Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 57

1947-07-04 · 56 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 52 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1947:57, Bankoutskottets utlåtande nr 57

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

1

Nr 57.

Utlåtande i fråga om ordnandet av anställnings- och avlöningsförhållandena

för riksdagens vaktmästare m. m.

Sedan 1943 års riksdag bifallit bankoutskottets i dess memorial nr 80 gjorda

hemställan, att riksdagen måtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att låta verkställa utredning rörande möjligheterna att bereda den hos

riksdagen tillfälligt anställda vaktpersonalen en mera fast anställningsform

än för närvarande samt att för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning, tillsatte fullmäktige i december 1943 en

kommitté med uppdrag att verkställa utredning i berörda fråga samt för

fullmäktige framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Den 10 september 1945 överlämnade nämnda kommitté till fullmäktige betänkande

med förslag till ordnandet av anställnings- och avlöningsförhållandena

för riksdagens vaktpersonal m. m.1

Förslaget innebar, att riksdagens behov av vaktpersonal såsom regel skulle

vid nyrekrytering tillgodoses genom anlitande av i statens tjänst stadigvarande

anställda befattningshavare, varvid ersättningen skulle bestämmas i

form av dels gottgörelse för minskade avlöningsförmåner under tjänstledighet

å egen tjänst, dels ock ett mindre arvode. Riksdagens kanslideputerade

skulle fungera såsom centralt organ för antagande m. m. av riksdagsvaktmästare.

Sedan betänkandet av fullmäktige med skrivelse den 11 oktober 1945

överlämnats till bankoutskottet och av utskottet därefter underställts kamrarnas

herrar talmän, var ärendet föremål för behandling vid talmanssammanträde

den 16 november 1945 i närvaro av de ständiga utskottens ordförande

och riksdagens kanslideputerade.

A id sammanträdet nåddes icke enighet rörande ändamålsenligheten av det

i betänkandet framlagda förslaget, varför talmännen anhöllo, att utskottet

ville taga ärendet under vidare omprövning. Icke heller utskottet ansåg sig

vid ärendets föredragning den 27 november 1945 kunna förorda förslagets

genomförande utan bordläde detsamma till 1946 års riksdag.

Att kommittéförslaget sålunda icke ledde till något positivt resultat vid

1945 års riksdag sammanhängde väsentligen därmed, att förslaget först på

längre sikt skulle innebära en övergång till fastare anställningsform för vaktpersonalen,

i följd varav förslagets fördelar endast i begränsad omfattning

kunde komma den nuvarande personalen till del. Tvekan rådde även, huruvida

det vore lämpligt och möjligt att täcka riksdagens behov av vaktperso
1

Ifrågavarande betänkande kommer att ingå såsom bilaga vid detta utlåtande i det bundna

riksdagstrycket.

Bihang till riksdagens protokoll 1.9A7. 8 sand. Nr 57.

\

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

nal från statliga verk, särskilt med hänsyn till att riksdagens sammanträdestider

under de senare åren blivit allt längre och sannolikt komme att för

framtiden överstiga den nonnalperiod av fem månader årligen, varmed kommittén

räknat. Sistnämnda omständighet ansågs tala för att riksdagen förfogade

över en egen fast anställd vaktmästarkår.

Ärendet blev under våren 1946 föremål för förnyade överväganden inom

utskottet, varefter ett förslag till lösning av frågan framlades i en inom utskottets

kansli utarbetad promemoria av den 29 april 1946. I denna promemoria

uppdrogos vissa riktlinjer för införande av ett system med helårsanställda

riksdagsvaktmästare, uppförda på avlöningsstaten för riksdagens hus

och följaktligen underställda fullmäktige i riksgäldskontoret. Förslaget utgick

från att dessa vaktmästare skulle under de tider, då riksdagen ej vore

samlad, tjänstgöra inom statsförvaltningen, i första hand hos postverket.

Riksdagsvaktmästare skulle inordnas under vederbörande för befattningarna

vid riksdagens verk gällande avlöningsreglementen.

Sedan utskottspromemorian, vilken vid föredragning den 9 maj 1946 inför

utskottet lämnats utan erinran, under hand överlämnats till chefen för

kommunikationsdepartementet och därefter av Kungl. Maj:t remitterats till

generalpoststyrelsen för yttrande, förklarade sig styrelsen i utlåtande den 20

september 1946 i viss omfattning kunna bereda riksdagsvaktmästare tillfälle

till tjänstgöring inom postverket under icke-riksdagstid.

I skrivelse den 3 december 1946 till fullmäktige i riksgäldskontoret anförde

utskottet, med erinran om vad sålunda förekommit, följande:

Genom att riksdagsvaktmästarna i viss omfattning skulle kunna beredas

anställning inom postverket under icke-riksdagstid torde förutsättningar skapas

för ett förverkligande av tanken på ett system med helårsanställda riksdagsvaktmästare.

Vad angår de vaktmästare, som ej placeras i postverkets

tjänst, torde dessa, såvitt utskottet kan bedöma, kunna påräkna tjänstgöring

hos andra statliga verk, i den mån de icke erfordras för riksdagens eget eller

dess revisorers behov, överhuvud taget har promemorieförslaget synts utskottet

vara ägnat att säkrare och snabbare än kommittéförslaget leda till

önskat resultat, då det gäller att åstadkomma fasta anställnings- och avlöningsförhållanden

för riksdagsvaktmästarna.

Såsom i promemorian framhålles, måste emellertid ståndpunkt tagas till

ett flertal olika spörsmål — lönegrads- och löneklassplacering, tillgodoräkning

av föregående tjänstetid m. m. — innan den ifrågavarande omläggningen

kan genomföras.

Den utredning, som sålunda erfordras beträffande här avsedda spörsmål,

bör enligt utskottets mening lämpligen verkställas genom fullmäktiges försorg.

Vad angår erforderliga ändringar i vederbörande avlöningsreglemente

för riksdagens verk, torde under utredningens gång samråd böra ske med den

lönekommitté, som delegerade för nämnda verk torde komma att tillsätta.

Under hänvisning till det anförda anhöll utskottet, att fullmäktige ville

låta verkställa utredning av frågan om ordnandet av riksdagsvaktmästamas

anställnings- och avlöningsförhållanden i huvudsaklig överensstämmelse med

de i utskottspromemorian angivna riktlinjerna samt därefter till utskottet,

inkomma med förslag i ämnet. I sammanhang härmed hemställde utskottet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

3

att fullmäktige måtte låta utreda frågan, i vad mån en reglering av arvodesl>eloppen

för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen i övrigt påkallades

i anledning av den förestående löneregleringen för statens tjänstemän.

I anledning härav uppdrogo fullmäktige den 5 december 1946 åt riksgäldsfullmäktigen

E. G. E. Eriksson och riksgäldskommissarien S. O. Widlund

att verkställa den begärda utredningen samt därefter till fullmäktige

inkomma med förslag i ämnet.

Sedan utredningsmännen efter slutfört uppdrag den 12 juni 1947 till fullmäktige

i riksgäldskontoret avgivit utlåtande med förslag i ämnet, hava fullmäktige

med skrivelse den 28 juni 1947 till bankoutskottet överlämnat nämnda

utlåtande.

Utredningsmännens utlåtande är av följande lydelse:

»Enligt ovannämnda utskottspromemoria borde ett system införas med hel - årsanställda riksdagsvaktmästare, inoi’dnade under vederbörande för befattningshavare

vid riksdagens verk gällande avlöningsreglementen och uppförda

på avlöningsstaten för riksdagens hus samt alltså underställda fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Utredningsmännen anse förutsättningar föreligga för inrättande av helårsbefattningar

för riksdagsvaktmästare. Beträffande befattningarnas inordnande

i riksdagsorganisationen få utredningsmännen erinra om att innevarande

års riksdag beslutat, att riksdagens nuvarande ekonomibyrå och

riksdagens hus skola sammanföras till en enhet, benämnd riksdagens ekonomibyrå

och underställd fullmäktige i riksgäldskontoret. Till den nya byrån

äro avsedda att hänföras såväl den personal, vilken för närvarande sorterar

under ekonomibyrån och riksdagens hus, som alla å andra ställen inom

riksdagen tjänstgörande vaktmästare, vilka kunna komma att helårsanställas

hos riksdagen. Enligt utredningsmännens mening har härigenom åstadkommits

en lycklig lösning av den organisatoriska frågan. Fullmäktige i

riksgäldskontoret synas ur alla synpunkter utgöra det lämpligaste organet

för handläggning av anställnings- och avlöningsfrågorna för berörda personal.

Fullmäktige böra hava att efter samråd med kamrarnas och utskottens

presidier fastställa antalet vaktmästare samt fördela dem för tjänstgöring

hos riksdagens olika organ. Avlönings- och pensionsärenden rörande den

mera fast anställda vaktmästarpersonalen böra handläggas av fullmäktige

enligt bestämmelserna i de för riksdagens verk gällande avlönings- och pensionsreglementen.

Även för eventuellt erforderlig tillfällig personal, såsom för

portbevakning och hissarna, böra fullmäktige äga bestämma avlöningsförmånerna.

Ett reglerande av fullmäktiges funktioner i berörda hänseenden

förutsätter ändring av § 17 Reglementariska föreskrifter för riksdagen. Framställning

om dylik ändring har av utredningsmännen gjorts till riksdagens

konstitutionsutskott.

Vid nyanställning borde enligt utskottspromemorian vaktmästare till en

början tjänstgöra som aspirant samt efter viss tid befordras till extra, respektive

extra ordinarie tjänsteman. Ordinarie anställningsform skulle tills vidare

icke komma till användning.

Utredningsmännen ansluta sig till den sålunda uttalade uppfattningen, att

extra ordinarie anställning bör föregås av viss lids —- i regel två års — anställningstid

såsom aspirant samt att ordinarie anställningsform tills vidare

icke bör ifrågakomma. Däremot anse utredningsmännen — i anslutning till

de principer, som kommit till uttryck i föreliggande förslag till nya avlönings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

bestämmelser för statens tjänstemän — att extra anställningsformen som

regel icke bör användas.

Vid införandet av ett system med helårsanställda vaktmästare uppställer

sig först frågan, till vilka lönegrader i icke-ordinariereglementet för riksdagens

verk eller i motsvarande efter den 1 juli 1947 gällande avlöningsreglemente

vaktmästarpersonalen bör hänföras. En jämförelse bör här komma

till stånd mellan ifrågavarande vaktmästare och under nämnda reglemente

redan lydande tjänstemän med närmast motsvarande arbetsuppgifter. Vidare

torde man böra jämföra de till riksdagsvaktmästama nu utgående avlöningarna

med tjänstemännens nuvarande och efter den 1 juli 1947 utgående

löneförmåner. Riksdagsvaktmästama äro för närvarande i avlöningshänseende

indelade i tre grupper. Till den första gruppen höra eu förste vaktmästare

och en postvaktmästare i vardera kammaren, till den andra två biträdande

postvaktmästare i andra kammaren, en förste vaktmästare i statsutskottet,

fyra vaktmästare i riksdagens kansli (tryckeriexpeditionen) och

två portvakter samt till den tredje gruppen övriga vaktmästare, för närvarande

trettio. Månadsavlöningen i de olika grupperna utgör inklusive för närvarande

utgående tillägg (33 %> å ett belopp av högst 400 kronor) 660, 624

respektive 588 kronor. Storleken av lönerna för extra ordinarie tjänstemän

i närmast motsvarande lönelägen framgår av nedanstående sammanställning,

i vilken räknats med 9 % rörligt tillägg för att ernå en rättvisande jämförelse

med de nu utgående avlöningarna:

Löneklass

Lön fr. o. m. den

Vi 1947 (inkl.

9 % rörl. tillägg)

Löneklass

Lön fr. o. m. den

Vi 1947 (inkl.

9 % rörl. tillägg)

nuvarande

ny

nuvarande

ny

4

8

10

14

576

_

5

9

453: —

11

15

600

—

8

10

480: —

12

16

623

—

7

11

505: —

13

17

649

8

12

529: —

14

18

675

9

13

553: —

15

19

706

Vid en jämförelse mellan riksdagsvaktmästamas avlöningar och ovanstående

löner bör beaktas, att de förstnämnda bestämts bl. a. med hänsyn

till att avlöningen utgår allenast för den tid riksdagen pågår. Det bör vidare

uppmärksammas, att vaktmästarpersonalen icke äger rätt till de förmåner

av tjänste- och familjepension, ålderstillägg, semester, viss lön under sjukdom

och annan ledighet, vikariatsei-sättning, sjukvård, begravningshjälp m. in.,

som följa med extra ordinarie anställning. Semesterlagen är dock tillämplig

på riksdagsvaktmästama. I enstaka fall har genom särskilda riksdagsbeslut,

då fråga varit om längre tids sjukdom, riksdagsvaktmästare medgivits behålla

viss del av avlöningen. Då avgång från anställning skett efter lång tids t jänst,

har vidare pension plägat tillerkännas vederbörande.

Av det anförda torde framgå, att man vid en inplacering i löneklass av

vaktmästarpersonalen icke kan utgå allenast från en direkt lönejämförelse.

Med beaktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter hava utredningsmännen

funnit en inplacering av riksdagsvaktmästama i de blivande

lönegraderna 14, 12 och 101 (motsvarande nuvarande lönegrader 10, 8 och 6)

närmast böra ifrågakomma. Till 14 lönegraden torde böra hänföras dels de

nuvarande befattningarna som förste vaktmästare i kamrarna och dels en

ny befattning som förste vaktmästare i riksdagens kansli (tryckeriexpeditio
1

Lönegraden 14 omfattar löneklasserna 14—17

> 12 . > 12-15

» 10 » > 10—13

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

5

nen). Denna befattning är avsedd att ersätta en befattning å riksdagens

ekonomibyrå såsom expeditionsförman i lönegraden RA 9, vilken befattning

dock icke bör indragas så länge nuvarande innehavaren kvarstår i densamma.

Såsom närmaste man till förste vaktmästaren i vardera kammaren bör

tjänstgöra en biträdande förste vaktmästare i 12 lönegraden med skyldighet

att utan vikariatsersättning bestrida förste vaktmästarens göromål vid förfall

för denne. Till samma lönegrad bör även hänföras förste vaktmästaren i statsutskottet.

Befattningarna såsom postvaktmästare och biträdande postvaktmästare

synas böra indragas och i stället inrättas en postexpedition med betjäning

från postverket. Postexpeditionen skulle anordnas efter de riktlinjer,

som angivas i bilagda, av postdirektionen i Stockholm upprättade promemoria

(Bilaga l).1 Till 10 lönegraden höra höra portvakter och övriga vaktmästare

(således även vaktmästarna i riksdagens kansli, vilka nu tillhöra

mellangruppen). Erinras må, att portvakterna vid riksdagens hus för närvarande

äro placerade i nuvarande 6 lönegraden (blivande 10 lönegraden).

Det erforderliga antalet vaktmästare torde kunna komma att variera från

riksdag till riksdag. Vid inrättande av en postexpedition och med ett rationellt

utnyttjande av den för vaktmästarna fastställda arbetstiden — i det följande

föreslagen till 208 timmar för månad — torde emellertid ett nedbringande

av det nuvarande antalet kunna påräknas. I den mån äldre vaktmästare

avgå från sin tjänst hos riksdagen, behöver sålunda någon nyanställning

till en början icke äga rum.

I fråga om den nuvarande vaktpersonalens infogande i det nya systemet

har i utskottspromemorian framhållits, att personalen borde för löneklassplacering

få tillgodoräkna föregående verklig tjänstgöringstid hos riksdagen.

Särskilda regler härutinnan ävensom beträffande tillgodoräknande av föregående

tjänstetid i pensionshänseende borde meddelas. Huruvida nuvarande

vaktpersonal borde åläggas att övergå på det nya systemet syntes tveksamt.

De vaktmästare, som redan uppnått 60 års ålder, syntes dock icke böra berättigas

till dylik övergång.

Hos 1947 års riksdag finnas såsom ovan nämnts anställda 43 vaktmästare

av olika kategorier. Åldersfördelningen framgår av följande uppställning.

Födda

Födda

Födda

Födda

Födda*

Grupp

Antal

3879-

1889—

1891—

1901-

1911 och

1888

1890

1900

1910

senare

I.

Förste vaktmästare och postvakt- mästare hos kamrarna..........

1

4

II.

Bitr. postvaktmästare hos II kam- maren, förste vaktmästare hos

statsutskottet, vaktmästare i riks- dagens kansli, portvakt.........

f

3

1

2

3

III.

Övriga vaktmästare.............

30

7

1

2

3

17

Summa

43

14

2

4

20

De vaktmästare, som äro födda åren 1879—1888 (se Bilaga 2)2, torde i enlighet

med del ovan anförda icke böra medgivas övergå på det nya avlöningssystemet.

1 fråga om de övriga synes med liänsyn till önskvärdheten

av en enhetlig tillämpning av det nya systemet böra för fortsatt anställning

hos riksdagen krävas övergång till detta system, försåvitt icke undantagsvis

särskilda skäl kunna anföras däremot.

Vaktinästarpersonalens verkliga tjänstgöringstid hos riksdagen varierar

1 Intagen såsom liihuyi vid detta utlåtande.

* Här ej återgiven.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

betydligt. Endast få av dem, som äro i den ålder att de böra erhålla extra

ordinarie anställning, hava emellertid så lång verklig tjänstgöringstid, att de

med en enkel tillgodoräkning därav skalle uppnå högsta löneklassen inom

vederbörlig lönegrad. Då vaktmästarpersonalen icke haft möjlighet att tjänstgöra

hos riksdagen under andra tider än då den varit sammankallad, anse

utredningsmännen en förbättrad tillgodoräkningsregel skäligen böra komma

till användning, såvitt angår tid t. o. in. 1947 års utgång. En regel motsvarande

den för tjänstemän för närvarande gällande bestämmelsen om tjänstgöring

under 4/s av en treårsperiod för löneklassuppflyttning skulle för riksdagsvaktmästarnas

del kunna utformas så. alt tjänstgöringstiden hos riksdagen

finge tillgodoräknas med 25 °/o förhöjning (a + = b; a — j

Därvid torde blott sådan riksdagstjänstgöring, som fullgjorts i innehavande

eller minst motsvarande befattning, få medräknas. Enligt samma principer

synes böra få tillgodoräknas tjänstgöring hos riksdagens revisorer och hos

kyrkomötet. För befattningshavare, som övergår från tjänst, som redan är

underkastad statens eller riksdagens verks avlöningsreglementen för tjänstemän,

synas ovan nämnda tillgodoräkningsregler böra gälla allenast i den

mån de giva en bättre rätt än vanliga löneturs- och tjänstårsbestämmelser.

För beräkning av tjänstår för rätt till pension synas enahanda regler som

för löneklassplacering böra gälla. Tjänstgöringstid t. o. m. 1947 års utgång

synes alltså böra tillgodoräknas med 25 °/o förhöjning.

Bifogade tablå (Bilaga 3)1 utvisar löneklassplacering av riksdagens nuvarande

vaktmästare, födda efter år 1888, med tillgodoräkning i enlighet med

anförda principer. Tablån, som av utredningsmännen upprättats på basis

av från riksgäldskontoret införskaffat material, torde få anses vara preliminär

och bör därför först efter vederbörlig granskning läggas till grund

för fullmäktiges beslut om löneklassplaceringen. Sedan tablån jämte en promemoria.

innefattande huvudgrunderna för utredningsmännens förslag, underställts

den därav berörda personalen hava samtliga vaktmästare utom eu

(R. Ervell, vilken redan innehar högre tjänst hos riksbanken) förklarat sig

villiga övergå på det nya systemet, därvid dock vaktmästaren i riksdagens

kansli B. Eklöf såsom villkor härför uppställt att bliva hänförd till högsta

löneklassen inom 12 lönegraden.

Enligt utskottspromemorian skulle riksdagsvaktmästarna vara skyldiga

att under de tider, då riksdagen icke hade behov av deras arbetskraft, tjänstgöra

å anvisat tjänsteställe inom statsförvaltningen. I viss omfattning borde

vaktmästarna därvid kunna utnyttjas inom riksdagens egna verk, i främsta

rummet riksbanken, riksgäldskontoret och riksdagens hus, ävensom anlitas

för biträde åt statsrevisionen, kyrkomöten, statliga kommittéer m. fl. I den

mån så icke läte sig göra borde de i första hand hänvisas till tjänstgöring vid

postverket. Postverkets skyldighet att bereda anställning åt riksdagsvaktmästare

borde fastslås genom beslut av Kungl. Maj:t. Vid tjänstgöring utom

riksdagen skulle viss del av avlöningskostnaderna ersättas riksdagen från vederbörande

myndighet enligt årlig avräkning.

Riksdagsvaktmästamas skyldighet att under tider, då de icke behöva utnyttjas

inom riksdagen, tjänstgöra å anvisåt tjänsteställe inom statsförvaltningen

bör regleras i en av fullmäktige utfärdad instruktion i anslutning till

§ 7 i det förslag till nytt avlöningsreglemente för riksdagens verk, som den

12 juni 1947 framlagts av lönekommittén för nämnda verk. Någon särskild

föreskrift om vaktmästarnas tjänstgöringsskyldighet behöver därför icke

meddelas. Icke heller i övrigt synes riksdagsvaktmästamas infogande i avlöningsreglementet

för riksdagens verk påkalla några särbestämmelser.

1 Här ej återgiven.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

7

På fullmäktige i riksgäldskontoret torde enligt förenämnda paragraf i avlöningsreglementet

böra ankomma att fastställa arbetstid för vaktmästarpersonalen.

Med hänsyn till arbetsförhållandena inom riksdagen torde arbetstiden

icke böra bestämmas till vissa timmar per dag utan — såsom skett

beträffande vissa tjänstemannakategorier inom statsförvaltningen, t. ex. inom

postverket och övriga kommunikationsverk — till ett visst antal timmar i

månaden, förslagsvis 208. För arbete utöver fastställd arbetstid bör kompensationsledighet

eller övertidsersättning erhållas enligt allmänna regler, därvid

emellertid arbete, som utförts mellan klockan 22 och 6 eller å sön- eller

helgdag, i första hand bör få anses såsom övertidsarbete. Vid ordnandet av

vaktmästarnas tjänstgöring såväl inom som utom riksdagen bör tillses å ena

sidan att den för dem gällande arbetstiden blir fullt utnyttjad och å andra

sidan att minsta möjliga övertidsarbete uppstår. Det bör vidare iakttagas,

att tjänstgöringen hos riksdagen icke varar längre än som betingas av arbetets

fullgörande. Vaktmästarpersonalens semester synes i regel böra förläggas

i första hand till de tider, då uppehåll göres i riksdagsarbetet, och i övrigt

fördelas så, att onödiga avbrott icke ske i tjänstgöringsperioder, som

infalla då arbetet är förlagt till annat tjänsteställe än riksdagen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret torde hava att med postverket och andra

myndigheter, där tjänstgöring för riksdagsvaktmästare kan komma i fråga,

träffa överenskommelse om tjänstgöringstider och ersättningsgrunder. Det

torde få ankomma på vederbörande myndighet att, om så anses erforderligt,

av Kungl. Maj:t inhämta tillstånd till dvlik överenskommelses ingående.

Beträffande de vaktmästare, som övergå från nuvarande avlöningssystem

till det nya och som nu erhålla tjänstedräkt såsom lån, torde det nya avlöningsreglementets

regler om tjänstedräkt böra gälla. På fullmäktige i riksgäldskontoret

torde få ankomma att pröva huruvida därvid tjänstedräkt skall

tilldelas med äganderätt mot viss ersättning eller såsom lån. De möjligheter

till extrainkomster i tjänsten, som för närvarande finnas, exempelvis genom

särskild ersättning för vissa uppdrag såsom tjänstgöring vid partiernas eller

andra delegationers sammanträden eller genom rätt att tillvarataga och försälja

makulatur, böra icke få förekomma vid övergång till det nya systemet

(jfr 17 § 6 mom. lönekommitténs förslag till avlöningsreglemente).

Övergång till det nya systemet för anställande av riksdagsvaktmästare

synes böra ske från början av 1948 års riksdag. Beslut härom torde därför

böra fattas av innevarande års riksdag, varefter för nästa års riksdag erforderligt

antal vaktmästarbefattningar genom försorg av fullmäktige i riksgäldskontoret

torde böra ledigförklaras samt i första band besättas med sökande,

som för närvarande inneha anställning hos riksdagen. I fråga om löneklassplacering,

rätt till vidare löneklassuppflyttning samt tillgodoräkning

av tidigare tjänstgöring som tjänstår för rätt till pension för de vaktmästare,

som sålunda kunna komma att övergå till extra ordinarie anställning, torde,

oavsett del nya avlöningsreglemenlets bestämmelser, böra gälla ovan angivna

grunder. Det bör ankomma på fullmäktige att meddela beslut härom.

Enligt utredningsmännens uppfattning böra de vaktmästare, som äro födda

år 1888 eller tidigare och vilka enligt vad ovan sagts icke böra medgivas

övergå på det nya avlöningssystemet, vid fortsatt anställning hos riksdagen

få uppbära avlöning på oförändrade villkor och detta även om de av organisatoriska

skäl få sig tilldelade andra arbetsuppgifter. Dessa vaktmästare skola

i fortsättningen liksom hittills anställas för en riksdag i sänder. Anställningen

bör ske centralt av fullmäktige i riksgäldskontoret. Det lbmtsättes

av utredningsmännen, alt sådan vaktmästare eller slutad anställning av riksdagen

tillerkännes en eller tjänstgöringens omfattning avvägd pension. Vakt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

Utskottet.

mästaren B. Eklöfs krav på löneklassplacering torde icke kunna tillmötesgås

med tillämpning av del blivande avlöningsreglementet.

I utredningsmännens uppdrag ingår, såsom inledningsvis angivits, att utreda

frågan i vad mån en reglering av arvodesbeloppen för den hos riksdagen

tillfälligt anställda personalen, utöver vaktmästarna, påkallades i anledning

av den förestående löneregleringen för statens tjänstemän. Denna del

av utredningsuppdraget har av utredningsmännen ännu icke medhunnits i

vidare mån än som framgår av det följande. Förslag härutinnan avses emellertid

framläggas senare. I avvaktan härpå torde de för närvarande, i bankoutskottets

utlåtande 1939: 10 (med senare ändringar) intagna avlöningsbestämmelserna

för personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli

in. in. böra tills vidare gälla oförändrade under 1948 års riksdag och därvid

tillämpas även på den vaktmästarpersonal, som enligt vad ovan anförts bör

få kvarstå med oförändrad anställningsform och oförändrade avlöningsg

runder.

Bland den tillfälligt anställda arvodespersonalen hos riksdagen ingår viss

kvinnlig biträdespersonal å riksdagens kansli med placering å tryckeriexpeditionen,

som är ett organ för riksdagens kanslideputerade. Ifrågavarande

biträdespersonal synes lämpligen kunna inordnas under riksdagens ekonomibyrå

och kommer därigenom att underställas fullmäktige i riksgäldskontoret.

Enligt vad utredningsmännen inhämtat föreligger behov att under de

tider, då personalen i fråga icke utnyttjats å ekonomibyrån, taga densamma

i anspråk för tjänstgöring i riksgäldskontoret eller statsrevisionen. Vid

sådant förhållande anse utredningsmännen det följdriktigast att dessa biträden

fr. o. in. nästa riksdag vinna heltidsanställning såsom extra ordinarie

tjänstemän enligt det för riksdagens verk då gällande avlöningsreglementet,

därvid lönegrads- och löneklassplacering lorde böra bestämmas av fullmäktige.

Åberopande det anförda få utredningsmännen hemställa, att fullmäktige

måtte anhålla, att riksdagens bankoutskott ville föreslå riksdagen dels besluta

att anställnings- och avlöningsförhållandena för riksdagens vaktmästare

och viss biträdespersonal hos riksdagen skola från och med 1948 års

riksdag ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad ovan förordats,

dels ock uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att vidtaga för förslagets

genomförande erforderliga åtgärder.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha biträtt utredningsmännens förslag.

Riksdagens kanslideputerade och kamrarnas herrar talman ha — de sistnämnda

med tillkännagivande att ärendet varit föremål för behandling vid

talmanssammankomst den 1 juli 1947 i närvaro av de ständiga utskottens

ordförande och kanslideputerade — förklarat sig ej hava anledning till erinran

mot förslaget.

Det förslag i fråga om beredande av en mera fast anställning åt riksdagens

vaktmästare, som framlagts av de utav riksgäldsfullmäktige utsedda utredningsmännen,

ansluter sig i huvudsak till de riktlinjer, som uppdragits

i en inom bankoutskottets kansli i april 1946 upprättad, av utskottet godkänd

promemoria. Anställnings- och avlöningsförhållandena för nämnda

personal skulle enligt förslaget regleras genom personalens inordnande under

det för riksdagens verk gällande avlöningsreglementet, varvid de olika

befattningarna skulle placeras i lönegraderna 14, 12 och 10 å den löneplan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

9

för extra ordinarie tjänstemän, som tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1947 (motsvarande

tidigare lönegraderna Eo 10, 8 och 6). Personalen skulle hänföras

till riksdagens ekonomibyrå och sålunda bliva underställd fullmäktige

i riksgäldskontoret. Av de nu anställda vaktmästarna skulle de, som

äro födda år 1888 eller tidigare, icke äga övergå till det nya avlöningssystemet;

dessa skulle i fortsättningen avlönas enligt nu gällande grunder. Övriga

vaktmästare skulle i princip vara skyldiga övergå till det nya systemet.

För löneklassplacering och beräkning av tjänstår för rätt till pension skulle

tillämpas en jämförelsevis fördelaktig regel om tillgodoräkning av tidigare

tjänstgöring. Beträffande personalorganisationen innebär förslaget bl. a. indragning

av befattningarna såsom postvaktmästare och biträdande postvaktmästare,

sammanhängande med förslag om inrättande av en postanstalt i

riksdagshuset.

Förslaget bygger på den förutsättningen, att personalen under den tid då

riksdagen icke är samlad skall vara skyldig att tjänstgöra å anvisat tjänsteställe

inom statsförvaltningen, varvid för flertalet tjänstgöringen torde komma

att förläggas till postverket. De vaktmästare, som enligt förslaget skulle

kunna övergå till det nya systemet, ha med något undantag förklarat sig

villiga därtill.

Det föreliggande förslaget synes, samtidigt som det tillgodoser personalens

sedan länge framförda anspråk på en mera tryggad anställning, innebära en

ur riksdagens synpunkt rationell anordning. Med hänsyn härtill tillstyrker

utskottet i likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret, kanslideputerade och

herrar talmän, att den nya organisationen genomföres fr. o. in. 1948 års

riksdag i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens förslag.

Mot förslaget att bereda viss kvinnlig biträdespersonal å tryckeriexpeditionen

extra ordinarie anställning med angivna arbetsuppgifter är från utskottets

sida intet att erinra. I följande hänseenden har förslaget föranlett särskilda

uttalanden från utskottets sida.

Efter den nya organisationens genomförande ankommer det på riksgäldsfullmäktige

att fastställa antalet vaktmästare samt att fördela dem för

tjänstgöring hos riksdagens olika organ. Innan beslut i dylika ärenden meddelas

av fullmäktige, bör i anslutning till vad utredningsmännen anfört samråd

ske med kamrarnas och utskottens presidier och sekreterare. För arbetets

behöriga gång inom riksdagen böra de önskemål, som från kamrarnas

och utskottens sida kunna framställas i fråga om vaktpersonalens antal och

tjänstgöringstider ävensom beträffande personvalet, i möjligaste mån beaktas.

Såsom utredningsmännen framhållit, bör det vid ordnandet av vaktmästarnas

tjänstgöring såväl inom som utom riksdagen tillses, att arbetstiden

till fullo utnyttjas samt att tjänstgöringen hos riksdagen icke varar

längre än som betingas av arbetets fullgörande.

I anledning av förslaget om inrättande av eu postanstalt inom riksdagshuset

har inom utskottet framhållits, att några klagomål icke framkommit

mot det sätt, på vilket postens expediering till och från riksdagshuset samt

inom detsamma f. n. är ordnad. Såvitt utskottet kunnat finna, innebär för
Rihanti

till riksdagens protokoll 1947. 8 Kami. AV 57.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

slaget emellertid en rationalisering av här ifrågavarande arbete. För postärendenas

handläggning inom riksdagshuset äro f. n. fyra vaktmästare avdelade,

vilka dock dessutom ha andra arbetsuppgifter, och för transporter

av postförsändelser till postkontor åtgår en icke obetydlig del av vaktmästarnas

tjänstgöringstid. Inrättandet av en fullständig postanstalt inom riksdagshuset

med betjäning från postverket har av utredningsmännen ansetts

möjliggöra en minskning av det nuvarande antalet vaktmästare. Såsom redan

nämnts, skulle några särskilda postvaktmästare ej vidare behöva utses.

Då emellertid någon ändring i avseende å den ankommande postens tillhandahållande

för riksdagens ledamöter icke ifrågasatts av utredningsmännen,

skulle den sortering och utdelning av denna post, som ålegat postvaktmästama,

i fortsättningen utföras av vaktmästare i den lägsta lönegraden. De

tjänster, som postanstalten inom riksdagshuset kan utföra inom alla postala

områden, skulle öka bekvämligheten för riksdagsmännen samt minska arbetsbelastningen

för de vaktmästare i kamrarna och utskotten, som ombesörja

expedieringen av avgående post.

I likhet med utredningsmännen anser utskottet, att beträffande ersättning

för tjänstedräkt böra för riksdagsvaktmästarna gälla de bestämmelser, som

komma att meddelas i avlöningsreglementet. I sitt denna dag avgivna utlåtande

nr 58 med förslag till nytt sådant reglemente har utskottet emellertid

på anförda skäl förordat, att ersättningen för tjänstedräkt i fråga om nu

anställda vaktmästare, som bliva underkastade reglementet, må övergångsvis

utgå etter fördelaktigare grunder än som komma att regelmässigt tillämpas.

övergången till det nya systemet är avsedd att äga rum från början av

1948 års riksdag. Utskottet anser skäligt, att vaktmästarna erhålla rätt att

lör uppflyttning i löneklass och beräkning av tjänstår i pensionshänseende

tillgodoräkna tiden fr. o. m. den 1 januari 1948, även om deras tjänstgöring

skulle börja något senare i månaden.

Såsom redan nämnts, skulle enligt förslaget de vaktmästare, som äro födda

år 1888 eller tidigare, icke berättigas övergå å det nya lönesystemet med helårsanställning.

De skulle emellertid i fortsättningen liksom hittills anställas

för en riksdag i sänder och därvid äga uppbära avlöning på gällande villkor

och detta även om de av organisatoriska skäl få sig tilldelade andra arbetsuppgifter.

Likaså böra de liksom hittills utan ersättning äga utbekomma

tjänstedräkt såsom lån. Utskottet förutsätter, att ifrågavarande vaktmästare

skola, under förutsättning av full tjänsteduglighet, få kvarstå i tjänst hos

riksdagen intill samma ålder, som hittills enligt praxis tillämpats beträffande

den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

dels besluta, att anställnings- och avlöningsförhållandena

för riksdagens vaktmästare och viss biträdespersonal hos

riksdagen skola från och med 1948 års riksdag ordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med det av utskottet ovan förordade

förslaget,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

11

dels ock uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att

vidtaga för förslagets genomförande erforderliga åtgärder.

Stockholm den 4 juli 1947.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Andersson i Rossvik, Friggeråker,

Leander, Edin*, Petersson i Karlskrona, Andersson i Tidaholm* och

Grym*;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby,

Mattsson*, Fröderberg*, Sundberg, Nilsson i Landskrona och Fagerholm*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Paulsen, som ansett skäl icke föreligga för inrättande av en postanstalt

i riksdagshuset och därför yrkat avslag å förslaget i denna del.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 57.

Bilaga.

PM

angående inrättande av postanstalt i riksdagshuset

Lokal.

Den ifrågasatta postanstalten synes lämpligen böra förläggas till den lokal

inom riksdagshuset, som för närvarande tages i anspråk för andra kammarens

postavdelning. För erhållande av något större utrymme för postgöromålen

vore det önskvärt, om den innersta av de båda inom lokalen belägna

telefonhyttema kunde borttagas.

Verksamhet och öppethållande.

Det förutsättes, att postanstalten skall vara i verksamhet endast under de

tider av året, då riksdagen är samlad.

Postanstalten anses böra hållas öppen å samma tider som flertalet övriga

postanstalter inom Stockholm, d. v. s. vardagar utom lördagar kl. 9—19,

lördagar kl. 9—17 samt — om det är önskvärt — sön- och helgdagar kl.

9—10.

Omfattning och rörelse.

Postanstalten anses böra organiseras såsom fullständig postanstalt. Verksamheten

skulle således omfatta bland annat frankoteckenförsäljning, inoch

utlämning av värdeförsändelser och paket, in- och utbetalning av postanvisnings-

och postgiromedel, postsparbanksrörelse m. m.

Postanstalten torde vara i stånd att omhändertaga och vidarebefordra all

avgående post från riksdagshuset.

Den ankommande posten anses däremot på grund av utrymmesskäl icke

kunna försorteras vid en inom riksdagshuset befintlig postanstalt. Erforderlig

försortering av posten till ledamöter av riksdagens första och andra kammare

ävensom till olika expeditioner inom riksdagshuset skulle däremot

kunna ombesörjas vid postkontoret Stockholm 2 i samband med den ankommande

postens behandling vid detta postkontor. Posten skulle därefter

genom postverkets försorg transporteras till postanstalten i riksdagshuset och

därifrån utlämnas till vederbörande vaktmästarpersonal för vidare sortering

och utdelning.

Personal.

Föreståndaren för den ifrågasatta postanstalten skulle tillsättas och avlönas

av postverket. Då vederbörande funktionär icke kan åläggas en sammanhängande

tjänstgöringstid från kl. 9 till 19, erfordras biträde i viss omfattning

såsom ersättare för föreståndaren. Biträdet skulle jämväl tillsättas

och avlönas av postverket. Ifrågavarande personal skulle under den tid av

året, då postanstalten icke vore i verksamhet, beredas annan tjänstgöring

vid postanstalt inom Stockholm.

Förekommande posttransporter till och från postanstalten skulle ombesörjas

av postverket. Stockholm den 6 juni 1947.

G. LINDEN.

Postdirektör.

477830. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

ORDNANDET AV ANSTÄLLNINGS- OCH

AVLÖNINGSFÖRHÅLLANDENA

FÖR RIKSDAGENS VAKTPERSONAL

M. M.

AVGIVET DEN 10 SEPTEMBER 1945

AV EN AV FULLMÄKTIGE I RIKSGÄLDSKONTORET

TILLSATT KOMMITTÉ

STOCKHOLM 1945

ISAAC MAHCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

468193

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.

Sedan 1943 års riksdag bifallit bankoutskottets i dess memorial nr 80

gjorda hemställan, att riksdagen måtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskonforet

att låta verkställa utredning rörande möjligheterna att bereda

den hos riksdagen tillfälligt anställda vaktpersonalen en mera fast anställningsform

än för närvarande samt att för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning, ha fullmäktige i riksgäldskontoret

den 16 december 1943 beslutat tillsätta en kommitté med uppdrag att

verkställa utredning i berörda fråga samt för fullmäktige framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning. Till ledamöter av kommittén

ha utsetts riksdagens kanslideputerade, herrar E. G. E. Eriksson i Stockholm,

tillika kommitténs ordförande, C. P. Wahlmark, P. Bernhard Nilsson

och G. Persson i Falla, vidare sekreteraren i bankoutskottet, riksgäldskommissarien

S. O. Widlund, ävensom numera förste expeditionsvakten i försvarsdepartementet

E. Eriksson.

Den 20 januari 1944 beslöto fullmäktige att utse numera t. f. kanslirådet i

finansdepartementet N. M. af Malmborg till sekreterare i berörda kommitté.

Kommittén har den 29 maj 1945 haft en överläggning med fyra representanter

för riksdagens vaktpersonal, vilka beretts tillfälle att taga del av kommitténs

förslag.

Kommittén har avlåtit följande skrivelser och yttranden:

1) den 16 februari 1944 till ämbetsverken i Stockholm, angående möjligheterna

att bereda riksdagsvaktmästare anställning hos nämnda verk under

icke-riksdagstid,

2) den 22 februari 1944 till riksdagens konstitutionsutskott, angående ändring

av § 33 mom. 5, § 45 mom. 2 och § 80 riksdagsordningen (jämför

konstitutionsutskottets memorial 1944: 28),

3) den 19 april 1944 till vissa ämbetsverk i Stockholm, angående anställning

för riksdagsvaktmästare under år 1944,

4) den 26 april 1944 till kamrarnas herrar talmän, i anledning av remiss

av eu framställning från ordföranden i andra lagutskottet angående arvodestillägg

och reseersättning åt utom Stockholm bosatt kanslipersonal i riksdagsutskott

(jämför bankoutskottets memorial 1944: 54) samt

5) den 19 april 1945 till riksdagens bankoutskott, i anledning av remiss

av de likalydande motionerna 1:263 och 11:145 (jämför bankoutskottets

utlåtande 1945:40).

För att tagas i övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag ha

till densamma överlämnats eller eljest inkommit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

1) ordförandens i första lagutskottet skrivelse till kamrarnas herrar talmän

den 7 mars 1944 angående resekostnadsersättning åt viss utom Stockholm

boende kanslipersonal,

2) ordförandens i konstitutionsutskottet skrivelse till kommitténs ordförande

den 5 mars 1944 angående vissa avlöningsspörsmål berörande hos

riksdagen anställd personal,

3) civilförvaltningens personalförbunds avdelning 3, sektion 2, skrivelse

till riksdagens bankoutskolt den 5 november 1944 angående dyrtidstillägg

samt provisorisk löneförbättring åt riksdagens vaktpersonal samt

4) kanslideputerades skrivelse till kamrarnas herrar talmän den 15 januari

1945, med överlämnande av verkställd utredning rörande den hos de

ständiga utskotten anställda kansli- och vaktmästarpersonalens tjänstgöring

efter avslutandet av det egentliga riksdagsarbetet.

Sedan kommittén nu slutfört sitt uppdrag, får kommittén, med bifogande

av till ärendet hörande handlingar, härmed överlämna betänkande med förslag

till ordnandet av anställnings- och avlöningsförhållandena för riksdagens

vaktpersonal m. m. Vid betänkandet finnas fogade två författningsförslag,

avseende dels vaktpersonal, dels tjänstemän i egentlig mening.

Stockholm den 10 september 1945.

ERNST ERIKSSON

C. P. WAHLMARK BERNHARD NILSSON GUNNAR FALLA

STEN WIDLUND E. ERIKSSON

Nils M. af Malmborg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I. Frågan om riksdagsvaktmästarnas anställnings- och

avlöningsförhållanden.

A. Historik.

1927 års riksdag.

I en vid 1927 års riksdag väckt motion (I: 172) hemställde herr Lindhagen,

att riksdagen ville anmoda vederbörande tillse, att så vitt möjligt vid

riksdagen anställda vaktmästare utan annan avsevärd utkomst kunde erhålla

arbetsanställning övriga tider av året vid riksgäldskontoret, riksbanken,

statsrevisionen eller dess kommittéer.

Över motionen inhämtades yttranden av fullmäktige i riksbanken och

fullmäktige i riksgäldskontoret.

Bankoutskottet anförde i utlåtande nr 32 följande:

Den personal, som avses i motionen, uppgår enligt vad fullmäktige i riksgäldskontoret

meddelat, till Öl vaktmästare och innehava av dessa mer än en tredjedel

stats- eller enskild tjänst. Av de övriga lärer, enligt vad fullmäktige jämväl meddelat,

flertalet kunna påräkna större eller mindre arbetsförtjänst även mellan riksdagarna

och endast ett fåtal under nämnda tid helt sakna arbete eller inkomst.

Såsom åtgärder i motionens syfte hava bemälda fullmäktige erinrat, hurusom under

senare år plägat anställas riksdagsvaktmästare hos riksdagens revisorer, ävensom

i viss mån hos kommittéer, åt vilka lokaler upplåtits inom riksdagshuset.

Utskottet anser för sin del den sålunda tillämpade praxiis ändamålsenlig och förutsätter,

att, i den mån det visar sig möjligt, densamma ytterligare utsträckes. Under

sådana förhållanden och då, på sätt lärer framgå av här ovan intagna yttranden,

vederbörande fullmäktige icke torde underlåta att, där så befinnes lämpligt, inom

respektive verk mellan riksdagarna bereda sysselsättning åt ifrågavarande personal,

saknar utskottet anledning att föreslå några särskilda åtgärder i motionens syfte

och hemställer förty, att förevarande motion I: 172 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Vid frågans behandling i kamrarna betonades från flera håll önskvärdheten

av att åtgärder vidtoges i den i motionen angivna riktningen; utskottets

hemställan blev av bägge kamrarna bifallen.

I en annan vid samma riksdag väckt motion (1: 173) hemställde herr

Lindhagen ävenledes om beredande åt vissa hos riksdagen anställda vaktmästare

av arbetsanställning vid av departementen anställda kommittéer eller

på annat sätt. Ej heller denna motion föranledde till någon riksdagens åtgärd

(jämför första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6).

1928 års riksdag.

I skrivelse den 18 februari 1928 till ledamöterna av riksdagens talmanskonferens

framhöllo vaktmästarna hos riksdagens kamrar och utskott, att

enär åtskilliga av de inom riksdagen anställda vaktmästarna saknade statseller

annan allmän anställning, det för dem vore förenat med svårigheter

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

att draga sig fram mellan riksdagarna eller i händelse av inträffad sjukdom.

På grund härav hemställde de,

att åtgärder måtte vidtagas för att bereda ifrågavarande vaktmästare sysselsättning

mellan riksdagarna i den utsträckning, detta läte sig göra, med tjänstgöring inom

riksdagens hus,

att ifrågavarande vaktmästare i varje fall måtte tillförsäkras ett arvode under tiden

mellan riksdagarna, utgående, därest de erhölle sysselsättning av nyss antydd art,

med samma belopp per dag som under riksdagarna men eljest med 4 kronor per

dag, dock utan rätt till dyrtidstillägg å sistnämnda arvode,

samt att, då styrkt sjukdom lade hinder i vägen för tjänstgöringens fullgörande i

riksdagen, sjukersättning måtte utgå enligt i skrivelsen angivna grunder.

Sedan kamrarnas herrar talmän anmodat kanslideputerade att avgiva yttrande

över sagda framställning, erinrade deputerade till en början om riksdagsbehandlingen

av motionen I: 172 vid 1927 års riksdag samt framhöllo,

att därest de vid 1927 års riksdag framhållna synpunkterna alltjämt vunne

beaktande, läget syntes komma att förbättras för vissa av här ifrågavarande

vaktmästare.

Vad den förevarande framställningen i övrigt beträffade, behjärtade kanslideputerade

syftet med densamma ur synpunkten av de svårigheter, som på

grund av arbetsanställningens beskaffenhet kunde förefinnas för vissa av

riksdagens vaktmästare. Deputerade kunde emellertid icke förorda bifall till

att vissa vaktmästare skulle beredas arvoden även under den tid riksdag

ej påginge. Ej heller ansåge deputerade, att frågan om särskild ersättning

vid ledighet för sjukdom borde lösas genom fastställande av generella bestämmelser.

Däremot uttalade kanslideputerade sig för en framställning till

Kungl. Maj:t i syfte att tjänstgöring såsom vaktmästare i riksdagen eller i

statsrevisionen eller i av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer måtte, om den

befunnes tillfredsställande vitsordad, förklaras vid sökande av första ordinarie

anställning i statens tjänst jämförbar med motsvarande tjänstgöring

inom statsförvaltningen. Därest dylika bestämmelser komme till stånd, syntes

desamma böra givas retroaktiv verkan. Ytterligare möjliga åtgärder i anledning

av vaktmästarnas förevarande framställning syntes kunna göras till

föremål för undersökning genom riksgäldsfullmäktiges försorg.

Kamrarnas herrar talmän anförde i skrivelse till bankoutskottet den It maj

1928, att vid hållet talmanssammanträde, vid vilket riksdagens kanslideputerade

närvarit, den meningen gjort sig gällande, att de väckta frågorna borde

göras till föremål för ytterligare utredning för att sedermera vid nästa

riksdag återupptagas till slutgiltig behandling. Däremot hade ansetts, att en

provisorisk åtgärd till förmån för vaktmästarna borde omedelbart vidtagas.

På grund härav hemställde talmännen, att envar av de hos kamrarna och utskotten

samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna måtte för 1928 års

riksdag tillerkännas, utöver redan bestämda avlöningsförmåner, en tillfällig

gratifikation till belopp, motsvarande en krona för varje tjänstgöringsdag.

Bankoutskottet anförde i memorial nr 55:

I likhet med kanslideputerade behjärtar utskottet syftet med den framställning,

som gjorts av vaktmästarpersonalen hos riksdagen, och utskottet finner vissa skäl

kunna anföras för vidtagande av åtgärder till undanröjande eller förminskande av

de svårigheter, vilka på grund av anställningens tillfälliga art otvivelaktigt kunna

förefinnas för vissa av ifrågavarande befattningshavare. Enligt utskottets mening är

emellertid denna fråga av natur att böra ytterligare övervägas, innan ärendet företages

till slutlig prövning. Den vidare utredning, som alltså synes erforderlig före

riksdagens ståndpunktstagande, lärer böra verkställas genom fullmäktige i riksgäldskontoret,

vilka torde böra, därest utredningen därtill giver anledning, vid nästkommande

riksdag avgiva förslag i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Om utskottet alltså ansett sig icke för närvarande kunna taga ställning till de

frågor, vilka berörts i kanslideputerades förenämnda skrivelse, eller ingå på behandling

av andra tänkbara åtgärder i framställningens syfte, har utskottet emellertid

funnit sig böra förorda, att en tillfällig gratifikation beviljas vaktmästarpersonalen

—- såväl förste vaktmästare som vaktmästare hos kamrarna och utskotten samt

i riksdagens kansli — vid innevarande års riksdag. Inom utskottet bär visserligen

yppats någon tvekan, huruvida en sådan gratifikation borde, såsom avses i det av

kamrarnas herrar talmän framställda förslaget, utgå till samtliga ifrågavarande befattningshavare

eller om icke förmånen i fråga borde tilldelas allenast sådana vaktmästare,

vilka icke innehava statstjänst eller annan anställning av mera fast natur.

I betraktande av de svårigheter, som föreligga för ernående av en lämplig och rättvis

avgränsning i angiven riktning, har utskottet likväl efter övervägande funnit sig

böra biträda vad talmännen i omförmälda hänseende tillstyrkt. Ej heller finner utskottet

anledning till erinran mot talmännens förslag beträffande gratifikationens

belopp.

Å ifrågavarande gratifikationer bör givetvis icke utgå dyrtidstillägg.

På grund av det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen, med bifall till

herrar talmäns förevarande framställning, må medgiva, att envar av de hos riksdagens

kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna må för

innevarande riksdag tillerkännas, utöver dem enligt gällande bestämmelser tillkommande

avlöningsförmåner, en tillfällig gratifikation till belopp, motsvarande en krona

för varje tjänstgöringsdag.

Riksdagen biföll bankoulskottets hemställan.

1928 års delegation.

Med skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret den 30 maj 1928 överlämnade

kamrarnas talmän, under åberopande av vad i ifrågavarande ärende

förekommit, samtliga till ärendet hörande handlingar med anhållan, att

fullmäktige behagade verkställa ytterligare utredning av frågan om vidtagande

av åtgärder till undanröjande eller förminskande av de svårigheter,

som på grund av anställningens tillfälliga art kunde förefinnas för vissa av

de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda

vaktmästare, ävensom, därest utredningen ansåges giva anledning därtill, vid

nästkommande riksdag avgiva förslag i ämnet.

Den 4 oktober 1928 beslöto fullmäktige i riksgäldskontoret att för frågans

utredande tillsätta en delegation. Denna kom, efter viss ändring, att bestå av

vice ordföranden greve G. Lagerbjelke, borgmästaren K. von Geijer (ordförande),

riksgäldssekreteraren J. Hägglund och sekreteraren A. Carlsson. Sedermera

beslöt kommittén att med sig adjungera ledamoten av riksdagens

andra kammare B. Eriksson i Grängesberg, varjämte vice värden för riksdagshuset,

förste revisorn E. Risling, på anmodan närvar vid delegerades

sammanträden.

Delegationen avgav den 5 mars 1929 till fullmäktige i riksgäldskontoret

yttrande i ämnet, jämväl innefattande förslag till vissa åtgärder i syfte att

förbättra ovan omförmälda vaktmästares ekonomiska villkor. Delegationens

yttrande finnes såsom bilaga fogat vid bankoutskottets memorial 1929: 61,

till vilket jämväl fogats ett av delegationen uppgjort förslag till bestämmelser

angående avlöning för de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens

kansli anställda vaktmästarna. I det följande redogöres närmare för

delegationens yttrande och förslag.

Delegerade erinra, att vaktmästarna i sin ovannämnda skrivelse den 18

februari 1928 påyrkat åtgärder för åstadkommande av sysselsättning mellan

riksdagarna, arvode mellan riksdagarna samt avlöning vid sjukdom. Vid fö
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

reträde inför delegerade hade representanter för vaktmästarna därjämte

ifrågasatt rätt till erhållande av ålderstillägg.

Inledningsvis anföra delegerade:

Tidigare torde riksdagens vaktmästare liava rekryterats huvudsakligen bland personer,

som innehade fast anställning i statens tjänst. Såsom de föreliggande uppgifterna

giva vid handen, har denna praxis numera väsentligen övergivits, i det att den

övervägande delen av riksdagens vaktmästare numera utgöres av personer utan fast

anställning. Enligt delegerades mening kan det ifrågasättas, huruvida den angivna

förändringen i fråga om riksdagsvaktmästarnas rekrytering kan anses ur riksdagens

synpunkt i allo fördelaktig. Det vill synas delegerade, som om ytterligare garantier

skulle föreligga för, att riksdagen erhölle en för ändamålet lämplig och sina olika

uppdrag fullt vuxen betjäning, därest rekryteringen, på sätt tidigare skett, åtminstone

i huvudsak ägde rum bland de i statens tjänst anställda vaktmästarna i Stockholm.

En återgång till systemet med statsanställda vaktmästare i riksdagen skulle även

medföra den fördelen, att riksdagens myndigheter och särskilt riksgäldsfullmäktige

bleve befriade från omsorgen att söka bereda sysselsättning mellan riksdagarna åt

så många som möjligt av riksdagens icke statsanställda vaktmästare. Det är visserligen

sant, att denna omsorg i stället bleve överflyttad på de myndigheter, som

komme att avstå vaktmästare för tjänstgöring i riksdagen och till ersättning för dem

finge inkalla extra personal för tjänstgöring under riksdagstiden. Det måste emellertid

ställa sig lättare för ett verk, som avstått en eller annan vaktmästare för tjänstgöring

i riksdagen, att bereda arbete även under tiden mellan riksdagarna för den

eller de personer, som under riksdagstiden inkallats för tjänstgöring i verket, än

för riksgäldskontoret att under nämnda tid bereda arbete åt det stora antal riksdagsvaktmästare

och därmed likställda, som ej innehar någon stadigvarande anställning.

Riksgäldskontorets möjligheter i ifrågavarande avseende äro ganska begränsade och

bestå i att i den utsträckning så kan erfordras tillhandahålla vaktbetjäning åt mellan

riksdagarna inom riksdagshuset arbetande kommittéer och sakkunniga, där sammanträdande

kongresser o. d.

Ehuru delegerade således, såsom framgår av vad här ovan uttalats, finna vissa

skäl tala för, att riksdagens vaktmästare åtminstone i huvudsak rekryteras bland

personer med statsanställning, anse sig delegerade dock ej böra ifrågasätta införande

av några föreskrifter d sådan riktning. Skulle emellertid riksdagen finna, att en

sådan princip för framtiden bör vinna tillämpning, förutsätta delegerade i allt fall,

att de icke statsanställda vaktmästare, som för närvarande tjänstgöra i riksdagen,

skola äga företräde till förnyad anställning därstädes. Under angivna förutsättning

har man således i alla händelser för en avsevärd tid framåt att räkna med, att flertalet

av vaktmästarna i riksdagen kommer att utgöras av personer utan fast anställning.

I

I fråga om åtgärder för beredande av sysselsättning åt vaktpersonalen mellan

riksdagarna åberopa delegerade det nyss anförda och tillägga, att frågan

tidigare varit föremål för övervägande i anledning av en motion vid 1927

års riksdag (jämför det föregående).

Beträffande frågan om beredande åt riksdagens vaktmästare av viss ersättning

under tiden mellan riksdagarna anföra delegerade följande:

Systemet med särskilda arvoden under tidsperiod, då befattningshavare icke kan

beredas arbete vid vederbörande verk, har enligt vad delegerade inhämtat endast

undantagsvis kommit i tillämpning inom den civila statsförvaltningen. I § 14 mom. 5

av kungörelsen den 26 juni 1925 med avlöningsbestämmelser för extra ordinarie

tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken föreskrives, att extra ordinarie

telegrafassistenter och telegrafexpeditörer skola för tid, varunder arbete icke kan

beredas dem, avstå hela lönen jämte i förekommande fall kallortstillägg, men i stället,

där verkets styrelse icke annorlunda bestämmer, åtnjuta beredskapsarvode med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

visst angivet belopp. Liknande bestämmelser gälla ock för extra befattningshavare

av telegrafassiistents och telegrafexpeditörs grad. I det mellan telegrafstyrelsen och

kvinnliga telefontjänstemannaföreningen träffade avtalet rörande telefonistpersonalens

löne- och anställningsförhållanden stadgas, att extra lokaltelefonist, som under

sammanlagt tre år stått till förfogande för förordnanden eller annan tillfällig tjänstgöring,

äger att från ingången av nästpåföljande kvartal för tid, varunder hon icke

innehar förordnande, uppbära expektansarvode till i avtalet närmare angivet belopp.

I övrigt utgå ej till befattningshavare inom den civila statsförvaltningen, såvitt

delegerade hava sig bekant, några löneförmåner av den art, som nu angivits.

De ifrågavarande beredskaps- och expektansarvodena hava givetvis tillkommit i

syfte, att telegrafverket vid inträffande sjukledigheter och semestrar skall hava tillgång

till fullt utbildad personal utan att för detta ändamål behöva kvarhålla erforderlig

reservpersonal i ständig tjänstgöring. Nämnda avlöningsform tjänar sålunda

ett direkt verksintresse.

Uppenbarligen förefinnes icke för riksdagens del ett dylikt motsvarande intresse

vad angår vaktmästarna. För vaktmästaresysslornas skötande hos riksdagen erfordras

icke någon speciell fackutbildning, såsom fallet är i fråga om ovan omhandlade

tjänstemän hos telegrafverket, och någon brist på aspiranter till vaktmästarebefattningar

plägar icke förefinnas.

Enligt delegerades uppfattning tala tvärtom starka skäl mot en anordning med

beredskapsarvode eller »väntepengar» för riksdagens vaktbetjäning. Denna personal

antages ju vid varje riksdag och anställes tills vidare för varje särskild riksdag.

Vid sådant förhållande måste det anses oegentligt att efter niksdagstjänstgöringens

slut avlöna befattningshavare, som måhända ej komma att vid påföljande riksdag

erhålla förnyad anställning. Införande av en sådan avlöning även om densamma,

såsom ifrågasatts, utginge med endast en del av den under riksdagen uppburna avlöningen,

skulle i själva verket innebära ett medgivande, att anställningen vore att

anse såsom mera fast än vad den hittills varit och borde därför medföra den

konsekvensen, att riksdagens vaktbetjäning anställdes tillsvidare utan begränsning

till löpande riksdag.

Till nu anförda principiella betänkligheter komma även praktiska svårigheter. Då,

enligt vad delegerade hava sig bekant, åtskilliga av de riksdagsvaktmästare, som

sakna stadigvarande anställning, i alla fall äro i tillfälle att under tiden mellan

riksdagarna förskaffa sig ej oväsentliga inkomster, vore det enligt kommitténs mening

ej försvarligt, att genom s. k. »väntepengar» avlöna samtliga vaktmästare, som

ej innehava stadigvarande anställning. Det måste emellertid möta avsevärda svårigheter

att tillfredsställande kontrollera vaktmästarnas ekonomiska förhållanden för

avgörande av vilka, som borde tillerkännas förmånen av »väntepengar», och vilka,

som borde uteslutas från denna förmån. Delegerade måste således i likhet med

kanslideputerade finna, att frågan om eu förbättring av riksdagsvaktmästarnas ekonomiska

ställning, i den mån en sådan kan finnas befogad, ej bör lösas genom införande

av rätt till avlöning under tiden mellan riksdagarna.

Med avseende å ålderstillägg åt riksdagens vaktpersonal föreslogo delegerade,

att sådana skulle införas. Beloppet för ålderstilläggen föreslogs till 15

kronor för månad efter resp. 3, 6 och 9 år. Härvid utgingo delegerade från

en gemensam grundlön för alla, med särskilda tillägg lör fullgörande av mera

kvalificerade göromål. Såsom villkor för åtnjutande av ålderstillägg borde

gälla, att vederbörande under en tidrymd av minst tre år tjänstgjort under

sammanlagt minst 12 månader. Vid förslagets genomförande borde de dåvarande

befattningshavarna äga för ålderstillägg tillgodoräkna sig -in förutvarande

anställning bos riksdagen.

I fråga om löneförmåner under ledighet för sjukdom föreslogo delegerade

införande av generella bestämmelser, innebärande rätt (ill oavkortad avlöning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

under 10 dagar samt visst avdrag för dag under de därpå följande lä dagarna.

Vid längre sjukledighet än 25 dagar skulle det ankomma på kanslideputerade

att avgöra, huruvida och i vad mån avlöningen finge till någon del

behållas. Läkarintyg borde krävas vid längre sjukledighet än 3 dagar.

Vid ledighet för enskild angelägenhet av särskilt ömmande beskaffenhet

eller eljest av vikt borde visst avdrag för dag göras.

I övrigt borde vid tjänstledighet hela avlöningen avstås.

Vaktmästare borde vara skyldig att under förslagsvis 10 dagar utan förhöjning

i sin avlöning uppehålla högre avlönad befattning.

Delegerade framhöllo, att då riksdagens vaktpersonal tillsattes av olika

myndigheter — kamrarnas kanslitillsättare, utskotten, kanslideputerade och

riksgäldsfullmäktige — det vore givet, att enhetliga synpunkter vid tjänsternas

tillsättande icke kunde komma till tillämpning, vilket enligt delegerades

mening måste menligt inverka på rekryteringen. Det skulle därför, anförde

delegerade, vara naturligt och lämpligt, att samma myndighet hade att tillsätta

hela vaktpersonalen.

1929 års riksdag.

Fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnade med skrivelse den 4 april 1929

den ovannämnda delegationens yttrande till herrar talmän, varvid fullmäktige

till tillämpning från och med 1930 års riksdag förordade delegationens

förslag angående meddelande av bestämmelser om avlöning under ledighet

på grund av sjukdom och vissa andra anledningar. I övrigt förordade fullmäktige

uppskov med delegationens förslag, varvid fullmäktige förutsatte,

att den år 1928 medgivna tillfälliga gratifikationen skulle tills vidare bibehållas

intill dess avlöningsförhållandena blivit slutligen ordnade.

Kamrarnas herrar talmän anförde i skrivelse till bankoutskottet den 27

april 1929 följande:

I enlighet med den mening, som kommit till uttryck i riksgäldsfullmäktiges berörda

skrivelse och som vid talmanssammanträde den 24 april 1929 vunnit anslutning

av flertalet av de i sammanträdet deltagande, få vi härmed föreslå, att de av

riksgäldsfullmäktiges delegerade förordade bestämmelserna angående vaktpersonalens

avlöning under ledighet på grund av sjukdom och vissa andra anledningar må

vinna tillämpning från och med 1930 års riksdag, att delegerades förslag till avlöningsbestämmelser

i övrigt icke för närvarande må föranleda någon åtgärd, samt att

envar av de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda

vaktmästarna må för innevarande riksdag tillerkännas, utöver dem enligt gällande

bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner, eu tillfällig gratifikation till belopp,

motsvarande en krona för varje tjänstgöringsdag.

Bankoutskottet anförde, efter alt ha redogjort för vad i ärendet förekommit,

i memorial nr 61 följande:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, hava varken fullmäktige i riksgäldskontoret

eller kamrarnas herrar talmän ansett sig kunna för närvarande tillstyrka

antagande i dess helhet av det förslag till avlöningsbestämmelser för de hos riksdagens

kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna, vilket

framlagts av den utav fullmäktige för berörda avlöningsfrågas utredning tillsatta

delegationen. Endast i ett avseende, nämligen i den del nämnda förslag avser bestämmelser

angående vaktpersonalens avlöning under ledighet på grund av sjukdom

och vissa andra anledningar, förordas detsammas tillämpning från och med

nästkommande års riksdag. Utskottet har för sin del icke kunnat fiinna tillräcklig

anledning föreligga, att särskilda bestämmelser i sist berörda hänseende redan nu

varda meddelade. Enligt utskottets mening synes nämligen frågan om vaktpersonalens

löneförmåner under sjukdom m. m. icke lämpligen böra lösryckas från sitt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

samband med spörsmålet om personalens avlöningsförhållanden i allmänhet. Det

har synts utskottet, som om berörda fråga icke borde upptagas till prövning och

avgörande, förrän den omläggning av avlöningssystemet för den vid riksdagen tillfälligt

anställda personalen, som erfordras för inarbetande av dyrtidstiilläggen i den

fasta avlöningen, finnes böra verkställas. Då vidare några större olägenheter med

hittills tillämpad praxis beträffande avlönings- och tjänstgöringsförhållandena vid

inträffade sjukdomsfall hland vaktpersonalen icke gjort sig gällande, lärer ett uppskov

med frågans lösning på sätt utskottet ifrågasatt utan svårighet kunna äga rum.

Utskottet tillstyrkte den tillfälliga gratifikationen för år 1929.

Riksdagen beslöt i enlighet med bankoutskottets förslag.

1931 års riksdag.

Kanslideputerade avgåvo den 16 maj 1931 yttrande till kamrarnas talmän

över en av två vaktmästare å riksdagens vaktmästares vägnar gjord framställning,

att talmanskonferensen ville föranstalta, att det av riksgäldsfullmäktiges

delegation år 1929 avlämnade förslaget till lönereglering för dessa

vaktmästare måtte bliva antaget med vissa av vaktmästarna angivna övergångsbestämmelser.

Kanslideputerade förklarade sig med hänsyn till det

läge, vari frågan om slutlig lönereglering för ifrågavarande tjänstemän befunne

sig, icke kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning. Riksdagen

beslöt endast, på talmännens och bankoutskottets (memorial nr 52)

förslag, att bevilja vaktmästarna den tillfälliga gratifikation av 1 krona för

tjänstgöringsdag, som utgått åren 1928—1930, samt att tillerkänna de vaktmästare,

som före 1931 års riksdags början tjänstgjort minst 6 riksdagar, en

särskild avlöningsförbättring av 30 öre för tjänstgöringsdag.

1933 års riksdag.

I anledning av ett av riksdagens besparingskommitté framlagt förslag godkände

1933 års riksdag bankoutskottets i utlåtande nr h gjorda hemställan,

varigenom nya avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar,

utskott och kansli fastställdes. Därjämte beslöts uppdraga åt fullmäktige i

riksgäldskontoret att låta verkställa utredning i syfte att ernå ett mera ändamålsenligt

ordnande av avlöningsförhållandena för riksdagens personal.

Enligt de godkända avlöningsbestämmelserna, vilka skulle gälla intill dess

riksdagen annorlunda beslutade, skulle vaktpersonalen liksom tidigare alltjämt

åtnjuta dagarvode. Å detta arvode beräknades dyrtidstillägg.

1934 års riksdag.

Med föranledande av 1933 års riksdags ovannämnda ulredningsbeslut tillsatte

fullmäktige i riksgäldskontoret en kommitté, riksdagens lönekommitté,

vilken den 15 december 1933 avgav sitt betänkande. Bankoutskottet, utlåtande

nr 26, hemställde att riksdagen, i anledning av lönekommitténs förslag,

måtte med tillämpning från början av 1935 års riksdag godkänna ett vid utlåtandet

fogat förslag till avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens

kamrar, utskott och kansli m. m. Sedan kamrarna stannat i olika beslut,

avgjordes frågan genom gemensam votering, varvid riksdagen biföll bankoutskottets

hemställan.

De senast antagna bestämmelserna inneburo, att arvodena med vissa

jämkningar förhöjdes med belopp, motsvarande de då utgående dyrtids t illäggen,

samt därjämte för samtliga befattningshavare beräknades för månad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

1937 års utredningsmäns förslag.

I skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret den 7 juni 1937 anhöll bankoutskottet,

att fullmäktige ville låta verkställa viss i skrivelsen ifrågasatt utredning

beträffande avlöningsförhållandena för riksdagens personal. En omprövning

av lönefrågan för nämnda personal syntes utskottet motiverad därav,

att denna icke erhållit någon kompensation för den ökning i levnadskostnaderna,

som inträtt sedan då gällande arvoden fastställdes år 1934. Vidare

syntes böra övervägas, huruvida och i vad mån 1936 års lönekommittés blivande

förslag angående lönereglering för statens befattningshavare vore av

beskaffenhet att höra påverka lönesättningen för riksdagens personal.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret uppdragit åt riksgäldsfullmäktigen

E. G. E. Eriksson och riksgäldskommissarien S. O. Widlund att verkställa

den begärda utredningen, framlade utredningsmännen i skrivelse till fullmäktige

den 16 december 1937 förslag till provisorisk arvodesförhöjning åt riksdagens

personal under 1938 års riksdag. Förslaget bifölls på hemställan av

bankoutskottet (utlåtande nr 8) av 1938 års riksdag.

Utredningsmännen inkommo därefter till fullmäktige i riksgäldskontoret

med en den 14 december 1938 dagtecknad skrivelse, innefattande förslag till

definitiv reglering av arvodena till riksdagens personal.

1939 års riksdag.

Över det av 1937 års utredningsmän framlagda förslaget avgåvos yttranden

av fullmäktige i riksgäldskontoret, kanslideputerade och kamrarnas herrar

talmän. Förslaget upptogs i bankoutskottets utlåtande nr 10 vid 1939 års

riksdag. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte godkänna ell av ulskoltet

framlagt förslag till avlöningsbestämmelser för personal hos riksdagens kamrar,

utskott och kansli m. m., att tillämpas från början av 1939 års riksdag.

Riksdagen biföll utskottets hemställan. De nya bestämmelserna innehuro,

att arvodena till riksdagens personal förhöjdes med ungefär samma belopp

med vilka befattningshavare i statens tjänst i motsvarande löneställning fått

sina avlöningsförmåner förhöjda genom 1938 års lönereglering, varvid såsom

utgångspunkt för beräkningen av löneförhöjningen togs år 1934, d. v. s. det

år då de dåvarande arvodena fastställdes. I enlighet härmed förhöjdes arvodet

med 60 kronor i månaden bland annat för vaktpersonalen. Vidare upptogos

i avlöningsbestämmelsema befattningar såsom portvakt och hisskonduktör.

Slutligen infördes i bestämmelserna vissa tillägg, innebärande bland

annat stadgande angående viss tjänstgöringsskyldighet för de hos kamrarna

och utskotten anställda vaktmästarna samt bestämmelse om tjänstedräkt för

vaktmästare m. fl.

Tiden efter 1939 års riksdag.

De år 1939 antagna avlöningsbestämmelsema för personal hos riksdagen

äga alltjämt giltighet. Dock utgår numera å de fastställda arvodena dyrtidstillägg

enligt särskilt bestämda grunder. Sådant tillägg har av riksdagen beviljats

årligen sedan år 1941. Procenttalet, som till en början var 15 och

sedermera 20, har under 1945 års riksdag varit 28. I fråga om vaktpersonalen

har dyrtidstillägg med nämnda procenttal utgått å arvodesbelopp av högst

400 kronor i månaden.

Sammanfattning av historiken.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att frågan om

ordnandet av riksdagsvaktmästamas anställnings- och avlöningsförhållanden

varit föremål för överväganden i olika sammanhang. Några särskilda be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

stämmelser, avseende just denna personal, ha emellertid icke kommit till

stånd, utan riksdagsvaktmästarna avlönas principiellt enligt samma allmänna

grunder, som gälla för den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen i allmänhet.

B. Uppgifter rörande riksdagsvaktmästarnas nuvarande anställningsförhållanden

in. in.

Jämlikt de under 1945 års riksdag gällande grunderna utgå arvoden till

ifrågavarande personal med följande belopp för månad:

Kamrarna. Arvode Dyrtidstillägg Summa

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelning

av postförsändelser till kamrarnas ledamöter (postvakt
-

474

112

586

Vaktmästare, som tjänstgör såsom biträde åt postvaktmästaren

438

112

550

402

112

514

Stalsulskottet.

Förste vaktmästare ........................................

438

402

112

112

550

514

Vaktmästarbiträde..........................................

222

62

284

Konstitutions-, beoillnings-, banko-, första och andra lag- samt jord- bruksutskotten.

402

112

514

Vaktmästarbiträde..........................................

222

62

284

Riksdagens kansli.

438

112

550

Gemensam personal.

438

112

550

Hisskonduktör..............................................

120

33

153

Beträffande ersättning åt vaktmästare hos utrikesutskottet eller hos särskilt

eller sammansatt utskott har vederbörande utskott att efter inhämtande av

kanslideputerades yttrande hos kamrarna avgiva förslag.

Arvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas vid utgången

av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring. Vid beräkning av

arvodena för del av månad räknas månaden till 30 dagar.

Arvodena upphöra:

för förste vaktmästarna och postvaktmästarna hos kamrarna ävensom för

en vaktmästare hos vardera kammaren, sedan 14 dagar efter riksdagens avslutande

tilländagått,

för en å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställd vaktmästare, sedan

30 dagar, samt för övriga å samma avdelning anställda vaktmästare, sedan

25 dagar efter riksdagens slut förflutit, och

för övrig personal med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem slutar.

Skulle riksdagen ej avslutas efter det egentliga riksdagsarbetets slut utan

därefter formellt hållas samlad (förpuppas), skall vid arvodenas beräknande

såsom dag för riksdagens avslutande anses den dag, då riksdagsmännens arvoden

upphöra.

Arvodena upphöra för personal hos riksdag, som sammanträder efter förpuppning,

med den dag då tjänstgöringen för en var av dem slutar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Vaktmästarna å tryckeriavdelningen skola för dem tillagd avlönings åtnjutande

vara skyldiga att, så länge tryckningen av riksdagshandlingarna

efter riksdagens slut fortgår, förrätta alla de göromål, som därav påkallas.

Det åligger vaktmästare hos kammare att utan särskild ersättning tjänstgöra

hos utskott samt vaktmästare och vaktmästarbiträde hos utskott att likaledes

utan särskild ersättning tjänstgöra i kammare under tid, då plenum

pågår.

Vaktmästare, portvakt, vaktmästarbiträde och hisskonduktör äro skyldiga

att under tjänstgöring vara iförda tjänstedräkt, vilken utlämnas såsom lån.

Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen i

kamrarna anställda förste vaktmästarna och till postvaktmästarna utbetalas

ett belopp av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid slutet av varje riksdag,

till en var av de vaktmästare, portvakter, vaktmästarbiträden och hisskonduktörer,

vilka efter klockan 11 e. m. tjänstgjort vid aftonplena, utbetalas en

extra ersättning av 4 kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt rum.

Uppgifter rörande hos 1945 års riksdag (januari) anställda vaktmästare.

Födelse-

Anställd

Innehar fast an-

7 kammaren:

år

sedan

ställning i

1 förste vaktmästare......

.... 1880

1906

1 postvaktmästare ........

.... 1886

(1927—30)

1934

1 vaktmästare............

.... 1880

1911

1 > ............

.... 1883

1912

1 » ............

.... 1899

1930

Kammarkollegium

1 » ............

.... 1909

1944

1 » ............

.... 1913

1944

Kommunikations-

departementet

1 » ............

.... 1916

1943

Riksgäldskontoret

1 » ............

.... 1918

1943

»

1 > ............

.... 1922

1937

II kammaren:

1 förste vaktmästare......

.... 1880

1905

Plägar vara anställd

hos riksdagens

revisorer

1 postvaktmästare ........

.... 1885

1919

1 bitr. postvaktmästare....

.... 1898

1932

1 >

.... 1904

1939

1 vaktmästare ............

.... 1879

1913

Plägar vara anställd

hos riksdagens

revisorer

1 > ............

.... 1885

1920

Pensionär (från en-

skild tjänst)

1 » ............

.... 1886

1918

1 » ............

.... 1896

1931

1 > ............

.... 1904

1942

1 » ............

.... 1905

1939

1 » ............

.... 1912

1944

1 > ............

.... 1916

1944

1 > ............

.... 1921

1944

Konstitutionsutskottet:

1 vaktmästare ............

.... 1883

1913

1 . ...........

.... 1889

1923

Lotsstyrelsen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Födelse-

Anställd

Innehar fast an- .

Statsutskottet:

år

sedan

ställning i Anm''

1 förste vaktmästare.....

..... 1890

1914

Statskontoret Plägar vara anställd

1 vaktmästare...........

..... 1888

1935

hos riksdagens

revisorer

1 » ...........

..... 1916

1939

1 vaktmästarbiträde.....

..... 1928

1944

Bevillningsutskottet:

1 vaktmästare ...........

..... 1913

1941

1 vaktmästarbiträde .....

..... 1924

1940

Bankoutskottet:

1 vaktmästare ...........

..... 1916

1941

Första lagutskottet:

1 vaktmästare...........

..... 1922

1941

Andra lagutskottet:

1 vaktmästare...........

..... 1880

1919

Lidingö kyrka (*/s tj.)

1 > ...........

..... 1912

1942

Jordbruksutskottet:

1 vaktmästare ...........

..... 1916

1932

1 > ...........

..... 1916

1934

Socialstyrelsen

Riksdagens kansli:

1 vaktmästare...........

..... 1880

1920

1 > ...........

..... 1886

1919

Plägar vara anställd

1 > ..........

..... 1887

1918

hos riksdagens

revisorer

Åtnjuter riksdags-

1 > ...........

..... 1912

1934

pension jämte

fyllnadslön

Portvakter:

1 portvakt...............

..... 1892

1942

1 » ...............

..... 1914

1942

Hisskonduktör:

1 hisskonduktör .........

..... 1929

1945

I ovanstående förteckning upptagas 44 vaktmästare m. fl. Av dessa äro 2

pensionärer, och 7 äro anställda i statlig tjänst med heltidstjänstgöring (inberäknat

2, som för riksdagstjänstgöring permitterats från extra anställning

i riksgäldskontoret). Om de nu nämnda 9 frånräknas, återstå 35. Av dessa

ha 4 av olika skäl förklarat sig icke önska reglering av sina anställningsförhållanden

enligt civilförvaltningens personalförbunds år 1943 framställda förslag

(jämför sid. 16).

Med hänsyn till arten av sysselsättning mellan riksdagarna fördela sig

nämnda 35 enligt lämnade uppgifter på följande sätt: 10 vikariat i ämbetsverk

o. dyl., 3 anställning hos riksdagens revisorer, 2 expressarbete, 1 halvtjänst

vid kyrka, 1 tapetserare, 1 revisionsarbete, bouppteckningar m. in., 1

servitör, 1 nattvakt, 1 biträde i tobaksaffär, 1 musiker, 1 försäljare, 12 ingen

närmare preciserad sysselsättning.

Nedan lämnas en schematisk uppställning av åldersfördelningen beträffande

ifrågavarande 35 vaktmästare m. fl., fördelade efter arvodesgrupper:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Arvode 586 (l:e vaktmästare och postvaktmästare

hos kamrarna).................

Arvode 550 (biträdande postvaktmästare hos

II k., vaktmästare i riksdagens kansli,

portvakt) ......................

Arvode 514 (vaktmästare hos kamrar o. utskott)

Arvode 284 (vaktmästarbiträde hos utskott)....

Arvode 153 (hisskonduktör) ..................

Summa

Antal

Födda

1879—85

Födda

1886—95

Födda

1896-

1905

Födda

1906 o.

senare

4

O

O

1

7

1

2

2

2

21

5

2

3

11 1

2

2 1

1

1

35

9

5

5

16

C. Civilförvaltningens personalförbunds förslag år 1943. Frågans behandling

vid 1943 års riksdag.

Sedan vid civilförvaltningens personalförbunds kongress år 1942 framförts

önskemål om att förbundet måtte utverka en fastare anställningsform för de

hos riksdagen anställda vaktmästarna, framlade en inom förbundet tillsatt

kommitté efter verkställd utredning den 8 maj 1943 förslag i ämnet. Förslaget

innebar i huvudsak, att vaktmästarna skulle uppföras på extra ordinarie

stat hos riksdagen, att ett centralt organ inom riksdagen skulle tillskapas för

handhavande av anställnings- m. fl. frågor rörande nämnda personal samt

att bestämmelser med skyldighet för statliga verk att under tiden mellan

riksdagsperiodema anställa riksdagsvaktmästama såsom vikarier måtte utfärdas.

Personalförbundet hemställde därefter hos riksdagens kanslideputerade om

muntliga förhandlingar på grundval av berörda förslag. Dylika förhandlingar

ägde rum mellan kanslideputerade och delegerade för personalen den 27

november 1943.

I skrivelse till kamrarnas herrar talmän den 3 december 1943 meddelade

kanslideputerade — med överlämnande av protokoll beträffande förhandlingarna

ävensom av personalförbundets utredning — att parterna i förhandlingen

å ömse sidor funnit sig icke kunna fullfölja densamma i riktning mot

ett positivt beslut. I stället hade beslut fattats om hemställan att riksdagens

i härmed sammanhängande spörsmål beslutande organ ville taga initiativ till

utseende av en kommitté för frågans vidare behandling med uppdrag att

framlägga utredning och förslag i ämnet så tidigt som möjligt under nästkommande

års lagtima riksdag. Kanslideputerade vore för övrigt av den

åsikten, att i samband med utredningen av nämnda ärende lämpligen borde

övervägas, om icke jämväl andra detaljer av avlöningsbestämmelsema för

den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen borde underkastas en revision.

Med skrivelse den 8 december 1943 överlämnade kamrarnas herrar talmän

till bankoutskottet kanslideputerades framställning jämte ärendet tillhörande

handlingar för den åtgärd, vartill utskottet kunde finna anledning.

Bankoutskottet vid 1943 års riksdag anförde i memorial nr 80 följande:

Utskottet får erinra, att den hos riksdagen anställda vaktpersonalen — i likhet

med hos riksdagen anställda tjänstemän — i enlighet med stadganden i riksdagsordningen

för varje riksdag antages av vederbörande kammare och utskott samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

*

riksdagens kansli. Under det att tjänstemännen i övervägande antalet fall rekryteras

från personal tillhörande statsförvaltningen, är detta icke förhållandet beträffande

vaktmästarna, vilka endast undantagsvis innehava statsanställning eller annan jämförlig

fast tjänst. Den nuvarande anställningsformen medför, att vaktmästarna sakna

rätt till annan semester än som följer av semesterlagen samt till ålderstillägg. Vidare

äro deras avlöningsförhållanden vid tjänstledighet till följd av sjukdom o. dyl. samt

pensionsförhållandena icke reglerade. Förslag har nu från vederbörande personalsammanslutning

framlagts i syfte att vaktpersonalen skulle erhålla tryggare anställningsvillkor

genom densammas överförande till extra ordinarie tjänstemän. Den viktigaste

förutsättningen härför är, att personalen kan för den del av året, då riksdagen

ej är samlad, beredas anställning hos statlig myndighet.

Utskottet är för sin del icke berett att på grundval av föreliggande utredningsmaterial

bilda sig en uppfattning om möjligheterna att genomföra den ifrågasatta

omläggningen. I likhet med kanslideputerade finner utskottet emellertid den väckta

frågan vara väl värd att underkastas en närmare utredning. Denna synes lämpligen

böra verkställas genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg. Därvid torde, såsom

kanslideputerade framhållit, även böra övervägas, huruvida och i vad män

gällande avlöningsbestämmelser för riksdagens personal 1 övrigt behöva revideras.

Åberopande det anförda hemställde bankoutskottet, att riksdagen måtte

uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta verkställa utredning rörande

möjligheterna att bereda den hos riksdagen tillfälligt anställda vaktpersonalen

en mera fast anställningsform än för närvarande samt att för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen måtte giva anledning.

1943 års riksdag biföll bankoutskottets berörda hemställan.

I anledning av vad sålunda förekommit ha fullmäktige i riksgäldskontoret

tillsatt nu förevarande kommitté.

D. Kommitténs yttrande.

1. Civilförvaltningens personalförbunds förslag. Åtgärder

i anledning därav.

Såsom i nästföregående avsnitt anförts, innebär det av civilförvaltningens

personalförbund år 1943 framställda förslaget i huvudsak, att vaktmästarna

skulle uppföras på extra ordinarie stat hos riksdagen, att ett centralt organ

inom riksdagen skulle tillskapas för handhavande av anställnings- m. fl.

frågor rörande nämnda personal samt att bestämmelser med skyldighet för

statliga verk att under tiden mellan riksdagsperioderna anställa riksdagsvaktmästarna

såsom vikarier måtte utfärdas. Kommittén upptager i det följande

envar av nämnda huvudpunkter till behandling.

Först må då framhållas, alt det av civilförvaltningens personalförbund

framställda förslaget såsom nämnts utgår från att riksdagsvaktmästarna borde

erhålla anställning såsom extra ordinarie tjänstemän hos riksdagen. Om

man över huvud accepterar tanken alt ifrågavarande vaktmästare skola

kunna erhålla sin fasta anställning hos riksdagen såsom arbetsgivare, kan

det givetvis icke innebära eu slutgiltig reglering av anställningsfrågan, att

härvid endast anställning såsom extra ordinarie skulle kunna ifrågakomma.

Ä ena sidan borde nämligen vaktmästarna hos riksdagen, liksom på andra

håll inom den statliga förvaltningen, vid nyanställning anställas allenast såsom

extra tjänstemän, i avvaktan på prövning av vederbörandes lämplighet

för fortsatt anställning och vidare befordran. Men å andra sidan är det

uppenbart, att extra ordinarie anställning icke gärna borde vara den i samt
2—468198.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

liga fall gällande, slutgiltiga anställningsformen. En dylik lösning skulle

framstå såsom en halvmesyr. En riksdagsvaktmästare, som tjänstgjort ett

antal år och befunnits lämplig för anställning hos riksdagen, borde givetvis,

i likhet med motsvarande befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,

kunna påräkna befordran till ordinarie tjänst. En dylik utveckling

synes redan från början böra tagas med i beräkningen såsom både naturlig

och lämplig. Beträffande personalförbundets första önskemål utgår kommittén

således ifrån, att ett förverkligande av detsamma skulle medföra fast

anställning för riksdagsvaktmästama hos riksdagen såsom arbetsgivare och

med tjänsteställning såsom extra, extra ordinarie eller ordinarie tjänstemän.

I andra hand föreslår civilförvaltningens personalförbund, att ett centralt

organ inom riksdagen skulle tillskapas för handhavande av anställningsm.

fl. frågor rörande riksdagsvaktmästama. För tillgodoseende av detta önskemål

erfordras grundlagsändring. Såsom bankoutskottet vid 1943 års riksdag

i sitt memorial nr 80 erinrat, antages nämligen den hos riksdagen anställda

vaktpersonalen, i enlighet med stadganden i riksdagsordningen, för varje

riksdag av vederbörande kammare och utskott samt riksdagens kansli. Så

länge dessa stadganden kvarstå, kan det nämnda önskemålet om inrättande

av ett gemensamt anställningsorgan icke tillmötesgås.

Kommittén bar ansett sig böra upptaga till övervägande frågan om undanröjande

av det formella hinder för ett enhetligt ordnande av riksdagsvaktmästarnas

anställningsförhållanden, som ligger i avfattningen av berörda

i riksdagsordningen meddelade föreskrifter. Detta har synts kommittén

motiverat även ur allmän synpunkt, oavsett det resultat, vartill kommittén

må komma i huvudfrågan. I nämnda syfte har kommittén i skrivelse den

22 februari 1944 till riksdagens konstitutionsutskott hemställt, att utskottet

ville till behandling upptaga frågan om vissa ändringar i riksdagsordningen

i enlighet med vad kommittén i skrivelsen anfört. I anledning av kommitténs

berörda skrivelse har konstitutionsutskottet i memorial nr 28 till 1944

års riksdag framlagt förslag till ändrad lydelse av § 33 mom. 5, § 45 mom. 2

och § 80 riksdagsordningen. Konstitutionsutskottet anför:

Enligt § 33 mom. 5 riksdagsordningen äger vardera kammaren utse och förordna

sin sekreterare; den betjäning, som vardera kammaren i övrigt för sig under riksdagen

anser nödig, tillsättes av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda

ledamöter, efter samråd med sekreteraren. I riksdagsordningen § 45 mom. 2 sista

meningen stadgas, att utskotten vart för sig äga utse sekreterare, de ständiga utskotten

därjämte, efter samråd med sekreteraren, den övriga betjäning, som finnes

nödig. Enligt § 80 andra stycket riksdagsordningen skola kanslideputerade tillika

med kamrarnas talmän och vice talmän utse och förordna de tjänstemän, som riksdagen

anser för sitt kansli erforderliga.

Dessa bestämmelser äro i huvudsak av den karaktär, att de ej lämpligen böra ha

sin plats i grundlag. Frågan om deras utbrytande ur riksdagsordningen har aktualiserats

sedan 1943 ars riksdag på hemställan av bankoutskottet (memorial nr 80) uppdragit

åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta verkställa utredning rörande möjligheterna

att bereda den hos riksdagen tillfälligt anställda vaktpersonalen en mera

fast anställningsform. Den i anledning härav av fullmäktige tillsatta kommittén bär

i skrivelse till konstitutionsutskottet framhållit, att en rationell reglering av riksdagsvaktmästamas

anställningsförhållanden förutsätter, att de anställas efter enhetliga

grunder av ett gemensamt riksdagens organ. Ett formellt hinder för denna anordning

möter emellertid i avfattningen av de ovan refererade bestämmelserna i

riksdagsordningen. Med anledning härav anser sig utskottet böra förorda, att ifrågavarande

regler med undantag för i vad de avse kamrarnas och utskottens sekreterare

utbrytas ur grundlagen samt överföras till reglementariska föreskrifter för

riksdagen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Utskottet bär med stöd av § 38 inom. 1 riksdagsordningen hemställt, att

riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling måtte antaga

ett av utskottet framlagt förslag till ändrad lydelse av § 33 mom. 5, § 45

mom. 2 och § 80 riksdagsordningen.

1944 års riksdag har bifallit konstitutionsutskottets berörda hemställan.

Därest riksdagen framdeles kommer att fatta enahanda beslut, kommer sålunda

det formella hinder för ett enhetligt ordnande av riksdagsvaktmästarnas

anställningsförhållanden, som för närvarande förefinnes i riksdagsordningens

avfattning, att bortfalla. Kommittén utgår i det följande från att den

ifrågavarande grundlagsändringen blir genomförd.

Personalförbundets tredje önskemål innebär, att bestämmelser måtte utfärdas

angående skyldighet för statliga verk att under tiden mellan riksdagsperiodema

anställa riksdagsvaktmästarna såsom vikarier. Önskemålet

om riksdagsvaktmästarnas anställning hos statliga verk under icke-riksdagstid

innebär i själva verket en väsentlig förutsättning för att förslaget att

vaktmästarna skulle erhålla fast anställning hos riksdagen över huvud skall

kunna förverkligas. Eftersom riksdagen såsom regel icke kan taga vaktmästarna

i anspråk mer än omkring 5 månader för år — här bortses från

eventuella höstsessioner —, måste nämligen de vaktmästare, som skulle

permanent anställas hos riksdagen, kunna beredas full sysselsättning på annat

håll under den övriga delen av året.

Inledningsvis vill kommittén framhålla, att formliga bestämmelser, på

sätt civilförvaltningens personalförbund förutsatt, angående skyldighet för

statliga verk att under tiden mellan riksdagarna bereda anställning åt riksdagsvaktmästare

knappast synas böra ifrågakomma. Visserligen föreligger

rent formellt den möjligheten, att riksdagen såsom villkor för beviljande av

anslag till visst verk, exempelvis för avlönande av icke-ordinarie personal,

uppställer, att verket under icke-riksdagstid bereder anställning åt visst antal

riksdagsvaktmästare. Det är emellertid uppenbart, att en dylik lösning framstår

såsom mindre tilltalande. Förutom den allmänna anmärkning, som kan

riktas häremot, nämligen att verken böra i första hand äga själva avgöra,

vilka befattningshavare för utförande av vaktgöromål som böra beredas arbete

därstädes, träffas det nyss angivna uppslaget av den speciella invändningen,

att riksdagen icke beviljar anslag för avlönande av personal vid de

affärsdrivande verken och att således ett eventuellt villkor om anställande av

riksdagsvaktmästare icke kan beträffande dessa i personalhänseende omfattande

verk knytas till ett anslagsbeviljande av riksdagen. Även ur andra synpunkter

än de nu anförda synes tanken att föreskriva formlig skyldighet för

verken att anställa viss vaktpersonal icke lämplig att förverkliga. Enligt kommitténs

förmenande vore det därför avgjort att föredraga, om en eventuell

anordning med anställande av riksdagsvaktmästare i verken kunde grundas

mindre på bestämd skyldighet för verken att efterkomma vissa direktiv än på

frivillig överenskommelse mellan verken och det riksdagens organ, genom

vars försorg vaktmästarnas anställningsförhållanden skulle regleras.

Kommittén har för att erhålla närmare belysning av föreliggande anställningsmöjligheter

för riksdagsvaktmästare vid de statliga verken i Stockholm

funnit sig böra inhämta yttranden från dessa. 1 skrivelse till verken den 16

februari 1944 anförde kommittén bland annat följande.

Tidigare rekryterades de tios riksdagen anställda vaktmästarna huvudsakligen

hland personer, som innehade fast anställning i statens tjänst. I fråga om dessa,

vilka sålunda under riksdagstiden åtnjöto tjänstledighet från sina innehavande statliga

befattningar, uppkommo i allmänhet icke några .särskilda spörsmål avseende

regleringen av deras anställningsförhållanden hos riksdagen. Numera ha förhållandena

ändrats. Sålunda inneha av de hos 1944 års riksdag anställda vaktmästarna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

allenast ett fåtal fast anställning d statens tjänst, till vilken anställning de kunna

återgå vid riksdagstidens slut. Det stora flertalet av vaktmästarna hos riksdagen

saknar fast anställning mellan riksdagarna. Beträffande denna kategori erfordras en

undersökning angående möjligheterna att bereda befattningshavarna eller en del av

dem anställning på annat håll under tid, då deras arbetskraft icke tages i anspråk

av riksdagen. Härvid inställer sig såsom första alternativ frågan, huruvida vaktmästarna

hos riksdagen under ifrågavarande mellantid skulle kunna beredas anstäélning

hos statliga verk i Stockholm.

Kommittén har preliminärt diskuterat följande anordning. Vaktmästarna hos riksdagen

antagas, såsom extra tjänstemän eller i förekommande fall i mera fast anställning,

hos riksdagen. Beslut om antagning meddelas beträffande all här avsedd

personal av visst riksdagens organ, vilket handhar ansvaret för vaktmästarnas anrättnings-

och tjänstgöringsförhållanden, verkställer löneutbetalningar, pensionsavdrag

etc. För tid, då vaktmästarna icke tagas i anspråk för tjänstgöring hos riksdagen

eller åtnjuta ledighet av särskild anledning (semester, sjukledighet), skola de

vara skyldiga att bestrida tjänstgöring vid statliga verk i Stockholm. En grundläggande

förutsättning för en sådan anordning är, att det anställande organet genom

överenskommelse med nämnda verk förskaffat sig garanti för att vaktmästarnas arbetskraft

kan tagas i anspråk av verken på lämpligt sätt, varvid förutom vanliga

vaktmästargöromål även eventuellt förekommande lämplig sysselsättning av annat

slag kan ifrågakomma. Det måste härvid givetvis tillses, att den årliga tjänstgöringstiden

för vaktmästarna blir fullt utnyttjad. Ur verkens synpunkt lärer avseende böra

fästas vid att vaktmästarna regelmässigt komma att tagas i anspråk av riksdagen

från och med omkring den 10 januari varje år; verken skulle i allmänhet kunna

disponera dem under senare halvåret, varvid dock förekomsten av eventuell höstsession

för riksdagen får tagas i betraktande. Såsom allmän regel böra gälla, att vaktmästarnas

tjänstgöring i verken icke hör avse vikariat av helt kortvarig beskaffenhet

utan tjänstgöringsperioder av någorlunda långvarig tidslängd (minst 15 dagar).

Kommitténs ovannämnda skrivelse tillställdes 92 statliga verk och inrättningar

i Stockholm. Vissa av dem införskaffade i sin tur yttranden från

underlydande förvaltningsorgan i eller omedelbart utanför Stockholm. Sammanlagt

inkommo i anledning av kommitténs skrivelse 116 yttranden.

Det stora flertalet av de positiva yttrandena gingo i den riktningen, att

vederbörande verk förklarade sig ha behov av vikarier för vaktmästare under

semestertiden, d. v. s. normalt högst intill september månads utgång. Vissa

verk uttalade, att de vid behov av tillfälliga vikarier i anledning av uppkommande

sjukdomsfall militärinkallelser m. in. vore villiga att anlita riksdagsvaktmästare.

Slutligen förklarade 7 verk, att möjlighet till anställning av

annat slag än som semestervikarier eller andra tillfälliga vikarier förelåg under

icke-riksdagstid för ett visst antal riksdagsvaktmästare.

De negativa yttrandena voro emellertid talrikare än de positiva. I de fall,

då särskild motivering för en avvisande inställning anfördes, framhölls att

arbetets speciella karaktär i ifrågavarande verk gjorde anlitandet av riksdagsvaktmästare

mindre lämpligt eller att verkets egen vaktmästaruppsättning

vore tillfyllest för bestridande av förekommande göromål.

Återgång till äldre rekryteringssystem — d. v. s. att vaktmästarna hade sin

normala anställning i vanlig civil statstjänst och »utlånades» till riksdagen

under erforderlig tid — ifrågasattes av 5 verk, nämligen överståthållarämbetet,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, byggnadsstyrelsen och riksbanken.

Av dessa verk förklarade sig tre kunna i större eller mindre utsträckning bereda

riksdagsvaktmästare semestervikariat in. m., därest det tilltänkta systemet

skulle genomföras, medan de två övriga verken intogo en helt avvisande

ståndpunkt. Särskilt må framhållas, att telegrafstyrelsen förklarat sig beredd

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

att undersöka, i vad mån styrelsen kan ställa hos densamma anställda personer

till förfogande för tjänstgöring hos riksdagen under tid, då denna är

samlad, ävensom huruvida styrelsen kan hos sig anställa nåtron eller några

av de hos riksdagen nu anställda yngre vaktmästarna och vaktmästarbiträdena.

De närmare detaljerna beträffande den verkställda undersökningen — som

i det hela givit ett föga gynnsamt resultat — har kommittén icke ansett nödigt

att här återgiva; hämtinnan torde kommittén, i den mån redogörelse

icke lämnas här nedan, få åberopa en handlingarna i ärendet bilagd promemoria.

2. P r i n c i p di s k u s s i o n.

Ur synpunkten av en fullgod rekrytering till de olika vaktmästarbefattningarna

hos riksdagen framstår det i och för sig såsom en naturlig tanke, att

riksdagen för tillgodoseende av kamrarnas, utskottens och riksdagens kanslis

behov genom ett centraliserat förfarande antager erforderligt antal vaktmästare,

vilkas kvalifikationer på ett enhetligt sätt kunna underkastas vederbörlig

prövning. En dylik prövning finge härvid förutsättas skola ske genom

ett gemensamt riksdagens organ, hos vilket alla anställningsfrågor av ifrågavarande

slag sålunda skulle kunna centraliseras. Om ett centralt antagande

av riksdagsvaktmästare skulle äga rum, skulle det vidare framstå såsom

konsekvent, om antagandet kunde ske hos riksdagen såsom den arbetsgivare

institutionen, varigenom alltså vaktmästarna skulle erhålla sin fasta anställning

hos denna. Civilförvaltningens personalförbunds önskemål kan sålunda

i och för sig anses ha visst fog för sig.

Emellertid inställa sig vid närmare granskning av detsamma vissa invändningar

av principiell natur. Till en början må då framhållas, att riksdagen

normalt är samlad endast omkring 5 månader årligen.1 Riksdagsvaktmästarna

tagas således — bortsett från ett fåtal, som under höstarna pläga tjänstgöra

hos riksdagens revisorer eller som under en del av icke-riksdagstid eljest

kunna sysselsättas inom riksdagens hus — icke i anspråk av riksdagen ens

under större delen av året. Om fast anställning med lön året runt samt pensionsrätt

o. d. skall kunna ifrågakomma för riksdagsvaktmästarna, måste

sålunda förutsättas, att arbete kan under den del av året, då riksdagen icke

är samlad, beredas dem på annat håll inom den statliga förvaltningen. Då

inställer sig emellertid frågan, huruvida det kan anses vara en rationell anordning

att antaga befattningshavare i fast anställning hos en institution, när

befattningshavarnas arbetskraft måste förutsättas under mer än halva året

bli permanent tagen i anspråk utanför denna institution.

Rent principiellt synes en dylik lösning av anställningsfrågan för en befattningshavargrupp

icke lycklig. Det naturliga betraktelsesättet är givetvis, att

fast anställning inom visst verk eller förvaltningsområde beredes endast sådana

befattningshavare, vilka kunna beräknas vara mera permanent behövliga

inom verket eller förvaltningsområdet och med kontinuerlig tjänstgöring

därstädes. Vidare må framhållas, att en reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena

för viss befattningshavargrupp förutsätter, alt densamma

inordnas under för vederbörande förvaltningsområde eljest gällande avlöningsreglementen

för ordinarie respektive icke-ordinarie personal. Det bör

emellertid härvid understrykas, alt förefintliga avlöningsreglementen i sin

allmänna uppläggning äro grundade bland annat på den förutsättningen, att

de tjänstemän, vilkas avlöningsförhållanden genom reglementena regleras,

1 Ilär och i det följande har bortsetts från att riksdagen under de senaste åren på grund av

rådande förhållanden haft höstsession.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

äro mera permanent behövliga för arbete inom de verk, å vilka reglementena

äga tillämpning. I varje fall lärer detta obetingat gälla i fråga om ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän. Ett inordnande under visst avlöningsreglemente

av en befattningshavargrupp, vilken icke kan tagas i anspråk för arbete

inom vederbörande verk under mer än en del av året, skulle därför

1 ramstå såsom i viss mån stridande mot grunderna för ifrågavarande reglemente.

Vid en tillämpning på riksdagsvaktmästarna av ovan anförda principiella

resonemang har man först att bestämma, vilket förvaltningsområde den tilltänkta

regleringen av anställningsförhållandena skulle avse. Detta synes böra

vara riksdagen och dess verk som en enhet, alltså riksdagens kamrar, utskott

och kansli ävensom riksbanken, riksgäldskontoret, riksdagens hus, riksdagsbiblioteket

samt justitie- och militieombudsmansexpeditionerna. Vid ett ianspråktagande

av riksdagsvaktmästarna för tjänstgöring hos riksdagen och dess

verk skulle således deras tjänstgöring fördelas på det sättet, att de skulle

tjänstgöra i riksdagen under riksdagstid och i riksdagens verk under den

övriga delen av året. bortsett från semestertiden. Beträffande de avlöningsbestämmelser,

som härvid skulle gälla för dessa vaktmästare, ligger närmast

till hands att utgå ifrån, att vaktmästarna skulle inordnas under avlöningsreglementena

för ordinarie tjänstemän respektive icke-ordinarie befattningshavare

vid riksdagens verk.

Emellertid utvisar den av kommittén verkställda undersökningen rörande

föreliggande arbetsmöjligheter, att man icke kan räkna med att riksdagsvaktmästarna

kunna tagas i anspråk för kontinuerlig tjänstgöring hos riksdagens

verk under tiden mellan riksdagarna. Justitie- och militieombudsmansexpeditionerna

ha endast en vaktmästare vardera, och här kan således

normalt endast bli fråga om semestervikariat, vilka i gynnsammaste fall

skulle kunna uppgå till högst 60 dagar i följd årligen för en person. Beträffande

riksdagsbiblioteket har enligt lämnad uppgift icke vid något tillfälle

mer än en vikarie på en gång varit anställd vid biblioteket; förekommande

anställning för vikarien har normalt haft karaktären av semestervikariat.

I fråga om riksbanken har för semesterperioden 1944 (april—september) räknats

med att tillfälligt anställa fyra vaktmästare, men en viss omläggning av

semestrarnas fördelning har uppgivits kunna framdeles genomföras så, att

en större del av vaktmästarpersonalen erhåller ledighet under tiden medio

juni—slutet av september; härigenom skulle öppnas viss möjlighet att som

vikarier anlita hos riksdagen anställda vaktmästare. Med hänsyn till arbetets

natur anses personer över 40 eller under 26 år icke böra ifrågakomma. Vad

slutligen riksgäldskontoret (inklusive riksdagens ekonomibyrå) angår, har

därifrån uppgivits, att eu extra ordinarie och två extra vaktmästare under

1944 års riksdag åtnjutit tjänstledighet för tjänstgöring hos riksdagen; i den

mån dessa återginge till riksgäldskontoret vore verket icke, åtminstone tills

vidare, i tillfälle att bereda anställning under perioderna mellan riksdagarna

för andra hos riksdagen tjänstgörande vaktmästare.

Av det ovan anförda framgår omedelbart, att det icke för närvarande låter

sig göra att grunda en permanent reglering av riksdagsvaktmästamas anställnings-

och avlöningsförhållanden på en uppdelning av deras årliga tjänstgöring

mellan riksdagen själv och riksdagens verk. De i det föregående angivna

principiella synpunkterna göra det vidare icke gärna möjligt att såsom

en permanent anordning räkna med, att riksdagsvaktmästarna skulle

kunna, med bibehållen fast anställning hos riksdagen, tagas i anspråk för

tjänstgöring mellan riksdagarna i andra verk än riksdagens verk. Sistnämnda

förfaringssätt skulle för övrigt säkerligen visa sig vara förenat med betydande

svårigheter i praktiken och bland annat medföra rubbningar i befordringsgången

för de olika ämbetsverkens egen vaktpersonal.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

I detta läge inställer sig frågan, huruvida icke den principiellt riktigaste

lösningen av frågan vore, att återgång skedde till det rekryteringssystem, som

tidigare var det normala beträffande riksdagsvaktmästarna, nämligen att rekryteringen

såsom regel äger mm bland personal, som redan innehar fast

anställning i statens tjänst. Av den tidigare lämnade redogörelsen för inkomna

§var på kommitténs rundskrivelse till verken angående förefintliga arbetsmöjligheter

framgår, att fem verk ifrågasatt återgång till äldre rekryteringssystem.

Kommittén vill erinra, att det beträffande de hos riksdagens kamrar,

utskott och kansli anställda tjänstemännen är regel, att dessa från innehavande

fast anställning utom riksdagen inlånas för tjänstgöring hos densamma

under riksdagstid, varvid de i vissa fall åtnjuta tjänstledighet från egen befattning

och i andra fall fullgöra riksdagstjänstgöringen jämsides med statstjänsten.

Kommittén kan icke underlåta att finna naturligt, om motsvarande

anordning kunde komma i tillämpning även beträffande riksdagsvaktmästama.

Fördelarna härav äro uppenbara. Till en början skulle frågan om vaktmästarnas

avlöning och anställning mellan riksdagarna automatiskt erhålla

sin lösning genom att de skulle ha möjlighet att återgå till fast anställning

efter riksdagstjänstgöringens slut. Vidare skulle riksdagen regelmässigt vara

tillförsäkrad att erhålla vaktpersonal, som redan passerat utbildningsstadiet

och förskaffat sig erforderlig rutin och erfarenhet av sådant arbete, varom

här är fråga. Dessutom skulle genom ett lämpligt anordnat ansökningsförfarande

kunna sörjas för, att riksdagen till sitt biträde regelmässigt erhölle för

uppgiften särskilt väl lämpade befattningshavare. Slutligen är att märka den

betydelsefulla omständigheten, att frågan om personalens pensionering skulle

lösas utan att särskilda åtgärder behövde vidtagas.

Å andra sidan skulle mot ett system sådant som det nyss angivna kunna

anföras vissa invändningar. Sålunda skulle det medföra den nackdelen, att

riksdagen icke skulle under alla förhållanden vara garanterad att erhålla

nödigt biträde för vaktgöromål. Det skulle nämligen kunna tänkas, att antalet

av dem, som vid visst tillfälle anmält sig till erhållande av anställning

hos riksdagen, vore för lågt för att täcka behovet av vaktpersonal. Denna

invändning är emellertid sannolikt övervägande teoretisk. Om blott det sörjdes

för, att den vaktmästarna från riksdagen tillkommande ersättningen bleve

tillräckligt stor för att dels kompensera minskningen i löneförmåner å egen

tjänst under tjänstledighet för fullgörande av tjänstgöring hos riksdagen, dels

därutöver medge viss reell löneökning, torde man icke behöva befara, att

icke tillräckligt antal sökande skulle anmäla sig. Skulle detta emellertid inträffa

återstode alltid den utvägen att genom rekrytering utifrån tillfälligt

anställa nödigt extra biträde mot i det enskilda fallet särskilt bestämd ersättning.

Fn annan invändning, som kan riktas mot systemet att för riksdagens

behov taga i anspråk hos verken fast anställda vaktmästare, är den

att vissa vaktmästare genom att förskaffa sig anställning hos riksdagen skulle

bli i tillfälle att erhålla högre sammanlagd löneinkomst än övriga vaktmästare,

som icke kunde erhålla dylik anställning, utan att likväl arbetsuppgifterna

kunde sägas vara i det hela mera kvalificerade. Denna invändning

kan icke frånkännas visst fog. Dock bör ihågkommas, att den ökade inkomst,

som vissa vaktmästare skulle ernå genom tjänstgöringen hos riksdagen,

i någon mån motverkas av skyldigheten att sätta sig in i ett nytt arbetsområde

och underkasta sig ändrade arbetsförhållanden ävensom i vissa

fall av försämrad befordringslur, exempelvis genom förlust av meriterande

vikariat å högre tjänst. 1 det hela synes sistnämnda invändning icke höra

tillmätas avgörande betydelse vid frågans bedömande.

I detta sammanhang ma jämväl erinras alt — såsom närmare framgår av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

den i det föregående intagna historiken — den av riksgäldsfullmäktige år

1928 tillsatta delegationen fann vissa skäl tala för att riksdagens vaktmästare

åtminstone i huvudsak rekryterades hland personer med statsanställning,

ehuru delegationen ansåg sig icke höra ifrågasätta införande av några föreskrifter

i sådan riktning.

Kommittén har efter ingående överväganden kommit till det resultatet^ att

en principlösning av frågan om riksdagsvaktmästarnas anställnings- och avlöningsförhållanden

i första hand bör sökas med utgångspunkt från att riksdagens

behov av vaktpersonal tillgodoses genom anlitande av i statens tjänst

fast anställd personal. Enligt kommitténs mening måste nämligen detta vara

den principiellt sett riktigaste och för framtiden hållbaraste lösningen. Ur

riksdagens synpunkt framstår det dessutom såsom en i förhållande till den

uppnådda arbetsprodukten allt för dyrbar anordning, om riksdagen skulle

ha att kontinuerligt svara för den väsentliga delen av avlöningen till befattningshavare,

som icke äro permanent behövliga i dess tjänst.

Kommittén anser sig kunna förutsätta, att de ämbetsverk, som vid ett genomförande

av den ovan förordade principlösningen skulle ha att temporärt

avstå vaktpersonal för tjänstgöring hos riksdagen, icke komma att göra svårigheter

härutinnan. Det må i detta sammanhang understrykas, att tillgodoseendet

av riksdagens behov av för arbetet nödvändig personal är att anse

såsom ett led i statsverksamheten, vars behöriga fungerande ligger i alla därav

berörda parters intresse. Givetvis avser kommittén icke, att mindre verk

med endast en eller annan vaktmästare skulle vara skyldiga att avstå sin personal

för tillgodoseende av riksdagens behov. Det är i första hand de större

verken, som härutinnan höra komma i fråga.

Vad i det föregående anförts angående i statens tjänst fast anställd personal

förutsättes i förekommande fall kunna avse även kommunalt anställda

befattningshavare i Stockholm med omnejd.

En principlösning sådan som den nu förordade nödvändiggör särskilda

överväganden med avseende å den nuvarande vaktpersonalen. Hithörande

spörsmål behandlas i ett följande avsnitt.

3. Riksdagsvaktmästarnas framtida avlöningsförhållanden.

I det föregående bär kommittén uttalat sig för att riksdagens behov av

vaktpersonal framdeles såsom regel skulle tillgodoses genom anlitande av i

statens tjänst stadigvarande anställd personal. Med avseende å frågan om

riksdagsvaktmästarnas framtida avlöningsförhållanden, sedan nämnda system

genomförts, får kommittén anföra följande.

En i statens tjänst anställd expeditionsvakt eller befattningshavare i därmed

jämförlig löneställning, som beviljas tjänstledighet för tjänstgöring hos

riksdagen, förutsättes regelmässigt vara skyldig att under tiden för ledigheten

avstå samtliga kontanta avlöningsförmåner å egen tjänst. Det måste således

i första hand tillses, att den honom från riksdagen tillkommande ersättningen

göres minst så stor, att den helt täcker de avstådda löneförmånerna. Härutöver

bör emellertid nämnda ersättning lämpligen inrymma ett visst belopp

såsom särskild gottgörelse för arbetet hos riksdagen.

Närmast till hands kunde synas ligga att bibehålla för närvarande gällande

grunder beträffande avlöningsförmånerna under tjänstgöringen hos riksdagen.

Av uppgifterna å s. 13 framgår, att lägsta månadsarvode åt vaktmästare

hos kamrarna och utskotten är 402 kronor, vartill för närvarande

kommer dyrtidstillägg med 112 kronor, sålunda sammanlagt 514 kronor för

månad. En civil statstjänsteman i Stockholm i lönegrad A 7, löneklass 11

Islutlön), åtnjuter för närvarande (juli 1945) en avlöning för månad, inbe
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

räknat rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg men utan frånräknande

av pensionsavdrag, av 479 kronor 70 öre. Lägsta vaktmästarersättningen

hos riksdagen överstiger sålunda för närvarande slutlönen i lönegrad

A 7 med (514:— — 479:70 =) 34 kronor 30 öre för månad. Jämföres

nämnda vaktmästarersättning med slutlönen inom lönegrad A 5 (9 löneklassen),

erhålles en skillnad av (514:—- — 449: 10=) 64 kronor 90 öre.

Skillnaden ökas givetvis, ju lägre löneklassplacering vederbörande har i sin

stadigvarande statstjänst. Nedanstående tabell utvisar, huru förhållandena

te sig i olika löneklasser jämförda med olika nu förekommande ersättningar

från riksdagen:

Löneklass i

statstjänst

Avlöning för

månad (utan

pens.avdrag)

juli 1945

Merinkomst vid en ersättning från

riksdagen av

kr 514

kr. 550

kr. 586

4..........

373: 50

140: 50

176: 50

212: 50

5..........

393:15

120: 85

156: 85

192: 85

6..........

403: 05

110: 95

146: 95

182: 95

7..........

418: 50

95: 50

131:50

167: 50

8..........

433: 65

80: 35

116:35

152: 35

9..........

449: It)

64:90

100: 90

136: 90

10..........

469: 25

44:75

80:75

116: 75

It..........

479: 70

34:30

70: 30

106: 30

De ovan anförda siffrorna utvisa, att redan den lägsta nu gällande vaktmästarersältningen

från riksdagen väsentligt överstiger i allmänhet tillämpade

avlöningar för jämförliga befattningshavargrupper inom allmänna civilförvaltningen.

Så länge man för riksdagstjänstgöringen tar i anspråk personer,

som i allmänhet icke ha någon anställning under tiden mellan riksdagarna,

får det givetvis anses fullt försvarligt att tillmäta avlöningen från

riksdagen efter relativt förmånliga grunder, och ersättningen från riksdagen

torde också ha bestämts med beaktande bland annat av anställningens

säsongbetonade karaktär. Annorlunda blir emellertid förhållandet, om man

i enlighet med vad kommittén förordat regelmässigt rekryterar vaktmästarsysslorna

hos riksdagen bland personer, som redan inneha stadigvarande

anställning i statens tjänst. I dylika fall vill det förefalla kommittén,

att anledning icke föreligger att göra ersättningen från riksdagen större än

att den kan innefatta ett tillskott till den normala avlöningen, som dels utgör

tillräcklig lockelse att söka anställning hos riksdagen, dels medför skälig ersättning

med hänsyn till skyldighet att underkasta sig ändrade arbetsförhållanden

o. dyl. Om man med denna utgångspunkt betraktar de för närvarande

utgående ersättningarna, torde man komma till det resultatet, att de måste

anses vara onödigt höga, när det gäller vaktmästare, som ha stadigvarande

anställning utom riksdagen.

Riksdagsvaktmästarnas blivande ersättning synes, vid tillämpning av nyss

angivna riktlinjer, kunna bestämmas på ettdera av två sätt. Antingen kan

man förfara så, att ersättningen från riksdagen kommer att utgå dels i form

av goltgörelse för faktiskt mistade avlöningsförmåner å egen tjänst enligt

vederbörligt intyg, dels med ett visst belopp för dag eller för månad. Eller

ock kan — i anslutning till vad för närvarande gäller — det förfaringssättet

tillämpas, att från riksdagen utanordnas ett enhetligt belopp, så avvägt, alt

det alltid täcker avstådda löneförmåner å vederbörande befattningshavares

egen tjänst och därutöver innefattar viss ersättning för arbetet hos riksdagen.

Tillämpas den förstnämnda metoden, kommer i vissa fall ersättningen till

olika riksdagsvaktmästare med samma tjänstgöringsförhållanden och arbets
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

åligganden inbördes att utgå med skilda belopp. Avdöningen blir nämligen

högre, ju högre tjänst utom riksdagen vederbörande innehar. Om samtidigt en

expeditionsvakt i lönegrad A 5 löneklass 9 och en förste expeditionsvakt i lönegrad

A 7 löneklass It söka anställning hos riksdagen, kommer det därför också

med denna metod att bli dyrare för riksdagen att anställa den senare än den

förre. A andra sidan må framhållas, att med denna metod riksdagen har garanti

för att den omständigheten att en befattningshavare uppflyttats till högre

löneklass eller befordrats till högre statstjänst, icke i och för sig förhindrar

hans förnyade anställning hos riksdagen. Vidare medför den nu angivna metoden

den bestämda fördelen, att man kan vid utanordnande av ersättning

från riksdagen helt bortse från frågan om dyrtidskompensation, enär denna

fråga ordnas automatiskt genom att ersättning medgives för mistad lön i egen

befattning.

Om åter alternativet med enhetlig ersättning väljes, kan det anställande

organet utvälja den för uppgiften lämpligaste sökanden, utan att andra hänsyn

än sådana, som ha sin grund i skiljaktigheter i arbetsåligganden och

tjänstgöringsförhållanden, behöva tagas i fråga om ersättningens utmätande.

Detta får ur vissa synpunkter anses vara en fördel. Å andra sidan lider systemet

med enhetlig ersättning av den svagheten, att frågan om dyrtidskompensationen

lämnas olöst. Om således en enhetlig ersättning skulle fixeras med

utgångspunkt från nu rådande indexläge, skulle vid framdeles inträffande

prisstegring respektive prisfall frågan om omreglering av ersättningsbeloppet

behöva upptagas till omprövning.

I valet mellan de nu angivna förfaringssätten synes det förstnämnda böra

givas företrädet. Fördelarna av att ha en allmängiltig och en gång för alla

verkande regel vid ersättningens utmätande synas nämligen väga tyngre än

det förhållandet, att riksdagen i vissa fall för förvärvande av en i den egna

tjänsten högre avlönad arbetskraft kan få vidkännas viss extra kostnad.

Kommittén förordar fördenskull, att ersättningen till riksdagsvaktmästare,

som framdeles anställas (beträffande de för närvarande tjänstgörande hänvisas

till kapitlet Övergångsfrågor i det följande), bestämmes i form av dels

ersättning för mistade avlöningsförmåner under tjänstledighet å egen tjänst,

dels ock särskilt arvode. Innan utbetalning från riksdagen sker av det belopp,

som motsvarar avstådda avlöningsförmåner å egen tjänst, böra i förekommande

fall vederbörliga pensionsavdrag verkställas. Med ersättning för

mistade avlöningsförmåner avser kommittén i detta sammanhang närmast

den kontanta avlöningen. Erinras må, att ordinarie, extra ordinarie eller extra

tjänsteman i statens tjänst, vilken åtnjuter tjänstledighet för anställning hos

riksdagen, jämlikt gällande bestämmelser icke skall avstå honom tillkommande

förmån av sjukvård. Skulle i något fall fråga uppkomma om avstående av

viss, icke kontant avlöningsförmån under tjänstledighet för tjänstgöring hos

riksdagen, hör, där så befinnes erforderligt för tillvaratagande av vederbörande

befattningshavares berättigade intressen, ersättningen från riksdagen

kunna inbegripa även sådan förmån.

Vad därefter angår storleken av det särskilda arvode, som bör utgå till

vederbörande befattningshavare från riksdagen utöver ersättning för mistade

löneförmåner, kan detsamma hållas inom tämligen snäva gränser. Syftet med

detta arvode skall, såsom i det föregående framhållits, vara att detsamma

skall utgöra en lockelse att söka anställning hos riksdagen och samtidigt

innefatta skälig gottgörelse för att vederbörande underkastar sig ändrade arbetsförhållanden

o. d. Det må i detta sammanhang erinras, att vaktmästare

hos riksdagen är skyldig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt, vilken

utlämnas såsom lån; denna föreskrift, som innebär en viss förmån genom

inbesparing av vederbörande befattningshavares egna kläder, förutsätter kom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

mittén skola bibehållas. Vid övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter

har kommittén ansett sig böra förorda ett särskilt arvode av 1

krona 50 öre för dag (45 kronor för månad) åt vaktmästare i allmänhet hos

kamrar och utskott, 2 kronor för dag (60 kronor för månad) åt vaktmästare

i riksdagens kansli in. fl. ävensom 3 kronor för dag (90 kronor för månad)

åt förste vaktmästare och postvaktmästare hos kamrarna. Från personalhåll

har under arbetets gång framförts önskemål om höjning av nyssnämnda

dagbelopp med 50 öre. Nedan lämnas en sammanställning av kommitténs

nu omförmälda förslag, varvid för jämförelses skull angivits även den för

närvarande i olika fall utgående ersättningen:

Exempel på

löneställning

;i egen tjänst

Ersättning

för mistade

löneförmåner

(utan pen- sionsavdrag)

Sammanlagd ersättning för månad vid placering i

lägsta gruppen

mellangruppen

högsta gruppen

enligt

förslaget

(arv. 45: —)

nuva-

rande

enligt

förslaget

(arv. 60: —)

nuva-

rande

enligt

förslaget

(arv. 90: —)

nuva-

rande

A 5: 5......

393: 15

438: 15

514

453: 15

550

483: 15

586

A 7:7......

418: 50

463: 50

514

478: 50

550

508: 50

586

A 5: 9......

449:10

494: 10

514

509:10

550

539: 10

586

A 7: It.....

479: 70

524: 70

514

539:70

550

569: 70

586

Vad kommittén i det föregående anfört har avseende å de befattningshavare

hos riksdagen, som där erhålla anställning såsom förste vaktmästare,

vaktmästare eller portvakt. För vaktmästarbiträde gäller för närvarande

ett arvode (284 kronor för månad inberäknat dyrtidstillägg), som väsentligt

understiger lägsta i allmänhet förekommande avlöning för manliga civila befattningshavare

i statens tjänst. Det synes lämpligen böra överlämnas åt det

anställande organet att bestämma den ersättning som bör tillkomma vaktmästarbiträde.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att vaktmästarbiträde

förutsättes i normala fall icke skola i denna egenskap kvarbliva i

anställning hos riksdagen efter uppnådda 20 års ålder, övergång till anställning

såsom vaktmästare hos riksdagen, i den mån dylik kommer i fråga,

bör för sådant biträde i fortsättningen kunna ske endast med tillämpning av

huvudregeln, d. v. s. efter det han vunnit fast anställning utom riksdagen.

Beträffande den nuvarande befattningen såsom hisskonduktör må framhållas,

att denna befattning upptogs i avlöningsbestämmelserna från och

med år 1939, varvid det förutsattes, att fullmäktige i riksgäldskontoret icke

vidare skulle ha att besluta rörande hisskonduktörers avlönings- och andra

anställningsvillkor. Emellertid ha förhållandena numera ändrats, sedan riksdagshusets

hissmaskineri moderniserats. För närvarande finnes endast en

befattningshavare av ifrågavarande slag anställd; denne har emellertid andra

arbetsuppgifter än att vara hisskonduktör och anställes genom riksgäldsfullmäktiges

försorg såsom befattningshavare vid riksdagens hus. Vid nu angivna

förhållanden har kommittén ansett befattningen hisskonduktör icke höra

medtagas i förevarande bestämmelser.

Innan kommittén lämnar frågan om riksdagsvaktmästamas framtida löneförhållanden,

vill kommittén framhålla, att möjlighet synes böra hållas öppen

för det riksdagsorgan, som skall ha anställningsfrågan om hand, att i särskilda

fall bestämma ersättning åt riksdagsvaktmästare efter grunder, som

avvika från de av kommittén förordade. Kommittén förutsätter emellertid

härvid, att denna möjlighet utnyttjas endast i undantagsfall och då särskilda

omständigheter äro för handen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Skulle i något fall brist på sökande från ämbetsverk och myndigheter till

viss vaktmästarbefattning hos riksdagen uppstå, bör givetvis det anställande

organet äga fatta beslut om rekrytering av befattningen i särskild ordning

mot den ersättning, som finnes av omständigheterna påkallad.

I ett följande avsnitt behandlar kommittén frågan om de avlöningsbestämmelser,

som bli erforderliga vid ett genomförande av kommitténs förslag.

4. Övergångsfrågor.

Vid ett ordnande av frågan om riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden

enligt de riktlinjer, som kommittén i det föregående förordat, inställer

sig frågan, huru bör förfaras med de vaktmästare, som för närvarande

äro anställda hos riksdagen, därest de framdeles vinna förnyad anställning

i riksdagens tjänst.

Enligt de uppgilter, som i det föregående lämnats å s. 14—15, äro 7 av

de nuvarande riksdagsvaktmästarna under tiden mellan riksdagarna anställda

i statlig tjänst med heltidstjänstgöring. Beträffande denna grupp bör

övervägas, huruvida de hithörande befattningshavarna böra vid fortsatt anställning

bos riksdagen avlönas enligt de av kommittén förordade generella

grunderna eller om de skola övergångsvis äga bibehålla sin nuvarande arvodesställning,

därest de återkomma till riksdagstjänstgöring. Med hänsyn till att

4 av dessa kunna åberopa långvarig tjänstgöring hos riksdagen, torde beträffande

dem hittillsvarande avlöningsförmåner böra gälla, så länge de fortsätta

sin tjänstgöring hos riksdagen. Även beträffande de 3 övriga, vilka visserligen

kunna åberopa endast ett par års riksdagstjänstgöring, synas hittillsvarande

arvodesbelopp lämpligen böra få gälla.

Vidare framgår av uppgifterna å s. 14—15, att 2 av riksdagsvaktmästarna

äro pensionärer och alt 4 av olika skäl förklarat sig icke önska reglering av

sina anställningsförhållanden enligt civilförvaltningens personalförbunds år

1943 framställda förslag. Även för dessa sex synes avlöningen i fortsättningen,

i den mån de återkomma till anställning hos riksdagen, böra utgå

efter nu gällande grunder.

De återstående riksdagsvaktmästarna, sammanlagt ett 30-tal befattningshavare,

kunna indelas i huvudsakligen två kategorier. Den ena består av de

-— huvudsakligen yngre och medelålders — vaktmästare, som kunna förutsättas

bli placerade i fast anställning utom riksdagen, om erforderliga åtgärder

härför vidtagas. Den andra kategorien ulgöres av sådana vaktmästare,

som på grund av högre levnadsålder eller av andra skäl icke torde komma i

fråga till dylik anställning.

Enligt kommitténs förmenande bör det riksdagsorgan, som framdeles skall

svara för riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden, i görligaste mån

söka ordna så, att de nuvarande vaktmästare, beträffande vilka detta är

möjligt, beredas anställning av mera fast natur hos statliga eller kommunala

verk och myndigheter i Stockholm med omnejd. Givetvis förutsättes härvid

medverkan av vederbörande vaktmästare själva. I enstaka fall torde man

möjligen kunna räkna med, att riksdagsorgan^ kan träffa sådan överenskommelse

med det verk eller den myndighet, där riksdagsvaktmästare erhåller

anställning, att möjlighet hålles öppen för befattningshavaren i fråga

att, om han så önskar, erhålla erforderlig tjänstledighet från den nya anställningen

för tjänstgöring hos riksdagen. Beträffande avlöningsförhållandena

under dylik tjänstledighet skulle det givetvis ligga närmast till hands, att

de i det föregående angivna, normala huvudreglerna finge gälla. Kommittén

har emellertid ansett sig kunna föreslå, alt även denna grupp av de nu anställda

vaktmästarna skola få övergångsvis behålla hittillsvarande arvode

från riksdagen, i den mån de återvända till anställning där.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Frågan om överförande av de nuvarande riksdagsvaktmästarna till fast

anställning lios verk eller myndighet utom riksdagen synes böra av vederbörande

riksdagsorgan ägnas all erforderlig uppmärksamhet, enär det måste

anses vara angeläget, att olika till buds stående möjligheter utnyttjas för att

tiden för övergång till det anställningssystem, som enligt kommitténs förslag

hädanefter skulle bli det normala, så mycket som möjligt förkortas.

Även om det skulle visa sig möjligt att bereda anställning hos ämbetsverk

in. fl. myndigheter utom riksdagen åt ett visst antal av de nuvarande riksdagsvaktmästarna,

torde emellertid ett icke ringa antal hland dessa vaktmästare

kunna beräknas icke bliva på sådant sätt placerade. Fråga uppstår

då, vilka åtgärder som böra vidtagas beträffande dessa.

Beträffande sist angivna vaktmästare kunde man visserligen i och för sig

ifrågasätta, om några särskilda åtgärder behövde vidtagas utöver en tillförsäkran

om att varda bibehållna vid tidigare gällande arvode. Man kunde föra

det resonemanget, att dessa vaktmästare finge fortsätta att inneha en relativt

väl avlönad, säsongbetonad anställning hos riksdagen, så länge de själva

önskade det och de vore för riksdagen behövliga, och alt det finge bli vars

och ens ensak, hur han ordnade sina anställningsförhållanden under den del

av året, då han icke toges i anspråk av riksdagen. Såsom särskilt stöd för

ett dylikt betraktelsesätt skulle kunna anföras, att dessa vaktmästare i allmänhet

torde själva ha valt att söka anställning hos rikdagen med full vetskap

om att anställningen där och därmed avlöningen därifrån icke skulle

komma att fortvara mer än under viss del av året. Emellertid synes man

icke böra bortse från, att konsekvensen av det tidigare anförda torde fordra

övervägande av vissa åtgärder även beträffande nu ifrågavarande vaktmästare.

Om man nämligen i enlighet med vad kommittén i det föregående uttalat

söker genom positiva åtgärder medverka till att vissa av de nuvarande

riksdagsvaktmästarna beredas fast anställning utom riksdagen, förefaller det

icke opåkallat, att man även beträffande dem, som icke torde kunna komma

i fråga till erhållande av dylik anställning, överväger vissa åtgärder till underlättande

av deras utkomstmöjligheter. Det må också framhållas, att det

väl särskilt torde vara tanken på anställningsförhållandena för de äldre riksdagsvaktmästarna

— och det är dessa det nu närmast är fråga om •—• som

föranlett riksdagen att igångsätta förevarande utredning. I det följande skall

närmare undersökas, vilka åtgärder som skulle kunna stå till buds i nu omliandlade

avseende.

Till en början synes böra övervägas, på vad sätt de nu ifrågavarande riksdagsvaktmästarna

skulle kunna beredas anställning under tiden mellan riksdagarna.

Om, såsom kommittén förutsätter, riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden

framdeles komma att ordnas genom ett och samma riksdagens

organ, torde erforderliga förutsättningar komma alt skapas för att

förefintliga möjligheter till anställning mellan riksdagarna bliva vederbörligen

utnyttjade. Kommittén har för sin del vidlagit vissa åtgärder av detta

slag beträffande är 1944. 1 skrivelse den 19 april 1944 till ett antal statliga

verk och myndigheter i Stockholm med omnejd hemställde kommittén, att

verken ville vid uppkommande behov av vaktpersonal under nämnda år taga

under övervägande alt anlita hus riksdagen för det dåvarande anställda befattningshavare

av ifrågavarande slag. Kommittén förklarade sig härvid i

första hand avse semestervikariat och andra tillfälliga vikariat eller anställningar

men åsyftade även sådan anställning i rekrytcringsgraden, som eventuellt

skulle kunna åtföljas av fastare anställning i verket. Kommittén träffade

överenskommelse med materialförvaltaren i riksdagshuset, att denne

skulle på anfordran av verken tillhandagå med upplysningar angående de

personer bland riksdagsvaktmästarna, som kunde komma ifråga till anställ
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

ning i verken efter slutet av 1944 års vårsession. Enligt vad kommittén inhämtat,

blevo på detta sätt så gott som samtliga riksdagsvaktmästare, som

kunde komma i fråga, placerade såsom semestervikarier i olika verk.1

Kommittén vill i första hand förorda, att det riksdagsorgan, som framdeles

kommer att få riksdagsvaktmästarnas anställningsfråga om hand, söker

på motsvarande sätt, som nyss angivits, medverka till anskaffandet av arbetsmöjligheter

hos statliga verk och myndigheter (inberäknat riksdagens

verk) åt dem av de nuvarande riksdagsvaktmästarna, om vilka i detta sammanhang

är fråga. Även de kommunala myndigheterna i Stockholm och dess

förorter synas härvid böra tagas med i beräkningen.

Vidare skulle i och för sig kunna övervägas att för tid, då nu ifrågavarande

riksdagsvaktmästare icke kunde mellan riksdagarna beredas avlönad

anställning genom det anställande organets försorg eller eljest, införa någon

form av kontant gottgörelse. Det skulle härvid närmast bli fråga om något

slags »väntepengar». Emellertid har, såsom av vad ovan å s. 8—9 anförts,

den av fullmäktige i riksgäldskontoret år 1928 tillsatta delegationen varit

inne på detta spörsmål och därvid på anförda skäl funnit, att frågan om en

förbättring av riksdagsvaktmästarnas ekonomiska ställning, i den mån en

sådan kunde finnas befogad, ej borde lösas genom införande av rätt till avlöning

under tiden mellan riksdagarna. Då kommittén delar den av nyssnämnda

delegerade uttalade uppfattningen, anser sig kommittén icke böra

närmare ingå på den omhandlade frågan.

Vad i det föregående anförts i fråga om anställningsmöjligheter under ickeriksdagstid

samt om »väntepengar» för sådan tid har avsett frågan om de

nuvarande äldre riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden för tid, då

de icke tagas i anspråk av riksdagen och icke äro där anställda. Det är givetvis

här, som man särskilt bör söka få till stånd åtgärder till förbättring

av nuvarande förhållanden. I detta hänseende torde det, såsom tidigare framhållits,

få förväntas, att föreliggande anställningsmöjligheter bli vederbörligen

utnyttjade, sedan framdeles ett gemensamt organ övertagit bestyret med

anställningsförhållandenas ordnande, och att såsom följd härav en avsevärd

förbättring kan komma till stånd.

I fråga om särskilda åtgärder i avlöningshänseende för tid, då nu avsedda

riksdagsvaktmästare fullgöra tjänstgöring hos riksdagen och åtnjuta avlöning

därifrån, skulle närmast kunna komma i fråga att överväga införande

av någon form av ålderstillägg samt av bestämmelser angående avlöning under

sjukdom och annan ledighet. Frågan om semester torde lösas med tillämpning

av gällande semesterlag.

Med avseende å frågan om ålderstillägg må erinras, att sådana icke för

närvarande utgå till hos riksdagen tillfälligt anställd personal. Samma arvode

utgår alltså, oavsett om vederbörande befattningshavare är nyanställd

eller om han kan åberopa långvarig tjänstgöring hos riksdagen. 1928 års delegation

(jämför ovan s. 9) föreslog, att ålderstillägg skulle införas för riksdagens

vaktpersonal, men förslaget vann icke riksdagens bifall. För egen del

har kommittén ansett sig icke böra föreslå införande av ålderstillägg åt hos

riksdagen tillfälligt anställd personal. Framhållas må i detta sammanhang,

att vid bestämmandet av den nu utgående ersättningen till riksdagsvaktmästare

viss hänsyn torde ha tagits bland annat till att ålderstillägg icke förekomma.

Beträffande fragan om bibehållande av viss del av avlöningen under ledighet

för sjukdom får kommittén erinra, att 1944 års riksdag haft att taga

ställning till detta spörsmål beträffande två hos andra kammaren tillfälligt

anställda befattningshavare, nämligen en kanslist samt kammarens förste

1 Även år 1945 har i stor utsträckning dylik anställning kunnat påräknas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

vaktmästare. Bankoutskottet framhöll i memorial nr 45 bland annat, att det

tidigare icke förekommit, att sjukavlöning medgivits utgå till tillfälligt anställd

personal hos riksdagen. Då emellertid här icke vore fråga om införande

av generell rätt till avlöning vid s jukdom utan om två speciella sjukdomsfall,

berörande befattningshavare utan annan anställning än hos riksdagen,

hemställde utskottet, att riksdagen måtte medgiva, att de båda ifrågavarande

befattningshavarna finge för tid av 1944 års riksdag, varunder vederbörande

på grund av iråkad sjukdom åtnjöte tjänstledighet från sin anställning

hos andra kammaren, uppbära eljest utgående avlöning från riksdagen

med avdrag därå av ett belopp av 2 kronor 50 öre för dag. Riksdagen beslöt

i enlighet härmed. Kommittén, som i princip vill uttala sig för att viss

avlöning måtte kunna utgå till här ifrågavarande riksdagsvaktfnästare under

förfall på grund av sjukdom, får förorda, att det riksdagsorgan, som skall

handha frågan om riksdagsvaktmästarnas anställningsförhållanden, tillägges

befogenhet att meddela det beslut i nämnda hänseende, som med hänsyn till

omständigheterna i varje särskilt fall kan befinnas motiverat. Motsvarande

bör i förekommande fall gälla, om fråga uppstår angående beviljande av

särskild ledighet för annat ändamål än styrkt sjukdom.

Beträffande slutligen frågan om pensionering av de riksdagsvaktmästare,

å vilka ifrågavarande övergångsanordningar skulle vinna tillämpning, torde

densamma liksom hittills böra upptagas till prövning i varje särskilt fall

(jämför exempelvis bankoutskottets utlåtanden 1944:5 och 1944:69). Motsvarande

torde böra gälla beträffande gratifikation eller pension till riksdagsvaktmästares

efterlevande (jämför i detta hänseende exempelvis bankoutskottets

utlåtande 1945:41).

5. Det anställande organet.

I det föregående har kommittén utgått från att anställningsfrågoma för

riksdagens vaktpersonal skulle omhänderhavas av ett gemensamt organ, hos

vilket alla dylika frågor skulle samlas beträffande riksdagens kamrar, utskott

och kansli. Med avseende å frågan, vilket detta organ bör vara, får

kommittén framhålla följande.

Med hänsyn till att det anställande organet bör kunna fungera även under

tiden mellan riksdagarna — särskilt under den tid som ligger närmast före

den 10 januari -— synes det böra undvikas, att nämnda organ är en institution,

som kan utses blott för varje riksdag för sig och som sålunda kan vara

i vei-ksamhet allenast under riksdagstid. En lösning skulle kunna vara, att

riksgäldsfullmäktige^ ensamma tjänstgjorde såsom anställande organ, en annan

att organet i fråga utgjordes av en kombination av riksgäldsfullmäktige

och kanslideputerade. Ingendera av dessa utvägar har emellertid synts kommittén

erbjuda den med hänsyn till olika föreliggande omständigheter lämpligaste

lösningen. Kommittén vill för sin del förorda, att kanslideputerade

skola utgöra det anställande organet beträffande riksdagens vaktpersonal.

Tjänstemännen i riksdagens kansli utses redan nu av kanslideputerade jämte

kamrarnas talmän och vice talmän. Huruvida ytterligare anställningsfrågor —

närmast avseende bilrädespersonal hos kamrarna och utskotten — böra överlämnas

till detta anställande organ, torde få bero på vidare prövning. Beträffande

anställande av kamrarnas och utskottens sekreterare meddelas bestämmelser

j riksdagsordningen. Det torde bli erforderligt alt för nu omhandlade

ändamål ställa nödig kanslipersonal till kanslideputerades förfogande.

För att kanslideputerade skola kunna fungera även under tiden mellan

riksdagarna synes den ändringen i nuvarande förhållanden böra vidtagas,

att kanslideputerade utses för ett visst antal hela år, förslagsvis för 3 år i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

sänder. Avfattningen av 80 § 2 mom. riksdagsordningen lägger i och för sig

icke hinder i vägen för en dylik anordning. Därest vald kanslideputerad avgår

ur riksdagen, skall han anses samtidigt ha frånträtt uppdraget såsom

kanslideputerad, varefter nyval företages för den återstående mandattiden.

Föredragningen inför kanslideputerade av de anställnings- och avlöningsfrågor,

som enligt det anförda skulle ankomma på deputerade, synes lämpligen

böra anförtros en och samma tjänsteman för samtliga ärenden. Närmast

till hands synes ligga, att föredragningen ombesörjes av byrådirektören

å riksdagens ekonomibyrå. För att de olika riksdagsorganens önskemål och

synpunkter skola kunna bli vederbörligen beaktade, bör emellertid föredragningen

av ifrågavarande ärenden, i den mån den avser personalfrågor inom

kamrarna respektive utskotten, ske efter samråd med respektive om så påkallas

i närvaro av vederbörande sekreterare, vilka böra äga rätt att till

kanslideputerades protokoll få antecknat det yttrande, vartill omständigheterna

kunna föranleda. 1 vissa fall, då kanslideputerade för behandling av

hithörande frågor behöva sammanträda under lid, då sekreterare i kamrama

respektive utskotten icke äro utsedda, synes i den utsträckning så påkallas

samråd kunna ske under hand.

Den som önskar ifrågakomma till anställning, varom här är fråga, hos

riksdagen eller något dess organ, skall således i fortsättningen ha att anmäla

sig hos riksdagens kanslideputerade. Vad särskilt vaktmästarpersonalen angår,

följer av det tidigare i detta betänkande anförda, att behovet av nyrekrytering

förutsättes i viss utsträckning skola fyllas genom anlitande av

hos statliga — eller eventuellt kommunala — myndigheter i Stockholm med

omnejd fast anställda befattningshavare. En lämplig anordning synes härvid

vara, att genom annonsering i dagspressen eller på annat sätt tillkännagives

det förefintliga behovet av personal, med angivande tillika av vederbörlig ansökningstid,

löneförmåner m. m.

II. Författningsförslag, avseende vaktpersonal samt tjänstemän i

egentlig mening.

Med utgångspunkt från vad i det föregående anförts får kommittén anföra

följande beträffande erforderliga författningsbestämmelser.

A. Ändringar i reglementariska föreskrifter för riksdagen.

I betänkandet har föreslagits, att kanslideputerade skulle bliva det anställande

organet såväl beträffande riksdagens vaktpersonal som med avseende

å vissa biträden (kanslibiträden m. fl.). Till reglerandet av kanslideputerades

ifrågavarande funktion torde vissa bestämmelser böra meddelas i Reglementariska

föreskrifter för riksdagen. Erinras må även i detta sammanhang, att

de reglementariska föreskrifterna förutsatts skola ändras till följd av föreslagen

och av 1944 års riksdag såsom vilande antagen ändrad lydelse av

§ 33 mom. 5, § 45 mom. 2 sista meningen och § 80 andra stycket riksdagsordningen

(jämför konstitutionsutskottets memorial 1944:28).

För närvarande innehålla de reglementariska föreskrifterna endast ett par

stadganden, vilka avse kanslideputerade, exempelvis § 14 andra stycket och

§15 andra stycket. Föreskrift torde nu böra meddelas, att kanslideputerade

äga anställa och entlediga ävensom meddela beslut rörande tjänstledighet åt

vaktpersonal och biträdespersonal för skrivgöromål hos kamrarna, utskotten

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

och riksdagens kansli. En allmän föreskrift synes dessutom böra meddelas, enligt

vilken beträffande kanslideputerades funktion i vissa hänseenden med

avseende å nämnda personal hänvisning sker till för denna gällande avlöningsbestämmelser.

De reglementariska föreskrifterna böra emellertid ändras icke blott med

tanke på kanslideputerades funktion såsom anställande organ för vaktmästaroch

skrivbiträdespersonal. Dessutom erfordras nämligen i ifrågavarande

reglementariska föreskrifter bestämmelser, som efter förutsatt definitiv grundlagsändring

ersätta de nuvarande stadgandena i § 33 mom. 5, § 45 mom. 2

och § 80 andra stycket riksdagsordningen, i vad sistnämnda stadganden avse

tjänstemannapersonal i egentlig mening, bortsett från kamrarnas och utskottens

sekreterare. Erinras må, att konstitutionsutskottet i sitt memorial 1944:

28 understrukit, att stadgandena om övriga riksdagstjänstemän (utom vaktpersonal)

böra utformas i anslutning till nu gällande grundlagsregler i ämnet.

Det torde böra ankomma på konstitutionsutskottet att — i anslutning till

uttalande i utskottets nyssnämnda memorial — avgiva förslag till de ändringar

i reglementariska föreskrifter för riksdagen, som med hänsyn till

det anförda bliva påkallade. Kommitténs egna, i det följande berörda författningsförslag

upptaga vissa bestämmelser, vilka avse beslutanderätt i vissa

fall för kanslideputerade.

B. Avlöningsbestämmelser för vaktpersonal.

De för närvarande gällande, i bankoutskottets utlåtande 1939: 10 (ändring

av 3 §, se bankoutskottets utlåtande 1941:70) intagna avlöningsbestämmelserna

för personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m. avse

såväl tjänstemannapersonal i egentlig mening som vaktmästarpersonal och

viss biträdespersonal. Kommittén har ansett lämpligt, att avlöningsbestämmelserna

för vaktpersonal utbrytas ur de nuvarande avlöningsbestämmelserna

och sammanföras i för denna grupp särskilt gällande bestämmelser. Erinras

må i detta sammanhang, att — såsom framgår av s. 7 i detta betänkande

— den år 1928 tillsatta delegationen föreslog särskilda avlöningsbestämmelser

för riksdagens vaktmästare. Kommittén framlägger såsom bilaga 1 till

detta betänkande Förslag till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen anställd

vaktpersonal. Såsom motivering till delta förslag får kommittén åberopa

vad i betänkandet anförts ävensom vad för närvarande i olika hänseenden

gäller samt därutöver särskilt anföra följande.

1 § 1 mom. I första stycket av förevarande moment meddelas de grundläggande

bestämmelserna rörande avlöning till riksdagens vaktpersonal, sådan

denna enligt kommitténs förslag i princip skall utgå, nämligen i form

av dels ersättning för mistade löneförmåner i innehavd statstjänst (bortsett

från eventuellt utgående särskild ersättning av mera tillfällig karaktär, exempelvis

vikariatsersättning), dels ock särskilt dagarvode till belopp av, för

dag räknat, 3 kronor, 2 kronor eller 1 krona 50 öre, allt efter tjänsteställningen

hos riksdagen. Såsom av den allmänna motiveringen framgår, bar

kommittén emellertid förutsatt, att det anställande organet skall i undantagsfall

och då särskilda omständigheter äro för banden äga bestämma om ersättning

Iill vaktmästare efter särskilda grunder. Bestämmelse härom har intagits

i andra stycket av förevarande moment.

/ § 2 mom. bar i sak oförändrad övertagits från de nuvarande bestämmelserna.

EU från personalhåll framfört önskemål, alt extra ersättning för

tjänstgöring vid altonplena borde få utgå redan vid tjänstgöring efter klockan

19 ,30 eller åtminstone eller klockan 22, bär kommittén icke ansett sig

3—458198.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

böra tillmötesgå. I detta sammanhang må framhållas, att kommittén förutsätter,

att antalet vaktmästare regleras med utgångspunkt från att tjänstgöringstiden

uppgår till minst 7 timmar för dag (jämför bankoutskottets utlåtande

1938: 8 s. 9).

2 §. I fråga om denna paragraf, som beträffande ifrågavarande personal

skulle ersätta den nuvarande 9 §, må framhållas, att här icke medtagits

den för närvarande gällande ersättningsbestämmelsen för vaktpersonal hos

sammansatt utskott, enär vaktgöromålen i dylikt utskott regelmässigt torde

kunna ombesörjas av personal från ständigt utskott, utan att fråga om särskild

ersättning härför behöver uppkomma. Vad den förevarande bestämmelsen

i övrigt angår, må erinras, att ersättning till vaktpersonal hos utrikesutskottet

eller i särskilt utskott för närvarande bestämmes av kamrarna efter

det kanslideputerades yttrande inhämtats. I kommitténs förslag har beslutanderätten

härutinnan ansetts böra anförtros kanslideputerade. Slutligen må

framhållas, att ersättning till vaktmästarbiträde hos utskott, vilken för närvarande

är särskilt upptagen i avlöningsbestämmelserna, av kommittén förutsatts

skola hädanefter bestämmas av kanslideputerade.

3 §. De föreslagna bestämmelserna ha delvis hämtats från nuvarande 2 §

och 7 § 3 mom. sista meningen.

Den nuvarande 3 §, som upptager föreskrift om viss tidpunkt för arvodenas

upphörande, samt den därmed sammanhörande bestämmelsen i slutet

av nuvarande 4 §, avseende viss tjänstgöringsskyldighet för vaktmästarna å

tryckeriavdelningen, ha ansetts böra uteslutas i kommitténs förslag. Erforderlig

reglering av frågan om tiden för arvodenas upphörande torde komma

att ernås genom en tillämpning av första stycket i förevarande paragraf enligt

kommitténs förslag.

I detta sammanhang vill kommittén omnämna, att till kommittén överlämnats

en av kanslideputerade på uppdrag av kamrarnas talmän införskaffad

utredning rörande den hos de ständiga utskotten vid 1944 års riksdags

vårsession anställda kansli- och vaktmästarpersonalens tjänstgöring efter avslutandet

av det egentliga riksdagsarbetet. Av nämnda utredning framgår,

att den längsta tid, varunder någon vaktmästare kvarstått i tjänstgöring efter

vederbörande utskotts sista sammanträde, utgjort följande antal dagar, nämligen

i konstitutionsutskottet 19, i statsutskottet 17, i bevillningsutskottet 9, i

första lagutskottet 15, i andra lagutskottet 8 och i jordbruksutskottet 25 dagar.

I bankoutskottet har kvarstående i tjänstgöring för vaktmästare icke förekommit

efter dagen för utskottets sista sammanträde. Även om alltför vittgående

slutsatser icke böra dragas av de anförda uppgifterna, enär något

bestämt samband icke förefinnes mellan tidpunkten för ett utskotts sista

sammanträde och arbetets faktiska upphörande, ge likväl de föreliggande

uppgifterna enligt kommitténs mening vid handen, att vaktmästare i åtskilliga

fall kvarstått i tjänst efter det egentliga arbetets avslutande under längre

tid än som kan anses erforderlig med hänsyn till de föreliggande arbetsuppgifterna.

Någon allmän reglering av frågan kan emellertid enligt sakens

natur icke givas i författningsväg. Kommittén förutsätter likväl, att beträffande

kamrarna dessas talmän och sekreterare och i fråga om utskotten dessas

ordförande och sekreterare ha sin uppmärksamhet fäst på att underlydande

vaktpersonal icke kvarstår i tjänstgöring längre tid än som betingas

av arbetets fullgörande. I den mån så erfordras, bör det ankomma på kanslideputerade

att övervaka förhållandena härutinnan. Beträffande befattningshavarna

hos riksdagens kansli må erinras, att dessa stå under kanslideputerades

direkta överinseende.

Beträffande den i andra stycket av förevarande paragraf intagna bestämmelsen

om tid för utbetalande av ersättning för mistade avlöningsförmåner

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

vill kommittén understryka, att det givetvis förutsattes, att dylik ersättning

grundas på ett av vederbörande verk utfärdat intyg och följaktligen icke från

riksdagen utbetalas för längre tid än den, varunder vederbörande befattningshavare

åtnjuter tjänstledighet från egen befattning för tjänstgöring hos riksdagen.

Kommittén förutsätter, att avlöningen från riksdagen liksom för närvarande

utbetalas genom vederbörande riksdagsorgan (kamrarna, utskotten, tryckeriexpeditionen),

där också avlöningslistorna böra uppgöras.

A §. De föreslagna bestämmelserna ansluta sig till den nuvarande 7 § 1

och 2 mom. I stadgandet om skyldighet att bära tjänstedräkt har hisskonduktör

uteslutits, enär —• såsom i annat sammanhang framhållits — förevarande

avlöningsbestämmelser ansetts icke böra ha avseende å sådan befattningshavare.

Föreskriften i 2 mom. om befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet

har givits en mera allmän avfattning än för närvarande, varigenom

vaktpersonal hos riksdagen ålägges att utan särskild ersättning tjänstgöra i

kammare, utskott och riksdagens kansli, oberoende av hos vilket organ vederbörande

är anställd. Givetvis förutsättes härvid, att arbetstiden icke härigenom

undergår någon mera väsentlig ökning.

Det i nuvarande 7 § 3 mom. första meningen intagna stadgandet angående

utbetalning till vissa vaktmästare av ett belopp av 50 kronor vid slutet av

varje riksdag har i kommitténs förslag ansetts böra uteslutas. Ett från personalhåll

framfört önskemål om stadgandets bibehållande har kommittén

sålunda icke ansett sig böra tillmötesgå.

5 §. För ifrågavarande bestämmelses tillämpning förutsättes, såsom av

texten framgår, alt tjänstledighet beviljats. Detta kan bland annat väntas

bli fallet, när särskild vikarie måste anställas, vilket i allmänhet bör ske

genom överflyttning från annat riksdagsorgan. Beslut om tjänstledighet bör

ankomma på kanslideputerade att meddela, varför de olika organen böra

hålla kanslideputerade underrättade om inträffande förfall för befattningshavare.

Frågan, om och i vad mån avdrag å arvode bör ske vid här avsedd

befattningshavares tjänstledighet, torde böra av kanslideputerade prövas i

huvudsaklig anslutning till vad som för befattningshavare av motsvarande

slag och med jämförlig löneställning gäller inom allmänna civilförvaltningen.

Vid sjukledighet under tiden för riksdagstjänstgöringen för exempelvis en

ordinarie expeditionsvakt bör sålunda å det belopp, som eljest skulle utgå

såsom ersättning för mistade löneförmåner, verkställas A-avdrag för vederbörligt

antal dagar, i den mån icke oavkortad lön skall utgå; härjämte bör i

dylikt fall visst avdrag kunna ske även å det särskilda dagarvodet från riksdagen.

I allmänhet synes det lämpligt, att vid uppkommande fråga om löneavdrag

avdrag i första band sker å det särskilda dagarvodet. I detta sammanhang

må erinras, att vissa vaktmästare medgivits rätt att vid inkallelse till militärtjänstgöring

i anledning av förstärkt försvarsberedskap åtnjuta ersättning

med hälften av dem eljest tillkommande avlöning från riksdagen (jämför

exempelvis bankoutskottets memorial 1944:72). Med avseende å avlöning

under sjukledighet förefinnes, såsom i det föregående nämnts, ett exempel

på att en vaktmästare och en kanslist, båda tjänstgörande hos andra kammaren

men utan särskild anställning i övrigt, medgivits under dylik ledighet

uppbära eljest utgående avlöning från riksdagen med avdrag av etl

belopp av 2 kronor 50 öre för dag (jämför bankoutskottets memorial

1944: 45).

Beträffande semester torde böra gälla, att befattningshavare, vilka under

hd för tjänstgöring hos riksdagen åtnjuta tjänstledighet från innehavande

statstjänst, förulsällas åtnjuta semester vid nämnda befattning. Semesterrätten

för övrig vaktpersonal regleras genom tillämpning av allmänna semes
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

terlagen, vilken enligt beslut av 1945 års riksdag erhållit ny avfattning i ett

flertal hänseenden.

6 § 1 mom. Med hänsyn till att beslutanderätten i vissa fall enligt förslaget

skulle överflyttas från kamrarna till kanslideputerade, har möjlighet

ansetts böra öppnas för befattningshavare av här avsett slag att hos bankoutskottet

påkalla prövning av kanslideputerades beslut angående ersättning

i sådana fall, då denna bestämts efter särskilda grunder. Såsom av texten

framgår, förutsättes nämnda prövning — vilken torde ifrågakomma endast

i undantagsfall — kunna avse beloppet av beslutad ersättning i vissa fält

samt beloppet av befattningshavaren tillkommande löneförmåner vid tjänstledighet.

Det må understrykas, att möjlighet alltid föreligger att motionsvägen

bringa viss ersättningsfråga under kamrarnas prövning, för den händelse

så skulle befinnas påkallat. Frågan om av det ovan anförda föranledd ändring

i bankoutskottets instruktion synes böra upptagas till övervägande.

Övergångsbestämmelsen. Den i den allmänna motiveringen förutsatta rätten

för nuvarande vaktpersonal att vid förnyad anställning hos riksdagen

övergångsvis vara bibehållen vid hittills för vederbörande befattningar gällande

ersättningsbelopp hade kommittén ursprungligen ansett böra tillkomma

allenast sådana befattningshavare, vilka kunna åberopa några års tjänstgöring

hos riksdagen. I enlighet härmed hade i ett tidigare utkast till övergångsbestämmelse

införts den förutsättningen, att vederbörande befattningshavare

vunnit anställning hos riksdagen senast år 1942. Vid förnyat övervägande

av frågan har kommittén av lämplighetsskäl och jämväl med hänsyn

till från personalhåll framfört önskemål funnit ifrågavarande begränsning

kunna utgå. Under uttrycket »vid 1945 års riksdag anställd» inbegriper

kommittén jämväl en vaktmästare, vilken på grund av inkallelse till militär

beredskapstjänstgöring icke varit formligen anställd under nämnda riksdag

men vilken genom särskilt beslut medgivits uppbära viss avlöning från riksdagen,

såsom om han varit i vanlig ordning anställd där (jfr bankoutskottets

memorial 1945:54).

Särskilt stadgande om dyrtidstillägg har ansetts böra meddelas beträffande

i övergångsbestämmelsen avsedd personal. Det nuvarande procenttalet

för dyrtidstillägg är 28 å arvodesbelopp av högst 400 kronor i månaden

(jämför bankoutskottets utlåtande 1945:4).

C. Avlöningsbestämmelser för tjänstemän.

Inledningsvis vill kommittén erinra, att bankoutskottet i sitt memorial

1943: 80, som legat till grund för kommitténs uppdrag beträffande vaktmästarpersonalen

hos riksdagen, anfört, att vid utredningen även syntes böra

övervägas, huruvida och i vad mån gällande avlöningsbestämmelser för riksdagens

personal i övrigt behövde revideras.

Kommittén —- som under arbetets gång emottagit vissa framställningar

rörande tjänstemännens hos riksdagen avlöningsförhållanden -— har vid sina

överväganden av ovannämnda, av bankoutskottet berörda spörsmål icke funnit

tillräckliga skäl föreligga att föreslå några mera genomgripande sakliga

ändringar i de nuvarande avlöningsbestämmelsema för riksdagens tjänstemän.

I vissa hänseenden har kommittén emellertid funnit dylika ändringar

påkallade av kommitténs förslag beträffande vaktmästarna. I övrigt ha föreslagits

vissa jämkningar av formell natur eller i syfte att förenkla och rationalisera

bestämmelserna. Härjämte ha i dessa införts vissa föreskrifter, som

under de senare åren plägat meddelas av riksdagen genom årligen fattade

beslut. Med avseende å löneförmånerna må framhållas, att de nuvarande ar
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

vodesbeloppen lämnats oförändrade. Kommitténs förslag framgår av bilaga 2,

innefattande Förslag till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen anställda

tjänstemän. Till särskild motivering för förslaget får kommittén anföra följande.

1 §. I jämförelse med nuvarande lydelse innebär kommitténs förslag till

en början, att samtliga vaktmästar- och därmed jämförliga befattningar (portvakter,

vaktmäslarbiträden och hisskonduktörer) uteslutits. Vidare har under

rubriken »Kamrarna» ansetts böra införas en ny befattning såsom kansliskrivare.

För närvarande finnes nämligen hos vardera kammaren anställd

en befattningshavare, för vilken tjänstebenämningen kanslist icke är adekvat.

Arvodet å befattningen såsom kansliskrivare har för närvarande ansetts böra

sättas lika med det för kanslist bestämda.

Beträffande avsnittet »Statsutskottet» må anföras, att kommittén från statsutskottets

nuvarande kamrerare, som tillika mot särskild ersättning är budgetdeputerades

sekreterare, mottagit en skrivelse med hemställan att omprövning

av frågan om grundarvodet till statsutskottets kamrerare måtte

ske. Kommittén har emellertid funnit tillräckliga skäl icke för närvarande

föreligga att förorda någon ändring i nu gällande ersättningsgrunder för ifrågavarande

tjänsteman. Vid den nuvarande tjänstinnebavarens avgång torde

böra till övervägande upptagas frågan om inarbetande i kamrerararvodet av

den särskilda ersättning, som må befinnas skälig för fullgörande av uppdraget

såsom budgetdeputerades sekreterare.

1 anmärkningen under rubriken »Tillfälliga utskott» bär vidtagits den

jämkningen, att beslutanderätten överflyttats från utskottet till kanslideputerade

(jämför vad i det följande anföres under 3 g 1 inom.).

Under rubriken »»Riksdagens kansli» ha införts befattningarna kanslibiträde

och skrivbiträde, vilka för närvarande upptagas under rubriken »Gemensam

personal». Dessutom har nyinförts befattning såsom kontorsbiträde.

Möjlighet har nämligen ansetts böra förefinnas att anställa biträde i löneställning

mellan de nuvarande befattningarna skrivbiträde och kanslibiträde.

2 §. Särskild bestämmelse om dyrtidstillägg finnes icke för närvarande intagen

i avlöningsbestämmelserna men har ansetts böra där införas. Dyrtidstillägg

utgår under 1945 års riksdag, jämlikt särskilt beslut av riksdagen,

med 28 procent å arvodesbelopp av högst 400 kronor i månaden till samtliga

befattningshavare samt med samma procenttal å arvodesbelopp mellan 400

och 900 kronor i månaden till vissa befattningshavare med hel tjänstledighet

från statstjänst (jämför bankoutskottets utlåtande 1945:4).

3 § 1 mom. Jämlikt den nuvarande 9 § skall, då fråga är om ersättning åt

tjänstemän i utrikesutskottet eller i särskilt eller sammansatt utskott, utskottet

inhämta kanslideputerades yttrande, varefter hos kamrarna förslag i ämnet

avgives. Enligt kommitténs förmenande bör, på siitt i det föregående

föreslagits beträffande vaktpersonal hos ifrågavarande utskott, beslutanderätten

i nämnda avseende lämpligen överlämnas till kanslideputerade, varvid

vederbörande utskott skulle bil deputerade avgiva förslag i ämnet. EU stadgande

av denna innebörd har intagits i 3 § 1 mom. i kommitténs förslag.

Framhållas må, att denna ändring i realiteten är av huvudsakligen formell

innebörd.

Den nuvarande 9 § innehåller, utöver vad ovan angivits, föreskrift om

ersättning i sådana fall, då inom ständigt utskott behov föreligger att för

behandling av visst eller vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående

person alt biträda utskottet. I dylika fall skall utskottet, efter kanslideputerades

börande, avgiva förslag hos kamrarna angående ersättningens

storlek. Kommittén vill erinra, att praxis numera i viss utsträckning gått i

den riktningen, att i fall av nu nämnt slag ifrågavarande befattningshavare

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

anställts inom vederbörande utskotts kansli (exempelvis såsom notarie eller

notarie med sekreterargöromål) för viss begränsad tid, varvid ersättning

automatiskt utgått i förhållande till anställningstidens längd enligt de allmänna

bestämmelserna. I andra fall åter har det förfaringssättet tillämpats,

att vederbörande befattningshavare anställts inom utskott för viss arbetsuppgift,

varvid ersättning utbetalats enligt räkning, attesterad av utskottets ordförande.

Då nu angivna förfaranden synas böra tillämpas även i fortsättningen,

varmed bland annat vinnes att kostnaderna i vissa fall kunna nedbringas

samt att kamrarna icke behöva belastas med avgörandet av dylika

småärenden, har i kommitténs förslag icke medtagits någon motsvarighet

till stadgandet i nuvarande 9 § i nu omhandlade del.

3 § 2 mom. Beträffande ersättning till kansli-, kontors- och skrivbiträden

i riksdagens kansli, varom under 1 § förmäles, har förutsatts, att avvikelse

från de föreskrivna ersättningsgrunderna skulle kunna beslutas av kanslideputerade,

där särskilda skäl därtill föranleda. Ett stadgande härom har

intagits i förevarande moment. Sådan avvikelse kan exempelvis tänkas förekomma,

om ett i statens tjänst anställt biträde finnes böra tagas i anspråk

för tjänstgöring hos riksdagen, i vilket fall ersättningen torde få bestämmas

bland annat under hänsynstagande till mistade löneförmåner å vederbörandes

egen tjänst. Även uppkommande frågor om utbetalande av övertidsersättning

till ifrågavarande biträdespersonal förutsättes kunna regleras genom

tillämpning av den i 2 mom. intagna bestämmelsen.

i §. Den här föreslagna bestämmelsen om ersättning för resa är nyinförd

och överensstämmer med ett av 1945 års riksdag (jämför bankoutskottets

utlåtande 1945: 40) fattat, särskilt beslut. I anledning av vad bankoutskottet

i sitt nämnda utlåtande anfört angående frågan om tjänstgöringstraktamente

under tiden för vissa riksdagstjänstemäns vistelse i Stockholm får kommittén

anföra, att kommittén funnit sig icke böra föreslå någon generell bestämmelse

härutinnan. Kommittén vill i detta sammanhang erinra, att möjlighet

föreligger att efter prövning av föreliggande omständigheter och genom beslut

av kamrarna bevilja tjänsteman hos ständigt utskott, vilken med avstående

av samtliga med hans statstjänst förenade löneförmåner åtnjuter hel ledighet

från denna på grund av tjänstgöring hos riksdagen, tilläggsarvode utöver

det enligt avlöningsbestämmelsema utgående (jämför exempelvis bankoutskottets

memorial 1940:44, 1943:45 och 1945:58).

5 §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak den nuvarande 2

I de nuvarande 3, 4 och 6 §§ lämnas vissa föreskrifter rörande tidpunkten

för arvodenas upphörande samt angående vissa villkor för utbetalandet av

sista delen av avlöning från riksdagen. Dessa stadganden, vilka delvis grunda

sig på äldre arbetsförhållanden, ha ansetts icke böra medtagas i kommitténs

förslag. Vad särskilt angår frågan om tiden för arvodenas upphörande, torde

erforderlig reglering härav komma att ernås genom en tillämpning av 5 §

enligt kommitténs förslag. I detta sammanhang vill kommittén i fråga om

övervakning av att kanslipersonalen hos de olika riksdagsorganen icke kvarstår

i tjänstgöring längre tid än som betingas av arbetets fullgörande, hänvisa

till vad kommittén i det föregående anfört rörande motsvarande spörsmål

beträffande vaktpersonalen (jfr s. 34).

6 §. Denna bestämmelse är likalydande med motsvarande, av kommittén

för riksdagsvaktmästarna föreslagna. Den i det föregående anförda motiveringen

åberopas i tillämpliga delar, varvid erinras, att kanslideputerades befogenhet

att bevilja tjänstledighet, i vad angår andra befattningshavare än

vaktmästare, förutsatts skola i första hand avse biträdespersonal (jfr s. 32

nederst).

7 §. De båda momenten i denna paragraf motsvara respektive 5 och 8 §§

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

i de nuvarande bestämmelserna. I 2 mom. har det nuvarande maximibeloppet

av 4 500 kronor för riksdag, som varar minst 4 månader, höjts med 1 000

kronor till 5 500 kronor med hänsyn till vissa av riksdagen under de senare

åren fattade beslut i anledning av förekomsten av höstsession (jämför bankoutskottets

utlåtande 1941:80 samt memorial 1943:79 och 1944:78). Viss

förenkling av bestämmelsen har därjämte vidtagits. Kommittén förutsätter,

att arvodet för ifrågavarande uppdrag alltjämt skall vara begränsat till högst

4 500 kronor för lagtima riksdags vårsession samt att, liksom för närvarande

är fallet, arvodet skall minskas i skälig omfattning för riksdag, som pågår

kortare tid än 4 månader.

8 § 1 mom. På sätt kommittén i det föregående föreslagit beträffande vaktpersonalen

har jämväl i fråga om tjänstemännen ansetts böra öppnas möjlighet

att hos bankoutskottet påkalla prövning av kanslideputerades beslut

angående ersättning i vissa fall. Kommittén får i övrigt på denna punkt hänvisa

till sin motivering till motsvarande bestämmelse rörande vaktpersonalen.

8 § 2 mom., 9 § och övergångsbestämmelsen motsvara nuvarande stadganden

i slutet av de för närvarande gällande avlöningsbestämmelserna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bilaga 1.

Förslag

till

avlöningsbestämmelser för hos riksdagen anställd vaktpersonal.

1 §•

1. Vaktmästare hos riksdagens kamrar, de ständiga utskotten utom utrikesutskottet

samt riksdagens kansli ävensom för riksdagshusets bevakning

tillfälligt anställda portvakter äga under tiden för anställningen hos riksdagen

åtnjuta dels ersättning för de avlöningsförmåner, varom de på grund

av tjänstledighet från innehavande befattning i statens tjänst för samma tid

gått miste, dels ock särskilt arvode för dag till belopp, som nedan angives,

nämligen

förste vaktmästare hos kammare samt vaktmästare, som

ombesörjer utdfelningen av postförsändelser till kammarens

ledamöter (postvaktmästare) .................. 3 kronor

vaktmästare, som tjänstgör såsom biträde åt postvaktmästaren

hos andra kammaren, förste vaktmästaren hos

statsutskottet, vaktmästare hos riksdagens kansli samt

portvakt .......................................... 2 kronor

annan vaktmästare hos kammare eller utskott .......... 1 krona 50 öre.

Där särskilda skäl därtill föranleda, må kanslideputerade bestämma, att

ersättningen till i första stycket avsedd befattningshavare skall utgå efter

andra grunder än där sägs.

2. Till envar i 1 mom. avsedd befattningshavare, som efter klockan 23

tjänstgjort vid aftonplena, utgår extra ersättning av 4 kronor för varje

gång sådan tjänstgöring ägt rum.

2 §.

Kanslideputerade äga bestämma arvode till vaktpersonal i utrikesutskottet

eller i särskilt utskott ävensom till vaktmästarbiträde hos utskott.

3 §.

Arvode beräknas för tiden från dagen för befattningshavares inträde i

tjänstgöring och utgår till och med dagen för tjänstgöringens slut.

Arvode samt ersättning för mistade löneförmåner utbetalas månadsvis i

efterskott och sista gången vid tjänstgöringens slut. Ersättning, varom i 1 §

2 mom. förmäles, utbetalas vid slutet av varje riksdag.

Avser utbetalning av månadsarvode del av månad, beräknas månaden omfatta

30 dagar.

4 §''

1. Befattningshavare är skyldig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt,

vilken utlämnas såsom lån.

2. Det åligger befattningshavare att utan särskild ersättning, utom i fall

som i 1 § 2 mom. avses, tjänstgöra hos annat riksdagens organ (kammare,

utskott och riksdagens kansli) än det, där han är anställd.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

5 §•

Beviljas befattningshavare för tid, då han är anställd hos riksdagen, tjänstledighet

på grund av vederbörligen styrkt sjukdom eller av annan anledning,

äga kanslideputerade bestämma, om och i vad mån avdrag å hans

löneförmåner för sådan tid bör ske.

6 §.

1. Befattningshavare äger rätt att hos bankoutskottet påkalla prövning

av kanslideputerades särskilda beslut angående ersättning i fall, som avses

i 1 § 1 mom. andra stycket samt 2 och 5 §§.

2. Förening av befattningshavare, vilka avses i förevarande bestämmelser,

äger rätt att förhandla med kanslideputerade beträffande sina allmänna

anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom beträffande tillämpningen

av sådana villkor, dock utan att inskränkning därigenom göres i riksdagens

vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

7 §•

Ovanstående bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1946 och förbliva

gällande, intill dess riksdagen annorlunda beslutar.

övergångsbestämmelse.

Vid 1945 års riksdag anställd förste vaktmästare, vaktmästare eller portvakt

äger vid förnyad anställning hos riksdagen uppbära arvode med det belopp,

som varit för befattning av det slag han innehar gällande under 1945

års riksdag, nämligen

för befattning såsom förste vaktmästare eller postvaktmästare hos kamrarna

474 kronor,

för befattning såsom biträdande postvaktmästare hos andra kammaren,

förste vaktmästare hos statsutskottet, vaktmästare hos riksdagens kansli eller

portvakt 438 kronor samt

för annan vaktmästarbefattning 402 kronor;

skolande i övrigt beträffande nu avsedd befattningshavare i tillämpliga delar

gälla, vad i ovan intagna avlöningsbestämmelser stadgas.

Å arvode, som nyss sagts, utgår dyrtidstillägg enligt de grunder, som i sådant

hänseende må varda av riksdagen beslutade.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bilaga 2.

Förslag

till

avlöningsbestämmelser för hos riksdagen anställda tjänstemän.

1 §•

Arvode utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp för

månad:

Kamrarna:

Sekreterare ............................................ kronor 1320

Notarie (stomnotarie) .................................. » 840

Förste stenograf........................................ » 840

Stenograf.............................................. » 708

Förste kanslist............... » 708

Kanslist, tillika registrator .............................. » 600

Kanslist .............................................. » 492

Kansliskrivare.......................................... » 492

Anm. Därest viss tjänsteman inom kammares kansli av talmannen utses att vid förfall

för sekreteraren bestrida sekreterargöromålen inom kammaren och i övrigt biträda sekreteraren,

utgår till sådan tjänsteman, utöver arvode, särskild ersättning med 200 kronor för

månad, dock att arvodet jämte berörda ersättning ej må överstiga 980 kronor för månad.

Statsutskottet:

Sekreterare ............................................ kronor 1 320

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål ............ » 900

Annan notarie ........................................ » 564

Kamrerare ............................................. » 708

Registrator ............................................. » 600

Kanslist .............................................. » 492

Konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jord
-

bruksutskotten:

Sekreterare ............................................ kronor 1 125

Notarie, som tillika förrättar sekreterargöromål............ » 900

Annan notarie.......................................... » 564

Kanslist .............................................. » 492

Tillfålliga utskott:

Sekreterare ............................................ kronor 420

vilket arvode dock ej må överstiga 1 680 kronor för riksdag.

Anm. Därest såsom sekreterare hos tillfälligt utskott anställes befattningshavare, som

tillika tjänstgör å annan befattning hos riksdagen, skall arvodet till sekreteraren bestämmas

till det lägre belopp än 420 kronor i månaden, som kanslideputerade efter förslag

av utskottet finna skäligt. Arvodet må icke utgå under längre tid än fyra månader för

riksdag.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens kansli:

Sekreterare ............................................

vilket arvode dock ej må överstiga 1 680 kronor för riksdag.

Korrekturläsare.........................................

Kanslibiträde ...........................................

Kontorsbiträde .........................................

Skrivbiträde ...........................................

kronor 420

» 528

» 360

» 315

» 270

Anm. Därest såsom sekreterare hos riksdagens kansli anställes befattningshavare, som

tillika tjänstgör å annan befattning hos riksdagen, skall arvodet till sekreteraren bestämmas

till det lägre belopp än 420 kronor i månaden, som kanslideputerade finna skäligt.

Arvodet må icke utgå under längre tid än fyra månader för riksdag.

2 §''

Dyrtidstillägg å arvode, som i 1 § sägs, utgår i enlighet med de grunder, som

i sådant hänseende må varda av riksdagen beslutade.

3 §■

1. Arvode till tjänstemän hos utrikesutskottet eller hos särskilt eller sammansatt

utskott bestämmes av kanslideputerade, sedan utskottet avgivit förslag

i ämnet.

2. Där särskilda skäl därtill föranleda, må kanslideputerade likaledes bestämma,

att ersättning till kansli-, kontors- eller skrivbiträde i riksdagens

kansli skall utgå efter andra grunder än i 1 § angives.

4 §.

Utöver arvode enligt 1 § och 3 § 1 mom. äger tjänsteman, vilken icke är

bosatt i Stockholm eller dess förorter, åtnjuta ersättning för resa i andra klass

till och från Stockholm vid riksdagstjänstgöringens början och slut ävensom

för två hem- och återresor i samma reseklass under riksdagsperioden; dock

att ersättning icke må utgå enligt högre klass än som verkligen kommit till

användning.

5 §•

Arvode beräknas för tiden från dagen för befattningshavares inträde i

tjänstgöring och utgår till och med dagen för tjänstgöringens slut. Arvode utbetalas

månadsvis i efterskott och sista gången vid tjänstgöringens slut.

Avser utbetalning av arvode del av månad, beräknas månaden omfatta

30 dagar.

6 §.

Beviljas i förevarande bestämmelser avsedd befattningshavare för tid, då

han är anställd hos riksdagen, tjänstledighet på grund av vederbörligen styrkt

sjukdom eller av annan anledning, äga kanslideputerade bestämma, om och

i vad mån avdrag å hans löneförmåner för sådan tid bör ske.

7 §•

1. Kanslideputerade äga att vid slutet av varje riksdag använda högst

500 kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.

2. Genom kanslideputerades försorg och på sätt de äga närmare bestämma

skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag. I arvode

för registrens upprättande och korrekturläsning må enligt kanslideputerades

bestämmande utgå högst 5 500 kronor för riksdag. Därest kanslideputerade

finna erforderligt anställa en kontrollant av ifrågavarande arbete, må såsom

arvode härför, likaledes efter kanslideputerades bestämmande, ulgå högst

500 kronor för riksdag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

8 §.

1. Befattningshavare äger rätt att hos bankoutskottet påkalla prövning av

kanslideputerades särskilda beslut angående ersättning i fall, som avses i 3

och 6 §§.

2. Förening av tjänstemän äger rätt att förhandla med kanslideputerade

beträffande sina allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom

beträffande tillämpningen av sådana villkor, dock utan att inskränkning därigenom

göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

9 §>

Ovanstående bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1946 och förbliva

gällande, intill dess riksdagen annorlunda beslutar.

övergångsbestämmelse.

Den, som vid 1934 års riksdag var anställd i befattning såsom sekreterare

hos kammare eller hos ständigt utskott, såsom notarie med sekreterargöromål

eller såsom kamrerare hos statsutskottet, med vilken enligt 1933 års avlöningsbestämmelser

var förenad rätt till ersättning för mistade avlöningsförmåner i

statst jänst, må vid fortsatt anställning hos riksdagen i samma befattning eller

i annan befattning, med vilken enligt nämnda avlöningsbestämmelser var

förenad dylik rätt, utöver arvode enligt 1 § härovan, uppbära ersättning med

hälften av vad han visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen

avstått av till innehavd statstjänst hörande avlöningsförmåner; skolande ersättning,

varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje månad och

sista gången efter slutad tjänstgöring.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Innehållsförteckning.

Sid.

Skrivelse till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret......................... 3

I. Frågan om riksdagsvaktmästarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.. 5

A. Historik....................................................... 5

B. Uppgifter rörande riksdagsvaktmästarnas nuvarande anställningsförhållanden

m. m.................................................. 13

C. Civilförvaltningens personalförbunds förslag år 1943. Frågans behandling

vid 1943 års riksdag....................................... 16

D. Kommitténs yttrande .......................................... 17

1. Civilförvaltningens personalförbunds förslag. Åtgärder i anledning

därav..................................................... 17

2. Principdiskussion............................................ 21

3. Riksdagsvaktmästarnas framtida avlöningsförhållanden........... 24

4. Övergångsfrågor............................................ 28

5. Det anställande organet..................................... 31

II. Författningsförslag, avseende vaktpersonal samt tjänstemän i egentlig mening 32

A. Ändringar i reglementariska föreskrifter för riksdagen............... 32

B. Avlöningsbestämmelser för vaktpersonal............................ 33

C. Avlöningsbestämmelser för tjänstemän............................. 36

Bilaga 1. Förslag till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen anställd vaktpersonal.

.................................................... 40

Bilaga 2. Förslag till avlöningsbestämmelser för hos riksdagen anställda tjänstemän 42

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.