Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928
1947-04-17 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1947:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
1
Nr 27.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den
18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till
renbete i Sverige, m. m., såvitt propositionen hänvisats
till jordbruksutskottet, dels ock en i ämnet väckt
motion.
I årets statsverksproposition (IX H.T. p. 146) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbi dan på särskild proposition i ämnet till Kolonisation:
Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. för
budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 180 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 28 februari 1947 avlåten
proposition, nr 96, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse
av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt
till renbete i Sverige;
dels medgiva att bestämmelser rörande upplåtelse av norrländska fjällägenheter
må meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
för den 14 februari 1947 angivna riktlinjer;
dels ock till Kolonisation: Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av
odlingslägenheter m. fl. å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 215 000 kronor.
Propositionen har, såvitt angår lagförslaget, hänvisats till lagutskott och i
övrigt till jordbruksutskottet.
I samband med propositionen har jordbruksutskottet till behandling förehaft
en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 351,
av herr Jacobson i Vilhelmina, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte framhålla såsom synnerligen önskvärt,
att vattenledning och avlopp, där så lämpligen kan ske, anordnas i ifrågavarande
lägenheter samt att bestämmelse härom intages i kungörelsen om lägenhetsupplåtelsema.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionen, får utskottet hänvisa
till densamma.
I skrivelse den 30 augusti 1946 har domänstyrelsen hemställt, att till Kolonisation:
Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter
m. fl. måtte för budgetåret 1947/48 anvisas ett förslagsanslag av 80 000 kro
Bihany
till riksdagens protokoll 1947. 10 saml. Nr 27.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
nor. Vidare har styrelsen i skrivelse den 11 december 1946 hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte utverka bemyndigande att det Kungl. Maj:t vid 1939 års
riksdag lämnade medgivandet att bevilja ersättning för utfört arbete till innehavare
av skogstorp eller odlingslägenhet, vars nedläggande vore av allmänt
intresse, skulle utsträckas till att avse jämväl ersättning till innehavare
av kronotorp, som upplåtits enligt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170)
angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. Genom beslut
den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t funnit gott tillerkänna innehavaren
av kronotorpet Spångvik å kronoparken Torvsjöån i Vilhelmina socken, Västerbottens
län, ersättning med 2 000 kronor för å ifrågavarande torp nedlagt
arbete samt anbefallt domänstyrelsen att, sedan torpet avträtts, utbetala
nämnda belopp från förevarande anslag.
I egenskap av särskilt tillkallad utredningsman för utredning rörande vissa
med lapparnas förhållanden sammanhängande spörsmål har f. d. generaldirektören
L. Berglöf med skrivelse den 15 september 1945 inkommit med
utredning och förslag rörande bland annat ordningen och villkoren för upplåtelse
av arrendelägenheter å hemman och andra fastigheter, inköpta för utvidgning
av renbetesfjällen i Jämtlands län. Över förslaget avgåvos yttranden
av statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen,
allmänna lönenämnden och länsstyrelsen i Jämtland län. Vid domänstyrelsens
yttrande hade fogats yttranden av överjägmästaren i mellersta
Norrlands distrikt och jägmästaren i renbetesfjällens revir. Länsstyrelsen
hade överlämnat yttrande från lappfogden i länet.
Vid anmälan av detta förslag (prop. nr 56/1946) anförde chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sköld, att förslaget syntes äga sådant samband
med då pågående utredning angående reglering av fjällägenheter, som
upplåtits jämlikt kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående upplåtande
av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odiingsgränsen i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker, att ståndpunkt till förslaget icke borde
tagas förrän nämnda utredning slutförts.
Sedermera har Berglöf med skrivelse den 30 oktober 1946 framlagt betänkande
med förslag rörande vissa lägenhetsupplåtelser å kronomark i
Norrlands fjälltrakter (SOU 1946:80). Detta förslag avser såväl arrendelägenheter
å renbetesfjällen i Jämtlands län som fjällägenheter ovan odiingsgränsen
i Västerbottens och Norrbottens län. Över betänkandet ha yttranden
avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen,
allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt Sveriges kronotorpare- och Lolon i stförbund. Därjämte
ha yttranden överlämnats av domänstyrelsen från överjägmästarna i
de fem norra distrikten, av egnahemsstyrelsen från egnahemsnämnderna i
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt av länsstyrelserna från
lappfogdarna i nämnda län. Vid egnahemsstyrelsens utlåtande har fogats
ett särskilt yttrande av ledamoten i styrelsen riksdagsmannen J. A. Andersson
i Tungelsta.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
3
Hittills tillämpade upplåtelseformer i fjälltrakterna m. m.
I fjälltrakterna förekomma ett flertal olika former av jordupplåtelse, nämligen
skogstorp enligt Kungl. Maj:ts skrivelse den 29 maj 1891 (nr 29) angående
upplåtande av odlingslägenheter (skogstorp) å kronoparker i Norrbottens
län och kungörelsen den 27 maj 1904 (nr 21 s. 4) angående upplåtande
av odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län, odlingslägenheter enligt kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 69) angående
upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de
sex nordligaste länen, fjällågenheter enligt kungörelsen den 3 juni 1915 (nr
169) angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen
i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, jämtländska
arrendelägenheter enligt 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige och Kungl. Maj:ts brev den 22 maj 1891,
renlappsbostäder och odling i mindre omfattning enligt 42 och 43 §§ samma
lag samt jordbruks- och bostadslägenheter åt lappar enligt kungörelsen den
6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark
m. m. och kungörelsen den 29 mars 1946 (nr 132) om upplåtelse till
lappar av vissa lägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län. Vidare ha enligt
56 § renbeteslagen upplåtits bete, slåtter, inägor, jakt, fiske m. m. samt
med stöd av kungörelsen nr 169/1915 mark för sommarbostäder, fiske- och
jaktstugor, odlingsområden att tilläggas hemman och lägenheter m. m.
Rörande tillkomsten av nämnda upplåtelseformer torde få hänvisas till betänkandet
s. 7—17. Å s. 6—12 i propositionen ha intagits gällande bestämmelser
om nämnda upplåtelseformer samt om upplåtelse av kronotorp.
Utredningsmannens förslag.
Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak följande.
För upplåtelser av fjällågenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och
Norrbottens län samt arrendelägenheter å de till utvidgning av renbetesfjälien
i Jämtlands län inköpta fastigheterna, vilka båda slag av lägenheter av
utredningsmannen benämnas norrländska fjällågenheter, skola utfärdas gemensamma
bestämmelser. Upplåtelserna skola prövas av Kungl. Maj:t. Lägenheterna
skola stå under egnahemsorganens vård och förvaltning. För
upplåtelserna skola i huvudsak gälla de grunder, som enligt beslut vid 1943
års riksdag gälla för upplåtelse av kronotorp. Upplåtelsetiden skall sålunda
i regel bestämmas till 30 år med rätt för arrendatorn att efter upplåtelsetidens
utgång i allmänhet erhålla ny upplåtelse på 30 år. Vidare skall lägenhet
genom kronans försorg förses med boningshus, nödiga ekonomibyggnader
och övriga för jordbrukets drift behövliga anläggningar. Det skall
åligga kronan att å de byggnader och andra anläggningar, som äro erforderliga
för jordbruket, verkställa för deras bibehållande i brukbart skick nödvändiga
reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning och som ej
föranletts av arrendatorns vållande. I samband med upplåtelse av lägenhet
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
skall arrendatorn kunna erhålla lån för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier,
foder och dylikt samt för andra nödvändiga utgifter för igångsättande
av driften å lägenheten (inventarielån). Till skillnad från kronotorp
skola däremot de norrländska fjällägenhetema icke få av arrendatorn
inlösas med äganderätt. Särskilda föreskrifter skola meddelas till skydd för
de renskötande lapparna och renskötseln.
De nya bestämmelserna skola i möjligaste mån komma till tillämpning
även med avseende å nu bestående liknande upplåtelser. Vid prövningen av
möjligheten för sådana lägenheters omföring böra därför vissa eftergifter
göras i bestämmelserna för nyupplåtelser. Till utrönande av lägenheternas
beskaffenhet och lämpligaste disposition skall verkställas en inventering av
hela lägenhetsbeståndet. För underlättande av förflyttning av innehavare av
lägenhet, som befinnes böra nedläggas, skall utgå statsbidrag med högst
2 000 kronor.
De av förslaget föranledda årliga kostnaderna ha beräknats till 120 000
kronor för lägenheternas iståndsättande med byggnader och anläggningar,
20 000 kronor för uppodling och förbättring av jordbruket samt 20 000 kronor
för nyanläggningar eller således sammanlagt 160 000 kronor. Dessa kostnader
skola, till den del de icke täckas av arrendeavgifterna för lägenheterna,
bestridas från anslag å riksstaten under nionde huvudtiteln. För inventarielån
bör anvisas ett investeringsanslag av 120 000 kronor. Flyttningsbidrag till
innehavare av lägenhet, som nedlägges, bör utgå från statens lappfond. På
grund av det ökade arbete, som överförandet av lägenheterna till egnahemsorganens
förvaltning medför, bör vid envar av egnahemsnämnderna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättas en befattning såsom extra
egnahemsassistent.
I fråga om motiveringen till utredningsmannens förslag får utskottet hänvisa
till propositionen s. 13—31.
Yttranden.
Utredningsmannens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i flertalet yttranden. I vissa yttranden har emellertid framhållits
vikten av att stor återhållsamhet iakttages i fråga om upplåtelser av nya
lägenheter och att stränga bedömningsgrunder tillämpas vid omföringen av
äldre lägenheter till den föreslagna nya upplåtelseformen. Länsstyrelsen i
Norrbottens län har ansett, att nyupplåtelser överhuvud taget icke böra förekomma.
Förslaget har avstyrkts av egnahemsstyrelsen, egnahemsnämnden
och lappfogdarna i Norrbottens län samt överjägmästama i övre och nedre
Norrbottens distrikt, i vad det avser fjällägenhetema ovan odlingsgränsen i
Västerbottens och Norrbottens län, samt av riksräkenskapsverket, i vad det
avser de jämtländska arrendelägenhetema. I ett flertal yttranden ha även
vissa detaljanmärkningar framställts mot förslaget.
Beträffande innehållet i yttrandena i övrigt hänvisas till propositionen s.
32—40.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
5
Departementschefen.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, har i ärendet anfört
och föreslagit följande.
»Å kronomark ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län
samt å renbetesfjällen i Jämtlands län äro upplåtna vissa lägenheter, s. k.
fjällägenheter respektive jämtländska arrendelägenheter. Innehavarna av dessa
lägenheter leva under tryckta ekonomiska förhållanden på grund av de svårigheter,
som där föreligga för jordbrukets bedrivande. De klimatiska förhållandena,
de långa avstånden och den odlade jordens ringa omfattning utgöra
de främsta orsakerna till detta förhållande.
Vissa andra lägenhetsinnehavare i dessa områden ha vid olika tillfällen
tillerkänts ett betydande stöd av statsmakterna. Sålunda ha bestämmelser
härom beslutats 1943 för innehavare av kronotorp och 1941 och 1946 ifråga
om upplåtelser av jordbrukslägenheter åt lappar. Ett av de avgörande skälen
för dessa åtgärder har varit, att dessa lägenhetsupplåtelser fylla ett samhälleligt
behov, kronotorpen för tryggande av tillgång på arbetskraft å kronans
skogar och lapplägenheterna för att bereda utkomst för lappar, som icke
längre kunna ägna sig åt renskötseln. Men de sociala synpunkterna ha givetvis
även spelat en stor roll, då det gällt att bereda dessa lägenhetsinnehavare ökat
stöd från det allmännas sida.
Något motsvarande ingripande till förbättring av fjällägenhetsinnehavarnas
ställning har hittills icke skett. Måhända kunna icke i förevarande fall de
allmänna intressena tillmätas samma vikt. Obestridligt är emellertid att det
är betydelsefullt med en viss bosättning även i fjälltrakterna. Många personer
äro av olika anledning nödsakade att resa genom dessa områden. Turisttrafiken
har också sin betydelse. Möjligheter till samfärdsel i dessa trakter måste
därför finnas. Det är följaktligen nödvändigt att folk finnes tillhands för
hållande av båtar i sjöarna, för postbefordran, för underhåll av stigar och
färdleder samt för underlättande på annat sätt av färder i dessa trakter. Härvidlag
spela dessa olika fjällägenheter en betydelsefull roll, och det är ett
allmänt intresse att ett för detta ändamål erforderligt antal lägenheter finnes.
För nyssnämnda ändamål äro icke alla nuvarande fjällägenheter erforderliga
och ändamålsenliga. Åtskilliga torde efter hand böra nedläggas. Men ett stort
antal kommer otvivelaktigt att bestå.
Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att åtgärder från det allmännas
sida vidtagas för en förbättring av förhållandena även å dessa lägenheter. Då
de jämtländska arrendelägenheterna i flera avseenden förete likheter med fjälllägenheterna,
torde samma bestämmelser böra gälla för båda ifrågavarande
upplåtelseformer.
Uppenbart är, att olika meningar kunpa råda om på vilket sätt det statliga
stödet lämpligen bör lämnas lägenhetsinnehavarna. A ena sidan har utredningsmannen
föreslagit, att lägenhetsinnehavarna skulle erhålla motsvarande
förmåner, som tillerkänts kronotorpare enligt kungörelsen den 17 juni 1943
6
Jordbrnksutskottets utlåtande nr 27.
(nr 532) angående upplåtelse av kronotorp och lappar enligt kungörelsen
den 6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark
m. m. samt kungörelsen den 29 mars 1946 (nr 132) om upplåtelse till
lappar av vissa lägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län. Å andra sidan
har i vissa av yttrandena över utredningsmannens förslag förordats, att de
statliga stödåtgärderna skulle erhålla formen av ökade bidrag för bostadsoch
ladugårdsförbättring. övervägande skäl tala enligt min mening för ett
genomförande av utredningsmannens förslag, då härigenom dessa lägenhetsinnehavare
skulle få en avsevärt tryggare och bättre ställning. Även för dem
skulle då komma att gälla de sociala arrendebestämmelserna, i det att byggnadsskyldigheten
skulle övertagas av staten. Därjämte skulle de erhålla
ytterligare fördelar, av vilka de såsom förut nämnts äro i stort behov. Jag
vid i detta sammanhang även erinra, att enligt beslut vid 1943 års riksdag
Kungl. Maj:t må i fråga om upplåtelser ovan odlingsgränsen medgiva motsvarande
förmåner, som beviljas sådan innehavare av lägenhet nedan odlingsgränsen
som önskar övergå till de nya bestämmelserna om kronotorp.
Jag anser mig således kunna i huvudsak ansluta mig till det av utredningsmannen
framlagda förslaget.
Emellertid torde såsom utredningsmannen uttalat och i vissa av yttrandena
ytterligare understrukits stor återhållsamhet böra iakttagas, såvitt angår
upplåtelse av nya lägenheter å ifrågavarande områden. Med hänsyn till
de för jordbruksdrift ogynnsamma betingelserna och i betraktande av de
förpliktelser gentemot lägenhetsinnehavarna, som enligt vad jag nyss antytt
böra hädanefter åvila det allmänna, synes böra föreskrivas, att upplåtelse av
ny lägenhet må äga rum endast där det finnes påkallat ur allmän synpunkt
på grund av sådana behov som jag förut berört. Skulle det därjämte visa sig
behövligt att vid något tillfälle upplåta mindre områden för uppodling för
att därigenom underlätta för vederbörande hemmans- eller lägenhetsinnehavare
att erhålla tillräcklig mark, torde hinder härför icke böra möta. Enligt
den nu tillämpade kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående upplåtande
av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker må upplåtelse av fjällägenheter icke ske annat
än efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, under det att enligt
56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete
i Sverige rätten att meddela upplåtelse i fråga om de jämtländska arrendelägenheterna
tillkommer länsstyrelsen. Med hänsyn till vikten av att upplåtelser
av lägenheter ovan odlingsgränsen ske restriktivt anser jag i likhet med
utredningsmannen att upplåtelser där liksom hittills skola få ske endast efter
Kungl. Maj ds prövning. Samma bestämmelser torde böra tillämpas i fråga
om lägenheter å renbetesfjällen. Däremot vill jag av skäl, isom egnahemsstyrelsen
anfört, förorda att överlåtelse av nyttjanderätt till redan upplåten
lägenhet icke skall underställas Kungl. Maj ds prövning utan få bedömas av
den myndighet Kungl. Majd bestämmer.
I fråga om förvaltningen av förevarande lägenheter, vilka torde böra benämnas
norrländska fjällägenheter, har utredningsmannen föreslagit, att
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
7
densamma skall anförtros åt egnahemsorganen. Såsom förut framhållits
handhava dessa myndigheter redan nu vården och förvaltningen av de lägenheter,
som upplåtas till lappar enligt kungörelsen nr 484/1941 och kungörelsen
nr 132/1946. Med hänsyn bland annat härtill förordar jag, att förvaltningen
av de norrländska fjällägenheterna överflyttas å egnahemsorganen
eller de organ, som i framtiden kunna komma att övertaga egnahemsmyndighetemas
arbetsuppgifter. Till egnahemsorganens förvaltning torde
emellertid böra överflyttas även de lägenheter inom förevarande områden,
som ej omföras till den nya upplåtelseformen. Till dess närmare erfarenheter
vunnits rörande omfånget av de arbetsuppgifter, som komma att tillföras
egnahemsnämnderna, torde någon förstärkning av nämndernas arbetskrafter
icke böra ske. Såsom framgår av vad jag anfört i lagrådsremissen den
17 januari 1947 angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
avses att egnahemsnämnderna skola upphöra från och med den 1 juli 1948
och deras verksamhet övertagas av de nyinrättade lantbruksnämnderna. Behovet
av personal för dessa nämnder torde böra prövas av en särskild utredning,
som jag har för avsikt att begära bemyndigande av Kungl. Maj:t att få
igångsätta. Behovet av arbetskraft för nu ifrågavarande ändamål synes därvid
böra beaktas.
Vid handläggningen i egnahemsnämnden av ärenden, som röra ifrågavarande
lägenheter, synes, i överensstämmelse med utredningsmannens förslag
och såsom redan nu gäller beträffande lägenheter upplåtna enligt nyssnämnda
båda kungörelser, vederbörande lappfogde böra inträda såsom ledamot i
nämnden. Därjämte torde vederbörande överjägmästare eller annan tjänsteman
hos domänverket, som Kungl. Maj:t bestämmer, böra ingå såsom ledamot
i nämnden vid behandling av ärenden avseende rätt för lägenhetsinneliavare
till skogsförnödenheter, kreatursbete, jakt eller fiske å kronomark,
som står under domänstyrelsens förvaltning. Jag vill i detta sammanhang
understryka vikten av att lappfogdarna jämte dem underställd personal, även
sedan förvaltningen av lägenheterna överflyttats till egnahemsorganen, i största
möjliga utsträckning lämna lägenhetsinnehavarna liksom egnahemsmyndigheterna
erforderligt biträde.
Härefter torde jag få ingå på de särskilda bestämmelser, som böra reglera
ifrågavarande upplåtelser. I stort sett kan jag härvid biträda utredningsmannens
förslag, som i väsentliga hänseenden ansluter sig till de bestämmelser
vilka gälla i fråga om upplåtelse av kronotorp. En närmare redogörelse för
de föreslagna upplåtelsevillkoren synes därför icke erfordras i vidare mån
än jag funnit anledning till avvikelse från utredningsmannens förslag.
I fråga om lägenhetsinnehavares rätt att uppsäga upplåtelseavtalet före
upplåtelsetidens utgång torde böra givas enahanda föreskrift som beträffande
kronotorp eller således att lägenhetsinnehavaren, där upplåtelseavtalet är
gällande för längre tid än fem år, må uppsäga avtalet till upphörande med
utgången av femte året. Samma rätt bör tillkomma lägenhetsinnehavaren
vid utgången av vart femte år därefter.
Vad angår brandförsäkring av byggnaderna å lägenheterna har i vissa
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
yttranden uttalats, att lägenhetsinnehavarna icke borde vara skyldiga att hålla
byggnaderna brandförsäkrade och att erlägga försäkringspremierna. Med anledning
härav vill jag erinra, att frågan om försäkring av kronoegendom,
däribland kronotorp, för närvarande är föremål för övervägande inom finansdepartementet.
Därest i anslutning härtill skulle meddelas bestämmelser av
innebörd, att kronotorpare befrias från sin skyldighet att hålla byggnaderna
å kronotorp brandförsäkrade, torde motsvarande föreskrifter böra utfärdas
i fråga om de norrländska fjällägenheterna. Vid bestämmandet av avgifterna
för upplåtelserna bör emellertid under sådana förhållanden hänsyn tagas till
att lägenhetsinnehavarna fritagits från skyldigheten att hålla byggnaderna
försäkrade. Såsom Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund framhållit
torde skäl knappast föreligga att föreskriva, att brandförsäkring skall tagas
företrädesvis i brandstodsförening för länet eller orten.
Med anledning av vad domänstyrelsen anfört rörande utredningsmannens
förslag om rätt till fårbete vill jag framhålla, att det givetvis bör ankomma
på egnahemsnämnden att, innan dylikt bete upplåtes, pröva huruvida hinder
mot upplåtelsen möter i gällande lag.
Mot de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna till skydd för de
renskötande lapparna och renskötseln har jag icke någon erinran. Däremot
kan jag icke biträda förslaget, att lägenhetsinnehavare icke skulle få utan
tillstånd av egnahemsnämnden låta personer, som ej tillhöra hans hushåll,
för längre tid taga uppehåll å lägenheten. Till motivering för detta förslag
har utredningsmannen anfört, att en dylik bestämmelse i vissa fall visat sig
vara av behovet påkallad. Då emellertid i 2 kap. 36 § allmänna nyttjanderättslagen,
vilket lagrum även skall tillämpas beträffande ifrågavarande
lägenhetsinnehavare, finnes föreskrift därom, att arrenderätten är förverkad,
därest arrendatom å fastigheten för eller tillåter andra föra ett sådant leverne,
som väcker allmän förargelse eller verkar störande på omgivningen, synes
den av utredningsmannen föreslagna bestämmelsen icke behövlig.
I likhet med kronotorpare torde innehavare av norrländsk fjällägenhet
böra kunna erhålla odlingsbidrag och inventarielån. Vad domänstyrelsen föreslagit
i fråga om bidrag för betesanläggningar anser jag mig likaledes böra
biträda.
De nu förordade bestämmelserna kunna icke utan vidare bliva tillämpliga
å de redan förut upplåtna lägenheterna. I betraktande av de väsentligt ökade
förmåner, som enligt de nya reglerna tillkomma lägenhetsinnehavarna, torde
det emellertid kunna antagas, att många av dem komma att söka övergå till
de nya bestämmelserna. En dylik övergång synes i möjligaste mån böra
underlättas. Då såsom jag förut framhållit upplåtelser av nya lägenheter
endast sparsamt böra medgivas, erhålla de nya bestämmelserna sin största
betydelse för de redan befintliga lägenheterna. Vad utredningsmannen föreslagit
i fråga om förutsättningarna för omföring av de äldre lägenheterna till
"den nya upplåtelseformen finner jag mig kunna i stort sett biträda. Emellertid
torde det med hänsyn till den av mig förut föreslagna strängare prövningen
av förutsättningarna för upplåtelser av nya lägenheter böra övervägas om
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
9
icke även en viss begränsning bör göras i möjligheterna att omföra äldre
lägenheter. I detta hänseende synes, i viss anslutning till vad egnahemsstyrelsen
anfört, i allt fall den regeln böra tillämpas, att omföring icke må äga
rum, där man kan förvänta att lägenheten inom den närmaste framtiden
kommer att nedläggas. Såsom domänstyrelsen och överjägmästaren i Umeå
distrikt anfört torde innehavare av lägenhet, som omföres till den nya upplåtelseformen,
böra erhålla skälig nedsättning i arrendeavgiften till dess lägenheten
iordningställts.
För utrönande av de nuvarande lägenheternas beskaffenhet och lämpligaste
disposition torde på sätt utredningsmannen föreslagit böra företagas en inventering
av hela lägenhetsbeståndet. Denna inventering synes böra omfatta
jämväl skogstorp och odlingslägenheter ovan odlingsgränsen. I anslutning
till inventeringen bör avgöras huruvida lägenhet överhuvud bör bestå
eller nedläggas. För underlättande av förflyttning av innehavare av lägenhet,
som befinnes böra nedläggas, torde statsbidrag få utgå. Någon anledning
att lämna flyttningsbidrag endast för den händelse lägenhetsinnehavaren
flyttar till annan lägenhet synes mig knappast förefinnas. Enligt min mening
torde sådant bidrag även böra kunna beviljas, om lägenhetsinnehavaren
t. ex. övergår till annat näringsfång. Flyttningsbidraget torde i allmänhet
böra utgå med högst 2 000 kronor. I de fall, där det av innehavaren å
lägenheten nedlagda arbetet uppskattas till högre värde, synes emellertid
flyttningsbidraget efter Kungl. Maj:ts prövning böra få utgå med högre belopp
än 2 000 kronor.
För genomförandet av den förordade omläggningen torde i överensstämmelse
med utredningsmannens förslag i första hand böra tagas i anspråk de
för lägenheterna utgående arrendeavgifterna. Återstående kostnader för lägenheternas
iståndsättande synas böra bestridas från det under nionde huvudtiteln
uppförda anslaget till Kolonisation: Odlings- och byggnadshjälp åt
innehavare av odlingslägenheter m. fl. Detta anslag, som för innevarande
budgetår uppförts med 80 000 kronor, torde med anledning härav böra i avvaktan
på närmare erfarenheter av förevarande verksamhet för budgetåret
1947/48 uppräknas med 100 000 kronor. Såsom förut framhållits avses för
närvarande av nämnda anslag ett belopp av 10 000 kronor för byggnadshjälp
åt brukarna av de nuvarande fjällägenheterna. För de lägenheter, som icke
komma att omföras till den nya upplåtelseformen, torde medel för byggnadshjälp
alltjämt böra beräknas under anslaget. Av skäl som egnahemsstyrelsen
anfört synes ett med 15 000 kronor till 25 000 kronor förhöjt belopp böra
upptagas för detta ändamål. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
närmare föreskrifter rörande användningen av sistnämnda belopp. Kostnaderna
för de av mig förordade flyttningsbidragen synas icke lämpligen
böra bestridas från statens lappfond utan torde härför erforderliga medel
böra beräknas under förevarande anslag. För nästa budgetår torde ett belopp
av 20 000 kronor få avses härför. Vid bifall till vad jag sålunda förordat
skulle anslaget för budgetåret 1947/48 böra uppföras med (80 000 +
100 000 + 15 000 + 20 000 — ) 215 000 kronor. Från anslaget torde jämväl
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
såsom domänstyrelsen i sin skrivelse den 11 december 1946 föreslagit få bestridas
kostnaderna för nedläggande av kronotorp, som upplåtits enligt kungörelsen
den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa
kronoparker m. m.
Då för inventarielån till fjällägenlietsinnehavare föreslagits samma villkor
som gälla för lån från kronotorpamas inventarielånefond, torde det såsom
statskontoret anfört icke vara erforderligt att för utlämnande av förstnämnda
lån inrättas en särskild lånefond utan synes lägenhetsinnehavarnas lånebehov
i stället böra täckas genom lån från kronotorpamas inventarielånefond.
Något särskilt anslag för ändamålet behöver således icke upptagas.
I överensstämmelse med utredningsmannens förslag torde arrendeavgifterna
för lägenheterna böra tillföras en i egnahemsstyrelsens räkenskaper
för ändamålet upplagd diversemedelstitel och de med medlen bestridda utgifterna
avföras direkt å denna titel. I den mån anslagsmedel disponeras böra
dessa tagas i anspråk genom utgifternas avförande direkt å anslaget. För den
husbehovsskog, som förbehålles innehavare av lägenheter ovan odlingsgränsen
i Västerbottens och Norrbottens län, torde såsom utredningsmannen
förordat ersättning böra tillföras domänfonden.
Ett genomförande av de av mig förordade förslagen synes påkalla ändring
av 56 § renbeteslagen. Såsom av den föregående redogörelsen framgår äro
bestämmelserna om upplåtelse av jämtländska arrendelägenheter och fjälllägenheter
ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län upptagna
dels i nämnda lagrum och dels i kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående
upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen
i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. I 56 § fjärde stycket
renbeteslagen stadgas att, där upplåtelse av nyttjanderätt till inägor ovan
odlingsgränsen eller å renbetesfjällen finnes kunna äga rum utan avsevärt
men för renskötseln, sådan upplåtelse må mot avgift meddelas av länsstyrelsen.
Enligt kungörelsen nr 169/1915 ankommer det på Kungl. Maj:t att,
där synnerliga skäl föreligga, meddela upplåtelse av odlingslägenhet eller
eljest med nyttjanderätt upplåta mark ovan odlingsgränsen. I anslutning till
vad jag förut anfört torde bestämmelsen i 56 § renbeteslagen böra kompletteras
med en föreskrift, att upplåtelse av nyttjanderätt till mark inom ifrågavarande
områden må meddelas även där det påkallas med hänsyn till den
allmänna samfärdseln. Vidare synes böra föreskrivas, att där synnerliga skäl
föreligga må även eljest upplåtas nyttjanderätt till mark för bostadsändamål
eller annat liknande ändamål. I samband härmed torde kungörelsen
nr 169/1915 böra upphävas.
Då enligt vad jag förut tillstyrkt upplåtelse av ny lägenhet skall underställas
Kungl. Maj:ts prövning men överlåtelse av nyttjanderätt till redan
upplåten lägenhet skall prövas av den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer,
torde i 56 § fjärde stycket renbeteslagen böra stadgas, att där avsedda upplåtelser
skola meddelas av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t
bestämmer. Av praktiska skäl synes motsvarande böra föreskrivas i fråga
om övriga i 56 § omförmälda upplåtelser.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
11
Förslaget att de för lägenheterna utgående arrendeavgifterna skola tagas i
anspråk för lägenheternas iordningställande och förvaltning föranleder en
jämkning av bestämmelsen i 56 § sista stycket renbeteslagen, att medel, som
inflyta genom de i 56 § avsedda upplåtelserna, skola användas till förmån
för lapparna.
De av mig nu förordade bestämmelserna torde böra träda i kraft den
1 juli 1947.
I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli
1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Detta förslag
är av den natur, att lagrådets yttrande över detsamma bör inhämtas.
I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare
föreskrifter som kunna bliva erforderliga för genomförande av de i det föregående
av mig förordade förslagen.»
Av olika skäl torde det för det allmänna vara av värde att en viss bosättning
finnes i fjälltrakterna. En stor del av befolkningen inom dessa
områden1 har emellertid en ur ekonomisk synpunkt svår ställning. Detta gäller
särskilt innehavare av fjällägenheter å kronomark ovan odlingsgränsen i
Västerbottens och Norrbottens län men även innehavare av arrendelägenheter
å renbetesfjällen i Jämtlands län. För att dessa lägenhetsinnehavare skola
komma i åtnjutande av den höjning av levnadsstandarden, som under senare
tid kommit andra jämförliga befolkningsgrupper till del, torde ett betydande
stöd av statsmakterna vara erforderligt. Utskottet finner det därför tillfredsställande,
att Kungl. Maj:t nu framlagt förslag till åtgärder från det
allmännas sida för en förbättring av förhållandena å nämnda lägenheter.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår ha olika meningar yppat
sig om på vilket sätt lägenhetsinnehavarna skola erhålla stöd från statsmakterna.
Utredningsmannen har med instämmande av flertalet remissmyndigheter
föreslagit, att lägenhetsinnehavarna skulle erhålla motsvarande förmåner
som beslutats vid 1943 års riksdag för innehavare av kronotorp samt vid
1941 och 1946 års riksdagar för lappar. I vissa av remissyttrandena har
emellertid förordats, att de statliga stödåtgärderna skulle erhålla formen av
ökade bidrag för bostads- och ladugårdsförbättring. I likhet med departementschefen
anser utskottet uredningsmannens förslag vara att föredraga.
Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra, att redan enligt beslut vid
1943 års riksdag innehavare av fjällägenheter kunna tillerkännas de förmåner,
som beviljas sådan innehavare av lägenhet nedan odlingsgränsen som
önskar övergå till de nya bestämmelserna om kronotorp.
Emellertid torde såsom departementschefen anfört stor återhållsamhet
böra iakttagas, såvitt angår upplåtelse av nya lägenheter inom ifrågavarande
områden. Utskottet har därför icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
att upplåtelse av ny lägenhet skall få äga rum endast där det finnes
påkallat ur allmän synpunkt. Ej heller har ulskotlet funnit anledning till
erinran mot de förslag, som i förevarande proposition framlagts beträffande
U tskottet.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
ordningen för lägenheternas upplåtande samt i fråga om vården och förvaltningen
av lägenheterna. I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag böra
lägenheterna benämnas norrländska fjällägenheter.
Beträffande de särskilda bestämmelser, som böra reglera ifrågavarande
upplåtelser, ansluter sig Kungl. Maj:ts förslag i huvudsak till de föreskrifter,
som gälla för upplåtelse av kronotorp. Detta innebär bland annat, att lägenheterna
skola genom kronans försorg förses med boningshus, nödiga ekonomibyggnader
och övriga för jordbrukets drift behövliga anläggningar. Det
skall vidare åligga kronan att å de byggnader och andra anläggningar, som
äro erforderliga för jordbruket, verkställa för deras bibehållande i brukbart
stånd nödvändiga reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning
och som ej föranletts av lägenhetsinnehavarens vållande. I samband med
upplåtelse av lägenhet skall lån för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier
m. in. (inventarielån) kunna beviljas. Till skillnad från kronotorp skola
dock de norrländska fjällägenhetema icke få av lägenhetsinnehavarna inlösas
med äganderätt. Någon motsvarighet till den arbetsskyldighet, som regelmässigt
gäller för kronotorpare, har ej heller ifrågasatts. De sålunda föreslagna
bestämmelserna för upplåtelse av norrländska fjällägenheter finner
utskottet i stort sett ändamålsenliga. Vad angår det i motionen II: 351 berörda
spörsmålet om lägenheternas utrustande med vattenledning och avlopp anser
utskottet i likhet med motionären det visserligen i och för sig önskvärt
att lägenheterna, där så utan alltför stora kostnader lämpligen kan ske, förses
med vatten- och avloppsledningar. Någon uttrycklig föreskrift om hur
lägenheterna skola vara utrustade i detta hänseende torde emellertid lika litet
som beträffande jordbruksarrenden i allmänhet vara erforderlig.
De nya bestämmelserna rörande norrländska f jällägenheter torde med hänsyn
till att upplåtelser av nya lägenheter endast sparsamt böra medgivas
erhålla sin största betydelse för de redan befintliga lägenheterna. Vad departementschefen
förordat i fråga om de äldre lägenheternas omföring till den
nya upplåtelseformen, inventering av lägenhetsbeståndet och flyttningsbidrag
till lägenhetsinnehavare, som avstår från rätten till sin lägenhet för att
slå sig ned på annan plats, finner sig utskottet kunna biträda. Utskottet förutsätter
sålunda i likhet med departementschefen, att äldre lägenheter, som
kunna förväntas komma att nedläggas inom den närmaste framtiden, icke
skola omföras till den nya upplåtelseformen.
För lägenheternas iståndsättande och förvaltning torde i första hand böra
tagas i anspråk de för lägenheterna utgående arrendeavgifterna. Återstoden
av kostnaderna för genomförandet av den förordade omläggningen synes
böra bestridas från anslaget till Kolonisation: Odlings- och byggnadshjälp åt
innehavare av odlingslägenheter m. fl. Detta anslag, som för innevarande
budgetår är uppfört med 80 000 kronor, varav 10 000 kronor avsetts för
byggnadshjälp åt brukarna av de nuvarande fjällägenhetema, torde i överensstämmelse
med Kungl. Maj ds förslag böra uppräknas med 100 000 kronor
för lägenheternas iståndsättande, med 15 000 kronor för ytterligare byggnadshjälp
till innehavarna av de lägenheter, som icke bliva omförda till den nya
Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.
13
upplåtelseformen, samt med 20 000 kronor för bestridande av de i det föregående
förordade flyttningsbidragen. Anslaget synes sålunda för budgetåret
1947/48 böra uppföras med 215 000 kronor. Från anslaget torde jämväl böra
bestridas kostnaderna för nedläggandet av kronotorp, som upplåtits enligt
kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å
vissa kronoparker m. m. För utlämnande av inventarielån till innehavarna
av norrländska fjällägenheter synes kronotorpamas inventarielånefond böra
få tagas i anspråk.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
1) medgiva att bestämmelser rörande upplåtelse av norrländska
fjällägenheter må meddelas i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för den 14 februari 1947 angivna riktlinjerna;
2) till Kolonisation: Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare
av odling slågenheter m. fl. å riksstaten för budgetåret
1947/48 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 215 000 kronor;
B. att motionen II: 351, i den mån densamma icke kan anses
besvarad genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 april 1947.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson,
Alfred Andersson, Nils Olsson, Näslund, Svedberg, Hagman och Isaksson;
samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Gustafson i Vimmerby,
Mäler, Andersson i Surahammar, Larsson i Karlstad, Gustafson i Dädesjö,
Jacobson i Vilhelmina och Svensson i Ljungskile.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:175 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 a1 i texten