Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för laxstammens bibehållande och eventuella utökande.
1947-05-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1947:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för laxstammens bibehållande och eventuella utökande.
Dokumentets text
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.
Xr 39.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för laxstammens
bibehållande och eventuella utökande.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 28 av hen- Bergh, Ragnar, och II: 46 av herrar Haggblom
och Lindmark, har hemställts, >att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om utredning, huruvida och på vad sätt laxstammens bibehållande
och eventuella utökande lämpligen kan befrämjas, och att därvid även överväges
statsbidrag för ändamålet i kombination med laxodlingsavgifter från
de närmast berörda fiskeriorganisationerna».
Beträlfande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande i ärendet från lantbruksstyrelsen,
varjämte Svenska ostkustfiskamas centralförbund och
Svenska insjöfiskares centralförbund beretts tillfälle att avgiva yttrande över
motionerna. Vid lantbruksstyrelsens utlåtande funnos fogade särskilda yttranden
av fiskeriintendentema inom landet.
Lantbruksstyrelsen har avstyrkt bifall till motionerna och som motivering
härför anfört i huvudsak följande:
Lantbruksstyrelsen vill framhålla, att laxfångstens storlek så långt tillbaka
som statistik föreligger varit underkastad mycket stora årliga växlingar och
att detta tydligen stått i direkt samband med laxbeståndets större eller mindre
riklighet, beroende i första rummet på rika eller fattiga årsklasser. De senaste
årens stora laxfångster såväl i havet som i älvarna få därför främst
tillskrivas ovanligt rikliga årsklasser av lax, vilket gjort att de fiskande i
stor omfattning ägnat sig åt laxfiske. När efter några år laxbeståndets numerär
säkerligen åter nedgår, kommer också laxfisket utan tvivel att bedrivas
mindre intensivt. Den nuvarande rika laxförekomsten torde sannolikt bero
på dels förekomsten av flera av hydrografiska och biologiska faktorer betingade,
mycket lika årsklasser, dels ett antagligen minskat laxfiske i södra
Östersjön under åren 1944—1946, varigenom en hel del lax sparats och
blivit fångad först vid sin vandring mot de nordligare älvarna.
Vad angår odlingens medverkan till laxbeståndets nuvarande riklighet, är
det knappast antagligt att densamma härvid spelat någon avgörande roll.
Sålunda har ökningen varit betydande även i sådana älvar där odlingen varit
av ringa, omfattning. Frågan om laxodlingens betydelse och än mera om de
mest rationella metoderna för dess bedrivande äro för närvarande föremål
för ingående undersökningar genom van dr in gs f is ku t red n i ngens försorg. Resultaten
härav böra givetvis avvaktas, innan mera omfattande åtgärder genom
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.
9
töras. Det är dock ganska säkert att en utökad laxodling för att medföra
goda resultat måste baseras på produktion av större laxungar, antingen genom
uppfödning av dylika i dammar eller genom utnyttjande av smärre vattendrag
såsom uppfödningsområden. I båda fallen krävas avsevärda kostnader,
som ej på långt när kunna täckas av till buds stående medel. Enligt
lantbrukss tyrelsens mening måste det därför anses befogat, att bidrag härför
tillskjutas från det allmännas sida ävensom att laxfiskarna själva svara för
en del av kostnaderna. Lantbruksstyrelsen ämnar i sina anslagsäskanden till
nästa års riksdag hemställa om bidrag för utförande av ytterligare försök
med laxodling. Det torde sedermera böra ankomma på lantbruksstyrelsen att,
när riktlinjerna för laxodlingens fortsatta bedrivande samt vissa andra ännu
ej klarlagda spörsmål rörande växlingarna i laxbeståndets storlek blivit mera
klarlagda, hos Kungl. Maj:t göra framställning om erforderliga bidrag för
ändamålet ävensom att undersöka frågan, huruvida möjlighet förefinnes att
genom de stora fiskarorganisationema få till stånd eu frivillig inbetalning av
laxodlingsbidrag.
Då en mycket stor del av den från de svenska älvarna härstammande laxen
fångas i södra Östersjön av fiskare från de därintill belägna länderna, synes
rimligt att bidrag till utökad odling tillskjutas även från dessa länder. Förslag
till konvention härom mellan östersjöstatema har tidigare under hand
varit på tal.
Lantbruksstyrelsen vill därjämte framhålla att, därest laxfisket i havet och
även i älvarna skulle få en sådan omfattning, att det uppenbarligen blir till
fara för laxbeståndet, vissa restriktiva bestämmelser måhända kunna bliva
erforderliga. Dylika bestämmelser böra då efter framställning från fiskerimyndighetema
utfärdas med stöd av Kungl. Maj:ts fiskeristadga. I detta sammanhang
må även framhållas önskvärdheten av att få infört ett för hela östersjöområdet
gällande minimimått på fångsttillåten lax, varigenom den hittillsvarande
stora fångsten av smålax i södra Östersjön skulle förhindras. Frågan
härom är sedan lång tid tillbaka aktuell, ehuru dess lösning hittills strandat
på motstånd från tysk och polsk sida. Lantbruksstyrelsen kommer emellertid
att återigen upptaga detta spörsmål, när det internationella läget blivit
mera stabiliserat.
Såväl Svenska ostkustfiskarnas centralförbund som Svenska insjöfiskares
centralförbund ha förordat bifall till motionerna. Sistnämnda förbund har därvid
uttalat, att det syntes lämpligt att de i motionerna berörda spörsmålen
upptoges till prövning i samband med behandlingen av en av förbundet till
Kungl. Maj:t ingiven framställning om införande av en allmän fiskeavgift för
utövande av sötvattensfiske, vilken framställning för närvarande vore föremål
för remissbehandling inom Kungl. Maj:ts kansli.
Såsom i motionerna antytts, pågå för närvarande vissa undersökningar inom
den år 1945 på initiativ av chefen för vattenfallsstyrelsen tillsatta s. k. vandringsfiskutredningen,
bestående av representanter för industri- och fiskareorganisationer,
rörande frågan om laxodlingens betydelse och de mest rationella
metoderna för dess bedrivande. Resultaten av dessa undersökningar
torde komma att bliva av stor betydelse för Ixxlömandet av de av motionärerna
berörda spörsmålen. Med hänsyn härtill och då lantbruksstyrelsen
i sitt i ärendet avgivna utlåtande förklarat sig ha för avsikt att till Kungl.
Utskottet.
10 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.
Maj:t inkomma med förslag i ämnet, synes enligt utskottets mening någon
riksdagens åtgärd i anledning av motionerna icke erforderlig.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna I: 28 och II: 46 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 maj 1947.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. T.1ÄLLGREN.
Närvarande: se under utlåtandet nr 38.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.