Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

1947-06-06 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:165, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

1

i\r 165.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv

av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 242 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikatiensärenden för den 25 april

1947, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med

vad chefen för kommunikationsdepartementet förordat godkänna fyra propositionen

bifogade överenskommelser om förvärv för statens räkning av

aktiemajoriteten i Bergslagernas, Gävle—Dala, Södra Dalames samt Kil—

Fryksdalens järnvägsaktiebolag, dels ock under statens affärsverksfonder,

statens järnvägar, till Förvärv av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag

för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 80 315 000

kronor.

Nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande

tvistefrågor om järnvägsegendomens värde m- m. har med tillstyrkan

underställt Kungl. Maj:ts prövning fyra överenskommelser om förvärv

för svenska statens räkning av aktiemajoriteterna i Bergslagernas, Gävle—

Dala, Södra Dalarnes samt Kil—Fryksdalens järnvägsaktiebolag, vilka överenskommelser

träffats inför nämnden mellan å ena sidan förstatligandeberedningen

i järnvägsstyrelsen samt å andra sidan dels Göteborgs stad, dels

Gävle stad, dels Hedemora och Leksands socknar ävensom Hedemora och

Säters städer, dels ock Fryksände med flera kommuner.

överenskommelserna, vilka fogats till statsrådsprotokollet (Bilaga A—D),

äro slutna under förutsättningar att de bliva godkända dels av Kungl. Maj:t

senast den 15 juni 1947, dels ock av respektive kommuner senast vissa närmare

angivna dagar under mars 1947.

Trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle, Bergslagernas järnvägs-1

aktiebolag & Co, (GDG) är ett inregistrerat handelsbolag, vars delägare äro

de tre järnvägsbolagen Bergslagernas järnvägsaktiebolag (BJ), Gävle—

Dala järnvägsaktiebolag (GDJ) och Södra Dalarnes jämvägsaktiebolag (SDJ),

vilka bolags järnvägar sammanfattningsvis benämnas GDG storbanor. Med

BJ som formell arrendator arrenderar GDG följande fyra järnvägsbolag tillhöriga

järnvägar, nämligen Lödöse—Lilla Edets (LLEJ), Kil—Fryksdalens

(KFJ), Dal—Västra Värmlands (DVVJ) och Dalslands järnvägsaktiebolag

(DJ), sammanfattningsvis benämnda GDG arrendebanor.

GDG:s järnvägsnät framgår av kartan å s. 2.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 samt. Nr 165.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 165.

v \

TL K H t \

TR/?F/KFÖf?V/7L T/T/f/GE/f

GÖTEBORG -OflLOR/YF- GÄVLE

Järnväg ////förande G HO. ethfr/räA dr//?.

S/o/end Järnvågor-,

Brry/ef/daJärnvägar

Aktiekapitalen och antalet aktier i BJ, GDJ och SDJ framgå av följande

uppställning: BJ GDJ SDJ

Aktiekapital...................................... 25146 800 12 960 000 2132 700

Antal aktier...................................... 125 734 129 600 21327

Beträffande de förut omnämnda, av GDG arrenderade fyra järnvägarna

bör framhållas, att BJ eller av BJ kontrollerade bolag äger aktier i berörda

jämvägsaktiebolag på sätt framgår av följande uppställning:

LLEJ KFJ DVVJ DJ

Aktiekapital.............................. 336 800 2 500 000 100 000 2 751400

Antal aktier.............................. 3 368 12 500 1 000 27 514

Aktieägare:

BJ eller av BJ kontr. bolag .............. 1 762 5 527 1 000 19 412

Övriga................................... 1606 6 973 — 8102

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

3

Slutligen må omnämnas, att GDG samt de i GDG deltagande tre järnvägsbolagen

tillsammans äga samtliga aktier i GDG:s biltrafikaktiebolag

och trafikaktiebolaget Haglund & Larsson, ävensom att BJ genom av bolaget

kontrollerade bolag äger samtliga aktier i aktiebolaget Göteborgs express

& transport.

Till belysande av det nu preliminärt avtalade järnvägsförvärvets omfattning

lämnas i propositionen följande uppgifter, hämtade från 1938 års statistik

rörande omfattningen av GDG:s järnvägar:

.Järnväg

Bankm

(ägd ban- längd)

Inkomst av

egen järn- vägsrörelse

1 000-tal

kronor

Byggnads-

kostnad

Aktie-

kapital

Personal i

medeltal

under året

antal

Miljoner kronor

B J......................

493-9

18 244

92-1

25-1

2 755

GDJ.....................

292-9

7 293

37-8

130

1029

SD J.....................

132-8

2 374

13-2

2-1

241

DJ......................

68-5

1202

5-8

2-8

229

DVVJ...................

2511

888

24-4

o-i

242

KFJ ....................

81-9

549

5-2

2-5

105

LLEJ...................

14-5

62

0-8

0-3

15

Summa GDG-järnvägar

1335-6

30612

179-3

45 9

4616

Den GDG tillhöriga rullande materielen utgöres enligt uppgifter i senaste

tillgängliga statistik (1945) av

Ånglok .................................................... 161

El-lok...................................................... 34

El-motorvagnar............................................. 7

Övriga motorvägnar och rälsbussar.......................... 15

Lokomotorer................................................ 14

Person- och postvagnar, 2-axliga ............................ 90

> » > 4- > ............................ 165

Resgodsvagnar.............................................. 93

Godsvagnar, slutna.......................................... 835

> , öppna.......................................... 4 248

I fråga om skuldförpliktelser på grund av statslån inhämtas av

propositionen, att endast KFJ och DVVJ häfta för statslån, varå den 1 juli

1947 beräknas återstå en kapitalskuld av 1 782 000 respektive 3 992 000

kronor.

Angående GDG:s biltrafik rörelse meddelas, alt GDG genom sitt

dotterbolag, GDG biltrafiks aktiebolag, vilket år 1942 bildades genom sammanslagning

av äldre liknande bolag, ävensom ett under år 1946 inköpt biltrafikföretag,

trafikaktiebolaget Haglund & Larsson, bedreve en särdeles omfattande

biltrafik, vilken betjänade så gott som hela trafikområdet för GDG

järnvägar och på vissa håll sträckte sig långt över detta områdes gränser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 165.

Rörelsen omfattade såväl linje- som beställningstrafik för person- och godsbefordran.

Enligt föreliggande uppgifter för år 1946 utgjorde den koncessionerade

linjelängden 7 707 km, varav 7 274 km för närvarande trafikerades.

Vagnparken utgjordes av 276 omnibusar, 6 personbilar, 142 lastbilar och

132 godssläpvagnar med en bokförd anskaffningskostnad av 9,2 miljoner

kronor.

Å s. 11—22 i propositionen lämnas vissa uppgifter rörande de ekonomiska

förhållandena avseende hela det nuvarande GDG-systemet

(inklusive DJ). I dessa delar får utskottet hänvisa till propositionen.

De nu träffade preliminära överenskommelserna innebära förvärv för staten

dels av Göteborgs stad tillhöriga minst 56 091 aktier i BJ — och därmed

aktiemajoriteten i detta bolag — till ett pris av 535 kronor per aktie, dels av

Gävle stad tillhöriga minst 16 200 aktier i GDJ till ett pris av 310 kronor per

aktie, dels av Leksands och Hedemora socknar samt Hedemora och Säters

städer tillhöriga minst 8 074 aktier i SDJ till ett pris av 280 kronor per aktie,

dels ock av Fryksände med flera kommuner tillhöriga minst 5 300 aktier

i KFJ till ett pris av 100 kronor per aktie, att likvideras i riksgäldskontoret

den 30 juni 1947 efter säljarens önskan kontant eller i statsobligationer, löpande

med 3 procent ränta. De nuvarande aktieägarna i BJ, GDJ och SDJ

skola vid respektive ordinarie bolagsstämmor år 1947 äga disponera 8 procent

å aktiekapitalen. Staten förbinder sig att intill den 1 juli 1948 på anfordran

inlösa ej mindre övriga aktier i sagda fyra bolag till enahanda pris och

villkor som nyss sagts, än även GDG-koncernen icke tillhöriga aktier i Lödöse

—Lilla Edets järnvägsaktiebolag och Dalslands järnvägsaktiebolag till ett

pris av respektive 75 och 160 kronor per aktie. I enlighet härmed skall staten,

sedan de koncernägda aktierna frånräknats, erlägga

Staten skall därjämte, sedan bolagen likviderats, övertaga — utom förefintliga

statslån, utgörande per den 1 juli 1947 till jämvägsaktiebolaget

Dal—Västra Värmland omkring 4 miljoner kronor och till Kil—Fryksdalens

jämvägsaktiebolag omkring 1,8 miljon kronor — bolagens skulder, vilka efter

avdrag av likvida medel torde komma att uppgå till omkring 50 miljoner

kronor, och även svara för bolagens övriga förpliktelser. Emellertid skall

staten erhålla överskotten å BJ:s, GDJ:s och SDJ:s verksamhet för år 1946,

i vad desamma överstiga vad som motsvarar 8 procent å de utanför koncernen

liggande delarna av aktiekapitalen, jämte överskotten i sin helhet icke

blott för KFJ, DJ och LLEJ för samma tid utan även för alla sex järnvägsbolagen

för tiden från och med den 1 januari 1947.

för 100 481 aktier ä 535 kronor i BJ

» 64 954 > » 310 » » GDJ

» 15 380 » » 280 > » SDJ

» 6 973 » » 100 > » KFJ

» 8102 » » 160 » » DJ

•jt 1 606 ^ s 75 3> » LLEJ

kronor 53 757 000

» 20 136 000

4 306 000

697 300

1 296 320

120 450

Summa kronor 80 313 070

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

5

Järnvägsstyrelsen har i infordrat utlåtande hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen dels besluta att aktierna i Bergslagernas m. fl. järnvägsaktiebolag

må på överenskomna villkor förvärvas av staten, dels ock å

riksstaten för budgetåret 1947/48 å kapitalbudgeten under rubrik Statens

affärsverksfonder, statens järnvägar till Förvärv av aktier i Bergslagernas

m. fl. järnvägsakliebolag anvisa ett investeringsanslag av 80 500 000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har i anslutning därtill givit uttryck åt sin uppfattning

rörande fördelarna med ett införlivande av bergslagsnätet med statens järnvägar,

beräkningen av GDG-järnvägarnas affärsvärde, anslagsbehovet för aktieförvärvets

genomförande samt järnvägsbolagens fortvaro tills vidare samt

likvidation. Härutinnan får utskottet hänvisa till propositionen (s. 25—34).

Styrelsen har sammanfattningsvis anfört, att styrelsens ställningstagande

till förevarande uppgörelse bestämts av järnvägsekonomiska och trafikpolitiska

motiv. Däremot hade det ansetts ligga utanför styrelsens kompetensområde

att söka klarlägga och bedöma eventuella följdverkningar på kapitalmarknaden

och prisutvecklingen i allmänhet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava avgivit yttrande i ärendet och därvid

beträffande förvärvets finansiering anfört följande.

Likviden av det sammanlagda beloppet för statens aktieförvärv i alla ifrågavarande

bolag, utgörande omkring 80,5 milj. kronor, skall efter säljarens

önskan ske kontant eller i treprocentiga statsobligationer. Vid likvid i obligationer

kan denna ske av det 3 procents lån, förfallande år 1992, som riksgäldskontoret

upplade i december 1946. Av detta lån finnas obligations valörer

å 10 000, 5 000 och 1 000 kronor. Då under nuvarande förhållanden

ett utlämnande av dessa obligationer till underkurs ej kan ifrågakomma,

skola obligationerna alltså tillhandahållas till pari eller, därest börskursen

före den 1 nästkommande juli skulle stiga över pari, till den kurs, som noteras

den 30 juni 1947.

Under hänvisning till att de remitterade handlingarna icke lämnade någon

upplysning om de grunder, efter vilka man framkommit till de i överenskommelserna

angivna priserna för aktierna, förklara fullmäktige, att de därför

icke hava möjlighet att bedöma prisernas skälighet, samt anföra vidare.

Anledning finnes emellertid att antaga, att dessa icke kunnat undgå att

påverkas av den för närvarande rådande högkonjunkturen och av det gynnsamma

läge ifrågavarande järnvägsbolag därför för närvarande befinna sig i.

Fullmäktige vilja under sådana omständigheter ifrågasätta lämpligheten av

att nu gå till förvärv av ifrågavarande aktier, vilket — förutom framtida

övertagande av järnvägsbolagens skulder — skulle kräva ett direkt kapitalutlägg

av omkring 80,5 miljoner kronor. Det synes icke osannolikt, att staten

framdeles i ett annat konjunkturläge skulle kunna komma fram till fördelaktigare

priser. Till det nu anförda kommer, att affären skulle genomföras

under ett synnerligen ogynnsamt läge på kapitalmarknaden. Fullmäktige

anse sig icke här böra närmare ingå på detta ämne, men vilja framhålla,

att en upplåning av 80 miljoner kronor utöver de lånetransaktioner,

som fullmäktige måste räkna med under den närmaste tiden, alt döma av

läget för dagen icke torde vara möjlig att utföra på marknaden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 165.

I anslutning härtill hemställa fullmäktige, att frågan om ett uppskov med

förvärvet av ifrågavarande järnvägar till en ur de anförda synpunkterna

lämpligare tid upptages till ingående övervägande.

Handelskamrarnas nämnd m. fl. näringsorganisationer hava i skrivelse

hemställt, att trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle icke måtte förstatligas

eller i varje fall att i avbidan på den närmaste framtidens allmänna

ekonomiska och tekniska utveckling förvaltningens förstatligande måtte tills

vidare anstå.

Departementschefen har till en början erinrat om de åtgärder, som hittills

vidtagits från statsmakternas sida för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet.

Härom anföres följande.

»I proposition (nr 207) till 1939 års lagtima riksdag framlades förslag till

åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. I propositionen

framhölls, att diskussionen i hithörande frågor i själva verket icke så mycket

rörde, huruvida ett förstatligande överhuvud borde komma till stånd.

Vad saken gällde vore fastmera, hur långt förstatligandet lämpligen borde

drivas. 1936 års järnvägskommitté, som verkställt utredningen i saken, hade

förordat, att praktiskt taget samtliga enskilda järnvägar skulle införlivas

med statsbanenätet. Endast järnvägar utan allmän betydelse och vissa av

kommittén uppräknade järnvägar med sådan betydelse hade av kommittén

ansetts icke äga den trafik eller eljest vara av den natur, att de borde omfattas

av ett förstatligande. Utan den av kommittén sålunda förordade åtgärden

kunde enligt kommitténs mening olägenheterna med splittringen lika

litet avlägsnas som förutsättningar skapas för en nyordning, som möjliggjorde

ett rationellt utnyttjande av järnvägarnas transportkapacitet, en förbättring

av deras ekonomi och en förstärkning av deras konkurrenskraft. Föredragande

departementschefen anförde för sin del, att en nyordning i den utsträckning

som vore nödvändig kunde järnvägarna själva genomföra endast

om de vore en enhet och sålunda icke behövde taga hänsyn till särintressen.

Genom en dylik reorganisation av järnvägarna skapades en effektiv transportapparat,

som hade möjlighet att fullgöra transporterna på sätt som tiden

krävde och dess teknik gjorde möjligt. I propositionen framhölls, att av detta

ställningstagande icke följde att samtliga järnvägar borde omfattas av ett

förstatligande. Det låge i sakens natur, att det icke vore möjligt att i dåvarande

läge bestämma, om en järnväg skulle uteslutas eller icke. I stället

borde ett avgörande träffas från fall till fall. En uteslutning av vissa järnvägar

torde alltså icke på förhand böra betraktas såsom given.

Propositionen hänvisades till statsutskottet, som avgav utlåtande (nr 172).

Utskottet skärpte därvid den av departementschefen uttalade meningen rörande

förstatligandets omfattning samt anförde, att utskottet i anslutning

till kommitténs uppfattning ansåge, att det blivande förstatligandet borde

omfatta samtliga rikets järnvägsenheter, såväl normalspåriga som smalspåriga,

vilka ej vore att betrakta som spårvägar eller hade liknande lokal karaktär

och som överhuvud vore av den allmänna betydelse att de borde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

7

fortbestå. Utskottet framhöll vidare, att järnvägsstyrelsen i yttrande över

kommitténs förslag förordat, att en plan uppgjordes, i vilken huvudavsnitten

horde vara Skånes enskilda järnvägar, övriga normalspårsbanor i Götaland,

bergslagsnätet och smalspårsnäten. Utskottet ansåg, att förvärven borde ske

successivt och planmässigt; i verkligheten kunde dock vissa undantag från

den utstakade ordningsföljden bli erforderliga. Utskottet uttalade även den

förhoppningen att för införlivningen med statsbanenätet ej skulle behöva

åtgå längre tid än fem år. Sammanfattningsvis anförde utskottet, att såväl ur

den allmänna samfärdselns synpunkter som kanske främst rent nationellt

det måste vara att hälsa med största tillfredsställelse, att —- med utgångspunkt

från ett av 1933 års riksdag taget initiativ och på grundval av förslag,

utarbetat av en allsidigt sammansatt kommitté — proposition kunnat framläggas

om det svenska järnvägsnätets enhetliggörande. Utskottet tillstyrkte,

att en allmän införlivning med statsbanesystemet skedde av landets enskilda

banor. Angeläget vore, att detta förstatligande kunde snarast genomföras.

I en till utlåtandet fogad reservation föreslogs, att förstatligandet skulle begränsas.

Från detsamma borde sålunda undantagas dels sådana enskilda järnvägar,

som bildade en grupp av den storleksordning och med den ekonomiska

styrka, att de med tillämpning av en med statens järnvägar jämförlig

taxa kunde genomföra erforderliga rationaliseringsåtgärder och dels sådana

järnvägar, vilkas övertagande av staten icke i och för sig erbjöde ökade möjligheter

till transportrationalisering och vilka dessutom hade ekonomiska förutsättningar

att leva ett fortsatt självständigt liv. En begränsning av förstatligandet

skulle även medföra en begränsning av de för genomförandet av åtgärden

nödvändiga, högst betydande kapitalinsatserna. Genom ett allmänt

förstatligande försvunne möjligheten till jämförelser mellan statsbaneföretaget

och de större enskilda banorna och till de korrigeringar, vartill sådana

jämförelser kunde giva anledning. För ett riktigt avvägande av taxeproblemet

syntes det betydelsefullt, att tillgång funnes till ekonomiska driftkalkyler

icke blott från statens järnvägar utan även från enskilda järnvägsföretag.

Riksdagen biträdde utskottets förslag. Riksdagen har sedermera i anledning

av förslag från Kungl. Maj:t under åren 1939—1946 fattat beslut om

förstatligande av enskilda normalspåriga järnvägar med en sammanlagd

längd av 3 111 bankm. Till jämförelse må nämnas, att de i förstatligandeplanen

ingående normalspåriga enskilda järnvägarna år 1938 hade en sammanlagd

längd av 4 974 bankm samt att av de år 1946 i enskild ägo kvarvarande

enskilda järnvägarna, vilka hade en sammanlagd längd av 1 863 km,

1 335 km belöpte på GDG-nätet. Statens normalspåriga järnvägsnät omfattar

för närvarande 11 078 bankm.

Vid 1940 års riksdag ifrågasattes motionsvägen uppskov med vissa då till

behandling föreliggande förvärv och vid 1941 års riksdag väcktes, i anledning

av proposition om statsförvärv av vissa järnvägar, motioner, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att med hänsyn till inträdda extraordinära

ekonomiska förhållanden, förstatligandet av de enskilda järnvägarna

borde tills vidare anstå, där ej preliminära överenskommelser redan före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 165.

låge. I båda fallen hemställde statsutskottet, att motionerna icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd, vilket också blev riksdagens beslut.

Av det anförda framgår, att 1939 års principbeslut om förstatligande av det

svenska järnvägsnätet även omfattade bergslagsnätet samt att riksdagen tid

efter annan med eftertryck betonat nödvändigheten av att arbetet med de

privatägda banornas införlivning med statsbanenätet bedreves på sådant sätt,

att det av statsmakterna år 1939 uppställda målet, nämligen ett i statens

hand enhetligt drivet svenskt järnvägssystem, snarast möjligt kunde uppnås.»

Beträffande förstatligandebeslutets fortsatta genomförande har departementschefen

yttrat följande.

»Handelskamrarnas nämnd m. fl. näringsorganisationer ha förordat, att trafikförvaltningen

Göteborg—Dalame—Gävle (GDG) icke måtte förstatligas.

Under den diskussion som förts i samband med uppgörandet av de nu föreliggande

preliminära avtalen har även från andra håll ifrågasatts en ändring av

det tidigare fattade principbeslutet på denna punkt. Till stöd för denna ståndpunkt

hava åberopats de skäl, som, enligt vad jag inledningsvis omnämnt,

anförts av reservanterna inom statsutskottet vid 1939 års riksdag, varvid

framhållits, att ett förstatligande skulle medföra, att all befruktande konkurrens

mellan olika järnvägsföretag komme att upphöra till men för fortsatt

teknisk utveckling inom jämvägsväsendet. Härvid är att märka, att någon

ekonomisk konkurrens av större betydelse mellan olika järnvägar knappast

existerar i vårt land, då de i regel äro hänvisade till var sina trafikområden.

I den mån man i detta sammanhang talar om konkurrens, har den förelegat

på det tekniska området och varit betingad av järnvägarnas strävan att var

för sig åstadkomma bättre och billigare driftformer. Även sedan den huvudsakliga

delen av järnvägsnätet samlats i statens hand, kvarstår emellertid

konkurrens — såväl tekniskt som ekonomiskt — från motorfordonstrafikens

sida. I denna konkurrens ligger på ett helt annat sätt än i bibehållandet av

ett enskilt järnvägsnät förutsättningar för och incitament till fortsatta framsteg

inom järnvägsdriften; och med den livliga kontakt som råder mellan

ledningen av järnvägar i skilda länder torde vara väl sörjt för att framsteg

och förbättringar snabbt bliva kända och vinna efterföljd inom olika jämvägssystem.

Gentemot de nu berörda skälen för en ändring av förstatligandebeslutet kan

anföras, att de allmänna fördelar och de rationaliseringsmöjligheter, som följa

med enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet under en gemensam ledning,

alla i större eller mindre grad kunna väntas stå att vinna genom GDGnätets

införlivande i SJ. Järnvägsstyrelsen erinrar sålunda i sitt yttrande,

att det i detta speciella fall gällde i särskilt hög grad att — om vårt lands

järnvägsväsen skulle kunna fylla sina viktiga transportuppgifter på ett fullt

tillfredsställande sätt och hävda sig gentemot andra kommunikationsmedel

— den samlade järnvägsmaterielen utnyttjades så rationellt som möjligt,

samt att rese- och transportlägenhetema icke blott inom det nuvarande GDGnätet

utan även och icke minst mellan detta och tillstötande statsbanelinjer

ordnades under strängt beaktande av allmänhetens krav på bekväma och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

9

snabba reselägenheter åt skilda håll. I likhet med järnvägsstyrelsen är jag

av den uppfattningen att en sådan ordning skulle avsevärt underlättas, om

nuvarande SJ:s och GDG:s bandelar få samma ägare och sålunda läggas under

en och samma ledning. Förnekas kan icke, att de nuvarande förhållandena

i detta avseende lämna rum för berättigad kritik, främst i vad angår

reseförbindelserna mellan de olika järnvägsnäten. Det synes mig utan vidare

klart, att ett inordnande av det betydande GDG-nätet med dess godsvagnspark

i SJ kommer att möjliggöra ett rationellare utnyttjande av den samlade

godsvagnsparken ävensom minskad tomköming. Jag erinrar även om

att trafikredovisningen kan förenklas samt att den arbetskrävande fraktfördelningen

mellan SJ och GDG och i vissa fall mellan GDG-jämvägama inbördes

bortfaller helt. Tidsödande dubbelredovisning vid de 17 föreningsstationema

mellan SJ och GDG bortfaller likaså. Skyldigheten att använda

genom samtrafiksordningen fixerade bestämda transportvägar, s. 1c. viavägar,

försvinner. Härefter kan godset transporteras på snabbaste, billigaste

och trafiktekniskt riktigaste sätt. Om de nuvarande samtrafikbestämmelserna

avvecklas, kan ledningen för det samlade nätet bättre överblicka transportbehovet

och tillgodose de olika trafikområdena med väl avvägda transportlägenheter.

Vissa vinster torde även stå att vinna därigenom att förrådsförsörjningen

och verkstadsunderhållet av materialen kan göras gemensam

med SJ. En sammanslagning med SJ torde tillika medföra förutsättningar

för att personalen, särskilt i Göteborg, kan disponeras mera rationellt. Järnvägsstyrelsen

har ock i sitt yttrande ansett, att — när det gällde ett järnvägsföretag

av den omfattning och karaktär som GDG — särskilt starka skäl

talade för att ett sammanförande med statens järnvägar bringades till stånd

utan tidsutdräkt. Järnvägsstyrelsen har tillika i sitt yttrande närmare berört

olika för GDG-förvärvet specifika eller särskilt värdefulla resultat och därvid

anfört åtskilliga belysande exempel på möjligheterna att förenkla förvaltningsapparaten

och effektivisera driften. Järnvägsstyrelsen framhåller slutligen,

att övertagandet av bilrörelsen, som vore väl utvecklad, förväntades bliva

av särskilt värde just nu, när konkurrensen från landsvägstrafiken bleve

allt hårdare för var dag.

De ekonomiska och drifttekniska fördelar, som enligt vad nyss påvisats

i olika hänseenden skulle uppkomma vid ett införlivande av GDG-järnvägarna

med statsbanenätet, äro i de flesta fall just sådana, som förutsetts redan

i samband med de tidigare utredningarna rörande enhetliggörande av det

svenska järnvägsnätet och som legat till grund för statsmakternas tidigare

ställningstagande till frågan hur långt förstatligandet bör drivas. Jag anser

mig därför icke böra tillstyrka, att statsmakternas tidigare fattade principbeslut

ändras, såvitt avser bergslagsnätet, utan förordar, att förstatligandeprogrammet

fullföljes även i denna del.

Från näringsorganisationernas sida har emellertid även föreslagits, att med

förstatligandet av GDG måtte tills vidare anstå i avvaktan på den närmaste

framtidens allmänna ekonomiska och tekniska utveckling. Fullmäktige i

riksgäldskontoret ha med hänsyn till kostnaderna för förvärvet och läget

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 165.

på kapitalmarknaden hemställt, att frågan om ett uppskov med statsförvärvet

måtte upptagas till ingående prövning.

I anslutning härtill vill jag framhålla, att ett anstånd under längre tid med

genomförandet av förstatligandebeslutet av skäl som i det föregående anförts

måste anses ur järnvägsekonomisk och trafikpolitisk synpunkt olyckligt

icke minst med hänsyn till GDG-nätets omfattning och den nyckelställning

dessa järnvägar intaga. Fördelarna av järnvägsnätets enhetliggörande skulle

under anståndstiden icke komma trafikväsendet till godo och det kan befaras

att det fortsatta förstatligandet av övriga enskilda järnvägar skulle

komma att ytterligare fördröjas. Även ett beslut om en kortare tids anstånd

med förstatligande synes vara förenat med allvarliga olägenheter främst

med hänsyn till de ogynnsamma verkningar ett sådant beslut kan befaras

erhålla på företagsledningens intresse att, i avbidan på förstatligandet, driva

företaget på bästa sätt. Med beaktande härav anser jag mig böra ur här

angivna synpunkter avstyrka ett anstånd med förstatligandet av GDG-nätet.»

Departementschefen har härefter, under framhållande att ett anstånd kan

övervägas med hänsyn till priset på aktierna och läget på kapitalmarknaden,

ingått å behandling av de föreliggande preliminära överenskommelserna. Efter

en översikt över de viktigaste avtalsvillkoren — varöver redogörelse lämnats

i det föregående — har departementschefen härutinnan anfört följande.

»Beträffande övriga bestämmelser i de preliminära överenskommelserna må

erinras, att i överenskommelserna med städerna Göteborg och Gävle till skydd

för trafiken över respektive städers hamnar intagits en bestämmelse av i

huvudsak enahanda innebörd som järnvägsstyrelsen lämnat Kalmar stad i

samband med förvärv av stadens aktier i de normalspåriga Kalmarbanorna.

I överenskommelsen med Gävle stad har vidare under § 7 upptagits en bestämmelse,

att järnvägsstyrelsen förklarar sig beredd att efter införlivning

med statens järnvägar av GDJ:s järnväg med representanter för staden upptaga

underhandlingar rörande i samband med bangårdsförhållandena i Gävle

stående mark- och stadsplanefrågor. I överenskommelsen med Göteborgs stad

förekomma vissa särbestämmelser. Järnvägsstyrelsen skall sålunda, så snart

ske kan, utan vederlag återlämna sådan av staden enligt gåvobrev den 14

december 1926 till BJ för järn vägsändamål upplåten eller reserverad mark,

som icke längre erfordras för sådant ändamål. Vidare har järnvägsstyrelsen

åtagit sig att i Göteborg, därest tomt kan av staden anvisas, i anslutning till

centralstationen uppföra ett större hotell. Järnvägsstyrelsen skall ock — när

med hänsyn till trafiken så erfordras -— utföra i 1926 års bangårdsavtal omnämnda

järnvägsövergångar och därvid ersätta den del av kostnaderna, som

enligt nämnda avtal skulle åvila staden, i den mån dessa kostnader icke på

annat sätt kunna täckas av statsmedel. Dessa järnvägsövergångar eller viadukter

äro en gatuviadukt över spåranordningarna öster om Skansen Lejonet

och en gatuviadukt över västkustbanan vid S:t Pauligatans förlängning

samt två gångviadukter över västkustbanan, en vid Blekeallén och en vid

Dämmevägen. Slutligen har järnvägsstyrelsen förbundit sig att icke mot
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

11

sätta sig en ansökan om koncession för staden att med spårväg eller buss

trafikera vägar i Backa socken.

Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande funnit de preliminärt avtalade villkoren

mycket kostsamma för staten. Järnvägsstyrelsen har ock beräknat, att

tillägget över 1939 års kalkylpris utgör omkring 15,5 miljoner kronor eller

omkring 24 procent. Härtill komme de kostnader, som statens järnvägar

kunde komma att ikläda sig på grund av de särskilda utfästelserna gentemot

Göteborgs stad. Järnvägsstyrelsen har emellertid ansett sig kunna biträda

det av nämnden framlagda förslaget till överenskommelse och därvid

åberopat, att från statens järnvägars synpunkt GDG-komplexet faktiskt syntes

intaga en särställning. Järnvägsstyrelsen anför, att den hittills genomförda

elektrifieringen av GDG-huvudlinje främst härvid vore av betydelse. Som förhållandena

på bränslemarknaden nu syntes utveckla sig, representerade

denna elektrifiering ett värde, avsevärt överstigande de kapitalbelopp, som

direkt eller indirekt inginge i 1939 års kalkyl. Ett överpris gentemot det på

1939 års värderingsbasis kalkylerade affärsvärdet förefölle alltså från statens

järnvägars synpunkt mindre betänkligt i fråga om GDG än för någon

av de från förstatligandet nu återstående förvaltningarna.

Ett bedömande av skäligheten av det överenskomna priset på nu ifrågavarande

aktier och därmed på järnvägsegendomens värde är förenat med

betydande svårigheter. I förevarande fall ha parterna grundat sina ståndpunkter

på omfattande utredningar och kalkyler. Det oaktat ha under de förhandlingar

som föregått den nu träffade preliminära överenskommelsen mycket

olika meningar gjort sig gällande, och enighet har kunnat nås först genom

medverkan av den särskilda förlikningsnämnden. Då järnvägsstyrelsen

biträtt nämndens förslag, har detta skett under beaktande av jämvägsekonomiska

och trafikpolitiska förhållanden. Även enligt min mening utvisa de i

ärendet förebragta utredningarna, att betydande allmänna och ekonomiska

värden samt påtagliga fördelar för den allmänna transporthushållningen stå

att vinna genom att de till GDG anslutna järnvägarna införlivas med statsbanenätet.

I det läge saken nu befinner sig har jag därför, efter övervägande

av de på prisfrågan inverkande faktorerna, funnit de preliminärt överenskomna

villkoren för aktieförvärven vara för staten godtagbara. Jag anser mig

sålunda böra tillstyrka, att avtalsvillkoren från statsverkets sida antagas.

Vad angår verkningarna på kapitalmarknaden av aktieförvärvets genomförande

må till en början framhållas, att likviden för aktierna uppgår till

sammanlagt omkring 80,3 miljoner kronor, varav cirka 37,8 miljoner kronor

belöper på kommuner och socknar samt återstoden 42,5 miljoner kronor på

andra aktieägare. Likviden skall efter säljarnas val erläggas kontant eller i

treprocents statsobligationer. Vid likvid i obligationer kan detta direkt genom

riksgäldskontoret ske av det treprocents lån, förfallande år 1992, som

upplades i december 1946. Obligalionsvalörerna på detta lån äro 10 000, 5 000

och 1 000 kronor. I den mån likvid i sådana obligationer icke accepteras av

säljarna och riksgäldskontoret sålunda måste verkställa ny upplåning på kapitalmarknaden

för att fullgöra kontantlikviderna kunna såsom riksgälds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 165.

fullmäktige anfört svårigheter uppstå. Dessa svårigheter hänföra sig i första

hand till lånebeloppets storlek. Av skäl, vilka närmare skola utvecklas i det

följande, torde emellertid likviden för aktierna i BJ, DJ och LLEJ, tillhopa

omkring 55,2 miljoner kronor, komma att fullgöras först under hösten 1947,

medan övriga aktier, för vilka likvidbeloppet uppgår till sammanlagt omkring

25,1 miljoner kronor, kunna inlösas redan den 1 juli 1947. Med denna

fördelning av likviderna komma uppenbarligen verkningarna på kapitalmarknaden

att mildras. Vidare är att märka, att de likvida medel som kunna

komma att erläggas vid aktieförvärven i sin tur måste placeras av säljarna.

Kommunerna torde därvid — i den mån medlen icke omedelbart användas

för investeringar — tills vidare komma att placera medlen i bank eller i obligationer

eller också använda dem för återbetalning av skulder. I så fall uppkommer

icke annat än en temporär störning på kapitalmarknaden. Denna

torde emellertid kunna mildras, om riksgäldskontoret erhåller möjlighet att

vid genomförandet av ifrågavarande transaktioner få förfoga över järnvägsstyrelsens

värdeportfölj, vilken innehåller obligationer av olika typer -— däribland

även Göteborgs stads lån — till ett sammanlagt nominellt värde av

omkring 160 miljoner kronor. Jag utgår från att riksgäldskontoret, riksbanken

och järnvägsstyrelsen vid aktieförvärvens och likvidemas genomförande

komma att samverka för att på smidigast möjliga sätt avveckla transaktionerna.

Därvid bör givetvis på förhand kontakt sökas med säljarparten för

att utröna, huruvida riksgäidskontorets obligationer och statens järnvägars

värdeportfölj kunna direkt användas för likvidens fullgörande eller om eljest

åtgärder i nyssnämnda syfte kunna vidtagas. Det här förda resonemanget

är närmast tillämpligt på förvärven av aktier från kommunerna. Även för

de enskilda aktieägarnas vidkommande uppstår emellertid ett placeringsbehov,

som i den mån det direkt eller indirekt riktar sig till obligationsmarknaden

kommer att motverka det tryck som riksgäidskontorets upplåningstransaktioner

kan öva på marknaden. De förut nämnda skulderna å

cirka 50 miljoner kronor, vilka efter bolagens likvidation skola övertagas av

staten, utgöras huvudsakligen av obligations- och reverslån med olika löptid.

Här kommer staten att inträda i de rättigheter och skyldigheter som nu

åvila bolagen. Några verkningar på kapitalmarknaden behöver detta icke

erhålla.

Efter dessa överväganden har jag kommit till den uppfattningen, att statsförvärvet

av ifrågavarande aktier — genomfört under iakttagande av vad

jag nyss förordat — icke kommer att erhålla sådana verkningar på kapitalmarknaden,

att det med hänsyn härtill framstår såsom motiverat att uppskjuta

aktieförvärven till en senare tidpunkt.»

I fråga om detaljspörsmål beträffande avtalsförslagen har departementschefen

anfört följande.

»Samtliga avtalsförslag utom avtalet med Göteborgs stad torde kunna godtagas

i befintligt skick. Vad Gävle stadsfullmäktige vid godkännandet av

avtalet om försäljning av staden tillhöriga GDJ-aktier anmärkt beträffande

formuleringen av §§ 7 och 8 synes vara av formell natur och någon ändring

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

13

av avtalstexten synes icke påkallad. De i § 7 av sistnämnda avtal förutsatta

förhandlingarna rörande vissa mark- och stadsplanefrågor i Gävle hinna

sannolikt icke slutföras innan GDJ-banorna införlivats med statsbanenätet.

I den mån blivande avtal mellan järnvägsstyrelsen och staden kommer att

innefatta avstående av kronan tillhörig fast egendom torde avtalet i vanlig

ordning böra underställas riksdagens prövning. Detta torde även böra gälla

för den händelse avtalet slutes innan införlivning skett.

Vad angår avtalet med Göteborgs stad torde jag först få erinra däronr

att järnvägsstyrelsen enligt punkt 1 i § 7 förklarat sig beredd att till staden

återlämna sådan av staden jämlikt gåvobrev den 14 december 1926 till BJ

för jämvägsändamål upplåten eller reserverad mark, som icke längre erfordras

för jämvägsändamål. Denna bestämmelse bör så förstås, att SJ i och med

införlivandet av BJ i statsbanenätet skall inträda i de förpliktelser som enligt

gåvobrevet åvila BJ. Emellertid böra förhandlingar härom upptagas mellan

parterna så snart ske kan. Med hänsyn till att skyldighet redan i gåvobrevet

stadgats för BJ att återlämna ifrågavarande mark torde riksdagens

godkännande av blivande markavtal ej vara erforderligt. Tvist angående

tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i gåvobrevet torde, i enlighet

med vad § 9 i gåvobrevet stadgar, böra avgöras av skiljemän enligt lag.

Hinder bör dock ej möta för partema att i stället hos Kungl. Maj:t göra

framställning om utseende av opartisk ordförande att leda förhandlingarna.

Vidare må här erinras om järnvägsstyrelsens åtagande enligt punkt 3 i § 7

i överenskommelsen med Göteborgs stad, avseende i 1926 års bangårdsavtal

omförmälda järnvägsövergångar (planskilda gatukorsningar). Järnvägsstyrelsen

har fömtsatt, att överflyttningen från Göteborgs stad till statens järnvägar

av ifrågavarande kostnad icke skall påverka storleken av det statsbidrag

av bilskattemedel, som lämnas till respektive anläggningar. Enligt § 16

i sagda bangårdsavtal skola järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad deltaga

med hälften vardera i kostnaderna för den ena gångviadukten. I fråga om

kostnadsfördelningen beträffande den andra gångviadukten och de båda gatuviaduktema

skulle enligt sagda avtal statens järnvägar utföra och bekosta de

delar av viadukterna, som ligga över statens järnvägar befintliga eller blivande

spår, med det stöd, som uppbure dessa delar av viadukterna, varemot staden

hade att utföra och bekosta gatuanordningarna utanför spåren. Enligt

förordningen den 30 juni 1943 (nr 438) om statsbidrag till väg- och gatuhållningen

i städer och stadsliknande samhällen, som äro väghållare, utgår statsbidrag

till byggande och underhåll av allmänna vägar och för biltrafiken

viktiga gator. Då staden för de båda gatuviaduktema kunnat påräkna anslag

av bilskattemedel, synas statens järnvägar icke böra komma i sämre

ställning. Jag fömtsätter därför, att från sjätte huvudtitelns reservationsanslag

till Bidrag till byggande av vägar och gator till järnvägsstyrelsen i förekommande

fall utanordnas bidrag till anläggningskostnaderna med belopp

som torde få bestämmas genom beslut av Kungl. Maj:t. I den mån ifrågavarande

anslag behöver förstärkas, kommer anslagsäskandet härulinnan

framdeles att underställas riksdagens prövning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 165.

I anslutning till § 5 i avtalet hava stadsfullmäktige i Göteborg gjort ett

uttalande angående busspersonalen samt tillika ifrågasatt, att förslag till den

så kallade bilagan C — som städse fogats till sådana avtal rörande jämvägsköp,

vilka icke ske i form av aktieförvärv, och som upptager löneställningen

för personalen vid den övertagna järnvägen —- omedelbart måtte av

järnvägsstyrelsen upprättas för att föreläggas järnvägsbolagets styrelse och

respektive personalgrupper för godkännande. Att märka är, att all bilpersonal

för närvarande är anställd enligt kollektivavtal, och det kan näppeligen

vara rimligt att i detta sammanhang lämna utfästelser, vilka kunna

inverka på framtida förhandlingar. I fråga om upprättandet av bilagan C

må endast erinras om att personalens framtida löneställning kommer att

regleras i samband med järnvägarnas definitiva inlemmande i statsbanenätet,

därvid vederbörande kan draga frågan under Kungl. Maj:ts prövning.

Upprättandet av ifrågavarande bilaga synes därför böra — i likhet med vad

tidigare varit fallet —• anstå till dess inlemmandet blir aktuellt. Vad slutligen

angår den i överenskommelsen upptagna bestämmelsen om uppförande

av ett hotell i samband med den planerade ombyggnaden av centralstationen

i Göteborg synes järnvägsstyrelsen icke böra bindas i vidare mån än

vad som skett beträffande tidpunkten för hotellets uppförande och hotellets

storlek. Hinder bör sålunda ej möta för järnvägsstyrelsen att driva hotellet

genom sitt dotterbolag, aktiebolaget trafikrestauranger, i kombination med

dess restaurationsrörelse.

Göteborgs stadsfullmäktiges beslut om godkännande av avtalsförslaget rörande

statsförvärv av stadens aktier har numera överklagats hos länsstyrelsen.

Då man måste räkna med möjligheten att beslutet icke vinner laga

kraft före den 16 juni 1947, synes det nödvändigt att vidtaga vissa jämkningar

i avtalsförslaget. Sålunda bör i § 11 den senaste tidpunkten för Kungl.

Maj ds godkännande samt i § 1 tillträdesdagen framflyttas till lämplig tidpunkt

efter det beslutet blivit definitivt, förslagsvis den 1 oktober 1947. Bestämmelse

bör vidare upptagas därom, att säljarna skola äga uppbära tre

procent ränta å likviden från den 1 juli till tillträdesdagen. Dessa räntebelopp

böra gäldas av SJ:s driftmedel. Slutligen bör bestämmelsen i § 10 om

tidpunkten för fortsatt bolagsstämma ändras till förslagsvis den 30 september

1947. Nu ifrågavarande ändringar torde böra underställas järnvägsstyrelsen

och stadsfullmäktige i Göteborg för godkännande. Till förebyggande av

missförstånd rörande tolkningen av stadsfullmäktiges tidigare beslut i ärendet

torde riktigheten av den av drätselkammaren och stadskollegiet avgivna

förklaringen rörande innebörden av fullmäktiges beslut böra av fullmäktige

bekräftas och eventuellt kompletteras i erforderlig utsträckning. För att söka

uppnå en slutlig reglering av de ektuella avtalsfrågorna torde böra uppdragas

åt nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg uppkommande

tvistefrågor rörande järnvägsegendomens värde m. m. att ånyo

träda i förhandlingar med järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad.

I det läge förevarande ärende nu befinner sig torde Kungl. Maj:t böra inhämta

riksdagens bemyndigande att i enlighet med vad jag i det föregående

förordat godkänna de föreliggande överenskommelserna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

15

Ur budgetteknisk synpunkt må här framhållas, att för förvärvet av samtliga

aktier varom nu är fråga erfordras ett belopp av högst 80 315 000 kronor.

Därest — i enlighet med vad jag nyss förordat — förvärvet genomföres

med anlitande av statens järnvägars värdeportfölj, torde värdet av de tillgångar

som sålunda tagas i anspråk böra uppföras under rubriken övriga

kapitalmedel på statens järnvägars investeringsstat, varigenom statens järnvägars

förräntningspliktiga kapital i motsvarande mån minskas. Å kapitalbudgeten

bör under statens järnvägars fond anvisas ett investeringsanslag

motsvarande hela det nyssnämnda kapitalbehovet. I den mån detta anslag tages

i anspråk för aktieförvärvet kommer det förräntningspliktiga kapitalet

att i motsvarande mån ökas.

Enligt av järnvägsstyrelsen lämnad uppgift torde det defintiva inlemmandet

av ifrågavarande järnvägar i statsbanenätet kunna ske redan den 1 juli

1948. Därvid böra GDG-bolagen träda i likvidation och avtal träffas om överlåtelse

av bolagens alla tillgångar och skulder till staten. I samband därmed

beräknas förslag föreligga, att staten skall övertaga den försäkringsverksamhet

som utövas av vid GDG befintliga två pensionsinrättningar, nämligen

Bergslagernas järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa och stiftelsen

Gävle—Dala järnvägars pensionsinrättning. Förslag i angivna hänseenden

torde komma att underställas 1948 års riksdag.»

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Wetter m. fl. (1:307) och den andra inom andra kammaren av herr

von Friesen m. fl. (11:459), ävensom två likalydande motioner, väckta den

ena inom första kammaren av herr Wistrand m. fl. (1:308) och den andra

inom andra kammaren av herr Dickson m. fl. (II: 460), i vilka motioner hemställts,

att riksdagen måtte avslå förevarande proposition;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Sten och Sandler (1: 309) och den andra inom andra kammaren av

herr Holmström m. fl. (II: 461), i vilka hemställts, att riksdagen i anledning

av förevarande proposition måtte medgiva, att av Gävle-Dala järnvägsaktiebolags

vid tillträdesdagen kvarstående vinstmedel högst 400 000 kronor må

få disponeras för uppförande genom Gävle stads försorg av ett pensionärshem

i första rummet avsett för Gävle-Dala järnvägs nuvarande pensionärer

och under förutsättning, att staden dels tillhandahåller fri tomt och dels ombesörjer

och bekostar pensionärshemmets förvaltning.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna I: 307, I: 308 och I: 309.

Enligt ett utskottet tillhandakommet protokollsutdrag, hållet inför förenämnda

nämnd den 12 maj 1947, ha förhandlingar nämnda dag förts mellan

Göteborgs stad och järnvägsstyrelsen. Av protokollsutdraget framgår (§ 2),

att från stadens sida anförts att på grund av besvären över stadsfullmäktiges

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 165.

beslut svårigheter uppkommit för staden att till den i överenskommelsen angivna

tiden, 1 juli 1947 (tillträdesdagen), leverera de försålda aktierna. Det

vore därför ett önskemål för staden att med vad som stadgades i §§ 1, 3 och 9

i avtalsförslaget måtte få anstå till den dag efter det stadsfullmäktiges beslut

vunnit laga kraft som Kungl. Maj:t bestämmer, med skyldighet för kronan

att gälda ränta efter tre procent från och med den 1 juli 1947 till den

uppskjutna tillträdesdagen. Stadgandet i § 10 i avtalsförslaget att med beslut

å ordinarie bolagsstämma 1947 i frågorna angående bestämmande av arvoden

åt styrelse och revisorer, val av styrelseledamöter jämte suppleanter och

val av revisorer jämte suppleanter skulle anstå till fortsatt stämma den 30

juni 1947 skulle tillämpas så, att staden, som vid den ordinarie bolagsstämman

den 5 maj 1947 påyrkat nämnda uppskov, vid den fortsatta stämman

skulle påyrka ytterligare uppskov och rösta i enlighet med den i avtalsförslaget

gjorda utfästelsen. Nämnda förhållande skulle jämte den av drätselkammaren

och stadskollegiet avgivna förklaringen rörande innebörden av

stadsfullmäktiges beslut om godkännande av avtalsförslaget, av drätselkammaren

och stadskollegiet anmälas vid stadsfullmäktiges nästa sammanträde

den 22 maj 1947.

Sådan anmälan har numera enligt till statsutskottet ingivet utdrag av

stadsfullmäktiges protokoll den 22 maj 1947 verkställts.

Av berörda protokollsutdrag inhämtas vidare (§ 4), att från representant

för Göteborgs stad framhållits, att den i avtalsförslaget intagna bestämmelsen

om uppförande av ett hotell i propositionen knutits till vissa ur stadens

synpunkt icke önskvärda förutsättningar, ävensom att det ur stadens synpunkt

vore angeläget att hotellbygget snarast komme till stånd. Från en av

järnvägsstyrelsens representanter har härutinnan framhållits, att hos järnvägsstyrelsen

verkligt intresse förefunnes för att ett hotell i anslutning till

centralstationen bleve uppfört så snart förhållandena det medgåve och att —

därest aktieförvärvet bleve slutligt gällande — järnvägsstyrelsen i höst i samband

med sina övriga riksdagspetita komme att begära ett första anslag för

uppförande av hotellet, för såvida frågorna om stadsplan och tomt till dess

förelåge klara från stadens sida.

Vidare har från kommunikationsdepartementet erfarits, att Göteborgs och

Gävle stads drätselkammare förklarat att likvid för städernas aktieinnehav,

omkring 31 miljoner kronor, må äga rum först efter den 1 oktober 1948, med

omkring en femtedel om året fram till den 1 oktober 1952. Härjämte har

erfarits, att beslut numera meddelats om överflyttning av statens järnvägars

värdeportföljer nr 1 och nr 2 (obligationer och utlånta medel) till riksgäldskontoret

i och för avveckling.

Utskottet. Vid anmälan av propositionen nr 207 till 1939 års lagtima riksdag anförde

föredragande departementschefen att det icke vore möjligt att i dåvarande

läge bestämma om en järnväg borde uteslutas eller icke vid genomförandet

av järnvägsförstatligandet och att avgörande härutinnan borde träffas från

fall till fall. Statsutskottet ansåg emellertid att förstatligandet borde omfatta

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 16o.

17

samtliga rikets järnvägsenheter, såväl normalspåriga som smalspåriga, vilka

ej vore att betrakta som spårvägar eller hade liknande lokal karaktär. Utskottet

förordade upprättandet av en plan — omfattande jämväl bergslagsnätet

— för förstatligandet och uttalade i anslutning därtill sin förhoppning

att för de enskilda järnvägarnas införlivande med statsbanenätet icke skulle

behöva åtgå längre tid än fem år. Riksdagen biträdde utskottets förslag.

De i förevarande proposition framlagda förslagen, som syfta till att genom

förvärv av aktierna i de i trafikförvaltningen GDG ingående järnvägsbolagen

införliva bergslagsnätet med statsbanorna, måste sålunda i princip betraktas

såsom åtgärder för effektuerande av ett av riksdagen fattat beslut.

Mot ett fullföljande av detta principbeslut såvitt angår bergslagsnätet ha

erinringar rests dels av handelskamrarnas nämnd m. fl. näringsorganisationer

dels ock i de likalydande motionerna 1:307 och 11:459 samt 1:308 och

11:460. I vissa delar sammanfalla dessa erinringar med dem som i en vid

statsutskottets förenämnda av riksdagen godkända utlåtande fogad reservation

anförts till stöd för en begränsning av järnvägsförstatligandet. Utskottet

vill här understryka departementschefens på järnvägsstyrelsens yttrande

grundade uttalande, att de allmänna fördelar och de rationaliseringsmöjligheter,

som följa med enhetliggörandet av det svenska järnvägsnätet under en

gemensam ledning, alla i större eller mindre grad kunna väntas stå att

vinna genom GDG-nätets införlivande med statens järnvägar. Till grund för

statsmakternas tidigare beslut lågo just önskemålen om utvinnande av ekonomiska

och driftekonomiska fördelar. Utskottet kan icke underlåta att uttala

som sin uppfattning att, mot bakgrunden av järnvägsstyrelsens uttalanden,

vad i förenämnda motioner anförts rörande möjligheten att på basis av frivilliga

överenskommelser mellan de olika driftledningarna uppnå fördelar,

likvärdiga med dem som följa med de enskilda järnvägarnas införlivande

med statsbanenätet, måste betraktas närmast som ett önsketänkande. Utskottet

kan sålunda icke finna att skäl anförts, som kunna föranleda ett

frångående av det av riksdagen tidigare fattade principbeslutet.

I förenämnda motioner 1:308 och 11:460 liksom jämväl inom fullmäktige

i riksgäldskontoret har ifrågasatts lämpligheten att genomföra förvärven

under nuvarande högkonjunktur. Det kan icke förnekas, att genomförandet

av de enskilda järnvägarnas förstatligande kommit att infalla under en ur

allmän-ekonomisk synpunkt mindre lämplig tidpunkt. Såsom departementschefen

framhållit måste emellertid ett anstånd under längre eller kortare

tid med genomförandet av förstatligandebeslutet ur järnvägsekonomisk och

trafikpolitisk synpunkt framstå såsom olyckligt och bliva förenat med allvarliga

olägenheter. Järnvägsstyrelsen har funnit sig kunna — under hänvisning

till GDG-komplexets särställning och det mervärde i förhållande till

de uppgjorda kalkylerna som den hittills genomförda elektrifieringen av

GDG-huvudlinjen för närvarande linge anses ha, enligt av utskottet erhållen

uppgift uppskattat till inemot 20 miljoner kronor — biträda de för förvärven

träffade överenskommelserna, vilka utformats efter ömsesidiga jämkningar

inför nämnden för behandling av vid statsinlösen av enskild järnväg upp
Rihnng

till riksdagens protokoll/IM-7. 6 samt. Nr 16-5. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 16ö.

kommande tvistefrågor. Sedan från Göteborgs stads och Gävle stads sida förklaring

avgivits att städerna äro villiga godtaga betalning successivt med endast

en femtedel av ifrågavarande kontantlikvid årligen med början den 1

oktober 1948, under det att återstående likvid skulle få innestå i riksgäldskontoret,

synas riksgäldsfullmäktiges erinringar mot förvärv nu av ifrågavarande

järnvägar hava minskat i tyngd. Härtill komma de av departementschefen

anvisade möjligheterna att undvika en eventuell störning på kapitalmarknaden

genom förfogande över järnvägsstyrelsens värdeportfölj. Utskottet

är därför berett tillstyrka, att statsförvärv av ifrågavarande aktier nu

genomföres.

Vad härefter angår de olika i ärendet upprättade avtalsförslagen ha besvär

anförts över Göteborgs stadsfullmäktiges beslut om godkännande av det med

staden ingångna avtalet. I anledning härav ha efter propositionens avlåtande

förhandlingar förts mellan järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad om vissa

jämkningar i detta avtal. Utskottet har intet att erinra mot att Kungl. Maj:t

vidtager de ändringar som av departementschefen förordats, med de jämkningar,

som enligt protokollet den 12 maj 1947 inför förenämnda nämnd

kunna bliva nödvändiga i avvaktan å slutligt utslag i anledning av besvären.

I motionerna 1:308 och 11:460 har framhållits, att viss oklarhet vidlåder

det med Göteborgs stad ingångna avtalet beträffande vissa detaljspörsmål,

såsom t. ex. beträffande återlämnande av viss mark i Göteborg, uppförande

av ett hotell i anslutning till Göteborgs järnvägsstation samt utförande av

vissa järnvägsövergångar i Göteborg. Utskottet delar den uppfattningen,

att större klarhet på dessa punkter varit önskvärd. Utskottet har emellertid,

efter inhämtande av upplysningar från ordföranden i den i det föregående

angivna nämnden och av en representant för järnvägsstyrelsen,

bibragts den uppfattningen att här är fråga om åtaganden av i förhållande till

den totala innebörden av den med Göteborgs stad träffade överenskommelsen

relativt ringa omfattning, vilka för övrigt — bortsett från åtagandet att uppföra

ett hotell — varit med hänsyn till den ifrågakomna formen för förvärvet

helt naturliga. Vad åter angår åtagandet att uppföra ett hotell har, enligt vad

utskottet erfarit, planer sedan någon tid förelegat inom järnvägsstyrelsen att

realisera hotellprojektet, vilket bedömts vara ekonomiskt försvarligt. Med

hänsyn till vad sålunda upplysts finner utskottet vad som anförts i fråga om

utformandet av detaljerna i det med Göteborgs stad upprättade avtalet icke

vara av den betydelse, att den träffade överenskommelsen på grund därav

bör underkännas.

Vad departementschefen i övrigt anfört vid anmälan av förevarande proposition

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad slutligen angår det i motionerna I: 309 och II: 461 gjorda yrkandet att

styrelsen för Gävle—Dala järnvägsaktiebolag måtte medgivas från kvarstående

vinstmedel undantaga 400 000 kronor för uppförande av pensionärshem

i Gävle delar utskottet järnvägsstyrelsens uppfattning att i nuvarande skede

av förvärvsproceduren en dylik åtgärd skulle innebära en disposition av statsmedel

och medföra en vid överenskommelsens träffande opåräknad framtida

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

19

belastning av statens järnvägar. Frågan om bidrag av statsmedel till ifrågavarande

ändamål torde böra behandlas för sig och icke upptagas till prövning

i nu förevarande sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionerna I: 307 och II: 459 samt I: 308 och II: 460 bemyndiga

Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för den 25 april 1947 förordats

och vad utskottet ovan anfört godkänna de föreliggande

överenskommelserna;

b) till Förvärv av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag

för budgetåret 1947/48 under statens affärsverksfonder,

statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag

av 80 315 000 kronor;

II. att motionerna I: 309 och II: 461 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,

Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Gustaf Iwar Anderson,

Gillström, Albertsson, Hesselbom, Ragnar Bergh och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik,

Ward, Malmborg i Skövde, Andersson i Malmö, Mårtensson, Åkerström,

Holmström, Thapper, Persson i Vinberg, Severin i Stockholm och Johansson

i Mysinge.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Albertsson, Ragnar Bergh, Lundgren,

Skoglund i Doverstorp och Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottets

yttrande och hemställan bort hava följande lydeelse:

»I förevarande proposition har Kungl. Maj:t framlagt förslag om förstatligande

av de i trafikförvaltningen GDG ingående enskilda järnvägarna.

Dessa järnvägar hetjäna ett i stort sett enhetligt och i viss mån från landets

järnvägsnät i övrigt avskilt trafikområde. De kunna anses utgöra en enhet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 165.

av den storleksordning, att de med tillämpning av en med statens järnvägar

jämförlig taxa själva kunna genomföra erforderliga rationaliseringsåtgärder,

och de torde ha ekonomiska förutsättningar att fortleva såsom självständiga

förelag. I den reservation, som fogats vid statsutskottets utlåtande i anledning

av den till 1939 års Iagtima riksdag avlåtna propositionen (nr 207) angående

åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet, förordades att

järnvägar av denna karaktär borde undantagas från ett förstatligande. Denna

uppfattning delades emellertid icke av riksdagen, som uttalade sig för

att bland annat bergslagsnätet borde ifrågakomma för förstatligande.

I de i anledning av nu förevarande proposition väckta motionerna 1:307

och II: 459 samt I: 308 och II: 460 har hemställts, att riksdagen måtte avslå

propositionen. Därvid har, bland andra, åberopats skäl, som legat till grund

för den inställning reservanterna intogo. Utskottet hyser den uppfattningen

att dessa skäl äro av den styrka, att lämpligheten av ett förstatligande

av nu ifrågakommande järnvägar kan ifrågasättas. Såsom i motionerna

framhållits omfatta bergslagsbanorna ett enhetligt och i förhållande

till det'' övriga järnvägsnätet avskilt trafikområde av betydande storlek. Starka

skäl tala för ett bibehållande av dessa järnvägar såsom självständiga

företag under gemensam trafikförvaltning. Därigenom komma nu förefintliga

möjligheter till utvecklingsbefrämjande tävlan i olika hänseenden

att bibehållas. Värdet härav får enligt'' utskottet icke underskattas. Det synes

ock vara värdefullt att äga tillgång till ett inhemskt jämförelsematerial

vid bedömandet av förhållandena vid de statsägda järnvägarna. Det förtjänar

i detta sammanhang även framhållas, att aktiemajoriteten i järnvägsbolagen

innehaves av kommuner; det allmännas intresse av att kunna öva

inflytande på företagens ledning är härigenom väl tillgodosett. Då det enhetliggörande

av järnvägsnätet, som ytterst varit'' syftemålet med 1939 års principbeslut,

i allt väsentligt torde kunna nås genom samverkan mellan statens

järnvägar och GDG:s trafikförvaltning, finner utskottet ett förstatligande av

bergslagsbanorna icke i och för sig ofrånkomligt.

Därest man emellertid utgår från att ett införlivande med statsbanenätet

av ifrågavarande järnvägar skall ske, uppställer sig den frågan, huruvida

tidpunkten för förvärvets genomförande är lämpligt vald. Väl uttalade 1939

års Iagtima riksdag den förhoppningen, att för införlivningen med statsbanenätet

av de enskilda järnvägarna icke skulle behöva åtgå längre tid än

fem år. Det är emellertid uppenbart, att de allmänekonomiska förutsättningarna

för ett införlivande numera i väsentliga avseenden förändrats. De

riksdagen nu underställda avtalen giva belägg härför. Den rådande högkonjunkturen

och de exceptionella förhållandena under krisåren ha icke varit

ägnade att möjliggöra en uppgörelse om förvärv av ifrågavarande järnvägar

på för statsverket rimliga villkor. Järnvägsstyrelsen har icke kunnat'' undgå

finna de preliminärt avtalade villkoren »mycket kostsamma» för staten. Redan

en uppgörelse enligt 1939 års kalkylpris — omkring 65 miljoner kronor

— skulle sålunda enligt styrelsens uppfattning berett'' aktieägarna i järnvägsbolagen

skälig ersättning, motsvarande 6,7 procent av aktiernas nominella

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

21

värde. De träffade överenskommelserna innebära emellertid inräknande av

ett ytterligare tillägg av 15,7 miljoner kronor. Såsom motiv för skäligheten

av ett dylikt överpris har åberopats, att den hittills genomförda elektrifieringen

av GDG:s huvudlinje representerade ett värde, överstigande de kapitalbelopp

som direkt eller indirekt inginge i 1939 års kalkylpris. Därvid synas

emellertid hava tagits såsom utgångspunkt nu rådande onormala förhållanden

på bränslemarknaden. En dylik utgångspunkt'' förefaller icke försvarlig,

Härtill kommer att, enligt vad utskottet inhämtat, resultatkurvan vid järnvägsdrift

väntas komma att visa nedåtgående tendens, varför även skäligheten

av en uppgörelse på grundval av 1939 års kalkylpris kan starkt ifrågasättas.

Departementschefen har själv framhållit, att ett bedömande av skäligheten

av det överenskomna priset är förenat med betydande svårigheter.

Departementschefen har likväl, under framhållande att parterna grundat

sina ståndpunkter på omfattande utredningar och kalkyler — någon närmare

redogörelse för dessa har emellertid icke lämnats i propositionen —

och att betydande allmänna och ekonomiska värden samt påtagliga fördelar

för den allmänna transporthushållningen stå att vinna genom bergslagsnätets

inlemmande med statsbanorna, funnit villkoren för aktieförvärven vara

för staten godtagbara. Enligt utskottets mening giver det i propositionen

framlagda materialet icke stöd för en dylik åsikt. Utskottet finner för sin

del tidpunkten för ett förvärv av bergslagsnätet vara illa vald och att de

uppgörelser som nu förelagts riksdagen äro att betrakta som kompromisslösningar,

vilka ur statens synpunkt icke äro godtagbara.

Härtill kommer, att en av de ingångna överenskommelserna — den med

Göteborgs stad — innehåller flera moment, vilka till sin ekonomiska innebörd

äro oklara. Uppgift saknas sålunda om storleken av kostnaderna för

de järnvägsövergångar, som järnvägsstyrelsen har att utföra. Enligt avtalet

åtager sig järnvägsstyrelsen att i anslutning till järnvägsstationen uppföra

ett hotell. Såsom enda närmare bestämning anges att det skall vara

ett »större» hotell. På grundval av propositionen föreligger icke någon möjlighet

att överblicka kostnaderna för projektets genomförande eller dess räntabilitet.

Chefen för kommunikationsdepartementet har ansett det nödvändigt,

sedan proposition i ämnet avlåtits, uppdraga åt nämnden för behandling

av vid statsinlösen av enskilda järnvägar uppkommande tvistefrågor att

upptaga förhandlingar med parterna i syfte att uppnå en slutlig reglering

av de avtalsfrågor, som uppkommit sedan överenskommelsen träffats. Det

protokoll över sammanträde inför nämnden den 12 maj 1947, som överlämnats

till utskottet, synes icke ägnat att bringa större klarhet i dessa frågor.

Utskottet finner det hava varit naturligast att ärendet handlagts på ett sådant

sätt att propositionen i ärendet kunnat lämna en fullständig och till

sina ekonomiska verkningar uttömmande bild av förslagens innebörd.

I 1939 års principbeslut uttalades önskvärdheten av att förvärven ej genomfördes

allenast indirekt genom förvärv av en aktiemajoritet utan i den

mera direkta och också mera betryggande form, som ett inköp av själva

järnvägsanläggningen innebar. I förevarande fall har emellertid valts formen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 16-5.

förvärv av aktiemajoriteten. Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra

om att detta kommer att innebära att den utskiftningsskatt som skall erläggas

i samband med bolagens likvidation — enligt vad utskottet erfarit uppgående

till omkring 25 miljoner kronor — kommer att få gäldas av statsmedel.

Mot ett genomförande nu av ifrågavarande förvärv ha fullmäktige i riksgäldskontoret

framställt vägande erinringar. Fullmäktige ha sålunda ifrågasatt

lämpligheten av att nu gå till förvärv av ifrågavarande aktier, vilket —

förutom framtida övertagande av järnvägsbolagens skulder — kräver ett direkt

kapitalutlägg av omkring 80,5 miljoner kronor. Fullmäktige framhålla

att affären kommer att genomföras under ett synnerligen ogynnsamt läge

på kapitalmarknaden och anse att en upplåning av 80 miljoner kronor utöver

de lånetransaktioner, varmed man måste räkna under den närmaste

tiden, att döma av läget för dagen icke torde vara möjlig utföra på marknaden.

Enligt numera erhållna uppgifter torde icke statsobligationer komma

att godtagas som likvid. Väl har Göteborgs stad och Gävle stad förklarat sig

villiga att låta anstå med likvid för städernas aktieinnehav —- omkring 31

miljoner kronor — till den 1 oktober 1948, varefter likvid skulle erläggas

med en femtedel om året fram till den 1 oktober 1952. Beträffande huvudparten

av likviderna kvarstå emellertid berörda svårigheter. Utskottet, som

icke kunnat bedöma värdet av de möjligheter som enligt departementschefen

förefinnas att genom förfogande över järnvägsstyrelsens värdeportfölj mildra

återverkningarna på kapitalmarknaden, finner för sin del fullmäktiges hemställan

att frågan om ett uppskov med förvärvet av ifrågavarande järnvägar

till en lämpligare tid upptages till övervägande vara välgrundad.

Departementschefen har framhållit, att ett anstånd under längre eller kortare

tid med genomförandet av förstatligandebeslutet måste anses olyckligt.

Av vad utskottet ovan anfört framgår att utskottet icke delar denna uppfattning.

I varje fall synas de fördelar, som förmenas komma att vinnas genom

införlivandet, icke vara av den art och omfattning att för deras ernående

frågan om förvärvets genomförande i den nuvarande ekonomiska situationen

behövt forceras på sätt i detta fall skett.

Utskottet finner sig av anförda skäl böra förorda, att ifrågavarande proposition

avslås.

Vid sådant förhållande saknar utskottet anledning ingå på ett närmare

bedömande av det i motionerna I: 309 och II: 461 framställda förslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

I. att riksdagen må med bifall till motionerna I: 307 och II:

459 samt I: 308 och II: 460 avslå förevarande proposition:

II. att motionerna 1:309 och 11:461 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda»;

2) av herr Holmström, som ansett, att utskottet bort tillstyrka motionerna

I: 309 och II: 461 och att därför

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 165.

23

dels utskottets yttrande i anledning av motionerna bort hava följande

lydelse:

»Enligt vad för utskottet upplysts var resultatet av bokslutet för år 194(5

icke känt vid tidpunkten för förhandlingarna. Av numera tillgängliga uppgifter

framgår, att rörelsen under nämnda år visat ett ovanligt stort överskott.

Vid sådant förhållande och under hänvisning till vad i motionerna i övrigt

anförts finner sig utskottet böra tillstyrka bifall till desamma.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande

lydelse:

»II. att riksdagen må med bifall till motionerna 1:309

och 11:461 medgiva, att av GävlejDala jämvägsaktiebolags

vid tillträdesdagen kvarstående vinstmedel högst 400 000 kronor

må få disponeras för uppförande genom Gävle stads

försorg av ett pensionärshem i första rummet avsett för

Gävle-Dala järnvägs nuvarande pensionärer och under förutsättning,

att staden dels tillhandahåller fri tomt och dels

ombesörjer och bekostar pensionärshemmets förvaltning.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositiön| angående förvärv av flera järnvägsaktiebolag. s. 9 i texten