Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för laxstammens bibehållande och eventuella utökande.

1947-05-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1947:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för laxstammens bibehållande och eventuella utökande.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Xr 39.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för laxstammens

bibehållande och eventuella utökande.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 28 av hen- Bergh, Ragnar, och II: 46 av herrar Haggblom

och Lindmark, har hemställts, >att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla om utredning, huruvida och på vad sätt laxstammens bibehållande

och eventuella utökande lämpligen kan befrämjas, och att därvid även överväges

statsbidrag för ändamålet i kombination med laxodlingsavgifter från

de närmast berörda fiskeriorganisationerna».

Beträlfande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande i ärendet från lantbruksstyrelsen,

varjämte Svenska ostkustfiskamas centralförbund och

Svenska insjöfiskares centralförbund beretts tillfälle att avgiva yttrande över

motionerna. Vid lantbruksstyrelsens utlåtande funnos fogade särskilda yttranden

av fiskeriintendentema inom landet.

Lantbruksstyrelsen har avstyrkt bifall till motionerna och som motivering

härför anfört i huvudsak följande:

Lantbruksstyrelsen vill framhålla, att laxfångstens storlek så långt tillbaka

som statistik föreligger varit underkastad mycket stora årliga växlingar och

att detta tydligen stått i direkt samband med laxbeståndets större eller mindre

riklighet, beroende i första rummet på rika eller fattiga årsklasser. De senaste

årens stora laxfångster såväl i havet som i älvarna få därför främst

tillskrivas ovanligt rikliga årsklasser av lax, vilket gjort att de fiskande i

stor omfattning ägnat sig åt laxfiske. När efter några år laxbeståndets numerär

säkerligen åter nedgår, kommer också laxfisket utan tvivel att bedrivas

mindre intensivt. Den nuvarande rika laxförekomsten torde sannolikt bero

på dels förekomsten av flera av hydrografiska och biologiska faktorer betingade,

mycket lika årsklasser, dels ett antagligen minskat laxfiske i södra

Östersjön under åren 1944—1946, varigenom en hel del lax sparats och

blivit fångad först vid sin vandring mot de nordligare älvarna.

Vad angår odlingens medverkan till laxbeståndets nuvarande riklighet, är

det knappast antagligt att densamma härvid spelat någon avgörande roll.

Sålunda har ökningen varit betydande även i sådana älvar där odlingen varit

av ringa, omfattning. Frågan om laxodlingens betydelse och än mera om de

mest rationella metoderna för dess bedrivande äro för närvarande föremål

för ingående undersökningar genom van dr in gs f is ku t red n i ngens försorg. Resultaten

härav böra givetvis avvaktas, innan mera omfattande åtgärder genom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

9

töras. Det är dock ganska säkert att en utökad laxodling för att medföra

goda resultat måste baseras på produktion av större laxungar, antingen genom

uppfödning av dylika i dammar eller genom utnyttjande av smärre vattendrag

såsom uppfödningsområden. I båda fallen krävas avsevärda kostnader,

som ej på långt när kunna täckas av till buds stående medel. Enligt

lantbrukss tyrelsens mening måste det därför anses befogat, att bidrag härför

tillskjutas från det allmännas sida ävensom att laxfiskarna själva svara för

en del av kostnaderna. Lantbruksstyrelsen ämnar i sina anslagsäskanden till

nästa års riksdag hemställa om bidrag för utförande av ytterligare försök

med laxodling. Det torde sedermera böra ankomma på lantbruksstyrelsen att,

när riktlinjerna för laxodlingens fortsatta bedrivande samt vissa andra ännu

ej klarlagda spörsmål rörande växlingarna i laxbeståndets storlek blivit mera

klarlagda, hos Kungl. Maj:t göra framställning om erforderliga bidrag för

ändamålet ävensom att undersöka frågan, huruvida möjlighet förefinnes att

genom de stora fiskarorganisationema få till stånd eu frivillig inbetalning av

laxodlingsbidrag.

Då en mycket stor del av den från de svenska älvarna härstammande laxen

fångas i södra Östersjön av fiskare från de därintill belägna länderna, synes

rimligt att bidrag till utökad odling tillskjutas även från dessa länder. Förslag

till konvention härom mellan östersjöstatema har tidigare under hand

varit på tal.

Lantbruksstyrelsen vill därjämte framhålla att, därest laxfisket i havet och

även i älvarna skulle få en sådan omfattning, att det uppenbarligen blir till

fara för laxbeståndet, vissa restriktiva bestämmelser måhända kunna bliva

erforderliga. Dylika bestämmelser böra då efter framställning från fiskerimyndighetema

utfärdas med stöd av Kungl. Maj:ts fiskeristadga. I detta sammanhang

må även framhållas önskvärdheten av att få infört ett för hela östersjöområdet

gällande minimimått på fångsttillåten lax, varigenom den hittillsvarande

stora fångsten av smålax i södra Östersjön skulle förhindras. Frågan

härom är sedan lång tid tillbaka aktuell, ehuru dess lösning hittills strandat

på motstånd från tysk och polsk sida. Lantbruksstyrelsen kommer emellertid

att återigen upptaga detta spörsmål, när det internationella läget blivit

mera stabiliserat.

Såväl Svenska ostkustfiskarnas centralförbund som Svenska insjöfiskares

centralförbund ha förordat bifall till motionerna. Sistnämnda förbund har därvid

uttalat, att det syntes lämpligt att de i motionerna berörda spörsmålen

upptoges till prövning i samband med behandlingen av en av förbundet till

Kungl. Maj:t ingiven framställning om införande av en allmän fiskeavgift för

utövande av sötvattensfiske, vilken framställning för närvarande vore föremål

för remissbehandling inom Kungl. Maj:ts kansli.

Såsom i motionerna antytts, pågå för närvarande vissa undersökningar inom

den år 1945 på initiativ av chefen för vattenfallsstyrelsen tillsatta s. k. vandringsfiskutredningen,

bestående av representanter för industri- och fiskareorganisationer,

rörande frågan om laxodlingens betydelse och de mest rationella

metoderna för dess bedrivande. Resultaten av dessa undersökningar

torde komma att bliva av stor betydelse för Ixxlömandet av de av motionärerna

berörda spörsmålen. Med hänsyn härtill och då lantbruksstyrelsen

i sitt i ärendet avgivna utlåtande förklarat sig ha för avsikt att till Kungl.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Maj:t inkomma med förslag i ämnet, synes enligt utskottets mening någon

riksdagens åtgärd i anledning av motionerna icke erforderlig.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 28 och II: 46 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1947.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. T.1ÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 38.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.