Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande kapitalbudgeten under försvarets fabriksfond gjorda framställningar om anslag för budgetåret 19A7/A8 till uppförande av central beklädnadsverkstad in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1947-06-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:167, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande kapitalbudgeten under försvarets fabriksfond gjorda framställningar om anslag för budgetåret 19A7/A8 till uppförande av central beklädnadsverkstad in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 167.

Nr 167.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

beträffande kapitalbudgeten under försvarets fabriksfond

gjorda framställningar om anslag för budgetåret

19A7/A8 till uppförande av central beklädnadsverkstad

in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t beträffande kapitalbudgeten under

försvarets fabriksfond (bilaga 25, punkt 31, s. 65—83 av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 3 januari 1947) föreslagit

riksdagen att dels till Uppförande av central beklädnadsverkstad för budgetåret

1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 150 000 kronor, dels till Anskaffning

av maskiner och annan utrustning för central beklädnadsverkstad

för budgetåret 1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 160 000 kronor, dels

medgiva, att ersättning till personal, som blir övertalig vid centralisering

av försvarets beklädnadsindustri, må utgå enligt de grunder, som av föredragande

statsrådet i berörda statsrådsprotokoll angivits, dels ock medgiva

ej mindre att den av arméns centrala beklädnadsverkstad nu disponerade

fastigheten i Stockholm må försäljas, därest den ej kommer att användas för

annat statligt ändamål, än även att därvid influtna försäljningsmedel må —

i den mån medlen icke erfordras för täckning av den bokförda nettokapitalbehållningen

å fabriksfonden i vad angår fastigheten — i enlighet med vad

i statsrådsprotokollet av föredragande statsrådet förordats disponeras för

avsättning till försvarets fabriksfonds värdeminskningskonto.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Hjalmar Nilsson m. fl. (I: 36) och den andra inom andra kammaren av

herr Måler m. fl. (II: 58), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

förläggningsorten för den planerade centrala beklädnadsverkstaden blir

Kramfors stad,

dels en inom andra kammaren av herr Nordström i Kramfors m. fl. väckt

motion (11:59), vari hemställts, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts

förevarande förslag med den ändringen, att den planerade beklädnadsverkstaden

förlägges till Kramfors,

dels ock en inom andra kammaren av herrar Gustafsson i Lekåsa och Johansson

i Norrfors väckt motion (II: 205), vari — under framhållande, bland

annat, att tillverkning och reparation av beklädnadspersedlar för försvaret

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 167.

5

med fördel borde kunna övertagas av privata företag samt att ordnandet av

denna tillverknings- och reparationsfråga borde anstå till dess bättre överblick

kunde vinnas över alla de förhållanden, som kunde påverka frågans

lösning — hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds yrkande om ett

investeringsanslag på 1 150 000 kronor för uppförande av en central beklädnadsverkstad

och ett investeringsanslag på 160 000 kronor för anskaffande

av maskiner och annan utrustning för en sådan verkstad.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna I: 36, II: 59 och II: 205.

Sedan gammalt har försvaret genom tillverkning vid egna verkstäder fyllt

en del av sitt behov av beklädnadspersedlar. Dessa verkstäder, två till antalet,

äro belägna i Stockholm och Karlskrona. I verkstäderna ingå — förutom

konfektionsavdelning — även beställningsskrädderi och reparationsavdelning

för beklädnadspersedlar samt dessutom vid stockholmsverkstaden en mössavdelning

och vid karlskronaverkstaden en avdelning för nytillverkning och

en avdelning för reparation av skor ävensom en tvättanstalt. Verkstäderna

tillverka icke blott för försvarets behov utan även för andra statliga och för

kommunala institutioner.

Ifrågavarande verkstäder anlades för lång tid sedan, då de driftsekonomiska

synpunkterna icke skänktes tillräckligt beaktande inom försvaret. Vid

denna tidpunkt kunde det låta sig göra att fördela den då ej särdeles betydande

tillverkningen för försvarets behov på två verkstäder, en för armén

och en för marinen. Numera träda de driftsekonomiska synpunkterna i förgrunden.

Under de senare åren har också verkstädernas driftsekonomi varit föremål

för ingående studium både av försvarets fabriksstyrelse, till vars förvaltning

verkstäderna överfördes under år 1944, och av de centrala förvaltningsmyndigheter,

som tidigare svarat för verkstädernas drift. Åtskilliga åtgärder ha

även vidtagits för att rationalisera driften och därigenom förbättra driftsekonomien,

och det kan konstateras, att verkstäderna redan nu kunna vid

tillverkning av vissa beklädnadspersedlar erbjuda priser som understiga den

enskilda konfektionsindustriens. De utredningar som företagits av försvarets

fabriksstyrelse ha utvisat, att en ytterligare, väsentlig förbättring av

driftsekonomien och full konkurrenskraft i fråga om alla tillverkningar kan

vinnas endast genom en centralisering av verkstadsdriften och att en dylik

reform är ofrånkomlig redan av den anledningen att arbetskraftsbehovet vid

stockholmsverkstaden icke längre kan på tillfredsställande sätt tillgodoses.

De nuvarande verkstädernas avdelningar för nytillverkning av textilpersedlar

äro var för sig för små men skulle sammanslagna få en storlek, som ur

produktionssynpunkt är tillfredsställande. Vid en dylik sammanslagning kan

av olika skäl — tillgången på arbetskraft, dyrortsförhållandena, fraktkostnadernas

storlek in. m. — ingen av de båda nuvarande verkstäderna komma i

fråga för utvidgning. Fabriksstyrelsen bar därför kommit till det resultatet,

att eu helt ny verkstad bör anläggas på en ort, som ur de anförda synpunk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 167.

terna erbjuder gynnsamma betingelser för verkstadsdrift, i samband varmed

verkstaden i Stockholm bör helt och verkstaden i Karlskrona delvis nedläggas.

Av den sistnämnda verkstaden skulle endast tvättanstalten med tillhörande

avdelningar för reparation av textilpersedlar och skor samt avdelningen

för nytillverkning av skor kvarstå.

För egen del har föredragande statsrådet blivit övertygad om att en fullt

rationell drift möjliggöres endast genom vidtagande av åtgärder av den art,

som av fabriksstyrelsen förordats. Därigenom vinnes, framhåller statsrådet,

en högst avsevärd reduktion av driftskostnaderna, ledande — enligt av fabriksstyrelsen

på basis av nuvarande förhållanden lämnad uppgift — till en

minskning av tillverkningspriserna med minst 10 %>. Vid en lämplig placering

av verkstaden borde dessutom ernås trygghet för att arbetskraftsbehovet

skulle kunna tillgodoses. Då verkstäderna under nuvarande förhållanden icke

vore fullt konkurrenskraftiga vad anginge vissa tillverkningsobjekt, syntes

statsrådet det alternativ, som vid sidan av det nu angivna stode till buds,

vara, att verkstädernas konfektionsavdelningar nedlades och statsverket sålunda

ställde sig helt i beroende av den enskilda konfektionsindustrien vad

beträffade leverans av beklädnadsartiklar till försvaret.

Vid valet mellan dessa alternativ måste beaktas, framhåller statsrådet

vidare, att — såsom 1943 års riksdag framhöll — det synes antagligt, att

konkurrens mellan statlig fabrikation och privatindustrien kan visa sig vara

i viss mån prisreglerande samt ägnad att framdriva förbättringar i produktionsmetoderna.

Härför hade belägg redan erhållits, trots att verkstäderna

driftsekonomiskt arbetade under ogynnsamma betingelser. Vidare borde beaktas

att försvaret under alla förhållanden hade behov av en verkstad för

försöksarbeten och för mobiliseringsändamål. Det syntes i och för sig naturligt,

att statsverket, som vore i stånd att med produktion huvudsakligen

för egna behov sysselsätta en beklädnadsverkstad av sådan storlek, att rationell

drift möjliggjordes, själv förfogade över en verkstadsanläggning som

kunde fylla i varje fall en del av detta behov till priser sannolikt understigande

de av den enskilda industrien betingade och som samtidigt kunde

tjänstgöra som experimentverkstad m. m. Av bland annat dessa skäl hade

statsrådet i likhet med chefen för försvarsdepartementet funnit sig icke

kunna förorda ett nedläggande av den statliga beklädnadsindustrien, varav

jämväl följde, att han tillstyrkte, att åtgärder för rationalisering av denna

industri vidtoges i anslutning till fabriksstyrelsens föreliggande förslag.

Denna ståndpunkt överensstämde med de riktlinjer, som enligt det föregående

angivits av 1943 års riksdag. Enligt dessa borde den statliga beklädnadstillverkningen

erhålla sådan omfattning, att en rationell och ekonomisk

drift kunde åstadkommas, varvid riksdagen förutsatte, att ett nedläggande eller

en begränsning av tillverkningen icke borde äga rum i vidare mån än som

betingades av den normalt beräknade produktionsminskningen vid återgång

till fredsförhållanden.

Mot detaljerna i fabriksstyrelsens förslag, beträffande vilka utskottet får

hänvisa till propositionen, har statsrådet i huvudsak intet haft att erinra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 167-

7

Han förutsatte således, att den till verkstaden i Karlskrona anknutna tvättavdelningen

samt avdelningarna för reparationer av textilpersedlar och skor

skulle tills vidare bibehållas och att även nytillverkning av skodon skulle

där fortgå i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande skoindustrien.

Dessa verksamhetsgrenar vore så speciella, att en sammanslagning

med en blivande statlig beklädnadsverkstad icke borde ske. Mot fabriksstyrelsens

beräkningar rörande den statliga beklädnadsverkstadens kapacitet

hade statsrådet intet att erinra. Han räknade alltså med att denna verkstad

skulle sörja för något mer än hälften av försvarets fredsbehov av uniformspersedlar

och utginge från att verkstaden därutöver skulle kunna bedriva

tillverkning för civila — statliga och kommunala -— behov i den omfattning

som fabriksstyrelsen förutsatt. Självfallet borde verkstaden kunna åtaga sig

också annan civil produktion, om så vore behövligt för att utjämna sysselsättningen

vid verkstaden och i den mån så kunde ske utan att verkstadens

egentliga uppgift åsidosattes.

Vad förläggningen av verkstaden beträffar ha framkommit åtskilliga

alternativa förslag, av vilka dock ett par av olika skäl bortfallit. Enligt statsrådets

förmenande stode valet numera mellan två orter, Degerfors i Örebro

län och Kramfors i Västernorrlands län, vilka orter i flertalet hänseenden

vore tämligen likvärdiga ur de synpunkter som här komme i fråga. På båda

orterna syntes, enligt vad av statens arbetsmarknadskommission utförda undersökningar

utvisade, möjligheter föreligga att tillgodose behovet av arbetskraft.

Med hänsyn till önskvärdheten av att statsverket i sin mån främjade

en lämplig fördelning över landet av näringsföretag vore givetvis en förläggning

till Norrland att ur principiell synpunkt förorda. I förevarande fall

skulle emellertid härigenom beklädnadsverkstaden åsamkas så stora merkostnader,

att det ekonomiska resultatet skulle påtagligt försämras. Då produkterna

skulle distribueras över hela landet med särskild tyngdpunkt på

mellersta och södra Sverige, skulle nämligen fraktkostnaderna vid en förläggning

till Kramfors bli avsevärt större än vid förläggning till Degerfors.

Bifall till ett av norrlandskommittén nyligen framlagt förslag angående vissa

åtgärder till förbättrande av transportförhållandena i Norrland (SOU 1946:

84) skulle, enligt vad utförd undersökning givit vid handen, icke i delta fall

få nämnvärd betydelse för nedbringande av fraktkostnaderna. Statsrådet

ansåge sig med hänsyn till det anförda böra förorda, alt verkstaden förlädes

till Degerfors. Härvid förutsatte statsrådet, att kommunen tillhandahölle erforderlig

mark samt bekostade framdragandet av vatten-, avlopps- och kraftledningar

till tomtgränsen ävensom åtoge sig att tillgodose det behov av bostäder,

som verkstadens förläggande till kommunen kunde komma att medföra.

Under nuvarande förhållanden syntes statsrådet svårigheter icke föreligga

för den i Stockholm sysselsatta personalen att, i den mån den icke önskade

medfölja till Degerfors, få liknande eller annat arbete i Stockholm. Detsamma

syntes vara förhållandet i Karlskrona, sedan numera, enligt vad i ärendet

upplysts, enskild industri med behov av kvinnlig arbetskraft komme att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 167.

Utskottet.

förläggas dit. De synpunkter som i detta hänseende anförts av lörsvarsfabriksutredningen

bleve härigenom beaktade. I den mån mot förmodan

den nuvarande vid ifrågavarande verkstäder sysselsatta personalen acke

kunde beredas arbete vid den nya verkstaden eller erhålla annan likvärdig

anställning i statens tjänst, borde för personalens del tillämpas de grunder

för ersättning till övertalig personal, som av riksdagen fastställts i samband

med beslut om centralisering av reparations- och underhållstjänsten med

avseende å försvarets intendenturmateriel. Någon anledning att i detta sammanhang

revidera dessa grunder syntes statsrådet icke föreligga.

Vid förslagets genomförande bli vissa lokaler disponibla i Stockholm och

Karlskrona. Beträffande användningen av de i Karlskrona ledigblivna lokalerna

syntes statsrådet närmare utredning få verkställas av de marina

myndigheterna. Den i Stockholm ledigblivna fastigheten syntes böra antingen

försäljas eller, om så funnes lämpligt, disponeras för annat statligt

ändamål. Fabriksstyrelsens förslag till disposition av eventuellt inflytande

försäljningsmedel (se prop. s. 71) hade icke givit statsrådet anledning till

erinran. Statsrådet ville fästa uppmärksamheten på att fabriksstyrelsen i

sina kostnadskalkyler för den nya verkstaden räknat med lokalhyra, beräknad

efter den faktiska anläggningskostnaden, varför kalkylerna rörande verkstadens

produktionskostnader syntes statsrådet bli rättvisande, även om inflytande

försäljningsmedel disponerades för minskning av avskrivningsbehovet

för den nya verkstaden.

Fabriksstyrelsens anslagsberäkningar (se prop. s. 70) ha icke givit statsrådet

anledning till annan erinran än att byggnadskostnaderna — enligt från fabriksstyrelsen

inhämtad uppgift — föreslagits skola höjas med 50 000 kronor

till i avrundat tal 1 150 000 kronor på grund av stegrade priser å elektriska

installationer. Ur skilda synpunkter vore det enligt statsrådet angeläget, att

den nya verkstaden så snart som möjligt komme till stånd. Särskilt ville

statsrådet peka på vikten av att den arbetskraft, som genom centraliseringen

lösgjordes i Karlskrona, omedelbart kunde övergå till den nya enskilda industrien

därstädes. Statsrådet förordade därför, att de medel, som erfordrades

för verkstadsanläggningens uppförande och utrustande, i sin helhet anvisades

för nästa budgetår.

Såsom i ärendet framhållits hava åtskilliga åtgärder vidtagits för att rationalisera

driften vid försvarets till Stockholm och Karlskrona förlagda centrala

beklädnadsverkstäder. Det oaktat äro verkstäderna icke fullt konkurrenskraftiga

i fråga om vissa tillverkningsobjekt. Sedan någon tid tillbaka

har därför dryftats frågan om sammanförande av verkstäderna till en för

hela försvaret gemensam anläggning. Verkställda utredningar hava nämligen

utvisat, att en ytterligare väsentlig förbättring av driftsekonomien och full

konkurrenskraft i fråga om alla tillverkningar kunna vinnas endast genom en

centralisering av verkstadsdriften. En dylik reform har ansetts ofrånkomlig

redan av den anledningen att arbetskraftsbehovet vid den till Stockholm förlagda

verkstaden icke längre kan på tillfredsställande sätt tillgodoses. För
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 167.

9

svarets fabriksstyrelse har vid ett genomförande av detta förslag räknat med

en sådan reducering av'' driftskostnaderna, att tillverkningspriserna skulle

kunna minskas med 10 °/o. Som ett andra alternativ har föreslagits, att den

statliga beklädnadstillverkningen helt skulle nedläggas. Det må emellertid här

erinras, att 1943 års riksdag i samband med den då beslutade förvaltningsreformen

i princip uttalat sig för ett bibehållande av den statliga produktionen

på ifrågavarande område. Enligt riksdagens mening borde den statliga beklädnadstillverkningen

erhålla sådan omfattning, att en rationell och ekonomisk

drift kunde åstadkommas, varvid riksdagen förutsatte, att ett nedläggande

eller en begränsning av tillverkningen icke borde äga rum i vidare mån

än som betingades av den normalt beräknade produktionsminskningen vid

återgång till fredsförhållanden. Utskottet kan icke finna, att några nya skäl

tillkommit, som böra föranleda riksdagen att frångå detta principbeslut.

Utskottet, som alltså i likhet med föredragande statsrådet anser, att statlig

tillverkning alltjämt bör bibehållas på ifrågavarande område, finner förslaget

om sammanslagning av de båda beklädnadsverkstäderna till en för

försvarsväsendet gemensam beklädnadsverkstad utgöra en nödvändig förutsättning

för åstadkommande av en ur driftsekonomiska synpunkter erforderlig

rationalisering. För att verkstaden skall kunna drivas rationellt och ekonomiskt

på sätt förutsatts i riksdagsbeslutet av år 1943 har i nu föreliggande

förslag räknats med att densamma skulle svara för något mer än hälften av

försvarets fredsbehov av uniformspersedlar, varjämte förutsatts att därutöver

i viss utsträckning skulle bedrivas tillverkning för civila behov. Utskottet

tillstyrker, att verkstadskapaciteten erhåller sålunda angiven omfattning

och har icke något att erinra mot övriga i anslutning härtill gjorda detaljberäkningar.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker det i motionen

II: 205 gjorda yrkandet.

Även om utskottet alltså anser riktigt, att den statliga beklädnadstillverkningen

sammanföres till en nyuppförd fabrik på sätt framgår av det föregående,

vill utskottet emellertid ifrågasätta om tidpunkten nu är den rätta

att igångsätta ett byggnadsföretag av den storleksordning, varom här är

fråga. Bristen på arbetskraft och byggnadsmaterial är för närvarande synnerligen

allvarlig. Det bör därför endast på mycket starka skäl ifrågakomma

att nu göra nyanläggningar. Innevarande års riksdag har också vid flera

tillfällen givit uttryck häråt. Den nu tilltänkta anläggningen synes utskottet

i angelägenhetshänseende knappast intaga en mera framskjuten ställning.

Något avgörande hinder för ett uppskov tills vidare med byggnadsföretaget

torde, såvitt utskottet kunnat finna, icke föreligga. Utskottet vill därför som

sin mening uttala, att det synes utskottet välbetänkt, att frågan om tidpunkten

för verkstadens uppförande göres till föremål för förnyat övervägande

mot bakgrunden av rådande investeringsläge och med beaktande

därvid av behovet av byggnadsarbeten för andra, nödvändiga ändamål.

I fråga om valet av förläggningsplats för den nya verkstaden har utskottet

funnit de av statsrådet anförda skälen för Degerfors såsom den därvid

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. G samt. Nr 166—167.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 167.

mest lämpliga icke vara till alla delar övertygande. I de i förevarande hänseende

väckta motionerna synas utskottet lika starka motiv hava anförts

till förmån för Kramfors. Det vill av statsrådets uttalande i propositionen

förefalla, som om i dessa motioner angivna synpunkter icke tillräckligt beaktats.

Utskottet vill icke taga någon bestämd ståndpunkt till här omhandlade

spörsmål utan anser att avgörandet härutinnan bör få bliva beroende

på resultatet av en enligt utskottets mening erforderlig förnyad omprövning

i ärendet, därvid problemet bör närmare skärskådas även ur sociala

och samhällsekonomiska synpunkter.

Då såsom av det ovan anförda framgår utskottet anslutit sig till Kungl.

Maj:ts förslag, att den tilltänkta verkstaden bör uppföras och en ändring i

fråga om valet av förläggningsplats för densamma icke torde komma att föranleda

någon förskjutning i de i propositionen verkställda kostnadsberäkningarna,

vilka utskottet anser sig kunna godtaga, synes utskottet hinder icke

böra möta mot att riksdagen redan nu anvisar de för byggnadens uppförande

och utrustning äskade medlen.

Utskottet har icke något att invända mot att tjänstemanna- och arbetarpersonal,

som blir överflödig vid överflyttningen, kommer i åtnjutande av

samma förmåner som motsvarande för tvätt- och reparationstjänsten avsedd

personal.

Den fastighet i Stockholm, vari arméns centrala beklädnadsverkstad är inrymd,

torde på sätt föreslagits få försäljas eller disponeras för annat statligt

ändamål. Förslaget om användningen av eventuellt inflytande försäljningsmedel

tillstyrkes även.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionen 11:205,

a) till Uppförande av central beklädnadsverkstad för budgetåret

1947/48 anvisa ett investeringsanslag av 1 150 000

kronor;

b) till Anskaffning av maskiner och annan utrustning för

central beklädnadsverkstad för budgetåret 1947/48 anvisa ett

investeringsanslag av 160 000 kronor;

c) medgiva, att ersättning till personal, som blir övertalig

vid centralisering av försvarets beklädnadsindustri, må utgå

enligt de grunder, som av föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 3 januari 1947 angivits;
d)

medgiva ej mindre att den av arméns centrala beklädnadsverkstad

nu disponerade fastigheten i Stockholm må

försäljas, därest den ej kommer att användas för annat statligt

ändamål, än även att därvid influtna försäljningsmedel

må — i den mån medlen icke erfordras för täckning av den

bokförda nettokapitalbehållningen å fabriksfonden i vad an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 167.

11

går fastigheten — i enlighet med vad i berörda statsrådsprotokoll

av föredragande statsrådet förordats disponeras för avsättning

till försvarets fabriksfonds värdeminskningskonto;

II. att motionerna 1:36 och 11:58 samt 11:59 må anses

besvarade med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 6 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 166.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Ragnar Bergh, Lundgren, Skoglund

i Doverstorp och Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande och

hemställan bort hava följande lydelse:

»Även om utskottet anser riktigt, att den statliga beklädnadstillverkningen

sammanföres till en nyuppförd fabrik på sätt framgår av det föregående,

vill utskottet emellertid ifrågasätta om tidpunkten nu är den rätta att igångsätta

ett byggnadsföretag av den storleksordning, varom här är fråga. Bristen

på arbetskraft och byggnadsmaterial är för närvarande synnerligen allvarlig.

Det bör därför endast på mycket starka skäl ifrågakomma att nu

göra nyanläggningar. Innevarande års riksdag har också vid flera tillfällen

givit uttryck häråt. Den nu tilltänkta anläggningen synes utskottet i angelägenhetshänseende

knappast intaga en mera framskjuten ställning. Något

avgörande hinder för ett uppskov tills vidare med byggnadsföretaget torde,

såvitt utskottet kunnat finna, icke föreligga. Utskottet vill därför som sin

mening uttala, att det synes utskottet välbetänkt, att frågan om tidpunkten

för verkstadens uppförande göres till föremål för förnyat övervägande mot

bakgrunden av rådande investeringsläge och med beaktande därvid av behovet

av byggnadsarbeten för andra, nödvändiga ändamål. Med hänsyn till

vad utskottet sålunda anfört, anser utskottet, att riksdagen icke för närvarande

bör ställa medel till förfogande för uppförande av ny central beklädnadsverkstad.

Då utskottet alltså anser, att frågan om uppförande av ny central beklädnadsverkstad

ånyo skall underställas riksdagen, när den ekonomiska

situationen så medgiver, saknar utskottet anledning att ingå på fråga om

förläggningsplats för den nya verkstaden. Utskottet vill dock i denna fråga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 167.

anföra, att utskottet icke funnit de av statsrådet anförda skälen för val av

Degerfors såsom förläggningsplats till allo övertygande. I de i förevarande

hänseende väckta motionerna synes utskottet lika starka motiv ha anförts

till förmån för val av Kramfors som förläggningsplats för den nya verkstaden.

Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Maj:t underkastar frågan om

förläggningsplats för verkstaden förnyad prövning, varvid utskottet utgår

från att skälig hänsyn tages icke endast till de driftsekonomiska utan även

till de sociala och samhällsekonomiska synpunkterna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. i anledning av motionen 11:205 avslå Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag;

II. att motionerna 1:36 och 11:58 samt 11:59 må anses

besvarade med vad utskottet ovan anfört»;

2) av herrar Svensson i Grönvik och Rubbestad.

477842. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:337 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts) i statsverkspropositionen beträffande kapitalbudgeten under försvarets fdbriksfond gjorda framställningar s. 7 i texten