Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 29 juni 1923

1947-06-19 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1947:50, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 29 juni 1923

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

11

Nr 50.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen

den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker, m. m.

I en den 6 juni 1947 dagtecknad proposition, nr 320, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till dels lag

angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 29 juni 1923 (nr 286)

om sparbanker, dels ock lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks

inlåning.

Berörda lagförslag äro av följande lydelse:

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 26 och 27 §§ lagen den 29 juni

1923 (nr 286) om sparbanker.

Härigenom förordnas, att 26 och 27 §§ lagen den 29 juni 1923 om spar
-

banker1 skola erhålla ändrad lydelse

Nuvarande lydelse:

26 §.

Sparbanks utlåningsrörelse —--

sparbankens verksamhetsområde.

Sparbanks medel —--än skul
debrev.

Lån må,---sparbankens fon
der.

Är lån, för vilket kommun eller dylik

samfällighet ej är i egenskap av

huvudgäldenär eller löftesmän ansvarig,

icke ställt att betalas inom tre

pa sätt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

26 §.

Sparbanks utlåningsrörelse---

sparbankens verksamhetsområde.

Sparbanks medel---än skul
debrev.

Lån må, — — — sparbankens fonder.

Är lån, fou vilket kommun eller

dylik samfällighet ej är i egenskap

av huvudgäldenär eller löftesmän ansvarig,

icke ställt att betalas inom tre

1 Senaste lydelse av 26 och 27 §§, se 1946: 398.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 50-

Nuvarande lydelse:

månader eller, där fråga är om lån,

för vilket säkerheten utgöres av inteckning

i fast egendom, inom sex

månader, skall sparbanken förbehålla

sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning

senast inom tid, som nyss för

varje fall sagts. Sådan uppsägningsrätt

må icke av sparbanken i något

avseende inskränkas.

Lån, för — — — en gång.

Vad i — —- — jämförlig examen.

27 §.

Utan hinder av vad i 26 § sägs må

sparbank, där summan av insättarnas

behållning och sparbankens fonder

enligt senaste bokslut uppgår till

minst fem miljoner kronor, på sätt

och i den omfattning nedan stadgas

mot säkerhet av inteckning i fast

egendom utlämna lån, ställt på längre

återbetalningstid än sex månader,

utan att därvid förbehålla sig rätt att

uppsäga lånet till återbetalning inom

sagda tid.

Lån, som----tio år.

Innan lån, varom nu är fråga, beviljas,

skall sparbanken företaga uppskattning

av värdet å den fastighet,

vård lånet sökes.

Såsom säkerhet må godtagas allenast

inteckning i fastighet inom sparbankens

verksamhetsområde, vilken

är av beskaffenhet, som i 25 § sägs,

och ligger inom hälften av fastighetens

uppskattningsvärde. 1 den mån

Konungens befallningshavande, efter

sparbanksinspektionens hörande, det

medgiver, må dock inteckning inom

sex tiondelar av såväl taxeringsvärdet

som uppskattningsvärdet godtagas

såsom säkerhet; i taxeringsvärdet å

Föreslagen lydelse:

månader eller, där fråga är om lån,

för vilket säkerheten utgöres av inteckning

i fast egendom eller tomträtt,

inom sex månader, skall sparbanken

förbehålla sig rätt att uppsäga

lånet till återbetalning senast inom

tid, som nyss för varje fall sagts.

Sådan uppsägningsrätt må icke av

sparbanken i något avseende inskränkas.

Lån, för---en gång.

Vad i---- jämförlig examen.

27 §.

Utan hinder av vad i 26 § sägs må

sparbank, där summan av insättarnas

behållning och sparbankens fonder

enligt senaste bokslut uppgår till

minst fem miljoner kronor, på sätt

och i den omfattning nedan stadgas

mot säkerhet av inteckning i fast

egendom eller tomträtt utlämna lån,

ställt på längre återbetalningstid än

sex månader, utan att därvid förbehålla

sig rätt att uppsäga lånet till

återbetalning inom sagda tid.

Lån, som---tio år.

Innan lån, varom nu är fråga, beviljas,

skall sparbanken företaga uppskattning

av värdet å den fasta egendomen

eller å byggnad, som uppförts

å den med tomträtt upplåtna tomten.

Såsom säkerhet må godtagas allenast

inteckning i sådan fast egendom

inom sparbankens verksamhetsområde,

som i 25 § sägs, eller i tomträtt till

inom samma område belägen tomt,

dock endast om å tomten uppförd

byggnad är avsedd huvudsakligen för

bostadsändamål eller till affärslokaler.

Sådan inteckning skall ligga inom

hälften av taxeringsvärdet å den fasta

egendomen eller byggnaden och likaledes

inom hälften av det i nästföre
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

13

Nuvarande lydelse:

jordbruksfastighet md därvid icke i

något fall inräknas värdet av växande

skog.

Sparbank skall förbehålla sig rätt

att till betalning senast inom tre månader

uppsäga lån, varom nu är fråga,

därest den intecknade fastigheten

till följd av vanvård eller av annan

anledning undergår sådan värdeminskning,

att säkerheten i märklig

mån försvagas. Nedsättning av fastighetens

taxeringsvärde utgöre icke i

och för sig grund för uppsägning.

Föreslagen lydelse:

gående stycke omförmålda uppskattningsvärdet

eller, i den mån Konungens

befallningshavande, efter sparbanksinspektionens

hörande, det medgiver,

inom sex tiondelar av nämnda

taxerings- och uppskattning svärde;

dock att därvid i taxeringsvärdet å

jordbruksfastighet icke i något fall

må inräknas värdet av växande skog.

För beviljande av lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt erfordras vidare,

att avtal, varigenom tomträtten

upplåtits, upprättats i enlighet med

av sparbanksinspektionen godkänt

formulär eller eljest blivit av inspektionen

godtaget samt att återbetalningstiden

för lånet icke utgår senare

än fem år före tomträttsavtalets upphörande.

Sparbank skall förbehålla sig rätt

att till betalning senast inom tre månader

uppsäga lån, varom nu är fråga,

därest den intecknade fasta egendomen

eller tomträtten till följd av

vanvård av byggnad eller av annan

anledning undergår sådan värdeminskning,

att säkerheten i märklig

mån försvagas. Nedsättning av taxeringsvärdet

å den fasta egendomen eller

å byggnad, som uppförts å den

med tomträtt upplåtna tomten, utgöre

icke i och för sig grund för uppsägning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

Förslag

lill

lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks inlåning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bestämmande av den omfattning, i vilken sparbank på grund av stadgandet

i 25 § första stycket lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker

må inlåna penningar, skola under tiden intill utgången av år 1952 med fordringar,

som i nämnda lagrum avses, likställas fordringar på grund av lån,

vilka förfalla eller kunna av sparbanken uppsägas till betalning inom högst

sex månader och för vilka säkerheten utgöres av

1) inteckning som beviljats i fast egendom av beskaffenhet, varom i förenämnda

lagrum sägs, och som till förmånsrätten ligger över fem tiondelar

men inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärdet, därvid i taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för jordbrukets

drivande nödiga åbyggnader, icke må inräknas värdet av växande skog;

2) inteckning i fast egendom som är belägen annorstädes än i stad, köping

eller municipalsamhälle och å vilken finnes uppförd byggnad, som

är avsedd huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler, dock

endast i den mån inteckningen ligger inom hälften av senast fastställda taxeringsvärdet;

eller

3) inteckning i tomträtt därest å tomten finnes uppförd byggnad som är

avsedd huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler, dock endast

i den mån inteckningen ligger inom sex tiondelar av senast fastställda

taxeringsvärdet å byggnaden.

2 §•

I fråga om sparbank, vars reglemente blivit stadfäst före den 1 juli 1937,

äger Konungen på ansökan av sparbanken medgiva utsträckning av giltighetstiden

för övergångsbestämmelsen i punkt 1) till lagen den 11 juni 1937

(nr 364) angående ändring i vissa delar av lagen om sparbanker, dock längst

intill utgången av år 1952.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

15

Fråga om rätt för sparbankerna att utlämna län mot säkerhet av inteckning

i tomträtt.

I lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker äro icke upptagna några

särskilda föreskrifter om rätt för sparbanker att utlämna lån mot säkerhet

av inteckning i tomträtt. Något hinder föreligger sålunda icke för sparbankerna

att lämna s. k. obundna lån mot säkerhet av nu angivet slag. I jämförelse

med obundna inteckningslån i fast egendom föreligger en skillnad

endast såtillvida, att sistnämnda lån jämlikt 26 § fjärde stycket kunna utlämnas

med högst sex månaders uppsägning, medan för tomträttslånen måste

tillämpas en uppsägningstid av högst tre månader. Den rätt till bindning av

inteckningslån på högst tio år, som i 27 § med vissa begränsningar medgivits

sparbanker med ett förvaltat kapital av minst 5 miljoner kronor, avser

endast inteckningar i fast egendom, icke tomträttsinteckningar.

I en den 19 september 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har

svenska sparbanksföreningen hemställt att sparbankerna skulle erhålla rätt

att lämna s. k. bundna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt.

Såsom närmare motivering för sin hemställan har sparbanksföreningen

anfört att med den utvidgning av tomträttsinstitutets användning, som redan

skett och som väl sannolikt fortsättningsvis komme att äga rum, det syntes

föreningen angeläget, att kreditförhållandena på detta område ordnades så,

att tomträttshavarna kunde få sina legitima behov i möjligaste mån tillgodosedda.

Då det vidare numera vore en allmän uppfattning, att tomträttsinteckningar

normalt vore belåningsbara i huvudsak på samma sätt som inteckningar

i fast egendom, ansåge föreningen att något principiellt hinder icke

borde föreligga mot att sparbankernas rätt att binda inteckningslån utvidgades

till att omfatta även tomträttsinteckningar.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Vid framläggandet för innevarande års riksdag av propositionen (nr 154)

med förslag till ändrad lagstiftning angående stadshypoteks- och bostadskreditföreningar

i syfte att möjliggöra för dessa föreningar att utlämna lån mot

säkerhet av inteckning i tomträtt framhöll jag, att tomträttsinstitutet under

senare år erhållit ökad användning och att det syntes antagligt, att upplåtelser

av mark med tomträtt i stället för överlåtelser med äganderätt framdeles

komme att bliva vanligare än hittills; och i anslutning därtill underströk

jag, att frågan om införande av rätt för berörda föreningar att utlämna

lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt sålunda fått större praktisk

betydelse än tidigare. Dessa uttalanden äga full giltighet även vid bedömandet

av den nu föreliggande frågan om införande av rätt för sparbankerna

att utlämna bundna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt.

På sätt i nyssnämnda proposition understrukits föreligga vissa skiljaktigheter

mellan den säkerhet, som utgöres av inteckning i fast egendom, och

säkerhet bestående av inteckning i tomträtt. Emellertid torde det vara möjligt

att även för sparbankernas del i huvudsak eliminera de risker, som med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

nuvarande lagstiftning äro förenade med ett utnyttjande av tomträtten såsom

kreditobjekt.

Den av sparbanksföreningen gjorda hemställan om rätt att utlämna bundna

lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt bär tillstyrkts av remissinstanserna,

vilka dock samtidigt understrukit vikten av att en dylik rätt utnyttjades

med försiktighet.

I enlighet med det nu anförda och då det synes rimligt, att sparbankerna

erhålla i stort sett samma utlåningsmöjligheter som övriga kreditinrättningar

med likartade uppgifter, anser jag mig i princip böra tillstyrka sparbanksföreningens

hemställan i nu förevarande hänseende.

Vad angår de närmare villkor, som sparbankerna böra ställa sig till efterrättelse

vid utlämnandet av bundna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt,

torde i främsta rummet böra gälla att vederbörande tomträttsavtal är

av betryggande innehåll ur sparbankens synpunkt sett. Då det kan antagas,

att åtskilliga sparbanker, vilka äro av den storleksordning att de äro oförhindrade

att bevilja bundna lån, icke äga tillgång till den speciella sakkunskap,

som är erforderlig för ett riktigt bedömande av tomträttens kreditvärde,

torde garantier böra skapas för att tomträttsavtalen underkastas speciell

granskning jämväl på annat håll än hos sparbankerna själva. I motsats

till stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna äro sparbankerna helt fristående

kreditinrättningar som icke äro underordnade någon central organisation.

Vid sådant förhållande synes det lämpligast att anförtro åt den

centrala tillsynsmyndigheten för sparbankerna eller alltså sparbanksinspektionen

att verkställa den granskning av tomträttsavtalen som kan bliva erforderlig.

Det kan härvid uppenbarligen icke komma i fråga, att varje särskilt

avtal skall insändas till inspektionen för granskning och godkännande, utan

inspektionen bör —- efter granskning av sådana formulär som vanligen användas

vid tomträttsupplåtelser —- meddela besked, i vilken utsträckning dylika

formulär må anses betryggande ur kreditsynpunkt. Jag förutsätter, att inspektionen

vid godkännande av formulär till tomträttsavtal kommer att tilllämpa

i huvudsak samma bedömningsgrunder som stadshypoteks- och bostadskreditkassorna

vid deras prövning av tomträttsavtalen.

I övrigt torde nu gällande bestämmelser om rätt för sparbankerna att lämna

bundna lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom böra i stort sett

äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana bundna lån där säkerheten

utgöres av inteckning i tomträtt. Uppenbart är att vid fastställandet av uppskattnings-

eller taxeringsvärdet i förevarande fall hänsyn skall tagas endast

till byggnadsvärdet och icke till markvärdet. Vissa ytterligare föreskrifter

torde dock vara erforderliga för lån av sist angivet slag. Sålunda torde böra

stadgas, att byggnad, som uppförts å den med tomträtt upplåtna tomten,

skall vara avsedd huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler.

Slutligen bör av säkerhetshänsyn föreskrivas, att bundet lån varom nu är

fråga skall vara slutbetalt senast fem år före tomträttsavtalets upphörande.

De nu förordade nya bestämmelserna om rätt för sparbank att lämna

bundna lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt torde böra införas i 27 §

sparbankslagen.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr JO.

17

Fråga om ändring av längsta uppsägningstiden för lån mot säkerhet av inteckning

i tomträtt.

Såsom förut anmärkts är längsta uppsägningstiden för lån mot säkerhet

av inteckning i fast egendom sex. månader, medan motsvarande uppsägningstid

begränsas till tre månader då fråga är om lån mot säkerhet av inteckning

i tomträtt (26 § fjärde stycket sparbankslagen).

I den tidigare berörda framställningen från svenska sparbanksföreningen

har framhållits, att nyssnämnda skillnad i fråga om längsta uppsägningstiden

icke hade så stor betydelse från sparbankernas egen synpunkt; det

förekomme att även inteckningslån i fast egendom utlämnades med tre månaders

uppsägningstid. Låntagarna fäste däremot ofta stort avseende vid

uppsägningstidens längd. Då något särskilt motiv knappast kunde åberopas

till stöd för nämnda skillnad — särskilt icke om sparbankerna finge rätt att

bevilja bundna tomträttslån — vore det önskvärt att 26 § sparbankslagen

ändrades så att ifrågavarande båda typer av fastighetslån i förevarande avseende

bleve likställda. Sparbanksföreningen hemställde om sådana ändringar

i sparbankslagen, att dylik likställighet uppnåddes.

Föredragande departementschefen har icke haft något att erinra mot att

lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt med avseende å längsta tillåtna

uppsägningstid likställas med lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom.

Genomförandet av denna likställighet föranleder ändring av 26 § fjärde

stycket sparbankslagen.

Fråga om ändrade bestämmelser rörande sparbankernas inlåningsrått.

Enbgt 25 § första stycket sparbankslagen må sparbank inlåna penningar

dels till ett belopp, för vilket full täckning hos sparbanken finnes i kontanta

penningar, i medel, som för sparbankens räkning innestå hos riksbanken,

postsparbanken, inländskt bankbolag eller centralkassa för jordbrukskredit

eller å postgiro, i skattkammarväxlar eller andra skuldförbindelser utfärdade

av riksgäldskontoret, i statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks, konungariket

Sveriges stadshypotekskassas eller andra fullgoda inhemska obligationer,

i fordringar på grund av lån, för vilkas fulla gäldande kommun eller

dylik samfällighet är ansvarig eller för vilka säkerheten utgöres av sådana

obligationer, som nu nämnts, eller i fordringar på grund av lån, vilka förfalla

eller kunna av sparbanken uppsägas till betalning inom högst sex månader

och för vilka säkerheten utgöres av inteckning inom hälften av senast

fastställda taxeringsvärdet uti annan i stad, köping eller municipalsamhälle

belägen fastighet än industrifastighet eller uti jordbruksfastighet å landet,

därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för

jordbrukets bedrivande nödiga åbyggnader, icke må inräknas värdet av

växande skog, dels ock därutöver till ett belopp av högst tolv och en halv

gånger sparbankens fonder.

Därjämte stadgas i 25 § andra stycket, att i intet fall må dock inlåningen

—- med avdrag av ett belopp, motsvarande sparbankens kassa och de medel,

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 8 sand. Nr 49 - 50. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Uankoutskottets utlåtande nr 50.

som för sparbankens räkning innestå hos riksbanken, postsparbanken, inländskt

bankbolag eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgiro —

överstiga trettio gånger sparbankens fonder.

Nu ifrågavarande bestämmelser infördes i sparbankslagen genom lagen

den 11 juni 1937 (nr 364) om ändring i vissa delar av förstnämnda lag. I

fråga om sparbank, vars reglemente blivit fastställt före den 1 juli 1937,

skall enligt övergångsbestämmelserna till 1937 års lag bl. a. den föreskriften

lända till efterrättelse, att — utan hinder av stadgandet i 25 § andra stycket

— inlåning må, intill utgången av år 1949, med det avdrag, som i nämnda

lagrum sägs, uppgå till ett belopp av femtio gånger sparbankens fonder.

I en den 24 januari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift har

svenska sparbanksföreningen gjort framställning om ändring av bestämmelserna

i 25 § sparbankslagen om sparbankernas inlåningsrätt i syfte att vidga

denna rätt. Enligt föreningens uppfattning vore en provisorisk lagstiftning

i ämnet nödvändig i avvaktan på en allmän översyn av sparbankslagen.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Den starka inlåningsökningen under krigsåren har medfört, att sparbankernas

fonder minskat i förhållande till inlåningens omfattning, varigenom

frågan om sparbankernas inlåningsrätt kommit att aktualiseras. Jag vill erinra

om att detta icke är någon för sparbankerna speciell situation; redan

tidigare ha sålunda provisoriska lagbestämmelser tillkommit för att minska

affärsbankernas svårigheter i samma avseende.

För möjliggörande av ökad inlåning hos sparbankerna har sparbanksföreningen

i sin förevarande framställning hemställt om sådan ändring avspärreglerna

i 25 § sparbankslagen, att de däri angivna relationstalen skulle

ökas från 12 J/2 respektive 30 till 20 respektive 40. Detta förslag har emellertid

icke accepterats av remissinstanserna, vilka ansett att frågan om sparbankernas

inlåningsrätt icke bör iösas isolerad utan avgöras i samband med

en allmän prövning av de olika kreditinrättningarnas inlåningsröreise. Enligt

vad remissinstanserna vidare uttalade vore det ej heller lämpligt att genomföra

sådana ändringar i sparbankslagen, som kunde föregripa resultatet

av utredningarna inom 1945 års bankkommitté och inom den sparbankskommitté,

som kunde förväntas inom kort bliva tillsatt; i stället borde endast

sådana provisoriska ändringar vidtagas som vore erforderliga med hänsyn

till utvecklingen under den närmaste framtiden. I enlighet härmed förordade

remissinstanserna, att ändringarna skulle i huvudsak begränsas till en utvidgning

av begreppet »täckningsfria tillgångar» i 25 § första stycket sparbankslagen.

Enligt min mening är det angeläget, att även för sparbankernas del vidtagas

sådana ändringar i nu gällande inlåningsbestämmelser, att sparbankerna

erhålla ökade möjligheter att mottaga insättningar från allmänheten.

Detta framstår som särskilt motiverat i ett läge som det nuvarande, då ett

främjande av det enskilda sparandet är synnerligen önskvärt.

I avvaktan på resultatet av en mera allmän översyn av banklagstiftningen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

19

överhuvud taget torde den nu aktuella utvidgningen av sparbankernas rätt

att mottaga inlåning böra regleras genom en särskild lagstiftning av provisorisk

natur. I vilken omfattning sparbankerna i nuvarande läge böra beredas

ökade inlåningsmöjligheter kan vara tveksamt; för egen del har jag

stannat för att — med vissa jämkningar — tillstyrka den utvidgning som

innefattas i det av sparbanksinspektionen framlagda förslaget härutinnan.

Jag förordar sålunda, att såsom täckningsfria tillgångar skola anses jämväl

fordringar på grund av lån mot säkerhet av inteckning i jordbruksfastighet

samt i annan fastighet än industrifastighet i stad, köping eller municipalsamhälle

intill sextio procent av taxeringsvärdet, dock att i taxeringsvärdet å

jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för jordbrukets bedrivande nödiga

åbyggnader, icke må inräknas värdet av växande skog. Genom denna utvidgning

skulle i fråga om jordbruksfastighet likställighet i inlåningsreglerna

ernås med bland andra centralkassorna för jordbrukskredit. Jämväl fordringar

på grund av lån mot säkerhet av inteckning i tomträtt torde — i de fall där

byggnaden å tomten huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till affärslokaler

— kunna hänföras till täckningsfria tillgångar i den mån inteckningen

ligger inom sextio procent av senast fastställda taxeringsvärdet å byggnad

varom nu är fråga. Vidare bör bland täckningsfria tillgångar inräknas

fordran på grund av lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom i sådana

fall, där den intecknade fastigheten huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål

eller till affärslokaler och är belägen annorstädes än i stad, köping

eller municipalsamhälle, dock endast intill femtio procent av taxeringsvärdet.

Den nu förordade utvidgningen av begreppet »täckningsfria tillgångar»

torde böra erhålla begränsad giltighet, förslagsvis under tiden till utgången

av år 1952.

På sätt sparbanksinspektionen föreslagit torde därjämte spärregeln i 25 §

andra stycket sparbankslagen provisoriskt kunna ändras i så måtto, att

Kungl. Maj:t bemyndigas att i särskilda fall medgiva att den i samband med

1937 års ändringar i nyssnämnda paragraf införda övergångsbestämmelsen —

enligt vilken förhållandet mellan inlåningen och fondema för tiden till utgången

av år 1949 regleras med hänsyn till relationstalet 50 i stället för 30

— må utsträckas att gälla för tiden till utgången av år 1952.»

Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen

framlagda lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 19 juni 1947.

Utskottet.

HARALD ÅKERBERG.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 50.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Friggeråker, Petersson i Karlskrona,

Fahlander, Andersson i Tidaholm, Nordenson, Grym och Persson i

Ålvdalsåsen;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkal

jungby, Mattsson, Fröderberg, Sundberg, von Seth och Nilsson i Landskrona.

477979. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:436 Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1947/48 av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. a1 i texten