Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kiingl. Maj:ts i statsverkspropositionen: bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet under punkten 10, Egnaliemslånefonden, gjorda framställningar jämte i ämnet väckta motioner.

1947-06-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1947:49, Utlåtande i anledning av Kiingl. Maj:ts i statsverkspropositionen: bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet under punkten 10, Egnaliemslånefonden, gjorda framställningar jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

1

Nr 49.

Utlåtande i anledning av Kiingl. Maj:ts i statsverkspropositionen:

bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet under

punkten 10, Egnaliemslånefonden, gjorda framställningar

jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition: bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet

har Kungl. Maj:t under punkten 10, Egnahemslånefonden, föreslagit

riksdagen att

1) medgiva, att för budgetåret 1947/48 må beviljas lån från egnahemslånefonden

intill ett belopp av 32 000 000 kronor, därav 20 000 000 kronor för

jordbruksfastigheter och 12 000 000 kronor för bostadsfastigheter, med rätt

dock för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle giva anledning därtill,

medgiva jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks- och bostadsfastigheter;
2)

medgiva, att för budgetåret 1947/48 må för viss försöksverksamhet för

åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland av egnahemslånefonden

disponeras ett belopp av högst 1 000 000 kronor;

3) till Egnahemslånefonden för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag

av 8 000 000 kronor.

Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan om egnahemsverksamheten

under budgetåret 1947/48 förklarade sig chefen för jordbruksdepartementet

ha för avsikt att senare återkomma med förslag rörande storleken

av räntan å nya egnahemslån.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 9 maj 1947 avlåten skrivelse, nr 264,

under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för samma dag, givit riksdagen tillkänna, att proposition

angående frågan om storleken av räntan å nya egnahemslån ej komme att

avlåtas till riksdagen.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen

I: 215 av herr Nilsson, Bror, in. fl. och II: 314 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att räntan å egnahemslån till

bostads- och jordbruksfastigheter på landsbygden skall från och med ingången

av budgetåret 1947/48 utgöra 3 procent.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna får utskottet hänvisa

till dessa.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 10 sand. Nr 49—50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

Enligt gällande bestämmelser för egnahemslånerörelsen, vilka äro intagna

i kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten,

ändrad genom kungörelserna nr 578/1942 och 237/1946, skola

från egnahemslånefonden utlämnas jordbrukslån, skogslån, bostadslån, lån

till förstärkning av ofullständiga jordbruk ävensom egnahemsstalslån till

låneförmedlare. 1946 års riksdag har medgivit, att för budgetåret 1946/47 må

beviljas lån från egnahemslånefonden intill ett belopp av 32 000 000 kronor,

därav 20 000 000 kronor för jordbruksfastigheter och 12 000 000 kronor för

bostadsfastigheter, med rätt dock för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena

skulle giva anledning därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning mellan

jordbruks- och bostadsfastigheter. Samma års riksdag har tillika medgivit,

alt av fonden finge disponeras ett belopp av högst 1 000 000 kronor för åstadkommande

av bättre fastighetsarrondering i Norrland.

Jämlikt bestämmelserna i kungörelserna den 31 december 1943 angående

ränta å lån från statens utlåningsfonder (nr 936) och angående ändring av

bestämmelserna om lån från statens utlåningsfonder, i vad de avse räntans

fastställande (nr 937) gäller, att å lån från egnahemslånefonden skall utgå

fast ränta å 3,0 procent. Rörande egnahemslån, som beviljats efter ingången

av år 1920 men före den 1 juli 1940, stadgas i kungörelsen in 124/1934, att

räntan å den stående delen av lån, för vilka amorteringsskyldighet inträtt,

skall utgöra 4 procent för jordbrukslån och 4,5 procent för bostadslån. Emellertid

bär genom kungörelsen nr 238/1946 räntan å berörda lån för åren

1947 och 1948 nedsatts till 3,6 procent för såväl jordbrukslån som bostadslån.

Egnahemsstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1946 gjort framställning

rörande utlåningens storlek under budgetåret 1947/48 samt rörande behovet

av kapitalökning till fonden för nämnda budgetår ävensom beträffande nedsättning

för tiden efter den 1 juli 1947 av egnahemslåneräntan. över framställningen

ha remissutlåtanden avgivits av statskontoret samt fullmäktige i

riksbanken och riksgäldskontoret.

I fråga om egnahemslåneräntan har egnahemsstyrelsen erinrat, att styrelsen

i sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 uttalade, att efter den i

början av år 1945 vidtagna sänkningen av riksbankens diskonto den nuvarande

egnahemslåneräntan icke längre för den lånesökande allmänheten tedde

sig så förmånlig, som man ansåge sig skäligen kunna förvänta med hänsyn till

lånens speciella karaktär, samt att, därest det nuvarande låga ränteläget sannolikt

komme att bibehållas för någon längre tid, åtgärder borde vidtagas

för en sänkning av egnahemslåneräntan. I anslutning härtill har styrelsen

uttalat, att en sådan stabilitet i avseende å ränteläget nu finge anses vara

rådande, att en sänkning av egnahemslåneräntan syntes böra genomföras

från och med den 1 juli 1947.

Fullmäktige i riksbanken ha anfört, att fullmäktige vore av den uppfattningen,

att frågan om egnahemslåneräntan icke borde behandlas isolerad

utan ses i större sammanhang samt att fullmäktige ansåge alt en utredning

snarast möjligt borde verkställas av spörsmålet i hela dess vidd. Tillika ha

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottcts utlåtande nr 49.

3

fullmäktige uttalat, att någon mera betydande olägenhet av att avvakta resultatet

av en utredning knappast syntes föreligga.

Två reservanter i riksbanksfullmäktige (herrar Gränebo och Andersson i

Tungclsta) ha ansett, att fullmäktige i sitt yttrande bort upplaga räntefrågan

till realprövning och därvid tillstyrka en sänkning av egnahemslåneräntan

för såväl nya som äldre lån till tre procent. Enligt reservanternas mening skulle

vid eu rätenfot av tre procent systemet med fast ränta kunna bibehållas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha uttalat bland annat.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finna, att räntan å egnahemslånen under

nu rådande ränteläge i och för sig kan anses vara väl hög, varför en sänkning

skulle kunna ifrågakomma. Då fullmäktige emellertid utgå från att frågan

om statliga stödåtgärder för egnahemsverksamheten inom kort kommer

att upptagas till prövning, kunna fullmäktige ej finna lämpligt, att frågan

om eventuell sänkning av egnahemslåneräntan nu utbrytes och göres till föremål

för särskild behandling. Den omständigheten att, såsom egnahemsstyrelsen

framhållit, förtida återbetalning av egnahemslån äger rum i viss omfattning

på grund av möjligheterna att erhålla fördelaktigare lån hos andra

långivare än staten, kan ej utgöra tillräcklig anledning att omedelbart vidtaga

åtgärder för egnahemslåneräntans sänkande. Den statliga utlåningen

är icke något självändamål utan får anses ha till uppgift att täcka ett lånebehov,

som ej i annan ordning kan tillgodoses på minst lika fördelaktiga

villkor, som staten erbjuder. Vid sådant förhållande och då någon svårighet

för närvarande ej torde föreligga för egnahemsägare, som så önska, att på

förmånliga villkor täcka åtminstone större delen av sitt kreditbehov hos hypoteksföreningar

eller andra kreditinstitutioner, synes frågan om den statliga

egnahemslåneräntans sänkande icke vara av sådan angelägenhetsgrad,

att den ej skulle kunna anstå någon tid för att avgöras i större sammanhang.

Fullmäktige anse sig under sådana omständigheter icke kunna tillstyrka egnahemsstyrelsens

hemställan om räntesänkning från och med den 1 juli

1947 under annan förutsättning än att erforderlig ytterligare utredning kan

verkställas så snabbt, att förslag på grundval därav kan föreläggas 1947 års

riksdag.

Statskontoret har icke ansett sig kunna förorda någon sänkning av räntan

å lånen från egnahemslånefonden.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, har i statsverkspropositionen

i ärendet anfört och föreslagit följande.

»I likhet med egnahemsstyrelsen anser jag, att åtskilligt talar för en nedsättning

av egnahemslåneräntan. Emellertid är det uppenbart, att denna fråga

bör behandlas i samband med en omprövning av lånevillkoren för den övriga

statliga fastighetskrediten. Enligt vad jag inhämtat torde chefen för socialdepartementet

komma att framlägga förslag till nya former för låne- och

bidragsgivande till enfamiljshus och för bostadsbidrag till familjer med barn.

.lag avser därför att senare under innevarande år återkomma med förslag

rörande storleken av räntan å nya egnahemslån. Huruvida frågan om nedsättning

av räntan å utestående egnahemslån samtidigt kan upptagas till avgörande

torde vara mera tveksamt. Dessförinnan torde nämligen denna fråga

med hänsyn till dess konsekvenser böra göras till föremål för ytterligare utredning,

varvid även det vid 1946 års riksdag behandlade spörsmålet om

införande av rörlig räntefot å egnahemslån bör närmare utredas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottcts utlåtande nr 49.

Utskottet.

Det högsta beloppet för utlåning från egnahemslånefonden torde i enlighet

med egnahemsstyrelsens förslag för nästa budgetår böra bestämmas till

•42 000 000 kronor, därav 20 000 000 kronor för jordbruksfastigheter och

12 000 000 kronor för bostadsfastigheter. Av nämnda belopp torde liksom

liir innevarande budgetår avses 1 000 000 kronor för viss försöksverksamhet

för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering i Norrland. För att möjliggöra

en utlåning från egnahemslånefonden av den omfattning jag nu föreslagit

synes ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor böra anvisas.»

I det skrivelsen nr 264 bilagda statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

har chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, erinrat, att chefen

för socialdepartementet i propositionen nr 235 till 1947 års riksdag framlagt

förslag till nya former för den statliga fastighetskrediten, innebärande

bland annat, att å lån till såväl nybyggnad som därmed likvärdig ombyggnad

av bostadsegnahem skall från och med den 1 juli 1948 utgå en fast ränta av

tre procent. Efter redogörelse för egnahemsstyrelsens förut omförmälda

framställning och de däröver avgivna yttrandena har departementschefen vidare

anfört följande.

»Såsom av det förut anförda framgår torde från och med den 1 juli 1948

komma att gälla nya bestämme''ser i fråga om lån till nybyggnad och därmed

likvärdig ombyggnad av egnahem. Å dessa lån har föreslagits skola

utgå en fast ränta av tre procent. Detta innebär sålunda, att vid nämnda

lidpunkt en nedsättning av den nuvarande egnahemslåneräntan kommer att

genomföras såvitt avser lån för bostadsändamål. Vad angår de egnahemslån,

som nu kunna erhållas för jordbruks- och liknande ändamål, avses dessa,

såsom i propositionen nr 75 närmare utvecklats, att ersättas bland annat av

förenämnda amorteringslån för genomförande av yttre och inre rationalisering.

Enligt vad jag i nämnda proposition antytt torde även frågan om storleken

och konstruktionen av räntan å dessa lån böra ses i samband med den

Övriga statliga fastighetskrediten. Jag har sålunda för avsikt att senare, sedan

i det följande omförmälda utredning slutförts, för Kungl. Maj:t framlägga

förslag i dessa hänseenden, vilka torde komma att innebära att jämväl

å ifrågavarande lån skall utgå fast ränta av tre procent. Förslag i ämnet torde

emellertid icke böra underställas riksdagen förrän nästa år.

Med hänsyn till nämnda förhållanden torde det icke vara lämpligt att vidtaga

någon ändring av räntan å sådana egnahemslån, som kunna komma att

utlämnas under budgetåret 1947/48. Något förslag i sådant syfte torde därför

icke böra föreläggas årets riksdag. Vad angår frågan om nedsättning av räntan

å utestående egnahemslån torde jag få erinra, att detta spörsmål kommer

att upptagas till behandling av de särskilda sakkunniga, vilka jämlikt

Kungl. Maj ds bemyndigande av chefen för finansdepartementet denna dag

tillkallats för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande villkoren för

erhållande av lån från statens utlåningsfonder. Vid denna utredning torde

även komma att beaktas det vid 1946 års riksdag behandlade spörsmålet om

införande av rörlig räntefot å egnahemslån.»

Mot Kungl. Maj ds framställningar under förevarande punkt i kapitalbudgeten,

avseende anslag till egnahemslånefonden, utlåningens storlek under

nästa budgetår och användande av medel från fonden för den pågående försöksverksamheten

i fråga om fastighetsarronderingen i Norrland, har utskottet

intet att erinra. •

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

5

Vad angår det i ärendet berörda spörsmålet om storleken av egnahemslåneräntan

anser utskottet i likhet med departementschefen och motionärerna,

att åtskilligt talar för en nedsättning av denna ränta Emellertid finner

sig utskottet icke i nuvarande läge böra tillstyrka, att räntan sänkes redan

från och med ingången av budgetåret 1947/48. Avgörande för utskottets

ståndpunktstagande härvidlag har främst varit, att frågan om storleken av

räntan å egnahemslån till jordbruksfastigheter enligt utskottets mening bör

ses i samband med den övriga statliga kreditgivningen å förevarande område

och att särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa en översyn av bestämmelserna

rörande villkoren för erhållande av lån från statens utlåningsfonder.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra, att sociala jordbrukskreditutredningen

enligt sina direktiv har att verkställa en omarbetning av

de gällande bestämmelserna om den sociala egnahemsverksamheten. Vid behandlingen

av förevarande spörsmål har utskottet emellertid förutsatt, att

förslag i ämnet skola framläggas för 1948 års riksdag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A. att riksdagen må

1) medgiva, att för budgetåret 1947/48 må beviljas lån

från egnahemslånefonden intill ett belopp av 32 000 000 kronor,

därav 20 000 000 kronor för jordbruksfastigheter och

12 000 000 kronor för bostadsfastigheter, med rätt dock för

Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle giva anledning

därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks-

och bostadsfastigheter;

2) medgiva, att för budgetåret 1947/48 må för viss försöksverksamhet

för åstadkommande av bättre fastighetsarrondering

i Norrland av egnahemslånefonden disponeras

ett belopp av högst 1 000 000 kronor;

3) till Egnahemslånefonden för budgetåret 1947/48 anvisa

ett investeringsanslag av 8 000 000 kronor;

B. att motionerna 1:215 och 11:314, likalydande, icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 juni 1947.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från f ö r s t a kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred

Andersson*, Anderberg*, Nils Olsson, Näslund* och Isaksson; samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Sörsjön*, Lundbom*, Gustafson

i Dädesjö* och Svensson i Vä, fru Eriksson samt herr Utbult*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.