Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1947-05-22 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:142, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

1

Nr 142.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag

till avlöningar åt distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkterna

185, 186 och 203, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna såsom förslagsanslag till Bidrag till

avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m. 3 300000 kronor och till Bidrag till

avlöningar åt distriktssköterskor m. m. 1 300 000 kronor samt såsom reservationsanslag

till Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden 30 000

kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 196, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 21 mars 1947,

föreslagit riksdagen att dels besluta, att distriktsbarnmorska skall från och

med den 1 juli 1947 äga åtnjuta kontant lön enligt av föredragande statsrådet

Mossberg förordade grunder, dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag

till avlöningar åt distriktssköterskor, distriktsbarnmorskor samt sjuksköterskor

och barnmorskor inom den förebyggande mödra- och barnavården,

som av statsrådet förordats, att tillämpas från och med den 1 juli 1947, dels

godkänna de grunder för statsbidrag till distriktsbarnmorskas resor i samband

med hemförlossning och eftervård, som av statsrådet förordats, att tillämpas

från och med den 1 juli 1947, dels medgiva, att under budgetåret 1947/48 må

för anskaffande av skidbårar i rikets ödemarksområden utgå statsbidrag jämlikt

bestämmelserna i kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 208) med högst 500

kronor, dels ock under V a huvudtiteln för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag

anvisa till Bidrag till avlöningar åt distriktssköterskor m. m. 2 600 000

kronor, till Bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor m. m. 3 000 000

konto och till Bidrag till distriktsbarnmorskas resor i samband med hemförlossning

och eftervård 500 000 kronor samt såsom reservationsanslag anvisa

till Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden 50 000 kronor.

I sitt den 30 september 1946 avgivna betänkande (SOU 1946: 67) har 19U

års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, framlagt förslag

till löneställning för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal, ävensom

för distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor. Detta betänkande har i

vad det avser bland annat sjuksköterskeutbildad personal i statens tjänst

varit föremål för behandling vid årets riksdag, medan frågan om lönerna för

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 142—143.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 142.

distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor uppskjutits i avbidan på att grunderna

för statsbidrag till dessa befattningshavargruppers löner närmare prövats

av 1946 års statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukudrden.. Sistnämnda

sakkunniga ha med skrivelse den 6 februari 1947 avlämnat förslag till provisoriska

bestämmelser i ämnet, därvid de — med tanke på frågans omprövning

i ett vidare sammanhang — begränsat sig till sådana ändringar, som

betingats av övergången till bruttolönesystemet och den av 1944 års lönekomkommitté

föreslagna lönesättningen.

I samband med nu nämnda spörsmål ha i propositionen dels till behandling

upptagits 1941 års befolkningsutrednings betänkande om förlossningsvården

(SOU 1945:50), i vad angår bestridandet av kostnaderna för barnmorskas

resor och utrustning, dels ock något berörts norrlandskommitténs förslag rörande

kostnaderna för distriktssköterskas resor.

Löneställningen för distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor

m. fl. samt lönekostnadernas fördelning.

Efter redogörelse för gällande bestämmelser på hithörande område ävensom

för förevarande spörsmåls behandling av 1944 års lönekommitté, 1946 års

statsbidragssakkunniga samt i ärendet hörda remissmyndigheter anför föredragande

statsrådet Mossberg följande.

Det föreliggande ärendet rymmer två frågor, nämligen dels spörsmålet om

lönesättningen för distriktssköterskor, distriktsbarnmorskor och heltidsanställda

sjuksköterskor och barnmorskor inom den förebyggande mödra- och

barnavården, dels också frågan om utformningen av statens bidrag till lönekostnaderna

för nämnda befattningshavare. Som villkor för erhållande av

statsbidrag stipuleras nämligen, att huvudmännen garantera befattningshavarna

en viss minimilön.

Själva principen om minimilön som villkor för statsbidrag har avstyrkts av

stadsförbundets sjukvårdsdelegation såsom onödig och olämplig med hänsyn

till förefintliga löneöverenskommelser. Att märka är emellertid, att denna

princip sedan åtskillig tid accepterats för nu ifragavarande befattningshavargrupper,

varför här icke är fråga om att införa nagra nya lör huvudmännen

inskränkande bestämmelser. Då föreliggande förslag dessutom innebär,

att staten skulle avsevärt öka sitt ekonomiska engagemang, finner .lag

icke motiverat att i detta sammanhang förorda att regeln om viss minimilön

som villkor för statsbidrag slopas. .

I lönefrågan vill jag till en början erinra om att för distriktssköterskor

och heltidsanställd personal inom den förebyggande mödra- och barnavården

överenskommelse om lönesättningen träffats mellan landstingen och svensk

sjuksköterskeförening, avseende kalenderåren 1947 och 1948. Avtalet innebär

bl. a., att landstingen ersatt systemet med kontant lön och vissa naturaförmåner

med ett bruttolönesystem. Detta har utformats i anslutning till den av

1945 års lönekommitté framlagda och av 1946 års höstriksdag godkända nya

dyrortsgraderade löneplanen för statens befattningshavare. Distriktssköterskorna

hava därvid inplacerats i lönegrad Ca 13 (motsvarande A 9 i gällande

civila löneplan). För landstingens distriktsbarnmorskor ligger saken annorlunda

till, i det att nettolönesystemet tills vidare tillämpas. Förhandlingar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

3

om en övergång till den nya dyrortsgraderade löneplanen torde dock vara att

förvänta även för denna befattningshavargrupp. Städerna utanför landsting

hava emellertid sedan åtskillig tid tillämpat bruttolönesystemet för all nu

aktuell personal.

Lönefrågan har behandlats av 1944 års lönekommitté, som i sitt betänkande

rörande löneställningen för viss statsanställd personal in. m. förordat,

att minimilönen för distriktssköterska i princip bör — med hänsyn till

utbildningsförhållandena — sättas en lönegrad över avdelningssköterska,

av kommittén placerad i lönegrad Ca 13 (A 9). Under hänvisning till att landstingen

och personalorganisationerna enats om en lönesättning i Ca 13 för

distriktssköterska — medan avdelningssköterska placerats i Ca 12 (A 8) —

har kommittén likväl stannat för lönegrad Ca 13 som minimilön för distriktssköterska.

I flera remissyttranden har erinran mot denna lönesättning framkommit

med yrkanden om en icke obetydligt högre placering, sammanhängande

med förslag om högre lön för avdelningssköterska. I motiven har därvid

anförts, att distriktssköterska borde sättas minst en lönegrad över avdelningssköterska.

För distriktssköterska har som kompetensfordran uppställts krav på genomgång

av statens distriktssköterskeskola såsom påbyggnad på den vanliga

sjuksköterskeutbildningen. Distriktssköterskornas arbetsuppgifter torde

också mången gång kräva ett större mått av självständighet och omdöme

än avdelningssköterskornas. Den av 1944 års lönekommitté föreslagna principen,

att distriktssköterska skall placeras en lönegrad högre än avdelningssköterska,

synes mig därför riktig. Då innevarande års riksdag beslutat placera

avdelningssköterskorna vid de statliga sjukhusen i lönegrad Ca 12, förordar

jag, att minimilönen för distriktssköterska —- i enlighet med gällande

landstingsavtal -— sättes till lönegrad Ca 13.

Énligt hittills vedertagna principer hava heltidsanställda barnmorskor och

sjuksköterskor inom den förebyggande mödra- och barnavården garanterats

samma minimilön som distriktssköterska. Föreliggande förslag bygger också

härpå. Stadsförbundets sjukvårdsdelegation har i sitt remissyttrande framfört

yrkande om att minimilönen för mödra- och barnavårdscentralernas

personal icke skulle bestämmas till högre belopp än lönen för avdelningssköterska,

d. v. s. lönegrad Ca 12 (A 8). För egen del finner jag anledning

icke föreligga att i förevarande sammanhang frångå likställigheten i lönehänseende

mellan distriktssköterskorna och den heltidsanställda personalen

inom förebyggande mödra- och barnavården. Jag ansluter mig därför till

statsbidragssakkunnigas ståndpunkt i detta hänseende.

I fråga om distriktsbarnmorskorna har 1944 års lönekommittés förslag om

placering i lönegrad Ca 11 (A 7) tillstyrkts av samtliga hörda instanser med

undantag för barnmorskornas personalorganisation, som förordat lönegrad

Ca 16 (A 12). Då distriktsbarnmorskornas arbetsuppgifter i regel torde vara

mindre betungande än distriktssköterskornas och då deras utbildningstid

f. n. är avsevärt kortare än sjuksköterskornas, finner jag placeringen i lönegrad

Ca 11 under nuvarande förhållanden rimlig. Härvid vill jag förutskicka,

att jag i ett senare avsnitt av denna proposition framlägger förslag om att

barnmorskorna skola befrias från dem åvilande skyldighet att av egna medel

anskaffa för yrket erforderlig instrumentutrustning. Vidare vill jag i likhet

med 1944 års lönekommitté och olika myndigheter betona, att frågan om

utbildningen av sjuksköterskor och barnmorskor är föremål för utredning

genom sakkunniga. Fn omprövning av frågan om minimilönens storlek för

barnmorskorna kan därför väntas bli aktuell, sedan de sakkunniga framlagt

sill förslag. Därvid torde den av 1946 års statsbidragssakkunniga omförmäl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 112.

da kombinationen av distriktssköterske- och distriktsbarnmorskekompetens

kriiva särskild uppmärksamhet. I det nya landstingsavtalet hava dessa befattningar

placerats i lönegrad Ca 15 (A 11). l)å allenast tvenne dylika befattningar

för närvarande finnas, synes det näppeligen finnas anledning att,

som landstingsförbundet yrkat, under ett provisorium införa särregler om

minimilön för dessa befattningar.

I statsbidragsfrågan ha 1946 års statsbidragssakkunniga framlagt

förslag till provisoriska ändringar i gällande statsbidragsbestämmelser

för bestridande av avlöning, inklusive kallorts- och ödemarkstillägg, åt distriktssköterskor,

distriktsbarnmorskor samt heltidsanställd personal inom

förebyggande mödra- och barnavård. Förslaget innebär eu principiell hälftendelning

mellan staten och landstingen av ifrågavarande kostnader, Detta

medför visserligen icke obetydliga merkostnader för statsverket i förhållande

till för närvarande, motsvarande omkring 2,5 miljoner kronor. Erinras må

emellertid om att statsmakterna redan vid utformningen av nuvarande statsbidragssystem

för distriktssköterskorna realiter accepterat en hälftendelning

mellan staten och huvudmännen av lönekostnaderna och alt föreliggande

förslag beträffande dessa befattningshavare allenast innebär ett fullföljande

av denna princip. Hälftenprincipen har vidare sedan länge tillämpats jämväl

beträffande dispensärsköterskornas löner och av 1945 års riksdag godkänts vid

fördelningen av lönekostnaderna inom den spykiska barna- och ungdomsvården.

Att märka är tillika, att förslaget för distriktsbarnmorskornas del medför

genomsnittligt sett en reduktion av statens hittillsvarande bidrag. Statens

merkostnad för distriktssköterskor och personal inom den förebyggande

mödra- och barnavården motväges sålunda i icke ringa utsträckning av

den kostnadsminskning, som uppstår därigenom att staten för distriktsbarnmorskeväsendet

ej längre skulle ensam svara för de kontanta avlöningsförmånerna.

Skulle sistnämnda princip ha fullföljts, hade merkostnaden för

statsverket vid en inplacering av distriktsbarnmorskoma i lönegrad Ca 11

uppgått till 1,4 miljoner kronor. Jag anser mig under sådana förhållanden

kunna tillstyrka de sakkunnigas principförslag i denna del med undantag

dock för kallorts- och ödemarkstilläggen, vartill jag återkommer i det följande.

Jag vill liksom statsbidragssakkunniga tillägga, att fragan nu allenast galler

provisoriska bestämmelser i avvaktan på en mera allsidig prövning av

statsbidragssystemet för den öppna hälso- och sjukvården i allmänhet. Vid

sådant förhållande finnes ej anledning att för närvarande till behandling

upptaga spörsmålet om en utvidgning av statsbidragsrätten i vad avser distriktssköterskor

inom städerna utanför landsting.

Enligt det mellan landstingsförbundet och sjuksköterskeföreningen träffade

avtalet skola kallortstillägg utgå i enlighet med motsvarande statliga

regler med den jämkningen, att landstingens befattningshavare i vissa delar

av Dalarna och Västemorrlands län — till skillnad mot statens tjänstemän

— icke skulle erhålla sådant tillägg. För beräkningen av kallortstillägg har

en indelning skett i sex kallortszoner, varvid kallortstilläggen per befattningshavare

öka från 90 kronor i lägsta zonen till 720 kronor i högsta

zonen. Statsbidragssakkunniga, som utgått från att såväl distriktssköterskor

som distriktsbarnmorskor skola äga uppbära kallortstillägg enligt dessa bestämmelser,

ha föreslagit, att jämväl kostnaderna för kallortstilläggen skulle

halveras mellan staten och landstingen. Hälftenprincipen föreslås även tilb

lämpad beträffande de särskilda ödemarkstillägg, som för närvarande iitga

till distriktssköterskor resp. distriktsbarnmorskor i rikets ödemarksområden

med högst 500 kronor resp. 400 kronor per befattningshavare och som av de

sakkunniga förutsatts skola bibehållas även efter införandet av kallortstill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

a

läggen. Detta förslag har mött erinran från statskontoret, som i likhet med

1944 års lönekommitté ansett särskilt ödemarkstillägg icke böra utgå vid sidan

av kallortstilläggen.

Det är givetvis av vikt, att rekryteringen av distriktssköterske- och distriktsbarnmorskebefattningarna

inom rikets ödemarksområden i möjligaste mån

tryggas. Enligt min uppfattning skulle detta ske bäst genom bibehållande av

de särskilda ödemarkstillägg, som nu utgå till ifrågavarande befattningshavarkategorier.

Emellertid äro distriktssköterskorna inom bl. a. de områden,

varom nu är fråga, genom förenämnda avtal fr. o. m. den 1 januari 1947

tillförsäkrade kallortstillägg enligt samma grunder som de statliga befattningshavarna.

Vid utformningen av dessa kallortstillägg har viss hänsyn tagits

till ödemarksmomentet, varför särskilda ödemarkstillägg icke ansetts

kunna tillerkännas statliga befattningshavare. Under sådana förhållanden

finner jag mig icke kunna förorda, att distriktssköterskorna och distriktsbarnmorskorna,

som enligt föreliggande förslag i princip inplacerats i det

nya statliga lönesystemet, skola utöver kallortstilläggen komma i åtnjutande

av särskilda ödemarkstillägg.

I den mån kallortstillägg skola utgå, torde kostnaderna därför böra helt

bestridas av statsmedel. Enligt min uppfattning tala nämligen starka skäl för

att den merkostnad, som ifrågavarande tillägg representerar, fördelas å hela

landet och ej ytterligare belastar de redan förut skattetyngda norrlandslänen.

Statsbidragssakkunniga ha föreslagit, att statsandelen skulle beräknas efter

de sammanlagda kontanta avlöningsförmånerna i vederbörande ortsgrupp

enligt den näst högsta löneklassen av den tillförsäkrade lönegraden. Med utgångspunkt

från en minimilön i Ca 13 (A 9) för distriktssköterska och i Ca

11 (A 7) för distriktsbarnmorska skulle statsbidraget utgå efter löneklass

Ca 15 resp. Ca 13. Bidrag skulle utgå för envar befattning, som under

minst tre fjärdedelar av ett och samma kalenderår uppehållits av kompetent

person. Förslaget innebär såväl en dyrortsgradering av bidraget som en indexreglering

så till vida, att i den mån de statliga lönebeloppen till följd av

penningvärdets förskjutning ändras, avlöningsförmånerna och därmed statsbidraget

förändras.

Förslaget synes mig innebära en avsevärd förenkling av statsbidragssystemet.

Alla nuvarande besvärligheter med avräkning för kortare tjänstledigheter

och för beräkning av ålderstillägg komma därigenom att bortfalla. Visserligen

erhålles på detta sätt icke en fullt genomförd hälftendelning av kostnaderna

för varje enskild befattning, men i stort sett vinnes en skälig avvägning.

Förslaget att statsbidrag skall utgå efter den näst högsta löneklassen

för respektive befattningar kan måhända synas alltför gynnsamt för huvudmännen,

men då här är fråga om befattningshavargrupper med ringa befordringsutsikter

och då landstingen enligt sina tjänstereglementen låta befattningshavarna

för ålderstillägg räkna sig tillgodo annan tid såsom sjuksköterska

respektive barnmorska, har jag ansett mig kunna godtaga förslaget

i denna del. Jag är icke för närvarande beredd att biträda landstingsförbundels

förslag att låta statsbidrag i vissa fall utgå jämväl för befattning, som

uppehållits under kortare lid än tre fjärdedelar av kalenderåret, helst som

detta förslag under normala förhållanden icke torde spela någon nämnvärd

roli i ekonomiskt hänseende men likväl skulle medföra avsevärda komplikationer

vid avräkningen.

Däremot förordar jag landstingsförbundets hemställan om att ur statsbidragsreglerna

utesluta villkoret om att befattningshavarna skola uppflyttas

i löneklass eller tre år. Detta villkor torde vara onödigt. Jag biträder också

medicinalstyrelsens förslag om bibehållande av nuvarande bestämmelse, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 142.

distriktssköterska — liksom för övrigt distriktsbarnmorska — så vitt möjligt

av huvudmannen skall tillhandahållas rum för mottagning.

De nya statsbidragsreglerna torde böra i träda i kraft den 1 instundande

juli. Att som landstingsförbundet yrkat låta reglerna för distriktssköterskorna

givas retroaktiv verkan från den 1 januari 1947 kan jag ej biträda, bland

annat med hänsyn till att de nya statliga löneplansförfattningar, vartill anslutning

skulle ske, ännu ej utfärdats. För statens befattningshavare komma

de att tillämpas först från den 1 juli detta år.

I detta sammanhang vill jag erinra om att jämlikt punkten 4 i övergångsbestämmelserna

till distriktsvårdskungörelsen landsting må intill utgången av

år 1945 kunna erhålla statsbidrag enligt samma kungörelse även för tid, under

vilken distriktssköterskebefattning till följd av den ordinarie innehavarens

semester uppehälles av sjuksköterska, som icke innehar distriktssköterskekompetens.

Det synes lämpligt att denna övergångsbestämmelse erhåller

förlängd giltighet intill den 1 juli 1947.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två inom andra kammaren väckta motioner, den ena av herr Nilsson

i Varuträsk och fru Ericsson i Luleå (II: 400) och den andra av fru RönnChristiansson

och fru Linderot (11:402), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att distriktsbarnmorskorna placeras i lönegrad A 9 eller i samma

lönegrad som distriktssköterska;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

fröken Andersson (I: 272) och den andra inom andra kammaren av herr

Fagerholm och fru Boman (11:411), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

med beaktande av i motionerna anförda synpunkter vidtaga en sådan förbättring

av distriktssköterskornas, distriktsbammorskornas och övriga där

berörda gruppers löneställning, som med hänsyn till deras krävande tjänsteåligganden

kan anses skälig;

dels en inom första kammaren av herrar Hage och Grym väckt motion

(I: 271), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att särskilda ödemarkstillägg

alltjämt skola utgå till distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor

i ödemarksdistrikten enligt hittills gällande grunder och med oförändrade

fördelningsgrunder av kostnaden mellan staten och landstingen, samt att

respektive anslag måtte ökas med hänsyn härtill, om så anses nödvändigt;

dels ock en inom andra kammaren av herr Gavelin ,m. fl. väckt motion

(11:403), i vilken — under hänvisning till i förenämnda motion 1:271 anförd

motivering — framställts enahanda yrkande som i sistnämnda motion.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna 11:400, 11:402, 1:272 och 1:271.

Distriktsbammorskornas resor och utrustning.

Frågan om distriktsbammorskornas resor har behandlats av 1941 års

befolkningsutredning i dess betänkande om förlossningsvården (SOU 1945:

50). Utredningen har därvid föreslagit att kostnaderna för distriktsbarnmorskas

resor i samband med hemförlossning samt för eftervård i hemmet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

7

helt skola bestridas av statsmedel. Förslaget har varit föremål för remissbehandling.

Vad gäller frågan om distriktsbarnmorskornas ''utrustning har föreståndarinnan

vid Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterslceskola i skrivelse till

medicinalstyrelsen den 28 augusti 1944 hemställt om utredning rörande ändring

i skyldigheten för bammorskeelev att anskaffa för bammorskeyrket

erforderlig utrustning i syfte att få bestämmelsen upphävd eller dess tilllämpning

ändrad.

19bl års befolkningsutrednings delegation för förlossningsvården, till vilken

framställningen jämte däröver från överläraren vid barnmorskeläroanstalten

i Stockholm och svenska landstingsförbundet inhämtade yttranden överlämnats,

har för sin del föreslagit, att huvudmännen skulle åläggas att från

viss tidpunkt utan ersättning av vederbörande barnmorska såväl tillhandahålla

nytillträdande distriktsbammorskor fullständig för bammorskeyrket

erforderlig utrustning som ock i fråga om varje i dess tjänst anställd distriktsbarnmorska

vid förslitning ersätta dylik utrustning eller del därav. Då kostnaderna

härför för varje huvudman skulle komma att uppgå till förhållandevis

ringa belopp, syntes statsbidrag för ändamålet icke erforderligt.

Över delegationens förslag ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen och

svenska barnmorskeförbundet.

Statsrådet har för sin del anfört följande.

I likhet med 1941 års befolkningsutredning fiimer jag vägande skäl tala

för att den vårdade befrias från samtliga kostnader för distriktsbarnmorskas

resor i samband med hemförlossning och eftervård. Detta

förslag har också rönt allmän anslutning vid remissbehandlingen. Att såsom

hittills låta dessa kostnader utgå av moderskapspenningen eller mödrahjälpsmedel

verkar för den enskilde alltför ojämnt och orättvist. Jag vill också erinra

om att den enskilde ej lämnar något bidrag till sjuksköterskas eller

barnmorskas resor inom den förebyggande mödra- och barnavården. Jag tillstyrker

därför i princip befolkningsutredningens förslag härutinnan. Såsom

av statskontoret framhållits, synes emellertid anledning saknas att beträffande

resekostnadernas bestridande tillämpa andra regler än vad som gäller för

befattningshavarnas resor inom den förebyggande mödra- och barnavården.

Kostnaderna böra därför fördelas lika mellan statsverket och huvudmännen,

med viss jämkning för län med gles bebyggelse. Jag vill också erinra om att

detta bidragssystem av 1945 års riksdag godkänts beträffande fördelningen

av kostnaderna för läkarnas och assistenternas resor till vissa mottagningar

inom psykisk barna- och ungdomsvård. Jag föreslår sålunda, att den vårdade

befrias från barnmorskas resekostnader i samband med hemförlossning

och eftervård samt att staten i princip lämnar huvudmännen ett bidrag till

hälften av resekostnaderna, dock att statsandelen med hänsyn till de långa

avstånden höjes till 60 procent för resor inom Västernorrlands, Gävleborgs,

Kopparbergs och Värmlands län samt till 70 procent för resor inom Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län. I resekostnaderna må icke inräknas

utgifter för resor, som företagits enbart inom stads, köpings eller municipalsamhälles

planlagda område. Motsvarande regler torde böra gälla i fråga

om barnmorskas resekostnader i stad, som icke ingår i distriktsindelningen.

Statsverkets årliga kostnader för barnmorskornas resor kunna vid en fullt

utbyggd vård beriiknas till drygt 1 miljon kronor.

I fråga om b a r n in o r s k a s s k y 1 d i g h e t alt anskaffa erforderlig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 142.

instrumentutrustning finner jag i likhet med de hörda instanserna

skäligt, att hon framdeles befrias från kostnaderna härför. Därigenom besparas

varje barnmorska en engångsutgift på minst 300 kronor. Då huvudmännen

redan för närvarande bestrida kostnaderna för de för distriktsbarnmorskas

arbete erforderliga förbrukningsartiklarna och då landstingen i allmänhet

lära hålla distriktssköterskorna med såväl förbrukningsartiklar som

instrumentarier, synes det mig rimligt, att huvudmännen själva bestrida utrustningskostnaderna

jämväl för distriktsbammorskoma. I fråga om kontrollen

över instrumentuppsätlningen torde det få ankomma på medicinalstyrelsen

att meddela erforderliga föreskrifter.

Vad jag i detta och föregående avsnitt förordat påkallar vissa ändringar i

förordningen om anställande av distriktsbarnmorskor. Hithörande spörsmål

upptar jag till särskild behandling senare denna dag (prop. nr 197).

Distriktssköterskornas resor.

För närvarande gäller att kostnaderna för här ifrågavarande resor ersättas

av distriktsvårdsområdet i den ordning och omfattning vederbörande distriktsvårdsstyrelse

bestämmer. Något statsbidrag utgår ej.

Den s. k. norrlandskommitién har i en den 5 december 1946 dagtecknad

utredning framlagt förslag rörande distriktssköterskornas verksamhet. I ett

avsnitt därav upptages till behandling frågan om distriktssköterskornas resor.

Kommitténs förslag innebär i korthet, att distriktssköterskorna beredas

tillfälle disponera egen bil i tjänsten och att särskilt statsbidrag skall utgå

härför.

Efter redogörelse för kommitténs synpunkter på hithörande fråga jämte

spörsmålets behandling av remissmyndigheterna har statsrådet anfört följande.

Norrlandskommittén har i förevarande utredning ej framlagt något konkret

förslag rörande bestridande av kostnaderna för distriktssköterskas bil i

tjänsten, utan föreslagit, att denna fråga skulle upptagas till prövning av

1946 års statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukvården.

Med hänsyn till vad som framkommit i de inhämtade remissyttrandena

synes frågan om bestridandet av distriktssköterskas resekostnader böra övervägas

i sammanhang med frågan om fördelningen av kostnaderna för den

öppna hälso- och sjukvården överhuvud taget. Vid den prövning härav, som

lämpligen bör äga rum genom 1946 års statsbidragssakkunniga för hälsooch

sjukvården, torde de synpunkter, som framkommit i norrlandskommitténs

utredning och däröver avgivna remissyttranden, böra beaktas. Då det

för distriktsvården till skillnad mot distriktsbarnmorskeväsendet ej finnes

någon bestämmelse om att den vårdade är skyldig ersätta befattningshavarens

resekostnader, synes mig anledning icke föreligga att i avvaktan på

statsbidragssakkunnigas förslag förorda provisoriska bestämmelser i ämnet.

Medelsbehovet för budgetåret 1947,48.

Bidrag till avlöningar åt distriktssköterskor in. m.

Ifrågavarande anslag är i gäilande riksstat uppfört med 1 300 000 kronor.

För nästa budgetår beräknas medelsbehovet under anslaget till 2 600 000

kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

9

Bidrag till avlöningar åt distrikisbarnmorskor m. m.

Detta anslag, för innevarande budgetår uppfört med 3 300 000 kronor, har

för nästa budgetår beräknats till 3 000 000 kronor. Statsrådet har i detta

sammanhang framhållit, att det i statsverkspropositionen för nästkommande

budgetår äskade förslagsanslaget till bidrag till avlöningar

inom förebyggande möd ra- och barnavård, å sammanlagt

1 900 000 kronor, vari ingår bidrag till avlöningar åt sjuksköterskor och

barnmorskor med ett belopp av 260 000 kronor, vid bifall till vad statsrådet

förordat torde komma att för nästa budgetår överskridas med omkring

200 000 kronor.

Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden.

A förevarande anslag fanns vid utgången av budgetåret 1945/46 en reservation

av 11 721 kronor. För innevarande budgetår har anvisats ett reservationsanslag

av 30 000 kronor.

Med utgångspunkt från att ödemarkstilläggen för distriktssköterskor och

distriktsbarnmorskor bortfalla, har medelsbehovet under anslaget för nästa

budgetår uppskattats till 50 000 kronor. Riksdagens medgivande har ansetts

böra inhämtas, att av anslaget högst 500 kronor må disponeras för anskaffande

av skidbårar.

Bidrag till distriktsbarnmorskas resor i samband

med hemförlossning och eftervård. Förslaget rörande statsbidrag

till ifrågavarande resor har — såsom skett i fråga om resor inom den

förebyggande mödra- och barnavården — ansetts böra föranleda, att ett särskilt

anslag härför uppföres å riksstaten. Det nya anslaget har i avbidan på

närmare erfarenheter rörande utgifterna för ifrågavarande ändamål för nästa

budgetår upptagits till 500 000 kronor.

Utskottet.

I lönefrågan innebär Kungl. Maj:ts förslag för distriktssköterskornas del,

att de placeras en lönegrad högre än avdelningssköterska, vilken norm föreslagits

av 1944 års lönekommitté avseende sjukvårds- och ekonomipersonal

och även godtagits av svensk sjuksköterskeförening i dess yttrande över lönekommitténs

förslag. Från denna utgångspunkt ha distriktssköterskorna föreslagits

hänförda till den nya lönegraden Ca 13 (motsvarande den nuvarande

lönegraden A 9), vilken de redan från och med ingången av innevarande år

tillhöra enligt ett mellan landstingen och svensk sjuksköterskeförening för

kalenderåren 1947 och 1948 träffad överenskommelse. Utskottet är icke berett

att enligt yrkandet i motionerna I: 272 och II: 411 såsom villkor för statsbidrag

förorda en högre minimilön.

Heltidsanställda barnmorskor och sjuksköterskor i den förebyggande

mödra- och barnavården ha enligt hittills vedertagna principer garanterats

samma minimilön som distriktssköterska. I likhet med föredragande statsrådet

finner utskottet anledning icke föreligga att i förevarande sammanhang

frångå nämnda likställighet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 142.

Statsrådet har erinrat om att frågan om utbildningen av sjuksköterskor

och barnmorskor är föremål för utredning genom sakkunniga och betonat

att en omprövning av frågan om minimilönens storlek för barnmorskorna

kan väntas bli aktuell sedan de sakkunniga framlagt sitt förslag. Vidkommande

den löneställning, som i avbidan på en sådan omprövning bör beredas

distriktsbammorskorna har statsrådet framhållit, att deras arbetsuppgifter

i regel torde vara mindre betungande än distriktssköterskornas och att

deras utbildningstid även är avsevärt kortare. Utskottet delar statsrådets mening,

att en placering i lönegrad Ca 11 med hänsyn härtill under nuvarande

förhållanden måste anses i och för sig rimlig. I åtskilliga motioner har dock

krävts likställighet med distriktssköterska eller i varje fall en högre minimilön

än Kungl. Maj:t har föreslagit. Utskottet förutsätter, att de synpunkter

vilka framlagts i motionerna på denna fråga bliva vederbörligen beaktade

vid den blivande omprövningen. I nuvarande läge har det synts utskottet, att

man bör stanna vid den löneförbättring för distriktsbammorskorna, som

Kungl. Maj:ts förslag innebär.

Distriktssköterskorna och distriktsbammorskorna, vilka enligt föreliggande

förslag i princip inplacerats i det nya statliga lönesystemet, skola enligt

Kungl. Maj:ts förslag även i förekommande fall åtnjuta kallortstillägg enligt

motsvarande statliga grunder. Dessa tillägg skola helt bestridas av statsmedel.

I anledning av yrkandet i motionerna 1:271 och II: 403 om särskilda

ödemarkstillägg vill utskottet erinra, att de statliga kallortstilläggen uppbyggts

under hänsynstagande till jämväl ödemarksmomentet. Därför kan icke

något särskilt ödemarkstillägg förekomma i det statliga lönesystemet. Icke

heller ha distriktssköterskorna i ödemarksdistrikten tillförsäkrats ödemarkstillägg

i det mellan landstingsförbundet och sjuksköterskeföreningen träffade

avtalet. Däremot ha ödemarkstillägg åt hemvårdarinnor ansetts kunna ifrågakomma,

enär statligt kallortstillägg icke utgår till dessa befattningshavare.

Utskottet anser sig icke kunna frångå den i alla dessa fall hävdade grundsatsen,

att ödemarkstillägg icke kunna förekomma jämsides med statliga kallortstillägg.

I fråga om lönekostnadernas fördelning tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts

förslag, vilket innebär en avsevärd förenkling av statsbidragssystemet. Likaså

tillstyrker utskottet vad som föreslagits i fråga om distriktsbammorskornas

resor och utrustning.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då ej heller Kungl. Maj:ts

beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår föranlett erinran, hemställer

utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag dels

å motionerna I: 272 och II: 411 i vad nämnda motioner avse

distriktsbarnmorskor, dels ock motionerna 11:400 och II: 402

besluta, att distriktsbarnmorska skall från och med den 1

juli 1947 äga åtnjuta kontant lön enligt de grunder, som för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 142.

11

ordats i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 21

mars 1947,

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å

motionerna I: 272 och II: 411 i vad desamma ej behandlats under

I. godkänna de ändrade grunder för statsbidrag till avlöningar

åt distriktssköterskor, distriktsbammorskor samt sjuksköterskor

och barnmorskor inom den förebyggande mödraoch

barnavården, som förordats i nämnda statsrådsprotokoll,

att tillämpas från och med den 1 juli 1947,

III. med avslag å motionerna 1:271 och 11:403 besluta,

att de under II. nämnda befattningshavarna icke skola utöver

vad Kungl. Maj:t har föreslagit tillerkännas särskilt

lönetillägg för tjänstgöring i ödemarksområde,

IV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

1) godkänna de grunder för statsbidrag till distriktsbarnmorskas

resor i samband med hemförlossning och eftervård,

som förordats i statsrådsprotokollet, att tillämpas från och

med den 1 juli 1947;

2) medgiva, att under budgetåret 1947/48 må för anskaffande

av skidbårar i rikets ödemarksområden utgå statsbidrag

jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 14 juni 1928

(nr 208) med högst 500 kronor;

3) för budgetåret 1947/48 under V a huvudtiteln anvisa

a) till Bidrag till avlöningar åt distriktssköterskor m. m.

ett förslagsanslag av 2 600 000 kronor,

b) till Bidrag till avlöningar åt distriktsbammorskor m. m.

ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor,

c) till Bidrag till distriktsbarnmorskas resor i samband med

hemförlossning och eftervård ett förslagsanslag av 500 000

kronor,

d) till Förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden

ett reservationsanslag av 50 000 kronor.

Stockholm den 22 maj 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,

Karl Andersson, Boman, fröken Andersson, herrar von Heland, Berling, Albertsson

och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Ward, Malmborg

i Skövde, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Äkerslröm,

Holmström, Thapper och Persson i Vinberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 142.

Reservation

av fröken Andersson och herr Holmström, vilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka de motionsyrkanden, vilka avse att i lönehänseende jämställa

distriktsbammorskorna med distriktssköterskorna, och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10, vilket börjar med orden

»Statsrådet har» och slutar med orden »förslag innebär», bort hava följande

lydelse:

»Utskottet vill i fråga om distriktsbarnmorskornas löneställning erinra om

den utomordentliga betydelse distriktsvården över huvud har särskilt för

landsbygdens och ödebygdernas folk och om de ansvarsfulla uppgifter, som

här ifrågakomma. Förutom de krav, som självständiga åtgärder kunna ställa

på teoretiskt och praktiskt kunnande, föreligga för dessa grupper mycket

starka krav på eget omdöme, ansvarskänsla och rådighet. Man kan ifrågasätta

om icke vid lönesättningen en något markerad skillnad mellan distriktsoch

anstaltsvårdens befattningshavare torde vara nödvändig för att locka i

dessa hänseenden högt kvalificerade personer till den vad avser personlig

bekvämlighet ofta underlägsna distriktsvården. Men även om utskottet funnit,

att Kungl. Maj :ts förslag i detta hänseende bör godtagas, har utskottet likväl

icke kunnat biträda förslaget om differentiering av lönerna inom distriktsvården

till barnmorskornas nackdel. Utskottet förordar alltså, att även

distriktsbammorskorna hänföras till den nya lönegraden Ca 13.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande

lydelse:

»I) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall

till dels motionerna 1:272 och 11:411 i vad nämnda motioner

avse distriktsbarnmorskor, dels ock motionerna 11:400

och II: 402 besluta, att distriktsbarnmorska skall från och

med den 1 juli 1947 äga åtnjuta kontant lön enligt de grunder,

som utskottet förordat.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:299 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag till avlöningar åt distrikt sb arnmorskor och distriktssköterskor m. m. s. 13 i texten