Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet till ökning av antalet ledamöter i kommunernas fullmäktigerepresentationer.

1947-03-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1947:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet till ökning av antalet ledamöter i kommunernas fullmäktigerepresentationer.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

7

Nr 3.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om beredande av möjlighet till ökning av antalet ledamöter

i kommunernas fullmäktigerepresentationer.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 69

i första kammaren av herr Lodenius m. fl. och nr 128 i andra kammaren

av herr Boman i Stafsund m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära utredning om sådan ändring av nu gällande bestämmelser

i 30 § lagen om kommunalstyrelse på landet och 10 § lagen om kommunalstyrelse

i stad, att där angivna latituder för maximiantalet fullmäktige

vidgas».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

I 30 § lagen om kommunalstyrelse på landet stadgas:

Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden

sålunda, att

kommun med 2 000 invånare eller därunder utser 15—20,

kommun med över 2 000 till och med 5 000 invånare utser 15—25,

kommun''med över 5 000 till och med 10 000 invånare utser 20—30, samt

kommun med över 10 000 invånare utser 25—40.

Kommunalstämman besluter, med iakttagande av vad nu är sagt, huru

många kommunalfullmäktige skola utses för kommunen. Om beslutet skall

länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

Motsvarande bestämmelser återfinnas i 10 § lagen om kommunalstyrelse

i stad.

Metoden att bestämma fullmäktiges antal inom vissa latituder, hänförliga

till folkmängden, infördes redan i 1862 års förordning om kommunalstyrelse

i stad. Den då förekommande skalan skilde sig emellertid från den nu gällande

därigenom, att latituderna för fullmäktigeantalet icke grepo in i varandra.

För landskommunerna gällde vid denna tid, att kommunalfullmäktige,

förutom av självskrivna ledamöter, skulle bestå av så många valda ledamöter,

att hela antalet bleve fyra gånger så stort som de valda medlemmarnas

i kommunalnämnden. År 1913 infördes emellertid bestämmelser, som motsvarade

de för stad gällande. De nuvarande reglerna om fullmäktiges antal

tillkommo år 1922 för såväl stad som landskommun. Syftet härmed var, att

förändringar i folkmängden icke skulle inverka på fullmäktiges antal i sådan

utsträckning som genom de förutvarande bestämmelsenia varit fallet.

I sitt betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning

i borgerliga primärkommuner (SOU 1945: 38) hade kommunindelnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

kommittén upptagit frågan om tillvaratagandet av de små kommunernas intressen

vid deras uppgående i en större enhet. Kommittén uttalade härom

bl. a.:

Från vissa håll har man befarat, att de mindre socknarnas lokala intressen

skulle komma att försummas inom de större kommunerna, enär deras

representanter i den beslutande församlingen komma att utgöra en obetydlig

minoritet utan inflytande.---Endast om en av de ursprungliga kommu
nerna

erhåller majoritet gentemot den eller de övriga torde förutsättningar

för en dylik osolidarisk politik förefinnas. Även där representanter från den

ena kommunen ha majoritet i fullmäktige, torde emellertid risken för missförhållanden

vara begränsad. I allt väsentligt skyddas minoritetens rätt redan

därigenom, att samtliga viktigare grenar av den kommunala verksamheten

äro lagligen reglerade. Intressegemenskapen och intressemotsättningarna i de

särskilda kommunala frågorna torde för övrigt ingalunda alltid följa sockengränserna.

Viss del av den ena socknen kan ha större intressegemenskap med

grannsocknen än med den egna socknen i övrigt. Samarbetet i sådana kommunala

frågor, som icke angå någon socken särskilt, skapar snart samhörighet

och solidaritet även i övriga frågor. Sammanhållningen över sockengränserna

befästes ytterligare genom gemensamma politiska, ekonomiska och kulturella

föreningar. Några bestående motsättningar torde mycket sällan behöva

befaras.

Genom beslut vid 1946 års riksdag genomfördes den kommunala nyindelningsreformen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag avsågs, att indelningsändringama

skulle träda i kraft den 1 januari 1950. Med hänsyn till svårigheten att

genomföra reformen i dess helhet till denna tidpunkt skall emellertid lagen

om indelning av riket i borgerliga kommuner gälla intill utgången av år

1951.

I enlighet med den år 1946 beslutade kommunala nyindelningsreformen

skola ett stort antal mindre kommuner försvinna genom sammanläggning

med varandra eller med större kommuner. Av gällande bestämmelser om

fullmäktiges antal följer, att lokala intressen kunna bliva eftersatta därigenom

att delar av den nya kommunen ej bliva representerade i fullmäktigeförsamlingama.

Särskilt under en övergångstid kan detta förhållande medföra

påtagliga olägenheter inom de nybildade kommunala enheterna.

Utskottet finner i likhet med motionärerna, att en vidgning av möjligheten

att utöka fullmäktiges antal i förhållande till folkmängden i åtskilliga fall

skulle kunna undanröja dessa olägenheter. En ytterligare uppdelning av den

i kommunallagarna förekommande skalan kan i detta sammanhang måhända

bliva behövlig.

Det lärer vara av vikt, att de eventuella ändringar i kommunalförfattningarna,

som böra företagas, komma till stånd, innan de nya representationerna

väljas. De förslag som kunna föranledas av den utredning i ämnet, vilken

utskottet vill förorda och som bör anförtros åt 1946 års kommunallagskommitté,

böra därför framläggas i så god tid, att riksdagen blir i tillfälle taga

ståndpunkt därtill före sagda fullmäktigeval.

I förevarande sammanhang må anmärkas, att bestämmelser rörande fullmäktiges

antal förekomma — förutom i specialförfattningama för Stockholm

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

9

— även i lagen om församlingsstyrelse. Ehuru något behov av en revision

i förevarande avseende för församlingarnas del ej synes föreligga, bör dock

jämväl övervägas, huruvida ej en formell överensstämmelse i detta hänseende

mellan å ena sidan lagarna om kommunalstyrelse på landet och i stad

samt å andra sidan lagen om församlingsstyrelse även i fortsättningen bör

förefinnas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 69 och II: 128,

i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning av

frågan om sådan ändring av bestämmelserna om fullmäktiges

antal enligt lagarna om kommunalstyrelse på landet och

i stad, att kommunerna beredas möjlighet att utse ett i förhållande

till sin folkmängd större antal fullmäktige än vad

för närvarande är fallet, samt om framläggande för riksdagen

av de förslag vartill utredningen kan föranleda.

I

Stockholm den 6 mars 1947.

På konstitutionsutskottets vägnar:

JONES ERIK ANDERSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Herlitz, Mattsson*,

Söderdahl, Hjalmar Nilsson, Englund, Sjö, Hugo Sundberg och Lodenius;

samt

från andra kammaren: herrar Thorell*, Fast*, Pettersson i Norregård,

Hällgren*, Kyling, Norén, Spångberg, Jonsson i Haverö, Johnsson i Stockholm*

och Dickson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 samt. 2 avd. Nr 1—3.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471018

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:68 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet till ökning av antalet ledamöter i kommunernas fullmäktigerepresentationer. a1 i texten