Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag angående gift kvinnas medborgarrättsliga ställning.

1947-03-13 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1947:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag angående gift kvinnas medborgarrättsliga ställning.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.

Nr 5.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

utredning och förslag angående gift kvinnas medborgarrättsliga

ställning.

Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 68, av fröken Andersson, hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville hemställa om skyndsam utredning med förslag till om

möjligt innevarande års riksdag angående gift kvinnas medborgarrättsliga

ställning».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Gällande rätt och praxis. Beträffande kvinnas förvärvande och

förlust av medborgarskap gäller enligt lagen om förvärvande och förlust av

svenskt medborgarskap av den 23 maj 1924 som huvudprincip att gift kvinna

i medborgarrättsligt avseende följer mannen.

Angående förvärv av medborgarskap stadgar denna lag i förevarande hänseende

att utländsk kvinna, som ingår äktenskap med svensk medborgare,

genom giftermålet förvärvar svenskt medborgarskap (3 §). Om utländsk

man blir svensk medborgare enligt 2 eller 4 §§ (förvärv genom hemvist här

i riket från födseln till uppnådda 22 år samt återvinning av medborgarskap)

medför detta svenskt medborgarskap jämväl för hans hustru, såvida hon

har eller sedermera tager sitt hemvist i riket och icke är hemskild (6 §). Om

utländsk man genom naturalisation blir svensk medborgare, bestämmer

Konungen huruvida denna åtgärd skall medföra svenskt medborgarskap även

för hans hustru. Hustrun skall, där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas

tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Förblir hon, trots mannens förvärv

av svenskt medborgarskap, medborgare i främmande stat, må svenskt medborgarskap

ej tilläggas henne, med mindre hon därtill samtycker (6 §).

Angående förlust av medborgarskap gäller att svenskt medborgarskap förloras

av den, som, genom naturalisation eller giftermål eller ock eljest, blir

medborgare i annat land och där har eller efter förvärvet av medborgarskap

tager sitt hemvist (8 §). Vidare stadgas att förlust av svenskt medborgarskap

vid uppnådd 22 års ålder för svensk man, som är född utom riket och aldrig

här haft sitt hemvist, medför förlust av sådant medborgarskap även för hans

hustru (9 §).

För det fall att kvinna, som genom giftermål med utlänning och bosättning

i mannens hemland förvärvat utländsk nationalitet, vilken hon icke

gått förlustig, vill återvinna svenskt medborgarskap gälla de i 5 § stadgade

reglerna för naturalisation av utlänning. Enligt huvudregeln i detta stadgande

äger Konungen på ansökan till svensk medborgare upptaga utlänning som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.

5

1) fyllt tjuguett år; 2) sedan fem år bär hemvist här i riket; 3) gjort sig

känd för hederlig vandel; samt 4) har möjlighet att försörja sig och sin

familj. Dispens kan medgivas från villkoren i punkterna 1, 2 och 4 under

vissa angivna förhållanden, varav ett är sökandens tidigare innehav av

svenskt medborgarskap. I 5 § föreskrives slutligen att, om ej sökanden enligt

rätten i det land, han tillhör, i och med sin naturalisation som svensk

medborgare automatiskt upphör att vara medborgare i det landet, medgivande

måste inhämtas av landets regering eller annan myndighet därstädes.

Men kan sökanden efter viss tid ej styrka, att sådant medgivande lämnats,

må, där synnerliga skäl därtill äro, medborgarskap honom ändock av Konungen

beviljas.

Huvudregeln i de i 5 § sista stycket intagna bestämmelserna är given för

att hindra att dubbelt medborgarskap tillskapas genom naturalisation. Med

hänsyn till såväl nyssnämnda princip om undvikande av dubbelt medborgarskap

som framför allt principen om att kvinnan i regel följer mannen i

medborgarrättsligt hänseende ha dispensgrundema i praxis tillämpats restriktivt

vid behandlingen av medhorgarskapsansökningar från svenskfödda kvinnor,

som genom giftermål förvärvat utländsk nationalitet. En uppmjukning

av denna praxis ägde rum under det andra världskrigets senare skede, då

vissa förutvarande svenska medborgare, som voro bosatta i krigförande och

inför sitt sammanbrott stående länder, efter ansökan beviljades svenskt medborgarskap

i skyddssyfte. Dylika »humanitära» naturalisationsbeslut voro

emellertid en temporär företeelse. Beträffande ansökningar från svenskfödda

kvinnor, vilka i samband med krigshändelserna återkommit till Sverige, ha

liknande synpunkter i praxis icke ansetts vara tillämpliga. Det är särskilt två

länder, varifrån sådant återvändande skett i större utsträckning, nämligen

Finland och Tyskland. Med avseende på kvinnor från sådana länder upprätthålles

i praxis den regeln, att änkor och frånskilda återfå det svenska

medborgarskapet utan krav på viss tids hemvist här, såvida icke särskilda

omständigheter ge vid handen, att de ha för avsikt att utflytta från riket.

Vad angår de svenskfödda kvinnor, som alltjämt äro i äktenskap förenade

med utlänningar, avslås i de flesta fall deras ansökningar om svenskt medborgarskap,

i enlighet med de motiv som ovan angivits.

Historik. Regeln att utländsk kvinna genom giftermål med svensk man

automatiskt förvärvar svenskt medborgarskap (3 §) gällde redan i 1894 års

lag, som övertagit den från äldre rätt. Bestämmelsen har dock vid ett par

tillfällen gjorts till föremål för kritik och ändringsförslag. På grundval av ett

år 1921 offentliggjort internordiskt kommittéförslag utarbetade Kungl. Maj:t

år 1923 ett förslag till lag om förvärvande och förlust av medborgarrätt. Detta

förslag överlämnades till lagrådet för utlåtande. I ett särskilt yttrande framhöll

majoriteten inom lagrådet, att den ståndpunkt, som det kungliga förslaget

i stort sett intoge beträffande gift kvinnas medborgarrätt, knappast

vore förenlig med det kvinnan på andra områden tillerkända rättsliga oberoendet.

I yttrandet hemställdes, att bestämmelsen i fråga måtte utgå. Alter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.

nativt ansåg lagrådsmajoriteten att utländsk kvinnas förvärv av svensk medborgarrätt

genom giftermål skulle göras beroende av att hon hade eller efter

äktenskapets ingående toge sitt hemvist här i riket. Föredragande departementschefen

förklarade sig icke kunna förorda något av dessa alternativ, då

därigenom i stor utsträckning skulle uppkomma medborgarrättslöshet för

med svenska män gifta utländska kvinnor. Detta skulle inträffa i alla de fall,

då kvinnan vore från elt land, enligt vars rätt en inländsk kvinnas giftermål

med utländsk man medförde förlust av den inländska medborgarrätten, även

om hon ej genom giftermålet förvärvade mannens nationalitet. Propositionen

(nr 29) upptog också den gamla regeln i oförändrad form. Konstitutionsutskottet

(uti. nr 15) företrädde dock på denna punkt en annan mening än det

kungliga förslaget. Utskottet framhöll, att i de fall då en utländsk kvinna

efter giftermålet med svensk man bodde kvar i sitt gamla hemland och ej

ginge sitt förut innehavda medborgarskap förlustig, ingen risk förelåge för

medborgarskapslösliet. 1 överensstämmelse härmed företog utskottet den ändringen

i propositionen, att utländsk kvinna skulle bli svensk medborgare först

då hon genom giftermålet med svensk man finge hemvist här i riket eller

ock genom giftermålet förlorade sitt utländska medborgarskap. Andra kammaren

antog utskottets förslag, medan den första biföll en vid utlåtandet

fogad reservation, vari förnyad utredning eventuellt efter samarbete med

danska och norska regeringarna påyrkades. Frågan hade därmed för den

riksdagen förfallit.

Efter lörnyat skandinaviskt samarbete togs problemet åter upp i proposition

(nr 137) till 1924 års riksdag. Beträffande frågan om utländsk kvinnas

förvärv av svenskt medborgarskap genom giftermål framhöll depai*tementschefen

afl det syntes uppenbart, att en svensk mans hustru, då hon toge sitt

hemvist i Sverige, därmed borde utan vidare förvärva svenskt medborgarskap.

Däremot funnes det rent principiellt goda skäl för att den utländska

kvinnan ej i andra fall skulle genom giftermålet automatiskt förvärva svenskt

medborgarskap. Man måste dock enligt departementschefens mening taga

hänsyn till att i flertalet europeiska länders rätt gällde, att inländsk kvinna

genom giftermål med utländsk man förlorade sitt medborgarskap även om

hon icke förvärvade mannens. Propositionen upptog också på denna punkt

samma bestämmelser som föregående års kungliga förslag. Konstitutionsutskottet

(uti. nr 27) frånträdde sin tidigare intagna ståndpunkt under hänvisning

li’l att i propositionen vägande invändningar anförts mot densamma

och tillstyrkte 3 § i oförändrat skick.

Den internationella diskussion, som under 1920-talet fördes i frågan, ledde

år 1930 till avslutande av en konvention i Haag för lösande av vissa konflikter

mellan olika länders medborgarskapslagar. Dess syfte var framför allt

att förhindra uppkomsten av medborgarskapslösliet. Dess artikel 8 föreskriver,

att då kvinna enligt lagen i sitt hemland förlorar sitt medborgarskap

genom giftermål med utlänning, inträdet av denna förlust skall göras beroende

av att hon förvärvar medborgarskap i mannens hemland och förebygger

därigenom i många fall sådan medborgarskapslöshet, som den föredragande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.

7

departementschefen i ovan anförda yttranden hänvisat till. Denna konvention

har ratificerats av ett stort antal länder, däribland Sverige.

I fråga om hustruns ställning vid mannens automatiska förvärv'' av svenskt

medborgarskap genom hemvist här i riket från födseln till uppnådda 22 år

och vid mannens återvinning av svenskt medborgarskap (6 §) hade 1894 års

lag samma regler som nu gällande rätt med undantag för de år 1924 tillkomna

villkoren att hustrun skall hava eller taga hemvist här i riket och ej

vara hemskild.

Hade mannen vunnit svenskt medborgarskap genom naturalisation blev

därigenom jämväl hustrun enligt 1894 års lag svensk medborgare om ej annorlunda

bestämts. I 1924 års lag (6 §) tillädes därutöver, att hustrun skall,

där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i ärendet avgiva

yttrande. Sin nuvarande lydelse fick ifrågavarande paragraf år 1933 i samband

med riksdagens godkännande av Haagkonventionen. Den i artikel 10

i konventionen meddelade grundsatsen, att mannens naturalisation under

äktenskapet icke medför ändring i hustruns medborgarskap med mindre hon

därtill samtyckt, ansågs böra uttryckligen lagfästas i Sverige.

Reglerna om svensk kvinnas förlust av medborgarskap genom giftermål

med utländsk man (8 §) ha varit starkt omstridda. I äldre rätt ansågs svensk

kvinna genom giftermål med utländsk man enligt stadgandet i äldre giftermålsbalken

9 kap. 1 § »hustrun följe mannens stånd och villkor» i dylikt

fall ovillkorligen hava gått svenskt medborgarskap förlustig. Denna regel

upptogs även i 1894 års lag, vari stadgades att svensk kvinna, vilken gifter

sig med den som ej är svensk medborgare, genom äktenskapet förlorar svensk

medborgarrätt. Bestämmelsen föranledde sålunda att svensk kvinna blev medborgarskapslös

genom giftermål med den som själv saknade medborgarskap

eller med medborgare i stat, enligt vars lag giftermål icke utgjorde grund för

förvärv av medborgarskap i denna stat.

I 1921 års kommittéförslag föreslogs att svenskt medborgarskap skulle förloras

av den, som blir medborgare i annat land, så snart han tager sitt hemvist

i det nya landet. Denna begränsning skulle dock ej gälla för svensk kvinna,

som bleve utländsk medborgare genom giftermål med utländsk man. I

detta fall skulle förlusten av den svenska medborgarrätten inträda oavsett

om kvinnan vid tidpunkten i fråga vore bosatt i det land, där hon blivit medborgare,

eller ej. Det förslag som Kungl. Maj:t utarbetade på grundval av

kommittéförslaget upptog samma stadgande i fråga om förlust av medborgarskap.

Vid remissen till lagrådet uttalade departementschefen vissa sympatier

för sådana ändringar i gällande lag, att svensk kvinna, som inginge äktenskap

med utländsk man, finge behålla sin svenska medborgarrätt så länge

bon bodde kvar i sitt gamla hemland. Tillika förklarade han emellertid, att

han ej kunde förorda genomförandet av eu dylik ändring, enär Sverige enligt

hans mening genom sitt biträdande av Ilaagkonventionerna av åren 1902

och 1905 åtminstone indirekt förbundit sig att icke på sådant sätt förändra

sin lagstiftning, att man och kvinna vid äktenskaps ingående bibehölle förutvarande

olika medborgarrätt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.

I ett särskilt yttrande framhöll majoriteten inom lagrådet, att bestämmelsen

att en svensk kvinnas giftermål med en utlänning i och för sig skulle medföra

förlust av hennes svenska medborgarskap måste framstå som en obehörig

inskränkning i kvinnans självbestämmanderätt. Särskilt orättmätig tedde

sig denna inskränkning, när kvinnan kvarbodde i sitt hemland. Att en

lagstiftning, varigenom kvinnan frigjordes från medborgarrättsligt beroende

av mannen, måhända komme att strida mot andi-a länders lagstiftning finge

ej tillmätas avgörande betydelse. De olägenheter, som i förevarande hänseende

vore förbundna med en ändring av vår medborgarskapslag, skulle också

komma att minskas eller helt försvinna i den mån även andra länder överginge

till en lagstiftning, som mer eller mindre frånkände äktenskapet betydelse

för kvinnans medborgarskap. Ett steg i denna riktning vore redan

taget därigenom att Amerikas förenta stater antagit en lag, som i huvudsak

vilade på grundsatsen om gift kvinnas självständighet i medborgarrättsligt

avseende.

Departementschefens uppfattning att Sverige genom sitt biträdande av

Haagkonvenlionerna vore förhindrat att ändra sin medborgarrättslagstiftning

i förevarande hänseende bestreds i yttrandet.

I sitt utlåtande över de särskilda paragraferna yttrade lagrådet beträffande

8 § i det remitterade förslaget, att den huvudregel, förslaget ville uppställa

i fråga om förlust av svensk medborgarrätt genom förvärv av medborgarrätt

i främmande stat, nämligen att dylikt förvärv i förening med

hemvist i den främmande staten medförde förlust av svensk medborgarrätt,

ej syntes, såsom i förslaget skett, böra splittras genom uppdelning i två

regler, av vilka den ena modifierade den andra, utan komma till naturligare

uttryck genom ett stadgande att svensk medborgarrätt skulle förloras

av den, som bleve medborgare i annat land och där hade eller efter förvärvet

av medborgarrätten toge sitt hemvist.

Departementschefen anslöt sig till det av lagrådet framförda förslaget att

göra huvudregeln i 8 § tillämplig även på svensk kvinna, som ingår äktenskap

med utländsk man. De propositioner, som framlades till 1923 och 1924

års riksdagar, gåvo även ifrågavarande paragraf dess nuvarande lydelse.

År 1941 överlämnade socialstyrelsen en av riksdagen begärd utredning

angående utlandssvenskarnas rättigheter och skyldigheter (SOU 1941:36).

I en del av de yttranden, som till socialstyrelsen inkommit beträffande utlandssvenskarnas

medborgarskap, framställdes önskemålen att svensk kvinna,

som gifte sig med utlänning, även efter sin flyttning till mannens hemland

måtte få behålla sitt svenska medborgarskap. Socialstyrelsen fann det

uppenbart, att en sådan ändring av gällande lag som den här åsyftade skulle

möjliggöra uppkomsten av ett dubbelt medborgarskap för kvinnan. Detta

kunde medföra rättsliga konsekvenser, beträffande vilka en närmare undersökning

för olika länders vidkommande skulle vara påkallad. Socialstyrelsen

ville därför ej förorda någon ändring på detta område.

Vid 1944 års riksdag berördes frågan om gift kvinnas medborgarrättsliga

ställning i två skilda sammanhang.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.

9

I en proposition (nr 94) föreslogs att 5 § lagen om förlust och förvärvande

av svenskt medborgarskap skulle ändras så, att sökandens förmåga att försörja

sig och sin familj icke, som då var fallet, skulle vara ett oeftergivligt

villkor för naturalisation, såvida sökanden tidigare ägt svenskt medborgarskap.

Ifrågavarande utökning av Kungl. Maj:ts dispensgrunder motiverades

huvudsakligen med att den vore ägnad att underlätta naturalisation av

svenskfödd kvinna, som genom äktenskap med utlänning och utflyttning till

mannens hemland förlorat sitt svenska medborgarskap men efter mannens

död eller eljest efter äktenskapets upplösning icke kunde återvinna svenskt

medborgarskap, på grund av att hon icke kunde anses fylla lagens krav på

försörjningsförmåga. Riksdagen antog förslaget och 5 § fick därmed sin nu

gällande lydelse.

I förenämnda proposition uttalade sig föredragande departementschefen

även om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning överhuvud taget, närmast

med anledning av de till socialstyrelsen framställda förslagen, som ovan refererats.

Enligt departementschefens mening kunde skäl otvivelaktigt anföras

för att frågan om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning bleve föremål för

förnyat övervägande. Då emellertid flertalet länder upprätthölle principen att

gift kvinna följer mannen i medborgarskapshänseende, borde för undvikande

av bl. a. dubbelt medborgarskap frågan om möjligt lösas internationellt.

I varje fall borde en revision föregås av gemensamma överläggningar med

våra nordiska grannländer. Då de rådande förhållandena icke medgåve detta

borde frågan tills vidare anstå.

Vid samma riksdag hemställdes i en motion II: 82 om skyndsam utredning

angående önskvärdheten av sådan ändring i lagen om förvärvande och förlust

av svenskt medborgarskap, att, såvitt på den svenska lagen berodde,

varje kvinna, gift eller ogift, bereddes samma rätt som en man att bibehålla

eller förändra sin nationalitet. I motiveringen anfördes bl. a. att kriget skapat

situationer, som aktualiserat frågan. En svenska, som gifte sig med en

utlänning, borde ha möjlighet att, även om hon erhölle medborgarskap i

mannens hemland och toge hemvist där, trots det bibehålla sitt svenska medborgarskap.

Detta kunde nämligen vara ett värdefullt skydd för henne i

synnerhet i orostider, eftersom svenska beskickningar och konsulat först om

hon bibehållit sitt svenska medborgarskap hade fullt ut både möjlighet och

plikt att hjälpa henne. Beträffande bestämmelsen om utländsk kvinnas automatiska

förvärv av svenskt medborgarskap genom giftermål med svensk man

anfördes två skäl för ett avskaffande av denna. För det första hade bestämmelsen

enligt motionärerna såväl före som i ökad utsträckning under kriget

lett till ingående av rena skenäktenskap, varigenom en kvinna, som i normala

fall icke kunnat antagas som svensk medborgare utan kanske rent av

riskerat att bliva utvisad, förskaffat sig svenskt medborgarskap. Myndigheterna

borde ej vara undandragna varje bestämmanderätt i sådana fall. För

det andra kunde även tänkas fall, där den utländska kvinnan icke önskade

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.

erhålla svenskt medborgarskap, och hon borde därför ha fritt val samt möjlighet

till underlättad naturalisation.

Konstitutionsutskottet framhöll i sitt över sistnämnda motion avgivna utlåtande

(nr 10) att flera av de i motionen anförda synpunkterna vore värda

beaktande. Men betydande svårigheter vore — allra helst i dåvarande tidsläge

— förbundna med den av motionärerna önskade lösningen av frågan.

Vikten av att familjens enhet i medborgarrättsligt hänseende bevarades finge

icke underskattas: särskilt vore det uppenbarligen av den allra största betydelse

att moder och barn hade samma medborgarskap. Vissa olägenheter

skulle också följa av det dubbla medborgarskap, vilket komme att inträda,

därest svensk kvinna vid förvärv av annat medborgarskap finge rätt att behålla

sitt svenska, även om hon bosatte sig i det främmande landet. Dessa

och andra nackdelar borde vägas mot de fördelar, som stode att vinna genom

en dylik ordning. För en lösning av frågan om det dubbla medborgarskapet

fordrades en bättre överblick över främmande länders lagstiftning och rättstillämpning

än vad de då rådande förhållandena medgåve. Framför allt

borde spörsmålet behandlas i samverkan med våra nordiska grannländer.

Utskottet erinrade om departementschefens i ovan berörda proposition till

samma riksdag uttalade mening, att frågan av denna anledning tills vidare

syntes böra anstå. Ehuru utskottet anslöt sig till uppfattningen, att frågan

om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning vid därför lämplig tidpunkt

borde tagas under omprövning, ansåg utskottet sig i dåvarande läge alltså

böra avstyrka en utredning i motionens syfte.

Kamrarna avslogo motionen i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan.

Utskottet. Förutsättningarna för en omprövning av frågan om gift

kvinnas medborgarrättsliga ställning få numera anses föreligga. Sålunda kan

en överblick av främmande länders lagstiftning och rättstillämpning på ifrågavarande

område erhållas. Vidare kan en samverkan i ämnet äga rum med

våra nordiska grannländer. Den nuvarande tidpunkten synes väl lämpad för

en undersökning av förevarande spörsmål, i synnerhet som Kungl. Maj :t den

23 augusti 1946 tillkallat sakkunniga för att deltaga i överläggningar med

representanter för övriga nordiska länder angående lagstiftningsfrågor på

medborgarskapsrättens område och inom justitiedepartementet biträda med

utarbetande av därav föranledda förslag. Direktiven för de sakkunniga torde

lämpligen kunna utvidgas så, att dessa få i uppdrag att, i samverkan med

motsvarande representanter för övriga nordiska länder, utreda frågan om

gift kvinnas medborgarrättsliga ställning. Det är av vikt att denna utredning

blir allsidig och att den verkställes förutsättningslöst. Sålunda böra vägas

mot varandra de skäl, som under senare år anförts till förmån för en revision

av bestämmelserna om gift kvinnas medborgarrättsliga ställning, och de

skäl, som tala för bevarande av familjens enhet på förevarande område.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5. 11

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av föreliggande motion i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla om en allsidig och förutsättningslös

utredning av frågan om gift kvinnas medborgar-,

rättsliga ställning samt om framläggande för riksdagen av

de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 13 mars 1947.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Karl August Johanson*, Elmgren,

Mattsson*, Björck*, Gustavson, Sandberg, fru Alm*, herrar Arrhén*, Hugo

Sundberg* och Lodenius*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Thorell, Pettersson i Norregård,

Nordström i Torsby*, Kyling, Spångberg, Johnsson i Stockholm, Dickson*,

fru Björck* och herr Gustafsson i Bogla.

Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471119

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckning i vissa fall av i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister fö a1 i texten