på ett kortfattat

skrivsätt naturligtvis icke får drivas så långt,

att svårigheter uppstå att med ledning av

utskottsutlåtandet få en i stora drag tillförlitlig

uppfattning av den föreliggande frågan.

I detta sammanhang torde även böra upptagas

en fråga av teknisk natur. Vid återgivande

av departementschefsanföranden

förfara vissa utskott, t. ex. bevillnings- och

lagutskotten så, att de överföra sättningen

oförändrad men inom citationstecken; andra

utskott, bland dem statsutskottet, låta däremot

omändra sättningen till packad. Denna

ändring medför i de flesta fall, att texten

måste sättas på nytt, emedan för närvarande

endast två av de i riksdagstrycket deltagande

tryckerierna kunna verkställa packningen

utan omsättning. En viss besparing skulle

därför uppnås, om överflyttningen skedde

med användande av stående stil utan ändring

av mellanslagningen. Ehuru vid bifall

till vad kommittén förordat departementschefens

uttalanden komma att intagas i utlåtandena

i betydligt mindre omfattning än

för närvarande, är det eldigt kommitténs

uppfattning önskvärt, att den packade stilen,

som för övrigt är mycket tungläst, undvikes

vid överflyttningen. Departementschefsanförandet

bör då på annat sätt utmärkas,

exempelvis genom fetstilsrubrik.

Andra från en proposition överförda partier,

i den mån en sådan överföring även i fortsättningen

kan tänkas förekomma, böra i besparingssyfte

på samma sätt intagas i utskottsutlåtandet

med oförändrad sättning.

Likaväl som en sammanfattning av departementschefens

förslag ansetts önskvärd i

fråga om omfångsrika propositioner, bör ett

kort sammandrag av utskottets ställningstagande

inflyta i utlåtanden av större omfattning,

särskilt då utskottets uttalanden

återfinnas under flera olika avsnitt.

Därest en proposition innefattar förslag

till ny lag eller förordning respektive ändring

av gällande författning, synes, under

förutsättning att förslaget i sin helhet antingen

tillstyrkes eller avstyrkes av ett enhälligt

utskott, författningstexten, som ofta

tager stort utrymme i anspråk (se exempelvis

konstitutionsutskottets utlåtande nr

27/45 och andra lagutskottets utlåtande nr

81/45), icke behöva återgivas i utskottsutlåtandet.

Det förutsättes dock givetvis härvid,

att en kort redogörelse lämnas för förslagets

innebörd.

Med den uppläggning av utskottsutlåtandena,

som här skisserats, blir det visserligen

nödvändigt för den som önskar erhålla en

utförlig information i viss fråga att gå till

propositionen, men detta är en konsekvens

som icke torde te sig avskräckande mot bakgrunden

av den förkortning och förenkling

18

s. 19 Kontrollera mot PDF

av utskottsutlåtandena, som på den antydda

vägen torde stå att vinna.

Såsom ovan framhållits intaga de utskottsutlåtanden,

som avse regleringen av anslagen

under huvudtitlarna, i flera avseenden en särställning.

De flesta punkterna innefatta ju

här ett blott och bart tillstyrkande av Kungl.

Maj:ts förslag om anslagsanvisning till olika

ändamål och böra i större utsträckning än

som för närvarande förekommer kunna sammanföras

under en gemensam rubrik och

med en gemensam ingress, vilken alltså icke

skulle behöva upprepas för varje anslag.

Klämmarna skulle sedan upptagas under

skilda med a), b), c) o. s. v. betecknade moment.

I vissa fall förekommer en onödig upprepning,

då Kungl. Maj:t efter att ha bebådat

anslagsäskanden i statsverkspropositionen

senare framlägger slutligt förslag i särskild

proposition. Utskottsutlåtandet återger då

ibland ordagrant både de i statsverkspropositionen

bebådade och de sedermera i särskild

proposition framlagda anslagsäskandena,

vilka ofta helt överensstämma med varandra.

Kommittén förordar, att för enkelhetens

skull endast förslagen i den särskilda

propositionen återgivas ordagrant med en

antydan om att medel beräknats för ändamålet

även i statsverkspropositionen. En sådan

anordning tillämpas redan nu i icke

obetydlig utsträckning.

Såväl 1921 års kommitté som 1932 års besparingskommitté

har föreslagit, att samtliga

de punkter beträffande vilka utskottet

senare avgiva utlåtande sammanföras till en

punkt i utskottsutlåtandet i stället för att

som nu i allmänhet- sker återkomma i form

av en anmälan. Nämnda förslag bör enligt

kommitténs mening nu allmänt genomföras.

Därigenom skulle vinnas, förutom en viss

förkortning, att protokollsskrivningen i kamrarna

underlättas genom att avbrott för de

punkter, som innefatta anmälan om uppskjutna

ärenden, icke behövde förekomma.

I fråga om utlåtanden i anledning av motioner

föreligger ett i viss mån annat utgångsläge.

Den i motionen framlagda utredningen

är ibland ofullständig; utskottet kan

ha funnit nödigt att i ärendet införskaffa

yttranden från olika myndigheter, etc. Med

andra ord: primärmaterialet för frågans bedömande

kommer här att i stor utsträckning

föreligga först vid utskottsbehandlingen.

Det är naturligt och riktigt, att utskottsutlåtandet

då måste bli utförligare än som i

regel är nödvändigt, då en proposition behandlas.

I förevarande fall kunna i stort

sett samma principer sägas vara tillämpliga

som beträffande propositionsskrivningen;

bl. a. bör sålunda en sammanfattning av

ärendet regelmässigt inflyta i utlåtandet.

Kravet på utförlighet bör dock icke förhindra,

att av utskottet verkställd utredning

eller dess resultat endast i korthet återgivas,

och vidare bör det beträffande yttranden av

ämbetsverk och myndigheter ofta vara tillräckligt

att sammanfattningsvis återgiva det

viktigaste av innehållet i dessa yttranden.

Remissyttrandena böra sålunda icke fogas

vid utskottsutlåtandet såsom särskilda bilagor

i andra fall än där så påkallas av ärendets

vikt.

Beträffande utlåtanden av de tillfälliga utskotten

förekommer i rätt stor utsträckning

dubbelskrivning, då samma fråga behandlas

av tillfälligt utskott från båda kamrarna.

Det torde i sådant fall vara tillräckligt, att

allenast ett utskott redovisar den införskaffade

utredningen, under det medkammarens

tillfälliga utskott kan nöja sig med en hänvisning

till nämnda utredning. I fall då i

vardera kammaren väckts motion i en fråga,

torde få bero på omständigheterna i det särskilda

fallet, vilketdera utskottet en sådan

redovisning skall åligga. Samråd härom torde

böra äga rum mellan resp. utskottspresidier.

Då motion väckts endast i den ena

kammaren och delgivning skett enligt § 63

riksdagsordningen, bör på samma sätt i de

flesta fall vara tillfyllest, att det utskott

som sist handlägger ärendet allenast hänvisar

till den verkställda utredningen samt,

om de båda utskotten ha samma uppfattning

i ärendet, till det yttrande som avgivits av

medkammarens tillfälliga utskott.

Vad angår reservationer till utskottsutlåtandena

torde få framföras såsom ett önskemål,

att desamma göras så kortfattade som

möjligt. I fall cn reservation innehåller en

motivering, som i stora delar sammanfaller

med den av utskottsmajoriteten omfattade

19

s. 20 Kontrollera mot PDF

meningen, bör skillnaden sålunda kort och

enkelt klargöras med undvikande av transumter,

som försvåra läsningen. Om ändringsyrkande

avser blott en detalj, bör även klämmen,

då så låter sig göra, avse enbart denna

detalj. Klämmen måste dock vara så utformad,

att densamma icke ur formella synpunkter

kan förvägras proposition i kamrarna.

Även här gäller, att avfattningen givetvis

måste avvägas med hänsyn till de i

de olika fallen föreliggande särskilda förhållandena.

Kamrarnas föredragningslistor.

Mellan första och andra kammarens föredragningslistor

föreligga vissa skiljaktigheter

i uppställning och typografi. Dessa skiljaktigheter

torde icke ha tillkommit i något

visst syfte, exempelvis för att undvika en förväxling

mellan de båda listorna. För detta

ändamål synes det överst å resp. listor anbragta

»huvudet» ha givits tillräcklig särprägel.

Då de nämnda skiljaktigheterna alltså

icke kunna sägas tjäna något praktiskt

ändamål men likväl vålla tryckerierna visst

besvär, förordar kommittén, att kamrarnas

föredragningslistor i fortsättningen bringas

i närmare överensstämmelse med varandra.

Vilkendera listan, som härvid bör bliva normgivande,

är givetvis en bedömningsfråga.

Kommittén har för sin del funnit första kammarens

föredragningslista enklare uppställd

och därför mera överskådlig och lättläst men

anser samtidigt önskvärt, att en ytterligare

förenkling i listornas uppställning vidtages.

Förslag till ändrad uppställning av föredragningslistorna

är bifogat detta betänkande

(bilaga A).

Kamrarnas protokoll.

Någon åtgärd för att minska omfattningen

av protokollen, som ju huvudsakligen bestå

av ledamöternas anföranden och i övrigt av

summariska anteckningar om förekommande

ärenden, bär kommittén icke ansett sig

kunna föreslå.

I anslutning till överläggningar inom kommittén

har överbibliotekarien Winge uppgjort

förslag till innehållsförteckning till kamrarnas

protokoll. Förslaget, som åskådliggöres

i bilaga B, innebär att de första två sidorna

av varje protokollshäfte reserveras för

en innehållsförteckning, upptagande i huvudsak

kortfattade rubriker till dels sådana ärenden,

som slutbehandlats av kammaren, dels

ock interpellationer och frågor m. m. jämte

sidhänvisningar. Denna innehållsförteckning

beräknas även för de mest omfattande protokollen

kunna rymmas på de båda första

sidorna.

Kommittén ansluter sig i princip till förslaget

om en kortfattad innehållsförteckning

till de olika protokollshäftena. En sådan anordning,

som bl. a. tillämpas i det engelska

riksdagstrycket, anser kommittén synnerligen

lämplig och ägnad att öka protokollens

användbarhet. Den föreslagna åtgärden skulle

visserligen kunna komma att förorsaka någon

försening vid protokollens färdigställande,

men i de flesta fall torde dock denna försening

icke få någon större betydelse.

Manuskript till innehållsförteckningarna

torde böra uppgöras av lämplig tjänsteman

å vardera kammarens kansli, varvid samarbete

mellan ifrågavarande tjänstemän bör

komma till stånd för att ernå likformighet

vid rubricering av ärendena. I sistnämnda

hänseende synes viktigt att rubriksättningen

sker på sådant sätt, att själva kärnfrågan

framhäves på bekostnad av en allenast formell

rubricering. De förenämnda tjänstemännen

böra även rådgöra med tryckeriexpeditionens

föreståndare beträffande sammanslagningen

av de olika plenidagarnas protokoll

till lämpliga häften. Mest praktiskt och

framför allt tidsbesparande torde vara, att

sidhänvisningarna ifyllas av tryckeriets korrekturläsare

och således inflyta i det korrektur,

som översändes till riksdagen.

Kostnaderna för utökning av varje protokollshäfte

med ett blad, inklusive ersättning

till tryckeriet för insättande av sidhänvisningar,

kunna uppskattas till i genomsnitt

50 kr. per häfte. För hel riksdag skulle, med

utgångspunkt från år 1915, då antalet pro
-

20

s. 21 Kontrollera mot PDF

tokollshäften var sammanlagt 84, kostnaderna

komma att uppgå till ca 4 000 kr.

Inom riksdagen föras för närvarande på

olika håll — i kamrarnas och utskottens

kanslier, på riksdagsbibliotekets expedition

samt på ekonomibyrån och tryckeriexpeditionen

— smärre löpande register, varav dock

intet är fullständigt. Dessa register komplettera

emellertid varandra i olika hänseenden

och torde vara tillräckliga såväl för riksdagsorganens

eget behov som för att lämna svar

på allmänhetens förfrågningar. Intet av de

ifrågavarande löpande registren lämpa sig

emellertid i nuvarande form att mångfaldiga

till riksdagsledamöternas och allmänhetens

bruk.

Kommittén har närmare övervägt, huruvida

icke den av kommittén här ovan föreslagna

innehållsförteckningen till de olika

protokollshäftena lämpligen skulle kunna

kompletteras med ett särskilt register upptagande

dels alla erforderliga uppslagsord

och dels en talarförteckning, allt med sidhänvisningar.

Kommittén har för sin del, utom av kostnadshänsyn

även med tanke på den försening

vid protokollens tryckning, som därav

skulle vållas, icke funnit lämpligt, att ett

dylikt register tryckes tillsammans med varje

protokollshäfte. Däremot har ifrågasatts, huruvida

icke registret skulle kunna föras successivt,

gemensamt för båda kamrarna, och

tryckas separat med jämna mellanrum, exempelvis

månadsvis. Registret skulle härvid

kumuleras, d. v. s. i ett senare register skulle

inarbetas det eller de tidigare tryckta månadsregistren.

Vid sitt övervägande av denna fråga har

kommittén kommit till den uppfattningen,

att kostnaderna för ett register av ifrågasatt

slag skulle bliva så höga, att kommittén,

med hänsyn även till att den praktiska nyttan

av registret icke torde bli särskilt stor,

icke anser sig böra framlägga något förslag

i ämnet. I

I det följande komma att i särskilda avsnitt

till behandling upptagas dels frågan om

protokollens rent typografiska utformning

m. m., dels frågan om snabbare tillhandahållande

av protokollen.

Angående utformningen av

klämmar samt förhållandet mellan

motivering och kläm.

Under debatten i första kammaren angående

riksdagstryckets rationalisering berördes

av professor N. Herlitz frågan om

sambandet mellan motivering och kläm, vad

som med andra ord rätteligen kan anses beslutat

i visst ärende. Denna i huvudsak rent

konstitutionella fråga hade redan tidigare

uppmärksammats i en av professor Herlitz

vid 1940 års lagtima riksdag väckt motion

(1:2), vari hemställdes om »utredning angående

åtgärder ägnade att skapa större klarhet

med avseende å den rättsliga innebörden

av riksdagens beslut och uttalanden ävensom

om framläggande för riksdagen av de förslag

till stadganden, antingen i grundlag eller i

annan form, som av utredningen kunna föranledas».

I enlighet med hemställan av konstitutionsutskottet

i utlåtande nr 21 föranledde

motionen icke någon riksdagens åtgärd. Utskottet

hade emellertid funnit de av motionären

anförda synpunkterna i flera hänseenden

värda beaktande men ansett de flesta

av de i saken framställda önskemålen bäst

kunna tillgodoses om de vunne beaktande i

praxis. Vissa av olägenheterna med den nu

rådande ordningen hade synts utskottet sammanhänga

med att klämmarna stundom fått

en alltför snäv avfattning. Motionens syfte

skulle sålunda enligt utskottet främjas om

uttalanden, som avsåge att binda Kungl.

Maj:t, i större utsträckning än som nu vore

fallet från »motiveringen» överfördes till

klämmen.

Professor Herlitz har inför kommittén och

i närvaro av kamrarnas sekreterare muntligen

utvecklat sina synpunkter på ifrågavarande

spörsmål, som därefter varit föremål

för överläggningar inom kommittén.

Mot det nuvarande systemet med varandra

kompletterande motivering och kläm har

särskilt anförts, att detsamma skulle kunna

medföra allvarliga olägenheter för förvaltningsmyndigheter

och andra vid tolkningen

av ett riksdagens beslut. Å andra sidan har

gjorts gällande, att detta system, som be
-

21

s. 22 Kontrollera mot PDF

tingats av utvecklingen, i många fall visat

sig innebära en smidig form för meddelande

av bindande föreskrifter samtidigt med anpassningisbara

tolkningsregler.

I det föregående har kommittén i skilda

sammanhang — rörande propositioner, motioner

och utskottsutlåtanden — berört frågan

om utformningen av den hemställan,

»kläm», som avslutar dessa handlingar. Härvid

har kommittén förordat, att klämmarna

böra erhålla en klar och otvetydig utformning.

Kommittén har härjämte pekat på

möjligheten att konkretisera de ofta förekommande

vaga klämmarna, i vilka hemställes

om riksdagens godkännande av nya

statsbidragsgrunder etc., genom en hänvisning

till ett vid propositionen fogat förslag

till bidragskungörelse. Utöver nämnda rekommendationer

vill kommittén endast framhålla,

att det i många fall i praktiken torde bli

ytterst svårt för att icke säga ogörligt att i

en kläm sammanföra allt det, som i ett visst

ärende avses skola innefatta riksdagens beslut.

Självfallet bör det emellertid eftersträvas

att utforma klämmarna så, att de så

fullständigt som möjligt ange — i propositioner

eller motioner —- vad som underställes

riksdagens prövning resp. — i utskottsutlåtanden

— vad som skall innefatta riksdagens

beslut. Det är också angeläget, att i

motiveringen särskilt framhäves, vad som är

avsett att bliva direkt bindande, ehuru det

av praktiska skäl icke kunnat återges i klämmen.

Riksdagsskrivelserna.

Bestämmelser om meddelande av riksdagens

beslut finnas i §§ 79 och 80 riksdagsordningen.

I § 79 stadgas, att de framställningar

till Konungen, vilka riksdagen beslutar,

liksom svaren på hans till riksdagen avlåtna

förslag skola genom skrivelser till Konungen

avlämnas. I § SO meddelas föreskrifter

om uppsättning och expediering av skrivelserna.

Sålunda skola riksdagens skrivelser

i mål, som blivit av ständigt eller i dess ställe

särskilt tillsatt utskott handlagda, uppsättas

och expedieras av kansliet hos det utskott,

som berett ärendet, medan uppsättandet

och expedierandet av andra för bägge kamrarna

gemensamma skrivelser ombesörjas genom

ett särskilt riksdagens kansli under inseende

av två inom första och två inom

andra kammaren därtill utsedda ledamöter

(kanslideputerade). Expedition över något

riksdagens beslut må ej utgå förr än den

blivit justerad inför kamrarna. Från riksdagen

utgående expeditioner undertecknas av

talmännen.

Redan 1921 års kommitté för riksdagstrycket

rekommenderade förenklingar beträffande

riksdagsskrivelsernas avfattning. Skrivelserna

hade, framhöll kommittén, dittills

i de flesta fall utgjort en ren avskrift av det

eller de utskottsutlåtanden, som avhandlades

i resp. skrivelser; förändringarna hade huvudsakligen

inskränkt sig till ett utbyte av

»utskottet föreslår» till »riksdagen har beslutat».

Det kunde ifrågasättas, huruvida

icke skrivelsen gjorde samma effekt, om blott

ärendet angåves, men i övrigt hänvisning

lämnades till det utskottsutlåtande, skrivelsen

åsyftade, med tillägg av en uppgift, att

sagda utskottsutlåtande godkänts av riksdagen.

Kommittén ansåg sig dock icke kunna

förorda en generell tillämpning av nämnda

förfaringssätt.

Uttalandet fick till resultat, att omfånget

av riksdagsskrivelserna under de följande

åren väsentligt minskade: 1920 omfattade

sålunda varje riksdagsskrivelse i medeltal

5.7 sidor medan år 1930 sidantalet per skrivelse

nedgått till 3.6.

1932 års besparing skommitté påpekade, att

minskningen i huvudsak åstadkommits genom

att själva skrivelsen endast kommit att

innefatta anmälan om riksdagens beslut med

hänvisning till ett vid skrivelsen fogat tryckt

exemplar av utskottsutlåtandet. Kommittén

rekommenderade en ökad användning av

detta förfaringssätt. Endast i de fall, då riksdagen

vidtagit ändringar i utskottsutlåtande,

borde riksdagsskrivelserna givas en mera

fullständig avfattning. Även beträffande skrivelserna

angående regleringen av utgifterna

under de olika huvudtitlarna ansåg kommittén

en expediering av riksdagens beslut, där

detta fattats helt i överensstämmelse med

utskottets förslag, kunna verkställas genom

en anmälan, att riksdagen upptagit anslagen

22

s. 23 Kontrollera mot PDF

på sätt en i registerform gjord sammanställning

utvisade. Endast i den mån riksdagens

beslut avvikit från vad utskottet hemställt,

borde i skrivelsen, såsom dittills plägat ske,

under särskilda punkter inflyta beslutets motivering

och kläm.

Är 1945 omfattade riksdagsskrivelserna,

612 till antalet, sammanlagt 1 132 sidor,

d. v. s. blott ca 1.9 sidor per skrivelse. Denna

ytterligare minskning av skrivelsernas

omfattning har föranletts av att numera alla

utskotten utom statsutskottet övergått till

ett över lag synnerligen förkortat skrivsätt:

vederbörande utskottsutlåtande överlämnas

med en förklarande missivskrivelse, såvida

icke riksdagens beslut kan uttömmande beskrivas

genom en kortfattad anmälan. Man

har sålunda t. o. m. gått något längre än vad

1932 års kommitté rekommenderade.

Då som nämnt statsutskottet är det enda

utskott, som fortfarande tillämpar ett mera

utförligt skrivsätt vid riksdagsskrivelsernas

utformning, har kommittén ansett sig böra

redogöra för den praxis, som i förevarande

hänseende utbildats inom detta utskott. Av

lämplighetsskäl har redogörelsen begränsats

till de riksdagsskrivelser, som föranledas av

propositioner.

I de fall då riksdagens beslut innefattar

bifall till Kungl. Maj:ts förslag och riksdagen

icke fogat något uttalande till sitt beslut,

få riksdagsskrivelserna ■—• i likhet med

de av övriga utskott uppsatta —- formen av

ett kortfattat meddelande till Kungl. Maj:t

om beslutets innehåll, t. ex.: »riksdagen får

anmäla, att riksdagen med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag anvisat etc.». Har riksdagen

fogat något uttalande till sitt beslut, medtages

detta i skrivelsen. Härvid är dock att

märka, att de orienterande upplysningar rörande

Kungl. Maj:ts förslag, som understundom

ingå i utskottets uttalande, icke

vidarebefordras till Kungl. Maj:t. En tredje

variant utgöres av de riksdagsbeslut, som

innefatta bifall helt eller delvis till Kungl.

Maj:ts förslag och samtidigt avslag av eller

bifall till i anledning av förslaget väckta

motioner. I dessa fall renodlas riksdagsskrivelserna

så att motiveringarna för avslag å

motionerna utmönstras. Motiveringarna för

bifall medtagas däremot. Även andra varia
-

tioner kunna förekomma, men de anförda

exemplen utgöra prov på de vanligaste typfallen.

Avsikten med statsutskottets skrivsätt har

uppgivits vara att för Kungl. Maj:ts kansli

och förvaltningsmyndigheterna underlätta

verkställigheten av riksdagens beslut genom

att i en urkund ge ett uttömmande uttryck

för riksdagens vilja. Ett sådant skrivsätt

föranleder emellertid ett visst merarbete

inom utskottets kansli med därav följande

kostnader och ökad pappersåtgång men

framför allt ökade tryckningskostnader.

I sistnämnda hänseende må framhållas, att

år 1945 expedierades av statsutskottet inalles

276 skrivelser, varav ett 49-tal, vilka kunna

beteoknas såsom utförliga, omedelbart befordrades

till trycket hos stockholmstryckerier.

Dessa 40 skrivelser, vilka bl. a. omfattade

samtliga huvudtitlar med undantag av

IX, XII och XIV huvudtitlarna, upptogo

542 trycksidor eller i det närmaste lika

mycket som övriga i 1945 års riksdagstryck

ingående 572 skrivelser. Kostnaderna för

nämnda 40 skrivelser utgjorde, inklusive

kostnad för papper och bindning, 10 985 kr.

mot 7 267 kr. för övriga skrivelser, vilka

trycktes i landsorten. Överslagsvis skulle en

nedkortning av enbart de ifrågavarande från

statsutskottet expedierade utförliga skrivelserna

i överensstämmelse med de övriga utskottens

praxis ha medfört en minskning av

antalet trycksidor med 502 och därmed en

besparing ifråga om sättnings- och tryckningskostnader

med 7 850 kr. och beträffande

kostnader för häftning och bindning samt

papper med resp. 1 090 kr. och 1 195 kr.,

eller sålunda sammanlagt med ca 10 135 kr.,

varvid pappersåtgången skulle ha minskats

med ca 33 500 ark i format 68 X 100 cm.

Kommittén har vid sitt övervägande av

ändamålsenligheten med statsutskottets

praxis vid uppsättningen av riksdagsskrivelser

tillmätt den omständigheten betydelse,

att praktiskt taget alla skrivelser, som ombesörjas

av de övriga utskotten — även sådana

som avse de av dessa utskott behandlade

huvudtitlarna —, sedan länge, utan att

några olägenheter påvisats, äro av den förut

beskrivna kortfattade typen. På grund härav

och med hänsyn framför allt till de icke

23

s. 24 Kontrollera mot PDF

obetydliga besparingar, som beträffande riksdagstrycket

skulle stå att vinna, om samtliga

utskott helt tillämpade det kortare skrivsättet,

förordar kommittén såsom en generell

regel, att riksdagens beslut meddelas

Kungl. Maj:t genom en kortfattad anmälan

eller, då så ej lämpligen kan ske, genom överlämnande

av vederbörande utskottsutlåtande

med angivande av de avvikelser från utlåtandet,

som beslutet innebär.

Riksdagsbeslutet.

Beträffande riksdagsbeslutet avgav fil.

doktor K. Hagman år 1920 ett yttrande, som

bilades 1921 års kommittébetänkande. Av

yttrandet framgick, att beslutet enligt Hagmans

uppfattning saknade betydelse och

utan olägenhet skulle kunna avskaffas. Till

denna uppfattning anslöt sig kommittén.

Hagman hade emellertid framhållit, att vissa

stadganden i riksdagsordningen förutsatte

utarbetandet av ett riksdagsbeslut, ehuru

ingenting funnes stadgat om vad beslutet

skulle innehålla. Då ett avskaffande av riksdagsbeslutet

sålunda skulle kräva grundlagsändring

och då kostnaden för beslutet vore

jämförelsevis ringa, hade kommittén icke

velat förorda åtgärder för riksdagsbeslutets

avskaffande.

Sedan på initiativ av konstitutionsutskottet

vid 1932 års riksdag ur riksdagsordningen

uteslutits de av fil. doktor Hagman åsyftade

bestämmelserna angående riksdagsbeslutet,

har ett av motiven för riksdagsbeslutets bibehållande

bortfallit. Vid angivna tillfälle

förelåg dock en stark opinion såväl inom

riksdagen som i pressen mot ett borttagande

av riksdagsbeslutet.

Framför allt av historiska skäl bör även

enligt kommitténs mening det textade exemplaret

av riksdagsbeslutet med samtliga riksdagsmännens

egenhändiga namnteckningar

bibehållas. Kommittén har emellertid övervägt,

om icke den tryckta upplagan av riksdagsbeslutet

lämpligen skulle kunna slopas,

då den icke synes fylla någon särskild funktion.

I det starkt förkortade skick, i vilket

riksdagsbeslutet numera utformas, skulle

härigenom uppkomma allenast en obetydlig

besparing, beräknad till 750 kr. Kommittén

ifrågasätter därför icke ett slopande ens av

den tryckta upplagan av riksdagsbeslutet.

Riksdagsregistret.

Riksdagsregistret består av ett sak- och ett

personregister jämte matrikel över riksdagsledamöterna

samt dessutom av ett provisoriskt

register, som utkommer kort tid efter

varje riksdagssessions avslutande — liggaren.

Härjämte utarbetas för varje tioårsperiod

ett sammanfattande register, det s. k.

tioårsregistret, vars uppställning väsentligen

ansluter sig till sakregistret.

Riksdagsregistrets uppställning och utformning

ha i stort sett varit oförändrade

sedan representationsreformens genomförande.

Som allmänt omdöme om detta register

kan sägas, att det i fråga om fullständighet

och reda fyller högt ställda anspråk. Vad

sakregistret beträffar må framhållas dess i

viss män egenartade karaktär av på en gång

register och handbok. Fn följd härav blir,

att denna del av registerverket blir synnerligen

detaljerad och får ett betydande omfång.

Med utgångspunkt från att registret

främst bör tjäna syftet att hänvisa läsaren

till själva riksdagshandlingarna, har kommittén

undersökt, huruvida möjlighet förefinnes

att utan att eftersätta kravet på överskådlighet

och fullständighet nedbringa sakregistrets

omfång. Olika registrerings- och redovisningsmetoder

ha därvid prövats. Inom kommittén

har bl. a. ifrågasatts, huruvida det är

erforderligt att i registret specifikt redovisa

samtliga av riksdagen anvisade anslag med

angivande av belopp och i vissa fall även för

anslagens disposition beslutade villkor. Möjligheten

att förkorta särskilt långa artiklar

har även övervägts. Eftersom emellertid en

mera omfattande omläggning av registrets

uppställning icke lämpligen kan genomföras

förrän fr. o. m. år 1951, då perioden för nästa

tioårsregister börjar, har kommittén icke ansett

sig böra närmare än som skett ingå på

denna fråga. Kommittén föreslår i stället, att

sakregistret göres till föremål för en översyn

i syfte att ernå en nedskärning av dess omfång

fr. o. m. år 1951. Det torde böra upp
-

24

s. 25 Kontrollera mot PDF

dragas åt kanslideputerade att verkställa

denna översyn. Under mellantiden böra emellertid

förefintliga möjligheter till förkortningar

och förenklingar inom registrets nuvarande

ram tillvaratagas, varvid vissa av

kommittén med den nuvarande författaren

av riksdagsregistret diskuterade redaktionella

ändringar och tekniska anordningar böra

närmare övervägas.

I förevarande sammanhang får kommittén

ytterligare anföra följande.

Sedan de ordinarie tiderna för avlämnande

av propositioner och motioner gått till ända,

tryckas genom riksdagens ekonomibyrås försorg

förteckningar i nummerföljd för resp.

samlingar. Dessa förteckningar fullständigas

vid sessionens slut och tryckas då i ny

upplaga, varvid motionsförteckningarna

kompletteras med ett alfabetiskt register

över motionärerna. Efter de olika sessionernas

slut tryckes även en förteckning över

riksdagens skrivelser. Samtliga dessa förteckningar

drogo en ungefärlig kostnad avför

vårsessionen 1945 1 750 kr. och för höstsessionen

400 kr. för 92 resp. 18 sidor. I liggaren,

som i regel utkommer något över en

månad efter sessionernas avslutande, finnas

förteckningar i nummerföljd av såväl propositioner

som motioner med hänvisningar

till deras behandling i riksdagen, och i personregistret,

som kommer ut något senare, finnes

vid varje ledamot upptaget numret på

de motioner han undertecknat.

Då således en dubbeltryckning förekommer

i fråga om propositions- och motionsförteckningar

och då de förenämnda särskilda

förteckningarnas värde för riksdagens egna

ledamöter torde kunna dragas i tvivelsmål,

har inom kommittén övervägts, huruvida

icke de ifrågavarande förteckningarna lämpligen

borde slopas och i de bundna banden

hänvisning ske till liggaren och personregistret.

Med hänsyn till att förteckningarna uppgivits

vara av visst värde för allmänheten

och pressen har kommittén dock icke ansett

sig böra föreslå borttagandet av desamma

men ifrågasätter om icke förteckningarna i

stället för att tryckas kunde stencileras i en

begränsad upplaga för utdelning till de av

förteckningarna närmast intresserade.

Den särskilda skrivelseförteckningen, vilken

drager en kostnad av 6 å 700 kr., bör

enligt kommitténs mening kunna avskaffas,

trots att för denna någon dubblering ej finnes.

De forskare eller andra, som önska finna

numret på en viss skrivelse, torde ej i nämnvärd

utsträckning begagna sig av denna

förteckning utan använda sig säkerligen i

stället av liggaren eller sakregistret.

JO:s och MO:s samt statsrevisorernas

berättelser.

Beträffande justitieombudsmannens och

militieombudsmannens ämbetsberättelser

ifrågasätter kommittén icke någon ändring.

Vad angår statsrevisorernas berättelser

finner kommittén önskvärt, att reciterna,

med beaktande av vad kommittén härutinnan

anfört i fråga om propositionerna, göras

så kortfattade som möjligt utan att klarheten

blir lidande. En del tabeller, som äro

lätt tillgängliga på annat håll, böra uteslutas

och ersättas med erforderliga hänvisningar.

Givetvis är det i lika hög grad angeläget,

att myndigheterna i sina förklaringar till

statsrevisorernas uttalanden vinnlägga sig

om ett kortfattat skrivsätt, som endast medtager

det väsentliga i varje ärende.

Fråga om snabbare publicering

av riksdagsprotokollen.

Ifrågavarande spörsmål, som tid efter annan

kommit upp i den offentliga debatten,

behandlades senast av en av riksgäldsfullmäktige

enligt beslut av 1936 års riksdag

tillsatt kommitté, den s. k. stenograjkommitten,

som avgav sitt betänkande i januari

1937.

Av den av stenografkommiittén lämnade

redogörelsen för frågans tidigare behandling

framgick bl. a., att den nuvarande ordningen

för protokollens uppsättning, justering och

tryckning i huvudsak varit gällande sedan

1913 års riksdag. Nämnas må endast att på

förslag av 1930/31 års kommitté rörande

riksdagens arbetsformer infördes ett tillägg

25

s. 26 Kontrollera mot PDF

till § 13 (numera § 11) i reglementariska

föreskrifterna av innehåll, att kanslideputerade

hade att vaka över att de i kamrarna

förda protokollen samt övriga riksdagshandlingar

bleve med största möjliga skyndsamhet

tryckta och utdelade till kamrarnas ledamöter.

Stenografkommittén fann vid sin utredning,

att om man på ett verkligt effektivt

sätt ville tillmötesgå de i frågan framkomna

önskemålen och på samma gång öka intresset

för riksdagsförhandlingarna, måste man sträva

efter att ernå en organisation, som kunde

möjliggöra en omedelbar utskrivning och

publicering av de stenografiska uppteckningarna

av riksdagsdebatterna, alltså medan

dessa ännu hade full aktualitet. Härigenom

skulle pressen erhålla material till en allsidigt

belysande behandling av riksdagsdebatterna

snarast möjligt efter det dessa ägt

rum.

Det förslag kommittén i angivna syfte

framlade innebar i huvudsak följande.

Endast två stenografer (en förste stenograf eller

kontrollstenograf och ytterligare en stenograf)

skulle samtidigt tjänstgöra i kammaren. Kontrollstenograferna

skulle tjänstgöra J4 timme för var

gång med ett uppehåll av 1J4 timme. Stenografernas

tjänstgöring i kammaren skulle omfatta

10 minuter för varje gång med uppehåll mellan

inställelserna av 70 min., varunder genomgång

av stenogrammen, kollationering med kontrollstenografer

och utskrivning på maskin skulle äga

rum. Utskriften av stenogrammen skulle överföras

till stencil, sedan den av kontrollstenografen

blivit reviderad, varefter stencilerade exemplar i

tillräckligt antal omedelbart skulle tillhandahållas

pressen samt kamrarnas kanslier, där de till tredje

dagen därefter kl. 11 f. m. skulle finnas tillgängliga

och inom vilken tid ledamot hade tillfälle

att justera sitt yttrande. Justeringstiden för kammarprotokollen

föreslogs förkortad till tredje dagen

efter ett plenum, om kammaren då sammanträdde.

Tryckningen (inklusive sättning och korrekturläsning),

som därefter omedelbart skulle

vidtaga, beräknades kunna avslutas redan efter

43 timmar. De tryckta protokollen för ett sammanträde

skulle sålunda enligt förslaget kunna

utdelas på femte eller sjätte dagen efter sammanträdet,

d. v. s. lördagsprotokollen påföljande torsdag

och onsdagsprotokollen, på grund av under

tryckningstiden infallande söndag, påföljande tisdag.

En ytterligare förkortning av tryckningstiden

med 24 timmar skulle visserligen vara möjlig men

till relativt hög kostnad.

Stenografkommitténs förslag förutsatte en

omorganisation av den vid riksdagen anställda

stenografkåren samt inrättande av ett för

båda kamrarna gemensamt stenografkansli

med en särskild riksdagens maskinskrivningsavdelning

i likhet med vad som förekommer

i utländska parlament, där en fortlöpande

utskrift av stenogrammen äger rum.

Merkostnaderna för förslagets genomförande

hade beräknats till sammanlagt 41576

kr. för varje riksdag exklusive merkostnad

för förkortning av tryckningstiden.

Den bärande tanken i stenografkommitténs

förslag var alltså, att det lades större vikt vid

ett tidigt tillhandahållande av kammardebatterna

i utskrift än vid ett påskyndande av

protokollens tryckning. Ett bifall till kommitténs

förslag skulle emellertid såsom framgått

av det föregående även ha inneburit en

avsevärd förkortning av tiden för färdigställande

av de tryckta protokollen.

Stenografkommitténs förslag, som behandlades

av sammansatt konstitutions- och

bankoutskott vid 1937 års riksdag (uti. nr 1)

föranledde icke någon riksdagens åtgärd. En

av huvudanledningarna härtill torde ha varit,

att förslaget förutsatte, att ojusterade yttranden

skulle få utlämnas.

Stenografkommittén hade även diskuterat

frågan om mekanisk upptagning av riksdagsdebatterna,

men då en anläggning för ljudupptagning

inom riksdagen skulle bliva synnerligen

dyrbar utan att därmed vunnes

garantier för ett fullgott resultat, hade kommittén

ansett, att denna fråga för det dåvarande

kunde avföras från diskussionen. I

detta sammanhang påpekades att det även

vid ett system med mekanisk ljudupptagning

skulle erfordras personal för utskrift och revidering

av de upptagna anförandena, och

likväl skulle man icke helt kunna avvara

stenograferna i händelse av uppkomna tekniska

fel i apparaturen etc.

Frågan om mekanisk ljudupptagning av

kamrarnas debatter upptogs sedermera i anledning

av uttalanden av 1937 års riksdag

till övervägande inom riksgäldsfullmäktige,

som framlade förslag i ämnet i skrivelse till

26

s. 27 Kontrollera mot PDF

bankoutskottet den 26 januari 1939. Förslaget

ledde icke till någon åtgärd — enligt vad

bankoutskottet i skrivelse till fullmäktige

den 25 maj samma år meddelade i huvudsak

beroende på att något mera allmänt intresse

inom riksdagen icke då förelåge för ett slopande

av systemet med stenografisk upptagning

av riksdagens förhandlingar. Frågan

torde av flera skäl icke för närvarande vara

aktuell.

Kommittén har efter samråd med Publicistklubbens

ordförande berett de politiska

partiorganisationernas pressavdelningar tillfälle

att till kommittén framföra sina synpunkter

på frågan om snabbare tillhandahållande

av riksdagens protokoll i anslutning

till en inom kommittén upprättad promemoria

i ämnet. I anledning härav ha yttranden

inkommit från B onde förbundets pressförening,

Svenska högerpressens förening och

Sveriges vänsterpressförenings förtroenderåd

samt separat från två folkpartitidningar,

nämligen Västmanlands läns tidning (redaktör

Pers j:r) och Eskilstuna-Kurircn (redaktör

Wermelin).

De inkomna yttrandena ge vid handen,

att intresse förefinnes för en omedelbar utskrift

av de ojusterade kammarprotokollen,

varigenom tidningarna, särskilt i landsorten,

skulle erhålla material till en fylligare efterdebatt,

och att i varje fall en förkortning av

tiden för de tryckta protokollens utgivning

anses önskvärd. Medan Bondeförbundets

pressförening med hänsyn bl. a. till vad kommittén

i sin promemoria framhållit angående

det nuvarande ansträngda läget på arbetsmarknaden

och särskilt inom tryckeribranschen

icke ansett sig böra för närvarande

påyrka åtgärder för att främja en snabbare

publicering av riksdagsprotokollen, anser

Sveriges vänsterpressförenings förtroenderåd

önskvärt, att redan nu en rationalisering

i princip beslutas och planer i detalj

uppgöres för ett eller flera alternativ, varigenom

en försöksverksamhet skulle kunna

vara klar att igångsättas, så snart tryckerierna

å sin sida kunde genomföra den där

erforderliga tidsbesparingen.

Svenska högerpressens förening föreslår en

provisorisk lösning av innebörd, att ett

mindre antal stencilerade, ojusterade stenograim

omedelbart utskrives och hålles tillgängligt

för allmänheten genom riksdagsbiblioteket,

för Tidningarnas telegrambyrå,

för partiorganisationernas pressavdelningar

samt för huvudstadens dagliga tidningar. I

de delar av protokollsmaterialet, till vilka

uppmärksamheten särskilt knyter sig, skulle

partiorganisationernas pressavdelningar såväl

som Tidningarnas telegrambyrå genom det

föreslagna arrangemanget kunna stå till

tjänst såsom förmedlare till landsortspressen.

Det föreliggande spörsmålet om en snabbare

publicering av riksdagsdebatterna har

såvitt kommittén kunnat finna icke under de

senaste åren kommit i ett sådant ändrat

läge, att stenografkommitténs förslag, vilket

synes kommittén äga många förtjänster, nu

kan tänkas genomfört eller att en förnyad

utredning för närvarande kan anses påkallad.

Det kan i detta sammanhang förtjäna påpekas,

att den av Svenska högerpressens förening

föreslagna provisoriska anordningen

med omedelbar utskrift i ett mindre antal

stencilerade exemplar av de stenografiska

uppteckningarna av riksdagsdebatterna skulle

kräva i det närmaste samma radikala omläggning

av riksdagsstenografernas arbetsförhållanden

m. m., som förordas av stenografkommittén.

Kommittén har emellertid ansett sig böra

företaga en rent teknisk undersökning av

möjligheterna att inom ramen av nuvarande

organisation uppnå åtminstone någon tidsbesparing.

Denna undersökning har emellertid

visat, att även en obetydlig sammanpressning

av de olika tidsmomenten skulle

stöta på mycket stora svårigheter, och detta

av flera skäl, som här endast i korthet skola

beröras.

Enligt § 12 i reglementariska föreskrifter

för riksdagen skola utskrifter av de stenografiska

uppteckningarna av riksdagens debatter

sist å tredje dagen efter debatten kl.

10 f. m. avlämnas i vardera kammarens

kansli, där de skola finnas tillgängliga för

justering av riksdagsmännens yttranden.

Kommittén har efter samråd med riksdagens

kanslideputeradc och kamrarnas sekreterare

samt representanter för de vid riksdagen

27

s. 28 Kontrollera mot PDF

tjänstgörande stenograferna kommit till den

uppfattningen, att någon nämnvärd förkortning

av angivna tid icke är möjlig att genomföra

med nuvarande anställnings- och

tjänstgöringsförhållanden för stenograferna,

men även om en sådan vore möjlig med

någon ändring av organisationen, skulle den

dock icke i och för sig få någon betydelse

— det förutsättes här, att riksdagens ledamöter

fortfarande i övervägande grad äro

emot ett utlämnande till allmänheten och

pressen av ojusterade anföranden — såvida

icke även tiden för protokollens justering i

kamrarna i motsvarande mån bleve förkortad,

exempelvis från femte till fjärde söckendagen

efter ett sammanträde. För onsdagsprotokollens

vidkommande skulle då justeringsdagen

infalla på en måndag, men denna

dag sammanträder riksdagen i allmänhet

icke. En utväg vore att införa en helt ny

ordning för protokollens justering i kamrarna;

denna fråga har kommittén emellertid

icke ansett sig böra upptaga till övervägande,

då den nära sammanhänger med frågan

om ändring av riksdagens arbetsformer.

Vad härefter beträffar själva tryckningen

av protokollen och vad därmed sammanhänger,

sker denna i stort sett i följande ordning

(avser onsdagsprotokollen):

1. Efter protokollsjustering vid eftermiddagssammanträdet

påföljande tisdag vidarebefordras

manuskriptet, om det i komplett

skick sänts till tryckeriexpeditionen, till

tryckeriet, där vissa förberedande arbeten utföras

tisdag kväll. Sättningen påbörjas tidigt

onsdag morgon och avslutas i regel torsdag

fm.

2. Korrektur läses successivt under loppet

av onsdagen och torsdagen.

3. Korrekturen sändas till kamrarnas sekreterare

för genomgång av »stommen», innan

tryckningstillstånd gives.

4. Korrigering verkställes och tryckningen

påbörjas under fredagen och avslutas (inklusive

häftning av 500 exemplar) på lördagen

(ev. först nästföljande måndag), då delningen

i kamrarna sker. Häftning och distribution

av återstående upplagan, som ombesörjes av

särskilt bokbinderi, taga ytterligare någon

dag i anspråk.

En förkortning skulle här kunna uppnås.

om justeringen av protokollen kunde ske tidigare

på tisdagarna, i det tryckeriet skulle

kunna påbörja sättningen redan samma dag;

då tisdagsförmiddagarna emellertid äro reserverade

för utskottssammanträden, torde

detta emellertid icke låta sig göra. I övrigt

synas försöken att uppnå förkortningar av

de olika tidsmomenten i huvudsak dömda att

stranda på nuvarande material- och personalförhållanden

inom tryckeribranschen. Aktiebolaget

P. A. Norstedt & Söner, som sedan

ett flertal år ombesörjer tryckningen av riksdagsprotokollen,

har sålunda av angivna skäl

nödgats successivt minska sina leveransåtaganden

från tio till sex 16-sidiga ark per dag.

Tryckning nattetid ställer sig mycket dyr

och är svår att ordna, emedan Norstedt &

Söner liksom övriga i riksdagstrycket deltagande

stockholmsfirmor äro civiltryckerier,

för vilka icke gälla samma undantagsbestämmelser

ifråga om nattarbete som för exempelvis

tidningstryckerierna.

Ytterligare några påpekanden torde i detta

sammanhang vara på sin plats. Ofta medverka

olika sammanstötande omständigheter

till att de viktigaste, de för pressen och allmänheten

intressantaste protokollen bliva

särskilt försenade. Protokollen från remissdebatten

sammanfalla sålunda vanligtvis med

motionsfloden med därav följande stora anhopning

av material för korrekturläsning och

tryckning. De stora debattprotokollen från

sammanträdena närmast före påsk justeras

icke förrän efter påskferiernas slut, varvid

tiden för protokollens utdelning i motsvarande

mån förskjuts, och liknande förhållanden

inträffa vid sessionernas slut. Övriga

helgdagar inverka på samma sätt försenande.

Ibland kan tryckningen av ett protokoll

även komma att skjutas åt sidan för att man

snabbt skall kunna få fram ett viktigt utskottsutlåtande.

Vissa tryckeritekniska detaljer,

som kommittén här ej kan gå närmare

in på, verka ytterligare i fördröjande riktning.

Kommittén finner alltså, att förutsättningar

för ett snabbare tillhandahållande av

riksdagens protokoll icke för närvarande föreligga.

28

s. 29 Kontrollera mot PDF

Med hänsyn till det intresse, som otvivelaktigt

förefinnes för saken, särskilt hos delar

av pressen, bör dock frågan givetvis ägnas

fortsatt uppmärksamhet. Det torde härvid

böra ankomma på fullmäktige i riksgäldskontoret

att efter samråd med kanslideputerade

taga de initiativ i frågan, som i ett

ändrat läge kunna finnas påkallade. Sålunda

torde i varje fall vissa smärre förkortningar

av de olika i trycknings- och häftningsproceduren

ingående tidsmomenten kunna genomföras,

då personal- och materialförhållandena

inom tryckeribranschen lättat; för en radikal

lösning av frågan torde dock krävas en fullständig

omläggning av anställnings- och arbetsförhållandena

för riksdagens stenografoch

korrekturläsarpersonal jämte inrättande

av en särskild maskinskrivningsavdelning i

ungefärlig överensstämmelse med stenografkommitténs

förslag samt vidare en ny ordning

för protokollens justering. Möjligheterna

att medelst upptagning på mekanisk väg av

kamrarnas debatter nå fram till en lösning

av det föreliggande spörsmålet torde även

böra framdeles ytterligare övervägas, sedan

den därför erforderliga tekniska apparaturen

blivit i praktiken närmare utprovad.

Fråga om genomförande av aktsystem

för riksdagstrycket.

I anledning av statsrevisorernas uttalanden

har kommittén övervägt frågan om införande

av s. k. aktsystem eller dossierbildning beträffande

riksdagstrycket. Fördelen med

denna metod, som innebär, att de propositioner,

motioner, utskottsutlåtanden, riksdagsprotokoll

och skrivelser, som gälla ett

visst ärende, få bilda en särskild samling,

skulle givetvis vara att underlätta för den

som önskade taga del av riksdagsbehandlingen

av en fråga att snabbt och på en gång

få tillgång till allt erforderligt material. Tanken

på ett sådant aktsystem måste i förstone

te sig tilltalande, men ett närmare studium

av hithörande spörsmål har dock såsom framgår

av det följande övertygat kommittén om

att systemet icke lämpligen torde låta sig

genomföra beträffande det svenska riksdagstrycket.

I riksdagsbibliotekets samlingar ingår ett

trettiotal främmande länders parlamentstryck.

Av dessa är det blott ett enda, nämligen

det finska, som grupperas efter dossiereller

aktsystem. Huruvida även något i riksdagsbiblioteket

icke representerat parlament

skulle tillämpa ett liknande system, har kommittén

sig icke bekant. Med säkerhet kan

emellertid konstateras, att intet av de kulturellt

eller politiskt ledande länderna genomfört

en så radikal omgestaltning av sitt

parlamentstryck. Nämnas må i detta sammanhang,

att det norska parlamentet i vissa

frågor tillhandahåller ett band, som sträcker

sig över flera riksdagar och som alltså skulle

kunna sägas utgöra ett slags dossiering av det

norska stortingets handlingar. Det är emellertid

justitiedepartementet och icke stortinget,

som är utgivare av denna publikation,

och ehuru beståndsdelarna i varje dossier

utgöras av visst stortingstryck, har den ingen

anknytning i övrigt till stortingets publikationsserie.

Den omfattar en del antagna lagar,

bestämmelser och förordningar. 1940 års

publikation innehöll exempelvis 19 lagar, 15

bestämmelser och 6 förordningar. Varje dossier

består av proposition, utskottsutlåtande

och förhandlingar i odelstinget och lagtinget.

Publikationen är säkerligen av visst värde,

men utgör icke en dossierbildning av det

slag, varom nu är fråga.

Beträffande uppställning och dossiering av

det finska riksdagstrycket vill kommittén

framhålla följande. Riksdagens protokoll

tryckas och bindas i en separat serie. Därjämte

publiceras och bindes för sig en serie

kallad Protokoll i sammandrag, närmast att

likna vid ett stomprotokoll eller en journal

över plenarsammanträdena utan diskussionsinlägg.

Resten av det finska riksdagstrycket

bildar två serier: Handlingar och Bihang.

I Handlingarna ingå först regeringens propositioner,

ordnade i nummerföljd, därefter från

tidigare riksdagar överstående ärenden, en

rad statsrådsbeslut, berättelser och andra

framställningar från regeringen till riksdagen.

''Till samma serie fogas emellertid även två

andra samlingar: Riksdagsbeslut och Utlåtanden

över sådana motioner, vilka icke behandlats

av utskotten i samband med propositioner.

Serien Bihang slutligen — den

29

s. 30 Kontrollera mot PDF

publiceras endast med titelblad på finska

»Liitteet» — innehåller samtliga avgivna

motioner, uppställda gruppvis efter de utskott,

till vilka de remitterats.

Dossieringen av det finska trycket omfattar

blott och bart en enda grupp, samlingen

propositioner och andra framställningar från

regeringen. Den berör med andra ord endast

en del av serien Handlingar. Icke heller är

den här restlöst genomförd. Varje dossier

innehåller nämligen endast regeringens framställning,

utskottsutlåtande och riksdagens

skrivelse, men icke motioner, som behandlats

i samband med en proposition, ej heller utdrag

ur vare sig Riksdagens protokoll eller

Protokoll i sammandrag. Ovanberörda, i samlingen

Handlingar ingående serie utskottsutlåtanden

över motioner utan samband med

propositioner beröres icke av dossieringen lika

litet som Bihang-serien (motioner). Dossieringen

av det finska riksdagstrycket måste

därför sägas vara en i dubbel mening begränsad

aktbildning: dels dossieras endast propositioner

men inga motioner, dels innehåller

varje dossier endast vissa av riksdagens

handlingar i ärendet.

I fråga om möjligheterna för en dossiering

av det svenska riksdagstrycket får kommittén

inledningsvis framhålla, att betydligt

större svårigheter att uppnå en tillfredsställande

lösning förefinnas, när det gäller det

svenska än det finska trycket. Två av dessa

svårigheter äro särskilt framträdande: den

som beror av tvåkammarsystemet och den

som följer av den för svenska riksdagen specifika

behandlingen av statsverkspropositionen

och dess följdpropositioner om anslag å

tilläggsstater och vissa anslag under IV huvudtiteln,

om slutlig reglering av riksstaten

och om anslag till allmän beredskapsstat

m. fl. Framför allt i sistnämnda hänseende

bli svårigheterna så markanta, att en godtagbar

dossiering på väsentliga punkter och i

stor utsträckning omöjliggöres eller göres ineffektiv,

såsom närmare torde framgå av det

följande.

Två alternativa utvägar stå till buds vid

en eventuell dossiering av det svenska riksdagstrycket.

Antingen låter man propositioner,

motioner, övriga till riksdagen ingivna

framställningar, interpellationer och enkla

frågor bilda lika många serier, efter vilka

hela riksdagstrycket grupperas och dossieras

(alt. I) eller också kan indelningsgrunden utgöras

av de nuvarande utskottssamlingarna,

vartill fogas en serie interpellationer och en

serie enkla frågor (alt. II). I båda fallen tillkommer

dessutom en serie protokoll i sammandrag

eller hellre de nuvarande kammarprotokollen

i oförändrat skick. Självfallet bör

slutligen en samling särtryck av kammarprotokollen

skapas, vilken samling dock icke

kommer att utgöra en integrerande del i en

bunden riksdagsårgång, eftersom särtrycken

där införlivats med resp. akter.

Stora olägenheter uppstå dock såsom redan

antytts, vilkendera av dessa vägar man än

väljer. En fullständig dossiering kan man icke

i någotdera fallet nå fram till. Som exempel

på vanskligheter, vilka möta vid en dossiering

efter alt. I, må nämnas följande. Det kan

visserligen förefalla enkelt att till statsverkspropositionens

olika delar, huvudtitlar m. m.,

vid en dossiering foga de propositioner och

motioner, som av utskottet behandlas i samband

med dessa olika delar, förutom givetvis

utlåtande, protokollsutdrag och riksdagsskrivelse.

Men på alla de punkter, och de äro

synnerligen många, i propositions- och motionsserierna,

som beröras av detta förhållande,

måste antingen uppstå luckor, vilket

vore otillfredsställande och förvirrande, eller

också måste särskilda meddelanden med hänvisningsuppgift

tryckas och inbindas på

samtliga berörda ställen, vilket bleve både

dyrbart och svårt att genomföra. Samma

svårbemästrade problem framträder dessutom

vid varje tillfälle, då två eller flera

propositioner behandlas i samma utlåtande,

och dessutom i alla de fall, då i samma utlåtande

behandlas en proposition och motioner

väckta i anledning av densamma eller

ägande samband därmed. Onekligen måste

man som mindre tillfredsställande karakterisera

en indelningsgrund, enligt vilken själva

huvudgrupperna, själva den bärande stommen

stympas i större eller mindre partier.

En dossiering av statsverkspropositionen

skulle sålunda ge ett föga uppmuntrande

resultat. Detta gäller för övrigt båda de

nämnda alternativen. Dossieringen av detta

ytterst betydelsefulla och omfattande parti

30

s. 31 Kontrollera mot PDF

av riksdagstrycket kan i själva verket icke

praktiskt lösas. Den blir, vilken väg man än

försöker gå, mer eller mindre meningslös och

en avgjord försämring jämförd med nuvarande

uppställning. Orsaken härtill är den,

att statsverkspropositionen hos oss icke som

i Finland och för övrigt även i andra länder

utskottsbehandlas i ett enda utlåtande. Vore

så förhållandet skulle dossieringen av detta

avsnitt i och för sig icke möta större svårigheter

än beträffande varje annan proposition.

Men icke endast de olika huvudgrupperna

inom statsverkspropositionen (huvudtitlarna

m. m.) och större eller mindre partier av

dessa (närmast åsyftas härvid Utgifter för

statens kapitalfonder och kapitalbudgeten:

Kapitalinvestering) behandlas i särskilda utlåtanden;

även ett högst betydande antal

enstaka punkter inom dessa brytas ut varje

år och erhålla egna utlåtanden. Som exempel

härpå kan nämnas, att vid 1944 års riksdag

icke mindre än 4*7 punkter utbrötos och

specialbehandlades. Formellt sett möter visserligen

inget hinder mot att i en dossier

sammanföra dessa utlåtanden jämte motioner,

protokollsutdrag och skrivelser och ordna

dem efter respektive huvudtitel eller huvudgrupp.

Men ur praktisk synpunkt blir

resultatet mindre en arbetsbesparande dossier

än ett konglomerat, svårt både att handskas

med och finna sig till rätta i, alltså motsatsen

till syftet med dossiersystemet. Tager

man vidare i betraktande, att antalet ärenden,

som ingå i dessa Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande

framställningar till riksdagen,

överstiger summan av alla övriga propositioner

och samtliga motioner mer än tredubbelt,

så minskas ytterligare den eventuella

fördelen av en dossiering. Vid 1944 års

riksdag — som får anses avspegla rätt normala

statistiska proportioner av nu berörda

förhållanden — innehöll:

prop. nr 1 2 060 punkt., som krävde 50 utlåtanden

» 2 81 » » »15 »

> 163 38 » » »9 »

i 185 53 • » »2 »

» 275 36 » » »8 »

» 281 128 » » »10 »

Summa 2 396 punkt., som krävde 94 utlåtanden

Propositionerna 2, 163, 185, 275 och 281

utgöra ovan omnämnda följdpropositioner till

eller kompletteringar av statsverkspropositionen.

Antalet propositioner (minskat med de sex

anförda) jämte motioner uppgick endast till

1 178. Från denna summa bör dock dragas

hälften av sammanlagda antalet likalydande

motioner (= 518), d. v. s. 259, varför i realiteten

slutsumman av propositioner och motioner

reduceras till 819. Likväl är då ingen

hänsyn tagen till det förhållandet''; att ett

synnerligen stort antal motioner väckts i

anledning av propositioner, vilket rätteligen

borde ha skett, eftersom statistiken gäller

icke antalet framställningar utan ärenden.

Alt. II innebär visserligen i sig själv en

saklig gruppering, åtminstone i grova drag,

men den ifrågavarande indelningen existerar

redan nu och medför alltså intet plus för dossiersystemet.

En fördel framför alt. I ligger

däri, att vid alt. II icke uppkomma några

brutna serier. Å andra sidan kan man resa

befogade invändningar mot en indelningsgrund,

som gör utskottsutlåtandena till utgångspunkt

eller grundval för grupperingen,

med andra ord förvandlar ett led i mitten

av en riksdagsprocedur till det primära. Av

större vikt är likväl, att propositions- och

motionsserierna helt komme att försvinna.

Detta bleve nämligen till allvarligt men så

väl för kommande riksdags- och förvaltningsarbete

som för framtida forskning. Någon

godtagbar lösning av frågan om dossieringen

av statsverkspropositionen och hithörande

ting erbjuder det icke heller. Enligt alt. II

bleve det oundvikligt, att till varje utlåtande

över utbrutna mindre partier eller enstaka

punkter dossiera ett exemplar av motsvarande

huvudtitel eller proposition, vilket

naturligtvis skulle innebära ett oerhört slöseri,

frånsett att resultatet skulle bli ohanterliga

dossierband och en ansvällning av

riksdagstryckets totala volym. Skulle å andra

sidan dossiern icke innehålla själva den

grundläggande initiativakten, bleve den som

sådan icke mycket värd. En dossiers speciella

värde skulle ju bestå i att läsaren i

denna, på ett enda ställe, har tillgång till

samtliga handlingar i ärendet. Andra svårigheter

och nackdelar kunde jämväl fram
-

31

s. 32 Kontrollera mot PDF

*

dragas; erinras må endast om de vanskligheter,

som inställa sig vid behandlingen av

ärenden, som remitteras till och växlas mellan

kamrarnas tillfälliga utskott.

Kommittén vill slutligen påpeka, att en

dossiering av svenskt riksdagstryck även förutsätter

en mindre men till sina verkningar

icke betydelselös typografisk förändring såväl

av propositioner och motioner som utskottsutlåtanden

och skrivelser. Vart och ett av

dessa aktstycken måste då nämligen i motsats

till vad som nu är fallet tryckas för sig.

Man kan exempelvis icke, som nu ofta händer,

på ett enda blad föra samman flera —

ibland ända till sex stycken — motioner betecknade

som likalydande med motioner i

den andra kammaren. Sex sådana korta motioner

måste — utom i de fall då samtliga

väckts i anledning av en och samma proposition

— vid en dossiering alltid komma

att bilda sex skilda tryckalster på lika många

blad vartdera med en mycket stor otryckt,

s. k. blank yta. Då vid 1944 års riksdag som

ovan sagts icke mindre än 259 sådana motioner

trycktes, ehuru givetvis icke alla uppdelades

i grupper om sex per blad, inses lätt,

att en icke betydelselös ökning av tryckalster

och tryckningskostnader måste framkallas

enbart i berörda hänseende. Men självfallet

inskränker sig icke förändringen enbart

till dessa särfall. Alla handlingar av angivet

slag (propositioner, motioner, utlåtanden och

skrivelser), som var för sig kräva mindre än

två trycksidor och som därför nu kunna

tryckas i löpande följd med nästföljande,

måste vid en dossiering hållas frigjorda som

separata tryck. Och om samtliga gäller vidare,

att i alla de fall, och de torde vara

många, då antalet trycksidor uppgår till ett

udda tal, kommer minst en hel blank sida

att uppstå och tryckningskostnaderna stiga

i proportion därmed. Genom att trycket på

detta sätt växer i omfång, stegras även bindningskostnaderna.

En annan konsekvens, som

icke heller bör undervärderas, är den, att då

trycket i stor utsträckning kommer att bestå

av lösa ett-bladstryck måste dessa vid bindningen

genomgå det dyrbarare klistringsförfarandet,

som dessutom icke besitter samma

hållbarhet som den sydda hophäftningen.

Som slutomdöme får kommittén uttala, att

en gruppering av det svenska riksdagstrycket

enligt aktsystemet endast är möjlig att genomföra

i mycket begränsad omfattning, att

denna partiella dossiering dessutom i flera

och betydelsefulla avsnitt måste bli otillfredsställande

samt slutligen att en sådan reform

skulle medföra icke obetydliga kostnadsökningar

i trycknings- och bindningshänseende.

Härjämte bör beaktas, att sakregistret till

riksdagstrycket är ett utmärkt hjälpmedel

för den, som önskar följa ett ärendes behandling,

och att den som i viss fråga önskar

sammanställa en dossier lätt kan göra detta

med ledning av sakregistret.

Riksdagstryckets typografi m. m.

Den stilgrad, som användes i riksdagstrycket,

är korpus, vilken i löpande text i regel

användes med mellanslag; i protokollen samt

till vissa bilagor och »inklippta» avsnitt användes

den däremot utan mellanslag

(packad). Endast undantagsvis förekommer

borgis eller petit och då i anmärkningar,

närvarandeförteckningar och dylikt.

Det har från tryckerisakkunnigt håll (statens

tryckerikonsulent och rektorn för Grafiska

institutet) framhållits, att riksdagstryckets

typografi är föråldrad. För egen del

har kommittén funnit särskilt debattprotokollen

tunglästa. Den här använda graden,

korpus utan mellanslag, ger ett kompakt och

för läsaren föga inbjudande intryck, till vilket

radernas längd i hög grad bidrager. Kommittén

kom därför tidigt in på tanken att

genom spaltning av till att börja med protokollstrycket

göra detta mera lättläst och lät

för ändamålet verkställa vissa undersökningar

dels genom ögonläkaren docenten G. Karpe

vid karolinska sjukhuset och dels genom

Kommittén för typografisk sats (KTS), varjämte

överläggningar i frågan ägt rum med

statens tryckerikonsulent samt representanter

för de större tryckerierna och KTS.

Docenten Karpes undersökning hade till

syftemål att utröna, huruvida läsbarheten av

riksdagens protokoll skulle underlättas genom

den ifrågasatta uppdelningen av texten på

två spalter. Till grund för undersökningen

låg ett häfte riksdagsprotokoll jämte ett

32

s. 33 Kontrollera mot PDF

provtryck med samma storleksgrad på typerna

som i det nuvarande protokollstrycket.

Karpe påvisar med åberopande av vissa

angivna auktoriteter, att det ospaltade protokollstrycket

beträffande bl. a. radlängd

och radmellanrum avsevärt avviker från den

för ögat lämpligaste normen, men framhåller

samtidigt, att de normer, som angivits vara

optimala vid läsning, avse genomsnittsindividen,

vilket måste beaktas med hänsyn till

att stora individuella variationer förefinnas

i fråga om lässätt m. m.

Genom att använda en för ändamålet särskilt

konstruerad apparat har Karpe kunnat

fastställa, att ögonrörelsen då en ny rad uppsökes

är mera komplicerad och alltså mer

tröttande vid de långa raderna i det nuvarande

protokollstrycket än vid de korta i

det tvåspaltade trycket. Vid samtidigt anställda

jämförande läsprov med ett 40-tal

personer, kunde dock icke påvisas, att någon

ökning av läshastigheten eller säkert ökad

lättlästhet skulle erhållas genom en uppdelning

av protokollstrycket på två spalter med

bibehållande i övrigt av nuvarande typografiska

utformning. Karpe framhöll emellertid

såsom sannolikt, att en sådan förbättring

kunde erhållas genom en förändring av hela

den typografiska utstyrseln, omfattande format,

radlängd, bokstavsstorlek, bokstavs-,

ord- och radmellanrum.

Med anledning härav har sedermera ett

nytt provtryck med andra och något mindre

typer samt större radavstånd, upprättat efter

förslag av KTS, underställts docenten Karpe.

Efter granskning av detsamma har Karpe

såsom sin uppfattning uttalat, att det nya

provtrycket ger en större överskådlighet och

tydlighet och alltså innebär en förbättring.

Beträffande sistnämnda provtryck, vilket

såsom bilaga C fogats vid detta betänkande,

har KTS bl. a. gjort följande uttalanden:

1. Den tvåspaltade satsytan ger icke ett så

kompakt utseende. Mindre spaltbredd inbjuder

till läsning i högre grad än de stora

textblock, som användas i nuvarande riksdagstryck.

2. Den av KTS föreslagna spalten av ca

63 mm är i längden mindre tröttande än

nuvarande 128 mm spalt. Dr Karpe har

anfört ett medicinskt skäl härför: ögonrörelsen

då en ny rad uppsökes är svårare

att utföra vid de långa raderna än de

korta på grund av att läsaren icke alltid

genast hittar den nya raden.

3. För nuvarande enspaltade sats användes

en typgrad av 10 punkter (korpus). Genom

att sätta texten på två spalter per

sida kan 9 punkters grad användas utan

att läsbarheten försämras. Den föreslagna

typgraden och radlängden ligger mycket

nära den som användes i de dagliga tidningarna.

Storleken av typgraden kan

emellertid varieras något, vilket skulle

tillåta sådana differenser, som bl. a. kunna

uppkomma vid tryckning på ett flertal

officiner etc. Vidare kunna mindre

skillnader i satsbredd och satshöjd tilllåtas,

när de motiveras av skilda tekniska

framställningsförhållanden. Typografien

torde genom det av KTS föreslagna arrangemanget

ha blivit mera tillgänglig

och inbjudande.

4. Genom spaltningen åstadkommes utrymmesbesparing

även därigenom att fälten

mellan stycken, omkring paragraftecken

liksom vid rubriker kan göras smalare.

Mindre typgrad och smalare fria fält

åstadkommer tillsammans en utrymmesbesparing

av ca 15 %.

5. Tvåspaltad sats föreslås för samtliga

publikationer, såväl protokoll som bihangstrycket,

men det är givetvis icke

möjligt att använda tvåspaltsystemet vid

tabeller, uppställningar m. m. dylikt material,

som direkt fordra större bredd. I

likhet med vad som förekommer i andra

motsvarande fall måste anpassning ske,

så att både en- och tvåspaltsättning kommer

till användning.

Förslaget om spaltning av riksdagsprotokollen

har underställts kamrarnas sekreterare,

vilka till kommittén inkommit med särskilt

yttrande. I detta framhålles vissa svårigheter

av teknisk natur som skulle uppkomma,

om förslaget genomfördes; bl. a.

skulle det tvåspaltade trycket vara mindre

lämpligt i fall, då olika lydelser av lagtext

redovisas jämsides i protokollet, vid redovis
-

3 — 471118

33

s. 34 Kontrollera mot PDF

ning av olika inom kamrarna förrättade val,

etc.

Enligt vad som framkommit vid de överläggningar,

som ägt rum med representanter

för de större tryckerierna, skulle en spaltning

av riksdagstrycket medföra ökade sättningskostnader

och möjligen någon försening,

åtminstone i fråga om bihangstrycket. Tryckerierna

sakna även för närvarande tillräcklig

uppsättning av för spaltning lämpliga stilar.

Å andra sidan har emellertid framhållits,

att tidpunkten nu är lämplig för en successiv

övergång till modernare och för spaltsättning

väl lämpade stilsorter, då tryckerierna efter

de gångna krisårens nedslitning av matriser

m. m. stå inför en period av nyanskaffningar.

En jämförande sammanställning mellan

nuvarande kostnader för protokollstrycket

och beräknade kostnader vid spaltsättning

lämnas i uppställningen härnedan. Beräkningsgrunden

är en upplaga av 2 000 ex., och

i priserna ha inräknats såväl sättnings- och

tryckningskostnader s

och bokbinderi.

Alternativ

Nuvarande uppställning

KTS förslag .........

utgifter för

papper

Antal bok-

Pris per

stäver

16-s.ark

per sida

kr.

4 104

334:52

4 400

366:39

Sistnämnda förslag innebär en minskning

av omfånget med 7.2 %, varigenom kostnadsökningen

begränsas till 2.5 %.

Kostnaderna för protokollen uppgingo vid

194-5 års riksdag till ca 150 000 kronor.

Såsom framgår av den verkställda utredningen

skulle en spaltning av riksdagstrycket

medföra något ökade sättningskostnader. A

andra sidan tenderar utvecklingen avgjort

mot en uppdelning av textytorna i spalter.

Exempel härpå finner man — utom i detta

betänkande -—- i det moderna tidskriftstrycket,

och enligt vad kommittén inhämtat

torde snart i tryck utkomma ytterligare ett

par offentliga utredningar med spaltad sättning.

Den nyligen tillsatta kommittén för

popularisering av det offentliga utredningstrycket

väntas även komma att överväga

detta spörsmål.

Fördelen med ett spaltat tryck skulle bestå

i ökad läsbarhet och överskådlighet. Den

tvåspaltade satsytan torde, såsom KTS

framhållit, inbjuda till läsning i högre grad

än de kompakta textblock, som nu förekomma

i riksdagstrycket, och synes därför kommittén

kunna bli ett icke oviktigt led i strävandena

att popularisera riksdagstrycket.

Kommittén har vid övervägande av det

föreliggande spörsmålet icke bortsett från de

ökade sättningskostnaderna vid en spaltsättning

av riksdagstrycket, men kommittén har

dock funnit övervägande skäl tala för en

övergång till sådan sättning — närmast med

avseende på kamrarnas protokoll — så snart

de tryckeritekniska förutsättningarna härför

föreligga, d. v. s. så snart tryckerierna hunnit

anskaffa lämpliga stilar i tillräcklig utsträckning.

Med nuvarande leveranstid kan

detta icke beräknas ske tidigare än att spaJtsättning

sannolikt kan börja tillämpas först

fr. o. m. 194-9 års riksdag.

Spaltsättningen bör som nämnts närmast

ifrågakomma för kamrarnas protokoll, vilkas

mestadels kompakta textytor göra en uppdelning

på spalter särskilt önskvärd. Skulle

denna anordning för protokollens vidkommande

utfalla lyckligt, bör övervägas, om

man skall gå vidare på den inslagna vägen

och successivt genomföra spaltsättningen

även för bihangstrycket, med undantag för

riksdagsregistret och riksdagsskrivelserna. Det

bör emellertid framhållas, att spaltsättning

icke lämpligen kan användas för all i riksdagstrycket

förekommande text, exempelvis

vid vissa uppställningar och tabeller etc.,

som fordra större bredd. Några särskilda svårigheter

torde lösningen av dessa spörsmål

icke komma att bereda i praktiken. Den av

kammarsekreterarna påtalade svårigheten att

i protokollen använda spaltad sättning i fall

då två olika formuleringar av exempelvis ett

lagförslag ställas mot varandra, torde sålunda

kunna bemästras genom att de olika

texterna sättas efter varandra.

Kommittén föreslår alltså en övergång till

spaltsättning beträffande kamrarnas protokoll

senast från och med 1949 års riksdag

samt att därvid en stilsort av väsentligen

samma utseende som den av KTS föreslagna

kommer till användning. För bihangstrycket

bör, oavsett om spaltsättning av detsamma

i fortsättningen kan komma att beslutas,

den nu använda stilgraden ersättas med en

34

s. 35 Kontrollera mot PDF

modernare, mer lättläst stil. För ändamålet

bör den genom kommittén sökta kontakten

med de i riksdagstrycket deltagande tryckerierna

upprätthållas genom fullmäktige i

riksgäldskontoret, så att vid planerade nybeställningar

av stilar och matriser de framkomna

önskemålen om modernare typer för

riksdagstrycket, speciellt med tanke på en

spaltsättning, bliva beaktade.

Vad härefter beträffar riksdagstryckets

jormat bär detta varit oförändrat sedan år

1924, då det dittills något bredare formatet

för bihangstrycket minskades till samma som

det för protokollen sedan gammalt använda.

Sistnämnda format har visat sig praktiskt

lämpligt, och någon riksdagens egen önskan

att frångå detta format torde för närvarande

ej föreligga. KTS har dock med tanke på

den standardisering, som för närvarande pågår

inom den grafiska industrien, föreslagit

ett format betecknat AS5 såsom lämpligt för

riksdagstrycket. Detta format (168 X 237

mm) överensstämmer emellertid mycket nära

med det nuvarande (165 X 242 mm). Skulle

det föreslagna nya formatet slutgiltigt bliva

antaget som svensk standard, synes riksdagstryckets

format böra ändras i överensstämmelse

härmed.

Marginalrubriker användas numera betydligt

mer sparsamt än tidigare. Dock förekomma

ganska ofta i bihangstrycket rubrikerna

»Departementschefen» (eller »Föredraganden»)

och »Utskottet». Varje marginalrubrik

debiteras extra (55 öre + tillägg, för

närvarande 24 %) samt förorsakar såväl vid

sidombrytning som vid utbyggandet av

tryckformen ett betydligt merarbete och en

avsevärd tidsutdräkt. Därför föreslås, att

marginalrubrikerna i bihangstrycket utbytas

mot halvfeta rubriker i texten eller att erforderlig

markering sker endast genom 54

mellanslag. Vid en övergång till spaltsättning

blir uteslutandet av marginalrubrikerna nödvändigt.

Vissa smärre förslag.

På utskottsutlåtandena stod förut angivet:

»Ankom till riksdagens kansli den ......

kl.......». Denna uppgift saknade större

betydelse och måste ändras vid övergången

från förslags- till definitivt tryck och förorsakade

härigenom många korrigeringar.

Genom densamma fick man visserligen en

tydlig tidangivelse, men då sådan ändå finnes

i utlåtandets datering och årtalet dessutom

står nederst å första sidan av varje

häfte, har man ansett att ifrågavarande rad

skulle kunna utgå. — Förteckning över närvarande

vid utskottsutlåtandena har hittills

mestadels satts med petit eller någon gång

med borgis, varvid själva namnen ha satts

med kursiverad stil men övriga ord med rak

stil. Från tryckerihåll har föreslagits, att hela

närvarandeförteckningen skulle sättas med

packad korpus, vilket skulle innebära ett

mera rationellt förfarande. Samtidigt borde

en såvitt möjligt enhetlig uppställning för

samtliga utskott komma till stånd, och vidare

har ansetts, att hänvisning till närvarandeförteckning

bör ske från ett utlåtande till ett

annat inom samma häfte, då de närvarande

äro desamma, samt att närvarandeförteckningen

skall insättas vid det utlåtande, där

det ur utrymmessynpunkt bäst lämpar sig.

Vidare må nämnas att å riksdagens skrivelser

hittills vid tryckningen angivits, när skrivelserna

godkänts av de olika kamrarna. Då

någon egentlig nytta ej kunnat påvisas härav,

har förslag framkommit om uteslutande

av denna uppgift.

Samtliga här ifrågavarande förslag ha under

hand blivit genomförda.

Språkvård och förkortningar.

Med anledning av vissa av 1945 års statsrevisorer

gjorda uttalanden har frågan om

språkvård och användandet av förkortningar

i vad avser riksdagstrycket övervägts inom

kommittén. I nära samarbete med professorn

Erik Wellander har ledamoten av kommittén

redaktören T. Kjell i ämnet upprättat en

promemoria, vilken i fråga om språkvården

i allt väsentligt bygger på Wellanders arbete

»Riktig svenska». Den i promemorian lämnade

exemplifieringen tar dock särskilt sikte

på riksdagstrycket.

Kommittén, som funnit de i promemorian

framförda synpunkterna förtjäna beaktande,

35

s. 36 Kontrollera mot PDF

har ansett lämpligt att foga promemorian vid

detta betänkande såsom särskild bilaga (bilaga

D).

Kostnadsberäkningar.

Kommittén har i sitt principuttalande

framhållit, att det väsentliga för kommittén

varit att få riksdagstrycket mera lättläst och

överskådligt men att likväl alla möjligheter

till besparingar skulle beaktas. I det föregående

bär kommittén redan i siffror angivit

en sådan besparing, nämligen i fråga om

riksdagsskrivelserna. För vissa av kommitténs

övriga förslag äro kostnadsberäkningar

möjliga att åtminstone med en viss grad av

säkerhet ange i siffror; för andra åter måste

en kalkyl grunda sig på alltför många osäkra

faktorer för att ens medge en mycket grov

uppskattning av kostnadsminskning resp.

-ökning. Den besparing, som kan förväntas

av kommitténs allmänna rekommendation av

ett kortfattat skrivsätt, låter sig sålunda ej

beräkna, åtminstone icke i fråga om motioner

och statsrevisorernas berättelser. Kommittén

har i dessa fall avstått från varje

kostnadskalkyl.

Vad propositionerna beträffar har kommittén

på grundval av vissa inom kommittén

framlagda exempel ansett sig kunna uppskatta

den möjliga besparingen vid oförändrad

typografisk utstyrsel till genomsnittligt

omkring 5 %, varvid särskild hänsyn tagits

till att statsverkspropositionen med dess speciella

uppställning erbjuder långt mindre

möjligheter till förkortningar än övriga propositioner.

Den största kostnadsbesparingen torde enligt

kommitténs mening stå att vinna i fråga

om sådana utskottsutlåtanden, som avges i

anledning av en proposition. I enlighet med

den av kommittén förordade principen om

kortast möjliga recitskrivning — i förekommande

fall tillämpad så att propositionens

inledning och sammanfattning ersätter reciten

— har man av exempel, som utarbetats

inom kommittén, kommit till den uppfattningen,

att en nedskärning av längre utlåtanden

med två tredjedelar är möjlig, medan

för utlåtanden av mindre omfattning samt

för utlåtanden, som avse regleringen av anslagen

under de olika huvudtitlarna, den genomsnittliga

minskningen icke kan förväntas

bliva lika stor. Från nämnda utgångspunkter

har kommittén kommit fram till ett medeltal

för kostnadsbesparingen, såvitt avser

nu ifrågavarande utskottsutlåtanden. Detta

medeltal har, med beaktande dessutom av

vissa på kostnadsberäkningen inverkande i

huvudsak tryckeri tekniska förhållanden, ansetts

ligga vid 25 %.

För utlåtanden, avgivna i anledning av

motioner, bär räknats med en besparing av

5 %.

I anslutning till det anförda meddelar

kommittén följande jämförande kostnadskalkyl

(kostnaderna avse sättning, korrigering,

tryckning, papper, häftning och bindning):
-

Kostnads- Kostnads
-

Förslag

minskning

ökning

kr.

kr.

Propositioner .........

19 000

Utskottsutlåtanden . .. .

36 000

Riksdagsskrivelser .....

10 000

Spaltning av kammar- protokollen .........

3 800

Innehållsförteckning till

protokollen .........

4 000

Smärre förslag ........

2 000

67 000

7 800

Under förutsättning, att kommitténs i det

föregående framlagda förslag bliva genomförda,

skulle alltså vid i huvudsak oförändrad

arbetsvolym för riksdagen uppkomma en

årlig kostnadsbesparing i fråga om riksdagstrycket

av i runt tal 60 000 kronor.

36

s. 37 Kontrollera mot PDF

SAMMANFATTNING

Kommittén förordar koncentration i

framställningssättet. Dubbelredovisning

av en gång framlagt material samt upprepningar

böra undvikas. För överskådlighetens

skull böra korta sammanfattningar

lämnas av propositioner och remissyttranden.

Propositionerna böra sålunda

i allmänhet förses med en koncentrerad

inledning, som i ett fåtal korta

satser snabbt ger läsaren en överblick

över det ämne, som kommer att avhandlas,

samt en summarisk upplysning

om de huvudsakliga nyheter eller förändringar,

som föreslås. I propositioner

av ej alltför obetydlig omfattning bör

dessutom i departemientschefsanförandet

eller i omedelbar anslutning till detsamma

regelmässigt lämnas en sammanfattning

av ärendet.

Härjämte förordas en avsevärd nedskärning

av utskottsutlåtandenas reciter.

Dessa böra i förekommande fall

kunna ersättas med propositionernas inledning

och sammanfattning.

Beträffande utskottsutlåtanden, som

avse regleringen av anslagen under huvudtitlarna,

föreslås bl. a., att samtliga

de punkter, i vilka utskottet senare ämnar

avge utlåtande, sammanföras till en

punkt i utskottsutlåtandet. Samråd bör

ske mellan de tillfälliga utskottens presidier

för undvikande av dubbelskrivning.

Kamrarnas föredragningslistor böra

uppställas mer överskådligt och enhetligt.

Kamrarnas protokoll förses med innehållsförteckning

i varje protokollshäfte.

I fråga om riksdagsskrivelserna föreslås

såsom en generell regel, att riksdagens

beslut meddelas Kungl. Maj :t

genom en kortfattad anmälan eller, då

så ej lämpligen kan ske, genom överlämnande

av vederbörande utskottsutlåtande

med angivande av de avvikelser

från utlåtandet, som beslutet innebär.

Frågan om snabbare publicering av

riksdagsprotokollen har undersökts; kommittén

har emellertid funnit förutsättningar

för närvarande saknas för att

effektivt lösa detta spörsmål. Frågan

bör dock ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Kommittén har funnit, att ett aktsystem

eller en dossierbildning för riksdagstrycket

icke lämpligen kan genomföras.

En modernisering av riksdagstryckets

typografi förordas: i första hand föreslås

spaltsättning av kamrarnas protokoll.

Om kommitténs förslag i fråga om

rationalisering av riksdagstrycket bli

genomförda, beräknas uppkomma en årlig

nettobesparing för statsverket av i

runt tal 60 000 kronor.

37

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bilaga A

FÖREDRAGNINGSLISTA

hos

Andra kammaren

onsdagen den 5 februari 1947 kl. 11.

Chefen för handelsdepartementet besvaTar hr Fahlmans interpellation om färdigställandet

av en isbrytare, avsedd för trafiken i Öresund.

1 gång bordl.

Kungl. Maj:ts propositioner:

2. nr 27 ang. ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket.

3. nr 37 ang. godkännande av en mellan Sverige och Nederländerna träffad handelsöverenskommelse.

4. nr 38 ang. godkännande av en mellan Sverige och den belgisk-luxemburgiska ekonomiska

unionen träffad handelsöverenskommelse.

5. nr 39 ang. godkännande av tilläggsprotokoll till de mellan Sverige och Italien den

24 november 1945 träffade handels- och betalningsöverenskommelserna.

6. nr 40 ang. anslag till täckdikningsförsök m. m.

7. Hr Kempes anhållan att få interpellera chefen för kommunikationsdepartementet om

statens övertagande eller inlösen av de järnvägslån, som kommuner i västra Värmland

tagit upp för att bygga bandelarna Dal—Västra Värmland och Åmål—Årjäng.

2 gånger bordl.

Statsutskottets utlåtanden:

8. nr 1 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar

rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1947/48 under riksstatens första huvudtitel,

avseende anslagen till hov- och slottsstaterna.

9. nr 14 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser försvarsdepartementets

verksamhetsområde.

10. nr 15 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter å tilläggsstat n till

riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser socialdepartementets verksamhetsområde.

11. nr 18 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets

verksamhetsområde.

39

s. 40 Kontrollera mot PDF

12. nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter ä tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser handelsdepartementets

verksamhetsområde.

Jordbruksutskottets utlåtanden:

13. nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. utgifter å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1946/47, såvitt propositionen avser jordbruksärenden.

14. nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. överlåtelse av visst område till

Dorotea kommun i Västerbottens län.

15. nr 4 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. försäljning av vissa kronoegendomar

m. m.

16. nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. befrielse från betalningsskyldighet

till kronan på grund av virkesköp.

17. nr 6 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition ang. befrielse från betalningsskyldighet

till kronan på grund av virkesköp.

40

s. 41 Kontrollera mot PDF

B ilag a B

RIKSDAGENS

1946

mm

■rr o t
-

''MMEm

3C-1 i
-

PROTOKOLL

Nr 29

Andra kammaren

Torsdagen den 27 juni

kl. 11 fm.

INNEHÅLL

Sid.

Svar på fråga av hr Håstad: Ang. behandlingen av de till Sovjetunionen

utlämnade baltiska krigsdeltagarna.................. 3

Sveriges anslutning till Förenta Nationerna .................... 4

Uttagande av värnskatt för senare hälften av budgetåret 1946/47 21

Allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena m. m........21

Familjepensionsreglementet för riksdagens verk och riksbankens

familjepensionsreglemente för arbetare m. m................. 25

Lagen om sparbanker ....................................... 25

Utgifter under huvudtiteln Riksdagen och dess verk............26

Semesterlagen m. m.........................................26

Lag om övervakning av konkurrensbegränsning................ 48

Folkbokföringsförordning .................................... 48

Revision av riksdagens arbetsformer........................... 51

Lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

.................................................... 71

41

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bilaga C

ANDRA KAMMAREN Nr 29

Torsdagen den 27 juni kl. 11 fm.

§ 1.

Justerades protokollet för den 20 innevarande

juni.

§2.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet

till

Hans excellens herr ministern för utrikes

ärendena Undén, som anförde: Herr talman!

Herr Håstad har till mig riktat följande

fråga:

»Är Ers Excellens i tillfälle att lämna riksdagen

några upplysningar om hur de till

Sovjetunionen utlämnade baltiska krigsdeltagarna

där behandlats?»

Till svar på frågan får jag hänvisa till de

i pressen åtminstone delvis refererade radioutsändningarna

från Moskva den 17 februari

och följande dagar. I utsändning den

17 februari gjorde hallåmannen ett uttalande,

som innebar en dementi av antagandet

att de återvändande balterna skulle strängt

straffas vid sin återkomst. Jag har ingen anledning

att betvivla riktigheten av denna

dementi.

Vidare yttrade:

Herr Håstad: Herr talman! Jag ber att till

hans excellens utrikesministern få framföra

mitt tack för hans beredvillighet att svara

på min fråga. Många människor ha på sistone

undrat och frågat, om man haft någon

kännedom om hur de till Sovjetunionen utlämnade

160 balterna efter ankomsten dit

ha behandlats. Bakom denna undran och

bakom dessa frågor har jag i varje fall i de

allra flesta fall inte spårat något annat än

ett rent mänskligt intresse för det öde, som

har vederfarits eller kommer att vederfaras

dessa delvis oförskyllt i så olyckliga omständigheter

komna människor. Min egen

fråga har också en rent informatorisk karaktär.

Jag har, herr talman, känt ett behov av

att försöka såvitt möjligt få vetskap om detta

flyktingarnas öde och därigenom indirekt

Svar på fråga

bringa allmänheten den önskade upplysningen.

Jag är angelägen att betona, att jag har

framställt denna fråga helt oberoende av den

rent principiella diskussion, som fördes här

i vintras. Detta principiella bedömande av

asylrättens problem och asylrättens förpliktelser

är ju för övrigt alldeles oberoende av

den behandling, som vederbörande utlämnade

komma att få i Sovjetunionen. Det baserar

sig på rent allmänna grundsatser och på

svensk tradition. »Oppositionens» bedömande

har för övrigt inte heller försvagats utan

snarare förstärkts genom den behandling,

som likartade frågor ha rönt vid Londonkonferensen

i våras och FN senare.

Å ena sidan framstod i alla fall för oss i

vintras farhågan att Sovjetunionen enligt

vår, d. v. s. det utlämnande landets, uppfattning

orimligt stränga lagbud om desertörer

och förrädare skulle träda i tillämpning. Å

andra sidan hyste vi förhoppningen, att Sovjetunionen

skulle fästa vederbörligt avseende

vid den framställning, som den svenska

regeringen gjorde i höstas till förmån för en

välvillig behandling och med krav på att

Sovjetunionen skulle ta hänsyn till de alldeles

speciella förhållanden, som rådde i Baltikum.

Vad nu svaret på min fråga beträffar

måste jag, Ers excellens, konstatera att det

är föga klarläggande. Det innehåller i stort

sett ingenting annat än vad den svenska allmänheten

i februari fick vetskap om genom

pressen. Uppgifterna datera sig till en tidpunkt,

som ligger ungefär ett par veckor

efter dessa flyktingars ankomst till Sovjetunionen,

och i vår tekniska tid äro februarinyheter

nu gamla nyheter. Att Eichfuss uppträdde

i radio säger väl i detta fall inte så

mycket; snarare var det väl att vänta — det

gavs också på ett mycket tidigt stadium uttryck

för denna förmodan i svensk press —

att denne äventyrlige, överspände tysk-balt

skulle på ett eller annat sätt till sist upp
-

43

s. 44 Kontrollera mot PDF

4

Nr 29

Torsdagen den 27 juni 1946.

Svar på fråga (Forts.)

träda mot vårt land. För egen del tycker jag

— om jag får vara fullt uppriktig — att

regeringen visat något för liten nyfikenhet i

denna fråga, som dock har intresserat svensk

allmänhet så mycket, detta både med tanke

på den framställning, som jag nyss talade om

och vid vilken den svenska regeringen då

med rätta fäste så stor vikt, och med hänsyn

till att det nyligen i Moskva har förts

förhandlingar mellan svenska delegerade och

Sovjetunionen, varvid färskare upplysningar

bort stå att vinna.

Jag har självfallet i och för sig ingen som

helst anledning att betvivla den utsaga, som

hans excellens här gjorde. Jag kan inte heller

lämna något bidrag till klarläggandet. Jag

tror mig dock ha rätt att omtala, att till

min kännedom har kommit en flyktingrapport

från Lettland, som hänför sig till mitten

av maj och som lämnar en skildring av

tillståndet där, för övrigt såvitt jag förstår

ganska objektivt. Enligt denna rapport skulle

man ännu inte, såvitt det var vederbörande

bekant, ha återsett någon av dessa flyktingar

i Lettland.

Ja, herr talman, med dessa ord har jag

kommenterat svaret. Jag vill sluta med att

uttala den verkligt uppriktiga förhoppningen,

att det må bli hans excellens förunnat att

senare kunna lämna riksdagen och den svenska

allmänheten mera klarläggande uppgifter

och då på ett eller annat sätt visa, att de

förhoppningar, han bär i dag uttryckt, blivit

bekräftade. Detta skulle glädja oss alla, oberoende

av meningsmotsättningarna i vintras,

och jag tror också att det skulle gynnsamt

påverka och bli ett led i utvecklandet av ett

gott och förtroendefullt förhållande mellan

Sverige och Sovjetunionen, vilket vi ju alla

åstunda.

Hans excellens herr ministern för utrikes

ärendena Undén: Herr talman! Jag ber att

få fästa herr Håstads uppmärksamhet vid att

jag inte refererade till Eichfuss’ uttalande

utan till hallåmannens, vilket som jag nämnde

innehöll en dementi av vissa svenska

kretsars antagande, att dessa personer skulle

bli strängt straffade. Eftersom den viktigaste

grunden för detta antagande var någon lokal

radioutsändning från Baltikum, borde det

vara av intresse för herr Håstad att veta,

att Moskvaradions mera auktoritativa representant

har dementerat denna uppgift om att

de skulle bli strängt straffade.

Herr Håstad ansåg, att jag inte hade visat

tillräcklig nyfikenhet i fråga om dessa personers

senare öden. Det verkar för mig påfallande,

att herr Håstad betraktar detta fall

som ett särfall. Han frågar inte om jag vet

någonting exempelvis om de tyskar, som

skickades till västra zonen i Tyskland. Jag

måste uppriktigt säga, att jag inte heller har

följt dessas öden.

Herr Håstad: Herr talman! Jag skulle inte

alls ha varit förvånad utan tvärtom funnit

det endast naturligt, om hans excellens utrikesministern

hade varit intresserad även

av dessa människors öden.

I övrigt vill jag endast upprepa, att jag

inte har någon anledning betvivla den upplysning

som lämnades i Moskvaradion, men

den hänför sig till en tidpunkt som endast

ligger ett par veckor efter flyktingarnas ankomst

till Sovjetunionen. Att döma av uppgifter

om den behandling, som vederfarits

de mest lojala flyktingar som förts till Ryssland,

veta vi att dessa ganska länge — inte

blott ett par veckor — bruka få vistas i

filtreringsläger, innan det avgöres, vilket deras

slutliga öde sedan kommer att bli.

Härmed var överläggningen slutad.

§3.

Föredrogs, men bordlädes åter utrikesutskottets

utlåtande och memorial nr 7 och 8,

statsutskottets utlåtanden nr 233—252, bevillningsutskottets

betänkanden och memorial

nr 4-9—51, första lagutskottets utlåtande

nr 49, första särskilda utskottets memorial

nr 3 samt budgetdeputerades memorial.

§ 4«.

Föredrogs utrikesutskottets utlåtande, nr

5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

44

s. 45 Kontrollera mot PDF

Torsdagen den 27 juni 1946.

Nr 29

5

Sveriges anslutning till F. IN.

angående medgivande för Kungl. Maj:t att

vidtaga de åtgärder, som erfordras för Sveriges

anslutning till Förenta Nationerna.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde

därvid:

Hans excellens herr ministern för utrikes

ärendena Undén: Herr talman! Utrikesutskottet

har i det föreliggande utlåtandet tillstyrkt

Kungl. Maj:ts proposition, och om

riksdagen beslutar i överensstämmelse med

utskottets hemställan, skulle alltså regeringen

få fullmakt att begära inträde i den nya säkerhetsorganisationen

och att därvid avge en

förklaring i enlighet med Förenta Nationernas

stadgar art. 4, om att vi äro beredda

att fullgöra de förpliktelser som medlemskapet

medför. Det är självklart att denna förklaring

kommer att avges utan reservationer.

I fråga om tidpunkten för denna anslutning

har i propositionen förutsatts, att samråd

skall äga rum med utrikesnämnden, och det

har också utrikesutskottet för sin del anslutit

sig till.

Det är givetvis med stor tillfredsställelse

jag konstaterar, att inga meningsskiljaktigheter

ha gjort sig gällande inom utskottet i

denna viktiga fråga. Då Sverige 1920 hade

att ta ståndpunkt till frågan om inträde i

Nationernas förbund, rådde som bekant

starkt delade meningar. En av faktorerna

bakom denna meningsskiljaktighet var otvivelaktigt

den, att förbundet inte var tillräckligt

omfattande. Ett par stora makter

stodo utanför, både Amerikas förenta stater

och Sovjetunionen, och det var självfallet en

påtaglig svaghet redan från början. Möjligen

blev Nationernas förbunds verksamhet härigenom

mindre störd av meningsskiljaktigheter,

men detta förhållande var i själva verket

bara en skenbar styrka. Amerikas förenta

stater anslöto sig aldrig till Nationernas

förbund. Sovjetunionen inträdde, men då

hade redan den ödesdigra grupperingen av

staterna i två läger tagit sin början.

Ehuru Förenta Nationerna är en direkt

fortsättning av alliansen mot axelmakterna,

bör det räknas de ledande statsmännen i de

allierade länderna till förtjänst att de redan

tidigt planerade bildandet av en internationell

säkerhetsorganisation på den bredaste

grundval. Många befarade väl efter Nationernas

förbunds sammanbrott, att själva

idén om en universell organisation för fredens

bevarande hade fått en obotlig knäck

eller åtminstone för långa tider framåt skulle

visa sig orealiserbar. Den nya organisationen

har nu i alla fall grundats oberoende av

fredsuppgörelsen och fredstraktaterna, såsom

den mest angelägna uppgiften för de segrande

makterna.

Organisationen står enligt stadgans art. 4

öppen för alla fredsälskande stater, vilka

åtaga sig stadgans förpliktelser och enligt

organisationens uppfattning kunna och vilja

uppfylla dessa förpliktelser. Förenta Nationernas

ursprungliga karaktär av en allians

mellan de under kriget förbundna staterna

framträder dock i flera hänseenden. Bland

annat har detta ursprung lämnat spår i regeln

för sanktioner. Ett ingripande av rådet

med påbud om påtryckningsåtgärder mot

en stat, som hotar eller kränker freden, förutsätter

enighet bland samtliga permanenta

rådsmedlemmar. Man tar knappast fel, om

man utgår ifrån att det främst varit risken

för ett revanschkrig från Tysklands sida,

som man tänkt på vid utformandet av denna

bestämmelse.

Vid ett krigsfall, som föranleder beslut av

säkerhetsrådet om sanktioner, finns det för

medlemsstaterna ingen rätt att föra neutralitetspolitik.

Den konsekvensen tar alltså

Sverige genom att inträda. I själva verket

tog Sverige samma steg vid anslutningen till

Nationernas förbund. Vi godkände den solidaritetsförbindelse,

som medlemskapet enligt

stadgarna innebar. Någon reservation gjordes

inte vid inträdet, trots att den föreställningen

envist levat kvar här och där, att

de svenska statsmakterna tillfogat en sådan.

Den politiska utvecklingen i världen medförde

emellertid att den i förbundsakten

förutsatta och påbjudna solidariteten inte på

allvar upprätthölls av förbundets egna organ.

Talrika stater förklarade sig, inför för
-

45

s. 46 Kontrollera mot PDF

Bilaga D

KANSLISPRÅKET

Ett försök till positiv kritik.

Det officiella språk som av ålder användes i riksdagens tryckta handlingar är i stort

sett det s. k. kanslispråket, sådant detta under århundraden utbildats främst inom Kungl.

Maj :ts kansli. Detta språk har utvecklats under inflytande av det latinska och det tyska

kanslispråket och visar ännu i vår tid många drag som vittnar om detta ursprung. Det

karakteriseras av professor Erik Wellander1 så:

»Det ligger i kanslispråkets natur, att det med sträng följdriktighet håller fast vid det

inom de olika ämbetsverken hävdvunna språkbruket. I denna riktning samverka många

omständigheter: den nära anslutningen till formuleringen i lagar och författningar, bruket

av formulär för skrivelser av skilda slag, fruktan att genom avvikelse i formen ge föreställning

om ändring i innehållet, gammal vana, slentrian. Också finner man inom kanslispråket

bevarade ord och uttryckstyper, som inom det levande talspråket för länge sedan

utträngts av nyare eller som kanske där aldrig vunnit insteg utan av kanslispråket skriftligen

ärvts från 1400-talets lågtyska kanslispråk.

Sin styrka har kanslispråket framför allt i den medvetna strävan till lugn saklighet,

logisk skärpa och obetingad tydlighet. Tankeinnehållet genomarbetas till fullkomlig klarhet

och bestämdhet, sovras och befrias från allt ovidkommande och överflödigt samt

ordnas efter logiska synpunkter. Det väsentliga framhäves, likställda led sidoordnas, det

mindre väsentliga underordnas. De olika delarna av ämnet grupperas gärna efter en hävdvunnen

plan, som för ett vant öga gör innehållet lätt överskådligt. Allt detta ger åt

kanslispråket, när det är som bäst, det behag som alltid är förenat med en planmässigt

ordnad och väl avvägd helhet.

Framträdande svagheter äro stelheten och omständligheten. Kanslispråket använder

gärna långa, invecklade meningar, vidlyftiga ordalag, tunga sammansättningar, oviga

omskrivningar, som med flera ord uttrycka vad som kan sägas i färre.»

Vill man nu göra kanslispråket enklare, smidigare och framför allt mera kortfattat, så

är det främst dessa svagheter som måste bortarbetas, dock utan att därvid klarheten och

den logiska skärpan kommer till skada.

Denna språkfråga har länge varit uppmärksammad, och beaktansvärda ansträngningar

att lätta på framställningens tyngd har gjorts, även av tongivande parlamentariker, Louis

de Geer, S. A. Hedin och andra. Till samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket utfärdade

Kungl. Maj:t den 22 mars 1907 ett cirkulär »angående avfattandet av utlåtanden,

skrivelser m. m. i ämbetsärenden», i vilket som första riktlinje för officiellt språk

framhölls denna regel:

»Enär det skrifsätt, som användes vid affattandet af framställningar och yttranden i

ämbetsärenden, ofta icke tillgodoser tillbörliga anspråk på enkelhet och tydlighet, vilje

Vi härigenom anbefalla samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket att affatta sina

skrifter i klara, korta meningar och således undvika invecklade satsbyggnader och onödiga

upprepningar samt att i öfrigt söka tillägna sig ett klart och enkelt skrifsätt.»

Kungl. Maj:t återkom till frågan i ett cirkulär av den 21 juni 1946 till statsmyndigheterna

angående sparsamhet med papper och kuvert. I cirkulärets första punkt hette

det: »Ett kortfattat skrivsätt skall eftersträvas».

1 »Riktig svenska», en handledning i svenska språkets vård, utarbetad på uppdrag av Svenska

akademien.

46

s. 47 Kontrollera mot PDF

Men kanslispråksrutinen har i det hela förblivit orubbad. Skall någon verklig bättring

komma till stånd, torde det vara nödvändigt att rikta uppmärksamheten på bestämda

formuleringar och uttryckstyper som lätt kan göras enklare och kortare.

Substantivsjuka.

Kanslispråkets mest framträdande drag torde vara den s. k. substantivsjukan. Denna

yttrar sig framför allt i att man ratar det enkla verb, som ger satsen liv och spänst, och

i stället begagnar omskrivning med substantiv. Man skriver sålunda icke kort och enkelt

reda ut frågan utan verkställa utredning av frågan, man skriver icke frågan utredes utan

en utredning av frågan sker eller äger rum eller verkställes eller genomföres eller bringas

till utförande eller frågan göres till föremål för en utredning.

Konstruktioner av denna typ är naturligtvis stundom på sin plats. Om utskottet framlägger

förslag bokstavligen skall uttrycka den tanken att utskottet lägger fram ett förslag,

så är det ju något annat än som ligger i det enkla verbet föreslår. Och författaren kan

givetvis påstå att han åsyftat en viss skiftning i betydelsen. Men i de allra flesta fall kan

omskrivningen utan ändring av betydelsen bytas ut mot det enkla verbet; omskrivningen

har faktiskt blivit det normala uttryckssättet i kanslispråket.

Som mer eller mindre typiska fall av substantivsjuka kan anföras:1

anställa skadegörelse på

skada

avgiva yttrande

yttra sig

avlåta skrivelse

skriva

avlägga besök hos

besöka

bedriva studier

studera

bereda kompensation

kompensera

bestrida undervisning

undervisa

bringa i erinran

erinra om

draga en kostnad av

kosta

erhålla skärpning

skärpas

finna användning

användas

framkalla skadegörelse på

skada

framlägga förslag

föreslå

framställa förfrågan

fråga

få utformning

utformas

föreligga behov av

behövas

förläna bemyndigande åt

bemyndiga

genomföra en koncentration av

koncentrera

genomföra en omorganisation av

omorganisera

giva bekräftelse på

bekräfta

giva sin anslutning till

ansluta sig till

göra inköp av

köpa

göra till föremål för utredning

utreda

hava avseende på

avse

hava behov av

behöva

hava kännedom om

känna till

hava sin uppmärksamhet riktad på

uppmärksamma

hava under övervägande

överväga

hysa förhoppning om

hoppas

1 Här och i det följande anges det kortare uttrycket i högra spalten.

47

s. 48 Kontrollera mot PDF

ingå avtal

ingå på en diskussion av

inlägga protest

komma till användning

lämna bemyndigande åt

lämna i uppdrag åt

lämna redogörelse för

meddela beslut

meddela undervisning

medföra ökning av

resa invändning

röna påverkan

skrida till verkställighet av

skänka beaktande åt

ställa uppmaning till

ställa sig till efterrättelse

taga i beaktande

taga sin början

taga under övervägande

träffa avgörande

undergå förstärkning

underkasta granskning

upptaga till behandling

uttala protest

utöva inverkan på

vara av följande lydelse

vara i avsaknad av

vara under prövning

verkställa inventering

verkställa utredning av

vidtaga en utökning av

vidtaga förberedande åtgärder

vinna sin lösning

vinna tillämpning

åstadkomma minskning av

åtnjuta vård

åvägabringa en utformning av

ägna besiktning åt

ägna uppmärksamhet åt

avtala

diskutera

protestera

användas

bemyndiga

uppdraga åt

redogöra för

besluta

undervisa

öka

invända

påverkas

verkställa

beakta

uppmana

rätta sig efter

beakta

börja

överväga

avgöra

förstärkas

granska

behandla

protestera

påverka

lyda så

sakna

prövas

inventera

utreda

öka

förbereda

lösas

tillämpas

minska

vårdas

utforma

besiktiga

uppmärksamma

Omskrivningar av andra slag.

Det är ytterst vanligt att kanslispråket använder verbalsubstantiv där ett naturligt

språk nyttjar infinitiv:

bolaget började tillverkning av möbler

förslaget innebär ett tillskapande av flera

hovrätter och dessas förläggande till olika

delar av landet

genomförandet av förslaget skulle kosta

byggandet av en tunnel ställer sig dyrt

tillverka

att flera hovrätter tillskapas och förläggas

till

att genomföra

att bygga

48

opaginerad Kontrollera mot PDF

avsikten är vinnande av rörlighet att vinna

bildandet av en samlingsregering ansågs att bilda

en kontrollering hade varit lätt utförd det hade varit lätt att kontrollera

Även adjektivet omskrives gärna med motsvarande avledda substantiv:

en gallring erbjuder den största ändamålsenligheten

är ändamålsenligast

jordlagret har en tjocklek av två m är två m tjockt

svårigheter föreligga att det är svårt

På liknande sätt omskrives adverbet med substantiv:

på ett riktigt sätt riktigt

besöksfrekvensen har ökats med påfallande

snabbhet påfallande snabbt

verksamheten har bedrivits helt på frivillighetens

väg frivilligt

Ofta komprimeras hela satser till substantiviska block:

allmänna opinionen kräver dessa missförhållandens

upphörande

sedan tiden för statsverkspropositionens framläggande

har

läroverket ombesörjer förefintligheten av

lokaler

frågan om en höjning av bidragsprocenten

är ännu icke avgjord

att dessa missförhållanden upphöra

sedan statsverkspropositionen lades fram

sörjer för (att) lokaler (finns)

om bidragsprocenten skall höjas

Verbet omskrives ej sällan med presensparticip:

styrelsens uppfattning är överensstämmande

med

nedgången är beroende på

begränsningen skulle verka försvårande på

staten ställer sig stödjande av rörelsen

stämmer överens

beror

försvåra

stöder

Olika förlängningskonster gör satsen tung:

statens medverkan är nödvändig

statens medverkan är en nödvändighet

statens medverkan framstår som en nödvändighet
denna

paragraf är tillämplig på alla dessa

fall

denna paragraf äger tillämplighet på alla

dessa fall

anledningen torde vara att söka i det förhållandet

att kommunerna

ärendet har varit föremål för en enastående

långsamhet i handläggningen

staten måste medverka

kan tillämpas

torde vara att kommunerna

har handlagts enastående långsamt

41)

4, — 471118

s. 50 Kontrollera mot PDF

Förtydligande uttryck.

I stället för enkla ord nyttjas s. k. förtydligande sammansättningar som i själva verket

icke säger annat eller mera ock i många fall endast fördunklar tanken:

sociala indikationer kunna i vissa fall anses

påkalla steriliseringsförfarande

mellan musikorganisationerna och radion råder

ett visst spänningsförhållande

åtgärden skulle innebära en höjning av skolans

målsättning

för sjukvården utgå betydande medelsbelopp

staden uppför en magasinsbyggnad

backarnas stigningsförhållande

göra stickprovsundersökningar

omröstning med uppresningsförf arande

vid eldsvådetillfället

skolhusbyggnader

sterilisering

spänning

mål

belopp

magasin

stigning

(ta) stickprov

uppresning

eldsvådan; branden

skolhus

Sammansatta verb.

Sammansatta verb gynnas på bekostnad av likabe ty dande enkla:

anförskaffa

anskaffa; skaffa

befrämja

främja

erfordras

fordras

ernå

nå

förefinnas

finnas

förhindra

hindra

förhyra

hyra

förmärka

märka

försälja

sälja

förvålla

vålla

införsatt (i förslaget)

insatt

inköpa

köpa

tillförbinda sig att

förbinda sig att

utnyttja

nyttja

utvidga

vidga

utöka

öka

I detta sammanhang märkes:

aktivisera

aktivera

effektivisera

effektivera

funktionera

fungera

vitaminisera

vitaminera

Omskrivna prepositioner och konjunktioner.

Uttryck som angående, avseende, beträffande, vidkommande, rörande, i fråga om,

vad ... beträffar, vad... angår, vad ... gäller, på grund av, med hänsyn till, i anledning

av, från ... sida, i händelse att, under förutsättning att fyller en uppgift när det gäller

att få fram skiftningar i betydelsen. De bör dock ej få tränga ut de enkla småord som

har samma betydelse. Ibland kan de också undvaras.

50

s. 51 Kontrollera mot PDF

kommissionen har icke yttrat sig angående

denna fråga

på grund av särskild hemställan

i enlighet med

i händelse av förfall för ordföranden

på grund av dessa skäl

med undantag av hr X

för landsbygdens vidkommande är detta en

fördel

åtgärd kan vidtas från barnavårdsnämndens

sida

till förmån för denna uppfattning talar

utskottets utlåtande i anledning av propositionen

angående anslag till

utskottet ger denna plan företräde i jämförelse

med länsstyrelsens

än mer växla priserna beträffande lantbruksprodukter
detta

förslag innebär en starkare försvarsorganisation

i förhållande till det förra förslaget

i syfte att

i händelse att

med hänsyn till att

med anledning av att

mot bakgrunden av att

vid det förhållande att

för departementets vidkommande föreligger

icke behov av dessa lokaler

vidkommande det i motionen framställda

yrkandet innebär det

vad beträffar frågan om upp flyttning en

sammanhänger denna fråga med

i fråga om detaljerna synes utskottet förslaget

jämväl böra godtagas

i; om

på

enligt

vid

av

utom

för landsbygden

av barnavårdsnämnden

för

över ... om

framför

på

än

för att

om; ifall

då; enär

då; enär

då; enär

då; enär

departementet behöver icke dessa lokaler

motionens yrkande innebär

frågan om uppflyttningen sammanhänger

med

utskottet godtar även förslagets detaljer

Onödiga ord.

Av rädsla för överdrifter »underdriver» kanslispråket. Hit hör de uppmjukande synes,

torde, lärer, i viss mån, åtminstone i vissa hänseenden, ur mer än en synpunkt, av avgörande

beskaffenhet, resultat av betydenhet.

Denna sansade och måttfulla ton är på sin plats när satsens innehåll så kräver. Men

försiktigheten drives onödigt långt, när ett utskott aldrig skriver Frågan bör uppskjutas

utan Frågan torde böra uppskjutas.

Ofta krånglas meningen till av dubbla negationer:

undantagsregeln bör icke tillämpas såvida

det icke är anledning antaga att bör tillämpas blott då det

Man kan naturligtvis invända att skillnaden mellan de båda uttrycken är den, att det

förra tar sikte på de fall då regeln icke bör användas, och det senare då den bör tilllämpas.

Där författaren verkligen åsyftat denna distinktion är den dubbla negationen

berättigad, men där så ej är fallet bör det kortare, positiva uttrycket begagnas.

51

s. 52 Kontrollera mot PDF

Vanan att nyttja ord, som inte gör meningens innehåll rikare utan blott drygar ut

framställningen, leder till att dessa ord till slut mister sin egentliga betydelse. Ofta använt

är icke underlåta. Med rätta brukas detta uttryck om något oangenämt som man

är tvungen till, men kanslispråkets flitiga användning av frasen kan svårligen sägas ha

denna bakgrund. Utskottet har icke kunnat underlåta att finna betyder ofta ingenting

annat än Utskottet har funnit.

Ytterligare ett exempel:

det skulle vara förenat med svårigheter att svårt

Utskottet anser sig icke böra avstyrka bifall till propositionen. Denna försiktiga formulering

är riktig om utskottet därmed vill säga, att det tvekat men låtit övertyga sig. Om

emellertid ingenting i utskottets motivering visar att tvekan förelegat, bör satsen lyda

Utskottet tillstyrker propositionen.

Utskottet har icke kunnat befria sig från den uppfattningen att... Har utskottet verkligen

försökt att befria sig från en viss uppfattning? Sammanhanget berättigar i regel inte

ett sådant antagande.

Ytterst vanliga är följande stela konstruktioner:

det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget

den av skolöverstyrelsen förebragta utredningen
de

av departmentschefen gjorda beräkningarna
i

sitt över motionen avgivna yttrande framhåller
-

medicinalstyrelsens förslag

skolöverstyrelsens utredning

departementschefens beräkningar

i sitt yttrande över motionen framhåller

Överdriven tydlighet.

Kanslispråkets strävan till noggrannhet och klarhet är i det hela väl grundad men

leder ej sällan till överdriven tydlighet och onödig längd. Om i en framställning blott en

skrivelse är nämnd bör den sedan omtalas som skrivelsen, icke som ovannämnda

skrivelse eller dylikt — den bestämda formen skrivelsen avser just att beteckna skrivelsen

som redan omtalad och känd.

Kommittén vill framhålla att kommittén

åt en kommission uppdrogs att... till ledamöter

av sagda kommission utsågos

den

till ledamöter utsågos

riksdagen hemställde att Kungl. Maj:t ville

föranstalta om att utredningen på kommunalbeskattningens

område återupptoges ...

uttalade jag min anslutning till den uppfattningen

att utredningsarbetet på förevarande

område borde återupptagas ... framhöll jag

att förhållandena på det kommunala skatteväsendets

område alltjämt företedde allvarliga

brister. En utredning på området borde .

dock... såsom sakkunniga att biträda med

undersökningar på kommunalbeskattningens

område... att låta en utredningskommitté

upptaga arbetet på förevarande område.

dessa områdesbestämningar kan utgå

52

s. 53 Kontrollera mot PDF

Onödig tyngd vållas också av kanslispråkets önskan att genom omväxling i uttrycket

undvika upprepning av ord. Denna strävan ger sig till känna i en mängd karakteristiska

ord och uttryck: talrika för många, samtliga för alla, ovannämnda för denna, enahanda

för samma.

Attributked^a.

Kanslispråket hänger gärna det ena prepositionsattributet på det andra i en lång råd:

Utskottet avstyrker motionerna av herrar X

och Y om utredning av vissa förhållanden

beträffande erkända arbetslöshetskassor bland

annat avseende sänkning av de föreskrivna

veckoavgifterna och borttagande av maximigränsen

för statsunderstöds givande.

Denna omständighet borde föranleda ett

uppskjutande av det definitiva ställningstagandet

till förslaget om upprättande av högre

flickläroverk i sagda städer.

Vid sammanträdet tillsattes en delegation för

utrönande av möjligheterna för förhandenvaron

av förutsättningar för uppnående av

en enig samling kring en gemensam ståndpunkt

i problemet om anknytningen.

Utskottet avstyrker hrr X:s och Y:s motioner

om sådan utredning beträffande

erkända arbetslöshetskassor, att bl. a.

veckoavgifterna kunde sänkas och maximigränsen

för statsunderstödet borttagas.

Man borde därför vänta med att ta definitiv

ställning till förslaget att upprätta

högre flickläroverk i dessa städer.

... en delegation för att utröna om man

kunde enas om en ståndpunkt i anknytningsfrågan.

Satsbyggnaden.

Kanslispråket sammanför gärna ett omfattande tankeinnehåll i en enda mening, en

s. k. period, som består av en eller flera huvudsatser med tillhörande bisatser och kanske

bisatser till dessa. Härigenom får läsaren svårt att tillägna sig innehållet. Enklast är att

dela meningen i två eller flera.

Då emellertid, såsom skolöverstyrelsen i sitt

yttrande upplyser, de jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 1 december 1944 av statsrådet

och chefen för ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredning rörande

förhållandet mellan staten och skoldistrikten

m. m. i enlighet med av departementschefen

vid de sakkunnigas tillkallande

uttalat önskemål ämna verkställa en översyn

av folkskolestadgan, i vilken bestämmelserna

om rätt att i vissa fall tilldela elev

kroppslig aga ingå, och då utskottet har sig

bekant, att därvid alla på frågans bedömande

inverkande omständigheter komma att

bliva beaktade, har utskottet för sin del intet

annat yrkande, än att ifrågavarande motion

icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.

Emellertid upplyser skolöverstyrelsen att

de sakkunniga, som skall utreda förhållandet

mellan staten och skoldistrikten,

ämnar granska folkskolestadgan med

bl. a. dess bestämmelser om rätt att i

vissa fall tilldela elev kroppslig aga.

Då därvid alla omständigheter som inverkar

på frågan kommer att beaktas,

yrkar utskottet att motionen icke måtte

föranleda någon kammarens åtgärd.

En mening som den följande bör icke blott delas upp på flera; även tankeföljden bör

kastas om, så att det i tiden föregående även i meningen går före det som i tiden följer

efter:

53

s. 54 Kontrollera mot PDF

De statsunderstödda högre flickskolorna ha

lämnats tillfälle att efter lärarpersonalens

hörande avge yttrande och förslag med anledning

av det riksdagens uttalande, i vilket

förutsattes, att vederbörande kommuner

låta sig angeläget vara att, i den mån så är

möjligt, bereda anställning vid kommunens

folkskoleväsen åt sådana lärarinnor, som bestrida

undervisningen i förberedande klasser

och som genom dessa klassers indragning

skulle bli utan anställning, samt med anledning

av riksdagens uttalade förväntan, att

regeringen skall förelägga riksdagen förslag

till åtgärder för skäligt tillgodoseende av

sådana lärarinnors intressen, som vid statsunderstödda

flickskolor haft undervisning i

övningsämnen i så stor omfattning, att den

kan sägas ha utgjort vederbörandes väsentliga

sysselsättning, och som på grund av omorganisationen

skulle bli utan anställning.

Riksdagen har förutsatt att kommunerna

såvitt möjligt kommer att vid sina

folkskolor anställa de lärarinnor som undervisa

i förberedande klasser och som

genom dessas indragning skulle bli utan

anställning. Vidare förväntar riksdagen

att regeringen föreslår åtgärder i syfte

att skäligt tillgodose de lärarinnor som

haft till väsentlig sysselsättning att vid

statsunderstödda flickskolor undervisa i

övningsämnen och som skulle bli utan

anställning till följd av omorganisationen.

De statsunderstödda högre flickskolorna

har beretts tillfälle att, efter lärarpersonalens

hörande, yttra sig i båda dessa

frågor.

Enkelhet och korthet i framställningen uppställer Wellander som viktiga mål för

språkvården.

I enkelhet är det talade språket avgjort överlägset skriftspråket:

»Vardagens okonstlade men ändå vårdade samtalsspråk använder ordalag, som äro

allmänt gängse och utan vidare begripliga för envar. Finner man icke genast det enkla,

naturliga, liksom självklara uttrycket för den tanke, som man vill ha fram, så gör man

klokt i att tänka efter, hur man i ett otvunget samtal med några bekanta skulle lägga

fram saken: i den riktningen är det rätta uttrycket att söka.

Skriftspråket kan naturligtvis icke helt stöpas om i talspråkets form, och bör det icke

heller. Framför allt måste skriftspråket bevara det drag av klarhet och reda, som kännetecknar

varje väl genomtänkt skriftlig framställning. Men det kan i andra avseenden

vinna genom att närma sig talspråket. Som allmän grundsats skulle kunna gälla: där

skriftspråket kan välja mellan två uttryck för samma tanke, är i vanliga fall det uttryck

att föredraga, som nyttjas även i talspråk.»

Vad åter kortheten beträffar framhåller Wellander:

»Böjelsen för onödig och onyttig längd i framställningen är säkerligen den största fara,

som för närvarande hotar vårt modersmål. Svenskan har varit ett kärnfullt och kraftigt

språk men är nu på väg att bli en urvattnad skrivarrotvälska, utan kärna och must.

Den angelägnaste uppgiften för svensk språkvård just nu är att söka stävja denna

olyckliga utveckling.

Om detta skall bli möjligt, fordras det av oss alla, som skriva svenska, något av en

verklig sinnesändring. De tomma orden och de innehållslösa fraserna måste bort. Stilviljan

måste inriktas icke på att dryga ut framställningen med många och långa ord

utan på att samla tankeinnehållet i få och korta ord.

Den som har något värdefullt att säga behöver ej kläda detta i omständliga ordalag.

En klok och redig tanke, som har sakligt värde, gör sig lika bra, ja bättre i en anspråkslösare

och knappare dräkt.»

54

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förkortningar.

Varken i den pedagogiska, tekniska eller allmänna diskussionen har man kunnat enas

om bruket av förkortningar. Å ena sidan understrykes att ett konsekvent utformat och

tillämpat system som upptar de vanligaste förkortningarna, erbjuder stora praktiska fördelar.

Å andra sidan framhålles att förkortningar gör ett oroligt intryck, »bryter stilen»

och ofta är svåra att förstå. De kallas mången gång även onödiga.

Vissa särskilt angivna förkortningar rekommenderas i de »Anvisningar vid sättning

av riksdagstryck» som riksdagens tryckeriexpedition utfärdade år 1944.1 Någon allmän

och konsekvent tillämpning har anvisningarna dock icke fått.

Praktiska och ekonomiska skäl talar för att vissa mycket vanliga förkortningar införes

och nyttjas enhetligt i riksdagens tryckta handlingar, i huvudsak enligt tryckeriexpeditionens

»Anvisningar». Härvid bör skillnad göras mellan å ena sidan vanlig, löpande

text och å andra sidan sammanträngd och speciell text, såsom i tabeller och tekniska

framställningar, sifferuttryck samt person- eller firmanamn.

För löpande text förordas dessa förkortningar:

bland annat

bl. a.

med mera

m. m.

det vill säga

dvs.

observera!

obs!

et cetera

etc.

och så vidare

osv.

från och med

fr. o. m.

respektive

resp.

för närvarande

f. n.

så kallad

s. k.

för övrigt

f. ö.

till exempel

t. ex.

med flera

m. fl.

till och med

t. o. m.

I sammanträngd

och speciell text

bör, utöver ovannämnda

förkortningar, följande

kunna användas:

aktiebolag

AB

klockan

kl.

bilaga, bilagor

bil.

krona, kronor

kr.

cirka

ca

miljon, miljoner

milj.

dennes

ds

nummer

nr (även i

dito

do

pluralis)

doktor

dr

och dylikt

o. d.

eftermiddagen

em.

procent

%

eventuell (t)

ev.

promemoria

PM

exemplar

cx.

rad, rader

r.

förmiddagen

fm.

sida, sidor

s.

herr, herrar

hr, hrr

summa

sa

i stället för

i st. f.

tabell

tab.

jämför

jfr

statens offentliga

utredningar

SOU

kapitel

kap.

svensk författningssamling

SFS

Ture Kjell

1 Dessa anvisningar ansluter sig nära till Tekniska nomenklaturcentralens »Skrivregler för ordförkortningar,

sifferuttryck m. m.», utgivna efter samråd med Svenska akademien.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av sockernäringen i riket m. m. s. 2 i texten