Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag för byggande av distriktsveterinärbostäder i övre Norrland.
1947-05-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1947:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag för byggande av distriktsveterinärbostäder i övre Norrland.
Dokumentets text
14
J ordbruksutskottets utlåtande nr 41.
Nr 41.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag för byggande
av distriktsveterinärbostäder i övre Norrland.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 105 av herr Bergh, Ragnar, och II: 180 av fru Boman
m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte hos Kimgl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag angående statsbidrag för byggande av distriktsveterinärbostäder
i övre Norrland enligt enahanda grunder som för statsbidrag till
provinsialläkarbostäder».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande får utskottet
hänvisa till motionerna.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande i ärendet från medicinalstyrelsen
och statskontoret, varjämte styrelsen för Svenska distriktsveterinärföreningen
beretts tillfälle att avgiva yttrande över motionen. Vid
medicinalstyrelsens i ärendet avgivna utlåtande fanns fogat yttrande från
Svenska veterinärläkarföreningen.
Enligt kungörelsen den 2 december 1921 (nr 687) angående statsbidrag för
anskaffande av bostäder åt provinsialläkare å landsbygden, däri ändring vidtagits
genom kungörelserna nr 152/1927, 411/1936 och 83/1946, kan bidrag
på ansökning beviljas landsting, en eller flera kommuner eller kommunalförbund
för uppförande eller inköp av byggnad eller för till- eller ombyggnad
av sökanden tillhörig byggnad i ändamål att anskaffa bostad åt provinsialläkare
i distrikt inom rikets ödemarksområden, där lämplig läkarbostad icke
kan på annat sätt erhållas. Med ödemarksområden avses områden norr om
polcirkeln, Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt västra delarna
av Jämtlands län; dock att skälig jämkning av denna begränsning i förekommande
fall kan medgivas av Kungl. Maj:t. Statsbidrag utgår med högst
en tredjedel av de beräknade byggnadskostnadema eller köpesumman, dock
högst med 25 000 kronor för varje bostad. Bostaden skall tillhandahållas vederbörande
provinsialläkare mot en av länsstyrelsen fastställd årlig hyra av
högst 1 800 kronor.
Medicinalstyrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot att den
begärda utredningen komme till stånd.
Såväl styrelsen för Svenska veterinärläkareföreningen som styrelsen för
Svenska distriktsveterinärföreningen ha på det livligaste tillstyrkt bifall till
motionärernas förslag. I samband därmed har framhållits önskvärdheten av
Jordbruksutskottets utlåtande nr 41.
15
att rätten till statsbidrag till mindre bemedlade djurägares kostnader för
djursjukvård utsträcktes att gälla även sådana djurägare, vars djur opererades
eller vårdades vid till tjänstebostad för veterinär hörande sjukstall.
Statskontoret, som avstyrkt bifall till motionerna, har efter en ingående redogörelse
för de skäl, som föranlett anvisande av statsbidrag till uppförande
av provinsialläkarbostäder, anfört i huvudsak följande:
Då statsmakterna förbundit statsbidraget till uppförande av provinsialläkarbostäder
med det villkoret, att hyra av provinsialläkare icke må uttagas
med högre belopp än 1 800 kr. för år, innebär detta således, att den direkta
nyttan av statsbidraget kommit provinsialläkarna till del i form av nedsättning
av den hyra, som dessa eljest hade bort betala.
Förutom i statsbidragskungörelsen intogs sedermera berörda bestämmelse
om maximering av hyran även i avlöningsreglementet den 21 maj 1926 (nr
177) för förste provinsialläkare och provinsialläkare. På förslag av 1936 års
lönekommitté, som gjorde gällande, att ersättningen för bostaden borde bestämmas
efter fri överenskommelse mellan läkaren och bostadsupplåtaren,
upphävdes dock denna bestämmelse vid 1939 års lönereglering för provinsialläkare
i samband med att civila avlöningsreglementet blev tillämpligt å såväl
denna kår som distriktsveterinärerna. Härav torde framgå, att 1936 års lönekommitté
ansett provinsialläkarna böra betala hyra efter i huvudsak samma
grunder som andra statliga befattningshavare. På grund av förenämnda bestämmelse
i statsbidragskungörelsen är emellertid bostadsupplåtare, som erhållit
statsbidrag för anskaffande av läkarbostad, alltjämt förhindrad att uttaga
högre årlig hyra än 1 800 kr. Såvitt statskontoret kan finna hade denna
bestämmelse bort upphävas i samband med löneregleringen.
Då distriktsveterinärerna i enlighet med gällande avlöningsbestämmelser
ha att erlägga hyra efter överenskommelse med bostadsupplåtaren och någon
nedsättning av sådan hyra under vad som i allmänhet gäller på bostadsmarknaden
i orten — vilket skulle innebära en förtäckt löneförmån — enligt ämbetsverkets
mening icke bör ifrågakomma, kan statskontoret icke finna skäl
föreligga för en subventionering genom statsbidrag till anskaffande av bostäder
åt distriktsveterinärer. Att det förhållandet, att dylikt bidrag utgår till
provinsialläkarbostäder, icke bör tagas till intäkt för införande av bidrag till
anskaffande av lämpliga bostäder åt distriktsveterinärer, synes statskontoret
framgå av den ovan lämnade redogörelsen för vad som förekommit vid behandling
av förstnämnda bidrag. Statskontoret får för den skull avstyrka
bifall till förevarande motioner.
I förevarande motioner har hemställts om utredning rörande statsbidrag
för byggande av distriktsveterinärbostäder i övre Norrland enligt enahanda
grunder som gälla vid uppförandet av provinsialläkarbostäder. Såsom skäl för
sin hemställan ha motionärerna anfört, att den rådande bristen på veterinärer
lade allvarliga hinder i vägen för utbyggandet av det statliga veterinärväsendet,
särskilt inom landets nordligaste delar. Enligt motionärernas mening
kunde därför ifrågasättas, huruvida icke särskilda åtgärder borde vidtagas
för att giva de nordligaste länen större möjligheter att konkurrera med
de mera tättbefolkade landsdelarna i fråga om veterinärer. Sålunda skulle
eu förbättring av bostadsförhållandena inom de i övre Norrland belägna veterinärdistrikten
avsevärt öka möjligheterna att erhålla kompetenta krafter
vid eu utbyggnad av veterinärvården. Då emellertid vederbörande kommu
-
Utskottet.
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 41.
ner vore hårt skattetyngda, syntes det ofrånkomligt att staten trädde stödjande
emellan.
Utskottet vill här erinra, att enligt de för distriktsveterinärerna gällande
avlöningsbestämmelserna distriktsveterinärer äga uppbära dels inkomst enligt
taxa av praktik, dels ock lön av statsmedel efter en fördelning av distriktsveterinärtjänstema
i olika lönegrupper med hänsyn till praktikinkomst
och distriktens svårskötthet. Antalet lönegrupper utgör sju, en var omfattande
fem löneklasser. Begynnelselönen utgör i lönegrupp I 4 050 kronor och
i lönegrupp VII 6 426 kronor. Å nämnda belopp utgå sedvanliga tillägg, däri
inbegripet, i förekommande fall, kallortstillägg. Då samtliga de i övre Norrland
belägna distrikten hänförts till de högsta lönegrupperna, ha sålunda de
därstädes stationerade veterinärerna beretts viss kompensation för de nackdelar,
som må vara förenade med tjänstgöring där. Enligt vad utskottet inhämtat
pläga även distriktsveterinärer med placering inom ifrågavarande
område enligt praxis erhålla förflyttning till annat distrikt efter kortare
tjänstgöringstid än som anses böra tillämpas inom andra delar av landet.
Såsom i motionerna antytts är frågan om antagande av ökat antal studerande
vid veterinärhögskolan för närvarande föremål för utredning av de
sakkunniga, som med stöd av Kungl. Maj ds bemyndigande den 29 november
1946 tillkallats för utredning rörande den framtida utvecklingen av högskolorna
på jordbrukets och skogsbrukets område. Då utskottet förutsätter, att
de sakkunniga därvid skola framlägga förslag som komma att medföra en
lämplig avvägning i förhållande till behovet av antalet veterinärer inom landet,
torde de av motionärerna påtalade svårigheterna, i den mån de för närvarande
äro för handen, småningom försvinna.
Motionärernas påstående att uppförandet av statliga tjänstebostäder för
distriktsveterinärer med placeringsort i övre Norrland i viss utsträckning
skulle kunna öka antalet sökande till ledigförklarade tjänster i berörda landsdelar
vill utskottet icke helt bestrida. Utskottet håller det emellertid icke för
troligt, att något veterinärdistrikt skall förbliva obesatt på grund av bristen
på tillfredsställande veterinärbostad. Vid sådant förhållande och då tillgången
å veterinärer enligt vad i det föregående antytts kan förväntas bliva förbättrad,
synes det utskottet icke föreligga skäl för anvisandet av statsbidrag
för ifrågavarande ändamål.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet.
att de likalydande motionerna I: 105 och II: 180 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 maj 1947.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se under utlåtandet nr 38.
477781. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.