Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag angående gift kvinnas medborgarrättsliga ställning.
1947-03-13 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1947:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag angående gift kvinnas medborgarrättsliga ställning.
Dokumentets text
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.
Nr 5.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
utredning och förslag angående gift kvinnas medborgarrättsliga
ställning.
Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 68, av fröken Andersson, hemställes, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville hemställa om skyndsam utredning med förslag till om
möjligt innevarande års riksdag angående gift kvinnas medborgarrättsliga
ställning».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Gällande rätt och praxis. Beträffande kvinnas förvärvande och
förlust av medborgarskap gäller enligt lagen om förvärvande och förlust av
svenskt medborgarskap av den 23 maj 1924 som huvudprincip att gift kvinna
i medborgarrättsligt avseende följer mannen.
Angående förvärv av medborgarskap stadgar denna lag i förevarande hänseende
att utländsk kvinna, som ingår äktenskap med svensk medborgare,
genom giftermålet förvärvar svenskt medborgarskap (3 §). Om utländsk
man blir svensk medborgare enligt 2 eller 4 §§ (förvärv genom hemvist här
i riket från födseln till uppnådda 22 år samt återvinning av medborgarskap)
medför detta svenskt medborgarskap jämväl för hans hustru, såvida hon
har eller sedermera tager sitt hemvist i riket och icke är hemskild (6 §). Om
utländsk man genom naturalisation blir svensk medborgare, bestämmer
Konungen huruvida denna åtgärd skall medföra svenskt medborgarskap även
för hans hustru. Hustrun skall, där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas
tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Förblir hon, trots mannens förvärv
av svenskt medborgarskap, medborgare i främmande stat, må svenskt medborgarskap
ej tilläggas henne, med mindre hon därtill samtycker (6 §).
Angående förlust av medborgarskap gäller att svenskt medborgarskap förloras
av den, som, genom naturalisation eller giftermål eller ock eljest, blir
medborgare i annat land och där har eller efter förvärvet av medborgarskap
tager sitt hemvist (8 §). Vidare stadgas att förlust av svenskt medborgarskap
vid uppnådd 22 års ålder för svensk man, som är född utom riket och aldrig
här haft sitt hemvist, medför förlust av sådant medborgarskap även för hans
hustru (9 §).
För det fall att kvinna, som genom giftermål med utlänning och bosättning
i mannens hemland förvärvat utländsk nationalitet, vilken hon icke
gått förlustig, vill återvinna svenskt medborgarskap gälla de i 5 § stadgade
reglerna för naturalisation av utlänning. Enligt huvudregeln i detta stadgande
äger Konungen på ansökan till svensk medborgare upptaga utlänning som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.
5
1) fyllt tjuguett år; 2) sedan fem år bär hemvist här i riket; 3) gjort sig
känd för hederlig vandel; samt 4) har möjlighet att försörja sig och sin
familj. Dispens kan medgivas från villkoren i punkterna 1, 2 och 4 under
vissa angivna förhållanden, varav ett är sökandens tidigare innehav av
svenskt medborgarskap. I 5 § föreskrives slutligen att, om ej sökanden enligt
rätten i det land, han tillhör, i och med sin naturalisation som svensk
medborgare automatiskt upphör att vara medborgare i det landet, medgivande
måste inhämtas av landets regering eller annan myndighet därstädes.
Men kan sökanden efter viss tid ej styrka, att sådant medgivande lämnats,
må, där synnerliga skäl därtill äro, medborgarskap honom ändock av Konungen
beviljas.
Huvudregeln i de i 5 § sista stycket intagna bestämmelserna är given för
att hindra att dubbelt medborgarskap tillskapas genom naturalisation. Med
hänsyn till såväl nyssnämnda princip om undvikande av dubbelt medborgarskap
som framför allt principen om att kvinnan i regel följer mannen i
medborgarrättsligt hänseende ha dispensgrundema i praxis tillämpats restriktivt
vid behandlingen av medhorgarskapsansökningar från svenskfödda kvinnor,
som genom giftermål förvärvat utländsk nationalitet. En uppmjukning
av denna praxis ägde rum under det andra världskrigets senare skede, då
vissa förutvarande svenska medborgare, som voro bosatta i krigförande och
inför sitt sammanbrott stående länder, efter ansökan beviljades svenskt medborgarskap
i skyddssyfte. Dylika »humanitära» naturalisationsbeslut voro
emellertid en temporär företeelse. Beträffande ansökningar från svenskfödda
kvinnor, vilka i samband med krigshändelserna återkommit till Sverige, ha
liknande synpunkter i praxis icke ansetts vara tillämpliga. Det är särskilt två
länder, varifrån sådant återvändande skett i större utsträckning, nämligen
Finland och Tyskland. Med avseende på kvinnor från sådana länder upprätthålles
i praxis den regeln, att änkor och frånskilda återfå det svenska
medborgarskapet utan krav på viss tids hemvist här, såvida icke särskilda
omständigheter ge vid handen, att de ha för avsikt att utflytta från riket.
Vad angår de svenskfödda kvinnor, som alltjämt äro i äktenskap förenade
med utlänningar, avslås i de flesta fall deras ansökningar om svenskt medborgarskap,
i enlighet med de motiv som ovan angivits.
Historik. Regeln att utländsk kvinna genom giftermål med svensk man
automatiskt förvärvar svenskt medborgarskap (3 §) gällde redan i 1894 års
lag, som övertagit den från äldre rätt. Bestämmelsen har dock vid ett par
tillfällen gjorts till föremål för kritik och ändringsförslag. På grundval av ett
år 1921 offentliggjort internordiskt kommittéförslag utarbetade Kungl. Maj:t
år 1923 ett förslag till lag om förvärvande och förlust av medborgarrätt. Detta
förslag överlämnades till lagrådet för utlåtande. I ett särskilt yttrande framhöll
majoriteten inom lagrådet, att den ståndpunkt, som det kungliga förslaget
i stort sett intoge beträffande gift kvinnas medborgarrätt, knappast
vore förenlig med det kvinnan på andra områden tillerkända rättsliga oberoendet.
I yttrandet hemställdes, att bestämmelsen i fråga måtte utgå. Alter
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.
nativt ansåg lagrådsmajoriteten att utländsk kvinnas förvärv av svensk medborgarrätt
genom giftermål skulle göras beroende av att hon hade eller efter
äktenskapets ingående toge sitt hemvist här i riket. Föredragande departementschefen
förklarade sig icke kunna förorda något av dessa alternativ, då
därigenom i stor utsträckning skulle uppkomma medborgarrättslöshet för
med svenska män gifta utländska kvinnor. Detta skulle inträffa i alla de fall,
då kvinnan vore från elt land, enligt vars rätt en inländsk kvinnas giftermål
med utländsk man medförde förlust av den inländska medborgarrätten, även
om hon ej genom giftermålet förvärvade mannens nationalitet. Propositionen
(nr 29) upptog också den gamla regeln i oförändrad form. Konstitutionsutskottet
(uti. nr 15) företrädde dock på denna punkt en annan mening än det
kungliga förslaget. Utskottet framhöll, att i de fall då en utländsk kvinna
efter giftermålet med svensk man bodde kvar i sitt gamla hemland och ej
ginge sitt förut innehavda medborgarskap förlustig, ingen risk förelåge för
medborgarskapslösliet. 1 överensstämmelse härmed företog utskottet den ändringen
i propositionen, att utländsk kvinna skulle bli svensk medborgare först
då hon genom giftermålet med svensk man finge hemvist här i riket eller
ock genom giftermålet förlorade sitt utländska medborgarskap. Andra kammaren
antog utskottets förslag, medan den första biföll en vid utlåtandet
fogad reservation, vari förnyad utredning eventuellt efter samarbete med
danska och norska regeringarna påyrkades. Frågan hade därmed för den
riksdagen förfallit.
Efter lörnyat skandinaviskt samarbete togs problemet åter upp i proposition
(nr 137) till 1924 års riksdag. Beträffande frågan om utländsk kvinnas
förvärv av svenskt medborgarskap genom giftermål framhöll depai*tementschefen
afl det syntes uppenbart, att en svensk mans hustru, då hon toge sitt
hemvist i Sverige, därmed borde utan vidare förvärva svenskt medborgarskap.
Däremot funnes det rent principiellt goda skäl för att den utländska
kvinnan ej i andra fall skulle genom giftermålet automatiskt förvärva svenskt
medborgarskap. Man måste dock enligt departementschefens mening taga
hänsyn till att i flertalet europeiska länders rätt gällde, att inländsk kvinna
genom giftermål med utländsk man förlorade sitt medborgarskap även om
hon icke förvärvade mannens. Propositionen upptog också på denna punkt
samma bestämmelser som föregående års kungliga förslag. Konstitutionsutskottet
(uti. nr 27) frånträdde sin tidigare intagna ståndpunkt under hänvisning
li’l att i propositionen vägande invändningar anförts mot densamma
och tillstyrkte 3 § i oförändrat skick.
Den internationella diskussion, som under 1920-talet fördes i frågan, ledde
år 1930 till avslutande av en konvention i Haag för lösande av vissa konflikter
mellan olika länders medborgarskapslagar. Dess syfte var framför allt
att förhindra uppkomsten av medborgarskapslösliet. Dess artikel 8 föreskriver,
att då kvinna enligt lagen i sitt hemland förlorar sitt medborgarskap
genom giftermål med utlänning, inträdet av denna förlust skall göras beroende
av att hon förvärvar medborgarskap i mannens hemland och förebygger
därigenom i många fall sådan medborgarskapslöshet, som den föredragande
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.
7
departementschefen i ovan anförda yttranden hänvisat till. Denna konvention
har ratificerats av ett stort antal länder, däribland Sverige.
I fråga om hustruns ställning vid mannens automatiska förvärv'' av svenskt
medborgarskap genom hemvist här i riket från födseln till uppnådda 22 år
och vid mannens återvinning av svenskt medborgarskap (6 §) hade 1894 års
lag samma regler som nu gällande rätt med undantag för de år 1924 tillkomna
villkoren att hustrun skall hava eller taga hemvist här i riket och ej
vara hemskild.
Hade mannen vunnit svenskt medborgarskap genom naturalisation blev
därigenom jämväl hustrun enligt 1894 års lag svensk medborgare om ej annorlunda
bestämts. I 1924 års lag (6 §) tillädes därutöver, att hustrun skall,
där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i ärendet avgiva
yttrande. Sin nuvarande lydelse fick ifrågavarande paragraf år 1933 i samband
med riksdagens godkännande av Haagkonventionen. Den i artikel 10
i konventionen meddelade grundsatsen, att mannens naturalisation under
äktenskapet icke medför ändring i hustruns medborgarskap med mindre hon
därtill samtyckt, ansågs böra uttryckligen lagfästas i Sverige.
Reglerna om svensk kvinnas förlust av medborgarskap genom giftermål
med utländsk man (8 §) ha varit starkt omstridda. I äldre rätt ansågs svensk
kvinna genom giftermål med utländsk man enligt stadgandet i äldre giftermålsbalken
9 kap. 1 § »hustrun följe mannens stånd och villkor» i dylikt
fall ovillkorligen hava gått svenskt medborgarskap förlustig. Denna regel
upptogs även i 1894 års lag, vari stadgades att svensk kvinna, vilken gifter
sig med den som ej är svensk medborgare, genom äktenskapet förlorar svensk
medborgarrätt. Bestämmelsen föranledde sålunda att svensk kvinna blev medborgarskapslös
genom giftermål med den som själv saknade medborgarskap
eller med medborgare i stat, enligt vars lag giftermål icke utgjorde grund för
förvärv av medborgarskap i denna stat.
I 1921 års kommittéförslag föreslogs att svenskt medborgarskap skulle förloras
av den, som blir medborgare i annat land, så snart han tager sitt hemvist
i det nya landet. Denna begränsning skulle dock ej gälla för svensk kvinna,
som bleve utländsk medborgare genom giftermål med utländsk man. I
detta fall skulle förlusten av den svenska medborgarrätten inträda oavsett
om kvinnan vid tidpunkten i fråga vore bosatt i det land, där hon blivit medborgare,
eller ej. Det förslag som Kungl. Maj:t utarbetade på grundval av
kommittéförslaget upptog samma stadgande i fråga om förlust av medborgarskap.
Vid remissen till lagrådet uttalade departementschefen vissa sympatier
för sådana ändringar i gällande lag, att svensk kvinna, som inginge äktenskap
med utländsk man, finge behålla sin svenska medborgarrätt så länge
bon bodde kvar i sitt gamla hemland. Tillika förklarade han emellertid, att
han ej kunde förorda genomförandet av eu dylik ändring, enär Sverige enligt
hans mening genom sitt biträdande av Ilaagkonventionerna av åren 1902
och 1905 åtminstone indirekt förbundit sig att icke på sådant sätt förändra
sin lagstiftning, att man och kvinna vid äktenskaps ingående bibehölle förutvarande
olika medborgarrätt.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.
I ett särskilt yttrande framhöll majoriteten inom lagrådet, att bestämmelsen
att en svensk kvinnas giftermål med en utlänning i och för sig skulle medföra
förlust av hennes svenska medborgarskap måste framstå som en obehörig
inskränkning i kvinnans självbestämmanderätt. Särskilt orättmätig tedde
sig denna inskränkning, när kvinnan kvarbodde i sitt hemland. Att en
lagstiftning, varigenom kvinnan frigjordes från medborgarrättsligt beroende
av mannen, måhända komme att strida mot andi-a länders lagstiftning finge
ej tillmätas avgörande betydelse. De olägenheter, som i förevarande hänseende
vore förbundna med en ändring av vår medborgarskapslag, skulle också
komma att minskas eller helt försvinna i den mån även andra länder överginge
till en lagstiftning, som mer eller mindre frånkände äktenskapet betydelse
för kvinnans medborgarskap. Ett steg i denna riktning vore redan
taget därigenom att Amerikas förenta stater antagit en lag, som i huvudsak
vilade på grundsatsen om gift kvinnas självständighet i medborgarrättsligt
avseende.
Departementschefens uppfattning att Sverige genom sitt biträdande av
Haagkonvenlionerna vore förhindrat att ändra sin medborgarrättslagstiftning
i förevarande hänseende bestreds i yttrandet.
I sitt utlåtande över de särskilda paragraferna yttrade lagrådet beträffande
8 § i det remitterade förslaget, att den huvudregel, förslaget ville uppställa
i fråga om förlust av svensk medborgarrätt genom förvärv av medborgarrätt
i främmande stat, nämligen att dylikt förvärv i förening med
hemvist i den främmande staten medförde förlust av svensk medborgarrätt,
ej syntes, såsom i förslaget skett, böra splittras genom uppdelning i två
regler, av vilka den ena modifierade den andra, utan komma till naturligare
uttryck genom ett stadgande att svensk medborgarrätt skulle förloras
av den, som bleve medborgare i annat land och där hade eller efter förvärvet
av medborgarrätten toge sitt hemvist.
Departementschefen anslöt sig till det av lagrådet framförda förslaget att
göra huvudregeln i 8 § tillämplig även på svensk kvinna, som ingår äktenskap
med utländsk man. De propositioner, som framlades till 1923 och 1924
års riksdagar, gåvo även ifrågavarande paragraf dess nuvarande lydelse.
År 1941 överlämnade socialstyrelsen en av riksdagen begärd utredning
angående utlandssvenskarnas rättigheter och skyldigheter (SOU 1941:36).
I en del av de yttranden, som till socialstyrelsen inkommit beträffande utlandssvenskarnas
medborgarskap, framställdes önskemålen att svensk kvinna,
som gifte sig med utlänning, även efter sin flyttning till mannens hemland
måtte få behålla sitt svenska medborgarskap. Socialstyrelsen fann det
uppenbart, att en sådan ändring av gällande lag som den här åsyftade skulle
möjliggöra uppkomsten av ett dubbelt medborgarskap för kvinnan. Detta
kunde medföra rättsliga konsekvenser, beträffande vilka en närmare undersökning
för olika länders vidkommande skulle vara påkallad. Socialstyrelsen
ville därför ej förorda någon ändring på detta område.
Vid 1944 års riksdag berördes frågan om gift kvinnas medborgarrättsliga
ställning i två skilda sammanhang.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.
9
I en proposition (nr 94) föreslogs att 5 § lagen om förlust och förvärvande
av svenskt medborgarskap skulle ändras så, att sökandens förmåga att försörja
sig och sin familj icke, som då var fallet, skulle vara ett oeftergivligt
villkor för naturalisation, såvida sökanden tidigare ägt svenskt medborgarskap.
Ifrågavarande utökning av Kungl. Maj:ts dispensgrunder motiverades
huvudsakligen med att den vore ägnad att underlätta naturalisation av
svenskfödd kvinna, som genom äktenskap med utlänning och utflyttning till
mannens hemland förlorat sitt svenska medborgarskap men efter mannens
död eller eljest efter äktenskapets upplösning icke kunde återvinna svenskt
medborgarskap, på grund av att hon icke kunde anses fylla lagens krav på
försörjningsförmåga. Riksdagen antog förslaget och 5 § fick därmed sin nu
gällande lydelse.
I förenämnda proposition uttalade sig föredragande departementschefen
även om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning överhuvud taget, närmast
med anledning av de till socialstyrelsen framställda förslagen, som ovan refererats.
Enligt departementschefens mening kunde skäl otvivelaktigt anföras
för att frågan om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning bleve föremål för
förnyat övervägande. Då emellertid flertalet länder upprätthölle principen att
gift kvinna följer mannen i medborgarskapshänseende, borde för undvikande
av bl. a. dubbelt medborgarskap frågan om möjligt lösas internationellt.
I varje fall borde en revision föregås av gemensamma överläggningar med
våra nordiska grannländer. Då de rådande förhållandena icke medgåve detta
borde frågan tills vidare anstå.
Vid samma riksdag hemställdes i en motion II: 82 om skyndsam utredning
angående önskvärdheten av sådan ändring i lagen om förvärvande och förlust
av svenskt medborgarskap, att, såvitt på den svenska lagen berodde,
varje kvinna, gift eller ogift, bereddes samma rätt som en man att bibehålla
eller förändra sin nationalitet. I motiveringen anfördes bl. a. att kriget skapat
situationer, som aktualiserat frågan. En svenska, som gifte sig med en
utlänning, borde ha möjlighet att, även om hon erhölle medborgarskap i
mannens hemland och toge hemvist där, trots det bibehålla sitt svenska medborgarskap.
Detta kunde nämligen vara ett värdefullt skydd för henne i
synnerhet i orostider, eftersom svenska beskickningar och konsulat först om
hon bibehållit sitt svenska medborgarskap hade fullt ut både möjlighet och
plikt att hjälpa henne. Beträffande bestämmelsen om utländsk kvinnas automatiska
förvärv av svenskt medborgarskap genom giftermål med svensk man
anfördes två skäl för ett avskaffande av denna. För det första hade bestämmelsen
enligt motionärerna såväl före som i ökad utsträckning under kriget
lett till ingående av rena skenäktenskap, varigenom en kvinna, som i normala
fall icke kunnat antagas som svensk medborgare utan kanske rent av
riskerat att bliva utvisad, förskaffat sig svenskt medborgarskap. Myndigheterna
borde ej vara undandragna varje bestämmanderätt i sådana fall. För
det andra kunde även tänkas fall, där den utländska kvinnan icke önskade
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.
erhålla svenskt medborgarskap, och hon borde därför ha fritt val samt möjlighet
till underlättad naturalisation.
Konstitutionsutskottet framhöll i sitt över sistnämnda motion avgivna utlåtande
(nr 10) att flera av de i motionen anförda synpunkterna vore värda
beaktande. Men betydande svårigheter vore — allra helst i dåvarande tidsläge
— förbundna med den av motionärerna önskade lösningen av frågan.
Vikten av att familjens enhet i medborgarrättsligt hänseende bevarades finge
icke underskattas: särskilt vore det uppenbarligen av den allra största betydelse
att moder och barn hade samma medborgarskap. Vissa olägenheter
skulle också följa av det dubbla medborgarskap, vilket komme att inträda,
därest svensk kvinna vid förvärv av annat medborgarskap finge rätt att behålla
sitt svenska, även om hon bosatte sig i det främmande landet. Dessa
och andra nackdelar borde vägas mot de fördelar, som stode att vinna genom
en dylik ordning. För en lösning av frågan om det dubbla medborgarskapet
fordrades en bättre överblick över främmande länders lagstiftning och rättstillämpning
än vad de då rådande förhållandena medgåve. Framför allt
borde spörsmålet behandlas i samverkan med våra nordiska grannländer.
Utskottet erinrade om departementschefens i ovan berörda proposition till
samma riksdag uttalade mening, att frågan av denna anledning tills vidare
syntes böra anstå. Ehuru utskottet anslöt sig till uppfattningen, att frågan
om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning vid därför lämplig tidpunkt
borde tagas under omprövning, ansåg utskottet sig i dåvarande läge alltså
böra avstyrka en utredning i motionens syfte.
Kamrarna avslogo motionen i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan.
Utskottet. Förutsättningarna för en omprövning av frågan om gift
kvinnas medborgarrättsliga ställning få numera anses föreligga. Sålunda kan
en överblick av främmande länders lagstiftning och rättstillämpning på ifrågavarande
område erhållas. Vidare kan en samverkan i ämnet äga rum med
våra nordiska grannländer. Den nuvarande tidpunkten synes väl lämpad för
en undersökning av förevarande spörsmål, i synnerhet som Kungl. Maj :t den
23 augusti 1946 tillkallat sakkunniga för att deltaga i överläggningar med
representanter för övriga nordiska länder angående lagstiftningsfrågor på
medborgarskapsrättens område och inom justitiedepartementet biträda med
utarbetande av därav föranledda förslag. Direktiven för de sakkunniga torde
lämpligen kunna utvidgas så, att dessa få i uppdrag att, i samverkan med
motsvarande representanter för övriga nordiska länder, utreda frågan om
gift kvinnas medborgarrättsliga ställning. Det är av vikt att denna utredning
blir allsidig och att den verkställes förutsättningslöst. Sålunda böra vägas
mot varandra de skäl, som under senare år anförts till förmån för en revision
av bestämmelserna om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning, och de
skäl, som tala för bevarande av familjens enhet på förevarande område.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5. 11
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av föreliggande motion i skrivelse
till Kungl. Maj:t ville anhålla om en allsidig och förutsättningslös
utredning av frågan om gift kvinnas medborgar-,
rättsliga ställning samt om framläggande för riksdagen av
de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 13 mars 1947.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Karl August Johanson*, Elmgren,
Mattsson*, Björck*, Gustavson, Sandberg, fru Alm*, herrar Arrhén*, Hugo
Sundberg* och Lodenius*; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Thorell, Pettersson i Norregård,
Nordström i Torsby*, Kyling, Spångberg, Johnsson i Stockholm, Dickson*,
fru Björck* och herr Gustafsson i Bogla.
Ej närvarande vid justeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
471119
9
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckning i vissa fall av i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister fö a1 i texten