Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av vugombudsstämma inom varje vägnämndsområde.

1947-02-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1947:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av vugombudsstämma inom varje vägnämndsområde.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.

5

Nr 21.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av vugombudsstämma

inom varje vägnämndsområde.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 207 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl.

och II: 323 av herr Sveningsson m. fl., har föreslagits, att riksdagen för sin

del måtte antaga följande förslag till införande av ny avdelning i lagen den

30 juni 1943 om vägnämnder och länsvägnämnder med de eventuella ändringar

i lagtexten, som kunna anses påkallade, och med den ändring, bland

annat i ordningsföljden av övriga paragrafer i lagen, som därav föranledes:

Om vägombudsstämma.

20 §. De inom varje vägnämndsområde valda vägombuden skola utgöra

ombudsstämma. Denna stämma har till uppgift att verka för att de lokala

vägförhållandena inom varje ombudsområde på bästa sätt tillgodoses.

21 §. Stämman skall sammanträda minst en gång om året under oktober

månad å det ställe och den tidpunkt stämman bestämmer och dessutom så

ofta ordföranden finner det nödigt eller minst 3 ledamöter för uppgivet ändamål

göra framställning därom. Stämman skall även sammanträda på kallelse

av vägnämnd eller efter förordnande av länsstyrelsen för inhämtande

av yttranden eller förslag i lokala vägfrågor.

22 §. Kallelse till ombudsstämma skall genom ordförandens försorg utsändas

med allmänna posten och vara ombud tillhanda senast 8 dagar före

stämman.

23 §. Ombudsstämma äger för vägnämnden framlägga de förslag till åtgärder

och ingripanden i vägfrågor, som befinnas påkallade. Sådan framställning

skall av vägnämnden därefter tillika med eget yttrande, därest

ombudsstämmans förslag ej innebär hemställan till vägnämnden om överklagande

av beslut, som fattats av länsstyrelse eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

snarast översändas till den myndighet saken närmast rörer i enlighet

med vad i § 2 ovan stadgas.

24 §. I övrigt gälle beträffande ombudsstämma vad i tillämpliga delar

under §§11 och 13—19 ovan stadgats angående vägnämnd.

För de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, lämnas redogörelse

i det följande.

Enligt 1 § lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder

skola i varje län finnas vägnämnder och en länsvägnämnd för att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.

i vägfrågor företräda de lokala vägintressena på landet och i de städer, där

kronan är väghållare.

Vägnämnds uppgifter framgå av 2 § förenämnda lag, som lyder

på följande sätt: »Vägnämnd har till uppgift att verka för att vägbelioven

inom nämndens område på bästa sätt tillgodoses. I sådant hänseende

har nämnden bland annat att avgiva av Konungen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

länsstyrelsen eller vägförvaltningen i länet infordrade yttranden

i frågor om byggande av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän.

inrättande av särskild vinterväg och indragning av allmän väg samt att

i övrigt fullgöra vad enligt denna lag eller särskild författning ankommer på

vägnämnden. Vägnämnd äger jämväl i övrigt framställa förslag i frågor rörande

vägväsendet och vägtrafiken inom nämndens område samt må hos

Konungen anföra besvär över beslut, som meddelats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

eller länsstyrelsen.»

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att sista meningen i nämnda lagrum

i det riksdagen genom propositionen nr 223/1943 förelagda förslaget till

lagtext hade följande lydelse: »Vägnämnd må hos Konungen anföra besvär

över beslut, som meddelats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen.

»

Rörande denna fråga anförde andra särskilda utskottet i sitt utlåtande nr

2/1943 över nämnda proposition bland annat:

Beträffande vägnämndernas uppgifter har i de likalydande motionerna

I: 277 och II: 378 yrkats, att vägnämnden tillerkännes rätt att själv framställa

förslag i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken i orten. Vidare har

i motionen II: 405 hemställts, att riksdagen måtte besluta att i vägnämndernas

uppgifter »även måtte ingå rätt för vägnämndema till övervakning av vägunderhållet

samt vid eventuell misskötsel av detsamma rätt att till länsstyrelsen

anmäla förhållandet».

Något behov av fortlöpande kontroll över vägunderhållet torde visserligen,

såsom i propositionen framhålles, icke finnas. Någon sådan kontroll bör därför

icke ingå i nämndens uppgifter. Skulle emellertid misskötsel av underhållet

förekomma, bör vägnämnden ha möjlighet att göra erforderliga framställningar,

i första hand till vägförvaltningen eller länsstyrelsen eller ock till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller Kungl. Maj:t. Vidare kunna vägförvaltningama

och bygden ha olika meningar om behovet av snöplogning o. d.

I sådana fall bör det tillkomma nämnden att föra talan för de lokala intressena.

Nämnden bör även ha möjlighet att taga initiativ till åtgärder för

trafiksäkerhetens främjande, exempelvis uppsättande av skyddsvärn och dylikt.

Då av paragrafens avfattning icke med tydlighet framgår, att nämnden

har nu berörda befogenheter, anser utskottet lagrummet böra kompletteras

med bestämmelser av huvudsakligen det innehåll, som föreslagits i motionerna

I: 277 och II: 378. Härigenom torde även syftet med motionen II: 405

vara tillgodosett.

Vägnämndernas områden bestämmas av Konungen. Därvid iakttages, att

delar av samma kommun icke förläggas till olika vägnämndsområden inom

länet samt att sådant område icke må omfatta kommuner inom skilda län

(3 §). Enligt kungörelsen den 30 augusti 1943 (nr 683) om rikets indelning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.

7

i vägnämndsområden sammanfaller nämnda indelning i stort sett med den

förut gällande indelningen i vägdistrikt.

Vägnämnd skall bestå av fem ledamöter. Ledamöter jämte suppleanter för

dem väljas, om vägnämndsområdet utgöres av endast en kommun, av dennas

fullmäktige och eljest av ombud för de i området ingående kommunerna

(4 §). Eftersom blott ett mindre antal vägnämndsområden torde bestå av endast

en kommun, skola vägnämndsledamötema följaktligen regelmässigt väljas

av ombud för de i vägnämndsområdet ingående kommunerna. Förfaringssättet

ansluter sig till förut gällande ordning och betingas av att alla kommuner

skola få tillfälle att deltaga i valet av vägnämndsledamöter samt är avsett

att utgöra en garanti för att vägnämnden blir ett språkrör för de lokala intressena.

Ombuden jämte suppleanter för dem väljas av kommunalfullmäktige eller

stadsfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige icke finnas, å kommunalstämma.

Antalet ombud bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda,

att en var kommun utser ett ombud för varje påbörjat befolkningstal av 2 000

eller det lägre tal, som må erfordras för att antalet ombud för hela vägnämndsområdet

skall uppgå till minst 10 (5 §).

Länsväg nämnds uppgifter framgå av 20 § i lagen, där det stadgas,

att länsvägnämnd har till uppgift att verka för att vägfrågor, som äro gemensamma

för flera eller alla vägnämndsområden inom länet, erhålla den för

hela länet ändamålsenligaste lösningen. Länsvägnämnd har bland annat att

avgiva av Konungen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen eller

vägförvaltningen i länet infordrat yttrande samt att i övrigt fullgöra vad enligt

denna lag eller särskild författning ankommer på nämnden. Länsvägnämnden

må hos Konungen anföra besvär över beslut, som meddelats av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen.

Av förarbetena till lagen framgår att länsvägnämnd har att företräda hela

länets samlade vägintressen, särskilt vid fördelningen av vägbyggnadsmedlen.

Nämndens viktigaste uppgift är sålunda att medverka vid upprättandet av

flerårsplaner. Därvid har nämnden att uttala sig om vilka vägföretag inom

länet som böra komma till utförande och den inbördes ordningen mellan dem.

Till nämnden skall vidare för yttrande hänskjutas sådana å vägnämnd ankommande

vägbyggnadsfrågor, som äro gemensamma för två eller flera vägnämndsområden

och vari vägnämnderna ha skiljaktiga meningar. I enlighet

härmed har länsvägnämndens uppgift angivits vara att vaka över att

vägfrågor, som äro gemensamma för flera eller alla vägnämndsområden inom

länet erhålla den för hela länet ändamålsenligaste lösningen.

Ledamöterna i länsvägnämnd utses av länsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelsen

(skogsvårdsstyrelsema) och vägnämnderna i länet så, att länsstyrelsen

förordnar två ledamöter samt skogsvårdsstyrelsen (en var av skogsvårdsstyrelserna)

och varje vägnämnd en ledamot, dock att vägnämnd i Gotlands

län utser två ledamöter. För varje ledamot utses i enahanda ordning

eu suppleant (21 §).

Såväl vägnämnd som länsvägnämnd, vilka väljas för eu tid av fyra år, äga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.

själva enligt 13 och 24 §§ i lagen bestämma var, när och huru ofta nämnden

skall sammanträda. Det är i lagen även sörjt för att vägdirektör eller annan

tjänsteman vid vägförvaltningen skall tillhandagå nämnden med upplysningar.

För att möjliggöra viss kontroll från länsstyrelsernas sida skall meddelande

om utsatt sammanträde insändas till länsstyrelse. Föreskrift härom erfordras

även för att bereda landshövding och vägdirektör tillfälle att närvara

vid sammanträde.

Syftet med bestämmelsen om att landshövding och vägdirektör eller representant

för dem äga närvara vid nämnds sammanträde är att i viktiga

frågor åstadkomma den kontakt mellan nämnden samt länsstyrelsen och vägförvallningen,

som erfordras för att vägfrågorna skola kunna lösas på bästa

sätt. För att nämnden skall kunna erhålla det biträde, som kan behövas, har

föreskrivits, att vägdirektören eller annan av honom utsedd tjänsteman vid

vägförvaltningen skall på därom framställd begäran av nämndens ordförande

närvara vid sammanträde för att tillhandagå med upplysningar.

Vägnämnds möjlighet att genom resor hålla sig underrättad om vägförhållandena

är tillgodosedd därigenom att sammanträden i anslutning till aktuella

vägfrågor kunna hållas på olika platser (13 §). Däremot lärer vägnämnd

icke äga verkställa resor utom sitt vägnämndsområde.

Vid 1946 års riksdag väcktes tre motioner, därav två likalydande, vilka

samtliga syftade till att bereda de lokala vägintressena ökade möjligheter att

göra sig gällande. I den ena av dessa motioner, II: 114 av herr Jonsson i

Haverö, hemställdes, bland annat, om översyn av gällande bestämmelser angående

vägnämnds arbetsuppgifter i syfte att dessa bestämmelser genom avfattning

och tillämpning bringades i full överensstämmelse med uppgivna utgångspunkter

för tillkomsten av dylik nämnd, medan i de likalydande motionerna

I: 180 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. och II: 279 av herr

Staxäng m. fl. yrkades, att riksdagen för sin del måtte besluta om inrättande

av vägombudsstämma inom varje vägnämndsområde i enlighet med i motionerna

uppdragna riktlinjer.

Vid behandlingen av nämnda motioner införskaffade utskottet i vederbörlig

ordning utlåtande över dessa från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utskottet

lämnade samtidigt styrelsen för Svenska landskommunernas förbund

och styrelsen för Svenska stadsförbundet tillfälle att yttra sig i ärendet. Beträffande

innehållet i nämnda yttranden får utskottet hänvisa till sitt utlåtande

nr 65/1946, s. 14—19.

Jordbruksutskottet anförde i sitt i anledning av motionerna avgivna utlåtande

nr 65:

Motionärernas påstående, att de lokala intressena efter genomförandet av

den nya vägorganisationen haft tämligen svårt att göra sig gällande, har i viss

omfattning vunnit stöd i de av utskottet införskaffade utlåtandena i ärendet.

Även utskottet är medvetet om att så understundom varit fallet. Vissa

skäl kunde sålunda synas tala för att frågan om vad som borde åtgöras för

att säkerställa ett ökat inflytande för dessa intressen i anslutning till vad som

föreslagits i motionen II: 114 upptoges till förnyat övervägande. Även det i de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.

9

likalydande motionerna 1:180 och 11:279 framlagda förslaget, att en vägstämmoorganisation

skulle tillskapas vid sidan av de nuvarande vägnämnderna

och länsvägnämnderna, synes ur dessa synpunkter ha visst fog för sig.

Emellertid vill det förefalla utskottet, som om även inom ramen för den nu

gällande lagstiftningen på området möjligheter funnes för de lokala intressena

att göra sig gällande i betydligt större omfattning än som hittills synes ha

skett. Utskottet får i detta avseende erinra om de möjligheter att taga initiativ

i vägfrågor, som ostridigt stå öppna för vägnämndema och länsvägnämnderna.

I vad mån dessa möjligheter utnyttjas synes, såsom framhållits

av väg- och vattenbyggadsstyrelsen, i viss utsträckning bero på nämnderna

själva. Vad särskilt rör det i motionerna 1:180 och 11:279 påtalade förhållandet,

att ett mycket stort antal kommuner med de nu gällande bestämmelserna

sakna representanter i nämnderna torde därjämte få framhållas,

att den förändring i kommunindelningen, som torde bliva en följd av kommunindelningskommitténs

den 26 september 1945 avlämnade betänkande

med förslag till riktlinjer för eu revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner,

torde medföra en förbättring i detta avseende.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förklarat sig beredd att medverka till ett ökat samarbete mellan de lokala

vägförvaltningarna samt vägnämnder och länsvägnämnder, bland annat genom

att dessas ordförande skulle givas tillfälle att medfölja på förvaltningspersonalens

tjänsteresor. Det synes lämpligt att resultatet härav avvaktas,

innan ytterligare åtgärder vidtagas på området. Den tid som förflutit sedan

de nu gällande bestämmelserna trätt i kraft torde också vara väl kort, för att

man med säkerhet skulle kunna bedöma hur den nuvarande organisationen

fungerar, i all synnerhet som förhållandena på området därunder till följd av

kriget icke kunna betecknas som normala. Med hänsyn till det anförda och

då utskottet utgår ifrån att såväl Kungl. Maj:t som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ha sin uppmärksamhet riktad på nu berörda frågor och vidtaga de

åtgärder, som i förevarande avseende kunna anses lämpliga, anser sig utskottet

icke böra föreslå riksdagen att vidtaga några åtgärder i anslutning

till motionerna.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionerna icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, vilken hemställan av riksdagen

bifölls.

I de nu till behandling föreliggande motionerna har — efter en redogörelse

för behandlingen av de vid 1946 års riksdag väckta motionerna I: 180 och

II: 279 — till stöd för de i motionerna upptagna yrkandena anförts följande:

Man torde kunna säga, alt 1946 års riksdag i sak gav motionärerna rätt,

ehuru på grund av den relativt korta erfarenhetstiden efter vägväsendets

förstatligande de fulla konsekvenserna av denna ståndpunkt icke drogos.

Styrkan i motionärernas argumentering torde emellertid icke ha försvagats

under den tid, som förflutit sedan denna tidpunkt, ulan snarare tvärtom

ytterligare bevisats. Kritiken mot rådande vägförhållanden har icke mattats,

och detta beror icke endast på den nuvarande bristsituationen beträffande

arbetskraft och material. Just i denna situation torde det vara särskilt

värdefullt för vägunderhållets rationella bedrivande, att de lokala förhållandena

snabbt och effektivt kunna rättas till. Den alltmera ansvällande

motortrafiken ställer stora och berättigade krav på vägväsendet, vilka

måste tillgodoses. Det är helt enkelt omöjligt för den i förhållande till behoven

fåtaliga vägförvaltningspersonalen att kunna överblicka hela det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

J ordbruksutskottets utlåtande nr 21.

U tskottet.

distrikt, som skall övervakas. Här har en mera lokaliserad övervakning, på

det sätt som föreslagits i ovannämnda motioner, en stor uppgift att fylla. 1

detta sammanhang må även påpekas, att jordbruksutskottets uttalanden

om den förbättring, som den nya kommunindelningen kunde väntas medföra,

synas något egendomliga; visserligen är det obestridligen riktigt, att

—- sedan denna genomförts i början av 1950-talet — kommunerna i större

utsträckning komma att få representanter i vägnämnderna, men därigenom

sker ju ingen förändring i storleken av de vägnämndsområden, som

skola övervakas, och därför torde icke heller de lokala vägintressena få

större möjligheter att göra sig gällande efter denna tidpunkt i större utsträckning

än för närvarande.

Betydelsen av en effektiv insats från de lokala intressenas sida understrykes

ytterligare i den berättelse för budgetåret 1945/46, som överrevisorerna

för väg- och vattenbyggnadsväsendet avgivit den 27 november 1946.

De erfarenheter, som numera vunnits sedan vägväsendets förstatligande

1943, giva väl vid handen, att det rådande läget icke motsvarar de krav på

möjligheter för självständiga och effektiva insatser från de lokala intresserepresentationernas

sida, som äro önskvärda — eller för att ej säga nödvändiga

— och som förutsattes komma till stånd vid stiftandet av 1943 års

väglagar. Ytterligare ett år har gått sedan riksdagen senast tog ställning

till detta problem, och icke heller under denna tid torde några förbättringar

av betydelse ha kunnat iakttagas på de punkter, som påpekats i ovannämnda

motioner.

För att efter statens övertagande den 1 januari 1944 av den allmänna väghållningen

å landet giva de lokala vägintressena tillbörligt inflytande inom

den statliga vägorganisationen ha genom lagen den 30 juni 1943 (nr 436)

inrättats vissa lokala organ, vägnämnder och länsvägnämnder. Å vägnämnd

har därvid förutsatts skola vila de rådgivande uppgifter, som tidigare handhafts

av vägstämmor och vägstyrelser. Länsvägnämnds huvudsakliga arbetsuppgift

har angivits vara att vid utarbetandet av flerårsplaner företräda

varje läns samlade lokala vägintresse. Därjämte har åt såväl vägnämnd som

länsvägnämnd givits viss initiativrätt i vägfrågor. Utvecklingen efter år 1944

synes emellertid giva vid handen att vissa svårigheter uppstått för de lokala

intressena att göra sig gällande i avsedd omfattning. Framställningar i syfte

att genom lagstiftningsåtgärder säkerställa ett önskvärt lokalt inflytande inom

den nuvarande statliga vägorganisationen ha även tidigare varit föremål

för riksdagens prövning. Såsom av den föregående redogörelsen framgår förehade

sålunda 1946 års riksdag till behandling tre motioner, som på olika

sätt avsågo att tillgodose berörda lokala intressen. Jordbruksutskottet, till

vilket motionerna hänvisats, uttalade i sitt i det föregående återgivna utlåtande,

bland annat, att enligt utskottets mening vissa skäl syntes tala för att

frågan om åtgärder för att säkerställa ett ökat lokalt inflytande upptoges

till prövning. Utskottet fann sig emellertid icke böra föreslå riksdagen att

vidtaga några åtgärder i anledning av motionerna, bland annat med hänsyn

till att den tid, som förflutit sedan de nu gällande bestämmelserna trätt i

kraft, syntes vara väl kort för att man med säkerhet skulle kunna bedöma

hur den nuvarande organisationen fungerade. Vidare framhöll utskottet, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt i ärendet avgivna utlåtande förklarat

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.

11

sig beredd att medverka till ett ökat samarbete mellan de lokala vägförvaltningarna

samt vägnämnder och länsvägnämnder, och att resultatet därav lämp

ligen borde avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtoges på området. Riksdagen

beslöt i överensstämmelse med vad utskottet sålunda föreslagit.

I förevarande motioner har — liksom i motionerna I: 180 och II: 279 vid

1946 års riksdag —- väckts förslag om inrättande av vägombudsstämma. Såsom

motivering härför har anförts, att de erfarenheter, som numera vunnits

sedan vägväsendet förstatligats, givit vid handen att de radande förhållandena

icke medgåve tillräckliga möjligheter för självständiga och effektiva insatser

från de lokala intresserepresentationernas sida samt att under det år

som gått, sedan riksdagen senast tog ställning till detta problem, några förbättringar

av betydelse i hithörande avseende icke kunnat iakttagas. Utskottet

delar i huvudsak denna motionärernas uppfattning. Även om vissa av de

skäl, som utskottet vid frågans behandling vid föregående års riksdag anförde

mot bifall till de då föreliggande motionerna, alltjämt i viss mån torde

äga giltighet, vill utskottet icke motsätta sig att frågan nu göres till föremål

för närmare överväganden. Emellertid tilltror sig utskottet icke att enbart

med stöd av den i ärendet förebragta utredningen kunna fatta någon ståndpunkt

till det av motionärerna framlagda författningsförslaget. Utskottet

vill därför förorda, att frågan om på vad sätt och i vilken omfattning önskemålen

om ett ökat lokalt inflytande inom vägorganisationen må kunna tillgodoses

göres till föremål för utredning.

En dylik utredning synes enligt utskottets mening lämpligen kunna anförtros

åt de sakkunniga som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den

14 februari 1947 tillkallats att inom kommunikationsdepartementet biträda

med utredning rörande möjligheterna av en decentraliserad handläggning

av vissa ärenden inom väg- och vattenbyggnadsverket.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av de likalydande motionerna

I: 207 och II: 323, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande frågan

om på vad sätt och i vilken omfattning önskemålen om ett

ökat lokalt inflytande inom den statliga vägorganisationen

må kunna tillgodoses ävensom till riksdagen avlåta de förslag

i ämnet, vartill utredningen må giva anledning.

Stockholm den It april 1947.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg,

Nils Olsson, friherre Beck-Friis, herrar Näslund, Hagman och Henry Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta,

Gustafson i Vimmerby, Lundbom, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö,

Svensson i Ljungskile och Nilsson i Göingegården.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:152 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om inrättande av vägombudsstämma inom varje vägnåmndsområde. a1 i texten