Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om förbättrade löneförmåner åt föreståndarna vid landsortens poststationer m. m.

1947-05-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:159, Utlåtande i anledning av väckt motion om förbättrade löneförmåner åt föreståndarna vid landsortens poststationer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

1

Nr 159.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förbättrade löneförmåner

åt föreståndarna vid landsortens poststationer m. m.

(4:e avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr Pettersson i Ersbacken m. fl. väckt

motion (11:35) har föreslagits, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om att föreståndarna vid

landsortens poststationer erhålla en bättre avlöning samt mera tillfredsställande

lokaler.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt förslag får utskottet

hänvisa till motionen.

över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, generalpoststyrelsen den 11 mars 1947 avgivit yttrande, vilket

såsom bilaga fogats härvid. (Bilaga.)

Sedan ett tiotal år tillbaka har postverkets rörelse undergått en synner- utskottet.

ligen kraftig stegring, vilken icke visat tendens att minska. Jämväl för framtiden

torde man få räkna med att denna utveckling kommer att fortgå,

vartill icke minst torde bidraga de ökade arbetsuppgifter som tillagts postverket

i samband med uppbördsreformen. Det är uppenbart, att kraven på

de i förevarande motion avsedda poststationsföreståndarna därigenom blivit

allt större. Med hänsyn härtill synas skäl tala för att ifrågavarande postfunktionärer

beredas en förbättrad ställning i löneavseende. Av generalpoststyrelsens

yttrande i ärendet framgår emellertid, att förhandlingar skola

upptagas med Sveriges poststationsföreståndareförening och att styrelsen

därvid kommer att ägna den nu berörda frågan en ingående saklig prövning

under hänsynstagande till den beslutade allmänna förbättringen i statstjänstemännens

lönevillkor. Utskottet — som förutsätter att syftet med motionärernas

framställning därigenom blir beaktat — finner med anledning

härav den föreliggande motionen icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionen 11:35 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 30 maj 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 159.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 159.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar

Olsson, Pauli, Gränebo, Larsson,Karl Andersson, Andrén, Gustaf Karlsson,

Mannerskantz, Gillström, Gustav Emil Andersson och fröken Osvald; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i

Grönvik, Ward, Malmborg i Skövde, Bergström, Falla, Rubbestad, Lindholm,

Holmström, Thapper, Persson i Vinberg och Jansson i Kalix.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

3

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t anmodat generalpoststyrelsen att till Eder avge yttrande

över en inom andra kammaren av herr Pettersson i Ersbacken in. fl.

väckt motion (II: 35) om förbättrade löneförmåner åt föreståndarna vid

landsortens poststationer m. m., får generalpoststyrelsen i ärendet anföra

följande.

Antalet poststationer uppgår för närvarande till omkring 3 750 st. Härav

äro ca 1 250 st förenade med järnvägsstation, vars personal ombesörjer postgöromålen.

För dessas handhavande utgår ersättning till vederbörande järnvägsförvaltning

enligt särskild överenskommelse mellan generalpoststyrelsen

å ena samt järnvägsstyrelsen och Svenska järnvägsföreningen å andra sidan.

Övriga poststationer, omkring 2 500 st, förestås av personer, anställda i postverket

medelst personliga avtal. Det torde vara dessa avtalsanställda poststationsföreståndare,

som åsyftas i den avgivna riksdagsmotionen, varför

generalpoststyrelsen i det följande inskränker sig till att beröra deras anställnings-

och avlöningsförhållanden.

Ersättningen till de avtalsanställda poststationsföreståndarna utgick före

den 1 januari 1918 med belopp, varom överenskommelse träffades i varje

särskilt fall. I regel utbjödos poststationsföreståndaresysslorna på entreprenad.

I praktiken hade emellertid entreprenadsystemet kommit att träda i

bakgrunden redan tidigare genom alt ersättningsbeloppen blivit föremål för

höjningar, särskilt för de lägst avlönade poststationernas vidkommande, varvid

hänsyn tagits till rörelsens omfattning enligt ett för de med järnvägsstation

förenade poststationerna gällande klassificeringssystem. År 1918 genomfördes

en allmän omklassificering av alla poststationer enligt grunder,

som därefter med vissa av utvecklingen betingade modifikationer tillämpades

i drygt ett kvartsekel. Sedan dessa principer för poststationernas klassificering

blivit i viss mån otidsenliga till följd av att poströrelsen med åren

fått en delvis ändrad karaktär — i detta hänseende må erinras om den förskjutning

i postverkets rörelsegrenar, som uppstått genom verkets alltmera

betydelsefulla uppgift som betalningsförmedlande institution — infördes

från och med den 1 januari 1945 nu gällande klassificeringsgrunder.

De nya grunderna för poststationernas klassificering baseras på en år 1943

företagen allsidig arbetstidsundersökning vid ett antal poststationer av varierande

typ och storleksordning. En för ändamålet tillsatt utredningskommitté,

i vilken Sveriges poststationsföreståndareförening företräddes av sin ordförande,

utarbetade med ledning av det vid undersökningen erhållna materialet

de nu tillämpade klassificeringsgrunderna. Härvid poängsattes de i klassificeringen

ingående faktorerna så, alt ett så rättvisande utslag som möjligt skulle

erhållas för de arbetsprestationer, som faktorerna representera, med hänsyn

tagen jämväl till arbetets kvalitet. Arbetsförhållandena vid poststationerna

äro nämligen icke ensartade och kunna som eu följd av den avsevärda

skillnad i storlek, som finnes mellan dem, icke vara det. Vid de mindre poststationerna

äro göromålen givetvis av mindre omfattning, och olika slag av

transaktioner förekomma där mera sporadiskt än vid de större. Klassificeringsgrunderna

beakta därför även den omständigheten, att poststationsföre
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 159.

ståndarna — särskilt vid de mindre poststationerna — under en viss tid varje

dag måste stå till postverkets förfogande, ehuru deras arbetskraft därunder

icke helt utnyttjas för postgöromål. En närmare redogörelse för nämnda klas•

sificeringsutredning återfinnes i bifogade exemplar av Postala Meddelanden

nr 4 för år 19441.

Till grund för klassificeringen av poststationerna, vilken företages med tre

års mellanrum, ligga av poststationerna avgivna statistiska uppgifter och redovisningar.

En poststationsföreståndare bör sålunda själv kunna beräkna poststationens

poängtal och därmed den klass till vilken den skall hänföras. De sammanställningar,

som göras för klassificeringen och som ange poängtal såväl

för de olika faktorerna som totalt för envar poststation, äro vidare tillgängliga

inom generalpoststyrelsen. Det kan i detta sammanhang meddelas, att poststationsföreståndarföreningens

ordförande vid den sista klassificeringen i stor

omfattning tog del av de utförda beräkningarna. Vidare har generalpoststyrelsens

trafikavdelning då så begärts, lämnat poststationsföreståndarna specificerade

uppgifter i berörda hänseende. Den i motionen lämnade uppgiften,

att poststationsföreståndarna ej få tillfälle att utöva kontroll över resultatet

av klassificeringen, är sålunda oriktig.

Bestämmelser rörande de ersättningar och övriga förmåner, som utgå till

poststationsföreståndarna, återfinnas i bifogade »Allmänna grunder för reglering

av ersättningen till avtalsanställda poststationsföreståndare»1.

Såsom framgår av dessa allmänna grunder, vilka tillkommit efter förhandlingar

mellan generalpoststyrelsen och Sveriges poststationsföreståndareförening,

indelas poslstationerna med hänsyn till poströrelsens omfattning i klasser.

Antalet poststationsklasser, som tidigare utgjorde 17 st, minskades vid

den klassificering, som trädde i tillämpning den 1 januari 1945, till 11, betecknade

med nummer i löpande följd med postkontoren och postexpeditionerna,

eller från 10 till 20. Endast poststationerna tillhörande klasserna 10—12 äro

av sådan storlek, att postarbetet beräknats kräva full tjänstgöringstid (208

timmar per månad) för föreståndarna. För poststationer av klass 13 har man

räknat med en genomsnittlig effektiv arbetstid av 7 timmar per vardag, och

sedan minskas den effektiva arbetstiden successivt, så att den vid en poststation

av lägsta klassen — klass 20 — beräknas utgöra cirka 1 V2 timme. Såsom

ovan nämnts, har emellertid viss lägre ersättning ansetts böra utgå även

för sådan tid, då poststationsföreståndare står till postverkets förfogande utan

att hans arbetskraft tages i anspråk för utförande av postgöromål. Denna tid

har vid poststation av lägsta klassen uppskattats till omkring 3 timmar per

söckendag, men är givetvis av mindre omfattning vid poststation med större

poströrelse. Postai’betet vid de mindre poststationerna är följaktligen icke av

den omfattningen att föreståndare har full sysselsättning därmed, utan föreståndarskapet

är i dylika fall i regel en bisyssla. Föreståndarna för de mindre

poststationerna ha även vid sidan av sin anställning i postverket annat yrke,

exempelvis inom handel, hantverk, jordbruk och dylikt eller hushåll.

Till de avtalsanställda poststationsföreståndarna utgår arvode enligt en löneplan,

som ansluter sig till civila avlöningsreglementets löneplan och omfattar

löneklasserna A 1—A 10 i denna med utbyggnad av fjorton lägre löneklasser,

betecknade med bokstäverna a—n. Föreståndaren för en poststation av

klass 10 uppbär sålunda arvode, motsvarande lön enligt civila avlöningsreglementets

lönegrad A 6. Då föreståndarna för närmast högre postanstaltsklass,

1 Här uteslutet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande iu 159.

5

postexpeditioner av klass 9, äro placerade i lönegrad A 7, har någon högre lönegradsplacering

för poststationsföreståndare självfallet ej kunnat komma

ifråga. Poststationsföreståndarna erlägga emellertid icke pensionsavgifter,

varför en poststationsföreståndare av klass 10, som konstitueras till stationsmästare

av klass 9, härvid icke erhåller någon förbättring av sina kontanta

avlöningsförmåner. Den övre gränsen för poststationernas lönegradsplacering

har sålunda helt varit beroende av statsmakternas värdesättning av

föreståndarskapet för närmast högre postanstaltsklass. Från den sålunda

givna utgångspunkten bär inplaceringen på löneskalan av övriga poststationsföreståndare

skett med beaktande av arbetets vikt och omfattning. Såsom

ovan nämnts har emellertid vid lönesättningen hänsyn jämväl tagits till

den tid, då poststationsföreståndaren är bunden av sin syssla utan att helt

vara sysselsatt i postverkets tjänst, vilket medfört en i förhållande till arbetsmängden

högre ersättning vid de mindre postanstalterna.

Vid poststationer tillhörande de tre högsta klasserna tillhandahåller postverket

lokaler, bekostar lokalernas möblering, uppvärmning, belysning och

städning samt anställer erforderliga biträden. Vid annan poststation åligger

det i regel poststationsföreståndaren att själv tillhandahålla lokal för poststationen

m. m. Till bestridande av härav föranledda utgifter utgår expensanslag.

Detta har fastställts på grundval av en år 1938 verkställd utredning

rörande expensulgifterna vid samtliga poststationer. Rörligt tillägg utgår

med 31 % på expensanslaget. Då hyreskostnaderna utgöra den ojämförligt

största delen av de kostnader, som skola bestridas av expensanslaget, och index

för hyresstegringen är jämförelsevis låg, torde full kompensation för

expensutgifternas stegring ha erhållits.

Poststationerna lyda i organisatoriskt hänseende närmast under postkontoren.

Vederbörande postmästare har att vid de en å två gånger årligen återkommande

inspektionerna av poststationerna tillse, att deras lokaler hållas

i tillfredsställande skick. Den av motionärerna ifrågasatta kontrollen av postlokalernas

beskaffenhet finns sålunda redan. Det måste dock erkännas, att

poststationernas lokaler icke överallt äro tillfredsställande. Särskilt gäller

detta lokaler, som tillhandahållas av poststationsföreståndarna själva. Då

den utgående expensersättningen, så vitt generalpoststyrelsen kunnat finna, i

regel väl förslår att täcka de utgifter för lokaler m. in., för vilken den är avsedd,

måste det emellertid i första hand ankomma på poststationsföreståndaren

själv att sörja för att poststationslokalen är lämplig och erbjuder tillfredsställande

arbetsförhållanden. Tyvärr synas poststationsföreståndarna

ofta anse expensanslaget snarare som en löneförmån än som ett anslag för

bestridande av vissa utgifter, vilket gör dem mindre benägna att hålla fullgoda

lokaler. Man får dock även taga hänsyn till alt del under nu rådande

förhållanden på hyres- och byggnadsmarknaden ofta är svårt eller rent av

omöjligt att, även om viljan är god, ordna fullgoda postlokaler. Det är därför

förklarligt, om postverket för närvarande måste moderera sina krav på

poststationsföreståndarna i nämnda hänseende.

Generalpoststyrelsen är överhuvudtaget mycket intresserad av att, då förhållandena

det medge, söka åvägabringa eu genomgående förbättring av lokalförhållandena

vid poststationerna på landsbygden.

Vad härefter angår de provisoriska avlöningstilläggen, ha dylika utgått till

poststationsföreståndarna efter grunder, som i stort sett äro jämförbara med

dem, som tillämpats beträffande statstjänstemannen. Självfallet måste dock

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 159.

vid bestämmandet av beloppen hänsyn tagas till att det här i stor omfattning

var fråga om personal, vars arbetskraft endast delvis togs i anspråk i postverkets

tjänst.

Sedan 1944 års riksdag fattat beslut om provisoriskt lönetillägg under

budgetåret 1944/45 åt vissa befattningshavare i statens tjänst, tillerkände

generalpoststyrelsen efter förhandlingar med Sveriges poststationsföreståndareförening

de avtalsanställda poststationsföreståndarna provisoriska ersättningstillägg.

Dessa, som beräknades med hänsynstagande till att poststationerna

till största delen voro belägna på platser hänförliga till de lägsta

ortsgrupperna, utgingo med 60 kronor för år i löneklasserna n—j samt 8,

120 kronor för år i klasserna i—g, 180 kronor i klasserna f, e och 7, 240 kronor

i klasserna d och c, 300 kronor i klasserna b, a och 6 samt 360 kronor i

klasserna 1—5.

Under år 1946 kommo de avtalsanställda poststationsföreståndarna i åtnjutande

av tillfälligt ersättningstillägg i form av ett engångstillägg, som avsåg

att motsvara det provisoriska lönetillägg åt befattningshavare i statens

tjänst, som utgick enligt kungl. kungörelsen 74/46. Engångstillägget utgick

med följande belopp:

Poststations föreståndare

av klass

Kronor

20—19

60

18

120

17

150

16

210

15

240

14

270

13—10

300

Under innevarande budgetår utgår

provisoriskt ersättningstillägg med

följande belopp till poststationsföreståndarna:

Posts tationsföreståndare

Provisoriskt tillägg

med arvode enligt löneklass

per månad

n—k

10

i—h

15

S

20

f—e

25

d

30

c

35

h

40 •

a

45

1

50

2— 3

55

4—10

60

Jämväl engångstillägget och det nu utgående provisoriska ersättningstillägget

ha fastställts efter förhandlingar mellan generalpoststyrelsen och Sveriges

poststationsföreståndareförening och i fullt samförstånd med föreningen.

Dessa tilläggsersättningar skulle visserligen i princip tillkomma befattningshavare,

som avlönas i enlighet med av Kung], Maj:t och riksdagen fastställda

löneplaner eller därmed överensstämmande löneplaner och borde sålunda ha
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 159.

7

va utgått endast till poststationsföreståndare med arvode enligt löneklasserna

1—10) vilka, såsom törut nämnts, äro identiska med civila avlöningsreglementets

motsvarande löneklasser. Generalpoststyrelsen fann dock skäligt tillerkänna

även övriga poststationsföreståndare denna förmån, därvid dock, såsom

ovan framhållits, beloppen jämkades med hänsyn till att fråga var om

personal, som icke hade full sysselsättning i postverkets tjänst.

Av bilagda sammanställning1 framgår, med vilka belopp arvode och expensanslag,

inklusive rörligt tillägg och provisoriskt ersättningstillägg, för närvarande

utgå till poststationsföreståndare av klass 13, 15, 17 och 20 på A-, Eoch

I-ort ävensom ersättningsförhöjningen vid uppflyttning till högre löneklass.

Vid tillträdandet av poststationsföreståndarbefattning erhåller vederbörande

i regel arvode enligt lägsta löneklassen inom resp. poststationsklass. Efter

fem års tjänstgöring uppflyttas poststationsföreståndaren under förutsättning

av väl vitsordad tjänstgöring till närmast högre löneklass. Ytterligare uppflyttning

till högre löneklass sker därefter med treårsintervaller, till dess högsta

löneklassen inom vederbörande poststationsklass uppnåtts. Vid förflyttning

från en poststation av lägre till en av högre klass tillämpas i fråga om

poststationsföreståndare i stort sett samma principer som vid befordran av

tjänstemän. Poststationsföreståndarens löneklasspiacering blir således i sådant

fall avhängig av skillnaden i klass mellan den nya och den förutvarande

poststationen med rätt för honom att i viss mån tillgodoräkna tjänstetiden vid

den förutvarande poststationen (sneddning). Den i motionen lämnade uppgiften

att alla ålderstillägg indragas vid förflyttning från lägre till högre löneklass

överensstämmer sålunda icke med verkliga förhållandet.

Tjänstgöringstraktamente utgår för närvarande till poststationsföreståndare

vid tjänstgöring såsom föreståndare för annan poststation i form av förhöjning

av vikariatslönen med 3 kronor per dag. Generalpoststyrelsen överväger

emellertid att höja sistnämnda belopp. Uppgiften att lantbrevbärare

skulle äga uppbära tjänstgöringstraktamente med 13 kronor per dygn är icke

riktig och torde sannolikt bero på en förväxling av tjänstgöringstraktamente

och traktamente enligt resereglementet, vilket före den 1 januari 1947 för såväl

lantbrevbärare som poststationsföreståndare uppgick till 13 kronor per

dygn men numera höjts till 17 kronor för dygn.

Sedan statstjänstemännens lönefråga numera i princip lösts genom 1946 års

höstriksdags godkännande av förslaget till nya löneplaner, har Sveriges poststationsföreståndareförening

hos generalpoststyrelsen hemställt, att den grupp

postfunktionärer, som föreningen representerar, skall komma i åtnjutande av

motsvarande avlöningsförbättringar. För närvarande pågår dessutom arbetet

med en omklassificering av poststationerna, vilken avses skola träda i tillämpning

den 1 januari 1948. Den stegring i poströrelsen, som inträtt sedan senaste

klassificering, och de nya arbetsuppgifter, som tillförts postverket sedan

den förra klassificeringen, kommer givetvis att medföra, att poststationer,

vars rörelse ökats under den sistförflutna treårsperioden, flyttas upp i högre

klass.

Postverkets kostnader för poststationerna utgjorde i avrundade bil

år 1935 6 300 000 kronor

» 1940 8 500 000

» 1945 13 400 000 »

Här utesluten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 159.

Den allmänna poststationsregleringen från och med den 1 januari 1945 medförde

en utgiftsökning för postverket av i runt tal 1 500 000 kronor, vilken

huvudsakligen kom de mindre poststationerna till del. I den mån klagomål

under senare år anförts mot lönesättningen, ha de huvudsakligen härrört från

föreståndare för poststationer av högre klass. I fråga om dessa har ju styrelsen

dock, såsom tidigare framhållits, måst taga hänsyn till att postexpeditioner

av klass 9 hänförts till lönegrad A 7 i civila avlöningsreglementet. De större

poststationerna omorganiseras också, så snart anledning därtill föreligger,

till postexpeditioner. Sedan den 1 januari 1945 hava sålunda omkring 130

poststationer ersatts med postexpeditioner och deras föreståndare konstituerats

till stationsmästare.

'' Inför de stundande förhandlingarna med poststationsföreståndareföreningen

anser sig generalpoststyrelsen icke i detta sammanhang böra taga ställning

till frågan om den blivande lönesättningen. Styrelsen kommer självfallet

dock att ägna denna fråga en ingående saklig prövning under hänsynstagande

till den beslutade allmänna förbättringen i statstjänstemännens lönevillkor.

Stockholm den 11 mars 1947.

Kungl. generalpoststyrelsen

ERIK SWARTLING.

Arvid Linnäs.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1947

471805

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.