Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av vugombudsstämma inom varje vägnämndsområde.
1947-02-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1947:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av vugombudsstämma inom varje vägnämndsområde.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
5
Nr 21.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av vugombudsstämma
inom varje vägnämndsområde.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 207 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl.
och II: 323 av herr Sveningsson m. fl., har föreslagits, att riksdagen för sin
del måtte antaga följande förslag till införande av ny avdelning i lagen den
30 juni 1943 om vägnämnder och länsvägnämnder med de eventuella ändringar
i lagtexten, som kunna anses påkallade, och med den ändring, bland
annat i ordningsföljden av övriga paragrafer i lagen, som därav föranledes:
Om vägombudsstämma.
20 §. De inom varje vägnämndsområde valda vägombuden skola utgöra
ombudsstämma. Denna stämma har till uppgift att verka för att de lokala
vägförhållandena inom varje ombudsområde på bästa sätt tillgodoses.
21 §. Stämman skall sammanträda minst en gång om året under oktober
månad å det ställe och den tidpunkt stämman bestämmer och dessutom så
ofta ordföranden finner det nödigt eller minst 3 ledamöter för uppgivet ändamål
göra framställning därom. Stämman skall även sammanträda på kallelse
av vägnämnd eller efter förordnande av länsstyrelsen för inhämtande
av yttranden eller förslag i lokala vägfrågor.
22 §. Kallelse till ombudsstämma skall genom ordförandens försorg utsändas
med allmänna posten och vara ombud tillhanda senast 8 dagar före
stämman.
23 §. Ombudsstämma äger för vägnämnden framlägga de förslag till åtgärder
och ingripanden i vägfrågor, som befinnas påkallade. Sådan framställning
skall av vägnämnden därefter tillika med eget yttrande, därest
ombudsstämmans förslag ej innebär hemställan till vägnämnden om överklagande
av beslut, som fattats av länsstyrelse eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
snarast översändas till den myndighet saken närmast rörer i enlighet
med vad i § 2 ovan stadgas.
24 §. I övrigt gälle beträffande ombudsstämma vad i tillämpliga delar
under §§11 och 13—19 ovan stadgats angående vägnämnd.
För de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, lämnas redogörelse
i det följande.
Enligt 1 § lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder
skola i varje län finnas vägnämnder och en länsvägnämnd för att
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
i vägfrågor företräda de lokala vägintressena på landet och i de städer, där
kronan är väghållare.
Vägnämnds uppgifter framgå av 2 § förenämnda lag, som lyder
på följande sätt: »Vägnämnd har till uppgift att verka för att vägbelioven
inom nämndens område på bästa sätt tillgodoses. I sådant hänseende
har nämnden bland annat att avgiva av Konungen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
länsstyrelsen eller vägförvaltningen i länet infordrade yttranden
i frågor om byggande av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän.
inrättande av särskild vinterväg och indragning av allmän väg samt att
i övrigt fullgöra vad enligt denna lag eller särskild författning ankommer på
vägnämnden. Vägnämnd äger jämväl i övrigt framställa förslag i frågor rörande
vägväsendet och vägtrafiken inom nämndens område samt må hos
Konungen anföra besvär över beslut, som meddelats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
eller länsstyrelsen.»
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att sista meningen i nämnda lagrum
i det riksdagen genom propositionen nr 223/1943 förelagda förslaget till
lagtext hade följande lydelse: »Vägnämnd må hos Konungen anföra besvär
över beslut, som meddelats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen.
»
Rörande denna fråga anförde andra särskilda utskottet i sitt utlåtande nr
2/1943 över nämnda proposition bland annat:
Beträffande vägnämndernas uppgifter har i de likalydande motionerna
I: 277 och II: 378 yrkats, att vägnämnden tillerkännes rätt att själv framställa
förslag i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken i orten. Vidare har
i motionen II: 405 hemställts, att riksdagen måtte besluta att i vägnämndernas
uppgifter »även måtte ingå rätt för vägnämndema till övervakning av vägunderhållet
samt vid eventuell misskötsel av detsamma rätt att till länsstyrelsen
anmäla förhållandet».
Något behov av fortlöpande kontroll över vägunderhållet torde visserligen,
såsom i propositionen framhålles, icke finnas. Någon sådan kontroll bör därför
icke ingå i nämndens uppgifter. Skulle emellertid misskötsel av underhållet
förekomma, bör vägnämnden ha möjlighet att göra erforderliga framställningar,
i första hand till vägförvaltningen eller länsstyrelsen eller ock till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller Kungl. Maj:t. Vidare kunna vägförvaltningama
och bygden ha olika meningar om behovet av snöplogning o. d.
I sådana fall bör det tillkomma nämnden att föra talan för de lokala intressena.
Nämnden bör även ha möjlighet att taga initiativ till åtgärder för
trafiksäkerhetens främjande, exempelvis uppsättande av skyddsvärn och dylikt.
Då av paragrafens avfattning icke med tydlighet framgår, att nämnden
har nu berörda befogenheter, anser utskottet lagrummet böra kompletteras
med bestämmelser av huvudsakligen det innehåll, som föreslagits i motionerna
I: 277 och II: 378. Härigenom torde även syftet med motionen II: 405
vara tillgodosett.
Vägnämndernas områden bestämmas av Konungen. Därvid iakttages, att
delar av samma kommun icke förläggas till olika vägnämndsområden inom
länet samt att sådant område icke må omfatta kommuner inom skilda län
(3 §). Enligt kungörelsen den 30 augusti 1943 (nr 683) om rikets indelning
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
7
i vägnämndsområden sammanfaller nämnda indelning i stort sett med den
förut gällande indelningen i vägdistrikt.
Vägnämnd skall bestå av fem ledamöter. Ledamöter jämte suppleanter för
dem väljas, om vägnämndsområdet utgöres av endast en kommun, av dennas
fullmäktige och eljest av ombud för de i området ingående kommunerna
(4 §). Eftersom blott ett mindre antal vägnämndsområden torde bestå av endast
en kommun, skola vägnämndsledamötema följaktligen regelmässigt väljas
av ombud för de i vägnämndsområdet ingående kommunerna. Förfaringssättet
ansluter sig till förut gällande ordning och betingas av att alla kommuner
skola få tillfälle att deltaga i valet av vägnämndsledamöter samt är avsett
att utgöra en garanti för att vägnämnden blir ett språkrör för de lokala intressena.
Ombuden jämte suppleanter för dem väljas av kommunalfullmäktige eller
stadsfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige icke finnas, å kommunalstämma.
Antalet ombud bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda,
att en var kommun utser ett ombud för varje påbörjat befolkningstal av 2 000
eller det lägre tal, som må erfordras för att antalet ombud för hela vägnämndsområdet
skall uppgå till minst 10 (5 §).
Länsväg nämnds uppgifter framgå av 20 § i lagen, där det stadgas,
att länsvägnämnd har till uppgift att verka för att vägfrågor, som äro gemensamma
för flera eller alla vägnämndsområden inom länet, erhålla den för
hela länet ändamålsenligaste lösningen. Länsvägnämnd har bland annat att
avgiva av Konungen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen eller
vägförvaltningen i länet infordrat yttrande samt att i övrigt fullgöra vad enligt
denna lag eller särskild författning ankommer på nämnden. Länsvägnämnden
må hos Konungen anföra besvär över beslut, som meddelats av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen.
Av förarbetena till lagen framgår att länsvägnämnd har att företräda hela
länets samlade vägintressen, särskilt vid fördelningen av vägbyggnadsmedlen.
Nämndens viktigaste uppgift är sålunda att medverka vid upprättandet av
flerårsplaner. Därvid har nämnden att uttala sig om vilka vägföretag inom
länet som böra komma till utförande och den inbördes ordningen mellan dem.
Till nämnden skall vidare för yttrande hänskjutas sådana å vägnämnd ankommande
vägbyggnadsfrågor, som äro gemensamma för två eller flera vägnämndsområden
och vari vägnämnderna ha skiljaktiga meningar. I enlighet
härmed har länsvägnämndens uppgift angivits vara att vaka över att
vägfrågor, som äro gemensamma för flera eller alla vägnämndsområden inom
länet erhålla den för hela länet ändamålsenligaste lösningen.
Ledamöterna i länsvägnämnd utses av länsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelsen
(skogsvårdsstyrelsema) och vägnämnderna i länet så, att länsstyrelsen
förordnar två ledamöter samt skogsvårdsstyrelsen (en var av skogsvårdsstyrelserna)
och varje vägnämnd en ledamot, dock att vägnämnd i Gotlands
län utser två ledamöter. För varje ledamot utses i enahanda ordning
eu suppleant (21 §).
Såväl vägnämnd som länsvägnämnd, vilka väljas för eu tid av fyra år, äga
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
själva enligt 13 och 24 §§ i lagen bestämma var, när och huru ofta nämnden
skall sammanträda. Det är i lagen även sörjt för att vägdirektör eller annan
tjänsteman vid vägförvaltningen skall tillhandagå nämnden med upplysningar.
För att möjliggöra viss kontroll från länsstyrelsernas sida skall meddelande
om utsatt sammanträde insändas till länsstyrelse. Föreskrift härom erfordras
även för att bereda landshövding och vägdirektör tillfälle att närvara
vid sammanträde.
Syftet med bestämmelsen om att landshövding och vägdirektör eller representant
för dem äga närvara vid nämnds sammanträde är att i viktiga
frågor åstadkomma den kontakt mellan nämnden samt länsstyrelsen och vägförvallningen,
som erfordras för att vägfrågorna skola kunna lösas på bästa
sätt. För att nämnden skall kunna erhålla det biträde, som kan behövas, har
föreskrivits, att vägdirektören eller annan av honom utsedd tjänsteman vid
vägförvaltningen skall på därom framställd begäran av nämndens ordförande
närvara vid sammanträde för att tillhandagå med upplysningar.
Vägnämnds möjlighet att genom resor hålla sig underrättad om vägförhållandena
är tillgodosedd därigenom att sammanträden i anslutning till aktuella
vägfrågor kunna hållas på olika platser (13 §). Däremot lärer vägnämnd
icke äga verkställa resor utom sitt vägnämndsområde.
Vid 1946 års riksdag väcktes tre motioner, därav två likalydande, vilka
samtliga syftade till att bereda de lokala vägintressena ökade möjligheter att
göra sig gällande. I den ena av dessa motioner, II: 114 av herr Jonsson i
Haverö, hemställdes, bland annat, om översyn av gällande bestämmelser angående
vägnämnds arbetsuppgifter i syfte att dessa bestämmelser genom avfattning
och tillämpning bringades i full överensstämmelse med uppgivna utgångspunkter
för tillkomsten av dylik nämnd, medan i de likalydande motionerna
I: 180 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. och II: 279 av herr
Staxäng m. fl. yrkades, att riksdagen för sin del måtte besluta om inrättande
av vägombudsstämma inom varje vägnämndsområde i enlighet med i motionerna
uppdragna riktlinjer.
Vid behandlingen av nämnda motioner införskaffade utskottet i vederbörlig
ordning utlåtande över dessa från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utskottet
lämnade samtidigt styrelsen för Svenska landskommunernas förbund
och styrelsen för Svenska stadsförbundet tillfälle att yttra sig i ärendet. Beträffande
innehållet i nämnda yttranden får utskottet hänvisa till sitt utlåtande
nr 65/1946, s. 14—19.
Jordbruksutskottet anförde i sitt i anledning av motionerna avgivna utlåtande
nr 65:
Motionärernas påstående, att de lokala intressena efter genomförandet av
den nya vägorganisationen haft tämligen svårt att göra sig gällande, har i viss
omfattning vunnit stöd i de av utskottet införskaffade utlåtandena i ärendet.
Även utskottet är medvetet om att så understundom varit fallet. Vissa
skäl kunde sålunda synas tala för att frågan om vad som borde åtgöras för
att säkerställa ett ökat inflytande för dessa intressen i anslutning till vad som
föreslagits i motionen II: 114 upptoges till förnyat övervägande. Även det i de
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
9
likalydande motionerna 1:180 och 11:279 framlagda förslaget, att en vägstämmoorganisation
skulle tillskapas vid sidan av de nuvarande vägnämnderna
och länsvägnämnderna, synes ur dessa synpunkter ha visst fog för sig.
Emellertid vill det förefalla utskottet, som om även inom ramen för den nu
gällande lagstiftningen på området möjligheter funnes för de lokala intressena
att göra sig gällande i betydligt större omfattning än som hittills synes ha
skett. Utskottet får i detta avseende erinra om de möjligheter att taga initiativ
i vägfrågor, som ostridigt stå öppna för vägnämndema och länsvägnämnderna.
I vad mån dessa möjligheter utnyttjas synes, såsom framhållits
av väg- och vattenbyggadsstyrelsen, i viss utsträckning bero på nämnderna
själva. Vad särskilt rör det i motionerna 1:180 och 11:279 påtalade förhållandet,
att ett mycket stort antal kommuner med de nu gällande bestämmelserna
sakna representanter i nämnderna torde därjämte få framhållas,
att den förändring i kommunindelningen, som torde bliva en följd av kommunindelningskommitténs
den 26 september 1945 avlämnade betänkande
med förslag till riktlinjer för eu revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner,
torde medföra en förbättring i detta avseende.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förklarat sig beredd att medverka till ett ökat samarbete mellan de lokala
vägförvaltningarna samt vägnämnder och länsvägnämnder, bland annat genom
att dessas ordförande skulle givas tillfälle att medfölja på förvaltningspersonalens
tjänsteresor. Det synes lämpligt att resultatet härav avvaktas,
innan ytterligare åtgärder vidtagas på området. Den tid som förflutit sedan
de nu gällande bestämmelserna trätt i kraft torde också vara väl kort, för att
man med säkerhet skulle kunna bedöma hur den nuvarande organisationen
fungerar, i all synnerhet som förhållandena på området därunder till följd av
kriget icke kunna betecknas som normala. Med hänsyn till det anförda och
då utskottet utgår ifrån att såväl Kungl. Maj:t som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ha sin uppmärksamhet riktad på nu berörda frågor och vidtaga de
åtgärder, som i förevarande avseende kunna anses lämpliga, anser sig utskottet
icke böra föreslå riksdagen att vidtaga några åtgärder i anslutning
till motionerna.
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionerna icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, vilken hemställan av riksdagen
bifölls.
I de nu till behandling föreliggande motionerna har — efter en redogörelse
för behandlingen av de vid 1946 års riksdag väckta motionerna I: 180 och
II: 279 — till stöd för de i motionerna upptagna yrkandena anförts följande:
Man torde kunna säga, alt 1946 års riksdag i sak gav motionärerna rätt,
ehuru på grund av den relativt korta erfarenhetstiden efter vägväsendets
förstatligande de fulla konsekvenserna av denna ståndpunkt icke drogos.
Styrkan i motionärernas argumentering torde emellertid icke ha försvagats
under den tid, som förflutit sedan denna tidpunkt, ulan snarare tvärtom
ytterligare bevisats. Kritiken mot rådande vägförhållanden har icke mattats,
och detta beror icke endast på den nuvarande bristsituationen beträffande
arbetskraft och material. Just i denna situation torde det vara särskilt
värdefullt för vägunderhållets rationella bedrivande, att de lokala förhållandena
snabbt och effektivt kunna rättas till. Den alltmera ansvällande
motortrafiken ställer stora och berättigade krav på vägväsendet, vilka
måste tillgodoses. Det är helt enkelt omöjligt för den i förhållande till behoven
fåtaliga vägförvaltningspersonalen att kunna överblicka hela det
10
J ordbruksutskottets utlåtande nr 21.
U tskottet.
distrikt, som skall övervakas. Här har en mera lokaliserad övervakning, på
det sätt som föreslagits i ovannämnda motioner, en stor uppgift att fylla. 1
detta sammanhang må även påpekas, att jordbruksutskottets uttalanden
om den förbättring, som den nya kommunindelningen kunde väntas medföra,
synas något egendomliga; visserligen är det obestridligen riktigt, att
—- sedan denna genomförts i början av 1950-talet — kommunerna i större
utsträckning komma att få representanter i vägnämnderna, men därigenom
sker ju ingen förändring i storleken av de vägnämndsområden, som
skola övervakas, och därför torde icke heller de lokala vägintressena få
större möjligheter att göra sig gällande efter denna tidpunkt i större utsträckning
än för närvarande.
Betydelsen av en effektiv insats från de lokala intressenas sida understrykes
ytterligare i den berättelse för budgetåret 1945/46, som överrevisorerna
för väg- och vattenbyggnadsväsendet avgivit den 27 november 1946.
De erfarenheter, som numera vunnits sedan vägväsendets förstatligande
1943, giva väl vid handen, att det rådande läget icke motsvarar de krav på
möjligheter för självständiga och effektiva insatser från de lokala intresserepresentationernas
sida, som äro önskvärda — eller för att ej säga nödvändiga
— och som förutsattes komma till stånd vid stiftandet av 1943 års
väglagar. Ytterligare ett år har gått sedan riksdagen senast tog ställning
till detta problem, och icke heller under denna tid torde några förbättringar
av betydelse ha kunnat iakttagas på de punkter, som påpekats i ovannämnda
motioner.
För att efter statens övertagande den 1 januari 1944 av den allmänna väghållningen
å landet giva de lokala vägintressena tillbörligt inflytande inom
den statliga vägorganisationen ha genom lagen den 30 juni 1943 (nr 436)
inrättats vissa lokala organ, vägnämnder och länsvägnämnder. Å vägnämnd
har därvid förutsatts skola vila de rådgivande uppgifter, som tidigare handhafts
av vägstämmor och vägstyrelser. Länsvägnämnds huvudsakliga arbetsuppgift
har angivits vara att vid utarbetandet av flerårsplaner företräda
varje läns samlade lokala vägintresse. Därjämte har åt såväl vägnämnd som
länsvägnämnd givits viss initiativrätt i vägfrågor. Utvecklingen efter år 1944
synes emellertid giva vid handen att vissa svårigheter uppstått för de lokala
intressena att göra sig gällande i avsedd omfattning. Framställningar i syfte
att genom lagstiftningsåtgärder säkerställa ett önskvärt lokalt inflytande inom
den nuvarande statliga vägorganisationen ha även tidigare varit föremål
för riksdagens prövning. Såsom av den föregående redogörelsen framgår förehade
sålunda 1946 års riksdag till behandling tre motioner, som på olika
sätt avsågo att tillgodose berörda lokala intressen. Jordbruksutskottet, till
vilket motionerna hänvisats, uttalade i sitt i det föregående återgivna utlåtande,
bland annat, att enligt utskottets mening vissa skäl syntes tala för att
frågan om åtgärder för att säkerställa ett ökat lokalt inflytande upptoges
till prövning. Utskottet fann sig emellertid icke böra föreslå riksdagen att
vidtaga några åtgärder i anledning av motionerna, bland annat med hänsyn
till att den tid, som förflutit sedan de nu gällande bestämmelserna trätt i
kraft, syntes vara väl kort för att man med säkerhet skulle kunna bedöma
hur den nuvarande organisationen fungerade. Vidare framhöll utskottet, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt i ärendet avgivna utlåtande förklarat
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
11
sig beredd att medverka till ett ökat samarbete mellan de lokala vägförvaltningarna
samt vägnämnder och länsvägnämnder, och att resultatet därav lämp
ligen borde avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtoges på området. Riksdagen
beslöt i överensstämmelse med vad utskottet sålunda föreslagit.
I förevarande motioner har — liksom i motionerna I: 180 och II: 279 vid
1946 års riksdag —- väckts förslag om inrättande av vägombudsstämma. Såsom
motivering härför har anförts, att de erfarenheter, som numera vunnits
sedan vägväsendet förstatligats, givit vid handen att de radande förhållandena
icke medgåve tillräckliga möjligheter för självständiga och effektiva insatser
från de lokala intresserepresentationernas sida samt att under det år
som gått, sedan riksdagen senast tog ställning till detta problem, några förbättringar
av betydelse i hithörande avseende icke kunnat iakttagas. Utskottet
delar i huvudsak denna motionärernas uppfattning. Även om vissa av de
skäl, som utskottet vid frågans behandling vid föregående års riksdag anförde
mot bifall till de då föreliggande motionerna, alltjämt i viss mån torde
äga giltighet, vill utskottet icke motsätta sig att frågan nu göres till föremål
för närmare överväganden. Emellertid tilltror sig utskottet icke att enbart
med stöd av den i ärendet förebragta utredningen kunna fatta någon ståndpunkt
till det av motionärerna framlagda författningsförslaget. Utskottet
vill därför förorda, att frågan om på vad sätt och i vilken omfattning önskemålen
om ett ökat lokalt inflytande inom vägorganisationen må kunna tillgodoses
göres till föremål för utredning.
En dylik utredning synes enligt utskottets mening lämpligen kunna anförtros
åt de sakkunniga som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den
14 februari 1947 tillkallats att inom kommunikationsdepartementet biträda
med utredning rörande möjligheterna av en decentraliserad handläggning
av vissa ärenden inom väg- och vattenbyggnadsverket.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av de likalydande motionerna
I: 207 och II: 323, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande frågan
om på vad sätt och i vilken omfattning önskemålen om ett
ökat lokalt inflytande inom den statliga vägorganisationen
må kunna tillgodoses ävensom till riksdagen avlåta de förslag
i ämnet, vartill utredningen må giva anledning.
Stockholm den It april 1947.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 21.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg,
Nils Olsson, friherre Beck-Friis, herrar Näslund, Hagman och Henry Johansson;
samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta,
Gustafson i Vimmerby, Lundbom, Andersson i Surahammar, Gustafson i Dädesjö,
Svensson i Ljungskile och Nilsson i Göingegården.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:152 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om inrättande av vägombudsstämma inom varje vägnåmndsområde. a1 i texten