Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag för budgetåret 1947/48 till bidrag till upprättande av en livräddningsstation på Hanö.
1947-06-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:178, Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag för budgetåret 1947/48 till bidrag till upprättande av en livräddningsstation på Hanö.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 178.
9
Nr 178.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag för budgetåret
1947/48 till bidrag till upprättande av en livräddningsstation
på Hanö.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr Skantze väckt motion (II: 271) har
hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1947/48 anvisa ett belopp av
50 000 kronor att ställas till Svenska sällskapets för räddning av skeppsbrutne
förfogande för upprättandet av en livräddningsstation på Hanö under förutsättning
att den resterande delen av de beräknade kostnaderna, 100 000
kronor, täckes från annat håll.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för- sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.
över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran,
lotsstyrelsen den 10 april 1947 avgivit utlåtande, vilket såsom bilaga fogas
härtill (Bilaga).
Av utredningen i ärendet framgår otvivelaktigt, att behov föreligger av åtgärder,
som kunna leda till förbättring av möjligheterna att bispringa skeppsbrutna
i Hanöbukten. Det måste därför enligt utskottets mening anses vara
i och för sig önskvärt att kunna realisera det i motionen angivna projektet,
särskilt som ett starkt enskilt intresse härför dokumenterats genom den för
ändamålet gjorda donationen. Emellertid har, såsom av lotsstyrelsens utlåtande
framgår, ett flertal andra förbättringsåtgärder beträffande livräddningsväsendet
bedömts mera angelägna. Utskottet anser självfallet, att statens
medverkan i fråga om förbättringen av livräddningsväsendet främst
måste inriktas på anskaffande av erforderlig livräddningsmateriel för de
kustområden, där behovet härav är störst. Utskottet har emellertid anledning
förutsätta, att de för livräddningsväsendets utbyggande ansvariga myndigheterna
komma att hava sin uppmärksamhet riktad på det i motionen omhandlade
spörsmålet och att, i den mån statsanslag för ändamålet blir erforderligt,
anslagsfrågan underställes riksdagens prövning genom förslag av
Kungl. Maj:t. Härav följer, att utskottet icke är berett att tillstyrka bifall
till den föreliggande motionen.
Utskottet hemställer,
att motionen II: 271 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 juni 1947.
Utskottet.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
10
Statsutskottets utlåtande nr 178.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,
Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gillström, Berling,
Albertsson, Rosenberg, Gustav Emil Andersson och Lundgren; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Malmborg i Skövde,
Bergström, Andersson i Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm,
Holmström, Hoppe, Onsjö, Thapper och Birke.
Statsutskottets utlåtande nr 178.
11
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 21 februari 1947 har Kungl. Maj:t anbefallt lotsstyrelsen
att till riksdagens statsutskott inkomma med utlåtande över en inom
andra kammaren av herr Skantze väckt motion (II: 271) om anslag till bidrag
till upprättande av en livräddningsstation å Hanö.
Till åtlydnad härav får lotsstyrelsen anföra följande.
De närmast Hanö belägna, med motorlivbåt utrustade livräddningsstationerna
finnas inrättade i Kåseberga öster om Ystad samt å ön Utlängan i
sydvästra Blekinge. Båda dessa livräddningsstationer äro därjämte utrustade
med raketapparater. Å kuststräckan mellan nämnda platser finnas dessutom
livräddningsstationer utrustade med enbart raketapparat i Brantevik och
Kivik samt å Hanö och ön Utklippan. Vid livräddningsstationerna i Kåseberga
och Kivik bedrives verksamheten av Svenska sällskapet för räddning
af skeppsbrutne (i det följande benämnt livbåtssällskapet), medan verksamheten
vid övriga livräddningsstationer handhaves av lotsverket. Utrustningen
av stationen i Kåseberga, vilken färdigställts år 1945, har bekostats av staten.
Genom beslut den 27 november 1936 uppdrog Kungl. Maj:t åt lotsstyrelsen
att verkställa utredning rörande livräddningsväsendet samt därefter till
Kungl. Maj:t inkomma med det förslag till allmän planläggning för den
närmaste framtiden beträffande livräddningsväsendets handhavande, som
kunde av utredningen föranledas. I underdånig skrivelse den 15 juni 1937
avgav lotsstyrelsen, efter det visst samråd ägt rum med livbåtssällskapet,
det sålunda begärda utlåtandet. Styrelsen lämnade därvid bland annat en
redogörelse för behovet av livrädddningsanstalter av olika slag inom skilda
kustområden ävensom de förbättringsåtgärder med avseende å redan befintliga
dylika anstalter, vilka kunde anses vara erforderliga. I samband med
förenämnda utredning hade dåvarande lotskaptenen i södra lotsdistriktet
i ett till lotsstyrelsen avgivet yttrande framhållit, att å västra delen av
Blekingekusten icke funnes tillgång till någon livräddningsbåt, ävensom framställt
förslag om inrättande av en ny, med motorlivbåt utrustad livräddningsstation,
vilken lämpligen borde förläggas till Hörviken innanför Hanö.
I betraktande av att ett flertal andra förbättringsåtgärder beträffande
livräddningsväsendet i jämförelse med behovet av en ny livräddningsstation
i västra Blekinge framstode såsom betydligt mera angelägna, ansåg dock
lotsstyrelsen att frågan om inrättande av den av lotskaptenen föreslagna livräddningsstationen
i Hörviken borde ställas på framtiden. Med hänsyn till
att'' lotsverket vid tidpunkten för verkställandet av 1937 års utredning, i motsats
till livbåtssällskapet, ännu icke förfogade över någon motordriven livräddningsbåt
utan endast över livräddningsbåtar avsedda för rodd, ansåg
nämligen lotsstyrelsen — i likhet jämväl med lotskaptenen i södra lotsdistriktet
—- att bland annat åtskilliga inom nämnda distrikt belägna, redan befintliga
livräddningsstationer i första hand borde utrustas med motorlivbåtar.
I fråga om Hanö livräddningsstation, vilken inrättats år 1916 och är
utrustad med raketapparat, uttalade lotsstyrelsen i sitt förutberörda utlåtande,
att ehuru något livräddningsföretag dittills icke företagits vid denna station,
densamma dock enligt styrelsens mening borde tills vidare bibehållas.
12
Statsutskottets utlåtande nr 178.
Med stationens raketapparat har sedermera företagits ett livräddningsföretag,
nämligen den 27 november 1939 då danska motorgaleasen »Zephyr»
strandade på sydöstra sidan av Hanö. Vid sagda företag räddades två människoliv.
Ä kuststräckan Gökalv—Simrishamn, vilken i huvudsak skulle komma att
utgöra verksamhetsområde för en å Hanö stationerad motorlivbåt, ha enligt
av lotsdirektören i södra lotsdistriktet lämnad uppgift, vilken här bifogas
i avskrift,1 under åren 1927—1946 inträffat sammanlagt 107 strandningar
och andra olyckshändelser till sjöss. Av uppgiften framgår, att fartyg i sexton
fall blivit vrak eller sjunkit, ävensom att människoliv i två fall gått förlorade.
Det ena av sistnämnda fall avsåg motorgaleasen »Boy Nicholas» av
Hunnebostrand. Tidpunkten och Matsen för denna olyckshändelse har aldrig
kunnat exakt fastställas, men i den av lotskaptenen i södra lotsdistriktet
den 31 december 1938 avgivna rapporten rörande händelsen finnes angivet,
att olyckan inträffat i december 1938, antagligen i Hanöbukten, samt att
ostsydostlig snöstorm rått under den tid, då olyckan antogs ha ägt rum. Fartyget
hade sannolikt sprungit läck i den svåra sjön och sjunkit; på kusten
vid Yngsjö grop söder om Åhus påträffades nämligen ilandflutna en livbåt
och två livbojar, märkta med fartygets namn, samt två mindre dörrar.
Fartygets besättning, vilken uppgick till tre man, omkom. Det andra kända
fallet, då människoliv gått till spillo i dessa farvatten, inträffade den 10 juli
1944, då motorseglama »Derna» av Sölvesborg och »Selma» av Ven av
obekant anledning kolliderade cirka 4,3 distansminuter nordost om Simrishamn,
varvid »Selma» sjönk. Vid tillfället omkom en man av besättningen
å »Selma».
I fråga om nu omförmälda sjöolyckor torde icke kunna göras gällande, att
de omkomna förolyckats under sådana omständigheter, att det kan antagas,
att utgången blivit en annan, om livräddningsbåt funnits tillgänglig å närmast
belägna kuststräcka.
Av vad lotsstyrelsen inledningsvis anfört rörande förefintligheten av livräddningsanstalter
på förevarande kuststräcka framgår, att någon med motorlivbåt
utrustad livräddningsstation icke finnes i Hanöbukten. Avståndet
mellan Hanö, å ena, samt Kåseberga och Utlängan, där motorlivbåtar enligt
vad förut angivits finnas stationerade, å andra sidan, är cirka 50 respektive
cirka 30 distansminuter. Man torde icke böra räkna med att någon av
dessa livräddningsbåtar skall kunna hinna hringa hjälp till nödställda fartyg
i Hanöbukten. Då, såsom även motionären framhållit, Hanöbukten utgör
stationsort för en av landets största fiskeflottor, synes emellertid kunna
förutsättas, att nödställda fartyg i dessa farvatten kunna i viss utsträckning
bispringas av fiskebåtar. Jämväl lotsbåtarna i Gökalvs, Karlshamns, Sölvesborgs,
Åhus och Simrishamns lotsplatser, vilka platser äro sinsemellan tämligen
närbelägna, torde i viss mån vid behov kunna nyttjas för utförande av
livräddningsföretag. Det bör emellertid framhållas, att stora delar av ifrågavarande
kuststräcka, särskilt utmed Skånekusten, genom sin beskaffenhet
erbjuda betydande svårigheter för utförande av räddningsföretag med fiskebåtar
och lotsbåtar, vilka i allmänhet icke kunna taga sig fram i alltför grunda
vatten.
I förevarande sammanhang anser sig lotsstyrelsen även böra beröra vissa
säkerhetsanstalter, som äro av särskilt stor betydelse för sjöfarten i farvattnen
kring Hanö under tjocka eller då eljest mindre goda siktförhållanden
föreligga. Av den i det föregående lämnade uppgiften å under åren 1927—
1946 inträffade sjöolyckor å kuststräckan Gökalv-Simrishamn framgår
1 Ej här bilagd.
Statsutskottets utlåtande nr 178.
13
nämligen, att av 107 redovisade dylika händelser icke mindre än ett 50-tal
inträffat under tjocka eller disigt väder. De hjälpmedel, som under dylika
förhållanden äro avsedda att vägleda sjöfarten, utgöras främst av mistsignalstationer
och radiofyrar. I underdånig skrivelse den 30 augusti 1938 angående
anslag till lotsverket för budgetåret 1939/40 hemställde lotsstyrelsen om medel
till en mistsignalanläggning å Hanö. Styrelsen framhöll därvid, att
grundförhållandena i stort sett vore sådana, att mistsignalering lämpligen
läte sig anordna på nämnda ö. Enligt det av styrelsen framlagda förslaget
skulle på ön uppsättas två nautofoner, en på öns norra och en på dess södra
sida, varjämte manövreringen av nautofonen skulle ske från Hanö fyr. På
detta sätt anordnad skulle, framhöll styrelsen, mistsignaleringen bliva till
stor nytta för såväl den i farvattnen kring Hanö framgående allmänna sjöfarten
som den lokala fiskesjöfarten. Mistsignalstationen vid Hanö fyrplats
kom emellertid icke till utförande förrän under budgetåret 1940/41, därvid
endast ljudinstrumentet (nautofonen) å öns norra sida anordnades (jfr bilaga
till 1939 års statsverksproposition, 10 ht s. 108—110 samt 1940 års statsverksproposition,
10 ht s. 112—113). Signalerna från denna nautofon hava
emellertid till följd av de topografiska förhållandena allenast ringa verkan
i sydlig riktning och lämna icke effektiv vägledning för de fartyg, vilka, sedan
minrisken i södra Östersjön numera avsevärt minskats, i allt större utsträckning
passera syd och sydost om Hanö över öppen sjö. Anordnande av
ett ljudinstrument jämväl å öns södra sida har därför befunnits erforderligt.
Av innevarande års riksdag ha medel anvisats för ifrågavarande ändamål.
Nautofonanläggningen kommer, sedan densamma blivit färdigställd, att bliva
av stor betydelse för den allmänna sjöfarten ävensom erbjuda väsentliga fördelar
för det stora antal fiskefartyg, som äro hemmahörande vid Hanö eller
bedriva fiske söder om denna ö. Det torde sålunda kunna förmodas, att
risken för strandningar och andra sjöolyckor i farvattnen kring Hanö genom
den förestående utbyggnaden av mistsignalanläggningen å Hanö kommer att
avsevärt minskas. En annan säkerhetsanstalt av här avsett slag utgör den
genom lantbruksstyrelsens försorg år 1939 anordnade mistsignalstationen vid
Nogersund på fastlandet väster om Hanö. Genom nämnda mistsignalstation
erhålles under dimma orientering vid passerandet av Hanösund. Slutligen
må nämnas, att Karlshamns stad år 1946 anordnat en riktad radiofyr i
staden, vilken radiofyr utmärker en kurslinje från fritt vatten öster om Hanö
in till stadens hamn.
Med hänsyn till vad sålunda anförts kan enligt lotsstyrelsens mening något
trängande behov av en med motorlivbåt utrustad livräddningsstation å Hanö
icke anses föreligga, även om inrättandet av en dylik station på grund av det
stora avståndet mellan de med motorlivbåt försedda livräddningsstationerna
i Kåseberga och å Utlängan utan tvivel skulle utgöra förstärkning av redan
befintliga säkerhetsanstalter å denna kuststräcka. I allt fall torde enligt styrelsens
uppfattning behovet av livräddningsanstalter inom vissa andra kustområden
för närvarande framstå såsom betydligt mera angelägna än inrättandet
av den ifrågasatta livräddningsstationen å Hanö. Statens medverkan
i fråga om livräddningsväsendet synes därför för närvarande främst böra
inriktas på anskaffandet av erforderlig livräddningsmateriel för dessa kustområden.
Ilärutinnan får lotsstyrelsen framhålla, alt styrelsen i el t till statsutskottet
den 27 mars 1946 avgivet utlåtande över en vid 1946 års riksdag
väckt motion (II: 200) uppdragit vissa riktlinjer i fråga om anordnande av
ett livräddningsväsende å Vänern, innefattande att två med motorlivbåtar
utrustade livräddningsstationer samt en raketstation skulle där anordnas.
Styrelsen tillåter sig hänvisa till vad styrelsen härom anfört i utlåtandet,
vilket finnes intaget såsom bilaga till statsutskottets utlåtande nr 148/1946. 1
14
Statsutskottets utlåtande nr 178.
sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1946 angående anslag till lotsverket
för budgetåret 1947/48 hemställde lotsstyrelsen beträffande livräddningsväsendet
om medel för anskaffande av två motorlivbåtar med båthus och
slipar samt för anordnande av en raketstation. Av motorlivbåtama ingick den
ena i en av lotsstyrelsen år 1945 framlagd plan för utbyggnad av livräddningsväsendet
å Norrlandskusten samt avsågs bliva förlagd till Vallvik söder
om Söderhamn. Den andra motorlivbåten avsågs skola förläggas till Lurö
skärgård i Vänern, varjämte raketstationen skulle anordnas å Hjortens udde
i nämnda sjö. Lotsstyrelsens förenämnda hemställan har av statsmakterna
under innevarande år bifallits såtillvida, att anslag å tillhopa 125 000 kronor
för livräddningsstationen vid Vallvik samt tillhopa 12 000 kronor för
raketstationen å Hjortens udde ställts till styrelsens förfogande för nästa
budgetår. Några medel ha alltså icke beviljats till de av styrelsen föreslagna
båda med motorlivbåt utrustade livräddningsstationerna i Vänern. Styrelsen
avser att i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1948/49 ånyo
upptaga detta spörsmål. Enligt styrelsens uppfattning får anskaffandet av
motorlivbåtar för Vänern anses vara en angelägnare uppgift än inrättandet
av en livräddningsstation med motorlivbåt å Hanö.
Förevarande motion avser, att staten såsom bidrag till upprättande av en
med motorlivbåt utrustad livräddningsstation å Hanö skall ställa ett belopp
av 50 000 kronor till livbåtssällskapets förfogande. Med anledning härav får
lotsstyrelsen framhålla följande synpunkter.
Livräddningsväsendets organisation kännetecknas av ett sedan länge bedrivet
parallell- och samarbete mellan lotsstyrelsen och livbåtssällskapet,
vilket sistnämnda sällskap utgör en enskild organisation. I sådana fall, då
fråga uppkommit om inrättande av en livräddningsstation, men där sällskapet
saknat erforderliga medel för anläggandet av stationen i fråga, har hittills
förfarits så, att — därest sällskapet funnit sig kunna tills vidare åtaga sig
att svara för driften av stationen — staten iordningställt och utrustat stationen
med nödig livräddningsmateriel samt därefter genom särskilt avtal
ställt anläggningen till livbåtssällskapets förfogande för bedrivande av livräddningsverksamheten.
Genom ett dylikt förfarande har staten bibehållit
äganderätten till anläggningen med tillhörande materiel. Angivna form av
samarbete mellan staten och livbåtssällskapet har visat sig ändamålsenlig
och bör därför enligt styrelsens uppfattning tillämpas jämväl i fortsättningen.
I anslutning till vad nu anförts finner sig styrelsen icke kunna tillstyrka
att, därest genom bidrag av statsmedel en med motorlivbåt utrustad livräddningsstation
skall inrättas å Hanö, staten för ändamålet ställer medel till
livbåtssällskapets förfogande utan torde i dylik händelse livbåtssällskapet
böra ställa den till en livräddningsstation för tryggande av sjöfarten och
fisket i Hanöbukten gjorda donationen till lotsstyrelsens förfogande.
Styrelsen får slutligen omnämna, att kostnaderna för inrättandet av en
med motorlivbåt utrustad livräddningsstation å Hanö torde komma att uppgå
till i runt tal 130 000 kronor. För anskaffning av livbåten skulle härav
åtgå omkring 80 000 kronor, medan kostnaderna för uppförande av båthus
samt anordnande av slip med slipvagn kunna beräknas belöpa sig till sammanlagt
minst 50 000 kronor.
Stockholm den 10 april 1947.
TORSTEN PETERSON.
Lars Bergstedt.
477941. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.