Utlåtande i anledning av väckt motion angående allmänna riktlinjer för tilldelningen av koncession för bedrivande av luftfart med svenska luftfartyg.
1947-03-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1947:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående allmänna riktlinjer för tilldelningen av koncession för bedrivande av luftfart med svenska luftfartyg.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående allmänna riktlinjer för tilldelningen
av koncession för bedrivande av luftfart med
svenska luftfartyg.
I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion nr 155 har herr Elon Andersson m. fl. föreslagit, att riksdagen
ville hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj t ville underställa riksdagens
prövning allmänna riktlinjer för tilldelningen av koncession för bedrivande
av luftfart med svenska luftfartyg.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Frågan om tillstånd att bedriva yrkesmässig luftfart regleras i kungl. förordningen
den 26 maj 1922 om luftfart. 33 § sagda förordning lyder:
»För utövning av luftfart i regelbunden trafik å viss luftfartsled (linjefart)
eller anläggning av flygplats till allmänt bruk erfordras, där annan än staten
skall utöva driften, särskilt tillstånd av Konungen. För utövning av annan
luftfart mot ersättning erfordras tillstånd av luftfartsmyndigheten.»
Över motionen ha yttranden inhämtats från kommerskollegium, luftfartsstyrelsen
och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Kommerskollegium har i sin tur hört handelskamrarna i Stockholm, Göteborg
och Malmö, Sveriges redareförening, rederiaktiebolaget Svenska
Lloyd samt aktiebolaget Aerotransport.
Handelskamrarna i Stockholm och Göteborg samt Sveriges redareförening
och rederiaktiebolaget Svenska Lloyd ha funnit det angeläget, att
statsmakternas avsikter med avseende å tilldelningen av koncession för
bedrivande av luftfart med svenska luftfartyg mellan Sverige och utlandet
klarläggas. Nämnda organisationer och företag ha betonat vikten av fri
konkurrens för befrämjande av utvecklingen inom lufttrafikens område
och motsatt sig införande av monopol. -— Handelskammaren i Malmö har
förutsatt, att en översyn av 1922 års förordning om luftfart vore erforderlig
icke minst för att bringa dess bestämmelser i överensstämmelse med de
internationella konventioner, till vilka vårt land anslutit sig. I samband
härmed syntes det enligt handelskammarens mening vara lämpligt, att
även frågan om de allmänna riktlinjerna för beviljande av koncession för
bedrivande av luftfart med svenska luftfartyg upptoges till behandling och
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 12 sand. 2 avd. Nr 3—6.
1
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.
underställdes riksdagen. — Aktiebolaget Aerotransport har ifrågasatt, huruvida
icke spörsmålet om ett principbeslut i förevarandc ämne vore för
tidigt väckt med hänsyn till de inom den internationella luftfarten rådande
labila förhållandena. Därest svensk reguljär luftfart skulle kunna bedrivas på
ett ekonomiskt vederhäftigt och ur trafiksäkerhetssynpunkt fullt tillfredsställande
sätt, vore det enligt Aerotransport nödvändigt — i likhet med vad
fallet vore i fråga om järnvägstrafik och yrkesmässig biltrafik — att vid
meddelande av koncession för linjeluftfart hänsyn toges till föreliggande
trafikbehov. Den trafik, som bolaget jämte främmande länders flygföretag
bedreve mellan Sverige och det övriga Europa, vore för närvarande mer
än tillräcklig för fyllande av det befintliga trafikbehovet, och en icke ringa
ökning av detta behov kunde uppstå, innan krav på ökat tonnage inträdde.
För egen del framhåller kommerskoilegium, att statsmakterna vid meddelandet
av författningsföreskrifterna om tillståndsgivning i fråga om
luftfart icke ur andra synpunkter än säkerhetskravet tagit ställning till
spörsmålet om riktlinjerna för beviljandet av dylikt tillstånd. Vidare anför
kollegium i huvudsak följande.
Svensk linjetrafik på utlandet har alltsedan år 1925, då en mera omfattande
dylik trafik kom till stånd, omhänderhafts av aktiebolaget Aerotransport,
dock att under de senare åren Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag
haft tillstånd till luftlinjetrafik mellan Sverige och Nord- och Sydamerika.
Detta senare bolag har emellertid i huvudsak saknat egen trafikorganisation,
och trafikflygningen för dess del har utförts av Aerotransport.
Sistnämnda bolag har även ensamt ombesörjt den inrikes luftlinjetrafiken,
bortsett från en kort period innan denna trafik fått någon större
omfattning. Att den svenska luftlinjetrafiken på detta sätt koncentrerats till
ett företag sammanhänger med att ett betydande ekonomiskt understöd
från statens sida varit erforderligt för att möjliggöra tillkomsten av en
svensk reguljär trafikflygning och gentemot utländsk konkurrens hävda
de svenska intressena av svensk flygtrafik på de för oss mera betydelsefulla
förbindelselederna. Aerotransport har årligen sedan år 1925 och till
helt nyligen åtnjutit statssubvention. År 1935, då en väsentlig ökning av
statens bidrag erfordrades för att genomföra en önskvärd utvidgning av
den svenska lufttrafiken, inträdde staten såsom huvuddelägare i bolaget.
Då det under detta utvecklingsskede icke varit att förvänta, att enskilda
företag skulle kunna utan statsunderstöd uppehålla den svenska linjetrafiken,
helst som de konkurrerande utländska företagen åtnjöto stora subventioner
från sina resp. länder, har det framstått såsom lämpligast, att
den svenska luftlinjetrafiken icke splittrades på flera företag utan utövades
av ett enda företag. Härvid torde statsmakterna icke ha tagit ställning till
spörsmålet, huruvida och i så fall under vilka förutsättningar den monopolställning,
som detta företag sålunda erhållit, borde bestå även framdeles,
sedan luftfarten nått en sådan utveckling, att statssubvention icke
längre erfordrades.
Lufttrafiken har under de senare åren uppnått en mycket betydande omfattning
och blivit ett alltmera utnyttjat trafikmedel, och det synes vara
anledning antaga, att denna utveckling kommer att fortgå. Under dessa år
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.
3
liksom tidigare har Aerotransport nedlagt ett synnerligen förtjänstfullt arbete
för att stärka den svenska luftlinjetrafikens ställning. Det måste
emellertid anses vara ett betydelsefullt samhällsintresse att den enskilda
företagsverksamheten, då förhållandena giva möjlighet härtill, får tillfälle
att deltaga i den fortsatta utvecklingen av luftlinjetrafiken. Såsom i flertalet
av de till kollegium ingivna yttrandena framhållits, finnas stora förutsättningar
för att det enskilda initiativet borde kunna få en mycket stor
betydelse för denna utveckling liksom fallet varit i fråga om den svenska
linjesjöfarten. Icke minst flera rederiföretag torde med de erfarenheter de
vunnit inom sistnämnda område och de trafikorganisationer de byggt upp
ha goda förutsättningar att även på luftlinjetrafikens område göra en värdefull
insats.
Kollegium delar sålunda i princip den uppfattning, varåt flertalet av
de hörda organisationerna givit uttryck, att monopol å svensk luftlinjetrafik
icke bör beredas något företag. I likhet med dessa organisationer
finner kollegium det också av vikt, att klarhet vinnes om de allmänna
riktlinjerna för tilldelningen av koncession för bedrivande av luftfart med
svenska luftfartyg.
Luft fartsstyrelsen anför huvudsakligen:
Frågan om beviljandet av luftfartskoncessioner kan enligt luftfartsstyrelsens
mening icke betraktas såsom ett fristående problem utan måste
inordnas i ett större sammanhang. En otvetydig tendens att i viss mån använda
luftfarten såsom ett politiskt och ekonomiskt instrument kan numera
förmärkas, och den strävan efter fullständig frihet i luften även för
linjetrafiken, som vid avslutandet år 1944 av de s. k. Chicagoöverenskommelserna
varmt stöddes av bland annat Amerikas förenta stater, Holland
och Sverige, har numera rönt motstånd i flertalet länder. Antalet stater
som anslutit sig till överenskommelsen angående internationell lufttrafik,
omfattande de s. k. fem friheterna, är för närvarande endast elva, sedan
hl. a. Förenta staterna för sin del uppsagt nämnda överenskommelse. Fn
gradvis förskjutning i stol-makternas luftfartspolitik har sålunda inträtt
under det senaste året, och någon stabilisering av betraktelsesättet i fråga
om luftens frihet kan ännu icke förmärkas. Inom den provisoriska internationella
luftfartsorganisationen pågår arbetet med att söka ernå en multilateral
luftfartsöverenskommelse, men innan resultat härutinnan kan
påräknas, torde ännu åtskillig tid komma att förflyta. I de luftfartsavtal
av bilateral karaktär, som i avvaktan på träffandet av en multilateral konvention
ingås staterna emellan, förutsältes regelmässigt en särskild prövning
rörande tillstånd till regelbunden luftfart, under det alt övrig yrkesmässig
luftfart liksom privatflygning vanligen lämnas större rörelsefrihet.
Av det anförda framgår, att betydande svårigheter föreligga att nu fastställa
allmänna riktlinjer för koncessionstilldelningen. Del synes emellertid
skäligt, att företag, som inriktat eller önska inrikta sin verksamhet på
yrkesmässig luftfart, i den mån så är möjligt erhålla klarhet — med tanke
på planering för framtiden, materielanskaffning m. m. — rörande de grunder
som, såvitt nu kan bedömas, komma att tillämpas vid behandlingen
av hithörande frågor. Med hänsyn härtill anser sig Iuftfartsstyrelsen höra
för sin del biträda den av motionärerna gjorda framställningen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön tillstyrker motionen.
4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.
Utskottet.
Enligt gällande bestämmelser erfordras för utövning av luftfart i regelbunden
trafik å viss luftfartsled (linjefart), där annan än staten skall utöva
driften, särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. För utövning av annan luftfart
mot ersättning erfordras tillstånd av luftfartsmyndigheten. Frågan
om beviljande av luftfartskoncessioner är, såsom luftfartsstyrelsen framhållit,
icke ett fristående problem utan måste inordnas i ett större sammanhang.
Sålunda kunna icke allenast nationella synpunkter få vara avgörande
vid dylika ärendens behandling, utan även internationella hänsyn måste
vinna beaktande. Det sagda gäller främst linjefarten, och såvitt framgår
av motionens motivering avse motionärerna med sitt yrkande närmast
dylikt slag av lufttrafik. Frågan om vilka principer, som för framtiden
böra vara normgivande för utövandet av internationell lufttrafik, är för
närvarande föremål för behandling inom den provisoriska internationella
luftfartsorganisationen. Någon enighet synes hittills icke hava uppnåtts
på förevarande område, och det torde förflyta åtskillig tid, innan något
resultat av det internationella samarbetet kan föreligga. Vid sådant förhållande
anser utskottet frågan att uppdraga allmänna riktlinjer för beviljande
av koncessioner för luftfart med svenska luftfartyg vara för tidigt
väckt. Utskottet får därför hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 mars 1947.
På utskottets vägnar:
OLOF LÖTHNER.
Närvarande: Herrar Löthner, Nils Elowsson, Birger Andersson, fru Sjöström-Bengtsson*,
fru Svenson samt herrar Rosenberg, Ramberg och Albertsson.
* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.
Reservation
av herrar Löthner och Albertsson, som ansett, att utskottets utlåtande
och hemställan bort hava följande lydelse:
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.
5
»Utskottet, som finner att den svenska reguljära linjelufttrafiken hittills
i stort sett varit förbehållen ett enda företag, anser att monopol på
svensk lufttrafik icke bör tilldelas något företag utan att riksdagen erhållit
tillfälle att taga ställning till frågan. Enbart ur denna rent formella synpunkt
framstår därför motionärernas förslag som välmotiverat.
Vad angår själva sakfrågan eller om det ur allmänna och ekonomiska
synpunkter är lämpligt att införa ett monopol i fråga om linjelufttrafik
tillåter sig utskottet hänvisa till den uppfattning, som kommit till synes i
flertalet av de avgivna yttrandena eller att så icke är fallet. Även om eu
annan mening skulle kunna försvaras och även om det på grund av den
svenska linjelufttrafikens nära samband med den internationella lufttrafiken
kan vara förenat med vissa svårigheter att nu fastställa allmänna, för
längre tid gällande riktlinjer för koncessionstilidelningen, synas dessa svårigheter
icke böra utesluta en utredning rörande de grunder som, såvitt
nu kan bedömas, komma att tillämpas vid behandlingen av hithörande
frågor. Hänsynen till de företag, som önska inrikta sig på yrkesmässig
lufttrafik, kräva att beslut vinnes om dessa grunder.
Utskottet hemställer därför,
att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl.
Maj:t ville underställa riksdagens prövning allmänna riktlinjer
för tilldelningen av koncession för bedrivande av
luftfart med svenska luftfartyg.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.