Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag för budgetåret 1947/48 till bidrag till upprättande av en livräddningsstation på Hanö.

1947-06-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:178, Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag för budgetåret 1947/48 till bidrag till upprättande av en livräddningsstation på Hanö.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178.

9

Nr 178.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag för budgetåret

1947/48 till bidrag till upprättande av en livräddningsstation

på Hanö.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Skantze väckt motion (II: 271) har

hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1947/48 anvisa ett belopp av

50 000 kronor att ställas till Svenska sällskapets för räddning av skeppsbrutne

förfogande för upprättandet av en livräddningsstation på Hanö under förutsättning

att den resterande delen av de beräknade kostnaderna, 100 000

kronor, täckes från annat håll.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för- sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran,

lotsstyrelsen den 10 april 1947 avgivit utlåtande, vilket såsom bilaga fogas

härtill (Bilaga).

Av utredningen i ärendet framgår otvivelaktigt, att behov föreligger av åtgärder,

som kunna leda till förbättring av möjligheterna att bispringa skeppsbrutna

i Hanöbukten. Det måste därför enligt utskottets mening anses vara

i och för sig önskvärt att kunna realisera det i motionen angivna projektet,

särskilt som ett starkt enskilt intresse härför dokumenterats genom den för

ändamålet gjorda donationen. Emellertid har, såsom av lotsstyrelsens utlåtande

framgår, ett flertal andra förbättringsåtgärder beträffande livräddningsväsendet

bedömts mera angelägna. Utskottet anser självfallet, att statens

medverkan i fråga om förbättringen av livräddningsväsendet främst

måste inriktas på anskaffande av erforderlig livräddningsmateriel för de

kustområden, där behovet härav är störst. Utskottet har emellertid anledning

förutsätta, att de för livräddningsväsendets utbyggande ansvariga myndigheterna

komma att hava sin uppmärksamhet riktad på det i motionen omhandlade

spörsmålet och att, i den mån statsanslag för ändamålet blir erforderligt,

anslagsfrågan underställes riksdagens prövning genom förslag av

Kungl. Maj:t. Härav följer, att utskottet icke är berett att tillstyrka bifall

till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer,

att motionen II: 271 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 juni 1947.

Utskottet.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 178.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,

Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gillström, Berling,

Albertsson, Rosenberg, Gustav Emil Andersson och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Malmborg i Skövde,

Bergström, Andersson i Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm,

Holmström, Hoppe, Onsjö, Thapper och Birke.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178.

11

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 21 februari 1947 har Kungl. Maj:t anbefallt lotsstyrelsen

att till riksdagens statsutskott inkomma med utlåtande över en inom

andra kammaren av herr Skantze väckt motion (II: 271) om anslag till bidrag

till upprättande av en livräddningsstation å Hanö.

Till åtlydnad härav får lotsstyrelsen anföra följande.

De närmast Hanö belägna, med motorlivbåt utrustade livräddningsstationerna

finnas inrättade i Kåseberga öster om Ystad samt å ön Utlängan i

sydvästra Blekinge. Båda dessa livräddningsstationer äro därjämte utrustade

med raketapparater. Å kuststräckan mellan nämnda platser finnas dessutom

livräddningsstationer utrustade med enbart raketapparat i Brantevik och

Kivik samt å Hanö och ön Utklippan. Vid livräddningsstationerna i Kåseberga

och Kivik bedrives verksamheten av Svenska sällskapet för räddning

af skeppsbrutne (i det följande benämnt livbåtssällskapet), medan verksamheten

vid övriga livräddningsstationer handhaves av lotsverket. Utrustningen

av stationen i Kåseberga, vilken färdigställts år 1945, har bekostats av staten.

Genom beslut den 27 november 1936 uppdrog Kungl. Maj:t åt lotsstyrelsen

att verkställa utredning rörande livräddningsväsendet samt därefter till

Kungl. Maj:t inkomma med det förslag till allmän planläggning för den

närmaste framtiden beträffande livräddningsväsendets handhavande, som

kunde av utredningen föranledas. I underdånig skrivelse den 15 juni 1937

avgav lotsstyrelsen, efter det visst samråd ägt rum med livbåtssällskapet,

det sålunda begärda utlåtandet. Styrelsen lämnade därvid bland annat en

redogörelse för behovet av livrädddningsanstalter av olika slag inom skilda

kustområden ävensom de förbättringsåtgärder med avseende å redan befintliga

dylika anstalter, vilka kunde anses vara erforderliga. I samband med

förenämnda utredning hade dåvarande lotskaptenen i södra lotsdistriktet

i ett till lotsstyrelsen avgivet yttrande framhållit, att å västra delen av

Blekingekusten icke funnes tillgång till någon livräddningsbåt, ävensom framställt

förslag om inrättande av en ny, med motorlivbåt utrustad livräddningsstation,

vilken lämpligen borde förläggas till Hörviken innanför Hanö.

I betraktande av att ett flertal andra förbättringsåtgärder beträffande

livräddningsväsendet i jämförelse med behovet av en ny livräddningsstation

i västra Blekinge framstode såsom betydligt mera angelägna, ansåg dock

lotsstyrelsen att frågan om inrättande av den av lotskaptenen föreslagna livräddningsstationen

i Hörviken borde ställas på framtiden. Med hänsyn till

att'' lotsverket vid tidpunkten för verkställandet av 1937 års utredning, i motsats

till livbåtssällskapet, ännu icke förfogade över någon motordriven livräddningsbåt

utan endast över livräddningsbåtar avsedda för rodd, ansåg

nämligen lotsstyrelsen — i likhet jämväl med lotskaptenen i södra lotsdistriktet

—- att bland annat åtskilliga inom nämnda distrikt belägna, redan befintliga

livräddningsstationer i första hand borde utrustas med motorlivbåtar.

I fråga om Hanö livräddningsstation, vilken inrättats år 1916 och är

utrustad med raketapparat, uttalade lotsstyrelsen i sitt förutberörda utlåtande,

att ehuru något livräddningsföretag dittills icke företagits vid denna station,

densamma dock enligt styrelsens mening borde tills vidare bibehållas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 178.

Med stationens raketapparat har sedermera företagits ett livräddningsföretag,

nämligen den 27 november 1939 då danska motorgaleasen »Zephyr»

strandade på sydöstra sidan av Hanö. Vid sagda företag räddades två människoliv.

Ä kuststräckan Gökalv—Simrishamn, vilken i huvudsak skulle komma att

utgöra verksamhetsområde för en å Hanö stationerad motorlivbåt, ha enligt

av lotsdirektören i södra lotsdistriktet lämnad uppgift, vilken här bifogas

i avskrift,1 under åren 1927—1946 inträffat sammanlagt 107 strandningar

och andra olyckshändelser till sjöss. Av uppgiften framgår, att fartyg i sexton

fall blivit vrak eller sjunkit, ävensom att människoliv i två fall gått förlorade.

Det ena av sistnämnda fall avsåg motorgaleasen »Boy Nicholas» av

Hunnebostrand. Tidpunkten och Matsen för denna olyckshändelse har aldrig

kunnat exakt fastställas, men i den av lotskaptenen i södra lotsdistriktet

den 31 december 1938 avgivna rapporten rörande händelsen finnes angivet,

att olyckan inträffat i december 1938, antagligen i Hanöbukten, samt att

ostsydostlig snöstorm rått under den tid, då olyckan antogs ha ägt rum. Fartyget

hade sannolikt sprungit läck i den svåra sjön och sjunkit; på kusten

vid Yngsjö grop söder om Åhus påträffades nämligen ilandflutna en livbåt

och två livbojar, märkta med fartygets namn, samt två mindre dörrar.

Fartygets besättning, vilken uppgick till tre man, omkom. Det andra kända

fallet, då människoliv gått till spillo i dessa farvatten, inträffade den 10 juli

1944, då motorseglama »Derna» av Sölvesborg och »Selma» av Ven av

obekant anledning kolliderade cirka 4,3 distansminuter nordost om Simrishamn,

varvid »Selma» sjönk. Vid tillfället omkom en man av besättningen

å »Selma».

I fråga om nu omförmälda sjöolyckor torde icke kunna göras gällande, att

de omkomna förolyckats under sådana omständigheter, att det kan antagas,

att utgången blivit en annan, om livräddningsbåt funnits tillgänglig å närmast

belägna kuststräcka.

Av vad lotsstyrelsen inledningsvis anfört rörande förefintligheten av livräddningsanstalter

på förevarande kuststräcka framgår, att någon med motorlivbåt

utrustad livräddningsstation icke finnes i Hanöbukten. Avståndet

mellan Hanö, å ena, samt Kåseberga och Utlängan, där motorlivbåtar enligt

vad förut angivits finnas stationerade, å andra sidan, är cirka 50 respektive

cirka 30 distansminuter. Man torde icke böra räkna med att någon av

dessa livräddningsbåtar skall kunna hinna hringa hjälp till nödställda fartyg

i Hanöbukten. Då, såsom även motionären framhållit, Hanöbukten utgör

stationsort för en av landets största fiskeflottor, synes emellertid kunna

förutsättas, att nödställda fartyg i dessa farvatten kunna i viss utsträckning

bispringas av fiskebåtar. Jämväl lotsbåtarna i Gökalvs, Karlshamns, Sölvesborgs,

Åhus och Simrishamns lotsplatser, vilka platser äro sinsemellan tämligen

närbelägna, torde i viss mån vid behov kunna nyttjas för utförande av

livräddningsföretag. Det bör emellertid framhållas, att stora delar av ifrågavarande

kuststräcka, särskilt utmed Skånekusten, genom sin beskaffenhet

erbjuda betydande svårigheter för utförande av räddningsföretag med fiskebåtar

och lotsbåtar, vilka i allmänhet icke kunna taga sig fram i alltför grunda

vatten.

I förevarande sammanhang anser sig lotsstyrelsen även böra beröra vissa

säkerhetsanstalter, som äro av särskilt stor betydelse för sjöfarten i farvattnen

kring Hanö under tjocka eller då eljest mindre goda siktförhållanden

föreligga. Av den i det föregående lämnade uppgiften å under åren 1927—

1946 inträffade sjöolyckor å kuststräckan Gökalv-Simrishamn framgår

1 Ej här bilagd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 178.

13

nämligen, att av 107 redovisade dylika händelser icke mindre än ett 50-tal

inträffat under tjocka eller disigt väder. De hjälpmedel, som under dylika

förhållanden äro avsedda att vägleda sjöfarten, utgöras främst av mistsignalstationer

och radiofyrar. I underdånig skrivelse den 30 augusti 1938 angående

anslag till lotsverket för budgetåret 1939/40 hemställde lotsstyrelsen om medel

till en mistsignalanläggning å Hanö. Styrelsen framhöll därvid, att

grundförhållandena i stort sett vore sådana, att mistsignalering lämpligen

läte sig anordna på nämnda ö. Enligt det av styrelsen framlagda förslaget

skulle på ön uppsättas två nautofoner, en på öns norra och en på dess södra

sida, varjämte manövreringen av nautofonen skulle ske från Hanö fyr. På

detta sätt anordnad skulle, framhöll styrelsen, mistsignaleringen bliva till

stor nytta för såväl den i farvattnen kring Hanö framgående allmänna sjöfarten

som den lokala fiskesjöfarten. Mistsignalstationen vid Hanö fyrplats

kom emellertid icke till utförande förrän under budgetåret 1940/41, därvid

endast ljudinstrumentet (nautofonen) å öns norra sida anordnades (jfr bilaga

till 1939 års statsverksproposition, 10 ht s. 108—110 samt 1940 års statsverksproposition,

10 ht s. 112—113). Signalerna från denna nautofon hava

emellertid till följd av de topografiska förhållandena allenast ringa verkan

i sydlig riktning och lämna icke effektiv vägledning för de fartyg, vilka, sedan

minrisken i södra Östersjön numera avsevärt minskats, i allt större utsträckning

passera syd och sydost om Hanö över öppen sjö. Anordnande av

ett ljudinstrument jämväl å öns södra sida har därför befunnits erforderligt.

Av innevarande års riksdag ha medel anvisats för ifrågavarande ändamål.

Nautofonanläggningen kommer, sedan densamma blivit färdigställd, att bliva

av stor betydelse för den allmänna sjöfarten ävensom erbjuda väsentliga fördelar

för det stora antal fiskefartyg, som äro hemmahörande vid Hanö eller

bedriva fiske söder om denna ö. Det torde sålunda kunna förmodas, att

risken för strandningar och andra sjöolyckor i farvattnen kring Hanö genom

den förestående utbyggnaden av mistsignalanläggningen å Hanö kommer att

avsevärt minskas. En annan säkerhetsanstalt av här avsett slag utgör den

genom lantbruksstyrelsens försorg år 1939 anordnade mistsignalstationen vid

Nogersund på fastlandet väster om Hanö. Genom nämnda mistsignalstation

erhålles under dimma orientering vid passerandet av Hanösund. Slutligen

må nämnas, att Karlshamns stad år 1946 anordnat en riktad radiofyr i

staden, vilken radiofyr utmärker en kurslinje från fritt vatten öster om Hanö

in till stadens hamn.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan enligt lotsstyrelsens mening något

trängande behov av en med motorlivbåt utrustad livräddningsstation å Hanö

icke anses föreligga, även om inrättandet av en dylik station på grund av det

stora avståndet mellan de med motorlivbåt försedda livräddningsstationerna

i Kåseberga och å Utlängan utan tvivel skulle utgöra förstärkning av redan

befintliga säkerhetsanstalter å denna kuststräcka. I allt fall torde enligt styrelsens

uppfattning behovet av livräddningsanstalter inom vissa andra kustområden

för närvarande framstå såsom betydligt mera angelägna än inrättandet

av den ifrågasatta livräddningsstationen å Hanö. Statens medverkan

i fråga om livräddningsväsendet synes därför för närvarande främst böra

inriktas på anskaffandet av erforderlig livräddningsmateriel för dessa kustområden.

Ilärutinnan får lotsstyrelsen framhålla, alt styrelsen i el t till statsutskottet

den 27 mars 1946 avgivet utlåtande över en vid 1946 års riksdag

väckt motion (II: 200) uppdragit vissa riktlinjer i fråga om anordnande av

ett livräddningsväsende å Vänern, innefattande att två med motorlivbåtar

utrustade livräddningsstationer samt en raketstation skulle där anordnas.

Styrelsen tillåter sig hänvisa till vad styrelsen härom anfört i utlåtandet,

vilket finnes intaget såsom bilaga till statsutskottets utlåtande nr 148/1946. 1

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 178.

sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1946 angående anslag till lotsverket

för budgetåret 1947/48 hemställde lotsstyrelsen beträffande livräddningsväsendet

om medel för anskaffande av två motorlivbåtar med båthus och

slipar samt för anordnande av en raketstation. Av motorlivbåtama ingick den

ena i en av lotsstyrelsen år 1945 framlagd plan för utbyggnad av livräddningsväsendet

å Norrlandskusten samt avsågs bliva förlagd till Vallvik söder

om Söderhamn. Den andra motorlivbåten avsågs skola förläggas till Lurö

skärgård i Vänern, varjämte raketstationen skulle anordnas å Hjortens udde

i nämnda sjö. Lotsstyrelsens förenämnda hemställan har av statsmakterna

under innevarande år bifallits såtillvida, att anslag å tillhopa 125 000 kronor

för livräddningsstationen vid Vallvik samt tillhopa 12 000 kronor för

raketstationen å Hjortens udde ställts till styrelsens förfogande för nästa

budgetår. Några medel ha alltså icke beviljats till de av styrelsen föreslagna

båda med motorlivbåt utrustade livräddningsstationerna i Vänern. Styrelsen

avser att i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 ånyo

upptaga detta spörsmål. Enligt styrelsens uppfattning får anskaffandet av

motorlivbåtar för Vänern anses vara en angelägnare uppgift än inrättandet

av en livräddningsstation med motorlivbåt å Hanö.

Förevarande motion avser, att staten såsom bidrag till upprättande av en

med motorlivbåt utrustad livräddningsstation å Hanö skall ställa ett belopp

av 50 000 kronor till livbåtssällskapets förfogande. Med anledning härav får

lotsstyrelsen framhålla följande synpunkter.

Livräddningsväsendets organisation kännetecknas av ett sedan länge bedrivet

parallell- och samarbete mellan lotsstyrelsen och livbåtssällskapet,

vilket sistnämnda sällskap utgör en enskild organisation. I sådana fall, då

fråga uppkommit om inrättande av en livräddningsstation, men där sällskapet

saknat erforderliga medel för anläggandet av stationen i fråga, har hittills

förfarits så, att — därest sällskapet funnit sig kunna tills vidare åtaga sig

att svara för driften av stationen — staten iordningställt och utrustat stationen

med nödig livräddningsmateriel samt därefter genom särskilt avtal

ställt anläggningen till livbåtssällskapets förfogande för bedrivande av livräddningsverksamheten.

Genom ett dylikt förfarande har staten bibehållit

äganderätten till anläggningen med tillhörande materiel. Angivna form av

samarbete mellan staten och livbåtssällskapet har visat sig ändamålsenlig

och bör därför enligt styrelsens uppfattning tillämpas jämväl i fortsättningen.

I anslutning till vad nu anförts finner sig styrelsen icke kunna tillstyrka

att, därest genom bidrag av statsmedel en med motorlivbåt utrustad livräddningsstation

skall inrättas å Hanö, staten för ändamålet ställer medel till

livbåtssällskapets förfogande utan torde i dylik händelse livbåtssällskapet

böra ställa den till en livräddningsstation för tryggande av sjöfarten och

fisket i Hanöbukten gjorda donationen till lotsstyrelsens förfogande.

Styrelsen får slutligen omnämna, att kostnaderna för inrättandet av en

med motorlivbåt utrustad livräddningsstation å Hanö torde komma att uppgå

till i runt tal 130 000 kronor. För anskaffning av livbåten skulle härav

åtgå omkring 80 000 kronor, medan kostnaderna för uppförande av båthus

samt anordnande av slip med slipvagn kunna beräknas belöpa sig till sammanlagt

minst 50 000 kronor.

Stockholm den 10 april 1947.

TORSTEN PETERSON.

Lars Bergstedt.

477941. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.