Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående allmänna riktlinjer för tilldelningen av koncession för bedrivande av luftfart med svenska luftfartyg.

1947-03-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1947:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående allmänna riktlinjer för tilldelningen av koncession för bedrivande av luftfart med svenska luftfartyg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion angående allmänna riktlinjer för tilldelningen

av koncession för bedrivande av luftfart med

svenska luftfartyg.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion nr 155 har herr Elon Andersson m. fl. föreslagit, att riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj t ville underställa riksdagens

prövning allmänna riktlinjer för tilldelningen av koncession för bedrivande

av luftfart med svenska luftfartyg.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Frågan om tillstånd att bedriva yrkesmässig luftfart regleras i kungl. förordningen

den 26 maj 1922 om luftfart. 33 § sagda förordning lyder:

»För utövning av luftfart i regelbunden trafik å viss luftfartsled (linjefart)

eller anläggning av flygplats till allmänt bruk erfordras, där annan än staten

skall utöva driften, särskilt tillstånd av Konungen. För utövning av annan

luftfart mot ersättning erfordras tillstånd av luftfartsmyndigheten.»

Över motionen ha yttranden inhämtats från kommerskollegium, luftfartsstyrelsen

och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Kommerskollegium har i sin tur hört handelskamrarna i Stockholm, Göteborg

och Malmö, Sveriges redareförening, rederiaktiebolaget Svenska

Lloyd samt aktiebolaget Aerotransport.

Handelskamrarna i Stockholm och Göteborg samt Sveriges redareförening

och rederiaktiebolaget Svenska Lloyd ha funnit det angeläget, att

statsmakternas avsikter med avseende å tilldelningen av koncession för

bedrivande av luftfart med svenska luftfartyg mellan Sverige och utlandet

klarläggas. Nämnda organisationer och företag ha betonat vikten av fri

konkurrens för befrämjande av utvecklingen inom lufttrafikens område

och motsatt sig införande av monopol. -— Handelskammaren i Malmö har

förutsatt, att en översyn av 1922 års förordning om luftfart vore erforderlig

icke minst för att bringa dess bestämmelser i överensstämmelse med de

internationella konventioner, till vilka vårt land anslutit sig. I samband

härmed syntes det enligt handelskammarens mening vara lämpligt, att

även frågan om de allmänna riktlinjerna för beviljande av koncession för

bedrivande av luftfart med svenska luftfartyg upptoges till behandling och

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 12 sand. 2 avd. Nr 3—6.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

underställdes riksdagen. — Aktiebolaget Aerotransport har ifrågasatt, huruvida

icke spörsmålet om ett principbeslut i förevarandc ämne vore för

tidigt väckt med hänsyn till de inom den internationella luftfarten rådande

labila förhållandena. Därest svensk reguljär luftfart skulle kunna bedrivas på

ett ekonomiskt vederhäftigt och ur trafiksäkerhetssynpunkt fullt tillfredsställande

sätt, vore det enligt Aerotransport nödvändigt — i likhet med vad

fallet vore i fråga om järnvägstrafik och yrkesmässig biltrafik — att vid

meddelande av koncession för linjeluftfart hänsyn toges till föreliggande

trafikbehov. Den trafik, som bolaget jämte främmande länders flygföretag

bedreve mellan Sverige och det övriga Europa, vore för närvarande mer

än tillräcklig för fyllande av det befintliga trafikbehovet, och en icke ringa

ökning av detta behov kunde uppstå, innan krav på ökat tonnage inträdde.

För egen del framhåller kommerskoilegium, att statsmakterna vid meddelandet

av författningsföreskrifterna om tillståndsgivning i fråga om

luftfart icke ur andra synpunkter än säkerhetskravet tagit ställning till

spörsmålet om riktlinjerna för beviljandet av dylikt tillstånd. Vidare anför

kollegium i huvudsak följande.

Svensk linjetrafik på utlandet har alltsedan år 1925, då en mera omfattande

dylik trafik kom till stånd, omhänderhafts av aktiebolaget Aerotransport,

dock att under de senare åren Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag

haft tillstånd till luftlinjetrafik mellan Sverige och Nord- och Sydamerika.

Detta senare bolag har emellertid i huvudsak saknat egen trafikorganisation,

och trafikflygningen för dess del har utförts av Aerotransport.

Sistnämnda bolag har även ensamt ombesörjt den inrikes luftlinjetrafiken,

bortsett från en kort period innan denna trafik fått någon större

omfattning. Att den svenska luftlinjetrafiken på detta sätt koncentrerats till

ett företag sammanhänger med att ett betydande ekonomiskt understöd

från statens sida varit erforderligt för att möjliggöra tillkomsten av en

svensk reguljär trafikflygning och gentemot utländsk konkurrens hävda

de svenska intressena av svensk flygtrafik på de för oss mera betydelsefulla

förbindelselederna. Aerotransport har årligen sedan år 1925 och till

helt nyligen åtnjutit statssubvention. År 1935, då en väsentlig ökning av

statens bidrag erfordrades för att genomföra en önskvärd utvidgning av

den svenska lufttrafiken, inträdde staten såsom huvuddelägare i bolaget.

Då det under detta utvecklingsskede icke varit att förvänta, att enskilda

företag skulle kunna utan statsunderstöd uppehålla den svenska linjetrafiken,

helst som de konkurrerande utländska företagen åtnjöto stora subventioner

från sina resp. länder, har det framstått såsom lämpligast, att

den svenska luftlinjetrafiken icke splittrades på flera företag utan utövades

av ett enda företag. Härvid torde statsmakterna icke ha tagit ställning till

spörsmålet, huruvida och i så fall under vilka förutsättningar den monopolställning,

som detta företag sålunda erhållit, borde bestå även framdeles,

sedan luftfarten nått en sådan utveckling, att statssubvention icke

längre erfordrades.

Lufttrafiken har under de senare åren uppnått en mycket betydande omfattning

och blivit ett alltmera utnyttjat trafikmedel, och det synes vara

anledning antaga, att denna utveckling kommer att fortgå. Under dessa år

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

3

liksom tidigare har Aerotransport nedlagt ett synnerligen förtjänstfullt arbete

för att stärka den svenska luftlinjetrafikens ställning. Det måste

emellertid anses vara ett betydelsefullt samhällsintresse att den enskilda

företagsverksamheten, då förhållandena giva möjlighet härtill, får tillfälle

att deltaga i den fortsatta utvecklingen av luftlinjetrafiken. Såsom i flertalet

av de till kollegium ingivna yttrandena framhållits, finnas stora förutsättningar

för att det enskilda initiativet borde kunna få en mycket stor

betydelse för denna utveckling liksom fallet varit i fråga om den svenska

linjesjöfarten. Icke minst flera rederiföretag torde med de erfarenheter de

vunnit inom sistnämnda område och de trafikorganisationer de byggt upp

ha goda förutsättningar att även på luftlinjetrafikens område göra en värdefull

insats.

Kollegium delar sålunda i princip den uppfattning, varåt flertalet av

de hörda organisationerna givit uttryck, att monopol å svensk luftlinjetrafik

icke bör beredas något företag. I likhet med dessa organisationer

finner kollegium det också av vikt, att klarhet vinnes om de allmänna

riktlinjerna för tilldelningen av koncession för bedrivande av luftfart med

svenska luftfartyg.

Luft fartsstyrelsen anför huvudsakligen:

Frågan om beviljandet av luftfartskoncessioner kan enligt luftfartsstyrelsens

mening icke betraktas såsom ett fristående problem utan måste

inordnas i ett större sammanhang. En otvetydig tendens att i viss mån använda

luftfarten såsom ett politiskt och ekonomiskt instrument kan numera

förmärkas, och den strävan efter fullständig frihet i luften även för

linjetrafiken, som vid avslutandet år 1944 av de s. k. Chicagoöverenskommelserna

varmt stöddes av bland annat Amerikas förenta stater, Holland

och Sverige, har numera rönt motstånd i flertalet länder. Antalet stater

som anslutit sig till överenskommelsen angående internationell lufttrafik,

omfattande de s. k. fem friheterna, är för närvarande endast elva, sedan

hl. a. Förenta staterna för sin del uppsagt nämnda överenskommelse. Fn

gradvis förskjutning i stol-makternas luftfartspolitik har sålunda inträtt

under det senaste året, och någon stabilisering av betraktelsesättet i fråga

om luftens frihet kan ännu icke förmärkas. Inom den provisoriska internationella

luftfartsorganisationen pågår arbetet med att söka ernå en multilateral

luftfartsöverenskommelse, men innan resultat härutinnan kan

påräknas, torde ännu åtskillig tid komma att förflyta. I de luftfartsavtal

av bilateral karaktär, som i avvaktan på träffandet av en multilateral konvention

ingås staterna emellan, förutsältes regelmässigt en särskild prövning

rörande tillstånd till regelbunden luftfart, under det alt övrig yrkesmässig

luftfart liksom privatflygning vanligen lämnas större rörelsefrihet.

Av det anförda framgår, att betydande svårigheter föreligga att nu fastställa

allmänna riktlinjer för koncessionstilldelningen. Del synes emellertid

skäligt, att företag, som inriktat eller önska inrikta sin verksamhet på

yrkesmässig luftfart, i den mån så är möjligt erhålla klarhet — med tanke

på planering för framtiden, materielanskaffning m. m. — rörande de grunder

som, såvitt nu kan bedömas, komma att tillämpas vid behandlingen

av hithörande frågor. Med hänsyn härtill anser sig Iuftfartsstyrelsen höra

för sin del biträda den av motionärerna gjorda framställningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön tillstyrker motionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

Utskottet.

Enligt gällande bestämmelser erfordras för utövning av luftfart i regelbunden

trafik å viss luftfartsled (linjefart), där annan än staten skall utöva

driften, särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. För utövning av annan luftfart

mot ersättning erfordras tillstånd av luftfartsmyndigheten. Frågan

om beviljande av luftfartskoncessioner är, såsom luftfartsstyrelsen framhållit,

icke ett fristående problem utan måste inordnas i ett större sammanhang.

Sålunda kunna icke allenast nationella synpunkter få vara avgörande

vid dylika ärendens behandling, utan även internationella hänsyn måste

vinna beaktande. Det sagda gäller främst linjefarten, och såvitt framgår

av motionens motivering avse motionärerna med sitt yrkande närmast

dylikt slag av lufttrafik. Frågan om vilka principer, som för framtiden

böra vara normgivande för utövandet av internationell lufttrafik, är för

närvarande föremål för behandling inom den provisoriska internationella

luftfartsorganisationen. Någon enighet synes hittills icke hava uppnåtts

på förevarande område, och det torde förflyta åtskillig tid, innan något

resultat av det internationella samarbetet kan föreligga. Vid sådant förhållande

anser utskottet frågan att uppdraga allmänna riktlinjer för beviljande

av koncessioner för luftfart med svenska luftfartyg vara för tidigt

väckt. Utskottet får därför hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1947.

På utskottets vägnar:

OLOF LÖTHNER.

Närvarande: Herrar Löthner, Nils Elowsson, Birger Andersson, fru Sjöström-Bengtsson*,

fru Svenson samt herrar Rosenberg, Ramberg och Albertsson.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Reservation

av herrar Löthner och Albertsson, som ansett, att utskottets utlåtande

och hemställan bort hava följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.

5

»Utskottet, som finner att den svenska reguljära linjelufttrafiken hittills

i stort sett varit förbehållen ett enda företag, anser att monopol på

svensk lufttrafik icke bör tilldelas något företag utan att riksdagen erhållit

tillfälle att taga ställning till frågan. Enbart ur denna rent formella synpunkt

framstår därför motionärernas förslag som välmotiverat.

Vad angår själva sakfrågan eller om det ur allmänna och ekonomiska

synpunkter är lämpligt att införa ett monopol i fråga om linjelufttrafik

tillåter sig utskottet hänvisa till den uppfattning, som kommit till synes i

flertalet av de avgivna yttrandena eller att så icke är fallet. Även om eu

annan mening skulle kunna försvaras och även om det på grund av den

svenska linjelufttrafikens nära samband med den internationella lufttrafiken

kan vara förenat med vissa svårigheter att nu fastställa allmänna, för

längre tid gällande riktlinjer för koncessionstilidelningen, synas dessa svårigheter

icke böra utesluta en utredning rörande de grunder som, såvitt

nu kan bedömas, komma att tillämpas vid behandlingen av hithörande

frågor. Hänsynen till de företag, som önska inrikta sig på yrkesmässig

lufttrafik, kräva att beslut vinnes om dessa grunder.

Utskottet hemställer därför,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl.

Maj:t ville underställa riksdagens prövning allmänna riktlinjer

för tilldelningen av koncession för bedrivande av

luftfart med svenska luftfartyg.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.