Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924

1947-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1947:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om upphävande av andra stycket lagen den

11 april 1924 (nr 68) angående upphävande av danska

och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel

i Sverige.

I en den 14 februari 1947 dagtecknad proposition, nr 69, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april

1924 (nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet

som lagligt betalningsmedel i Sverige.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924 (nr 68)

angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet

som lagligt betalningsmedel i Sverige.

Härigenom förordnas, att andra stycket lagen den 11 april 1924 angående

upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel

i Sverige skall upphöra att gälla med utgången av juni månad

1947.

Jämlikt artikel IX i den mellan Sverige, Danmark och Norge gällande myntkonventionen

(SFS 1873:36 och 1876:10) skola enligt konventionen präglade

mynt, såväl huvudmynt som skiljemynt, med vissa inskränkningar

vara lagligt betalningsmedel efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena,

utan hänsyn till i vilket rike de äro präglade, så snart de blott ej blivit vanställda

eller på olagligt sätt skadade. I anslutning till dessa bestämmelser ha

de tre rikena åtagit sig viss ömsesidig inväxlingsskyldighet.

Bihano till riksdagens protokoll 19i7. 8 samt. Nr 9—10.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

Sedan efter det första världskrigets utbrott skiljaktigheter efter hand inträtt

i värdet på svensk, dansk och norsk krona till den svenska kronans

fördel, uppstod en omfattande smuggling av danska och norska skiljemynt

till Sverige. För att stävja denna trafik överenskommo de tre ländernas regeringar

den 22 mars 1924 om en tilläggsartikel till myntkonventionen, enligt

vilken skiljemynt som präglats enligt konventionen i ett av rikena skulle

efter viss angiven tid upphöra att vara lagligt betalningsmedel i de andra

rikena.

I anslutning till 1924 års tilläggsartikel utfärdades lagen den 11 april 1924

(nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet

som lagligt betalningsmedel i Sverige. I denna lag stadgas (i första stycket),

att danska och norska skiljemynt, präglade enligt konventionsbestämmelserna,

skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel i Sverige, och att förty

här i riket icke någon skall vara pliktig att mottaga sådana mynt i betalning.

Vidare föreskrives i andra stycket samma lag, att mynt, varom nu sagts,

skola tillsvidare, vid anfordran, inlösas av riksbanken efter deras lydelse

med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar och att dylik inlösen sker

vid varje riksbankens kontor. Denna lag trädde i kraft den 6 oktober 1924.

I en den 16 januari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse ha

fullmäktige i riksbanken hemställt att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att andra stycket i 1924 års lag skulle upphöra att gälla. Såsom motivering

härför ha fullmäktige anfört, alt Norges bank — under hänvisning till skiljemyntssituationen

i Norge samt den kursförlust Norge gjorde, då Norges bank

i sin tur övertoge de av riksbanken inlösta norska konventionsmynten -—- efter anmodan från norska finans- och tulldepartementet hos Sveriges riksbank

hemställt, att riksbanken måtte föreslå upphävande av riksbankens

förpliktelse att inlösa dylika mynt. Fullmäktige ha vidare anfört, att för

Danmarks vidkommande ifrågavarande spörsmål icke syntes vara av samma

betydelse. Danmarks nationalbank hade emellertid förklarat sig icke ha

någon erinran mot att inlösningsskyldigheten upphävdes. Fullmäktige funne

det för sin del motiverat, att den berörda skyldigheten för riksbanken att

inlösa konventionsmynt bringades att upphöra och att andra stycket i 1924

års lag sålunda upphävdes. Med hänsyn till den förlust, som vid ett omedelbart

upphörande av inlösningsskyldigheten kunde uppstå för svenska innehavare

av dylika konventionsmynt, borde sådana innehavare beredas lämplig

tidsfrist för inväxling av mynten. Då särskilt vid gränstrakterna till Norge

norska mynt förekomme i icke obetydlig omfattning, syntes ikraftträdandet

av en lagändring av angiven innebörd åtminstone i de län, som gränsade

till Norge, böra föregås av lämpliga publiceringsåtgärder.

Fullmäktige ha vidare anfört, att därest inlösningsskyldigheten upphävdes

borde såsom en följd därav jämväl kungörelsen den 11 april 1924 (nr 71)

angående förbud tillsvidare mot införsel till riket av vissa danska och norska

skiljemynt upphävas. Beträffande införsel till riket av konventionsmynt

komme därefter att gälla samma regler, som enligt valutaförordningen ge
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 9.

3

nerellt gällde beträffande införsel till riket av betalningsmedel. Fullmäktige

hemställde sålunda, att jämväl nyssnämnda kungörelse den 11 april 1924

måtte upphävas.

Utskottet tillstyrker fullmäktiges av Kungl. Maj:t biträdda förslag om

upphävande av skyldigheten för riksbanken att inlösa enligt konventionsbestämmelsema

präglade danska och norska skiljemynt efter deras lydelse

med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar. Mot det av Kungl. Maj:t

framlagda lagförslaget har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 4 mars 1947.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Utskottet.

Närvarande: se under memorial nr 7.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.