Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924
1947-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1947:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 9.
1
Nr 9.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om upphävande av andra stycket lagen den
11 april 1924 (nr 68) angående upphävande av danska
och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel
i Sverige.
I en den 14 februari 1947 dagtecknad proposition, nr 69, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till lag om upphävande av andra stycket lagen den 11 april
1924 (nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet
som lagligt betalningsmedel i Sverige.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om upphävande av andra stycket lagen den 11 april 1924 (nr 68)
angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet
som lagligt betalningsmedel i Sverige.
Härigenom förordnas, att andra stycket lagen den 11 april 1924 angående
upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet som lagligt betalningsmedel
i Sverige skall upphöra att gälla med utgången av juni månad
1947.
Jämlikt artikel IX i den mellan Sverige, Danmark och Norge gällande myntkonventionen
(SFS 1873:36 och 1876:10) skola enligt konventionen präglade
mynt, såväl huvudmynt som skiljemynt, med vissa inskränkningar
vara lagligt betalningsmedel efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena,
utan hänsyn till i vilket rike de äro präglade, så snart de blott ej blivit vanställda
eller på olagligt sätt skadade. I anslutning till dessa bestämmelser ha
de tre rikena åtagit sig viss ömsesidig inväxlingsskyldighet.
Bihano till riksdagens protokoll 19i7. 8 samt. Nr 9—10.
1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 9.
Sedan efter det första världskrigets utbrott skiljaktigheter efter hand inträtt
i värdet på svensk, dansk och norsk krona till den svenska kronans
fördel, uppstod en omfattande smuggling av danska och norska skiljemynt
till Sverige. För att stävja denna trafik överenskommo de tre ländernas regeringar
den 22 mars 1924 om en tilläggsartikel till myntkonventionen, enligt
vilken skiljemynt som präglats enligt konventionen i ett av rikena skulle
efter viss angiven tid upphöra att vara lagligt betalningsmedel i de andra
rikena.
I anslutning till 1924 års tilläggsartikel utfärdades lagen den 11 april 1924
(nr 68) angående upphävande av danska och norska skiljemynts giltighet
som lagligt betalningsmedel i Sverige. I denna lag stadgas (i första stycket),
att danska och norska skiljemynt, präglade enligt konventionsbestämmelserna,
skola upphöra att vara lagligt betalningsmedel i Sverige, och att förty
här i riket icke någon skall vara pliktig att mottaga sådana mynt i betalning.
Vidare föreskrives i andra stycket samma lag, att mynt, varom nu sagts,
skola tillsvidare, vid anfordran, inlösas av riksbanken efter deras lydelse
med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar och att dylik inlösen sker
vid varje riksbankens kontor. Denna lag trädde i kraft den 6 oktober 1924.
I en den 16 januari 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse ha
fullmäktige i riksbanken hemställt att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att andra stycket i 1924 års lag skulle upphöra att gälla. Såsom motivering
härför ha fullmäktige anfört, alt Norges bank — under hänvisning till skiljemyntssituationen
i Norge samt den kursförlust Norge gjorde, då Norges bank
i sin tur övertoge de av riksbanken inlösta norska konventionsmynten -—- efter anmodan från norska finans- och tulldepartementet hos Sveriges riksbank
hemställt, att riksbanken måtte föreslå upphävande av riksbankens
förpliktelse att inlösa dylika mynt. Fullmäktige ha vidare anfört, att för
Danmarks vidkommande ifrågavarande spörsmål icke syntes vara av samma
betydelse. Danmarks nationalbank hade emellertid förklarat sig icke ha
någon erinran mot att inlösningsskyldigheten upphävdes. Fullmäktige funne
det för sin del motiverat, att den berörda skyldigheten för riksbanken att
inlösa konventionsmynt bringades att upphöra och att andra stycket i 1924
års lag sålunda upphävdes. Med hänsyn till den förlust, som vid ett omedelbart
upphörande av inlösningsskyldigheten kunde uppstå för svenska innehavare
av dylika konventionsmynt, borde sådana innehavare beredas lämplig
tidsfrist för inväxling av mynten. Då särskilt vid gränstrakterna till Norge
norska mynt förekomme i icke obetydlig omfattning, syntes ikraftträdandet
av en lagändring av angiven innebörd åtminstone i de län, som gränsade
till Norge, böra föregås av lämpliga publiceringsåtgärder.
Fullmäktige ha vidare anfört, att därest inlösningsskyldigheten upphävdes
borde såsom en följd därav jämväl kungörelsen den 11 april 1924 (nr 71)
angående förbud tillsvidare mot införsel till riket av vissa danska och norska
skiljemynt upphävas. Beträffande införsel till riket av konventionsmynt
komme därefter att gälla samma regler, som enligt valutaförordningen ge
-
Bankoutskottets utlåtande nr 9.
3
nerellt gällde beträffande införsel till riket av betalningsmedel. Fullmäktige
hemställde sålunda, att jämväl nyssnämnda kungörelse den 11 april 1924
måtte upphävas.
Utskottet tillstyrker fullmäktiges av Kungl. Maj:t biträdda förslag om
upphävande av skyldigheten för riksbanken att inlösa enligt konventionsbestämmelsema
präglade danska och norska skiljemynt efter deras lydelse
med svenskt skiljemynt eller riksbankens sedlar. Mot det av Kungl. Maj:t
framlagda lagförslaget har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 4 mars 1947.
På bankoutskottets vägnar:
GUST. SVEDMAN.
Utskottet.
Närvarande: se under memorial nr 7.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.