Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande kapitalbudgeten under försvarets fabriksfond gjorda framställningar om anslag för budgetåret 19A7/A8 till uppförande av central beklädnadsverkstad in. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1947-06-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:167, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande kapitalbudgeten under försvarets fabriksfond gjorda framställningar om anslag för budgetåret 19A7/A8 till uppförande av central beklädnadsverkstad in. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 167.
Nr 167.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
beträffande kapitalbudgeten under försvarets fabriksfond
gjorda framställningar om anslag för budgetåret
19A7/A8 till uppförande av central beklädnadsverkstad
in. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t beträffande kapitalbudgeten under
försvarets fabriksfond (bilaga 25, punkt 31, s. 65—83 av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 3 januari 1947) föreslagit
riksdagen att dels till Uppförande av central beklädnadsverkstad för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 150 000 kronor, dels till Anskaffning
av maskiner och annan utrustning för central beklädnadsverkstad
för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 160 000 kronor, dels
medgiva, att ersättning till personal, som blir övertalig vid centralisering
av försvarets beklädnadsindustri, må utgå enligt de grunder, som av föredragande
statsrådet i berörda statsrådsprotokoll angivits, dels ock medgiva
ej mindre att den av arméns centrala beklädnadsverkstad nu disponerade
fastigheten i Stockholm må försäljas, därest den ej kommer att användas för
annat statligt ändamål, än även att därvid influtna försäljningsmedel må —
i den mån medlen icke erfordras för täckning av den bokförda nettokapitalbehållningen
å fabriksfonden i vad angår fastigheten — i enlighet med vad
i statsrådsprotokollet av föredragande statsrådet förordats disponeras för
avsättning till försvarets fabriksfonds värdeminskningskonto.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Hjalmar Nilsson m. fl. (I: 36) och den andra inom andra kammaren av
herr Måler m. fl. (II: 58), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
förläggningsorten för den planerade centrala beklädnadsverkstaden blir
Kramfors stad,
dels en inom andra kammaren av herr Nordström i Kramfors m. fl. väckt
motion (11:59), vari hemställts, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande förslag med den ändringen, att den planerade beklädnadsverkstaden
förlägges till Kramfors,
dels ock en inom andra kammaren av herrar Gustafsson i Lekåsa och Johansson
i Norrfors väckt motion (II: 205), vari — under framhållande, bland
annat, att tillverkning och reparation av beklädnadspersedlar för försvaret
Statsutskottets utlåtande nr 167.
5
med fördel borde kunna övertagas av privata företag samt att ordnandet av
denna tillverknings- och reparationsfråga borde anstå till dess bättre överblick
kunde vinnas över alla de förhållanden, som kunde påverka frågans
lösning — hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds yrkande om ett
investeringsanslag på 1 150 000 kronor för uppförande av en central beklädnadsverkstad
och ett investeringsanslag på 160 000 kronor för anskaffande
av maskiner och annan utrustning för en sådan verkstad.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna I: 36, II: 59 och II: 205.
Sedan gammalt har försvaret genom tillverkning vid egna verkstäder fyllt
en del av sitt behov av beklädnadspersedlar. Dessa verkstäder, två till antalet,
äro belägna i Stockholm och Karlskrona. I verkstäderna ingå — förutom
konfektionsavdelning — även beställningsskrädderi och reparationsavdelning
för beklädnadspersedlar samt dessutom vid stockholmsverkstaden en mössavdelning
och vid karlskronaverkstaden en avdelning för nytillverkning och
en avdelning för reparation av skor ävensom en tvättanstalt. Verkstäderna
tillverka icke blott för försvarets behov utan även för andra statliga och för
kommunala institutioner.
Ifrågavarande verkstäder anlades för lång tid sedan, då de driftsekonomiska
synpunkterna icke skänktes tillräckligt beaktande inom försvaret. Vid
denna tidpunkt kunde det låta sig göra att fördela den då ej särdeles betydande
tillverkningen för försvarets behov på två verkstäder, en för armén
och en för marinen. Numera träda de driftsekonomiska synpunkterna i förgrunden.
Under de senare åren har också verkstädernas driftsekonomi varit föremål
för ingående studium både av försvarets fabriksstyrelse, till vars förvaltning
verkstäderna överfördes under år 1944, och av de centrala förvaltningsmyndigheter,
som tidigare svarat för verkstädernas drift. Åtskilliga åtgärder ha
även vidtagits för att rationalisera driften och därigenom förbättra driftsekonomien,
och det kan konstateras, att verkstäderna redan nu kunna vid
tillverkning av vissa beklädnadspersedlar erbjuda priser som understiga den
enskilda konfektionsindustriens. De utredningar som företagits av försvarets
fabriksstyrelse ha utvisat, att en ytterligare, väsentlig förbättring av
driftsekonomien och full konkurrenskraft i fråga om alla tillverkningar kan
vinnas endast genom en centralisering av verkstadsdriften och att en dylik
reform är ofrånkomlig redan av den anledningen att arbetskraftsbehovet vid
stockholmsverkstaden icke längre kan på tillfredsställande sätt tillgodoses.
De nuvarande verkstädernas avdelningar för nytillverkning av textilpersedlar
äro var för sig för små men skulle sammanslagna få en storlek, som ur
produktionssynpunkt är tillfredsställande. Vid en dylik sammanslagning kan
av olika skäl — tillgången på arbetskraft, dyrortsförhållandena, fraktkostnadernas
storlek in. m. — ingen av de båda nuvarande verkstäderna komma i
fråga för utvidgning. Fabriksstyrelsen bar därför kommit till det resultatet,
att eu helt ny verkstad bör anläggas på en ort, som ur de anförda synpunk
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 167.
terna erbjuder gynnsamma betingelser för verkstadsdrift, i samband varmed
verkstaden i Stockholm bör helt och verkstaden i Karlskrona delvis nedläggas.
Av den sistnämnda verkstaden skulle endast tvättanstalten med tillhörande
avdelningar för reparation av textilpersedlar och skor samt avdelningen
för nytillverkning av skor kvarstå.
För egen del har föredragande statsrådet blivit övertygad om att en fullt
rationell drift möjliggöres endast genom vidtagande av åtgärder av den art,
som av fabriksstyrelsen förordats. Därigenom vinnes, framhåller statsrådet,
en högst avsevärd reduktion av driftskostnaderna, ledande — enligt av fabriksstyrelsen
på basis av nuvarande förhållanden lämnad uppgift — till en
minskning av tillverkningspriserna med minst 10 %>. Vid en lämplig placering
av verkstaden borde dessutom ernås trygghet för att arbetskraftsbehovet
skulle kunna tillgodoses. Då verkstäderna under nuvarande förhållanden icke
vore fullt konkurrenskraftiga vad anginge vissa tillverkningsobjekt, syntes
statsrådet det alternativ, som vid sidan av det nu angivna stode till buds,
vara, att verkstädernas konfektionsavdelningar nedlades och statsverket sålunda
ställde sig helt i beroende av den enskilda konfektionsindustrien vad
beträffade leverans av beklädnadsartiklar till försvaret.
Vid valet mellan dessa alternativ måste beaktas, framhåller statsrådet
vidare, att — såsom 1943 års riksdag framhöll — det synes antagligt, att
konkurrens mellan statlig fabrikation och privatindustrien kan visa sig vara
i viss mån prisreglerande samt ägnad att framdriva förbättringar i produktionsmetoderna.
Härför hade belägg redan erhållits, trots att verkstäderna
driftsekonomiskt arbetade under ogynnsamma betingelser. Vidare borde beaktas
att försvaret under alla förhållanden hade behov av en verkstad för
försöksarbeten och för mobiliseringsändamål. Det syntes i och för sig naturligt,
att statsverket, som vore i stånd att med produktion huvudsakligen
för egna behov sysselsätta en beklädnadsverkstad av sådan storlek, att rationell
drift möjliggjordes, själv förfogade över en verkstadsanläggning som
kunde fylla i varje fall en del av detta behov till priser sannolikt understigande
de av den enskilda industrien betingade och som samtidigt kunde
tjänstgöra som experimentverkstad m. m. Av bland annat dessa skäl hade
statsrådet i likhet med chefen för försvarsdepartementet funnit sig icke
kunna förorda ett nedläggande av den statliga beklädnadsindustrien, varav
jämväl följde, att han tillstyrkte, att åtgärder för rationalisering av denna
industri vidtoges i anslutning till fabriksstyrelsens föreliggande förslag.
Denna ståndpunkt överensstämde med de riktlinjer, som enligt det föregående
angivits av 1943 års riksdag. Enligt dessa borde den statliga beklädnadstillverkningen
erhålla sådan omfattning, att en rationell och ekonomisk
drift kunde åstadkommas, varvid riksdagen förutsatte, att ett nedläggande eller
en begränsning av tillverkningen icke borde äga rum i vidare mån än som
betingades av den normalt beräknade produktionsminskningen vid återgång
till fredsförhållanden.
Mot detaljerna i fabriksstyrelsens förslag, beträffande vilka utskottet får
hänvisa till propositionen, har statsrådet i huvudsak intet haft att erinra.
Statsutskottets utlåtande nr 167-
7
Han förutsatte således, att den till verkstaden i Karlskrona anknutna tvättavdelningen
samt avdelningarna för reparationer av textilpersedlar och skor
skulle tills vidare bibehållas och att även nytillverkning av skodon skulle
där fortgå i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande skoindustrien.
Dessa verksamhetsgrenar vore så speciella, att en sammanslagning
med en blivande statlig beklädnadsverkstad icke borde ske. Mot fabriksstyrelsens
beräkningar rörande den statliga beklädnadsverkstadens kapacitet
hade statsrådet intet att erinra. Han räknade alltså med att denna verkstad
skulle sörja för något mer än hälften av försvarets fredsbehov av uniformspersedlar
och utginge från att verkstaden därutöver skulle kunna bedriva
tillverkning för civila — statliga och kommunala -— behov i den omfattning
som fabriksstyrelsen förutsatt. Självfallet borde verkstaden kunna åtaga sig
också annan civil produktion, om så vore behövligt för att utjämna sysselsättningen
vid verkstaden och i den mån så kunde ske utan att verkstadens
egentliga uppgift åsidosattes.
Vad förläggningen av verkstaden beträffar ha framkommit åtskilliga
alternativa förslag, av vilka dock ett par av olika skäl bortfallit. Enligt statsrådets
förmenande stode valet numera mellan två orter, Degerfors i Örebro
län och Kramfors i Västernorrlands län, vilka orter i flertalet hänseenden
vore tämligen likvärdiga ur de synpunkter som här komme i fråga. På båda
orterna syntes, enligt vad av statens arbetsmarknadskommission utförda undersökningar
utvisade, möjligheter föreligga att tillgodose behovet av arbetskraft.
Med hänsyn till önskvärdheten av att statsverket i sin mån främjade
en lämplig fördelning över landet av näringsföretag vore givetvis en förläggning
till Norrland att ur principiell synpunkt förorda. I förevarande fall
skulle emellertid härigenom beklädnadsverkstaden åsamkas så stora merkostnader,
att det ekonomiska resultatet skulle påtagligt försämras. Då produkterna
skulle distribueras över hela landet med särskild tyngdpunkt på
mellersta och södra Sverige, skulle nämligen fraktkostnaderna vid en förläggning
till Kramfors bli avsevärt större än vid förläggning till Degerfors.
Bifall till ett av norrlandskommittén nyligen framlagt förslag angående vissa
åtgärder till förbättrande av transportförhållandena i Norrland (SOU 1946:
84) skulle, enligt vad utförd undersökning givit vid handen, icke i delta fall
få nämnvärd betydelse för nedbringande av fraktkostnaderna. Statsrådet
ansåge sig med hänsyn till det anförda böra förorda, alt verkstaden förlädes
till Degerfors. Härvid förutsatte statsrådet, att kommunen tillhandahölle erforderlig
mark samt bekostade framdragandet av vatten-, avlopps- och kraftledningar
till tomtgränsen ävensom åtoge sig att tillgodose det behov av bostäder,
som verkstadens förläggande till kommunen kunde komma att medföra.
Under nuvarande förhållanden syntes statsrådet svårigheter icke föreligga
för den i Stockholm sysselsatta personalen att, i den mån den icke önskade
medfölja till Degerfors, få liknande eller annat arbete i Stockholm. Detsamma
syntes vara förhållandet i Karlskrona, sedan numera, enligt vad i ärendet
upplysts, enskild industri med behov av kvinnlig arbetskraft komme att
8
Statsutskottets utlåtande nr 167.
Utskottet.
förläggas dit. De synpunkter som i detta hänseende anförts av lörsvarsfabriksutredningen
bleve härigenom beaktade. I den mån mot förmodan
den nuvarande vid ifrågavarande verkstäder sysselsatta personalen acke
kunde beredas arbete vid den nya verkstaden eller erhålla annan likvärdig
anställning i statens tjänst, borde för personalens del tillämpas de grunder
för ersättning till övertalig personal, som av riksdagen fastställts i samband
med beslut om centralisering av reparations- och underhållstjänsten med
avseende å försvarets intendenturmateriel. Någon anledning att i detta sammanhang
revidera dessa grunder syntes statsrådet icke föreligga.
Vid förslagets genomförande bli vissa lokaler disponibla i Stockholm och
Karlskrona. Beträffande användningen av de i Karlskrona ledigblivna lokalerna
syntes statsrådet närmare utredning få verkställas av de marina
myndigheterna. Den i Stockholm ledigblivna fastigheten syntes böra antingen
försäljas eller, om så funnes lämpligt, disponeras för annat statligt
ändamål. Fabriksstyrelsens förslag till disposition av eventuellt inflytande
försäljningsmedel (se prop. s. 71) hade icke givit statsrådet anledning till
erinran. Statsrådet ville fästa uppmärksamheten på att fabriksstyrelsen i
sina kostnadskalkyler för den nya verkstaden räknat med lokalhyra, beräknad
efter den faktiska anläggningskostnaden, varför kalkylerna rörande verkstadens
produktionskostnader syntes statsrådet bli rättvisande, även om inflytande
försäljningsmedel disponerades för minskning av avskrivningsbehovet
för den nya verkstaden.
Fabriksstyrelsens anslagsberäkningar (se prop. s. 70) ha icke givit statsrådet
anledning till annan erinran än att byggnadskostnaderna — enligt från fabriksstyrelsen
inhämtad uppgift — föreslagits skola höjas med 50 000 kronor
till i avrundat tal 1 150 000 kronor på grund av stegrade priser å elektriska
installationer. Ur skilda synpunkter vore det enligt statsrådet angeläget, att
den nya verkstaden så snart som möjligt komme till stånd. Särskilt ville
statsrådet peka på vikten av att den arbetskraft, som genom centraliseringen
lösgjordes i Karlskrona, omedelbart kunde övergå till den nya enskilda industrien
därstädes. Statsrådet förordade därför, att de medel, som erfordrades
för verkstadsanläggningens uppförande och utrustande, i sin helhet anvisades
för nästa budgetår.
Såsom i ärendet framhållits hava åtskilliga åtgärder vidtagits för att rationalisera
driften vid försvarets till Stockholm och Karlskrona förlagda centrala
beklädnadsverkstäder. Det oaktat äro verkstäderna icke fullt konkurrenskraftiga
i fråga om vissa tillverkningsobjekt. Sedan någon tid tillbaka
har därför dryftats frågan om sammanförande av verkstäderna till en för
hela försvaret gemensam anläggning. Verkställda utredningar hava nämligen
utvisat, att en ytterligare väsentlig förbättring av driftsekonomien och full
konkurrenskraft i fråga om alla tillverkningar kunna vinnas endast genom en
centralisering av verkstadsdriften. En dylik reform har ansetts ofrånkomlig
redan av den anledningen att arbetskraftsbehovet vid den till Stockholm förlagda
verkstaden icke längre kan på tillfredsställande sätt tillgodoses. För
-
Statsutskottets utlåtande nr 167.
9
svarets fabriksstyrelse har vid ett genomförande av detta förslag räknat med
en sådan reducering av'' driftskostnaderna, att tillverkningspriserna skulle
kunna minskas med 10 °/o. Som ett andra alternativ har föreslagits, att den
statliga beklädnadstillverkningen helt skulle nedläggas. Det må emellertid här
erinras, att 1943 års riksdag i samband med den då beslutade förvaltningsreformen
i princip uttalat sig för ett bibehållande av den statliga produktionen
på ifrågavarande område. Enligt riksdagens mening borde den statliga beklädnadstillverkningen
erhålla sådan omfattning, att en rationell och ekonomisk
drift kunde åstadkommas, varvid riksdagen förutsatte, att ett nedläggande
eller en begränsning av tillverkningen icke borde äga rum i vidare mån
än som betingades av den normalt beräknade produktionsminskningen vid
återgång till fredsförhållanden. Utskottet kan icke finna, att några nya skäl
tillkommit, som böra föranleda riksdagen att frångå detta principbeslut.
Utskottet, som alltså i likhet med föredragande statsrådet anser, att statlig
tillverkning alltjämt bör bibehållas på ifrågavarande område, finner förslaget
om sammanslagning av de båda beklädnadsverkstäderna till en för
försvarsväsendet gemensam beklädnadsverkstad utgöra en nödvändig förutsättning
för åstadkommande av en ur driftsekonomiska synpunkter erforderlig
rationalisering. För att verkstaden skall kunna drivas rationellt och ekonomiskt
på sätt förutsatts i riksdagsbeslutet av år 1943 har i nu föreliggande
förslag räknats med att densamma skulle svara för något mer än hälften av
försvarets fredsbehov av uniformspersedlar, varjämte förutsatts att därutöver
i viss utsträckning skulle bedrivas tillverkning för civila behov. Utskottet
tillstyrker, att verkstadskapaciteten erhåller sålunda angiven omfattning
och har icke något att erinra mot övriga i anslutning härtill gjorda detaljberäkningar.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker det i motionen
II: 205 gjorda yrkandet.
Även om utskottet alltså anser riktigt, att den statliga beklädnadstillverkningen
sammanföres till en nyuppförd fabrik på sätt framgår av det föregående,
vill utskottet emellertid ifrågasätta om tidpunkten nu är den rätta
att igångsätta ett byggnadsföretag av den storleksordning, varom här är
fråga. Bristen på arbetskraft och byggnadsmaterial är för närvarande synnerligen
allvarlig. Det bör därför endast på mycket starka skäl ifrågakomma
att nu göra nyanläggningar. Innevarande års riksdag har också vid flera
tillfällen givit uttryck häråt. Den nu tilltänkta anläggningen synes utskottet
i angelägenhetshänseende knappast intaga en mera framskjuten ställning.
Något avgörande hinder för ett uppskov tills vidare med byggnadsföretaget
torde, såvitt utskottet kunnat finna, icke föreligga. Utskottet vill därför som
sin mening uttala, att det synes utskottet välbetänkt, att frågan om tidpunkten
för verkstadens uppförande göres till föremål för förnyat övervägande
mot bakgrunden av rådande investeringsläge och med beaktande
därvid av behovet av byggnadsarbeten för andra, nödvändiga ändamål.
I fråga om valet av förläggningsplats för den nya verkstaden har utskottet
funnit de av statsrådet anförda skälen för Degerfors såsom den därvid
Bihang till riksdagens protokoll 19i7. G samt. Nr 166—167.
2
10
Statsutskottets utlåtande nr 167.
mest lämpliga icke vara till alla delar övertygande. I de i förevarande hänseende
väckta motionerna synas utskottet lika starka motiv hava anförts
till förmån för Kramfors. Det vill av statsrådets uttalande i propositionen
förefalla, som om i dessa motioner angivna synpunkter icke tillräckligt beaktats.
Utskottet vill icke taga någon bestämd ståndpunkt till här omhandlade
spörsmål utan anser att avgörandet härutinnan bör få bliva beroende
på resultatet av en enligt utskottets mening erforderlig förnyad omprövning
i ärendet, därvid problemet bör närmare skärskådas även ur sociala
och samhällsekonomiska synpunkter.
Då såsom av det ovan anförda framgår utskottet anslutit sig till Kungl.
Maj:ts förslag, att den tilltänkta verkstaden bör uppföras och en ändring i
fråga om valet av förläggningsplats för densamma icke torde komma att föranleda
någon förskjutning i de i propositionen verkställda kostnadsberäkningarna,
vilka utskottet anser sig kunna godtaga, synes utskottet hinder icke
böra möta mot att riksdagen redan nu anvisar de för byggnadens uppförande
och utrustning äskade medlen.
Utskottet har icke något att invända mot att tjänstemanna- och arbetarpersonal,
som blir överflödig vid överflyttningen, kommer i åtnjutande av
samma förmåner som motsvarande för tvätt- och reparationstjänsten avsedd
personal.
Den fastighet i Stockholm, vari arméns centrala beklädnadsverkstad är inrymd,
torde på sätt föreslagits få försäljas eller disponeras för annat statligt
ändamål. Förslaget om användningen av eventuellt inflytande försäljningsmedel
tillstyrkes även.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen 11:205,
a) till Uppförande av central beklädnadsverkstad för budgetåret
1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 150 000
kronor;
b) till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för
central beklädnadsverkstad för budgetåret 1947/48 anvisa ett
investeringsanslag av 160 000 kronor;
c) medgiva, att ersättning till personal, som blir övertalig
vid centralisering av försvarets beklädnadsindustri, må utgå
enligt de grunder, som av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 3 januari 1947 angivits;
d)
medgiva ej mindre att den av arméns centrala beklädnadsverkstad
nu disponerade fastigheten i Stockholm må
försäljas, därest den ej kommer att användas för annat statligt
ändamål, än även att därvid influtna försäljningsmedel
må — i den mån medlen icke erfordras för täckning av den
bokförda nettokapitalbehållningen å fabriksfonden i vad an
-
Statsutskottets utlåtande nr 167.
11
går fastigheten — i enlighet med vad i berörda statsrådsprotokoll
av föredragande statsrådet förordats disponeras för avsättning
till försvarets fabriksfonds värdeminskningskonto;
II. att motionerna 1:36 och 11:58 samt 11:59 må anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 6 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 166.
Reservationer:
1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Ragnar Bergh, Lundgren, Skoglund
i Doverstorp och Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande och
hemställan bort hava följande lydelse:
»Även om utskottet anser riktigt, att den statliga beklädnadstillverkningen
sammanföres till en nyuppförd fabrik på sätt framgår av det föregående,
vill utskottet emellertid ifrågasätta om tidpunkten nu är den rätta att igångsätta
ett byggnadsföretag av den storleksordning, varom här är fråga. Bristen
på arbetskraft och byggnadsmaterial är för närvarande synnerligen allvarlig.
Det bör därför endast på mycket starka skäl ifrågakomma att nu
göra nyanläggningar. Innevarande års riksdag har också vid flera tillfällen
givit uttryck häråt. Den nu tilltänkta anläggningen synes utskottet i angelägenhetshänseende
knappast intaga en mera framskjuten ställning. Något
avgörande hinder för ett uppskov tills vidare med byggnadsföretaget torde,
såvitt utskottet kunnat finna, icke föreligga. Utskottet vill därför som sin
mening uttala, att det synes utskottet välbetänkt, att frågan om tidpunkten
för verkstadens uppförande göres till föremål för förnyat övervägande mot
bakgrunden av rådande investeringsläge och med beaktande därvid av behovet
av byggnadsarbeten för andra, nödvändiga ändamål. Med hänsyn till
vad utskottet sålunda anfört, anser utskottet, att riksdagen icke för närvarande
bör ställa medel till förfogande för uppförande av ny central beklädnadsverkstad.
Då utskottet alltså anser, att frågan om uppförande av ny central beklädnadsverkstad
ånyo skall underställas riksdagen, när den ekonomiska
situationen så medgiver, saknar utskottet anledning att ingå på fråga om
förläggningsplats för den nya verkstaden. Utskottet vill dock i denna fråga
12
Statsutskottets utlåtande nr 167.
anföra, att utskottet icke funnit de av statsrådet anförda skälen för val av
Degerfors såsom förläggningsplats till allo övertygande. I de i förevarande
hänseende väckta motionerna synes utskottet lika starka motiv ha anförts
till förmån för val av Kramfors som förläggningsplats för den nya verkstaden.
Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Maj:t underkastar frågan om
förläggningsplats för verkstaden förnyad prövning, varvid utskottet utgår
från att skälig hänsyn tages icke endast till de driftsekonomiska utan även
till de sociala och samhällsekonomiska synpunkterna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. i anledning av motionen 11:205 avslå Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag;
II. att motionerna 1:36 och 11:58 samt 11:59 må anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört»;
2) av herrar Svensson i Grönvik och Rubbestad.
477842. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts) i statsverkspropositionen beträffande kapitalbudgeten under försvarets fdbriksfond gjorda framställningar s. 7 i texten