Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947148 till social upplysningsfilm, jämte i ämnet väckt motion.

1947-05-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:121, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947148 till social upplysningsfilm, jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 121.

Nr 121.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

för budgetåret 1947148 till social upplysningsfilm,

jämte i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 145 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 mars 1947, föreslagit

riksdagen att till Social upplysningsfilm för budgetåret 1947/48 under

V huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 125 000 kronor.

I anledning av en vid 1946 års riksdag inom andra kammaren av fru Disa

Västberg väckt motion (II: 386) anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 29 maj 1946 (nr 284) om skyndsam utredning om och på vad sätt och

i vilken utsträckning statsmakterna kunna och böra främja tillkomsten av

kortare upplysningsfilmer i syfte att popularisera och sprida kunskap om i

främsta rummet samhällets egen sociala hjälpverksamhet.

Genom beslut den 28 juni 1946 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

socialdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att inom departementet

verkställa utredning om dels inrättande av ett socialmuseum, dels

ock statsmakternas medverkan i syfte att främja tillkomsten av upplysningsfilmer

i sociala ämnen.

De sakkunniga — studierektorn Alva Myrdal, tillika ordförande, redaktören

Gotthard Johansson, fil. lic. Brita Akerman-Johansson, ledamoten av

riksdagens andra kammare, ombudsmannen John Lundberg, direktören Gustaf

Munthe, direktören Hilding Skjöld, redaktören Nils Thedin och kanslichefen

Erik Thörnberg — vilka antagit benämningen Kommittén för social

upplysning, ha i skrivelse den 4 januari 1947 framlagt förslag till provisoriska

åtgärder för statligt stöd åt produktionen av upplysningsfilmer i sociala

ämnen.

Inledningsvis framhåller kommittén, att det av direktiven för dess arbete

finge anses framgå, att båda de utredningar, som blivit kommittén anförtrodda,

hade sin grund i det ofta vitsordade behovet av åtgärder från det

allmännas sida för att bland allmänheten sprida ökad upplysning och fördjupade

insikter om det svenska samhället och dess aktuella problem samt

om vad som av statsmakterna uträttats och planerats, företrädesvis på det

under de sista decennierna starkt utvecklade socialpolitiska området. Sedan

kommittén anfört vissa synpunkter i fråga om de olika propaganda-, informations

eller reklamformer, som kunde ifrågakomma i den sociala upplysningsverksamheten,

anför kommittén följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121.

3

Utifrån dessa synpunkter hade kommittén under sina överläggningar funnit

det vara nödvändigt att planmässigt undersöka, vilka arter och områden

av social upplysning och information, som skulle vara önskvärda i vårt land

och att på grundval av sålunda gjorda överväganden uppdraga riktlinjer

för och vidare utforma en för den samlade sociala upplysningsverksamheten

lämplig organisation, där varje ifrågakommande upplysningsmedel skulle

beredas ett lämpligt avpassat utrymme. Det kunde nämnas, att diskussionerna

inom kommittén närmast syntes peka på en organisation, uppdelad på

tre huvuddetaljer: en utställnings-, en publikations- och en filmdetalj.

Kommittén hade därmed — uttalas det vidare — angivit sin ståndpunkt

till frågan om sambandet mellan de båda utredningar, som anförtrotts densamma:

förslag om den slutliga organisationen för ett socialmuseum, å ena

sidan, och en permanent social filminformation, å andra sidan, måste behandlas

i ett sammanhang. Att därvid söka finna en avvägning mellan de

statliga myndigheternas och de folkliga organisationernas intresse i att medverka

framstode för kommittén som en synnerligen betydelsefull uppgift.

Behovet av socialt orienterad upplysningsfilm vore emellertid enligt vad

kommittén kunnat konstatera synnerligen trängande. Med hänsyn därtill

hade kommittén funnit angeläget att framlägga ett förslag, som — utan att

föregripa kommitténs ställningstagande till den ena eller andra organisationsformen

för en mera permanent upplagd filmverksamhet — avsåge att

skapa provisoriska förutsättningar för framställning under den näimaste

framtiden av ett antal upplysningsfilmer i sociala ämnen. Kommittén förklarar

sig emellertid vilja återkomma till frågan om filmens plats i det sociala

upplysningsarbetet i ett senare betänkande med förslag rörande den sociala

upplysningsverksamhetens organiserande.

Beträffande innehållet av kommitténs skrivelse utöver nu anförda principiella

utgångspunkter för kommitténs förslag får utskottet hänvisa till

statsrådsprotokollet (s. 4—12).

Till kommitténs förslag ha ledamöterna Skjölcl och T hornberg fogat ett av

dem gemensamt avgivet särskilt yttrande (s. 12 och 13).

I ärendet ha infordrade yttranden avgivits av statskontoret och statens

biografbyrå (s. 13—15).

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Åt kommittén för social upplysning har anförtrotts två utredningsuppdrag,

som båda ha sin grund i behovet av vidgad allmän upplysning på det

socialpolitiska området. Det ena uppdraget avser utredning av frågan om

inrättande av en permanent institution — tills vidare benämnd socialmuseum

— vilken i utställningens form skulle verka för ökad kännedom om

vårt lands sociala förhållanden och socialpolitiska verksamhet. Kommitténs

andra uppgift är att verkställa en av 1946 års riksdag begärd utredning i

avseende å spörsmålen om och på vad sätt och i vilken utsträckning statsmakterna

kunna och böra främja tillkomsten av kortare upplysningsfilmer

i syfte att popularisera och sprida kunskap om i främsta rummet samhällets

egen sociala hjälpverksamhet.

I direktiven för kommittéarbetet uttalade jag, att det sannolikt komme att

visa sig fördelaktigt att ta filmen i anspråk för vissa av de ämnen det ifrå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 121.

gasatta socialmuseet hade till syfte att åskådliggöra. Det av mig sålunda

antydda och av kommittén sedermera närmare utvecklade sambandet mellan

de båda utredningsuppdragen har föranlett kommittén att upptaga desamma

till utredning i ett sammanhang. Frågan om filmens plats i det sociala

upplysningsarbetet förklarar sig kommittén skola behandla i det betänkande,

som av densamma planeras rörande den sociala upplysningsverksamhetens

organiserande. Emellertid har kommittén på grundval av sina

preliminära överväganden i filmfrågan funnit sig böra redan nu framlägga

ett förslag, som tar sikte på att under statens ekonomiska medverkan skapa

provisoriska förutsättningar för framställning under det närmaste året

av ett begränsat antal upplysningsfilmer i sociala ämnen. För ändamålet

begäres ett anslag å tilläggsstat för innevarande budgetår av 150 000 kronor.

De två myndigheter, som på min anmodan yttrat sig över förslaget —

statens biografbyrå och statskontoret — ha i princip tillstyrkt detsamma.

För egen del hyser jag ingen tvekan om att filmen, rätt använd, besitter

stora möjligheter som hjälpmedel i det sociala upplysningsarbetet. I vad

kommittén härutinnan anfört kan jag instämma. Det starka ekonomiska

stöd, som statsmakterna i vässa främmande länder — exempelvis Danmark

— funnit sig böra lämna till främjande av produktionen av socialt orienterad

upplysningsfilm, är i detta avseende belysande. Vad som framkommit i

anledning av en rundfråga, som kommittén låtit företaga bland vässa myndigheter

och organisationer, synes ge starkt belägg för att man bland företrädarna

för den sociala verksamheten i vårt land funnit tiden vara inne

för att det allmänna tar filmen i sin tjänst som socialt upplysningsmedel.

Den mångfald av för filmbearbetning aktuella sociala ämnen, som redovisats

i detta sammanhang, står onekligen i stark kontrast till det anmärkningsvärt

ringa antal sociala upplysningsfilmer, som landets filmproducenter

för närvarande kunna erbjuda för uthyrning eller som annorledes stå till

allmänt förfogande.

Jag väll därför förorda kommitténs förslag att — i avbidan på dess slutliga

ställningstagande i frågan om en mera permanent bedriven social filminformation

under statsmakternas medverkan — medel redan nu beräknas för en

mindre produktion av sociala upplysningsfilmer. Fråga uppstår då, huru en

dylik provisorisk filmverksamhet lämpligen bör organiseras. I kommitténs

framställning föreligga två förslag till prövning, vilka båda förutsätta de

enskilda filmföretagens medverkan för filminspelningen. Kommittémajoriteten

har föreslagit, att verksamheten skall stå under kommitténs egen ledning

och tillsyn. Häremot står ett av två reservanter inom kommittén framfört

förslag om tillskapandet för ändamålet av en med statligt stöd bedriven enskild

institution. Det sistnämnda förslaget anser jag mig för närvarande böra

avböja. Jag förutsätter emellertid, att detsamma blir föremål för fortsatt behandling

inom kommittén. De erfarenheter, som vunnits av informationsstyrelsens

på sin tid bedrivna filmproduktion, synas ge vid handen, att en

filmverksamhet av den här föreslagna begränsade omfattningen kan ombesörjas

under tämligen enkla organisatoriska former. En fördel med den av

kommittén förordade anordningen är vidare, att kommittén med stöd av de

i produktionsarbetet vunna erfarenheterna kan skaffa sig säkrare hållpunkter

för sitt slutliga ställningstagande i filmfrågan. Jag föreslår därför, att

kommitténs organisationsförslag godtages. Vad kommittén i övrigt anfört

i denna del föranleder icke någon erinran från min sida.

I fråga om den provisoriska verksamhetens omfattning har kommittén

föreslagit en kostnadsram av 150 000 kronor, för vilken summa kommittén

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 121.

5

räknat med att kunna lägga upp en produktion av 5—8 filmer, därvid

.jämkning förutsatts kunna vidtagas mellan kortare och längre filmer. Med

instämmande i de skäl, som av statens biografbyrå anförts till stöd för en

begränsning av antalet filmer, vill jag emellertid föreslå, att medelsanvisningen

begränsas till 125 000 kronor. Jag ansluter mig till den av kommittén framförda

tanken, att en av de ifrågakommande filmerna utformas för visning

utomlands. Kravet på filmernas kvalitet, innehållsmässigt och tekniskt, får

givetvis ställas högt, icke minst beträffande utomlandsfilmen. Det av mig

förordade beloppet synes böra anvisas å riksstaten under femte huvudtiteln

för budgetåret 1947/48 i form av ett särskilt reservationsanslag under rubriken

Social upplysningsfilm. Fördelningen av anslaget torde — såsom kommittén

föreslagit -— få bli beroende av de beslut, som Kungl. Majrt, på framställningar

av kommittén, i varje särskilt fall må meddela.

Vad av statens biografbyrå anförts i fråga om lämpligheten av en organisatorisk

samordning mellan olika föreslagna eller ifrågakommande statliga

stödåtgärder på filmområdet synes mig böra ägnas nödigt beaktande av kommittén

under dess fortsatta utredningsarbete.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft

en inom andra kammaren av herr Boman i Stafsund in. fl. väckt motion

(II: 366), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå propositionen.

Beträffande de skäl, vilka anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Utan tvivel erbjuder filmen, såsom departementschefen framhållit, stora

möjligheter som hjälpmedel i det sociala upplysningsarbetet. Frågan om dess

plats i detta arbete ämnar kommittén för social upplysning behandla i ett

planerat betänkande rörande den sociala upplysningsverksamhetens organiserande.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär att — såsom en provisorisk åtgärd

i avbidan på att frågan om en mera permanent social filminformation

under statsmakternas medverkan finner sin lösning —- medel redan nu beräknas

för en mindre produktion av sociala upplysningsfilmer. De erfarenheter,

som vunnits av informationsstyrelsens på sin tid bedrivna filmproduktion, ha

ansetts ge vid handen, att en filmverksamhet av den begränsade omfattning,

varom här är fråga, kan ombesörjas under tämligen enkla organisatoriska former.

Av bland annat denna anledning föreslås verksamheten skola stå under

kommitténs egen ledning och tillsyn. Departementschefen har framhållit, alt

en fördel därmed vore, att kommittén med stöd av de i produktionsarbetet

vunna erfarenheterna kunde skaffa sig säkrare hållpunkter för sitt slutliga

ställningstagande i filmfrågan.

1 motionen framhålles, att det slutliga resultatet av kommitténs arbete

borde avvaktas, innan statsmakterna toge ställning till frågan om upplysningsfilmer

i sociala ämnen.

Utskottet har funnit övervägande skäl tala för bifall till propositionen och

får därför hemställa,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 121.

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionen II: 366 till Social upplysnings film för

budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 125 000 kronor.

Stockholm den 13 maj 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 120.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Mannerskantz, Gustav Emil Andersson,

Falla, Rubbestad och Pettersson i Dahl, vilka ansett, att det slutliga resultatet

av kommitténs för social upplysning arbete bör avvaktas, innan statsmakterna

taga ställning till frågan om upplysningsfilmer i sociala ämnen och

att utskottet därför bort hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionen 11:366 avslå

ifrågavarande proposition.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471849

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1947/48 till social upplysning sfilm. a1 i texten