Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om allmänna barnbidrag, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1947-07-08 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1947:4, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om allmänna barnbidrag, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om allmänna barnbidrag, m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkten 53

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 januari

1947) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag

av 135 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom en den 11 april 1947 dagtecknad proposition,

nr 220, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om allmänna barnbidrag,

dels ock till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 210 000 000 kronor.

I anledning av propositionen nr 220 ha väckts sex motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 300 av herr Anderson, Axel Ivar, och

nr 301 av herr Domö in. fl., ävensom

inom andra kammaren

nr 419 av herr Andersson i Dunker m. fl.,

nr 420 av herrar Hansson i Skediga och Persson i Norrby,

nr 443 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl. samt

nr 444 av herr Håstad m. fl.

I motionen 1:300 anhålles, att »riksdagen måtte avslå prop. nr 220 och

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om ny och allsidig utredning rörande

frågan om effektiva stödåtgärder för barnfamiljerna».

I motionerna I: 301 och II: 443, vilka äro likalydande, hemställes — under

förutsättning att nuvarande barnavdrag bibehållas — att

»riksdagen måtte antaga prop. nr 220 med förslag till lag om allmänna

barnbidrag m. m., dock med den ändringen dels att barnbidraget skall utgå

med 260 kronor, därest familjens taxerade inkomst är högst 4 999 kronor,

med 200 kronor vid inkomstlägen mellan 5 000 kronor och 8 000 kronor,

med 150 kronor vid inkomstlägen mellan 8 000 kronor och 13 000 kronor

samt med 100 kronor vid inkomstlägen mellan 13 000 kronor och 20 000

Ilihang till riksdagens protokoll 1947. G sand. 2 avd. Nr 4. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

kronor, allt räknat för barn och år, samt dels att bidrag icke skall utgå vid

taxerad inkomst å 20 000 kronor och därutöver;

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i författningstexten,

vilka föranledas vid bifall til! nyssnämnda yrkande; samt

att riksdagen måtte till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1947/48 under

V huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 175 000 000 kronor».

I motionen II: 419 hemställes, att »riksdagen vid behandling av Kungl.

Maj:ts proposition nr 220 måtte besluta, att utbetalningen av de allmänna

barnbidragen och utskrivningen av barnbidragsanvisningarna skola ske centralt,

förslagsvis genom postverket, samt att skälig ersättning lämnas kommunerna

för utgifter i samband med barnbidragsverksamheten».

I motionen II: 420 hemställes, att »riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj:ts proposition nr 220 måtte uttala att skälig ersättning lämnas kommunerna

för de kostnader, som orsakas av ökat arbete med registerföring och

utbetalning av de allmänna barnbidragen».

I motionen II: 444 hemställes, att »riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 220 med förslag till lag om allmänna barnbidrag — därest riksdagen

i skattefrågan då redan fattat ett beslut som innebär de skattefria

barnavdragens slopande — måtte besluta att till förmån för de barnrika

familjerna differentiera bidragen förslagsvis enligt skalan 150 kronor för

första barnet, 300 kronor för andra barnet och 450 kronor för ett vart barn

från och med det tredje samt i övrigt fastställa de regler, som i anledning

härav kunna betingas».

Propositionen nr 220 samt motionerna 1:300, 1:301 och 11:443, såvitt

angår anslag under femte huvudtiteln, ävensom motionerna 11:419 och 420

ha hänvisats till statsutskottet. I övrigt ha propositionen nr 220, motionerna

1:300, 1:301 och 1:443 ävensom motionen 11:444 hänvisats till lagutskott

och tilldelats andra lagutskottet.

I samband med att andra kammaren hänvisat propositionen nr 220 till

behandling av statsutskottet och lagutskott har kammaren till utskotten

överlämnat åtskilliga i anledning av propositionen inom kammaren avgivna

yttranden.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha

propositionen nr 220 samt i anledning därav väckta motioner hänskjutits till

behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl som utöver vad nedan angives anförts till stöd för de

genom propositionen nr 220 framlagda förslagen ävensom i fråga om de

skäl motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa

till propositionen och motionerna.

I fråga om ovan omförmälda, inom andra kammaren avgivna yttranden

får utskottet hänvisa till kammarens protokoll för den 22 april 1947.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

3

Inledning.

Med stöd av Kungl. Majds bemyndigande den 12 september 1941 tillkallades

samma dag sakkunniga med uppdrag att inom socialdepartementet

verkställa utredningar rörande vissa befolkningspolitiska spörsmål. De sakkunniga

antogo benämningen 1941 års befolkningsutredning.

Befolkningsutredningen har redovisat sina arbetsresultat i en rad betänkanden

och undersökningar, berörande skilda spörsmål av befolkningspolitisk

och därmed närbesläktad art. I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande

om barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna

barnbidrag in. in. (SOU 1946: 5) har utredningen lämnat en sammanfattande

översikt av olika av utredningen planerade befolkningspolitiska åtgärder,

därvid utredningen jämväl redogjort för förslag, som utredningen i

annat sammanhang tidigare framlagt.

Sedermera har befolkningsutredningen avlämnat ett i juli 1946 dagtecknat

betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. (SOU 1946:53),

i vilket utredningen framlagt vissa synpunkter angående bland annat erforderliga

administrativa åtgärder för genomförande av det av utredningen

föreslagna barnbidragssystemet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juli 1946 ha vidare tillkallats

särskilda sakkunniga med uppdrag att inom socialdepartementet utreda frågan

angående formerna för utbetalning av de av befolkningsutredningen

föreslagna allmänna barnbidragen. Dessa sakkunniga ha i november 1946

överlämnat en utredning i ämnet (SOU 1946:89).

Förenämnda betänkanden ha remissbehandlats i sedvanlig ordning. Frågan

om införande av allmänna barnbidrag har därefter varit föremål för

ytterligare övervägande inom socialdepartementet med beaktande av bland

annat det betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen

m. m., som 1945 års statsskatteberedning den 19 november 1946

avlämnat till statsrådet och chefen för finansdepartementet (SOU 1946: 79).

Ett i nämnda betänkande framlagt förslag till omläggning av inkomstbeskattningen

för fysiska personer har nämligen utarbetats under förutsättning

av att allmänna barnbidrag komme att införas.

Frågan om införande av allmänna barnbidrag.

Barnkostnaderna.

Barnkostnadernas storlek växla givetvis högst avsevärt mellan enskilda

familjer och mellan olika socialgrupper. Befolkningsutredningen har i sitt

betänkande om barnkostnadernas fördelning redogjort för vissa undersökningar

i ämnet, som utredningen låtit verkställa och vilka såsom bilagor

fogats vid betänkandet. Dessa utredningar avse förhållandena inom i huvud
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

sak den svenska industriarbetarklassen. De avse sålunda familjer i inkomstlagen

mellan 3 000 och 5 000 kronor, boende i städer och industriorter.

Utredningarna grundas i huvudsak på den hushållsbudgetundersökning som

verkställdes av socialstyrelsen år 1933. För en familj med en årsinkomst år

1933 av omkring 4 000 kronor och 1 å 2 barn skulle enligt beräkningarna

behövas en inkomstökning av 700 å 800 kronor för att bibehålla en oförändrad

levnadsstandard, om familjen utökades med ett barn i åldern 7-—8 år.

Beträffande minimikostnaderna för barnens försörjning har utredningen

anfört, att dessa givetvis ligga lägre än de här ovan anförda siffrorna. Utredningen

har liärutinnan åberopat vissa siffror rörande normalbeloppet av

fattigvårdsunderstöden. Siffrorna visa, att under år 1945 understödet för

äkta makar på billigaste ort ökades med 240 kronor för vartdera av första

och andra barnet samt med 180 kronor för varje ytterligare barn. I Stockholm

voro motsvarande siffror för första—femte barnet respektive 480, 420,

360, 300 och 240 kronor.

Genomförda stödåtgärder till barnfamiljernas förmån.

De åtgärder, som från samhällets sida vidtagits till förmån för barnfamiljerna

har befolkningsutredningen ansett sig kunna fördela i tre grupper,

nämligen 1) de socialpolitiska åtgärder, som införts under 1930-talet, till

stor del efter förslag av 1936 års befolkningskommission, 2) de förändringar,

som vidtagits i beskattningens differentiering efter försörjningsbördan, och

3) de särskilda åtgärder som vidtagits under kristiden. En redogörelse för

dessa åtgärder lämnas å s. 12—15 i propositionen.

Beträffande aktuella reformförslag kan nämnas att i fråga om familjernas

bostadsfråga har bostadssociala utredningen framlagt vittgående förslag angående

den framtida bostadspolitiken. Såsom ett led i denna har utredningen

bl. a. föreslagit en statlig bostadssubvention, innebärande ett familjebidrag

om 120 kronor per barn till familjer med 2 eller flera barn, ävensom

vissa odifferentierade subventionsformer. Familjebidragen skola enligt bostadssociala

utredningens förslag utgå till familj med bostad som fyller vissa

krav beträffande såväl utrymme som utrustning. Kungl. Maj:t har genom

propositionen nr 235 till innevarande riksdag framlagt förslag i denna fråga.

I denna proposition föreslås bostadsbidraget utgå med 130 kronor per barn

i stället för 120 kronor.

Befolkningsutredningens förslag om allmänna barnbidrag.

Riktlinjer för ett utvidgat stöd åt barnfamiljerna.

Befolkningsutredningen har uttalat att, trots vad som hittills åtgjorts, ett

behov förelåge av ytterligare och mera omfattande insatser från samhällets

sida i syfte att jämnare fördela kostnaderna för det uppväxande släktet.

Angelägenheten härav ökas i samma mån som krigstidens särskilda stöd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

5

åtgärder efter krigets slut avvecklas. Både de befolkningspolitiska kraven

på längre sikt och önskemålet att krisåtgärderna avvecklas på ett sådant

sätt att barnfamiljerna icke skadas, motiverar enligt utredningen uppdragandet

av riktlinjer för stort upplagda åtgärder för utjämning av barnkostnaderna.

Med hänsyn härtill har befolkningsutredningen i sitt betänkande avhandlat

dels stödbehovet vid särskilda tillfällen, främst bosättning och barnsbörd,

och formerna att tillgodose detta, och dels olika möjligheter att utjämna

de löpande barnkostnaderna. I sistnämnda hänseende har utredningen

i olika avsnitt behandlat frågan om konsumtionsbundna bidrag till löpande

utgifter för barnen, om kollektiva hjälpformer för familjerna och om

kontanta barnbidrag.

Befolkningsutredningen har vidare funnit att ett familjebostadsbidrag enligt

de grunder som föreslagits av bostadssociala utredningen i dess slutbetänkande

icke kunde anses överflödiggöra ett allmänt barnbidrag. Bostadsbidraget

kunde i enlighet med hela sin utformning endast successivt förverkligas,

medan ett system av kontanta barnbidrag läte sig omedelbart

genomföra.

I fråga om av samhället organiserade kollektiva anordningar till barnfamiljernas

hjälp — i form av förbättrad förlossningsvård, förebyggande

mödra- och barnavård, sjukvård, den halvöppna barnavården, åtgärder för

beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn och social hemhjälp

— har utredningen funnit dessa icke vara av den art eller omfattning, att

de kunna anses minska behovet av allmänna barnbidrag. Däremot har utredningen

funnit tydligt, att de kostnadsfria skolmåltiderna komma att

lämna familjerna en hjälp av sådan storleksordning, att den icke kan förbises

vid diskussionen av behovet av kontanta barnbidrag. För varje barn,

som deltar i skolbespisningen, utgör kostnaden enligt utredningens beräkningar

100 kronor om året, vilket också anger storleken av det bidrag till

familjerna, som denna verksamhet kan anses innebära. Den lättnad skolmåltiderna

innebära för familjerna måste indirekt anses komma även barnen

under skolåldern till godo. Kostnaderna för barnen växa emellertid

med barnens ålder och måste för de äldre skolbarnen antagas högst väsentligt

överstiga de beräknade genomsnittliga barnkostnaderna. Familjernas

kvarstående kostnader för barnen äro sålunda enligt utredningens mening

så stora, att utöver de fria skolmåltiderna ytterligare bidrag äro väl motiverade.

Kontanta allmänna barnbidrag.

Sammanfattningsvis har befolkningsutredningen anfört alt av olika stödåtgärder

till familjernas förmån man närmast hade anledning att koncentrera

sig till tre, vilka kunde anses i mera väsentlig mån minska de

kostnader för barnen, som åvila de enskilda familjerna, och därigenom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

åstadkomma en utjämning av dessa kostnader. De tre viktigaste åtgärderna

i detta sammanhang vore familjebostadsbidragen, de fria skolmåltiderna

samt kontanta barnbidrag. Härom har utredningen anfört följande.

Familjebostadsbidragen äro avsedda att utgå med ett belopp av 120 kronor

för varje barn i familjer med minst 2 barn och en bostad av godkännbar

beskaffenhet. Skolmåltiderna innebära för dem, som deltaga, en naturaförmån

av ett värde av omkring 100 kronor per år. För de allmänna barnbidragen

har utredningen preliminärt räknat med ett belopp av 200 kronor

per barn och år. Därest det allmänna barnbidraget utgår till samtliga barn

och de övriga förslagen förutsättas fullt genomförda, så skulle man härigenom

erhålla ett system av stöd åt familjerna av följande innebörd.

För familjer med 1 barn erhålles 200 kronor per år tills barnet uppnår

16 års ålder, ökat med understödet till modern i samband med förlossningen,

de förmåner, som kunna erhållas genom institutionerna för den halvöppna

barnavården under förskoleåldern, samt förmånen av fri skolmåltid under

skolåren m. in.

För familjer med 2 eller flera barn tillkommer bostadsbidraget om 120

kronor per barn. Det totala barnbidraget utgör alltså redan från början

320 kronor för att i skolåldern stiga till 420 kronor per barn.

Enligt befolkningsulredningens uppfattning skulle bidrag av denna omfattning

väl vara motiverade ur de synpunkter, som utredningen utgått från.

Även avvägningen mellan bostadsbidrag, skolmåltider och kontantbidrag

synes utredningen lämplig. 1 detta sammanhang kan erinras därom, att

bostadsbidragets bindning vid bostaden avser att under en kort tid ge en

väsentlig bostadspolitisk effekt; sedan denna i huvudsak nåtts, torde en inarbetning

av bostadsbidraget i det allmänna kontanta barnbidraget kunna

övervägas.

Befolkningsutredningen har emellertid också framkastat tanken på ett

barnbidragssystem, begränsat till familjer med mera än ett barn. Härom

har utredningen anfört följande.

Utredningen är klar över, att bidrag av den storleksordning, som det här

är fråga om, måste ställas i sammanhang med övriga kostnadskrävande sociala

reformer, såsom folkpensioneringen, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen

ävensom statsutgifterna för andra ändamål. Det kan icke tillkomma

utredningen att söka göra en avvägning mellan alla aktuella förslag

på dessa olika områden. Därest en befolkningspolitik av den omfattning,

som utredningen här tänkt sig, icke skulle anses möjlig för att för närvarande

genomföra, vill utredningen i varje fall förorda, att barnbidrag om

200 kronor per barn och år omedelbart införas för alla barn utom det första

i varje familj. Utredningen betraktar en sådan anordning endast som ett

provisorium, som snarast bör avlösas av ett fullt utbyggt barnbidragssystem.

Mot den antydda begränsningen av barnbidragssystemet kunna enligt befolkningsutredningen

anföras olika skäl. En begränsning av barnbidragen

till familjer med flera barn innebär sålunda icke med säkerhet, att bidragen

komme att utgå till dem som äro i störst behov av sådant stöd. Jämförelser

mellan relativt välsituerade flerbarnsfamiljer, vilka erhålla bidrag, och

fattigare enbarnsfamiljer, vilka äro uteslutna, måste te sig stötande. Vill

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

7

man icke acceptera en inkomstprövning, framstår alltså en begränsning

efter barnantal icke som rimlig.

Befolkningsutredningen bär i första hand föreslagit ett kontant barnbidrag

om 200 kronor per barn och år. Till närmare motivering för att ett

dylikt bidrag göres enhetligt har utredningen anfört i huvudsak följande.

Barnkostnaderna sliga med barnens ålder. Tages hänsyn jämväl till arbetet

med barnens vård och tillsyn, vilket naturligen är störst för de yngsta

barnen, minskas dock skillnaden i den totala barnkostnaden för barn av

olika åldrar. Härjämte bör beaktas, att vissa samhälleliga förmåner, främst

skolmåltiderna, i större utsträckning hänföra sig till skolbarnen än till de

mindre barnen.

Kostnaderna för barnen variera emellertid icke endast med barnens

ålder utan också med antalet barn i familjerna. Hushållsarbetet är icke

direkt proportionellt mot antalet hushållsmedlemmar; i ett större hushåll

äro möjligheterna att tillvarataga matrester större, i en flerbarnsfamilj

kunna yngre syskon övertaga de äldres urvuxna kläder och så vidare. Kostnaden

per barn är därför mindre i ett stort hushåll än i ett litet. De av utredningen

föreslagna allmänna barnbidragen äro emellertid icke avsedda

och kunna icke beräknas komma alt täcka mer än en del av barnkostnaderna,

och detta även om de sammanräknas med i andra former utgående

förmåner. Den andra delen får även i fortsättningen bäras av familjerna.

Under sådana förhållanden blir en växande barnskara också en växande

belastning på den enskilda familjens ekonomi och flerbarnsfamiljen kommer

alltjämt att vara mera pressad än en familj med ett mindre barnantal.

Det finnes således snarast motiv för att lämna den en högre kompensation

för kostnaderna för barnen. En sådan högre kompensation erhålles, om bidraget

göres enhetligt för alla barn.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att barnbidragen icke skola vara

dyrortsgraderade utan utgå med enhetligt belopp över hela riket.

Beträffande frågan om begränsning av barnbidragen efter inkomstgränser

har befolkningsutredningen förklarat sig betrakta barnbidragen som ett

led i en politik, syftande till att åstadkomma en rättvisare fördelning av

barnkostnaderna, motiverade lika mycket ur befolkningspolitiska och rättvisesynpunkter

som från socialpolitiska och humanitära utgångspunkter.

En begränsning med hänsyn till inkomstens storlek skulle, särskilt om avgränsningen

gjordes snäv, ge barnbidragen en annan prägel än utredningen

avsett.

Befolkningsutredningen bär föreslagit alt vid införande av allmänna barnbidrag

enligt utredningens huvudförslag de i nuvarande statsbeskattning

förekommande skattefria avdragen för barn slopas. Utredningen har emellertid

tillika framlagt ett alternativt förslag innebärande att, utan rubbning

av skattesystemet, barnbidragens storlek anpassas efter den nu gällande

skattedifferentieringen. Rörande denna fråga om sambandet mellan barn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

bidragssystemet och skattesystemet hänvisas till den följande framställningen.

Utredningen har i detta sammanhang framhållit, att de föreslagna barnbidragen

icke böra beskattas.

Vid utformandet av sitt förslag till allmänna barnbidrag har befolkningsutredningen

utgått från att bidrag skulle utgå från och med kalenderåret

efter barnets födelse till och med det kalenderår, under vilket barnet fyller

16 år. Efter särskild ansökan skulle barnbidrag dock kunna åtnjutas under

ytterligare två år i sådana fall då barnet är ur stånd att genom egna inkomster

i mera avsevärd grad bidraga till sitt uppehälle. Utsträckning till

18-årsåldern vore motiverad för dem som undergå vidare utbildning, men

jämväl därav att barnavdrag vid beskattningen åtnjutes för barn upp till 18

års ålder. Barnbidrag för 16—18-åring borde bortfalla, då vederbörandes

inkomst av arbete -— jämväl sådant som utfördes inom föräldrahemmet —

uppskattas till belopp överstigande 600 kronor.

Yttranden över bcfolkningsutredningcns förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 27—37 i propositionen, till

vilken redogörelse utskottet får hänvisa.

Barnbidragen och skattesystemet.

Nuvarande skattefria avdrag.

Samhället lämnar för närvarande det största bidraget till en utjämning

av barnkostnaderna i form av den skattedifferentiering som åstadkommes

genom de skattefria avdragen för barn. Innebörden av detta system och

dess verkningar ha utförligt redovisats i 1945 års statsskatteberednings betänkande

(s. 89—92 och 104—107), vartill här må i huvudsak hänvisas.

Skattelättnaden genom barnavdragen är i de lägsta inkomstklasserna obetydlig.

Flerbarnsfamiljer i dessa inkomstlägen kunna icke till fullo utnyttja

avdragen mer än för första eller andra barnet. I ortsgrupp V kan

ännu vid en inkomst, motsvarande ett taxerat belopp å 8 000 kronor, barnavdraget

icke fullt utnyttjas för fjärde barnet. Skattelättnaden för barnavdragen

ökas vidare vid stigande inkomst för att vid mycket höga inkomster

nå betydande belopp. Detta sammanhänger givetvis med skatteskalans

progressiva utformning.

Befolkningsutredningcn.

Befolkningsutredningen har, enligt vad av det tidigare anförda framgår,

föreslagit att vid införande av allmänna barnbidrag de inom statsbeskattningen

nu förekommande barnavdragen skola slopas. Till stöd härför har

utredningen anfört, att då barnfamiljerna skulle beredas förmåner, samhället

icke hade anledning att bidraga till mer än kostnaden för en av sam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

9

liället accepterad minimistandard; i vart fall måste garanterandet av en

sådan minimistandard föregå införande av speciella förmåner för barn

inom mera bemedlade familjer. Den schematiska rättvisa, som erhölles genom

ett för varje barn lika stort bidrag oberoende av föräldrarnas inkomst,

måste också tillerkännas ett betydande värde.

Utredningen har emellertid tillika framlagt ett alternativt förslag,

närmast tänkt såsom ett provisorium i avbidan på barnavdragens

slopande och innebärande att, utan rubbning av skattesystemet, barnbidraget

anpassas efter den nu gällande skattedifferentieringen. Enligt detta alternativ

skola barnbidrag utgå oavkortat till familjer, för vilka de skattefria avdragen

icke innebära några fördelar, eller sålunda för de lägsta inkomstgrupperna.

Vid något högre inkomster minskas barnbidraget med den

skattelättnad, som de skattefria avdragen medföra, för att helt upphöra

vid inkomstlägen, där skattelättnaden uppgår till barnbidragets belopp.

Yttranden över befolkningsutredningcns förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 40—43 i propositionen, till

vilken redogörelse utskottet får hänvisa.

1945 års siatsskatteberedning.

I sitt betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen

m. m. (SOU 1946: 79) har 1945 års statsskatteberedning utgått från,

att befolkningsutredningens förslag om införande av kontanta allmänna

barnbidrag å 200 kronor per barn och år skulle genomföras och i samband

därmed de skattefria barnavdragen slopas i fråga om den direkta statliga

beskattningen.

Till skatteberedningens betänkande har herr Sundén anfört reservation,

däri han förordat, att barnbidrag skulle utgå först från och med andra

barnet men att samtidigt rätt skulle föreligga att efter därom framställt

yrkande med avstående av barnbidraget erhålla barnavdrag vid beskattningen.

I detta särskilda yttrande har vidare bland annat anförts följande:

Den reform av familjebeskattningssystemet, som enligt mitt förmenande

är ur befolkningspolitisk synpunkt motiverad, bör i första hand gå ut på

att åstadkomma en utjämning av försörjningskostnaderna inom samma inkomstskikt

mellan flerbarnsfamiljer och barnlösa familjer respektive ensamstående,

icke däremot en utjämning mellan olika inkomstskikt. Beredningens

övriga ledamöter ha visserligen uttalat, att föreliggande olikheter i

fråga om familjeförhållanden och försörjningsbörda på ett eller annat sätt

böra bli beaktade ehuru annorledcs än inom skattesystemets ram, men de

ha enligt min mening icke anvisat någon tillfredsställande utväg för lösningen

av denna fråga.

Yttranden över skatteberedningens förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 47—48 i propositionen, till

vilken redogörelse utskottet får hänvisa.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

Barnbidragsverksamlietens allmänna utformning.

Befolkningsutredningen.

Befolkningsutredningen har framhållit, att tanken vore att de allmänna

barnbidragen automatiskt skulle — exempelvis genom postverket — tillställas

familjerna kvartals- eller månadsvis. Bidragen skulle utbetalas till

barnens föräldrar eller dem som i deras ställe hade vård om dem. Endast

där föräldrarna kunde förmodas använda bidragen på mindre lämpligt sätt

borde i stället barnavårdsnämnden äga bestämma om deras användning.

Bidragen borde i regel adresseras till modern, som närmast kunde anses

ha tillsynen över barnen och familjens hushållning. I sådana fall, då barnet

för längre tid intagits på anstalt, där vården helt betalades av det allmänna,

borde uppenbarligen föräldrarna icke uppbära något barnbidrag,

utan detta i stället utbetalas till vårdanstalten.

I anslutning till dessa uttalanden har befolkningsutredningen anfört, att

den prövning som skulle föregå utanordningen av barnbidragen kunde inskränkas

till ett minimum. Beträffande bidragen till barn över 16 år fordrades

dock en undersökning av barnets ekonomiska förhållanden i samband

med prövning av den ansökning, som här vore erforderlig. I princip skulle

denna prövning endast behöva avse förekomsten av bidragsberättigat barn.

Detta innebure emellertid i fråga om barn, som fyllt 16 år, även en prövning

huruvida barnet vore ur stånd att genom egna inkomster i mera avsevärd

grad bidraga till sitt uppehälle. Utredningen hade nämligen tänkt sig att

hithörande bestämmelser skulle utformas i nära anknytning till den nuvarande

skattelagstiftningens. Beträffande förfarandet i ifrågavarande fall

har utredningen anfört följande.

För att komma i åtnjutande av bidrag under kalenderår, då vederbörande

fyller 17 eller 18 år, skulle erfordras särskild ansökan. Det kommunala

organet för barnbidragsverksamheten skulle ha att mottaga sådana ansökningar,

kontrollera i dem lämnade uppgifter och införskaffa sådan ytterligare

utredning, som kan erfordras för ansökningarnas bedömning. Någon

egentlig behovsprövning skulle det härvid icke vara fråga om utan endast

eu utredning rörande i vad mån förutsättningarna för erhållandet av bidrag

kunna anses föreligga eller icke. Prövningen skulle sålunda närmast vara

av formell natur, liknande den, som taxeringsmyndigheterna för närvarande

företaga. Då det här rör sig om bidrag, som helt tänkas utgå av

statsmedel, och då det framstår som önskvärt, att de nya bestämmelserna

redan från början erhålla en i möjligaste mån likformig tillämpning i olika

orter, vill utredningen föreslå, att det kommunala organets befattning härmed

endast blir av utredande art och att beslutanderätten förbehålles länsorgan.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att länsstyrelsen skall fungera

som beslutande organ i dessa fall.

Enligt vad befolkningsutredningen vidare anfört, måste före utbetalningen

av barnbidrag — utöver fastställandet av förekomsten av bidrags
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

11

berättigat barn — en prövning såtillvida ske att det måste bestämmas vem

som skall ha rätt att uppbära barnbidraget (bidragsmottagaren).

Med hänsyn till att syftet med förslaget vore, att bidragen

skulle komma barnen till godo, har utredningen för denna prövning

som en allmän grundsats uppställt att bidraget skall utgå till den, som

vårdar eller fostrar barnet. Utredningen har ingående behandlat de förhållanden,

som borde beaktas vid tillämpningen av denna princip, och därvid

skilt mellan tre olika grupper barn, nämligen 1) barn som fostras hos föräldrarna,

2) fosterbarn enligt 7 kap. barnavårdslagen samt 3) omhändertagna

eller å anstalt vårdade barn.

Beträffande barn som fostrades hos föräldrarna har befolkningsutredningen

framhållit, att de största garantierna för att barnbidragen komme barnen

och hela familjens hushållning till del erhölles, om barnbidraget utbetalades

till modern. Härigenom skulle också husmödrarnas ställning inom familjen

och samhället stärkas. Huvudregeln för barn i bestående äktenskap skulle

sålunda vara, att barnbidraget skulle utgå till modern. Utredningen har

dock förutsatt, att barnavårdsnämnd i undantagsfall skulle kunna besluta

om bidragets användning.

Beträffande fosterbarnen har befolkningsutredningen föreslagit, att barnbidraget

skulle tillkomma den som vårdar och fostrar barnet, d. v. s. fosterföräldrarna

och i första hand fostermodern. Med hänsyn till den kontroll

över fosterbarnens vård, som barnavårdsnämnd skall utöva, ville utredningen

dock förorda, att det i varje särskilt fall skulle tillkomma barnavårdsnämnden

att bestämma över sättet för utanordningen av bidrag till fosterbarn.

Vad slutligen angår den tredje gruppen av barn eller sådana, som antingen

äro omhändertagna för samhällsvård eller skyddsuppfostran eller

vårdas och fostras å anstalt, har befolkningsutredningen ansett, att beträffande

barn omhändertagna för samhällsvård eller skyddsuppfostran bidraget

skulle utgå till den barnavårdsnämnd, som vidtagit ifrågavarande åtgärd

beträffande barnet. För barn, som vårdades och fostrades å anstalt, vore

läget mera komplicerat. I den mån sådan anstalt dreves av staten och vården

där vore kostnadsfri borde något barnbidrag icke utgå. För barn som

vårdades å andra anstalter borde frågan om vem som skulle uppbära barnbidraget

avgöras från fall till fall. Om föräldrarna genom avgifter liell eller

till betydande del betalade vården, borde bidragen utgå till dem.

I fråga om det organisatoriska handhavandet av barnbidragsverksamhelen

har befolkningsutredningen för handhavande av bland annat den prövning,

som i det föregående omtalats, förordat tillsättande av en ny familjesocial

nämnd i varje kommun, förslagsvis kallad familjenämnd. På

denna skulle läggas dels vissa familjevårdande uppgifter och dels de uppgifter,

som för närvarande åvila barnavårdsnämnd.

Länsstyrelsen föreslås skola vara besvärsinstans i ärenden angående allmänna

barnbidrag. Dess beslut borde i sin lur kunna överklagas under

samma förutsättningar som gälla för länsstyrelses beslut i socialhjälps- och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

barnavårdsärenden. Högsta instans skulle därvid i allmänhet bli kammarrätten.

Såsom centralorgan för de av utredningen förordade familjevårdande

uppgifterna förutsättes socialstyrelsen skola fungera. Socialstyrelsen borde

såsom central tillsynsmyndighet utfärda råd och anvisningar beträffande

barnbidragsverksamheten.

Befolkningsutredningen har vidare diskuterat olika alternativ för den

tekniska utformningen av utbetalningssystemet för barnbidragen.

Utredningen finner två linjer tänkbara, den ena att anordna utbetalning

lokalt och i så fall närmast genom något kommunalt organ, som i

saken borde upptaga samarbete med den lokala sjukkassan, den andra åter

att centralisera utbetalningen. I senare fallet kunde centraliseringen tänkas

driven mer eller mindre långt, antingen till länscentraler eller till en central

för hela riket. I sistnämnda fall borde systemet för utbetalningen av folkpensionerna

kunna i tillämpliga delar kopieras. Utredningen har emellertid

icke ansett sig kunna taga ställning beträffande utformningen av utbetalningssystemet

utan föreslagit att denna fråga gjordes till föremål för särskild

utredning genom på området sakkunniga.

Yttranden över befolkiiingsutredningens förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres i propositionen å s. 64—72, till vilken

redogörelse utskottet får hänvisa.

De särskilda utbetalningssakkunniga.

De sakkunniga ha endast i största korthet berört frågan, till vem

barnbidraget skall utbetalas. De sakkunniga ha härvid förutsatt

att ett lokalt organ skall för varje barn påföra en bidragsmottagare.

I huvudsak ha de sakkunniga godtagit vad befolkningsutredningen anfört

om valet av bidragsmottagare. I ett avseende ha dock de sakkunniga förordat

en avvikelse från de av befolkningsutredningen angivna riktlinjerna i

denna del. En majoritet av de sakkunniga (herrar Andersson och Helin) har

nämligen ansett, att bidraget borde, där särskilda skäl icke föranledde till

annat, utbetalas till fadern, som i regel vore den som ansvarade för familjens

ekonomi; ett annat förfarande skulle uppfattas som en markerad brytning

med vad som vore gängse sed inom svenska familjer och därigenom kunna

vålla slitningar. Den tredje av de sakkunniga (herr Cederwall) har icke

ansett skäl föreligga att på denna punkt frångå befolkningsutredningens

uppfattning, att bidraget borde utbetalas till modern, som i allmänhet skötte

hemmet och familjens hushållning.

Beträffande den tekniska utformningen av utbetalningssystemet för barnbidragen

ha de sakkunniga i anslutning till vad befolkningsutredningen

härutinnan anfört övervägt frågan om central eller lokal utbetalning.

Anmärkas må, att de sakkunniga funnit, att även vid en lokal

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

13

utbetalning det lokala organet icke borde handhava några medel utan endast

utskriva särskilda anvisningar på barnbidragen, vilka — jämte en förteckning

på anvisningarna — vid varje utbetalningstillfälle skulle överlämnas

till vederbörande postanstalt. Dessa anvisningar skulle sedan utbäras

och inlösas genom postverket. Efter inlösen skulle anvisningarna

och förteckningen översändas till det centrala organet för revision.

På anhållan av de sakkunniga har ett särskilt utredningsorgan inom

generalpoststyrelsen avgivit en promemoria angående den tekniska utformningen

och kostnadsberäkningen av olika alternativa förslag till utbetalningssystem,

avseende såväl central som lokal utbetalning. Promemorian

har såsom bilaga fogats till de sakkunnigas betänkande (s. 42—100).

På grundval av vad som framkommit vid den inom generalpoststyrelsen

sålunda verkställda utredningen ha de sakkunniga uttalat, att för posten

merbelastningen, såväl vad kostnader som personal beträffade, av att, utom

de verket i varje fall åliggande uppgifterna, även sköta för barnbidragens utbetalning

nödvändig registerföring och utfärda anvisningar vore så förhållandevis

ringa, att posten ur sina synpunkter kunde vaj-a villig att påtaga

sig utbetalningen. Härigenom vunnes även för posten viktiga fördelar

med bättre kontroll över utfärdandet och säkrare garantier för att

anvisningarna bleve riktiga. För det allmänna vunnes bland annat en

automatisk kontroll över att dubbelutbetalningar icke skedde.

De sakkunniga ha härefter framhållit, att skillnaden i arbete mellan de

båda alternativen däremot vore av verklig betydelse för nämnderna.

Yttranden över de uibetalningssakkunnigas förslag.

För innehållet i yttrandena redogöres å s. 78—87 i propositionen, till vilken

redogörelse utskottet får hänvisa.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

bland annat anfört, att det framginge av utredningar att år 1940 den övervägande

delen av landets barnfamiljer hade en inkomst understigande 3 000

kronor. Eftersom barnen vore de som en gång skulle övertaga samhället

och föra den levande generationens verk vidare, vore det uppenbarligen av

största betydelse för samhällets framtida utveckling under vilka förhållanden

barnen finge leva och växa upp. Därmed vore emellertid också klart, att

barnens försörjning vore en hela samhällets angelägenhet. Bördan därav

måste i viss utsträckning fördelas på samhällets alla medborgare efter de

grunder som i allmänhet tillämpades för medborgarnas bidrag till kostnaden

för gemensamma angelägenheter.

Skattedilferentieringen vore i sin nuvarande utformning ett högst ofull
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

ständigt instrument för att åstadkomma en fördelning av barnkostnaderna.

Den avsåge endast den direkta beskattningen; i fråga om den indirekta beskattningen

funnes det grundad anledning antaga, att den proportionsvis

drabbade hårdare ju större en familj vore. Men även differentieringen av

den direkta beskattningen hade endast för ett mindretal av barnfamiljerna

någon verklig effekt. Med rådande inkomstförhållanden kunde familjer i

lägre inkomstskikt icke alls eller endast delvis utnyttja de skattefria avdrag

från inkomsten, genom vilka skattedifferentieringen åstadkommes . Enligt

departementschefens mening borde därför befolkningsutredningens förslag

om kontanta allmänna barnbidrag realiseras.

I avseende å frågan om behovs- eller inkomstprövning har departementschefen

framhållit, att det stora flertalet barnfamiljer i vårt land befunne sig

i en sådan ekonomisk situation, att behov av ytterligare stödåtgärder förelåge.

Skulle man utgå från att endast de mest behövande borde erhålla bidrag

till barnkostnaderna av det allmänna, skulle man endast i begränsad

omfattning åstadkomma en sådan omfördelning av barnkostnaderna som

åsyftades. En behovs- eller inkomstprövning måste fördenskull göras mycket

liberal. Därmed bortfölle ett av skälen för att införa en sådan prövning,

nämligen att man därigenom vunne en begränsning av kostnaderna. Departementschefen

förordade att de ytterligare förmåner, som skulle beredas

barnfamiljerna, icke gjordes beroende av någon behovs- eller inkomstprövning

utan gjordes lika för alla familjer, oavsett inkomstens storlek.

Beträffande frågan om enhetligt bidrag till alla barn har departementschefen

bland annat anfört:

»Befolkningsutredningens förslag att barnbidraget skall utgå med enhetligt

belopp oberoende av barnens antal och ålder har lämnats praktiskt taget

utan erinran i remissvaren. I och för sig torde det väl förhålla sig så att

barnkostnaderna genomsnittligt sett stiga med barnens ålder. Då emellertid,

såsom befolkningsutredningen anmärkt, merkostnaden för barn i skolåldern

i viss mån kompenseras genom de fria skolmåltiderna och dessutom arbetet

med barnens vård och tillsyn minskar med deras stigande ålder, synes anledning

saknas att genomföra någon differentiering av bidragens storlek

efter barnens ålder. På de skäl befolkningsutredningen anfört torde vidare

barnbidragen böra vara lika stora för varje barn oavsett antalet barn i

familjen.»

I fråga om barnbidragen och skattesystemet har departementschefen bland

annat anfört:

»Såvitt angår betydelsen ur barnkostnadsutjämningssynpunkt av frågan

om bamavdragens avskaffande i samband med införandet av allmänna

barnbidrag har mot förslaget härom bland annat anförts, att barnavdragen

tjänade alt inom samma inkomstskikt utjämna barnkostnaderna mellan de

barnlösa och barnfamiljerna, medan barnavdragens ersättande med barnbidrag

endast skulle utjämna barnkostnadema mellan olika inkomstskikt, i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

15

det att barnfamiljerna med hög inkomst finge deltaga i utjämnandet av

barnkostnaderna för familjer med ringa eller ingen inkomst. Emellertid

komma ju barnbidragen städse att medföra en differentiering även mellan

familjerna i samma inkomstskikt, i det att barnfamiljens inkomst kommer

att vara lika mycket högre än den barnlösa familjens som barnbidragen. Då

barnbidragen förutsättas bli skattefria, kommer detta att gälla även den behållna

inkomsten, sedan skatten frånräknats. Den merinkomst barnbidragen

medför kommer vidare alltid att vara lika stor oavsett i vilket inkomstläge

familjen befinner sig. Uppenbarligen saknar samhället anledning att ersätta

större del av barnkostnaderna för dem som ha högre inkomster och fördenskull

också lättare att försörja barnen. Att måhända i dessa familjer barnkostnaderna

faktiskt äro mycket större än i fattigare familjer kan icke förtaga

det rättvisa i en för alla inkomstklasser lika stor kompensation för barnens

uppfostran och försörjning.

På grund av det anförda kan jag för min del icke finna, att ur barnkostnadsutjämningssynpunkt

anledning finnes att bibehålla barnavdragen vid

den statliga beskattningen, därest allmänna barnbidrag införas. Av vad jag

anfört följer emellertid också, att anledning saknas att utforma barnbidragssystemet

så, att bidragens belopp bliva beroende av skattens storlek eller att

medge den skattskyldige rätt att mot avstående av barnbidraget åtnjuta

barnavdrag vid beskattningen. Intetdera av dessa system tillgodoser nämligen

de rättvisesynpunkter, vilka jag i det föregående funnit böra vara vägledande

i fråga om metoderna för en utjämning av barnkostnaderna.»

Departementschefen har beträffande barnbidragens storlek framhållit, att

denna fråga väsentligen vore ett avvägningsspörsmål och att han för sin del

förordade, att beloppet bestämdes till 260 kronor om året.

Beträffande frågan om barnbidrag till barn i åldern 16—18 år har departementschefen

bland annat anfört:

»Förslaget om en utsträckning av barnbidragssystemet att i viss omfattning

avse även dessa barn har av befolkningsutredningen väsentligen

motiverats med en hänvisning till de grunder, efter vilka enligt gällande bestämmelser

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldig äger

rätt till familjeavdrag för barn. Ilärutinnan gäller som huvudregel att skaltskyldig

äger åtnjuta sådant avdrag, därest han under beskattningsåret haft

hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn under 18

år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst. Befolkningsutredningen har

uttalat, att en tillämpning av motsvarande grundsats i fråga om barnbidragen

skulle innebära, att detta bidrag fölle bort, när vederbörandes inkomst

av arbete — jämväl sådant som utfördes inom föräldrahemmet av hemmavarande

ungdomar i här avsedd ålder — uppskattades till belopp överstigande

600 kronor. Av vad befolkningsutredningen i övrigt i detta sammanhang

yttrat framgår icke tydligt huruvida enligt utredningens mening inkomst

av eget kapital i förevarande fall borde jämställas med inkomst av

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

arbete. Att så bör ske synes emellertid vara en logisk konsekvens av de

skäl som närmast förestavat förslaget.

I några remissyttranden har beträffande den av befolkningsutredningen

sålunda uppställda förutsättningen för barnbidrag i förevarande fall framhållits,

att densamma skulle innebära en orättvisa mot sådana ungdomar,

som tagit förvärvsarbete för att få medel till att samtidigt fortsätta sina

studier. Därest den stipulerade inkomsten härvid uppnås, skulle barnbidrag

icke utgå, medan däremot sådant bidrag skulle utbetalas såsom ett extra

tillskott till förekommande understöd från föräldrar eller det allmänna, om

detta understöd vore tillräckligt för att försörja vederbörande under studietiden.

Dessa anmärkningar kunna icke frånkännas ett visst berättigande.

Den föreslagna regeln är emellertid såvitt jag kan finna önskvärd med hänsyn

till de skattefria avdragens ersättande med allmänna barnbidrag. De

familjer, i vilka finnes studerande ungdom i ifrågavarande åldersklasser,

skulle eljest i många fall — såsom närmare framgår av den förut lämnade

framställningen av förslagets ekonomiska verkningar — komma i sämre

läge i beskattningshänseende än tidigare. Att generellt låta barnbidragen

ulgå ända till dess barnet fyllt 18 år, såsom ifrågasatts i något yttrande,

synes mig däremot ej böra komma i fråga.

Jag förordar alltså, att barnbidrag skola utgå för barn i åldern 16—18 år

enligt de av befolkningsutredningen angivna riktlinjerna. Särskilt med hänsyn

till att den här nödvändiga prövningen av barnets förhållanden — en

prövning, som enligt min mening bör kunna anförtros barnavårdsnämnderna

-— i allmänhet måste äga rum innan ännu de faktiskå omständigheterna,

inkomstens storlek o. s. v., äro bekanta, bör emellertid icke stadgas

någon viss maximal årsinkomst, som icke får överskridas, om ej barnbidraget

skall indragas. I stället torde regeln böra utformas så, att barnbidrag för

ifrågavarande barn må utgå, därest barnet kan antagas på grund av fortsatt

utbildning, sjukdom eller av annan anledning icke kunna genom eget arbete

i mera avsevärd mån bidraga till sitt uppehälle och ej heller äger egna tillgångar

av betydenhet. Vid prövningen bör beaktas att, såsom socialstyrelsen

påpekat, en årsinkomst av 600 kronor numera icke täcker de huvudsakliga

kostnaderna för uppfostran av ett barn i här ifrågavarande åldersklasser.

Först om barnet kommer upp till en arbetsinkomst av omkring

1 000 kronor om året torde det få anses vara i stånd att i mera avsevärd

mån bidraga till silt uppehälle.»

Beträffande frågan om vem som skall vara mottagare av barnbidraget har

departementschefen anfört, att barnbidraget borde utbetalas till modern,

enär man därigenom med större säkerhet kunde räkna med att bidraget

verkligen komme barnet till godo och finge den standardhöjande effekt som

avsåges. Modern hade också i allmänhet större möjligheter än fadern att

personligen utkvittera beloppet. Departementschefen kunde icke förorda, att

föräldrarna själva finge avgöra vem av dem som skulle uppbära bidraget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

17

Som en generell regel borde gälla att, därest båda föräldrarna hade vårdnaden

om sitt barn, modern skulle äga rätt-till barnbidraget. Motsvarande

regel borde gälla i fråga om adoptivbarn. I enlighet med befolkningsutredningens

förslag borde det tillkomma barnavårdsnämnden att bestämma

över sättet för utanordnande av barnbidrag för fosterbarn. Som allmän

regel för prövningen borde emellertid gälla, att fostermodern i första hand

skulle anses ha rätt till bidraget.

Departementschefen har vidare anfört:

»Har barnet däremot efter omhändertagandet placerats på barnhem

eller annan anstalt, skall nämnden givetvis äga uppbära barnbidraget

och med detsamma täcka sådana vårdavgifter för barnet, för

vilka nämnden i första hand svarar. Motsvarande bör gälla om fattigvårdssamhälle

bestrider kostnaden för anstaltsvård av barn. Hänsyn till barnbidragets

belopp skall givetvis tagas, då kommunen eller fattigvårdssamhället

i mån av befogenhet kräver ut ersättning av enskild person, annan

kommun, landsting eller staten, som i sista hand ansvarar för ifrågavarande

kostnader. Barnbidraget kan på detta sätt indirekt komma även föräldrarna

till omhändertagna barn till godo. Har barnet placerats på anstalt

av föräldrarna själva och dessa genom erläggande av vårdavgifter direkt

betala vården, bör givetvis barnbidraget utgå i vanlig ordning.

I några yttranden har ifrågasatts att, då barnbidraget hade till syfte att

åstadkomma en standardhöjning för barnens del, denna standardhöjning

beträffande anstaltsbarnen borde åvägabringas genom att bidraget utbetalas

till anstaltens föreståndare. Till denna uppfattning kan jag ej ansluta

mig. Det får anses åligga huvudmännen för respektive anstalter att tillse

att de på anstalten omhändertagna barnen erhålla vård och fostran av den

minimistandard, som genom barnbidragens införande avses komma alla

barn till del.

Det sagda gäller även statliga anstalter, där vården är kostnadsfri. Såsom

befolkningsutredningen framhållit skulle det emellertid innebära en onödig

dubbelföring att överhuvudtaget låta barnbidrag utgå för de barn, som

vårdas på sådana anstalter t. ex. de flesta blinda och dövstumma barn i

skolåldern. Barnbidrag bör fördenskull ej utgå för tid varunder barn är

intaget i sådan anstalt som här avses. I den mån å dylika anstalter intagna

barn under ferier vistas i föräldrahemmet kan det ifrågakomma, att barnbidrag

för det kvartalet i vanlig ordning utgår till modern eller annan bidragsberättigad.

Befolkningsutredningen har i ett väsentligt avseende förordat en avvikelse

från huvudregeln, att barnbidraget skall kontant utbetalas till den som vårdar

och fostrar barnet d. v. s. i regel modern. För sådana fall, då anledning

funnes till antagande att ett till modern utbetalat bidrag icke skulle komma

att användas till barnets bästa, har utredningen nämligen förutsatt, att

bidraget omhändertages av barnavårdsnämnden för att

liihang till riksdagens protokoll 104 7. 6 sand. 2 avd. A r 4.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

begagnas på ett för barnet lämpligt sätt, till exempel till inköp av skodon

och kläder. Utredningen har framhållit, att en sådan åtgärd av nämnden

borde anses som ett ingrepp av nära nog samma natur som omhändertagande

av barn för skyddsuppfostran eller sambällsvård och därför endast

företagas, då starka skäl därför förelåge. Vad befolkningsutredningen sålunda

föreslagit är tydligen avsett att i förekommande fall gälla även om

barnets fader eller förmyndare är bidragsmottagare.

Den av befolkningsutredningen sålunda föreslagna regeln synes mig vara

av värde som ett komplement till barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande

av barn, som i hemmet utsättas för vanvård. Regeln kan

måhända möjliggöra att sådant omhändertagande stundom ej behöver ske,

därför att den varning som omhändertagandet av det kontanta barnbidraget

innebär visar sig vara tillfyllest för föräldrarnas tillrättaförande. Särskilt torde

detta gälla om åtgärden förknippas med ett förordnande om övervakning.

Jag vill därför i princip förorda att den föreslagna regeln lagfästes.

I fråga om valet av utbetalningssystem för barnbidragen ha

de särskilt tillkallade sakkunniga förordat utbetalning genom ett centralt

organ, och det övervägande antalet remissinstanser ha anslutit sig till de

sakkunnigas uppfattning på denna punkt. Endast i några få yttranden har

i stället förordats en utbetalning genom lokala organ. De sakkunniga ha till

stöd för sin uppfattning anfört, bland annat, att för de lokala organen ett

decentraliserat utbetalningssystem skulle medföra ett väsentligt merarbete.

Jag är icke övertygad om riktigheten av denna uppfattning. Såsom tidigare

nämnts, torde förarbetet för uppläggande av för utbetalningen erforderliga

register bliva detsamma vare sig utbetalningen skall skötas centralt eller

lokalt. Skillnaden i nämndernas arbete skulle bestå däri att vid en lokal

utbetalning nämnderna skulle vara nödsakade att — utöver utskrivandet av

anvisningar å barnbidragen — föra för utbetalningen erforderliga register,

under det att enligt de sakkunnigas uppfattning så icke skulle behöva ske

vid en central utbetalning, där registerföringen kunde ske centralt. För min

del håller jag dock före att även vid en central utbetalning de lokala nämnderna

skulle för att kunna besvara förfrågningar och hålla nödig kontakt

med verksamheten vara nödsakade att, åtminstone i viss omfattning, ordna

en registerföring. Vid sådant förhållande torde för kommunernas vidkommande

den centrala utbetalningen icke medföra en så väsentlig arbetsbesparing

att hänsyn därtill bör tagas vid valet av utbetalningssystem.

Det torde vara uppenbart att såväl den centrala som den lokala utbetalningen

har sina fördelar. Vid en central utbetalning kunna maskinella anordningar

utnyttjas i avsevärd omfattning och den centrala registreringen av

alla barn och bidragsmottagare måste innebära vissa fördelar. Å andra sidan

lärer det icke kunna undvikas att vid en central utbetalning det kommer

att krävas en omfattande skriftväxling mellan det centrala utbetalnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

19

organet och de lokala nämnderna. Till förmån för en lokal utbetalning talar

särskilt att det för allmänheten måste te sig naturligare och enklare att vid

förfrågningar och dylikt kunna vända sig till ett lokalt organ, som omedelbart

kan föranstalta om erforderliga åtgärder i ena eller andra riktningen.

Särskilt i fråga om den första tiden efter barnbidragssystemets införande

torde denna synpunkt böra tillmätas betydelse.

Ett avgörande skäl för att välja ett system med lokal utbetalning är emellertid

att tidpunkten för barnbidragssystemets ikraftträdande måhända

måste förskjutas, därest ett centralt utbetalningssystem väljes. Det är härvid

att märka, att vid ett centralt utbetalningssystem måste, sedan det förberedande

uppläggningsarbetet avslutats ute i kommunerna, uppläggas för hela

landet gemensamma register över alla barn och alla bidragsmottagare. Vid

ett lokalt utbetalningssystem kan däremot registerarbetet utföras i omedelbar

anslutning till förberedelsearbetet. Härtill kommer att vissa svårigheter

kunna yppas i fråga om anskaffning av erforderlig maskinell utrustning för

det centrala utbetalningssystemet. Även lokal- och personalfrågor synas

kunna vålla bekymmer. Då det enligt min uppfattning är av synnerlig vitt

att barnbidragssystemet får börja fungera redan från 1948 års ingång vill

jag för min del bestämt förorda, att — i vart fall vid barnbidragssystemets

införande — handhavandet av utbetalningen anförtros de lokala organen.

Detta innebär, såsom tidigare antytts, att åt barnavårdsnämnderna uppdrages

att, utöver det förberedande arbete varom tidigare talats, upplägga för

utbetalningen erforderliga register och med ledning av dessa svara för utanordningen

av bidragen. För det tekniska arbetet med utbetalningen torde

det i regel vara lämpligt att barnavårdsnämnden anlitar annat kommunalt

organ som har vana och erfarenhet av liknande arbete. I fråga om detaljutformningen

av utbetalningssystemet torde det böra ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela närmare föreskrifter. I stort sett torde de sakkunnigas förslag

till ett decentraliserat utbetalningssystem därvid kunna tagas till utgångspunkt.

»

Departementschefen har anslutit sig till befolkningsutredningens förslag

att socialstyrelsen skall vara rådgivnings- och tillsynsorgan för barnbidragsverksamheten.

Förslaget att besvär över barnavårdsnämndernas beslut i första hand skola

prövas av länsstyrelserna har icke föranlett någon erinran från departementschefens

sida. Departementschefen har framhållit, att inkopplandet av

en mellaninstans syntes önskvärt för att icke högsta besvärsinstansen i barnbidragsärenden

skulle bliva alltför betungad.

Mera tveksam har departementschefen ställt sig till förslaget att besvär

över länsstyrelsens beslut i allmänhet skulle prövas av kammarrätten. Departementschefen

har framhållit, att denna domstol icke torde ha någon

större erfarenhet av barnavårdsfrågor. Garantier för eu sakkunnig handläggning

av ärendena syntes enklast kunna ernås därigenom att socialsty
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

relsen finge pröva besvär över länsstyrelses utslag i barnbidragsärenden.

Departementschefen har därför stannat för att anförtro socialstyrelsen uppgiften

att pröva besvär över länsstyrelses utslag i barnbidragsmål.

Den författningsmässiga regleringen av barnbidragsverksamheten.

Utskottet får i denna del hänvisa till propositionen s. 100—109.

Anslagsfrågorna.

Utskottet får i denna del hänvisa till propositionen s. 110.

Utskottet.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att barnens försörjning

är en hela samhällets angelägenhet och att bördan därav i viss utsträckning

måste fördelas på alla samhällets medborgare. I detta hänseende ha redan

vissa kostnadsutjämnande åtgärder vidtagits, men dessa åtgärder äro icke

tillfyllest.

För närvarande lämnar samhället det största bidraget till utjämning av

barnkostnaderna i form av den skattedifferentiering som åstadkommes genom

de skattefria avdragen för barn. I sin nuvarande utformning är emellertid,

såsom departementschefen också framhållit i propositionen, skattedifferentieringen

ett synnerligen ofullständigt instrument för att åstadkomma

en fördelning av barnkostnaderna. Familjer i lägre inkomstskikt kunna icke

alls eller endast delvis utnyttja de skattefria barnavdragen. Dessa ha betydelse

endast för familjer i högre inkomstlägen. Det i propositionen framlagda

förslaget om allmänna barnbidrag bygger på att barnavdragen slopas.

I propositionen föreslås införandet av ett allmänt kontant barnbidrag. I

motionen I: 300 yrkas, att propositionen måtte avslås och att en ny och

allsidig utredning verkställes angående frågan om effektiva stödåtgärder för

barnfamiljerna. Enligt utskottets mening är någon ytterligare utredning av

denna fråga icke erforderlig. Utskottet tillstyrker, att ett allmänt kontant

barnbidrag införes, och avstyrker de i motionen I: 300 framställda yrkandena.

Härvid utgår utskottet från att de nuvarande barnavdragen vid den

statliga beskattningen komma att slopas. Förslag om slopande av dessa barnavdrag

har framlagts av Kungl. Maj:t till årets riksdag genom propositionen

nr 212. Enligt vad utskottet inhämtat har detta förslag tillstyrkts av bevillningsutskottet.

I propositionen nr 220 föreslås, att de allmänna barnbidragen skola utgå

med enhetliga belopp — 260 kronor per barn och år — för alla bidragsberättigade

barn. I motionerna I: 301 och II: 443 hemställes — under förutsättning

att nuvarande barnavdrag bibehållas — att förslaget till lag om

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagatskotts utlåtande nr 4. 21

allmänna barnbidrag ändras på det sätt, att barnbidragen skola utgå med

belopp, som variera med föräldrarnas inkomst efter en sådan skala, att ju

högre inkomster föräldrarna ha desto lägre skola barnbidragen bliva. Utskottet

anser, att en gradering av barnbidragen efter föräldrarnas inkomster

är olämplig. Härtill kommer att motionärerna utgå från att de nuvarande

barnavdragen vid den statliga beskattningen bibehållas. Utskottet avstyrker

av dessa skäl motionerna 1:301 och 11:443.

Till förmån för de barnrika familjerna föreslås i motionen II: 444 en differentiering

av barnbidragen på det sätt, att barnbidrag föreslås skola utgå

förslagsvis enligt skalan 150 kronor för första barnet, 300 kronor för andra

barnet och 450 kronor för ett vart av följande barn. Såsom befolkningsutredningen

framhållit är kostnaden per barn mindre i ett stort hushåll än i ett

litet. Detta skulle närmast motivera, att de familjer som ha få barn erhålla

högre bidrag per barn än familjer med många barn. Å andra sidan täcker

det föreslagna allmänna barnbidraget endast en del av barnkostnaderna. En

växande barnskara blir därför en växande belastning på den enskilda familjens

ekonomi. Skäl kunna därför anföras för att lämna flerbarnsfamiljerna

högre kompensation för barnkostnaderna. En sådan högre kompensation

erhålles emellertid, om bidraget göres lika för alla barn. Enligt utskottets

mening saknas skäl att i fråga om de allmänna barnbidragen tillerkänna

flerbarnsfamiljerna ytterligare kompensation på sätt föreslagits i motionen

II: 444. Utskottet får därför avstyrka denna motion.

Allmänt barnbidrag skall enligt förslaget utgå till och med det kvartal,

varunder barnet fyller 16 år. För barn mellan 16 och 18 år skall enligt 2 §

andra stycket i den föreslagna lagen under vissa omständigheter utgå barnbidrag.

Så må ske om barnet kan antagas på grund av fortsatt utbildning,

sjukdom eller annan anledning icke kunna genom eget arbete i mera avsevärd

mån bidraga till sitt uppehälle och barnet icke äger egna tillgångar av

betydenhet. Förslaget om att utsträcka barnbidragssystemet att i viss omfattning

avse även barn i åldern 16—18 år har av befolkningsutredningen

motiverats väsentligen med en hänvisning till de grunder, efter vilka enligt

gällande bestämmelser om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldig

äger rätt till familjeavdrag för barn. Enligt utskottets mening är den

föreslagna utsträckningen av barnbidragen till barn i åldern 16—18 år icke

lämplig. Bestämmelsernas tillämpning torde medföra betydande svårigheter

för de beslutande myndigheterna, framför allt för barnavårdsnämnderna,

som anförtrotts prövningen av barnets förhållanden. Med den elastiska

formulering bestämmelserna erhållit kan det också befaras, att barnavårdsnämnderna

komma att tillerkänna barn i åldern 16—18 år barnbidrag i

väsentligt större omfattning än som är avsett. Den omständighet att nu gällande

bestämmelser rörande skattskyldigs rätt till barnavdrag för barn under

18 år skola avskaffas utgör enligt utskottets mening icke tillräckligt skäl

för alt på det sätt som föreslagits i propositionen utsträcka barnbidragen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i

till barn i åldern 16—18 år. Utskottet föreslår därför, att allmänt barnbidrag

icke utgår för barn i åldern 16—18 år. Statligt stöd till studerande ungdom

över 16 år bör i stället lämnas i form av stipendier. I fråga om barn i åldern

16—18 år, som på grund av sjukdom icke kan i mera avsevärd grad bidraga

till sin försörjning, bör stöd lämnas i annan form än i form av allmänt

barnbidrag. I den mån redan vidtagna åtgärder på dessa områden icke

kunna anses utgöra tillräcklig kompensation för barnavdragens bortfallande

beträffande barn i åldern 18—18 år bör en utbyggnad av åtgärderna snarast

möjligt komma till stånd.

Utskottets förslag att slopa allmänt barnbidrag för barn i åldern 16—18

år medför bland annat, att 4 och 11 §§ i den föreslagna lagen komma att

utgå. Till följd liärav måste paragrafnumreringen i lagen ändras. Den i följande

framställning använda paragrafbeteckningen hänför sig emellertid till

Kungl. Maj:ts förslag.

Enligt 7 § i den föreslagna lagen skall allmänt barnbidrag icke utgå för

kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller för kost

och bostad åt barnet helt bestridas av statsmedel. I lagen angives icke hur

den myndighet, som skall verkställa utbetalningen av barnbidraget, skall få

vetskap om dylikt förhållande. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl.

Maj:t eller socialstyrelsen kommer att utfärda bestämmelser om uppgiftsskyldighet

till förhindrande av att barnbidrag utbetalas för tid, då sådant

bidrag rätteligen icke skall utgå.

För att de allmänna barnbidragen skola kunna utbetalas fordras uppgifter

angående förekomsten av barn samt upprättande av register över

dessa och vederbörande bidragsmottagare. Dessa primäruppgifter ha de sakkunniga

funnit kunna införskaffas antingen genom uppgifter från folkbokföringen

eller genom anmälningar från allmänheten. De sakkunniga ha förordat

ett anmälningsförfarande. Departementschefen har icke ansett det

lämpligt att uteslutande bygga på folkbokföringsuppgifterna och har anslutit

sig till de sakkunnigas ståndpunkt i denna fråga. Utskottet har icke något

att erinra mot att ifrågavarande uppgifter inhämtas genom anmälningar. Utskottet

vill emellertid framhålla vikten av att anmälningsförfarandet utformas

på ett sådant sätt, att anmälningarna bliva så litet betungande som

möjligt. Därest ett skriftligt anmälningsförfarande väljes, böra anmälningsblanketterna

göras så enkla och lättfattliga att de kunna ifyllas av bidragsmottagarna

utan att dessa skola behöva anlita särskilt biträde.

I 10 § tredje stycket i den föreslagna lagen stadgas, att barnavårdsnämnden

kan medgiva, att beslut, varigenom den som har vårdnaden om visst

barn berättigas uppbära allmänt barnbidrag för barnet, må meddelas å

nämndens vägnar av ledamot av nämnden eller tjänsteman hos densamma.

De beslut, varom här är fråga, torde bliva av mycket enkel beskaffenhet.

Enligt utskottets mening är det därför synnerligen praktiskt, såsom föreslås i

propositionen, att barnavårdsnämnderna i dessa fall få möjlighet att delegera

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

23

sin beslutanderätt till ledamot eller tjänsteman. Till förhindrande av att

barnavårdsnämnd lämnar generellt medgivande till alla nämndens ledamöter

att meddela dylika beslut, vilket kan befaras medföra oreda i fråga om

registreringen av barnbidragen, synes emellertid Kungl. Maj:t eller socialst

yreisen böra meddela närmare föreskrifter om denna barnavårdsnämndernas

delegationsrätt.

De särskilt tillkallade utbetalningssakkunniga ha förordat, att de allmänna

barnbidragen skola utbetalas genom ett centralt organ. Det övervägande

antalet remissinstanser har anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning på

denna punkt. I propositionen föreslås emellertid, att barnbidragen skola utbetalas

genom barnavårdsnämndernas försorg. Detta innebär att Kungl.

Maj:t valt ett system med lokal utbetalning i stället för den av de sakkunniga

föreslagna centrala utbetalningen. Departementschefen har som ett avgörande

skäl för att välja ett system med lokal utbetalning framhållit, att

tidpunkten för barnbidragssystemets ikraftträdande måhända måste förskjutas,

därest ett centralt utbetalningssystem valdes. Därvid har departementschefen

bland annat pekat på att vissa svårigheter kunde uppstå i fråga om

anskaffning av erforderlig maskinell utrustning för det centrala utbetalningssystemet.

I motionen 11:419 hemställes, att riksdagen måtte besluta, att utbetalningen

av de allmänna barnbidragen och utskrivningen av barnbidragsanvisningarna

skola ske centralt. Motionärerna framhålla bland annat, att

ett lokalt utbetalningssystem icke kan medföra några påtagliga fördelar utan

i stället kommer att avsevärt öka barnavårdsnämndernas arbete, försvåra

kontroll och revision samt medföra väsentligt höjda kostnader jämfört med ett

centralt utbetalningssystem. Vidare ha motionärerna uppgivit, att vid förfrågan

hos en av landets främsta kontorsmaskinfirmor erhållits det beskedet, att vid

ett riksdagsbeslut i denna fråga under juni månad garantier kunde lämnas för

att erforderliga maskiner kunde anskaffas och tryckande register iordningställas

i god före den första utbetalningen av bidragen i mars månad 1948. Utskottet

har närmare undersökt denna fråga och kommit till det resultatet,

att även om erforderlig maskinell utrustning kan anskaffas i tid, vilket dock

i och för sig är något tveksamt, så skulle, därest ett centralt utbetalningssystem

valdes, vissa organisatoriska svårigheter kunna medföra, att de första

utbetalningarna av barnbidragen icke skulle kunna ske på beräknad tid.

Enligt utskottets mening är det bland annat med hänsyn till källskattesystemet

absolut nödvändigt, att utbetalningen av barnbidragen icke fördröjes.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke kunna tillstyrka, att vid barnbidragssystemets

införande utbetalningen av bidragen ordnas centralt. Ur

vissa synpunkter skulle dock ett centralt utbetalningssystem måhända vara

alt föredraga framför ett lokalt. Utan att taga ställning till detta spörsmål

förutsätter utskottet, att frågan om centralt eller lokalt utbetalningssystem

senare göres till föremål för ytterligare överväganden.

I motionerna 11:419 och 11:420 yrkas, alt skälig ersättning lämnas kommunerna

för utgifter i samband med barnbidragsverksamlieten. Införandet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

av allmänna barnbidrag torde otvivelaktigt medföra kostnader för kommunerna.

Departementschefen har i propositionen förklarat, att han icke vore

beredd att framlägga förslag om gottgörelse av statsmedel till kommunerna

för det arbete de lokala myndigheterna komme att nedlägga å barnbidragsverksamheten.

I anslutning härtill har departementschefen anmärkt, att

barnbidragen i viss omfattning torde komma att medföra att kommunernas

1''attigvårdsutgifter och utgifter för omhändertagna barn komma att minskas.

Enligt utskottets mening äro de allmänna barnbidragen att anse som en rent

statlig angelägenhet. Även om de allmänna barnbidragen kunna medföra

en minskning av kommunernas fattigvårdsavgifter, motiverar detta i och

för sig icke, att kommunerna utan ersättning skola ombesörja en betydande

del av de allmänna barnbidragens administrativa handhavande. Frågan bör

enligt utskottets mening ytterligare övervägas. Utskottet föreslår, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t ville till omprövning

upptaga frågan om ersättning till kommunerna för kostnader i anledning

av de allmänna barnbidragen och för riksdagen framlägga förslag härom.

över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag kan

enligt 17 § i den föreslagna lagen klagan föras hos länsstyrelsen. Enligt 19 §

kan den som är missnöjd med länsstyrelses beslut i ärende angående allmänt

barnbidrag anföra klagan däröver hos socialstyrelsen, över socialstyrelsens

utslag kan klagan icke föras. Utskottet har icke något att erinra mot

att klagan över länsstyrelses beslut i ärende angående allmänt barnbidrag

tills vidare skall anföras hos socialstyrelsen. Utskottet förutsätter emellertid,

att denna anordning icke får bliva prejudicerande för framtiden.

Lagen om allmänna barnbidrag föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1947.

Med hänsyn till att lagen icke kunnat antagas av riksdagen före nämnda dag

synes tidpunkten för ikraftträdandet böra bestämmas till den 1 augusti 1947.

Någon olägenhet uppkommer icke härigenom, eftersom allmänna barnbidrag

icke skola utgå för tid före 1948 års ingång.

I övrigt har utskottet icke något att erinra mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget.

Beträffande anslagsäskandet har i propositionen angivits, att bruttokostnaderna

för allmänna barnbidrag för barn under 16 år för år 1948 beräknas

uppgå till omkring 416 miljoner kronor. Härtill kommer den kostnad,

som kunde beräknas uppkomma genom allmänna barnbidrag till barn som

fyllt 16 år. Denna kostnad har beräknats till inemot 4*4 miljoner kronor.

Totalkostnaderna för de allmänna barnbidragen under år 1948 har i propositionen

beräknats till omkring 420 miljoner kronor. Kostnaderna för allmänna

barnbidrag för budgetåret 1947/48 har upptagits till hälften av beloppet

420 miljoner kronor eller alltså 210 miljoner kronor. Utskottet har

föreslagit, att allmänt barnbidrag icke skall utgå för barn i åldern 16—18 år.

Därest detta förslag bifalles av riksdagen, torde kostnaderna för allmänna

barnbidrag under budgetåret 1947/48 kunna beräknas till omkring 208 miljö
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

25

ner kronor. Utskottet föreslår därför, att riksdagen till allmänna barnbidrag

för budgetåret 1947/48 anvisar ett förslagsanslag av 208 miljoner kronor.

Utskottet får slutligen erinra, att här ifrågavarande anslag icke kunnat

medtagas i riksstaten för budgetåret 1947/48. Anslaget bör därför anvisas å

tilläggsstat I till nämnda riksstat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag å motionerna I: 300, I: 301,

11:443 och 11:444 och med förklaring att det genom förevarande

proposition, nr 220, framlagda lagförslaget icke

kunnat i oförändrat skick antagas — måtte för sin del antaga

följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om allmänna barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna

medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag

med 260 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som

icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt

och mantalsskriven i riket.

2 §•

Allmänt barnbidrag utgår från och med kvartalet efter det, varunder barnet

fötts eller rätt till sådant bidrag eljest uppkommit, till och med det kvartal,

varunder barnet fyller sexton år.

För barn, som fyllt sexton år och

som kan antagas på grund av fortsatt

utbildning, sjukdom eller av annan

anledning icke kunna genom eget arbete

i mera avsevärd män bidraga till

sitt uppehälle, må, om barnet ej heller

äger egna tillgångar av betydenhet,

allmänt barnbidrag utgå jämväl

för senare tid än i första stycket

sägs, dock längst till och .med det

kvartal, varunder barnet fyller aderton

år. Åtnjuter barnet folkpension

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller försörjes det eljest i väsentlig

mån av det allmänna, skall vad nu

sagts dock ej gälla.

3 §■

Avlider barn, för vilket allmänt barnbidrag utgår, eller inträffar eljest

omständighet, på grund varav sådant bidrag icke längre må utgå för barnet,

skall bidraget indragas från och med kvartalet efter det, varunder dödsfallet

inträffade eller förändringen ägde rum.

^ §■

Den som uppbär allmänt barnbidrag

för barn som fyllt sexton år är

pliktig att, om barnets förhållanden

så förändrats att det i mera avsevärd

mån kan bidraga till sitt uppehälle,

utan dröjsmål meddela detta till den

barnavårdsnämnd, genom vars försorg

bidraget utbetalas.

5 §. 4 §.

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn tillkommer, där

barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller,

om modern till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är för längre

tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, barnets fader samt i annat fall den

som har vårdnaden om barnet.

I fråga om fosterbarn eller barn, som eljest fostras i annat enskilt hem

än hos den som har vårdnaden om barnet, skall dock rätten att uppbära

allmänt barnbidrag för barnet i stället tillkomma barnafostraren, såframt ej

barnavårdsnämnden annorlunda förordnar.

övergår rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn å annan

person än den som tidigare uppburit bidraget, må barnavårdsnämnden, om

särskilda skäl därtill prövas föreligga, omhändertaga bidraget för löpande

kvartal och fördela detsamma å de för kvartalet bidragsberättigade.

6 .§■

Finnes någon, som enligt 5 § äger

uppbära allmänt barnbidrag, icke

vara skickad att handhava detsamma,

må barnavårdsnämnden förordna

att bidraget i stället skall utbetalas

till den andre av föräldrarna eller

5 §■

Finnes någon, som enligt 4 § äger

uppbära allmänt barnbidrag, icke

vara skickad att handhava detsamma,

må barnavårdsnämnden förordna

att bidraget i stället skall utbetalas

till den andre av föräldrarna eller

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.)

barnavårdsinan för barnet eller annan

lämplig person. Nämnden må

ock, då synnerliga skäl äro därtill,

själv omhändertaga bidraget för att

användas för barnets bästa på sätt

som prövas vara för barnet mest

gagneligt.

(Utskottets förslag.)

barnavårdsinan för barnet eller annan

lämplig person. Nämnden må

ock, då synnerliga skäl äro därtill,

själv omhändertaga bidraget för att

användas för barnets bästa på sätt''

som prövas vara för barnet mest

gagneligt.

7 §. 6 §.

För kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller

för kost och bostad åt barnet helt bestridas av statsmedel, utgår icke allmänt

barnbidrag.

8 §■

Där vid ingången av visst kvartal

barn, för vilket allmänt barnbidrag

utgår, på allmän bekostnad vårdas

å anstalt i annat fall än i 7 § avses,

äger det kommunala organ, som svarar

för vårdkostnaden, uppbära på

kvartalet belöpande allmänt barnbidrag

för barnet och därav gottgöra

sig för nämnda kostnad i den mån

ersättning därför må uttagas av barnet

eller annan enskild person. Uppkommer

överskott, skall detta redovisas

till den bidragsberättigade.

7 §■

Där vid ingången av visst kvartal

barn, för vilket allmänt barnbidrag

utgår, på allmän bekostnad vårdas

å anstalt i annat fall än i 6 § avses,

äger det kommunala organ, som svarar

för vårdkostnaden, uppbära på

kvartalet belöpande allmänt barnbidrag

för barnet och därav gottgöra

sig för nämnda kostnad i den mån

ersättning därför må uttagas av barnet

eller annan enskild person. Uppkommer

överskott, skall detta redovisas

till den bidragsberättigade.

9 §.

Vill någon uppbära allmänt barnbidrag

för barn som ej fyllt sexton

år, skall han därom göra anmälan till

barnavårdsnämnden i den kommun,

där barnet är kyrkobokfört.

« §■

Vill någon uppbära allmänt barnbidrag,

skall han därom göra anmälan

till barnavårdsnämnden i den

kommun, där barnet är kyrkobokfört.

Anmälan alt barnbidrag för visst barn synes böra utgå må ock göras av

annan person, som vårdar barnet eller eljest svarar för detsamma, samt av

styrelse för anstalt, där barnet är intaget, ävensom av fattigvårdsstyrelse

och barnavårdsnämnd.

10 §.

Har anmälan som avses i 9 § blivit

gjord, skall barnavårdsnämnden

•9 §.

Har anmälan som avses i 8 § blivit

gjord, skall barnavårdsnämnden

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

besluta, huruvida allmänt barnbidrag

skall utgå för barnet, ävensom fastställa

vem som äger uppbära bidraget.

Även utan att anmälan som avses

i 9 § blivit gjord må barnavårdsnämnd,

om förhållandena därtill föranleda,

besluta om utbetalning av allmänt

barnbidrag för visst barn.

(Utskottets förslag.)

besluta, huruvida allmänt barnbidrag

skall utgå för barnet, ävensom fastställa

vem som äger uppbära bidraget.

Även utan att anmälan som avses

i 8 § blivit gjord må barnavårdsnämnd,

om förhållandena därtill föranleda,

besluta om utbetalning av allmänt

barnbidrag för visst barn.

Beslut, varigenom den som har vårdnaden om visst barn berättigas uppbära

allmänt barnbidrag för barnet, må, därest barnavårdsnämnden så medgivit,

å nämndens vägnar meddelas av ledamot av nämnden eller tjänsteman

hos densamma.

11 §.

Ansökning om allmänt barnbidrag

för barn som fgllt sexton är göres av

den, som anser sig berättigad att åtnjuta

sådant bidrag, hos barnavårdsnämnden

i den kommun, där barnet

år kgrkobokfört.

Beslut i anledning av ansökningen

meddelas av barnavårdsnämnden.

n §.

För kvartal, som gått till ända mer

än ett år före det anmälan enligt 9 §

gjordes eller beslut enligt 10 § andra

stycket meddelades, utgår icke allmänt

barnbidrag. Vad nu sagts skall äga

motsvarande tillämpning beträffande

allmänt barnbidrag för barn som fgllt

sexton år.

10 §.

För kvartal, som gått till ända mer

än ett år före det anmälan enligt 8 §

gjordes eller beslut enligt 9 § andra

stycket meddelades, utgår icke allmänt

barnbidrag.

13 §. 11 §.

Barnbidrag utbetalas kvartalsvis genom vederbörande barnavårdsnämnds

försorg. Angående sättet och tiden för utbetalningen meddelar Konungen

närmare bestämmelser.

U §■

Har någon genom oriktiga uppgifter

eller genom underlåtenhet att fullgöra

honom enligt 4 § åliggande anmälningsskyldighet

eller annorledes

12 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter

eller annorledes förorsakat att allmänt

barnbidrag för visst barn obehörigen

utgått eller har någon eljest

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.)

förorsakat att allmänt barnbidrag för

visst barn obehörigen utgått eller har

någon eljest obehörigen eller med för

högt belopp uppburit sådant bidrag

och har han skäligen bort inse detta,

skall återbetalning ske av vad för

mycket utbetalats, där ej i särskilt

fall socialstyrelsen finner anledning

att helt eller delvis eftergiva sådan

återbetalningsskyldighet.

(Utskottets förslag.)

obehörigen eller med för högt belopp

uppburit sådant bidrag och har han

skäligen bort inse detta, skall återbetalning

ske av vad för mycket utbetalats,

där ej i särskilt fall socialstyrelsen

finner anledning att helt

eller delvis eftergiva sådan återbetalningsskyldighet.

15 §. 13 §.

Rätt till allmänt barnbidrag må ej överlåtas och kan förty icke tagas i mät

för gäld.

16 §. U §.

Socialstyrelsen har att öva tillsyn över tillämpningen av denna lag och

med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt äger i sådant avseende

till ledning för barnavårdsnämnderna meddela råd och anvisningar.

17 §. 15 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i ärende angående allmänt barnbidrag må

klagan föras hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola hava inkommit

till länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden erhöll kännedom om

beslutet.

Utan hinder av anförda besvär lände barnavårdsnämndens beslut till efterrättelse,

där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

Finner länsstyrelsen anledning därtill

föreligga, må länsstyrelsen, även

om besvär ej anförts, till omprövning

upptaga barnavårdsnämnds beslut,

varigenom någon berättigats uppbära

allmänt barnbidrag för barn som

fyllt sexton år.

18 §. 16 §.

Är någon missnöjd med länsstyrelses beslut i ärende angående allmänt

barnbidrag, må han däröver anföra besvär hos socialstyrelsen senast å trettionde

dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet,

över socialstyrelsens utslag må klagan ej föras.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

19 §. 17 §.

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas

erforderliga för lagens tillämpning meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1947, dock att allmänna barnbidrag

icke skola utgå för tid före 1948 års

ingång.

Denna lag träder i kraft den 1

augusti 1947, dock att allmänna barnbidrag

icke skola utgå för tid före

1948 års ingång.

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville till omprövning upptaga frågan

om ersättning till kommunerna för kostnader i anledning

av de allmänna barnbidragen och för riksdagen framlägga

förslag härom;

C. att riksdagen måtte till Allmänna barnbidrag å tillläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 208 000 000 kronor;

D. att motionen 11:420 måtte anses besvarad genom vad

utskottet under B. hemställt; samt

E. att motionen 11:419, i den mån den icke besvarats

genom vad utskottet under A. och B. hemställt, icke matte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juli 1947.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från statsutskottet: herrar Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Albertsson,

Mårtensson, Pettersson i Dahl och Petterson i Degerfors; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Forslund, Wahlund,

Hagård, fru Nordgren och herr Jacobsson i Igelsbo.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

31

Reservation

av herrar Mannerskantz och Hagård, vilka ansett, att utskottets utlåtande

hade bort erhålla följande lydelse:

En reform i ändamål att lätta barnkostnaderna för familjerna har länge

betraktats som en angelägen samhällsuppgift. Det har ansetts rimligt, att

i synnerhet de familjer bli föremål för hjälp, vilka icke ha så stora inkomster,

att de skattefria avdragen vid beskattningen kunna fullt utnyttjas.

Utskottet delar uppfattningen, att detta är en fråga, som snarast bör lösas.

I motion nr 1: 300 har föreslagits, att riksdagen måtte avslå den nu föreliggande

propositionen och hemställa om ny allsidig utredning rörande frågan

om effektiva stödåtgärder för barnfamiljerna. Såsom skäl härför har

anförts bland annat, att det allmänna ekonomiska läget med de ytterst

starka inflationistiska tendenserna nu kräver den största återhållsamhet med

statens utgifter. Det är enligt motionärens uppfattning icke uteslutet, att

inflationen kan taga sådan fart och få sådana verkningar för stora folkgrupper,

att kraftålgärder måste vidtagas från det allmännas sida för att

bringa hjälp åt barnfamiljerna efter helt andra synpunkter och riktlinjer

än dem som legat till grund för Kungl. Maj ds förslag.

Utskottet delar uppfattningen, att lägets allvar ger anledning till frågan

huruvida det icke föreligger skäl att uppskjuta barnbidragsreformen samt

ställa sig avvaktande och se hur den närmaste ekonomiska utvecklingen

kommer att gestalta sig. Ett sådant uppskov skulle emellertid i nuvarande

politiska läge förutsätta en allmän anslutning, som icke varit möjlig att

åvägabringa.

Mot det i propositionen framlagda förslaget ha rests vägande invändningar

vid remissbehandlingen samt i ett flertal motioner i anledning avpropositionen.

I synnerhet har man riktat sig emot den sammankoppling

som skett av frågan om barnbidrag med frågan om skattefria barnavdrag.

Utskottet delar de betänkligheter, som anförts härutinnan. Huvuduppgiften

är att genom kontanta barnbidrag skapa lättnad för de familjer, som ha

så låga inkomster, att de icke kunna fullt utnyttja det skattefria barnavdraget,

d. v. s. familjer som verkligen äro i behov av stöd. Detta bör, enligt utskottets

mening, dock icke medföra, att bördan för andra familjer ökas

genom att de skattefria barnavdragen slopas. Genom en sådan anordning

skulle dessa senare familjer på ett mycket mera kännbart sätt än förut

komma att drabbas av progressiviteten i skattesystemet, något som är av vikt

att beakta med hänsyn till den avsevärda skärpning av progressiviteten vilken

föreslås i proposition nr 212 till denna riksdag. Det i denna proposition

framlagda skatteförslaget samt föreliggande barnbidragsförslag skulle för

barnfamiljernas del medföra, att dessa själva finge betala kostnaderna för

en reform, som i stället borde syfta till att på andra kategorier fördela en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr A.

del av utgifterna för barnen. Det förefaller som om den befolkningspolitiska

linje, vilken hittills legat till grund för diskussionen, väsentligen förlorats i

de föreliggande förslagen till skatte- och barnbidragsreformen.

Enligt utskottets uppfattning bör den viktiga principen om skatt efter

förmåga upprätthållas i beskattningssyslemet. Barnfamiljerna böra bidraga

med ett förhållandevis mindre belopp än andra familjer, då det gäller att

bestrida kostnaderna för allmänna angelägenheter. Med hänsyn härtill anser

utskottet, att de skattefria barnavdragen böra bibehållas vid beskattningen.

I den mån kontanta barnbidrag skola införas — härutinnan delar utskottet

såsom ovan framhållits departementschefens uppfattning —- kunna dessa

till följd härav bestämmas att utgå i sådan ordning, att de komma huvudsakligen

sådana familjer till godo, vilka behöva detta extra tillskott för bestridande

av barnkostnaderna. Om de skattefria barnavdragen bibehållas

föreligger icke skäl att bestämma barnbidragens belopp lika för alla utan

hänsyn till föräldrarnas ekonomiska ställning.

Vid övervägande av frågan angående barnbidragens storlek med hänsyn

till de härovan anförda synpunkterna har utskottet ansett sig kunna biträda

det förslag som framlagts i motionerna 1:301 och 11:443. Eftersom man

vid bibehållna skattefria barnavdrag icke torde komma ifrån att bestämma

bidragen efter en graderad skala, bör denna vara så beskaffad, att därav

tydligt och utan vidlyftiga utredningar framgår, huru stort belopp som

skall utgå i varje särskilt fall. Under förutsättning att nuvarande barnavdrag

bibehållas, böra barnbidragen bestämmas att utgå med 260 kronor

vid en taxerad inkomst intill högst 5 000 kronor, med 200 kronor i inkomstlägena

5 000—8 000 kronor, med 150 kronor i inkomstlägena 8 000—13 000

kronor samt med 100 kronor i inkomstlägena 13 000—20 000 kronor, allt

räknat per barn och år. Vid inkomster å 20 000 kronor och däröver böra

bidrag icke utgå.

I övrigt har utskottet icke något att erinra emot det framlagda förslaget

till lag om allmänna barnbidrag. Kostnaderna för en barnbidragsreform

efter de av utskottet biträdda grunderna kunna för budgetåret 1947/48 beräknas

till 175 miljoner kronor.

Den av utskottet härovan intagna ståndpunkten förutsätter, såsom härovan

antytts, att barnavdragen bibehållas i beskattningssystemet. Därest

riksdagen emellertid vid behandling av proposition nr 212 beslutar att slopa

dessa bidrag förfaller utskottets berörda förslag. Under sådana förhållanden

skulle det icke vara skäligt att motsätta sig, att barnbidrag utgå till alla barnfamiljer

oavsett deras ekonomiska ställning. Däremot kan det enligt utskottets

mening ifrågasättas, om barnbidragen lämpligen böra utgå med lika

belopp för alla barn. Även om ett sådant system skulle i och för sig medföra

en administrativ förenkling synes detta, såsom framhållits i motionen

II: 444, dock icke kunna få vara det enda eller utslagsgivande motivet. Även

familjesociala och befolkningspolitiska synpunkter måste tillbörligt beaktas

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

33

och bli avgörande. Den angelägnaste familjesociala uppgiften nu måste vara

att lämna just de stora familjerna, där föräldrarna tagit på sig omsorgen

om och ansvaret för en stor barnskaras fostran, en så verksam hjälp, att

dessa familjer inte tvingas ned till en avsevärt lägre levnadsstandard än

barnlösa eller barnfattiga. En förskjutning av hjälpen till flerbarnsfamiljernas

favör synes utskottet både socialt rättvis och befolkningspolitiskt påkallad.

En gradering av bidragen alltefter barnantalet skulle för övrigt icke

innebära någon principiell nyhet, alldenstund det nuvarande skattesystemets

barnavdrag som bekant äro differentierade och lägre för de två första

barnen än för de efterföljande.

I den senast berörda motionen har anförts, att det med hänsyn till det

statsfinansiella läget nu inte är tänkbart att endast höja bidragen till barnen

i de stora familjerna utöver det i propositionen föreslagna beloppet. En

viss nedsättning därav till enbarnsfamiljerna och i mindre utsträckning till

tvåbarnsfamiljerna bleve enligt motionärernas mening ofrånkomlig, såvitt

hjälpen till de stora familjerna skulle bli något så när verksam. Motionärerna

bortsåge härvid inte ifrån att det första barnets ankomst inte sällan

medför stora förändringar i en familjs försörjningsförhållanden. Å andra

sidan torde man ha fog för den uppfattningen att en nutida svensk familj

i normala fall efter den allmänna inkomststegringen borde kunna ha råd att

fostra ett enda barn utan att därigenom åsamkas några större ekonomiska

bekymmer. Det kunde knappast heller hävdas att det vore enbarnsfamiljerna

som aktualiserat kravet på allmänna barnbidrag. Som regel torde de största

bekymren bland de mindre bemedlade vid det förstå barnets födelse vara att

hänföra till engångsutgifter, men dessa torde i de flesta fall kunna lättas

genom mödrahjälpen. I vart fall syntes det motionärerna vara alldeles tydligt,

att enbarnsfamiljernas behov av bistånd icke kunde vara proportionellt lika

stort som de stora barnfamiljernas.

I anslutning till vad sålunda anförts har i motionen 11:444 föreslagits att

barnbidragen fastställas till olika belopp alltefter barnens antal i familjen.

Två alternativ hava ansetts vara de närmast till hands liggande, nämligen

dels 150 kronor för första barnet, 300 kronor för andra barnet och 450 kronor

för tredje och efterföljande barn, dels 200 kronor, 300 kronor resp. 400

kronor. Därest riksdagen vid beslut om differentiering av barnbidragen inte

i år skulle anse sig kunna fastställa regler för vissa i motionerna angivna

och andra tänkbara tveksamma fall — exempelvis då det gäller barnen inom

ett äktenskap, vilka uppfostras på skilda ställen, utomäktenskapliga barn,

samt fall, då en familj helt övertagit fostran t. ex. av en släktings barn -—

borde det enligt motionärerna till nöds vara tillräckligt att sådana frågor

efter särskild utredning löstes i början av nästkommande års riksdag och

att bidragen eller bidragstillskotten därefter retroaktivt utbetalades för de

barn, som berördes av de erforderliga kompletterande bestämmelserna. Här
-

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. 2 avd. Nr A.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

vid torde även barnbidragens förhållande till övriga former av familjesocial

hjälp bättre preciseras än som enligt regeringsförslaget skett.

Utskottet ansluter sig i princip till det sålunda i motionen II: 444 väckta

förslaget, därest de skattefria barnbidragen slopas och till följd därav förutsättningarna

för en efter familjernas ekonomiska förhållanden graderad

skala för barnbidragens belopp skulle bortfalla. Därvid vill utskottet förorda,

att barnbidragens belopp bestämmas enligt alternativ I till 150 kronor

för första barnet, 300 kronor för andra barnet och 450 kronor för tredje och

ett vart av efterföljande barn, vilka belopp synas lämpligen avvägda. Barnbidragsbeloppen

torde icke böra sättas högre än nu angivits, innan erfarenhet

vunnits av den helt nya hjälpform som barnbidragssystemet utgör.

Kostnaderna för en barnbidragsreform enligt sist angivna grunder torde

komma att uppgå till 380 miljoner kronor om året. För budgetåret 1947/48

skulle följaktligen erfordras ett anslag för ändamålet av 190 miljoner kronor.

Med det anförda anser sig utskottet hava tagit ställning jämväl till övriga

i ämnet väckta motioner.

Utskottets hemställan.

A. Under förutsättning, att riksdagen vid behandling av prop. nr 212 med

förslag till ändringar i kommunalskattelagen m. m. avslår förslaget att slopa

de skattefria barnavdragen vid statsbeskattningen, hemställer utskottet,

1) att riksdagen — med bifall till motionerna I: 301 och

11:443 och med förklaring att riksdagen funnit vissa ändringar

böra vidtagas i det genom förevarande proposition,

nr 220, framlagda lagförslaget — måtte för sin del antaga

nämnda förslag med den ändring, att 1 § ävensom ikraftträdande-

och övergångsbestämmelserna erhålla följande

lydelse:

1 §•

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna

medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag.

Allmänt barnbidrag utgår för år och barn räknat med 260 kronor, därest

föräldrarnas årsinkomst understiger 5 000 kronor, med 200 kronor därest

årsinkomsten uppgår till 5 000 kronor men understiger 8 000 kronor, med

150 kronor därest årsinkomsten uppgår till 8 000 kronor men understiger

13 000 kronor och med 100 kronor därest årsinkomsten uppgår till 13 000

kronor men understiger 20 000 kronor.

Såsom inkomst, vilken enligt denna paragraf skall läggas till grund för

bestämmandet av barnbidragets storlek, anses det belopp, för vilket vederbörande

under nästföregående kalenderår blivit taxerad till statlig inkomstskatt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 4.

35

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som

icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt

och mantalsskriven i riket.

(Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser:)

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1947, dock att allmänna barnbidrag

icke skola utgå för tid före 1948 års ingång.

Vad i 1 § sägs om taxering till statlig inkomstskatt skall till och med år

1949 gälla taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

2) att riksdagen måtte till Allmänna barnbidrag å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 175 000 000 kronor.

B. Därest riksdagen vid behandling av prop. nr 212 med förslag till ändringar

i kommunalskattelagen m. m. antager förslaget om slopande av de

skattefria barnavdragen vid statsbeskattningen hemställer utskottet,

1) att riksdagen — med bifall till motionen II: 444 och

med förklaring att riksdagen funnit vissa ändringar böra

vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 220, framlagda

lagförslaget — måtte för sin del antaga nämnda förslag

med den ändring att 1 § ävensom ikraftträdandebestämmelserna

erhålla följande lydelse:

1 §•

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna

medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag

med för år räknat 150 kronor för första barnet, 300 kronor för andra

barnet och 450 kronor för ett vart av följande barn.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som

icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt

och mantalsskriven i riket.

(Ikraftträdandebestämmelserna:)

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1947, dock att allmänna barnbidrag

icke skola utgå för tid före 1948 års ingång.

2) att riksdagen måtte till Allmänna barnbidrag å tilläggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 190 000 000 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.